GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMMDVII, Thailand

20 februari 2019

89,3 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,344 (nedåt)



Om du vill ha saker och ting gjorda riktigt,

välj en ful kille att göra det!!

Tisdag idag i skrivande stund, och återbesök till Ram Hospital då, läkaren skulle igen kolla på såret efter det att de tog bort stygnen i söndags ni vet. Det läckte fortfarande ut ur såret lite var såg jag, och så klart det såg läkaren också. Han berättade i alla fall att sårkanterna hade börjat läka sig bra nu.

Men han tyckte att jag behövde ha lite antibiotika för varbildningen (infektion är det väl antar jag). Det verkar ju som om det alltid i detta klimat blir infektioner i alla sår, hur små dom än är.. Så jag fick med mig hem en liten tub med antibiotika, som jag skulle stryka på såret 2 gånger om dagen, fram tills nästa besök hos läkaren nu till söndag.

Kostnaden denna dag blev inte 420 baht ty läkaren var ju där, och tuben med antibiotika, nu hamnade kostnaden på 930 baht istället (SEK;  275:-).... Läkaren berättade när jag frågade, att visst var där hudcancer i den hudflik dom hade undersökt, och han sade att dom eventuellt rekommenderade att dom fick göra om snittet, och ta en liten bit mer runt såret.

Detta bara för att vara bombsäkra på att få bort all hudcancer vid det området. Men detta fick jag prata med den läkaren om som hade opererat mig till söndag som kommer. Jag fick se att lab-rapporten var på engelska, så de kopierade den till mig när jag bad dom.. Skall se om det finns någon i umgänges-kretsen, som kan översätta de mest konstiga latinska orden till ren engelska för mig.



Kunde ju vara kul för en lekman som mig att fatta till fullo vad det handlar om. Men när jag själv (lekmannen) läser, så får jag för mig att hudfliken (provet) de gav till labbet, visade att det var hudcancer, och att förekomsten var större än den hudflik som var med till labbet. Så det var väl därför som dom sade att dom ville ta bort en bit till, för att vara helt säkra på att undanröja all cancern.... Ja vi får se vidare på söndag, vidare rapport kommer då...

Ett par timmar har nu passerat, och jag fick kontakt med en läkare ifrån USA (kvinnlig sådan), och hon jobbar med Thai-VISA,com, så vi har haft kontakt under ett antal tillfällen tidigare under andra omständigheter. Jag skickade lab-rapporten till henne, och hon var snäll och gav mig sin personliga utvärdering av densamma i ordalag som en lekman som jag kan förstå och fatta.

Om ni ursäktar så skulle jag vilja ge Er hennes uppfattning imorgon på svenska dessutom, men oroa Er inte det verkar vara en vanlig form av hudcancer som många av oss får, och som inte angriper några organ. Bara ta bort den, så skall det vara bra sedan, i alla fall på det stället.... Jag hör av mig imorgon med den översatta rapporten.

Handskak


Chaiyaphum MMMDVI, Thailand

19 februari 2019

89,4 kilo – 88,9 kilo (19 km) 1 timme 6 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,376 (uppåt)


Denne tatuerade kille åkte sedemera in i fängelse,,, USA!!!!


Fru nummer 2 är som ett träben...

Så vart jag till sjukhuset då för att ta stygnen, det var en annan läkare denna gång, men stygn är ju enkla att ta, så spelar ju ingen roll. Han klippte bort de 7 stygnen ifrån tinningen, och han fick faktiskt lite blod på bomullstussen. Va fasen tyckte jag, det skall väl inte blöda fortfarande???

Han berättade då att det hade varit en “tumör”, och det hade varit cancer i den. Åh fan svarade jag. Ja men vi har ju tagit bort den, så det skall vara OK... Jag undrar nu i mitt stilla sinne om detta sjukhus med noll resurser, verkligen skall behandla hud-cancer på mig? OK man kan ju säga att det bara var ett centimeter stort område/sår, så ingen fara, men vem sjuttan vet, sådan skit kan ju sprida sig?

Så tankarna rullar på, ja vi får se, jag skall dit igen på tisdag för att kolla såret om det är OK, och sedan skall jag dit nästa söndag igen (24/2) till läkaren för att bedöma det patologiska, heter det så? Ja kanske skall man “ta sig hem”, och låta en svensk riktig läkare kolla på det, bara för att vara på den säkra sidan kanske? Jag får rapportera vidare tisdag, och nästa söndag om läget!!

Annars måndag kväll, så hade jag besök av “ledarn” en internet-legendar, som har sitt herre-säte hur uppe i obygderna utanför Chaiyaphum. Ja herresäte är väl för mycket sagt, denna 08-kille får ju rascha så fort han kommer utanför cementen, så hans boende i Thailand i framtiden, blir nog mer korta utflykter till ställen med mer cement, än sand och jord antar jag, hahaha!!


Vad gör man inte för att få god smak på kyckling-fötterna!!!

Vi träffades nere på Night-bazar (natt-marknaden) i Chaiyaphum, och käkade lite mat ihop med fruarna. Det är ju super-trevliga människor, så snacket flöt på bra under kvällen. Ledarn tuggar ju gärna allsköns rötter och kvistar i sann thailändsk anda, och jag själv käkade mer tilltugg till ölen, typ torkat fläskkött. Men det var riktigt gott i alla fall.

Vi var ihop under styvt 2-3 timmar innan vi skiljdes åt igen, men himla kul att träffas i alla fall, som sagt var mycket trevliga människor med mycket humor. Kul att se också, att ledarn nog är på väg “uppåt” på vågen viktmässigt, jag tror ölen och overksamheten tar ut sin rätt... Så det blir lättare för mig att höra hans ystra prat om viktnedgångar, då jag själv ligger och kravlar på samma höga vikt hela tiden...

VISA-frågor och uppehålls-tillstånd och sådana saker är ju på tapeten välderliga nu. Det träder i kraft nya regler nu den 1 mars 2019, detta mycket beroende på att USA/UK/Australia och Danmark har slutat att göra inkomstbrev, som alltså bekräftar inkomst gentemot den thailändska immigration här. Det tarvar då nya regler.

Detta skall då bättre möta dessa länders medborgare, så de klarar att bosätta sig i Thailand om de så önskar... Vi svenskar har vårt på det torra än så länge, men  man vet ju aldrig med tanke på att vi ofta ju låter EU ta våra beslut, secka idioter, och dessutom så går väl livet ut i stort sett på att INTE hjälpa ur-svenskarna, utan hellre hjälpa och stötta våldtäktsmän, mördare, och terrorister....

Handskak


Chaiyaphum MMMDV, Thailand

18 februari 2019

89,6 kilo – 89,3 kilo (25 km) 1 timme 28 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,369 (nedåt)



Jag betalar inte för mer misstag,

jag har gjort det alltsedan jag gifte mig!!

Forts. Från förra kapitlet.... Så mailet kom i morse, och jag började läsa, och det tog mig nog en timme att avkoda lite grand. Jag var inne en bra stund på Wikipedia, för att läsa va fasen H1b2 var för nåt, och vad en Haplogroup var för nåt o.s.v. Vissa saker måste man nog börja dekoda, innan man läser rapporter och resultat.

Jag kan nu bara skumma på ytan, men med tiden så kan jag nog lära mig att förstå mer och mer. Det började i alla fall med att dom berättade att mammas H1b2  är mest frekvent i östra Europa och norra centrala Europa. Det finns också till 5% långt uppe i Sibirien, utefter ishavskusten hos ett folkslag där uppe. Ja dessa folkvandringar...

Hennes unika H1b2 är 14.000 år gammalt, så det har varit enormt mycket rörelser fram och åter över världen, så man har nog samlat på sig en massa olika DNA och gener, och allt vad det heter, när folk blandar sig med varandra... Sedan när man tar sig framåt i tiden, så kunde man via DNA fastställa mer senare tiders positioner i världen för detta DNA..

För 30.000 år sedan cirka, så var hennes Haplogrupp i norra Grekland, spred sig sedan åt vänster bort till Spanien/Portugal, och en hel del av denna grupp tog sig sakta norrut i takt med att inlandsisen drog sig tillbaka. Det sägs av forskarna, att denna Haplugrupp är den mest vanliga utav alla, och har spridit sig över hela Europa....

Någon mer information än så som jag kan se idag  min okunskap vet vi inte, jag får läsa på och lära mig efterhand. Men om man nu hoppar snabbt till “moderna” tider, så har jag fått DIREKTA släkt-träffar på följande platser och personer, som levde de sista 800 åren ungefär. Jag har mail-adresser till alla dessa jag nu skall rabbla upp, vilka alltså är raka släktingar i rakt nedstigande led.

Och de alla är alltså släkt i raka led ned till min familj också. Känns ganska underligt att dessa människor är mina blods-släktingar, så låt oss börja rabbla då, notera då att detta är de NU levande släktingarna och det var totalt 104 träffar, så detta är bara ett axplock för att se variationen, snacka om härads-betäckare: Timafeywitch Michaelich Samarin, Kars, Ryssland...   



Pinar Pigi Saglav, Kroatien... Jacqueline Locher-Malapert, Normandie, Frankrike...  Connie Darlene Scheer, Daveham UK...  Mr Kul-il Meng Bashkir, Aznovo, Bashkortostan, Ryssland...   Vladimir Boris Shikalov, Kirov, Ryssland...  Jurgen Peters, Forst, Tyskland,  Yrjo Tapani Autere, Suojärvi (Karelen), Ryssland... Jag har dessutom ett ytterligare antal som jag inte orkar spalta upp här i Finland och Danmark, och några i Sverige.

Men Sverige fanns bara 2 stycken faktiskt med anor bak i tiden. Så Polen fanns också med, så det var en diger samling, från ett otroligt utspritt område i hela östra och mellan-Europa i stort sett... ja mammas mörka sida är nog av slaviskt ursprung då, kanske man kan misstänka.

Jag avslutar detta nu ty jag kommer inte längre, men det var kul, och jag skall fortsätta och se om jag hittar några roliga prylar i mammas DNA..... Men en tanke som jag inte vet är korrekt, men så här känner jag. Släkt i blodtypen (Haplogruppen) eller släkt i blodet???

Jag tror att detta är 2 helt olika saker och jag finner det egentligen i praktiken vara ganska ointressant om jag delar blod med en främmande människa som personer långt borta i Ryssland. Vi har ju absolut noll gemensamt och ingår absolut varken i min familj eller i min släkt, så jag är osäker på hur jag skall behandla detta mentalt.



Låt mig göra en jämförelse så ni förstår hur jag tänker..... Kunta Kinte, slaven ni vet som blev en TV-serie, kom till Amerika runt början av 1600:talet. Hans avkomma levde sedan fram till 1980, alltså cirka 360 år borta i USA utan någon som helst susning varifrån han kom.

Författaren, han var ju också neger, reste i forskningssyfte till Afrika, hur fasen han nu kunde veta vart att resa i denna stora kontinent. Han lyckades med konststycket att finna anfäder till Kunta Kinte som mycket väl kom ihåg Kunta, och att han blev bortförd av slavhandlare 360 år tidigare. De berättade också att de minsann var släkt med varandra.

Just detta att efter 360 år påstå att dom är släkt, javisst, men till vilken nytta egentligen, vad har det för verklig betydelse. Jag har släkt i Ryssland sedan kanske 200 år, och jag har en rakt nedstigande släkting i England som levde 1430 och framåt. Oj henne måste vi nog bjuda på släktmiddag....

Detta är vad jag menar, det finns släkt och det finns släkt....Släktskapet i samma typ av blod verkar ju vara fullständigt värdelöst ju och intresserar egentligen inte mig ur lojalitets-synpunkt i alla fall. Alltid kul att veta, men oviktigt för att "hålla ihop släkten"...

Så med detta så goodbye DNA,,,, och hallå Thailand igen..... Söndag skall jag ta stygnen på sidan huvudet (tinningen), så hoppas allting blir bra med den grejen, men det har inte blött nu i alla fall på 4 dagar, hoppas det nu inte bara börjar när han plockar bort stygnen...

Handskak


Chaiyaphum MMMDIV, Thailand

17 februari 2019

89,2 kilo – 88,9 kilo (20 km) 1 timme 12 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,370 (samma)



Det är bara ett “spel” om du vinner,

men om du förlorar,

så är det bara slöseri med tid!!

Idag plötsligt tidigt i morse, så dök det upp ett mail ifrån Texas till mig. Ja ni vet DNA-testings-företaget finns ju där borta. Resultatet av den sista testingen på min mammas "mörka sida", skulle ju komma mellan den 6 mars – 20 mars, men tydligen gick det snabbare än väntat.

Så jag fick 4 stycken olika mail i morse, som hänvisade till resultat för min del. Riktigt upplivande skall sägas.... Jag har lagt en hel del tid idag, på att försöka läsa in dessa resultat, men det skall sägas omedelbart. Jag kommer nog inte till fullo att fatta vidden av den oerhörda mängd information jag fått.

Men en sak uppfattade jag snabbt som ögat i alla fall. Låt mig förklara. När jag fick pappas resultat så var jag faktiskt inte speciellt imponerad, jag var ju 74% skandinavisk på hans sida, vilket ju var väntat med tanke på hans vita hud, blå ögon och ljusa hår. Och där låg 19% väst-europeiskt DNA där också och skvalpade, och 5% öst-europeiskt..... Så det kändes lite avmätt och halvtrist tycker jag.

Men mitt intresse låg ju ändå på mammas sida, hon var ju mörk som synden, hennes mamma (min mormor) var kanon-mörk, och hennes mamma (min mormorsmor) var svart son synden sades det.... Men jag såg aldrig den damen, hon var nog död sedan länge tror jag...

Men historien som jag hörde från min mamma som förklarade det mörka i utseendet, som både jag och min bror fått med oss, den har jag ju skrivit om tidigare för flera år sedan, men för Er nya läsare, låt mig berätta den en gång till.. Mamman sade alltid att nu skulle hon berätta om “de ilandflötne”....

Om det ligger sanning eller lögn, eller lite av varje i detta har jag ingen aning om, men ALLA släkt-historier har oftast en stor portion lögn i sig, och en ännu större portion överdrift, vet jag i alla fall. Mammas sida kom nerifrån Blekinge ifrån början berättade hon, de flyttade sedan till Skåne, som sedan med mormor tydligen blev Göteborg och sedan södra delen (Billdal).



I alla fall, där i Blekinge så finns det en ö som beboddes till en förvånansvärt stor andel mörka människor, ja som typ valloner eller zigenare eller nåt sånt. Men ovanligt på den tiden i alla fall, då majoriteten var blonda eller rödhåriga i Skandinavien. I folkmun så kallades dessa människor då; “de ilandflötne”, berättade mamma...

Detta skulle då anspela på att det hade varit fartyg som hade förlist för X antal år sedan, kanske 1700 eller 1800;tal, folket i fartyget hade räddat sig iland, och sedan hade dom stannat, och bosatt sig på den ön sades det. Därav då att andelen människor på ön var övervägande mörka till utseendet.

Detta kan vara sant, eller det kan vara struntprat, ungefär som man hör på cocktail-partyn hur folk gärna romantiserar sin släkt, och berättar med stolthet i rösten om forna tiders smugglar-kaptener, mördare, häxor, och sådana saker i sin släkt, gärna då att dessa hängdes av dåvarande samhället.. Man hör aldrig någonsin om hur Oskar Andersson i Målilla socken levde sitt liv vid jordbruket och dog som fattighjon...

Så jag tillhör nu då den typen som skryter om detta på cocktail-partyn och liknande. Jag har hört detta från det att jag var lite skat-unge hemma. Så naturligtvis nu när mamma pappa är borta, och jag börjar vakna till liv, och vill veta lite mer om det förflutna, så vill man ju damma av släkten med lite äkta information, istället för tvivelaktiga skrönor.

Jag fortsätter imorgon, och lovar då berätta om resultatet om mammas sida på mitt DNA. Jag tror att med resultatet som jag skall berätta om, att mina 2 systrar nog är glada att dom var med och delade på insatsen för detta testet... Det blev ju 600:- per skaft för oss 3 syskon, billigt med tanke på att vi nu åtminstone vet någonting mer handfast än lösa minnen och skvaller om forna tiders släktingar.....  Forts. Nästa kapitel...

Handskak


Chaiyaphum MMMDIII, Thailand

16 februari 2019

89,9 kilo – 88.9 kilo (30 km) 1 timme 40 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,370 (samma)



Al Bundy på toppen;

Försök inte förstå kvinnor,

Kvinnor förstår kvinnor,

och dom hatar varandra!!!

Ja som jag berättade igår, så hamnade vi med Christer och hans fru där nere på Bens bar, och hade ett par trevliga timmar ihop. Vi käkade australisk stek med rödvin, öl, och irish coffee, men startade med en öl för honom, och en Baccardi-coke för mig. Vi käkade sedan paj och glass till efterrätt, satt som en smäck...

Våra fruar käkade 2 stycken olika thai-maträtter, namn på dessa har undgått mig fullständigt, men låt mig säga att dom nog gillade det, för det pratades och tuggades välderliga på den bordskanten skall sägas. Det blev en trevlig stund, och vi kom sedan hem i vettig tid på kvällen, så man kunde nyktra till innan läggdags....

Läs dagens visdomsord, det är ett citat från min “all time high” favorit av alla tider, Herr Al Bundy. Längst inne I våra själar så kan jag lova att Al Bundy nog är ALLA killars och mäns hemliga favorit. Om inte så är det nåt fel på killarna mentalt, eller att dom är avvikande sexuellt...

Al Bundy representerar precis allting det som vi killar kan relatera till. Vi är isolerade som gifta, alla våra vänner togs ifrån oss av frun. Och hennes vänner blev sedan våra vänner. Alla våra drömmar krossades, medans frun drömmar fanns vid liv under hela äktenskapet.

I alla fall så fick vi höra om dom hela tiden, när hon ventilerade sitt missnöje, och talade om för alla som ville lyssna hur vi män hade (jag speciellt) krossat hennes drömmar, och gjort hennes liv till ett helvete..  Inte bara vid barn-alstringen var vi en donator, utan det kändes som vi män också var en donator mentalt i äktenskapet.

Alltså absolut ingenting kom tillbaka till OSS I det hänseendet... Vi fanns där, men vi räknades inte. På sjukhuset vid födseln av barnet, så fick frun ostmacka och den kämpande mannen (jag) fick fan knappt någonting mer än ett glas vatten... I stället för sperman så var var det löningen som skulle avlämnas hemma...



Och i all denna meningslöshet, så dök då vår “vän” Al Bundy upp I TV-rutan, och gav oss alla normala män hopp och tro inför framtiden. Ty kunde man dra fram detta elände i “dagsljuset”, så kanske man skulle kunna komma “till tals med det”, och få kvinnorna att ändra sig och bli mer mänskliga och lika oss övriga människor I detta jordeliv.

Så att höra t.ex. Al Bundy säga; “En man är en man hela sitt liv, en kvinna är bara sexig tills hon gifter sig”... Detta var ju beviset på att Al Bundy stod i samma klass som Jesus i stort sett, och sedan började TV-serien ta fart med avsnitt efter avsnitt, säsong efter säsong, 11 säsonger höll det på tror jag.

Och Al Bundy presenterade det ena ordstävet efter det andra. Det ena ordstävet mer intelligent och sannings-enligt än det tidigare. Jag skall ge ett par stycken nu i detta kapitel, men resterande sparar jag som dagens visdomsord i varje kommande kapitel.... Bra saker skall man spara på och dra ut på, då blir dom goast...

“Avundas mig; Det där är min fru,
och det där är mina ungar, och jag säljer kvinno-skor!!”

Handskak


Chaiyaphum MMMDII, Thailand

15 februari 2019

89,6 kilo – 89,3 kilo (25 km) 1 timme 28 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,370 (nedåt)



En argsint kärring,

kan också ha rätt.

Idag så var det första dagen sedan läkaren skar och sydde mitt sår i tinningen, som det INTE låg blod på bandaget när dom bytte. Jag hade heller inte då kl. 11.00 på sjukhuset varit ute och cyklat, som jag ju brukar göra på morgonkvisten, så kanske det faktum att när man rör på sig, så rör man väl upp blodet i kroppen antar jag.

Kanske bristen på motion denna morgon gjorde att inget blod kom ur såret. ELLER så berodde det helt enkelt på att såret kanske håller på att läka sig nu då. Ja vi får hoppas på det sista alternativet...

Det närmar sig mer och mer, tyvärr, att jag blir tvungen att ta bilen med Yongyut och åka till Sakon Nakhon 34 mil bort... och hälsa på Yongans gamla kamrat där. Ja det är en kanon-trevlig kamrat, och det var ju dom som gifte sig i Januari, jag berättade ju om den grejen. Men jag är så jäkla hemsjuk, så jag vill fasen inte åka hemifrån.

Och speciellt inte åka till rena rama djungeln, där enda nöjet är att sitta med denne supertrevliga engelsman, som har så jäkla svårt med alkoholen, och dricker antagligen dagarna i ända. Jag skrattade gott härom dagen, då Yongans kompis, berättade att denne Graham som han heter, hade varit så himla stupfull, så på kvällen när det var dags att gå och lägga sig.

Han hade alltså stapplat till sängen och somnat omgående....... kloss an till hans frus broder, som förstås trodde och undrade vad som försigick, hahahahaha. Inget illa ment, han var bara så jäkla sketfull... Jag finner absolut noll nöje att sitta en hel dag, och bara dricka och prata.

Fan jag får en rysning bara jag tänker på alla de jäkla samtals-ämnen som man skall tvingas traggla sig igenom... Och på detta, det är 1 (en) dag,,,, jag kommer att tvingas stanna 2 hela jäkla nätter, fy fasen va jäkla trist..... Där ute i skogen, och inte ha ett skit att göra.. Jag måste försöka göra en rokad och ljuga ihop något om att jag måste hem.... Måste hitta på nåt....


Vet ni vad detta är? Jo de utvinner salt ur marken här.
Det är en gammal havsbotten...


Idag annars, så skall vi träffa en nyfunnen bekantskap (Christer S.) Han och hans fru ville ses på Bens Bar i eftermiddag och käka en bit mat, skall bli trevligt. Yongyut är ju grymt uppåt nu också när vi skall ta bilen. Hon vill ju gärna åka “ståndsmässigt som ni vet, här i Chaiyaphum Hahaha!!!

Ja det blir bilen p.gr.a. att jag lämnade in motorbiken på sin årliga genomgång och service, hos den unge duktige mekanikern nere i Chaiyaphum i morse.... De fel som jag vet i dagsläget, är förutom att göra en full service OM man nu kan få honom att fatta vad det är. Thailändare gör ju annars bara det som kunden säger till dom att göra, aldrig något mer, de vet alltså egentligen inte om begreppet "service"....

Så oljebyte i alla de former skall han göra, byta stötdämparen, och fixa till motorn, den låter gammal och sleten, och låter ungefär som när en bilmotor bara går på 2 förgasare istället för 4... Alltså svag i kraften och låter mysko. Men om detta är felet, eller om det är tändstift som är kass, är jag inte killen att berätta för andra om.

Som jag brukar säga till Yongyut när hon klagar på att jag inte är som andra "karlar", jag vet alltså ingenting om hantverk och motorer.... Ja du Yongyut säger jag; "jag spelar jäkligt bra gitarr i alla fall, och det kan du inte finna hos de andra "karlarna", eller hur".. Så med det så har hon accepterat just för den stunden, att hon är gift med en artist, en jäkligt oteknisk artist...

Annars är det OK här, och ganska lugnt, händer inte så sattans mycket i livet just nu. Men  en sak som jag tänkt på i just det hänseendet, är ju att när jag säger och skriver, att här händer inte “speciellt mycket” i mitt liv. Så vid jämförelse med många andra här, så lever jag rena rama vilda västern, och har mängder att göra, medans många andra kanske mer sitter hemma i stugan och myser, så jag skall välan inte klaga alltför högljutt..

Handskak


Chaiyaphum MMMDI, Thailand

14 februari 2019

89,5 kilo – 89,0 kilo (27 km) 1 timme 35 minuter 

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,385 (nedåt)



Min fru sade;

Min åsikt må ha förändrats,

men det förhindrar icke det faktum,

 att jag har rätt!!

Jag hör ofta ifrån människor som kommer hit till Thailand, om hur sjuttans dyrt det blivit i Thailand. Och dom berättar hur mycket i svenska pengar det kostar att käka en dagens nere i Phuket med en öl till maten. Dom ligger frapperande ofta på SEK: 200:- per skalle. Jag blir lika förvånad varje gång, och tror bara dom är för fulla för att fatta prisbilden bara.

Ty detta stämmer ju noll och ingenting med min egna bild av prisläget i Thailand. Men dom maler på och till slut så fattar man ju vad som står på. Priserna har gått upp på turist-orten... När jag då nämner för dom att i resten av Thailand t.ex. Där jag bor, så har knappt priserna rört sig. OK det har blivit lite dyrare, men vi snackar om strunt-förändringar vid jämförelse....

En "Spy" kostar 32 baht och har gjort detta tror jag i 10 år minst nu, en "Pad Thai" på natt-marknaden nere i centrala Chaiyaphum, höjde dom nu i höstas till 40 baht (SEK;12.-) från 35 baht lägg till en stor Leo (öl) på det som kostar 50 baht, så ligger vi på en matkostnad inklusive öl på 90 baht (SEK; 27.-) alltså att jämföra då med Phukets SEK; 200:-.......

Jag skriver då rent ut att alla turister som kommer till Thailand, flashar med sina stålar, är mer benägna att grina och le ikapp med thailändarna, än att hålla koll på vad som händer runt omkring dom, ja de blir ju grundlurade, och grundlurade, och thaiarna tror väl att vi turister är rent av tappade bakom en vagn, så jäkla dinga är vi stundtals...

Jag förklarar då på t.ex. Facebook, att det har inte blivit dyrare i Thailand, det som hänt är 2 saker, dels så besöker ju turisterna sina gamla vanliga jaktmarker nere vid havet, där alla thailändare vet att de mest naiva kommer, och där blir dom lurade och priserna höjes. Och sedan det absolut viktigaste,,,,...

Och det är att, vår valuta har ju förvandlats till en “pesetas” eller “drachmer-valuta” eller “lire-valuta”. Jag t.ex. Förlorar i dagsläget, och lång tid tillbaka minst 18.000 baht i månaden, i skillnad på valutakursen från när jag kom hit juli 2008 och framåt... Och det är i svenska pengar idag alltså;  SEK; 5.300:- per månad i höjda levnads-kostnader för mig....



Så bara den maträtten "Pad thai" representerar 2008 35 baht = SEK; 6:- till dagens 40 baht = SEK; 12.-..... Detta är alltså bara ett exempel, och där ligger vi då på 50% i höjd kostnad.... Så man skall fan inte skylla på Thailand, när det är Ingves och hans Riksbanks-politik, som vi skall skylla detta elände på....

Thailand är i alla fall med vår valuta-nivå på svenska kronan, inte alls lika attraktivt längre för många turister. Men en sak säger jag och det är. För de av Er som siktar på att flytta ned, så är det fortfarande lukrativt om ni skiter i turist-fällorna. Jag lever på stor fot med Yongans 20.000 baht per månad i matkostnad (SEK; 5.940:-), och med det täcker vi 4 munnar i hushållet plus elen, internetet, samt vatten-kostnaden.

Men då skall man leva på landet mera. Man behöver fasen inte leva i en sleten skiten by om man inte vill, och man måste inte leva i en djungel om man inte vill, men man bör leva utanför dessa turistfällor i alla fall. Då är det mycket billigare än hemma i Sverige. Och på toppen av detta vad det gäller t.ex. kapitalvaror och sådana saker, så finns det en grej här som vi saknar mycket i t,.ex. Sverige, och det är variationen i utbudet av olika varor.

Vill man handla en hammare för 25 kronor, så gör man det, man räknar då kallt med att ha den kanske några månader,  och sedan köpa en ny. Eller så köper man en dyrare för 100 kronor som räcker livet ut.... Det finns ALLTID ett alternativ som är billigt, och jag finner det oemotståndligt, ty många saker jag köper använder jag bara vid ett endaste tillfälle, och sedan skiter jag ens  att spara prylen.

Så då köper man skräp för stunden, och sparar en förmögenhet på den grejen. Detta gäller alltså precis allting. Cyklar, delar, hushålls-geråd, kläder, ja precis allting... Så det finns ett bra liv att leva här, om man bara klarar av att flytta hemifrån, och klippa navelsträngen.

Handskak


Chaiyaphum MMMD (3.500), Thailand

13 februari 2019

89,5 kilo – 88,7 kilo (15 km) 58 minuter 

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,379 (uppåt)



Även för otur kräves tur!!

Det är ju inte speciellt mycket att skrävla om heller för den delen, men det är min första gång i livet som jag gjorde en sås ämnad för fisk till middagen. Jag fick låna lite sån där smaksättare som heter nånting, Ja buljong heter det välan tror jag, det kan vara fågel, vilt, gris, får eller sådana saker, man häller i lite grand bara.

Och vevar runt mjölk, och mjöl, salt, och peppar, och vips så har man en faktiskt himla god sås.. Både Yongyut som Namkaeng gillade såsen skarpt, Funfa som är mer by-thai-aktig, var inte ett dyft imponerad, och undrade nog mest var sjutton jag hade gömt Som Tam;en....

Annars så är det ju den 13:e februari idag, och enda glädjeämnet är väl då att det INTE är fredag på topp av detta. Det hade nog varit lite olyckligt... Men vår granne rakt över gatan fick känna på denna otursdag, genom att han plötsligt säckade ihop och svimmade. Yongan rusade över snabbt som Ben Johnson, och ordnade dit också en ambulans ganska snabbt.

Jag tror det var tur att hon hade lite erfarenhet av äldre människor genom sitt tidigare arbete, så nä säg nu inte " en vana vid gamle mig", inte roligt alls hahaha.... Så man undrar ju lite själv när det händer saker och ting runt en här, hur slutet blir för min del. Modellen vore i alla fall ett snabbt avslut, typ bara falla ihop, och bye bye eller bara ramla av hojjen, och vara stendöd innan man ens nått marken.

Bara man slipper ligga i “långbänk och sträckbänk” och ha det räligt långa tider innan slutet kommer... Men vi får se vad ödet har i reserv åt mig.... Men en sak är då säker, jag tänker då fan inte hamna på sjukhus, där dom kommer att slakta och dränera min bankbok i en snabb takt, och sedan ändå slänga ut mig. Då föredrar jag att bli kvar hemma här, och göra det som går, och sedan skita i det, och bara låta avslutet komma....



Nä nu pratar vi inte mer om ond bråd död och förintelse... Idag är det onsdag, och jag blir tvungen att dricka Irish coffee återigen. Ja det är ju kill-lunch nere på Bens Bar, så då brukar det ju bli lite “blandad kompott”. Men det är kul avbrott i vardagslunken, så onsdagarna är alltid välkomna...

Jag skriver ju idag kapitel nummer 3.500 och inkluderat i det antalet, finns ju även flertalet A + B + C;s, så total-antalet ligger nog mer runt 3.600 dagliga kapitel tror jag.. Ja det startade i mitten av augusti 2008 tror jag det var, det året, och sedan har det bara fortsatt som en kronisk sjukdom, eller nåt sånt.

Det blir svårare och svårare att sluta att skriva ju längre tiden löper på. Men tänker ju till slut, “fasen här har jag skrivet ett antal år, skall jag verkligen sluta? Det vore väl synd, då blir ju nästan allt tidigare skrivande helt förgäves ju, och tänk om allt man skrivit bara försvinner bort ifrån internet, och aldrig mer får se dagens ljus, ja DET vore väl en jäkla katastrof, för en själv och ens självkänsla..”...

Men vi tar nya friska tag imorgon igen, måste prata av mig i ett par andra thai-ämnen, så det blir ordning på torpet...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDXCIX, Thailand

12 februari 2019

88,9 kilo – 88,2 kilo (31 km) 1 timme 40 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,378 (nedåt)



Äran bedömes av den som ger den,

inte den som får den!!

Om ni kommer ihåg i december, så var jag till Ram Hospital och brände ett sår jag hade i tinningen, som ju inte slutade att blöda ur under styva 3 månader innan dess. Jag försökte med tryckbandage på såret under flera veckor, jag försökte få det att levra sig, och hålla det torrt, och inte pilla på det.

Men vad jag än gjorde så funkade det inte, till slut så gick jag till min “klinik”, där läkaren tipsade mig om att INTE hålla på med rengöring och sådant precis varenda eviga dag, såret fick ju aldrig lugn och ro.. Jag prövade det då under några veckor, men det kom blod varje dag, och pyste ur såret.

Till slut, så gick jag till Ram Hospitel, läkaren kikade på såret och sade att det såg fint ut, men sade också att han trodde att det låg ett ytligt blodkärl där och pyste blod hela tiden, det var därför ihop med min blodförtunnande medicin, som såret aldrig fick en suck att levra sig, och läka sig.

"Jag skall bränna såret", sade han, det brukar fungera bra. Jag fick en spruta med en dunderbedövning i tinnings-loben, och sedan körde han igång att med elektricitet bränna sårkanterna, kanske t.om. bränna ihop såret. Jag fick ett fint bandage och sedan gick det 3 dagar, och såret läckte icke mer.

Efter december månads utgång och januari månads utgång, så började såret återigen att “läcka”.. Det såg nästan ut som var, men mer snyggt rosa i färgen, och sedan efter 5-6 dagar (igår), efter jag kom ut ifrån duschen, så måste jag ha torkat med handduken för hårt, för nu ropade Yongan till att det flöt blod ur såret...

Jag mulnade nu till, och tog på mig kläder, och åkte till Ram sjukhuset igen., Där hade jag tur och fick samma läkare igen. Han sade direkt, ja med det blodkärlet, så hjälpte det tydligen inte med att bränna såret. Jag skall skära dig sade han, och sedan syr jag ihop det. Det blir ett litet sår bara.



Ingen fara svarade jag, bara du kan fixa det. Jag är 68 år och lär inte få några jobb som  ansikts-modell ändå... Så gör ditt bästa, men ärr i fejjan är bara kul i min ålder... De tog in mig på akuten, och in i ett eget rum,. Där jag fick lägga mig, de tvättade, de satte in sprutor så det stod härliga till i tinningen, och sedan skar han, jag kände inget...

Sedan så började han sy och det gjorde faktiskt ont, ty han hade nog missat lite grand med bedövningen, men jag låg där och tröstade mig med amerikanska inbördeskriget, där soldaterna fick whiskey som bedövning, och sedan sågade dom av benet.... Så jag ville inte lipa/gnälla för mycket...

Snart var det klart i alla fall, och jag blev hemskickade med att först betala räkningen, som totalt gick på 5.691 baht (SEK; 1,685:-)... Tycker inte det var så där himla farligt i alla fall... Jag bad tjejen (sköterskan) idag, när jag kom dit för att lägga om såret igen, att ta ett foto av såret när hon tvättat såret, men innan de lade på bandaget igen. Det fotot ser ni ovan...

Jag hoppas nu att med detta att vi sytt ihop eländet, så skall detta vara klappat och klart, men man vet ju aldrig med gamla gubb-jävlar som mig.....hahaha!!!

Handskak


Chaiyaphum MMMCDXCVIII, Thailand

11 februari 2019

89,5 kilo – 88,5 (25 km) 1 timme 48 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,384 (nedåt)



En lögn kan vara värt lugn och ro!

Forts. Från förra kapitlet... Han köpte ju de värsta marodörerna inom Thailands gränser där uppe i sitt näste i isaan, de fick X antal tusenlappar, och så åkte dessa i tusental ned till Bangkok, stängde av stora huvudvägen i 11 miljon-staden... Där skedde ett par stycken mord också, så till slut blev det rent fruktansvärt svårt för alla att leva i den sörjan som Thaksin skapade..

Det var många av oss som var otroligt rädda för inbördeskrig i det läget, och vi utlänningar, här i det röda nästet, flera av oss började fundera i banor var vi skulle hamna om det blev inbördeskrig? Skulle dessa thai som egentligen i många stycken hatade oss (de manliga), ge sig på oss i skydd av kriget och mörda falanger?

Flera av oss pratade ganska högljutt om att ta oss ur Thailand i det läget och pusta ut kanske i Laos, Kambodja, eller Vietnam/Philippinerna, tills det lugnat ned sig. Allt detta medans turisterna nere vid havet inte fattade ett skit, och ville heller inget veta, ty i deras värld finns det bara 2 ord; Demokrati och det finns militärjunta. Det ena gott och det andra ont...

DÅ minsann skedde det som vi alla efteråt gladde oss grymt mycket åt. Militären gick en natt rätt in, och återställde makten, plockade bort de röda råskinnen från gatorna, och stoppade mördandet på öppen gata. Militären fick sedan otroligt snabbt Thailand på sina förlamade fötter, och landet har sedan dess fungerat otroligt bra.



Thailand har frodats ekonomiskt, folk här i isaan var varit lättade och fortsatt sitt liv, de märker ju inte mycket av livet utanför sina byar, och ler fortsatt glatt åt varje person de möter. Thai i Isaan vill nog egentligen bara odla sitt ris, dricka sin sprit, äta sin mat och fullständigt skita i allt och alla utanför sin by-gräns...

De enda sura jag ser är de som kommer neddimpande hit till Thailand från sina utländska hemländer med sin thai-fru  sina händer. Och de beklagar sig över det “onda” i Thailand, och berättar för oss som bor här, hur olyckliga thailändarna är, nu när de “onda” har stulit makten ifrån dom.

Vilken tur vi har som har dessa 2-3-veckors-turister i Thailand, som stolt berättar hur thailändarna skall känna i allt detta. Och sedan beklagar dom sig hur jäkla trist det är uppe i Isaan, och där på landet finns absolut inget att göra....

Nu kommer valet till Thailand, och nu skall det bestämmas vilka som skall till makten. Vi som bor här bryr oss egentligen inte alls vem som får makten, bara de sköter sig själva ordentligt, och tar hand om “de sina”, och gör ett gott jobb. Vi boende plus turisterna är INTE thailändare, även om vi är gifta med en thai.

Även om vi har barn med en thai som vi är gift med, och även om vi bott här i 88 år, så är vi icke thai, och vi kommer aldrig att heller bli thai.... Varför då då? Jo helt enkelt därför att folk i detta landet har öron att höra med, och ögon att se med, och de kallar en “potta för en potta”, och de kallar en “utlänning för en falang”.

Har du snea ögon så är du asiat, och därför INTE falang. Har du INTE snea ögon, så är du falang, alltså en utlänning, och det viktigaste grejen med den saken, är att du då INTE är thai, och därmed INTE med i "gänget".



Många tycks tro bland oss falanger, att bara du sitter med dessa thai runt bordet, och dricker deras äckliga hemgjorda sprit, eller deras grymt äckliga mat i tillräckligt många månader eller år, så är det dags att dra sig undan de andra falangerna, ty nu “tillhör” man by-befolkningen, och man är deras “vän”.....

En falang blir ALDRIG i helvete thai, och han kommer aldrig in i gruppen och “tillhör”, glöm det. Man måste lära sig att förstå detta..... Men drömmare är blinda, och naiva människor är döva, och har svårt att tolka intryck, så dom anser sig själva tillhöra det thailändska folket. Grattis Nils-Petter Olsson du är nu thai, och kan ta ett thai-namn, och tillstå dig aldrig mer att heja på de vita du möter på Big C, DET passar sig inte, hahaha!!

Men avslutningsvis, Thaksin misslyckades än en gång..... Han försökte få med princessan i sitt röda parti, och hon föll för det, men Kungen av Thailand satte effektiv stopp för detta trams, redan kvällen efter hon hade offentliggjort sina avsikter..... Hon är för övrigt inte ens en prinsessa, hon har avsagt sig den titeln, hon trodde väl att det skulle kunna hjälpa att få Thaksin till makten.....

Handskak


Chaiyaphum MMMCDXCVII, Thailand

10 februari 2019

89,3 kilo – 88,5 kilo (25 km) 1 timme 30 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,395 (uppåt)



Var man har sin börda...

Det har ju varit ett himla liv nu här i Thailand, men ett väldigt kortvarig liv då förstås. Jo nu när hon prinsessan gick ut med plötsligt att hon skulle kandidera till premiärminister-posten i Thailand i det kommande valet nu den 24 mars 2019. Detta är ju det första valet sedan militärkuppen 2014......

I Sverige så jublar många över detta val och det är en seger för demokratin, och på ett sätt är det ju det kan man väl säga. Men alltför många har helt snöat in på dessa ord "demokrati" och eller "militärjunta". Det ena är bra och det andra är dåligt. Tidningar spär ju på, och de flesta tomtar som läser dessa blaskor som Aftonladet och Expressen, är ju oftast helt hjärntvättade i hur dom skall tänka.

De flesta med tvärsäkra åsikter i ämnet är förstås dom som INTE bor i Thailand utan kan när som helst när semestern är över, kan resa hem och fortsätta drömma sina orealistiska fantasi-drömmar, och slippa att ta ansvar för någonting... Jag ser på facebook hela tiden dessa människor, och de uttalar sig tvärsäkert.

NU minsann skall landet börja gå framåt, allt skall bli bra, NU skall civilisationen komma till Thailand, och de fattiga skall återigen kunna bli glada och lyckliga, och få en god ekonomi, tvärtemot som det varit nu alltsedan militär-kuppen. Ja det är i mina egna ögon och öron, så jävla naivt och barnsligt, så man tror inte det är sant.

Jag kom 2008 hit till Thailand, och jag har funnits här i den fattiga delen precis hela tiden. Jag är falang, så man kan ju med gott samvete säga först som sist, att med mina språk-kunskaper och också att jag är utlänning, så skrapar jag väl kunskaps-mässigt enbart på ytan tror jag.

Men i jämförelse med "Nisse tvärsäker" från Mellerud, eller "Greta Metoo" från Skutskär, så vet och ser man nog enormt mycket mer, än vad dessa annars kan göra... Och vad jag noterade över min egna horisont, var ett Thailand mellan åren 2008-2014 som var ganska likt sig under de åren. Poliserna flockades vid sina vägkontroller.



De ALLA stal pengar från både falanger och sina egna undersåtar som de var satta att beskydda, under hastigt påkomna ihopljugna förseelser. Jag själv åkte dit en gång utanför Chaiyaphum 2009, de tog mig på 800 baht, anledningen var att jag bytt fil, och så pekade de “där borta”.. Alltså ute på en fyrfilig motorväg.

Ja men frågade jag, är inte det tillåtet? De svarade inte, kunde inte prata engelska. Ja det brukar hastigt bli så när dom inte vill svara olika saker. Eller när jag skulle ha min gula husbok 2011.... Gubb-fan på Amphue-kontoret, som ansvarade för utlämnandet av husboken, fick för sig att jag skulle betala 5.000 baht (SEK; 1.300:-) för detta. Alltså en husbok som var gratis...

Jag vägrade och efter 6 månader så kom min svåger (rektorn) till min undsättning, så jag fick ut gula husboken... gratis.... Vart hän man hade med myndigheter att göra, så kostade det pengar, som man aldrig fick kvitto för, och det stoppades helt ogenerat i dessa korrupta typers fickor.... Och DETTA var de röda som var vid makten...Halleleluja...

Ja detta fortgick och hade fortgått i århundraden, och hela Thailand var uppbyggt på dessa mutor. Javisst att som turist komma hit, och se att ALLTING VAR MÖJLIGT.. Med pengar i rätt fickor fick ju dessa turister ett rosen-rosa Thailand, men för oss boende så var det ett orättvist helvete att leva i..

Så för att göra det kort, då 2014 så kulminerade oroligheterna nere i Bangkok, de gula började med att stänga ned den stora flygplatsen Suvarnabhumi, med otroliga problem för turisterna, som fick vänta i flera dygn på sin avresa, sittandes där i vänthallen... Och sedan då när Thaksin de rödas store hjälte..... Forts, nästa kapitel...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDXCVI, Thailand

9 februari 2019

89,1 kilo – 88,8 kilo (22 km) 1 timme 16 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,392 (uppåt)



En vacker fru kostar halva levebrödet!!

Yongan köpte glasögon äntligen, Det satt hårt åt, och jag fick verkligen prata med henne om att det är viktigt att vårda sina ögon. Hon har klagat det sista på att hon skulle behöva ha glasögon när hon kör bil.... Hon har köpt skitglasögon på Big C som dom säljer där för 199 baht, alltså värdelösa läsglasögon, och dessa använder hon när hon har svårt att se på långt håll, när hon kör bil.

Ja folket i detta land, är grymt utanför alla de saker som vi västerlänningar tar för givet. Men jag vill inte utnyttja henne och strunta i att ge henne saker som hon förtjänar att få, ja typ riktiga glasögon, så jag fick faktiskt tvinga henne iväg till optikern. Brillorna var progressiva, och de kostade sade hon 15.550 baht....

Och jag såg hur orolig hon var, ja det är ju ett jäkla belopp för varje thai. För de flesta här, så motsvarar det mer än en månadslön. Men jag har haft långa snack med Yongyut, och förklarat att kroppen är viktig, och den skall vi "dras med" i många år framåt,  så om det blir problem, så måste det få lov att kosta pengar.

Ja detta låter ju knäppt för en tjej som Yongan, som gått ifrån att dra ut tänder som är hål i och gör ont, istället för att laga dem, anledningen är helt enkelt att det kostar en bråkdel att dra ut tanden, istället för att laga den... Så det var med glädje som jag kunde förklara för Yongan, att - "vi har faktiskt råd med riktiga brillor till dig nu när huset är avklarat, och vi har pengar på banken"...

Så för fasen gå genast och köp dina glasögon. Hon kom tillbaka just nu i skrivande stund (torsdag kväll), och visade stolt upp sina nya, i hennes tycke svindyra brillor.. Och det är bara så himla roligt att se tacksamheten lysa i hela ansiktet på henne.. Sen är det ju bara bra, att hon ser bra när hon kör omkring med mig i bilen (värdefull last), hahaha!!

Denna veckan var för övrigt varit riktigt lyckad för Yongyut. Ja som ni vet så är ju drömmen för varje thaidam att kunna ställa upp och hjälpa släkten vid behov. Huruvida gubbarna är lika intresserade får någon annan svara på, ty jag är så jäkla negativt inställd till dessa thaimän överlag.

Att den varit lyckad beror på att Yongyut har en farbror, vars son mördade sin hustru och nog får sitta livet ut i finkan här, de överlever ju inte så länge inne i fängelset här i Thailand. Och i och med detta så förlorade ju pappan mycket av sin försörjning som dom ju satsar stenhårt på här i Thailand.



Ja ni vet ungarna skall ta hand om föräldrarna... Pappan (farbrodern) tog ju detta väldigt hårt, vilket man kunde förstå. Och på detta, eller tack vare detta, så fick han ett problem med hjärtat, jag vet inte men välj själv stroke eller hjärtattack....

Dom fixade till honom på sjukhuset, men hans ekonomi fick sig en törn som hette duga, så nu vart han tvungen att gå runt i släkten och få allmosor, vilket nog måste kännas för jävligt. Han har dock en stadig inkomst av något slag vet jag. Men han ligger i otakt. Han ringde till slut till Yongyut, ja han vet ju vem hon är gift med.

Och förklarade att han gärna skulle vilja “låna” pengar av oss, typ 10.000 baht. Yongyut vet exakt min inställning till thailändare och ordet låna, vilket dom aldrig har i tankarna i normalfallet att återbetala. Så hon tog faktiskt kraft till sig och sade till farbrodern; “falang pay many things, take care of Namkaeng, take care of Funfa, and take care of me, and my mama.”

“Falang not have much money, but I talk to him”, hon kom in till mig och berättade allt detta, och frågade mig om vi kunde “ge farbrodern lite pengar typ 500 baht eller 1.000 baht”. Jag blev uppriktigt sagt glad över att Yongan hade tagit tag i detta på ett sådant bra västerländskt sätt. Så jag sade till henne, “vi har stålar och vi kan hjälpa, så visst varför inte. Precis som du säger, inte låna, inte betala tillbaka, en gåva. Ge honom 3.000 baht and say to him Good luck from us...”

Jäklar vad glad hon blev.. och det känns faktiskt bra att vi kan hjälpa och verkligen hjälper. Vad är vitsen att sitta på stålar när dom kan komma till nytta, och till sist så tänker jag i banor som; “tham di dai di, tham chua dai chua”, vilket handlar om ödet och betyder på vårt språk; ”Gör gott, få gott, Gör dåligt, få dåligt”.... Så jag kanske kan få gott, om jag själv och Yongyut är goda mot andra..

Handskak


Chaiyaphum MMMCDXCV, Thailand

8 februari 2019

89,3 kilo – 88,3 kilo (25 km) 1 timme 44 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,374 (NEDÅT)



Vill du ha nåt, får du vackert jobba för det!!

Så idag då så “satte” vi, jag och Håkan, likören. Vi hade köpt 1 liter Gilbeys vodka, och 1 liter Smirnoff vodka. Vi köpte ju dessa glasburkar, och så hällde vi i brännvinet plus bären plus sockret..... Så nu blir det till att skaka varje dag under nån tid, och sedan skall det efter någon månad silas och snyggas till, och sedan får det lagra till sig till augusti som sagt var.

Skall bli ytterligt spännande att smaka av denna likör när det är klart. Det enda orosmomentet i dagsläget är vanilj-stängerna som skall i flaskorna för att sätta piff och puff på blåbärs-likören. Jag har letat på MAKRO, på Big C, på Tesco Lotus, och nu senast idag på Tops inne på  Robinson, ingen känner ens till ordet vanilj-stänger. Extrakt (oäkta vara förstås), men icke stänger..

Jag gick i min nöd då till kvinnan vi kallar Boun som är gift med en känguru-ätare (australiensare), och hon berättade att det nog är ganska tufft att hitta detta i thailändska affärer, pröva on line istället, eller be någon att posta från Sverige. Thailändare vet knappt vad vanilj är för något, och dom använder det definitivt icke i hushållet alls.

Enda gånger som dom känner igen ordet “vanilj”ens, är nog ifrån vaniljglassen möjligtvis. Ja det lät förnuftigt, så jag skall nu snart i skrivande stund sätta mig, och plöja igenom online om jag kan finna hyggligt lättillgängliga vaniljstänger via online.... Annars i värsta fall, så får Håkan be sina arbetskamrater i Sverige att posta hit ett par sådana...

Jo nu 1 timme senare, har kikat online, och snacka att man blir avtänd på att köpa vaniljstänger online. Priserna är genom taket som man säger, och dessa stänger lär då komma från Madagaskar och från Tahiti och Gud vet alla tropiska ställen de måste importeras från. Bara för några stänger (ja typ strängar) som ser ut och som dom kallar berans, så kostar det mellan USD 200.- upp till USD 700:-, alltså bara för ytterligt lite av detta.

Jag googlade då COOP och där kostar de ungefär samma ifrån 3 olika leverantörer, priset låg på dyra SEK; 41.- upp till SEK; 49.- för en endaste bean (sträng) av vaniljstång.... Dom e la för goa....  Så Håkan får lösa detta med Vanilj ifrån Sverige, så kan vi ha det här inom en vecka...

Idag så vart det en underbart tyst cykeltur, dels så var jag ensam, Håkan blev sjuk han fick mask-sjukdomen... Ja ni vet “lat-masken” hahaha!! Och dels så var ju min cykel lagad från det jäkla oljudet när man cyklar. Så det blev trivsamt tyst från cykel-oljudet hela cykelturen, skönt faktiskt.. Värmen igen då, den är helvetiskt varmt nu, och det största och jobbigaste är när man stannar under cykelturen, och värmen slår emot en som en riktig bastu.



Men ser man till att inte stanna, och bara paddlar på, så är det riktigt skönt skall ni veta. Fartvinden i pannan och på kroppen, och också ens egna kropps maskineri (airkondition), jobbar ju på bra då när man motionerar, så jag har noll problem t.om när det blir så varmt som det kan bli stundtals, alltså maximalt hittills 44 grader varmt... Men just nu ligger det på 36-38 grader bara, så ingen fara...

Ja nu är ju det kinesiska nyåret slut som tur är, dessa kineser som knappt är kineser firar ju som bara fasen med skethög musik, fest och ståt!! Min cykelkille Jacky berättade ju jag, han sade stolt att han var kines härom dagen. Idag när jag var där och fick nytt batteri till cykeldatorn, så frågade jag honom rent ut...

“Jacky, dina föräldrar är ju kineser, Ja svarade han.... Men varför ser du ut som en thai då”? Han skruvade på sig, och till slut kröp det fram.. “min mamma är från Indien, och pappa ifrån Kina”. Aha, så du är inte kines då, du är indier.... Han gillade inte det såg jag, så jag var snäll och rättade mig själv. Ja du är halv-kines då!!

Men han verkade inte glad över det heller. Så jag föreslog en sak till för honom. Han hade den 4 och 5.e februari (kinesiska nyåret) ett bord som stod utanför hans mountain-bike affär. Och bordet var proppat med prylar från Kina och dess kultur eller nåt sånt, apelsiner, äpplen, druvor, ljus, servetter och lite andra tingeltangel och girlanger.

Jag sade till Jacky, men om mamma är indier, så skulle du väl ha halva bordet med indiska prylar som Hindu-saker och vörda mammas sida. Kort sagt, han gillade inte den ide´n heller. Ja vad kan man göra för att förgylla livet för en kille som är thai, men som vill vara kines, men som bra är halv-kines och halv-indier som han inte vill kännas vid... inte lätt.

Yongan har köpt nya glasögon, men det får jag berätta om imorgon, annars har jag ju inget att berätta imorgon...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDXCIV, Thailand

7 februari 2019

89,3 kilo – 88,4 kilo (17 km) 1 timme 12 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,40 (NEDÅT HELA JÄVLA TIDEN)



Underhuggare är värre än chefer!!

Ja, som jag skrivit om tidigare, så är ju likören i stort sett klar. Om man nu kan kalla den för klar, innan den har gottat till sig under lagring några månader. Jag pratar alltså om den Mullbärs-likör, som jag startade upp den 4 december 2918. Vi har prövat den några gånger nu jag och Håkan, halva flaskan är borta helt oförklarligt.

Jag tycker att det luktar lite unket, dessa Mullbär är rejält överskattade bär, som thaiarna anser vara höjden av lyx och gott. OK till deras försvar de har ju aldrig sett, smakat, eller ens hört talats om våra fantastiska bär i Skandinavien, så hur skall de kunna jämföra, eller ens ha en smak-nivå på sina egna bär.

Men likören är helt klart hyggligt god och drickbar. Och det skall sägas i samma andetag, att jämföra vår slånbärs-likör med den jag gjorde nu då på Mullbär, går bara inte att göra, det blir nästan ett helgerån, att ens jämföra. Våra slånbär och våra övriga bär, och den likör vi gör hemma i Skandinavien är vida överlägsen, och i en helt annan klass...

Nu då igår, så mailade Dan, amrisen och bad mig komma över, ty hans egna Likör på mullbär var färdig för avsmakning. Jag lufsade över och fick smaka på den. Jag tycker faktiskt att Dans likör var lite godare än min egna, så det skall han ha all heder av.. Men jösses vad han har jobbat med detta via Youtube.

Han har tittat på filmer, och han har lärt sig i långa tider, och detta bara för att jag råkade nämna det enkla svenska receptet för likör, Han vill ju alltid vara annorlunda än mig, och tillverka bättre saker än vad jag gör.... Men i detta fallet, så blev resultatet riktigt bra som sagt var..



Så nu var det "tänt i brasan", ty jag gav Håkan en av mina 2 flaskor, och han blev eld och lågor, och sade att den flarran lagrar vi tills jag kommer tillbaka till Thailand igen i augusti... Han åker ju hem till Sverige nu i mars, han är ju en “halvtidare” som ni vet.. Och då bör ju den likörflaskan vara riktigt god antar jag.

Och med detta, så ville Håkan också att vi skulle pröva att göra annan likör, och vi pratade ihop oss om Blåbär, och det blev till slut en sats med Blåbär och en sats med blandat; Blåbär, Jordgubb, Hallon samt Björnbär... Skall bli himla kul att pröva. Vi skall också köpa vanlilj-stång att lägga bland blåbären i flaskan, så lär det bli en vidunderlig smak på anrättningen.

Jag återkommer med den grejen om några månader, när processen är klar och drickandet kan börja.. Annars här i Chaiyaphum, så har vi det bra, värmen är här nu igen, och vi snackar ju om 35 grader plus stundtals, så svettigt blir det. Tur att man kan cykla och hålla värmen borta på det sättet. Igår så hojjade jag ju totalt 45 kilometer.

Det blev lite många kilometer men det drabbar ju ingen direkt handikappad. Min cykel skrapar som fan i nåt lager mitt emellan stagen där tramporna sitter, och som jag skrev häromdagen, så förordade Mountain-Jacky enträget cyklande under 1-2 veckor, så skulle oljudet nog försvinna.



Men jag fick fanimej “araben” på riktigt igår, då skrapandet gick mig på nerverna rejält, och tog sådana proportioner så man kunde inte ens tänka klart under cykelturen. Jag cyklade hem, och duschade och sedan på hojjen igen, och ned till Jacky, och sade att “nu får du fanimej fixa detta.

Cykeln är ny och det skall inte låta på detta jävla sättet”. Han hade ju min gamla cykel fortfarande, så jag fick låna den, medans han skulle fixa min hoj, och så cyklade jag bort till Håkan, Ingemar, och Risto, och York på Bens Bar, så käkade vi lunch där ihop. När det var klart efter kanske 1,5 timme, så cyklade jag tillbaka och min cykel var klar.

Och jag måste säga nu efter 3-4 dagars cyklande med den nya cykeln, att det är en jäkla skillnad. Den gamla var verkligen skraltig, liten omkrets på hjulen, och detta glapp i båda hjulen. Så jag är verkligen tacksam för att han föreslog mig att handla på mig en ny cykel, det var faktiskt dags för det nu, helt klart.

Handskak


Chaiyaphum MMMCDXCIII, Thailand

6 februari 2019

89,3 kilo – 88,5 kilo (45 km) 2 timmar 32 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,426 (nedåt)



En lat person, förtjänar ingen mat!

Forts. Från förra kapitlet.... “Vad pratar man med en sådan ung tjej om”, fortsatte han... “Det finns ju inga som helst beröringspunkter alls.. Ja lyckades jag harkla ur mig. För det första, med den kroppen, kanske dom inte snackar så mycket... De kanske pratar ungefär lika mycket som i de flesta falang-äktenskap då... Titta på våra s.k. falang-äktenskap där tystnaden hägrar runt matbordet och i hemmet.

Och avbryts endast av att någon byter kanal på TV;n, eller ett skratt från den andre, när dom läser ett skämt inne på faceBook, Tweetar någonting, leker med google, eller publicerar värdelösa foton inne på Instagram. Är det den typen av äktenskap, med parter med en ålders-skillnad på 2-5 år som du vurmar för?

Är det säkert att du inte är bara som falang-kvinnan, alltså rent ut sagt avundsjuk, svartsjuk, eller vilka känslor som bubblar upp till ytan”...? Jag tror för egen del att våra falang-kvinnor som anses vara de mest ogina människor-primater som finns i denna värld, nog mest ser thaikvinnorna som en hemsk konkurrent, som petat falang-kvinnan åt sidan...

Motangreppet då kommer per automatik ifrån falang-kvinnorna gentemot männen, de säger och vill förklara varför en falangman, hellre väljer en yngre thaikvinna än en gammal falang-kvinna, att den gubben han; “klarar inte av en stark vit kvinna”, "Han klarar inte av att skaffa en vit falang-kvinna ty dom vill inte ha honom", samt ibland så hör man; "han måste vara pedofil".... Eller att han är en annars "värdelös man"...

Ja detta är den sista spiken i kistan när falang-kvinnan inte längre kan komma åt mannen, ty falang-mannen har sagt adjö för länge sedan och lyssnar inte längre på gamla trista, hatfyllda jävla minnen från sina yngre dagar. Falang-mannen vill bara vara lycklig. Att sitta hemma i Thailand, och ha långa pratstunder med sin thai-fru, eller vad dom nu har för sig...

Och då prata om jämlikhet, om kvinnans hormoner, och sitta och lyssna på en jäkla massa nycker, över hur vi män har förstört kvinnans liv, bara genom att vi finns till.. Nä den grejen köper vi inte längre. Vi kan aldrig mer ha djupa konversationer (usch va trist), vi kan aldrig mer dissekera ett samtalsämne, och fördöma hela släkten, vännerna, och del av våra bekanta...

Språkbristen från båda sidor är så djup, så vi män har äntligen funnit en väg över, att slippa tjöta, tjafsa, och prata om meningslösheter i evighetslånga pratstunder på kvällskvisten innan man skall gå och lägga sig... Nä nu blir det mer tidstrogna samtalsämnen som; “vad skall vi ha till middag”?, “vi behöver åka och göra något roligt”, eller så pratar man mycket om framtidstro och drömmar.

Detta sista är ju ett ämne som dog efter äktenskapets 13:e år med falang-kvinnan, i takt med att hennes rynkor uppenbarade sig i hennes ansikte. Falang-kvinnans annars stora devis är ju i livet; "Är och mår jag hemskt dåligt, så skall förbanni mej min man också må dåligt"....


Skall man beklaga eller sörja det gamla falang-äktenskapet?

Detta blir ett långt samtalsämne, och jag bara skrapar det på ytan lite grand. Sådant här tarvar 2 saker för att kunna avhandlas; dels då massor av tid, och också en stor portion sprit..., vill inte gärna klippa av det i 2 delar som nu, men ämnet är för stort STORT och tål nog att delas upp i 2 kapitel....

Folk gillade tjötet runt bordet, ja kanske inte amrisen till 100%, men engelsmännen flabbade, och skrattar engelsmän utan alkohol på bordet, ja DÅ är det roligt kan jag lova... När den ene engelsmannen hade skrattat färdigt, så säger han. - "Vet ni att det finns en formel för ålders-skillnad i Thailand? Jo, det anses vara helt OK om man tar mannens ålder, halverar den, och lägger på 7 år, det är helt OK i åldersskillnad.

Så en gubbe som är 66 år gammal, hälften är 33, lägg till 7 år, vilket då ger att thaikvinnan kan lätt vara 40 år i ålder, så anses det OK. Det är alltså en åldersskillnad på 26 år, vilket anses hemma i falangland bland kvinnorna där, vara en ren och skär skandal, och en skymf emot Gud, som aldrig hade i tankarna att en amerikan någonsin skulle gifta sig med en thaikvinna, hahahaha....

Som avslutning till Er läsare, så vill jag säga att i de fall när ni ser i Thailand en 80;årig man komma hand i hand med en 19 eller 20 åring, så har ni hamnat på “prostitutions-kvarteren" helt tydligt, och vad ni gör där är nog mer en sak mellan Ert samvete och Er fördömande Gud...

Det förhållandet ni ser är inget förhållande, det är en ren affärs-transaktion, där ena parten får värme, gemenskap, en kort prat-stund, plus kanske i vissa fall en utlösning, och den andra parten får stålar till sitt barn hemma byn, pengar till sina föräldrar, och i bästa fall pengar att sätta in och spara på banken. Detta innebär att båda fick vad dom ville ha i slutändan.

Jag tror att alla människor har drömmar, och i många drömmar vi har, så ser vi oss själva som inte ensamma, som inte svaga, och som inte fattiga. Så när kärringarna ifrån falang-land kommer och skall fördöma i sin vanliga jäkla “metoo”-anda dessa drömmar som vissa män har, så klart vi inte lyssnar.

Vi säger bara åt helvete med dom, de var ett trevligt mellanspel i mitt tidigare liv, men nu känns dom mest som ett utgånget “ägg”, och den magkatarr som följer när man käkar det ägget...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDXCII, Thailand

5 februari 2019

89,3 kilo – 88,6 kilo (31 km) 1 timme 50 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,436 (NEDÅT MED STORA SIFFROR)



När “folk” pratar om något,

så är det antagligen sant!!

Idag löper vi oerhörd stor risk att prata åldersskillnad i förhållanden. I dessa ljusa moderna tider, så kanske jag måste klargöra också, att jag pratar om normala vanliga förhållanden, inte några homo-förhållanden av något slag, utan mellan man och kvinna, och o-opererade män eller kvinnor, inte några fastsydda genetalier, så nu är detta fastslaget.


2 st omskurna pojkar i Thailand.....

Så låt oss starta detta eländiga ämne, som väcker oftast så mycket känslor, speciellt hos människor som INTE är iblandade i det, i någon form alls. Så det började här nere på Big C i Chaiyaphum, jag och York satt och fikade härom dagen, när vi fick “besökare”. Det var 3 gubbar som tydligen var kamrater, de var 2 engelsmän och en amerikanare...

Och jösses va mycket dom hade att tillföra i detta ämne. Det skall sägas att de 2 engels-männen hade thai-fruar, medans amrisen hade med sig sin falang-fru hit till Thailand. Han var tydligen här för att hälsa på sin son som var gift med en thaidam, och de hade också barn ihop, berättade han. Men detta hindrade ju inte att de hade åsikter i detta ämne som kom snabbt upp på bordet hos mig och York.

Vi pratar ju aldrig om något sådant ganska oviktigt, men detta ämne med åldersskillnad kommer ALLTID upp som ämne när man bor i västerlandet. Det verkar i mina ögon vara prio 1 (ett), att försöka delge hela världen hur illa man tycker om det är stor åldersskillnad mellan de två i äktenskapet.

Denna åldersskillnad tenderar också att variera kraftigt, beroende på olika omständigheter. En åldersskillnad på mellan 15-20 år anses av de flesta vara lite udda, men fullt korrekt, men lite pittoreskt, emellan 2 stycken människor från falang-land, ja typ svenskar, eller engelsmän, eller kanske amerikanare.

Har den ena parten (mannen förstås) stålar, så kan man stretcha ut den åldersskillnaden med åtskilliga år, och sedan skylla på rikedom, vilket i vår västerländska kultur anses vara en “nyckel” både för mannen som för kvinnan, att göra vad fan dom vill, oavsett fördomar och kultur, och vad folk anser.

I min tid så var ju både Spies och Onassis föredömen i att fixa unga damer, och gifta sig med dom. Och  JA för Er som var för unga för att veta vad jag pratar om, JA det var snus-rika människor. Tänk vilken skandal det var, när tidningarna på 1960;talet visade foton från Simon Spies lust-yacht med snygga unga brudar, hahahaha..



De damerna på fotona, kanske idag tillhör den "elit", som avundsjukt försöker sänka sina thailändska medsystrar, som i viss mån gör exakt samma sak som dom själva gjorde, för drygt 50 år sedan.... ja kvinnans list övervägs endast av hennes oerhörda vilja att förstöra för andra!!! (Genesis 2 kap 3)

Men det tonade bort ganska snabbt. Killen hade ju stålar. Så åtminstone halva svenska befolkningen (den kvinnliga) = hade ju full förstående för dilemmat (kultur kontra pengar).. Vi män som alltid av hävd är mycket mer positiva, och generösa i våra omdömen och kritik, och inte alltid så snabba att fördöma slika företeelser, sade nog mer “grattis” i smyg till Simon Spies, med ett uns av avundsjuka i rösten..

Amrisen började det hela, som tur var, så hade han inte sin falang-tant med sig, så vi kunde ha ett gött snack utan kvinnlig inverkan på snacket. Det blir ju alltid så dubbel-moral-aktigt och dubbel-bottnat när kvinnor pratar. Alltså med annat svenskt ord = oärligt snack.... Han började med att visa sin telefon detta foto som jag satte in överst i detta kapitel...

Och han ondgjorde sig välderliga över alla dessa falanger som gökar, och som gifter sig, och har förhållanden med unga tjejer i Thailand. Han sade samma som alla säger, som tydligen vill visa vad dom tycker bland utlänningarna, som INTE bor i Thailand; -” Jag ogillar stort när jag ser 80;åriga män kommer hand i hand med 19 åriga flickor, och köper sex av dom, eller kanske rent av har förhållanden  med dom! Jag tycker det luktar slaveri faktiskt säger han”...

Han fortsatte “denna tjej på bilden ni ser, hon kan ju inte vara mer än 17 år gammal....”... York han sade då, “secken rumpa, hon måste vara i 40 årsåldern med den häcken, eller vara importerad från Afrika”? Jag skrattade gott åt Yorks kommentar, men snacket började nu leva sitt eget liv, när amrisen fortsatte sin fördömande klagolåt. Forts. Nästa kapitel....

Handskak


Chaiyaphum MMMCDXCI, Thailand

4 februari 2019

89,9 kilo – 88,6 kilo (38 km) 2 timmar 4 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,456 (samma)



Min fru verkade inte vara så himla könstig när vi gifte oss,

så jag antar att det beror på mig då?

Idag måndag, och dagen verkar vara en lite händelsefattig sådan. Var och hojjade 17 km i morse, och fick låta Jacky fixa till knarrandet i hjulhuset (heter det så), men han bytte trampor (pedaler) istället, och det hjälpte ju inte. Sedan sade han att det var denna mickapär som fallerade.

Och höll upp en pryl jag aldrig sett förr, men den binder ihop höger och vänster vevarm, där pedalerna sitter fästade. Han menade på att cykeln var ny och därför meckapären var ny, och det krävde kanske en veckas cyklande, och lyssna på detta jäkla knarrande hela tiden, så skulle det väl slipa till sig, och tystna trodde han. Ja vi får se....



Hem och duscha, pilla med datorn, och sedan 12.30 ned till Mrs Robinson som ju shopping-centrat heter mellan oss expats. Detta skämt undgår ju naturligtvis helt och hållet alla thai i hela Thailand, de vet ju inte alls vem Mrs Robinson var, och heller inte vilken film eller vilken låt det var, och heller inte vem sjutton som skrev och spelade in låten i original...

Där skulle jag fika, och tjöta, och handla med York, kul avbrott i den vardagliga rutinen annars tycker jag. Jag står nu klockan 15.00 på gång igen, och skall ut på 2 mil till, och rätta till blodsockret ordentligt, och också försöka att bränna av lite extra fett om möjligt.....

Vi höres i morgon, idag är det en kass dag i ett annars underbart liv...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXC (3.490), Thailand

3 februari 2019

90,3 kilo – 89,2 kilo (23 km) 1 timme 23 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,456 (samma)



De rika har ingen känsla för rättvisa!!

Så har då den berömda smoggen  i Bangkok spridit sig över hela jäkla Thailand. Jag trodde skiten berodde på deras excellenta allmänbildning, och där 11 miljoner bilar går på tongång precis hela dagarna igenom. Thailändare bara älskar att lämna sina bilar påslagna, och har inte en susning av luftföroreningar, tomgång, och sådana saker.

Thailändare är det mest naiva folk jag någonsin träffat på i hela mitt liv, och sticker huvudet längre ner i sanden, än någonsin svensken har gjort med sin immigrations-politik. Nu i alla fall, så fick jag se en kompis skriva ute på internet att; “jag hade nog inte cyklat idag”!! Och så visade han ett foto av sin s.k. “Air quality meter”,,,, Se fotot här ovan...



Dock så visade han siffror från Pithsanulok där han bodde, 27 mil här i från.. Ty här i Chaiyaphum, så hade vi ännu större katastrof-siffror på närmare 156.... Borta i Åke´s hem i Waeng Noi som ligger mitt ute på thailändska ”skaraslätten”, så var det ännu värre typ 161 nånting.. Vi båda har ren och fin luft till synes, men det kan ju vara en ren synvilla..

Ja nu på mina snart 11 år här i Thailand, så har det inte yppats ett ord om detta fenomen, men så kom det sig härom veckan att Bangkok, detta ghetto av 11 miljoner människor, plötsligt hade en smogg som skrämde ”byx-slaget” av människorna där. Man kunde knappt se nästa skyskrapa, så illa var det.

Och vips så var hela Thailand i farozonen med hemska siffror lite varstans.... Va fasen,,, skall man fly härifrån, eller bara skita i det, och leva sitt liv utan att bekymra sig om allting? Ibland i typ en sådan här situation, så känns det ibland som om; ”Bara för att vi har skit och elände, så skall fanimej alla ni andra ha det också”.... Så med det så lägger vi detta på hyllan, tills nästa katastrof gör sitt inträde.

Araam, Yongans syster, har jobbat på bra, och jag fick reda på idag, att hon faktiskt hade fått ned sitt lån på banken till 920.000 baht, vilket hon i dagsläget avbetalar med 14,500 baht i månaden. Bra marscherat av henne tycker jag. Jag gick in på datorn och kollade lite, gissade mig fram till %:satsen som hon betalar, Yongan hade ingen aning, och det har nog inte låntagaren heller tror jag, detta är ju Isaan..



Jag utgick bara för skojs skull, på att hon har samma ränta som jag hade med husägaren här hos mig, alltså 6%. Och det visade sig till Yongans glädje att hennes syster faktiskt bara har 6 år och 5 månader kvar att betala, om hon vidhåller denna avbetalnings-takt som hon ju har nu... Låter ju inte alls så farligt.  Så det vore nog underbart så som hon kämpat, i alla fall så länge jag känt henne, alltså 11 år nu...

Var idag ute med Håkan för första gången sedan slutet december och cyklade. Och det visade sig att med min cykel med samma hjul-storlek som honom, så kunde jag enkelt med samma summa ansträngning som tidigare, lätt följa honom i hans takt. Vi sänkte idag direkt kilometer-farten från 3,41 ned till drygt 3,20 minuter.

Jag rullar lika fort som honom nu i nedförsbackarna, och cyklar lätt i samma takt på slätmarken. Detta blir himla bra känns det som framledes.... Vi stannade och belönade oss själva med 2 stycken isglassar, och mådde prima där vi satt mitt i byn på 2 plaststolar, och kollade in alla såta damer som passerade...

Med detta så avslutar vi detta kapitel, och hoppas ni har det bra hemma i Sverige. Och ni skall vara glada för den globala uppvärmningen, så ni slipper för mycket snö överallt, och slipper skotta o.s.v. Enda bekymret blir väl de kalla, dragiga, blöta dagarna, då den fordom snöiga nederbörden numera kommer i form av regn istället. Men lite skit skall ni allt ha, så bra som ni har det..

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXXXIX, Thailand

2 februari 2019

89,8 kilo – 89,1 kilo (31 km) 1 timme 45 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,456 (uppåt)



En argsint fru är en stor plåga..

Detta kapitel vill jag starta med att hälsa till mina kära systrar hemma i Sverige. De får detta ovan foto, och hoppas att de kan ta nästa telefon-samtal ifrån mig. Jag lovar att inte gotta mig för mycket om värmen här, och avsaknaden av reumatism i lederna p.gr.a. av snålblåsten. Men jag hoppas bara att den grymma 200 meter långa uppförsbacken ni har, är plogad ordentligt för Er damer med Era sommardäck....hahaha..

Annars flöt fredagen på i samma vanliga sakta mak. Jag prövade för första gången att cykla “hela” dags-sträckan på en enda gång igår, och det gick faktiskt finfint, OK sved som fan på slutet, men det kändes gött, ty jag slapp ju att åka ut 2 gånger då, vilket inte är en höjdare faktiskt. Så nu framgent, en tur per dag med hyggligt kilometer-antal i grunden, så kroppen får sitt.. Jag cyklade 37 kilometer via 2 timmar 23 minuter...

Idag lördag, och samma står på menyn som det gjorde dagen innan, och dagen innan det. Javisst igår så ringde Ingemar. Och vi träffades igen nere på Bens Bar, och vi drog i oss varsin spagetti, jag med ett glas rött vin, och Ingemar med sin evinnerliga bärs. Jag skall i detta sammanhanget för att rädda Birgers framtida rödvins-eskapader på Bens, bara säja följande.

Jo vi fick rena rama “araben” till slut jag och Birger, över det rent ut sagt “svin-äckliga” vinet på Bens bar. Ja de förvarade det i kylskåpet, och vi fick det serverat svinkallt. Det smakade bara värre och värre, och till slut så kunde varken jag eller Birger röra det svinäckliga skit-vinet; Mont Blanc hette det för övrigt..

Vi slutade att dricka vin på Bens Bar under snart nu 1 års tid. Av en tillfällighet, när maten dröjde oändligt länge, så det beställda rödvinet hann bli ljummet, så fick jag en upplevelse., “fasen det smakar ju inte alls illa”.. Nästa gång jag kom dit, så beställde jag in vinet direkt vi kom.

Och sedan en halvtimme senare när maten kom in så vart vinet nästan rums-tempererat och drickbart. Så nu Birger-mannen, när du kommer ned nästa gång, så skall vi dricka vin som man skall göra, alltså rums-tempererat, och njuta av maten med detta vin. Välkommen till Chaiyaphum, porten till vin-paradiset..



Jag avslutar med ett mothugg av en av de största felaktigheterna i mänsklighetens historia. Nämligen den att bara kvinnorna vet vad smärta är. Jaha om dom lipar så jäkla lätt som dom gör, så kan dom välan inte vara så jäkla bra på att uthärda smärta. Om en kvinna blir svettig och sket-trött på en träning, då kommer motreaktionen direkt, hon börjar lipa....

Om kvinnan får slut av serie-mördaren som hon träffade i fängelset, medans han väntade på döds-domen, ja då skall det lipas till höger och vänster, gärna ut till tidningarna också. Ser kvinnan ett sött foto av en barnunge, så trillar direkt en tår nedför kinden. Och när kvinnan ser att det kommer skäggiga barn till Sverige från Afghanistan, så skall man genast ta hand om dessa, och dessa två kan sedan lipa en glädjetår tillsammans, hur dom lyckades lura samhället.

Nä tacka vet jag oss män, vi uthärdar smärta, vi uthärdar hårda smällar känslomässigt, och vi kan bli fan så ur-trötta efter fysisk träning utan att tårarna flödar på oss. Även då en sådan sak som fotot visar står vi ut med. OK att vi någon gång vill visa kvinnan hur modiga och ståndaktiga vi är, misstolkar naturligtvis kvinnan för gnällande.... Dom vet fasen inte vad dom snackar om..

Avslutningsvis, min generalisering utav männen, alltså hur ståndaktiga dom är, rör alltså en beskrivning av män födda innan 1973. Då män var män, och inte behövde tatuera in mod och självförtroende på kroppen. Vi vart inte förstörda av dagis-vistelser, och kärringars påverkan.

Så mitt ovan prat rör inte dessa "män", som tydligen kastrerades mentalt på daghemmen, och förvandlades från byxbärande till kjolbärande kärringar, utan att dom ens fattar att dom skall skämmas för det... HJÄRNTVÄTT kallas det när det gäller andra sammanhang, undrar vad PK vill kalla det nu för?

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXXXVIII, Thailand

1 februari 2019

90,4 kilo – 89,3 kilo (37 km) 2 timmar 23 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,455 (nedåt)



När din fiende faller, jubla inte,

men plocka heller icke upp honom!!

Så är vi då framme för första gången i världs-historien, vid datumet 1 februari 2019... Javisst är det fredag, och javisst skiner solen här. Men annars är det nog bara en helt vanlig dag här i mitt liv i Thailand.  För övrigt så har jag mest sysselsatt mig med att jobba den sista tiden. Har en hel del olika saker på gång.

Normalt sett i mitt yrke hemma i Sverige, så arbetar med med transporter med ursprung i Sverige, eller transporter med slutlig destination Sverige. Väldigt sällan som man blir engagerad i att ta hand om transporter från 3:e land faktiskt. Men nu här i Thailand, så är det ganska kul, för gamla kunder, tar ny kontakt med mig.

Dessa kunder har i samtliga fall antingen grannar av annan nationalitet, eller att dom känner någon på annan ort i Thailand, och att den bekantingen berättat att dom har gods som skall till Thailand. Min gamla kund har då berättat om mig. Och det är ju himla kul. Jag har därför under de sista åren haft.....

Ja jag har haft transport från; San Diego till Stockholm, Adelaide till Bangkok, och nu det sista Tyskland till Bangkok. I tillägg till detta, så har jag gods från Sverige till; Manilla, Philippinerna, Los Angeles, samt Seattle, och naturligtvis även Israel i båda riktningar. Så mitt jobb är numera ganska omfattande och mång-facetterat. Och det är ju himla kul tycker jag...

Annars igår så körde jag som jag gjort de sista dagarna på cykeln 2 stycken vändor per dag. Anledningen är helt enkelt att blodansamlingen i ljumsken gör så jäkla ont, så 1 timmes skavande på cykel-sadeln är nog gränsen för vad man klarar av i nuläget. Så jag gör en tur på morgonen och sedan en tur till runt 15:tiden...

Ja motiveringen är ju att jag vill komma tillbaka lite grand i shape igen, gå ner några kilo igen efter min operation, och också skynda på läke-processen med blodansamlingen och bli av med det eländet. Det rycket som fasen på nerverna, så när jag skall pissa så kommer det en grymme-smärta utefter låret.



När jag reser mig, så kommer det också smärtor vid ljumsken och när jag har ätit mat så får jag ont och magen pressar på blodsamlingen. Ja himla kul detta. MEN det går sakta framåt och varje dag är en ny gryning och med den nya gryningen så avtar smärtorna lite grand, så detta blir finemang till slut..

Igår drog jag runt totalt under dagen 44 kilometer under totalt 2 timmar och 15 minuter.. Och det är ju himla bra för blodsockret, dock så är det lite tunt vad det gäller att förlora vikt... Men gissar att någon motion är bättre än ingen motion. På tal om det, Dan amrisen med sin grymma övervikt, väntar fortfarande på hjul på sin sparkstöttning.

Ja så heter det ju inte, jag menar förstås “rullator utan hjul”... Så han vägrar att ta ut det stödet och promenera åtminstone ute på gatan. Hans motion är typisk amerikansk i sin naiva lathet... Han sitter på sin kontors-stol, och skall han på dass, eller ut i köket eller ut i vardagsrummet för att hämta en banan.

Ja då sitter han på kontors-stolen, och hasar sig runt, medelst att med fötternas hjälp dra sig fram. Finns det en latare gubbe än den killen? Ja jag vet inte, men med tanke på hans kondition på sin kropp och motor, så hade jag nog fan sprungit ute på gatan vd detta laget, motiverad av rädsla för att dö....

Skall i alla fall bli kul att se vad han skall skylla på, när hjulen till rullatorn har kommit, och det är dags att hasa sig ut på gatan.. Jag menar en kille 140 kg, helt omotionerad i hela sitt liv, och nyss gjort en pacemaker-operation, där musklerna nästan förtvinat för honom i benen.. p.gr.a. Allt sängliggande.. Ja vi får se... den dagen den sorgen..

Handskak