GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMDXVII, Thailand

30  Maj 2016

84,9 kilo - 83,5 kilo (47 km) 147 minuter - 1.851 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,280 (samma)



Var försiktig, ty den tå som du kanske trampar på idag,
kan höra till den fot,
som du kanske tvingas kyssa imorgon!!

Idag har varit en fullt normal dag här i Isaan i Thailand. Har varit för mig själv hela dagen, och inte träffat och pratat med någon annan, vilket är extremt ovanligt i mitt liv här i Thailand. Har haft framför ögonen att kolla in Elitloppet senare idag, ikväll här borta, men jag gör nog som jag brukar göra, har faktiskt ingen lust att sitta uppe i kväll bara för att kolla in ett travlopp, som jag lika gärna kan kolla in i morgon bitti.

Att titta på streamed idrott här borta  är ju dessutom fullständigt värdelöst eftersom det ju hackar och stannar hela tiden, vilket gör att nöjet försvinner helt... Jag tittar hellre i morgon bitti på ATG.play, och då på morgonen är dessutom internetet som bäst under hela dygnet... Så lite film ikväll, räkna på några offerter ut till mina kunder, och sedan i bädd..


Jag kom i alla fall ut igen på hojjen idag, det blev 41 km och 2 timmar och 17 minuter på cykeln, så sockret fick jag ordning på, och också några kalorier kunde jag också dra ut ifrån kroppen.... Passerade detta bönehus på vägen. Skall erkänna att jag inte riktigt fattar varför dom står just där, och vad folk gör med dom ,förutom då att dom kanske knäböjer och ber där på plats.... Här är ett foto i alla fall, på ett sådant bönehus!!

Vet inte riktigt varför jag stannade till och tog (ytterligare) ett foto av en sådan där damm med flera ris-vasar i? Jag har ju redan fotat flera sådana. Men här kommer det i alla fall. Jag nämnde väl tidigare att man sätter ut dessa pinnar för att fisken skall ha en tillflykt undan rovdjur. Problemet med detta är ju att thailändare är så grymt lata, så det finns ingen människa här född av en kvinna, som orkar plocka bort någon bröte efter sig.


Så det fylls på efterhand, så till slut så kan man inte ens lägga ut nät där, eller ens meta, ty hela dammen består bara av en jäkla massa bröte... Synd för ide´n med ris-vasar är ju ganska genial i all sin enkelhet... När torkan kommer och allt vattnet försvinner, så ser man bara ett helt skrotupplag, det ser patetiskt ut faktiskt. Men tro för all del inte att thailändare skulle få för sig att frivilligt plocka bort skiten, och börja på ny kula med en nya risvasar när regnperioden startar igen..Nä då, skrotsamlar-befolkningen är sig lik!!

Och här kommer ett litet foto på min frukost, jag brukar starta ganska tidigt som ni vet, så då tar jag en macka med kaffe bara. Sedan klockan 06.30-07.00 så blir det ofta en omelett på 2 ägg plus ost däri.. är jag riktigt i stöten så kan jag ta en köttbit till också, så jag har lite i magen under min cykeltur. Och sedan väntar jag styvt 30-45 minuter innan jag drag iväg hemifrån... Så ser morgonkvisten ut i alla fall för min del...


Jag har ju idag tillgång till lite olika saker till min frukost, så jag är lyckligt lottad. Så förutan ägg och ost och kaffe, så har jag mjölk, mussli, kaviar, Philadelhpa-ost samt bananer.. Så visst, jag lever lika gott som jag alltid gjort, så inget att klaga på alls.... Sedan så brukar jag fylla på vid lunch efter cykelturen, med kött/fisk och sallad. Så dö av undernäring kommer jag nog aldrig att göra här i alla fall...

Gul Mango, javisst... Yongan kom just in här och gav mig en bunke med uppskuren gul mango därl, tror inte det finns en godare frukt... Hon avslutade med det vanliga skämtet... – ”save for Namkaeng”!!!! Och så skrattar vi båda två... Hon vet, och jag vet,,,,, denne gubben kan inte spara ett dyft, spelar ingen roll om Namkaeng svälter och ingen Mango har, min mango får hon inte... hahahaha!!

Handskak

Chaiyaphum MMDXVI, Thailand

29 Maj 2016

84,3  kilo - 83,4 kilo (41 km) 137 minuter - 1.725 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,280 (neråt)



Argumentera ute på internet,
är som att konkurrera i handicap-OS,
vinna,
och inte förstå att man fortfarande är handikappad!!

Man sitter ju här borta och lever ett liv, som man till en viss del fortfarande har svårt att fatta att man lyckats uppnå. Livet som sådant representerar ju i mångt och mycket just de mål man haft tidigare hemma i Sverige, när man levde sitt liv där!! Just den grejen kan få åtminstone mig lite grand att känna mig osäker. För det är väl ändå som så tror jag, att den dag som man till 100% nått alla sina mål och föresatser i livet, ja då är ju livet helt slut, färdiglevt. Ungefär som att kakan är uppäten, när kakformen är tom!!

Jag för min del försöker därför hela tiden skapa nya mål, och sträva efter nya saker. Inga större saker, ja det räcker gott med små dagliga, eller kanske månatliga del-mål, det funkar också bra. DET ger en den lilla extra känsla och vilja, att gå vidare, att inte både fysiskt som mentalt, hamna i någon mental gungstol av förnöjsamhet av nåt slag.

Men förutom det, så består mitt liv INTE längre av alla de jäkla stress-faktorer som samhället, penga-jakten, och jag själv, lade på mitt liv hemma i Sverige. Jag finner det vara förvånansvärt enkelt att leva mitt liv stundtals, och INTE ha ett skit att göra.... Att tycka att dagen är räddad, bara jag kommer ut med moppen och får mig en fika nere i Chatturat t.ex. Den grejen hemma i Sverige, hade ansetts som en förlorad dag, en helt förlorad dag.

Så detta ger mig i alla fall lite grand av förnöjsamhet, och det är viktigt för mig, nu när man blir äldre för varje dag som går... Jag vill i alla fall inte sitta i denna fasen av mitt liv, och bara tänka på fornstora dagar, att hur mycket ”bättre” livet var då. Jag är därför mycket tacksam, att jag mentalt klarar av att navigera emellan dessa mentala blindskär, som så många andra går på grund på.. Självmord och depressioner och annat otyg...


Så med detta sagt, jag skall bygga en liten carport utanför här på min uppfart, men det blir först när huset är färdigbetalt om 2,5 år. Skissen kan  ni se här, tagen ifrån internet, men något sådant har jag tänkt mig....  Just detta mål, hade väl fyllt en förmiddag hemma i Sverige, nu och här, så ser jag det framför mig varje dag och det gör mig lite lycklig!! Idiotiskt visst, men lycka är lycka, oavsett var den är tagen ifrån...

Att ha förmågan och lyckan, att kunna ha insikten och vetskapen, om att det är OK att vara nöjd och lycklig med sitt liv, är inte alla förunnat kanske, men jag känner själv att det finns där. Jag bara grinar så gott, när folk skrävlar om vad dom har. Dom kan vara 49,5 år gamla eller 66 år gamla, men dom skrävlar fortfarande, och dom är fortfarande helt inne i ekorrhjulet känns det som, och dessa människor bor här nere.. Deras största mål i livet verkar vara att göra känt hur lyckosamma just dom själva är.

Jag kan skita fullständigt i det, jag konkurrerar inte längre med Nils i Pattaya eller Per i Hua Hin, den typen av människor hemma i Sverige, som man mest såg ner på. Människor som ”värderade sitt egna liv i vad som stod på bankboken, och inte vad som stod i gästboken”.. Jösses secket ordspråk det blev av den grejen...

Slippa att bry sig om deras billiga kommentarer typ - ”ja du har väl inget att yvas över, jag har mer pengar än dig, och jag har pengar till min egna ålderdom, inga problem, lätt att snacka när man inget har”....  Helt rätt, men också helt i ”bulls eye” på det resonemanget jag just fört över den typen av människor! Jag skulle 100 ggr mer vara jag, än vara som dessa människor,,,

Jag ser dock upp till en annan typ av människa och det är den typen som planerar och arbetar för sin familjs framtid, som lever sitt liv, och inte alltid vill visa "upp" vad dom har. DE visar upp det för att dom är lyckaliga att ha dt, INTE för att visa upp och skrävla om det,,,, Har en kompis som jag tänker på i B.hamra... Har skaffat sig ett grandiost liv, lever sitt liv, är schysst emot alla andra, sådana människor har min respekt,, Men det är den andra typen som mest känns som nåt som kommer upp på söndag morgon, efter en vild fest på lördagskvällen...

Att komma till insikt och ha förmågan att acceptera livet som det är värt. Jag behöver inte bry mig, jag cashar nu in sedan 10 år tillbaka frukten av mitt arbete i min egna livstid, jag behöver inte längre deltaga i jakten,... och det känns underbart... Så med detta sagt, nu skall jag ut och lukta på blommorna, akta mig för röda skynken, och hälsa på 300 st thailändare som jag möter på vägen..OCH undvika värmeslag,. Hahahah..

Handskak

Chaiyaphum MMDXV, Thailand

28 Maj 2016

84,1 kilo - 82,6 kilo (28 km) 95 minuter - 1.196 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,275 (neråt)




Blanda inte ihop min personlighet med min attityd!
Min personlighet är den JAG är,
och min attityd beror på vem DU är!!


Fredag idag och jag fick en toppenstart på morgonen. Jag kom upp tidigt typ 05.30, kunde fixa till mitt dagliga morgonjobb vid datorn snabbt och elegant, och kom ut redan klockan 07.00 på cykeln. Vädret var grandiost svalt och skönt, och knappt någon vind alls. Jag fick mig en 3 timmars-tur, varav 1 timme var tjöta med andra, och 2 timmar var cykling!!

Först fick jag stanna vid en gubbe som heter Jaap, som kommer ifrån Holland, och som är en 82 år gammal sjöman. Sin ålder till trots, så har han jättemycket att berätta för mig, och det var mycket kul att lyssna på faktiskt. Vi drack kaffe, och hade en trevlig 30 minuters-stund med varandra....

Jag cyklade sedan vidare, och efter kanske 15 kilometer, så kom jag fram till Bill Shuey´s hus, jag stannade och tjötade med honom och hans fru också, inget speciellt dock att skriva om, sedan körde jag hem.... jag skulle ju träffa ett gäng gubbar klockan 13.00 nere på Bens bar. Vi misslyckades ju att träffa Lars igår, och skulle ju ta den träffen idag istället.

Jag hade bjudit in York också att deltaga. Så vi var riktigt internationella, precis som vanligt; Dan, Seattle, USA. York Flensburg, Tyskland. Lars S Gävle, Sverige samt undertecknad Göteborg, Sverige. Vi hade en riktigt trevlig stund med varandra, med kanonmat t.ex. pork-steak med potatismos, och lasagne med vin.



Undertecknad raspade i sig 2 st baccardi-coke samt 2 st irish-coffee plus 1 glas rött vin till maten...... Så man vart ju lite vingelkantig när man körde hemåt framåt eftermiddagen. Det blev också en trevlig överraskning avslutningsvis på denna träff, för Lars S. tog hela notan, och insisterade på att betala. Mycket snällt av honom.... Så det blir till att returnera givmildheten nästa gång, och vid nästa möte. Här kommer ett foto av oss grabbar...

Idag talade Yongan allvar med mig, jag var tydligen fel ute när jag trodde att allting var klart, och vi kunde ha York och Dan med fruar här hemma, på en lugn middag på Yongans födelsedag. Det var den typiska thai-stilen på tystnad och avvikande, som gjorde att jag läste in ett medgivande... Så denna middag är nu ett minne blott... Nu gäller at jag skall ta ut Yongan, Namkaeng och Soda på en restaurant här i Chaiyaphum, så skall vi äta gott på hennes födelsedag.

Jag hoppas bara att dessa väljer att äta något annat, än den vanliga thaimaten som dom ju alltid käkar. Oavsett om dom befinner sig vid ett skitbilligt gatustånd, eller sitter på en dyr restaurant, alltid samma jäkla tråkiga enahanda löv, rötter, blad, och insekter.... Gärna varvat med fisksås i alla de former, och vidbränt kött, och fisk, och räkor... Något annat verkar ju inte finnas att äta här i Isaan.. men det får gå, så klart vi skall gå på restaurant och ha en god kväll.....







Jag passerade igen, och nu verkar det vara ställt utom allt tvivel l att vår finfina restaurant "Lakeside" verkar ha gjort sitt. Fullständigt tillbommat, och noll aktivitet på ganska länge nu. Jag antar att dom icke fick den uppbackningen som dom hade hoppats på, ifrån i första hand den thailändska befolkningen här i Chaiyaphum. Men å andra sidan, dom gjorde inte mycket ”väsen” av sig alls, så folk trodde väl dom var döda, eftersom dom aldrig blev påminda om dess existens, via skyltar och annan reklam... Här lite foton jag tog för vad det kan vara värt....

Handskak

Chaiyaphum MMDXIV, Thailand

27 Maj 2016

84,3 kilo - 83,6 kilo (37 km) 120 minuter - 1.511 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,304 (uppåt)



Ett försök,
är det första steget till ett misslyckande!

Igår så var en kund hem till mig för lunch, det var medlemmen som kallar sig “krisiisan”, Han heter egentligen Chris, men jag fattade ordleken fullständigt. Jag har ju tagit hand om hans transport ifrån Sverige bort till en by i utsidan Khorat. Christ berättade att det var ett misstag, och efter 2-3 veckor, där så visade han sitt missnöje för sin fru, och sade att han nog aldrig skulle kunna bli lycklig där.

Vill du ha en olycklig make frågade han sin fru. Hon tittade storögt, men fattade tydligen grejen.Hon berättade att hon hade en moster eller faster eller nåt sånt i Baan Khai, vilket är ett samhälle som ligger 12 km söder om Chaiyaphum city. Jag brukar passera där några gånger i veckan med cykeln. Så jag kommer nu efter att jag vet vägen, att stanna till där och besöka dom. Frun i alla fall, sade att dom ju kunde bosätta sig där, de hade ju mark där också i familjen.

Så flytten gick väldigt snabbt, de hade ju inte ännu hunnit tillskansa sig några större mängder av tillhörigheter. Så nu satt min kund här på baksidan, och käkade lunch med mig. En mycket trevlig kille, med en lika trevlig och go fru. Yongan berättade att hon gillade henne. Men å andra sidan, så brukar hon ju gilla alla... Vi fick ett par timmar ihop, och käkade steak moo, med potatis och sås, och dom verkade nöjda med maten.

Fast damerna käkade ju sin thaimat förstås, och det var den vanliga maten, inget att yvas över, men det tyckte dom, ty de smaskade, muttrade, och flabbade välderliga över sina mat-tallrikar!! Chris berättade att han hade mail-kontakt med den andra kunden PadthaiFalang, och allt verkade bra där också. Jag har ingen närmare kontakt med honom ännu, men kommer han bara hit, så skall jag allt bjuda honom på en LEO med is....

Idag, så ville Dan, amrisen ha med mig på lunch ner till Bens Bar, han hade avtalat med Lasse S, kompisen ifrån Phuket, som kommer upp här ibland till sin frus familj... Vi skulle i alla fall käka lunch ihop kl. 13.00..... Vi satt där, jag flämtade faktiskt i mig en Baccardi-coke, som satt som en smäck. Klockan blev 13.20, ingen Lars, så jag sade, nu skiter jag i detta låt oss äta... Dan höll med. Jag beställde en Lasagne som var kanongod, medans Dan smaskade i sig en pizza, som han var nöjd med tydligen.

Dan ringde till Lars, som befann  sig uppe i Ban Khwaoo och gjorde annat... Jaha det var la stroken som gjorde att han glömt antar jag. Nej fan sade Dan, detta var helt mitt fel. Jag kollade inte datumet ordentligt på ”line”... Det är i morgon vi skall käka lunch.. OK då, så då blir det till att käka lunch imorgon också då... Inte bra att äta ute så ofta, man går ju bara upp i vikt så kvickt, känns det som...

Yongyut smög in på mitt rum nu på morgonen när jag satt och jobbade, och hon sade på sin ”goa” engelska... – ”you know, my birthday... I dont want to go to expensive restaurant.... I am not happy with birthday anymore. Papa dead and he gave me life, I can not be happy”!! Jag försökte prata med henne och förklara att födelsedag handlade om henne, inte om hennes döda papa.  Man firade födelsen,, inte någons död...

Så jag sade att pappa nog var himla glad i sin himmel, när man firade födelsedag, för då firade man ju något bra som han hade gjort när han levde (gjorde mamman gravid alltså)... Yongan köpte detta konstigt nog..... Jag fortsatte då när ändå järnet var varmt, och sade; - ”we can have a good dinner home here with Dan and Amphorn, York and Cat and maybe some people from other places can come, and I can give you little money and you can go to buy things for yourself....”  

Hon sken upp och tyckte det var en bra ide´…. Hon hade ju i tankarna samma sak som jag, förra gången så firade vi ju henne med massor av gäster, nere på Lakeside vid sjön här, och hon tyckte att 9.000-10.000 baht som det kostade, var hemska pengar, när man kunde lagt dom på huset... Så nu blir det kalas här hemma i liten skala med en lugn middag istället den 18 juni 2016....

Handskak

Chaiyaphum MMDXIII, Thailand

26  Maj 2016

83,9 kilo - 82,9 kilo (34 km) 119 minuter - 1.498 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,297 (neråt)




Det är aldrig försent att ge upp!

Sneda ögon, ja alla har vi väl någon gång undrat, varför de gula borta I Asien har sneda ögon? Jag vet att det första jag hörde när man var ung, var tesen att det var solen som gjorde skinnet gult, och ögonen sneda... Visst mest skinnet, men ögonen kom med p.gr.a. att solen var så stark, så dom kisade sig väl fram i livet. Och naturen är ju så fiffigt upplagd, så enligt utvecklings-läran, så överlever väl då alla dom som kisar bäst i solen.. och det skall då vara anledningen till att dom har sneda ögon.

Jag själv gillar ju att teorisera i olika ämnen, in te för att jag har några mer kunskaper än forskarna, utan mest för att få folk att fundera och reagera lite grand, när dom läser vad som skrives. Så om vi avfärdar en trolig anledning till sneda ögon, alltså sexuallt urval.. Ja ni förstår kanske? Jo det uppstår mutationer i ett samhälle, en viss sak blir poppis t.ex. flintis är fult, och mycket hår är fint! Ja då kommer det förstås att födas en massa håriga pop-gubbar i samhället, och en försvinnande liten del ”flintis”-typer... Flintis-genen blir alltså mycket mer sällsynt, då kvinnorna föredrar att korsa sig med håriga män...

Och samma sak sker då med sneda ögonen, det föds ett barn med sneda ögon, som går i arv i familjen, plötsligt tycker byn och människorna, att det är ”fint” med sneda ögon, och detta då beroende på att den familjen kanske är förmögen, har makt, och folk ser upptill dom. Nu blir det plötsligt attraktivt med sneda ögon, och alla vill ha barn med sneda ögon, de andra för svårt att hävda sig sexuellt, och fortplanta sig

En annan teori som marknadsförs inne på typ Wikipedia, är ju den då att när Homo Sapiens utvandrade ifrån Afrika, tog sig i sakta mak fram till sydost-asien, tog säkert minst 10-15.000 år. De fortsatte sedan utefter kusterna ner till Indonesien, och vidare som längst bort till Australien. En grupp som kom fram till området i sydost-asien, började att vandra norrut, bosätta sig, fortplanta sig, och några generationer senare, flytta på sig norrut igen. Detta pågick i flera tusen år, tills dom nådde ända upp till Ishavet, det som ju kallas Sibirien...

Där uppe i den isande fruktansvärda kylan, så överlevde dom bäst som lyckades med att kisa för att skydda sina ögon, de andra dog ut förstås. När klimatet sedan blev så grymt kallt, så ingen kunde leva däruppe längre, inte ens inuiterna. Då vandrad den gängen söderut igen, befolkade Mongoliet, Kina och resten av Asien.

Alla i Asien älskade nu plötsligt sneda ögon. Och de kunde fortplanta sig, och hej och hå nu var Asien snedögt!! Jag finner själv denna förklaring vara alldeles för tillrättalagd, av människor som hade bråttom att lämna jobbet kl. 17.00 och åka hem, istället för att fortsätta forskningen.

Min teori som är byggd på fullständig avsaknad av underlag och populära åsikter, men med mycket god logik, bygger istället detta med sneda ögon, på något som man ju inte får prata om helst... Religionen förbjuder detta strängeligen. Men jag tror och misstänker utan att ha en uns kunskap, att dessa sneda ögon, bara är en enkelt mutation. En mutation när vi blandade oss och fortplantade oss med den då levande andra arten av människor, som levde vid sidan av oss, nämligen Homo Erectus.

På något sätt, antingen via krig och erövring, eller helt enkelt via någon typ av ålderdomlig PK, så blev det poppis i alla fall med sneda ögon, så att thailändare kallar alla andra som INTE har sneda ögon för falanger (främlingar). Så insmort i sinnet blev det med dessa ögon. Ja men säger dom religiösa, hur förklarar du Adam och Eva då? Ja säger jag, väx upp för fan, och läs en annan bok.

För om man skall fundera lite grand. Om nu vi människor har mellan 1-4% av neanderthal-DNA i oss, hörde nyss att en forskare t.om. nämner att det kan vara upp till 9% i vissa fall, så varför blandade vi oss med neanderthalarna, medans asiaterna aldrig korsade sig med Homo Erectus??... Jag tror inte på det helt enkelt. Sneda ögon är en mänsklig mutation, vackert eller inte vackert, det avgörs av den individ som tittar på de sneda ögonen...

Handskak

Chaiyaphum MMDXII, Thailand

25  Maj 2016

84,1 kilo - 83,1 kilo (24 km) 86 minuter - 1.083 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,299 (uppåt)




Livet är bara ett väntrum inför döden!

Halleleluja! Jag skickade ju in min 90 dagars-rapport till immigration I Khon Kaen, och de signerade mottagandet av densamma redan den 28 april, deadline för mig var den 4 maj. I Thailand så kan man inte ta någonting för givet alls, även om du gör rätt, så kan du få böta ändå, om du nu inte spelar med, och betalar pengar till tjänstemannen om han vill ha det. Det är många falanger som i stort sett fått 7 dagar på sig att lämna landet, då de nekat mutor, och försökt att stå på sig i sann västerländsk anda. Den grejen kommer man inte långt med i detta uniforms-tokiga land.

Dagarna gick, men jag hade ju sett att mitt kuvert var signerat och mottaget utav immigration, så jag printade ut kvittot på den signeringen, och jag printade ävenledes ut kvittot ifrån min online-rapportering för samma sak. Jag rapporterade redan den 20 april, men de svarade mig inte, det var anledningen till varför jag hastade till postkontoret, och körde den vägen parallellt.

Jag kollade med säkra källor ute på internet när mitt kvitto inte kom hit i retur, jag blev ju görnervös, och vill ju inte gärna gå över tiden, och få pröjsa böter för den biten i onödan. Risken för detta är jättehög, även om du är oskyldig, och myndigheterna här är de skyldiga... Rättvisa kan du nästan aldrig få..

Svaren jag fick ifrån mina kontakter var att, ”bara spara på dina kvitton tills nästa rapportering”, alltså om 90 dagar... Ha dom med dig och visa att du gjort vad du kunnat".. En annan kontakt sade att jag inte skulle bekymra mig så snabbt, han sade; ”Det har meddelats av myndigheterna, att man kan vänta i upp till en månad, innan man behöver reagera”.... OK detta lugnade mig...

Men när dagarna gick, så blev jag mer och mer påtagligt nervös. Till slut så var vi framme vid 23 maj, och jag var ute med York, och  fikade. Han mailade mig när jag hade kommit hem, och sade att han hade fått sin i retur just nu i posten,,,, Gött tänkte jag, då kanske jag också får min... Gick ut i brevlådan, och voila.. där låg mitt brev allting var bra... Men visst är dom goa eller, från 28 april ända fram tills den 23 maj... Vad håller dom på med egentligen..

Idag kom Pots på besök till Yongyut, han hämtade en pryl här som vi lagrade för honom, nämligen gastanken / aggregatet till bilen Yongyut kör med.. Jag frågade Yongan om han hade haft nåt att prata om, och visst det hade han... Han berättade att hans flickvän, alltså Yongans syster Alaam ville bosätta sig långt uppe i Nong Bua Daeng, och leva på att odla ris, och grönsaker, och frukt..och vad sjutton annat som kan växa där uppe.

Jag undrar om hon hade i tankarna att ta hand om sina 2 barn Soda och Namkaeng, den sistnämnda som ju bor här hemma hos oss sedan 8 år tillbaka..Eller om hon hade tänkt fortsätt som tidigare med attt låta barnen växa upp henne förutan. Men att ta dessa barn ut till en by inte bara till pyttelilla Nong Bua Daeng, utan mer än 25 km utanför, där ute i skogen, ja det vore vackert för dessa barn...Eller skall man säga det vore slutet för dom fullständigt, både mentalt som utvecklingsmässigt..!

Hon har ett jobb idag i Bangkok, som hon inte kommer i närheten av här uppe i Isaan där jag bor i Chaiyaphum. Hon tjänar ju mellan 20-30.000 baht i månaden. Hon släppte ju ett nästan likadant sådant fint jobb, förra gången när hon flyttade hit upp för 2 år sedan med pojkvännen Pots, han tjänade 25.000 baht då.. Deras gemensamma inkomst var alltså jättebra om man betänker att vi pratar om Thailand..

De sänkte ju helt de inkomsterna fullständigt, när de båda flyttade hit upp, och började resa runt och sälja frukt, grönsaker, kläder, och allt man kan tänka sig... Snart så sinade pengarna,,, de klarade inte av att betala på huset mer, och för att inte bli av med huset, så flyttade Alaam kvickt ner igen till Bangkok igen, och fick detta goa jobb, så nu kan hon pröjsa av huset varje månad, äta och leva.

OK i mitt tycke inte mycket till liv, förutan sina barn, förutan sin släkt och sin familj, det måste ju vara himla ensamt för henne där nere i Bangkok... Så nu börjar hon kanske bli desperat och vill hem igen.. Men denna gång så vill INTE Pots (mammas pojke ni vet)att hon komer hem,,,, De riskerar ju sitt hem och hus här i Chaiyaphum som de skall ha på äldre dagar, ganska bra tänk av honom, men vad fan tänker Alam på ??



Hon har betalt på det huset i stort sett nu i 10-11 år ungefär, skall hon bara slänga bort alla dom miljonerna, när hon kanske kan jobba i 5 år till, och ha huset betalt....? Jag hoppas de släpper de idiot-tankarna.... för hittar dom på dumheter, så tappar jag i alla fall gnistan och lusten, att hjälpa till med mina surt förvärvade stålar vareviga månad, och hysa hennes barn... Jaja, vi får la se vad som händer och sker.

Pots berättade att han fått en förfrågan att börja arbeta uppe i Chiang Mai på ett läger där. Ett läger där dom har elefanter som turister (falanger mestadels) kommer, och vill rida på elefanterna, eller gosa med dom. Han skulle då få ett arbete där.... Säkert uruselt betalt, men ända ett arbete...... Vi får se.. fortsättning följer väl antar jag..

Handskak

Chaiyaphum MMDXI, Thailand

24 Maj 2016

83,7 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,280 (neråt)




Det finns ingen dag som är så dålig,
att den inte kan bli sämre!

Att man kan få saker och ting ”gjorda” i Thailand, är ju en sanning som alla känner till. Man brukar ursäkta Thailand, alltså alla dessa som älskar Tailand utan några skrupler, med att samma bruk av korruption också finns i våra egna länder. Javisst finns det mutor och korruption i alla länder, så klart det finns.

Men jag i alla fall, anser att när man tar detta med mutor till att bli en institution i samhället, en ekvation som man måste lära sig i ALLA livets skeden, och livets ALLA situationer,  då anser jag i alla fall att man tagit hela begreppet alldeles för långt, och det blir enbart skadligt för landets medborgare.

Jag menar t.ex. Jag klarar inte av att ta ett körkort på rätt sätt, eller jag ”hinner” inte infinna mig, och stå i kö nere på körkortsutdelar-myndigheten. Ja då åker man ifrån Chaiyaphum ner till Chatturat, och helt enkelt köper sig ett körkort där. Där det kostar några tusen baht, alltså några hundra kronor, och sedan är man spelklar ute i trafiken. Myndighets-personerna därnere, några mil härifrån, har en alldeles egen verksamhet, och den är lönsam kan jag lova Er.

Vad jag då menar med att landets övriga medborgare kanske inte alltid mår så bra av denna korruption, är ju då att typ när man släpper ut dessa förare med sina nyss inköpta och utfärdade körkort, och de skapar trafikolyckor, och kanske t.om. dödar en annan medborgare i trafiken, DET är vad jag menar. "Det som är bra för den ene, är oftast ALLTID dåligt för den andre"...

En kompis till mig har en svåger som nyss har byggt sig ett hus, killen är alltså thai, men brukar sitta hemma hos min polare och dricka öl där var och varannan kväll. Min kompis berättade följande som kanske kan vara trevlig morgon-lektyr för oss läsare. Killen gick till banken (Bangkok Bank) och ville låna pengar!

Men vad då svågern gjorde var att han ”kände till” en tjänsteman, som hade en hyggligt hög position på denna största bank i Thailand, och han jobbar nere i Bangkok. Svågern åkte dit ner, hade min kompis med sig (falang). Det hörde till saken att svågern hade lånat 10.000 baht av min kompis till detta äventyr.

De mötte upp denna bank-anställde kontakten, svågern sade att han ville låna 500.000 baht (SEK; 120.000:-) Kontakten på banken sade att, fyll i här, och svågern fick fylla i ett låne-formulär. De kunde fylla i allting förutom just den delen vad han skulle ha dessa pengar till? Kontakten som kände thai-svågern mycket väl, visste också exakt varför han ville låna stålar av banken.

Saken är den att svågern är en bokhållare, alltså en ”bookie”, han tar emot vad på bl.a. fotboll och andra sporter, och detta är ju förbjudet i Thailand. Så den grejen kunde dom ju inte gärna skriva ner. Den bankanställde som ju kände svågerns familj, sade då att han kunde ju skriva att han skulle investera i familjens business med att tillaga och sälja ”pork-skin” alltså gris-hud. Detta som thai älskar att ha i nudelsoppa och tugga på ...

Sagt och föreslaget, de skrev ner detta, bankkontakten tog formuläret med vänsterhanden, och sedan höll han ut sin korrupta högerhand, och där fick svågern lägga de 10.000 baht, som han i sin tur hade lånat från min polare till detta ändamål. ALLTING i Thailand handlar om mutor, precis ALLTING.

Och det är alltid dessa människor som på något sätt i samhället fått den s.k. ”upper hand”, alltså övertaget gentemot andra, som t.ex. myndighets-anställda;poliser. Militärer, politiker, och bankanställda, och chefer på alla nivåer på alla företag...

Så har du ett problem och vill ha det löst, så betala för det i form av muta, eller vill du inte att ensakl skall fungera, så muta den som löser den ekvationen... Men man skall tänka på det som jag sade initialt, det finns alltid någon på den motsatta sidan av en muta, inte den som snor mutan eller ger den, men som drabbas av den, det finns alltid en sådan motsats..

Typ familjen som drabbades av att en granne mutade en tjänsteman till att mäta hans mark som han ville, inte som lantmäteriet hade mätt för länge sedan. Allt kan hända i Thailand och allt händer också i Thailand. Jag tror att man skall som utlänning enbart hålla sig på ”utsidan” av allting som händer och sker i samhället och även socialt.

Vi skall bo här inget snack om den saken, men håll oss enbart till vår egna thaifamilj, dom skyddar dig i alla fall.. Men blanda Er inte för mycket med andra. Bara le, skratta, utbyt några vänliga ord, och var hjälpsam mot dessa, men låt det stanna med det.. DÅ tror jag att vi kan ha en schysst tid här nere.

Handskak

Chaiyaphum MMDX (2.510), Thailand

23  Maj 2016

84,4 kilo - 82,4 kilo (36 km) 119 minuter - 1.498 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,289 (neråt)




Svarta hål är,
där Gud delade ekvationen med noll!

Innan jag går vidare och skriver om dagens händelser, så vill jag i rättvisans namn gå tillbaka till föregående kapitel, och kanske göra något som inte känns så himla bra. Det strider emot alla generaliseringar, och det vet ju vi alla inte är av godo precis.

Livet består av generaliseringar, och det har alltid varit så, och kommer alltid att vara så. Jag känner stundtals att dom som hela tiden anspelar på, och gnäller på folk som har en god generalisering, visar enbart att dom själva ingen åsikt har överhuvudtaget.

Så med detta sagt då... (lite på skoj förstås), så vill jag nämna lite om alla de thai-män som faktiskt arbetar, och gör rätt för sig. Så klart att inte alla ligger under sina hus, och sover, äter, och pratar, och dricker dagarna i ända. Det finns alltid några stycken i varje by som drar på sig ”blå-overallen”, och drar ut på fälten och jobbar ganska bra. Och det finns också några stycken i varje by som drar iväg för att söka lyckan, och finna ett bra arbete med bra betalt i ett annat land.

Det finns ganska många thailändare som arbetar i t.ex. Syd.Korea, Taiwan, i arab-länderna samt i Israel. Det finns thailändska män lite överallt som arbetar hårt, och som skickar hem pengar till sin familj varje månad. Så all heder till dom, trots att dom sabbar min generalisering, hahaha...

MEN tyvärr så är dom inte speciellt många alls om man jämför med antalet män, som ligger i hängmattan bokstavligt talat, och super ihjäl sig... Så nu har jag sagt det, alla är inte suputer, det finns undantag, så kanske man kan säga....’’

Idag fick jag världens  nyhet av Dan, amrisen ni vet. Han berättade att när han var uppe i Khon Kaen, vilket alltså ligger runt 12 mil härifrån, så berättade dom att Immigration-myndigheten just nu planerade att starta upp ett Immigration-kontor här i Chaiyaphum. Och dessutom på det, så skulle det vara färdigställt till början av juli månad.....

Jag hyser ENORMA betänkligheter på att dom skall lyckas med att bygga upp någonting, och dessutom organisera någonting på 2-3 månader, jag tror bara inte den grejen finns i en thailändares DNA faktiskt. Men när det än blir av, så blir det fanatiskt välkommet...

Tänka sig ha Immigration i samma stad, slippa att ta 06.30;bussen till Khon Kaen, flänga med en Tuc tuc till polishögskolan och Immigration där, sno sig tillbaka med den väntande tuc tucen, direkt ner till bussen till Chaiyaphum, och komma hem helt slut som soldat, runt kl. 15.00 igen....

Nu kan man ta moppen i lugn och ro, och bara mysa.... Hoppas nu att detta bara blir av.. Och om post-rapporteringen för 90;dagars inte funkar, eller online-rapporteringen skiter sig som vanligt, jag behöver inte bry mig.... bara att åka dit personligen istället...

Idag gjorde jag pepparrotssåsen då. Ha nu i åtanke att jag är nästintill oduglig i köket, så allt jag lyckas med, måste nog rubriceras som ett smärre under... Jag hade den malda pepparroten, vevade ner den i mjölken, som jag började värma upp, i med mjöl tills det började att stelna til sig. Tyckte nog att såsen blev lite mesig, men i denna mat-djungel som jag bor i här nere, så är det strunt samma, mesigt eller inte, det smakade pepparrot, och jag var hellycklig.

Jag skalade potatisen, skar den i bitar och kokade den, sedan gjorde jag efter det, ännu mindre bitar av potatisen, och lade dom i stekpannan, ihop med fint hackad gul-lök, smaken blev vidunderlig. Jag stekte sedan grisfilee´r, och allt sammantaget sedan upp på tallriken, gav mig en enorm känsla av nöjdhet.. T.om. Namkaeng och Yongyut gillade det. Och dom åt också ihop med mig denna middag... Visst frånvaron av chilli för Yongyut är hemskt traumatisk för henne...

Handskak

Chaiyaphum MMDIX, Thailand

22  Maj 2016

84,5 kilo - 83,1 kilo (47 km) 158 minuter - 1.989 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,293 ( (uppåt)




Så snart du eliminerar det omöjliga,
vad som än återstår,
hur osannolikt det än är,
måste vara sanningen!!

Var som sagt var uppe I Nong Bua Raew idag med York, vi körde runt 35 km en väg dit, och käkade en god falang-lunch. Stefan, den tyske ägaren, och hans thailändska fru var där naturligtvis, och frun gjorde charmant god mat, precis som vanligt. Stefan satt där och käkade med oss, och det var riktigt trevligt runt bordet.

Vi talade om ditten och datten, och han berörde bland annat ämnet, som man ofta hör runt sig här. Jo det där att när tha-damerna får känna på livet i falang-landet, så brukar dom INTE vilja åka tillbaka i första taget milt sagt. Dom stannar verkar det, oftast helst kvar i landet, och dom får ofta då chansen till arbete, och tjäna goa pengar. Vilket då naturligtvis i Thailand förnekas dom nästan till 100%.

Det är förstårligt tycker jag, men för ett land som Thailand, där befolkningen höjer sig själva till himmelen, och anser sig vara, utan jämförelse, det absolut bästa landet i hela deras kända del av världen, hur tänker dom inombords över det faktum att deras kvinnor inte ens vill återkomma generellt sätt? Ifrågasätter dom aldrig det faktumet och sin egna förträfflighet, trots att damerna själva tillhör sagda folkskara.

Jag finner det vara konstigt, hur kunniga kvinnorna än är, och hur mycket och snabbt dom än lär sig, om landet som dom flyttar till, så lär dom sig om att betala skatt, och sedan får man pension, eller som dom kallar det; "man får ”betalt”, när man bli gammal och inte längre jobbar"... Funderar dom verkligen inte på hur dom skall kunna få till den grejen i sitt egna land??? Nä jag tror inte dom tänker alls på förändringar, på att påverka, och säga sin mening eller uttrycka en åsikt,

Vi kan inte ens skylla på militärjuntan, thailändarna har aldrig uttryckt en åsikt, dom är den perfekta folkmassan som håller käft, håller sig på sin kant, och låter den promille av befolkningen som har stålar, inte bara få behålla stålarna dom har, utan ävenledes fortsätta att låta dessa rika att avla av sig, fortsätta att hantera Thailands ekonomi och rikedomar, och bara släppa ytterst små portioner av det till befolkningen. Vi pratar nog inte om att dela resurser här inte...



Så visst, i skenet av det faktumet, så är det ju kanon att få komma till Sverige, att få ett arbete, visa de lata falang-kärringarna, att inga arbeten är för fula för att arbeta inom... En thaidam städar hotell, tjänar kanske minst 50-60.000 baht i månaden. Tror fan att dom tror att dom kommit till himmelen... För de pengarna dom tjänar 1 månad i falangland, kräves det 5-6 månaders arbete i Thailand...

Så alla vi falanger som blir ihop med en thaidam, oavsett om vi började med den där drömmen om att avsluta vårt liv som en pensionär, och bara ha det bra i Thailand. Vi ALLA utan undantag tror jag, får frågan inte bara en gång, utan flera gånger, om året, ”teelak, we go Sweden, I can work, we make money”. Kvinnorna vill så gärna komma ifrån den totala meningslösheten (i deras ögon) här i Thailand, och få till en framtid med inkomster.

Vilka drömmar som mannen än har, dessa kommer i många fall som man hört talats om, helt i andra hand, och snart sitter många av de lite svagare männen, på flyget hem till Sverige igen, deras dröm är krossad, men dom är kära, och dom vill så gärna göra sin nya fru glad. Ja man skaffar t.om barn på äldre dar, vilket ju kan göra ett liv fantastiskt roligt på äldre dar. Vi människor är helt enkelt olika, så man kan inte säga att något är rätt eller fel i detta med barn.

Vissa anser att barn är en ”present”, och alltid är en höjdpunkt i alla människors liv, oavsett om man är 32, 45, 55 eller 63 år gammal. Det där tugget om att man själv antagligen inte kommer att finnas kvar längre när barnet fyller 15 eller 20 år, är bara töntigt (tycker jag), se bara på alla skilsmässor, där pappan försvinner ut bakvägen vid skilsmässorna,, de finns ju inte heller till hands, eller??

Jag själv hade, och har kurage att bestämt men respektfullt och ärligt, säga nej till alla dessa tankar om barn. Jag var 57, och nu 65, och inte fan i mina ögon skall jag ha barn. Varför i helsicke tycker jag, starta med att gå upp på nätterna, och byta blöja, mata och natta barnet 4 gånger per natt?? Hur roligt är det på en skala??

Varför börja om igen med att bli fullständigt fångad, och all frihet "whatsoever" förloras ända tills man dör,, DET är fullständig meningslöshet för min del.. Men igen, mitt val är mitt, och andras val är deras, och man skall inte varken klaga, eller tappa respekten för andras beslut i denna sak..

Nog om detta, Stefan berättade, jag berättade, och York berättade om samma sak, damerna vill ifrån Thailand till varje pris. Det måste vara flera miljoner thai-damer som bor i falang-länder världen över, arbetar och har skaffat familjer där. Detta medans de thailändska männen, som kvinnorna vill komma ifrån, sitter av sitt liv hemma i Thailand, i en fullständigt meningslös och helt ansvarlös ”frihet”, som dom tillskansat sig i sin kultur som ju helt baseras på män och bara män...!!

Handskak

Chaiyaphum MMDVIII, Thailand

21  Maj 2016

84,0  kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,291 (uppåt)




Välsignad är den man som inte har nåt att säga,
och som bokstavligt talat avstår ifrån att bevisa detta

Ännu en lördag framför mig idag. Härligt, skall ta ut travet och vara milojonär några timmar, tills söndag morgon, när jag ser på TV-sändningen via ATG.play... Men annars lördag, så blir det en tur med motorbikarna för York och mig, upp till Stefan i Nong Bua Raew, och käka en god lunch där... Hoppas bara att vi slipper regnet, och hinner hem innan det startar på eftermiddagen.

Gtlömde nämna det, hade en kund till mig på lunch här hemma, Christer hette han, men kallade sig Chris i dagligt tal. Han var riktigt nöjd med sin transport som jag hjälpte honom med. Vi käkade gott och skrattade gott åt alla stygga och konstiga människor som finns där ute på internet... Ni skulle bara se vilka typer man stöter på, stygga lea människor, fullständigt olyckliga med sina liv kan man tänka sig kanske?

Tur att man har goa vänner annars ”därute”, som man blivit vän med som en motvikt till stollarna. På tal om det, så blir vi 4 goa gubbar som skall träffas medio juni här i Chaiyaphum, och käka en god bit mat. Det blir Mackes, Anubaan, Birger samt undertecknad. Finns det någon annan som vill komma, så kontakta mig, bara roligt ju fler vi blir (Hampi/Hangnam??) Vi äter en god bit mat, dricker några groggar, och så skvallrar vi om alla dom som INTE finns där på plats runt bordet...

Idag är det ju fredag, och Namkaeng är ledig ifrån skolan. Skönt kunde man ju tänka, när man funderade på sin egna skolgång för längesedan. Då kan ju tösen sova gott idag på morgonen utan att behöva rumpa upp kl. 05.00 som hon brukar göra... Jag satt nere vid min dator kl. 06.30 när jag hörde rassel, och Namkaeng bad mig att köra henne bort till templet och en kompis, de skulle träffas där, ta foton, och prata med folk som var på besök här i Chaiyaphum, och till templet...


Ja men Namkaeng, varför måste ni på Er lediga dag göra detta, och varför inte gå till detta tempel klockan 14.00 istället?? – ”Can not”,,, ropade hon till.. ”homework”.... Hon kom sedan tillbaka efter 35 minuter, och allt var klart.... Denna skolgång som dom har i detta landet är nog det mest värdelösa som finns på denna jord.. ja ni vet ju själva som jag berättat tidigare...

När schemat innehåller bordtennis då undrar man ju.. Namkaeng satt sedan idag vid matbordet och läste hemläxa. Hon läste förstås om Thailand, och hon skulle naturligtvis skriva av ord i boken. Fan tösen är 14 år gammal, och gör saker i skolan, som våra 10;åringar gör hemma i falangland. Jag pekade på kartan, och frågade efter namnet på de olika länderna, som var där i läxboken framför ögonen på henne.

Hoin klarade Indien, missade Kina, Vietnam Philippinerna och Australen. Klarade Kambodja,Laos samt Myarmar... jag slutade att fråga sedan. Hon kan i stort sett ingen geografi alls, inte ens den thailändska geografin. Myndigheterna i Thailand gör att underbart kanonjobb...... I att hålla sin befolkning i ett fullständigt mörker.... Så vilka framtidsutsikter har barnen i Thailand....

Ja det kräves gymnasium (High school) för att få ett struntjobb på Big C och de andra varuhusen. Thailand är knökat och proppfullt med barn som gått ut highschool, men arbetslösheten är så hög så ingen myndighet i Thailand ens vågar låta bli att blåljuga gentemot utlandet om det. Enligt Thailand så har dom ingen arbetslöshet, secka tomtar va....

Handskak

Chaiyaphum MMDVII, Thailand

20  Maj 2016

83,4 kilo - 83,3 kilo (43 km) 144 minuter - 1.813 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,273 (uppåt)



 
Kanske vår värld,
 är en annan planets helvete!!

Denna dag var en ovanligt lugn dag, och kan bara nämna att ingenting speciellt gjordes alls. OK cykeltur, inget hände, fikade med York på Big C inget speciellt alls hände. Visserligen så var vi där och hade ett gött tjöt, men samma som tidigare d.v.s. han beställer sitt svarta kaffe, och i sann thailändsk anda så är det så äckligt starkt, så smaken sedan länge på det kaffet, är långt borta och försvunnet.

Jag beställde cappochino, men jag har ändrat på beställningen, och vägrar dricka deras värdelösa kaffe, de har ju inte en susning om hur gott kaffe skall smaka. Jag började med att beställa 50% kaffe-mängd, drack det för några veckor sedan, men fann på direkten, att även det var åt helvete för starkt.

Jag drog ner kaffemängden till 30% av den kaffemängd, som dom av av rutin och ohejdad vana, brukar ge kunderna. Detta är ju då också rekommenderat av kaffe-leverantören, som gärna ser sitt kaffe säljas i stora mängder.

Nu var jag nere på 1/3;del alltså, och nu blev kaffet, om inte gott, så blev det i alla fall drickbart. Tösen som gjorde och sålde kaffet på serveringen trodde ju inte sina ögon, och hon trodde väl jag var tokig (kanske rätt), men jag har upprepat detta alla gånger efter detta, och York tog strax efter.

Och nu senast så träffade vi ju Lloyd, canadicken, han gjorde likadant. Den tösen tjänar gott nu på att kunna debitera fullt, men bara leverera en mindre mängd kaffe till oss, men skitsamma, nu får man i alla fall hyggligt med njutning av skit-kaffet som Thailand erbjuder...

Sedan blev jag sittande hemma och jobbade på mina transporter där hemma i Sverige. Regnet kom igång och som vanligt riktigt trevligt.... Så skall avhandla lite foton som jag tog häromsistens på min dagliga tur.....



Här foto av Lakeside, cyklade förbi, och allt verkade stängt. Detta ställe har sprudlat av aktivitet förut, god mat och många gäster. Som jag ser det, utan att veta förstås, så är stället nu lite grand på dekis. Thai-ägarna agerar som dom alltid gör med allting, dom agerar alltså inte överhuvudtaget, och stället marknadsförs inte någonting... Inga aktiviteter alls, inga skyltar väl synliga med pilar, inga menyer, och kockarna som var duktiga proffs, är utbytta emot lokala Som Tam-förmågor.

Så där finns så gott som inga falanger längre som går dit, så som vi alla nästan gjorde tidigare i början. Cordon Bleau är ett minne blott, och potatis likaså... men varsego kära vänner.. ris, khaonioo, Som Tam, osaltade räkor, och den vanliga anrättningen med Isaan-mat det finns ju, så håll till godo...

ALLA erbjuder samma maträtter i detta landskap som kallas Isaan....Min egna dåligt underbygga förutsägelse tyder,,,, nedläggning eller ett liv i totalt mörker, gäller denna förut så goa och kanonbra restaurant... synd på så rara ärtor..









Ursäkta om jag tycker dom e fräcka, men visst är väl näckrosor tuffa blommor, tog några foton, som jag hoppas ni gillar....



Detta foto är till Birger på forumet,.. Här har du ris-vasar som du pratade om. Finns i varenda pöl här i isaan.... Fungerar ju, för de av Er som inte vet, precis som ett flytande bildäck, eller flytande bröte, eller flytande tång, gör ute i Atlanten eller Stilla Havet, alltså ett ställe för fiskarna att söka skydd på emot rovdjuren som ju finns överallt...



Jag hann med att ta detta foto av den ökentorra marken ute på risfälten,,,2 dagar senare så hade regnperioden startat, och grönskan har redan tagit fart.. Börjar se riktigt trevligt ut redan..



Brödbaket gick av stapeln, och nu har man 4 limpor i frysen ett tag framåt... Min mage ser hemsk ut (putar utåt), men resten av kroppen är ganska schysst för att vara på en gammal gubbe... Så det gäller för mig att sluta med bröd om jag skall bli i topptrim.. Men älskar bröd, och eftersom jag redan är gift, och inte behöver se ut att vara i topptrim, så fortsätter jag mina bak, i alla fram tills diabetesen definitivt sätter stopp för detta intag...

Så med detta, slut på dagens kapitel, kan lova lite bättring tills i morgondagens kapitel..

Handskak

Chaiyaphum MMDVI, Thailand

19  Maj 2016

83,9 kilo - 83,1 kilo (36 km) 116 minuter - 1.461 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,268 (neråt)




Idag är den morgondag,
som du bekymrade dig för igår!!

Idag blev precis som de tidigare 10 dagarna har varit nu, alltså först gott väder, varmt som fasen, men gott väder. Och sedan öppnar himmelen sig, och regnet forsar ner med blixt och dunder som ett gott komp till det hela. Jag själv älskar bara att sätta mig en stund, och kolla på regnet där under tak, men på utsidan. Idag dessutom så blev jag dåsig, och tog mig en liten ”lutare”.

Yongyut tycker att jag är spritt språngande galen som inte har mer respekt för oväder och regn. Jodå svarar man ju, respekt har jag i stora mått, men jag är inte vansinnigt rädd. Jag gillar ju att sakta somna in på soffan där i hallen allt medans altandörren är helt öppen, och regnet smattrar högljutt men fridfullt därute.

Mer rogivande än så kan det inte bli. Jo kanske. Jag är speciellt svag för att hemma i Sverige, på stranden, somna in och höra måsarna skrika och bråka, det är en underbar feeling, ihop med 25 gradig värme, och en klar blå himmel.. Man har precis avätit en go pytt i panna nere på Hovås-badet, så bättre än så kan det inte bli faktiskt..

Yongyuts rädsla ävenledes för Phee (andarna-spöken ni vet), är så stor, så det återkommer nästan varje dag. Thai här i Isaan lever ett liv fullt med fabler, sagor, historier, andar goda och onda, och mängder av tecken på deras närvaro. Jag måste säga att jag gjorde stor sensation uppe på bygget hos Bill och Geet, alltså dit som Yongyut ringde och meddelade senast, att jag hade haft en ande-kontakt med sand på knät som följd... Jag skrev ju om det härom dagen.

Jo idag for jag dit igen, jag stegade fram till huset, och där stod Bill och Geet plus 2st arbetare, och en farbror ifrån byn. När jag steg framåt dom, så tittade jag åt höger, åt sandhögen, och waiade respektfullt och sade, ”skål på dig din fan”... Det var tillräckligt mycket konstiga ljud i den meningen för att imponera på thai, och att jag uttryckte min respekt för anden, som bodde där i sandhögen var självklart...

Matfatet stod där faktiskt, så mitt ”upptåg” härom dagen, resulterade i en massa olika saker tydligtvis. Nu vet thai att området är befolkat av phee (spöken), och dom måste då vara på tårna... Men Geet har högtidligt gått med på att det handlar om en god phee, och inget annat. Så ingen är egentligen rädd, de är istället lite glada för god Phee kan hålla ond Phee borta, lite grand tror jag!!

Jo jag glömde ju rapportera om Harry, killen ifrån England. Han hade träffat en dam för 4 månader sedan i England via internet-dating. De flyttade ihop efter 3 dagar, och gifte sig sedan inom den första månaden. Nu var han för första gången i Thailand, och i Chaiyaphum av alla ställen. Han hade aldrig satt sin fot någon annanstans utanför England, så detta var hans första utlandsresa faktiskt.

Detta hindrade dock inte honom från att veta det mesta som går att veta om Thailand. Han var som någon slags ”encyklopeia”... Han berättade att han hade kommit i kontakt med sin nya frus vänner, som ju då alla hade engelsmän naturligtvis som äkta män, och de alla bodde i England, och ingen av dom hade några större kunskaper eller vetskaper om Thailand.

Men det är klart, dom alla hade ju tillgång till, och levde mitt i, PK-uppfattningen. Den uppfattning som oftast baseras på den kvinnliga falang-avundsjukan, mot sin bättre utrustade thailändska medsystrar.

Han berättade att Thailand var sexindustrins hemland nummer 1..... "Alla" visste detta om Thailand.... Sedan handlade Thailand om full moon partys... och "alla visste" ju att om du haffades med droger, så blev det antingen Hotell Hilton på livstid, eftersom du ju garanterat dog efter bara några få år. Hade du lite oflyt så kunde du även hamna framför arkebuseringsplutonen, och hastigt avlida av gevärskulor i mängd!!

”Alla” säger också, sade han! Att utanför flärden och lyxen, vid de västerländska hotellen så är där en outsäglig fattigdom utan jämförelse. Och han avslutade med att säga att man skall nog helst hålla sig noggrant undan ifrån Thailand överhuvudtaget....

Uppfriskande var dock att han icke nämnde det som alla andra pratar om, nämligen flicka snor allt från manlig falang. Denna amsaga har man ”hört” i åtta år nu ifrån folk, som visserligen själva inte råkat ut för det, men dom alla har en vän, bekant, kompis eller släkting som blivit av med ”allt”....

Det var riktigt kul att prata med killen, han var trevlig, men naturligtvis när man sitter där och tittar på honom, och lyssnar på honom, så ser man ju ganska tydligt hur naiv, barnslig och okunnig denna typ av killar är.... Påminner mig faktiskt om vissa som bor därnere på turist-orten i sin lilla bubbla. Skulle vara kul att få några kommentarer om detta...

Handskak

Chaiyaphum MMDV, Thailand

18 Maj 2016

84,0 kilo - 83,3 kilo (32 km) 100 minuter - 1.259 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,301 (uppåt)




Bakom varje arg kvinna,
så står det en man!

Våran svenska krona dansar krigsdans nu igen. Den var ju uppe och härjade förra veckan nästan på 4.37 mot thai-bahten, nu imorse så bekräftades den vara 4.27, och nu precis när jag läser av igen kl. 14.00 den 17 maj, så är den på 4.288... fasen vi har ju beställt 5.60.... Aldrig får man vara riktigt glad...

Kollade igen kl. 17.00 här i Thailand, då plötsligt var den uppe på 4.2999, alltså 4.30 nästan, Så det rör på sig lite grand hela tiden med detta med valutorna... En annan sak i samma anda.

Flera stycken av mina läsare har frågat om detta att transferera pengar, alltså ”skicka” pengar som dom uttrycker det. De undrar alla om man skall skicka SEK, eller låta den svenska banken skicka thai-baht istället. Svaret är otvetydigt, att man skall skicka thai-baht ner till Thailand.

Har ju en annan polare vid namn Martin, som ju gjorde en undersökning för ett antal år sedan. Och det var kristallklart,,,, att låta den svenska banken köpa thai-baht, och skicka ner är definitivt bättre, vi snackar om runt 5-8 satang bättre på kursen, och det är faktiskt himla mycket.

Ta och köp för SEK; 10.000:- och ni får för att handla thaibahten i Sverige 4.30 (43.000 baht). Nu kan du räkna lugnt med att, om ni skickar svenska kronor, och låter en thaibank växla Era stålar, ja då får ni väl runt 4.22-4.23 (42.300 baht) nånting !! Ta denna skillnad om, ni alltid skickar runt detta belopp vareviga månad, så får ni ju under 1 år totalt; 9.000 baht mera.

Bor ni här nere under 5 år, så har ni extra 45.000 baht, och kan köpa Er en motorbike för dom pengarna, utan att behöva spara ett ruttet lingon.. Så visst, valuta-kurser är viktiga, och speciellt viktiga är dom när vi snackar om längre tidsperioder.

Åka på en fesen semester 1 gång om året, då kan man ju lugnt strunta i det nästan.... Men bor man själv här, eller har sin fru boende här, och man måste skicka pengar varje månad, ja då snackar vi om att det är mycket viktigt!!

Nu nästa månad kommer att bli en ytterligt viktig månad för Jennifer. Alltså den 25;åriga tös (systerdottern till Yongyut), som ju bodde med oss här under 2 veckor. Just i juni varje år, så går dessa prov/test av stapeln.

De test som avgör, om man nu klarar det, om man skall få licens att jobba på en statlig skola. Klarar man inte det provet, så får man allt hålla till godo med att undervisa i en by-skola, och det är rena rama skiten i jämförelse.

Mycket låga struntlöner, budgeten för skolan är så dålig, så utbildningen för eleverna också tar mycket stryk. Och bland eleverna så återfinns ju de värsta exemplaren här i by-skolan.

Dräggen i byn, som inte varken vill, eller kan tillgodogöra sig undervisning, har noll ambitioner, mer än att sitta av tiden, supa till, och försöka att slippa arbeta... Dock så kan man pröva hur många gånger som helst att klara detta prov. Alltså försöka 1 gång per år, så länge du önskar.

Men klarar du provet/testet, så får du söka anställning på en statlig skola, vilket dock inte alltid är så lätt. Det är mängder av nya lärare som klarat provet, och inte alls lika många jobb tillgängliga. Jennifer dock, har ju sin pappa som är rektor, och antagligen har kontakter, så hon får garanterat ett jobb tror jag, men som sagt var, det gäller att hon klarar testet först.

Vinsten är en progressiv lön, som kanske börjar lite vackert, men höjs varje år under hela livet, se bara på Amphorn, Dans fru, hon har nu 55.000 baht i månaden i lön, och när hon går i pension om 5 år, så har hon över 1 miljon baht i löneförmån, som betalas ut netto till henne. Hon kommer dessutom i tillägg till det, förutom sin pension, att få fortsatt fri hälsovård för sig och hela sin familj, så länge hon lever... Så visst, ni ser hur viktigt det är...

Jennifers yngre bror, Jeff! Han orkade inte med skolan, och hoppade bara av en dag. Stor besvikelse vet jag. Pappan hade ju i vanlig ordning i dessa länder, trott att sonen är svaret på alla deras böner.. Jag fattar inte dessa önske-drömmar. När t.om. en utlänning som jag, så tydligt ser dessa drönare till killar ute i byarna, så vet man ju att det är stora chanser till misslyckande.

Töserna däremot är fullständigt överlägsna i detta hänseende, och den enda chansen att stoppa damernas framfart och drömmar om en lysande framtid, är ju att göra det som killarna gör bäst, och alltid har gjort.

Dom sätter på flickorna utan kondom, gör dom på smällen, och sedan smiter dom som dom oduglingar dom är.. Flickorna tar sedan ansvar, precis som dom (inte pojkarna) har blivit lärda, och tar hand om sin avkomma, och försörjer både barn och föräldrar i många fall...

Grattis Thailand till ett lyckat system... Men jag personligen tror att Thailand är inne på ett bra spår i denna sak, ty för varje lyckad utbildad kvinna i Thailand, så kommer dom närmare kanske ett mer vettigt styre av detta land, och drönarna till killar kan antingen haka på tåget, eller gå under....

Handskak


Chaiyaphum MMDIV, Thailand

17 Maj 2016

84,6  kilo - Lat (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;




Jag har inte misslyckats,
jag har bara funnit 10.000 sätt som inte fungerar!!

Noterade en sak här som flera gör, inte bara min fru. Jo när de får ett kuvert i sin hand, alltså via brevbäraren. Så öppnar dom inte som vi gör, vi hittar en liten öppning uppe i hörnet, föser ner en finger och använder fingret som en kniv, och öppnar kuvertet, och tar fram innehållet. Brevkniv är ju också ett sätt vi använder oss av.


Men här, så letar man efter en öppning på kortsidan av kuvertet, och sliter upp kuvertet på kortsidan s.a.s. alltså inte däruppe som vi gör. Thai tycker vi äro underliga figurer som inte fattar hur man skall öppna ett kuvert... ÄNDÅ så är våra kuvert identiska till funktionen, man slickar eller väter däruppe, och försluter kuvertet. Så varför man inte skall öppna kuvertet där man stängde det, den grejen fattar inte jag, alltså tankegången här, eller handlar det bara om kontorsvana och okunnighet tro?

När vi ändå snackar om olikheter, jag såg detta första gången när jai käkade en macka, som jag gav henne för flera år sedan, efter det så har jag sett att det är allmänt spritt i denna familjen. Hur det är i andra familjer, ingen aning, men inte kan det välan vara ovanligt antar jag. Jo Jai tar mackan med marmelad, kaviar eller ost på, och viker den på längden en gång, och sedan så proppar dom in så mycket det bara går i käften.

De kan varken andas eller dricka, förrän dom tuggat ner en bit av den smörgås- tuggan. En smörgås här i denna landsdel, består för en thai av mellan 1 till 2 tuggor maximalt... Är detta något som ni andra känner igen då?



Väskor, typ skolväskor eller andra väskor. Vi brukar ju låta våra väskor vara golvbundna mer tycker jag, medans här i familjen så hamnar dessa väskor gärna uppe på bordet helst, och skitnar ner med sin smutsiga undersida. Jag har fått helt stopp på detta ofog förstås, men det ar mycket grin, klagomål, och oförstående innan  jag fick igenom min vilja. Det krävdes att bordsduken blev skiten innan dom fattade.

Men jag förstår dom naturligtvis. Bordsdukar i Isaan är ett okänt begrepp överlag, och det finns inget på deras bord som kan bli skitigt och smutsigt. Så en väska däruppe gör ingenting alls. Resonemanget är.. ”bättre att väskan håller sig fin och undviker golvet, än att bordet håller sig fint och undviker väskan”.

Har ni noterat när en thai viker ett papper eller en sedel? Ja viker är kanske fel ordval. En thai vill INTE få en skarv/ett vik på pappret eller sedeln till varje pris, det anses som fult, och tydligen kanske okultiverat. Deras oförstånd vad det gäller hantering av sedlar och pappers-ark, gör att dom löst ”böjer dom”, och sedan ”knör” dom ner dom i ett trångt utrymme som en väska eller en ficka t.ex.



Sedlarna som man nogsamt undviker att vika, utan bara löst böjer, hamnar i en trång ficka, eller löst i en väskan. När sedan pappersarket kommer upp ur väskan, så ser det ut som fan, det har blivit böjt, och bänt, och vikit på flera ställen ute på ytterkanterna. Sedlarna ser ut som sju svåra år, och dom är oftast vikta 3 gånger på längden tack vare att thai bara böjer sina sedlar...

Så om thai bara hade tagit efter falangen, och vikit arket snyggt och fint, och lagt ner det snyggt och elegant i väskan, eller plastfickan, så hade det varit oskadat. Hade dom vikit sedeln en endaste gång snyggt och fint, så kan man sedan hala fram sedeln ur den trånga plånboken eller fickan, utan att den ser ut som ett jäkla dragspel..

Någon som bjudit en thai på grogg nån gång. Jo jag har gjort det 14 gånger minst. Jag gör det numera allt i akt och mening för att kunna skratta gott. Jo jag häller upp en grogg med typ vodka, eller rum, eller gin, och thai tittar storögt.. Ty här i denna landsdel, så består deras sprit enbart av samlingsnamnet ”thai-whisky”, de känner bara till den skit-spriten. Jag fyller sedan på med coke eller sprite eller Tonic water...

Jag ger dom glaset och säger skål, och i nästa andetag så har han svept groggen, och inget finns kvar....Jag sitter där med mitt glas efter en slurp av groggen,  och undrar vad som hände.. Efter den groggen, så blir det nästa scenario.. Thaigubbens kompisar tittar ju storögt, men de fyller snabbt upp ett glas med thai-whiskey, som grogg-gubben sveper, tydligen för att ta bort den dåliga smaken av den rena falang-spriten utan vare sig märsk-smak eller märsk-lukt...

Nu är dagens beskrivning av verkligheten slut, och vi kan alla avsluta med vårt vanliga,

Handskak

Chaiyaphum MMDIII, Thailand

16  Maj 2016

84,6 kilo - 83,3 klo (38 km) 122 minuter - 1.536 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,300 (uppåt)




Om du gör vanliga ordinära saker,
 på ett ovanligt okonventionellt sätt,
så får du världens uppmärksamhet!!

Det är egentligen ganska lustigt detta med att bo i Thailand, jag tänker då på hur vi falanger ser själva på vår tillvaro här. Synen som sådan är helt annorlunda emellan dom som bor nere på turistorten typ Pattaya, och Hua Hin, och Phuket, som exempel. Dessa gamänger har ofta en extremt vriden inställning till Thailand. 

Med vissa glänsande undantag förstås. Har en kompis ”Idealen” där i Hua Hin, som synes har hamnat helt rätt, och har en nykter inställning till livet och sin  omgivning!! Jonas inte att förglömma förstås!!

Det mesta som dessa ”känner till ”, kommer ifrån de berömda stenborden, vilket alltså är skvallerställen, och samlingsställen, där dessa människor samlas, och dryftar, och skäller ner thailändare, och Thailand i allmänhet. Deras kunskaper är oftast baserade på okunskaper, och på andra okunniga falangers uppfattningar, om den verklighet som dessa lever i därnere vid ölen och havsvattnet.

Men man får väl generalisera lite grand, vilket man ju både får och skall göra i livet, så tycker jag mig märka, med all önskvärd tydlighet, att de människor som dels väljer i första hand att bosätta sig på turist-orten, och inte utanför turistorterna, i första hand är ”cementbarn”, eller ”stadsbarn”, ifrån sina respektive hemländer.

Och skulle dessa stadsbarn hamna av en tillfällighet i en by utanför turist-orten, så dröjer det inte länge innan dessa ”goingar” inte längre klarar livet där, och drar vidare till turist-orten. Att klara livet utanför turistorten, kräver egentligen inte mer än lite ansträngning, och att kunna klara sig själv. Att klara av att skaffa umgänge, och att klara av att skaffa sig ett socialt liv. Man måste på det också skaffa sig saker att göra i livet.

Att göra som hemma i falangland, och bara sitta på röva, och bli en fet, spritbenägen stugsittare, gör tillvaron bara fullständigt outhärdligt trist och tråkigt. En tillvaro som annars kan vara ganska kul och absolut helt OK... För min egna del som bor här, och som klarar mig gallant, jag är av den sorten som gärna har ett mål framför ögonen, och jobbar för att uppnå det, och uppskatta VÄGEN till målet.

Av samma skäl så vill jag därför INTE bo vid målet, att uppfylla målet i förtid. Att alltid ha sitt mål runt sig dag ut och dag in, hur kul är det då? Det gör ju bara att man till slut inte längre kanske uppskattar det mål man satte på rätt sätt. Nä att ha ett mål, att ha något att drömma om, ger livet en krydda, och gör det intressant i mitt tycke ...

Så med detta då sagt, jag för min del bor alltså hellre utanför turist-orten, och har detta att längta efter, att sträva efter, och kan då uppskatta det desto mera när jag väl kommer dit och upplever det under korta semester-perioder....

Jag säger bara,, att ha ”jultomten” springandes runt bena året runt,,, hur kul är det?? Att fira nyår varje dag på året, hur jäkla kul är det? Att uppleva ett aldrig avtagande samlag, hur kul är det då? Att fira midsommar varje dag på året?

Så människorna som bor där i turistorten, de tittar gärna snett på folk, som bor och upplever det riktiga Thailand, och har en hygglig kontakt, och en hygglig verklighets-uppfattning av det riktiga Thailand.

Men som sagt var, det hindrar absolut inte dessa människor att envetet vidarebefordra alla möjliga och omöjliga rykten, lögner och sneda uppfattningar ifrån sina kamrater vid stenbordet. Ty har man hört ifrån Bengt där, så är det sant, han har nämligen  hört det ifrån en kompis som bodde 1 månad uppe i byn och ”miste allt”...

Handskak

Chaiyaphum MMDII, Thailand

15  Maj 2016

84,8 kilo - 83,1 kilo (57 km) 184 minuter - 2.317 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,298 (samma)



 Om man kunde resonera med religiösa människor,
så skulle det inte finnas några religiösa människor!

Just när man skulle visa på hur himla torrt det är här i området, vi har ju inte haft något speciellt med regn sedan november förra året, ja då brakar det löst med blixtar och dunder, och regn som vräker ner. Ja det kan faktiskt vara lite skrämmande stundtals. Tänk Er själva, det börjar med ett fruktansvärt BRAAAKKK utanför, när blixten slår ner ute på gatan, ekot av nedslaget är grymt högt.



Sedan tar regnet vid, och dånet av detta är så högt, så jag och Yongan har svårt att ens höra varandra inomhus, OK alu-taket på baksidan skapar det mesta av det oväsendet, men det lägger ändå på rädslan och skrämseln lite grand... Och sedan blir det helt och fullt SVART precis överallt. Elen gick som vanligt. Ja förutom min PC då förstås, där batterierna träder in... Nu kommer vi då att få erfara hur det var att leva på 1700;talet, alltså utan elektricitet.

Ingen el, och därmed absolut ingenting funkar i ens liv känns det som. Kaffevattnet som stod inne i micron blev aldrig varmt, eller maten som väntade på värme fick vänta. Jag kan inte se utan ett stearin-ljus eller en ficklampa. Jag vill helst INTE öppna varken kylskåpet eller frösaboxen, och släppa ut den kyla som finns där, man vet ju aldrig hur länge detta elavbrott skall hålla i sig. Ja och inte förglömma en av de viktigare sakerna...



Utan elektricitet ingen aircondition, och därmed inträder en situation där vi måste leva i rena rama bastu-värmen, fy sattan va hemskt, det känns som om man är helt öppen för naturens atacker, och man kan inte finna svalka någonstans..... Det enda i det läget som vi kan göra, är att försöka att hoppas på att det åtminstone finns någon liten vind som blåser på utsidan, och så öppnar vi 2 fönster, och sätter oss i tvärdraget....I alla fall lite svalka får man den vägen då...

Igår kväll var just en sådan kväll, elen försvann i styvt 3,5 timmar, och jag lyckades skapa lite tvärdrag i mitt lilla dator-rum genom att öppna fönster. Regnet vräkte ner utanför, och det dröjde inte länge innan Yongyut kom in i mitt rum, och upptäcker en regnpöl på golvet... Hon blev helt hysterisk över denna bagatell.. Jag påpekade för henne,, ”hellre en regn-pöl på golvet, än en svett-pöl på golvet”. Hon tyckte jag var ding..... Förstås....


Sedan kom elen tillbaka, men inte förrän jag vart inne i duschen, och duschat i ett komplett svart badrum. Att vi hade vatten under detta regn,  och detta elavbrott, var bara det ett under.. Och secken tur att dator-bateriet höll sig så länge, jag kunde ju då fördriva tiden med att skriva nåt kapitel i min berättelse, och ävenledes kolla på några goa TV-.shower, som jag hade laddat ner i min dator.

 Avslutningsvis, detta med att det skapas så många barn under elavbrott och slika situationer, är för mig en gåta, jag kan inte hitta knappen, varken ljusknappen eller någon annan knapp. Så den grejen får ligga i träda tills elavbrottet är över, och tipsextra är över.... Ha en god dag mina vänner..

Handskak


Chaiyaphum MMDI, Thailand

14 Maj 2016

84,8 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,298 (neråt)




Anledningen till att det inte är ett tvång redan,
är att vänja folk vid det lagom i tid,
tills det skall bli ett tvång!!

Idag är det fredag den 13 maj, och det vet ju vi alla vilken ”hemsk” dag detta kommer att bli. Alla onda makter samlas, och ligger i försåt för oss människor, och skapar kaos och elände, så ofta och hur mycket dom bara orkar och hinner.... Om nu vi falanger har detta helvete, så varför skall thailändarna slippa undan, så detta skedde idag, dagen till ära....

Idag flog fan in I mej faktiskt, inte så himla farligt, men alltid kul att spela på folks olika “fioler”… Jag stannade till på min cykeltur idag hos Bills och Geets hus, för att kolla hur det går för dom egentligen. De har ju i allra högsta grad samma problem som har pratats om så mycket i Birgers tråd på forumet, alltså fuskbyggeri, lata typer, och okunniga arbetare, och ena riktiga stolpskott till projektledare.

Allt på en gång fick Bill till sitt hus. Men han får skylla sig själv, jag skriver detta här, men kommer nog aldrig att öppet säga det till honom, men jag har sagt till honom i början av vår vänskap, när han överlät ansvaret för både pengar, som hela deras liv i hans frus händer, en thaidam som är 30 år yngre ungefär, mycket trevlig och go tjej, jag gillar henne faktiskt. Men Bill släppte iväg tösabiten alldeles fullständigt.

Hon fick bestämma var dom skulle hyra lägenhet, och hon fick bestämma var dom skulle bygga huset, och en massa andra saker med pengar, alltså saker som hon hade absolut noll koll på, en ung tös utan erfarenhet av nästan någonting här i detta jordelivet. Nu då så släppte Bill även ansvaret för att anställa folk till att bygga deras hus, och detta är då en härva utan motstycke.



De fick tack vare henne, släktningar och hennes by-folk som byggde, och de var och är fullständigt odugliga, så de mesta idag av de som startade detta bygge för mer än 6 månader sedan har fått sparken av Bill, och också gett Bill dåliga nerver som jag ser det. De målade huset på insidan och utsidan, slipade inte väggarna någonstans, tvättade heller inte väggarna, och framför allt NOLL grundfärg någonstans..

Så nu fick de ta bort all färgen som målats på huset, och det är en diger diger diger kostnad att köpa ny färg, och ta bort gammal färg, och måla dit ny färg i flera omgångar. Fönstren ramlade ur sina ramar, och så gjorde flera dörrar. Arbetarna vägrade att använda vattenpass som Bill handlade in åt dom, när han såg snöre och spik som rättesnöre vid husbyggandet. Tumstockar ersattes av snören också.

Så allting var så dålig så dom fick göra om både dörrar och fönster flera gånger innan det passade Bill. När det var klart, så kom en lång lång lång process, nämligen golv och väggplattor inomhus, de fick göra om det flera gånger, för allt var snett, och allt såg för jävligt ut, och nu sista gången, när Bill tröttnade, sparkade projektledaren, och tog över hela skiten själv.

Då upptäckte han att jobbarna hade struntat i att det var tomrum under klinkisen på govet, han gick runt och knackade, och markerade alla tomrum under klinkisen, och så fick dom slita ut plattan han fick köpa nya flera gånger... Detta är en ren och skär katastrof, och kostnaden för detta bygge, blir avsevärt mycket dyrare, än vad som avsågs ifrån början...

Jag cyklade dit idag, och pratade med dom, och hade med lite kallt vatten på cykeln till dom. Det är lite enahanda att alltid höra tjötet om hur dåligt allt är, så jag brukar inte stanna så länge de gånger jag åker dit, dessutom så hade han ju varit hemma med sin fru hos mig dagen innan och käkat pannkakorna ni vet...

Vi stod på utsidan, när plötsligt jag kände ett snabbt vispande på låren, och knät på högerbenet, jag kollade ner för att se hunden, katten, eller kanske fågeln, men där fanns inget alls, bara vindens stilla sus i bastuvärmen..

Jag tog med handen på knät, och där var sand, mycket sand.... Ojsan sade jag, vad var det,,,, till Bill, och sedan inget mer, och sedan gav jag mig  av därifrån.... Jag kom hem, och berättade denna episod för Yongan.

Hon tittade förundrat på mig, bad mig sätta mig ner och berätta igen, jag sade dock till henne att inget säga till Bills fru, för då skulle hon väl bli rädd, och vägra flytta in i huset.... Pheee ni vet (spöke eller ande...)



Nej säger Yongan helt i extas, det var en god Phee, jag måste ringa till Geet, frun och berätta, det är bra att du säger detta, så dom får ordning på andarna där borta.... Nu måste Geet alltid ställa ut en matskål, när dom åker därifrån, efter arbetet på kvällen.. Jaja ring då sade jag.... Hon ringde, och deras samtal varade i nästan 40 minuter.

Yongan kommer in till mig och lovordar mig att jag hade berättat. Geet frun hade misstänkt länge att det fanns otyg därborta, men hon hade aldrig fått koll på om det var gott, eller ont i görningen. Nu blev hon dock lugn, och lycklig över att de hade kontroll på läget med denna ande...

Om detta var sant, men va fan det finns ju inga spöken, men om det är för lugnt här hemma, så måste man skapa lite kaos,,, Nu var jag ju ganska schysst tycker jag ändå,,, En god ande är alltid bra att ha.....Hehehehe!!!

Handskak


Chaiyaphum MMD (2.500), Thailand

13  Maj 2016

84,4 kilo - 83,4 kilo (41 km) 134 minuter - 1.687 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,321 (neråt)




Fakta är sanningens fiende!!

Yongyut drog iväg mig på uppdrag med henne till Tesco Lotus idag. Hon tyckte att det var så tyst idag, ty idag efter skolans inskrivning, så hakade Namkaeng på Jennifer och åkte hem till byn, för dom skulle hjälpa till och mocka gris-skit i långa banor. Yongan vill då åka ner, och terapi-shoppa på Tesco.

Jag kom då med den glänsande ide´n att visst, vi åker, men du släpper mig på Bens bar. Så kan jag dricka en Baccardi-cola.. det var länge sedan. Sagt och gjort, jag blev avsläppt, och beställde redan innan jag hade tagit mark på bar-stolen, snabbt in en 6:a, och till det beställde jag en blåbärspaj med vaniljglass, passade riktigt bra ihop, och kroppen min strålade av lycka...

Satt och tjötade med gubbarna där i styvt 30 minuter tills Yongan kom tillbaka, precis då stannade en cyklist till, och en fräsch gubbe hoppade in på baren med cykelbyxor och beställde en stor Leo. Han var svensk visade det sig, och skulle vila häcken, innan han skulle vidare till Prichit, imorgon, och sedan ta sig sakta sakta neråt Bangkok..

Killen hade alltså hojjat ifrån Rayon, via Pattaya, via Khorat till Chaiyaphum,,,, ja det vill nog till en 24;taggare för att klara en sådan bedrift. Mina hemska 5 mil om dagen, blir ju nu i ljuset av detta, inget alls att prata om. Jag var tvungen att sticka, men visade i alla fall vägen till närmaste vettiga hotell i Chaiyaphum, vilket bara var några hundra meter bort a´ 500 baht natten..



Killen jobbade hemma i Sverige på ett gruppboende, och han kunde tack vare att det var så ont om vettig personal i Sverige, ganska självt bestämma sina arbetstider. Så han jobbade sade han 3 dagar i veckan, och han hade sedan jouren precis hela tiden. Bara jour-grejen gav honom 5.000 spänn i månaden extra, så hans lön netto låg runt 24.000 berättade han.

Så han levde snålt hemma i Sverige, och sparade det mesta av sina pengar, och sedan stack han på långa långa semestrar. Jag försökte prata lite grand om detta med pension och framtiden, men denne kille var inte alls speciellt negativ till Sverige, han var inte alls rädd att man skulle förlora sina pengar, om man betalade in pension... Mycket dösnack där hemma sade han bara, och beställde en Leo till..

Vi skiljdes åt i alla fall, och vi for hemåt i kvällningen. Nu tills imorgon, som nu genast då blir till idag (12 maj), så var Bill och Geet inbjudna hit hem till lunch, Jag tyckte dom såg så sletna ut där vid sitt bygge, så jag sade till dom att komma hem om 2 dagar, och få en lunch, lugna ner sig lite.

Vid nämnandet av svenska pannkakor, så brukar amrisarna faktiskt lyssna till rejält, dom är gör-svaga för swedish pancakes skall sägas, t.om. en sådan kräsen kille som min granne Dan, gillar skarpt svenska pannkakor...



Dom kom hem, och vi körde med jordgubbssylt och/eller socker, och stora glas med god kall mjölk, och det var märkvärdigt tyst runt bordet mellan mig och Bill, tacka fan för det, finns det nåt som kan få tyst på en amerikan, så skall välan det då vara pankakor, tydligen svensken tystnar också. Men några som aldrig tystnar för något är thai....

Yongyut och Bills fru Geet, de petade i sig en liten tugga pannkaka, utan varken sylt eller socker, och sedan nästa tugga, så blev det melon och ananas... Thai är som man sagt 100 ggr förut, inte alls imponerade utav något alls som inte är rent thai, så falangfood är fullständigt ointressant...

Men jag undrar, om dom inget visste, typ första gången, och man plötsligt slängde upp svenska nygräddade pannkakor på bordet, och sade att man hade inhandlat dom där borta i gatuståndet, bland ångor och avgaser ifrån bilarna på motorvägen.

Så vete fan, om inte thai hade slängt sig över sig dessa pannkakor och sagt både ”uhh”, och ”ahhh”, och ”åhh”,  och svalt med en hiskerlig hastighet, allt i tron att detta är thaimat i sin prydo och fason..???

Handskak


Chaiyaphum MMCDXCIX, Thailand

12  Maj 2016

84,8 kilo - 83,4 kilo (37 km) 122 minuter - 1.536 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,334 (uppåt)




Jag skall inte slösa mina dagar,
på att försöka förlänga dom!!

Jag vägrar ju, som ni vet, att låta detta bli en rasist-sida, en sida där man spyr sin galla allmänt över invandringen till Sverige och hela den skiten och hop-koket. Det får andra göra på andra ställen. Men det hindrar ju inte att ibland stöter ord och meningar sagda av någon som verkligen slår an takten, och ger en mer förståelse.

Jag tänker på ett uttryck eller åsikt som jag läste i tror jag SVD, och som lät som följer;

Citat
Bland det mest fascinerande med Sverige sen en tid tillbaka är detta: Att vänster-feminister är de som rycker ut till manliga fundamentalisters försvar. Antingen högljutt, eller med en besvärad tystnad. Hur blev det så?

Det beror på att i en välmående konsensus-kultur, är det allra svåraste att prata om sådant som inte riktigt går ihop. Som innehåller motsättningar. Som hur världens mest jämställda land, med en feministisk regering, också kan upprätthålla den allra största toleransen inför andra kulturer och seder, när de innehåller andra uppfattningar om kvinnors rättigheter.

Någonstans i den allmänt goda viljan om att göra världen bättre buntas ofta feminism ihop med all mångkulturalism i Sverige. Men feminism kommer obönhörligen att krocka med ambitionen om att acceptera mångkulturalism ibland; det går inte att låtsas som om det är samma sak. De kan däremot vara motsatser.



Miljöpartiet är ett perfekt exempel på en utopisk önskan om ett slags sunt förnufts-pyttipanna där alla i grunden väntas tycka lika förr eller senare. De har inget kvinnoförbund. De har istället en “jämställdhets- och mångfaldskommitté”.

Mot bakgrund av denna konstruktion inkluderas sedan mycket konservativa män från andra kulturer, och MP utropar sig till “Sveriges mest feministiska parti”.  

Det är som att vara djurrättsaktivister i minkpäls.

Jag försöker se det framför mig, men det är svårt: För hur går det egentligen till på Miljöpartiets partistämmor när barbröstade kvinnokämpar ska förhandla med konservativa män och kvinnor från andra kulturer som föredrar att inte ta i hand?

Prioriteras kvinnors rättigheter, eller är radikal-feministerna mer intresserade av att slåss för samhällets tolerans av den vedertagna synen på könsskillnader och segregation i många andra kulturer?

Låt mig ge exempel på vad den synen innebär: En myndig kvinna bör inte och får inte – för sitt eget och familjens bästa – bestämma över sin egen kropp: vem hon har sex med och när, hur hon ska se ut och klä sig.

Det är inte några överdrifter som bara innehas av ett fåtal personer; det är helt okontroversiella uppfattningar och seder i många länder med djupt patriarkala traditioner, och därmed hos många som kommer till Sverige. För en feminism som inkluderar och accepterar allt, är inget som har med feminism att göra.

Om ”den rådande könsmaktsordningen”, som Miljöpartiet skriver i ett av sina manifest, ska brytas ner, så kräver det också att vissa utslag av andra kulturer, länder och religioner faktiskt måste brytas ner. Eller inte, om toleransen är viktigare. I korthet: Någon måste ändra uppfattning.

Men att vägra se att vissa saker står mot varandra är inte generöst och inkluderande, utan bara livsfarlig kultur-relativistisk passivitet. För en feminism som inkluderar och accepterar allt är inget som har med feminism att göra. Det är något helt annat.



Kvinnor som upplevt förtryck på grund av kön från andra kulturer blir därför de som reagerar i Sverige, när minoriteter önskar sådant som segregerade badtider, könsspecifika hälsnings-procedurer eller acceptans av månggifte. Dessa kvinnor frågar då: Är det inte oss ni ska skydda och kämpa för?

Eller är det verkligen männens kulturella rätt att bestämma över oss ni värnar allra mest? Kan vi åtminstone diskutera vad som är rimligt, när olika kulturer ska samsas i det land som ni kallar världens mest jämställda?

Det absolut farligaste svenska vänsterfeminister kan göra är att svara med tystnad, av rädsla eller av lathet. Då går tusen år av kvinnokamp förlorad i ett slag.
Slut Citat

Så med detta sagt då av ovan skribent, för övrigt en falang-tjej, som har min fulla respekt, så kan man ju se hur snett egentligen hela grejen med Sverige är.  Man fightas konstant och tufft emot svenska och västerländska män, men gullar som fan med Jihad och massmördare.. Secka idioter....

Vi kan lätt nu se hur vi blev så sjuka i våra skallar,
vi svenska män måste skärpa oss, visa vi har ballar!!

Men hur fan kunde kvinnorna i sin kamp lyckas med den häpnadsväckande bedriften att bli PK och kunna göra precis vad fan dom vill.... Nu offrar t.om kvinnorna barnen i sin kamp, och offrar sina medsystrar i andra kulturer i sin kamp.... ja livet är svårt även för Gudrun Schyman, inte undra på att hon tar sig ett järn med jämna mellanrum..

Handskak


Chaiyaphum MMCDXCVIII, Thailand

11 Maj 2016

84,3 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,317 (neråt)




Den mannen, är av den sorten,
 som skulle bli enormt förbättrad av döden!!

”Nä min fru är inte sådan”, ”Nä min fru skulle aldrig göra det”. ”Nä min fru skulle aldrig komma på tanken”, ”Nä min fru gör aldrig nåt sånt”..... Ja hur ofta får man se och läsa dessa amsagor ifrån folk, alltså från folk som bor här nere i Thailand med sina fruar nere på turist-orterna....

Som motvikt till detta, så skall jag berätta om en liten situation som visar hur stor egentligen kultur-skillnaden är emellan oss falanger och thailändarna. Ja OK då, exklusive din fru då, för hon skulle ju aldrig säga nåt sånt.....

Idag så var det skolstart, och de startar alltid sin skola med någon typ av inskrivning där eleverna har med sig pengar till terminsavgiften plus de nya skolböckerna. Namkaengs mamma kämpar på jättebra nere i Bangkok, och klarar av att betala sina 15.000 baht i månaden på sitt hus här i Chaiyaphum. Hon har ju hållit på med det i säkert runt 10-11 år nu vid detta laget.

Hon har det strävsamt vissa perioder, och det blir ju inte bättre nu när barnen växer upp, men det är ju lika förvånande för thaiarna denna grej hos alla... – ”Va,,, kostar ungarna stålar”.. Men dom skulle aldrig komma på tanken att hålla ihop benen, och undvika graviditet, bara för en sådan sak.



Att dom egentligen INTE har råd med barn, glöm den grejen.... Men just där är vi nog inte olika på detta jordklot. Man ser alltid att de fattigaste har mest ungar, som kostar en massa stålar, som dom inte har...

I alla fall Alaam hade bara lyckats skrapa ihop 2.500 baht till skolstarten, och vi räknade med att det skulle kosta 4.000 baht. Så jag hade redan tidigare sagt ja till att hjälpa Alaam. Men jag förklarade för Yongan att jag gärna hjälpte hennes syrra, men jag hade aldrig gjort det om hon varit en latmask som inte ville jobba. Men hon strävar på jättebra,och då kan vi gott hjälpa till när vi ändå har råd med det.

Jag plockade ut 1.500 baht och lade i pengahögen. Och idag så fick Namkaeng och Jennifer med sig dessa 4.000 baht till skolan, Yongan stannade hemma. De kom tillbaka efter 4 timmar ungefär, och jag går dom till mötes, för att se att Namkaeng ger pengarna till Yongyut och några kvitton.

Jag ber Yongan komma och sätta sig hos mig, ty jag vet sedan tidigare att det är lika bra att hålla ett örn-öga på denna grej annars går det snabbt överstyr. Jag frågade Yongvan, hur mycket pengar hon fick tillbaka, och det första som hon reagerar på, är då att jag har mage att konfrontera på detta sätt, alltså att be om redovisning. Jag sade bara till, att jag vill ha koll på läget.

Hon visar upp pengarna, och berättar om kvittona, som är en amsaga för sig i detta konstiga land. Men jag adderar och subtraherar, och finner snabbt att det saknas 360 baht, Yongan tar nästan detta personligt, och börja försvara Namkaeng och Jennifer, och börjar jiddra om att dom fyllt på bensin på motorbiken, och att dom ätit, jag fattar snabbt att detta är bara struntprat, och en sköld som alltid kommer upp hos varje rätt-trogen thai, alltså en försvars-mekanism.



Jag tar stålarna som alltså var tillbakalämnade plus kvittona, och knatade upp till Namkaeng och Jennifer (25 år och lärarinna), och deras rum. Och börjar fråga om redovisning, de tittar storögt på mig, och vet inte hur dom skall tackla denna hemska direkta fråga. Jag upprepar den, och visar på min medhavda kalkylator, de hänger med, och jag visar att enligt Yongyut så saknas det 300 baht...

Namkaeng tar då kommandot, och visar på redovisning till mig, och hon plockar fram där på sängen 60 baht, som hon ger till mig... Jag frågar vad det är för stålar, och får den vanliga thai-förklaringen som bara är skitprat, och antagligen lika mycket ljug. Men nu är summan som saknas nere på 100 baht, när jag snor åt mig dessa 60 baht. Och det är OK, dom har väl käkat efter vad som sägs.

Men jag tror inte ett skit på det. Dom käkade när dom vaknade vid 8;snåret i morse och dom var tillbaka redan kl. 11... Så varför skulle dom käka igen, och slösa upp 100 baht. Jag tyckte dock att jag hade ”ruskat i båten” så pass mycket idag, så det fick passera.... Jag fick min redovisning, och ungarna och Yongyut fick återigen lära sig, att undvikande och konfrontations-rädsla och raka frågor, kommer man aldrig undan ifrån en falang...

Handskak


Chaiyaphum MMCDXCVII, Thailand

10 Maj 2016

84,6 kilo - 83,4 kilo (33 km) 98 minuter - 1.234 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,318 (samma)




Några skapar lycka varthän de går,
medans andra gör det när dom går!!

Skall inte tjöta om ålder, men visst fasen blir man lite fesen i sinnet, när man betänker att sin egen ungdoms största begivenet ju var ”flower power” och ”hippie-kulturen”.... Och så tänker man då på att vi som deltog, och upplevde denna höjdpunkt i mänsklighetens historia, nu är mellan 65 till 80 år gamla... Kan ni tänka Er, det är alltså en evighet sedan. Nä nu åter till andra saker som inte blir så deprimerande...

Jag och York tog en fika (igen) nere på Big C idag. Medans vi satt där, så uppenbarade sig en gubbe  ifrån Kohn Sawan, och en by där utanför som heter Nong Po. Där bor ett helt gäng svenska halvtidare, och har det trevligt. Denne kille Hasse H. Han bor kvar, och finner det nog lite ensamt däruppe, nu när alla andra svenskar har åkt hem till mammas gata..

Vi fick honom att sätta sig ner och ta en fika med oss, och sedan så följde han och hans fru med  mig hem, så dom fick se hur man bor, och också träffa familjen. Vi hade en trevlig stund ihop, så vi lär nog träffas framgent tror jag..

Förresten ganska intressant, jag läste i Bangkok Post, att ett regerings-organ har gått ut nu i slutet av april till thailändska befolkningen, och uppmanat dom att visa respekt för ”interlektuella tillhörigheter”. Det handlar ju då närmast om upphovsrätt som ni kanske förstår!

Detta tema, och denna sak har ju jag tjötat om många gånger tidigare, och i ett land där man hellre kopierar än uppfinner, så bygger ju landet i stort på ren stöld av just interlektuella tillhörigheter.



Man stjäl långa melodi-slingor utan att blinka. Det första exemplet jag hörde var en sång-slinga en så kallad ”jingel” på Big C redan 2008, och jag hörde den senast 2015, alltså minst under 7 år körde Big C med den, och det var ABBAS ”money money money!! Inte hela låten, men hela refrängen körde dom.....Med thaitext då naturligtvis!! Och vips så var denna en thailändsk låt då förstås..

Jag hör dagligen ett klassiskt stycke, där dom stjäl halva låten, för att sedan lägga in några egna toner.... Just detta med att ta en gammal låt är kanske skitsamma, då upphovsmannen har varit död i 200 år, men just stilen thai kör med. Dom ger ALDRIG ett ord av erkännande, varifrån dom tagit det som dom sjunger eller spelar, och därför så skall man kalla det stöld.

Och som en gubbe myntade, är verkligen ganska träffande;
Thai believe in copyright
they believe that copy is right!!!

För man detta på tal, så är ALLA thailändare samfällt helt ovetande, om det faktum hur verkligheten ser ut. Dom skulle ALDRIG kunna ta till sig, eller ens förstå, att de flesta varumärken som finns INTE är thailändska, och heller aldrig har varit det. De företeelser som finns på internet, som typ CLOUD m.m. där är thai övertygade om att det är en thailändsk grej och uppfunnen här.

Man stjäl TV-program idee´r för fullt, man bara döper om program-titeln, ändrar på 2 regler i tävlingen, eller ändrar hur TV-studion ser ut, så tycker dom att det är fritt fram, i att skita i att betala upphovsmännen.  Till sist, jag hör hur alla prisar thaimusik, jasså undrar vän av ordning? Vilken thai-musik menar du? Morlan? Nä säger samme gubbe som älskar Thailand hänsynslöst, nä typ ”Carabou” alltså bandet som är det mest populära i Thailand.



Jaha, när man lyssnar på denna s.k. ”thaimusik”, så inser man ju med lite musik-öra, att vi här har rena avskrifter och kopieringar, av pop och popkulturen. Man stjäl ackord-sammansättningar, man stjäl solo-riff av elgitarrerna, och man stjäl innehållet i texterna. Skala bort musiken och lyssna på takterna i låtarna, ja där ha man helt och hållet snott takterna ifrån Syd-Amerika,,, t.om koskällan finns där.... Men för thai är detta thaimusik, uppfunnen och komponerad av thai...

Detta är nu så inpräntat i den thailändska befolkningen, så hur dom skall få bort detta fattar jag inte, att man nu börjar ifrån regeringshåll att vakna till, är nog bra, men räcker det till tro? Kommer folk någonsin, att fatta att det är dags att börja tuppfinna något eget, att tillverka det, och sedan kunna sälja det...

Eller kommer det att förbli i all framtid som det är nu, där en stor business är att sälja CD med Mr Bean för 60 baht, eller vilken film som helst kopierad och klar... där falanger köper vilt, superglada över att bara behöva betala SEK; 15:- för en film som hemma kostar kanske SEK;150:-  ............... Välkommen Thailand till en ny gryning!!!!

Handskak


Chaiyaphum MMCDXCVI, Thailand

9 Maj 2016

84,4 kilo - 83,5 kilo (36 km) 118 minuter - 1.486 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,318 (uppåt)




Många rika människor,
är inte annat än förvaltare av sina tillgångar,
inget annat, dom hinner ju inte annat!!!!

Idag hade jag besök av den trevlige falangen Kent A. Ifrån Khong. Vi brukar träffas när han vill hit ner för att handla upp sig på MAKRO och/eller Big C, och ofta vill han gärna också avhandla ”Immigration-spörsmål” med mig, och det är ju helt OK. Alltid kul att prata med den killen,,,, 74 år ung, välbyggd och ser mer ut som en nagelfaren 50;taggare, än en normal 74;åring, så åren har varit snäll emot honom, även om han har pressat sin kropp stundtals under sina år i livet.

Vi har ett gött snack, och det är ju alltid kul när gamla goa dialekt-ord poppar upp igen, typ ord som man kanske tillfälligt glömt bort. Ta bara ett sådant sött ord som ”teti”, Kan användas i meningen ”Han e la änna teti den gubben”!!!! Ordet betyder konstig-underlig... Så roligt och trevligt är det oftast med att träffa folk...

Det är därför som jag alltid tjötar till alla som orkar lyssna, hur himla viktigt det är, när man bor här i Thailand, att man har ett socialt liv, med vänner och bekanta, och då menar jag falang-bekanta och falang-vänner. Kom inte dragandes med den skiten, om att ha thai-vänner, det är bara strunt tycker jag...

Strunt och jäkligt naivt, du blir aldrig VÄN med en thai, du blir bara en rolig bekantskap,,, inget mer... Thai har sin familj som dom  tyr sig till, och resten i denna värld är till för att nyttjas och utnyttjas, inget annat...

Kents fru Pheng hon och Yongyut ordnade till mat i vanlig ordning härhemma och verkade nöjda, jag och Kent orkade inte med bastuvärmen här hemma, så vi drog till Big C och käkade en tortillas med kyckling på KCF, det var riktigt gott tyckte jag i alla fall.. Sedan drog vi bara omkring och kollade på paranta damer och snygga ben, inget allvarligt dock, bara underhållning!!

När Kent och frun hade lämnat vid 14.30;tiden, så tog jag cykeln igen, för at pröva läget. Jag avstod ju igår, eftersom jag ville ge kroppen en dags vila efter den grymma persen i fredags.... Jag käkade griskött med sallad till frukost idag, och sedan denna tortilla med kyckling till lunch.. I och för sig ganska små portioner, men kroppen kändes kanon-fin.

Jag drog iväg, och under hela tiden på denna 27 km;s färd under 1,5 timme, så kändes det faktiskt bara prima. Så jag vågar nog lova att det handlade om det som jag sade ifrån början. Min kropp saknade käk helt enkelt och därför fick jag ett sockerfall som Birger föreslog...

Så det där som folk alltid tjötar om dricka vatten hit, och dricka dit, är ju kanske bra, men glöm ALDRIG den riktigt sanna sanningen; ”Först och främst ha bränsle i kroppen (mat), det är det absolut viktigaste utan jämförelse... Att pumpa i sig vatten som jag gjorde, på en tom mage, verkar ju inte göra ett skit nytta efter ett tag... Så MAT först, och VATTEN i andra hand... Så blir det nog bra skall ni se....



Ytterligare en go skylt har ju dykt upp för länge sedan under mina turer. Denna med INBOUND CHAIYAPHUM, står ju efter motorvägen 17 km ifrån Chaiyaphum, och jag brukar passera där kanske 2-3 gånger vecka.... Rätt kul skylt i ett land som inte pratar engelska alls.

Vad håller dom på med egentligen? 35 meter längre fram, så står där en stor och fin skylt; CHAIYAPHUM 17 km,,,, så nyttan med INBOUND CHAIYAPHUM vet jag faktiskt inte alls om....

Handskak


Chaiyaphum MMCDXCV, Thailand 

8 Maj 2016

83,9 kilo - 83,1 kilo (27 km) 93 minuter - 1.171 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,316 (uppåt)




Den som har en ”anledning” att leva,
kan stå ut med varje ”hinder” i sitt liv!!

Så nu börjar mitt nya liv, där jag skall bli grymt noga med maten. Nu, fram tills nutid, så kunde jag leva på bröd kanske i dagar på raken, och det gör ju inte någon kropp glad alls... men  jag gillar bröd och mackor och fika... Men efter sista episoden ute i det gröna, med avsvimning som följd, och anledningen var fullständig avsaknad av protein i kropps-systemet, så får det bli skärpning framledes, ingen tvekan om den saken.

Nu skall jag börja mina morgnar med antingen 1 macka, kaffe, och en omelett på 2 ägg, eller kanske kyckling, eller griskött till salladen.. Då skall väl saken vara biff, och jag skall slippa att få dessa yrslar i framtiden hoppas jag... Mitt pekfinger och tumme på högerhanden, är så ömma, så jag kan inte ens greppa tandborsten här hemma, så cykling var fullständigt otänkbart idag lördag den 7 maj 2016.

Jag skall käka upp mig i morgon bitti, och sedan cykla 3-4 mil, och se hur det känns, men det skall nog gå bra. Yongyut har tvingat mig att lova att ta med telefonen fortsättningvis, så nu är man fast i den jäkla mobil-fällan, precis som hela resten av vår tokiga värld... Men vad gör man inte för att få lugn och ro, eller hur??

Härom dagen på min 5:mila-tur, så passerade jag byn Baan Nong Khwang, det var där, som en kille som jag berättat om för ett par år sedan bodde ett tag. Han producerade flaggstänger, och spådde sig själv med lysande utsikter. Han berättade en hel del minnen som jag återgav här på denna hemsida, som de minnesgoda kanske kommer ihåg.

I alla fall, han flyttade ifrån Chaiyaphum redan på mitten 1990;talet, han lämnade ju kvar cirka 200 st flaggstänger som han hade producerat där i hemmet, värdet var upp emot 3 miljoner baht minst!!.

Dessa 200 st flaggstänger har legat under nästan 20 års tid nu, vid sidan huset, och har i sakta mak delats ut till befolkningen där i byn, som använder dessa ihåliga flaggstänger som vattenledningar till, och från sina olika risfält.



Familjen har inte fått ut en endaste baht utav allt det arbete som denne kille kämpade med under tiden han bodde där. Ni kan se på fotot de flaggstänger som finns kvar av de 200 st!!! Kan det vara runt 12-13 st helt förstörda flaggstänger?? Nu skrev denne kille Leif S. På facebook, att han hade läst att deras konkurrent  i Thailand har sålt flaggstänger för det vilda, och tjänat netto över 600 miljoner baht....

Så nu var han lite skit-sur över hur thai försörde, och inte tog tillvara på chansen att kunna bli rika... Men som han sade, thai var väl aldrig riktigt imponerade utav Leif, de kunde inte, eller ville inte riktigt förstå att det var en guldgruva i vardande, de hade där i Leif S.

Det verkar som åsikterna om thai som människor, återkommer gång efter annan, och folk är riktigt överens oftast. Det är väl bara vissa falanger som inte förstår bättre verkar det som, och lever i sin lilla förljugna värld...

Handskak


Chaiyaphum MMCDXCIV, Thailand

7 Maj 2016

83,1 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,314 (neråt)




Om du går igenom ett rent helvete,
så bara fortsätt!!

”Socklock” (olycka på Isaan). Ja i dag så var det en “fin” dag minsann. Jag sitter här med ett halvbrutet pekfinger, och en halvbruten tumme, båda på högerhanden förstås... Svårt att göra någonting i och med att man är högerhänt... T.om. pekfingervalsen på tangentbordet är grymt smärtsamt... Men låt mig ta det ifrån början då i stället.

Jag startade hurtigt och fint imorse, och kom iväg jättetidigt, vilket var underbart. Allt gick bra, jag kom fram till gris-farmen (11 km hemifrån), ingen var där förutom djuren, satte mig på huk för att klappa vovven, och reste mig upp, och blev kanon-yr.

Man brukar ju bli yr i dessa lägen, även när man var yngre, så jag tänkte inte mycket på det faktiskt. Men på vägen bort till byn Baan Khud Khwang ( 17 km), så hade jag redan dragit på mig rejält med mjölksyra, och jag började känna mig ”hängig”..

Jag stannade där i 5 minuter, köpte vatten och drog i mig 2 påsar med ”göalae” (saltlösning i pulverform). Och satte igång igen, kom väl ytterligare 3 km, och då vart jag rejält trött, jag blev tvungen att stanna under ett träd, och dricka igen... Jag började känna mig yr redan (20km nu), och helt matt i främre låren...

Men jag vågade inte stanna för långe, för trots allt, så kände jag mig lite lite bättre, så länge jag höll igång lagom... Men detta var ju löjligt, hur fasen kunde detta hända? Vad hade jag gjort? DÅ slog det mig, jag hade slarvat med maten i morse, det enda jag tog till frukost var en endaste marmelad-macka, och en kopp kaffe, och inget mer..

Tro fasen att kroppen reagerade negativt. Så nu gällde det att kämpa på, jag kom fram till byn Baan Gud Tom, (25 km) där jag skall ta vänster, och så har jag 17 km kvar hem..... Nu fick jag fanimej motvind också, precis vad jag behövde, och det gick oändligt långsamt att hojja. Varmen var briserande het (43 grader idag), och min hastighet vid cyklingen var nog runt 15 km/timme tror jag, sakta som fasen i alla fall...

Jag hade nu hamnat i ett läge där jag mådde lika illa när jag cyklade, som när jag steg av cykeln... Jag stannade vid nästa by, och handlade in vatten, 2 flaskor... en hällde jag sakta över huvudet, och en hällde jag nerför strupen in i magen. Detta hjälpte kändes det som. Jag hade ju ända sedan 11 km cykling, kollat efter bananer, men inte sett en endaste banan-försäljare.

Visst är det välan konstigt, här växer miljoner efter miljoner bananträd utefter vägarna, och inne på plantagerna.... Och inte en endaste människa sålde. Jag vet ju att 3 fingerbananer skulle kunna hålla igång mig, och min tomma mage i runt 1 timme i lagom tempo.... Jag frågade här vid sista inköpet av vattnet, om hon visste någon som sålde Guej Naamwaa?? Nae sade hon direkt, inget sådant i byn....

Jag fick köra vidare, och nu kände mig mig rejält dålig faktiskt, och tankarna gick till om jag skulle klara detta överhuvudtaget. Jag hade fortfarande 13 km hem vid detta laget... Jag försökte tänka på dessa amerikanare, som alltid tjötar inom idrotten, att det alltid är kroppen som lägger av före sinnet, så ge inte upp.

Jag kom på att om jag paddlade med pedalerna 20 pedal-tag, och rullade kanske 30 meter, och körde den stilen om och om igen, så tog jag inte ut mig så himla mycket. Detta funkade i 3 km, och när jag kom fram vid 33 km:s märket., så var jag helt slut som soldat... Nu gällde det bara ren vilja.

Mjölksyran stod som spön i backen på låren, och hela kroppen kändes mör och helt slut, jag stannade i stort sett varje kilometer.... Efter sju svåra kilometer, så kom jag till slut fram till banan-tanten, där jag alltid köper bananer... Jag måste ha sett ut som en vålnad. Tanten var inte där, men väl hennes barnbarn, en tös i 14 års-åldern.

Jag försökte att hålla masken, men det snurrade och blixtrade i skallen nu, så jag kunde inte se nästan något alls. Jag satte mig ner, och förklarade att jag behövde vila i några minuter. Sade att jag ville köpa en banan-klase, och så drog jag i mig 3 fingerbananer, blev spyfärdig genast, men lyckades hålla inne bananerna.

Jag satt där på en trä-stubbe, och plötsligt så svimmade jag av i 5 sekunder, under den tiden, så rasade jag ner ifrån sittande ställning, ner till liggande ställning på marken, och det var här och nu, som pekfingret och tummen gick åt helvete.

Tösa-biten blev förskräckt, men jag vinkade avvärjande. Ge mig 5 minuter så är allt bra sade jag, där jag satt på marken, allt medans jag svettades kopiöst ifrån hela kroppen.

Tösen gav mig en sådan där grej som man skall lukta på, typ luktsalt, så man kvicknar till. Dock så gjorde den noll skillnad. Jag var nu helt och fullt omtöcknad, och kände mig faktiskt orolig.... Jag beslöt mig för att ”kasta in handduken”. Jag bad tösen att ringa Yongans telefon, och Yongan kom väl efter en 25 minuter tror jag, och körde hem mig....

Jag gick in i duschen, medans jag bad Yongan att göra mat till mig, måste ju ha nåt i kistan snabbt, så jag kunde börja kvickna till igen. Gick in i duschen, men kunde inte stå upp, så låg där i duschen, och lät vattnet rinna över min ömma kropp.

Ja detta gjorde jag i 20 sekunder, ända tills jag märkte att det jäkla vattnet var så uppvärmt av solen mot vattenledningarna, så temperaturen säkerligen var över 60 grader, stekhett helt enkelt...

A/C var påsatt i datorrummet, och jag mådde pyton, tvingade mig att äta en halv portion med Yongans kanongoa kokta kyckling. Under tiden hade hon startat A/C uppe i sovrummet, och dit vacklade jag och somnade direkt, och vaknade fin och söt efter 1 timmes tid.

NU var allt det otrevliga över, och jag kunde gå ner till datan, och kolla en TV-show och må bra.. Men fy fasen vilken hemsk pärs detta var, det värsta hittills under dessa 8 år här i Thailand....

Men vi kör imorgon igen, ny cykeltur, men jag kommer slaviskt i fortsättningen, att sätta i mig ordentligt med mat till frukosten, annars kan ju detta sluta illa om man inte fixar det...

Handskak


Chaiyaphum MMCDXCIII, Thailand

6 Maj 2016

83,4 kilo - (?) (39 km) 156 minuter - 1.964 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,332 (neråt)



Talang gör vad den kan,
geni gör vad den måste!!

Jag fick ju för ett litet tag sedan frågan av en gentleman om jag stött på de stormar som härjat i Isaan. DÅ vid det laget, så hade jag inte sett något alls, förutom att jag såg att Big C hade förlorat några tak av presenning på motorbike-parkeringen... Men sedan var jag ju ute för 2 dagar sedan, och körde motorbike, och ramlade in i hällregn och hård vind, så jag var tvungen att stanna några minuter...



Nu idag dock, under min cykeltur, så såg jag utefter en sträcka av 23 km, ren ödeläggelse av bananträd, och vanliga träd som alla låg utefter vägen där jag cyklade fram. Jag såg på träden, de hade brutits rakt av, och för att klara det, så måste det ha varit ENORMT starka vindar säkerligen... Så jag måste haft en enorm tur, och kommit precis när dessa tyfoner hade passerat, annars hade nog både jag och motorbiken flugit ner i diket tror jag...



När jag till slut kom fram till familjens gris-farm, så mötte jag Yutin som kom där på sin motorbike, och han hade en stor kofot i handen, som han hade lånat av en granne. Han berättade att hela taket som var över grisarna, hade knöcklat ihop sig fullständigt. Men han trodde att han skulle kunna rädda det med kofoten, även om det skulle se för jäkla tråkigt ut... Annars var det en kanondag idag.



Jag såg återigen ett hus i gälla färger, och måste säga att man vänjer sig snabbt vid dessa färger som dom målar på¨sina hus, och jag tycker t.om. att det ser fräckt och fint ut.. Se bara på detta gröna tak med ljusgula husväggar, visst passar dessa färger bra ihop? Om det varit hemma i Sverige, så hade man väl tyckt att det såg för jäkligt ut antar jag!!



Vad i helsefyr betyder denna skylt egentligen? DEVIDED HIGHWAY NO. 202, Delad highway.. vadå delad? Denna väg 202 ligger runt 26 km framåt, på denna väg som jag cyklar. Jag och York körde ju den igår... Denna väg mynnar ut på 202;an, men vadå delad highway....? Konstigt, någon med förslag?



”Backmee”, ”Kannonn”, ”Jackfruit” är namnet på denna frukt på isaan, thai och engelska respektive.... Trodde att dom bara växte i trädgårdar, men här växte det ett träd mitt ute i det gröna, jag blev så förvånad, så jag blev tvingad att stanna, och fota frukten.... ja ni känner säkert igen den alla...

Handskak


Chaiyaphum MMCDXCII, Thailand

5  Maj 2016

83,8 kilo - 82,9 kilo (53 km) 156 minuter - 1.964 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;4,357 (uppåt)




Mänsklig historia blir mer och mer en kapplöpning,
 emellan utbildning och katastrof!!

Idag så bestämde jag med Birger att åka upp till Waeng Noi, och sedan till hans by Baan Nong Muang och hälsa på. Jag hade York med mig förstås, alltid bra att INTE åka ensam ute i ödebygderna känns det som. Om inte annat för om det skulle hända punktering eller annat maskinfel, det kan bli avsevärda avstånd att promenera i denna bastu-hetta, om man inte har back up med sig på dessa turer.

Vi körde upp 202;an mot Bua Yai cirka 35 km, tog vänster, och sedan inne i Waeng Noi en vänstersväng till, och voila...... där såg vi Birger mark, med hans fiskedammar o.s.v. Vi fortsatte 500 meter fram till byn, och där satt Mr Birger och väntade på oss. Han bjöd mycket frikostigt på en go lunch, vilket satt som en smäck efter dessa 6 mil i ”sadeln”...

Vi körde sedan ner till hans mark igen, som han ville vi skulle se, och så förklarade Birger om sina drömmar och mål med marken. Det kommer säkert att bli kanonfint för honom, när detta bygge är klart. Hans granne, det lilla templet är inget att oroa sig för i dagsläget, inte mycket till liv och rörelse där inte.

Men som jag sade till Birger, skänk nu fan inte en massa pengar till templet, ty det kan bli som att du skjuter dig i foten, menandes att om man ger munkarna en massa stålar, så kanske dom köper stora högtalare, och vips så har man stans jäkla oväsen varje morgon och kväll...

Men det var Birger allt för väl införstådd med sade han, så det var ju bra...Annars så fanns det inga andra hus eller rörelser, där hans hus skulle byggas, så det blir nog kanonbra tror jag!!

Birger tog oss sedan tillbaka in i byn, och till hemmet som han bor i för tillfället. Och som i alla byar, så är det hus överallt, där är folk överallt, och där är hundar överallt, och där är tupp-jävvlar, hönor, och kycklingar springandes precis överallt. Inte en chans att kunna pissa i trädgården där inte...



Måste nämna om en hundvalp som sprang omkring där och såg glad ut. Det var York som först kommenterade den, och han är ju alltid snäll emot hundar och katter, djurvän som han är. Men han sade – ”that dog runs like a pig, look at his style”? Jag tittade på den inavlade valpen, som såg ut som en snäll schnauser i ansiktet., hade jättestora schäfer-öron, och ett akter-kastell som en gris, eller griskulting s.a.s.



Vi skrattade gott, och hunden blev ännu gladare över uppmärksamheten, och studsade omkring mer som griseknoen i Lönneberga, än som hundvalpen i byn Baan Nong Muang utanför Waeng Noi, hahahaha!!

Så jag har full förståelse att Birger vill därifrån snarast möjligt, och påbörja sitt bygge. Så jag hade garanterat känt detsamma i det läget vet jag. Efter lite fika och gött snack, så tog vi farväl av Birger.

York frågade mig om vi inte kunde ta en liten omväg, och hälsa på Stefan på vägen hem? Jovist, vem är det då? Jo det är den gubben som var på din svärfars begravning.... Jaha han kom jag ihåg, han pratade helst ingenting alls med mig kom jag ihåg...

Vi stack dit, han bodde i en annan by kanske 2 mil därifrån, jag fick nu reda på lite detaljer av denne kille. Han var alltså platt-tysk. Gillade inte engelsmän överhuvudtaget, och därför vägrade han att lära sig engelska, så DET var anledningen att han knappt svarade mig på begravningen, och att jag sedan fullständigt sket i honom.

Men killen var trevlig, vi kom dit, han hade en affär som sålde det mesta, typ nästan en liten marknad inne i en affär. Jag köpte grönsaksfrön till Yongyut, och solglasögon till mig. York och killen snackade tyska precis hela tiden, och det blev ganska trist för mig, men York brukar stå ut med att flera av mina vänner kan vara oartiga mot honom, och bara prata svenska,, så det jämnar ut sig.

Jag blev erbjuden att låna deras toalett, jag frågade om det var en falang-toa? Jovist sade Stefan, han fattade säkert inte vad jag frågade, jag går in på dasset, och det är en sketen äcklig thai-toa. Där man alltså skall stå hukad, upprätt, och bredbent och skita, och sedan torka sig med händerna, med det stillastående vattnet som står där i den vattentanken bredvid... Nä aldrig i detta livet att jag gör en sådan grej...

Jag höll mig 2 timmar tills vi kom hem istället.... Denna Stefan pratar nog mer eller mindre flytande thai, och noll engelska. Hans fru har ju lärt sig tyska, det blir ju så med alla dessa utlänningar som är för dumma, eller för ointresserade av att lära sig engelska i skolan, då får thai-fruarna istället lära sig falangens hem-språk, vilket egentligen är så jäkla korkat... Vem fan har glädje av att språka svenska eller tyska, när man bor här nere i Thailand???

Men Stefan hade inrättat ett liv som han trivdes med, verkade det som, och det var väl bra med den saken,,, det är ju vad vi alla vill, alltså att vi hittar ”rätt” i livet..... Vi körde sedan hemåt på eftermiddagen, jag hade mest i tankarna att försöka att komma hem före kl. 15.00,, då oftast regnet under regnperioderna brukar börja falla, om det kommer något den dagen.... Den dagen kom det inget regn alls......

En fulländad dag, med ett trevligt resesällskap, och en urtrevlig falang uppe i Baan Nong Muang!

Handskak


Chaiyaphum MMCDXCI, Thailand 

4 Maj 2016

84,5 kilo - 83,2 kilo (51 km) 166 minuter - 2.090 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,345 (neråt)




Jag har inget att förtulla förutom mitt geni!!

Denna ”dikt”, eller skall man säga minnen, damp ner hos mig. Det är ju bara så himla lätt att göra det enkelt för sig, och bara hålla med i allting. För visst är det nostalgi. Men skall man verkligen blanda in nostalgi i det hela.... Själv tycker inte jag att det är riktigt rättvist, eller ens förnuftigt, läs dikten nu då, så kommenterar jag lite grand där efter....;

Jag minns majskolvarna med smör,
och salt på i min barndom,
Och det färska bröd som mamma bakat,
som vi åt med endast smör på, så gott,,
När barnen hjälpte till med hushålls-arbetet,
Och män gick till jobbet, inte hustrun.....

Osten behövde aldrig ett kylskåp,
Och brödet var så knaprigt och varmt,
Barnen var sällan missnöjda,
Och frun var nöjd med sin lott.

Jag minns mjölk från glas-flaskan,
Med smaskig grädde på toppen,
Vår middag kom varm från ugnen,
Och inte från en frys; eller butik.

Barnen var mycket mer nöjda,
De behövde inte pengar i alla lägen,
Bara lek ute på gatan med sina vänner,
Och ibland lördags-godis.

Jag minns butiken längst ne på gatan,
Där kex såldes för ören, korvar i lösvikt,
Tycker du att jag är lite för nostalgisk?
Eller är det att jag bara är gammal? ....

Vi badade i en badtunna..
Med massor av skummande lödder,
Men strykningen verkade aldrig ta slut,
Ty  mamma strök  allas kläder.

Jag minns slag på min rumpa,
Och smaken av tvål om jag svor,
Anorexi och olika dieter hade vi inte ens hört talats om,
Och vi hade inte mycket till val,
vad det gällde vilka kläder vi skulle ha på oss,,,

Tror du att allt detta skadade vårt ego?  
Eller att vår initiativ-förmåga förstördes?
Vi åt vad som serverades till middag!  
Och jag tror att livet då var bättre,
 i det stora hela.

Så med detta sagt, så visst är det underbart att tänka tillbaka på ens barndom, en tid som var en helt annan tid än nu. Men så är det för alla, och har varit för alla, och kommer att vara för oss alla.... Tiderna förändras, och detta tack vare att det kommer nya människor, som pushar på i forskning, utveckling, uppfinningar, och allting som finns i ett mänskligt samhälle.

Javisst var mammas hembakade matbröd 100 gånger godare än det du kunde handla. Och visst var mammas middagsmat allt som oftast den godaste man kunde tänka sig. Och visst tog man både smör som ost direkt ifrån skafferiet, inte fasen hade alla 1957 kylskåp!! MEN jag för min del i alla fall, kan bara inte gurgla mig i dessa sentimentala minnen, och säga att det var bättre förr.

Jag kommer ihåg somrarna och smöret som var varmt och smält, och mest flöt omkring på smörgåsen, skitäckligt och tråkigt. Jag kommer ihåg den fes-varma mjölken, som sedan ersattes med kylskåps-kall mjölk, som var underbart god... Inte en chans att man någonsin kunde gå tillbaka, och dricka spene-varm mjölk igen, aldrig i detta jordelivet...

Visserligen så har jag själv aldrig badat i en badtunna, men många har nog gjort detta, av de lite ännu äldre än mig, men jag kan gott tänka mig att badkaret med rinnande varmt och kallt vatten, var kanonbra i jämförelse....

Men jag förstår vad dikten vill åt egentligen, och det är ju bortskämdheten, och den där grejen att barnen tar allt för givet, och där föräldrarna helt missade att lära dom att man måste prestera för att få något... Den grejen var ju den avart som kom till när sossarna ”tog hand om” svenska folket... Sossarna har skapat så många slashasar, och misbrukare, som nog inget annat samhälle har kunnat skapa... ”Vi tar hand om Er alla, bara luta Er tillbaka och njut”, secka idioter...

Vi barn fick leka, och lära oss att leka själva, och inte ha en jäkla lek-tant som hittade på lekar för oss. Vi byggde hockey-mål ute på gatan, vi spelade fotboll med ”flygande” mål.. Vi byggde hyddor uppe i skogen, och vi lekte indian och cowboysare uppe på prärien, ovanför där Armatur-Jonsson låg på 1960-70-80-och 1990;talet...

Vi tog oss för saker och ting, och DET skapade något som ingen kan lära barnen nu, det skapade initiativ-förmåga, kreativitets-förmåga, och envetenhet att klara av det man hade för handen... Som gratis ersättning fick vi en avsevärt bättre fysik, och säkerligen ett flertal år extra att leva innan vi lades i en grav eller slängdes som aska i havet...

Tack till livet och föräldrarna, för vad ni gjorde för oss barn..... Synd bara att vi inte gjorde detsamma för våra egna barn i sin tur, ty det var där det brast, skam att sägandes.... Men avslutningsvis bättre förr, totalt sett NEJ tycker jag... Nu har vi bättre filmer, bättre pizza, bättre glass, bättre av det mesta.... Men är detta det viktiga i livet då???

Handskak


Peter Carlsson, har mailat till dig,

vill du vara bussig och kolla din inkorg!!!


Chaiyaphum MMCDXC  (2.490), Thailand

3 Maj 2016

84,4 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,377 (UPPÅT)




Vi har ju ”konsten”,
 att skydda oss emot sanningen!!

Var ute idag på en liten go moppetur I det fria. Hade varit ute som vanligt i mer än 2 timmars cyklande tidigare på morgonen, men det blev lite segt hemma, så en moppetur blev det på eftermidagen också. Jag kom väl runt 8 km, så började det regna, man blir ju ganska vattendränkt inom några sekunder, och det är ju himla varmt ute, så jag struntade helt enkelt i det, och körde på.

Drog 15 km ner till Baan Khwao, silkesstaden. Körde igenom den, och ut på småvägar i 17 km, fram till en by där Alaams (Yongyuts syster), fästman ”mammas gosse” bor.... Nu regnade det ganska friskt även där, och jag måste säga att det började ävenledes bli kallt där i fartvinden på moppen. En sak som var frapperande närvarande, var dessa olika ”områden” av värme mitt uppe i dessa regnskurar, där man moppade fram på landsbygden.

När jag körde där vägen fram, så frös jag lite grand, men plötsligt så kändes det som om jag kom in i en bastu nästan. Tror temperaturen säkerligen skiljde minst 10 grader, mellan de varmare områdena och de mer vanligt förekommande temperaturerna. I alla fall, att stanna och ställa sig pisse-sur under ett träd är ju bara himla löjligt, man blir ju inte skyddad ifrån varken kylan, eller de nu ganska närvarande blixtarna.



Yongyut sade en grej i går till mig. Hon sade, att jag skall akta mig för de "första regnen" som kommer under regnperioden, ty de innehåller mycket farligare blixtar än vanligt, och många dör då vid den tiden. Jag vet inte vad hon menar, men det kanske är på det sättet här borta i tropikerna, och kanske befolkningen har lärt sig under årtusendena.

Jag var nu på väg ner till Chatturat ifrån ”mammas gosses” by, det var en sträcka på 15 km. Efter 5 km ungefär, så plötsligt så låg där ett träd utefter vägen såg jag, och det blåste plötsligt så ända in i helvete, jag saktade ner till 40 km i timmen, och sedan till 20 km, och sedan blev jag tvungen att stanna, vinden var så hård, så jag kunde knappt stå upprätt och stå stilla, och det var gör-jobbigt att samtidigt hålla i motorbiken.

Efter 2 minuter så slutade det helt, men regnet och jag fortsatte vägen fram. Hela vägen fram till 201;an och Chatturat. Och sedan under hela vägen, alltså 42 km, så var vägen översållad med grenar och kvistar, som hade slitits loss. Här hade verkligen stormvindar dragit fram. Det stod thailändare utefter vägen och tittade och pratade och skrattade.

Allt medans buskar och stora grenar låg där mitt ute på motorvägen. Ingen av alla dessa människor brydde sig om att dra undan dessa åbäken, de kunde ju lätt förosaka dödsfall i trafiken. Men det var nog roligare att stå där och vänta på döden, än att hjälpa andra att undvika den... Jag kom hem jätteblöt efter 2,5 timmars körning, och det fick bli min första varma dusch sedan december månad, då det var så kallt...

Nu sedan 3 dagar tillbaka, så har vi Jennifer boendes här hemma, det är ju Baloos och Yutins dotter. Hon är ju 25 år gammal, och är färdig med sin utbildning till lärare.... Nu har dom ordnat en praktik-tjänst till henne borta i Khorat, där hon får skaffa sig lite rutin inom sitt arbete. Lönen blir utanför de statliga lärar-tjänsterna 7.000 baht per månad (SEK; 1.650:-) ...

Hon hade bett Yongyut om att få bo med oss i 2 veckor framåt nu härom sistens. Ty hon ville ha lugn och ro och tystnad, så hon kunde plugga ordentligt, då hon har sitt lärarprov att se fram emot inom kort. Detta test och prov är ju som jag sagt tidigare, av yttersta vikt att dom klarar. För utan ett godkänt prov, så kan dom icke söka, och är icke godkända att söka, de statliga lärarjobben, som ju ger pension och fri sjukvård t.om till hennes familj....

Det är väldigt många lärare som försöker både en och flertalet gånger, utan att någonsin klara detta prov, det lär vara ytterst svårt sägs det. OK att dom inte lär sig samma saker som vi gör i västerlandet, Här är det ju lika viktigt att kunna marschera, och hålla tal till omgivningen, och prata mikrofon, och stå i givakt, som det är att kunna räkna.

Men det är klart har man ämne i skolan som är ”bordtennis”, så undrar man ju viket typ av test/prov som dom tar dessa lärare, får dom stå där, och skall slå en backhand eller en forehand, eller skall dom kunna lägga ihop 6 + 6, ty multiplikations-tabellen klarar inte ens lärarna här verkar det som..

Tösen får bo här med oss i 2 veckor, så får vi hoppas hon klarar provet, har hon då tur, vilket hon säkert har, enär hennes pappa är rektor och har kontakter som heter duga. Då kan Jennifer få jobb som statlig lärare, och få ingångslönen 15.000 baht på studs plus alltså pensions räknat ifrån början, vilket då torde vara SEK; 3.575:-.

Handskak

Chaiyaphum MMCDLXXXIX, Thailand

2 maj 2016

84,8 kilo - 83,7 kilo (40 km) 135 minuter - 1.700 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,351 (uppåt)




Mot dumhet,
gudarna själva framhärdar förgäves!!

Idag så lyckades jag med något som jag fortfarande när jag sitter här, undrar hur fasen det gick till. Jo jag var inne på MAKRO, och precis som vanligt, så gick jag över till brödavdelningen, dom är ju dom enda här i Chaiyaphum som har korvbröd till salu. Men det korvbrödet brukar MAKRO ju, som jag sagt tidigare, bara beställa 1-2 paket av inte mer.

Det betyder ju att förste bäste av oss flera hundra falanger som bor här runt omkring, snor åt sig dom 2 paketen blixtsnabbt, och så är det slut 14 dagar framåt... Jag är så jäkla innerligen trött på att komma till MAKRO, och få se den tomma hyllan där korvbröden skall ligga. Jag pratade ännu lite mer idag med en dam som jobbade där.

Bara vi kom över den grymt höga tröskeln av vetande och förstående från hennes sida, att korvbröd heter ”hot dog kanompang” på hennes egna språk, thai!! Men efter det att hon faktiskt ritade upp ett korvbröd, och jag sade hurtigt khap khap khap, så var vi ense....

Hon berättade då att det är leverantören som fyller deras brödhyllor. Men sade jag, nog sjutton kan ni väl säja till Er leverantör, att ni vet om att det finns massor av falanger som äter korvbröd??

"Njaaeeee" blev svaret... Vilket då innebär att ingen bland den personalen varken kunde, eller ville bry sig om denna sak. Men vi pratade, skrattade, och log massor, och plötsligt säger hon,,,,,

"Jag kan be bageriet att baka korvbröd till dig.... och när du ätit det hemma, så kan du komma hit till oss, och berätta om det är gott"!!! Jajamen sade jag, jag lovar, jag kommer t.om. att komma även om det INTE är gott!! Så gav jag henne mitt telefonnummer.

Jag åkte hem, och nu 6 timmar senare, så ringde MAKRO till Yongan, och sade att brödet var klart, hon fattade ju ingenting, men förstod att jag hade ställt till med något. Jag åkte ner till MAKRO, och visst dom hade bakat 6 paket... jag köpte 3 av dom på studs, och lovade att komma tillbaka, och berätta om dom var OK.



Priset var 34 baht, vilket var 9  baht dyrare än konkurrentens, jag skall kommentera priset för dom nästa gång jag kommer dit, känner att 35% dyrare är bara dumt, och okunnig prissättning, och det skall dom få veta...Men ändå, det kändes oerhört bra, att jag lyckades med någonting alls i mina föresatser med thailändare, det är ju som bekant inte så himla enkelt...

Jag försöker varje dag, och varje gång jag cyklar att hitta sätt att komma dessa fåglar nära, så jag kan zooma in dom och få bra foton, men det är tröstlöst, inte bara ser dom bättre än mig, dom hör bättre också, och så fort som jag ens slutar trampa på pedalerna, så flyger dom blixtsnabbt iväg.



I min värld så finns det bara 3 sätt att kunna ta ett hyggligt när-foto av en pippifågel. Det ena är att jag helt sonika sätter mig blixtstilla i en buske under 3 timmar, och låter mig bli biten av rödmyror och ormar, ända tills fåglarna känner sig säkra, och landar ovetandes bredvid mig. Det andra är att jag gör i ordning kameran, startar upp den alltså, och har den redo färdig-zoomad och klar, och sakta sakta hojjar förbi fåglarna.



Och sedan trots skakningar ifrån cykeln, så kan jag hoppas på att lyckas sno åt mig ett bra foto av dom.... Det absolut lättaste sättet är ju att finna en fågel som ligger där stendöd men oförstörd, då kan ju jag lägga den tillrätta, och ta fina foton.... Dessa foton är det bästa hittills jag tagit, men inte mycket att hurra för när man jämför med proffsen...

Handskak


Chaiyaphum MMCDLXXXVIII, Thailand

1 maj 2016

84,7 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,347 (uppåt)




Alla tycker synd om de svaga,
avundsjuka är något du måste lära dig!!

Så idag 30 april kom då äntligen det första regnet, det borde egentligen ha kommit redan i början av april, om jag nu fattat det hela rätt och riktigt. Det har varit absolut snustorrt och nästintill en vattenbrist-katastrof här, men folk är ju ganska vana, och verkar kunna klara sig ur denna typ av knipor när det väl händer.

Nu brakade det löst igår sen natt, och det regnade hela natten, plus hela tiden fram till kl. 11.30. 5 timmar innan dess så hade strömmen gått, och drog ju då med sig naturligvis ävenledes förutom elen, också vattnet och internetet.. Fasen vad obrukbar och handikappad man blir utan el, helt otroligt..

Jag jobbade lite på datorn som inte krävde något internet, och kollade ett par TV-shower, men det blev alldeles för varmt och tråkigt här hemma, så jag och Dan, amrisen tog chansen, och stack till Big C och käkade lunch, och tittade på roliga människor, och drog även i oss en glass på man.... Riktigt gott blev det...

Jag kom sedan hem, och klockan 14.00, så drog jag ut på en 4;a mila-runda, och slapp regn under hela tiden, vilket ju var gott,,,, Allt gick bra, och nu då här hemma, så skall jag ha lite drill och exercis med Yongyut och Namkaeng om vissa saker. Jo jag har märkt förutom då att när saker har används, så släpps dom bara rätt ner där dom står, och det blir till att tjafsa igen på dom, så dom lägger tillbaka prylarna på ”sin” plats.

Jag hittar ALDRIG mina grejor när jag skall använda dom, dom ligger på dom mest befängda platser, så den grejen skall vi åtgärda. Vidare så får jag ”araben” varje gång som jag märker att balkong-dörrar och dörrar är olästa när jag skall gå och lägga mig, jag får knata omkring som en jäkla tomte, så vi inte ligger och sover i detta halv-gangsterland, med olåsta dörrar och fönster, inte bra att visa den tilliten här i detta samhället.

Jag försöker förtvivlat förklara för Namkaengoch Yongyut, att varje gång som dom stänger en dörr, eller stänger balkongdörren eller fönster, så lås det, det är ju enkelt med ett litet snäpp bara.... Gör man detta varje gång, så behöver det inte bli missförstånd, och vi sovandes vara öppna för attacker ifrån någon Yabba-påverkad thailändsk idiot...



Nu är mangon mogen, och jag vill gärna visa tallriken jag fick in till datorn härom dagen av Yongan, det är bara så hmla gott...



Denna gång så hade fiskarna verkligen en bra röta på morgonen. De höll upp för mig en hel säck proppfull med fisk, så lyckan var fullständig, medan dom lekandes kunde slappna av i det svalkande vattnet. Lufttemperaturen var då 44,6 grader, så det var välbehövligt.



Jag själv fick nöja mig med att dricka vatten, även  om jag var sugen att hoppa i... Men det är så äckligt för en västkust-bo som mig, att bada i sötvatten och dessutom lerigt sötvatten... Nä jag föredrar klart havsvatten faktiskt..



På tal om att fiska, jag stannade lite senare den dagen, ty jag såg ett par unga killar fiska med ett GEVÄR.... Va fasen, jag vände om, och cyklade tillbaka och kollade. Det visade sig att dessa ungdomar hade gjort utav ett trä-stycke ett gevär. På geväret hade dom monterat gummiband och använde det som ett armborst ungefär. OK rekylen var väl 100 gånger slappare än ett armborst, men de sköt iväg små träpilar i alla fall med det.





Jag stod där och kikade under 10 minuter, och måste säga att det nog var det absolut sämsta fiskemetod jag någonsin sett. Fan firren hann ju se den långsamma pilen komma. Och lugnt och städat bara kunna simma iväg. Dessa träpilar som hade en fisklina efter sig, så man kunde hala in pil och firre var det tänkt. Men pilen hade noll styrmedel, alltså inga fjädrar eller annat, så styrseln var kass. De missade med mer än en meter flera gånger... Men jag log och tog ett par foton....



Avslutningsvis, noterade thais lösning på avfallsproblemet dom har, och det är att bara stanna bilen eller moppen eler cykeln, och bara hiva ut skiten vid sidan vägen... Här ligger övermogna mangos, ser riktigt trevligt ut när thai försöker fördärva den lilla natur dom har.....

Ni kan ju se där att det har eldats där också.. Thaiarna eldar precis hela tiden nu den sista månaden, varför? Ingen som vet, inte dom själva heller....Varför elda på ställen som dom aldrig ens sätter sin fot vid... Löjligt!!

Handskak