83,7 kilo (20 km) 93 minuter - 1.171 kalorier

GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMDLXXV, Thailand

27 juli 2016

84,4 kilo - 83,4 kilo (19 km) 72 minuter - 907 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,042 (neråt)




Det man inte har i huvudet,
får man ha i benen!!

Jag fortsätter lite med snacket om sockervärden. Jag gick tillbaka över till Dan senare på eftermiddagen, som vi kom överens om. Han tyckte ju att vi INTE skulle ta hans sockervärde precis efter det att han hade druckit kaffe, och käkat kaka till kaffet. Nä sade jag, det är ju kanske inte rätt tid att mäta värdet. Men Dan, det ger trots allt en indikation över vilket tillstånd du och din kropp befinner sig när du käkar mat, och det är faktiskt ALDRIG bra med ett högt sockervärde vilken tid på dygnet som helst, och oavsett om du käkat eller inte..

Hans 12,9 var ju kraftigt och jag själv hade skamliga 10,2 på mitt prov, alltså alldeles för högt. Det enda som jag kunde skylla på var att jag ju inte hade motionerat alls den dagen, som jag ju skämt bort min kropp med. Och jag hade för en gångs skull tagit 3 i 1 till kaffet, alltså socker i kaffet. Och käkat 2 st stora kakor, som Dan hade bakat, som var proppade med socker, så jag var inte förvånad, jag är ju trots allt en erkänd diabetiker 2 eller hur?. Vi tog nu våra värden igen, och jag själv låg nu på 5,2 ett alldeles charmant värde, och betänk då på att jag är en diabetiker 2, vilket jag öppet bekänner.

Dan hade gått ner till 7,9 nu, och det visade sig att för att få mina värden på skam, så hade han fastat fullständigt dessa 4 timmar sedan vi sågs, han hade inte ens druckit vatten... Den gubben gör fanimej precis allting i världen för att inte jag skall få rätt i någonting, och vatten på min kvarn. Nu hade han i alla fall 7,9 vilket är ganska hyggligt om det hade varit mig. Men i hans fall som icke varande diabetiker, och fullständigt hade avhållit sig ifrån allting t.om. vatten, så känner jag att den gubben nog är på bra gång med att ramla in bland oss diabetiker. Låter det inte så?

Jag sade detta till honom, och det retade honom, och irriterade honom märkte jag. Jag fick lägga ner att prata om det, men om han vill få följderna av detta då, så är det upp til honom. Jag vet ju att  han dessutom är överfet, och med den kroppshyddan, så har kroppen ett helvete, att hålla en rimlig nivå på hans blodsocker. Men skit samma, det är hans liv, nu vidare till roligare saker här i jordelivet....



Denna blomma är en av de saker som man käkar med glädje, och man käkar inte bara blomman, man käkar med stort leende ävenledes bladen till denna blomma. Egentligen ganska fantastiskt vilket grymt skafferi som vi västerlänningar bara har slängt på sophögen. Tänk Er gratis mat, bara att gå ut och plocka till viss del. Nä, då vill vi hellre gå på COOP och handla grönsaker ifrån Israel, Argentina och Afrika, än att alltså gå ut 2 km ifrån Frölunda eller Botkyrka eller A6 centrum... Ja vi människor!!



Här kommer nu enligt uppgift vår Immigration att ligga, alldeles vid ingången till Rajabhat universitet, uppe vid Tad Ton, längs väg 2051 dit upp, sett från Chaiyaphum. Vi snackar nu om drygt 12 km, istället för 13 mil en väg!! Hoppas nu bara att det räcker med att hålla tummarna.... Detta blir kanonbra. Hoppas också att vi slipper de sedvanliga rötäggen som finns anställda på Immigration, utan får hit bra personal...

Dessa mackapärer som jag ju gjort reklam för, alltså de blåa som jagar myggorna åt helvete, har nu äntligen börjat sprida sig härnere bland folk, och det verkar som om dom röner uppskattning överallt. Den siste i raden nu efter mackes uppskattande anförande på forumet, är York samt vår polare Stefan, han med restauranten uppe i Nong Bua Raew!! Båda gubbarna var helnöjda, och sade att åratal av denna myggplåga, nu var reducerad till mycket bättre nivåer.

Och de hade knappt några myggattacker alls längre, tack vare dessa elektriska prylar, som man ju sätter in i el-uttaget, och som jagar myggorna alldeles åt helvete bortåt vägen... Så låt oss hoppas att myggorna nu bara inte vänjer sig vid elektricitet och el-vågor, och muterar fram avkommor som älskar elektricitet, hahaha,,, DET vore väl fruktansvärt mysko så säg!!

Handskak

Chaiyaphum MMDLXXIV, Thailand

26 juli 2016

84,3 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,065 (uppåt)




Det dunkelt sagda,
är det dunkelt tänkta!!

Det är stundtals ganska kul när man möter folk, och nu tänker jag ENBART på falanger, och det är alla dessa, som aldrig tar till sig några råd ifrån andra, och vad du än säger, så blir dom aldrig i helvete förvånade, ty dom har alltid hört detta förut, eller gjort detta tidigare. Lite grand av detta är ju Dan, amrisen, men ändå en kul kille, och väldigt trevlig kille att umgås med. Idag så berättade han att dom igår lördag kväll, vid middagen som Dan hade tillagat för hela släkten, så hade följande timat sig!

En av hans frus (Amphorn) söners fru, köpt in sådan där mackapär som jag har, som du kan läsa av ditt blod-socker på. Hon hade sysselsatt sig med att alldeles innan middagen, ta värdet på samtliga församlade gäster. Ni skall då tänka på att i Thailand, så är ett godkänt värde mellan 100 upp till 150, även om jag själv inte gillar 150 alls, utan mer kanske 140 borde vara absolut max. Detta motsvarar då i våra värden 5,6 upp till 7,8 (140). Men sedan blir det för högt anser jag..

Dom var så förvånade gänget där runt bordet visade det sig, berättade Dan, ty flertalet av dom hade ett blodsocker-värde en bit över 150.... Dom alla enades dock om att de just denna dag hade slarvat med ölen, och maten de ätit tidigare under dagen, så dom ville inte ens inse att det var någon fara på taket. Men en av damerna gav dom sig på hela högen, den bruden hade lite över 400,

Hur sjuttan mycket är det i våra mått, låt se.... 410 är då lika med för oss; 22,8. Jösses det är ju det värde som jag hade, när dom fick tag i mig hemma i Sverige, och satte mig på medicin. De ansåg att jag var ett akutfall nästan, och åkte in till diabetes-sköterskan INNAN jag ens fick gå på toan.. OK lite överdrivet, men ändå!!

Jag är övertygad om att här i Thailand, så sitter det MÄNGDER av människor som har alldeles för höga sockervärden, utan att de bryr sig, eller läkarna bryr sig. De behandlar sina kroppar exakt det samma, som dom behandlar sin moppar, och sina bilar, och sina traktorer. Man kör på tills något går sönder.. Dom är experter på den saken. Så i "första-förbands-lådan" så ligger det en sak, som är den viktigaste här, och det är det dom kallar med sitt uttal ”skotttejp”. Med denna tejp lagar man alltid om möjligt det som går att laga, funkar inte det så bra, så kör man med lim....



Funkar inte detta så går man till slut till läkaren, men då är det allt som oftast alldeles försent, bilen och moppen har fått sådana skador, så den lilla skadan har då utvecklats till en enormt stor skada, och deras kropp har gått ifrån en skråma, till en livshotande infektion, innan de ens kravlar sig till läkaren.. Så med detta sagt, ingen tyckte tydligen runt bordet att det var konstigt, att de flesta av dom hade ganska höga sockervärden, förutom den bruden då.

Jag frågade Dan, vad hände med henne då, då svarar han, ja jag sade till henne att ta det försiktig med riset och khaunioo (knåderiset) , det är ju så mycket socker i det. Men va fan Dan, du skulle ju ha sagt till henne att gå till läkaren och få medicin, och bli behandlad för diabetes, det är ju livsfarligt att gå omkring och leva med ett sådant högt sockervärde. Men Dan är ju inte speciellt trakterad av att man föreslår något för honom.

Så frågade jag till slut, vilket värde hade du då, ja 125 sade han då, jasså du sade jag, du hade alltså runt 6,9. Det är ju jättebra. Fan flög sedan i mig,,, Dan jag skulle ändå ta mitt värde nu vid middagen, vill du ta ditt, med min mätare?? Javisst sade han... Jag stövlade över till mitt, och hämtade mätaren med tillbehör.

Vi tog våra värden, och det visade sig att vår käre lite kaxige vän Dan, hade anskrämliga 12,9 i värde, alltså runt 235 i thaivärde.... Han ryckte på axlarna, spelade "Kalle duktig" och tyckte att det nog inte var rätt tid på dygnet att ta detta prov... Dan sade jag till honom, jag säger till dig, det som du skulle ha sagt igår till damen... "Gå till doktorn och ta tag i detta, det är kasst att ha ett sådant värde".

Vi gör om detta senare sade han då, kan vi ses klockan 4 i eftermiddag, sure, svarade jag, jag kommer över då, så tar vi nya värden....

Handskak

Chaiyaphum MMDLXXIII, Thailand

25 juli 2016

84,6 kilo - 83,7 kilo (17 km) 65 minuter - 818 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,036 (neråt)




Låt livet bära med sig vad det vill,
och låt mig vara stark nog att ta emot vad det bjuder

Idag är det dag 5 i ovisshetens tecken. Jag snackar nu om att ryggen började att ge ifrån sig tecken på att det inte stod rätt till. Och det kom som ett brev på posten, efter den händelsen för 3 veckor sedan, när jag cyklade vilse ute på risfälten. Allt det skumpandet på en mountain-bike, det bärande och puttande, genom lera, och allt det traskandet genom midjehögt gräs med cykeln, gjorde, utan att jag märkte det då, nog ganska illa för ryggslutet.

Strax efteråt, så började jag känna mig öm i svanken vilket jag inte känt förut de sista 24 åren efter mina operationer. Man blir ju lite orolig minst sagt, och jag började att cykla lite extra på pin kiv för att liksom ”cykla bort det”, precis som riktiga män skall göra, sägs det!! Det kändes inte OK i början av dessa turer, men efter 1 mil ungefär, så började man bli varm i ryggen antar jag, och allt kändes OK.

Efter cykelturen efter kanske 2 timmar, så var jag stel och öm igen, och det hjälpte liksom inte. Så efter 2 veckors cyklande, så la jag ner den John Wayne-grejen, med att jobba bort felet i ryggen. Jag stannade hemma i 4 dagar, och gjorde inte ett skit. Det blev sakta sakta lite bättre, men jag vart stel som en kråka efter det att man sitter upprätt vid datorn.

4:e dagen, så promenerade jag, och det kändes hyggligt OK, men jag vart stel igen dagen efter, så jag struntade att göra nåt 5:e dagen. Idag 6:e dagen, så måste jag ha sovit och legat bra, ty jag vaknade med att jag kände mig bättre än någon morgon sedan detta hände, utan att för den skull vara speciellt nöjd med ryggen.

Jag gav mig ut och cyklade idag, och tog mig runt träsket här, vilket blev 12 km och 44 minuter, i ett riktigt slött och ”lösigt” tempo.... Men men men, allt känns finfint just nu, inte frisk alls, men det känns OK. Kanske det bara är så att jag är körd nu med tanke på min ålder, diskarna som finns kvar i ryggen, kanske har degenererat sig ned till förslitnings-gränsen.



Så jag kanske får sluta med mina 4-5 mila dagstripper, och bara göra mesiga långsamma 1-2 milatripper, eller lösiga fese-tråkiga promenixer... Vi får se.... Vi kämpar vidare.... Dock, ta i trä, inga nerver i kläm där bak, så inga värktabletter, utan det är mest skräcken om att det skall bli ”värre” i framtiden, som gör att jag tar det vackert just nu, och ett tag framåt...

Under min tur idag så körde jag genvägen, alltså Baan Khwaoo-genvägen, som dom byggt. Det är en sträcka på 2,2 km, som går rakt ut över träsket, som jag brukar köra runt ibland... Det var ett rent helvete att köra där ute på dikesrenen, just där. Thai har en egenhet, och det är att dom ju inte bryr sig ett skit om någonting, verkar det som.

Enbart familjen och familjens tillhörigheter bryr dom sig om. Så när dom är ute och kör bil, och dricker brännvin, vilket dom ju gör dagligen känns det som, så har man ju sett flera gånger under åren, hur dom bara vevar ner rutan, och slänger ut den tomma spritflaskan mot kanten på vägen, men på asfalten, precis där motorbikarna och cyklarna far fram. Jag vet inte hur många punkteringar dom skapar med denna skit.

Men det är erkänt sant, i alla fall i mina egna ögon, att cykla på sido-filen som är ditmålad för cykel och motorbike, är rent ut sagt värdelöst, och många gånger, så kör man hellre ute på själva vägen, där bilarna kör, annars sitter man snart med punka... Så hav detta i minne ni läsare om ni är ute och far själva, här i landet någon gång. Det är alltså inte bara plastpåsar med skräpet hemifrån, som dom slänger utefter vägarna, utan också spritflaskorna...

Handskak

Chaiyaphum MMDLXXII, Thailand

24 juli 2016

84,3 kilo - 84,3 kilo (12 km) 44 minuter - 554 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,042 (uppåt)




Allt stort som skett i världen,
skedde först i någon människas fantasi

Idag så var jag nere på Bens Bar några timmar, och trugade i mig under en stilla protest, 3 baccardi-coke, och det var ju en trevlig upplevelse, lördag och allting! Anledningen var inte spriten, det var att ta adjö av de trevliga kanadickerna Rob och Val, som ju var hemma igår på lunch ni vet. Nu skall de åka tillbaka till Chiang Mai igen, de tyckte att det var mycket trevligare däruppe, och jag förstår dom. De skall ju inte bo här i den meningen, utan de är mer här som turister, och då vill man ju bo som man bor hemma i sitt hemland..

De avvek efter en stund, och jag blev sittandes kvar ett tag, ty det dök upp en gubbe till som ville prata, och ta mig fan, han var också han ifrån Canada, och extra ta mig fan, han var också ifrån Alberta, visserligen så var han ifrån Edmonton, medans Rob och Val kom ifrån en annan  stad (Raindeer)... Denne kille berättade att han bodde nere i Pataya-Jomtien området, och han var på genomresa, han hade någon gammal vän som hade flyttat hit upp sade han.

Vi kom att prata om olika saker, men han började ta upp ämnet skräp, och hur thailändarna misshandlar och missbrukar sitt egna land till den milda grad. Han berättade att han förra veckan, hade tagit sin moppe och stuckit ner några mil söderut till stranden i Bang Sang, och vad han såg gjorde honom helt deprimerad. Stranden var fylld med skräp. Där låg flaskor, plastartiklar av alla de slag, toapapper, skit, ja mängder av skräp utefter hela stranden... Det såg helt enkelt ut som rena rama helvetet där på stranden..

Han berättade att han lämnade stället, och lovade sig själv att aldrig komma tillbaka igen. Men fortsatte han, den riktigt dåliga biten om allt detta är ... att en del av detta skräp tillhör dig och mig ..... De (Thailand) dumpar ton efter ton ut till havs, utom synhåll förstås. Tidvattnet här i Siam-bukten är inte som tidvatten i andra delar av världen - där vattnet stiger och avtar två gånger på 24 timmar.. här har de dygns-tidvatten, som bara kommer in och ut, en gång om dagen. Detta tröga tidvatten, gör att skräpet bygges på mycket mer här, än på en plats som Alaska, där tidvattnet rusar in och ut två gånger om dagen.

Det finns ingen ursäkt från något land nu, var som helst i världen, för dumpning av mängder av skit som de gör i havet. Det finns bara en planet och endast en ocean.  Singapore återvinner 60% av sitt skräp, och bränner resten i särskilda incerators, som producerar kraft och inga föroreningar, där den återstående askan används för att bygga nya öar, där det vilda livet och växter trivs.   Hela denna värld är grymt besatt av material, och  skiten och förpackningarna från det, hamnar i havet, och vid sidan av vägen ....



Ta nyheterna på TV: n, och tidnings medierna, i dag handlar det inte om vad som händer under våra näsor .... Nyheter idag är en enda raka av nyheter, som handlar om business, big business . Människorna är mer intresserade av Apple, Samsung, LG, Toyota, GM och Windows !!! Även företagen själva vet inte vad de själva faktiskt gör ... vinster, förluster, priset på guld ... bla bla bla...  Aldrig hör du om röran med allt skräpet i tredje världen,  planeten kommer att gå i stå, och ingen orkar bry sig med en lösning, eller ens knappt ett förslag, till att lösa det. Nej, bara fortsätta med dumpningen, och bränningen av skräpet.

Di Caprio filmstjärnan, är förbjuden att åka till Singapore, för han råkade tala offentligt om skräp-situationen där och i sydostasien generellt. Den killen brydde sig om vår planet, men det gillade inte Singapore. Vi behöver ha många många fler kändisar och filmstjärnor, som engagerar sig, och säger sin åsikt rakt ut och offentligt!! Det är det enda som biter på dessa länder, och även på våra egna västliga länder också, för den delen.

Jag själv kan ju inte göra det, hinner inte, håller på just nu med att dumpa plastprylar från tandkrämstuben ner i toaletten, och folket på 7/11 hinner, därnere på hörnet i Jomtien, inte heller engagera sig, dom håller på och fyller på hela tiden ett berg av plast och polystyren bakom affären.... Undrar var den skiten hamnar till slut......

Men vi skall inte vara deppiga, de värdefulla turisterna som ju ersätter de flyktade västerländska turisterna, alltså kineserna, dom löser detta antagligen på sitt vanliga geniala sätt, de tar med sig skiten ut på sina båtresor i Siam.bukten, och slänger precis allting i havet.... Man kan ju se släktskapet med thailändarna.

Och till sist har vi ju det fantastiska miljard-folket Indierna, där över 500 miljoner av dom skiter och pissar ute i det fria, och helst nere på stränderna.... OK detta sker ju inte i Thailand utan i sitt egna hemland,,,, Men bor dom här, så tar dom säkert ovanan med sig hit. Nä avslutade kanadicken, han hette förresten Mike visade det sig, höll på att glömma att presentera honom. Nä sade han, jag måste nog skita i att hetsa upp mig, jag är 59 nu, har väl i bästa fall 20 år kvar, ingen thai lär ju bry sig om vad jag tycker, så varför tjöta och ivra upp sig..

"Nä kan jag få en Chang direktörn, jag är törstig, den här jävla svensken får mig att babbla för mycket".. Jag skrattade gott åt killen, eller "med" killen skall jag säga, en mycket trevlig sådan, åkte sedan hem, och det kändes gott och värmande, med 3 groggar innanför T-shirten och pisse-tofflorna...

Handskak

Chaiyaphum MMDLXXI, Thailand

23 juli 2016

84,3 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,038 (neråt som fan, stor deppighet)




Fördom är ett löst yttrande utan synligt stöd från omgivningen.
(så om det finns ett stöd ifrån omgivningen,
är det inte längre en fördom då eller?) .

Idag hade vi lunch här hemma för det kanadensiska paret samt Bill och Geet (USA), Det blev en trevlig lunch md mycket gött snack emellan oss alla. Yongyut hade fixat till mat som passade Val, kanadensiskan. Yongan petade ihop en Tom Jam Gai, och Tom Jam har alltså ingenting med Tå-jam att göra, även om det kanske luktar lite så, så försök inte med den grejen..

Innehållsmässigt så vet jag inte, men om jag får gissa, så behöver det ju inte vara så himla svårt att gissa vad innehållsförteckningen är, skulle det kunna vara:  En gryta, vatten, en massa olika sönderkokta grönsaker, lite olika kryddor för att ta bort all smak av själva produkterna, samt Gai då, vilket är kyckling. Alla fann det vara kanongott, och det var skönt att höra, men svetten stod som spön i backen på dom alla. Ty även Bill och Rob (gubbarna alltså) ville gärna smaka..

Jag hade gjort till oss gubbar, stekta potatis med grisfile samt en sås.... Jag måste säga att potatisen blev väldigt lyckade, köttet smakade som om det var gjort av en mästare. Jag stekte det först som vanligt, sedan tog jag det överblivna spadet ifrån stekpannan, och hällde det i en stor gryta, med en massa mjölk, samt salt och peppar, lade allt köttet däri, och lät det småkoka under nästan 1 timme.

Sedan tog jag bort köttet, ja det köttet kunde jag tagit betalt för så himla gott var det, tyckte jag själv. Så mört så det smälte i munnen, och smaken av Santa Marias grillkrydda, satt som en smäck på köttet. Jag tog sedan kokvattnet, och fyllde på med lite mjöl, lite smör, lite soya, och lite peppar, och sedan lät jag det koka upp lite under omrörning!! Lyckades faktiskt denna gång få till en riktigt fin sås.

Jag är ju i botten ganska kass i köket, men även idioter kan lära sig till slut. Och en del av sakerna har Ingemar (cheta) lärt mig... Men jag fick mycket beröm för min mat. Men sedan när dessa två gentlemen hade ätit lite försiktigt av min mat, så började dom att snegla på Yongans Tom Jam... men va fan,,, smaka inte på det, är ni inte kloka pöjkar?

Dom högg in, och alla de andra 5 personerna käkade Tom Jam precis som om domedagen skulle infalla imorgon.... Så jag satt där med min mat. Men sedan tänkte jag lite grand. Ja ja låt dom käka thaimat då om dom nu vill, jag kan ju spara min mat i kyl eller frysen, och ha flera middagar framför mig.... Där fick ni Era jäklar.



Men han den där Bill som är gift med Geet, han är änna lite underlig. Han började ju äta lite grand av min mat i det att han samtidigt prisade hur go den var. Jag frågade honom, skall du inte ha potatis och sås då? Nä jag äter inte sånt.... Han tog kall-salladen och lite kött, och efter 3 minuter så var hans tallrik fylld med Ris och Tom Jam Gai....

Han lovprisade sin fru hela tiden, och talade om hur jäkla lycklig han var. Det är ju kul, men jag finner det vara lite löjeväckande, när en 63 årig gubbe tjötar hela tiden, i tid som otid, hur jäkla lycklig han är. Jag sätter hans slafsande av thaimat jämt och ständigt i samband med hans känslor, ungefär som om han är rädd att hans fru inte skall gilla, eller älska honom, om han talar om att han vill äta thaimat, och han gillar falangmat.... Ungefär som en tonåring,,,

Nä han menar på fullt allvar att thaimat är mycket godare, än den mat som han själv är uppvuxen med. Han sitter så sött på de restauranter vi varit på tillsammans, och och petar och plockar mat ifrån frun hans mat-tallrik, ser änna lite larvigt ut, tycker jag i alla fall. Va fan kan vi inte vara oss själva, så tycker jag i alla fall att då får det nog vara...

Dom lämnade oss runt 14.30 i eftermiddags, och det blev en hellyckad lunch i alla fall, dom  är verkligen trevliga, jag vill ju verkligen inte säga nåt till Bil om detta fjantiga med maten, det är ju hans ensak, jag bara delar det här med Er läsare, ni vet ju ändå inte vem jag pratar om... Jag fick sedan sticka hemifrån, ty månads-pengarna hade kommit från Sverige, och jag hade väl 10 ställen, banker, och olika ställen, och fördela stålarna, och sedan hämta Namkaeng runt kl. 15.30 nere i Chaiyaphum.

Men allt funkade görbra, och nu sitter man här, och skriver lördagens kapitel...... På tal om lycklig, så kan väl jag också få säga nåt då? Jag ser fram emot ”imorgon” nästan varje dag, och jag är hyggligt nöjd med ”igår”, nästan varje dag jag tänker på det.....

Kan man ha det bättre, jovisst, jag tror det, men jag har ännu inte funnit ut vad som saknas...... SÅ BRA HAR JAG DET I ALLA FALL... Men det behöver ju inte betyda, att man måste hänga sin fru i kjolarna varje minut, varje timme, och varje dag i veckan, DET kan däremot bli lite förödande för ett förhållande tror jag. När man ser här, dessa vuxna gubbar som kör det racet, så undrar man ju hur det står till egentligen...

Handskak

Chaiyaphum MMDLXX  (2.570), Thailand

22 juli 2016

84,0 kilo - 4 km cykling, 20 minuter - kanske 200 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,072 (neråt)



 
Den som är satt i skuld, är icke fri!!

Med tanke på gårdagens trip till Khreng Khro och kaffestugorna där, så skulle jag väl också nämna lite kort det där tugget som många har, som vill övertala andra om hur mycket ”kaffe” som thai dricker, medans andra, liksom jag själv påstår motsatsen fullständigt. Jag gick ju ut efter det att jag och mina kamrater varit runt på MÄNGDER av kaffeställen här i Chaiyaphum, och ALLTID funnit dom vara fullständigt tomma och öde, varje gång som vi kom dit..

Vår erfarenhet visade snart också hur illasmakande och äckligt deras kaffe verkligen är... Vi uppfattade det nog också, rätt eller fel, som en stor anledning till varför thailändare dricker den typ av kaffe som dom dricker. De dricker INTE kaffe egentligen, de dricker en typ av söt-dricka som kallas för sött kaffe. Det är så sockerfyllt, så en diabetiker antagligen får stora darren när han/hon dricker detta elände.

Vi noterade att kaffet är starkt, och det är ganska fränt i smaken, och ingen vill dricka detta, varken falang eller thai dricker denna skit. OK vissa falanger gör väl det då i tron att dom har anpassat sig till thai-kulturen, men thai själva lägger alltså i sitt kaffe, grädde, mjölkpulver, socker-mjölk, som är så sött, så att det mer liknar sirap. Allt detta dumpas ner i kaffet, körs med en elvisp, och sedan hyvar dom i en full mugg med is däri, och vips så dricker dom kaffe säger dom.

Så med detta sagt, att öppna kaffestuga här är inte att sälja kaffe i den mening som vi falanger menar, här måste man anpassa sig, och sälja den söta skiten, kalla det för kaffe med fina tilltalsnamn, och sedan se lycklig ut medans stålarna rullar in... Så dom gubbarna som i sina byar, ser sina grannar till bybor (thai-människor), sitta på parad i by, utanför sina hem, och alltid dricker kaffe innan dom går till jobbet på morgonen, föreslår jag att dom går fram till thai-gubbarna, och kollar in vad dom egentligen dricker...Rubriken på det är nog mer rätteligen sötdricka, med mängder av is plus en skvätt kaffe i botten..



Min rygg har nu börjat ge med sig så sakta känns det som. Jag vet ju inte om det är något varaktigt, eller något temporärt, men ni som har eller har haft ryggbesvär vet ju att det värsta, tycker jag i alla fall, är ovissheten om tillfälligt, eller något som bara kommer att fortsätta, och bara bli värre och värre. Jag slutade att cykla i tisdags, och har nu i 3 dagar inte cyklat. Jag tog fan till mig och promenerade idag drygt 3.5 km, det tog väl runt 40 minuter.

Anleningen var att jag kollade sockret idag vid middagen, och noterade att sockret hade kravlat upp på 8,9, och det är allt för högt vet jag. Jag satt sedan och käkade ingenting alls under 2 timmar, innan jag bestämde mig för att trava ut och gå. Jag tog sockret igen, och nu hade det gått tillbaka till 7,4. Ut gick jag, och kom hem igen, och tog sockret igen, och nu var det nere på 5,2 och det var ju himla skönt, att det var så lätt att fixa till det.

Men en sak, ni som promenerar, jag säger bara, fy fan va värdelöst tråkigt. Jag gick där i mina sandaler, och kom knappt framåt i jämförelse med cyklingen. Tänkte på de 4-5 månader som jag dagligen gick min runda hemma i Sverige, visserligen jätteglad då att allt löste sig så bra, men vara lycklig resten av livet att behöva promenera, nä det har jag nog svårt för tror jag... Skoskav fick jag, och ont som fan i vänster stortå där jag ju har en infektion. Mr Socklock/Mr Bean har varit framme igen, och det är verkligen inte lätt att ligga på topp med alla missöden...

Nä nu skiter vi i detta kapitlet, och satsar på morgondagen. Jag och Yongan får då besök av Rob och hans falangfru Val, det jättetrevliga paret ifrån Canada. De hittade ett hus i Chiang Mai som dom skall bo i under 10 månader, jag visste nästan att det skulle gå på det sättet, därför satsade jag heller inte mycket energi på att leta hus åt dom, det kändes aldrig riktigt ärligt från deras sida- Men huvudsaken är att dom är lyckliga under sin vistelse, här nere i Thailandet.

Handskak

Chaiyaphum MMDLXIX, Thailand

21  juli 2016

84,3 kilo - 3,5 km (40 minuter) - 399 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,078 (uppåt)




Den som tiger, han samtycker!

Har ju varit i sökartagen här i Chaiyaphum för Birgers räkning. Han har så vackert frågat efter Potatismjöl. Jag har aldrig sett det, men å andra sidan, så har jag heller aldrig letat efter det, så vem vet?? Jag drog ner i förra veckan till Tesco Lotus, sedan till MAKRO, och till sist till Big C. Ingen av dom hade något alls ens liknande, om man nu inte tycker att Tapioca-mjöl eller mjöl gjort på ris är mumsfilibabba!!

Jag gav upp, skrev till Birger och medelade misslyckandet. Han sade att det löser sig, kan nog använda något annat mjöl-aktigt till snus-tillverkningen menade han på!! Idag så fick jag plötsligt ett telefonsamtal ifrån Yongyut, hon var på MAKRO, och meddelade stolt att – ”you look for paengmee potatoe”? Yes svarade jag. I have here MAKRO, cost 52 baht!!! Shall I buy? – “Ja för sattan, buy",  ropade jag glatt!!!

Tiden gick och sedan kom Yongan och Namkaeng hem ifrån storhandlandet, och lade stolt upp potatismjölet på bordet, och väntade på stort beröm förstås. Jag tittade på påsen hon hade handlat ”Mashed potatoes” stod det.. Men OK Yongan som inte kan läsa engelska alls, fick i alla fall 1 ord av de 2 orden rätt, så hon fick godkänt, sade jag till henne.

Jag och Namkaeng käkade halv kokt special med ketchup och senap, jag 2 st och hon 1 st. Hon verkligen älskar halv kokt special, jag tror fanimej att hon kan stava till det på svenska numera, så gott tycker hon om det.... Så slutvinjetten käre Birger, är nedslående, inget potatismjöl, men vi fick i alla fall 1 halv kokt special, och det betyder mycket..



Hade Martin och Pen på besök här idag onsdag. Vi skulle göra en körning, och ha ett möte uppe i Khreng Khro, och Noughts kaffestuga däruppe. Tanken var väl att få lite ”input” till deras egna kaffe-stuga där uppe i Nong Ma i Khorat-.provinsen. Allt gick som smort hela dagen. Vi kom dit upp vid 11;tiden, och träffade Noghts 2 tvillingdöttrar, båda söta som svenska blåbär en juli-morgon, och båda väldigt seriösa och arbets-samma i sitt arbete.

Det visade sig att dom själva drev denna kaffe-stuga numera, medans deras moder Nought hade öppnat ytterligare en kaffestuga vid porten till deras egna hem, där systern  till Nought stod, och kunde tjäna lite egna pengar och försörja sig. Det är verkligen roligt att se denna seriösa företags-anda som vissa thai har, jag säger inte att det enbart är thai som varit i kontakt med och blivit upplärda av västerländsk kultur, för där finns massor av duktiga thai som är likadana.

Men en sak har dom alla gemensamt, och det är att dom  oftast har lyckats att ta sig ut ur den fördummande tillvaron där i deras små hembyar, där mer spriten och sovandet är en sysselsättning i högsätet. Vi frågade Nought och hon berättade att deras kaffestuga inne i Khreng Khro nu efter 6 års öppethållande, har börjat att gå bättre och bättre, mycket tack vare stödet ifrån alla dessa skolungdomar som passerar förbi där, och handlar på väg till skolan, eller ifrån skolan.

Hon berättade att de idag omsätter runt 100.000 baht per månad, och om dom gör runt 60% netto-vinst, så har dom en himla go månadsinkomst på 60.000 baht att fördela och spara för sig själva.. Vi frågade lite grand om fördelning mellan produkterna dom säljer, och man skall ju inte överdriva i någon riktning, men thai har ju ganska noll koll på sådana saker, man för ju inte gärna bok i sådana här kulturer, ty pengarna går väl efter dagens slut, rakt ner i fickorna antar jag på respektive.



Men de hade i alla fall en ”vag” föreställning om att de sålde kaffe och biprodukter, som bakelser och annat krafs till kaffet fördelat 50/50... Detta var ju bra att veta också för Martin och Pen tror jag. Efter det att vi druckit kaffe och käkat en pannkaka med grädde och banan och 2 kulor med vanlij-glass, så stack vi vidare ner till Noughts hem, som låg kanske 500 meter därifrån. Där stod hon med sin syster och sålde drycker där också....

Nought har ju ett fantastiskt hem där, en kvarleva ifrån Peter från Tyskland, som var hennes man i 14 år, och de bodde ju ihop i Tyskland i 8 långa år. Så Nought lärde sig språk och inställning till arbete, plus övrig utbildning i Tyskland. Hon har sådan glädje av detta nu då, ty hon har ju ett kraftigt övertag över sin konkurrans, ett rejält övertag skall sägas. Jag är övertygad om att hon kommer att klara sig gallant framledes.

Och hon och familjen sparar redan, sedan år tillbaka för sin ålderdom. Det är ju en sak som dom själva måste ta hand om. Deras kära hemland Thailand, är ju tyvärr alldeles för upptaget med att hjälpa sina rika till ett bra liv, och de fördelar resurserna så fint emellan sig. Medans de vanliga människorna i medel och låg-klassen, är lämnade åt sina öden, med en 500 bahts-seden i fickan varje månad.. (SEK; 125 i pension har dom alltså..

Handskak

Chaiyaphum MMDLXVIII, Thailand

20 juli 2016

84,3 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,064 (fortsatt neråt – skit också!!)




Den som inte arbetar, skall heller inte äta!!

Svenska kronan fortsätter att sakta falla. Den föll ju med ett brak ihop med engelska pundet, och flera andra valutor den dagen som England röstade ur sig ur EU. Tyckte vi var då på rätt väg, och hade en kurs på styvt 4.38 till den sketna thaibahten. Då rakt ut över ättestupan dök vi, och stort-landade på den nya kursen 4.07.. och skall man säga tack för maten. Jag tog hit lite månads-pengar nu då idag 19 juli,  och på cirka 11.000 överförda svenska kronor, så tappade jag ganska exakt 700 kronor i jämförelse, då med kursen dagen innan Englands utträde ur EU.

I tillägg till det jag pratade om igår med Thailands nu 3 helgdagar 18.19 samt 20 juli, så startade dagen idag klockan 05.35 med kanonhög musik, ifrån den där jäkla kines-familjen som alltid kör sin musik, och har sina scener och konserter, på sin tomt alldeles utanför vår gata här... När dom hade väckt upp hela jävla grevskapet, så sköt dom något som lät som kanonskott, alltså 3 på raken, liten paus,, och sedan 3 kanonskott till. Och dom som inte vaknade av detta, var nog endast dom som hade dött under natten tror jag..

Nu är det eftermiddag, och nu körde musiken igång med typ Morlan-stil, vilket är deras äldsta folkmusik, Det låter riktigt asiatiskt och fint, med deras ”gnäll instrument”.. Och idag då mitt under det värsta gnällande av thailändska fioler, eller vad det nu är, så började ett gubb-skrälle att tjöta på thai.... Han proklamerade, berättade Yongyut, att dom var på väg bort till templet för att skänka pengar. Här är det vådligt viktigt, att berätta allt ”gott” man gör. Att ge något anonymt ligger inte för thaimänniskorna skall sägas...  



De vill ha ”ansikte” och respekt så mycket det går, och det skall ske medans dom lever, så dom får njuta av det.... Jag misstänker, att dom är rädda att ingen annars får reda på att dom skänker stålar till templet, och även då mycket viktigt...hur mycket dom skänker. Och vet ingen något om den biten, så faller ju deras viktigaste ordspråk här i Thailand; ”tam dee, dai dee, tam choo-a, dai cho-a”, alltså betydandes; ”gor du gott, så får du gott åter”.

Att vara nöjd med att göra gott, och få tack i himmelen, ligger ju inte mycket för thai, som ni kan ske förstår. Här skall dom ha anseendet och tacket på studs... Så igen då, gubb-fan tjötade länge om pengarna till templet, och han berättade också i högtalarna då om vilka, med namn, plus vilket belopp dom skulle ge... Fina typer det här... Ligger väl i samma rötna klass som katolikernas satans avlatsbrev antar jag...

Men VARFÖR är thailändare så vansinnigt egenkära och struntar fullständigt i alla andra? Ja vi har ju dryftat detta både York och jag, men även andra gubbs här. Och så klart vi besitter ju alldeles för liten insikt i thais kultur, för att ha ett riktigt exakt svar. Vi kan bara spekulera och gissa. För när man tänker på det, finns det egentligen någon annan benämning än oartiga och självupptagna, när man knuffar undan folk i stort sett, och knör sig fram till först i kön. Man  kommer bakifrån, saktar inte ens ner, utan går bara rätt upp till först i kön.



Dumskallen som står där och expedierar kunderna, som står där snällt och hyggligt i kön, den personen skiter i vilket, utan tar genast hand om idioten som knödde sig först i kön. Jag vet inte hur många gånger som jag tappat tålamodet, och helt enkelt knuffat undan den som knödde sig före, lagt fram mina papper på disken, och  ropat ganska högt att det var min tur,, och pekar på idioten, och pekat på sist i kön.... Tror ni att jag blir någon typ av hjälte på kuppen,,, F E L  .. personen bakom mig flera gånger, har backat och slätt in idioten att stå alldeles bakom mig, men före alla andra i kön...

Och snacket tar fart i kön emellan thai, bakom mig. Jag är helt säker på att thai tar garanterat thai sida i en sådan här situation, ja i ALLA situationer som rör thai kontra en falang... Dom ser ju inte vad som skedde, kanske inte heller fattade vad som skedde, utan såg nog bara en falang som höjde rösten emot en thai, och fick honom att tappa "ansiktet"...

Könsbetingat! N E J   ALLA de 3 könen här i Thailand inklusive barn gör likadant, det ligger i generna på dom... Den enda förmildrande omständighet som jag kan komma på, skulle väl då vara, att dom blir faktiskt inte lärda speciellt mycket, om social tillvaro i detta landet. Och återigen kommer vi då in på en anledning som jag personligen tror kan vara en medverkande orsak, och det är är deras inställning till det sociala spelet.



Familjen är det enda som i stort sett räknas här. Kamrater och kompisar har man inte speciellt många av när man passerat ungdomsstadiet. Man umgås till 99% med sin familj. Så det enda som räknas i detta landet Thailand, är då familjen. Jag tror personligen INTE, att en thai skulle knö sig i en kö bestående av enbart familje-medlemmar, aldrig i detta livet, men han knör sig helst så ofta som möjligt, om kön består av ”andra” människor..

Så man bryr sig bara om familjen,. Och resten är inget att bry sig om, där gäller det ju bara att le, och undvika konfrontationer, inget annat.... Så "familj" är nummer 1, och ”ansikte” är nummer 2, eller är det omvänd ordning kanske...

Handskak

Chaiyaphum MMDLXVII, Thailand

19 juli 2016

84.3 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4.086 (uppåt)




Den drucknes tal, är den nyktres tankar!!

Idag så serverade Yongan mig ett asgarv, alltså ett jätteskratt helt utan egen förskyllan, hon visste faktiskt inte hur rolig hon var.... Jo ikväll så drog hon och Namkaeng bort till Daeng, som ju är fru till den där konstige danske typen som jag aldrig umgåtts med. Han var ju den första falangen jag träffade här i Chaiyaphum för 8 år sedan. Men Yongan skulle bort till frun och hälsa på, och hälsa på kan dom bara göra när dumskallen är hemma i Danmark, och frun är här.

Han tillåter ju inte henne att ha något umgänge överhuvudtaget!!Jag skojade och sade till Yongan tänk nu på att du inte dricker och kör..... Jag sade det dock med ett sting av allvar ty denne brud Daeng är en renodlad alkis, och har svårt att låta ens en dag gå utan att hon skall dricka. Och Yongan kan ju heller inte hålla sig när dom träffas. Men OK dom ses ju inte så ofta, så jag behöver inte jaga Yongan för mycket och för ofta...



Yongyut säger då till mig; – ”big day today, buddah-day, last day to drink, thai people not drink now for 3 months”..... Jag tittade på henne och tuggan med salladen, som jag hade I käften, flog rätt ut ur mun på mig, när skrattet helt överbemannade mig. Menar du Yongyut detta på allvar, ja säger hon då.... Jag tycker själv det är så dråpligt att säga nåt sådant, när hon så väl vet att thai kommer aldrig att sluta dricka brännvin, det dricks jättemängder här, och det dricks varje dag, eller så länge som pengarna räcker till..

Har pratat nu de sista 2 dagarna med lite folk och släkt hemifrån Sverige, tyvärr så springer ju dagarna och veckorna alldeles för snabbt iväg, och man är lite dålig på att hålla kontakten. Jag pratade i alla fall med Reine Hast igår, han som kallar sig Alec här ty de kan ju inte uttala Reine... inte så bra i alla fall. Reine är nu 72 år gammal, och han tillbringar den mesta tiden hemma i soffan inomhus.

Denne kille som ju fick iväg mig till Thailand, och denne kille som kunde hålla igång en hel dag, och en hel natt, med brännvin och allsköns roligheter, som man har här i Thailand. Nu så till slut för drygt 5 år sedan, så tog orken helt slut och han kom aldrig mer till Thailand, och han kommer aldrig någonsin mer hit ner. Men han fick väl runt 7 år av fantastiska roligheter och tider här nere, och var verkligen lycklig här nere.



Så kanske han tröstar sig med det nu då de år som han kommer att tillbringa i soffan.. Åker jag inte hem till Sverige, så kommer vi nog aldrig mer att ses. Jag talade också med mina 2 systrar, vilka då är de 2 sista i min grundfamilj som jag har kvar. Visst min dotter har jag ju kvar, men jag menar ifrån min  grund, alltså mamma, pappa och syskon. Så är vi 3 st kvar i livet, så försöker lite kontakt med dom i alla fall, saknar dom styggt stundtals...

Jag har en go ganska ny vän, Kent som åker hem till Sverige halva året, och han gillar att hålla kontakt och det är roligt, så han talade jag med för kan ske 2 veckor sedan, så där är det lugnt..Men det känns efterhand mer och mer som om man blir isolerad, och det är ju inte alls konstigt egentligen. Det är ju inte de ”andras” fel, felet är ju att det är jag som flyttade iväg, så ingen ide´alls att skylla på andra i detta fallet.

Men som tur är, så är man bara lite socialt lagd, så försöker man ju så gott det nu går, att ”ersätta” ens gamla svenska bekantskaper med nya sådana i Thailand, om det nu är möjligt. I vissa fall, så vill man ju inte ersätta, medans i andra fall där det var väldigt ytliga bekantskaper, så var det lite lättare att ersätta.

Handskak

Chaiyaphum MMDLXVI, Thailand

18 juli 2016

84,3 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,076 (pytte uppåt)




Bättre ett ärligt nej, än ett falskt ja!!

En ny dag, en ny vecka, och en ny må..... Nä vänta nu, inte alls en ny månad. Fortfarande juli.. denna kära gamla juli.. denna gamla kära semestermånad hemma i Sverige. Ok det har ändrat sig ganska rejält nu de sista, vad är det? De sista 15 åren? Jag tror att det började ändra sig när folk började att kunna, och fick lov att ta ut sin semester runt jul och nyår.

Det måste väl ha börjat nån gång mitten/slutet 1990;talet nån gång tror jag. I alla fall innan det, så var det en sann fröjd att arbeta under juli månad, när de flesta var lediga och borta. Så varje chans jag fick, så arbetade jag gärna under industri-semestern. Inga köer varken in till stan på morgonen, eller hem på eftermiddagen, och ytterligt lite att göra på jobbet, rena drömtillvaron. Och dessutom så var det helt OK att kunna klä sig lite mer fritids-aktigt då.

Nu det senaste åren så känns det som om det är så uppdelat, så att folk är lediga året runt i omgångar. Jag förstår ju anledningen till det hela. Vi lever i en värld full av konkurrens, och om vi vill sälja något, eller ha kontakt med t.ex. ett mellanöstern-land, eller ett asien-land, som i sin tur brukar arbeta juli månad, så är det ju ganska korkat att själva stänga företaget då, och utesluta all verksamhet och tjäna pengar.



Ty i den stund som vi föredrar en ledighet framför arbete, så står det alltid hundratals andra företag i mängder av andra länder där, och vill hugga in på våra kunder, och våra kontakter. Så att denna s.k. industri-semester nu är ett minne blott på många ställen, så är det ju egentligen anpassning tlll en annan verklighet känner jag det som. Men man är ju ganska inrutad i sitt liv. Och även om semestrarna har förändrat sig helt, så har inte veckodagarna gjort det alls. Vi är fortfarande lediga på lördag och söndag, så jag har fortfarande kvar min inställning till veckan, och den är;

Måndag = värdelöst tråkig, Tisdag = känns något lite bättre, onsdag = lill-lördag och hygglig dag i veckan, Torsdag = go dag, är ju dagen innan fredag, och ledigheten närmar sig, Fredag = bästa dan i veckan tycker jag, ty den föregår helgen och ledigheten, och förhoppningarna stiger i alla möjliga hänseenden, Lördag = kanondag, bäst av helgens två dagar, och mycket spel och dobbel, och kolla idrott o.s.v. och anledning att dricka grogg,

Söndag = är i många stycken en dyster och bister dag tycker jag, ty det är ju dagen innan självmordsdagen måndag, så redan på söndag eftermiddag, så är jag deppig igen, och känner att måndagen närmar sig med stormsteg.... Så ser min vecka ut hemma i Sverige... OK skall erkänna att det väl handlar lite om årstiden också...

Denna åsikt om veckans dagar gäller vintern, och våren, och hösten. Sommaren tycker jag rent allmänt är mycket bättre, och jag trives med veckans dagar ganska bra faktiskt, oavsett dag, även om måndag i alla lägen, är som en böld i häcken känns det som...... Dock här nu då i Thailand, så är det fullständigt annorlunda. Antingen kan man säga som den gamla sången ”lördag hela veckan” eller så kanske man kan säga ”onsdag hela veckan”...



Jag har helt och hållet tappar greppet om vad jag tycker, och känner för veckans olika dagar, fullständigt!! Det är helt och hållet strunt samma vilken dag det är. Jag hämtar Namkaeng t.ex. på en tisdag, åker lite extra tidigt hemifrån (30 minuter), åker till Bens Bar, beställer och drar i mig en baccardi, eller en vodka, eller en Gin, snabbt och elegant, tjötar lite med gubbarna där, och sedan hem med Namkaeng med en grogg i kroppen.

Hade jag gjort detta hemma i Sverige, så hade jag omedelbart varit klassad som en första klassens alkoholist, eller hur? Jag kan göra alla de där sakerna, som man inte kunde göra hemma i Sverige p.gr.a. olika ”tabun”, som vi ju har hemma i ”falangland”... Så med ålderns rätt, samt min arbetssituation, så kan jag utan stora problem intala mig att livet faktiskt är himla gött att leva, alltså på riktigt, och inget skitsnack...

Alla måsten lämnade ju vi hemma i Sverige, alla saker som skulle göras under veckan, så ryggsäcken är otroligt lätt här i Thailand, och jag tänker inte tillåta att någon skall fylla den med för många prylar, och måste-saker. Jag är inne på sista 3:e-delen i mitt liv, och det är min tredjedel känns det som, eller skall man säga min och min familjs 3.e del...

Handskak

Chaiyaphum MMDLXV, Thailand

17 juli 2016

84,3  kilo - 83,7 kilo (20 km) 93 minuter - 1.171 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,073 (uppåt pyttelite)




Bättre stämma i bäcken, än i ån!!

Idag hängde jag i stort sett på låset på Big C, och gick direkt bort till charken. Tjejen var där, log och pekade. Och ta mig fan, för första gången sedan jag kom hit för 8 år sedan, så klarade en thai av att hålla ett löfte vad det gäller veckodag, och klockslag, och antal beställda varor. Hon pekade och log, och där låg 4 st söta vackra fina TGM Fleischwurst, eller som hon uttalade det ”flajwöt”. Alltså Tysklands motsvarighet till vår Falukorv..

Jag nöp alla 4 utan prut, och åkte bort till York, och dumpade hans enda korv där, och tog hem de resterande 3 till mig.... Vi gjorde en liten avsmakning jag och York när jag levererade til honom, och det skall sägas på direkten. Det finns ingen jävul på detta jordklot som till 100% kan kopiera Falukorv, glöm det.



Men detta kom så nära som man bara kan begära av en kopia. Den var riktigt god, och den såg ut exakt som en falukorv förutom storleken, den var lite mindre. Men jag var helnöjd och belåten, och vill här och nu tacka Jonas, den envetne killen i Pattaya, han gjorde att kanonjobb, och det var helt rätt att rekommendera denna korv. Nu kan livet bli lite lättare att leva.

Och ett stort steg i att leva bättre tog jag idag då nu till middagen. Jag gjorde ugnsbakad tysk Falukorv med ris och gräddsås. Korven smekte jag in med Johnnys senap förstås, skar 4 snitt i korven, stack varsin skiva tomat däri, och lade 3 stora skivor med skivad ost över hela viddevippen, och sedan in i ugnen... Trots att min ugn är värdelös inser jag nu, och duger nog bara till brödbak p.gr.a. att jag inte får upp värmen över 200 grader. Så blev korven riktigt god.

Namkaeng, och Yongyut, och jag, drog i oss rejäla portioner med korv, och ris, och gräddsåsen. Jag skall också nämna att jag fick tips på internet att det blir väldigt gott om man dumpar i gele, björnbärsgele tror jag det var, i såsen när man tillagar densamma. Såsen uppskattades grymt mycket av Yongan, och speciellt av Namkaeng.... Så alla är mätta och belåtna här hemma nu, och glassen vi tog till efterrätt skadade ju inte heller....

Dock när jag kom upp i morse, och gick in i köket för att fixa kaffe och macka, så såg jag direkt, Yongan hade käkat i natt förstås. Efter falangmat MÅSTE det komma thaimat, att lägga sig hungrig låter sig inte göras enligt en äkta thailändare. Och falangmat gör en bara mätt för stunden, men inte i längden. Så har den äldre generationen präntat in detta skitprat i våra fruars generation.



Nu har ju den lilla regnperioden slutat kan man säga. Vägarna är torra, men det är fortfarande blaskigt och lerigt ute på risfälten. Men där är nu full fart både på växtlighet som på arbetande människor. Jag är lika förundrad dock över deras arbetsinsats. Man kan se 1 st, maximalt 2 st ute på ett risfält under underhållstiden, och det måste vara himla slitsamt att stå där i 30 cm vatten med vassa snäckor, huggande kobror, och andra prylar som gärna biter eller väser åt en...

Dock vid skörden om man nu inte vill lägga stålar på skördetröska, så brukar man  gå ihop, och då brukar man se gäng på mellan 10-15 st tanter, som jobbar halvt ihjäl sig  för att få in riset.... men mer och mer så kommer faktiskt tröskorna till användning här. Och grönt och fint är det i alla fall när man hojjar omkring i solgasset.



Mina turer li8gger nu sedan 2 månader tillbaka tidigt på morgonen, jag brukar kunna starta här hemifrån mellan 07.15-07.45 senast, och det är ju kanongott att kunna cykla utan att få värmeslag i 40 gradig värme, det är ju bara runt 30 grader på morgonen. Och detta märks också på vattendrickandet. Jag har ju med mig vatten i min cykelflaska. Och sedan brukade jag alltid handla minst 2 st flaskor, och maximalt 4 st flaskor under mina turer mitt på dagen.

Nu när jag cyklar så här tidigt på morgonen, så tänker jag inte ens på vatten de 2 första milen, och jag har alltid vatten med mig hem, så inga vattenköp längre alltså.. Jag möter också en del cyklister, vilket jag aldrig gjorde förut när jag cyklade mitt på dagen, men de få som cyklar då brukar cykla tidig på morgonen eller sent, alldeles innan det blir mörkt. Detta av 2 anledningar tror jag. Dels för att deras arbeten kanske inte tillåter dag-cykling, och dels så är dom ju maniskt förskräckta att få solljus på sig...

Handskak


Chaiyaphum MMDLXIV, Thailand

16 juli 2016

84,5 kilo - 83,1 kilo (36 km) 126 minuter - 1.587 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,074 (katastrof-neråt)




Bara döda fiskar följer strömmen,

Idag fredag så var vi och fikade på Big C, jag och York. Vi gick sedan in och handlade. Hamnade på charken, och småpratade om detta med Fleischwurst. York frågade en tös som stod där och sorterade köttvaror, och höll låda där. Plötsligt kommer det fram en brud, som jag sett allt sedan första dagen för 8 år sedan, då jag satte min fot på Big C. Hade aldrig pratat med henne förut ens, så jag visste inte om hennes kunskaper i någonting alls faktiskt.

Hon tittade så snällt på mig, och jag frågade henne då, och pekade samtidigt på märket TGM, och sade Fleischwurst? "Tomorrow we have Fleischwurst"... sade hon direkt utan någon tvekan. Va tyckte jag, hur gick detta till? ”Flajwyt” 4 order come gaoo moon chaoo", sade hon sedan... Alltså 4 st beställda korvar, och dom kommer till Big C imorgon bitti, lördag, klockan 09.00 på morgonen....

Jädrar jag kommer ju att åka dit på morgonen, och se om jag inte kan sno åt mig alla 4 på studs. Sedan får man hoppas att Jonas i Pattaya inte har fel, när han säger att det smakar lika bra som Falukorv..... Jag håller alla tummar jag har, plus några tömmar likaså!! Skall även säga till den bruden när jag snor alla 4 st Fleisch-korvar, att hon beställer mer...



Hade ett litet snack med en kille härom dagen. Han var härnere för att ”reka” sade han. Han hade kommit hit till Chaiyaphum med sin fästmö, men detta stället var det absolut sista som han ville komma till, eller ens bo på. Har väl inget att erinra till det snacket. Har man blivit inpräntad ifrån början med hav, palmer, vita stränder, och barer, så är det nog också lika med sinnebilden för själva Thailand, i alla fall i denne killens skalle.

Han berättade att hans dröm var att skaffa en ”bar” nere i Patong, Phuket, Pattaya eller kanske Koh Chang. Detta är ju de ställena som han läst om hemma vid tangentbordet på sin dator. Han hade under några år nu sparat ihop en rejäl slant som han utryckte det, och var nu villig att se sig omkring, vad och var att handla denna ”bar”!!

Jäklar jag bet mig i läppen denna gång, inte likt mig, jag vet, men kände att jag kanske inte ville vara den som krossade den killens ganska barnsliga drömmar. Han kom ifrån Sundbyberg, och hade också attityden till det, så i just detta fallet så var det hyggligt enkelt att hålla käften, och inte slösa med visdomsord, som man ju alltför ofta gödslar med... Man kan ju inte oftast hålla klaffen.



Jag ville inte säga till honom, att det är den mest dödfödda ide´man någonsin kan komma upp med. Om man nu vill ha vinst åpå sina stålar, och undvika ekonomisk katastrof. Det enda som jag lät undslippa mig, var att jag nämnde att det finns ju fler saker att satsa på här. Kanske välja något som inriktar sig på thailändska folket som målgrupp, och inte falanger, som ju är ett grymt undflyende osäkert kort, att satsa sina sparpengar på..

Men killen hade klart för sig, och såg så lycklig ut, när han pratade om detta. Hans fästmö försökte att få in några ord här och där, men han bara snäppte av henne, och fick henne nog att känna sig ganska dum. Trots att hon troligtvis visste 100 ggr bättre än vad han gjorde, och 10 ggr mer än vad jag gjorde. Men vill killen inte ha några råd ifrån folk, och inte tar in någon information alls, utan har ”skygglappar” på, så kommer han snabbt som fan, att förlora allt han sparat...

Vi skiljdes åt, jag lyckönskade honom, övertygad om att jag aldrig i detta jordelivet kommer att se honom igen, intresset för att byta telefonnummer var noll ifrån bådas våra sidor, så när han gick iväg via den vanliga ”Stockholms-lunken” bortåt parkeringen på Big C, så tyckte jag faktiskt synd om honom, dels för att han växt upp i fel ända av Sverige förstås (hahha), och dels för att han var så inkrökt.. men men lycka till, hoppas ändå det går bra...

Handskak

Chaiyaphum MMDLXIII, Thailand

15  juli 2016

84,3 kilo - 83,0 kilo (38 km) 143 minuter - 1.801 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,121 (neråt)




Att skiljas är att dö lite grand,

Jag fick in idag ett besked ifrån en engelsman som hade varit uppe på Immigration i Khon Kaen. Jag hade ju bett honom att fråga om läget, med det där kontoret som skulle öppnas för oss boendes här i Chaiyaphum. Det var ju meningen att det skulle ha varit öppet fr.o.m. juli månad. Men det förstod man ju skulle skita sig fullständigt redan då dom sade det!!



Han ringde mig igår kväll, och berättade att han hade frågat där uppe, och dom hade svarat honom att visst hade det gått ”framåt” med denna sak, och det ser ut som följer. De beräknas öppna inom 3 månader, och lokalerna hade nu till slut hittats, och de skall vara lokaliserade på universitetet i Chaiyaphum, som ju heter ”Rajabhat”. Detta universitet ligger på vägen till bergen och Tad Ton, det ligger nästan ända framme vid bergen, bara typ 2 km därifrån.

Så det blir en moppetur på 1,5 mil, vilket är kanonbra för oss boende här, och dessutom så kommer det ju att finnas för de lataste gubbarna, som måste ta bilen, gott om parkeringsplatser där... Jag hoppas innerligt att det blir av, och jag hoppas också, att dom inte skickar dit dom värsta jävla typerna, så det blir korruption där också, sånt vill vi ju inte ha... Men skulle det ske, så kan jag lova att vi är många som kommer att ringa 1111, och rapportera missbruk om detta skulle ske...



Nu med militären vid makten, så har man i alla fall chansen att slippa de värsta asen i detta land faktiskt. Så heja militären, stå på Er.. Lag och ordning, och håll idioterna i herrans tukt och förmaning.. Man hör ju alla dessa löjliga kommentarer ifrån så många ifrån vår civilisation, som alla med en tunga säger, att dom aldrig skulle tolerera militärdiktatur i någon enda form. Och detta då sagt av vardagshjältar sittandes framför TV;n och datorn och upplever verkligheten..

Nä det kanske inte jag heller skulle vilja göra i utgångsläget. Men det finns länder på detta jordklot, och Thailand är ett av dom, verkligen ett av dom, som är alldeles förlamat av korruption, och mutor, och missbruk av makt, så det finns absolut noll nackdelar med att ha dom vid makten. Dom håller alla i schack, och dom låter på så sätt alla få chansen att leva sin liv som dom vill leva sina liv. Dom enda som lipar är dom som förtjänar att lipa här, och det är dom som missbrukat sin makt hela tiden.

Handskak

Chaiyaphum MMDLXII, Thailand

14 juli 2016

84,8 kilo - 84,2 kilo (28 km) 99 minuter - 1.247 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,147 (yes uppåt)

 


Arga katter får rivet skinn,

Blev nedringd till Bens Bar nu igår, kanadensarna ville träffas igen och prata, och det var ju bara kul att träffa dom, urtrevliga människor. Dom drack en massa öl, riktiga ”ölomaner” som ju många är som kommer hit ner. Nä skall vara rättvis, finns en jäkla massa ölomaner även i alla andra länder och hemmavid också naturligtvis. Jag fattar inte hur normalt funtade människor, kan sitta och dra i sig den ena stora bärsen efter den andra, en jäkla massa vätska ner i magen.

Nä tacka vet jag det mer smarta, alltså att dricka ett gäng groggar, man får väl kanske 1/5;e del mängden vätska plus kanske femtedelen socker i sig också tror jag. Grogg är helt enkeölt underbart gott att dricka, har ju aldrig varit mycket för att slafsa öl konstigt nog, näst intill alla i bekantskapskretsen är fast i öl-karusellen, men jag var den som slapp undan, eller så kanske man var den som var starkast, och sket i vad PK sade att man skulle dricka, när man var yngre..



I alla fall, vi träffades och fick 2 roliga timmar, då jag till slut fick ursäkta mig tillfälligt, och sticka och hämta Namkaeng ifrån skolan. Klockan var ju drygt 16.00 nu!!  Kom tillbaka till baren med Namkaeng, och hon fick sig en Manao-tonic water (lime-tonic), som ju är så dödligt gott. Undrar om den sorten finns hemma i Sverige. Underbar att blanda grogg på, och rent underbar att dricka om man bara är törstig. Jag beställde in en blåbärspaj med jordgubbsglass, så det var lugnt.

När vi kom och satte oss, så vände sig kanadensarens fru, alltså Val, till Namkaeng, och frågade om hon hade det kul i skolan, och Namkaeng svarade helt schysst, och sedan hände något som jag inte trodde var sant. Namkaeng, på eget bevåg, frågade Val om vad hennes nickname var? Ja Namkaeng har ju inte 100 klart för sig detta med hur vi har det med våra namn, men skitsamma. Tösabiten ställde en motfråga, och Val blev nog lika förvånad som jag blev.

Och det kändes oerhört värmande, att höra Namkaeng sitta där och försöka att språka med Val. Det gick flera meningar fram och åter, innan det tystnade av. Men jag var helnöjd. Och jag har berömt Namkaeng välderliga här hemma efter detta. Och förklarat för henne hur vår kultur är i väster. Och att vi uppskattar, när thai anstränger sig på engelska, och kommunicerar lite... So all good, kanske man kan säga på den fronten..



Yongans citroner kommer nog till användning trots allt. De hon har på sin buske, se fotot, har tingats av Ben, han vill ha dom till groggarna i baren.... Det är ju som så här i Thailand, i alla fall här där jag bor, att citroner är ytterst sällsynt. Det finns liksom ingen marknad för dom här. Det finns inga maträtter där citronsaften kommer till användning, och det finns ju ingen som dricker grogg bland thaiarna. Ersättnings-prylen i detta fallet är ju Lime, som då finns i precis allting här.

Och visst en Padthai utan pressad limesaft, är ju inte alls lika gott som med sådan... Men visst skulle citronen kunna finna sig en plats i kulturen här, om dom bara vågade chansa lite.....Men nu är det som det är, och den som kunde odla citroner kanske kunde tjäna sig en bra hacka på det. Men då gällde det ju att de stora affärerna skulle köpa in dom, och sälja dom till. Ja vem sjutton då?

Jag har ju berättat om hur många det är av turist-svenskarna som är hemma i Sverige nu, och det är ju inte ovanligt nu, att mina tankar går hemåt lite grand. Inte så att jag någonsin (tror jag) skulle vilja flytta tillbaka till Sverige igen, men jag tänker mer i banor som, ”undrar hur vädret är hemma nu”? Och så tänker jag ofta på alla de klipphällar, som man legat på under somrarna, och solat, och mått bra med havsbad.....

Känner lite saknad, men inser också att det är tider förknippade med saker, som för länge sedan är försvunna, och aldrig någonsin kommer tillbaka igen. Ja typ ungdomen, brudar, och en helt annan livsföring... Men man har det bra på sitt sätt, men gillar att utmana sinnet, och tänka i dessa banor ibland. Ett gott minne kan man lagra i mängder av år, och plocka fram ibland, ungefär som Rubriks kub, och leka med minnet stundtals, för att sedan plocka undan det igen, tills nästa gång!

Handskak

Chaiyaphum MMDLXI, Thailand

13 juli 2016

84,3 kilo - 83,3 kilo (34 km) 124 minuter - 1.561 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,123 (uppåt ett hårstrå)




Alla är vi barn i början,

Har börjat lite grand nu att intressera mig mer i detalj för kameran, som York släppte till mig, alltså Leican. Den är ju inte en pur-ung kamera, men väldigt avancerad för en gubbe som mig. Har ju haft den nu i snart 6 månader, och fokuserade direkt på att nöja mig med AUTOFOCUS, så fick det andra komma efter hand. Men det kom aldrig nåt mer efter hand tyvärr, lat och ganska ointresserad att lära mig som jag är tyvärr.



Nu dock så hade jag tagit så enormt många fina motiv, men alla foton i stort sett som jag tog på nära håll med autofocus, blev suddiga och oanvändbara. Jag satte mig i lördags vid datorn, laddade ner manualen på kameran där till PDF, och förstorade upp den mikroskopiska textstorleken till en mer mänsklig storlek, och började kolla in det alternativ som jag mest ville lära mig, och det var MAKRO.


Mina svenska prästkragar de två ovan foton ni ser här!!

Det var en jäkla massa förklaringar och hänvisningar hit och dit, kryptiska ord hit och dit, som ingen mänsklig varelse ens hade lust att förstå vad dom menade. Men det är ju precis som vanligt. Det känns faktiskt som om de allra flesta människor på denna jord, har jäkligt svårt för att skriva vettiga enkla instruktioner, utan att krångla till det för sig.

Dock till slut efter lite pillande och prövande ute i trädgården, så har jag kommit underfund med hur jag skall hantera MAKRO-läget på kameran. Först så finns det på vänster sida på objektivfästet, 3 lägen att peta fram och tillbaka<, MF eller AM;F eller en blomma. Blomman i sig lär betyda MAKRO-läget. Jag ställde då läget dit.



Sedan skulle man vrida på en knapp uppe på kameran, och på den knappen så fanns det cirka 12 st olika lägen, och även här fanns det en blomma. MEN blomman i det läget, betydde bara att läget var schysst för att ta snygga foton av blommor, det betydde inte alls att det var MAKRO-läge. Utan då skulle jag istället knappa in läget med ett stort M på.....



Jag läste sedan lite till, och kunde se att jag nu kunde krypa upp till 1 endaste ynka centimeter ifrån motivet och fota. Lät ju helfantastiskt. Men nu inträffade något konstigt, sånt som bara händer mig. Jag tog fotot av en blomma påNÄRA håll, kollade och det blev suddigt, va faaan.... ändrade då till autofocus i MAKRO-läget, och nu blev det knivskarpt...

Prövade igen på en annan blomma, och nu blev det suddigt igen, trots autofocus-läge, så ändrade tillbaka till M-läget,, och halleleluja, nu blev det knivskarpt foto igen.... Fattar ingenting, så nu är läget för mig, att jag måste pröva varje gång, vilket läge som är bäst för just den eller den blomman.... Tog lite goa närbilder, så kan ni se själva.



Skall dock säga att trots att man har varit med om mycket, så vet jag inte om jag fotade en han eller hon-blomma. Jag kommer ihåg det gamla talesättet som jag själv körde med för att komma ihåg namnen, och det var ju ”Jag har ståndet, om du har halstabletterna”. Menandes då ståndare och pastill.. Jag vet alltså inte om det är ståndare eller halstablett vi ser på fotona....





Jag tog också foton av näckrosor, 2 olika sorter, tyckte själv att klarheten i fotona blev kanon. Härligt med en bra kamera... Jag publicerar härefter några goa foton till, och hoppas ni uppskattar dom.. Inga ovanliga alls, men tagna i alla fall i ovanliga vinklar och avstånd, och med stor glädje... ha en god dag alla läsare, inklusiva alla häcklare som trots allt älskar att läsa..!!!

Handskak

Chaiyaphum MMDLX  (2.560), Thailand

12  juli 2016

84,0 kilo - 83,5 kilo (14 km) 53 minuter - 667 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,100 (uppåt pyttelite)




Sådana läppar, sådan sallad,

Inge ro och ingen rast. Idag så blev jag uppringd av Bill och Geet, som hade träffat 2 st kanadicker på Big C igår. Dessa letade tydligen efter hus att hyra. Bill ringde och frågade i morse om jag kunde hjälpa att visa mitt hus, och kanske luska om det fanns nåt att hyra ut i området. Javisst svarade ju jag, sugen på att träffa människor, kom hit vet jag...

Det dröjde väl 15 minuter så kom dom. Det visade sig vara ett par ifrån Alberta Canada, vid namn Rob och Val. Riktigt trevliga människor, som de flesta kanadensare faktiskt är, tycker jag!! Efter husvisningen här, så tog jag med dom ut på huskoll runt om. Först hade vi ett hus som jag hade visat en gång för några månader sedan för Birger. Men de var väl inte helfrälsta i huset, de ville helst ha det möblerat också. Och den grejen här i Chaiyaphum är nog ganska svårt att finna.

Jag vet sedan tidigare att uppe i Chiang Mai och där omkring, så är det ju en otrolig omsättning på falanger, och en helt annan marknad för att köpa-sälja, och hyra hus, både omöblerat som möblerat. Men den grejen skulle dom faktiskt kolla på nästa vecka. Anledningen att dom ens funderade på Chaiyaphum, är att killens (Robs) pappa bor nere i Chatturat, med sin thaifru sedan 14 år tillbaka. Och då kunde det vara kul att vara nära honom de dryga 10 månader som dom tänkt stanna här i Thailand.

Så vi körde vidare i alla fall, Hittade ett hus i ett område utefter 225;an innan Ban Khwaoo. Huset var fint, men helt omöblerat igen, så det föll på den grejen. Vi lade ner det sedan. Jag sade att jag skulle höra mig för, men tror personligen att det kan vara dö-svårt att hitta ett hus där det finns möbler redan... Thai är ju inte direkt kända för att ens ha möbler ju, än mindre ha dubbla uppsättningar av möbler...

Rob och Val ville sedan bjuda mig på lunch som tack för tiden som jag lagt på dom. Mycket trevligt. Vi åkte till 2 st ställen som båda var stängda dagtid (T-bone samt den färg-glada restauranten)... Vi körde sedan vidare till ett ställe som riktigt lös upp som ett falangställe, och det var Ingemars favvoställe här, det heter The Paus.... Vi gick in, och de vaknade till ur sin dvala därinne, när vi kom. Jag tror att vi var de första kunderna den dagen, klockan var ju middag.



Vi satte oss och beställde så gott det gick, ty skylten på utsidan till trots (The Paus), så fanns det inte en endaste bokstav eller stavelse på menyn som man kunde tyda, det var enbart thailändska. Dock hade som vanligt några av maträtterna ett foto, detta mestadels beroende, på att kanske en del thailändare ju inte kan varken räkna eller skriva.. Jag frågade om dom hade falang-food, hon servetris-tösen skrattade och log, och sade yes French fraise... Så jag chansade, och beställde steak moo med french fraise....

Vi delade på en flarra rött vin, som var riktigt god tyckte jag.... Rob och Val beställde in en gryta med nån thai-sörja som var pet sade dom, samt också en hög med grisben som var grillade med den sedvanliga mängden av skorpsmulor till.. Jag hatar dessa brödsmulor, som dom alltid smörjer in sitt kött och sin fisk i.... Så jäkla tradigt med den evigt samma maten i alla lägen.. Men Rob och Val var helnöjda med maten, och det var ju huvudsaken.

Vi fick 2 timmars ytterst trevlig tillvaro, och det är kanonkul att prata med folk ifrån  olika världsdelar och olika länder. Jag har ju alltid under alla mina år inom shipping-branschen, haft fördelen och förmånen, att träffa mängder av olika nationaliteter, och göra affärer med dom, och också ha socialt trevligt med dom. Så visst uppskattade jag detta umgänge med detta par ifrån Alberta, Canada.

Efter detta, så var klockan 15.00 ungefär, och vi sade adjö, de fick också träffa Yongyut när de lämpade av mig här hemma, hon var då tillbaka ifrån Nong Bua Daeng..... Vi bestämde att de skulle höra av sig nästa vecka, när de var tlllbaka ifrån Chiang Mai, så skulle vi käka lunch här hemma.

Handskak

Chaiyaphum MMDLIX, Thailand

11 juli 2016

84,4 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,096 (skit – neråt igen)




Sådan kråka, sådant ägg,

Jag tänkte på det med alla dessa ordspråk, ibland så kanske det vore kul att få lite bakgrund till dom... Många av dom har ju jag samlat på mig under årtionden av läsande. Just detta som ni ser ovan lär komma ifrån en grekisk filosof. Han hade som bisyssla till att vara en arbetslös filosof, även uppgift att vara domare i det antika Athen.

En dag när han satt till doms, så blev det inte bättre än att en av hans egna lärjungar, som nu var fullärd tyckte han själv, började argumentera i sak emot sin mästare och nu domare. Det blev många dueller dom emellan, och folket som lyssnade tyckte att dom båda var fantastiska. Det gick fram och åter, och ena gången så trodde alla att domaren och mästaren hade vunnit argumenterandet,  för att sedan genast falla åt andra hållet, och tycka att lärjungen hade vunnit!!!

När detta hade fortgått ett bra tag, så trädde Athens huvuddomare in på arenan, och avbröt högt och bestämt, och sade att det var slut med kacklandet, och att han fann att ”sådan kråka sådant ägg”.... Menandes förstås att de båda kombattanterna var sprungna ifrån samma bakgrund och samma tankar, och det gick inte att skilja dom åt... ” Tag denna rättssak annorstädes, slösa icke statens medel mer på detta”...

Det svenska ordstävet för övrigt i detta sammanhang ”sådan herre, sådan dräng”.....eller kanske ”sådan fader sådan son”,,,,, Eller det grekiska gamla ”såna läppar sådan sallad”!!  Nä nu går vi vidare med lite thaiprat istället. Inte mycket nytt under stjärnorna här i dagens läge. Det är under denna tiden lite halvdött känns det som. Jag själv har inga större problem med den biten, eftersom jag alltid ifrån barnsben har blivit lärd att sysselsätta mig själv.

Dock alltid, tyckte det varit kul att ha tillgång till kamrater och umgänge! Så nu under lågsäsongen, när turist-svenskarna/utlänningarna tillbringar sina 6-7 månader hemma i Sverige, så reduceras ju umgänget en hel del. OK man kanske kan säga att det är gött att vila upp sig lite ifrån dessa gallanta gossars vikt-ökande påverkan på ens liv, men samtidigt så blir man ju lite bortskämd med variationen i umgänget och antalet skrattsalvor per dag.

York och Jag umgås förstås som vanligt, och Dan, amrisen är också med på ett hörn de gånger som han orkar. Han är ju inte direkt den mest energiska kan man säga, och att gå ifrån bilen mer än 15 meter är ju en herkulisk ansträngning för honom, som oftast får honom att tacka nej till att åka någonstans tyvärr... Man ser också att det är lågsäsong nere på Bens bar, där ju det mest är dessa lärare, alltså ungdomar som lär thailändarna engelska så gott det nu går..

Det är rejält dött nu i alla fall där i baren med folk tillhörande min egna generation, och antalet samtalsämnen att prata med en 20-25;åring är ju bara ”så” många innan man ledsnar. och det skall sägas, att dessa ungdomar inte direkt älskar att sitta och tjöta med en äldre gentleman heller för den delen...



Yongyut kommer väl tillbaka idag ifrån Nong Bua Daeng. Hennes pappas äldre vän ställde ju upp hela veckan vid pappans död, och hans familj ställde också dom upp med laga mat, och disk,a och allting med den biten. Så Yongyut ville gärna åka upp nu dit, eftersom samma kamrat gick och dog förra veckan. Såg foto från begravningen på den gubben, såg ut som en affisch-gubbe gällande att äta Yoghurt ifrån Uralbergen.

Kommer ni ihåg 1960;talet vår reklam gällande Yoghurt, och fotona på våra affischer på männen ifrån Uralbergen. Dessa män som ofta blev upp emot 140-160 år gamla utan några problem, och detta tack vare daglig konsumtion av just denna Yoghurt... Fan ICA måste ha haft direktleverans till Uralbergen i 200 år ju,,, Visste inte att det företaget var så pass gammalt, hahaha!! OK då, han såg oförskämt frisk och fräsch ut, var 77 år gammal, men såg i mitt tyckte mer fräsch ut än  jag gör i ansiktet.

Men det var väl som det är med de flesta thai här. Dom kan se fräscha ut stundtals utanpå, men deras inre är som ett inferno, helvete, rötet och förstört.... Deras organ förstörs ganska tidigt p.gr.a deras kost, och deras oerhörda mängder; salt, Nambaa och MSG, plus ytterligare något preparat (Soya kanske) som dom öser i varje maträtt 3 ggr om dagen...

Denna man dog, och Yongyut ville ge tillbaka deras lojalitet mot sin egna lojalitet, och tog med Jai Paengta dit upp (svärmodern alltså). De skulle stanna 1 natt alltså till söndag... Jag skrattade åt henne, och sade att jag hade hört den vaggvisan förut. ”Aldrig i helvete att du stannar en natt oavsett vad du än säger nu, du har aldrig kommit tillbaka när du lovat”.. Du är så negativ säger Yongan och ler stort.. Jaja vi får se... Jag vill ha 200 baht av dig om du inte kommer söndag.....No ploblem, can do, svarade hon, innan hon svischade iväg med "svarta faran", den där jäkla sketbilen hon kör...

Natten gick och söndag kom, och samtalet kom förstås! ”Darling big big big lenny (rain) all wan sao and today, cannot go now, come chaoo chaoo tomorrow”...... OK no problem svarade jag,, jag kommer att vänta med min hand öppen…. ”Oh why” undrade Yongan.... ”Because you are going to give me 200 baht”...... “You are a bad falang, blev svaret, och  skrattade och lade på luren….

Handskak


Chaiyaphum MMDLVIII, Thailand

10 juli 2016

84,9 kilo - 84,2 kilo (16 km) 104 minuter - 1.310 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,101 (uppåt)




Hemligheten med framgång,
är att veta något som ingen annan vet!!

Idag var jag ock York, och tog oss en fika på ett helt nytt ställe. York hade funnit detta fika-ställe i Chaiyaphum, inne på facebook av alla ställen. Det blev faktiskt en enormt angenäm överraskning. Och då menar jag absolut inte alls personalens engelska-kunskaper. Dom var lika rötna som Thailand i övrigt, alltså helt värdelösa.

Men vad dom hade, som är sällsynt här, det är en riktigt civiliserad meny, med BÅDE thai-text som engelska-text. OK att där var massor av stavfel, men skitsamma, jag i alla fall uppskattade ansträngningen som dom gjort. Detta kanske är första steget mot en mer civiliserad tillvaro här i Chaiyaphum, så då får det förekomma hur många stavfel som helst, strunt samma.. bara det går framåt!!

Jag beställde mitt vanliga cappuccino, jag beställer ju alltid denna sort, eftersom thai ju är så värdelösa på att göra kaffe, och då får jag åtminstone lite grädde i kaffet, som tar bort det starka beska i kaffesmaken. Jag vet faktiskt inte om thaiarna använder värdelösa kaffebönor, eller om det är så enkelt som att det bara är alldeles feldoserat?

Jag beställde i alla fall kaffet, och påtalade som jag brukar göra, att jag bara ville ha "fifty posent" kaffe, detta för att undvika det starka värdelösa smaken på kaffet. Det tog l å n g  tid för dom att fatta vad jag menade, men då klämde dom ur sig, att deras maskin var automatisk, så dom kunde inte bestämma själva... OK sade jag, jag tar det kaffe ni bär in till mig...

Jag fick in kaffet, och till min stora förvåning så smakade det grymt gott, fanns ingenting alls att klaga på, och DETTA gott folk, innebar att detta var den absolut första gången som ju jag kan säga med gott samvete, att jag faktiskt gillade en kopp kaffe som gjorts av en thai, absolut första gången, det tog alltså 8 långa år till att nå hit.... Jag slök kaffet ihop med en underbart god kakbakelse med grädde till. Fantastiskt gott med mycket socker i...



Visst får man lite dåligt samvete när man slösar 69 baht för en pytteliten kaka med grädde på, men ibland så vill man bara slösa. Men va fan en pytte-kaka som kostade MER än en middag, förstår ni att man får dåligt samvete. Mitt kaffe plus denna lilla kaka kostade totalt; 109 baht, inga stora pengar nere på turistorten, men att springa på ett sådant ställe varje dag, är nog inte aktuellt för min del i alla fall..

Det var en fin miljö med lite goa stolar och bord, där fanns väl runt 7 bord, alla var helt olika, och stolarna var olika runt bordet också, och matchade ingenting. Det kändes som om vi satt på ett bibliotek vid just vårt bord. Men för övrigt, så var detta ställe fullt med thaiare.. Och tvärtemot som sagts tidigare, så finns det nu alltså 1 (ett) ställe nu i Chaiyaphum stad, där thai kommer och sätter sig, och dricker kaffe.

Trodde ni på det eller.... De dricker inte kaffe, de dricker kallt kaffe, som mer smakar som en söt-dricka, och så käkade dom Som Tam och några andra thaimaträtter. Så detta rent typiska fikaställe, serverade konstigt nog thaimat också.... Så där var anledningen till att det fanns folk, så glöm kaffet ni som inbillar Er att thai gillar kaffe.

Jag kommer definitivt att komma tillbaka till detta stället, rent och fint, med trevligt folk, och kanongott kaffe, vad mer kan man begära. När vi gick så mötte vi ytterligare 6 st thai, som ville in och käka,, så detta var ett populärt ställe må jag säga.... Tänk va facebook är bra ändå, eller hur??

När vi gick ut, så avvek jag ifrån York, och stack ner till Bens Bar, tjötade lite grand med Hans Christensson, som också var där, ser ju honom ganska ofta nu min käre Krisiisaan... Jag var nu riktigt hungrig, och beställde in en engelsk variant på Spagetti Carbonara.. Överraskande god var den, så en ren fullträff.

Till skillnad emot de två ställen tidigare som jag ätit Carbonara på här, alltså 2 st thai-ställen så är skillnaden att denna sista Carbonara, gjordes av en falang (Ben själv) på en falang-bar, så tallriken var fylld med protein (baconbitar/skinka), tvärt emot thai-style, där man får peta och riktig leta efter protein bland all spagettin....

Dom, alltså thai, är ju jäkligt snåla som ni vet med proteinet i sin mat.... Men jösses va gott det var... Jag stack sedan hem, och var för sleten och lat för att ens bry mig, om att ta cykeln  och åka ut. Och nu sitter jag vid datan, och skriver och satsar på hästarna, och på att bli miljonär när jag vaknar imorgon bitti..

Handskak


Chaiyaphum MMDLVII, Thailand

9 juli 2016

84,4 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,100 (neråt som fan)




En egoist, är en person,
som är mer intresserad av sig själv,
än av mig!!

Varför pekar alltid thai på media-foton, speciellt i brottsliga sammanhang. Man pekar i alla olika sammanhang, liksom att man inte litar på att fotografiet klarar av att visa, att det sitter en brottsling där mitt på fotot... Här kommer ett gäng med olika foton och sammanhang, där thai visar sin extrema skicklighet i att peka och förtydliga, för oss andra dumskallar som tittar på fotona i fråga!!



Här gissar jag vilt, har killen sålt märkeskläder eller? Dock så verkar det som om hela jäkla polisstationen är med och pekar, och vill ta åt sig äran PLUS några privatpersoner också. Stackarn som sitter där, skäms ögonen ur sig verkar det som, hahahaha!!½



Här pekar vi för säkerhets skull, så vi inte missar att bilen har kört genom väggen:



Nä men titta.... en KNUT, killen har en knut runt midjan, bäst att peka på den, så alla kan se, haha!



Ovädret närmar sig, bäst att peka så ingen missar det.... Allt på TV...



Nä men för fan... falangen klarar inte ens av att peka på riktigt thai-mane´r, vi falanger är värdelösa....



Här skedde brottet, här vid ATM, ser ni alla?



Det där är en elefant, bäst att peka i fall någon missar syftet med fotot!!!



Ja alla pekar runt mig, så det är nog fan bäst att jag pekar också.. Ja jag erkänner, de rosa dojjorna är mina snälla konstapeln.... Jag är ju ladyboy!!



Ja jäklar nu måste alla 3 peka, det är sprickor i vägen/bron,, synd att missa dessa ju!!



Här avslutar vi med det allvarligaste brottet, killarna har stulit vovvens hundmat, hunden är sketsur och pekar,, Detta är en sann thai-vovve...

Så med detta sagt, dagens kapitel blev väl ingen höjdare precis, men lite pekpinnar fick ni i alla fall, och fick komma in i pekandets vardagsrum här i Thailand. Detta ses på alla videos och foton, som visas på TV och i tidningarna. ALLA pekar på den skyldige, han har alltså INTE dömts i domstol, utan detta pekande sker innan domstolen har sagt sitt. Så snacka om att bli dömda på förhand i detta konstiga land....

Handskak

Chaiyaphum MMDLVI, Thailand

8  juli 2016

84,9 kilo - 84,1 kilo (36 km) 124 minuter - 1,561 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,108 (neråt mycket)




Ett gott råd, är vad vi ber om,
när vi redan vet svaret på frågan,
men önskade att vi inte visste!!

Thailand är inte så himla annorlunda mot vad resten av världen är, och vad Sverige egentligen i botten är. Jag menar då med detta följande som timade sig idag. Jag tittade ut, och där stod Tao, hon som har hand om grejorna här i området. Hon som berättade att det inte var hennes ansvarsområde det där med gatubelysningen, utan det var ju teacher A. Jag fick ju höra att damen som äger gatan, och 4 hus här, och som byggt dom alla, och sålt till oss andra, hon ville ju sluta att ta ansvar för elen för lyktstolparna på gatan.

Plötslig efter det att jag hade tagit tag i sakerna mot Yongyuts heta vilja, så dröjde det ju bara 3 dagar så fanns det belysning igen efter 10-12 dagars totalt beckmörker här på gatan. Jag hade ju också försökt att så fröet att vi alla kunde ju dela på kostnaden, varför skulle damen ensam betala för alla vår trevnad och säkerhet, när vi enkelt kunde dela....? Jo då fick man ju höra ifrån feg-gänget här att dom hade redan försökt tidigare att gå runt och fråga om folk ville dela..

Men flera stycken av thaiarna hade nekat och bara stängt dörren. Vi snackar då om 100 baht i månaden kanske per hus för att få belysning på gatan. Damen lade ner hela grejen, och hade nu surnat till rejält efter styvt 2 års betalande... Det var alltså då som jag lade mig i det hela. NU har vi såldes belysning, jag får inte längre bitter kritik av Yongan, för att jag lägger mig i, nu var det plötsligt bra hela grejen känns det som... Alltså en helomvändning.

Så jag frågade Yongyut sedan vad hon och Tao hade pratat om, Jo då visade det sig att Tao gick runt i området, och noterade vilka som ville vara med och dela på elräkningen för gatubelysningen i framtiden (!!!!) Så nu gick det alltså ifrån dödsfara för min del, under mina cykelturer, där ju by-befolkningen  kunde på någons order köra ihjäl mig, för att jag lägger mig i saker och ting. Det gick alltså ifrån detta nu då, till att belysningen funkar, och att mitt andra förslag om delning, nu var i full sving här i området...

Ibland undrar jag, om inte denna thailändska befoikning är något av de jävla fegaste människor jag sett i hela mitt liv, och dessutom inkonsekventa människor jag någonsin  stött på. Inkonsekventa? Ja man har massor av sociala regler hur man skall uppföra sig för at röna respekt..... När man sitter vid ett bord och pratar, och en tnai passerar, då böjer dom sig ner, så dom skall komma i nivå med sina huvuden, med oss som sitter där, annars är det oartigt och dålig stil... MEN inga problem om man knuffar undan en gammal gubbe, eller kärring, eller ett barn, och knör sig fram i alla sammanhang..... Det är inkonsekvent.

Eller som nu med dessa grejor med belysningen.. Låt absolut inte falangen få känslan av att han åstadkommit något, eller som dom kanske tycker, vunnit något över en thai... Idee´rna skall vara sprungna ifrån en thai, och grejen skall göras av en thai.... Dessa överlägsna varelser på denna jord.... Men jag skall inte klaga för mycket... Jag får min vilja igenom. Vi får belysning och dessutom ett upplägg, som ger trygghet i det att belysningen alltid kommer att finnas där, därför att vi alla delar på kostnaderna...



Namkaeng är för himla go unge, nu så sparar hon 20 baht, alltså hälften av de 40 baht som Yongyut ju så frikostigt skickar med henne till skolan, och detta då helt och hållet beroende på, att jag ju ger en 20 baht om hon sparar hem 20 baht av dessa 40 baht... Precis vareviga dag numer, så slösar hon bara upp hälften, alltså 20 baht om dagen i skolan, och det är då middagsmaten med vatten.

Jag förklarade för Namkaeng att alla i hela jäkla världen, inte slösade så mycket pengar bara för att man gick till skolan. Jag förklarade för henne, att när hon tog de sista 20 bahten direkt efter skolans slut, och köpte snacks och en söt-dricka, så var det som ett jäkla slag i ansiktet på folk... och att hon inte respekterade pengar alls. Hon försökte ju i början ända tills nu, köra med den där löjliga skitgrejen, att ”alla har ju 40 baht”, och ”alla äter efter skolan”..

Jag sade bara till Namkaeng... Bara för att ”alla gör det” så är det inte rätt, DET ÄR FEL.... Du får middag på morgonen innan skolan här hemma, du har pengar till middag på lunchen, och sedan kommer ju jag och hämtar dig 5 minuter efter skolans slut, och du kan då få middag direkt du kommer hem... Förstår du inte Namkaeng, hur korkade dessa fattiga människor är... ”Alla gör som alla andra”... Skit i dom Namkaeng.....

Nu kan du spara stora pengar varje månad, och DET kan inte ”alla andra göra”... Så vilket är smartast tycker du.....  Ja hon log, men jag kan inte tyda ett thailändskt leende, jag är bara en falang som försöker mitt bästa att skapa respekt för pengar bland de mina i familjen.... Och det lyckas oftast ganska bra tycker jag.... med lite bakslag här och där.... Men det är man ju van vid ifrån sitt egna liv hemma i falang-land. Dock så är ju slut-resultatet att Namkaeng när hon går till sängs på kvällen, kan känna glädje för en allt mer växande bankbok i hennes egna namn..

Handskak

Chaiyaphum MMDLV, Thailand

7 juli 2016

84,4 kilo - 84,1 kilo (26 km) 90 minuter - 1.133 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,131 (uppåt)




Kvickhet är utbildad oförskämdhet!!

Det regnar varje dag nu, och den sista veckan så har det regnat hela dagarna dessutom. Normalt sett brukar jag lugnt kunna glida igenom dessa s.k.regnperioder, ty det brukar vara uppehållsväder under hela dagarna fram till sen eftermiddag, då dagens regnskur tar vid. Men nu fanimej, så har vädret ändrat sin rutin, och sabbar för mig och min kalori-förbrukning!! Jag blir sittande här 2 dagar på raken.

Och som i går, så fick jag ta mig ut en snabbis på 53 minuter och 15 km, va fasen är det för motion, så jäkla gammal är jag ju inte, 15 km är ju knappt uppvärmning ju!!! Men får trösta mig med att vädret borde snart återgå till det normala igen, med 40 graders värme, och vindstilla, och uppehåll med solsken. I alla fall fram till medio september, då det blir en seriös regnperiod, som hade gjort gubben Noah stolt....



Jag berättade ju tidigare för Er om träffen nere på Bens bar, och också om de många trevliga människorna där. Jag pratade med en engelsman som hette Steven, tror jag det var. Han bodde en bra bit utanför Chaiyaphum, mitt ute bland risfälten berättade han. Men det var oerhört vackert med en omkringliggande bergskedja, och vida risfält runt hans fastighet. Han berättade att han levde gott där och var nöjd. Han berättade också att han hade god tur både med elektriciteten, och med internetet.

Han hade betalat runt 60.000 baht för att få elen dragen runt 800 meter ifrån stora vägen, men det var det ju värt tyckte han. Likadant med internetet, där kostade det också extra, vet dock inte hur mycket. En gubbe frågade honom om det inte var jäkligt jobbigt med alla småkryp, och större djur som levde därute på risfälten. Jo berättade Steven, stundtals så kan det bli jobbigt, men de värsta är faktiskt thai själva därute.





De bränner sina fält, och det stinker och luktar, och ser ut som fan långa tider, när olika risfälts-ägare tuttar på, och eldar precis som om det var på skoj bara... Och sedan då dessa gubbar som springer omkring ute på fälten, och besprutar dom hejdlöst. I tillägg till detta så dumpar dessa thai också mängder av rent gift i dikena runt omkring, för att hålla ordning på alla djur som lever där... Så Steven berättade, att han hade i början redan förlorat 2 st av sina hundar till dessa gifter, som sprides hejdlöst...

De absolut värsta djuren berättade han, var alla dessa små som han kallade ”ricefield-bugs” vilka söker sig till närmaste ljus, och deras miljö blir ju störd varje dag i stort sett av bönderna ute på fälten, så dessa ”bugs” kom gärna upp till Stevens hus om nätterna, och tog sig in i huset. Steven berättade att han löste detta problem ganska enkelt, genom att bygga en te-salong ute på tomten runt 50 meter ifrån huset, och där satte han upp 3 st stora lampor som fick lysa upp tillvaron, där i trädgården på nätterna. Då samlades alla dessa bugs där, och hade lekstuga och umgänge.

Men annars gillade han alla djuren, efter regn berättade han, så var det en grym kakafoni därute på fälten runt hans hus. Och det tog ett tag innan man någorlunda vande sig vid grodorna, paddorna och det oljudet. Vidare ganska mycket, så hade han också orm. Speciellt kobrorna gillade att komma på besök. Och han sade att han alltid var extremt noga med att klippa sitt gräs runt huset väldigt kort, och han hade förbjudit frun å det strängaste, att inga skräphögar fick finnas inne på tomten.





Det är ju annars en väldigt vanlig företeelse på thai-tomter, med bröte, och avfall, och prylar, som ligger överallt. Under dessa saker ligger med garanti ormarna, och väntar på natt-svalkan och mörkret. Så om man vill undvika orm inne på tomten, håll rent berättade han. Han avslutade med att berätta, att han hade haft besök vid 2 tillfällen av dessa ”Walking fish” som han kallade dom. Ganska kul att se att dom faktiskt kravlar sig upp hela vägen till huset på sin jakt på nya våtmarker att leva i...



Men jag måste säga att när jag såg fotona, att denne Steven verkligen bodde fint, men jag måste tillstå att även om det var fint, så ligger det alldeles för avsides för min egna smak, men detta är ju upp till var och en.. Vi snackar här om nästan 5 mil ifrån Chaiyaphum, så det är en jäkla väg för att komma in till stan och handla... eller träffa folk... Men Steven sade att han var nöjd, och trivdes med livet, så då får man väl tro honom....

Handskak


Chaiyaphum MMDLIV, Thailand

6 juli 2016

84,2 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,123 (neråt – skit också)




Tur, är det som ”blir över”,,, av design!!

Söndag kväll – Ja då var det dags för grillkväll på Bens Bar i Chaiyaphum. Riktigt trevligt, för 150 baht (tror jag), så fick man äta så mycket man orkade, för min del så körde jag 2 hypergoda cheeseburgare plus potatis-sallad, och sedan var det proppfullt i magen.  Jag drack 2 baccardi-groggar innan maten, och ett glas rött vin till maten. Hade mycket trevligt med gubbarna där som vanligt. Och många roliga samtalsämnen kom upp på tapeten.





Träffade Hans Christensson där (krisiisan) igen, vi pratade en del om forums-livet och vilka goa å ena sidan människor man träffar där, och vilka rent ut sagt sjuka typer man också träffar där... Men vi enades om i alla fall att så länge som dessa internet-idioter stannar på sina forum, så är livet gott i alla fall ute i det fria, och vi andra kan frodas utan att behöva bruka för mycket energi på dessa socialt handikappade människor..

Jag får rapportera om den biten lite allt efter som, lite senare... Jag tog en hamburgare i en doggy-bag hem till Namkaeng som var ensam hemma, ty Yongyut had stuckit upp till pappans hus i Nong Bua Daeng. Hon ville träffa släkten antar jag, och prata om pappan, och käka de mer envetet, illaluktande maträtterna, som hon kanske inte så gärna tar hem till vårt trevliga välluktande hem här  i Chaiyaphum (hahaha)!!

På tal om mat, var nere idag igen hos Boun, thaidamen som är gift med en grymt överfet australiensare, som kommer hit till Chaiyaphum 2 ggr per år, stannar i styvt 1 månad per gång. Det enda som den fete gubben gör, är att antingen så kravlar han sig iväg till Siam River swimmingpool, och ligger där dagen lång i någon slags koma.... Eller så stannar han bara hemma, och hemma är då i deras lägenhet, som ligger rakt ovanpå deras restaurant.

Han orkar fan inte ens ta sig ner 2 trappor till restauranten för att käka, utan thaidamen får bära upp maten till honom. Han tycker väl att behöva gå 2 trappor upp igen är alldeles för mycket. Nu idag i alla fall så blev det återigen currykyckling med ris, så himla gott, hon gör det precis som man skall göra det, alltså som vi gör det hemma i västvärlden, alltså lagom starkt, eller som man säger här ”mai phaet”.. Betalade när allt klart 40 baht denna gång, förra gången var det 50 baht, men hon kanske tyckte mer synd om mig denna gången, hahaha...

Ja det finns alltså särdeles goda chanser att kunna leva gott och väldigt billigt i Thailand, alla olyckskorpar till trots. Här får jag en middag för 40-50 baht, alltså runt SEK;  11:-.  Det priset är exakt vad jag betalade för en dagens lunch år 1973 hemma i Göteborg på restaurant Henriksberg. Så visst Thailand håller måttet prismässigt, det gäller bara att hålla sig undan de värsta mat-fällorna här.. Men det är ju exakt detsamma hemma  i falang-land också skulle jag vilja säga..



Ingemar, som ju bor hemma i Sverige igen fram till början november, har jag tillägnat ovan foto. Det är alltså tagit alldeles innan man kommer fram från mig sett,, till bron vid templet. Han blir väl själaglad nu när han ser det, men notera cheta lelle..... asfalten är på plats,, Visserligen är detta 3:e gången som dom går från ren ler och grus till att asfaltera vägen, nu sedan jag kom hit 2008. Men skam den som ger sig.

Tänk va dårarna hade kunnat spara stålar om dom gjort det rätt och riktigt ifrån början. Nä då, stålarna räcker inte till för det. Ty när byhövdingen har snott åt sig allt vad han han, så finns den största delen av stålarna till vägbygget i hans egna byxfickor. Hade dom gjort ett grundarbete på vägen INNAN dom bara lägger dit asfalten, så kanske vägen klarar av att det faktiskt kör bilar på densamma. Nä då, dom gör exakt så här..

Dom kommer med en vägskrapa, och jämnar ut alla gruvhål och ojämnheter. Sedan lägger dom dit lite fylle på vägen, som nästa maskin kommer och plattar till. Sedan  hystar man ut tjäran på vägen, väntar 3-4 dagar, och sedan kommer asfaltsgänget. Asfalten hinner inte ens kallna och stelna, innan dom släpper på trafiken igen.... Men nu ser det fint ut, och alla är glada, men har man som jag, varit glad 2 ggr tidigare, så vet man ju vad som ligger framför en....

Det brukar alltid börja precis på samma sätt.... Regnperioden med mycket regn kommer, vattnet tränger in ifrån sidorna under vägen och asfalten. Lastbilar och bilar kör på vägen, och sätter press på asfalten, som också har INGET speciellt bra stöd alls underifrån, eftersom det stödet har sköljts bort av vattenmassorna. Nu spricker asfalten först, och det bildas små kratrar, som blir hål, som blir jättestora ojämnheter och gruvhål till slut,

Asfalten skaves sedan bort allt eftersom månaderna passerar, och till slut kan man inte längre se asfalten, annat än som små öar här och där, och om 1 år ungefär, så beställer idioten till by-hövdning in 50 lass med makadam, eller småsten, eller vad det nu heter, som han slänger ut på vägen, däcken skärs sönder, det är extremt svårt att hålla balansen på mjukt grus med våra motorbikes. Strax efter så försvinner stenen, och allt får ligga i 1-2 år,,, innan någon bryr sig, och så ger man sig på det igen.. Thaistyle... ingen planering, inget underhåll, och ingen framsynthet alls..

Handskak

Chaiyaphum MMDLIII, Thailand

5 juli 2016

84,5 kilo - 83,9 kilo (15 km) 53 minuter - 667 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,159 (uppåt)




Gud, rädda mig från dina följare!!

Ja här kommer en update, ett cresendo, samt ett avslut på historien angående lyset ute på gatan. Det sista jag sade var ju att jag skulle knata ner till teacher A, och se om jag kunde få ordning på detta, så att lyset återigen skall skina på vår idag nattsvarta falang-gata!!! Jag knatade ner till honom, han fattade nada, jag drog i hans arm, och fick ur honom ur hans hus, och ut på gatan, och sedan började jag med pekfingervalsen för att göra mig förstådd.

Pekade på hans lyktstolpe, på Dans lyktstolpe och på bageriets lyktstolpe, alla fungerade och låg bredvid varandra, och i direkt anslutning till hans egna hus, vilket betydde att denne kille sket i oss andra, och såg till så han själv hade lyse där på gatan. Till slut så fattade han garanterat, det såg jag, eller kan man verkligen vara säker på att en thai fattar??... I alla fall han lovade fixa belysningen, och jag waiade, och tackade högtidligt som man skall göra...

Detta var alltså i onsdags kväll. Dagen gick, och dagen efter på kvällen, så kom Yongut in till mig, satte sig och förmanade mig, och bad mig högtidligt att sluta att lägga mig i.. Hon hade sitt vanliga sätt att lösa en situation, alltså att titta bort, ha noll lösning på problemet, och samtidigt fördöma det jag gör med att säga; - ”no good”!! Hon berättade att hon hade pratat med Amphorn igen om detta. Amphorn denna belevade utbildade lärarinna, som ju är Guds svar på Jesus, alltså lärarna är ju det ute i byarna.

Även denna kvinna backade, och sade till Yongyut, att – “no good, it will be OK, we do nothing”!!! Yongyut fyllde sedan i med sitt vanliga svammel som – ”Tim she is maffia, Tim have much money, Tim can say to people with pick up in village, to make problem for us, People with pick up, can hit you when you bicycle, so plse not do anything"... avslutade Yongan!! Jag fick lova då och där att inget göra, men så klart hade jag redan nya planer på gång.

Jag klarar bara inte av att lägga mig ner, och låta thai-människor bestämma över mitt liv... Jag försökte sedan delge Yongyut min ide´som lätt skulle kunna lösa hela denna situation. Jag nämnde ju det tidigare. Vi föreslår för Tim, att vi delar på elen på gatu-belysningen. 16 st hus och enligt Yongyut en räkning på 4.000 baht per månad, vilket jag betvivlar till 110%. Inte fan kostar 9 lyktstolpar med ett lysror vardera som lyser på natten så mycket som 4.000 baht.....

Mer kanske 2.500 baht maximalt... Men låt säga 4.000 baht då, och 16 st hus, vilket ger 250 sketna baht per månad, om vi alla delar.... Varför låta denna kärring vara hjälte för alla andra och pröjsa, när det är vårt gemensamma ansvar. Yongyut tyckte förstås at detta var rent trams, varför betala när Tim betalar. Så För Yongan, och säkerligen för thai också för den delen, så finns det noll moral, noll vilja att göra det rätt och riktiga, och enbart att ta chansen och utnyttja allt man kan i livet.....

Onsdag natt gick, torsdag natt gick, fredag natt gick, och fortfarande helt nattsvart. Även lördag natt passerade i det svarta tecknet, och absolut ingen gatubelysning. Jag var skitsur, och funderade på att vara diplomatisk och sända ett mail till Tim och föreslå detta med delning av kostnaden, och på så sätt slippa alla jävla missförstånd, och slippa den där skiten med att tappa ansiktet, som dessa fjantar gör här i Thailand i tid och otid.

DÅ i söndags kväll, så råkade jag titta ut, och ta mig fan... ljuset flödade ifrån alla 9 stolparna och inte bara de 3 därnere vid Tim och Teacher A....  Jag berättade för Yongyut, och hennes svar blev, inte glädje alls, utan mer –”vad har du gjort”??  Ingenting svarade jag, men jag gick ju ner till Teacher A och bad honom hjälpa, och det har han ju gjort nu.... Happy, svarade jag,,,, Hon ryckte på axlarna, kände sig nog som om hon tappat ansiktet förstås, och förlorat på något konstigt sätt i allt detta....

Hon såg det alltså inte som om vi segrade i kampen emot de lata jävvlarna, och de som skiter i oss, hon såg nog mer att hon förlorat, då hon ju bad mig att inget göra p.gr.a. dödsfara!!  Ja så här kan det gå till i vilda Östern, med eller utan skjutjärn, hahahaha, ha en god dag alla!!

Handskak

EPILOG;
Jag var just nu i skrivande stund inne till Dan, dom var tillbaka ifrån en kort trip till Mahasarakam. Jag förde det hela på tal med Amphorn, och berättade att allt var OK, och ljuset sken numera ute på gatan. För at kolla in lite hur tankarna gick hos dom, så nämnde jg mina tankar om delning på kostnaden, och på så sätt bringa lite ordning och reda på detta med byte av lysrör och belysning ute på gatan.

DÅ berättade Amphorn, att denne Tim hade försökt tidigare något år, att gå runt bland husägarna på denna ytterst lilla gatustump, och frågat om dom var villiga att dela på kostnaden, eftersom ju alla hade glädje av ljuset ifrån lamporna... Hon fick nej-svar ifrån ett par stycken, varefter hon lade ner det projektet... Secka jävla jönsar det finns, 250 baht.. annars bo i fullständigt becksvart nattamörker.... Så återigen då,,,, idioterna vinner......

Chaiyaphum MMDLII, Thailand

4 juli 2016

84,5 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,153 (neråt)




Det finns folk som är så hungriga,
att Gud kan inte visa sig för dom,
i en annan skepnad än av ett bröd!!

Dan utbrast när jag träffade honom i förrgår  ”Greg, Chatturat have a McDonald”!!!! Oh where? frågade jag, han svarade, vid det nya Tesco Lotus, vi körde förbi med bussen idag, och jag såg det. Men, frågade jag,  i lilla Chatturat? Dan blev allvarlig som han alltid blir, när man vågar ifrågasätta hans ordval. –”I did clearly see the bow of the M, so no question about it”!!! OK sade jag – “great, now we have a McDonald then, almost so I can bicycle there”!!

Jag funderade på detta under den dagen fredagen alltså, och sedan igår lördag, mina tankar är tveksamma. Jag tänkte i banor som.. Varför i herrans namn starta ett McDonald i pyttelila Chatturat, när man 36 km därifrån har Chaiyaphum, som säkerligen minst är 10 ggr större? Det vore väl mycket mer ekonomiskt vettig att köra i gång istället i Chaiyaphum?

I morse när jag hade York på telefon, så förde jag detta på tal, och han ville åka ner på studs och kolla läget! Jag berättade om mina farhågor... Men han avfärdade det med att; - ”du vet Thailand, det finns alltid ett gäng kineser precis överallt, som har mer stålar än förstånd. Kanske en kina-gubbe bor där i lilla Chatturat, och vill starta nåt för sina barn, eller sig själv.....

Du vet sade han vidare, McDonald bygger på franshising, så det är inte McDonald själva som bestämmer location, det är den som investerar. OK då, det lät ju vettigt, så jag sade OK jag hänger med, låt oss åka dit och käka lunch efter min cykeltur idag... Sagt och gjort, vi åkte dit och ankom vid 13.30:tiden.



Kom fram till Tesco Lotus, och tittade oss omkring, och såg fasen inte en skymt av någon jäkla McDonald. Vad jag såg på studs däremot, som lyste så retfullt i solen, var den  guldfärgade skylten på väggen, som med stora bokstäver sade; MC (se fotot).. Var det detta då som Dan hade sett, som han var så jäkla bombsäker på.. Så klart det var...

Men nu vet vi i alla fall, vi fick nöja oss med kaffe och en god bakelse, hos töserna där vi brukar fika, och sedan åkte vi tillbaka hem... Jäkla synd, tänk bara va mysigt att vilken dag som helst, bara kunna ta motorbiken, åka dit, och beställa in en triple cheeseburgare med pommes och en  go coke... Det vore fina grejor det minsann !!





Ja nu blir risfälten mer och mer vattenfyllda, riset har tagit fart, och de mer energiska av befolkningen finns därute på risfälten. Men som jag sagt tidigare, det handlar om mamman  och pappan i familjen som arbetar på fälten, eller skall jag säga, mer så ser jag ofta morfar eller farfar därute, ibland med frun också. Men deras barn lyser med sin frånvaro, och också resten av familjen.



Men dom verkar lyckliga, och har väl haft detta upplägget i tusentals år tror jag, så vem är jag att säga att det verkar extremt dumt, och korkat, och ineffektivt, att låta så få medlemmar i familjen  jobba och slita, medans majoriteten  sitter, eller ligger under huset, och sover sig igenom dagarna.. Jag ser goa hand-traktorer, men de verkar fungera fint, det är ett jäkla ”stövlande” i halvmeter djupt vatten, men dom är vana.



De mer rutinerade thaiarna har långa gummistövlar på sig, och anledningen är väl 2 kan jag tänka mig, plus några fler av okänd vetskap. En faktor är ju dessa skarpa snäckor som lever ute på risfälten, som thai hatar, de äter fasen inte dessa, trots att dom finns i miljontals att tillgå... Och den andra anledningen råkade ju Yongyuts syster Baloo ut för förra året, för den minnesgode! Hon blev ju biten av en risfälts-kobra... En Kobratyp som trivs att leva där i vattnet, och jaga alla de kryp som lever därute....

Handskak

Chaiyaphum MMDLI, Thailand

3 juli 2016

84,3 kilo - 83,2 kilo  (44 km) 158 minuter - 1.989 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,159 (uppåt)




Det var erfarenheten av ett mysterium,
även mixat med rädsla,
som i första hand var upphovet till religionen!!

Att leva gott! Ja vad är det egentligen? Naturligtvis så betyder det ju helt olika för oiika människor, men ändå så brukar vi regelbundet jämföra, och också tycka att vårt eget ”leva gott” är bra mycket godare, och vettigare än alla andras ”leva gott”... Som jag hört, men jag vet ju inte, så betyder kanske ”leva gott” för falangen som bor neråt kusten, och turistorten en sak, medans det då betyder något helt annorlunda för falangen som befolkar landet, skogen, och risfälten, och byarna.

Att leva gott nere vid turistorten, är ju har jag märkt i stort sett att göra samma saker som hemma i Stockholm, Göteborg eller Luleå! Så ingen större förändring där. Och trivs man med det, så varför inte? Man hör att gå ut och äta en god bit mat, typ en pizza, likadan som den hemma på Stureplan eller Götaplatsen, eller Luleå torg.. det skulle kunna vara att leva gott. Att kunna åka till bowling-hallen, skulle kunna vara att ”leva gott”.

Har även hört att odla sina intressen som t.ex. flyga modellflygplan eller helikoptrar, skulle kunna vara att ”leva gott”. Och naturligtvis att ta sig ner till havet, och kasta sig i böljan blå är också att leva gott! Men framför allt så verkar företeelsen, att bara beblanda sig med falanger, helst likasinnade vara en riktig höjdare.

Man slipper då undan att ens lära sig fisa på thailändska, än mindre ens lära sig några små glosor, och kan bara prata med samma gubbar, som man pratade med hemma i Sverige. Då är livet gott, och man är skyddad, och man ”lever gott”!!!

Vad gör då egentligen falangen som lever uppe i skogarna, om man nu får uttrycka sig så då? Jo de gubbs som väljer att inte beblanda sig med negative-Nisse i Pattaya, eller nerköps-Gusse i Phuket, ja dom får i mycket större grad lära sig att anpassa sig, på ett helt annat sätt tror jag. Jag säger inte att dom slutar att vara falanger med alla våra konstiga sedvänjor, vi här uppe är nog i mångt och mycket lika stora kålsupare som turistorts-gänget!

MEN, vi anpassar oss till en viss grad i alla fall. Även de gubbar som helt öppet berättar, att dom är fullständigt odugliga på att prata thai, ja dom alla klarar ofta minst +100 ord thai i alla fall, kanske inte kan sätta ihop en mening på thai, men kan förstå ord här och där, och kunna vifta med händerna, och himla med ögonen, så t.om. den mest inkrökte och inbitne thai fattar lite grand, ibland!!

Så skillnaden är inte att vi här uppe är annorlunda vad det gäller umgänget så mycket kanske, men mer att vi accepterar att det finns thai någonstans i utkanten av umgänget, och vi stöter och blöter med dom på en daglig basis i alla fall, vilket turist-Nisse aldrig skulle kunna klara att göra, likadant för Gunnarg nere i Phuket, dessa gubbar kan inte ens beställa en flaska kallt vatten på thai...utan att deras fruar får stötta dom...

Vidare så lär vi oss ganska snabbt, att bli ganska självständiga här uppe, medans turist-gubbsen mer liknar pojkar som inte ens har flyttat hemifrån ännu. Visst dom gormar och skriker sig hesa, men deras orutin är påfallande skrämmande liten, men de ser det bara inte själva.... Men i flera stycken, så är jag själv som boendes uppe i isaan, lite grand avundsjuk i vissa stycken, och det är det där med att kasta sig i böljan blå, och ha det underbara havet så nära inpå.



Men resten därnere betyder inte ett skvatt för min del, kan lätt vara utan det, och med mer rättare sagt, så vill jag inte ha med resten att göra känns det som. Jag har allt det andra som jag vill ha i mitt liv här uppe. Förra veckan, så käkade vi potatis, sill, gräddfil och gräslök, en underbar middag, mitt ute på landet... Idag lördag 2 juli 2016, så käkade vi 3 st räkmackor på man, gott kokade räkor, med ägg, svensk majonaise, samt limeskivor och rostat bröd.

Jag kan nu också ikväll åka ner till Bens bar – number 1 bar, och där beställa in 2 st baccardi-coke med en paj plus glass, tjöta lite med några engelsmän, gratulera dom till Wales-vinsten, och sedan åka hem nöjd igen.... Livet är faktiskt helt OK känner jag, saknar egentligen bara en endaste sak.... och det är ärligt talat att de sista 20 åren av mitt liv hade varit desamma som de 8 sista..., jag skulle så himla gärna ha flyttat hit ner när jag var 47 , och inte 57 år gammal.

Hade varit kanon ju.. Men men men, livet får gå vidare, och man får göra det bästa av ett underbart liv, som man haft. Andra får gräma sig, men va fasen, jag skall inte gnälla...... Jag är lycklig över både dåtid, samtid, och ser framtiden an med stor tillförsikt....

Handskak


Chaiyaphum MMDL  (2.550), Thailand

2 juli 2016

84,2 kilo - 83,2 kilo (41 km) 144 minuter - 1.813 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,155 (neråt)




Jag kan sova när jag är död!!

Jag bara undrar lite grand så där i förbigående.... När jag sitter och lyssnar på ett samtal mellan två thai. Ja låt säga vilka som helst egentligen. Vad pratar dom om, vilka favoritämnen pratar dom om.... Ja jag vet, dom pratar ju knappast om den politiska situationen i Thailand, eller hur läget är borta i Sverige! Men vad snackar dom om?

Min egna lilla reflektion som är baserad på generaliseringar, gissningar, helt ounderbyggda påståenden, enbart känsla, erfarenhet av att ha lyssnat i 8 år, och den stora fördelen av att inte kunna prata thailändska.,.. Jag hör alla deras meningar, fattar inte mycket alls vad dom säger, men de två ord som ständigt återkommer i alla deras samtalsämnen är desamma hela tiden.

De två orden är dels ”baht”, alltså thaiarnas penga-valuta samt ordet ”falang” som ju betyder främmande av olika slag. Det kan ju faktiskt betyda annat än att dom snackar om oss vitingar! Dom kan ju prata om en ny främmande frukt, eller en frukt ifrån ett annat land eller nåt sånt.... Men det har etsat sig in i mitt sinne dessa två ord, så det har blivit lite av en sport för min del när jag hör folk snacka här, då lyssnar jag skarpt, och lyssnar efter ”baht” och falang”, och se där nu kom orden igen....

Så deras samtalsämnen är då alltså pengar, och det stämmer till 100% tror jag. De pratar om vad saker kostar, har kostat, och kommer att kosta. De pratar om vad det kostar där borta, här borta, eller borta i Långtbortistan (Khorat)... De pratar om vad de vill handla och köpa, och vad den och den har handlat eller vill handla. Och så håller det på..

Men det skulle vara kul om ni andra hade nåt att säga om detta med samtalsämnen, har ni några erfarenheter? Annars kan ni ju fråga Era fruar. Kanske de kan hjälpa?

Stannade till idag just efter cykelturen borta vid affären där Dans frus bror med fru arbetar och äger den. De verkar lyckliga, och dom är ytterst trevliga människor. Dom har 2 st döttrar. En är 23 år gammal, och en är 17 år gammal. Den äldre 23;åringen, har redan lyckats med den dubbla bedriften, att både gifta sig och skaffa ett barn. Ett barn som nu är några månader gammal bara.

Dottern är alltså 23 år, har varit jätteduktig, och gått igenom utbildning, och har nu börjat att arbeta som lärare upp i Balmonack. Cirka 7 mil härifrån bara. Hennes man är också han duktig, och jobbar som tekniker på nåt företag där uppe också... Så fort som barnet i stort sett föddes, så blev det snabb nedanfärd till Chaiyaphum, och byn Nong Nasaeng, och avlämning av ett stycken köttstycke på drygt 3 kilo.



Föräldrarna, alltså detta unga par som har arbete, och dom har inkomst, och dom har ett hem där uppe i Balmonack, dom visste inte till sig hur bråttom dom hade att göra sig av med ungen. Allt i sann thailändsk kulturell anda. Nu sedan 2 månader tillbaka, så ser jag precis hela dagarna i ända, både mormor och morfar sitta där utanför sin affär, och vagga detta köttstycke dagarna igenom...

Det absolut värsta i hela denna kråksång, är att dom antagligen inte kan med att säga till sina ungar; - ” Ni har haft oskyddat sex, NI har fått ett barn, ta nu för fan hand om Er egna avkomma, ni har ett hem, och ni har bra mycket mer betalt per månad än vad vi, dina föräldrar drar in per månad, så ta hand om Ert barn för fan”...

Nej istället håller man käften, älskar sin egna kultur förstås, och låter återigen sina egna liv gå på knapp halvfart, återigen blivna småbarnsföräldrar, och får ta precis hela ansvaret för barnet. Enligt Dan, vars fru ju är morfaderns syster, så betalar inte dessa två välbetalda föräldrar ett piss för sitt barn till sina föräldrar. Dessa föräldrar som har offrat precis allt tidigare, och arbetat mängder av år borta i Korea, bara för att få råd att skicka sina barn igenom universitetet, och få en bra utbildning.

Tacken för detta blir att dom antagligen kommer att bli jäkla barnvakter livet ut för andras ungar. Fy faaaan säger jag bara secket öde. Otack är världens lön!! Att börja om ifrån början i 50:års åldern, och ta hand om sina barnbarn, jag trodde att det jäkla livet var borta med vår egna föräldrageneration. Men dom är ju runt 70-170 år efter oss här i skallen i Thailand, så i och för sig, detta scenario förvånar mig inte ett skit, när man tänker efter lite!!

Men men,  man skall ju respektera andras kultur, så vagga på Ert barnbarn, och sluta att leva, bara invänta generation efter generation att växa upp, och bara vänta på sin egna död. Jaja vilket kvalitets-liv...

Handskak

Chaiyaphum MMDXLIX, Thailand

1 juli 2016

84,6 kilo - 83.5 kilo (36 km) 117 minuter - 1.473 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,156 (uppåt)




Lita aldrig på den mentala hälsan, och känslomässiga stabiliteten,
hos folk som tvingar sig själva,
att le sig igenom varje känsloutbrott och tillfälle...

Nu till en olöslig dilemma, som här kan ses med fasa, visa sitt fula ansikte, och det är detta med en snabbt uppkommen situation, som inte riktigt är där ännu, men man vet att den kommer, och thai springer och gömmer sig mentalt, alltså fullständigt blundar, och vägrar att ta tag i situationen. Om dom gör det för att dom är fega, eller om dom är lata, eller om dom enbart är korkade, som inte kan se hur saker och ting kan utvecklas, det vet jag faktiskt naturligtvis inte.

Men jag skall säga på direkten, dom är inte dinga, inte mer dinga egentligen än andra folkslag, jag tror bara dom har en massa skydds-mekanismer i det sociala livet, så dom slipper att bry sig, så dom slipper att ta tag i saker och ting, och kan lugnt låta allting gå åt helvete, och ta tag i det först när saker och ting redan har skett, och katastrofen slagit till.... DÅ är det läge..Men inte förrän det drabbat dom personligen. Att förebygga nåt är att ta tid ifrån andra mer viktiga saker verkar det som. Och att kunna skylla på någon är av yttersta vikt i denna kultur, ja det är egentligen en konst-art...

I detta så kan jag då berätta om en ren bagatell kan tyckas, men som i förlängningen kan bli kostsam, och kan bli vådligt farlig faktiskt, om man bara blundar och skiter i allting. Jag har nu i styvt 10 dagar märkt att vår gatulykta utanför vårt hem är sönder, och det är rent becksvart nattetid vid vårt hus. För Er som inte vet. Jag bor på en gatu-stump, styvt 100 meter lång, med 16 hus totalt runt denna gatu-stump.

Det finns ett antal gatu-lyktor utefter gatan, 9 st räknade jag till just nu i skrivande stund. De andra fungerar som jag kunde se. Jag hade Yongyut sittande på baksidan med Amphorn, och förde detta på tal i går eftermiddag. Genast på studs, så gjorde Yongyut det som hon alltid gjort i alla tider, bara skjutit det åt sidan, och inte velat blanda sig alls, inget ansvar alls. Hon sade direkt; - ”Not for us, Tim take care”!!!

Tim är alltså damen som sålde vårt hus, och som byggt alla husen på gatan, och fixat till detta område. Hon har själv 3-4 hus som hon äger i området. Jag sade till Yongyut, men va fan... Du kan väl säga till Tao (hon som har hand om området typ fastighetsskötare inom det kontorsmässiga, hennes man Lem har hand om det praktiska arbetet i området). Så säger hon till Tim, så köper de en lampa, sätter dit den, och så är saken klar!!!

Nej nej du fattar inte säger Yongan defensivt som vanligt, jasså svarade jag? Nä - "Tim dont want to take care more, she want to stop everyting".... Jäklar va irriterad man blir när man får höra saker och ting långt efteråt…. Jasså har du hört det? Ja det säger Tao.... Men i så fall måste vi ju prata med Tim, elräkningen går ju i hennes namn, hon betalar för ljuset på gatan, och om alla bara skiter i det, så kommer det att bli becksvart på hela gatan inom kort, och DÅ Yongyut skall du ha klart för dig att vi lever farligt i detta jäkla ”Yabba-landet”. (Yabba=knark)..

DÅ kommer vi snabbt att få besök av alla ljus-skygga figurer ifrån både när och fjärran, som ligger och lurar i buskarna, väl vetandes att här bor falang, samt hyggligt välbeställda thailändare. Det kommer snabbt att bli inbrott..... Jajaja svarade Yongyut... Amphorn, Dans utbildade så duktiga lärarinna till fru, var fullständigt ointresserad hon också, och var mer intresserad av att Yongyut skulle klippa hennes hår...


Jag avslutade det hela med att säga till Yongyut och Amphorn, att ni får fanimej tala med antingen Tao eller Tim, och fixa till detta innan området blir nattsvart, och vi får riktiga bekymmer... Jag återgick till mina bestyr. I morse så gick jag över till Dan för lite morgontjöt. Han förstod inte alls mitt intresse, och att jag brydde mig. Han var helt inne på den amerikanska stilen tydligen, alltså var och en för sig själv.

Jag frågade om Amphorn hade talat med honom om saken, hon hade fan inte ens fört det på tal... Jag pratade lite löst med Dan, även om det är ganska meningslöst att försöka göra nåt med en man som är trött, sleten och nästan 74 år gammal. Men jag menade på... – ”Om det nu är så att Tim har tröttnat på att pröjsa elen för gatubelysningen, kanske hon sitter där hemma, och tycker att det är för jävligt, att ingen visar tacksamhet, eller ens pratar om saken... Då kanske det är på plats att vi 16 hus på gatan går samman, och delar på den skitsumman som vi pratar om”...

Oj va krångligt tyckte Dan!! Men Dan svarade jag. Tao springer runt här 1 gång i månaden med en liten räkning på 20 baht per familj för vår avfallshantering, nog fan kan den damen mellan sina sittningar vid TV;n,,, kunna gå ut en gång till den sträckan på 100 meter, och casha in ett smärre belopp ifrån oss alla, precis samma som för skräphanteringen... jaja kanske sade Dan, för övrigt helt ovillig att ens hålla med kändes det som.

Jag tror att jag får själv ta tag i denna situation.. Jag vill inte blunda som alla andra, och sedan se mig själv stirra in i en revolver-pipa eller få en kniv i mig mitt i natten, från några jäkla knarkare här i Thailand bara p.gr.a. att området är nattsvart, och en grogrund för vilka element som helst.... Alla områden med falanger är välbevakade, och inbrotten står som spön i backen, om man inte är försiktig... Men folk orkar fan inte bry sig förrän det drabbar dom själva.. secka ägghuvuden... Men jag lovar,

Tim kommer hit till helgen hoppas jag, till sitt hus, och då skall jag knata dit, och sätta mig med henne, hon kommer inte att fatta mycket, kommer att begära in översättnings-hjälp, och då får jag äntligen fart på det hela.... under tiden, så gick jag ner till Tao nu själv, jag struntar i Yongyut och Amphorn, de två fegisarna, och hon fattade vad jag sade, hon berättade att det var Teacher A som var ansvarig och fixade dessa saker....

Ja så jäkla enkelt var det. Jag söker upp honom ikväll efter han kommit från jobbet, och sedan skall allt vara bra. Hoppas nu bara att Tim verkligen vill fortsätta annars, MÅSTE vi organisera oss helt enkelt... jag kommer i alla fall att föreslå delning av elräkningen för gatubelysningen!!

Handskak