GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMMCDXVII, Thailand

21 november 2018

88,3 kilo – 87,7 kilo (19 km) 1 timme 9 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,629 (nedåt)



Bättre bryta en förlovning

än ett äktenskap!!

Jag har kollat in en grej vad det gäller stekta ägg, och ni som bor hemma i Sverige har säkert sett detta förut, men denne gubben har i alla fall aldrig sett det förut. Jo här när man steker ett ägg på krogarna, både restaurangerna som vägkrogarna, så har dom en typ av en liten rund form, som dom lägger i stekpannan.

Dom knäcker sedan ägget däri, och ägget blir snyggt och välformat. Mina egna ägg med den vanliga hanteringen, där man knäcker det emot stekpanne-kanten och hystar i det i stekpannan, blir mest som en massa slafs som ser ut som resterna efter Hurricane Astrid, eller en tsunami i stekpannan. Inte alls aptitligt skall sägas..

Idag bestämde jag mig, sådana formar vill jag ha att lägga i stekpannan, så jag stack ned till MAKRO, men för att göra det kort, jag fick tag i goa äpplen, smör, pizza-mjöl, och go ost, men fasen inga ägg-formar.... Så jag fick åka hem tomhänt vad det gällde den saken.. Väl hemma, så stövlade jag in till Dan för att hämta tillbaka mitt USB-minne, som han aldrig orkar lämna tillbaka, efter det att han laddat ner filmer, som jag ständigt hjälper honom med.



Jag berättade för Dan om mina ansträngningar, och han sade i glad ton, “sådana har jag, säkert 10 stycken” Va utropade jag, får jag köpa 2 stycken av dig då..... “Nej kom svaret raskt. Han tog ut mig i köket, och visade hur dom såg ut, och det var exakt sådana ringar som jag letade efter.

Jag frågade igen, du har ju 10 stycken, kan jag få köpa 2 stycken.. Han svarade återigen”nej, de var svåra att hitta, så jag vill inte sälja”.. Vad jag tänkte sade jag naturligtvis inte, men jag kan ju skriva det här. Jo om man har 10 stycken sådana prylar, som man använder oftast 1 i taget, och kanske använder dessa ringar 10 gånger på ett år.

Jag tror en sådan ring håller lätt i 10 år..... Så mina tankar gick ungefär “Nä du Dan du kommer aldrig i detta jordelivet att använda dessa 10 ringar, du är bara för jävla ogin”. Och sedan började jag tvivla på vad i helsicke jag håller på med och hjälper folk i åratal, med att ladda ner filmer.



Sedan gå över och lämna filmen, och sedan på det behöva gå tillbaka för att hämta tillbaka USB-stickan. Till sådana ogina människor. Nä det får nog bli ett slut på det jäkla tramset... Jag fick sedan trava över till Håkan för att berätta att jag icke fann dom på MAKRO, men sade att jag sticker ned imorgon bitti till Tesco, och kollar där, kanske vi har mer tur där... Jag berättade förstås för Håkan vad som timat sig inne hos Dan.... Ja varför inte..

Jag gick in, fikade, kollade en TV-show, och redan efter 25 minuter, så knackade det på dörren, det var Håkan. “Jo jag tänkte på det, skit i den trök-gubben sade han, jag har beställt hos Ali Express 4 satser, 2 var till oss båda, och sedan har vi dom och kan skita i alla andra. Han fick 100 baht som båda satserna kostade...Ja Håkan är en snäll gubbe som sjutton, och en go kompis verkligen...

I morgon bitti, så skall vi starta med att avsluta målnings-arbetet utomhus. Vi var borta på HomePro idag, och köpte svart matt färg till staketet. Vi kör en rakettidig start imorgon bitti vid 06.30;tiden, och sedan cyklar vi, och sedan slappar vi, och sedan tänker jag avslutningsvis måla grinden vid 16:tiden i morgon eftermiddag.

Få människor kommer då att röra grinden och sabotera målnings-arbetet. Ja sedan med ett svart fint nymålat staket, ihop med den nymålade muren, så kommer väl huset verkligen att behöva målas det också. Vi har snackat om det, och vi planerar att måla det med inhyrd hjälp nästa år, då jäklar blir det av....

Handskak


Chaiyaphum MMMCDXVI, Thailand

20 november 2018

88,8 kilo – 87,7 kilo (32 km) 1 timme 33 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,658 (uppåt)



En vacker flicka

finns det alltid behov av!!

Ja så kom jag då äntligen till skott och transfererade pengar via det som heter Transferwise. Detaljerna kunde jag ju ta via skärmdump, men jag vill inte gärna basunera ut mina kontonummer, och andra lite för privata saker här på internet tyvärr. Så jag skriver dessa detaljer om pengarna för hand.

Amount sent;         11.700,00 SEK
Converts to;           42,364,99 THB
Fee;                             84,08 SEK
Exchange rate;          3,64710

XE har just nu; 3,648 baht på 1 svensk krona... i klartext, jag skickade alltså SEK; 11.700:- betalade SEK; 84:- i avgift, och jag fick in på mitt thaikonto 1 (en) dag senare; 42.365, vilket motsvarar 1 kurs på 3,64710, alltså så nära som man kan komma XE,s höga fantasi-kurs....

Min jämförelse idag då, ja jag vet jag gjorde ju en sådan jämförelse redan i fredags, men gör en till, så vi vet EXAKT vad som händer och sker helt korrekt. Med samma belopp då, alltså 11.700, så simulerar jag en SWIFT-transfer, vilket kostar SEK; 50. i avgift plus avgift i Thailand på exakt 200 baht. Ja jag får inte högre avgift här nere, tack vare att jag har Bangkok Bank.

Hade jag haft vilken annan bank som helst i Thailand, så hade jag åkt på ytterligare 250 baht i avgift. Ja, så med avgifterna på SEK; 50.- + 200 baht, så kommer det via SWIFT att komma in på mitt konto 2,5 dagar senare exakt; 41.984 baht. Och kursen som gällde var; 3,62450 på svenska banken.....

Så med SWIFT 2-2,5 dagars transfer, med Transferwise 1 dags transfer, men OM jag lägger ordern redan senast 08.30 på morgonen, så har jag pengarna i Thailand redan samma dag klockan 14.00..... Så snabbt går det, billigare blir det i avgift och kursen är betydligt bättre.

Så jag kan inte annat än rekommendera detta till Er andra. Dock skillnaden denna gång blev inte lika häpnads-väckande som i förrgår, nu blev det 380 baht mer i kassakistan med Transferwise, och på årsbasis och 25 överföringar, så sparar jag cirka; 9,525 baht...



Jag kollade dessutom ute på internet, om det fanns någon skit om det hela, bli blåst är ju det sista man vill. Men utav hundratals som jag läste, så fann jag INGA alls dåliga nyheter, eller information om Transferwise... Dessutom så gjorde jag en sista koll på det som “hängde i luften”, och det var ju detta med att pengarna måste ju komma från utlandet till Thailand, om det skall fungera gentemot ansökan om uppehålls-tillstånd här.

Svaret är att det fungerar galant, jag kollade Bangkok Bank idag vad det gäller SWIFT överföringarna, och där står det “Internationell transfer, så nu skall jag kolla imorgon på Bangkok Bank när pengarna kommit vad det står. Men det säges å¨nätet vid koll på flera håll, att man enkelt printar ut en PDF ifrån Transferwise, där det klart framgår varifrån pengarna kommit, och vilken valuta det varit ifrån början...

Avslutningsvis en ytterligt viktig sak för oss boende här i Thailand..... Sveriges ambassad bekräftade idag inne på facebook, att de INTE ämnar sluta att göra de vanliga inkomst-intygen., Så hoppa av glädje ni pensionärer som behöver dessa intyg för våra uppehålls-tillstånd..... Läs detta följande...

CITAT
Embassy of Sweden in Bangkok
Gilla sidan 4 tim

Sveriges ambassad och våra konsulat i Thailand har inte slutat att göra intyg för ettårsvisum.

För information om underlag:
https://www.facebook.com/SwedeninBangkok/
SLUT CITAT

Handskak


Chaiyaphum MMMCDXV, Thailand

19 november 2018

88,4 kilo – 87,7 kilo (31 km) 1 timme 58 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,648 (samma)



Med tålamod kan du tömma en bäck,

I lördags så kom Åke på besök ifrån Waeng Noi, han berättade på telefon att han hade ett smärre anfall av “araben” där ute på vischan, så han behövde komma till “stan” lite grand, och tjöta med stads-borna... Han dök upp här över vår horisont, och det är ju alltid kul när Åke kommer. Alltid mycket att snacka om, och han är lättsnackad.

Jag bokade in honom på det hotellet som han fikade efter, alltså det som ligger närmast Bens Bar, hahahaha!! Bra pris också, bra rum plus fritt kaffe, och endast 500 baht i kostnad per natt. Vi var först ute och shoppade lite grand till honom, typ putsmedel till koppar. Åke frågade om hjälp på Big C, och höll upp ett satang-mynt..

Och sedan putsade han febrilt på det. Men thaiarna fattade ju inte våra gester alls, och trodde nog att Åke gned myntet för att kasta ondska över thai-stackarn.. Vi hittade inget på Big C, detta trots att jag var inne på Häxan putsmedel, som renar koppar gallant hemma i falangland, och är ett välkänt märke där.

Jag försökte hjälpa, och sade att vi letade efter Phee, och det hjälpte ju mycket, - "nä för fan", sade Ingemar som också var med, "det heter Maee Moot", de skrattade nu ännu mer när vi sade att vi letade efter detta. Ja tänk hur svårt det skall vara att leta efter putsmedel. Efter detta spektakel, så tog jag Åke till Global House...

Men innan dess så käkade vi mat på Big C food-court. Ja Ingemar och Åke gjorde det, jag beställde min fiskburgare på KFC, men vi åt ihop i alla fall, och hade en trevlig stund. Lille David, alltså konspirations-akrobaten alla kategorier kom fram till oss, denne amerikan läser all forskning som finns, men märk väl endast “alternativ forskning”.

Så han har ju alltid mycket att säga om att; aliens (utomjordningar) går här och nu, mitt ibland oss, väntandes på att ta över, Vikingarna har varit över hela USA nu, t.om. Mitt inne i landet som t.ex. Oklahoma, ty där har dom hittat en sten med runor på. Plus att där finns en indianstam som är extremt ljusa i håret och på huden...



Här blandar han och ger vilt, ty denna indianstam trodde dom ju annars var besläktad med en gammal äldre engelsk koloni som fanns vid Roanoke som försvann ifrån jordens yta plötsligt, och det troddes att dom dödats hela bunten av indianerna. Detta fram tills att dom sedan efter styvt 100 år hittade denna stam som var så ljushyad. Så här med Lille David och hans konspirationer och alternativa forskning, så blev detta nu istället ett hopp bakåt i tiden på styvt 800 år .. och det blev vikingarna som hade beblandat sig med en indianstam, och det runt 691 svenska mil på ett annat håll...

Dom har också hittat mycket äldre lämningar ifrån israelerna som också varit i USA och ristat på sten av någon anledning, trots att dom hade papyrus att skriva på i sina hemländer... Ja och så finns det ju spioner precis överallt ifrån kommunisterna... Ja denna kille maler på, så man vill bara fly fältet, när man stöter på honom...

Ja på Global House så fick vi fin hjälp av flera stycken, och de ansträngde sig, och de kunde värpa några enstaka stackars engelska ord. Global hade inte putsmedel, men vi fick i alla fall en handskriven lapp med ordet för kopparputs på thailändska, och det hjälpte oss gallant på HomePro när vi åkte dit. Inom 1 minut så hade vi en motsvarighet till Häxan Putsmedel, och den kostade 125 baht, och ut ifrån affären for vi...

Sedan blev det Bens Bar, jag svepte en Baccardi ihop med Åke, och vi tjötade lite och diskuterade såta damer, och hur dom fungerar. Sedan åkte jag hem, och vi avtalade att träffas igen på Bens Bar klockan 18.00.. Jag kom dit beställde återigen en lammburgare, och drack en sötdricka till den.

Och sedan tjafsade vi kanske 1,5 timme innan jag sade adjö och god natt. Jag var färdig för dagen kändes det som. Åke satt kvar, han ville väl prata med gubbsen där ,och det förstod jag så väl...... Som alltid, skitkul att träffas och han är alltid välkommen hit ner till Chaiyaphum, och hem till mig...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDXIV, Thailand

18 november 2018

89,3 kilo – 87,7 kilo (37 km) 2 timmar 13 minuter 

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,648 (nedåt)


En dask läkes,

men ett ont ord glöms icke!!

Det är ju bara söndag idag när detta läses, så i morgon måndag skall jag för första gången pröva att transferera pengar hit till mig i Thailand via något som heter Transferwise... Jag har varit MYCKET tveksam då jag är rädd att ändra på något som helt klart fungerat under alla år. Men om jag kan få några extra slantar i kassakistan, så varför inte..

Jag kollade idag lördag med gällande kurser, och man kan ju kolla exakt på öret hur de olika transfereringarna kostar, innan man gör dom. Jag tänker då på SWIFT via NORDEA i detta fallet, och/eller Transferwise. Och resultatet är häpnadsväckande faktiskt. Jag tänker mest på de människor som INTE lyssnar och försöker ta till sig erfarenheter som andra gör. Va fasen skall man uppfinna hjulet för, det är ju redan gjort.

Så i mitt exempel då, min pension netto utan extra-pensionerna som jag har, så skall jag transferera SEK; 11.700:-.. På NORDEA och SWIFT, så fick jag exakt; 41,991 THB, minus SEK; 50,. i avgift (179 THB) minus avgift i Thailand 200 THB... Detta ger mig då netto netto totalt för en SWIFT transfer; 41,612 THB.....

Via detta nya Transferwise så får jag för SEK; 11.700.- = 42,368 THB, vilket alltså netto lägges in på mitt thailändska konto... Jag tjänar alltså bara på denna enstaka överföring runt 756 THB mer via Transferwise.... I detta belopp ligger det då totalt i avgifter SEK; 84,08..... Jag gör minst runt 25 stycken sådana överföringar på ett år, så min “förtjänst", att ändra mitt sätt att transferera, skulle generera extra pengar ner i min plånbok runt; 18.900 baht...

Jag kan välan säga att jag vet åtminstone en 3-4 hål att stoppa dessa pengar i...... I tillägg till det ekonomiska så tar SWIFT exakt 2 arbetsdagar, ibland 2,5 arbetsdagar.... Transferwise kommer dagen efter.... MEN det finns ett stort MEN i detta skall sägas, och nu kommer det kanske lite väl mycket detaljer för att det skall vara riktigt intressant för Er läsare som bara gillar semester och stränder, och Som Tam med Palaa...



Jag har ytterligare en sak att ta hänsyn till i allt detta, och det är mitt uppehålls-tillstånd. Vi har det lite oroligt här nu i Thailand, ty vissa länders ambassader har slutat att utfärda inkomstintyg, och det är nu senast Danmark, och innan England, Australien samt USA. Nu är vi alla rädda att Sverige skall haka på av någon okänd anledning. Jag tittar själv på olika lösningar, och tror och hoppas att jag nog kan hålla mig själv flytande i detta "hav" av nya problem...

Men jag måste vara vaken på att man kan hamna i situationer, utan att man kan hjälpa det eller styra det. Så det gäller att vara förberedd. Så en sak kommer då till mig, som stör mig i det stora hela med mina transfereringar. Det står i det thailändska regerverket, att inkomsterna för våra uppehålls-tillstånd skall komma ifrån utlandet in till Thailand...

Med SWIFT, så vet jag att den thailändska banken noterar dessa transfereringar som internationella transfereringar, och således är dom helt OK och i enlighet med lag och regel här. Men jag vet inte riktigt ännu, innan jag prövat Transferwise, hur denna transferering registreras och rubriceras på Bangkok Bank...  

Ty jag vet att en anledning till att dom kan hålla bättre priser än bankerna, är att dom har pottar av stålar i en massa länder, så dom transfererar inte egentligen pengarna rent praktiskt sätt, utan när jag t.ex. Gör en överföring via Transferwise, på 11.700:-,,, så tas det beloppet ifrån Transferwises egna konto i Thailanbd och föres till mitt egna konto i Thailand.

Därför låg låg avgift, och en superkurs, och en snabb överföring... Men frågan är vad står det på kontoutdraget tro?? Ja det återstår att se, jag skall pröva i morgon måndag så får vi se, vi får hålla tummarna på att där står noterat något som liknar international insättning, annars får jag nog hålla mig till min vanliga SWIFT-överföring fortsättningsvis.....

Handskak

Chaiyaphum MMMCDXIII, Thailand

17 november 2018

88,7 kilo – 88,4 kilo (19 km) 1 timme 27 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,649 (uppåt)



Om man frågar, så går det icke fel..

Idag åkte jag ned till Bens Bar med Ingemar, han var sugen, sade han, på en pizza. Vem kan motstå pizza ibland. Jag brukar normalt inte tycka att Ben gör god pizza, men alla andra jag pratar med älskar hans pizza. Jag brukar förklara att hans pizzor är alldeles lövtunna (Oooh så gott, svarar folk)..

Dom är stenhårt brända (oooh så gott svara andra)... Men jag åkte med i alla fall. Jag sade till Ben: "jag har 3 önskemål ifrån dig, så jag kan njuta din pizza. OK svarade Ben, what? Jo för det första gör pizzan 1/3:del mindre så den blir lite tjockare.; Can not, svarade han, de kommer färdiga ifrån Bangkok, dessa underdelar till pizzan.

Men va sjutton tyckte jag, lägg på 2 på varandra då, vad tar du extra, 50 baht svarade han.. OK svarade jag,, kör!! Sedan Ben, knäck 2 råa ägg på pizzan, och låt dom koka på pizzan, medans du bakar pizzan i ugnen.. "No problem" svarade Ben. Och till slut bränn inte pizzan, utan ta det vackert med min pizza, jag gillar inte grillad pizza!

"Inga problem jag löser det", svarade engelsmannen. Han klarade det godkänt, så jag åt upp allting. Men oss emellan, min egna pizza hemma är säkert 4 gånger godare ur ALLA aspekter som finns... Så jag kommer nog inte äta pizza där mer. Tar hellre en steak eller beef eller hamburgare där, som han gör jättegott...



Fick in ett foto av Thailands förmåga att lösa problem, detta kanske stöter en del "Thailands-frälsta"människor, men jag känner att det stämmer på dom flesta nationers medborgare faktiskt. Tyskarna har alltid varit pang direkt på rödbetan och rakt på problemet, det är ju därifrån som vi svenskar bland annat fått vår direkta approach för problem-lösning.

Att engelsmännen gärna tar sig en funderare över en kopp tea är ju allom bekant, så det är ju ingen nyhet ens för den mest inkrökta människa... Spanska medborgares förkärlek för ett glas vin, och en siesta, och manana-lösning, vet alla om, heller inget nytt där...  USA med sina skjutvapen brukar ju lösa sitt med våld, det funkar ju alltid.....

Och sedan Thailands (o)förmåga att ordna en lösning vet ju vi alla om. Ja när en thai skall lösa ett problem, så gör han det så illa, så det brukar sluta med att han skapar nya problem istället... Och med detta, så har vi löst hela världens problemlösning, förutom afrikanerna, som har en lust till att dansa och trumma bort sina bekymmer. Kanske det är det förnuftigaste sättet att förhålla sig till ett problem, vad vet jag!!

Idag kommer Åke (Birger) på besök, han har fått ett anfall av “civilisations-lusta” och det brukar allt som oftast bli mig och Chaiyaphum han besöker då. Och det är ju jag glad över förstås. Jag får rapportera om några skandaler föreligger över den “vän-orten” i morgondagens kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MMMCDXII, Thailand

16 november 2018

89,0 kilo – 88,7 kilo (34 km) 2 timmar 11 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,635 (uppåt)



Är det inte fantastiskt hur många människor,

 som travar genom livet väldigt försiktigt,

så att dom kan anlända till “dödens tröskel”,

 sunda och oskadade!!

Forts. Från förra kapitlet... Efter styvt 35 minuter så frågade jag Yongan, varför kan hon som tjötar i mikrofonen inte hålla klaffen, jag blir trött i örat? Måste hon snacka hela tiden. Ja thai har ju den egenheten vid ALLA ceremonier att de alltid har någon som maler på i det oänderliga i mikrofonen.

I falang-landet (hos oss), så grabbar vi ju tag i mikrofonen vid dessa tillfällen när vi har något att säga, stänger sedan av den, och går och sätter oss. I Thailand så har dom en speciellt utsedd person som skall P R A T A  O C H  M A L A  P Å...... Jag frågade Yongan om varför hon som tjötade, inte kunde sluta tjöta... Hennes svar var ju lika givande som upplysande; - “Can not be quiet”!  

Så där är en kulturell skillnad då som är rejält märkbar här i Thailand, och det har man faktiskt märkt under alla åren här. Folk verkar älska att höra sin egen röst, det dryftas på gator och torg med varandra, de känner inte ens varandra, men ändå snackas det något oerhört. Jag kan komma, stor nyhet i sig kan jag tänka mig,.

Jag kanske stannar och frågar efter vägen, eller köper en bananklase! Direkt ofta redan under pågående samtal med thailändaren där jag står, så kan man antingen höra 12 meter bort, en röst som skojar och kollar om mig, och mitt varande som utlänning, eller så kanske den jag frågar efter vägen mitt under vårt samtal, kan ropa till någon förbipasserande och kommentera mig.

Ja dom älskar helt enkelt att prata och tjafsa och tjöta, och det tar aldrig slut..Ingen thailändare är för främmande för att man skall låta bli att tjöta med varandra...Strax i alla fall där vi satt, och igen då, folk var himla trevliga.. Så blev det uppträdande av 5 stycken små töser i 10 års-åldern, de var jättesnyggt klädda i något som liknade folkdräkter i siden såg det ut som, och fotsida klänningar. De var som seden bjuder målade, och såg mest ut som prostituerade ifrån en turist-håla någonstans. Men detta är ju kulturen..



De dansade till en gammal (lät det som) kinesisk låt med klingel klangel-instrument, och de var jättesöta i alla fall, musikstilen har jag beskrivit förut, den heter ju “morlam”, och vår motsvarighet i Sverige är ju våran folkmusik med spelemän, ungefär åt det hållet. Men lät ju som typisk kinesisk musik..Alla var glada i alla fall, och nöjda över uppträdandet.

Nu äntligen efter 2,5 timmars väntan.. så blev Jennifer och en annan yngre lärare, plus en mer rutinerad kvinna bjudna upp på scenen. Den rutinerade kvinnan var den avgående lärarinnan, och de två andra var de nyanställda. Strax drog det igång igen med Morlam-musik i högtalarna, och den avgående lärarinnan gjorde en riktig uppvisning i hur det gick till med den dansen. Det visade sig att hon var lärarinna på skolan, med att lära ut denna folkdans.

Ja thaitländarna i dessa trakter är ju kända för att hålla STENHÅRT på sin kultur och sina traditioner, så Morlam  läres ut, och de instrument som brukas till denna musikstil, säkerligen flera tusen år gamla könstiga instrument, inklusive trummor förstås, får barnen lära sig redan ifrån småskolan här.


Jennifer i blå klänning!!

Nu tog “avtackandet” vid där på scenen, och den avgående fick mängder av prylar, täcken, filtar, kaffekokare, mixer, och slika saker., samt de allstädes närvarande blomster-kvastarna i ytterligt vackra färger. De andra 2 yngre damerna fick också blommor, plus någon liten pryl. Jennifers mamma och pappa (Yutin+Baloo) plus också Paengtha var mäkta stolta kunde jag se, och det var jätteroligt.

Ja med detta, så kan ju tösen nu bilda familj om hon vill, och skapa en framtid med en familj, hoppas bara inte kärleken ställer till elände, och hon får en slöfock och fylletratt till äkta man, men jag tror hon är alldeles för väluppfostrad för att ramla i den fällan (får man hoppas)...

Jag fick nu ett smärre anfall av mitt ADHD, och sade till Yongan, att det nog var dags för falangen att dra hemåt.. Hon tyckte det var helt OK, jag hade ju nu varit där nästan 3 timmar, och visat min respekt för Jennifer och hennes familj med min närvaro. Det som återstod nu var ju att käka mat, alltså mat som jag inte var speciellt intresserad av alls...

Så iväg for jag, visste vägen det visste jag utan tvekan, alltså 1 vänstersväng plus 2 högersväng i omvänd ordning, mycket enkelt. Jag körde igång och körde ur denna by, och strax var jag fullständigt borta. Jag körde på i vanlig ordning, brukar ju sällan tveka eller vända om.. Kom ur byn, kände inte igen mig, och eftersom solen alltid står i zenith i dessa trakter, så glöm detta med att alltid ha solen till vänster, eller höger, eller framför dig, eller bakom ryggen, inga sådana ledtrådar finns alls....



Jag körde på en cementväg och där framme stod en sådan där färgglad traktorbil ni vet, och där omkring jobbade det folk. Jag stannade och frågade vägen, det visade sig vara 4 stycken unga skitsnygga tjejer, De alla pekade framåt och bakåt när jag fråga efter Chaiyaphum...

Till slut så pekade den snyggaste framåt, och jag gick efter den snyggastes förslag, det blir ju lätt så i denna materialistiska värld.. Jag körde runt 3 kilometer till, och se där, jag kom ut på vägen med asfalt, och tog högersväng som jag skulle göra. Och sedan körde jag nog säkert i runt 25 minuter, och via 2 förfrågningar och lite svängar hit och dit, så kom jag ut på en STOR asfalterad highway.

Härligt highway 202, alltså Bya Yai-vägen, där jag hade mött upp med Yongan tidigare. Jag frågade mig själv, undrar var på 202;an jag är någonstans?? Jag blev tvungen att fråga en kvinna där vart Chaiyaphum låg? Hon pekade kraftfullt höger, så jag körde över vägen till rätt sida och svängde höger.

Efter drygt 300 meter så fick jag se 3 stycken enorma gröna skyltar där i skyn, och TA MIG FAN jag var ju tillbaka i Chaiyaphum redan. MEN jag borde ju vara tillbaka där jag mötte Yongan och ha 10 kilometer exakt ned till Chaiyaphum.. Jag hade fasenimej hittat en grymt rejäl genväg.

Jag hade nog säkert sparat åtminstone 8 kilometer med denna manöver. Hitta den vägen igen... Aldrig i detta jordelivet, sån tur kommer jag nog inte att ha igen... Jag kom hem lyckligt igen och det dröjde väl fram till klockan 16;00 innan Yongan var tillbaka, lycklig som få, efter att ha fått äta densamma mat som hon ätit de sista 43 åren vid ALLA tillställningar.

Deras enda variation på mat som dom har här, är om dom skulle få hem fel lövsort eller nåt sånt, annars är det exakt samma mat. Det som uttalas “Noden” är ju lika mycket ett måste dagligen året runt som vår julskinka är på julafton i Sverige. Dagen slutade bra, och det var kul att komma på denna tillställning och få vara del av det hela....

Handskak


Chaiyaphum MMMCDXI, Thailand

15 november 2018

89,0 kilo – 88,1 kilo (33 km) 1 timme 53 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,630 (nedåt)



Om du har ett jobb du älskar,

så har du aldrig jobbat en dag i ditt liv!!

Ja onsdagen, så blev det som jag berättade om igår. Det blev en tripp upp till den skola som anställt Jennifer, och där var ett stort ståhej med musik, mat och prat i mikrofoner, vackra kläder, och super-goa människor. Säga vad man vill om kultur-skillnader, men ibland så skiljer det alltså absolut noll och ingenting mellan "oss" och "dom"!!.

De visste inte hur mycket de skulle ta hand om falangen, och de verkade uppriktigt glada att jag var med på denna tillställning. Ja jag måste erkänna att det känns himla gött när man blir uppskattad på det sättet. Annars startade dagen som den skulle, jag fick stå upp klockan 05.00 för att överhuvudtaget hinna med mina sysslor för dagen.

Men det var ingen större uppoffring. Man blir bara glad och mår bra genom att ha saker och ting att göra. Ja ni vet drinken med paraplyet i glaset, solstolen, palmen, och havet, och den vackra hula-hula-bruden, blir nog skittråkigt i längden, speciellt efter första natten med hula hula är avklarad tror jag!!

Så dagarna snor på i en rask takt. Jag stack med motorbiken klockan 08.15, hade ju 2 mils körning framför mig. Yongan stack redan klockan 07.00 hemifrån, hon skulle ju hämta upp Jai Paengtha (mamman), och Paengthas kamrat som bodde i bushen hyggligt nära i alla fall. Jag kom upp till korsningen där vi skulle mötas, och jag ringde Yongan, hon kom inom 1,5 minut...

Vi körde följe till skolan som ju hette “ngaa” (R(L)ambuthan) på thailändska... Det var säkert modiga 8 kilometer dit. Så “all in all” med de redan avverkade 2 milen, så var det totalt 2,8 mil till hennes skola.. Detta då för henne att köra varje dag. Vi snackar ju om totalt 5,5 mil vareviga dag. Det blir en massa körning det. Jag återkommer i detta ämne...

Vi kom fram till slut, det var en hyggligt stor skola, Yongan sade att dom hade 79 elever i den skolan. Men jag tror inte alls det var korrekt. Med tanke på storleken och omgivningen, så måste den säkerligen hysa 500 elever minst, men vem vet, jag kanske inte fattar sådant här. Kanske skolan hade mer elever förr om åren, men bygderna avfolkas.

De hade i alla fall byggt för 700.000 baht en byggnad med tak, där vi kunde sitta undan solen, och fira sådana här tillfällen, så en skola med 79 stackars elever, har nog inte ekonomi till sådana byggen tror jag. Skolan verkade välskött, och flera av dom anställda pratade några meningar engelska hit och dit.



Men som för alla thai i stort sett när det kommer till engelska språket, så kan dom rabbla stundtals några meningar hit och ditt, men fråga en följdfråga, så är dom rejält ställda och kan absolut inte svara. Killen (gubben) som var rektor för skolan var supertrevlig och ville verkligen prata med mig, tur att jag kan säga några meningar på thailändska i alla fall (trodde jag).

Han frågade mig; hou ol a jo"? Jag svarade som jag brukar: - "yesipsong"!! Han tittade in i ögonen på mig, stenförvånad... Efter 2 sekunder så log jag stort och sade enstavigt till honom; "joking, I am hooksipjed"!!!

Han tittade storögt och efter det att jag försökt typ 4 gånger att förklara att jag inte var 22 år gammal utan 67, så gav jag upp killen fattade inte ordet joking. Ja han fattade inte ett endaste skit förutom just de enstaka meningar som han lärt sig på "universitetet".... Ja dessa rabbla-kurser i Thailand är fantastiskt värdefulla senare i livet....

Vi satt på stolar och i mitten på golvet satt runt 50 elever från mellanstadiet ned till förskolan. Fröken som babblade som underhållning i mikrofonen, hon visade hur duktig mellanstadie-eleverna var (12-13 år i ålder), och säger på thailändska 1 handklapp, och alla klappade 1 gång, 2 handklapp, och alla klappade 2 gånger i händerna, och så vidare t.om. 5 handklapp och alla eleverna klappade välvilligt 5 gånger i händerna.

Ja vi har faktiskt Papegojor som befinner sig på den nivån, inget illa ment mot eleverna, mer då emot kvaliteten på undervisningen som dom tvingas genomgå...Kvinnan bakom mikrofonen malde på, och jag fattar ju knappt ett skit om vad hon pratar, men hon verkade vara en riktigt riktigt rolig dam, full av humor.  Fortsättning Nästa kapitel.......

Handskak


Chaiyaphum MMMCDX (3.410), Thailand

14 november 2018

89,0 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,641 (uppåt)



När man blir gammal får man många lyten,

näsan den dryper, och rumpan den ryker.

Idag så skall jag tvingas följa med till Jennifers “invigning” som lärare på sin första skola. Enligt Yongyut så heter skolan “highschool Ngaa” vilket lär betyda lambutan (en frukt här). Det finns också en annan skola i närområdet som lär heta “highschool Mamuang”, vilket betyder mango.. Ja fina namn på dessa skolor.

Efter ett långt tag, så kunde Yongyut tala om åt vilket håll denna skola ligger, ty jag måste veta, jag vill INTE åka med gänget i bilen, jag vill åka med min motorbike, så jag kan åka hem när min ADHD sätter in rejält. Ja alla människor som i dagens läge skyller på att dom är dyslektiker, och framför det som något oskyldigt romantiskt, och en stor anledning till att fullständigt skita i att anstränga att lära sig stava.  

Så¨varför kan inte jag säga, att jag också älskar att sätta en etikett på mina jäkla exter och oegentligheter. Jag har ADHD, och kan inte sitta still någon längre stund innan jag blir orolig... Så jag tar motorbiken, och avviker när det blir för jäkla trökigt!! Och med en skola som skall ha en ceremoni, så VET jag sedan tidigare erfarenheter här, att det är alltid MINST 1 fjant som skall hålla i mikrofonen och tala i minst 30 minuter.

Thaiarna bara älskar att hålla tal, och höra sin egna röst. Jag stannar så jag kan binda fast en zeizing runt Jennifers handled, önska henne lycka till, och vara duktig. Och sedan pang bom, starta upp motorbiken, och färdas hem igen med vindens hastighet... Därefter hemmavid, så blir det dagens cykeltur, och lyckan är återställd för falang från Göteborg..

Jag får berätta för Er närmare läskiga detaljer imorgon om detta äventyr. Men det skall säkert gå bra. För de av Er som är hemma i området här, så kommer jag att köra alltså ned till Ram Hospital, svänga höger, och ta Bypass-vägen som är 6 kilometer, ta sedan höger vid rödljusen, där väg 202 (Bua Yai) tar vid.

Sedan exakt 1 mil på den vägen, och sedan där jag normalt sett tar höger till Baan Khai, på mina cykelturer, så kör jag för första gången i mitt liv, vänster för att hitta denna skola, som ju vars namn lär betyda Lambutan. Fullständigt okända marker för mig, så jag får nog ladda telefonen och ta med den, annars går det nog åt hillvitte..



Jag var nere idag och köpte ytterligare 4 stycken stolar till utomhus-köket. Vi sitter ju där dagligen och käkar, det fläktar lite grand där, och de stolar vi haft hittills, är sköra saker som man faller av när dom böjer sig för tunga falang-arslen... Yongan hade gärna bestämt utseendet på dessa stolar.

Men jag körde över henne s.a.s. Ty vi skall ha exakt samma stolar inne som ute, så ifall någon stol går sönder, så har vi reserv att ta av, utan att det ser ut som en jäkla "plocke-pinn-lager" av olika stolar, vilket ju thai älskar i denna landsändan.. Jag tog ett foto här ovan så ser ni hur stolarna ser ut...



Hur kallt har ni det egentligen hemma i Sverige nu? Frost eller tö? Ja ibland blir ju förvirringen total här borta i Thailand, när man ser på rapporteringen hemma i Sverige, tyvärr... Ja inte roligt för dom som drabbas av frostskador eller invällare antar jag!!

Handskak


Chaiyaphum MMMCDIX, Thailand

13 november 2018

89,1 kilo – 88,2 kilo (25 km) 1 timme 33 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,626 (samma)



Förståndet sitter i huvudet,

inte i skägget.

Idag kom vi iväg på cykelturen redan klockan 07.45.. Ingemar den mannen var i fullständig koma den tiden på morgonen, så vi stannade inte ens till vid honom. Ganska lönlöst att försöka ruska liv i ett lik från Jönköping!!! Så vi körde en go 34 kilometer inkluderande 3 stycken isglassar. Ja dessa isglassar börjar bli ett ont tabu på varje cykeltur..

Vi har fastnat i våra egna rutiner nu under cykelturerna, och vi är så rutinerade nu att vi kan se på kanske 250 meters håll, om en liten by-shop har glass eller inte. Det är bara att kolla efter 1) skylt på utsidan med en glass på b) titta efter en frösa-box med glass på boxen c) eller komma ihåg sedan förra gången...

Båda oss gentlemen har ett superbt minne....Ja i alla fall vad det gäller isglassar, vackra flickor, och andra onyttiga saker.. Men som vi gör nu, käkar mellan 2-3 isglassar varje dag kanske inte är en höjdare. Men en bra grej i alla fall.... Dessa vaniljglassar struntar vi i, det är helt enkelt inte gott när man hojjar och anstränger sig!!

Skall väl också berätta om en fantastiskt kul händelse under cykelturen idag (igår).. Jo vi kom cyklande, pratandes och tjötandes som vanligt. Jag råkar titta åt sidan, och där stod 2 thai-gubbar. Den ene typ i 70;års-åldern stod där och drog i något tjockt och långt... Va fasen var det för nåt?



Jag ropade till Håkan att vi måste vända om, snabbt tillbaka de 10 metrarna igen, och där stod faktiskt thai-gubben och slet och drog i den största pytonorm jag någonsin sett i verkligheten. Den var tjock som mitt lår, och jag uppskattar längden till minst 5 meter, alltså en riktigt RIKTIGT stor stor pytonorm..

Han drog alltså i den, och drog först ut den på den asfalterade vägen. Ormen låg där lite förvirrad, men sedan drog thaigubben återigen ormen i svansen, och släpade ut den 5 meter bort i gröngräset. Som jag uppfattade det så var ormen på väg bort till hönor och kycklingar inne vid ett hus, så han släpade bort ormen, så den kunde fortsätta sitt liv ute i naturen utan att störa människorna...

Kul att se att det finns thai som faktiskt inte medvetet dödar alla djur de får syn på... Dagen blev sedan ganska lugn, bara Ingemar kom förbi och störde idyllen. Han brukar komma och spendera 1 timme med mig med kaffe och tjöt, när han lämnat in sin pick up för tvagning inombords och utombords..

Handskak


Chaiyaphum MMMCDVIII, Thailand

12 november 2018

89,0 kilo – 88,0 kilo (34 km) 2 timmar 11 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,626 (nedåt)



Det är för sent att stänga stallet,

när hästen är borta.

Nu skall i alla fall, är det bestämt, Jai Paengtha (svärmodern) bo i huset som Alaam (systern) äger i Djöllensap. Hon skall bo där, ty Jennifer lärarinnan skall ta hand om henne sägs det. Tydligen har denne tös Jennifer alltid haft ett gott öga till sin mormor, och tagit hand om henne på ett vidunderligt sätt...

När Paengtha haft feber, så har hon baddat hennes kropp och panna. När Paengtha haft ont, så har alltid Jennifer suttit med henne som sällskap under nätterna. Detta har tydligen utvecklat sig till en symbios, där Paengtha på något sett ger trygghet till Jennifer, och Jennifer ger trygghet till Paengtha.

Detta har hållit på allt sedan Jennifer var liten tös på kanske 7-8 år i ålder... Faktiskt fantastiskt. Nu när det bestämdes att Jennifer skulle bo i huset med Soda för att få lite närmare till sitt arbete på skolan i byn Baan Gud Tom, så grät gamla Paengtha.. Hon var livrädd att mista Jennifer.

Det bestämdes då att Jennifer, visst kunde ha sin mormor Paengtha hos sig i huset, så alla blev nöjda. Pappa Yutin gick med på detta. Nu har tydligen Yutin börjat kröka och supa igen, så Paengtha hade tydligen gråtit både fredag, lördag, som söndag, livrädd som hon var att Yutin på fyllan skulle ändra sig, och förbjuda flytten till Alaams hus.

Och det blev ju inte bättre av att på söndag, när Yutin skulle ha kört Paengtha till huset och Jennifer, så var han för full för att köra..... Nu trädde Yongyut in istället, och idag så körde hon Paengtha till huset, så Paengtha kunde bli lugn igen... Nu undrar ju bara vän av ordning.. Hur mycket kommer detta att kosta mig då?????

Ja det låter väl kallhamrat antar jag, men det finns ALLTID en underliggande agenda här i Thailand för alla situationer. Man måste vara på sin vakt, och tänka tredimensionellt om man kan uttrycka sig så... Så jag frågade Yongan.... Skall vi (du) åka hem till Paengtha vareviga dag, och hålla henne med mat nu då?

N E J tjoade Yongan till, jag fick nästan känslan att jag lyckades fånga henne med brallorna nedanför anklarna... VAD MENAR DU? Ja sade jag, din mamma går ju inte ens 300 meter ju, hur skall hon kunna skaffa mat för dagen, och vem skall betala maten. Så sade jag till Yongan; JAG vill verkligen ha reda på nu hur läget kommer att blir, så jag får lägga upp en budget, och se om vi har råd...



Yongan vågade inte riktigt köra sitt vanliga “bad falang”, ty hon vet hur intecknat hela vårt liv är just nu, med alla skolor och alla utgifter hit och dit... Så jag tror hon fattade att jag verkligen ville ha reda på hur detta kommer att påverka vår familj!! Nej sade hon igen. Soda och Jennifer köper maten. Och de lagar maten ibland, medans mamma lagar maten ibland.

Jag kan ju någon gång i veckan när jag är på Big C storhandla lite grand, sade Yongan.. OCH frågade jag? Vad menar du frågade hon? Det kändes som ett sammanträde med en arab ungefär, allting fick dras i långbänk varje ord...... Skall vi betala maten? frågade jag? Ja lite kan vi väl betala. OK sade jag. I så fall så kommer mina pengar på 1.100 baht som jag ger din mamma varje månad, att gå till mat, och jag ger inga pengar till henne längre.

Yongyut såg inte lycklig ut, men accepterade läget ganska lugnt och städat... Men jag vet hur detta kommer att utvecklas. Jag kan ju thailändarna nu vid detta laget. Det handlar om n maktkamp, där den som är smartast, krångligast, ivrigast, och mest energisk, vinner hela dragkampen.

Jag kände att jag nog kommer att förlora, men i det stora hela så har jag lyckats reducera ned förlusten till en smärre uddamåls-förlust bara.. Ty jag fattar att Yongan kommer att ta stålar ifrån vår egna matbudget, trots att den är så jäkla tunn, så vi själva nästan går på "mat-kryckor" ibland....

Men det kulturella kravet och tvånget på Yongyut är oerhört stort, och jag vill helst inte lägga sten på börda, så jag får försöka att trixa och drivvla mig igenom denna snåriga situation, och se hur jag bäst skall göra, och även hur jag bäst kan hjälpa till... Jag kommer t.ex. att kräva att Jennifer skall betala sin egna mat, och hon skall också betala hyra till Alaam, för att hon får bo där i huset....

Gör hon INTE det, så kommer jag att deklarera att jag tappar intresset av att hjälpa till också........ Och undrar hur dom kommer att ta den grejen då..... Någonstans någon gång, så måste vi ta den rutt som innebär att vi resonerar med falang-logik, och inte “Mai Pen Rai-självmord i alla situationer...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDVII, Thailand

11 november 2018

89,0 kilo – 88,4 kilo (24 km) 1 timme 47 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,637 (nedåt)



Ärlighet varar längst, ty den slits minst.

Idag efter 2,5 månaders lång väntan, ja ännu längre egentligen. Jag betalade och beställde DNA-analysen ifrån Houston, Texas, USA den 5 augusti, och den 28 augusti så lämnade kuvertet min kompis Rick i Ottawa, Canada. Det var ju han som tog sitt kanadensiska postverk, och skickade det lilla kuvertet till mig i Thailand på en 2,5 månaders tur till den goa kostnaden av 1.260 baht....

Så med dagens ankomst den 10 november, så överstiger postgången 3 månader ifrån Houston via Ottawa till Chaiyaphum, Thailand, secka jönsar dessa fraktbolag är... I alla fall, jag öppnade kuvertet, och där var nya kuvert, och där var anvisningar, och där var papper att fylla i, och där var 2 stycken små små tuber, och där var 2 stycken sådana där långa örontops ni vet.

Ja dom skulle man ju gnida under 1 minut vardera på insidan båda kinderna, 1 på varje insida kind... Jag förslöt därefter kuvertet, och skulle åka ned snabbt till Postkontoret här, men Yongan sade att det var lördag och stängt, eller åtminstone öppet halva dagen, klockan var då 15.30. Jag kände bara för att åka ned i alla fall och chansa, och det var ju tur, det var öppet.

Jag frågade om kostnaden till Houston Texas, det blev 1.350 baht, sedan frågade jag hur länge det skulle ta. Ja det skulle ta 10 dagar.... Va fan håller dom på med i Canada? Nästan 80 dagar ju, och lika dyrt som mina 10 dagar. Ja nu återstår att se hur snabbt jag kan få ett resultat. Det jag frågat efter via mitt DNA är följande.

De kommer alltså att ge mig en typ av “etnisk karta”.. Alltså en flerfärgad karta över min procentuella tillhörighet t.ex. 13% afrikan, 45% europe, 32% mellan-östern samt 10% slaviskt ursprung..... Eller kanske mer troligt flamländskt.... I alla fall, så kan det ju vara himla kul, att se hur jag själv som människa är uppdelad. Men risken kanske mer är att jag är 45% smålänning och 55% blekinge-bo...



Vill jag sedan, så kan jag köpa till ytterligare tjänster som t.ex. Ancient origin – Alltså där jag får reda på min historia flera hundra tusen år bakåt i tiden. De kan se om jag kom hit under järnåldern, om min släkt kommer ifrån jägare/samlare, men vid närmare eftertanke, så fattar jag inte varför dom skriver så, ty vi ALLA har ju varit jägare/samlare innan vi blev bönder...

Men det finns flera sådana tjänster, så man kan gå på djupet mera. Dock så har jag en stark känsla av att det i detta någonstans, så börjar det bli lite kommers i det hela och, man skall nog inte köpa allting de erbjuder, det blir bara dyrt, och inga vitalare informationer får man reda på.... Jag tror jag stannar vid maximalt ett inköp till.....

Idag så åkte jag i alla fall ned till Bens bar själv efter jag varit posten, och jag beställde en special Ben hade idag, och det var australisk lammburgare med pommes... Den burgaren var nog ett av det godaste jag någonsin ätit faktiskt. När jag satt där, så frågade jag om Ingemar varit där... jaja mensann sade han...

Och sedan efter ett tag, så berättade han att även Håkan hade varit där, och även ätit detsamma som jag gjort, alltså lammburgaren.... Fasen va synd att jag inte var hungrig på lunchen när Ingemar åkte dit, då hade man ju fått sällskap till maten.

Handskak


Chaiyaphum MMMCDVI, Thailand

10 november 2018

88,6 kilo – 88,3 kilo (28 km) 1 timme 39 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,641 (nedåt)



Förbjuden väg är ofta hårt sliten.

Yutin förresten, det missade jag att nämna igår, tog mig lite avsides och berättade att Jennifer (hans tös) hade utbildat sig på universitetet inte i Ratjabat här i, Chaiyaphum utan borta i Maha Sarakam, som ligger kanske 20 mil bort härifrån. Enligt honom, så skall de vara kända för att ha riktigt bra skola med bra lärare, mycket bättre än Chaiyaphum.

Jasså svarade jag, vad tror du det kostar då? Ja mellan 7-8.000 baht per termin,. Aha svarade jag “samma kostnad som här i Chaiyaphum då"? Ja svarade han. Men det kommer väl till en boendekostnad där borta? Ja den skulle ligga på runt 12.000 baht per skol-år, svarade Yutin. Så det blir ju kul ju att ta den kostnaden också.

Men å andra sidan om tösen skall stanna I Chaiyaphum och läsa här, så måste hon ju ha en motorbike, och ta sig fram och åter till skolan, så med den jämförelsen i åtanke, så kanske motorbiken och boendet där borta, blir ungefär det samma... jajaja, vi får se, det hinner rinna mycket vatten under bron tills dess!!

Idag så var jag inne på banken, som så många gånger tidigare under månadens gång!! Jag är lika förundrad vareviga gång över detta landet och dess invånare. Javisst som jag skrev härom dagen, då jag berättade om Thailand och Isaan i synnerhet, så är dom sägs det, så himla stolta över sin kultur, och sitt språk, och sin mat, och ja allting som har med denna region att göra.

Ja stoltheten tar sig sådana uttryck, så att generation efter generation av utbildade, om man nu kan använda detta ord i detta landet, ungdomar startar sin arbetskarriär. I detta fallet så med att sitta i kassan på de olika bankerna, och då ha att göra med människor av alla de slag.



Tyvärr så är dom dock fullständigt enögda och fullständigt blinda, inför det faktum att det inte bara finns en mängd falanger i detta landet, med massor av stålar, ty det finns ju även gästarbetare, och turister ifrån andra länder här borta i Asien. Alltså människor som INTE pratar thailändska.

Dessa nya generationer är exakt lika odugliga på att kunna kommunicera på något annat språk än på sitt egna lilla språk, inte ens teckenspråk eller gester med händerna, klarar dom att läsa av... Thailand förlorar alltså generation efter generation, och tar icke ett endaste steg framåt, utan dom blir mer och mer lämnade i köl-vattnet av alla andra länder, just p.gr.a. det faktum att dom är så sattans insnöade.

Idag s¨var jag som sagt var på banken, och jag försöker efter bästa förmåga att genera personalen, oftast tjejer då, och språka med dom på engelska. Dom blir förlägna märker man, men mest så är dom indignerade att folk tilltalar dom på ett annat språk än thailändska, och att vi falanger inte fattar att vi är i Thailand, och Thailand pratar vi thailändska, icke det där förhatliga språket engelska.

Jag pratar ihärdigt med dom, så dom är jäkligt glada när jag glider ut genom bank-dörrarna, och bara Gud vet vad dom avhandlar bakom dörrarna när jag gått ut. Men jag sätter press på dom, och hoppas att åtminstone någon av alla dessa inkrökta typer, skall fatta att dom skall vara jäkligt generade.

Och kanske dessutom ta sig en funderare och säga till sig själv; - ”Varför inte lära sig engelska, falangen har ju tagit ett steg extra för att kunna prata med utlänningar, varför gör aldrig vi thailändare detta”? Men den dagen, den kommer nog aldrig över den thailändska horisonten...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDV, Thailand

9 november 2018

88,7 kilo – 88,4 kilo (25 km) 1 timme 33 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,653 (uppåt)



Ge mig lugnet att acceptera de saker jag inte kan ändra,

modet att förändra de saker jag kan,

och visdomen att känna skillnaden.

Nu börjar planeringen redan av julafton 2018 nere på Bens Bar. Vi blir som vanligt runt 13-14 falanger med fruar. Vissa gubbar tog jag bort ifrån förra årets firande, då de visat noll intresse att ens vara med i någon gemenskap med någon av oss andra i gruppen. Har man den slöa slappa inställningen, så skall man vara, och förbli ensammen tills man lärt sig att veta hur att vara socialt....

I detta fall utan att nämna några namn, så handlar det om 2 stycken svenskar och 2 stycken engelsmän som vi plockat bort ifrån firandet. Och de nya som kommit till är 1 utlänning och 1 svensk, men dessa 2 är också intresserade och skit-trevliga sociala typer här i Chaiyaphum.

Nu är också folk lyckliga i min förlängda familj, ty Jennifer, min svågers (spritmagistern) dotter har efter 1 års arbetande på en menlös och meningslös privat skola, äntligen klarat det svåra testet, där hon då med detta kvalificerat sig till att bli anställd som lärare på en statlig skola.

Detta innebär att hon får gratis sjukvård, hon får förmånliga lånevillkor om hon behöver låna stålar, vilket naturligtvis alla lärare i Thailand gör, och sedan när hon pensionerar sig, så får hon ett kraftigt avgångsvederlag. Normalt sett så brukar detta avgångsvederlag på bra mycket mer än 1 miljon baht, vara upplånat av dessa thai.

Ty även om dom är lärare, så innebär det ju inte att dom är speciellt mycket mer smartare än vanliga outbildade människor, när det gäller deras förhållande till pengar. Det lånas helt enkelt hejdlöst i detta landet. Så när avgångsvederlaget skall betalas ut till den enskilde läraren, för att ge den läraren chansen till ett hyggligt liv de år den har kvar.

Då brukar det mesta av dessa pengar redan vara förbrukade, och staten slipper att betala ut dessa vederlag i stort sett. Ja staten t.om. har tjänat pengar på dessa avgångsvederlag.... Bra affär det där... Men nu har alltså Jennifer klarat av universitetet, klarat 1 års privat lärartjänst, och också klarat det supersvåra teori-provet, och också klarat av att få en statlig anställning.

Hon fick jobbet tror jag mycket tack vare att hennes pappa ju är rektor, och har varit rektor och lärare här i en herrans massa år, så han har väl känningar. Hon fick jobbet i byn; Ban Gud Tom, som jag skrivit om i många olika sammanhang, då jag cyklat igenom där massor av gånger. Byn ligger runt 19 kilometer härifrån, så det blir att köra för henne varje morgon och eftermiddag, en rejäl sträcka på moppen..



Dom i familjen, var hemma här nu och tog lite fotografier, varav ett av dessa kan ni se här ovan, alltså Jennifer ihop med sin mor och far, alltså Baloo och Yutin... Förresten Yutin, har nog inte kunnat sluta tyvärr med brännvinet, han stank som en soptunna när han pratade, men det kanske anses som normalt här i Thailand nu då när han satte sig bakom ratten, och körde hem sin familj.

Dessutom så har ju Yutin även problem med diabetes 2, som jag också har. Han motionerar inte, och han tar inte sin medicin. Han tar en växt och dess blad, och förvandlar det till ett slags te, som medicinmannen i byn "ivrar för", och ger denne “upplyste” rektor, ja ni ser hur starka traditionerna och kulturen är här i denna landsända.

Dessutom så har Yutin ett sockervärde på runt 130 sade han, alltså ett svenskt värde på 7,3. OK inte himlastormande högt, men jag misstänker ju starkt att detta är ett värde på fastande mage på morgonen på sjukhuset, så vilket värde han sedan drar omkring på under dagarna, kan man ju bara spekulera i.

Privatsjukhusen här har ju ett riktvärde på 99 (5,3) som anses vara godkänt, medans de allmänna sjukhusens mindre vetande läkare här godkänner 150 (8,3) som helt OK!! Och JA, ju högre värde = ju högre slitage på kroppens alla funktioner och reservdelar.. Men han verkade inte bekymrad, utan ville hellre ge till mig sin medicin.

Men jag sade till honom att jag hade egen medicin, och jag tyckte han skulle sluta med blasket han dricker, för det fungerar ju inte.... Han kommer som varande thai aldrig i detta jordelivet, att lyssna på en falang, utan först och främst så gäller byns medicinmans order, och i andra hand deras doktor.

Och i tredje hand så kan han lyssna på falangen, innan han avfärdar det som rent nonsens. Jag är av den åsikten att det fanimej bara är jobbigt att ens i all välmening ens bry sig. Låt dom lida då, om det nu är så himla viktigt att inte ta lärdom från mer utbildade västerlänningar..

Handskak



Chaiyaphum MMMCDIV, Thailand

8 november 2018

88,5 kilo – 88,0 kilo (18 km) 1 timme 11 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,638 (nedåt)



”Dear Algebra,

Please stop asking us to find your X,

She´s never coming back, and don´t ask Y”

Jag vill inte riktigt ännu avsluta detta med att berätta om Thailand, förutan att berätta lite om hur thai ser på “mitt” område där jag bott nu I 10 år. Området heter Isaan, och är alltså den “nordöstra” delen av landet.

De Thai-talande folken i nordöstra Thailand och Khorat-platån, är kända som thailändska-lao, isaan, lao-isan eller nordöstra thailändska. I huvudsak laotier av thailändska ursprung talande Isaan, som ligger extremt nära Laos språk, området som ligger från den nordöstra delen upp till vid Mekongfloden I Thailand.

Den nordöstra regionen heter även Isan på thailändska språket, och stavas ibland Isaan.
Nord-östra delen är den mest befolkade och fattigaste avThailands fyra regioner. Det är hem till en tredjedel av Thailands 67 miljoner människor. Kulturen och språket påverkas starkt av deras Khmer och Lao ursprung,

De flesta av dess folk är Isaan (Lao) talande. Isaan har sina egna musikstilar, och betraktas som de bästa silkes-vävarna i Thailand. Många av de bosatta är bönder, eller fattiga arbetare till sockerodlare, som antingen är kraftigt skuldsatta, och som knappt klarar livhanken...

Många har blivit tvingade till skuld av korrupta bynhuvudmän (byhövdingar), som arbetar i cahoots med rika markägare, med hjälp av skrupelfria metoder. Omkring 80 procent av Isaans befolkning är bönder eller lantarbetare. Många är anställda av dessa sockerrörs-baroner, och motorbikes/mopeder betraktas här som en symbol för rikedom och välstånd.



Det är ju därför som det fortfarande ligger I blodet hos bland annat våra upplysta fruar, att man gärna tar bilen bort till marknaden 450 meter bort, eller i absolut värsta fall tar motorbiken. Ty går man, så faller man på den sociala stegen flera steg på kort tid. Inkomster, utbildningsnivåer ,och hälsokrav är lägre än någon annanstans i landet.

Thailändare från utsidan av regionen, tenderar att betrakta de från nordöstra delen som långsamma, alltså lite sega I skallen på klarspråk, och okunniga. Det har traditionellt ignorerats av politiker på nationell nivå. Många av de som flyttar ned till Bangkok är Isaan-människor, som har kommit dit på jakt efter möjligheter i livet.

Med löner som i Bangkok är 12 gånger högre än de i den nordöstra delen, så kommer det inte till någon större överraskning, att en av sex thailändska arbetare är från nordöstra arbetandes nere I Bangkok. Många av dessa  är ungdomar, både män och kvinnor, som engagerar sig i simpla/enkla och/eller fysiska jobb, och skickar pengar hem till familjen.

De flesta Isaan-folk har mycket lite utbildning, så de får smutsiga jobb (hushålls- och byggnadsarbete) som ingen annan vill göra. De har blivit drivkraften I Thailand, som ser till att saker och ting blir gjorda. Folkets fattigdom är också direkt relaterat till höga födelsetal.   Och deras situation blir svårare med varje generation.

Detta eftersom en familj äger ungefär bara en eller två rai (1600 kvm) risfält I snitt, för att fördela bland sina många ungar. Så, när  barnen blir äldre, måste de flytta till större städer, särskilt Bangkok, för att tjäna pengar. Och i allmänhet har Bangkok-borna (central-thai) en negativ uppfattning om nordöstra-befolkningen.



Man kan gott säga att de 19 nordöstra provinserna, som utgör Isaan, är Thailands bortglömda bakgård. Vissa säger t.om. att det här kolossala hörnet av landet, fortsätter att leva på sina egna villkor: Långsamt, stadigt, och med en djup respekt för både arv och historia.

Man är väl medveten om att trots Isaans oförglömliga klimat av bestående torka och översvämningar, dess folk har alltid varit kvar i regionen. Och de har alltid lyckats hålla sig vid liv. Det är därför många tycker att det verkliga Thailand är i Isaan, sägs det. Nordöstra har också sina speciella fester så som Bun Bung Fai (Rocket) Festival, där byborna konstruerar stora raketer av bambu, som de sedan skjuter upp I skyn för att få regn för sina risfält.

Regionen är också känd för spökmaskerna från Phi Tha Khon Festival, khoon (den kända traditionella gula blomman härifrån Isaan), och också de typiska Isaan musikinstrumenten.
Med detta så har jag försökt förklara lite grand vilken del av Thailand jag lever I. Jag talar fortfarande efter 10 år inte språket.

Jag gillar fortfarande inte alls deras vidriga mat, och deras traditioner förstår jag inte, men vill gärna respektera dom förstås. Jag är helt på kant med deras kultur, som är mig helt främmande, och det är väl därför som jag språkmässigt fortfarande är en vuxen babys i det hänseendet...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDIII, Thailand

7 november 2018

88,1 kilo – 87,4 kilo (19 km) 1 timme 23 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,640 (uppåt)



Många av våra problem skulle försvinna,

 ifall vi pratade med varandra,

istället för om varandra!!

Vi hade lite snack om detta med thai-folk, eller som man kan säga på engelska “thai-people”. Som jag kunde läsa mig till, så är det ett väldigt vitt begrepp på så sätt att det betyder egentligen väldigt många olika saker. Ja t.ex. som folk som bor i Thailand, och det kan betyda folk som är av thai ursprung då.

De ursprungliga thai levde kring mellersta ned till södra Thailand, och anses vara thai-folket, man kan ju också se på deras utseende, att de är annorlunda än thai-människorna som bebor nordöstra och norra Thailand. Dessa är ju mestadels av laotiskt och burmesiskt ursprung då. Men fortfarande så är det thai-folk.

Vidare så är folket  Kambodja (Khmererna) thaifolk. Vilket kanske inte alltid framgår, kanske mestadels beroende på deras grandiosa rykte som slaktare av sitt egna folk... Som kanske de flesta av oss kommer så väl ihop..

Thai kom till Thailand runt 1050 efter kristus, men hade då varit på flyttande fot i många hundra år. De första skriftliga bevisen i kinesiska texter, härrör sig så himla långt tillbaka i tiden som runt 600 före kristus. De levde då runt floden Chang Jiang (Yangtze River). De levde då i en provins i Kina som hette Yunnan.

Jag skall inte dra detta i långbänk, men det finns ett otal olika dialekter, alla thai-dialekter, och ett lika stort otal olika thai-kulturer så klart. Men det blev så som den sittande regeringen och makten ville till slut, central-thai-dialekten accepterades till slut som ett andra-språk i alla regioner, och ett första-språk i alla officiella sammanhang.

Kuriosa, thaifolket, nästan allihopa av dom, är mjölk-intoleranta, dom har alltså stora svårigheter att smälta mjölk. Jag själv finner detta konstigt, då jag ser omkring mig i stort sett varenda skolunge dricka MINST 1 liten paket mjölk om dagen, som anses bringa kraft, hälsa och energi till barnen. Ja jäkla konstigt, dom kanske inte själva vet om att dom är mjölk-intoleranta då?

Kända thai-människor, inte många alls faktiskt, de har ju inte gjort mycket väsen av sig, men ja utan tvekan på sin tid, så var nog de två; Chang och Eng Bunker de mest kända, de levde mellan 1811-1874. För Er som inte visste, dessa två var de som gav namn åt den företeelse som var två sammanväxta människor, alltså ”siamesiska tvillingar”..



De föddes vid floden Samut Songkhram, lite söder om Bangkok, av kinesiska föräldrar, som bodde på en flodbåt (husbåt). De immigrerade till USA, och adopterade och assimilerade sig fullständigt i USA. Ja lärde språket, gifte sig med 2 systrar, och de bägge producerade totalt 21 barn.

Ja hur de hade sex framgår inte av historien, men att de alltid levde i harmoni var nog en stilla överdrift. Till slut så separerade de sina äktenskap ifrån varandra. De byggde varsin fastighet/hus, och hade separat mark till detta. För att få ett eget boende, så levde de 3 dagar i ena huset, och 4 dagar i det andra, och så byttes de om.

Ja jag vet, en fick väl hänga med på släp antar jag, när de inte bodde i just hans hus? Men alla hade tydligen full respekt för dessa två, och med tiden, så växte deras avkommor, och fick andra avkommor, och vid tiden för deras död 1874, så hade dom en stor släkt, idag räknas släkten till cirka 1.500 stycken människor i storfamiljen.

Och de hade en massa tvillingar förstås också i släkten då detta genetiskt alltid förs vidare. Man sade ju förr, i alla fall hos oss i min familj (mamma var tvilling), att alltid en av tvillingarna brukar få tvillingar själv, och det stämde ju i min familj.... Den ene av de två var svår på spriten, och dog i sviterna av svår alkoholism, den andre överlevde alkisen med 3 timmar.

Jag tror att dessa två vid den tiden var de mest kända thailändarna alla kategorier, eller har ni läsare några andra idee´r.... Namn på kungar skall nog icke göra sig besvär, vi utlänningar har inte en susning om deras kungar, så dom tillhör ju inte precis deras berömda skara, de var ju mest en lokal företeelse...

Så med Thailand, tänk inte bara på stränder och sol, eller tänk inte bara på barer och brudar, eller tänk inte bara på isaan eller bergsfolken i norr. Tänk på Thailand som en helhet som ett otroligt variationsrikt land, som klarade av att ta till sig i gamla tider, av den otroliga rikliga folkvandring som förekom i tusentals år i sydost-asien... Alltid nåt sa negative-nisse....

Handskak


Chaiyaphum MMMCDII, Thailand

6 november 2018

88,6 kilo – 88,0 kilo (34 km) 2 timmar 13 minuter 

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,637 (uppåt)



Skratta är den bästa medicinen,

men om du skrattar utan anledning,

då behöver du medicin!!

Dessa två foton föreställer häromkvällen när töserna var på restaurang och firade Namkaengs födelsedag. De var förutom Namkaeng också Funfa, DNA samt Thöj... Ja dom hade tydligen kul och tjafsade och käkade gräs, rötter, fötter, kvistar och löv, kanske lite grenar, insekter, småfåglar samt griskött och ris, och någon glass.



Buffen kostade 129 baht per skaft, och de fick äta hur mycket de ville. Jag var ju då vid det tillfället oändligt tacksam att Namkaeng valde bort det svindyra stället där sushi-shit-maten kostar 399 baht per ätande, Jag sparade ju där på dessa 4 töser hela;  280 baht (hahaha)..... Jag sade till Namkaeng att hon gjorde ett bra val, respekterade pengarna, och som tack för bra ansvar, så fick hon av mig dessa 280 bahten....

I lördags sedan, så var Yongyut med henne och köpte en ny telefon, ja det känns som igår med att hon fick en telefon, men de båda bedyrar att det var 3 år sedan. Va fan det kändes som maximalt 1,5 år sedan.... De fick tag i en sådan för exakt 5.100 baht som hon var nöjd och glad över, och det inkluderade plast på rutan, ett tufft fordral, och laddare och sådana prylar.

Vi tog ut hennes 4.000 baht ifrån hennes sparpengar, och hon fick ta 1.000 baht ifrån sina födelsedags-pengar, och så löste det sig på det sättet, alla nöjda även jag.... Jag slapp att betala, och Namkaeng fick lära sig (igen), att spara pengar löna sig... i det sammanhanget. Hon gör bra ifrån sig även fortsättningsvis.

Yongan var ju på mig som sattan om detta med skolpeng, och att ta med sig en jäkla förmögenhet till skolan varje dag. Jag pratar alltså att det höjt sig nu till 50 baht per dag.. Jag påpekade för Yongyut att maten (lunchen utanför skolan kostar 10 baht oftast, eller absolut maximalt 15 baht....

Hon kan sedan köpa en flarra vatten för max. 5 baht, och så räcker det gott med 25 baht per dag, alltså halva summan. Men då briserade flera atombomber här hemma. “Alla” de andra hade 50 baht med sig per dag... - “dessa fattiglappar till bönner, som fan inte ens har pengar till skolavgiften på 2.300 baht per termin? Dessa skickar 50 baht”?

Ja svarade Yongyut, Ja det var Yongan som tjafset var med INTE Namkaeng.... jag menade på, Fan Yongan jag kämpar dagligen här med att lära och snacka Namkaeng tillrätta och strunta i vad alla andra har, ha respekt för stålarna, spar dom istället för att bränna dom på 2 stora sötdrickor per dag, godis varje dag samt lite skitmat.



Bry dig inte om idioterna i skolan. Jag gav till slut upp, grinade illa åt Namkaeng, och gav 50 baht per dag. Fantastiskt nog efter första dagens slut i skolan nu, så kom hon in till mig och langade över 25 baht, och detta har hon gjort vareviga dag nu i de 2 veckor som hon gått i skolan.

Hon har nu efter telefonen, då hon hamnade på noll återigen börjat ha pengar på sitt konto, och på 2 veckor så sitter där prydliga; 500 baht redan. Jag visade Namkaeng, och hon blev riktigt rörd. Jag skall säga Er läsare, att detta med sparande och planering är fullständigt okänt för thailändska människor, helt okänt. Jag pratar INTE om falangiserade assimilerade thai som bor sedan åratal i Sverige, men det fattar ni vet jag!!

Men därför inte otrevligt när dom väl fattar innebörden att kunna planera lite grand längre än vad näsan räcker. Så nu när jag visat Namkaeng hur jag själv opererar med sparandet, och visade henne att jag sparar för hennes tänder samt för hennes universitet, och jag visade bankboken, hur där redan satt 5.000 baht för tänderna och 5.000 baht för universitetet, som ju inte kommer att ske förrän om tidigast 3 års tid...

Så fick hon sig en rejäl tankeställare. Jag sade till henne att utan sparande så kan jag inte hjälpa henne alls, jag har inte råd att slänga upp 40.000 baht till tänderna på ett bräde, och jag har inte råd att betala hennes 3 år på universitetet a 16.000 baht per skolår.... Så jag hoppas med denna insikt, att hon fortsätter att utvecklas... Yongyut har i alla fall nu sakta startat att anamma det, i alla fall så länge som det är jag själv som sparar och hon slipper, hahaha!!!

Handskak


Chaiyaphum MMMCDI, Thailand

5 november 2018

88,6 kilo – 88,6 kilo (19 km) 1 timme 4 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,624 (samma)



Hellre fri i nöd,

 än träl med sockerbröd

Söndagen avlöpte väl ungefär som den brukar göra hemma i Sverige, alltså rena “natta” som vi sade hemma i Göteborg, innan det mångkulturella tog över, och alla pratar bland-svenska. OM man nu inte fyller dagen med någonting. Söndag är ju annars en dag som man lätt förbiser, och därför är lite trög att fylla med ens lite grand roligheter. Så denna söndag blev som de flesta andra söndagar.

Alltså ganska seg och till intetsägande. Javisst vädret var ju gott, och isglassen på vår cykeltur smakade ju kanongott, och middagen här hemma med stekta potatis, korv, och ägg, smakade kanon, och ett par filmer som jag kikade på i min dator var riktigt kul att se. Tur då att jag fick besök av Kjell, som bröt av tristessen, han behövde hjälp med sin dator.

Han brukar ställa till det för sig inne på torrentday, med detta med att att ladda ner TV-shower och filmer. Han glömmer att seeda, och han missar att klicka på stora jäkla illröda rutor, som är mail ifrån Torrentday, som talar om att han är varnad 1 gång, sedan 1 gång till, och slit slut 1 månad senare varnad en tredje gång, och därför avstängd.

Detta p.gr.a. Att han skiter i att dela med sig av den torrent (film) han laddar ned i sin dator, man kallas i det läget mycket träffande för en “leach”, alltså en egoistiskt blodigel... Han sökte då min hjälp, och han kom hit, och vi löste det. Jag berättade för honom att man måste vara lite grand om och kring sig, och åtminstone försöka att läsa email som folk skickar till oss.

Sedan så läste vi sista emailet gemensamt från Torrentday, och dom förklarade att enda sättet att ta sig ur denna “deadlock” med avstängningen, och kunna starta att ladda ned igen, var att donera ett valfritt belopp, då skulle allt lösa upp sig. Jag förklarade för honom att jag själv brukar ge några gånger om året USD 10,... För Torrentday har utgifter, och vi som har tillgång till deras enorma bibliotek av filmer och shower kan gott bidraga. Han gick med på att donera usd 5.-...

Nu visade det sig att han inte hade VISA-kort, och han hade ingen dosa, så han kunde inte betala via internet, ingenting alls.. Så jag fick hjälpa honom med att göra en betalning då till Torrentday. Sagt och gjort, och allting löste upp sig.... Vi fick ordning på det som var hans problem, och Kjell åkte hem i skymningen glad och nöjd (tror jag)...



Nu närmar vi oss julafton med stormsteg, suget efter vörtbröd och julskinka är enormt i min kropp, och jag kommer därför denna vecka att starta upp med inbjudningarna, som jag brukar göra till gubbarna här. Vi brukar ju vara runt 10 falanger med fruar som träffas på Bens bar, och äter gott och tjötar några timmar på julafton...

Idag skall jag (måndag) upp till immigration med Håkan, och fixa hans årliga extension of stay (uppehålls-tillstånd) plus även inhandla det vanliga Re entry permit, alltså tillståndet att kunna lämna Thailand, utan att förlora detta uppehålls-tillstånd. Det brukar vara enkelt att göra, då vi ju har en himla tur med en kanonbra Immigration här i Chaiyaphum.

Håkan kommer på önskemål ifrån en av damerna på Immigration att ta med sig en Marabou mjölkchoklad, vilket ju är kanon.. Ett bra sätt att visa att man är schysst, men ändå inte korrumpera dessa tjänstemän. Dom har ju så himla svårt för att INTE ta emot stålar...

Och risken man löper förutom att åka fast, är ju att man “förstör” de anställda med mutor, och detta sedan i ett senare skede förvandlas till ett krav, ett pengakrav för att dom skall sköta sitt arbete. Så choklad är bra och baka en kaka är också bra, det håller sig inom gränserna.

Handskak


Chaiyaphum MMMCD (3.400), Thailand

4 november 2018

88,4 kilo – 88,1 kilo (26 km) 1 timme 42 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,626 (uppåt)



När synden är lätt,

är ångern lättsam!!

Yongyut har ju gruvliga problem med sin nacke fortfarande, ja detta lär ju inte gå över så länge hon lever tror jag. Dessutom så tror jag att enda chansen att fixa detta är nog att flytta till Sverige, ordna ett uppehålls-tillstånd för henne så hon kommer in I “rullorna”.

O be en bön om att riktig svensk sjukvård kan ta hand om henne, och kanske operera henne ordentligt. Att lägga henne privat under kniven här finns det inga pengar till tyvärr, och jag litar inte ett endast skvatt på läkarna här I Thailand, oavsett hur mycket vissa glada “thailands-optimister” skriker ut sin beundran för läkarna här I Thailand..

Så jag gjorde en “Janne” och googlade fram en massage-maskin, som ni kan se på följande länk; http://www.pakvis.com/thumper-sport.aspx  Denna kostar 2.095:- (THB 7.600) Jag betalar gärna detta, OM det kan få Yongan att må bättre... Ja vi får se. Håkan har jag frågat, och han beställer den för mig.

Han skickar den till sitt företag I Borlänge, och hans 2 undersåtar som kommer hit början december, kommer att ta med sig denna lilla massage-manick till Yongyut. Jag hoppas verkligen att den skall underlätta livet för henne... Om någon av Er läsare har något att tillföra i detta, I form av vetskap eller kunskap I form av maskiner som kan  hjälpa, så välkomna att skriva till mig...



I kväll lördag, så tog jag säte inne hos Håkan klockan 20.00, tydligen skulle Halmstad och Örgryte spela. Jag är ju Öisare sedan födseln nästan, ja  jag blev Öisare 1959 nån gång, då vi slog IFK Göteborg.... Massor av folk på Ullevi och “lirarnas lag” spelade ut dessa lokal-konkurrenter.

Matchen start ju klockan 20.00 här I Thailand, så jag känner mig redan lite trött i ögat... Får se hur länge jag stannar och tittar.. Började bra i alla fall Öis tog ledningen med 0-1 ganska snabbt, och sedan blev det lusefotboll tills böärjan 2;a halvlek då hallänningarna kvitterade med en snikeboll....

Sedan höll  det i sig till slutet DÅ plötsligt mina favoriter slog till och slog i en stor jäkla järnspik i Halmstads kista fylld av drömmar om spel i allsvenskan nästa år. Bra gjort gubbar i Öis och synd Halmstad. 1 glas vin och lite ost på kex senare, så vart det hemgång, och den senaste lördagen i ens liv var till ända...

Handskak


Chaiyaphum MMMCCCXCIX, Thailand

3 november 2018

88,3 kilo – 87,9 kilo (26 km) 1 timme 35 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,624 (nedåt)



            Vore lögn latin,            

vore de lärda många.

Ibland så sitter jag och funderar på detta med äktenskapet mellan mig och Yongyut. Jag tänker på de skillnader som finns oss emellan. Det finns ju t.om ordspråk som behandlar detta; “lika barn lika bäst”... Vi människor är ju jäkligt envetna som tur är, och vi vill inte bara lägga oss ner, och acceptera precis allting som serveras på fat av de äldre generationerna.

Och det är ju tur det, i viss mån så tar ju detta oss människor framåt. Men vi får också betala ett väldigt dyrt “pris” för detta, genom att det faktiskt finns en enorm lagrad kunskap hos de äldre generationerna. Och genom att bara slänga dessa på soptippen, så tvingas ju vi ungdomar (alla har vart yngre och gjort detta), att uppfinna hjulet gång på gång, och också lära oss kontrollera den andra stora grejen elden!!

Men tillbaka till våra kvinnor som vi är ihop med. Lika barn leka bäst.. Javisst ligger det alldeles charmant mycket sanning i detta. Men en sak känner jag, och det är att när man väl kommer fram till, och man får erfarenheten av, sina “egna” kvinnor, så finns det en hel mängd saker som är riktigt illa, lika väl som det finns mycket saker som så klart är bra, fantastiska, och att vi då är ganska kompatibla med varandra..

Men jag undrar i alla fall på min egna kammare... Hur jäkla illa är det egentligen ställt med våra västerländska kvinnor, som gör att många av oss män väljer en kvinna från en fullständigt annorlunda och främmande kultur? Ja hur illa är det egentligen? Vi väljer äktenskap, där vi inte ens kan prata obehindrat med varandra.



Men å andra sidan, så kan man ju knappast prata obehindrat med en västerländsk kvinna med slips runt halsen heller... Vi väljer en kort-humörad hetsig mörkhårig grann kvinna, framför en ljushårig lugn och sansad”#¤%%¤¤”¤% Vafalls skrev jag nu... En gnatande missnöjd furie till madonna, som vill bli satt på piedestal, och som sedan tittar ned med avsmak på sin make, och väljer att åka till Gambia istället....

Ja jag frågar mig numer, var det egentligen jag som valde, var det verkligen alla de hundra-tusentals svenska männen som valde bort den svenska kvinnan? Eller var det mer en form av “självmål”, alltså våra kvinnor fipplade bort chansen själva...? Vi väljer alltså kvinnor som vi inte kan ha djupa samtal med alls.

Vi väljer kvinnor med en fullständigt annorlunda kultur, och vi väljer kvinnor som är fullständigt annorlunda, än de som finns att tillgå i våra egna länder. Ja vi män sägs ju välja kvinna efter vår egen mamma, vet inte om det stämmer, men här väljer vi verkligen inte efter hur mamma såg ut, eller var i livet.... Här valde vi att leka med elden verkligen... Och tänk... det fungerade....

Här väljer vi nog mer efter som engelsmännen skulle ha sagt “out of spite”.. Jag tror det är där det ligger, hoppas ni förstår uttrycket, om inte; ”vi väljer i rent trots”...  Sedan får ni tolka detta som ni vill, alla har vi olika tankar. Men jag är skitglad i alla fall över mitt val, och det vet jag, att de flesta av Er andra är också...

handskak


Chaiyaphum MMMCCCXCVIII, Thailand

2 november 2018

89,3 kilo – 89,0 kilo (20 km) 1 timme 18 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,640 (uppåt)



Föräldrar kan ge allting,

 förutom god tur...

Detta foto här ovanför föreställer alltså ett av de ytterst ovanliga företeelserna här i Isaan i alla fall. Och det är alltså ett kärl där man skall slänga skräp och skit i. Denna typ av papperskorg är framställd utav, hör och häpna, gamla bildäck.... Så typ av återvinning då, och det är ju ett stort steg framåt för detta land.

Vad som är synd i kråksången är att dessa kärl ställes ut på ställen, där man inget begrepp har om dessa saker, dessa papperskorgar töms så gott som aldrig, och skräpet som till slut efter ett LÅNGT tag fyller detta kärl, faller över kanten, och mycket av skräpet börjar nu i stället samlas RUNT kärlet, icke i det.

Hundarna, våra alltid närvarande varelser, som tycks leva ett fritt liv i detta land, får ju knappt någon mat hemmavid, och lever därför ett helt annorlunda liv på nätterna. De river omkull alla soptunnor som finns, och river ut allt skräpet, som sedan med vindens hjälp fördelas snyggt och fint över nejden...

Så visst Thailand, dom smälter ner bildäck och gör papperskorgar, men de har varken kunskap, ork eller vilja, att fullfölja denna, eller någon annan process för den delen heller, så egentligen är detta bara ett kuttersmycke utan någon glädje för någon alls.

Ja tänk om om fanns i verkligheten, ja då hade fastighets-ägaren där detta kärl står uppställt, betalat kanske 20 baht (SEK; 6,-) per månad, och haft sope-bilen tömma kärlet varje torsdag. Nu ser alla dessa enormt slöa thaimänniskor som struntar i precis allting i detta jordeliv, bara en hög papper och skräp, och slänger sin egna skit där bredvid... Så 20 baht i månaden rent generellt, hade gjort underverk kulturellt i detta skräpland skall ni veta...

Brrrr, det har varit en kall natt här i Chaiyaphum, skit samma för min del, jag ligger ju och sover, men man kände ju i går kväll vid läggdags, och i morse vid uppstigning, hur kyligt det faktiskt var i detta tropiska land. I natt var det 16 grader, nu klockan 07.00 är det 19 grader, och det kommer att stanna vid runt 30-32 grader på dagen idag.... Härliga tider..

Och så avslutar vi med en riktig going (engelska)

Joe's  Headache
(Always, always, get a second opinion…. )
 
Joe was bothered by terrible headaches for years, but finally he went to visit his doctor.
The doctor said, "Joe, the good news is I can cure your headaches. The bad news is that it will require castration. You have a very rare condition, which causes your testicles to press on your spine and the pressure creates one
hell of a headache.  The only way to relieve the pressure is to remove the testicles."

Joe was shocked and depressed.  He wondered if he had anything to live for.  He had no choice but to go under the knife. When he left the hospital, he was without a headache for the first time in 20 years, but he felt like he was missing an important part of himself. As he walked down the street, he realized that he felt like a different person. He could make a new beginning and live a new life.

He saw a men's clothing store and thought, "That's what I need... a new suit."  He entered the shop and told the salesman, "I'd like a new suit." The elderly tailor eyed him briefly and said, "Let's see... size 44 long."
Joe laughed, "That's right, how did you know?" "Been in the business 60 years!" the tailor said.

Joe tried on the suit; it fit perfectly. As Joe admired himself in the mirror, the salesman asked, "How about a new shirt?" Joe thought for a moment and then said, "Sure."
The salesman eyed Joe and said, "Let's see, 34 sleeves and 16-1/2 neck." Joe was surprised, "That's right, how did you know?  "Been in the business 60 years."

Joe tried on the shirt, and it fit perfectly. Joe walked comfortably around the shop, and the salesman asked, "How about some new underwear?" Joe thought for a moment and said, "Sure." The salesman said, "Let's see... size 36."
Joe laughed, "Ah ha!  I got you, I've worn a size 34 since I was 18 years old."

The salesman shook his head, "You can't wear a size 34.  A size 34 would press your testicles up against the base of your spine, and give you one hell of a headache."

Så med detta vänner, be alltid någon annan om en andra åsikt i "kniviga" frågor, ursäkta skämtet..

Handskak


Chaiyaphum MMMCCCXCVII, Thailand

1 november 2018

89,4 kilo – 89,0 kilo (26 km) 1 timme 23 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,615 (nedåt)



När någon får en smäll på käften,

så får någon också en fiende på halsen...

I morse så¨stack jag ned till Ram Hospital och gjorde njurprovet som läkaren i Khorat ville jag skulle göra. Man skall tydligen göra 1 stycken årlig check på  “creatinine”-nivån, så man ser att njurfunktionen är Ok, i och med att man käkar blodförtunnande Lixiana..

Värdena skall vara enligt FASS för män över 60 år i ålder mellan 0,50 – 1,0, och jag hade 0,75, så tydligen ganska perfekt värde. Noterade på resultat-pappret ifrån Ram Hospitalet, att gränsnivån skall vara 0,70 – 1,6, alltså en jäkla skillnad mellan svensk sjukvård, och den thailändska....

ja vi visste ju om detta tidigare, tänkte på detta med diabetes/socker-värdena, där ju våra svenska doktorer vill att man ligger runt 5,00 eller nåt sånt medans här i Thailand, så fladdrar värdena mellan upp till 150 (8,3) ned till 5,5... Detta sista vettiga värde gäller de privata sjukhusen, och det höga värdet gäller de statliga sjukhusen, där dom verkar acceptera lite grand vad som helst...



Idag (igår när detta läses), så har Namkaeng sin födelsedag, och hon tog med sig 3 stycken tjejkompisar på barbeque-restaurang, och de hade kul i 3 timmar ungefär. Hon är i alla fall himla glad och lycklig, och blev då nu idag hela 16 år. Vilket innebär att hon var endast 5,5 år gammal, när jag kom till Thailand.

Risto våran kompis finnen ni vet, han bjöd idag på lunch, och det blev som vanligt hans berömda vitlök i alla de former. Förrätt; vitlöks-räkor med ost i ugnen, jättegott, och sedan hade han bakat goa potäter, och till dessa hade han gjort en vitlöks-sås, och en lite krämigare grej att lägga i potatisen.

Denna bestod av svamp, och annat okänt material och vitlök.. Allting var riktigt gott, men jag har rapat och fisit vitlök hela eftermiddagen, och kvällen nu.. Men schysst när gubbarna bjuder igen hela tiden. Annars en kort väder-rapport; Det var ljummet idag med stark vind, som gjorde att man inte svettades alls under cykelturen. Således enbart 1 isglass på vägen, kan detta berott på att Håkan INTE cyklade med mig denna dag tro? Slut på väderleks-rapporten...

They told me I had type-A blood, but it was a typo!
How does Moses make tea?  Hebrews it!
England has no kidney bank, but it does have a Liverpool!

Handskak