GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMMCDXXXVII, Thailand

11 december 2018

88,6 kilo – 88,0 kilo (10 km) 1 timme 12 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,617 (nedåt)

Bara dårar förlitar sig på under!!

I morse skulle jag till Ram Hospital och kolla resultatet av bränningen av såret, som ju blött nu under 3,5 månader. Sade bye bye till ungarna hemma, så de visste vart jag tog vägen, de var hemma och lediga från skolan. Insåg dock att jag hade inga stålar, och stack därför ned till Khrung Thai Bank.

Redan på utsidan vid bankautomaten, så såg jag mängder av människor, och sedan inne i banklokalen, så var där säkert gissningsvis runt 90-100 människor. Jag var beredd på att vända på klacken och gå ut igen, när vakten därinne i banklokalen gav mig en nummerlapp från maskinen.

OK tänkte jag, jag kan ju kolla hur stor katastrofen är, jag tänkte ju definitivt inte stanna här 2 timmar i alla fall... Pling sade det borta vid väggen, och kölapps-fönstret sade "005!... Jag tittade för första gången på min lapp; “005” sade den. Va falls det är ju min tur, vad sjutton gör alla dessa människor här då?

Jag funderade inte vidare på detta fenomen, vi snackar ju om Thailand, och här är det mesta ganska märkligt. Jag fick mina stålar, och sedan gjorde jag en extra-tur upp till Immigration, då detta låg åt rätt håll. Återbesöket på sjukhuset gör jag på hemvägen. Jag skulle ju göra min 90 dagars-rapport, alltså bekräfta min adress till Immigration.


Jag kom fram efter 15 kilometers körande till Universitetet Ratchabat, uppe vid Tad Ton, bara för att finna att där var befriande tomt på falanger utanför... Härliga tider kände jag. Stegade in, helt tomt i lokalen, och jag började ana oråd.... Luckan öppnades, och Immigrant-tjejen dök ut och sade att det var helgdag, och stängt idag...

Faan, jag åkte dit helt i onödan, sedan tänkte jag efter, ja man är ju slut i kolan ganska ofta nuförtiden. Jag hade frågat ungarna varför de var lediga måndag, och de svarade mig; “Constitution day” Ja återigen en holiday för Kungen och hans gelikar... Det tar tydligen aldrig slut i detta landet..

Så varför åka upp hela vägen till Immigration när man ändå visste att töserna var lediga från skolan, och det var en helgdag. Ja vi människor i 67;års åldern, opererar på ett mystiskt sätt i våra liv skall sägas.. Så som man säger “Det man inte har i skallen, får man ha i benen”, eller hur?


Tillbaka då till Chaiyaphum och Ram Hospitalet, det gick smärtfritt, jag blev väldigt fint omhändertagen av damerna på akutintaget, och läkaren kom strax och kollade såret, och sade att allt var okey, och sade; - "inget vatten på såret på 2 dagar", och sedan skulle jag vara helt återställd..

Hem, och sedan vart det lunch och York ringde och var sällskapssjuk, vi träffades för kaffe och skvaller på Big C denna gång, kul som vanligt att tjöta med den envetne tysken... Vi handlade också lite grand, jag smör och Naam Peungh (honung), sirap hade jag ju redan hemma. Dessa grejor var ju till mitt kommande vörtbröds-bak,,,

Sedan klockan 16.00, så kom Håkan in, ville tjöta lite han också, och berättade att hans fru fyller år imorgon (idag), och de ville bjuda oss på restaurang för att fira hennes stora dag. Ingemar och York med fruar vart också medbjudna, plus Namkaeng, Funfa, och deras tös DNA, plus en muslimsk son med sin fästmö.

Hon går under epitetet “kakmonstret, ty hon käkar enorma mängder middagsmat varje gång.. Jag fick sedan samtal plus ett meddelande från Ban Phae att lådan med vår jul-beställning ligger på bussen, och ankommer buss-terminalen i Chaiyaphum i morgon bitti klockan 08.00.. Och med detta, så har jag rapporterat denna något "stilla och lugna dag"... puh........

Handskak

Chaiyaphum MMMCDXXXVI, Thailand

10 december 2018

88,9 kilo – 88,9 kilo (15 km) 55 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,634 (uppåt)

En vän får du gratis,

men en fiende måste du köpa!!

Söndag idag, och jag har fått ont i ryggen. I går morse så lutade jag mig ned mot datorn, och det knäckte till ytterligt lite i ryggslutet, och vad man kan säga,, ryggskott uppstod, ett grymt litet ryggskott, men ändå blir man ju riktigt orolig. Men sängliggande behövs aldrig mer tror jag.....

Får hoppas att man kan komma igång imorgon igen med cyklandet, jag är ju helt och hållet beroende på cyklingen för att hålla schack på; diabetesen, blodtrycket, tarmarna, samt ryggen, och till syvende og sist hålla min vikt under kontroll åtminstone lite grand... Min vikt på 88-89 kilo är ju de facto 5-6 kilo för mycket tycker jag. Men det är himla surt att ta bort dessa sista kilon..

Yongan stack igår lördag upp till Nong Bua Daeng och sin farm där uppe. Ja hon skall avverka och skörda sin Mansappalang (Tapioca också kallad Cassava I våra länder)... Hon anställer by-befolkning ger dom 250 – 300 baht i timmen, piskar dom på ryggen, och säljer sin skörd till en närliggande industri 5 kilometer bort...

Alla nöjda förutom jag, som aldrig får se röken av mina investeringar vad det gäller min såta fru... Kvinnor är stundtals ett (o)lustigt släkte, där deras alltid så allmänt förekommande ordspråk/ordstäv låter; “my money my money, your money my money....” Men man får väl vara lycklig att man fick gifta sig med en thai antar jag, hahaha!!

Dagen rullar snabbt mot sitt slut, och jag fick glädjen att bjuda tillbaka till Håkan lite middag här hemma, med stekta potatis, stekt ägg, och en kokt korv.... Ihop med en Leo öl, så blev det en kul timme med tjöt och mätta magar...... Imorgon blir en dag med återbesök till Ram Hospital, dom skall kolla hur det fungerat med läkningen av såret dom brände i lördags morse,,,

Vi hörs imorgon.
Handskak

Chaiyaphum MMMCDXXXV, Thailand

9 december 2018

88,8 kilo – (5 km) ryggen...

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,626 (nedåt)

På tal om att misslyckas med saker i livet,

och nå botten riktigt ordentligt..,

“kan man falla av golvet”?

Så vart man åter hem då ifrån Ram Hospitalet, efter att ha tvingats dit med det stygga såret fullt av hud-cancer. Såret som aldrig ville sluta blöda, under de 3,5 månader som jag haft det i min ägo!! Jag prövade att gå till sjukhuset i förrgår klockan 19.00, när infektions-läkaren skulle finnas på plats.

Jag hade då varit där på morgonen redan, och då fått besked att läkaren skulle komma klockan 19.00 på kvällen. Yongan envisades och skulle “take care”, och skulle bestämt med. OK inga problem alltid kul att göra saker och ting ihop.. Så när vi kom dit klockan 19.00 nästan exakt, så blev vi ombedda att sitta ned och vänta.

När klockan var 19.25 så tröttnade jag, jag såg ju hur jäkla enkelt som helst att läkaren hade inte ens kommit, ty dörren till mottagningen stod vidöppen och ljuset släkt. Dessa läkare i Thailand verkar ju göra lite hur dom själva vill har jag märkt. Jag tvingade fram Yongyut till informations-disken, där det satt 5 stycken sköterskor. - "Fråga dom när läkaren kommer", bad jag Yongan.

Hon kom snart tillbaka, och sade att; - “läkaren hade fått ett olycksfall, men lämnar sjukhuset nu”. Jag blev ju direkt misstänksam, och bad Yongan att fråga när dom tror att läkaren kommer? Hon gick tillbaka märkbart irriterad, inte skall man fråga , inte i detta landet inte. Hon kom strax tillbaka, såg lite moloken ut.

Hon sade till mig “läkaren åkte precis ifrån sjukhuset nu,,,,,,,, i Khon Kaen”  Men VA FAAAAN gnällde jag. “Här stannar vi inte....” Jag gick bort till disken, och frågade dom om dom har en läkare imorgon bitti. Javisst svarade dom i lättad ton, imorgon klockan 08.00.. BRA sade jag, vi återkommer imorgon.

Dessa nötter hade alltså inte ens tänkt säga till oss, utan bara låta oss sitta där som ena idioter, och bara vänta fram tills klockan 21.30 när läkaren skulle ankomma. Secka goingar det är i detta landet stundom. Vi åkte hem, jag visade inte hur irriterad jag var, då går ju bara Yongyut i försvarsställning över sitt älskade hemland Thailand...

I morse, så drog vi dit igen med nytt uppfriskat gott humör som vanligt. Läkaren hade inte kommit, men kom 08.30 “bara” en halvtimme för sent. De skickade in mig på akutintaget, och de gjorde rent och gullade med mig välderliga. 4 stycken fnittriga thaidamer som säkert tyckte jag såg vidunderligt fin ut, synd att Yongan var med, hon var en smärre belastning i min charm-offensiv, kanske man kan säga..


Läkaren kom strax, kikade på såret, jag frågade om där var cancer, men han tyckte såret såg fint ut, och sade att han hade stött på detta vid flera tillfällen, även om det inte var supervanligt, alltså att såren vägrar att läka ihop sig. Speciellt med blodförtunnande samt Diabetes på samma gång.

Han sade till mig när han kollade såret, vill du ha detta ordnat nu direkt? Javisst för sjutton svarade jag. Vill du betala 3.000 baht, så startar jag upp maskinen där inne, så bränner jag såret för dig med en gång. Ja för fasen sade jag på studs, K Ö R ….. Jag fick sitta ned och vänta, medans de förberedde rummet.

Jag blev inkallad, han förklarade vad han tänkte göra, jag tycker det är så himla uppfriskande när vi falanger stundom blir särbehandlade utav läkarna. Jag menar. Ofta när thai kommer till läkaren, så förklarar dom inte mycket alls. Men jag tror mer detta beror på, att läkarna här har en övertro att vi falanger känner till MYCKET MER om det mesta, än vad thai gör. Och de kanske t.om. vet och känner till, att läkarna i väst jobbar på det sättet, med att förklara för patienterna...

Han stack mig med 2 eller om det var 3 stycken Lidocain, det lät så i alla fall när han sade det. Sedan så fick jag vänta i 3-4 minuter tills dom börjat verka. Och sedan började “slakten”. Det luktade barbeque välderliga i rummet, när läkaren brände ihop huden vid såret. Han höll på säkert 10 minuter med detta, tills han förklarade sig vara nöjd.

Sedan var allt klart, och jag ut till damerna i kassan, de drog mig på totalt 2.480 baht, inte 3.000 baht. Jag kanske fick rabatt för jag såg bra ut, eller kanske för att jag inte lipade när jag fick sprutorna..... Jag var oerhört lättat i alla fall, har ju haft en snikande inbillning nu i flera dagar, att jag skall tappa huden i ansiktet, benknotorna skall titta fram, och hudcancern skall vanställa mig nåt grymt.

Men det verkar i alla fall i nuläget som om jag lurat cancern. Men man vet aldrig med den hemska grejen, den verkar ju drabba de flesta familjer tyvärr... Man får vara glad för varje dag... Ja man har ju prostatan att vara aktsam för, och hålla kollen på, men hittills (ta i trä), så verkar det lugnt på den punkten, 'ven om fanskapet är stor som en basketboll..

Handskak

Chaiyaphum MMMCDXXXIV, Thailand

8 december 2018

88,6 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,630 (nedåt)

Mästare, om en man rakar sitt arsle,

är han bög då?

Mästaren svarar; Om man städar sitt hus,

så förväntar man sig besök!!

Lite sjuk-rapportering igen då, verkar ju vara en ständigt återkommande grej. Snart är man väl så himla gammal, så vardags-lunken blir sjukdomar, och de roliga mellanspelen blir sjukfria dagar..... Jag fick ett litet pytte-sår på min högra tinning. Det var 3,5 månader sedan. Jag har alltsedan dess försökt alla möjliga saker för att få detta att läka ihop, och sluta att prestera en blodsdroppe ibland.

Det kan gå 1-2 dagar inget blod alls, men så plötsligt kommer det tillbaka igen. Jag gick ju till läkaren för mer än en månad sedan. “Det ser ju fint ut” tyckte han, och sade att jag skulle hålla press på det, så skulle det läka. Jag t.om. stoppade min blodförtunnings-medicin i 3 dagar, för att ge det chansen att läka upp ordentligt, och sluta blöda.

Idag så skall jag ta mig till Ram Hospitalet, så får jag träffa en infektions-läkare eller vad det kan heta, så skall jag be dom att kolla om det kanske är hudcancer som spökar i det lilla pytte-såret. Kanske bättre att få svar snabbt, innan man blir för jäkla vanställd... Såret är kanske 5 millimeter, men det kan ju bli större med otur..

Böjde mig ned och skulle sätta på datorn i går morse, “knak” i ryggen och ryggskott... Fint som ögat precis vad jag behövde. Dock så kan jag sitta ned och inte ha ont, men när man sedan reser sig så ser man ut som en 67;årig gubbe ju. Nu idag har det gått en hel dag, och börjar kännas bättre. Kan också promenera utan problem, vilket är gött...

Julfirandet på Bens Bar går framåt med stormsteg. I dagsläget så är vi 19 stycken människor, som skall käka utav julmaten, alltså betala för den. Gratis-ätarna hoppas jag att vi fått kollen på, detta är ju bra, så vi kan beställa korrekt mängd mat till julbordet. Jag själv gjorde ju en egen beställning, så gjorde ju även Håkan.


Jag beställde hit hem; 1 st Edamer 1 kilo, 2 skinkor a 2 kilo styck, 1 räkost, 1 ärtsoppa, 1 vaniljsås, 1 påse skorpor, 1 paket hårt bröd (WASA), 1 påse Bearnaise-sås, 1 vörtbröd, 1 paket köttbullar, 2 st rågbröd,  Kebab-kryddor, diskborste, samt en smygande Mjölkchoklad-kaka (Marabou)....

Så det blir mycket att stoppa in i kylen, och dessutom så blir det en garanterad viktökning, vilket sedan i januari månad måste prioriteras hårt, för att försöka komma ned i en vettig matchvikt igen.. Som tur är, så är man ju inte så himla hård på brännvinet och ölen, så det brukar gå ganska snabbt att hitta viktminskning igen.

OK helt nöjd är man inte, det är ju de där sista 5 kilona som man vill få bort, som är dom riktigt jobbiga. Jag tror inte att jag är tillräckligt tuff och motiverad i den "trane-dansen" känns det som.. Det var lite enklare på den tiden när man var ungkarl, och mer aktiv ute med såta damer o.s.v. Däri låg ju också den riktiga motivationen till viktminskning, och sixpack PÅ magen, och inte i kylskåpet..

Handskak

Chaiyaphum MMMCDXXXIII, Thailand

7 december 2018

88,6 kilo – 88,2 kilo (15 km) 1 timme 4 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,655 (uppåt)

Ingen skulle minnas den barmhärtige samariten,

om han bara hade goda avsikter.

Han hade pengar också."

Så kom då testet tillbaka, och det skall sägas med en gång. Jag är mestadels skandinav med ett starkt inslag av väst-europe´...... Att det också finns 2% från brittiska öarna, dock skall detta sista inte tas för allvarligt sägs det, utan i dessa sammanhang, så kan det mest ses som ett “bakgrunds-oväsen” ur DNA synvinkeln...

Så¨testet föll alltså ut med detta... 19% The West and Central Europe, vilket då inkluderar; France, Belgium, Netherlands, Luxembourg, Switzerland, Austria, Czech Republic, and Germany...  74% Scandinaviska gener och DNA, plus ynka 2% från brittiska öarna....

Så här fanns inget Indianblod, inget negerblod inget romantiskt alls, utan bara en bekräftelse på att mitt arv i majoritet är skandinavisk, med ett starkt inslag av väst-europa. Vågar jag tyda det då ur Vallon-hållet kanske, då man ju är mörkhårig, och har bruna ögon, och bra pigment mot solen? Jag tror faktiskt det... (utan att veta förstås).

Man kan alltså dra detta i långbänk och söka hit och dit, men jag undrar om det egentligen förändrar någonting alls för mig och mina känslor.... Jag vet nu med bestämdhet varifrån mammas svarta hår och ögon kommer, och varifrån pappas ljusa hår och blå ögon kommer ifrån. Lägg ihop det med en fantastisk uppväxt, så tror jag att jag lägger locket på med detta.. OM jag nu inte ändrar mig senare....

Så nu kan mina 2 systrar sluta fundera, och vi har ganska klart för oss blodsmässigt. Inte lite mysko som jag tycker är att vi var 2 pojkar som föddes sist, och det var 2 systrar som föddes först... Systrarna var nästan rödhåriga och dom har båda taskigt pigment mot solen och är blåögda, ja typiskt svenska i utseendet...

Vi 2 pojkar som båda hade mörkt hår med bruna ögon med ett starkt pigment mot solen och vi blev alltså bruna i solen medans systrarna intog med kräft-färgen i solgasset... Skall man tyda detta annorlunda än rena tillfälligheter i arvsmassan, eller är några av oss adopterade... Hahaha  ja inte fan är vi adopterade, så det får då skyllas på en orolig arvsmassa...

Fick en himla kul video inne på facebook, ni måste bara se denna, hav stort nöje.....



Handskak

Chaiyaphum MMMCDXXXII, Thailand

6 december 2018

88,1 kilo – 87,4 kilo (20 km) 1 timme 27 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,651 (uppåt)

"Hem är ett ställe du kommer till,

 när du inte har något bättre att göra."

Tiden rullar på, inte längre kanske i så sakta mak, men i en hyggligt snabb takt måste jag säga!! Jag har ju alltid tidigare i mitt liv haft full kontroll på vilken veckodag som det varit, och vad klockan varit, alltså varit “närvarande”. Men här i Thailand sedan jag flyttade hit, så händer det stundtals, alltså flera gånger i månaden, att jag sitter här och undrar vilken dag det verkligen är..

Skrämmande javisst, och ännu mer skrämmande, om man som jag har arbetat på kontor i hela mitt liv, och verkligen haft full koll tidigare. Nu mer och mer så är dagarna exakt detsamma, de hållpunkter man hade hemma försvann ju helt och hållet när man kom hit, ja hjälpsamma hållpunkter.

Typ tisdag och torsdag klockan 18.30 träning i fotbollen och söndag match... Detta var oftast de grova hållpunkterna. Sedan fick man ju påminnelser om att det var fredag, och lördag när man av kompisar kanske blev hembjuden på käk och goa groggar.... Då visste man ju att det var helg... Travet håll en också på rätt köl med vecko-dagarna...

Men nu är det mest blurrigt här. Thailändarna verkar skita absolut fullständigt i vilken dag det är. Dom verkar ju inte ha en endaste hållpunkt i livet mer än 3 middagar om dagen, och dricka brännvin lite då och då.. Några måsten verkar inte dessa människor ha alls här i detta landet, alltså inte här där jag bor skall sägas...

Så idag då, vilken veckodag det än nu var (onsdag tror jag), så träffades jag och York för kaffe på det nya Robinsonb-mallet.. Kongo-Kent var med han också, ty han var nere och hälsade på mig här i Chaiyaphum. Vi gick på upptäcktsfärd där inne, och vi upptäckte i stort sett hela 4 stycken olika ställen att dricka kaffe på.


Det billigaste kostade 20 baht för kaffet, och 19 baht för donuten... Vilket ju är ett kanonpris... Det finns sittplatser lite varstans, så det blir nog mer ett stamlokus denna shoppingmall, i takt med att tiden löper tror jag!! Jag hoppas också att det nu om några dagar lugnar ned sig med musik-skränet, och mikrofon-skränet ifrån alla brudar som skriker och gapar i dessa mikrofoner precis hela tiden..

Jag var ju nere på Tops i förrgår och beställde Rye-flour av dom, ty deras var slut. De lovade att ringa när de fick in det igen, vilket skulle ta 3 dagar. Idag då lite oförhappandes så hamnade vi återigen då som sagt var på Robinson, och jag tog chansen att kolla om något hänt med mjölet, trots att det bara hade gått 1 dag....

Där låg 6 nya paket med rye flour (rågsikt), jag köpte 5 stycken av dessa 6.... Sedan gick jag bort till deras informations-disk, och strök bort mitt namn och telefonnummer, som dom ju hade och skulle ha ringt mig och meddelat att mjölet kommit, vilket dom alltså fullständigt sket i....

Men jag sade inget, dom fattar inte denna grej alls med service, och göra vad man lovar att göra. Jag bara strök namnet och gick därifrån. Killen som såg mig ta bort ett namn på listan frågade inte ens vad jag höll på med, han sket i vilket. Ja så intresserade är dessa människor...

Handskak

Chaiyaphum MMMCDXXXI, Thailand

5 december 2018

88,4 kilo – 87,5 kilo (26 km) 1 timme 34 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,634 (samma)

Alla politiker skulle tvingas till 2 perioder.,

1 period i tjänst, och 1 period i fängelse,

Så var vi framme vid dagen då vi skulle åka och hämta våra beställda Mullbär. Tillgången här i Thailand är ju inte glänsande precis, men åtgången verkar vara strykande, så Dans fru Amphorn tyckte vi skulle beställa innan vi åkte dit, så vi verkligen fick bär, och att dom var klara när vi kom dit till plantagen.

Vi stack i alla fall nu på förmiddagen, efter det att jag hade cyklat i ensamt majestät runt 32 kilometer i härlig värme med shorts, t-shirt, och badsandaler på fötterna, någon avundsjuk själ där hemma kanske, hahaha? Vi hade runt 4 mil dit, så det var väl ingen jätte-sträcka, men ändå gott att slippa cykla den sträckan....

Vi kom fram, detta ligger runt 7 kilometer norr om Nong Bua Rawe, eller är det söderut, vete skam, har svårt att hålla kläm på det hela...  Jag kollade precis på google maps nu, och det ligger ju för fasen rakt västerut. Ja snacka om att vara husvill vad det gäller väderstrecken.. 4 mil i alla fall DET vet jag...

Vi kom fram och det var en riktigt snygg och välvårdad anläggning, hade jag haft någon annan än Dan med mig, så hade jag gått ur bilen och traskat in i plantagen, men kunde se ifrån bilen att den var utomordentligt välskött. En fin grönska och grönt överallt, och massor av mullbärsträd.


Jag har ju aldrig sett sådana träd i mitt liv förut, men de ser i alla fall ut på detta sett, se fotot här ovan..  Som jag fattat det hela, så är mest bären från Mullbärsträdet en biprodukt för thailändarna. Ty det är ju i detta träd som man jobbar med silkesmaskarna, och låter dom härja där. Men kanske det blir renässans på bären nu i Thailand, med nya tider som kommer.. Vem vet?

Vi stövlade in på den lilla affär dom hade där. 2 små söta töser i 20;års åldern arbetade där, fick se oss två falanger, och fnittrade sig igenom hela mötet. Ja dessa thai med sina bristande kunskaper och vana att ha med utlänningar att göra, ligger dom så i fatet, att dom är helt och hållet i händerna på oss utlänningar och VÅRA kunskaper i att kommunicera.

Dan efter 11 års boende här, han kan absolut noll och ingenting annat än engelska, så jag tror att han hade stor glädje av att jag, också ganska kass på thaispråket var med honom. Dock så kan jag antagligen kommunicera hyggligt, dock utan att kunna prestera en endaste mening...

Men jag klarar ju saker flytande som; siffror, jag kan flytande klockan med sekunder, minuter och timmar. Jag kan alla färger, och månadernas namn, och på detta kanske 50 ord, så jag lyckas ofta kunna få ett samtal att sakta och brutalt ta sig framåt s.a.s. Så vi löste detta ganska enkelt.

Vi betalade kalaset vilket kostade 200 baht per kilo, alltså 600 baht för mig, och 1.000 baht för Dan. Väl hemma, så stack jag snabbt ned till Big C, för att köpa brännvin till att göra likören på dessa bär. Dan hade redan köpt, och han valde att handla på sig ren jäkla äcklig skitsprit, bara för att den var billig, “den skulle ju bara bli likör” sade han..

Ja men är du inte rädd för bismak på likören då.... Jag fick då “onda ögat” av honom, att jag bara tordes kritisera honom...hahaha gubben köpte tydligen en äcklig billig sprit ,som hette något med “Onkel Tom” tror jag det var. Dan sade också att den var 100 baht billigare än den andra vodkan, och var värt att köpa den.


Då skall ni veta att denna skitsprit var 100 baht billigare än den fantastiskt billiga Gilbeys Vodka, som ligger på 394 baht för en liter, Riktig vodka ligger upp emot 7-800 baht minst, så där skiljer det nog mer 600 baht minst mellan skräpet Dan handlade, och vår västerländska vodka..

Väl hemma igen, så tog jag mina mullbär, tryckte ned så många jag kunde i 2 stycken vinflaskor, och fyllde sedan i så mycket Vodka jag kunde i flarrorna, det blev exakt totalt 1 liter vodka som gick åt. Nu skall detta tydligen stå 1 månad, sedan skall jag göra sockerlag, men först sila och ta bort fruktköttet, och blanda med sockerlagen, och låta likör-blandningen stå till sig ett tag. Ju längre desto bättre sägs det...

Jag smakade avslutningsvis på Mullbären, och att dom inte slagit an i våra västerländska länder har jag full förståelse för. Jag trodde ju i min enfald, att dessa bär skulle vara Guds svar på våra Björnbär eller Hjortron eller nåt sånt, men ack vilken smaklös upplevelse detta var. Om ni tänker Er följande smak; Björnbär, men med endast 10% av sötman, och lite smak av sågspån från bäret.

Dessutom så satt det kvar en irriterade bit stjälk på vareviga bär. Jag kommer nog inte mer att köpa detta bär, dock kan jag ändra mig om det skulle visa sig att likören blir något i hästväg gott, men inte annars....

Jag hade säkert 2 kilo av de 3 kilona över efter jag gjort likören, så jag gav bort vardera 1 påse bär till; Håkan, Baoo och Teacher A (2 grannar) samt Namkaeng gillade dom, ändå hade jag kvar 4 stora påsar som jag frös in, skall pröva att käka till glass, kanske gott där....

Handskak

Chaiyaphum MMMCDXXX (3.430), Thailand

4 december 2018

88,4 kilo – 87,6 kilo (32 km) 1 timme 54 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,634 (uppåt)

Havet kan icke tömmas med ett kärl!!

Kolla in den goa ödlan på fotot ovan. Vi har ju utanför på husen 2 stycken sorters ödlor, som kryper och springer på väggarna. Dels då den lilla Gecko-ödlan som man lätt finner vara lite läbbig och äcklig. Ja de flesta gör det, men den är riktigt energisk när det kommer till att käka mygg och andra småkryp, som det ju finns miljoner av precis överallt.

Så innan man dödar dom, så skall man ju försöka tänka till lite, annars sitter man där med svärmar av mygg omkring sig i värsta fall... Dessa mindre Gecko finner man lika ofta inomhus på väggarna, vilket ju är riktigt bra. Många turister som kommer ner hit, känner ju också att de ser lite äckliga ut, och vill gärna döda dom, men tänk Er för innan ni drar sandalen i skallen på Ödlan..  


Den större ödlan som ni finner på detta foto här ovan, ser goare ut, fin teckning på ryggen, och är rejält mycket större. Dessa krabater kan t.om. Försvara sig emot ormar om det skulle krävas, även om nog flera blir ett skrovmål för klätter-duktiga ormar. Dessa större ödlor heter Tokay.... Namnet kommer av det lätet dom avger, och kan du höra dom gapa detta läte på natten 7 gånger utan att sluta, så betyder det hiskerlig tur..

Annars idag en lugn måndag verkligen.... Efter cykelturen med Ingemar, så stannade vi till för en sedvanlig isglass. Ingemar inte mycket för isglass, den gubben drog i sig en bärs, en Leo. Va bra för den motionsrundan med en bärs i kistan efteråt... hahaha secka goa gubbar det finns här...

Jag stack sedan hem duschade, gjorde ett bankärende, och avslutade med ett spagetti-besök på Bens Bar. Han hade öppet idag måndag för ovanlighetens skull, ty han hade fått in en bokning av 22 stycken äldre gentlemen, som körde motorcyklar i fräna läderkläder. De åkte från Pattaya, via Udon Thani, upp till gränsen vid Nong Khai, och sedan nedåt via Loei och Chaiyaphum, där alla 22 drog i sig lunch..

Så det var ett herrans trevlig stämning där. Spagetti Bolognese, den satt fint ihop med en, hör och häpna i mitt fall, en San Miguel med lemonskiva däri.... jag stack sedan hem, och har sedan dess suttit vid datorn och knegat, med undantag för 10 minuters samtal med Dan, vi skall nämligen åka upp imorgon lunchtid, till en anläggning som har Mullbärsträd i massor och gror Mullbär.


Vi har beställt 5 kilo till Dan, och 3 kilo till mig. Jag skall pröva att göra Likör på det gamla vanliga sättet, med att trycka ned bären i sprit-flaskan, hälla i sockret, och fylla upp med Vodka däri, och sedan blir det till att lagra i nån månad eller två, får kolla in receptet.... Skall bli helkul att kolla om Mullbär blir lika gott, som min gamla favorit Slånbär...

Annars idag, så kom grannen Håkan tillbaka med 2 kompisar från Sverige, och de skall ju göra området och Chaiyaphum osäkert nu, för alla såta damer som har krokar ute... Skall bli kul att tjöta med dessa gubbar. Avslutar nu, så hörs vi imorgon om allt fungerar..

Handskak

Chaiyaphum MMMCDXXIX, Thailand

3 december 2018

87,9 kilo – 87,5 kilo (19 km) 1 timme 24 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,623 (uppåt)

Ju mindre du pratar,

desto bättre blir det!!

Idag söndag gjorde jag en smygare, jag har ju sagt till Yongyut och ungarna, att det är ju enbart korkat att försöka att ta sig till Robinson, det nya shopping-centrat här med bil, ty det kryllar fullständigt av människor inne i, utanför, och på väg till... Men idag, på min väg ned till Big C, så flög fan in i mig..

Jag fortsatte rakt fram, och körde min motorbike in på parkeringen, och det skall sägas, det var som att komma in i den värsta julrush ni sett hemma i Sverige, plus lite till... Det var inte bara köer för att parkera bilen, men när man väl köat och kommit in på området, så var det enligt uppgift helt jäkla lönlöst att ens få en parkeringsplats..

För motorbikarna, så var det lite bättre, men det gick oändligt sakta, där man fick med fara för livet, försöka att snirkla sig fram till moppe-parkeringen. Väl därinne så fick man köra till den bortersta änden av parkeringen, och sedan gå kanske 300 meter fram till dörrarna på shopping-cenret....

Pensionerad som jag är, så tog jag tid på mig, kom till slut in i själva byggnaden, och där inne var som väntat ett öronbedövande oväsen, med miljoner decibel musik, som skränade lite varstans ifrån de olika butikerna. De som inte hade musiken på, hade de vanliga tjatter-majjorna som snackade i mikrofoner exakt och precis hela tiden, oavbrutet....

Hela den grejen med musiken plus mikrofon-tjafset ifrån kanske 15-20 olika ställen, gjorde att jag helst ville fly ut blixtsnabbt. Men så tänkte jag att nu var jag ändå här, så då ville jag kolla in läget. Jag kikade först efter ett kaffe-ställe där man kunde sitta med gubbarna och fika i framtiden, kanske nästa vecka...


Såg priset, en sleten kopp kaffe kostade minst 60 baht.. alltså 20 baht mer än i resterande Chaiyaphum... Och betydligt mer än 1 middag på natt-marknaden.. Sedan kikade jag runt lite grand, bara lite löst,,, för musiken gick mig på nerverna gruvligt. Då såg jag till slut den andra grejen som jag letade efter, nämligen Tops Market... Falang-affären med falang-mat som finns lite överallt i Thailand.

Jag gick in, och det visade sig till min besvikelse, att det mest såg ut som en falang-affär som dom förvandlat till en thai-affär med mestadels thaimat och thaiprylar. De där speciella falang-prylarna som man ser i de andra städerna, lyste med sin frånvaro. Jag letade dock fram mjölet, ville kolla om de hade rye flour (Rågsikt), och det hade dom faktiskt.

Jag köpte 3 st paket, så att jag har lite grand till vörtbrödet. Jag har ju redan hemma lite grand plus att Håkan förhoppningsvis har med sig idag ifrån Pattaya till mig.... Måste ju baka i alla fall runt 5 limpor vörtbröd nu till julen för skinkan och osten.. Så himla gott, se det vattnas i käften bara jag skriver ordet Vörtbröd..

Efter detta så stack jag snabbt därifrån, fick på hemvägen hoppa in på Big C, och köpa smör till dagens pannkaks-middag. Där inne stötte jag på flera stycken falanger, varav flera var nya, och flera var riktigt pratglada, alltid kul att stöta på falanger som klarar av att prata i alla fall, utan att se alltför lidande och handfallna ut.

Handskak

Chaiyaphum MMMCDXXVIII, Thailand

2 december 2018

88,2 kilo – 87,9 kilo (19 km) 1 timme 13 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,616 (nedåt)

Inget gott kommer av att stressa!!

Igår lördag 1 december 2018, så var det då invigning av vårt nya “shopping-mall”  med namn Robinson som byggts här i Chaiyaphum. För många här, så är detta då ett “tecken” på att civilisationen än en gång börjar slå rot här i Chaiyaphum. Det startade ju för 10-12 år sedan, med att de byggde upp; Tesco Lotus. Big C samt MAKRO.

Sedan dröjde det 8 år tills Global House kom, och ytterligare ett år till så kom HomePro... Ihop med dessa affärs-centra, så har det precis hela tiden kommit till olika bilförsäljare, och säljare av allsköns saker och prylar. Jag undrar i min lilla värld, hur de ens inbillar sig att man skall kunna utveckla ett samhälle baserat enbart på konsumtion, utan att ens bry sig om varifrån stålarna kommer, inte ens fundera på, om kanske det skulle till någon produktion för att det skulle bli en väl "gödslad" ekonomi...


Men nu har de Robinson också, plus de massor av affärer som finns därinne, som alla säljer prylar till exakt samma befolkning, som alla de andra vänder sig till... Igen då... Undrar var alla får sina stålar ifrån? Ty när det kommer till att laga fel på bilen, huset, motorbiken eller vad som helst annat, typ vägarna. Ja DÅ finns det inga stålar till detta.



Jag tycker mig känna igen detta scenario ifrån Sverige och de zigenare vi har och hade, då när jag hörde detta uttryck. Det gällde zigenare och bilar i huvudsak, även om guld nog också föll inom samma “ram”, de sade då så alla kunde höra, att de struntade i vad de fick försaka, men en fin bil måste man ha, ty annars var man ingen alls att räkna med.

Så äta och föda sig för en zigenare, var sekundärt då när detta timade sig. Kanske är det så fortfarande, tror inte den gängen utvecklat sig speciellt mycket.. Och thailändarna konsumerar grymt mycket verkar det som, inte så mycket investerings-objekt, som ren slös-konsumtion, kanske för att visa att dom vill klättra på den sociala stegen....?


Yongyut körde ned Namkaeng, Funfa, och den lille pojken (6 år) granne här, som ville följa med. De ville åka till Robinson, och kika på Movie och slafsa lite godis. Så klart att de fick pengar till det, inga problem, dom är ju inte alls bortskämda, så enbart en engångsgrej detta... De fick 200 baht vardera att njuta av, filmen 140 baht och 60 baht vardera för godis och dricka...

Jag själv sade till Yongyut att jag sätter INTE min fot därinne under denna veckan, ty jag klarar inte av den rena rama jul-rushen som är där, med tusentals thai som tränges och brötas omkring, klampandes över varandra i sin iver att.......ja att vadå egentligen??? Handla en liten pryl???


Men får se under den kommande veckan, om jag kan smyga ner dit i ottan en dag, och kolla på Tops matmarknad (falangmat), och se om dom säljer rågsikt till det kommande baket av Vörtbröd... Resten av prylarna inne i detta shoppingmall, är garanterat exakt detsamma som i alla andra shoppingmall i Thailand..

Det brukar vara så i Thailand.. Dock skulle jag inte banga för om Robinson-affären hade till försäljning en brödrost för 4 brödskivor, istället för 2 stycken, som dom alla har.... Får försöka leta och se. Jag köpte min förra på Robinson i Khorat, så kanske man har tur? Men annars, så brukar priserna vara enormt dyra på dessa köpcentra!

Ja varför inte? Hyrorna för affärs-innehavarna är gruvligt dyra, så då kompenserar man detta med oerhörda priser för att få in stålar till hyran... Folk kommer inte att ha råd, och skiter i att köpa... resultatet blir att det alltid är ett oerhört byte av olika affärs-innehavare, inne på dessa shopping-centra..

Handskak

Chaiyaphum MMMCDXXVII, Thailand

1 december 2018

87,9 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,617 (nedåt)

Om du sover med hundar,

så vaknar du upp med loppor!!

Idag så fick jag baknings-energi. Jag hade lovat Risto finnen, som är så himla bussig, och alltid tar med sig saker till mig från sina Finlands-resor, typ kaviar, mjukost, och deras underbara ansjovis. Sist så tog han ju också med sig kryddorna till vörtbröds-baket, ja Nejlika, Pomerans-skal, samt Ingefära..

Så jag gav honom 24 stycken av de 36 kanelbullarna jag bakade... Jag åkte dit och vi fikade ihop, och skvallrade lite grand. Risto bad mig att komma tillbaka imorgon (idag), och käka lunch med honom, han skulle göra sin specialitet, alltså vitlök doppad i Räkor och körda i supervärme i ugnen....

Ja helt OK maträtt, men helvetes för mycket vitlök förstås. Men har inte hjärta att säga nåt till honom, vill ju inte verka otacksam till en sådan bussig kille. Bättre å gnälla på thaiarnas obarmhärtigt äckliga käk. Där ges minsann ingen pardon vad det gäller smak, eller skall man säga brist på smak.....

Vidare idag, så skall vi ned till försäkrings-bolaget gällande bilen. Jag betalade förra året den 28 december drygt 14.000 baht för full-försäkring. Det jäkla försäkringsbolaget ändrade inte ens namnet på försäkringstagaren, från den förre ägaren till den nuvarande Yongyut, trots att jag postade in dokumenten till dom.

Nu ringde dom till Yongyut, och ville att vi skulle betala, och när dom ringde var det runt den 20 november. Vis av erfarenhet med detta landet Thailand, så är jag rädd, att om jag pröjsar redan nu, en styv månad innan försäkringen går ut, så kommer väl de jäkla nötterna på försäkringsbolaget, att få försäkringen att gälla från betalningsdagen.

Och det innebär att jag bara får ut 11 utav 12 månader på den första betalnings-perioden/året, som jag jag betalade förra december 28.. Jag fick Yongyut att ringa bolaget, de nekade till att ha fått in någon ändring förstås, och Yongyut har ju som thai naturligtvis inte sparat ett jäkla papper. Kontorsvana??? Nä thai har inte sådant alls....


Idag dock, med en månad kvar, så ringde dom igen, och ville att vi skulle betala. OK sade jag till Yongyut. Vi åker ned till bolaget här i Chaiyaphum. Och vi skall kolla upp 2 saker med dom vilket jag vill ha svar på.. a) Har dom ändrat på namnet i försäkringen, eller hade dom tänkt att vi skulle åka i 1 helt år till i den förre ägarens “namn” försäkrings-mässigt!

Fan, jag vet ju inte ens om vi är försäkrade när Yongyut och jag är ute och kör, vi betalar ju trots allt för allt. 1,, som är fullt ansvar... Och nummer b) OM jag betalar redan nu, när börjar den kommande perioden att gälla? Idag vid betalningen eller den riktiga datumen den 28 december? Ja vi får se.

Jag byter bolag om dom inte skärper sig, dom skall inte tro att denne falangen viker sig, dessa tror ju att dom av någon anledning är i toppen av närings-kedjan, och kan göra precis vad dom vill utan att ta hänsyn... Vilken överraskning för dom....Denne falangen är i toppen av näringskedjan, utan konkurrens..

Sedan senare idag vid 15;tiden, så skall jag möta en ny falang som ämnar bosätta sig här i Chaiyaphum, dom har köpt hus här... Skall bli kul att tjöta lite, och kanske käka lite mat ihop här hemma. Ja det får bli pannkakor, har lovat töserna både torsdag (gick åt skogen), sedan fredag (också där sprack det), och nu då idag lördag. Så nu måste jag helt enkelt göra dessa pannkakor....

Handskak