GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt! Chaiyaphum MMMLXXII, Thailand

Chaiyaphum MMMLXXX (3.080), Thailand

16 december 2017

89,6 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,825 (nedåt)



Han är i ett bra läge

om han inte har några pengar att låna ut till sina vänner,

då skapar han i alla fall inga fiender!!

Jag träffade på York idag torsdag, och han berättade att han i morse på ren tur, råkat fånga in de resterande 3 valparna. Och att det nu var läge att åka och lämna dom. Men det kanske inte kunde ske denna vecka, ty han gav sig fan på att åka till veterinären med dom, och få dom kollade...

Ja det verkar inte finnas någon hejd på Yorks djursnällhet, så nu måste vi vänta tills han  grejat med sjukhuset och hela test-historien med valparna.... NU förresten så ringde han till mig, klockan är nu 17.22, och han berättade att veterinären hade friskförklarat valparna.

Så nu kan vi i morgon klockan 11.00 åka med York upp till Nong Bua Rawe, till templet och lämna valparna till munken därstädes.. Men det kommer säkert att hända saker där emellan, vilket det ju alltiod verkar göra... Jag rapporterar i morgondagens kapitel om fortsättningen på valparna...

Ja när vi ändå snackar munk, och tilltala dessa, så pratade jag med Yongan igår, och fick reda på, ty jag skrev ned det, vad sjutton man säger till en munk istället för ”Sawatdee khrap”, alltså som man annars hälsar på varandra här i detta landet.

Jo berättade Yongyut, till en äldre mogen människa som är munk, så säger man; ”Namathsagaahn Luang Phaa”.. Phaa och dess "a", uttalas som när vi i svenskan säger a:et i ordet "bra"!! Om munken råkar vara en ungdom, så säger man istället; Namathsagaahn Long phee” och om det råkar vara en barnmunk man stöter på, så skall man säga korrekt då; Namathsagaahn näähn”....


Kustnära charmig trävilla med visst renoveringsbehov

Men det skall sägas, så som jag uppfattar det hela i alla fall, det är nog bara ett av dessa 3 tilltal som jag kommer att lägga på minnet, och det är hälsandet på den äldre munken. Barnmunk eller ungdomsmunk skiter jag mangrannt i, och dessa hejar och skrattar oavsett, så skitsamma... men nu vet ni i alla fall....

Idag torsdag, så satte jag igång med att göra 4 st vörtbrödlimpor, och det skall sägas med en gång, detta blev det bästa vörtbrödet jag gjort dessa 10 gånger nu här i Thailand. Jag fick ju utav en av föräldrarna till mitt sista fotbollslag hemma i Sverige (Agneta Bogren) som vanligt igår onsdag, en sändning i ett kuvert med 2 st Santa Maria Vörtmix... Så ja detta blev kanonlyckat...

I morgon så skall jag fortsätta och nu skall jag se om jag klarar av att baka på ”riktigt” ett vörtbröd. Håkan, min granne hade ju med sig till mig för ett par månader sedan de kryddor som behövs för att baka på riktigt, ja typ nejlika m.m. Det skall bli spännande att se om jag kan få till det OK. Funkar detta, så kan jag baka vörtbröd kanske till andra också, vem vet?

Nä nu räcker det för idag, måste ut till köket och käka en vörtbrödmacka med ost på... Lyckliga tider, en bra avslutning på dagen både för mage som själ!!! Ha det bra där hemma i Sverige, och även ni läsare i Thailandet. Julen närmar sig nu med stormsteg, och vår julmat som vi beställt hos O Leary´s kommer på lördag, alltså idag när ni läser detta.. , skall bli kanonkul....
 
Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMLXXIX, Thailand

15 december 2017

89,0 kilo – 88,6 kilo (23 km) 1 timme 37 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,850 (nedåt)



Om det inte blir bättre,

så kan du lugnt lita på att det blir sämre!!

Ja detta med Yorks hundar som han hittade ute på gatan i buskarna inne på sitt bostads-område, fortsätter med oförminskad kraft. York skrev till mig igår kväll tisdag, och bad mig att nämna hundarna inom mitt kontakt-verk online, och kolla om någon ville ha dessa lös-springande valpar, och på så sätt rädda livet på dom.

Jag skrev ju på min hemsida, på mitt svenska thai-forum samt på det engelska forumet jag tillhör, alltså thaivisa.com. Jag fick ganska snabbt svar ifrån Jörgen, alltså Ingemars kompis nere i Nakhon Si Thammarath runt 120-130 mil härifrån, vars fru är en sådan där som ömmar för hundar i alla lägen, och drar hem dom tydligen....

Jörgen frågade henne, och ta mig fan, hon genast fann att det faktiskt finns en grupp här i Chaiyaphum, som tar hand om herrelösa hundar. Hon kontaktade dom, och jag fick lämna Yorks namn adress samt telefonnummer, så dom kunde ringa upp honom, och ta denna kontakt.

Dom ringde faktiskt redan inom 30 minuter, och York blev himla glad för detta. Nästa grej blev att York mailade mig, och sade att han hade pratat med en munk som ringt upp honom. Ja ta mig fan att det var en munk, vem annars bryr sig i detta landet. York hade problem att förstå vad munken sade skrev han till mig, så dom skulle pratas vid idag onsdag morgon istället.

Jag fick under tiden besked ifrån Jörgen, att munken hade talat med hans fru, och sagt att han inte fattade vad ”falangen” hade sagt alls. Jag skrev då till York att ”låt din fru snacka med munken”!!!  Nästa grej i detta blev sedan att Yongyut blev uppringd utav Cat (Yorks fru), som bad Yongyut att tala med munken.



Anledningen var att Yorks fru inte har en susning varken hur man tilltalar, eller ens pratar med en munk. Det skall tydligen vara på ett speciellt sätt. Dessa märkvärdiga typer säger ju inte "sawatdee khrap" och slika saker, utan använder fullständigt annorlunda språk. Yongyut förklarade för mig i alla fall, så jag fattade. Yongan är ju född in i de fattigas ”thai phut”.

Vilket innebär alltså att thai-phut motsvarar ungefär, att de är seriöst religösa och är ”inne” i detta med buddismen.. Men den stora övervägande massan här i Thailand, och säkert annorstädes också, är ju som våra söndags-kristna. Man går till kyrkan när nån dött, eller man har personliga problem, och resten av tiden, så skiter man inte ens högaktningsfullt i det religiösa..

Sedan hörde jag att York tyckte det verkade löjligt att någon annans fru skulle hjälpa honom, så han ringde upp munken igen i morse, och pratade ytterligt sakta med honom. Tydligen så gick det bättre denna gång, ty han fick fram vart detta templet ligger någonstans o.s.v.

Så nu är York i full färd med att försöka få fatt i vovvsingarna igen, vilket nu efter 2 nätter i det fria visade sig vara skit-svårt. Valparna hade, 3 stycken av dom, trängt in längst in, alltså runt 20 meter rätt in i ett buskage, vilket är helt ogenomträngligt, och omöjligt för en människa att ta sig in i, utan en motorsåg.....

York fick dock tag i 1 stycken valp ganska genast, men de 3 andra får han jobba på. Ja det skall kul att se hur detta slutar. Ty en sak kan jag säga i alla fall, att får han inte tag i dom idag eller absolut senast imorgon, så kommer dom att vara döda, ihjälsvultna, så tiden rinner iväg för den snälle, men genom-blödige York...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMLXXVIII, Thailand

14 december 2017

89,8 kilo – 88,4 kilo (43 km) 2 timmar 33 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,868 (nedåt)



Bättre att dö upprätt,

än att leva på sina knän!!

Natten efter festen blev tradigt tråkig, precis som vanligt, men skitsamma, inte roligt att prata om sömnlöshet och ligga och vri sig som en ivrig sälunge mellan lakanen hela natten. Jag vaknade tidigt, gjorde mina bestyr vid datan, och då kom Yongan ned, och käkade frukost, och stack sedan vidare till sjukhuset.

Återigen åkte hon dit igen, för att träffa läkaren igen, om sin nacke som hon ju har hemska besvär med. Hon har gett sig fan på att de inte skall få avspisa henne och skita i henne. Jag har sagt till henne att oavsett vad som krävs ekonomiskt, så kan hon inte gå och ha ont resten av livet.

Så om inte Thailand tar hand om henne, så får vi göra det själva, och försöka att låta operera henne på privatsjukhus, och höra om vi kan få det på avbetalning!!! Ja vi får se. Men först skall hon försöka igen..... Innan hon stack, så sade hon att hon hade lovat Ingemars fru ”Fa” att jag skulle hämta Ingemar på morgonen, och köra tillbaka honom ty hans bil stod på utsidan.

Han var alldeles för packad för att köra bil. När jag kom till Ingemar klockan 08.05 på morgonen, så var det en ljummen Ingemar jag fick se, hans sjungande och flabbande hade försvunnit, och hans glada pratande var ett minne blott. Hans fru berättade att Ingemar hade spytt under natten vid sängen i en hink. Och det var ju himla roligt att få rapportera detta, hehehehe....

Ja så åkte Yongan till sjukan igen, hon har himla ont i nacken.. Det tog hela jäkla dagen som vanligt. Hon åkte 06.30 och kom hem här 18.00... Yongyut träffade läkaren som inte fattade varför dom inte tog hand om henne när vi var i Khoret, och opererade henne när det är så illa ställt.?



Hon fick medicin för 1 vecka framåt av läkaren, och sedan skall hon tillbaka till honom igen, så skall han kika på röntgenbilderna själv, och göra en bedömning av det hela. Ja det är ju i alla fall bra att Yongan ligger på dessa läkare, så något händer... Denne läkare, likt alla andra läkare i detta gudsförgätna land, skickade hem Yongyut med 7 stycken olika mediciner, se listan jag gör här under, och vad läkemedlen är till för:

Tramadol 50 mg - narkotic drug.... Alltså för smärta...
Gabapentin – smärta
Buprofen – smärta
Amitryptyline – mot depression
Paracetamol – smärta
Vitamin B – Fjantmedicin bara...
Ergotamine – Migrän...

Ja vad kan man säga mer än ”hur fan kan en läkare låna sig till att vara så jävla amatörmässig, skicka med 7 mediciner varav 4 av dessa 7 är ren smärt-medicin... Man  skulle fanimej vilja åka dit och slå nåt hårt i skallen på idioterna, och få dom att skämmas att tjäna pengar på folk på det sättet. Jag tänker alltså på hans provision på alla mediciner som han skriver ut till folk.

Ja läkemedelsbolagen betalar provison till läkarna, och dessa bara skriver ut, och skriver ut, och skriver ut.... Nå¨nu skall hon tillbaka dit igen nästa vecka på tisdag, så får vi se vad dom säger... Jag måste på nåt sätt få henne till Khorat och Bangkok Hospital, och läta den läkaren där kolla röntgenplåtarna, så får vi i alla fall ett utlåtande till...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMLXXVII, Thailand

13 december 2017

89,6 kilo – 88,3 kilo (43 km) 2 timmar 34 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,872 (uppåt)



När bruden är gravid,

så tittar gästerna bort!!!

En liten notis bara, idag är det den 13:e "gudskepris" att det inte är fredag i alla fall på topp av det... MEN det är Lucia, och ingen verkar bry sig här, konstigt? Jag mistänker att thailändarna inte änu har hunnit kopiera in denna högtid i sina liv ännu, men det kanske kommer? Eller inte? Det finns ju inga presenter inblandade, så vi kanske får behålla den högtiden, där den ändå har en innebörd för de flesta...

Fasen också att man inte kan hålla ordning på alla dessa jäkla buddah-dagar och kungs-dagar i detta land. Jag borde ana något när Namkaeng berättade igår kväll att hon var ledig ifrån skolan ”i morgon bitti”... Men eftersom hennes lediga dagar i skolan infaller precis när som helst, och så ofta som bara sjutton, så tänkte jag inte vidare på det.

Jag och Håkan cyklade vår vända i morse, duschade snabbt, och tog mopparna ned till stan, och skulle gå till ”Cash deposit”-apparaten på Kasikorn bank och betala all vår julmat, belöpande sig till hela 17.025 baht (SEK; 4.460:-)... Vi kommer ner och inga folk alls, tittade på cash deposit-apparaten, och där fanns ingenting, den var sönder (ur lag)....

Drog i bankdörren, låst p.gr.a. helgdag... Fasen också, helt i onödan åkte vi ned till stan... Vi drog till Big C fikade och kollade syndiga damer, och jag köpte sedan äpplen, ty jag skall hjälpa Håkan med att göra äppelpaj med vanilj-sås tills ikväll. Hans fru Nong Ning fyller 42 år, samma ålder som Yongyut alltså..

Ja ikväll så blir det grillkväll för oss grabbar; Hans H, York, Ingemar, Dan amrisen, jag själv, samt Håkan. Kött och potatisgratäng samt min äppelpaj då. Skall bli kanongott, och sedan sörpla 2 små glas vin till detta, och sedan skvallra som sattan om alla som inte finns med på denna grill-fest, precis som det skall vara... jag rapporterar mera imorgon om denna begivenhet...



Nu är det ”i morgon”, och nu skall jag berätta lite om denna trevliga begivenhet som ändock Håkans fest var. Han och hans fru hade gjort jättefint, och vi alla blev väldigt gott omhändertagna. Ingemar var på ett fullödigt humör hela kvällen, och ”drickan” flöt i en strid ström hela tiden, från näve till mun  för vidare befordran ned i hans mage.

Klockan 20.35 så var det ”läge sång”, och då börjar alltid Ingemar att sjunga sina oika sånger. Det handlar alltså om sjömanslåtar, både populära som bestättningarnas egna sångtexter om kärlek, underliv och för mycket brännvin... Ingemar kan dom alla, och speciellt när han ramlat in i ”brännvins-nirvana”....hahaha!

Vi fick i alla fall en go drink när vi kom, och jag lät nöja mig med en baccardi-coke, och sedan ett enormt glas med rött vin. Sedan blev det ett glas champagne och välkommen till alla. Dan var en lycklig gasell denna kväll. Han brukar ju dansa hem runt 19.30 – 20.00 annars.Men denna kväll så gick tiden snabbt och Dan var på lyset faktiskt och glömde nog tiden, och avvek inte förrän klockan 21.40,,

Mycket strongt gjort faktiskt.. Jag tror mig märka att både Hans H. Som York trivdes gott, så kvällen blev väldigt lyckad för oss alla. Vi gubar satt ju vid ett eget bord med egen mat precis som vanligt... Damerna satt, ja var fan satt dom egentligen? Först så satt hälften av dom inne i köket på golvet, sedan fylldes det på med nya damer som kom, och den gängen satte sig vid ett bord på utsidan. Sedan satt dom där hela kvällen och käkade. Jag tittade ut ibland på dom, alla satt där ute nu vid detta laget.



Och i mitt tycke så såg det mest ut som om dom hade druckit morfin eller nåt annat bedövningsmedel, för mer stelt har jag aldrig sett. De satt där liksom och vaktade på varandra, ja så som bara brudar kan göra.  Jag vågade inte ens fråga om dom hade kul, då hade jag nog fått på käften. Men jag frågade flera av dom idag, alltså dagen efter, och de alla svarade samstämmigt, att dom hade haft jordens roligaste fest.... Ja luras kan de små liven.. Men ärligt talat de hade nog kul, kanske,,,hahaha...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMLXXVI, Thailand

12 december 2017

90.0 kilo – 88,7 kilo (30 km) 1 timme 41 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,835 (nedåt)



Prat är bra,

tystnad ännu bättre!!

En sak har ju drastiskt förändrats sedan jag flyttade hit, och bosatte mig här i Thailand. Och det är hur jag numera ser på tid, eller skall man säga att jag inte längre alls lika mycket mäter mitt liv i form av tid. Jag har nästan fullständigt kommit ifrån detta, och det är klart, en anledning måste ju naturligtvis vara att jag gått i pension, och kraven på att inställa mig precis överallt är helt borta.

Men jag tänker väldigt ofta på detta fenomen, och hur jag helt har ändrat mig på många olika plan när det gäller just dessa saker. En sak är ju att veckans dagar numera är nästintill fullständigt oviktiga för mig, det är bara fortfarande måndagar som är lite kass, liksom dom alltid varit i hela mitt liv.

Därför att nu här, så innebär måndag att Bens Bar är stängd, och det begränsar ju ens liv lite grand känns det som, ja som nästan ett olagligt intrång i ens liv. Och sedan skall väl sägas att lördagar, så innebär detta fortfarande i skallen på mig att V75 går av stapeln då, och travet kommer. Och det är ju alltid uppskattat och varmt välkommet i ens liv.

Men det skall sägas, jag spelar nog inte alls på lördagar längre, kanske bara någon enstaka gång. Jag finner det nu när jag har familj, att jag inte vill lägga pengar på spel och dobbel, när vi har så många andra åtaganden och önskningar i livet, det känns faktiskt väldigt fel att göra detta. Men stundtals "smäller" det till och jag lirar några hundralappar, och förlorar dessa i vanlig stil, hahahaha...

Men alla de gångerna spel eller inte spel, så tittar jag på söndag morgon på atg.play.se, och ser loppen i efterhand. Finner det vara ganska kul, och då har jag en ”låtsas-travrad” framför mig som jag rättar... Inte samma sak förstås som att spela på riktigt. Men va fasen, om inbillning kan stilla mitt adrenalin, så varför inte lura kroppen med en låtsas-rad då?



Men annars så försvann ju klockan ifrån armen redan första dagen jag kom till Thailand, den är fortfarande borta. Men nu skall ni höra, thailändarna, speciellt dessa ”låtsas-thai” nere i Bangkok, som ju är väldigt mode-medvetna, de har skapat ett mode nu, utav att bära en armbands-klocka på armen. Ja kan ni tänka Er?

Men det är enbart utsmyckning är jag övertygad om. Jag undrar om en normal thai ens kan klockan.... Här uppe i Isaan, så är det ett STORT frågetecken på den grejen faktiskt.. Jag tror annars att det är mina dagliga cykel-turer som fått mig att göra avkall på att mäta mitt liv i timmar och minuter..

Jag sitter där på cykeln, har inget mål, ingen tid att passa, ingen som gapar efter mig, och som ber mig att skynda mig hem, för vi ”måste” göra ditten och datten. Fattar ni nu varför jag INTE gör som Yongan ber mig om, alltså att ta med telefonen på mina cykelturer. Att cykla för mig är en ren terapi faktiskt, som gör mig enormt gott skall ni veta...

Och likadant är det om vi gubbar t.ex. går ner på Bens Bar och käkar en måltid, ingen av oss här har nåt oftast att passa, och vi kan stanna så lite, eller länge vi själva vill...  Underbart liv att ha det på det sättet. Hemma i Sverige, så begränsades hela ens tillvaro och existens av; regn, blåst, kyla, eller alla dessa enormt myckna ”måsten”, som man hade som en jäkla ryggsäck i sitt liv i Sverige....



Och i samband med detta med tid och rum, så har ju också då i förlängningen avstånd kommit helt att förändras för min egna del. Detta kanske låter konstigt, så låt mig förklara.. Hemma i Sverige, när man skulle göra något, så var avståndet alltid begränsat av brist på tid.

Bodde någon 35 km bort, så drog man sig att åka dit i första taget, och sköt på det lite då och då... och bodde folk i Borås typ 70 km bort, så åkte man aldrig någonsin dit, om det nu inte handlade om en födelseag, eller begravning, eller bröllop, men annars åkte man inte 70 km enkelväg dit....

Här i Thailand så cyklar jag mellan 35 kilometer upp till 65 kilometer per dag. Fasen detta moitsvarar ju i ren cykling en enkel trip till Borås från Göteborg. Hade någon sagt till mig hemma i Sverige; ”hej, låt oss cykla till Borås idag”, Ja då hade jag nog slagit nåt hårt i skallen på honom, och undrat om han var dum i huvudet.

Men här i Thailand så cyklar man sådana sträckor flera gånger i veckan, och dessutom sjunger man ”lyckliga gatan” under tiden hahahaha..... Så flytta hemifrån till värmen behöver inte alls vara illa, det kan vara en lisa för själen, och en sista spik i kistan, på det som kallas planering, tidtabeller och "jag måste göra det" eller "jag måste göra det".......Just då, annars går det åt helvete!!!!

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMLXXV, Thailand

11 december 2017

89,3 kilo – 88,5 kilo /36 km) 2 timmar 4 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,855 (nedåt)



Sömn är en tjuv!!

Lördag avlöpte lika smidigt som fredagen gjorde. Kan inte egentligen rapportera något speciellt alls. Jo kanske, Ingemar den knallhatten ni vet, han har nu under några dagar fått stanna hemma från cyklingen och stanna vid datorn, sängen, och TV;n i stillhet, ty hans fot har svullnat, och han har fått en rodnad på sidan av foten.

EXAKT likadant som på en annan snygging här? Ja jag själv förstås, kommer ni ihåg? Jag trodde ju att jag hade fått min skada när jag vadade i vattnet, och fötterna blev överansträngda när jag fastnade i leran hela tiden. Dock så kunde jag inte bortförklara den rodnad på sidan av foten, och ett litet stick eller bett i huden där..

Holländaren kom ju till slut upp med att om det INTE var någon insekt, så var dett verket av en skorpion. Och jag kom ju då att tänka på min 45 minuters promenad med cykeln vid bananplantorna i gräs och jord. Ingemar kunde inte påminna sig att han överhuvudtaget hade varit ute i någon vildmark och blivit stungen av någonting alls.

Så han står vid samma punkt som jag själv gjorde, han har en svullen fot, och en rodnad som på ett speciellt ställe är alldeles kanon-ömt att vidröra... Precis som jag själv hade det. Nu tredje dagen så börjar det sade han, så lätt att avta med smärtan, och idag först (lördag), så kunde han ta sig ned till Bens Bar, och käka en go middag, ihop med mig och Håkan.

Vi fick en trevlig stund som vanligt därnere, och vi alla käkade exakt samma sak, alltså en beef från Australien med underbart goda stekta potatis, och med en sallad ävenledes. Till detta drack jag i alla fall en superfin Baccardi+coke, och Håkan drog i sig den vanliga dubbla Jamesson, plus en bärs, och Ingemar sörplade i sig en öl också.... Vi käkade och jag drack min Baccrdi även till maten (samma grogg alltså).

Sedan till efterrätt så tog jag och Ingemar och överraskade våra kroppar, med en irish coffee var.. Notan för mig hamnade på 520 friska baht, som blev 540 baht med dricksen till snyggingen i baren. Sedan hemgång framåt 18;tiden, och dagen var över för min del....



Vi får hoppas att Ingemar frisknar till igen, och kan återuppta sina cykelturer. Jo han fick föresten ett smeknamn i dag som Håkan myntade. Håkan berättade för mig att vi ju har Miss Pussy på vår gata, och nu då med tankte på Ingemars lilla halvblessyr som han ojjar och lipar sig över, så kunde vi gott kalla honom för; Mr Pussy!!!! Hahahaha!!! Sköj när han läser detta....

Idag åkte Håkan med som vanligt på min cykeltur. Vi velade bort till kinesiska templet med de stora fiskarna, fortsatte ned till centrum av Chaiyaphum city, cyklade genom stan, passerade Bens Bar och Tesco Lotus, och körde vänster in på Tad Ton vägen som startar där.

Sedan hojjade vi 3 kilometer rakt fram, tog sedan av åt höger 6 kilometer, och kom ut på 201;an som går emot Khreng Khro/Khon Kaen. Men vi körde ju åt andra hållet. Vi kom ut på bypassvägen, och efter 2 kilometer där, så föreslog jag att vi tar av på en liten cementväg in mot risfälten.. Cementen slutade aldrig, utan det var cement nästan 1 timme framåt i tiden när vi cyklade.

Vi slapp helt grus, så det blev en härlig tur därute, en sträcka som jag aldrig förr kört. Och vi kom fram där jag minst anade. Men det var kul att cykla idag, ingenting hände som är värt att skriva om, så detta får bli en typ av utfyllnad, så jag får ihop ett fullt kapitel, hahaha!!

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMLXXIV, Thailand

10 december 2017

89,6 kilo – 88,6 kilo (35 km) 1 timme 59 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,863 (samma)



Ingen rök utan eld!!

På tal igen om detta med släktforskning, så gick jag ju in på internet och hittade anfäder ända ned till 1705, som jag skrev för 2 dagar sedan. Vad jag inte skrev, var att jag fortsatte in på den källa som det refererades till, och det var ett dokument som staplade upp alla invånarna i den socknen år 1734.

Jag märke att det var kyrkan som ”bokförde” oss människor, och det skall sägas att vi i Sverige nog fan har fåt slita ont under vår tid som landet Sverige funnits. Ja jäklar hur illa det var, sida upp och sida ned så stod det ord som invalid, sköka, medellös, hemlös, och det som absolut mest noterades var och varannan människa, var ordet ”helt urfattig”!!!

Hur Sverige och dess socknar kunde fungera överhuvudtaget, är för mig en stor gåta. Vi måste helt enkelt ha tagit hand om varandra ganska mycket, annars hade alla dessa människor helt enkelt ha dött av svält och umbäranden. Javisst dog de ut i massor utav sjukdomar, men vi måste ända ha varit hyggligt bussiga mot varandra i samhället.

Man känner ju att man blir oerhört ödmjuk till vår egna historia, och det skall sägas när alla dessa utlänningar slänger i våra ansikten, att vi inte vet något alls, och lever i en ”kakburk” av bara goda saker i vårt liv. Vi har heller ingen aning om krig och umbäranden. Med vår egen historia, så kan dessa slänga sig i väggen, och själva ta en slor slev ödmjukhet tycker jag, vi har nog fasen fåt vår del av sleven av skit och krig märker jag!!



Fenomenet med födelsedagar fortsätter här i Thailand. Jag har faktiskt inte trott det var möjligt att en befolkning som faktiskt INTE firar födelsedagar, ändå envisas med att härja med den grejen. Detta gäller då som jag märkt i alla fall, alla thailändskor som är ihop med falanger.

Oftast så är hela släkten indragen i detta firande, och ingen av dom har en susning om vad en födelsedag egentligen innebär, och hur den firas. Man apar efter bara, och precis allting handlar BARA om gåvorna, inte ett skit om gott hjärta, och att uppvakta någon.

Ger man något, så gör man det för att visa omvärlden att man är schysst och ger, och får man, så visar man här i landet, att man är någon att räkna med då man får presenter. Är det någon av Er läsare som inte tror mig, utan tror något annat, så kan ni väl ta en tur ned till Thailand, ta Er sedan till VALFRITT tempel, och kolla på muren som omgärdar detta tempel. Hela muren är fylld av text, som skrives med ofta guldbokstäver VEM som gett VAD, detta för att alla skall kunna se vem som ger. Anonyma givare här i detta land, hahaha glöm det...



Man vet knappt hur gamla man är, och vilket datum man själv fyller år. Frågar man, så får personen börja räkna på fingrarna innan de kan avgöra hur gamla dom är, frågar man efter datumet, så är det efter stor tvekan, som man vet sin egen födelsedag.

Frågar man efter sin frus föräldrars födelsedagar, så vet dom inte, ofta vet dom inte heller hur gamla dom är, och detta gäller i allra högsta grad även objektets syskon, inte en susning!!!  Men så kommer en falang in i familjen, så vips så börjar man fira födelse-dagar, och sedan så börjar man fira julen....

Så det är med stor tvekan som jag själv deltager i dessa utomordentligt falska begivenheter, då det icke finns någon grund att stå på med firandet, utan man bara träffas utan att inse vad det handlar om i botten.. Men va sjutton, det kanske bara är att haka på och inte ta det så allvarligt, man kan ändå inget göra.. Thailand är ett kopierande land, med ett efter-apande folk som bara apar efter västerlandets seer och bruk..

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMLXXIII, Thailand

9 december 2017

89,0 kilo – 88,3 kilo (34 km) 1 timme 59 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,863 (uppåt)



Den fulaste levnaden,

är bättre än den trevligaste döden!!

Arbeta i Thailand? Vad får man göra, och vad får man absolut inte göra? Ja det verkar vara lite ”blurrigt” och suddigt hela denna grej. Thailand som nation försöker ju att försvara och förhindra falangerna att jobba här, och som dom säger ”ta arbete ifrån thailändarna”. En sak som jag själv fullt ut respekterar.

Vill dom ha jobben för sig själva, så har dom rätt att bestämma det... Men samtidigt så finner vi att MINST 5 miljoner ”gästarbetare” håller på och gör skit-jobben i Thailand, alltså de jobb som inte thailändarna själva orkar, och vill göra.

Dessa 5 miljoner till stor del är avlönade med en lön som understiger t.om. minimum-lönen här i Thailand. Det bestämdes ju för 4-5 år sedan att Thailand skulle införa 300 baht som minimum-lön för ett dagsverke. Dock utav det dryga 60;talet provinser här i Thailand, så är det en minoritet av dessa som följer den regeln och lagen...



Resten skiter i det och thai själva får betalt mellan 200-250 baht om dagen ute på landsbygden där det råda tuffa tider och förhållanden, för de som vill arbeta.... Vad det gäller oss falanger, så har vissa falanger helt enkelt gett upp, och säger bara, att det gäller att se till att hålla en lagom låg profil i samhället, och med grannarna, så brukar det mesta gå bra.. Och ingen rapporterar falangen.

Ty det skall ni veta att om falangen får för sig att göra ”egen-arbete”, även på sitt egna hem, i form av större saker som typ byta dörrar, eller laga och byta fönster, eller fixa till taket, eller att bygga sitt hus själv, skall vi inte snacka om. Det går icke för sig, det får man helt enkelt inte göra..

Jag skrattade gott när en falang nere på Bens bar, när vi dryftade detta, lät undslippa sig;
”Can you drive a car or  do you have to hire a driver”?
”Can you walk or bicycle to visit a place, or do you have to go by public/private transport”?
“Are you allowed to clean a glass in a hotel room, or do you have to call room service”?



Ja det kan verka lite löjligt att prata i dessa termer, men ibland undrar man när det gäller detta alldeles utomordentligt konstiga, och ologiska landet. De lipar och har sig, och säger så snart en falang tjänar en krona här, att falangen ”take money from Thailand”.....

Samtidigt idag så fick jag höra av Håkans fru som letade jobb åt sin son här i Chaiyaphum, att hon hittade online på internet att HomePro söker folk.... Ja det är sant. I denna landsdel, som anses vara Thailands mest fattiga landsdel alla kategorier, så finns det arbeten som tydligen inte duger åt ungdomarna.

Så bland 1 miljon arbetslösa, så hade dom svårt på HomePro att hitta folk som ville arbeta, och tjäna runt 9.000 – 10.000 baht i månaden.. Detta istället för att ligga på arslet, och spela på mobil-telefonen, och ligga andra till last. Och detta sker då med föräldrarnas tysta medgivande förstås...



Vi falanger som vill tjäna en krona extra, måste ligga ganska lågt i alla fall, och även de som kallar sig ”digital nomads”, alltså folk som jobbar via datorn mot sina hemländer, så kan det vara riskfyllt om nu thaipolisen skulle vara avogt inställd till det hela.

Dock så sägs det ganska klart i regelverket och i lagen, att det inte anses som ett brott med digital nomads arbete, så länge som man inte uträttar fysiskt arbete i själva Thailand.. Utan arbetar mot sitt hemland, då skall det vara helt OK....

Men man undrar över hur dessa thailändare tänker egentligen? Det känns i alla fall som om hela grejen ligger på en jättestor primitiv nivå, som verkar helt enkelt löjlig i omvärldens ögon... Så med detta sagt, klipp ni gräset, det är en skröna som överlevt sig självt, trodde man.

Men tyvärr så föds det nya människor, och tyvärr så matas dessa med samma skrönor som man själv hörde, och kunde avfärda redan för 10 år sedan. En annan var att tvätta sina fönster i sitt egna hem... Så kort sagt, gör ni små saker i Ert hem, fixar och donar, ligg lite lågt i samhället, skrodera inte om det, och var vän med Er omgivning, och var inte så jävla tråkiga som flera av oss falanger faktiskt är, skittråkiga människor som drar med sig sina tråkiga mane´r ifrån sitt liv hemifrån...

[center][b]Är vissa saker vad det gäller egen-arbete alldeles för uppenbart korkade, så är dom helt enkelt inte sanna, så är det bara....[/b][/center]

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMLXXII, Thailand8 december 2017

88.8 kilo – 88,0 kilo (59 km) 3 timmar 22 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,844 (nedåt)



Sömn är den bästa medicinen!!

Ganska “lustigt” egentligen, jag skrev ju här tidigare om döden och vid ett tillfälle nyss också om hur lätt vi blir bortglömda när vi dött, trots alla våra föresatser att försöka få folk att minnas oss, efter det att vi dött och försvunnit ifrån jordens yta… Så idag i morse så fick jag ett mail ifrån en site som heter “Geni”.

Där berättade dom att dom hittat min 4;e morfar/farfar, och nu så kan vi spåra oss tillbaka till 1771 i Bohuslän... Denne 4:e morfar bodde och dog på nåt som hette Kleva Torp, som alltså ligger på ön Orust i Bohuslän, grann-ö med Tjörn... Ja då vet väl ni utbölingar också ungefärligen var detta är någonstans..

Han hette i alla fall;
Lars Petersson Spelman
fourth great grandfather
Birth: 12/9/1771 - Bohuslän, Sverige
Death: 1/25/1841 - Klevfa, Torp, Orust, Bohuslän, Sverige

För Er som undrar så kan alltså gången tillbaka i tiden se ut på detta sätt, kanske kul för några av Er att se och läsa;

Jag själv –
min mor - Syster Viola Matilda Almergren
hennes pappa - Herman Alexius Abrahamsson
hans pappa - Axel Teodor Abrahamsson
hans pappa - Abraham Olsson Brattås
hans mamma - Anna Larsdotter
hennes pappa - Lars Petersson Spelman (1771-1841)
hans pappa - Bengt Engelbrektsson Spelman 1734 - ?
hans pappa - Spelman Nils Jönsson 1705 - ?

Jag googlade denne Lars Petersson Spelman, och fann att hans pappa hette som jag skrivit in ovan, och om detta nu då stämmer, och sedan ytterligare en pappa tillbaka i tiden,så är vi tillbaka till 1705.....

Så det är ju på ett sätt himla kul detta med släktforskning, men jag misstänker att när man väl är framme och lyckats krångla sig fram till en gammal död avliden släkting från det förgångna, så har vi ju knappt några känslomässiga bindningar kvar längre till den personen.



Denna gamla människa ifrån 1700;talet som var född 100 år innan min egna farfar föddes, har ju sysselsatt sig med att skapa ett oändligt antal avkommor, som i sin tur har delat sig, och producerat en mängd ungar både till höger som vänster, som det är nästintill omöjligt att spåra över de kommande generationerna...

Och råkar man stöta på någon, så finns det absolut ingenting mer där att finna, än en främmande människa, utan några som helst likheter med en själv... Så egentligen gott folk, borde man inte bara låta hela grejen vila, och strunta i denna forskning, den ger ju noll och ingenting för en själv?

Men som jag sade i början, en ganska kul grej att finna en avlägsen gammal släkting. Men det är bara att spika upp namnet på ”väggen”, och sedan fortsätta sitt egna liv. Man kan vara helt förvissad att om 200 år, så kanske det sitter en avkomma till Glegolo någonstans i Sverige, och ser mitt namn, och tycker att det är en kul grej med släktforskning, och sedan spikar han upp mig på väggen, och fortsätter sitt liv..

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!

Chaiyaphum MMMLXXI, Thailand

7 december 2017

89,0 kilo – 88,1 kilo (31 km) 1 timme 59 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;3,872 (nedåt)



En man lär till han är 70 år,

men dör ändå som ett dumhuvud!!

Det är ju sällan faktiskt som man pratar bortom klagomålen på kultur, och på människorna här i Thailand. En sak som jag tänker på ibland är ju faktiskt hur lika vi människor utvecklats under de årtusenden sedan vi flyttade ut ur Afrika, för runt 70.000 år sedan.



Vi må bo i Sverige, Norge, eller Luxemburg, eller vi må bo i Peru, Venezuela, eller Puerto Rico, eller så må vi bo i kanske Indonesien, Vietnam, eller Thailand. Men fortfarande, alla kilometer och mil som skiljer oss åt, så känner man igen alla företeelser som finns, och som vi använder i dagligt bruk.

Vi kramas t.ex. Vi klappar på kinden stundtals, vi bryter arm från gång till annan, och vi sjunger tillsammans. Små saker visst. Men om vi nu är så himla olika som man ofta vill låta påskina, hur kommer det sig då att de flesta ”signaler” som vi människor ger ifrån oss, är så pass lika över hela världen. Hur kan en människa ifrån Chile ha exakt samma uppfattning av en situation som en Philippin?



Vi broderar, vi väver massa olika saker, vi bygger, och vi drejar i lera på nästan exakt samma sätt överallt. Och alla dessa kultur-yttringar har funnits i tusentals år, och har växt fram individuellt i de olika länderna. Så man undrar då, är vi egentligen i grunden speciellt olika? Jovisst är vi olika, ja vi är grymt olika när det gäller att ”tolka” vår omvärld.



Men vi är oerhört lika när det kommer till värderingar faktiskt. Jag talar inte om de olika idioterna som finns i alla olika kulturer, utan om folk i allmänhet, värderingarna finns där, och dom är likartade och har vuxit fram var för sig över hela jordklotet.. Och ändå trots allt detta, så kan fasen inte ens 2 bröder dra jämnt. 2 vänner klarar inte av det, och vår mor och far har oerhört svårt de också.

Att ha det som vi i Sverige har det, med demokrati och repsekt för varandras later, och olater, och sedvänjor är strongt, och ganska unikt sett i ett brett perspektiv. OK nu är detta i stort sett borta antagligen p.gr.a. av invällningen av folk som absolut INTE delar vår uppfattning om någonting. Men jag beundrar mitt land i alla fall..



Så finna olika vävstolar i Thailand, ja jag ser dom på mina cykelturer lite varstans.. Jag ser männen sitta och vända och vri vidje för att skapa en mjärde eller ryssja. Jag ser i mängd alla damer som sitter på marken och gör dessa bastmattor. En fascinerande värld här där jag bor, och den är nog likadan borta i Columbia tror jag...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMLXX (A) (3.070), Thailand

6 december 2017


FLYTTA TILL THAILAND//ISRAEL - JAG TRANSPORTERAR DET!!!!

Går ni i flytt-tankar, eller vill ni bara få iväg lite gods från Sverige till Thailand eller Israel.
Kanske alla de där sakerna som saknas dit ni flyttar, som ni inte gärna vill vara utan....

Kontakta mig på mailen här; almergren@hotmail.com, så hjälper jag Er gärna!!

Jag erbjuder fartyg varje vecka,
transittiden runt 40 dagar för Thailand och 21 dagar för Israel ifrån hamn till hamn.

Min facebook-sida Thailand är;
https://www.facebook.com/gtgthailand.gtgthailand

Min facebook-sida Israel är;
https://www.facebook.com/profile.php?id=100009668342709
Välkomna....


------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------




Chaiyaphum MMMLXX (3.070), Thailand

6 december 2017

89,2 kilo – 88,3 kilo (35 km) 2 timmar 1 minut

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,901 (uppåt)



Med en god gäst, så är du glad när han kommer,

och med en dålig, när han reser!!

Jo jag tänkte på detta med tillfället när människor dör och lämnar oss f.v.b. till de ”sälla jaktmarkerna” eller kanske till himmelen, där det finns 25 änglar per man, som väntar på att ta hand om oss, eller kanske till en annan himmel där oskulder av någon anledning väntar på att bli ”härtagna” av skäggiga musselmaner.

Och så håller det på i all evinnerlighet i alla de olika religioner som vi människor hittat på, för att slippa stirra döden i vitögat, och acceptera det utomordentligt enkla faktum, att vi människor vi dör, kroppen slutar att fungera, vi läggs i jord, ruttnar bort, eller bränns i någon ugn.

I alla fall samtidigt som vår kropp försvinner, så försvinner också den människan för evigt. Folk gör allt, och har gjort allt i evigheter tillbaka för att bevisa att människan som dog, inte dog, utan lever vidare i en annan dimension, eller fortfarande vandrar hos oss som andar, eller spöken, eller demoner, eller bor uppe i himmelen, kropps-lösa individer som tydligen sitter där och spelar harpa i all evighet framåt...

Bara tanken på att allt blir svart efter döden, verkar vara en panik-känsla som vi människor tydligen har svårt för. Vi bygger byggnader, och vi bygger statyer över ”stora” människor. Men trots våra ansträngningar för att göra dessa människor ”odödliga”, så blir det oftast ganska snabbt en rask hädanfärd även för minnet över den aktuella döda människan.

Först så dör de människor bort som levde i samma generation som den döde, sedan dör den kommande generationen, och DÅ är vi riktigt bortglömda redan. I absolut bästa fall, så finns vissa ”stora” människor inskrivna i historie-böckerna, men som personer är vi borta, och detta oavsett vad vi gör för att förhindra detta.

Ta t.ex. detta med att bygga ett mausoleum över en människa. En grandios tanke, men vad sjutton hjälper det... Folk glömmer med tiden bort vem maosuleumet var byggt för, och man kommer inte ens ihåg vem som ”uppfann” själva företeelsen maosuleum... Ja han hette faktiskt ”Mausollos”, som lät bygga det första maosuleumet...



Inte ens det vet vi längre.. Så varför i herrans namn är det så jäkla viktigt för oss människor att ha religion, inte fasen behöver vi vara rädda längre. Vi bor ju inte längre i grottor, och ser en massa skrämmande saker hända där utanför grottöppningen.. Typ åska, eller farliga djur som väntar där...

Nä bort med eländet, upplys folk ännu mer, så man slipper alla dessa jäkla avarter som skapar sådan splittring folk-slag emellan. Låt oss sluta att vara så himla skrajsna att dö... Javisst allt blir svart och maskarna käkar upp vår kropp, men skit samma vi är DÖDA.....

På tal om död och pina, så vill jag nämna att Håkan bjöd över mig till sig, så käkade vi en kanongo köttbulle-middag med potatismos och lingon. Vi satt där och funderade över livet, och en tanke som slog mig som ofta slagit mig faktiskt, när man sitter där med sin middag, ensammen och frun är totalt ointresserad att deltaga att äta vår mat...

Och det skall väl sägas, vi är ju å vår sida exakt lika ointresserade av att äta deras äckliga thaimat, så det jämnar väl ut sig. Men detta är ju en sak som är lite grand trist med att leva i ”bland-äktenskap”, Det är så himla många saker som man inte ”delar” med varandra, som man inte har gemensamt i livet.

Men men men, vi får ta det onda med det oerhört myckna GODA, som dessa förhållanden ändå ger oss....Vara glada och tacksamma att vi fann vägen ut ur det liv man levde, och kan få några år nu på slutet som är lyckliga och harmoniska är ju aldrig fel, eller hur?...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMLXIX, Thailand

5 december 2017

89,3 kilo – 88,6 kilo (35 km) 2 timmar 18 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,868 (nedåt)



 Alla är rädda för en get fram ifrån,

en häst bakifrån,

samt en dåre från alla håll!!

Visst hugger det till i hjärtat när man ser t.ex. foton av saker ifrån hemlandet. Man kan aldrig förneka sitt fosterland, och visst finns tankarna där. Sverige står ju för vad och vem man är. Värderingar och kultur är ju inpräntat i en själv. Och det räcker väl att se en bild på jordgubbar eller smultron, så smälter man.



Ja varför inte en fin bild på ett höstlöv. Själv hatar jag hösten, då ju den förebådar den skit-tråkiga vintern som man riktigt tycker illa om. Då frysa är något som jag absolut inte tycker alls om. Hellre en god svettning i Thailand, än en olycklig förfrysning hemma i Sverige..Men visst är det läckra färger stundtals på löven vid hösttid, typ oktober månad, i min del av Sverige (Göteborg)....

Och det konstiga är att när man tänker tillbaka på Sverige, så vill man helt enkelt inte förlika sig med tanken på att där kravlar omkring en massa muslimer, och zigenare, och annat löst folk, som får ta del av våra resurser. Jag tar helt avstånd från det vanvettet, och mina tankar när jag tänker på Sverige, består i de minnen som jag själv har skaffat mig tidigare om åren.  

Kalla det för stagnation, eller en vägran att utveckla sig som en f.d. kompis uttryckte sig. Utveckling är framgång och framåtskridande. Han hade inga alls funderingar på VILKEN utveckling han ville ha, bara det ändrade på sig, så var han nöjd...Och han var nöjd med invandringen till Sverige skall sägas.

Jag har ju helt förmånen att INTE ha sett skiten som tydligen finns där hemma nu.. Så positiva tongångar från mig och min syn på Sverige... Jag tror att det fixar till sig. Vi kommer att få lida länge länge tills dräggen har försvunnit från Sverige, eller att deras avkomma kanske t.om. kommer att inlemma sig i sitt nya hemland. Men i det fallet så hyser jag noll förhoppningar.



Jag hittade faktiskt en ladugård häromsistens. Inte vanligt alls skall sägas. Eller kan man kalla detta för en lada? Det är väl mest en samlastnings-plats för höet eller är det ris? Tyckte dock att det såg mysigt ut där man cyklade fram.... Dessutom så gillar jag stilen med att kossorna tillåtes att käka ganska vilt runt omkring här i Thailand.

Om denna grej varit hemma i Sverige, så tror jag att markägaren, oavsett om han for illa av det eller ej, nog hade stängslat av, och förbjudit kreaturen att ens nafsa i sig av hans fina gräs... Det verkar ju här i Thailand som om det förekommer en viss flexibilitet mellan olika människor, så dom kan nyttja varandras resurser.... Utan att dom mår så jäkla illa av det...



För de av Er som kanske inte har 100 grepp om var jag bor, så heter det ju Chaiyaphum, och vi har t.ex. Chi-river (floden), som rinner genom vårt område. En ganska rejäl flod, dyig och gyttjig, inte alls lika grann och fager som våra floder i Europa, utan mest rinnande genom lerbotten, där man aldrig ser ned till botten.. Hur firarna och djuren kan se nåt där i vattnet, är mig en gåta...





Ibland så tar vi oss upp i bergen här bredvid, och det är ofta rejält granna vyer man får uppleva. Folk där uppe i bergen verkar också vara av en lite annorlunda kaliber. Ja jag inbillar mig att de faktiskt jobbar och ligger i lite mer än sina bröder nere i dalgångarna. Jag tror, utan att veta, att livet kräver att man helt enkelt jobbar mer uppe i bergen, för att man skall få det drägligt på alla de sätt som vi människor vill..



Ja säga vad man vill, men detta med att alltid göra upp eld med ved, detta ÄVEN om man skulle ha en spis är ju en kvarleva ifrån by-livet som nästan alla thai här i Isaan där jag bor, är uppfödda i. De fick väldigt snabbt en utveckling, ifrån rent stenåldersboende till hyggligt modernt, och de hinner bara inte med i svängarna skall sägas.

Handskak

 obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMLXVIII, Thailand

4 december 2017

89,1 kilo – 88,4 kilo (21 km) 1 timme 16 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,898 (nedåt)



Prästens dotter är förbjuden de saker

som badhus-ägarens dotter är tillåten...

På fredagen den 1 december på lunchtid, så tog jag också adjö av Håkans arbetskamrater, de skulle åka hem till Sverige igen.. Dessa yrväder, eller skall man kalla dom för ”orosmoment”, hade hoppas jag, en trevlig tid här ute bland risfälten. Jag vet att Håkan i alla fall tog väl hand om dom.



Jag tror att på det arbetet så måste dom ha kanonskoj. Riktigt avundsjuk kan man bli. MEN så kommer jag att tänka på hur bra jag själv har det  numera PLUS hur illa hemresan kan bli för dom, hahaha.... Inget arbete att tvingas gå till... Inga krav på att tjäna pengar för att överleva, och dagarna kan man lägga upp, och göra hur och vad man vill på...

Jag cyklar nu sedan kanske 1,5 vecka tillbaka helt ensammen, och det känns ovanligt, men min nyfunne vän Håkan är inte bara en timid snäll kille, han är en ömtålig kille också. Det har nu visat sig, efter det att hans polare varit här på besök, att han fått en ”kråka” i näsan, och ligger platt fall framför TV;n, och tittar på Ria Waegner eller nåt sånt och snörvlar välderliga.

Och nu berättar han att han inte klarar av att cykla innan ”febern” lagt sig.... Hur fan ömtåliga är dessa ”mitt i Sverige”-killar egentligen, jag trodde dom skulle vara tuffa. Medan mina gummidäck skriker i hettan ute på asfalten utav hög fart och långa cykel-sträckor, så växer Håkans däck fast i asfalten p.gr.a. overksamhet.... Hahaha!!!

Idag söndag, så åkte jag bort till Ingemar, han skulle baka kanelbullar, och jag ville snika åt mig ett par stycken plus en kopp kaffe, kul att träffas och visst är han duktig i köket. Han är dessutom lika jäkla irriterad som jag själv är med alla dessa olika mått som finns inom baknings-gebitet. Ta t.ex. 1 cup,  1 ounce, 1 tsked 1 matsked 1 gram 1 deciliter, centiliter eller 1 liter...

Man blir ju bara matt av när man skall omvandla 25 gram jäst till något mätbart. Vem fan har våg med sig i köket, när alla mått ju handlar om CL DL eller liter, secka ägg-hövven.... Men jag har en ”genväg” i min dator, så jag klarar ju gallant av att konvertera till och från olika saker...Men värre för Ingemar. Ordet "höfta" olika saker, fick en alldeles ny innebörd när jag studerade Ingemars bak av kanelbullar,, jäklar vad han höftade och hade sig....

Kanelbullarna blev tama, men kanongoa. Jag tror han hade för varmt smör som han hällde i ihop med jästen, så han dödade nog jästen, dessutom så hade han för lite kanel och socker. Men vi är så nödda och sugna på västerländska saker här, så alla försök är bra försök, och detta var himla gott till kaffet trots allt...



Kan berätta att vi blivit inbjudna att fira nyår med en ganska nyfunnen vän som vi känt nu i 2 år snart, tysk är han och heter Peter. Jag, York, Håkan och Ingemar har blivit inbjudna. INGEN av gubbarna dock har fått chans att få med sina fruar, dom vill alla fira med sina egna familjer, och INTE med utsocknes vänner, sånt gör man tydligen inte i Thailand...

Jag tror dock att damerna bara inte vill, eller så ligger det något underliggande här som jag inte känner till. Jag vet ju att här liksom hemma i Sverige, så retar ju sig damer på varandra i om möjligt ännu högre grad än vi gubbar gör. Och jag misstänker att denna dam som är fru till denne Peter, verkar köra med lite överklass-stil här uppe i isaan.

Hon är alltså en vanlig by-brud, så det faller väl inte dom andra damerna på läppen tror jag. Så jag tror att dom har snackar med varandra, och kommit överens om att inte följa med helt enkelt. Så jag vete sjuttan inte vad jag skall göra detta nyåret heller. Men skit samma, jag har suttit hemma de sista 10 nyåren så vem bryr sig.

Jag kan ju ändå inte dricka sprit, och höra den där jäkla höga musiken precis hela kvällen långt in på natten, nä det får någon annan göra, inte jag tror jag!! Får se kanske vi kan käka nåt gott några av oss kompisar....Det skall väl funka tror jag i alla fall...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMLXVII, Thailand

3 december 2017

89,6 kilo – 88,6 kilo (31 km) 1 timme 31 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,906 (nedåt)



För envetenhet,

så finns det inget botemedel...

Idag så blev det till att bjuda igen vad det gäller maten. Jag kände att jag ville bjuda Håkan och killarna på en god lunch som tack för att Håkan och frun varit så generösa, och bjudit mig och Yongan på mat, och att de två killarna var så bussiga, och tog med sig alla godsakerna ifrån Sverige.... Så idag torsdag 30 november, så bjöd jag dom på en tror jag, riktigt lyckad Janssons Frestelse....

Till detta så hade jag gjort i ordning en hård macka med en finsk ansjovis på, och också gräddfil med gräslök. En riktigt god kombination skall sägas.... Vi fick trevliga 2 timmar ihop, och skvallret flöt på riktigt bra. Yongan fanns runt oss hela tiden, och skötte sig som vanligt gallant, och charmade gubbarna tror jag. Hon charmade mig i alla fall..

Nu hopp till fredag 1 december.... Jag hade avtalat med Åke uppe i Waeng Noi, att han skulle komma hit och handla på sig saker som han brukar göra. Denna gång så var det dock ganska enkla saker han ville ha. Och i prylväg, så ville han handla på sig en sprinkler till sin trädgård där ute i vildmarken, och så ville han ha lite stearinljus.

Jag fick fråga Yongan vad sjutton stearinljus heter på thai, hon sade att jag skulle säga ”Tien kitmak” så skulle dom fatta, kitmak är ju som ni alla vet christmas uttalat på thai/isaan... Homepro hade sprinklen med icke ljusen. Big C hade matvarorna han ville ha, men icke ljusen.

Men lyckan vände inne på  MAKRO, dom hade flera olika sorters ljus, och käre Åke valde sådana där oranga Buddah-ljus, jag föreslog vita fina riktiga juleljus, men de kostade några baht för mycket för vår gentleman ifrån tassemarkerna... hahaha skämtar bara, ja jag vet att Åke  läser detta, hahahaha..



Vi stack sedan ned till Bens Bar vid 13,tiden och käkade en Lamborghini, alltså en kanongod Lamburgare. Åke körde vin-svängen till, och jag drack Schweppes Manao (Lime-smak alltså)... När detta vart avslutat och färdigätet, så tog vi mopparna för det sista ärendet, och det var att åka upp till Immigration vid Ratchabat University.

Vi skulle där fråga om Åke boendes i Khon Kaen-provinsen, fick göra sina rapporter till Chaiyaphum 6 mil bort, istället för att åka 15 mil till Khon Kaen...  Jag hade kollat in Immigrations hemsida, och där stod det svart på vitt att dom även servade Khon Kaen-provinsen. Visst detta var ett oerhört långskott, men varför inte fråga så säg!!

Så jag föreslog för Åke, att vi ju kunde chansa och åka upp dit och prata med dom. Men det skall sägas med en gång, det blev kalla handen, och de ville inte kännas vid att det stod på deras egna hemsida om att de servar Khon Kaen... Men men men, man argumenterar icke för mycket med Immigration.

Detta ställe är ju det absolut sista stället som man vill skaffa sig ovänner på i detta jordelivet, nästan värre än kanske Hells Angels, hahaha... Sedan efter det att vi fick ett rungande NEJ, så stack vi tillbaka 13 kilometer till Chaiyaphum, och där tog vi farväl, och Åke försvann i ett dammoln neråt vägen, med riktning sin lilla by ute på landsvägen, där mjölkpallarna mötes, kossorna råmar, hundarna skäller, och vanligt folk dricker Lao Khao till morgonkaffet....

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMLXVI, Thailand

2 december 2017

89,6 kilo – 88,4 kilo (40 km) 2 timmar 26 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,909 (uppåt)



Avund föder hat!!

Så för att fortsätta där vi slutade igår. Yongyut kom faktiskt tillbaka med ett gott uträttat förvärv. Hon hade med sig motorsågen, plus lite andra prylar att jobba med uppe i Nong Bua Daeng... Så allt är klart med den saken i alla fall.. Sedan fortsatte dagen precis som vanligt.

Ja jag menar det händer ju saker och ting precis hela tiden, alltid något att skriva om, det gäller bara att man ”ser” dessa saker, och sedan skriva ner dom. Det handlar alltså inte om att det händer så enormt mycket i mitt liv, utan mer om att jag tvingar mig att verkligen se mig omkring, och skriva ned vad som händer och sker...

Mina cykelturer börjar ju bli rutin att skriva om, och kanske blir det trist för Er läsare att höra om dom hela tiden. Men för mig är dom en kanongo rutin grej, en daglig syssla som får ”dagen att gå”, Någonting att "se fram emot". Min största sorg nu är ju att jag ingen kamera har... Men jag skall spara ihop till en, jag lovar...

Igår kväll så skulle Håkan och hans fru ha grillkväll hemma hos sig här bredvid. Håkan ropade över muren in till mig att vi var välkomna över... Han hade ju också sina 2 arbets-kamrater fortsatt hos sig, de åker hem nu på fredag den 1 december, så det blir väl näst sista gången jag ser dom ikväll då.

Vi lufsade över och löftet till trots att aldrig mer dricka alkohol, så satt jag där inom några sekunder med ett glas rött vin.. Jag dricker detta så ofta, så risken finns ju att man snart vänjer sig vid skiten, och kanske t.om. börjar tycka om att dricka det, fy för den lede....

Vi hade ett kanongött tjöt alla vi fyra, medans vi kollade på ishockey mellan olika lag på alla de kanaler som Håkan har tillgång till... Vi avhandlade allt mellan himmel och jord, och det är ju kul att höra vad som händer hemma i Sverige, ja kul ända tills den där jävla invandringen alltid kommer på tal.



Jag riktigt hatar att prata om den misslyckade skiten hemma i Sverige, så jag lyckades faktiskt sätta stopp på politiker-snacket för det mesta... Snart vart maten färdiggrillad, och det serverades ett riktigt gott rejält griskött, fint grillat, och till det sådana potatis som heter Hasselbacks-potatis, riktigt gott skall sägas, och vinet till gjorde susen det också...

Jag stannade hos killarna fram till 21.30, då jag kände att jag inte ville dricka ett 4:e glas rött vin, ty nu var jag lullig som man ju säger så vackert, och risken blir ju att även denna natt blir så där trist sömnlös igen... Natten innan var jag ju uppe flera timmar innan tuppen...

Så jag sade bye bye. Yongan hade supertrevligt med sina kamrater och det unnade man ju henne, hon stannade kvar i alla fall. Jag somnade ganska snabbt, var uppe 1 gång kl. 00.30 och pinkade, somnade faktiskt om igen, då jag vaknade igen klockan 02.55 och var helt superpigg, ont i nacken och kände mig nästan lite bakfull...

Jag insåg på stört att lägga sig var lönlöst, så jag stövlade ned klockan 03.00 och började min dag, när allt omkring mig var svart, och alla sov som småbarn, hahaha... Men jag mådde bra trots allt, hade mina sysslor i datorn, skrev 2 st offerter på förhoppningsvis 2 kommande transporter till Thailand.

Båda kunderna har jag pratat med över telefon idag torsdag 30 november, och det känns som om det skall bli av, och det är ju underbara pengar att tjäna där.. Jag tar adjö nu, och hoppas ni läsare lever ett gott liv också...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMLXV, Thailand

1 december 2017

89,6 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,896 (uppåt)



Spring iväg ifrån en skymf,

men jaga inte äran!!

Idag onsdag 29 november 2017, så stack Yongyut med bilen ned till Pots, ni vet mammas pojke, som ju är fortfarande ihop med syster yster Alaam,Yongans syster. Anledningen var helt enkelt att Alaam hade nämnt för Yongan, att hon nu var på gränsen att inte längre vill vara ihop med den thaikillen.

OK han är en riktigt bra karl, och arbetsam är han. Och numera så har han också lyckats med konststycket att ha förmågan att kunna välja att ha ett eget liv, istället för att alltid ta hand om sin mor... OK detta låter hemskt när jag säger detta, så en liten förklaring krävs nog här.

Dom är alltså runt 5 st syskon (tror jag mig veta), och de andra 4 syskonen har lagt hela bördan på denne kille, och helt enkelt struntar i deras mamma. Så denne Pots då, han sitter där med mamman, kärringen i sin tur har ju fått kraft i sina lungor och tankar, av denna situation.

Och en riktig thailändsk mamma och pappa dom är fruktansvärt medvetna om den makt-position dom har över sina barn, och hon ställer sina krav på sin son, över vilka fästmör som han skall välja, alltså de som hon själv gillar. Men det har tydligen visat sig att hon inte gillar att riskera att bli lämnad ensam, så inga damer har godkänts alls hittills..

Så det verkar nu som om Alaam inte vill dras med denne kille längre, och det skall sägas, dom ses ju aldrig nästan heller. Alaam jobbar nere i Bangkok och tjänar hyggligt med pengar, så hon kan betala av sitt hus, fästmannen/pojkvännen jobbade ju också tidigare nere i Bangkok och tjänade pengar...



Men nu valde ju han att flytta tillbaka till hembyn, tjänar noll med pengar, betalar inget alls på huset, och ta hand om sin mamma. Allt medans hans systrar och bröder skiter fullständigt i honom och mamman. Yongyut i sin tur har köpt bland annat en motorsåg som skall användas uppe i Nong Bua Daeng till att kapa träd och bambu och buskar.

Denne Pots, han tar hem denna motorsåg varje gång som de lämnar Nong Bua Daeng, och tar hem den till sig. Yongyut misstänker att hennes motorsåg används där utav denne Pots mot betalning, men hon får aldrig ett korvöre för detta... Och nu så är hon då rädd att om Syster Alaam gör slut med sin fästman, så kanske motorsågen fryser inne.. och aldrig mer fås tillbaka....

Och så är ju vi människor, speciellt här i detta landet.. Så hon är där idag, och skall ta tillbaka sina saker på nåt sätt.. Ja jag var inte välkommen att följa med, ingen bra ide´tyckte Yongut, och kanske det är så, att om en utböling följer med, så blir det bara mer vatten i oljan så att säga!!

Ja vi får se hur detta går, men som jag sagt förut, inget alls är som man tror i Asien, så hon kommer garanterat tillbaka utan en motorsåg, men kanske med en grillvante i väskan istället..Hahaha....

Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!