GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMMLVI, Thailand

22 november 2017

88,8 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,885 (uppåt)



Man sörjer för den döde i 7 dagar,

men för dåren i en hel livstid!!

Idag så tyckte jag livet var lite sletet och halvtråkigt. Hade ju sysselsatt mig med att plåga stackars Ingemar i morse med att få iväg honom på en mer normalt lång cykeltur. Jag fick ljuga ihop att vi skulle köpa bananer på vägen, och att den banantanten ”bara huserar en bit bortåt vägen”..

Så när krutröken lagt sig, så fick Ingemar lite mer än 1 mil extra i benen idag, bra för gubb-skrället tror jag..Och sedan så har jag startat med att undervisa Namkaeng med att köra motorbike, hon fyllde ju 15 år nu i gångna 31 oktober, så hon är laglig på att köra.

Vi stack bort till en stor cementyta vid kinesiska templet och de stora fiskarna finns, där faktiskt Yongyut också fick lära sig att köra motorbike för många år sedan, och dessutom hör och häpna på samma motorbike... Namkaeng, hade noll problem, lättlärd som skam, och så himla kul tyckte hon det var, så alltid roligt att hjälpa till det lilla man kan.

Men det är ju lite grand att lära henne, och framför allt så är det en HEL DEL att få henne att ta bort ur sin skalle, i form av olika olater som thai har för sig. De har ju lärt sig att köra via andra by-bor som själva aldrig har haft ett körkort, och är självlärda. Med andra ord helt värdelösa.



Så jag tog det ifrån början med henne... Man stannar och man TITTAR åt; höger - vänster - höger, innan man kör ut på stora vägen, och detta med att bara köra ut och tvinga de på stora vägen att veja, sade jag till henne, är det bästa sättet om hon vill bli ihjälkörd...

Sedan blev det lite taktiskt snack, i form av att lära sig att INTE låsa hjulen i grus, ja om möjligt inte ens broms i grus, detta är ju annars det bästa sättet att krascha och falla... Men Namkaeng, körde riktigt bra redan ifrån början, och var så stolt där hon körde runt runt på den stora cementytan, som nog var kanske 200 meter i diameter, så det var gott om plats...

Fortsättning följer, och sedan blir det körkort för lilla damen.... Jag kommer om pengarna finns där, att köpa en ny motorbike, och sedan kan Namkaeng få vår gamla Honda Click, den är ju i gott skick skall sägas... Och sedan kunna ta sig själv till skolan, utan att vi behöver lägga oss i....



Sedan har jag umgåtts lite med Yongan, tjötat lite grand, och nu efter det att jag kollat på en film på datorn, så har jag startat upp att baka Pizzabröd. Blev plötsligt så himla sugen. Har ju varit på detta tidigare, och bara väntat tills sugit har tagit fart. Men nu gör jag bara brödet, lägger smör på och tar kaffe till.... Skall bli kul att se om jag får godkänt, eller om detta blir sista gången...

Brödet blev som vanligt gott bröd, smakade inte alls som pizzabröd, så den drömmen kan jag slå ur hågen... Strunt samma, ty kvällen avslutades med Håkan, och vi tittade på hans storbilds-TV, kan man kalla 52 tum för storbild?.. Vi tittade i alla fall på matchen Arsenal-Tottenham (2-0), och delade en flarra vitt vin.

Jättetrevligt, men just detta sista är också anledningen till att jag sitter i skrivande stund klockan 01.53 sömnlös vid datorn. Det är bara fan att man aldrig lär sig, alkohol och min kropp går bara inte ihop. Nå väl får välan vara glad att det inte är nåt värre att klaga på...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMLV, Thailand

21 november 2017

89,0 kilo – 88,4 kilo (21 km) 1 timme 23 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;  3,869 (nedåt)



En antydan sårar djupare än sanningen!!

Foto buddistbord på utsidan god lycka - Dessa s.k. Buddist-bord eller skall man kalla det för offer-bord. De innehåller gärna sötdrickor, liljeholmens ljus, lite blommor, plus lite skålar i låtsas-silver m.m.m. Sedan har man det bordet stående alldeles framför det som man vill ha ”välsignat”

OM man skall vara snäll, då kan man kalla detta Buddah-bord/offer-bord, för en thailändsk kostnads-beräkning, eller en thailändsk marknads-ekonomi-undersökning. Ty bordet ersätter allting som handlar om att ta reda på fakta och sunt förnuft, och man satsar istället all sin lycka och sina pengar på ren tur... DETTA är hur en thai hanterar sitt liv i form av planering.



Detta bord som jag tänker på nu, står idag framför de små byggnader som innehåller bara ett plan där man arbetar framför dörren. Den första hyresgästen var ju min cykel-reparatör i byn. Han flyttade dit, ty det låg ju alldeles vid vägen, till skillnad emot hans förra verkstad som låg i utkanten av byn. Så han tänkte nog lite grand, att han skulle få mer kunder som susade förbi där ute på vägen.

Bra tanke och han var nog lycklig där, ända tills han upptäckte att han måste betala den hyran som han skrivit under på, alltså 4.000 baht i månaden. Han flyttade då lika snabbt iväg, som han flyttat dit. Nu stod det tomt i 4 månader, sedan dök det upp en mat-tant som ville sälja mat så klart, dessa finns inte bara 13 på dussinet som vi brukar säga i västerland, utan här finns det nog upp emot 20 st på dussinet, som säljer mat.





Denna dam sålde mat i nästan  2 månader tills hon upptäckte att detta lönade sig inte. Jag kan säga inom parentes, att det aldrig lönar sig att sälja mat, om man inte lyckas med att hitta en någorlunda plats där man är hyggligt ensam. Men att tro att man står där ensam och säljer mat, och man skall skrapa ihop 4.000 baht till hyran, innan man ens kan börja prata om att få ihop en inkomst att stoppa i fickan..



Att tro att det skall fungera är ju helt uppåt väggarna.. Dessa matsäljare finns det ett otroligt antal av precis överallt... Trots detta... Så nu har det stått tomt säkert i runt 4 månader. Och igår såg jag när jag cyklade förbi några damer med barn som huserade runt där, och man kunde ju se vad som var i görningen. Ett nytt mat-ställe... Inget nytt under solen. Och idag så stod det ett sådant buddah-bord utanför ingången för att ge tur och framgång i deras liv..



Med tanke på vad som skrivits tidigare i detta kapitel, så är det ju kanske helt på sin plats att publicera lite foton av den undersköna mat som thai käkar här uppe i Isaan... Det mesta ser ut som Isaan-mat och luktar som Isaan-mat, men det kan ju ha smugit sig in en katt bland hermelinerna, ursäkta den dåliga ordvitsen, ja jag tänkte på lukten...





Så kanske det då är lukten som skiljer de olika maträtterna åt i Thailand... Jag är nog lite träig i mitt tyckande, men nog måste väl någon mer än jag finna det vara en ganska enahanda kost/mat som thai har i denna landsdel.  Jag finner det vara nästan detsamma, men detta kan ju också bero på att jag är en fullständig ”analfabet” vad det gäller thai och Isaan-food.  



Vad är det för ett himla konstigt ord förresten? Bara för att man tycker det luktar illa med thaimaten, så kallar jag det för att vara anal-fabet.. SÅ rolig får man bara inte vara.... Så jag slutar nu innan det brakar ännu mer utför med ord-vitserierna...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMLIV, Thailand

20 november 2017

89,2 kilo – 88,5 kilo (18 km) 1 timme 16 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,888 (nedåt)



Till varje svar finns en ny fråga!!

Man kan alltså se samma sak, men se två olika saker, och båda sakerna kan vara en sanning. Men för den ene blir det till en lögn eller felaktighet. Därför vill jag gärna vara försiktig med att döma för hårt detta med ris-tillverkningen som ju görs utav Yongyut. Jag vet att med västerländsk sans och balans, så är det en förlustaffär, men med Yongans sätt att se det hela, så är det ett underbart liv, som kanske inte alltid kan räknas i kronor och ören, eller i hennes fall thai-baht och satanger...

”Vi lever NU”, tycker Yongan.... Och jag menar att ”vi lever också imorgon”. Dessa två olika meningar ställer till en massa förtret i de flesta äktenskap. Tänk bara hur hett det kan gå till mellan 2 parter i ett svenskt äktenskap, tänk Er då hur det kan fungera i ett bland-äktenskap... Stormigt minst sagt..... haha!!

”Darling, I dont want people rent my land”!! Yongan vände sig emot mig när vi gått till sängs härom kvällen. – ”Jasså är det inte bra då om du kan slippa förlora en massa pengar, och istället faktiskt tjäna lite pengar”? Hon svarade; - ”But it is my land, it feel I give away my land, no good for me”!!!

Jag känner inom mig exakt vad hon menar. ÄVEN om detta är den värsta typen av exempel på hur folk ifrån U-länder resonerar, eller kanske brister i resonemang, så förstår jag lite grand, att hon släpper in folk inom sin personliga sfär i livet. OM hon anser på detta sätt, så måste jag faktiskt respektera, och istället kanske börja räkna över, hur mycket detta ”nöje” kommer att kosta mig!!

Skit samma med bondförnuft och excellenta excel sheetpages.... I verkliga livet när det kommer till kritan, så kanske man skall se till att ha en nöjd fru, ty att vara en något mindre nöjd äkta man, är kanske lite lättare att stå ut med i jämförelse.... Istället får jag se om jag överhuvudtaget får en chans att påverka någonting alls.



Det förekommer snack emellan de olika parterna Alaam, och hennes fästman Pots, och brodern nere i Bangkok, och även lite grand Yongyuts s.k. Old man... Och sedan får jag reda på en extremt ”friserad” sanning, som är tillklippt och tillskuren, så som thai tror den skall vara, för att hålla mig nöjd, och att jag håller käften, och håller mig utanför det hela...

Jag är övertygad om att hon kommer att köra ris igen, men om hon kan göra detta utan att det kostar oss i familjen mer pengar än kanske några tusen baht, så må det vara hänt, Ja ”terapi” kanske är den bästa benämningen på den typ av verksamhet som thai håller på med, hahaha!!!

Jag tänker faktiskt vid närmare eftertanke låta Yongan få känna på hur det känns att själv få stå för fiolerna, och ta ansvar för det hela. Ty om nu kostnaden för att gro detta ris är runt 11.000 baht på årsbasis, och sedan vi (Yongan+Namkaeng) käkar ris för typ 5.000 baht, som vi alltså slipper att betala nu då med denna odling.

Då borde jag väl i rimlighetens tecken kunna gå med på att hon får köra sina 5 rai ris, vi förlorar ju inte några speciellt stora pengar på detta, kanske 5-6.000 baht.. . Och låta Yongan köra sin terapi med ris-groendet. Men som det är sagt, detta med att gro ris är en förlust-affär utan någon som helst tvekan, om vi nu ser på alla aspekter på kostnads-kalkylen. Låt Er ALDRIG luras att tro något annat...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMLIII, Thailand

19 november 2017

89,5 kilo – 89,0 kilo (36 km) 2 timmar 9 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;  3,892 (nedåt)


Vägen till Nong Bua Daeng


Oxen känner inte sin egna styrka..

Idag så ville Yongan åka upp igen till Nong Bua Daeng, och fixa till sitt bankkonto på den röda (rosa) banken, alltså Farmers Bank. Hon har ju lyckats med att ändra sitt namn som ni säkert kommer ihåg, och lagt till sitt gamla efternamn ”Chaipha”, och lyckats få det som ett mellannamn istället för som ett andra efternamn...

Dock så är hennes bankbok den enda officiella handlingen kvar där hon heter Yongyut, och mitt efternamn, alltså inget Chaipha. Hon vill gärna fixa till detta, ty att bara ha ett falang-efternamn är ingen speciellt bra medicin uppe i dessa tassemarker i Isaan, ingen fan vet då på pappret vem Yongan är, men om hon lägger tillbaka Chaipha, så kommer alla att komma ihåg, och veta vem hon är...

OK, vi åkte till någon avdelning till banken i Nong Bua Daeng som ligger bra till, men det visade sig att Yongan hade öppnat sitt bankonto i något som heter Kasi Sombon, och som ligger 40 km bortåt vägen... Detta är fanimej inte klokt hur dessa människor INTE tänker sig för, och därför får göra en jäkla massa extra-arbete helt i onödan faktiskt.

Vi sitter där i bilen mellan Nong Bua Daeng och detta Kasi Sombon, när Yongan säger, jag skall öppna ett nytt konto nere i Chaiyaphum. Jag tvär-surnade till omgående, och frågade; ”Men vad sjuttan gör vi här då, vi har kört nu 7,5 mil plus 2 mil, och har 2 mil kvar, och sedan hela hemresan? Vad gör vi här, du kunde ju stannat hemma, åkt ned till Farmer bank hemma i Chaiyaphum, och öppnat ditt konto där...

Svaret blev lika underligt som konstigt som helt oförstårligt! ”I must take away kontot” svarar hon mig.. Men varför då, svarar jag, Skit bara i kontot, låt det ligga där overksamt, så dödar ju banken kontot till slut... Hon svarar bestämt på detta; ”Så gör man inte här i Thailand”... Jasså, säger jag, ”bättre då att köra upp emot 20 mil hit upp i salladen bara för att avsluta ett jäkla bankkonto...



Jag lugnade mig snart, och tog hela resan som en familjeutflykt i det gröna, och nerverna kom snart på plats igen, allt medans vi sakta men säkert tog oss upp över de höga bergen som skiljer Chaiyaphum och Nong Bua Daeng... Namnet Nong Bua Daeng förresten, betyder "vatten med röda näckrosor", om nu någon vill veta...

När vi körde genom Chaiyaphum på hemvägen, så stannade jag till för att få ett pris på försäkringen för bilen. Det stället jag väljer blir det som Ingemar använt nu i flertalet år. Vi fick sitta ned medans tösen kontaktade ett par försäkringsbolag som hon representerade, och efter 1 timme styvt, så langade hon över ett pris till oss, för vår Honda City årsmodell 2012...

Kostnaden totalt med nummer 1  - alltså den högsta servicen blev 14.614 baht för första året, men i den premien så ingick det en kamera inmonterad och klar,. Thaiarna här är helt paniska på att ha kamera i bilen, och har gått på detta med hull och hår... Men om jag tar bort kostnaden för kameran runt 2000 baht, så ligger min premie på 12.600 bahjt cirka, och det är helt OK för min del faktiskt tycker jag...

Vi kommer nu att köpa denna försäkring i samband med att den gamla löper ut den 27 december 2017.... Saker och ting börjar komma på plats, men det är bara fan vad det dyker upp saker som skall betalas nu,. verkar ju aldrig ta slut. Jag trodde läget var under kontroll nu när huset var klart, men vi har istället öppnat andra "avgrundshål" ekonomiskt sett känns det som, så jag tänker hålla i allt för vad jag är värd...

Vi har ju vårt nya kylskåp den 22 november, vi kommer att köpa en ny storbilds-TV den 25 december, jag skall lägga pengar på Yongans tak uppe i Nong Bua Daeng, och jag kommer att åka på 12.000 baht cirka, för att röja mark, så myndigheterna kan exakt-mäta Yongans mark, och kunna hålla grannarna borta ifrån att sno lite land varje dag, som dom håller på med nu.. Och sedan den 27 december så blir det betalning då av bilförsäkringen

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMLII, Thailand

18 november 2017

89,5 kilo – 88,7 kilo (24 km) 1 timme 39 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,898 (nedåt)



Ingen frukt faller från förtorkade träd!!

På tal om geografiska områden, så har vi ju här i Thailand en musik-form som heter ”Morlam”. Det är en musikform som kommer ursprungligen ifrån Laos, den finns visserligen spridd söderut i Thailand, men det beror på att så många Isaan-människor flyttar på sig, och tar med musikformen till dit dom flyttar...

Så hur stort intresset egentligen är utanför Laos och här i Isaan vet jag inte, men jag tror faktiskt att det nog finns andra musikformer runt om i Thailand som just de områdena har adopterat. Mor lam är en kultur-företeelse djupt rotad i folksjälen här, runt där jag bor i Chaiyaphum, vidare som sträcker sid bort emot Khon Kaen, vidare till Ubon, och fortsätter in i Laos till Savannaketh...



Som jag fattat det hela, så finns det lite olika stilar, och det har också Yongyut informerat mig om. Men Chaiyaphum-borna är fastnaglade vid sin stil på Mor lam, och vad jag kan se och höra med egna ögon på festivaler, och marknader, och fester, så kör dom ju med en sådan där strängad sak som inte liknar nåt annat, men mest ser man deras flöjt, alltså flera bamburör som är fastbundna med varandra, och dom är olika långa, som ger olika toner..

Musiken är entonig som skam, och för oss som är vana vid ”Lyckliga gatan” och ”Vi här bak i bilen”, vi orkar ju inte lyssna länge, innan man sakta känner att man blir tokig. Melodin hittar ingen väg alls, och det är bara just det... enformigt som skam... Men Thai älskar sin musik förstås, och konstigt vore väl det annars. Kan vi älska våra ”polskor” så kan vi ju inte gärna missunna Lao och isaan-borna att älska sin Mor Lam..



Idag då, liksom de flesta morgnar, så startade Old Food här bredvid, med att öppna sina fönster åt vårt håll, öppna dörren, och sedan dra på med Mor Lam musik, ibland så har hon, eller kanske dottern varit stygg, och då kommer det istället buddistiska böner från deras stereo, svinhögt förstås, dom skiter ju i hänsyn som ni alla vet.

Men lika ofta så kommer Mor Lam musik, och denna kärring älskar sin regionala Mor Lam. Och den är vidrigt kass att lyssna på, En endaste jäkla ton på både instrument som sångare, ja sångare är nog fel, de jäklarna babblar istället som långsamma värdelösa hip hopare tycker jag...



Vilken musik det finns annars i andra regioner, inte en susning, det är ursvårt att få grepp på detta land. Landet är så varierande som jag skrivit förut, och det innehåller mängder av precis allting. I Sverige är vi enormt likriktade, och liksom stöpta i samma form, men här har ju inte politikerna hunnit så långt med att likrikta folket ännu.

Folk lever efter sina egna val i livet och regler, och skiter i vad som sker nere i Bangkok. Folk i Bangkok är ju jättetacksamma för detta, och kan då rätt ostört råna landet på dess tillgångar. Folk ute på landet fattar inte ett skit om någonting utanför by-gränsen, och ställa frågor gör man inte...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMLI, Thailand

17 november 2017

89,3 kilo – 88,5 kilo (22 km) 1 timme 26 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,918 (nedåt)



Den som blir arg utan anledning,

blir också glad utan anledning!!

Själva scenariot som jag skall skriva om, har ni ju läst om flera gånger tidigare, men jag vill ändå kortfattat berätta om dagens ”seglats” med cykeln ute i det ”gröna”, eller som stockholmarna säger; ute i salladen eller spenaten.... Idag som detta skedde är i alla fall tisdag, och jag och Ingemar startade hyggligt tidigt på morgonkvisten.

Vi cyklade runt under vårt som vanligt livliga samtal mellan cyklarna, och vi cyklade runt det som vi i dagligt tal kallar ”träsket”, det är alltså en runda på styvt 14 kilometer utan backar och mestadels medvind. Det är ju de kraven som den gode Ingemar har, för att våga sig ut och hojja, alltså; solen i moln, vinden noll, och inga backar... Vi snackar om en riktig "äventyrare" här...Hehehehe.....

Vi körde runt och 5 kilometer hemifrån, så släppte jag Ingemar, som fick cykla hemåt ensammen. Jag fortsatte på min 26 kilometers runda, alltså förbi "tyskens" hus. När jag kommit runt 22 kilometer, så låg den där frestande grusvägen där in till vänster. Jag dök in där, ty det var ju nästan 1 år sedan sist jag var in där.

Jag började att cykla, och njuta där inne i grönskan. Det är faktiskt en helt annan värld därinne, må man säga. Inte ett endaste bilmöte eller mopedmöte fick jag på hela tiden, skitskönt. Jag cyklade på duktigt, men efter styvt 7 kilometer, så började jag undra vart i sjutton som avtagsvägen in till höger ligger.

Jag skall erkänna att jag helt och fullständigt hade glömt allt vad färdriktning heter. Kommer inte ihåg någonting alls kändes det som. Jag passerade en kofösare med 10 kossor nånting, log och vinkade, han tittade långt efter mig men log... Jag stannade, och frågade 2 stycken thai-gubbar som satt där i skuggan och såg allmänt utmattade ut, de var la i 45-50 års-åldern, men liknade mest en 70;årig Kirk Douglas med fårade ansikten.

De kunde inte ens svara mig med en handviftning vilket håll jag skulle åt, så jag sket i dom till slut. Jag cyklade vidare typ 20 minuter, och såg en väg ned till höger, tog in där körde 1 kilometer, och där stod 2 fräscha thailändare ute på sitt risfält. Jag frågade vägen, och den ene viftade frenetiskt till mig att åka tillbaka lång väg, sade han. Lång väg!!



Jag tackade, sket i vad han föreslog, inte fan åker jag tillbaka med svansen mellan benen, glöm det, jag hade aldrig nått dit där jag är idag genom att ge mig, och vända tillbaka. Va då? Var jag är idag? Ja så menade ni, vilse??!! Löjligt resonemang.... Hahaha!! Jag körde i alla fall framåt istället för att åka tillbaka, och nu gav jag mig fan på att kolla på vägar in till höger, och inte ge mig.

Jag cyklade i en styv timme, och tyckte bara att denna jäkla grusväg blev längre och längre, det dök upp nya krökar, nya kurvor, nya gropar i vägen, och nya raksträckor där inne i salladen. Men jag fortsatte. Till slut så såg jag ett tempel långt här ute i ingenstans. Och strax efter så kom det, om man nu så ärovördigt får kalla det, för en T-korsning!!

Jag stannade mitt i korset, och där framför mig lufsar samma jäkla kossor, och samma jäkla kofösare mitt på vägen, som jag hade sett nästan 90 minuter tidigare.... Jag hade fanimej kört i en cirkel. Ja jag hade kört så mesigt i en cirkel, och var tillbaka där jag var långt tidigare.

Jag, alltså killen som satt i mitt vardagsrum hemma i Askim, och tittade på amerikansk film, om gubbar som lufsar runt i öknen i Amerika utan vatten, och idioterna fattar inte att dom går i cirklar, sedan sträcker man sig efter kaffekoppen, och tycker dom är idioter...

Jag stannade denna gången och frågade kofösaren, nu var min starkaste vilja att komma ut ur denna vildmark och hem, törstig som fan och bara varmt vatten... Han verkade vara på alerten, och viftade åt "leo sai" (vänster), och sedan "tom pai" (rakt fram)... OK jag litade på honom ty han såg ju frisker ut.



Nu visste jag exakt var jag var, och var ko-lugn, om man nu får säga så efter detta möte med kossorna. Vägen hemåt på grusvägen tog plötsligt en sväng åt höger, men där låg en sväng in till vänster som jag aldrig sett förut. Så idiot som man är, ner där och cyklade en kilometer, såg ett tempel igen, jag passerade och körde några hundra meter.

Vägen delade sig, och jag kände mig i form, resonerade som så att det ju är mycket roligare att köra parallellt med asfalten ute i skogen, så jag tog vänster här, trots att vägen gick rakt fram. Cyklade nog runt 2 kilometer, då denna lilla stig tog slut när jag kom upp på en grusväg, och där framför mig tornade det där jäkla templet upp sig som jag hade sett tidigare vid T-korset.... Va fan skall detta aldrig ta slut eller....

Skit samma, jag vände på en femöring och körde tillbaka till där jag hade kört vänster. Fortsatte där efter på den stig som gick rakt fram... Efter 1 kilometer, så blev det bom stopp ute på risfälten, denna stig slutade vid en liten hydda, där det låg en thai och slumrade så vackert i.

Han blev väckt av sin skällande hund, fick nog skit-slaget när han fick se en Järnbrottskille där i Thailands djungel.. Jag vände återigen, fick trampa tillbaka igen till den första grusvägen. Nu kände jag mig ganska mör, nu gick det bra utan några krusiduller, och jag kom hem efter 2 timmar och 53 minuters envetet cyklande i Thailands natur.

Och jag älskade nästan varje minut av det. Men en stilla undran... Hur fasen skall man bete sig, om man får punka 1,5 mil hemifrån ute i spenaten, skall man gå/lufsa eller skall man bara sätta sig i skuggan och lipa?

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMML (3.050), Thailand

16 november 2017

89,2 kilo – 88,5 kilo (36 km) 1 timme 56 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,915 (nedåt)



Den som lever med djävulen,

blir själv en djävul!!

Idag måndag så kom Yongyut hem igen efter 6 dagars arbete uppe i Nong Bua Daeng. Först kom syster ysters fästman ”Pots” med den ”gamle mannen”, som Yongan kallar honom. Han är 74 år gammal, och är fräsch som en oxe. Pots 51 år gammal stod där med dålig rygg, och kunde inte hjälpa till att bära medans den gamle mannen tog dessa 33 kilos säckar på rygg/nacke, och bar in till baksidan av vårt hem.

Jag själv skulle aldrig i detta jordelivet röra sådana vikter, inte med min rygg inte... Den gamle bar in 8 st säckar i alla fall, vilka senare skall köras, och skall lagras nere hos syster Banloo nere vid grisfarmen, ni vet.. Tanken är att Yongyut skall kunna ha det riset att äta för dagligt bruk, det handlar ju om över 264 kilo som ligger där, alltså runt 22 kilo att käka per månad.

När jag sade detta, så sade Yongan att hon skulle äta, och det som blev över tills nästa års skörd, skulle hon då sälja.... Hur det nu går med nästa års skörd vet jag inte, speciellt som hon ju tidigare bara för 2 dagar sedan sade att hon skall ”rent out” marken, istället för att göra ris. Jag tar dock inte för allvarligt på det hela, skiter egentligen i det hela, men en sak är säker, det blir inga större investeringar från min sida i ris i alla fall något, mer...

Men vill Yongan arbeta med det, och lägga sin tid på det, så får hon göra det. Hon är vuxen och får göra som hon vill med sin fritid, vilket hon för övrigt har alldeles för mycket av.. Jag har nu i alla fall plockat av både henne, och i smyg denne ”Pots” lite oskyldig information om riset, och kostnader och sådana saker. Jag vill ju gärna kunna göra en hygglig kostnads-beräkning att luta mig emot, innan jag gnäller ihjäl stackars Yongyut...

Så här kommer lite lösryckt information om det hela, jag vet att flera av Er hemma i Sverige kanske tycker att detta är lite av ”värdelös” information, men jag har funnit att ganska många faktiskt är ganska intresserade utav hur detta faller ut med risskörden m.m. Så här kommer det då!!

De har sått totalt 5 rai (8.000 m2) av ris, Tydligen så finns det 2 sorts ris här som de sått, och det är; ”Khaunioo” (alltså knåderis-sticky rice), och sedan nåt som heter ”Kayaoo”.. De skördade nu då i år 15 säckar Khaunioo, och 15 säckar Kayaoo, totalt 29 säckar ris. 1 säck Khaunioo fick hon lämna ifrån sig till ”kvarnen” där i byn, så totalt hem då blev 29 säckar.



Khaunioo-säckarna vägde 33 kilo medans Kayaoo-säckarna vägde 32 kilo styck... Och lägger jag ihop så blir det i total skörd 942 kilo. Inkomsten när dom säljer detta ligger på 12 baht för Khaunioo, samt 11 baht Kayaoo-riset. Detta ger total inkomst i reda pengar på 10.842 thailändska baht...

De utlägg som jag, som är en fullständig novis, luskat ut är ungefär; Lönekostnad 3 dagars arbete totalt; 5.500 baht plus 2.000 baht för maskin som flyttade riset ifrån A till B och in i säckar.....

Total kostnad där alltså; 7.500 baht. Tillkommer gör mat för 3 dagar till arbetarna, det skall ju ingå i lönen också, den kostnaden blev i alla fall; 1,550 baht.. Denna summa är beräknad på att Yongan anställde 12 personer första dagen, 7 personer andra dagen, och slutligen 2 personer 3:e och sista dagen...

Så naturligtvis finns det kostnader som inga thai någonsin har en susning om som t.ex. bensinkostnad fram och åter, ett antal gånger 20 mil varje gång. Matkostnad under alla dessa turer när dom förarbetar risfälten. Inköp av plantor som man sätter, dessa fick Yongan gratis i år av sin syster, som säkerligen kommer att få ris i ersättning för detta. Men denna info kommer nog inte mig till delo...

Räknar man grovt och extremt snällt, så ligger Yongan runt 2.000 baht PLUS, men då måste jag låta bli att räkna med detta sista jag nämnde som bensin och mat, ty annars blir det MINUS, ja MINUS precis som jag förutspådde redan från början. Men jag vill inte säga för mycket, varför dra hit de onda andarna som skall kasta sin otur över hela familjen i ovälderliga tider framåt.....

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMXLIX, Thailand

15 november 2017

88,9 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,938 (nedåt)



Sälj inte skinnet,

förrän björnen är skjuten!!

Ja jag nämnde ju i förra kapitlet att Håkan kom in, och lät oss smaka på hans köttbullar. Jag skulle väl också ha sagt att han kom in därför att han var hitbjuden till mitt hem, för att käka lunch ihop med; York, Risto, Ingemar, Håkan och mig själv. Vi käkade sill och potatis, med gräddfil och trädgårdsuppfödd gräslök....

Ett gäng med Leo (öl), dök också ner i magen ihop med maten. Det blev en go lunch med goa gubbar, där vi dryftade alla frånvarande vänner och bekanta, och löste en del problem ute i världen faktiskt. Men jag känner numer faktiskt, att jag oftast över-äter när jag käkar denna sill.

Det är så himla gott, så man har svårt att sluta äta, och priset man får betala är att man har sill-smaken i munnen under resterande delen av eftermiddagen och kvällen, och jag i alla fall, har ganska ”sur” mage som svider lite i magmunnen... Så fortsättningsvis, så får jag antingen käka lite mindre sill till måltiden, eller så får jag helt enkelt ta en sup eller två, något annat sätt finns ju inte för att klara ”biffen”...

Håkan berättade under lunchen en himla kul grej som jag inte visste om. Ni vet detta med Näskaffe, det är ju en stor grej här i Thailand, och populärt att dricka. Folk som kommer från det bryggmalda förlovade landet Sverige, brukar ju alltid kommentera hur låg status Näskaffe har, och hur äckligt det är.

Jag själv kom i kontakt med näskaffe första gången när jag gjorde lumpen. Innan dess under HELA min livs tid, så var det dagligen bryggmalet mellanrost Gevalia, och inget annat. Så chocken blev stor i lumpen när dom endast hade Näskaffe. Jag kan dock säga ärligt talat, allt skitsnack lagt åt sidan,

Att efter bara kanske 2 veckor, så tänkte jag inte längre på Gevalia, jag gillade näskaffet och min kropp accepterade det till 100%. Sedan när jag mönstrade av, och kom hem igen, och började med Gevalia igen, så dröjde det ju inte länge alls innan man tyckte att Gevalia var nummer 1.



Så med detta så vill jag ha sagt, att det är nog mer en vanesak detta med vilket kaffe man dricker. Om man nu inte är som många fjantar man läser om ute på internet, som bjäppar och tjötar sitt skitsnack om Zoega och andra konstigheter, för dessa mesar, så kallar jag dom inte för riktiga kaffedrickare, det är bara PK-nissar som gör vad ”modet” kräver och föreskriver.

I alla fall, Håkan berättade att han hade en kompis som det visade sig hade sålt kaffe i mer än 10 år, när dom sågs igen efter att ha kommit ifrån varandra sedan skoltiden. Killen frågade Håkan om han ville ha en kopp kaffe... och höll upp en burk med Näskaffe, och berättade sedan för Håkan, att han sålde kaffe sedan många år tillbaka.

Håkan som visst var lite sugen på en kopp, sade att han inte hade tid, utan måste göra ett ärende, han ville ju inte dricka detta äckliga kaffe sade han till mig. Då säger den gamle kompisen till Håkan, inga problem, kom tillbaka om en timme, så skall du få den bästa koppen kaffe du någonsin druckit...

Håkan ville ju inte göra honom ledsen, utan lovade komma tillbaka. Vilket han också gjorde. Håkan berättade för mig, ”Det var fanimej ett otroligt gott kaffe”. Hans kompis berättade att folk gör ett general-fel med Näskaffet, och det är att dom överdoserar, alla gör det nästan, de tar alldeles för mycket kaffe i koppen.

Och sedan berättade han att man skall koka upp vattnet, hälla i lagom med kaffe i muggen, och låta det stå och dra i runt 10-15 minuter, innan man dricker det. DÅ är det underbart gott... Så nu skall jag själv här hemma pröva, och se om detta verkligen stämmer, eller om det är en skröna....

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMXLVIII, Thailand

14 november 2017

89,2 kilo – 87,5 kilo (44 km) 2 timmar 54 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,943 (nedåt)



Det är bättre att vara generad,

än att ha ett brustet hjärta!!

Faktiskt lite kul nu tycker jag, ty när man kommer ner till Bens Bar, så märker man att folk har börjat komma tillbaka igen ifrån sina resor till sina hemländer. Många som bor här, halv-bor ju här halva tiden bara. Så igår lördag ville Ingemar träffas, och käka god mat på Bens Bar....

Jag vill ju inte tacka nej till att komma ut lite, och också få lite ombyte i maten. Dessutom så var ju Ben själv där, och då kunde man med fördel beställa stekta potatis, ty han fattar ju att man skall smörsteka dom, och ta det vackert med dom... Hans fru har försökt att ta över och steka potatis, men hon gör det a la thai-style, och det är vidrigt äckligt.

Hon dumpar potatisen i ett hav av matolja, och fritterar dom som om hon skulle göra french fraiche... Så smaken på de stekta potatisen, blir skitäckligt milt sagt..... Första gången detta hände sa jag inget... Andra gången sade jag till irriterat, och 3.e gången så gick jag in i köket, och sade att jag vill fan inte ha äckliga olje-dränkta potatisar, jag vill ha smörsteka potatisar, precis som jag beställt dom..

Ben fick höra detta, och numera så gör han dom igen, och fruns försök till att göra detta till en thai-rätt, har stoppats i sina lindor som tur är... Så vi käkade en pepparstek, som inte var en pepparstek, mer än gris-stek, men skit samma, den smakade kanonbra.

En annan sak jag vill nämna, nere på baren som jag lade märke till, är alla dessa lärare som springer där och suger hela kvällen på en öl... Det är väl gott och väl, de bestämmer ju själva. Men igår när jag skulle betala min nota, så kom det fram ett helt gäng med dessa ungdomar, de är alltså de som är engelska-lärare här i Chaiyaphum.



Ja det är vuxna människor, och dom vill ju bli behandlade som vuxna människor, men detta brukar ju bara vara tills det "tar emot". Ja detta är ju tecknet egentligen, på skillnaden mellan ungdom och vuxna människor. Dessa är i alla fall mellan 22-32 år tror jag mig veta..

I alla fall de skulle också betala, och medans jag satt där så kom dom på parad, och inte en endaste av dessa typ 12 st ungdomar, lade en endaste baht i dricks till tjejen i baren. Dom VET så jäkla väl att tjejerna ingen lön har, utan de får endast dela på dricksen som kommer in, DET är deras lön.

Så för min del, jag anser, att dessa ungdomar som skall vara så vittberesta och utåtriktade, inte fan har varken vett, etikett, eller förstånd till att lägga tips, det vittnar mer om deras omogenhet, och det känns fanimej som en skam för mig falangen också, där jag stod. Jag kände mig så dum, så jag dubblade min egen dricks, och gav 50 baht till granningen...

Vår julfest som vi skall avhålla i år igen, blir säkert lika lyckad som de förra åren. Vi är i dagsläget 15 st par, alltså 30 personer, och det mesta flyter på. Skall bli himla kul i alla fall att träffa gubbarna igen, och ta ett stilla järn ihop med trevligt folk... Men visst är det kul när t.om. en engelsman anmält sig utifrån det blå.

Så med honom, så är vi alltså; svenskar,, kanadensare, tyskar, irländare, finnar och smålänningar. Så det blir många olika språk som man får glädjen att utöva... Jag håller på så sakterliga, att dela ut uppgifter för gubbarna i form av olika maträtter, idag så kom Håkan till oss, och vi fick smaka på hur hans köttbullar kommer att smaka, och kan bara säga, rent ut sagt, kanon-goa köttbullar.

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMXLVII, Thailand

13 november 2017

89,3 kilo – 88,5 kilo (36 km) 1 timme 55 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,960 (nedåt)



Bläck torkar snabbt,

dock inte tårar!

Detta första foto sparade jag in på datorn när jag fick det. Det är inte många saker som riktigt påminner mig känslomässigt om Sverige längre, men det som nog alltid kommer att finnas kvar i mig i alla fall är; En svensk sommaräng.... Det finns noll och ingenting att jämföra med konstigt nog i Thailand.

Thailand har alla dessa fantastiska blommor i alla dess färger och skepnader, blommor som vi i Skandinavien har svårt att jämföra med faktiskt. Men en svensk sommaräng är något enastående grannt faktiskt. Den mångfald som finns där, hittar du ingen annanstans utanför Skandinavien och Nordamerika tror jag....

Jag har sett här i Isaan, Chaiyaphums provins-blomma, som är en typ av tulpan, alltså en lila tulpan. Men de ängar som dom rå-skryter om här, och som skall vara en turist-attraktion är i mina ögon rena rama bluffen på ett sätt. I alla fall om man jämför med en svensk sommaräng!!


Denna lila blomma är Chaiyaphums motsvarighet till vår "landskapsblomma"..

Jo titta på fotot på den lila granna ängen, så ser man ju med blotta ögat, hur planterad av människohand denna thai-äng är, medans den svenska sommarängen helt är tillverkad av naturen, och skitande kossor antar jag.... Så det är en sak som är rotad fast i mig....



Den andra saken är bilden, och foton, och minnet, av den svenska västkusten. Jag vet att det är kanske lite löjligt, men när man inte längre bor hemma, så blir dessa saker jätte-stora, förr när man bodde i Sverige, så brydde man sig inte alls lika mycket.... Men en svensk västkustbild av klipporna i solskenet och havet, det värmer mitt hjärta....



Om jag vågar vara lite vulgär??? Jo inpyrt i mig finns också minnet av våra krogar, ställen dit jag kan gå för att få mitt lystmäte av riktigt gott tillagade köttbitar i alla de former, tänk Er en riktigt god mör köttbit (nöt förstås) och ett riktigt gott lent vin, och en vacker bolrdsduk på bordet...

Av dessa 3 saker, så måste man ta bort en sak! Vilken blir det? Handen på hjärtat? Maten, vinet eller kvinnan? Ja om jag skall vara ärlig som boende i denna tornado av icke falang-kultur, så åker nog tyvärr kvinnan åt helsicke först tror jag... Ja så blir det utan tvekan. Köttet och vinet först....




Jag avslutar med lite foton som Yongan skickar till mig på kvällskvisten när dagens arbete är färdigt.... Hon har mycket mark den damen. Första dagen sade hon, så hade hon 12 thai arbetandes för 250 baht per dag/anställd (ja jag vet..... men M/M-lönen 300 baht gäller inte överallt i Thailand).



2:a dagen, så var hon nere på 5st thai, och 3:e och sista dagen, så hade hon 2 st thai anställda den dagen... Hon hade nu skördat sitt ris, och sedan tog arbetet vid, vad man nu gör med ris för att få det till hyllorna på COOP i Mariestad? Men Yongan lät lycklig, och samtidigt så vet hon att jag själv inte är riktigt lycklig...

Jag tänker ju som så här. Eftersom ris är en förlustaffär från början till slut, så varför hålla på med eländet.Köp det ris man behöver på Big C, eller MAKRO, eller Tesco Lotus,, det är ju utan jämförelse det billigaste, och mest tids-ekonomiska man kan göra...

Så igår kväll sade Yongan till mig... ”I not do rice next year...People want to rent land from me, they pay 1.000 baht every rai, They want 8 rai”... BRA sade jag, 8.000 baht rätt ner I fickan, som du kan använda till att själv gro ”Oi” (sockerrör), och mansappalang, eller eukaluptusträd (byggnads-ställningar), eller vad du nu vill göra..


Men som ni kan se på vissa av fotona,
mycket av Yongans mark är fortfarande rena rama vildmarken..


Så nu väntar jag bara på att se hur allt detta kommer att sluta. Yongan har ju ”lånat” pengar av mig, och lovat att betala tillbaka. Men detta är ju egentligen inte något som jag vill ha tillbaka av henne, men jag vill tvinga henne till att inse, att man måste ta rätt beslut i livet, så jag låtsas som om jag vill ha tillbaka pengarna.

Men det kommer aldrig i detta jordelivet att bli några stålar över, det kommer enbart att bli mer och mer dåliga löften, allt i sann thai-anda.. Säger man något negativt om detta med att gro någonting, så är man negativ, och det är inte bra när de onda andarna hör detta, då kanske dom slår till, och drar olycka över familjen. SÅ på det sättet sätter man stopp för sunt förnuft i detta landet.... och idioterna kan göra som dom vill..

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMXLVI, Thailand

12 november 2017

89,5 kilo – 88,8 kilo (19 km) 1 timme 28 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,963 (nedåt)



Ångerns vägar är lika dolda som syndens!!

Ja på tal om att de onda sakerna i livet har onda vägar till våra hjärtan, så vad är då ”onda”. Ja det är förstås olika saker för olika människor. För en del människor så är falang-mat i Thailand en ond sak, när man ju kan äta hederlig thai och Isaan-mat överallt till en billig peng.



Att sitta på golvet och umgås typ äta mat och ha umgänge, är ju för en del gökar en god sak, medans att ha möbler som man växt upp med i falang-land är en ond sak.. Att anlita en utbildad elektriker eller rörläggare i Thailand kan vara en ond sak, när man kan finna en urbillig ris-arbetare som kan detta med elektricitet, vilket kanske var falangens sista tanke i detta jordelivet, när han steg in i duschen, och slog på vattnet...



Sprit är väl annars en sak som för väldigt många är en god sak, ja ända tills det blir en ond sak. Jag själv finner nog nuförtiden mestadels att sprit är en ”ond” sak. Den påverkar mitt blodtryck, den påverkar mitt ”socker”, och den påverkar mina hjärt-mediciner, så det skall jag säga Er alla, det är fanimej inte ens roligt längre att ta sig en stilla ”jävel”..



Jag menar, hur kan det vara kul, när man både när man beställer, som dricker groggen, som efteråt, tänker på effekterna.. Det roliga liksom försvinner ut genom fönstret.. Så jag har förlikat mig på något sätt att nöja med med att dricka nåt glas rött vin emellan åt. Det tragiska med detta är då att Thailand är ju absolut fullständigt det värsta land man kan bo i, när det kommer till vin.



Thaiarna har inte en susning om vin, eller om brännvin överhuvudtaget, de är liksom analfabeter även på det området. Vinerna är skitäckliga, och det är fruktviner så gott som hela tiden i affärerna. Och de ytterligt få druv-viner som finns antar jag är nog mer det som ”blir över”, när infödingarna i vin-länderna trampat färdigt första ”omgången” druvor, och även den 2:a ”omgången”....


En Irish-coffe sitter aldrig fel faktiskt...

När denna 2:a omgång vin-trampare har gått omkring och trampat druv-slafset 3:e och sista gången, DÅ dyker thailändska inköpare upp, och köper för en billig penning, det som annars hade hamnat i soporna.... Voila..... ni har vi Mont Clair och Jacobs Creek´s fantastiska druv-viner här i Thailand...

Men notera gott folk, när man läser etiketterna så inser man att dessa s.k. ”druv-viner” har ett ”inslag” av bär bland druvorna.... Inslag, hahaha,, det fullständigt stinker av bär, och smaken är nästintill vidrigt äcklig, och dessutom skarp i munnen. Enbart helt desperate fullblodiga alkoholister kan dricka denna skit...



Så när man då till slut hittar ställen som typ; O Leary´s nere i Rayong, som marknadsför och säljer australiska riktiga druv-viner, ja då blir man lycklig, och dessutom så är dessa druv-viner, ja flera av dom, billigare än skit-vinerna underligt nog. Ta t.ex. vinet ”Jump” både rött som vitt, är riktigt gott, och i en bra överkomlig prisklass (290 baht per flaska).....



Så om detta nu är bra eller dåligt? Ja fråga mig, så är det bra att kunna hitta fint vin, och dåligt när man ofta blir tvingad att dricka skit-vinerna. Ta t.ex. nu idag kl. 17.00, så skall jag träffa Ingemar nere på Bens Bar och käka, jag blir hänvisad i vanlig ordning att beställa deras äckliga vin och goda mat.... Men va fan, man lever bara en gång, så jag tar en god sak med den dåliga, en härlig kompromiss så säg!!! 55555.......

Handskak
Ps.Nä jag är inte fokuserad på brännvin, jag bara tycker att det är ett fascinerande ämne, och det ligger mig "varmt om hjärtat".... Kan man verkligen säga så i mitt läge, där återhållsamhet är av nöden?? Hahaha!!

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMXLV, Thailand

11 november 2017

88,9 kilo – 88,5 kilo (19 km) 1 timme 8 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,969 (uppåt)



Som den 57;åriga oskulden sade,

 angående frågan om att inte ha fått barn i sin livstid;

”inget kom in och inget kom ut”....

Funderade idag medans man skrev ute på ett thai-forum, vad är det som gör en människa lycklig egentligen. Ja att ge 1 (ett) svar, gör ju bara en liten del av mänskligheten lycklig, ty jag antar att för varje enskild individ, så finns det ett enskilt lyckligt scenario i varjes liv.

Så för att kunna prata om detta ämne, så gäller det nog, istället för att prata om vilka olika saker det är som gör oss lyckliga, så skall man nog hellre prata om känslor, och prata om vad som finns inne i oss. Ty en sak som jag åtminstone har funnit ut, och det är att göra samma sak i Sverige, som man gör i Thailand, gör en ju inte per automatik lycklig.

Typ jag gillade att gå och titta på fotboll i Sverige, detta inbillade jag mig skulle göra mig lycklig här också.... F E L, inget kunde vara mer fel. Jag satt där i säkert 10 fotbollsmatcher under ett år och tittade, och kände bara hur trist detta var, hur lite jag egentligen relaterade till det, och hur mycket jag egentligen inte längre ville hålla på själv med fotbollen.

Det finns ju saker som är de omvända, alltså saker som var skittrista hemma i Sverige, men som är kanon här i Thailand, och det bästa exemplet som jag kan ge Er läsare, är då i mitt fall, mitt förhållande och mitt liv med Yongyut.

Jag har prövat hemma i Sverige, och det har fanimej varit rena rama jäkla krampen, där jag föredraget helt klart att vara ensam istället för att tjafsa med en egoistisk sketkärring, som aldrig verkar nöjd med någonting. Här kan jag ropa ut till Yongan; ”vi fick precis ett jobb nu till Israel, vi tjänar %¤%&/ baht på det”.......



Jäklar vad glad hon blir, kommer inrusande, och vi BÅDA vet att vi nu kan betala av ytterligare en liten del på huset, som då vid den tiden fortfarande inte var fullt betalt... Ja tacksamheten och glädjen över det man gjorde, värmde och motiverade något oerhört, men hemma i Sverige, så vare det bara en massa ”måsten”, och saker som man bara skulle göra, och man krävde av mig att det skulle man göra.

Man gjorde dessa saker i 57 år, men sedan bar det av. Jag lämnade min mentala ”ryggsäck” på Landvetter 2008, och har egentligen inte tittat och längtat tillbaka sedan dess.. Så just den saken är överlägsen här borta i Thailand. Dock så träffar jag på betydligt djupare problem hos en del människor här i den sociala gemenskapen.

Ofta tycker jag att dessa personers problem med sitt boende utanför Sverige, beror på att de fortfarande inte riktigt har fattat att det måste inte vara MER LYCKA med 100.000 kronor, än med 10.000 kronor i fickan... Visst är det roligare med en större summa än en mindre summa.

Men när man baserar hela sitt liv på enbart ytliga saker och prylar, så tror jag i all fall inte att man någonsin "hittar hem". Och "hitta hem" för mig, är att hitta sig själv, och vara nöjd med vad man har, och vad man har av social gemenskap... Att det sitter 22 gubbar i en bar i Pattaya eller Phuket, behöver inte nödvändigtvis för alla betyda, att det är bättre, än att ha andra saker uppe i Udon Thani, eller Khon Kaen, eller Khreng Khro, eller Chaiyaphum....



Jag lider med alla dessa gubbar man stöter på, som aldrig tycks få nog, de har en slags övertro på att alla saker kan lösas och fixas utanför en själv. Det gäller bara att hitta rätt ”lärare”. En del går och grubblar på buddismen, en del lär thaikultur, och en del kan aldrig stanna till och vara nöjda med någonting verkar det som....

De själva kallar detta sista för att man utvecklas, och de kallar sig för entreprenörer... jag kallar dem för att ha ”eld i röva”, att ”inte kunna sitta still”, och numera heter det ju ADHD. Ja eld i röva och entreprenör som ordet används här, och ADHD är exakt samma sak...

De bor några år max på en ort, sedan säger dom att dom tycker att det är trist och vill byta miljö, säger att det är själa-dödande. Javisst kan det vara så. Men ger man aldrig chansen till att leva ett eget liv, där man inte kräver att något ytligt i livet skall vara målstolpen i livet, som skall fixa allting i ens liv, ja då kommer man ALDRIG att bli lycklig, sanna mina ord...

Så varför inte stanna upp lite grand, titta sig omkring där man faktiskt befinner sig, leva i nuet, och lära sig uppskatta vad livet ger. Att alltid leta efter något nytt, utvecklar inte någonting, det avvecklar, ja det avvecklar relationer, äktenskap, och egna känslor. Jag tror helt enkelt att dessa ADHD-gubbar är ena känslokalla individer, som slutat att "känna" för länge sedan...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMXLIV, Thailand

10 november 2017

88,5 kilo – 88,3 kilo (20 km) 1 timme 18 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,952 (uppåt)



Sköna människor är inte alltid goda.

Men goda människor är alltid sköna!!

Nu när regnet har stillat sig, efter en ganska lång regnperiod, så är det då dags som sagts tidigare, för folket att skörda riset, och få upp det på vägar, tempelgårdar, och sina egna gårdar för torkning. När jag är ute och cyklar, så är halva vägarna belamrade med dessa enormt stora och långa blåa nät-underlägg, som risbönderna lägger sitt ris på.. Det ser riktigt hemtrevligt ut.



Men tänk ändå vad vi västerlänningar snabbt har kommit in i okunskap, och tappat både intresse som kunskap, om hur livet är på landsbygden, och hur de jobbar där. Javisst jag talar om mig själv nu, men jag vågar nog säga att extremt många västerlänningar är exakt som jag är.



Ta t.ex. detta när jag och Håkan var ute och cyklade, han vänder sig till mig, och säger; ”jag tror riset börjar ruttna nu”. Jag tittade ut över de alltmer gulnande risfälten, och säger, ja jag vet inte Håkan, men kanske att det gulnar när det är moget, jag har inte en susning. Dagen efter så var Ingemar med oss, och han "satte stolen” på rätt plats minsann.



Han sade direkt på vår förfrågan, men va fan, det vet ni väl,,, (han låter ju lite grand som pappan till Emil i Lunneberga när han snackar) När riset gulnar, och när havrefälten gulnar hemma, då är det dags för skörd”.. Ingemar såg nästan förbannad ut när vi inte hade en susning om slika saker, hahahaha....

Idag i Yongans frånvaro, så handlade jag en nackkrage till henne, för hennes onda nacke.. Jag hoppas det skall hjälpa henne lite grand till vardags... Den kostade för Er som vill veta 290 baht exakt, och det får ju anses som helt OK belopp.. Om denna sedan fungerar, och det finns ännu bättre och lite dyrare, så köper vi det också förstås...

Jag läste på ett ställe att hundar inte har någon speciellt intelligens att tala om, och det må kanske vara på det sättet. Men kommer ihåg gör dom i alla fall, det har jag bevis på här på vår gata. Ja som ni alla  vet så översvämmas ju Thailand av hundar, dom finns precis överallt, och det är en jäkla stupid kultur-yttring att alla skall ha hund, och gärna ha minst 3 st av dessa lopp-ök...



Till hundarnas försvar skall dock sägas, att trots thai-människornas envetna psykiska misshandel av sina hundar, så är dom otroligt lugna och fina, och har oftast ett väldigt fint humör. Javisst dom är livrädda eller skall man säga extremt försiktiga för andra människor, och alla försök till att röra hundarna, än den förhärskande familjen inne på tomten.

Men jag tycker faktiskt synd om dessa hundar som till vardags får ta emot stryk och slag regelbundet. Och det verkar vara ytterst sällsynt att thai-människorna ens klappar sina hundar. Och det är klart, ett folkslag som inte kramar varandra, och som inte pussar på varandra, då kan man ju knappt förvänta sig att de skall ödsla ens en droppe värme och ömhet på ett djur..

Det räcker när jag cyklar och dom kommer springande för att ”jaga mig”, så pekar jag bara på dom, så tror hundarna att det är en käpp jag har i handen, och att det vankas stryk, och så försvinner dom på studs... Och då för att tala om minnet på hundarna. Min gata här, Moo 8 som den ju så vackert heter (moo är ju väg eller gata) är fortfarande efter 8 år hundfri..

Inte en dagdrivande hund vågar sig in här. De försöker med jämna mellanrum, men de får snabbt en sten kastad efter sig, av en okänd förövare (hahaha). Och hundarna kommer ihåg dessa stenar som kommer farande, så snart dom sätter sina tassar inom vårt område här.

Inte för att det gör ont, ty jag missar med vilje alla hundar mindre än Rotweiler, är det Rotweiler och den storleken, så blir det direkt-träffar vi snackar om, de fattar inget annat. Så vi har det lugnt och hundfritt på gatan.... Man skall välan säga ”ta i trä”, för förr eller senare så kanske det flyttar hit en dum jäkla thai, som skaffar hund.... Vem vet,,

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMXLIII, Thailand

9 november 2017

89,1 kilo – 88,5 klo (18 km) 1 timme 12 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,950 (uppåt)



Vin är exakt som människor.

Det blir äldre, det mognar,

det blir surt!!

Jag har absolut ingenting att rapportera idag, och ändå måste man skriva ett kapitel för att hålla vargarna borta ifrån dörren.... Jag körde ner Ingemar idag, så han kunde hämta sin motorbike efter det att ”min” kanonkille till reperations-kille i Chaiyaphum, tagit om hand och lovat serva motorbiken ifråga.

Detta är ju den där killen ni vet, med ytterligt rent golv i sin verkstad, och sådana människor får man respekt för faktiskt. Kan man hålla rent på sitt golv, så kan man hålla koll på sitt arbete, och kan man hålla koll på sitt arbete, så har man hygglig ekonomi, och har man hygglig ekonomi, så behöver man oftast inte nedlåta sig till att sno småskärvor av kunderna.

Ingemar tyckte att hans motorbike nu efter servicen fasenimej var bättre än när motorbiken var nyinköpt.. Jag skall också slänga in min 9 åriga motorbike till killen nu slutet denna månad.... Måste försöka få ut ytterligare ett antal år ur min motorbike, ty den fungerar så bra ännu, och krämporna finns visst där, men den har en god vilja att tjäna sin herre, och gör en sällan besviken.

Så jag satsar på service, och på en ljus framtid några år till, för min rödskimrande 110 cc Honda Click.. Man skall inte förglömma att vår Namkaeng visst kommer att behöva en motorbike snart, och hon får då överta denna åldrande maskin, och ha den till skolan, och när hon vill göra ärenden.

Jag har ju ännu inte börjat med att lära henne köra motorbike, men skall starta upp detta projekt nu kanske redan imorgon..... Hon är hysteriskt spänd på att få lov att lära sig i alla fall... Och jag är lätt hysteriskt rädd att behöva sitta på samma motorbike som en liten thaidam... Fasen va nervös jag blir bara att tänka på det...

York dök plötsligt upp medans vi hämtade Ingemars motorbike, och eftersom Ingemar hade bråttom hem till sin fru, så stack jag och York till Big C, och fikade donout och cappuchino, och diskuterade damer, immigration, och konstiga vänner, dock inte Ingemar denna gång, hahahaha!!



Sedan efter det, blev det hem igen, och sedan har det inte hänt något alls faktiskt. OK Yongan ringde och sade god natt klockan var då 15.22!!!!! Men gött att hon ringer den lilla damen. Hon håller på för fullt och skördar riset, och hon fixar också med att bygga nytt tak på bambu-kåken som ju är hennes barndoms-hem, och som hon sover i när hon är uppe i Nong Bua Daeng.

Himla konstigt egentligen Yongan är en jävligt tuff lady måste jag säga. Hon sover helt ensam där uppe denna gång, och grinar inte illa för det. Jag vågar inte ens skämta med henne om spöken, då blir hon la skogstokig, och vågar kanske inte sova ensam mera..... Och kräver att jag skall följa med nästa gång!!

Men vi sade god natt efter lite prat oss emellan, och sedan har jag suttit här och haft mysigt vid datorn, snackat lite SKYPE med en ny kund. När jag slog på SKYPE idag, så såg jag att jag hade en kontakt-förfrågan ifrån en dam. Cirka 19 gånger av 20 möjliga, så är det ju damer som söker kontakt för att pippa, luras, eller föra en bakom ljuset på olika sätt. Men denna gång, så hade damen ett judiskt namn, så jag förstod att det kunde gälla arbete....

Jag godkände kontakt-förfrågan, jag slog upp damens namn på Eniro, och fick både adress och telefonnummer på ett bräde. Jag ringde henne direkt, och hon  blev glad hur lätt det var att kontakta mig. Hon berättade att hon skulle flytta till Eilat, och hade blivit rekommenderad av en vän boendes där, att använda mig, så då visste jag bums vem detta var, Stort tack Bertil Creson...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMXLII, Thailand

8 november 2017

89,8 kilo – 88,5 kilo (40 km) 2 timmar 36 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,952 (uppåt)



”mer” vill ha ”mer”....

Idag så tog jag tid till att åka ut en stund med Håkan som rådgivare, och kolla in kylskåp. Vi har ju ett fullständigt normalt ett här, men det är för himla litet!! När Yongan dyngar in sin sallad, sina rotfrukter, sina rötter, och sina smetiga hysteriskt luktäckliga prylar in i kylskåpet, så finns det inte mycket plats kvar för mina ståtliga, gott luktande adliga matvaror...

Det är ett evigt kivande här hemma, och jag måste ta chansen vareviga gång som damen här åker hemifrån, för att göra nåt ärende. Till hennes häpnad och ilska, så öppnar jag då kylskåpet, och hör och häpna, jag fick ihop 2 st plastpåsar fulla med mat och andra saker i kylskåpet.

Gurka med tomater låg och flöt i sina plastpåsar i botten på kylskåpet, och var i sin förruttnelse-process.Detta var alltså förra gången som hon åkte hemifrån, och jag i lönndom städare upp kylskåpet, för att kunna få in lite av mina prylar också...

Där fann jag 2 st stora bingar med ris, som hon sparar och vägrar slänga.... Men jag är obeveklig och slänger skiten rakt ut bara, och då blir det ju i alla fall lite plats för min del... Så idag då, så ville jag titta på kylskåp, och nu tittade jag på ena riktiga monster-kylskåp, breda som sattan, och stora hyllplan, och en stor frysavdelning därinne...

Vårt nuvarande kylskåp skall vi skänka till Alaams hus (Yongans lillasyster), så SODA har ett bra kylskåp. Och det kylskåp som står där nu, ett billigt skit-kylskåp skall Yongan förstås INTE slänga åt helvete, trots att det är trasigt... Nä det skall hon ta med upp till Nong Bua Daeng av någon anledning.... Jag och Håkan åkte i lite geografisk ordning, och arbetade oss fram utefter motorväg 201;an från söder, och mot riktning norr.



Så vi startade med HomePro. Jag hittade runt 5 st olika skåp i rätt storlek, och till rätt priser faktiskt. Jag är stolt när jag berättar, att jag lånade en penna på Hompro, och inte lämnade tillbaka den... Stöld på låg nivå.... Vi åkte sedan till Global House, hittade exakt samma kulskåp till viss del där, men de var dyrare där, så inga plus i marginalen för Global House.

Jag är stolt när jag berättar att jag lånade en penna på Global House, och inte lämnade tillbaka den... Stöld på låg nivå.. Sedan åkte vi vidare till nästa ställe, och det var vitvaruaffären som öppnat vid Esso-stationen, vid infarten till vår by från 201;an.. Det är mamman och pappan till Phon kinespojken, som styr Index-affären här i Chaiyaphum. Vi fann en kanonbra kyl där, en Mitsubishi faktiskt till ett bra pris...

Jag skrev upp den och sedan åkte vi vidare, men låt mig också nämna att jag är stolt, när jag berättar att jag lånade en penna på detta ställe också, och inte lämnade tillbaka den... Stöld på låg nivå. När nu dessa 3 besök var avklarade, så var det dags att ta med informationen ned till den affär som jag verkligen ville handla i, och som jag alltid handlar mina vitvaror och TV i, nämligen Tannin.

De har bra service och bra priser. Tjejen där som äger affären ihop med sin make, har sagt till mig, att hon lovar matcha alla priser i Chaiyaphum som jag kan finna. Just denna grej fungerade inte denna dag, ty jag fann dagens fynd vad det gäller kylskåp hos henne och hos Tannin, nämligen en Sharp, ett brett kylskåp som skam, och det kostade 29.990 baht.

Priset var nedsatt denna dag till 21.990 baht, så jag tvekade inte många sekunder. Jag sade till henne att lägga undan kylskåpet jag vill ha det, men inte förrän den 22 november, då min pension ankommit till Thailand.... jag frågade henne om hon ville ha garanti-pengar, så hon var trygg i att jag inte skulle ångra mig.

Hon tittade på mig och sade; "I have seen you nine year now, if I dont trust, no good". och så fick det bli. Jag lade ordern, och hon skrev upp den. Och jag betalar den 22 november på middagen, så lovade hon att köra hem kylskåpet till mig. Och sedan plocka med vårt gamla bort till systerns hus. Slutet gott allting gott. Dock skall det sägas att jag INTE lånade en penna på detta ställe...



Avslutningsvis, så berättade jag att jag nog gärna ville handla en TV också, en stor sådan typ 49-55 tums kanske... Hon visade olika TV, och jag berättade vilket prisläge jag fikade efter, och hon visade mig på 2 st olika märken, där priset var nedsatt ganska rejält, och man hamnade på kanske 13-14.000 baht för en 50 tum;are....

Och sedan sade hon som lök på laxen, när jag berättade att jag tänkte handla i december,,, ”com here 25 december, vi have big sale and big price-reduction”!!! OK visst sade jag, och tack tack... Och man for hemåt i eftermiddags-solen, mot en kopp kaffe, macka, och en trevlig TV-show på datorn...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMXLI, Thailand

7 november 2017

89,2 kilo – 88,5 kilo (24 km) 1 timme 26 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,942 (uppåt)



Det är inte farten som dödar, det är smällen.

 It's not the fart that kills, it's the smell.

Ja den dagens dubbel jag satsade på i lördags var ju ”kul” att få uppleva. 6;an var ju Nuncio, och många trodde på en annan häst (Tobin Kronos), och gjorde den till favorit. Detta trots att vi alla vet att Nuncio är en världshäst. Nuncio hade dock förlorat ganska enkelt senaste starten, så spelarna satsade vilt nu åt alla andra håll.



Jag kände ju dock att torskade han sist, så blir det garanterat vinst nu i stället, och spår 6 är ju inte illa när man är hyggligt startsnabb. Han tog ledningen efter 500 meter, och sedan var det lugna gatan. Gött, där satt en då. Sedan i dagens dubbel 2, så hade jag tagit nummer 3, som Spelarservice.se hade gjort till sin spik i omgången, och tränaren snackade upp hästen, och sade att han tar starten, och han har aldrig förlorat därifrån.



Så jag hakade på och såg ju oddset igår 18 gånger degen.. Jag visste dock att slutet inte skulle bli 18 gånger pengarna, aldrig i livet. De stora spelen läggs in sent i dessa stora lopp, så jag var glad om den skulle ge 10 ggr pengarna, det vore kanonkul, och 500;. Rätt ner i fickan.




Så tänkte jag innan andra loppet. Starten gick och programenligt så tog 3;an ledningen, den hette ”Global” någonting. Fick husera ganska lugnt där framme i ledningen, och jag kände bara GÖTT........ Loppet är över..... Upploppet kom, och fanskapet slängde in handduken, och kom 3:a, då vinner Björn Goop förstås.. Så inga pengar.



Men detta underbara spel var ju förr nästan mitt uppehälle i många många år, och gav mig alla mina semestrar, och till slut den avgörande möjligheten att komma hit till Thailand och bosätta mig, så varför klaga över uteblivna 500:-? Jag har numera travet enbart som fritids-sysselsättning och nöje, som enbart genererar glädje, och en smula upphetsning på söndag morgnar, när jag tittar på loppen i efterhand på ATG.Play..



Ja, som jag skrev för ett tag sedan, regnsäsongen är nu över, vattnet har dragit sig undan, men bara ytterligt lite, så mina turer ut på risfälten får anstå ett tag till tror jag. Där emot, så har thailändarna (bönderna då), börjat att skörda sitt ris, ja det ris som inte ruttnat i vätan här.



Det finns mängder av folk ut på fälten, och där finns maskiner som skördar (skördetröskor), och oftast så är det gäng med 5-10 st som samarbetar med att skörda riset. Ser riktigt trevligt ut, när alla dessa människor nu har börjat utkristallisera sig, utanför den annars allestädes närvarande hängmattan och Lao Khbao-flaskan ute i byarna.... Men dom kanske har med sig dessa 2 saker också ut på risfältet, vad vet jag...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMXL (3.040), Thailand

6 november 2017

88,8 kilo – 88,2 kilo (31 km) 1 timme 36 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,933 (nedåt)



Alla brudar är vackra,

och alla döda människor är fromma!!

Idag lördag, så meddelade Ingemar här att han ämnade åka till Bens Bar och käka middag, jag frågade; ”vill du ha sällskap”? – ”Ja alltid kul att ha med dig sade han”..... Ok jag hittade på detta sista, men han menade säkert så i alla fall. Vi bestämde att vi skulle käka ihop och träffas klockan 17.00.

Håkan fick också vara med, och vi fick en trevlig 2 timmare cirka, medans vi käkade peppar-stek utan peppar, kanongott i alla fall, med stekta potatis med äcklig lök i, men kanongott i alla fall, och med en sallad med vidrig rödlök i, som smakade eländigt äckligt....

Vinet var i klass med salladen som ni ju vet vid detta laget, men jag kämpade ner det i alla fall. Håkan slafsade i sig en god pizza tyckte han. Till efterrätt så käkade jag hallonpaj med en glassbit, och en irish coffee med det obligatoriska farin-sockret på toppen av grädden... Och detta sista är ju mer eller mindre ett socialt tvång, så jag kände mig tvingad att ha detta tilltugg till pajen...

En kul sak hände på Bens Bar, det jobbar en riktig granning där, så granner så man nästan glömmer av vad man tänker beställa när man ser henne. Tur att man är gift och har känslor för sin fru, så man slipper göra sig till åtlöje där på Baren... I alla fall Håkan gamängen som bor granne med mig, har nu skroderat vid åtminstone 2 tillfällen, hur han imponerar på damerna.

Och just denna granning där i baren, minsann kunde säga och skriva hans namn, medans mitt namn var för många vokaler och R i sade han, så det klarade hon inte, "hon kommer inte ens ihåg ditt namn", fortsatte varulven från Borlänge... "Skitprat", sade jag till honom. Hon känner igen en riktig karl när hon ser en, och då kan hon skriva, och uttala namnet utan problem. Hahaha tyckte Håkan, ”jag är nummer 1”.



Vi satt där i baren, så frågade hon plötsligt Håkan, när hon skulle förbereda notorna inför kvällens övningar; ”what is your name”.. Jag såg Håkan hoppa till och titta på mig, ”ja titta på mig din fan”, sade jag!! Jag sade då till granningen; ”what is my name”? ”Glegolo” svarade hon direkt utan någon som helst tvekan.....-”Och med detta Håkan, så inser du att du aldrig kan slå en göteborgare varken i idrott eller kärlek...”

Jag for hem sedan, glad i hågen med återställt självförtroende, och har nu allt sedan klockan 19.00 fram till nu klockan 22.30, suttit och mailat fram och åter med en israelisk kvinna, om att skeppa hennes 90;åriga mors saker från Sverige ned till Ranana i Israel. Godset skall skeppas under kommande januari, och det slutade med att damen lovade att jag skulle få godset, när det väl blir dags...

Så en fin dag i Thailand var till ända, och som absolut sista syssla denna lördag, så satte jag 50:- på en rak dagens dubbel på 6-3, vilken stod i 18 gånger pengarna då, Vinner dom totto-vovvarna, så blir det runt 900:- rakt ned i pappas ficka.... Nu i morgon bitti när jag vaknat, så startar jag datorn, gör i ordning en morgonfika, och kollar på V75-svepet på atg.se, och ser om jag kommer att få 900:- ned i fickan, eller om det hamnar en ”torskusling” där i stället...   

Min förhoppning nu när jag släcker ned datorn, är att nattsömnen blir fin, och att jag slipper att vakna kärn-pigg klockan 04.00 igen. Jag är ju helt slut som soldat om detta skall hålla på länge till, hahaha!!! Kanske jag måste låta bli att ta mig en stilla ”lutare” i soffan runt middagstid på dagarna, hahaha!! Men vad skall man göra när ögonen börjar falla ihop mitt på dagen.... Tänk vad 15 minuters sömn gör underverk på en yngling som mig...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMXXXIX, Thailand

5 november 2017

89,0 kilo – 88,4 kilo (26 km) 1 timme 44 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,934 (lite tillfälligt uppåt)



När 2 säger att du är full,

så gå till sängs!!

Idag så skall det bära av upp till Immigration. Jag skall hjälpa Håkan grannen här, att söka sitt uppehålls-tillstånd. Han baserar sitt på retirement förstås, där kravet då är som bekant att man kan visa a) 800.000 baht på banken under 2-3 månader innan ansöknings-tillfället ELLER b) ha en bekräftad inkomst på 65.000 baht per månad ELLER c) banktillgång och inkomst sammanlagt uppgående till 800.000 baht.

Vi for först ned på stan så Håkan fick handla på sig 20 st passfoton uppgående till det hissnande beloppet av 150 baht (SEK; 40:-), undrar hur mycket det kostar i Sverige nuförtiden, det måste väl vara himla mycket dyrare antar jag? Vi hann med en morgonfika i stan, medans vi väntade de 30 minuterna på att fotona skulle bli klara..

Vi stack sedan de 12 kilometrarna upp till Ratjabat University vid Tad Ton, och Håkan fick göra sin ansökan där. Som vanligt ypperligt trevliga anställda, som var service-minded hela högen, och glada ansikts-miner hade dom också. Vi blev klara inom runt 30 minuter, och det inkluderade även inköp och ansökan av ett s.k. "Re Entry permit”....

På hemvägen så blev Håkan och jag stoppade, jag trodde det var lugnt med polisen, men det visade sig att Håkan bara har ett svenskt körkort, och inget Internationellt körkort, eller thailändskt dito. Så han åkte på 200 baht i böter och onda ögat av polismännen, som dock blinkade och log i smyg åt mig, hehehehe... Så skall dom tas dessa Borlänge-bor!!



Väl hemkommen igen, så käkade jag lunch i form av en fryst gris-stekbit som jag tinade med sallad och ansjovis bit med sourcream... Utsökt god lunch var det, trots alla protester ifrån Er som inte gillar ansjovis ihop med kött.... Så nu i sittande och skrivande stund, så är dagen över, och jag hann även med min dagliga cykeltur.

Håkan stannade hemma idag, jag tror luften gick ur den gubben när han fick sponsra polisväsendet med 200 baht idag.... Men imorgon blir det kul igen, då skall vi ned till buss-stationen klockan tidigt, och hämta vår box ifrån O Leary´s. JA, vi har beställt käk och godsaker igen, JA, vi är gottegrisar och JA, vi är bad men från falangland,

Men jäklar va gott det skall bli. Jag beställde faktiskt hela 6 stora limpor rågbröd och 1 limpa med surdeg.. Plus rött vin, och annat godis för 3.450 baht totalt.... OCH jag beställde vidare skorpor riktiga skorpor. Hårt bröd, och Räkost på tub igen, och nyponsoppa.... Härliga tider.... ljuvliga tider...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!




Chaiyaphum MMMXXXVIII, Thailand

4 November 2017

89,3 kilo – 88,2 kilo (39 km) 2 timmar 7 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,932 (nedåt)



Hos en doktor och hos en bartender,

 finns det inga hemligheter!!

Forts. från förra kapitlet...  För att inte gnälla häcken av mig, Yongyut kom in till läkaren 15.30, och då hade jag tagit alfa-mamman tillbaka till bilen redan klockan 13.00,  ty hon ville sova i bilen. OK tänkte jag inga problem, under tak, ingen sol, och i trygg förvaring... Alfa-mamman fick stanna där ända tills vi åkte hem klockan 17.30.. Men hon gillade det,,,,kanske,,,,

Nu skulle vi upp till 5:e våningen, och träffa den andra läkaren som Yongan uttryckte det, för att få en andra åsikt om skadan. Det visade sig förstås vara en liten förvirrad åsikt bara... Det handlade egentligen om att det var en fysio-terapeut av nåt slag, som ville lära Yongyut att träna upp denna nackskada. Alltså visa henne hur man kunde träna upp den skadade nacken, och ta till hjälp en varm handduk runt nacken.

"Ja ni kan Er sak" tänkte jag, men ville inte säga nåt, ty Yongyut är ju full av åsikter där Thailand är det bästa landet i världen, och detta inkluderar deras sjukvård. Jag ville helst säga, att visst har dom läkare, och visst har dom resurser, men en sak har dom INTE, och det är viljan och resurserna att RIKTIGT ta hand om sina sjuka..

Jag menar, jag förstod ju redan efter första besöket med denna skadan, och alla andra erfarenheter här, att läkarna helst och gärna, hellre ger en påse mediciner till patienterna, än att dom aktivt ser till att typ operera en skada. Jag misstänker att dom är ytterligt noga med de ekonomiska resurser dom har, och lägger dom hellre på att reparera de mest påtagliga skadorna, som arm och benbrott, där man inte kan klara sig undan att göra nåt.

Men att operera en inre skada, DET är en helt annan sak tror jag. Där kan man ju jobba i ”mörkret”. Ingen kan märka nåt. Och en ”påse paracetamol” till patienten, och en ”utebliven operativ behandling”, genererar ju mängder av pengar i slutändan för alla inblandade i toppen inom sjukvården. Och det är ju hela kedjan av välutbildade, som här kan sno åt sig av dessa stålar...



Ja Yongyut fick exakt detta, vi fick spendera 1 timme där uppe på 5;e våningen, mestadels med en varm handduk runt halsen, och sedan ned igen till första våningen, där vi fick vänta en styv timme för medicinen. Alltså denna jäkla Paracetamol som vi lika gärna kan köpa på apoteket hemma i Chaiyaphum.

Mina avslutande tankar om alla Thailands allmänna sjukhus, så var där enormt med människor, men en sak kände jag efter ett tag där jag lufsade omkring, och noterade var som försegick lite grand. Om man bortser ifrån avsaknad av ett riktigt sjuksystem, där man riktigt tar hand om sina sjuka.

Jag menar då, opererar dom, och gör dom friska, inte bara kör den där ”ögontjänar-grejen”, där arm och benbrott gipsas, men det mesta i operativ väg känns avlägsen. Ja bortser man ifrån det, och bara ser till alla de andra miljoner skavanker som folk har, så måste man säga att det känns som om dom är ganska överlägsna oss på våra svenska sjukhus.

Jäklar anåda, vilka antal patienter som läkarna här piffar till och ger medicinpåsar till varje dag. Så det är en enorm ruljans på folk och mediciner, nåt som vi inte ens kan stava till hemma i Sverige.. Så all kredit till det grejen tycker jag... jag avslutar denna resa med detta sagt då.



Resan hem fick vi göra i mörkret och det skall sägas, jag gillar INTE att köra i  mörker, så efter det att jag tagit bilen ut ur Khorat, så lämnade jag över körningen till Yongan.. Hon tog oss hem, men jag har jävligt svårt att slappna av när hon kör... Min fru eller inte min fru, känslan av att slappna av ljuger inte om man säger så....

Efter mer än 47 år bakom ratten, så noterar man ju och känner igen osäkerhet och okunskap i trafiken, saker som broms-sträckor, hur bete sig vid omkörningar, och planera sin körning, och planera när man ser saker framför sig i trafiken, hur hantera hel och halvljus o.s.v.

Ja detta och många fler saker, är ju grejor som man INTE lär ut på bilskolor tydligen i detta land, utan ”det får man lära sig allt efter som”.... Ja så är det.. Kan man starta bilen eller moppen, så kan man i allmänt tal ”köra bil eller köra moppe”.. "Motorn går ju, jag kan köra"...

Så vi kom hem rejält trötta klockan 20.00 på kvällen,, så ni fattar efter en sådan här erfarenhet, både kvalitets som tidsmässigt på det allmänna sjukhuset, hur GÄRNA man hellre besöker de privata sjukhusen, där väntetiden var och är NOLL minuter....

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMXXXVII, Thailand

3 november 2017

89,6 kilo – 88,7 kilo (33 km) 1 timme 50 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,942 (samma)



Med tålamod, så kan du t.om. borra genom granit...

Forts. från förra kapitel...   Det susade runt så enormt många bilar och letade samtidigt med mig, så jag insåg att det är bättre att jag tänker som jag brukar göra hemma i Sverige ibland, när man skall till Ullevi och kolla på fotboll, och det är slutsålt, och alla parkeringsplatser är definitivt ”gone by the wind”...

Jag tänkte; ”bättre att promenera 500 meter, och i alla fall finna nån plätt att ställa bilen. Till slut långt långt bakom sjukhus-byggnaden, så fann jag en snutt, där jag flyttade en av dessa löjliga oranga trafik-konor lite grand, och tryckte in bilen min där.. Jag gick ur bilen och till min besvikelse, inte ens jag som skiter i det mesta, vågade lämna bilen ståendes där...

Där bilen stod halvvägs ut i trafiken. Det var en garanti för att thai när de kommer körande, kommer att skrapa upp den definitivt... Så in i bilen igen, och nu lyckades jag komma så långt bort på smågatorna bakom sjukhus-byggnaden, så jag faktiskt inte hade en susning om var jag befann mig.

Det enda jag noterade var att det fanns massor av ”stora sjukhusbyggnader” precis lite överallt, och de alla hade jättefina stora skyltar som kunde t.ex. säga ”%&¤//&%¤” eller varför inte ”&%¤%#”#¤&”, och det hjälpte ju mig väldigt mycket, när det gällde att kunna hitta tillbaka till Yongan och svärmodern.

Jag var lite smånervös i alla fall, jag hittade ingen parkering, så jag stannade bilen mitt i trafiken, sket i vilket, och frågade en vakt... Han förstod nog ordet ”parking” i alla fall ty han pekade 100 meter bort, och där såg jag precis en bil köra in i ett hus, och ta mig fan där var ett parkeringshus ju...

Jag körde in där, och som jag alltid brukar göra i sådana parkeringshus, jag struntar direkt i de 2 första våningarna, och mycket riktigt på plan 3, utav de 6 plan som fanns, där var det enormt många fria parkeringsrutor att parkera på...  Ja så jäkla konstigt är det med oss människor, eller är det bara att thai är så ENORMT lata som jag beskrivit förut i otaliga kapitel... Men här kör dom omkring, och spenderar mängder av tid, bara för att slippa gå några meter.



Ja på tal om det, så kom jag ur parkerings-huset, och nu var goda råd ganska dyra, skyltarna på byggnaderna var enbart på thai som sagt var, och det är ju lite lurigt att förmedla innehållet på en skylt, när man inte ens kan bokstäverna i deras alfabet...  Jag såg en sådan där elektrisk öppen buss, som ju privatsjukhuset Bangkok Hospital hade, och jag tänkte, ”jag kan ju inte fråga någon om vägen”, så jag sätter mig och åker med, och kollar omgivningarna...

Jag fattade inte då hur jäkla bra ide´detta var, det tog inte lång stunds färd, då bussen med mig plus 40 st thai kom fram till ett ställe, där jag kände igen mig konstigt nog. Fasen tänkte jag, här har jag kört tidigare... Så 3 minuter senare, kom vi fram exakt till ”min” byggnad, och jag kunde andas ut, det var välan kanske 1 kilometer emellan min parkering, till där Yongan befann sig..



Jag fick ringa Yongyut, och höra vad dom befann sig i det enorma huset som dom var i, hade ju aldrig tidigare varit inne på detta sjukhus. JA, jag hade den förhatliga telefonen med mig, och JA, jag erkänner att stundtals är det en ”blessing” att ha en sådan till hands... jag hittade Yongyut till slut i alla fall, där dom satt och väntade på att det skulle "gå framåt". Forts. nästa kapitel....

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMXXXVI, Thailand

2 november 2017

89,2 kilo – 88,1 kilo (32 km) 1 timme 41 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,942 (nedåt)



Varje man är blind för sina egna fel och brister!!

Ja då var dagen avslutad, alltså dagen då både Yongyut som hennes mamma skulle till sjukhus i Khorat. De hade samkört sina tider , så vi skulle kunna ta båda sjukhusen den dagen. Jag vet inte vad som for in i min skalle, när jag inbillade mig att det var en ”slam-dunk”, och enkel sak att fixa tidsmässigt... men sån e ju jag s.a.s.......

Vi startade hemifrån Chaiyaphum på min uppmaning klockan 06.00, för att kunna hinna segla in i tid till klockan 08.00, och magnetröntgen/skivröntgen på Bangkok Hospital i Khorat. Vi kom fram lagom till 07.30 och stans största trafikrusning. Så grymt med bilar får man nog bara uppleva om man skulle bo i Stockholm-träsket tror jag..

Enorma köer, och i början på ALLA köer i Thailand skall ni veta, så står där alltid en dåligt trafik-utbildad polisman, som är satt att sköta ljus-signalerna. Jag märker gång efter annan att OM man sätter en polisman som tar över frekvensen på ljussignalerna manuellt, så slutar snart det fina flödet på trafiken, och stockningarna börjar blixtsnabbt.

Så ock denna fina morgon, det tog evigheter att ta sig ifrån utkanten av Khorat fram till Sjukhuset, kanske 5 kilometer bort. Ja det tog i stort sett en hel timme.. Och under tiden man småputtrar framåt, eller står still i köerna, så susar alla dessa fartdårar till barn och ungdomar på sina mopeder, runt omkring en i hissnande farter.

Javisst man själv körde ju som en blådåre, när man var ung där hemma i Sverige, och det var ju lika korkat då som det är korkat nu. Den enda skillnaden var att vi i en långt större utsträckning har en mycket större önskan att fortsätta leva, och inte dö, thai verkar ha en avsaknad av överlevnad eller så fattar dom helt enkelt inte riskerna, eller så skiter dom fullständigt i om dom lever eller dör, inte alls rädda för döden... och dessutom att vi hade ENORMA trafik-kunskaper i jämförelse med dessa fullständiga kunskaps-mässiga analfabeter, som susade runt oss denna morgon.

Halvliggande på mage på sadeln med benen rakt bakåt körandes med sina mopeder i styvt 100 km/timme, där trafiken i övrigt som maximalt kunde komma upp i kanske 45 km/timme... Man slutar aldrig att förvånas faktiskt, och detta var alltså en stor-stad som Khorat, där befolkningen torde vara civiliserad, nyanserad och mer upplyst. Men Thailand är Thailand, oavsett vilka kläder du klär dom i...



Vi kom fram nästan en halvtimme för sent till röntgen. Men i detta härliga land, så spelade det tydligen ingen större roll, Men som vanligt, så ringde dom naturligtvis medans vi satt i bilen, och frågade om vi ”tänkte komma idag”?? Dom gör ju alltid så, och det är ju himla bra.. Så när vi kom fram, ingen undrade ”var i helvete vi varit, ni är 30 minuter för sena, och ni saboterar för alla andra tidsmässigt”..

Direkt blev hon införd till röntgen, och tittade ut en 45 minuter senare med plåtarna i hand, och allt var klart.... Jag hann med en stilla fika kaffe med donout medans vi väntade. Sedan bar det av ned till Mahar(l)ad, alltså det allmänna sjukhuset, dit Yongan skulle till för återbesök för sin nacke.

Och detta blev till ett ytterligt segt äventyr. Det startade med att jag släppte av Yongan och alfa-mamman, så de skulle kunna ta sig en kölapp, och snabbare komma in till läkaren, hahahaha, secka naiva tankar av en gammal naiva falang.. Hahaha... Jag fick i alla fall nöjet att köra omkring i denna rusningstrafik, där man verkligen in på de absolut minsta gator man kan tänka sig, man märker att Thailands befolkning är 68 miljoner minst..

Ta detta då i jämförelse med vår trafik i Sverige där man  lipar över våra snart 10 miljoner.. Jag lyckades köra runt utanför sjukhus-byggnaden i kanske 40 minuter, kom välan 2 varv, det fanns inte skall jag säga, ens en tillstymmelse till parkerings-plats. Forts. nästa kapitel...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMXXXV, Thailand

1 november 2017

89,5 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,966 (nedåt)



Doktorer och gravgrävare är partners...

Idag 1 november så kommer det att bära av till Khorat och 2 st sjukhus. Jag får skriva om detta imorgon lite mer ingående. Ty Paengtha (svärmodern-alfa-mamman) åker med mig och Yongyut. Alfa-mamma skall till Bangkok hospital privatsjukhuset, och ta en skivröntgen som Thailand betalar för henne, och Yongyut skall på återbesök med sin grymt onda nacke...





Som sagt var, jag skriver mer om hela videvippen imorgon torsdag istället. Yongyut blir ansvarig för GPS;en, och skall träna på den tills imorgon, sånt kan ju inte jag alls sköta. Jag kör och det klarar jag, men ingen teknik tack... Det blir i alla fall en grymt lång dag imorgon onsdag, så man kan ju hålla sig för skratt tror jag!!








Avslutningsvis, jag har lite strö-foton ifrån Thailand, som jag inte kan finna någon speciell text till, jag ger Er fotona nu på detta sättet, utspritt i detta kapitlet, och hoppas att dom blir uppskattade.  Thailand i alla dess former och skepnader, allt här nere är inte Bangkok, Pattaya, Khon Kaen/Khorat, Chiang Mai, Chiang Rai eller Phuket, det finns SÅ mycket annat att kika på skall ni veta....








Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!