GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMCMXXXVII, Thailand

25 juli 2017

88,1 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,066 (uppåt)



Den största dårskapen i en dåre,

är tron att han är smart!


Ja detta ämne måste ju inte just handla om Thailand i sig. Det kan lika gärna handla om vilket land som helst i världen, t.om sitt egna hemland Sverige. Jag påstår inte att jag har facit för alla människor, men jag vågar påstå att jag kommit en lång väg att ha facit för mitt egna liv i alla fall. Men detta passar säkert inte andra människor. Men jag tror att det egentligen handlar om ett pussel.

Ett pussel bestående av olika lösningar ifrån andra människor liv, som man kan ta till sig, och sedan ihop med sina egna tyckanden och smak göra till en egen anrättning som då blir MITT PENSIONSLIV... Så jag skall dryfta lite grand mitt liv som pensionär nu i dag, hoppas det faller i god jord hos Er läsare...

Jag hör ofta hur lycklig jag är här, och hur bra som livet är här. Men jag är av den övertygelsen att ett liv  består inte enbart i hur många "speed-boats" som ligger där vid stranden, eller hur rent vattnet är där borta vid bryggan, eller hur många restauranter som det finns att välja emellan nere i stan, eller hur många andra falanger som bor i min närhet...



Utan jag är övertygad om att MITT pensionärsliv börjar inom mig själv, alltså i min egna hjärna och sinne. Det är som man säger ibland; "finn frid i ditt egna inre, och sedan kan du söka frid med det som är utanför".

Jag själv vad det gäller mig själv, är av den strikta övertygelsen att för att trivas, så måste man ha ett socialt liv. JAG tror mig se runt omkring mig i alla de olika sammanhang, att folk försöker ljuga för sig själva, och sedan ljuga för utomstående, att dom trivs som fisken i vattnet, och att dom INTE vill ha kontakter med andra falanger, och dom vill verkligen inte ha det på  något annat sätt.

Jag tror dessutom att man kan klara av att göra detta, alltså ljuga för sig själv, men en vacker dag när man kvicknar till, så inser man med en stor rysning hur jäkla tomt liv det man lever, och man inser att detta nog inte var det livet som man ville leva. Ofta börjar då dessa människor att skylla på allting annat.

Skylla på hur dumma andra falanger är, skylla på hur tomt på falanger det är. Skylla på hur lite restauranter det finns. Skylla på avsaknaden av en havsstrand i närheten, och till sist skylla på hur ociviliserat Thailand är....

Jag är av den övertygelsen att en människas största brist är just detta. Alltså att bejaka sina egna brister, och detta gäller alla kulturer, inte bara som vi så gärna vill säga att thai är, alltså att rädda ansiktet. Ta t.ex. alla våra olika thai-forum......



Här ser vi brister i t.ex. skrivkunskap, stavning, och kanske sätta ihop meningar. Påtalas detta av en annan människa, ja då är vi besserwissrar, strama konstiga typer, som bara är ute efter att förnedra de stackarna som inte kan stava. Vi skall alltså inte få dessa ”stackare” att tappa ansiktet.....

Men när det gäller thailändare så är det thais största brist, alltså rädslan att tappa ansiktet, och det i långa loppet hindrar deras land och kultur att utvecklas... MEN HALLÅÅÅÅÅ,,någon hemma eller???? Vi själva glorifierar oss,, och att vi absolut i vår kultur får INTE påtala t.ex. stavning, ty det gör ju den stackarn ledsen....

Visst han kommer att förbli lika jäkla okunnig på att stava, och aldrig kunna stava rätt och riktigt, en hel mening, men han slipper tappa ansiktet. Stackarn ifråga kallar detta vara ”ordblind”, och numera för det lite finare ordet  ”Dyslektiker”, och därmed är man ursäktad allting, och slipper att kämpa att lära sig utantill hur olika ord stavas....

Men detta gäller bara som sagt var västerlänningarna. Thailändarna, för dessa finns inga ursäkter, dom är bara dumma i huvudet.... (ironi)... Så här har vi då hur vi skyller på allting utanför oss själva. Att ha ett bra boende, och en go tillvaro startar inom oss själva. Och då med att man INTE skyller ifrån sig, utan tar till sig, tar ansvar, och lär sig från livet, och ifrån andra.... och ni, snälla.... skit i det löjliga ansiktet nu va.....

Handskak


Chaiyaphum MMCMXXXVI, Thailand

24 juli 2017

88,1 kilo – 86,9 kilo (46 km) 2 timmar 28 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,060 (nedåt)



En baby föds med öppna händer,

medans en man dör med knutna!!


Idag igen så var det 3 månader sedan jag fyllde på mitt medicin-förråd, och kollade av blodet mitt. Så jag och Yongan drog iväg i morse till Chaiyaphums allmänna sjukhus. Jag har spenderat mycket tid med att fundera på hur man skall kunna fingra och putsa på ”systemet” som Thailand har inom sjukvården, så jag skall slippa sitta där, och tryna 1 hel jäkla värdelös dag, under mer än 11 timmar var 3:e månad.

Men vad jag än kommer upp med så säger Yongan ”no can do”, och har alltid ett försvarstal som gagnar Thailand emot denne falangen. Fan Yongyut säger jag ”jag är inte ute efter att sabotera för Thailand, jag vill bara lära mig detta hur det fungerar, så jag kan hitta en väg att komma runt systemet, och slippa denna ”heldag” på sjukhuset”...

"No can do" säger hon när jag kommer med en underbar lösning som innebär att jag istället för att lämna blod på detta sjukhuset, så kan jag kolla mitt blod på Ram Hospital , det kostar kanske 1.000 baht, ingen  större summa.. När vi var inne hos läkaren idag, så framförde jag nästa lösning, som nog var den absolut bästa i manna-minne tyckte jag själv.

Och det innebar, att läkaren skriver ut medicin för mig gällande 6 månader, och så kommer jag till honom var 6.e månad, och kollar blod och får ny medicin. I gengäld, så kollar jag blodet även fortsättningsvis, men på Ram Hospital var 3;e månad. Blodvärdet på blodet skall ligga mellan 2-3 hur jävla svårt är det egentligen för en skriv och läskunnig falang?...

Läkaren ryste till och fnyste, och tittade på mig och sade ”No good”... Men sade jag, - ”om värdet INTE skulle ligga mellan 2-3, så lovar jag att komma hit, och låta dig kolla min kropp och hjärta”... Han svarade nu ännu mer övertygande ”No good”..... Så jag är fast i samma jäkla system fortfarande.



Men idag så öppnade det sig i alla fall ett ”fönster” för mig, då jag klart insåg var problemet egentligen ligger..... Och hur denna ”heldag” på sjukhuset egentligen uppkommer.. Ty idag så fick jag upp Yongan ur sängen, så vi kunde vara på sjukhuset redan klockan 06.15, och plocka en nummerlapp till ”läkaren” dit vi ju skall efter det att blodprovet tagits”.

Förut innan jag fattade hur detta funkade, och Yongan var chef över ”kontoret”, så plockade hon en nummerlapp till blodprovet, sedan när det var klart 2,5 timmar senare, så tog hon en nummerlapp till läkaren... Vi hamnade då ofta någonstans mellan 85-125 i patient-kön till läkaren.

Och detta tog fanimej hela dagen.  Nu idag, så tvingade jag Yongan att ta en nummerlapp redan när vi kom, och vi fick nummer 35, trots att vi var så himla tidiga.. Yongan insåg då med all tydlighet att alla andra gjorde likadant. De tog nummerlapp till läkaren först av allt, INNAN man gjorde något alls....

Sedan så satte vi oss och väntade på att blodprovningen skulle öppna klockan 06.45 nån gång, väntade väl runt 1,5 timme. Allt gick bra, och sedan satte vi oss och väntade på läkaren, som öppnade klockan 09.00 med att ta emot patienterna. Vi hade 35, och i detta landet med denna ”speed-gången” med att klara av patienter, så är det inte alls illa.



Vi kom in redan klockan 09.30 cirka.. Satte oss sedan och  väntade på att medicin-avdelningen skulle öppna. Och när det var klart, och vi fått och betalt medicinen för 3 månader framåt, och travade ur sjukhuset, så var klockan bara 11.00....PÅ FÖRMIDDAGEN... HURRA!!!

Jäklar vilket gott läge detta var. Så nu har jag sagt till Yongan att jag tänker åka till sjukhuset, och vara där redan klockan 05.00, och få ett nummer runt 3.4 eller kanske 5 i kön till läkaren, sedan åka hem och hämta Yongan, så hon får sova lite längre än mig..

Yongyut fylld av glädje över hur snabbt detta gick, sade: ”Jag åker med dig så tidigt, du behöver inte åka hem och hämta mig”. Bra sade jag, allt OK då inför nästa 3 månaders läkarbesök.... Min medicin denna gång gick på 3.640 baht (SEK; 905), låter ju ganska hemskt.

Men betänker man att detta handlar då om i snitt SEK; 300:- per månad, i medicin-kostnad för alla dessa olika mediciner för; hjärtat, diabetesen, och blodtrycket, så tycker jag att det faktiskt är ganska billigt. Jag är nöjd i alla fall att jag får chansen att nyttja Thailands sjukvård, riktigt schysst av dom.....Hoppas bara ingen politiker lägger sig i detta, det skulle ju vara träligt eller hur?

Handskak

Chaiyaphum MMCMXXXV, Thailand

23 juli 2017

87.8 kilo – 87,3 kilo (42 km) 2 timmar 8 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,062 (nedåt)



Du kan inte fylla en trasig säck!!

Motvalls kärring, ja visst är man en sådan många gånger. Men man har faktiskt svårt att jämt springa i andras fotspår, har alltid gillat att trampa upp egna stigar i livet om möjligt. Men en sak har jag lärt mig, och det är att dessa nya stigar att trampa upp, kan bara bli gjorda om man lärt sig hur man trampar en stig först.

Så att förändra en sak t.ex. på jobbet eller på fritiden, så måste man lära sig den saken först. Jag har mött många av alla dessa människor, som envetna som fan skall ändra och göra om saker, och det dom skall göra om eller ändra kan dom inte, och har inte bas-kunskapen om den saken. Det brukar bli fel då.

MEN det finns en sak i våra liv som INTE följer denna norm som jag följer, och det är MODE!! Ja mode... va sjutton nu då. Men tänk efter!! Det finns bara ett sätt att beskriva mode, och det är att ett mode föder sin motsats. Man ändrar alltså en sak, och det brukar alltid bli tvärtom än det som är där just då!









Smal slips 1974 blir bred slips 1981. Ytterligt smala stuprörs-jeans på 1950;talet blir jeans med ytterligt breda tjafs på 1960;talet o.s.v. Så man kan säga att mode föder sin motsats.... Är detta bra då? Vadå bra, måste allting vara bra? Men visst man kan säga att det är bra ur en synvinkel dock, och det är att det ger förändring i livet, och förändring och ombyte de flesta gånger brukar vara bra för människan...

När jag kom hem härom dagen ifrån min cykeltur, så satt Yongan där i soffan, och sade att en gubbe hade ringt ifrån Chaiyaphum, och hade hittat ”falangs” plånbok med 3.500 baht och kreditkort och körkort m.m.   Men stammade jag, jag har inte tappat nåt, och äger dessutom ingen plånbok ens...

Inte du, annan falang säger Yongyut. Ja men vad hette han då, och Yongan harklar ur sig något fullständigt obegripbart tyckte jag. OK vi får åka ned på stan och kolla läget, och se om vi kan hjälpa någon falang-stackare att få tillbaka sina kort och stålar. När vi stod utanför så frågade jag igen.

Ty va fasen, om jag bara visste vem det var, så kunde jag slippa åka ned till stan, och kunde ringa falangen om jag nu kände honom vill säga!! Vad hette han, Yongan harklade sig och nu tyckte jag att det lät något lite mer bekant... jag  säger till henne ”sade du; Gregg Jensen”??? JA säger Yongan, OK gå av motorbiken vi stannar hemma, jag ringer honom, så slipper vi bekymra oss.



Problemet var bara att jag inte hade hans telefon-nummer, men jag lurade runt på SKYPE och internet, och till slut, så ringde jag upp honom på SKYPE inget svar, skrev då ett par ord i chat-rutan där på SKYPE. Sedan emailade jag honom, och bad honom höra av sig, och till sist så "face-bookade" jag honom, och bad BÅDE han och hans fru att höra av sig..

Det tog 1 timme, sedan ringde han, och fick reda på att hans plånbok fanns och var räddad, han blev sketglad. Vad som hänt var följande, ty jag fattade inte varför gubben som ringt Yongyut, ringde just till Yongyut, är jag så himla känd här eller? Men så var det inte.

I plånboken thaigubben hittade, så låg det en lapp med ett telefonnummer, och det var Yongyuts. Gregg Jensen hade Yongans telefon-nummer. Ja han hade fått det av mig veckan innan, då jag var hemma hos honom och hans fru, och käkade den där Hawaii-pizzan jag berättat om tidigare för Er....

Så med detta så har jag nu hört flertalet gånger om borttappade saker, och hur pengar har hittat tillbaka till sina rätta ägare. Jag måste säga att detta landet är underligt så det förslår. Men i det hänseendet som jag beskrivit ovan, riktigt hederligt i alla fall... och det gläder mig att kunna rapportera om något positivt någon gång då och då i alla fall...

Handskak


Chaiyaphum MMCMXXXIV, Thailand

22 juli 2017

87,8 kilo – 86,6 kilo (33 km) 1 timme 59 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,080 (uppåt ytterligare)

 

Som man är vid 7,

så är man ock vid 70!!


Forts. från förra kapitlet.... Allt gick bra, och jag hamnade längst fram igen på bussen hem, och jag kom med den bussen klockan 08.00, vilket innebar hemkomst 17.00, vilket till slut blev 18.00, med en timmes försening av någon konstig anledning... Jo när jag satt på bussen, så kom där och satte sig en 58 årig italienare med grann thai-lady, och den nationaliteten är ju inte så vanlig att man stöter på, och den gubben språkade också ”hygglig ” engelska..

Vilket definitivt inte är allmänt och vanligt bland boysen i Italien.. Men annars, så blev det en tråkig 10 timmars buss-resa, men det går an tycker jag. Bussarna är bekväma, och chaffisarna kör faktiskt bra tycker jag... Jag blev mött av Hondan och Yongan vid ankomsten klockan 18.00, och det var bara så himla gott att komma hem kändes det som...

Men jag skulle aldrig vilja ha detta ogjort, en mycket trevlig och snäll gammal kompis som jag har , och våra minnen börjar kanske avta nu, vi har ju gått igenom dom alla snart, men va fasen, vi startar ju nya varje gång vi träffas, och tjötet kan nog hålla på länge till hoppas jag. Och Rustans fru är en riktig pärla.

Jag sitter där på bussen och har inget att käka förrän vi kom till Khorat klockan 16.00, och jag var hungrig. Jag tittade i min lilla blåa tomma kylväska, och ta mig fasen, Rustans fru Valori hade gjort 2 stycken Salami-macker till mig, så himla snällt av henne, det värmde gott i magen också resan hem....

Där låg också ett paket med dessa underbart goda kex digestive tror jag dom heter... och ta mig fasen hon hade lagt i god svensk choklad,,, inte bra för falang, men så himla gott att smaska på, där på bussen. Och resan blev med detta fulländad skall sägas...



Avslutningsvis, jag måste nämna att vi tittade på ett par stycken tomma osålda fina hus, som denne numera döde Wolfgang har byggt, de ligger i en prisklass på 3.5 till 4 miljoner baht cirka, och är rena rama lyx-kåkarna, både till utseende som standard, grymt fina hus, och läget där i Ban Phae är ju rent ut sagt kanonfint... Faaan att jag inte har en svensk mille att tillgå, då hade jag nog satsat på att handla på mig ett hus tror jag....

Jag kom ju hem på måndag kväll, efter att ha varit helt utan cykling och motion fredag, lördag, söndag och måndag, och jag började så smått fundera på hur mitt sockervärde såg ut, det kan ju inte va en vacker syn att kolla det värdet på den lilla mätaren.... På tisdag morgon innan jag käkade frukost, och naturligtvis innan min första cykeltur på nu 4 dagar, så tog jag mitt sockervärde...

Det visade stolta 5,3.. Va fan... 5,3 helt otroligt ju.... Det skall ju bara inte gå. Normalt sett så funkar 1 eller kanske i vissa särskilda fall, maximalt 2 motionsfria dagar, och sockervärdet är ganska OK.. men sedan brukar det stiga. Men efter 4 hela dagar, så har jag ett perfekt värde av 5,3....

Jag vet ju att sockervärde är ett färskt värde, och ingen cykling i världen kan ackumuleras, och att man skall tro att bara för att jag cyklat 3 månader, alla dagar, så kan man fuska hur länge som helst... Det funkar inte så. Med diabetes, så måste man motionera varje dag, för att hålla värdet under kontroll... Men tack så mycket för detta, det kändes kanongott faktiskt.... 5,3 jäklar anåda!!!

Handskak


Chaiyaphum MMCMXXXIII, Thailand

21 juli 2017

87,6 kilo – (o km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,081 (uppåt)



Alla män vet att dom skall dö,

men ingen vill tro det!


Forts. fråpn förra kapitlet.... Vi åkte hem med den åbäkiga lådan, jag fattar bara inte hur vi klarade av att få den på 1 moppe plus oss två vuxna, men det gick i alla fall.. Sedan stack vi ned till stranden för sista gången, men det var ganska trist väder nu också liksom på lördagen, alltså halvstormigt.

Det var nästan helt tomt på stranden, trots att det sades att det skulle komma massor av Bangkok-thai under helgen. Men jag kan säga det direkt, såg vi 100 bord där på stranden, det fanns tusentals, så var där kanske 5 bord som det satt folk runt och drack och käkade, alltså thailändare. Där fanns noll och inga falanger alls där nere på beachen...

Vi avvek strax, struntade i det hela, och stack hem och hämtade Rustans fru Valori, och så käkade vi där hemma hos dom på en kvarters-gatu-krog. Riktigt god köttbit med några pommes, och en god sås är ju aldrig fel, eller hur? Vi åkte sedan hem,. Och så ville dom ta en avslutande promenad innan kvällen var ett faktum.

Ja liten promenad sades det. Men detta blev en av de absolut roligaste promenader jag någonsin tagit. Frun är thai och kan prata med allt som rör sig, dom är ju inte buskablyga precis. Och Rustan är lite halvtjötig han också, medans jag då kanske inte heller skäms för att gå fram och prata med oika människor man möter.

Vi gick där, och så mötte vi en snygg thaidam i 50:års åldern,,, hon sade hejsan till oss, och då stannade vi till så klart. Ja hon var gift med en svensk sedan många år, och Valori fick en rolig pratstund där... Vi gick sedan vidare, och kollade på hus och människor, och precis överallt så hälsades det, och det viftades till hälsning, riktig grymt go stämning där i detta området.



Vi stannade till vid en liten affär, och där satt visade det sig, en fransman, och fanskapet pratade engelska,,,, högst förvånande. Hans kompis kom strax, han var.... fransman.... och han pratade engelska... Vi tjötade en stund, och de var super-trevliga. Vi gick 120 meter, och kom fram till en liten affär och där satt en gubbe, och ta mig fan detta måste vara den franska främlings-legionen, ty han var också snigelätare av födsel och ohejdad vana. Och han pratade engelska även han...

Detta var för övrigt den affären som jag pratade om när denna berättelse startade för 3 kapitel sedan, alltså med den gråtande lillflickan, så vi behöver inte gå in på den biten igen. Men mamman som var kanske max 25 år, var så jäkla grann, så man fick titta bort för att inte skämma ut sig, hahaha!!!

På detta sätt höll det på, vi träffade folk och vi tjötade, och till sist så visade det sig att den ”lilla” promenaden nog mer blev kanske 4-5 kilometer, och kanske 1,5-2 timmar lång, så jäkla kul var det. Inte konstigt att folk trivs där nere, bland dessa lättsamma thai, och lättsamma falanger...

Kvällen var snart slut där hemma, och på morgonen vaknade jag 05.45, och kunde käka lite grand frukost, men absolut inget kaffe. Jag ville helt enkelt INTE springa och pissa på den svin-äckliga toan på bussen hem. Klockan 06.30 kom den beställda taxin, och det var en jäkla tur att jag inte fipplade med den tunga lådan hela vägen hem till Chaiyaphum.  Forts. nästa kapitel...

Handskak


Chaiyaphum MMCMXXXII, Thailand

20 juli 2017

88,1 kilo – 87,0 kilo (41 km) 2 timmar 20 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,048 (nedåt)



Låna ut skall göras med vittnen,

medans givande skall ske utan vittnen...


Forts. från förra kapitlet... När vi hade svalt maten och druckit upp glaset med vin, så stövlade vi in till ”Online-shopen”, som låg där vägg i vägg med restauranten.... Jag gick runt och det vattnades över precis allting där inne. Göran som ägaren hette, gick med hela tiden, och han gav mig bra priser på sakerna jag köpte...

Han valde ut ett vitt och ett rött druv-vin till mig, jag är ju skit-trött på alla dessa äckliga fruktviner som finns här i Thailand, och nästan vägrar att dricka av smörjan... Jag köpte bland annat med mig då till Chaiyaphum där ifrån;

2 kilo Edamer-ost kostade 500 baht (MAKRO här tar 880 baht), 2 vinflaskor, 1 stor påse med Chia-frön. 1 rökt ost av nåt slag, skall pröva imorgon.  1 stor Falukorv-ring samt 1 paket färdig Ärtsoppa,, hua va gott det skall bli att mysa till med dessa godsaker...

Jag betalade cash och bad honom skicka grejorna med bussfrakt. Göran ägaren, kom då fram till det genialiska (för hans del), att varför jag inte själv bär hem denna kartong i gnissel-material till Chaiyaphum och sparar 500 baht i fraktkostnad. Ja det skall vi göra tänkte jag.

Vi skulle då komma dit dagen efter på söndag eftermiddag, och hämta lådan med maten. Sagt och gjort vi åkte dit, och tog hem den. När vi väl kom hem, så insåg jag att jag hade noll lust att kånka omkring på det åbäket på en baht-buss, och sedan på en  motorcykel-taxi inne i Rayong. Jag klarar det helt enkelt inte.

Så vi beställde helt enkelt en taxi för min del som kostade 400 baht till Rayong och bussen till Chaiyaphum. Så min besparing blev 100 baht eller kanske SEK; 25:- och ett sattans bärande, aldrig mer skall sägas. Jag betalar mig hellre fri, än kånkar och sparar småpengar...



På söndag så blev det en fantastisk dag. Jag har ju alltid lite eld i röva som man säger, och kan inte bara sitta still länge och prata, jag vill göra olika saker, och gå till olika platser. Vi vaknade på söndag morgon, satte oss på deras goa altan där vinden smekte in, och det var underbart svalt, vi käkade vår frukost, och sedan kom hans fru ut på balkongen, och undrade om vi hade träningsvärk i våra käftar, ty klockan var 13.30.......

Men va sjutton hade hänt med söndag? Vi hade suttit på arslet och tjötat minnen och berättat om våra liv i mer än 6 timmar, helt fantastiskt. Men faktiskt riktigt jäkla kul var det, att lära känna kompisen och hoppas han tyckte detsamma. Vi tog sedan moppen och stack ner och hämtade lådan som jag pratade om förut nere i Ban Phae på restauranten, och jag köpte t-shirtar till damerna här hemma, och även en till mig själv.

Och sedan satte vi oss på ett fik inne i Ban Phae, och kollade in de falanger som satt där, och som kom och som gick. Det var den vanliga gängen som man mestadels ser annars i Pattaya. Killar orakade, i under-tröjor, och sketna shorts, med sandaler, och en massa tatueringar.

Om jag vågar säga det, de såg ganska nedgångna ut. Jag vet inte om det har med deras kläder och stil att göra, eller om det handlar om, att dom helt enkelt är nedsöpna figurer, som man så ofta ser här i Thailand på turist-orterna... Kul att kolla på dom, och kul att se hur faktiskt väldigt fräscha deras thaidamer var...

Dock så är nog inte standarden på falang-damerna här lika stor, dessa hängde också mer på ”snöret” kvalitets-mässigt tyckte jag.. Forts. Nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MMCMXXXI, Thailand

19 juli 2017

87,5 kilo – 86,9 kilo (32 km) 1 timme 49 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,044 (nedåt)



Ibland så är tjänaren

ädlare än herrefolket!!

Forts. från förra kapitlet..... Jag var den ende som skulle tydligen till Mae Rumphung, så han körde ganska snabbt dit... Visste inte var min gata där låg, men släppte av mig i rätt område, 5 km fel visade det sig sedan. Jag blev sittande hos en solande tant, som satt där med sin hund, och jag ringde till Rustan, och berättade var jag befann mig.



Han kom efter en stund, och då hade jag redan hunnit få ett getingstick, vilket var det första i Thailand på 9 år faktiskt, har aldrig fått det tidigare. Jag skulle schasa bort den ifrån benet, och då stack den mig i gitarr-fingret.. Det gjorde fruktansvärt ont de första 30 sekunderna, och sedan avtog det och dog ut.

5 timmar senare kom det tillbaka, och höll på att göra mig tokig i 5 minuter, sedan försvann det igen. Och så har det hållit på fram till skrivande stund, måndag kväll klockan 21.00 cirka... Det kommer ibland och gör ont långt inne i fingret... men va fasen man får välan kämpa på....

Snart kom Rustan och hämtade mig.. Jag kom hem till dom och deras fantastiskt snygga och välbyggda hus, Jag har aldrig sett något mer välbyggt någonsin här i Thailand. Det tråkiga i kråksången, är att denna tysk, som ju jag berättat om tidigare, han dog här i våras tyvärr i cancer. Så han har byggt sitt sista hus. Men det står faktiskt fortfarande ett par stycken osålda hus här nere på fina ställen.

Priserna ligger på runt 3.5 - 4,0 miljoner baht, vilket med tanke på läget, kanske är ett ganska bra pris. Hade jag haft de pengarna nu, så hade jag slagit till, såg 2 st hus, fantastiska faktiskt,de har precis allting. Jag märkte också på Rustan och hans fru Valoris hus, hur välisolerat det är.

Där fanns inga myror inomhus, jag såg inte på 2 dagar en endaste ödla utav dessa Geckos ni vet, som ju finns överallt här i Isaan ihop med myr-jäklarna... På morgonen när tupparna satte igång, det fanns 3 st en bit bortåt vägen, så hördes dom inte alls, inte ett dyft... Vidare så kom det ett grymme-ösregna på natten, jag hörde inte någonting alls där inne av detta. Så helt underbart välgjorda hus..



Vi stack ned på stranden  och satt där och tjötade lite, och sedan åkte vi med Rustans Fru Valori bort till O´Leary´s restaurant. Detta är ju stället som jag handlade julmat online på i julas, om ni kom ihåg.... Vilken restaurant och vilken trevlig ägare!! Han pratade jättelänge med oss, och anledningen var att Rustan hade varit där, och rekat innan jag kom och pratat med honom.

Och det visade sig att hans mamma och pappa hade haft speceri-affären på Radiotorget under tidigt 1960;tal, och vi delade alltså mina gamla hemtrakter, ja även Rustans gamla hemtrakter vi bodde ju nära varandra.... Så vi hade mycket att snacka om, och samtalet flöt på bra. Snart dock så gjorde sig magen påmind, och jag vart gör-hungrig.

Jag ville bjuda igen Rustan och hans fru på lite mat, det var därför vi åkte dit, och dessutom så skulle jag handla med mig mat hem till Chaiyaphum också... Rustan tog en spagetti av nåt slag, hans fru Valori tog en thaisallad av något slag, och jag blev plötsligt där bland all kanonmat sugen på pizza...

Det kom bara över mig, ty pizzan såg exakt ut som hemma i Sverige. Jag beställde en Hawaii, men lade till ett ägg samt Bearnaisesås där på. Och vilken fröjd detta blev. Vi alla tre var jättenöjda, och jag kan inte annat än att rekommendera och applådera detta ställe O´Leary i Ban Phae. Åk dit för sjutton... Forts. nästa kapitel...

Handskak


Chaiyaphum MMCMXXX (2.930), Thailand

18 juli 2017

88 kilo – 87,5 kilo (40 km) 2 timmar 17 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,054 (nedåt)



Den rättvisa ”vägen”,

är alltid den rätta.

Så i fredags så stack jag då iväg ned till Mae Rumpung (tror jag det hette) ligger ju granne med Ban Phae i Rayong-området... Ban Phae är ju också färjeläget över till paradis-ön  Koh Samet, som många av Er varit på, och myst och härjat... Resan ned gick som vanligt kanonbra, hade ju bokat plats på bussen på min favoritplats, och det är allra längst fram, gärna nummer 1.

Där är benutrymme å det väldigaste, och utsikten framåt är bedårande. Jag hade en ung tjej där framme också, med sina 2 små små barn. Den ena ungen skulle då sitta bredvid mig, men det slapp hon när mamman  såg att detta var en falang som satt där..

Ungarna här i Isaan är extremt avvaktande, och nästan gråtande, när dom ser och möter en falang. Dom vill gärna ha ett "säkerhets-avstånd" till en själv, ungefär som en katt, eller hund, eller vilket vilt djur som helst, alla övriga jämförelser här förutan.

Och jag förstår dom, mamma och pappa och alla släktingar och grannarna utöver det i byn, brukar lära de små spädbarnen, så fort dom fått upp ögonen efter födseln, att det gäller att peka, och det gälla att ropa falang, när en sådan västerlänning passerar, som med mig på sin cykel. Det försiggår fullständigt hela tiden. Och på detta, och detta vet jag exakt via erfarenhet, att dom också berättar lite grand historier om falanger.

Dock har jag aldrig hört just det där att man skrämmer barnen, men personligen så känner jag att dom faktiskt gör det, annars hade fan inte barnen gråtit så snart dom ser en falang, så jäkla ful e man ju inte.... Ja till och med därnere i Mae Rumphung, när jag och Rustan med fru, var ute och gick, så stod vi och tjötade vid en sådan där liten affär.



Det kom en ung tös på moppe, mamma till en liten flicka på kanske 4 år. Lilltösen vägrade att lämna motorbiken dom kom då, ty jag stod emellan dom och affären dom skulle in i. Jag vände mig emot tösen och mamman, och tittade på vad som försegick. Då började lilltösen gråta när hon fick se mig..

Så säg vad man vill om detta ord "falang", och allt skitprat man hör om thai typ ”ja dom menar inget illa”, "order är inte menat styggt”.. Ja Thailands-romantikerna vet inte till sig hur dom skall vri sig, för att visa hur schyssta och goa thai är med detta "falang"-ord... Saken är helt enkelt den, att om vi står ett gäng i Sverige, och det passerar t.ex. negrar bakom ryggen på oss.

DÅ skall vi alltid när detta sker, ropa och peka i riktning negrarna ”look utlänningar”... Och med detta så är VI falanger rasister, medans thai är så himla gulliga i sin kultur-utövning, och menar absolut inget illa alls... Hipp hurra säger VP och Miljöpartiet, och andra kärringar av båda könen, hemmavid..

Förresten lilltösen i Mae Rumphung hon vinkade sedan när dom åkte iväg, fick dock skoja lite, och le mycket åt henne,så lite nära kom jag allt.... Och mamman såg nöjd ut, och exakt likadant var det på bussen, lilltösen som skulle ha suttit där bredvid mig, hon tittade åt mig och log många gånger under kvällen i alla fall, innan hon fäll i sömn...

Resan kändes som om den gick snabbt, och klockan gick otroligt snabbt. Vi kom fram klockan 08.00 på morgonen. Jag frågade den unga mamman på bussen var busstationen för nästa buss låg, och hon sade till mig, ta en  MC-taxi enklast. Så jag travade ut och rakt i famnen på en MC-taxi, och han körde mig mot 40 baht till busstationen.  Forts. nästa kapitel....

Handskak


Chaiyaphum MMCMXXVI, Thailand

14 juli 2017

86.5 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,063 (uppåt)



Utav ren elakhet,

 så går många män från himlen till helvetet!!

Jag kommer att åka ner till en kompis i Ban Phae (Hat Hat Mae Ramphung), vi är gamla barndoms-vänner, som ju återsågs hemma i Sverige 2013, när vi var där och opererade ryggen min. Jag har ju varit där nere en gång förut (2015 januari), och nu 2,5 år senare är det då dags igen.

Skall bli kul att träffas igen, och det skall bli kul att gå på restaurant, och gött att sätta sig på beachen, och bara mysa i solskenet. Yongyut vill hellre vara hemma, och ta hand om ruljansen här, och det fungerar för mig, vi är ju ihop jämt och ständigt, så det är nog bara bra om vi är ifrån varandra lite grand då och då, tror jag!!

Förresten, så kommer jag inte att skriva ett dagligt kapitel lördag och söndag. Kanske på måndag när jag är åter, om jag inte är för trött, så höres vi igen... Jag tänkte också att besöka restauranten O´Leary´s, och då äta där, vill gärna bjuda Herr och fru kompis på mat, som tack för hans fina hjälp med att ge mig 2 st goa transport-kunder....

Och också  dels köpa med mig lite extra-god mat därifrån. Det är ju dom som jag brukar beställa julmaten ifrån, om ni kom ihåg i julas.. Petade idag in 30.000 baht på huset och är nu nere i goa 92.000 baht. Det kommer att vara på ”håret” att allt blir klart som förhoppningarna var, i augusti.

Men det lutar åt att vi kommer att få betala de sista och avslutande 10.000 bahten, i september månad 2017. Jösses vilken go känsla efter 8 års betalande... Jobbet löper på, och Israel som alltid varit stöttepelaren i mitt arbete, har gått glänsande denna våren och sommaren.

Thailands-transporterna fungerar också bra, och de ligger på runt 2 i månaden hela tiden, vilket är perfekt... Tack alla goa kunder, det värmer med Er stöttning!! Jag skriver här, då jag vet att flera av Er brukar läsa hemsidan...



Dom här små blommorna tycker jag är himla fina, och vill ha dom i min trädgård snart. Så jag skall ut på upptäcktsfärd i Chaiyaphum, och handla på mig en massa frön. Dom finns i flertalet färger och former, och blir en skön attraktion här hemma i trädgården, bland Yongans alla trökiga växter, som alla går i brunt och grönt...

Jag tog fram en gammal paket med salami ifrån kylen igår, jag hade fått den av Håkan min granne här, när han stack till Sverige för sina 3 månader. Jag gav Yongyut 2 skivor och jag åt väl 5 skivor. Yongan sov som en gris hela natten i natt, och jag falangen bortskämd med bra mat, sov inte många mikro-sekunder skall sägas.



Jag spydde och sket om vartannat precis hela tiden, och hela natten. Jag hade glömt att korven nog var lite för gammal, flera månader alltså..... Så jag fick köra med fingrarna i halsen under natten, och torka arslet, jättekul sysselsättning när man är ur-trött, och helst vill sova.....

Men men men, Yongan van som hon är som thailändska, att äta allsköns skitmat fyllda med bakterier, har väl som vi skulle kalla det, järnmage av stål, hahahaha!! Sitter nu här vid datorn, och är utsleten, trött och riktigt orolig i magen, men en grymt bra sak hände i alla fall, och det var att min våg dök neråt 86,5 kilo på ”god morgon-vikten”....

Alltså ett gott kilo i tappad vikt, heja heja. Kanske jag skall käka resten av den salamin också, och gå ner imorgon bitti till 85,6 kilo. Men det funkar ju inte riktigt, ty i natt sitter jag ju på bussen till Rayong, och i DET läget, så vill man varken spy eller ha diaree´.....

Handskak

Chaiyaphum MMCMXXV, Thailand

13 juli 2017

87,2 kilo – 85,9 kilo (36 km) 2 timmar 2 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,036 (nedåt)



Bättre att min fiende ser godhet i mig,

än jag ser elakhet i honom!!

Ibland så lever man bra och ibland störtbra! Jag levde idag störtbra, därav fotot på fiskpinnar!!! Sattan va gott det var, påminde mig om svenska goa dagar och snabb mat, innan man skulle iväg på fotbollen och dylikt.... OK sallad till pinnarna är ju kanske inte det ultimata, men ibland så får man ta det onda med det goda för att få det gött!!

Vi har pratat om det här en hel del där jag bor i Chaiyaphum. Ja staden utvecklas för varje år som går. När jag kom då 2008, så kändes detta som rena rama bonn-landet, blandat med lite bra affärer som Big C och Tesco och MAKRO, men annars fanns ingenting förutom en livsfarlig trafik.... Men trevligt som skam ändå..

Nu enas vi alla om att det går snabbt framåt, och det verkar konstigt nog som om det kanske också skapas en del arbets-tillfällen här. Och alla, precis som vanligt, har ”spender-byxorna” på sig, och det dräller av bilar med ”röda skyltar”, alltså nyköpta nya bilar. Folk här handlar och köper sig trötta och urfattiga, känns det som. Men de alla vill ju ha en sprillans ny pick up med röd skylt, så man verkar offra allt för detta ändamål!!



Man bygger hysteriskt här, och resorterna växer upp som svampar. Nya hus byggs lite varstans, och faktiskt i väldigt många fall väldigt snygga hus. Tyvärr så lägger man noll kraft på trädgården. Denna del av hemmet är inte thailändarens styrka skall sägas. Man kan ha skit-snyggt hus, och en skrothög till trädgård, eller varför inte bara sand... Man struntar helt enkelt i detta, verkar det som... Men kul att se alla snygga hus, som man ju förstår, är utan tvekan byggda av thai för thai...

Jag åker på punktering nu gång efter annan,. Och det brukar vara kvitto på att mina fina nubb-däck på cykeln är lite nedslitna. Jag körde igenom en by som jag aldrig stannat i förut. OK kört igenom 100 gånger, men aldrig stannat. Jag fick fråga mig fram 5-6 gånger innan jag fick tag i en kille som kunde laga min punktering.



Han var lite ”lytt” såg jag. Här ute på landet i Thailand, så finns det ju ingen direkt sjukvård som tar sig an dessa förvridna lemmar, som ju vi brukar fixa till hemma i falang-land. Så människorna här får ha sina handikapp bäst det går för dom, ingen bryr sig.

Jag väckte honom i alla fall, ty han sov gott där uppe i huset, och även hans mormor, som ni ser i hängmattan, tävlade om att sova ikapp med killen, fan klockan var ju 12.30, och då enligt thailändska normer skall man ju sova... Jag tittade på tanten medans han lagade mitt däck, och så tittade jag mig omkring där vid deras hus,och under deras hus.



Det ser helt enkelt för jävligt ut, och kärringen ligger där dag efter dag, efter dag, tills hon dör i hängmattan, och sedan bär dom henne till templet, och kremerar henne. Men inte skall ni inbilla Er att någon plockar fram och gör rent och snyggt. Nej fasen, det ingår inte i kulturen bland stenålders-människorna här...

Men killen lyckades i alla fall laga punkan, och jag kunde lämna efter att vi skrattat ihop under några minuter, jättetrevliga människor, det kan man aldrig ta ifrån alla dessa thailändare här ute på landet... Det blev sedan en händelselös tur hem igen under de resterande 17 kilometrarna...

Handskak


Chaiyaphum MMCMXXIV, Thailand

12 juli 2017

87,7 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,059 (uppåt)

 

Maten är tillagad i en kastrull,

men det är plattan som får berömmet!!

Idag (I morgon för Er läsare) den 11 juli, så var det “Stora flygare-dagen” här I Casa de la Glegolo. Med detta så menas det att när jag kom ut till fågel-boet vårat i trädgården, så var det tomt. Och det var änna med lite sorg i hjärtat, som jag noterade att hemmet var tomt. Jag tittade mig omkring men stendött överallt.



Jag kikade ner på marken för att kolla om dom ramlat ut och dött o.s.v. men ingenting alls. OK tänkte jag, och gick in och ställde mig bakom mitt mörkfärgade glas ut mot trädgården, och se där, inom 3 minuter, så flaxade det till både en gång och två gånger, och jag såg båda föräldrarna komma ned borta vid min mur ut mot baksidan, och där märkte jag direkt ett litet flaxande i ögonvrån.



Jag gick ut igen, ty jag såg direkt, att där satt den lilla fågelungen helt oskyddad på en av Yongans krukor. När jag kom ut så försökte jag leta upp den andra ungen, men hittade absolut ingenting, så antingen hade någon annan  fågel käkat upp henne, eller någon orm norpat henne, eller så hade hon lyckats med sin föresats att flyga bort till skyddet, och träden där på baksidan huset mitt....



Jag fokuserade på den unge som jag hade framför mig, böjde mig ner, och skulle ta ungen till annan plats, så pep hon iväg, väldig halvtaskig flygförmåga, men marklyfte faktiskt. Efter lite fippel i trädgården, så  fick jag under föräldrarnas skränande, till slut tag i ungen. Jag tog den i kupad hand, och satte den på en gren i trädet där bak, förhoppningsvis utom räckhåll för både katt som orm.....



Jag gick in, satte mig och kollade, och det dröjde inte många sekunder, innan mamman och pappan susade omkring därute, och landade och gav ungen käk. Så allting verkar i alla fall bra där i  ”Sherwood-skogen”, som tur är. Hade ju varit himla trist om båda ungarna hade gått förlorade, det hade varit tungt både för föräldrarna, som för pappa falang....



Ibland undrar jag över vad thai hade gjort utan denna Mango som finns precis överallt i denna kulturen. Javisst vi har äpplen i alla de former i vår egna kultur, men inte fan springer vi omkring dagligen, och letar äpple som thai letar efter Mango. Alla dessa människor med alla dessa plastpåsar med Mango i alla de former och smaker.

De allra flesta verkar faktiskt ha mest smak för den gröna varianten, alltså den omogna Mangon. Javisst den biter fint i käften, och smakar ungefär lika jäkla tråkigt, som dessa gröna päron man får till ostbrickan hemma i falang-land ni vet, ett helt och hållet smaklöst grönt päron.

Denna Mango är densamma, och den doppar dom sedan i olika smaker som sött, som salt, och som något bittert, alltså någon som ger sting åt Mangon.... Men inte ser jag thai-människor här jagar livet ur sig för att få tag i den underbara söta gula Mangon, alltså den mogna Mangon, det är precis som om de tar den i brist på grön Mango....



Avslutningsvis, ibland är det bara jobbigt när det regnar, speciellt om man som jag en dag, fastnade i denna regnskuren. Jag hade min lilla plastpåse med pengar och hemmanyckeln och dasspappret i, och som tur var så fick min kamera plats där också. Annars hade det nog varit goodbye med den kameran...

Snacka om jag var riktigt blöt när jag kom hem...... Jag kunde knappt se framåt då regnet var som gardiner för ögonen.... Och det var först när jag kom hem som jag vågade ta fram kameran och ta ett kort...

Handskak


Chaiyaphum MMCMXXIII, Thailand

11 juli 2017

87,6 kilo – 86,9 kilo (21 km) 1 timme 15 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,050 (uppåt)



Magen förvarar en hemlighet

bättre än hjärtat!!


Idag så samlades jag och York på Homepro, hans fru skulle köpa något som var bra för hennes nacke, då hon lider av mycket huvudvärk. Jag själv som haft besvär med min nacke alltsedan 1991, har ju prövat det mesta för att lindra nackvärken, och då också lindra huvudvärken på samma gång!

Under dessa 26 år så har man ju kommit på olika saker för att hitta lindring, och jag brukar t.ex. ta en paracetamol varje kväll innan läggdags, annars blir det en kanon-jobbig natt, med värk som tvingar en till slut att gå upp. Ty på dagarna i det normala vardagslivet, så känner jag ingenting alls.

Det är bara under cykelturerna, då man ju sitter framåtlutad och tvingar upp huvudet och nacken, för att kunna se framåt, det kan ju vara jobbigt allt som oftast, och sedan då ligga ner är också jobbigt för nacken. Men annars inga problem. Skulle jag få ont under dagen, så ställer jag mig bara upp, och hoppar lite grand omkring, och liksom lossar nack-kotorna, och då släpper det onda på studs.

På natten sedan förutom värktabletten, så har jag alltsedan 1991, slutat helt och hållet med att ligga på kuddar. Yongyut viker ihop ett badlakan ett flertal gånger, och stoppar in det i ett kudd-var, och det är och ger en perfekt rak linje för ryggraden och nacken, och därmed inte någon lurig vinkel när jag sover, fungerar kanonbra faktiskt.

Jag berättade då detta för Yorks fru, men hon orkade inte ens lyssna på mig, och det är ju detsamma som man finner med alltför många thai. Dom har noll och ingenting att lära av stupida dumma falanger, thai vet mest och allting om allting i universum... Så jag sket högaktningsfullt om hon inte var intresserad av kunskap... Hennes förlust tycker jag!!

Annars så fikade vi, och jag köpte en ”kanom” som låg där på ett bord, som dom tog 5 baht för, såg ut som en kaka, men det visade sig vara det vanliga thailändska slafset, trots att det var ämnat att ta till kaffet. Det var alltså en avlång skiva banan, som dom brände i någon eld, eller grill av nåt slag, smakade absolut ingenting. Verkligen besviken blev man.



Fasen banan.. Jag menar ni vet dessa bruna friterade bananer i olja, som är så himla goa.. Men detta var en katastrof... Ingen normal människa kommer dit till HomePro, och köper en andra gång dessa värdelösa bananer... Och en annan sak som jag finner underligt här. Jag vet inte om detta gäller hela Thailand, men definitivt Chaiyaphum gäller det.

När man beställer en kopp kaffe på en cafeteria så får man o-ombedd en kopp med Tea också. Ja fasen, man skall alltså dricka kaffe och Tea samtidigt. Ja ni fattar att thailändarna nog inte har mycket kläm alls, på saker och ting ute i vida världen... Kaffet var dock helt OK, så allt bra med den saken.....

Dagen avslutades sedan med att jag fick in lite pengar på ett Israel-jobb, och kunde betala av ytterligare 30.000 baht på huset. Och nu när månadsskiftet Juli passeras, så kommer rest-skulden att ligga på runt 40.000 baht bara, så glädjen står högt i stugan känner jag!! Vi firade idag därför med att handla på oss varsin puff-pizza. Alltså en inbakad pizza, och denna pizza, är väldigt mycket billigare än alla de andra på Pizza-Company!

Jag tror de har dessa puff-pizzor som lockmedel till folk, då priset är så mycket billigare. Yongan ville ha en pizza med seafood, och inte en puff, så hon fick då se priset som låg på 380 baht för den pizzan, medans Puff-pizzan ligger på 129 baht styck. Hon tog då en puff-pizza med crab-sticks, vilket ju nästan är seafood.

Och jag och Namkaeng tog varsin Hawaii-puff-pizza..  Det var helt enkelt kanongott, men dessa puff är bara runt en halv pizza stor ser det ut som. Ty de viker ju över bitarna, ungefär samma som vi gör med Calzone ni vet.... men gott som sattan var det, synd bara att dom inte hade bananer där i...55555...

Handskak


Chaiyaphum MMCMXXII, Thailand

10 juli 2017

87,3 kilo – 86,6 kilo (40 km) 2 timmar 24 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,048 (samma)



Alla vägar som går uppåt,

har en väg nedåt!!

Imorgon (lördag för Er som läser detta), så skall jag och York åka upp till Greg Jensens ställe, han är amris. Även om namnet låter danskt... Han jobbar på containerbåtar som dataexpert av nåt slag, och är hemma då och då 8 veckor i stöten. Hans utgångshamn är Seattle på USA;s västkust. Hans fru har nu öppnat en pizzeria alldeles i anslutning till deras hem, och vi skall upp och pröva deras pizza....

Jag har inte sagt nåt till York, ville inte förstöra första gången vi käkar där, man jag var där i torsdags (igår) och käkade en pizza. Ja 1 pizza är en underdrift, då det till slut blev 2 pizzor. Jag beställde när jag kom dit av den anställde stackars tjejen en Hawaii, som hon inte visste vad det var för nåt.

Hon frågade om jag ville ha seafood på? Denna jäkla seafood som dom har till precis allting, denna vidriga seafood, smaklös intill vansinne, och fylld med chilli och annat elände... Nä för sattan sade jag. Jag vill ha; chiis, moo lae baknat....(ost, skinka och ananas) OK inga problem. Jag satte mig och pratade med Greg inne i hans hus, medans jag väntade på pizzan.

Ja den kom dansande efter 10 minuter, och det var gött, ty jag var kanonhungrig. Jag tog en rejäl bit och hystade in i munnen, och kände direkt att nåt var fel... Det kändes som om jag tuggade på ett osockrat äpple. Jääääkkkllaar... bruden hade lagt på mitt stora klimpar av mitt hat-objekt löken.... Jag trodde jag skulle få ”araben” slängde pizzabiten tillbaka på tallriken, och svor. Greg blev alldeles förskräckt, och undrade om pizzan var så hemsk..

Jag lugnade mig och försäkrade honom att pizzan var kanon, men att thai-tjejen hade daskat på några ”egna” grejor på pizzan som jag absolut inte bett om. Han flög upp ur stolen, och sade till sin fru att prata med tjejen, att jag inte ville ha annat på pizzan än det jag beställt, alltså Cheese, moo lae baknat. Ja detta sista för Er hemma i Sverige är ju saparott, alltså pine-apple, ja ananas för oss svenskar då...



Efter 10 nya minuter, så kom den stackars tösen faktiskt springande med min pizza. Den var kanongod och absolut inget att klaga på, och Greg ville inte jag skulle betala för den första pizzan, men jag sade till honom att Namkaeng och Yongyut med garanti slukar denna pizza.... Så inga problem.

Så lördag åker vi upp, och det skall bli gott med en ny pizza.. Kostnaden för pizzan var 129 baht, men eftersom jag beställde skinka (moo), så lade dom på extra 20 baht. Jag har inte hjärta att säga att det finns ingen pizza i denna världen som inte har skinka som grund-ingrediens... Skit samma 149 baht, riktigt billigt trots allt. Jag vet ju faktiskt hur dyrt det är att tillverka dessa pizzor...

Men som slutkläm, deras pizza var som jag brukar kalla för "makro-pizza", alltså man köper den färdiga pizza-bottnen på Makro, och slänger sedan på ingredienserna på toppen, och in i ugnen... Och det är egentligen inte så där himla jättegott. Jag skall faktiskt göra degen själv här hemma snart, och göra min egna pizza. Jag tror hemlagad pizza-botten blir nog kanon-gott..

Nu åkte jag idag då med York upp till samma pizza-ställe. Allting var detsamma, och York hade lite svårt att bestämma sig för vilken pizza han skulle ha. Jag sade till honom, att vill han ha en "thai-pizza", så välj på allt som står på menyn, men vill han ha något mer västerländskt, så får han välja ingredienserna själv.



Och med tanke på vilket utbud dom har på detta thai-ställe så är det ju endast Hawaii-pizza som går att göra där. Ganska kul förresten när jag skulle förklara Hawaii-pizza... De hade ju inte en susning om vad jag menade med Hawaii faktiskt. Jag kollade upp på väggen, och där såg jag på väggen en plansch med något som såg ut som Hawaii-pizza faktiskt...

Den var fylld med sea-food, men med ananas på också, dom kallade den "Haloa".... Ja thai har noll susning om precis allting utanför sitt egna land, så dom hade ju Hawaii faktiskt, men utan att veta om sambandet mellan Haloa och Hawaii... Inte lätt att vara thai vissa stunder tror jag.

York valde till slut samma Hawaii som jag valde. Plus att jag ju hade köpt med mig en klase bananer, och jag bad dom att skära ner en banan, och lägga på pizzan. York fick detsamma. Men dom skrattade gott åt mig... bananer och pizza???? Jaja sade jag, jag är ett original......

Vi satt och pratade med Greg Jensen, och hade trevligt medans vi åt. Jag tyckte pizzan var helt Ok även om det då var en ren Makro-pizza, medans York när jag frågade honom efteråt vägrar att åka dit igen, men han är lite surmulen ibland den tyske gubben, hahahaha..

Handskak


Chaiyaphum MMCMXXI, Thailand

9 juli 2017

87.7 kilo – 86,7 kilo (45 km) 2 timmar 36 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,048 (nedåt)



Den fattiges vänner är få,

och den rikes är ännu färre!!


För att vara ett land och befolkning, som anstränger sig så till den milda grad, att anstränga sig att isolera sig DNA och gen-mässigt, att alltid och jämt vara så introverta och oftast tycka, att utrikiska saker inte alls kan konkurrera med den thailändska stilen och uppfinnings-rikedomen.

Så förundras jag än idag, alltså efter 9 år, att alla thai har ett smeknamn (tilltalsnamn), och sedan naturligtvis har ett som dom själva kallar för ”long name”, alltså sitt thailändska personnamn. För oss utlänningar och tydligen även för den egna befolkningen så tycker thai själva att det verkar vara jäklig krångligt, och svårt att skriva de thailändska namnen.

Vad gör man då, jo då ”uppfinner” man behovet av ett smeknamn. Detta smeknamn kan ALDRIG blandas ihop med ide´n med våra smeknamn i väst. I den riktiga falang-världen, så förtjänar vi våra smeknamn, men de används väl mer som kuriosa, och våra riktiga namn finns där hela tiden mycket mer närvarande än här i Thailand.

Så thais "nickname" som dom skaffar sig, och som dom byter själva, ungefär som dom byter skjortor eller t-shirt på kroppen, uttalas nu och är typiska låne-ord ifrån den så förhatliga falang-världen. Ni kan nog inte få en vanlig thai att fatta varifrån smeknamnet kommer ifrån, ty det har dom inte en susning av. Men det underliga är att dom då kan kalla sig enligt följande;



Nick, Neck, Jack, Mick, och vår egen byggkille här, alltså han med vattenpasset, han kallar sig idag för ”Wood”... Och inte bara ändrar dom sina smeknamn, utan dom ändrar också sina vanliga egen-namn hur lätt som helst. Jag har hört att en tyckte att det vore finare att heta X än Y, så hon bytte bara sitt riktiga person-namn hej och hå inne på kommun-kontoret.

En annan hade träffat en kompis på en annan ort som kallades Sue, så denna kvinna bytte helt sonika sitt smeknamn från Ning till Sue, bara genom att knäppa med fingrarna. Så med detta sagt, för Er som aldrig tänkt på denna stora fråga. Här ligger kanske en del av skillnaden emellan thai och falang vad det gäller lögner och att hålla ord.

Att vara ”karl” för sina byxor, alltså att ”hålla ord”, är INTE en thailändsk specialitet. Att ha ett ”rent” namn, och hålla det i heder finns inte här heller. Och detta p.gr.a. den enkla anledningen, att namnet skiter dom fullständig i. Att vara bunden till ett namn innebär nog mer en fängelse-känsla för en thai tror jag!

Så åt helvete med namnet, och dessutom så passar det ju bra då att skylla på de onda andarna här i Isaan, när man byter namn ibland. Har hört det också som anledning. Man vill undvika att den onde anden skall få tag i sig, så de gömmer sig bäst genom att lura anden, och hänga ut en röd t-shirt, och sedan ha bytt namn.

Den onde anden fattar då inte att det är något lurt, utan fortsätter sitt sökande annorstädes.... Ja vi lever i en värld här i Isaan, som inte vi har haft på många många hundra år i Sverige. Och sedan kastas dom stackarna rakt in i 1900;talet och vi förväntar oss att dom skall vara som oss.


Nu är ju inte detta speciellt representativt för det vi falanger möter i Thailand.
Men visar i alla fall att det finns allting här,
ja allt ifrån rena rama stenålders-folk,
 vidare till By-thai som lever en mix av 1700 och 1900;talet....
Till rena storstads-människor (Bangkok nästan uteslutande)

Jag tror med förlov sagt, att vi skall ge thai lite livlina, och istället försöka stötta dom, istället för att alltid visa den rätta vägen.... Många av våra vänner och bekanta i Thailand (thai), är uppfödda utan elektricitet, utan möbler, och utan ett riktig hem, mer en hydda med moskitnät och en eld, som man håller vid liv dagarna i ända.


Ja även om fotot har några år på nacken,
så ser det exakt ut på detta sättet fortfarande.
Menigheten kravlar omkring på golvet,
och överheten sitter lite ovant och otympligt på stolar vid ett bord....
Thais kultur är fortfarande i allra högsta grad en "golv-kultur", (citera mig gärna)!!

Nu har man gas-plattor, elektricitet här och där, och vissa rikare thai har skaffat lite möbler. Men det tar nog mellan 1-2 generationer innan man sätter sig på stolarna, och ytterligare någon generation innan man sitter vid ett bord och käkar... Vi är så lika vi människor DNA-mässigt, men när vi ”lyfter på skynket” det allra minsta, så är det en hel värld som skiljer oss åt.

Däremot så kan man dock se hur lika vi är, när våra thai-fruar tas till t.ex. Sverige och bosätter sig där med sin falang-man. Dessa thaikvinnor är fanimej mycket mer anpassningsbara än någonsin falang-männen är, och det är dagens sanning!!


Ja tänk om vi falanger fick samma chanser att anpassa oss i Thailand,
som thai själva ges tillfälle till i alla andra länder utanför Thailand....

Dom lär sig seder och bruk och språk, medans vi män i allmänhet kanske skyller på ålder, skyller på att språket är så himla ovanligt och svårt, och vi skyller på att maten smakar skit...

Handskak


Chaiyaphum MMCMXX (2.920), Thailand

8 juli 2017

87,7 kilo – 86,7 kilo (36 km) 2 timmar 9 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,054 (uppåt)



En jamande katt,

fångar inga möss!!


Idag så kraschade min fina PC dator, har ju läst om hur lätt detta sker, och att det händer ganska ofta för många människor. Dock så är väl detta ungefär som sådana där hemska saker som typ olyckor, där man alltid intalar sig, att det alltid händer alla andra, men inte en själv.

Jag hade "arbetet" och många saker förvarade inne i min email (hotmail), så det är ju OK, men tyvärr så dök ju åt skogen alla dokument och alla immigration-dokument åt helsicke, och det var INTE bra alls. Dock så är detta nåt jag måste leva med. Jag hade en del goa file´r som försvann ifrån jordens yta, och det kan bli lite bekymmersamt, men jag måste leva vidare och leta lösningar...



Jag har redan varit nere på stan och handlat en ny PC, och jag valde densamma som den tidigare nämligen en Toshiba. Jättekul att åka på styvt 20.000 baht för en ny dator, det hade ju jag inte räknat med, så nu får jag väl satsa på att huset blir klart först i september, istället för i augusti.

Men va fasen, livet går vidare. Nu skall jag bara fylla denna nya dator med alla mjukvaror som jag måste ha, och som tur är så har jag en thaikille här, som är duktig på att fylla på datorn, men det som jag vill ha, och jag slipper betala stora pengar för allt jag vill ha, det blir ganska billigt för mig trots allt.

Idag så var det den ”stora doppar-dagen” som man säger, eller inte säger? Cykel-skjulet vart klart, och de resterande pengarna överlämnades med varm hand. Visst har vi nu det överlägset snyggaste "skjulet" här på gatan. Ja OK då. Vi är väl de enda som har ett cykelskjul, men vem räknar på sånt?....



Jag var helnöjd, och killen gjorde ett kanonjobb helt enkelt, och jag har noll och ingenting att klaga på faktiskt.... Ja ni kan ju se fotona själva. Så det finns alltså folk, som kan göra bra jobb här, det gäller bara att finna dom, och sedan framför allt att spara på dom inför framtiden, alltså behandla dom bra, så dom vill komma tillbaka.

Jag har ju hört dessa oändliga historier där falangerna hänger över thai-arbetaren ständigt och jämt, tappar humöret, och skäller, och helt enkelt skämmer ut både sig själva, och hela falang-släktet, såna typer skall stanna hemma tycker jag faktiskt. Jag tror helt enkelt att hemligheten ligger i VEM som man hyr, och engagerar att arbeta och göra jobben.

Att bara gå ut på byn, och ta in den som är billigast, och sedan tro att man kan le sig igenom hela processen får nog tänka om. Den grejen fungerar absolut inte hemma i Sverige, eller i någat annat land, så varför skulle man tro på att det fungerar i Thailandet??

Jag hade tur, ja tur är väl inte rätta ordet, ty killen har ju gjort 3 tidigare jobb för mig, och alltid gjort bra ifrån sig. Och dessutom på topp av det, så blev han varmt rekommenderad oss av andra som nyttjat honom... Ja slutet gott och allting gott med denna sak...

Handskak

Chaiyaphum MMCMXIX, Thailand

7 juli 2017

87,9 kilo – 86,4 kilo (45 km) 2 timmar 40 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,035 (uppåt)




Om eleven får framgång,

så får läraren lovorden!!


Idag så var det då tanken att bygget av skjulet skulle ta fart, och byggas till glädje och gamman för oss här hemma. Jag har ju sett fram emot detta nu i snart 3 månader tror jag det är. Ty bilen tar ju upp all plats under tak, och motorbikarna och cyklarna, får helt enkelt inte plats där under också...

Och då hände det som ju aldrig annars händer, killen kom fanimej imorse med en anställd, och startade  bygget, på rätt dag och rätt tidpunkt... Återigen twilight-zone eller?? Jag gillar denne kille, det var ju han som byggde matsalsrummet här hos oss, och det var han som  byggde taket för oss där bak, och ävenledes taket över uteköket.

Han gör bra jobb och kommer alltid i tid, och gör exakt det han lovar... Nu dock så började detta i går redan med att han kom på morgonen, och jag fick förklara och visa bilder och förklara. Yongan var med och översatte, och sade en jäkla massa saker som jag inte hade sagt, så det gick ytterligt sakta framåt...



Jag vill ju ha henne som tolk, men hon fattar fan inte riktigt vad en tolk är. Jag har sagt till henne att ENDAST översätta till killen exakt vad jag säger, och INTE lägga till extra egna åsikter.. Men det funkar inte med henne helt enkelt, hon lägger till och hon drar ifrån, och jag står i mitten, och vet fan inget om jag inte frågar extra ”what did he say”? Men detta kanske gäller Era fruar också?

Jag fick berätta att jag ville ha 4 stolpar och ett tak, och 2 meter högt. Taket kan inte vara gjort i termit-vänligt material. Så vi enades om att ta de där superstora takplattorna, ganska dyra för övrigt, som vi har på baksidan som tak... På så sätt så slipper jag det värsta dånet, när det ösregnar, ty detta ligger ju alldeles utanför vårt sovrum, ute på uppfarten till huset..

Till slut efter kalkylator, och många siffror och streck i hans noteringshäfte, så kom han fram till 12.500 baht, och jag fick skit-slaget.... va fan sade jag, Det andra skjulet där nere, 2 hus bort, kostar 5,500 baht... Han gick dit tittade på det och sade. Tunna järnstänger, riskerar att lossna när stormvind kommer, och taket är i plast, kommer att blåsa sönder snart. – ”No good for you... say now 12.000 baht”



Jag orkade inte bröta med detta längre, och då dök Yongan in, och ville pruta, hon fick ner det ytterligare 500 baht till slutsumman 11.500 baht. Bra gjort Yongan, nu är hon fanimej halvvägs till att bli falang och helt orädd, nästan som "ledarns" fru ju.. Killen och hans hantlangare nu på eftermiddagen, har kommit en bra bit på vägen, och blir klara i morgon förmiddag med garanti,.

Och då skall dom få betalt resterande 10.000 baht. Ty han ville ha i förskott för inköp av diverse prylar 1.500 baht... Roligt detta med att dom aldrig har stålar, men det finns väl antagligen inget i deras sinnevärld, som lärt dom att spara pengar till framtida uppdrag, antar jag!!!



En sista sak, men kan helt enkelt inte säga nej till en thai som kommer laddad till sitt jobb och visar upp sitt vattenpass. Dessa thai som kör i tid och otid här med snören, rep och annat otyg, för att få en rak linje eller rak rättning på en pryl... Och till ytterligare förvisso, så säger han när jag lyfte på vattenpasset; "German", och sedan pekar han på stålsågmaskinen, och säger stolt än en gång; "German".... "good".... Så klart han fick jobbet..

Saker och ting börjar så sakterliga ge med sig, och bli klara en sak i taget. Huset klart snart, bilen snart klar, motorbike-skjulet klart, och sist rummet ovanför på balkongen, skall vi göra nu kanske till vintern som kommer. Sedan skall jag konsolidera mitt liv, luta mig tillbaka och dricka sprit.. Nej fan, det kan jag ju inte, får ju inte det med alla mediciner.. Nåväl det blir väl till att äta gott, och ut och cykla då istället.. Visst är det kul på (h)jul!!

Handskak


Chaiyaphum MMCMXvIII, Thailand

6 juli 2017

88.0 kilo – 87,0 kilo (18 km) 1 timme 18 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,006 (uppåt)



Hellre en bra fiende,

 än en dålig vän!!


Jag vet inte om ni märkt, eller ens tänkt på det, alltså ni som bor här i Thailand, eller besöker Thailand och övriga familjen här regelbundet. Jo jag menar. Jag i alla fall försöker efter bästa förmåga att göra hemmet till något som jag är van vid, och som jag lärt mig att uppskatta allt sedan barndomen.

Jag vet att många falanger hyser illusionen och åsikten, om att man kan inte ha ett hem i Thailand, och sedan låta det vara präglat av falangen och hans vanor. Utan vi skall göra här nere precis som vi gör hemma i vårt egna land Sverige, nämligen ”ge bort” vår egna kultur, och istället välkomna med öppna armar andras kultur, och på det dessutom anse att deras kultur är så himla överlägsen vår egen.

Jag har inget emot att kompromissa alls, men kompromissen får bli mer på mina egna villkor vad det gäller vissa saker, och sedan får jag böja rygg för andra saker, som typ Yongan vill ha infört här. Och det är helt OK för min del. Så länge som Yongan tar emot mina ovanor, så kan jag i vissa fall ta emot hennes...

Men det finns alltså gränser, efter 9 års kompromissande nu här i hemmet, så har vi haft ibland bittra, men ärliga uppgörelser om vad och hur vi skall göra. Min vilja att vinna gäller främst det estetiska i hemmet. Jag för min del, gjorde klart ganska tidigt, att jag absolut INTE vill att vårt hem skall bli en samlings-lokal för gammal skit och lump, och det skall inte ligga bröte överallt.

Ja ni märker att jag snackar om ett typiskt thai-hem här i trakten?? Vi har möbler, och vi har köpt dessa med en baktanke, alltså att dom skall passa in i hemmet på speciella platser förstås. Så jag reagerar när dessa möbler flyttas runt lite "hej och hå" här hemma, och jag säger alltid till, rakt ut..



Och det är nåt annat som jag inte gillar, och det är när det kommer hit hem thai-folk (t.ex.), och börjar rumstera om, och plocka i kylskåpet. Jag brukar reagera direkt, och ta ifrån dom matvarorna som dom ämnar hantera, och helt enkelt skicka ut dom ifrån köket, snacka om att dom fattar exakt vad det handlar om.

Jag skiter i om thai-kulturen tillåter att man gör som man vill. Här hemma gör dom det inte i alla fall.. men i ärlighetens namn, just denna sista sak, har bara hänt en endast gång på 9 år, så det är lugnt.. Vi har prydnads-föremål och vi har tavlor, och dom är köpta och införskaffade med ett enda mål, och det är att förgylla väggarna för tavlorna, och bokhyllan och andra ytor, vad det gäller prydnads-sakerna.

Vi har skaffat för dyra pengar ytor där vi skall tillaga och också äta vår middagsmat, ja all mat... Och jag vill inte att det skall stinka falang eller thai-mat uppe på andra våningen, där sovrummen ligger, för mig är det rent ut sagt äckligt. Så med detta sagt, så har vi haft våra duster.

Ty thai älskar att laga mat för öppna dörrar, ty dom är ju inte vana vid att göra mat inomhus alls, eller hur? Så matoset stinker ibland, och då reagerar man, och visar att dörren till köket skall vara stängd medans maten tillagas.



En sak som dessutom är alldeles otroligt mycket ”thai”, och det är att man finner prylar och saker precis överallt i hemmet. Köksredskap ute i vardagsrummet, eller i TV-rummet är inget ovanligt. Används en skruvmejsel, så läggs den aldrig tillbaka, utan släpps bara på den plats man råkar befinna sig, jäklig irriterande..

Hårmedel, eller puder, eller plåster, eller vad fasen som helst. Dessa saker ligger var som helst. Så detta jäkla plockande gör en till slut heltokig.... Jag går ut i trädgården, och slangen ligger där ute ej ihoprullad förstås och tillbaka-lagd. Spaden står kvar vid prästkragarna, och ej tillbaka-ställd baktill huset. Alla påsar med matjord, orkas ej heller läggas tillbaka på plats...

Så med detta sagt, ordning och reda, och snyggt och rent, är väl de två saker som vi falanger kan bidraga med. Jag kanske skulle säga avslutningsvis också, att man kanske får vara lite försiktig, och icke implementera allt för mycket av sina falang-vanor, ty då blir det ju lätt som så, att Er thai-partner kanske känner att de bara är inneboende.

Och inte delaktiga i ett förhållande där dom själva äger någonting alls. Men den grejen vet ju normalt funtade människor om, bara de värsta typerna, som man läser om, huserar ju som lill-Hitler hemma, och regerar med devisen ”hon skall fan inte lura mig”, dessa lill-hitler brukas finnas speciellt i Hua Hin och Pattaya.....

Handskak


Chaiyaphum MMCMXVII, Thailand

5 juli 2017

87,6 kilo – 86,9 kilo (26 km) 1 timme 28 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,994 (NEDÅT IGEN)



Om det inte vore för ljuset,

så skulle det heller inte finnas någon skugga!


Ja pytten slök svärmodern med god aptit, mat finner ju alltid väg ner i magen på en sann thai. Allting, ja precis allting, i deras liv handlar om mat fanimej. På toppen av detta, så skulle också lill-ungen Namkaeng ha "morgon-middag", och då krävde hon pytt i panna hon också, så där sket sig 2 portioner på ett bräde. Men kul att dom gillar det i alla fall...


Ungefär som detta med 4 styltor, dock inte gjort i "termit-mat" (trä), och betydligt snyggare...

Annars idag, så bad jag Yongyut om att hon skulle kontakta firman (företaget) som byggde vår matsal här när vi flyttade hit. De gjorde ju ett kanonjobb, så jag vill att dom skall påbörja nu bygget med skjulet-skyddet för motorbikarna och cyklarna. De kommer i morgon, så får jag visa foto av hur jag vill ha det, och så får han ge mig ett pris, och sedan kör vi.... Jag vet ju ungefär var vi hamnar, alltså nånstans mellan 4.000 upp till maximalt 5.500 baht...

Idag skrattade jag gott under cykelturen faktiskt, dels för att jag fick tag i mountainbike-handlaren Jackie när jag cyklade dit ner, och beställde 2 st riktiga däck med innerslang, och en riktig vattenflaska, som håller vattnet kallt i över 2 timmar i mer än 40 gradig värme. Och ingår i detta gör en komplett rengöring av cykeln.

Jag betalar 650 baht per däck samt 500 baht för vattenflaskan, så allting kommer att kosta mig 1.800 baht, så all good, och det kändes bra.. Jag fortsatte min cykeltur, och satt under tiden jag paddlade framåt, och kollade på alla roliga egenheter som thai har. Om andra ute i världen har samma, vet jag inget om, och skiter i det också, men thai är bara hel-roliga med sina exter...

Så när man är ute och cyklar, så kan man se olika kulturella ”yttringar” som t.ex.;
A - Jag cyklade ikapp en samling kossor, och bredvid den sista kossan så gick en thai. Jag tittade på kossan först bakifrån, och hur kossan gick med fötterna, och sedan skrattade jag gott för mig själv, ty jag kollade in thaien när han gick där bredvid kossan. Han gick exakt det samma med fötterna. Alltså petandes utåt, exakt som gamle Charlie Chaplin ni vet...



B - Jag cyklade in i en by, och där stod ett par tanter i 50-60 års åldern, och de hade alla babisar i famnen.Det går ju till så på det sättet här i detta landet. Man  pippar som kaniner i extremt unga år, skaffar barn fort som fan, och sedan blir man tvingad att försörja barnet i fråga, och dessutom försörja sin egen mamma och pappa, barnafadern försvann strax efter graviditets-testet förstås, han är ju thai....

Så karusellen startar där med att far och/eller morföräldrar tar hand om alla babysar och småbarn, och ger dom mat och kläder på kroppen. Någon uppfostran kanske det inte är frågan om, inte mer än att lära ungarna hur man waiar, och hur man bugar för överheten...



C – I samma by, så såg jag tanter och småbarn springa omkring värdigt och snyggt, med plytet fullt av puder. Javisst så lär det hjälpa emot värmen, och det lär svalka sägs det. Men jag fattar inte hur i helvete man kan gå omkring med det skräpet i nyllet, och tycka att man är fin och prydlig, snacka om kultur-krockar.



D – Jag fick tvärstoppa utefter bygatan i nästa by, för en thai körde ut framför mig, och han kunde helt enkelt inte stanna. Som dom alla, de har helt enkelt inga bromsar på sina cyklar. Jag undrar nu, och har undrat i 9 år nu, produceras cyklarna utan bromsar eller? Kanske ett sätt att göra cyklarna billigare. Men de facto varenda cykel jag sett i alla de byar jag passerar, så har INGEN av dom en broms...

E – Och har ni tänkt på detta med motorbikar då, och skillnaden på ungdomarna mellan killar och tjeler? Jo killarna kör som vettvillingar, och de är fullständigt hänsynslösa.. Och det är högsta mode att föra så absolut mycket oväsen som man bara mäktar med. Så dom alla mixtrar med sina avgasrör, och dom mixtrar med sina ljuddämpare. De för helt enkelt ett jäkla oväsen.

Allting som en kille lär sig med sina motorbikles, tar dom ju kunskaps-mässigt med sig sedan när dom kör bilar ute i trafiken, och DÄR har ni anledningen till dessa fabulösa dödssiffror i trafiken här.



Flickorna där emot är av en helt annan kaliber, ganska odugliga i trafiken, ty ingen kan ju regler eller sådana saker, men de är i alla fall mycket mer försiktiga, dock inte av hänsyn till andra människor, utan för att dom är rädda för att dö. En tjej på en motorbike ser man enklast på 2 snabba saker... 1) De kör motorbiken, så ofta dom någonsin kan enbart med gashanden, alltså höger hand.

Och den andra handen håller dom väl antagligen telefonen i.... Bara i trånga situationer, så tar flickorna nästan under protest upp den andra handen och styr med bägge.... Och sedan då nummer 2) så är deras backspeglar på motorbikarna vända uppåt, och emot sitt egna ansikte, backspegeln används alltså icke i trafiken, utan till att kolla om sminket, och håret ligger rätt....

Men annars är dom söta...jag stannar här och nu, så kanske jag kan fortsätta imorgon med andra kulturella sevärdheter. Vem fan vill kolla på tempel, när man kan belysa "allmän-kulturen" istället.... Eller som vi sade förr,,,, ”allting är inte guld som glimmar”...

Handskak


Chaiyaphum MMCMXVI, Thailand

4 juli 2017

87,4 kilo – 87,0 kilo (38 km) 2 timmar 15 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,007 (nedåt)



Om män nu tänker med fel huvud,

Pratar kvinnor med fel läppar då?


En dag i fullständig passivitet, ja nästan I alla fall. Efter att ha lyckats intala mig själv att cykling nog inte var den riktiga vägen att ”gå” idag, så fann jag mig själv sittandes hemma hela förmiddagen, och bara ”njuta” av ålderdomens ”ingenting”. Och trots att jag kollade på riktigt goa TV-shower (Hardcore Pawn), så insåg jag framåt lunchen, att detta med att njuta ålderdomens otium, ”ingenting att göra”, att det nog inte riktigt var för mig.

Jag lyckades med en heroisk kraftansträngning att resa mig upp här hemma, och ta motorbiken bort till Big C. Och jag handlade potatis, bacon, och skinka, med mjölk, och bröd, och sedan hemåt igen. Såg några falanger som vanligt där på Big C. Men de var av samma skrot och korn alla 3 jag såg, alltså fullständigt ointresserade av att ens ha ögonkontakt. Jag utgår i dessa lägen ifrån 2 saker...



Det första att det är något socialt gravt fel på dom, vilket det de facto oftast också är, eller att dom helt enkelt kommer ifrån en stad lite modell större, där den mentaliteten florerar med att skita i varandra... Men inget att bry sig om, dom är inte värda mödan..



Jag åkte hem och startade att göra pytt i panna, och sedan kylde jag ner den i frösa-boxen, och sedan efter 2 timmar så blev det stekning av hela klabbet. Ja det blir ju kanske 6-7 middagar av det hela, och riktigt grymt gott... Svärmodern är här nu, och hon skall bli serverad en "morgon-middag" med pytt, och hon verkar se framåt det. Hoppas jag i alla fall..

Tyvärr så kan jag just nu inte skriva så mycket mer, ingenting händer just nu i dagarna, fågel-ungarna växer  i alla fall för varje dag, och i slutet på veckan om dom fortfarande är vid liv då, så skall jag fota, så vi får jämföra storleken. Men för övrigt så tar vi farväl nu  och höres imorgon igen..

Handskak


Chaiyaphum MMCMXV, Thailand

3 juli 2017

87.7 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,032 (uppåt)



Om man kunde göra välgörenhet utan pengar,

så vore världen full av helgon!


Fasen nu börjar det bli lite av en ”twilight-zone” här hos mig känns det som, i bland i alla fall. Yongyut ringde nyss (söndag förmiddag), och berättade att hennes mamma, som är med henne uppe i Nong Biua Daeng, hade frågat Yongan, om hon kunde be mig att göra den där goa ”manfalang” (potatisen), som hon ju kan äta med lätthet, hon har ju löständer som ni kanske kommer ihåg...

Hon menade alltså mitt nya påfund här, alltså pytt i panna, som ju Hampi kom upp med här om veckan... Bra ide´ med ”pytten”, fasen hela släkten gillar numera pyttipanna, har redan gjort det 4 gånger nu... Så Yongan ringde, och frågade om jag kunde göra den maten till hennes mamma, när dom kom tillbaka hit på måndag eftermiddag.

Jag har ju inte gärna hjärta att säga nej när en thai så gärna vill ha ”falang-mat”. Dessa thai, som hellre käkar sina urkokta grönsaker med kvistar, rötter, grenar, och löv i maten, uppblandat med miljoner gram av chilli då, icke att förglömma. Och där i, så gömmer man så lite protein som man kan med, att INTE lägga i maten.



Inte undra på att folk hellre ligger i hängmattan, än går ut på fälten och jobbar, de får ju inget energi-tillskott nästan alls ju!! Så i min pytt som jag slänger i fläsk-korv, och bacon ihop med potatisen efter Hampis recept, det föll bra ut, och Jai (svärmodern) kan tugga både kolhydraterna som proteinet med sina löständer... Så ja, jag skall göra den maten i morgon måndag förmiddag, och förbereda deras hemkomst på efter-middagen..

Här om dagen, så pratade vi här om situationen med nedskräpningen, och den fullständiga misär som varit här i många år utefter vägarna och ute i naturen. Det verkar ju ligga i thaiarnas natur nästan, detta med att skita i precis allting, och aldrig anstränga sig att göra någonting extra. Att göra något för sitt egna samhälle, och sina egna medmänniskor, verkar vara en fullständig utopi........

Tills nu i viss mån..... Sedan militären tog över, så har mycket blivit till det bättre, och jag för min del skiter i alla dessa fjantar som klagar och lipar, och talar om diktatur. Jag säger som amrisarna ”diktatur schliktatur” vem fasen bryr sig. Ingen far illa här av detta, och samhället i stort sett mår bara bra, och mår samhället bra, så mår människorna bra.

Här är man inte van vid att ha ”munkaveln” borttagen, så de känner inte till konceptet, att inte ha rätt att klaga. Och sådana saker som sina mänskliga rättigheter, är ett påfund för svagsinta västerlänningar. Korruptionen har minskar väsentligt dag för dag, och på en rad andra områden, så förbättras samhället i en mycket positiv omfattning.



I detta land så handlar det egentligen bara om en sak för dess befolkning. Och det är alltså VEM det är som satt munkavle på folk. För hur en vanlig thai än vänder sig, så har dom en munkavle i de flesta situationer. Och den munkaveln är så pass fast, så den t.om har fastnat i deras egna ”kultur”.

Och det är via deras helkonstiga koncept, om att INTE ifrågasätta någonting alls.. DÄR sitter munkaveln... Så antingen munkavle via militären, eller munkavle via polis och överklassen i detta land. Så en annan sak då som faktiskt sakta sakta blir bättre här, och det är att man organiserar landsbygden lite grand.

Och det då att organiserandet tar fart ute i byarna bland vanligt folk. Ta typ att man tvingas ha en soptunna i vissa byar, detta var ju helt otänkbart förr, och de tyckte väl att det var en konstig falang-ide´.... Man ser så väl vilka byar som har soptunnor, och vilka som INTE har det.

Utanför byarna med soptunnor, så ligger skräpet i soptunnorna inne i byn, och utanför de byarna som inte ännu är anslutna, så tar folk med sig sina sopor i sina bilar/moppar, stannar vid vägkanten, och bara dumpar skiten och skräpet där.. Så man ser där hur vissa dump-platser plötslig uppstår, och snabbt ser det för jäkligt ut...



Men som sagt var det börjar bli bättre och bättre.... även om ”det som göms i snö kommer fram i tö”. Så kanske inte Thailand har  snö, men de har ju vatten, som har samma effekt. När vattnet kommer, så avslöjas det snabbt var skiten, och skräpet har dumpats...



Men vill vi att Thailand skall förändras? Vill vi att den där naiva glädjen skall försvinna ifrån vanliga thais anleten? Ty med utveckling och civilisation, så kommer minerna garanterat snabbt, att bli detsamma som bland oss falanger. Alltså ett ansikte som mer speglar ”vill ha mer – aldrig vara nöjd”...Leendet har fastnat.....



Men en sak är i alla fall denna falang nöjd med, och det är att Thailand hat fått kontroll på översvämningarna, i stort sett till 100% här i Chaiyaphum, så jag slipper kanske att jobba ihjäl mig bara för att hojja genom stan, hahahaha!!!

Handskak

Chaiyaphum MMCMXIV, Thailand

2 juli 2017

88,2 kilo – 87,0 kilo (44 km) 2 timmar 25 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,026 (nedåt)



Dom som inte vågar bita,

skall heller inte visa tänderna!


Jag gick ut i morse för att kolla på fågel-ungarna, igår så gapade ju en av dom två stort, och den andre verkade livlös..... I morse när jag gick ut och kollade, så låg bägge två helt livlösa, och såg stendöda ut faktiskt. Lite sorgset måste jag erkänna. Birger kom på besök senare på morgonen idag.

Och när han steg in på tomten här, så tog jag honom bak huset, och visade de döda fågel-ungarna. Han petade på dom, och dom såg lika döda ut nu som tidigare, och rörde inte en fena som jag kunde se. Birger säger då efter att han pillat på dom med fingrarna;  ”ser bra ut, dom blir nog fina”... jaja han såg väl tydligen nåt som jag inte kunde se då!



På eftermiddagen när Birger åkte hem, och efter det att jag hojjat mina 39 km idag, så gick jag bak huset igen nu med kameran... Jag tittade i boet, och där låg de båda liken i boet som tidigare. Jag ruskade lite på trädet och boet, och se på fan.... 2 st röda gap öppnade sig. 2 st kanon-hungriga små gap, ville ha mat ifrån sin mamma, så jag stack in igen., vill ju inte störa ordningen i naturen..

Men visst är jag glad att allt verkat OK. Nu är väl min uppgift de kommande veckorna, att kasta sten PÅ katt-jävlarna när jag ser dom, och inte bredvid dom, som jag brukar göra. Dessa katt-fanskap skall i alla fall inte käka upp dessa fågel-ungar!!!

Jag har besparat katterna här omkring, ifrån de onda tankar jag hade tidigare, om att förgifta dom med glykol. Men skulle dom ge sig på fågel-ungarna, så kommer dessa satans katter, att få dricka glykol, och sten-dö i rödaste rappet, det är då säkert..



Som sagt då, Birger kom idag, och han hade ju sina vanliga inköp att göra, så vi gjorde vår turne´i de vanliga affärerna, och vi handlade på apoteket C-20 (hexadine) till mina tänder, har ju för vana att skölja varje kväll innan lägg-dax numera... Och sedan ta mig fan, så visade jag min utprintade lapp, med Chia-frön, skrivet med thailändska tecken... Javisst sade personalen på studs.

Hämtade en paket, som kostade nånting på 250 baht, 18-19 påsar i en lite större förpackning. Man skall ju enligt en kompis (ledarn) ta en matsked om dagen, så jag tror att detta Chia kommer att  räcka ganska länge. Jag och Birger gjorde som så, att vi delade på paketen, så får vi se långt det räcker. Så nu skall Omega 3 vara OK för min del framledes i alla fall..

Vi käkade sedan varsin porkchop med stekta jättegoda potatis, och 1 glas rött vin nere på Bens Bar. Det satt som en smäck som vanligt... Vi åkte sedan till Big C, och till MAKRO, så Birger fick handla upp sig ordentligt. Vi var klara runt 13.00, och Birger åkte sedan hemåt till Waeng Noi. Och jag cyklade iväg ut på min 39 km,s runda.

Jag fick idag mail ifrån en bekant som heter Roland, och hans fru var på besök i sin by som ju ligger neråt samma trakter som Jai och Baloo och den gängen bor. Så jag tog sats övertygad om att jag enkelt skulle finna hans fru. Roland ville att jag skulle passera och heja på dom. Vilket jag gärna gör. Visst, jag cyklade in rätt väg, och jag tror att jag kom fram efter kanske 5-6 km till hans by.



Jag visste inte då, ty jag hade glömt namnet på byn tillfälligt, om jag var rätt, så jag cyklade upp och ner ett par gator, inne i den byn. Jag såg en falang-grind till en annan granntomt som tillhörde en bekant till Roland, men det såg så jäkla igenvuxet, så jag blev osäker. Jag tror jag får dryfta var detta ligger igen med York, mannen med GPS:en, så hittar jag nog nästa gång. Synd i alla fall...

När jag kom åter hem, så åkte jag direkt till Ram Hospitalet för att byta på såret på stor-tån. Dom sade idag att jag är klar nu och behöver inte komma tillbaka mera. Det innebär att jag kom dit första gången den 20 juni, och sedan varit där varje dag t.om. idag då...

Detta innebär att såret haft ordentligt svårt att läka ihop, och det blödde ju faktiskt i en hel vecka för mig. Men totalt; 12 dagar har jag sprungit där. Jag hoppas med detta att allt OK nu då, så jag kan släppa den grejen..

Handskak



Chaiyaphum MMCMXIII, Thailand

1 juli 2017

88,3 kilo – 87,1 kilo (39 km) 2 timmar 32 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,028 (uppåt)



Vilken intelligent dumskalle som helst kan göra saker större,

mer komplexa och mer våldsamma.

Det kräver en dos genialitet,

och en hel del mod, att göra det motsatta."


Idag så bar det av upp till Nong Bua Raewe, vi skulle till Stefans (tyskens) restaurant där, och käka wienerschnitzel. Det brukar alltid vara kul att åka de 3,5 milen dit upp. York och jag stack vid 11;snåret, och vi klarade oss från regnet. Men det är klart, det brukar vara okey med regn fram till eftermiddagen i alla fall, men man är ju van vid Sverige, så man vet ju aldrig!!

Vi satte oss vid middags-bordet, och började käka runt 12.30. Jag hade tagit med mig en konservburk med finsk gör-go ansjovis. Och det blev en succe´ för dessa båda tyskar, när vi lade ansjovis och gräddfil på tallriken, ihop med de lättstekta potatisen... De sade båda två, att de aldrig förut sett en ansjovis ihop med en Wienerschnitzel, men dom älskade det faktiskt.

Och sedan så ropade dom högt av glädje över hur bra gräddfilen passade ihop med potatisen. Men det kräves nog att man INTE har kock-bakgrund med vidhållande blindhet, för att uppskatta sådana finesser. Kockar är ju mer kopierings-gubbar, och fattar kanske inte hela grejen med nya prylar i maten.. vem vet?

När man hör kockar prata mat, så får man lätt känslan att dom tror att dom är lika duktiga kompositörer som lyssnare av musik, (vad det gäller maten då alltså)... Men där har dom nog fel. Man måste ha fallenhet för att komponera, och har man inte det, så skall man bli lyssnare... Ungefär som "skomakare bliv vid din läst"...


Men dessa vågar jag inte käka på, inte utan Ok från Yongan i alla fall..
Men dom är säkert bra mot någon åkomma skall ni se...
kanske nageltrång, vem vet i detta landet...

Jag tog en kaffe bryggmalet med glass till efterrätt, och sedan var vi nöjda över livet, och vi satt där och tjötade fram till styvt klockan 15.00, när jag ursäktade mig och sa att om vi skulle slippa regn, så var vi sent ute tidmässigt, men kanske vi klarar oss om vi åker på studs... Så vi stack.

Och visst kom det regn, så man var lagom pisseblöt där man satt på moppen. Men det är ju varmt, och man var mätt och belåten, och så är alla måsten i livet som bortblåsta, så vem fasen bryr sig..... Jag körde direkt ned till Ram Hospital, för att lägga om tån igen, och det funkade fint...

Åkte sedan hem, och hade kanske 25 mail som väntade på mig, som jag måste åtgärda, då det gällde transporter och offerter, och det är ju viktigt att man servar sina kunder på bästa sätt... Nu är klockan snart 21.30, och mina ögon faller ihop lite lätt, men så kom jag precis på en grej till..

Jo ni vet pippifågeln den lilla, som ju byggt bo aldeles utanför fönstret. Äggen kläcktes idag när jag var borta för lunch. Jag gick ut när jag kom hem  och där låg dessa 2 fågelungar. Dom var så små så jag fick inget grepp på dom. Den ene såg jag öppnade gapet, och ville käka så fort som jag rörde å mig, men den andra rörde sig inte. Kanske den är död, vem vet....


Fotot med den öppna munnen som stirrade upp emot mig, blev dåligt,
så vi får nöja oss med detta på de sovande ungarna...

Men fågelmamman är ivrig i alla fall, och  flyger fram och åter med käk till sin avkomma, riktigt kul att se. Jag fotade några foton, så ni får se och dela glädjen lite grand... Yongan har nu stuckit tillbaka till Nong Bua Daeng, och skall ju träffa banken imorgon som skall fotografera hennes mark, så hon kan få sitt bankkonto...

En liten sidnotis..... igår så halkade den svenska kronan upp ett skutt, som vi längtat efter länge nu. Vi får 4 baht för 1 svensk hederlig krona. OK lång väg upp till himla-stormande glädje och mer stadig ekonomi, men på rätt väg är den....

Men det säges att vårt ”hatobjekt” nummer 1 – Herr Ingves skall ha stormöte nästa vecka, och då är man rädd naturligtvis, att han kommer att göra det enda han kan och känner till.... Han förändrar ränteläget, och då förändras ju också kursen och värdet på den svenska kronan.....

Handskak