GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!


Chaiyaphum MMMCDLXXII, Thailand

16 januari 2019

90,1 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,560 (nedåt)



Min Gud, håll dina armar runt mina axlar,

och din hand över min mun!!

Jo just det, igår eftermiddag så gjorde jag pannkakor till familjen, plus 8 stycken pannkakor till Dan och Amphorn. Dan har ju kommit hem ifrån sin sjukhus-vistelse på 3 veckor, han har fått en pacemaker, och det har varit ett jäkla “meck” med honom som jag sagt tidigare. Men dom lyckades rädda livhanken på honom till slut, och det var himla bra gjort.

Speciellt med tanke på att denne amris Dan ju levt ett liv i en fullständig avsaknad av all form av motion i någon enda form. Killen har varit smällfet alltsedan 20 års-åldern har han sagt, men aldrig gjort ett dyft för att “komma på fötter” och bli åtminstone lite grand i form som de flesta andra människor är. Nu tack vare hans senaste sjukdomar där han dränerats på energi med att ligga till sängs, tappa aptiten och bara få dietmat.

Så har han gått ned till mäktiga 114 kilo. Han själv är otroligt glad och stolt, och proklamerade igår, att han nu var nere på samma vikt som han hade när han var 19 år gammal, alltså början av 1960;talet... Så hans fetma har funnits med honom från det han slutade skolan i stort sett...

Jag ville nu trösta honom med “swedish panncakes”, vilket jag vet att han stor-gillar. Dan han är allmänt lycklig han också nu. Dels då för att allt till slut fick ett lyckligt slut med pacemakern, men MYCKET också tack vare att Amphorn nu till slut har gått med på att pensionera sig, 58 år gammal....



Hon inser att ha Dan hemma, där allt hälsomässigt kan hända under hennes arbets-dagar, mest ger henne oro på hennes arbetsplats, så hon beslöt sig för att avsluta sitt liv, och stanna hemma, och ta hand om Dan... Ja hoppas allt blir till det bästa för dessa två då, om det nu är vad dom verkligen vill...

Idag annars, så utökade jag min cykeltur ifrån gårdagens plågande 12 kilometer, till mödosamma 15 kilometer. Inte för att jag är trött, utan för att det gör skitont. Jag bryr mig inte om det onda. Jag känner mig mest lycklig att jag troligen är helt frisk nu, och bara behöver vänta på att smärtorna om 1 eller max 2 veckor försvinner.

Lunchen, så bjöd jag hem Ingemar och Håkan på pannkakor från igår, och det blev en trevlig lunch med 2 goa gubbar, och pannkakor är ju aldrig fel. Dock så är både pannkakor och Janssons Freestelse den typ av mat som man helst ogärna äter 2 dagar i rad. Man blir änna lite trött på den maten s.a.s.

Sedan nu idag på eftermiddagen, så kom Håkan över och gav mig en rejäl portion med Jansson Frestelse. Så himla gott, stora äckliga lök-slafsor var gömd i maten, men jag blundade och skyfflade in, så det gick bra som sjutton att äta, trots lök-eländet... Nu har vi 3 killar dessutom beställt online ifrån O Leary´s en ny omgång med godis därifrån.

Jag för min del beställde följande godsaker; Rågbröd, Edamer-ost, Wienerkorv, köttbullar, Hårt bröd, räkost, Johnnys senap, ärtsoppa, mjölkchoklad, och skorpor... Totalt kostar detta mig 2,445 baht plus andelen i fraktkostnaden cirka 170 baht... Skall bli himmelskt gott att få hem lite falang-prylar att stoppa i “kistan”..



En avslutande stilla fundering. Har thailändare alla "knivarna på rätt ställe i utdragslådan" i köket?? Jag såg denna bild på en toalett a la falang-style, och visst är det ju alltid kul att vara social och ha kontakt med folk... Men alltid??

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXXI, Thailand

15 januari 2019

89,5 kilo – 89,1 kilo (15 km) 1 timme 2 minuter 

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,567 (nedåt)



När du är missnöjd, och önskar bli ung igen,

tänk på algebra!!

Ja så bar det av då bort till Khorat, eller som dom säger oftast här, Nakhon Ratchasima. Det var ju återbesök till sjukhuset Saint Mary´s... Anledningen för återbesöket var ju att ta bort stygnen som stramade som bara fan, och har gjort det en hel vecka nu... och anledningen till det var ju blod-ansamlingen där i såret under huden, som pressade på rejält underifrån, och uppåt emot stygnen då..

Tyvärr är det ju som så ofta, i alla fall för mig, att trots att jag litar på läkare oftast, så måste man ju också försöka lite i smyg, försöka att se vad dom håller på med, vilka mediciner dom pumpar i en själv. Detta gjorde jag ALDRIG hemma i Sverige, där jag litar 100% till läkarna.

Men här, där ansvar för läkarens och myndigheternas sida är noll och ingenting, och allting som drabbar individen är deras egna fel, och alla konsekvenser får dom stå för själva. Ja i ett sådant liv här, så måste man vara på alerten, och hålla koll på verkligheten, och på vad som rör sig runt omkring en själv.

Kanske att en del av detta, är just den anledningen, att man bland annat lärde sig alla VISA-frågor om Thailand, just för att slippa vara i händerna på dessa korrupta myndigheter. Alltnog, jag kollade ju läkaren, och när jag märkte att jag blödde ganska hyggligt efter operationen, så hade ju läkaren redan sagt till mig att starta med min blod-förtunnande medicin.

Jag käkade dessa i 2 dagar, men sedan helt sonika på söndagen, 3 dagar efter operationen, så slutade jag med dom. Inte fan tänkte jag vara hemma, och det skulle blöda som skam, när det redan var så illa. Jag slutade i alla fall med medicinen från fr.o.m. förra söndagen. Och vid besöket igår (8 dagar senare) så frågade jag läkaren om jag skulle börja igen nu då, om jag var okey helt enkelt.

Ja sade han, inga problem kör du igång med de blodförtunnande, han ville inte ifrågasätta mig verkade det som. Så det är vad jag menar med att försöka ha kollen här nere. Ingen kommer att ta ansvar om dom övermedicinerar dig med antibiotika, eller att de ger dig 4 stycken olika Paracetamol på samma gång mot löjliga små-smärtor, som ingen smärtmedicin kräver överhuvudtaget.



Ifall de ger dig epilepsi-medicin som de gjort mot Yongan, där jag helt slängt den åt helvete, ihop med all Paracetamol... Yongan har med detta nu också lärt sig, att alltid komma till mig med sina mediciner, så googlar jag och sedan vidtas åtgärder. Är jag det minsta osäker, vill ju inte leka outbildad dödsängel, vill ju inte slänga medicin då jag inte är en doktor, i onödan...

Nu i alla fall, doktorn kom in på undersöknings-rummet på sjukhuset, ja vi fick förstås vänta hela 1,5 minut när vi kom, men det fick man överleva. Han tyckte såret såg helt OK ut, det som han en vecka tidigare kallade en blodsamling, men absolut inte en Hematoom, hade nu i mina ögon i alla fall, förvandlats sedan flera dagar tillbaka, till en kraftig knytnävs-stor Hematoom.

Det trycker och pressar, grymt underifrån som sagt var på såret. Men läkaren sade att han vill inte suga ut blodet eller göra någonting. Han sade, kroppen tar hand om den Hematoomen inom 1 vecka, absolut maximalt 2 veckor. Och det kändes ju himla gott. Det slutade att strama lite grand, direkt sköterskan klippte bort sy-tråden i såret. Görgott!!

Vi var klara inom 30 minuter totalt, och detta var alltså 30 minuter från det vi kom, till då vi steg ut utanför sjukhusets portar. Jag måste säga att det är en fantastiskt befriande känsla i jämförelse med de svenska sjukhusen, och våra hemska väntetider där... besöket kostade hela 720 baht denna gång (SEK; 205:-), och detta är alltså ett "dyrt" privat-sjukhus...

När vi kom hem, så kollade jag på en film för att riktigt mysa till det, jag steg sedan på cykeln, och cyklade i “pensionärs-tempo” i 12 kilometer. Ena testikeln värkte av blodet i pungen, och där jag satt på den hårda sadeln. Men jag var så himla lycklig att vara på bättringsvägen, så jag cyklade glatt runt detta varv med hojjen, även om det som sagt var värkte en hel del.... "Man får lida pin, för att bli fin"....."det som inte dödar, det härdar".

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXX (3.470), Thailand

14 januari 2019

89,5 kilo – 89,2 kilo (12) 46 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,575 (uppåt)



Rikedom gör dig smart,

därför att rikedom gör dig rik..

Ja livet här på landet är inget direkt att klaga på. Jag läste idag om en kille som beklagade sig djupt över hur varmt det är när man bor här, han menade alltså att det blir jobbigt i längden. Killen är hyggligt ung, typ i 40;års åldern, så jag vet ju inte sanningen om hur han kan bo här nere i Thailand, istället för att jobba på hemma i Sverige.

Men kanske han ärvt stålar, kanske han jobbar via datorn, eller har ett arbete här, eller så myglar han via sjukkassan. Jag tror att i det läget när man är hyggligt ung, har runt 20 år eller mer att arbeta innan pensionen, så är man inte riktigt “färdig” med livet. Jag tror att det mentala inne i oss människor, talar om att det är dags att lägga ned detta med paraply-drinkar, och åka hem och jobba.

Killen ifråga, han berättade att hans thailändska fru ville hellre hem till Sverige för hon var så “trött” på Thailand, och att det bara blir varmare och varmare i Thailand. Och kriminaliteten bara ökar, och priserna bara ökar. Detta illojala sagt av en thaidam då. Ja jag tror inte ett skit på sådant snack. Det låter mer som ord som lagts i hennes mun av en falang-kille..

Denne kille är nog som de flesta andra av oss människor, vi är så jäkla fega och vågar inte stå för våra beslut, och vill hellre skylla ifrån sig på andra faktorer än sig själva. Killen skyllde han också på samma saker som sin fru, så nu tack vare värmen, så skulle han minsann åka hem. Och istället bara säga att han längtade hem, saknade Sverige, så började han yra om olika saker som var så himla dåligt med Thailand.



För min del så tror jag med bestämdhet, att unga människor skall inte bo heltid utanför Sverige, om man nu inte har ett riktigt arbete och ett riktigt liv, vilket för all del många har som just jobbar och har familj i Thailand t.ex. Men detta att som ung åka hit ner och bara driva omkring, inte jobba och inte göra ett skit.

Ja det är ju rent förkastligt. Ens liv rinner bara förbi en själv, ens s.k. karriär hamnar på soptippen, och man förlorar tid som man aldrig kan få tillbaka igen. Så detta fenomen med att man träffar på alltför många unga människor ifrån väst som slår dank härnere, och som "förverkligar sig själva är rent bullshit,  är tror jag mer en spegelbild av det förfall som försigår i våra västliga länder...

Nä ni som läser detta, alltså ni unga, stanna hemma, åk hellre på semester, och pippa, sup, och ha kul under några veckor, och bygg upp Era liv, ni passar helt enkelt inte in här, och ni spelar nog inte riktigt i den divisionen än så länge. Ni får träna på och utvecklas hemmavid, innan ni kommer in i vårt “omklädningsrum” här nere i Thailand...

Imorgon när detta skrives, alltså idag när detta läses (måndag), så skall jag åka till Khorat för återbesök, och ta stygnen ifrån såret. Och det skall bli jäkligt härligt, det svider hela tiden som sju svåra år i såret, men detta brukar ju släppa helt när stygnen är borttagna och det hela liksom “lossnar”... Jag får rapportera om den grejen på tisdagen. Enda lilla orosmolnet är väl att jag känner en stor förhårdnad under huden vid såret, och DET är en hematoom som heter duga...ha det gött!!

Handskak

Chaiyaphum MMMCDLXIX, Thailand

13 januari 2019

89,5 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,569 (nedåt)




Lycka och charm kan icke köpas i en affär...

Hejsan där, snart dags,,, råttan är snart färdiggrillad, och glädjen står högt i tak skall ni veta. Hur den smakar. Ja inte fasen vet jag, skulle nog aldrig klara av att få i mig sådan mat. Dock så kan jag snabbt sammanfatta det lilla jag vet om “rått-intaget” här. Thai käkar alltså icke råttor som lever bland avfall och skit, de äter naturligtvis ENBART risfälts-råttorna, vilka då så klart har tagit smak av sin föda som dom enbart äter där ute på risfälten, och ICKE bland sopor och avfall....



Ja råttorna ute på risfälten, lever där, förökar sig där, och äter ENBART ris som basföda, plus naturligtvis även annat kött som lever därute på risfälten, dom är ju faktiskt köttätare också. Men oppurtunister som det ju vackert heter. Vilket innebär att man slafsar det som råkar passera eller stöter på, eller hur???

Köttet av en risfälts-råtta enligt initierade källor, smakar inte kyckling, men väl en mildare “variant” av kyckling-köttet sägs det... För övrigt ett välsmakande kött, som är otroligt uppskattat här i isaan, alltså mina hemtrakter här... Storlek på en risråtta brukar vara så här; i en vanlig spann, så får det maximalt plats 3 stycken råttor, icke mer..... Tack för maten...



Har ni sett modiga familjen. Ja man skall ju hoppa upp på hästen när man fallit av, men frågan är.... Finns det en gräns? Finns det en gräns där man kanske skall fråga sig själv, om man är lämpad för detta att köra motorbike, och finns det en gräns när det är dags att sluta lita på att “pappa” skall köra moppen... hahahaha!!



Nä nu skall jag hjälpa Yongan med disken, taskigt å lämna henne ensam med lunch-disken, det kommer ju senare idag middagsdisk också, men där tror jag hon får ta den ensammen. Ha en god dag...



Vart har livet tagit vägen? Såg ni fotot här ovan på Pippi, Annika och Tommy, ja kan ni tänka Er att premiären gick av stapeln på TV året 1969, jag var då 18 år ung och nästan okysst... Det har nu passerat hela 50 år exakt, och vi alla, inklusive skådespelarna också, ser helt annorlunda ut, efter att ett helt jäkla liv har passerat revy....

Det enda som jag känner kan trösta oss i att bli gammal då, är ju att vi ALLA oavsett ålder, vi alla har legat på topp i närings-kedjan, och fått ta del av känslan att INTE vara slängd på soptippen, som ju vi ALLA blir runt 50;års-strecket senast... Så 60-70;talet var det vår tid, och efter det blev det en brantare nedförsbacke som sagt var...

I fredags annars så fick jag finbesök av ett jättetrevligt par, han hette Johnny J i alla fall. Vi har haft “kontakt” i många herrans år nu ute på internet, så det var första gången som vi träffades i verkliga livet. Vi fick i alla fall tjöta i drygt 2 timmar ihop, och jag hann få chansen att bjuda på hemlagad pizza, så det var käckt. Hoppas att vi kan ses igen när dom kommer ned ifrån Sverige senare under 2019.

Handskak

Chaiyaphum MMMCDLXVIII, Thailand

12 januari 2019

89,5 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,573 (nedåt)



Hopp och väntan gör dårar av vettigt folk!!

Läste en kul grej om hur ett övergivet, byggt shoppingmall mitt inne i Bangkok alltså, översvämmades, vattnet stannade där inne, och det utvecklades till att bli rena rama fiskdammen där inne... Ja kan ni tänka Er, bygga inne i centrala Bangkok, ett shoppingmall för flera miljarder thai-baht, och sedan blir det övergivet.





Nu fick i alla fall fiskarna ett hem att simma omkring i. Men vän av ordning undrar ju, hur i helsicke kan fiskarna leva och äta.. Ja vad äter firrarna där inne egentligen? Och titta det är ju inga enstaka fiskar precis, en riktigt hoper av fisk mätt  i hundratals kilo...



Kul detta med Thailand, och den hysterika det finns runt detta med alla sexuella avarter som finns här helt öppet. Här verkar man skita fullständigt i allting, och ack och ve den baby som av misstag greppar en docka, och råkar ha den i näven när föräldrarna set detta. Han kommer troligtvis genast att kläs i rosa kläder, klänning, och trosor.

Naturligtvis så är det jättebra att man inte mobbar och är taskig emot dessa människor som verkligen föds i “fel” kropp, men helvete kan det finns så enormt många “fel” kroppar i Thailand egentligen? Man går på stan, och går det 1 minut utan att man ser en ladyboy, ja då är det helkonstigt, eller så är man blind.

Dom finns överallt, dom t.om, går på flick-skolorna. Här i Chaiyaphum på Namkaengs flickskola för endast flickor, så går ladyboysarna skall ni veta. Om alla miljoner bögar också går där vet jag inte, men dessa verkar dock stortrivas bland pojkarna på de vanliga skolorna av naturliga skäl.



Man har ladyboys-tävlingar i mängd, och dessa konstiga människor lär sig att föra sig som det ju heter. Men en sak är säker, både ladyboys som bögar, ingenting verkar kunna få dom att INTE ha den där helt överdrivna "svängiga" stilen, när du glider gatan fram på stan, ja ni vet säkert. Det sägs ju att det är svårt att se OM det är en tjej med snopp, eller vad.

Men vissa omisskännliga kännetecken finns det i min värld i alla fall, oavsett hur vackra dom skulle vara: a) känslan man får, ja den aura av “fel”. Den går ibland inte att ta miste på, Inget direkt att peka på, bara den där känslan att “något är fel här” och b) gången när dom glider fram, avslöjar ju dom oftast ganska enkelt...

Och c) adamsäpplet är ju en tuff grej att dölja. d) storlek på händer och fötter går ju knappt att operera bort. Ofta man ser en perfekt kvinna med alldeles för stora händer, ja då är det dags att kolla “paketet” innan man hoppar i "halmen" med dom... e) rösten brukar vara omisskännlig om nu inte intaget av östrogen varit kraftigt under en lång tid...

Jag påstår inte, om att det INTE finns en perfekt ladyboy, där man aldrig i helsicke kan se i "förväg"vad det är frågan om, men det är bara ett vidunderligt stort undantag, ungefär som att vinna högsta vinsten på Penning-lotteriet.. Med lite rutin så känner man i ryggmärken att nåt är fel, och då börjar man leta efter de omisskännliga kännetecken som brukar finnas.



Avslutningsvis, frågeställningen framkommer ju ibland om huruvida folk föredrar en ladyboy framför en kvinna, men naturligtvis, så är ju detta mest på skämt. Dock så kan ju skämtet sätta sig i halsen, bildligt talat, eller hur?

Handskak

Chaiyaphum MMMCDLXVII, Thailand

11 januari 2019

89,5 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,585 (nedåt)



Bättre ett slag från en vis man,

än en kyss från en dåre!!

Jag vaknade runt 02.00 av att det hördes röster ute på gatan, och där stod, när jag tittade ut 2 stycken pick ups och typ 3-4 killar med ficklampor, och lös omkring huset rakt över gatan. Jaha vad är detta nu då, på vår lugna gata?? Jag visste ju att de hade party som vanligt där i huset, de har alltid party vid ALLA stora helger året runt flera dagar på raken...



Nu vart det nyår när detta skedde, och då börjar man några dagar innan nyår, och festar bort fram till några dagar bortom nyårsafton, allt i sann thailändsk fylle-anda.. Man dricker och dricker, och gör det alltså 4-5 dagar på raken... Men jag kunde inte röna ut vad i helsicke skedde. Yongyut vaknade samtidigt, och fattade heller inte läget. Vi förstod till slut att detta var antagligen poliser vi såg.

Vi såg hur ett par av poliserna gick utefter staketet över till grann-huset, och lös med ficklamporna precis som om dom letade efter någon. Ja detta verkade ju “lovande” må man säga!! Till slut så gick vi och lade oss igen, det var ju inget pangpang utanför direkt. Kanske förhoppningsvis att vi skulle få reda på vad som hänt imorgon.

Morgondagen kom och gick, och ytterligare en dag kom och gick, och DÅ kom damen över till oss med en stor påse med apelsiner och ananas och bananer, log och var supertrevlig. Jag hälsade och tackade förstås, och Yongan pratade länge med henne. Efteråt så frågade jag Yongyut vad damen sagt.

Nä ingenting, men så säger Yongan, ja hon sade ingenting, men varför kommer hon över med frukt till oss??? Något är konstigt, sade jag!!.... Svaret fick vi skvallervägen på gatan via systern till det paret som ägde huset, alltså den gamla damen som är kompis med Yongyut, och som brukar komma över med Isaan-mat till oss. Hon heter ju Baoo.

Damen berättade att mannen i huset hade tagit stryptag på sin fru, hämtat sin machete, och rusat runt i huset och hotat frun, och till sist så hade han tagit fram reservdunken med bensin, och börjar hälla ut runt huset, och sedan hotat med att tutta på... DÅ ringer Baóo till polisen, vilka det vi då såg den natten jag berättade om..



Sedan berättade Baoo att mannen i huset hade gått över till grannhuset också, kanske för att komma ifrån allting. Men i och med att han gjorde detta och blandade in ett annat hem i det hela, så blev han omhändertagen och tagen till fängelset. Annars hade polisen nog skitit i det hela när det lugnat ned sig...

Det visade sig sedan att mannen får sitta av typ 1 månad i fängelset i Ban Khwaoo, icke Chaiyaphum city.... Detta antagligen för att dom ringt Ban Khwaoo-polisen av någon okänd anledning. Men jag tror det berodde på att, det var mer neutralt att INTE blanda in den vanliga Chaiyaphum-polisen, och bli utskämda här i Chaiyaphum....

När Yongan fik höra allt detta så sade hon till mig. Jag har aldrig hört den mannen förut ens höja rösten mot någon enda människa inklusive sin fru.. MEN jag har hört MÄNGDER av gånger hur frun i huset hela tiden varit missnöjd, och med hög, gäll, skrikig röst, kritiserat mannen, och varit jävligt otrevlig emot honom.

“Jag tror att det sprack för mannen till slut”, sade Yongan... Jag förstår honom.... Man orkar inte lyssna på en gapig kvinna i det långa loppet, Nä det har du helt rätt i Yongan, jag vet hur det känns. Jag fick snabbt resa mig, och sticka undan den snyting som annars skulle komma, hahahaha.....

Så avslutningsvis, så får familjen från den dagen och 1 månad framåt, åka 1,5 mil upp till Ban Khwaoo, för att hälsa på den äkta mannen, som sitter där på knäckebröd och vatten, i en månad framåt. Gutår på Er alla.... Var snälla emot Era fruar, annars hamnar ni i finkan för långa tider framåt ni också.....

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXVI, Thailand

10 januari 2019

89,5 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,606 (uppåt)



Hur vet du hur smart tuppen är?

Jo man mäter i kuckel-iku.....

Forts. Från förra kapitlet.... Vi körde iväg 06.30 och Yongan körde igen, allt gick bra och vi kom fram runt 2 timmar senare till Saint Mary-sjukhuset, Stövlade in och langade fram min identifikation, och kom sedan in till läkaren 10 minuter senare. Ja så enkelt är det i Thailand i stort sett. Bara gå till det privata sjukhuset, och man har express-hjälp.....

Det stod t.om leende vackra sköterskor utanför varje avdelning, och tog emot folk, och visade dom fram till skrivbordet där inskrivningen var. Snacka om att fatta service på dessa ställen. I Sverige känns det nästan som om folk säger till mig när jag kommer; “Va fan vill du då”?

Jag fick lägga upp mig på britsen, och läkaren kollade på såret och klumpen av blod, och sade att det var inget ovanligt när jag käkar blodförtunnande. Jag tänkte, men sade inget; “som du sade till mig att börja med direkt efter operationen ja”... Sedan säger han, Detta blir bra, ser inga problem, men tycker du skall sluta med dina blodförtunnande i 5 dagar, så det lugnar ned sig lite.

Ja jag slutade med dom för 2 dagar sedan svarade jag. Han tittade till, men ville tydligen inte utmana mig.. Jag frågade om han inte kunde suga ut blodet, så det inte pressade på så mycket under huden på stygnen? Men det sade han absolut N E J till, inte bra, det tar mellan 5-10 dagar, sedan börjar kroppen absorbera blodet, inga problem, var inte orolig.

Och med detta så vart det klart, vi åkte hem igen, med samma hemska smärtor, men en väsentlig skillnad denna gång, alltså förutan den gnagande hemska oron att nåt hemskt var på gång att hända, typ som jag nämnde tidigare; såret spricker – operera om hela skiten en gång till..



Nu kan jag uthärda mina pinor likt de kristna som korsfästes för 2.000 år sedan nere i Rom.... Idag när detta skrives så är det tisdag, och jag kan nog utan att verka för övermaga, säga att jag mår lite bättre än igår, så det går framåt med, kanske inte stormsteg, men med ett steg i taget....

Och jag var idag inne på Ram Hospitalet och bytte bandage, och när de tog bort det, så fanns det inte en bloddroppe på bandaget. Så mitt sår var täppt, och det hade slutat bloda. Det var ju kanongott, så nu gäller det bara för min kropp att ta hand om blodet inne under huden då... Och sedan hoppas man att allt skall kunna läka fint, och det vara över om en 10 dagar kanske med flyt...

Onsdagen, så för första gången så försökte jag mig på att stå upp lite längre än vanligt, och se om jag kunde uthärda det, jag bestämde mig igår för att göra pizza här hemma. Jag tycker nog att det avlöpte OK, även om jag fick avbryta 1 gång och sätta mig ned, när det sved för jäkla mycket.

Men pizzan blev gjord i alla fall, och jag gjorde en bakugns-plåt stor pizza som vanligt. Men jag delade den på mitten på det sätt att halva med en seafood-pizza till Yongan och ungarna, medans halva blev min fantastiska Hawaii-pizza. Jag delade min halva med Håkan,,, Alltid kul att dela med sig till den generöse killen..

Handskak

Chaiyaphum MMMCDLXV, Thailand

9 januari 2019

89,0 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,593 (nedåt)



Alla har rätt att tycka detsamma som mig!!

Forts. Från förra kapitelet... Jag gick till sängs ungefär som vanligt, vilket alltså startar med TV tittande 15 minuter, och sedan sova... Jag låg där i sängen och jagade upp mig på lördags-kvällen, och kunde bara inte sova. Jag knatade upp efter en halvtimme, och tittade på TV 2 timmar till,

Drösade sedan i säng, och somnade faktiskt trots att hjärtat gjorde frivolter, så nervös var jag att allting skulle gå åt helvete. Jag började inbilla mig att såret skulle spricka, sängen bli full av blod, och operationen skulle dom tvingas göra om, om jag nu överhuvudtaget skulle överleva natten vill säga... Och dom skulle inte ge sig förrän dom dränerat hela min ekonomi...

Jag vaknade söndag morgon klockan 03.00 i stort sett och gick upp, jag kunde bara inte sova. Ned till datorn, kaffe macka, och ett äpple, och min medicin. Det fortsatte att värka bara jag rörde mig det minsta. Javisst kan man uthärda smärta, men när smärtan kommer i samband med oro för framtiden, så kan det nästan bli outhärdligt...

På morgonen, så blev det alla mediciner som vanligt, men nu övergav jag läkarens idiotiska tyckande att jag skulle slafsa blodförtunnande, med ett öppet sår inne i kroppen. Struntade i min Lixiana plus Aspirin. Måste ju försöka själv då att få det stoppa blöda...

I alla fall samma som lördag, sitter vid datorn och försöker få tiden att gå, utan att tänka på den via filmer och jobba om möjligt. Men jäklar va segt det var. På eftermiddagen iväg till Ram Hospitel och lägga om såret. Faaaaannnnnn va ont det gjorde att ta bort tydligen världens bästa tejp ifrån såret....



Sköterskan (hade otur denna gång) såg ut som en tomboy, tjock kortklippt hår, och manlig.. Kanske inte min önskedröm precis. Hon drog av bandaget med all tejpen, med 1 millimeter var 10;e sekund. Jag riktigt kunde märka hur hon tänkte; “Nu jävlar skall denne killen som konkurrerar om mina flickor, få känna på smärta”...

Och smärta blev det, det verkade som om dom satt fast tejpen rakt över såret, ty jäkkllaarr vad ont det gjorde. Ja hela rummet tyckte jag var löjlig, men det skiter jag i, damer fattar bara inte vad smärta är.. glöm det där med förlossning... kan dom vara ihop med mig, så har dom ju fött barn många gånger innan, så sluta gnäll nu damer...

Hem igen allt OK, såret OK, läkaren tyckte allt såg OK ut,  men vad fan vet han, han var ju bara allmän-praktiserande läkare.. Kvällen nu på söndag blev ännu värre, nu värker det i pungen, och jag såg framför mig, mig själv liggandes på golvet i Thailand, tjoandes av pung-smärta när blodet tränger på, och testiklarna kommer i kläm, ja en pung-spark vet ju alla killar hur illa det “smakar”...

Klockan 21.30 upp till TV; och satt där och tittade 1 timme på TV, började bli trött och somnande sjuttanimej, vaknade klockan 03.30, gick upp, omöjligt att sova, Yongan vaknade och jag sade till henne.; “Jag klarar inte av oron längre, läkaren i Khorat måste kolla blödningen, och avgöra om dom skall suga ut eländet”, jag har för jäkla ont”....

Vi drog iväg till Khorat återigen då måndag morgon, och jag packade allting med mediciner, utifall dom skulle behålla denna krympling, och behandla mig, och skinna mig på komplett ALLA MINA RESTERANDE BESPARINGAR.... Forts. Nästa kapitel.....

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXIV, Thailand

8 januari 2019

88,5 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,590 (uppåt)



Vi alla är födda till att dö!!!

Lördag morgon och utskrivning var det planerat. Det ömmar, och det rammar, och det skär, och det brinner riktigt i såret och under huden, och det är ett helvete bara jag rör mig överhuvudtaget, och pissa och skita sittandes på toaletten? Ja sitta ner var fruktansvärt, och krysta för att skita gick bara inte p.gr.a. såret.

Så jag käkade inte , drack dåligt under torsdagen och fredagen. Men som jag sade efter spyattacken så kändes det bättre, så jag klarade i alla fall lördag morgon 2 rostade mackor och ett ägg, allt kallt förstås, plus ett glas juice. Läkaren kom vid 08.00;tiden, och förklarade att allt var bra.

Inga speciella blödningar alls, så han sade till mig att starta upp med mina blodförtunnande mediciner igen. Jag fick utskrivningen som jag så gärna ville ha, vi fick sedan sitta på sängkanten lördag morgon, och vänta på det jäkla försäkrings-bolaget skulle säga ja till att betala räkningen.

Jag hade ju redan betalt 20.000 baht i förskott, och realistiskt så vet man ju med lite livserfarenhet, att dessa 20.000 bahten var torsken. Vet inte om detta är en grej mellan sjukhuset och försäkrings-bolaget, men de har börjat med förskott i alla fall.... 2,5 timmar senare kom dom med räkningen.

Den var på hiskerliga 86.000 baht minus de 20.000 baht, = 66.000 baht vilket försäkrings-bolaget sagt ja till. Jaha det var så dom räknat ut denna process! Så nu återstod bara att betala rummet då, med maten, och sköterskor, och mediciner, och all den skiten. Förra gången hamnade det beloppet på 11.000:-...

Efter ytterligare en rund timme, så kom dom med ytterligare en räkning på 29.000 baht för detta. Så det gick alltså från för 3 år sedan 62.000 baht totalt, till 86.000 baht totalt nu 3 år senare, och det gick ifrån 11.000 till 29.000 baht för mig?. Helvete skulle min insats på detta bli hela 20.000 PLUS 29.000 då eller?


Man kan inte riktigt se på Yongyuts foto här själva höjden på blodansamlingen.
Hon fotar ju inte så bra kanske...

Jag var riktigt deppig nu och kände mig riktigt lurad skall sägas.. I alla fall tur i oturen att man har en hyggligt ordnad ekonomi. Yongan stack iväg och betalade. Kom strax tillbaka, och berättade att de dragit 20.000 baht ifrån de 29.000 bahten, så hon betalade således endast 9.000 baht. Så de 86.000 fick endast 9.000 baht på topp.

Jag blev kanon-lycklig skall sägas, och min totala insats blev icke 49.000 baht utan 29.000 baht, och det kunde jag leva med faktiskt... Vi stack sedan snabbt, ty jag längtade hem. Men kan säga rakt av, jag fattade inte den ekvation som presenterades mig och det "paperwork" som visades upp i förhand.

Lite rädd att någon de facto gjort fel och att de sedan kanske ville ha mer, gjorde ju också att man ville iväg och låsa skrivbordslådan på sjukhuset.. Jag fick sedan sitta därbak och hitta en fantastiskt bekväm ställning där och hade noll smärtor medans jag sätt därbak alldeles still. Yongan körde som en Gud hem med bilen.

Och jag som alltid varit ohyggligt nervös när hon skall köra bil med mig däri, var nu lugn som en filbunke, inga missöden, och hon höll sina 80 km/timme i snitt. Ja jag vill inte att hon skall köra snabbare, hon hanterar inte hastigheterna bra alls, så bättre hon kör, så hon hinner reagera och åtgärda situationerna som uppkommer.

Vi kom hem, och jag satte mig vid datorn, och det skall sägas, att så fort som jag ens rör på mig så smärtar det som fan. Ett riktigt helvete. Men nu började det kännas mysko i såret, efter runt 2-3 timmar, så kollade jag nedåt, och såg att det börjat “puta ut”. Jäklar blodet har börjat rinna till, och bilda en “Hema-toom”, alltså en sådan där blodklump under huden ni vet...

Ja varför inte, ja varför inte mer problem, kom all skit på en gång!! Jäkla blodförtunnande, varför tog jag den skiten fredag, och nu lördag morgon?? Skulle aldrig lyssnat på läkaren. Det blev allt jobbigare, och nu gjorde det än värre ont, och för att inte tjöta om detta för mycket, så satt jag där vid datorn under dagen och hela kvällen, och sedan på kvällen, så var jag så nervös så jag skulle spricka.  Forts. Nästa kapitel...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXIII, Thailand

7 januari 2019

90,8 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,571 (uppåt)



Problem är som stark medicin,

för mycket på en gång kan bli skadligt!!

Forts. Från förra kapitlet..... Runt ½;timma efter den måltiden, så kände jag mig helt uppblåst i magen och jag antog naturligtvis att det var för operationen dom gjort, och det var det naturligtvis. Man skall ju upp ur sängen och stövla runt kvickt efter ingreppet, men i mitt fall, så var det omöjligt.

Jag var tvungen att ligga i sängen flera timmar innan jag kunde klara av att resa mig upp... Så magen kom nog i olag, så med en Big Mac liggandes skvalpandes där inne, så kände jag till slut att det var dags att “kasta upp”, eller om ni vill spy.. Och det var en upplevelse, alltså 3 timmar efter operationen så spydde jag, secken möda det blev för såret, och smärtor för mig.

Men efter det föreställningen så blev magen faktiskt bra, men min aptit var som bortblåst, och trots att jag knappt ätit någonting på flera dygn, så var aptiten helt borta. Som vanligt på sjukhus, så blev det en heltrist tillvaro med enbart sängliggande, och noll att göra, ingen dator, och enbart thai-program på TV;n,

Deras fjärrkontroll till TV;n, hade inte ens en knapp så man kunde ändra language... Till slut efter ett fåfängt letande, så hittade jag ett amerikanskt värdelöst program, som visade 1 miljon videos av djur som snubblade, eller hamnade i alla möjliga olika fall av olyckor och nöd. Skittrist.

Jag släckte ljuset i alla fall för min del redan klockan 20.00, och fick ligga och vrida mig hela natten, med en grym nackvärk som gick över i huvudvärk p.gr.a. min dåliga nacke jag har,,, Jag vaknade sedan på morgonen, och fick frukost, 2 kalla mackor som lade marmelad på, 1 glas juice, och ett stekt ägg.

Jag skall inte klaga för mycket, men varför i helvete är thai så nonchalanta så dom inte ens försöker att lära sig hur andra människor äter. Jag menar bara för att thailändare kör mestadels kall mat, och inga problem har med den biten, så skall ju inte ägget vara kallt, och de rostade mackorna kalla de också!!

Jag lyckades sedan schasa ut Yongan på “stan”, så hon slapp och bara sitt där, vilket för henne måste vara skittrist. Så hon gick lyckligen iväg, och var borta ett bra tag, och det var lika bra för mig, så man slapp dåligt samvete. När hon kom tillbaka, så visade det sig att York och hans fru Cat var på samma sjukhus 12 mil bortifrån Chaiyaphum som vi var, alltså i Khorat...



York hade problem med ett öga... De kom aldrig upp till mig och rummet, ty York fick order av läkaren där att åka genast ned till ett specialist-sjukhus i Bangkok, tror det heter nåt som låter som Bumrungrad. Och där skulle han göra en operation av det redan tidigare opererade ögat, ty de hade inte dom resurserna här....

Så de stack ganska snart. På tal om vänner, så ligger Dan fortfarande inne på sjukhus, efter att ha fått en pacemaker här i Khorat, men på sjukhuset; Maharat. Han har fått välderliga problem, han är ju 76 år gammal, helt och komplett ogymnastiserad.

Så han fick först en infektion, och sedan när han skulle ställa sig upp sade hans fru, så drösade han i backen, eftersom han ingen kraft hade i benen alls. Men det verkar som om det finns chans, att han kan få komma hem inom 1 vecka nu... Måste vara gött för honom och hans fru Amphorn.... Jäkla skit att ligga på sjukan...

Så vid ett och samma tillfälle så var alltså både jag, och York, och Dan, på sjukhus i Khorat, 12 mil hemifrån konstigt va.....? I alla fall för mig då, läkaren kom på morgonrundan, och sade att allting verkade bra med såret och mina krämpor var OK. Så det blev en jäkla lång dag som man fick ligga där på fredagen då..

Natten blev om möjligt ännu värre, och jag tror att man kommer att få mentala problem över detta med att ligga där, trist som fan, ont i såret som skam, och ont i nacken som sattan.. Så man får väl göra det man kan för att slippa i fortsättningen. Men hur lätt är det på en skala?? Man är ju "gammal, sliten, impotent, och väderbiten"..... Kommer ni ihåg vem som sjöng den snutten för 50 år sedan??  Forts. Nästa kapitel...

Handskak
Ps. Det finns en anledning till att jag publicerar detta kapitel redan nu en dag innan, men den grejen får vi ta när jag skriver nästa kapitel.....

Chaiyaphum MMMCDLXII, Thailand

6 januari 2019

89,8 kilo – ,,,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,570 (uppåt)



Karma is a bitch, heter det ju på engelska.

Och karma är underbart,

jag kan behandla folk precis hur illa jag vill,

allt i vetskap att dom ju får exakt den behandling dom förtjänat!!

Torsdag den 3 januari, så åkte vi då iväg till Sant Mary´s sjukhus i  Khorat. Jag hade redan på måndagen 4 dagar innan, slutat med min blodförtunnande medicin, då dom har en förmåga att kunna operera på studs i detta landet, vilket är kanon-bra... Vi kom in efter 3 “långa” minuter till läkaren..

Han konstaterade snabbt, att jag naturligtvis hade ljumskbråck, och han frågade om jag ville blir opererad med en gång. Ja visst, svarade jag, och innan jag hann blinka så stod jag där med neddragna skjorts framför Yongyut, Läkaren, och sköterskan, och exponerade hela mitt vidunderliga organ.

Läkaren sträckte sig efter en tuschpenna, och kryssade i var dom skulle skära mig... Sedan hamnade jag på en brits,. De kollade hjärta och en massa prylar på mig, så noga var dom allt, inget slarv  kändes det som. Det var lite fram och åter medan jag låg på britsen, mellan olika avdelningar, typ röntga hjärtat bland annat.

Och sedan in till operations-rummet. Där stod en gäng färdiga sköterskor av olika kön, narkoskillen villa skaka hand med mig, och berättade att han hade sövt mig för 3 år sedan, när jag opererade det första ljumskbråcket. Kul tyckte jag. Ja att vi ses idag då, ty annars hade ju jag antagligen varit död....



Inte 100 på att han gillade skämtet, så tätt in på operationen. Men när jag är nervös så pratar och skämtar jag mycket, allt för ofta...Jag fick resa mig på britsen till sittande ställning. De skulle göra en ryggmärgs-bedövning, och den grejen gillade jag noll och ingenting.

Jag sade dock ingenting, men killen fick se ärren därbak efter mina 3 rygg-operationer, så han lade som tur var ned den grejen... Han gav mig sömnmedlet på ovansidan handen. Jag kände inget, och undrade om det inte var läge att börja räkna nedåt...... Och då vaknade jag och allt var över. Tänk var gött att kunna sova bort en hel operation.

Tänk att ligga där med ryggmärgs-bedövning, och höra det skvalpa av tarmar, höra gnisslet när dom skär med skalpellen i köttet, och höra sörplandet av allt blod, som dom tar bort med sugen.. Dom hade rakat mig var det första jag såg när jag vaknade, och kollade nedåt "taskerna"...

Jag hade rakat hemma lite grand med maskin, och när jag fipplar i de hemtrakterna, så brukar det alltid uppstå blodvite, och så också denna gång, så jag hade inte rakat så himla noga. Men nu hade dom rakat rent fullständigt, t.om. pungen fick sig en rakning, och hela magen upp till bröstkorgen..

Jag rullades upp till rummet, och det blev mat nästan på studs, och jag var fullständigt avvaktande till mat, helt ointresserad. Ända tills Yongan på sen eftermiddag, kom in på rummet med en go McDonald (Big Mac).... Det var grym tur det, för att den maten jag fick var helt superäcklig i mitt tycke, då ju narkosen och fipplandet med mina tarmar under operationen, inte alls gör att man är hungrig.



De hade gett mig, se fotot ovan, fin sallad, och svamp (det svarta) och en köttbit. Thaiarnas syn på det som dom vet vi kallar för “gravy” och älskar till vår mat, är ju att man skall ta från flaskan med marinad och köra flera REJÄLA SKVÄTTAR med marinad och dumpa det över köttet och maten. Ja de har tydligen inte sås i sin matlagning. Ja de nöjer sig väl med sin "naamba" (fisksås antar jag)...
Forts. Nästa kapitel...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXI, Thailand

5 januari 2019

89,0 kilo –.......

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,569 (nedåt med ett brak tydligen)


Kom hem idag lördag klockan 12.55 och det svider som sattan I såret. Jag skriver rapport om detta och annat I morgon, hoppas OK med Er alla.





Handskak

Chaiyaphum MMMCDLX(A) (3.460), Thailand


Jag kommer att segla iväg till Khorat torsdag morgon,
alltså den 3 januari.
Jag skall operera den andra sidan av mitt ljumskbråck.
Jag visste ju med nästan garanterad säkerhet,
att om man får ljumskbråck på ena sidan,
så får man strax också den andra sidan,
detta nästan som ett brev på posten.

Tyvärr så lär det bli 2 övernattningar,
så jag bör vara hemma igen på lördag frisk och nykter,
och kan då starta upp med att skriva nya kapitel från mitt liv här I Thailand.
Men med detta så slutar jag,
och hoppas vi hörs av igen på lördag då igen...
Ha det gott och ha en god fortsättning..

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLX (3.460), Thailand

3 januari 2019

??,? kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,???



Man kan inte leva med en annans människans sunda förnuft!!

Fortsättningen kommer här på Bangkoks taxibilar, som ju har en kakafoni av olika färger som man kan välja bland. Se fotona som jag bifogar..... Dessa olika färger betyder olika saker, speciellt om vem som äger och kör bilarna, och på detta sättet då tror jag att det ligger till, när man läst in sig lite grand på det hela....

Det finns alltså Rosa taxis och oranga taxis och lila, gröna samt gula taxis. Så det är egentligen en färgkod dessa färgade taxis. De enfärgade taxibilarna är antingen företags-taxi eller privattaxi i förhållande kanske med hyrestaxi. Dessa enfärgade taxi kan då vara i en massa olika färger som; ljusgrön, ljus himmelsblå, oranga, gula, blå, rosa, lila, violetta, samt brun.



De tvåfärgade taxibilarna kan vara av 3 slag nämligen;  Gul/grön och Röd/blå samt gul/orange. Den gul/gröna är den personliga-privata taxin. Den röd/blå är hyr-taxin och den gul/oranga taxin är företagstaxin. Men den gul/gröna anses oftast vara den bästa, eftersom den körs av ägaren själv...

Men Bangkoks transporter är ju inte enbart begränsade till taxis, vi har ju alla de olikfärgade bussarna också... Och varje färg representerar olika avgifter, olika färdvägar, och olika ägare. Och också om det finns aircondition på bussen också... De bussar UTAN A/C har en färgkombination av kräm och röd.



Dessa bussar opereras av ett företag som heter; Bangkok Mass Transit Authority (BMTA), och det är den billigaste busslinjen i Bangkok. Med tanke på hettan och naturligtvis föroreningarna i Bangkok, så kan ju det bli en riktigt prövande erfarenhet. Synnerligen under rusningstrafiken då!  Dom vit och blå bussarna är inte mycket bättre.

Också dom utan a/c, och dessutom en bit dyrare än de föregående bussarna. Dom kräm och blåfärgade bussarna har a/c, och är också en bit bekvämare än de föregående linjerna jag beskrivit. De gul-orange bussarna Euro II bussarna, är också relativt nya och har a/c... De lila eller rödfärgade bussarna är de s.k. Microbussarna, som är privatägda, och erbjuder ett alternativt färdsätt för befolkningen.

Dom har också a/c.. Och de har en fast taxa oavsett vart man skall resa i Bangkok. Denna buss stannar bara på hållplatserna, OM det finns lediga platser på bussen. Så med detta, så är varje passagerare garanterad en sittplats då i alla fall.. Bästa sättet för besökande i Bangkok, att lura ut dessa bussar är att kolla in “BMTA bus map”...



Så systemet fungerar ungefärligen som att nummer 7 röd färg tar ju INTE samma rutt som nummer 7 blå färg, eller gul eller grön. Bangkoks hysteria för färger går förbi både taxis som bussar förstås. Thaiarna har olika färger på olika veckodagar, typ söndag är röd, måndag gul, tisdag är rosa, onsdag är grön (dagen) och grå (natten), Torsdag är orange, fredag är blå, och lördag är slutligen lila!!

Dessa färger anses vara tursamma, och kallas också för födelsedags-färger. Så är man född som jag på en onsdag, så bör man ha grön som sin “tur-färg”... Även politiken i Thailand är “färgad”, om man nu får dra ett sådant talesätt. Till nyligen, så var det vanligt att t.ex. se folket bära gula skjortor på måndag, och blå skjortor på fredag, då detta var kungens och drottningens födelsedags-dagar.

Detta förändrade sig ganska nyligen, då gult plötsligt blev förenat med “folkets samling för demokrati” (de gula ni vet)!! Och motståndarna var ju de fattiga i Isaan, och ute på landet, Thaksin-anhängarna som ju de kallades, och som bar röda skjortor... Dom som inte ville göra ett offentligt ställningstagande politiskt, de klädde sig helt enkelt i rosa de dagarna (måndag och fredag)...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLIX, Thailand

2  januari 2019

90,3 kilo – 89,8 kilo (25 km) 1 timme 33 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,635 (uppåt)



Vägen till kyrkogården,

är kantad av lidande!!

Tänkte idag att prata lite taxi, och förslagsvis i den alltid så hatade staden Bangkok. Hatad av mig, anledning, jag gillar helt enkelt inte storstäder, ingen annan anledning... Finner det vara en fullständigt meninglös sysselsättning att bo, och leva i mänsklig misär uppe på 62 våningen, uppe bland fåglarna, och vara stolt över utsikten, och sitt fantastiska sociala liv...

Alla som har besökt Thailand kommer antagligen någon gång att besöka Bangkok, och då kan det vara bra att veta vad, och vilken taxi man ska undvika, och vilka man kan åka med. Det finns massor av tuk-tuks i Bangkok, och det är lätt att bli lurad av dessa chaufförer, om man inte är uppmärksam. Även vanliga taxibilar kan köra med fula knep för att lura turister på pengar, det gäller alltså att vara uppmärksam.



Man har flera gånger åkt taxi till förutbestämt pris, men vi har under årens lopp lärt oss att det bästa och billigaste färdsättet är att ta en taximeter. Det är lite olika priser på startavgift och km-kostnader beroende på dag, tid på dygnet, och vart man är i Bangkok.

I Ban Phe finns inga taximeters utan då är det songtaews som gäller eller förbokad taxi/minibuss till fasta och "dyrare" priser. Det är lite synd tycker jag, för det blir väldigt dyrt i längden, om man skulle behöva åka taxi ofta.
Tuk tuk

10 Tips för Bangkok Taxis

1. Taxibilarnas färger?
Bangkoks taxibilar är mycket färgglada, särskilt synliga är de rosa taxibilarna. Färgerna betyder inget speciellt för oss, utan det är bara olika företag, men priser och funktioner är desamma.

2. Tillgängliga taxibilar?
Tillgängliga taxibilar har en glödande röd lampa med texten "LEDIG"

3. Taxameter priser?
I en av de färgglada taxibilarna ska man inte behöva förhandla om något pris eftersom alla taxibilar i Bangkok ska använda taxameter. En chaufför som vägrar att sätta igång taxametern är varning om att något är skumt. Kliv ur och byt taxi direkt. Taxibilar som ofta står och väntar utanför hotell, är vanligtvis misstänkta chaufförer som vill förhandla om priset, och inte använda sig av taxameter.



4. Ovilliga chaufförer?
Bli inte förvånad om någon chauffören skulle vägra att köra dig dit vill åka. Även om du egentligen inte kan göra så mycket åt det, så kan du kan anmäla chauffören/taxin till transportavdelningen på Hotline 1584. Viktigt: Ta en bild av bilskylten (de skyltar som finns inne- och utanför hytten). Du kan också ladda ner appen DLT Taxi där du kan rapportera direkt. Övrigt: Kliv ur och ta en annan taxi!

5. Haffa en taxi?
Det är ok att haffa en taxi vid tex en busshållplats, om inte någon buss närmar sig, annars kan man förvänta sig att bli tutad på.

6. Taxi Scams?
Taxi scams som tex Tuk-tuks, se upp för övertrevliga och ihärdiga taxichaufförer, som erbjuder att ta dig till "speciella och bra platser" som de föreslår, hoppa över det, och tacka bestämt nej! Lita på din intuition. Om du magkänslan säger att det verkar skumt, är det troligen skumt. Stå över och ta nästa tuk-tuk, om du bestämt måste åka tuk-tuk.



7. Taxichaufförer och lokalkännedom?
Förvänta dig inte att taxichaufförer ska veta var alla caféer, restauranger och gathörn ligger inne i Bangkok. Staden är stor, så det är svårt att ha lokalkännedom om alla platser. Tips är att ha med sig en karta, eller tex ett visitkort med namn och adress till hotellet, eller platsen dit ni ska, om möjligt, gärna skrivet på Thailändska.

Akta dig när du kliver ur taxin!
8. Om du måste kliva ur taxin på den sida där det kör fordon, se dig noga för innan du öppnar taxidörren så det inte kommer tex motorbikes smygandes bakom taxin. Mitt bästa tips är att kliva ur taxin vid en vägren eller trottoar istället för att undvika olyckor.

9. Dricks?
Dricks till taxichaufförer behövs inte, men gärna avrundning uppåt på taxameterpriset, till närmaste 5 eller 10 baht är ganska vanligt. Det är en bra sak att göra, eftersom taxichauffören tjänar ganska lite, arbetar många långa timmar, under ofta stressiga förhållanden.
Men kom ihåg:Taxichaufförer har av någon anledning ALDRIG växel, därför är det viktigt du har småsedlar och mynt att betala din resa med. Om resan kostar 38 bath och du bara har 100 bath, kommer du som oftast inte få tillbaka någon växel.

10. Kvarglömda tillhörigheter!
Se till att du inte glömt eller tappat värdesaker eller annat i taxin, innandu betalar och stiger ur. Om du glömmer eller tappar något i taxin, kommer du garanterat aldrig att få tillbaka det.
Håll koll på dina grejer och få med dig allt ur taxin.

Lycka till nu på Er resa, alltid gött med lite småtips om man inte är van vid förhållandena...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLVIII, Thailand

1 januari 2019

89,4 kilo – 89,3 kilo (19 km) 1 timme 8 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,631 (uppåt)



Du skall icke strö salt  I såret...

Idag hade vi snack om det gamla goa ämnet som alltid dyker upp. OK jag förstår att man pratar om det ty att höra detta jäkla order “falang” 10;tals gånger MINST varje dag, blir till slut nerverande och ganska jobbigt. Man har ju hela tiden den känslan att det handlar om ett rasistiskt uttryck, trots att alla thai försäkrar att det bara betyder “främling”.

Efter mina snart 11 år nu, så har jag fått ytterligare dimensioner på själva betydelsen av ordet, och det är inte alltid så vackert. Jag tycker mig “känna” att ordet främling i själva verket kan översättas till utlänning, till en nedlåtande version av orden; “okunnig barbar som inte kan prata thai, eller föra sig som thai gör...”... Order falang är menat allt som oftast att vara "distanserande", så visst är det många gånger rent rasistiskt...

Jag själv hade ju tur med att Yongan redan från början introducerade mig för släkten som “uncen” (unceln-farbror eller morbror), så jag slapp i alla fall att höra ordet falang i min förlängda familj. Men låt Er inte förvånas, nog fan fick jag höra falang mer än nog ändå.. Alla barn, alla spädbarn, alla ungdomar, alla vuxna, ropar och säger falang och de äldre väser ganska tufft sitt etter-gift; "Falang" mot mig.

Speciellt flera av de äldre som nog inte alls gillar alla utlänningar som dykt upp på arenan, har en förmåga att uttala och uttrycka ordet falang, på ett speciellt ettrigt giftigt sätt, tycker jag mig höra. Jag är efter alla dessa år, fortfarande känslig att höra skiten, ty jag tycker inte vi förtjänar det.

Jag har i så fall mer förståelse för att vi västerlänningar säger utlänning till folk, för många av alla dessa utlänningar som kommer till oss i Sverige, har ju inte med sig pengar eller saker, utan vill ju tära på våra ägodelar. Medans vi falanger i Thailand, fasen inte tär något ifrån någon levande människa, vi har med oss stålar, och försörjer en jäkla massa thailändare, Så jag tycker inte att vi förtjänar att kallas för detta fula ord faktiskt...



Jag har sagt det förut, tror jag, men jag brukar ropa tillbaka numer. Först ropade jag "thai" och pekade på dom när dom ropade falang. Men sedan ändrade jag det till att peka på dom och ropa "Lao", i en förhoppning att dom skulle fatta.... Dom vill ju absolut inte kallas för Lao, ty dom är ju thai säger dom. Jag svarar dom då att ni ju pratar Lao, och ni ser ut som Lao, och ni kommer också från början från Laos...

Visst blir det surt då skall ni veta, och sedan trycker jag till dom en sista gång, med att säga att hemma i Sverige när thai kommer dit, så är det dom som är “falang”...  Ni ser mörka ut, med mörkt skinn, hår, och svarta ögon, kan inte prata svenska eller engelska, och då kallar vi Er för “falang”,  för ni är inte riktiga svenskar.

Flera av dom fattade faktiskt att detta nog var ett dilemma, medans de flesta inte fattade ett skit, och upprepade envist sitt eviga "mantra", att dom var thai och jag falang... Inte så lätt alltid att aldrig veta nåt utanför byn måhända... Men det är jäkligt gött att röra om i grytan på dessa inkrökta människor, även om jag tror att 99% är som att “kasta pärlor till svinen”, om ordstävet ursäktas i detta sammanhanget...  

Men i det stora hela, så tycker jag faktiskt att man kan skita i det, i alla fall ni turister som kommer ner och turistar, eller kanske hälsar på Er frus släkt så lite, kan ju blunda och slå på dövörat, och bara le och vara glada, skit samma. I det stora hela, så tror inte jag att en thailändare har förstånd att förstå, att ordet i sig egentligen är jävligt kränkande och rasistiskt....

Handskak