GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MCMIV, Thailand

21 september 2014

83,0 kilo - 81,9 kilo (40 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,446



Så här såg dagens moppetur ut för oss, dryga 18 mil, men jäkligt kul faktiskt!!

Äktenskap är det enda krig där du får sova med fienden!


http://adventures.garmin.com/en-US/by/ang-moh-kao/rockie-land-20-09-2014/#.
VB2C-Pl_uSo

Idag lördag 20 september, York ringde på morgonen, och frågade om jag ville haka på med en trip idag ner till Thap Satit, ni vet därnere där den nya Waterparken finns, som ni ju redan sett foton på... Klart jag ville hänga på, det är ju skitskoj att göra dessa turnee´r och dels att ha nåt att göra... York är ju skittrevlig, så bara roligt!! Vi träffades kl. 10.00 borta vid bensinmacken, och drog iväg på väg 225 via Ban Khwaoo rakt ut i ingenstans kändes det som.

Inte riktigt sant dock. Denna väg går ju minst ända bort till Nakhon Sawan, vilket är sina modiga 26 mil härifrån Chaiyaphum. Jag har bara kört denna väg 2 ggr tidigare, 1 gång med Dan och familjen till waterparken, och en gång när jag och Yongan var i Phitsanulokh och hälsade på Anubaan. Men detta var första gången som jag färdades här med motorbike, och det är ju en fullständigt annorlunda, och mycket mer "nära" upplevelse.


Ja man kan ju inte klaga på de lite större vägarna, även om det stundtals dyker upp hål i vägen som lätt skulle döda dig, om du inte HELA TIDEN tittade ner i backen, ja mer ner än framför dig.. Det gäller ju att undvika döden. Men jag tror nog till slut att dessa hål kommer att vinna i det långa loppet..

Vi stannade utefter vägen för att vila "röva" lite då och då, och det behövs ju, fasen va trött man blir där bak efter ett tag. Men milen rullade på, och efter styvt 1 timmes körning så tornade sig bergen upp på bägge sidor av vägen. Jag stannade ganska ofta och tog lite foton för att kunna visa Er. Fan det är ju bara så himla synd att kameran ALDRIG kan ge foton i klass med vad våra egna ögon kan se och uppfatta, DET vore nåt att uppfinna det minsann!




Till slut så kom vi fram til vårt slutmål och det var nåt som hette "Rockieland". En park av nåt slag där man gjort i ordning lite skyltar och lite blommor, och temat bakom alltihopa är alltså stora stenblock, som ligger där liksom utslängda i naturen överallt. Riktiga bjässar! Hade detta varit i Scandinavien, så hade man definitivt sagt att dessa stenblock hade hamnat där p.gr.a, att inlandsisen hade forslat dit dom. Nu vet jag ju inte om ifall det funnits någon inlandsis här, men inget är ju omöjligt.






Hampi skull nog gilla att åka hit!!

Vi vet ju alla, nästan alla i alla fall, att allt "land" och "mark" på jordklotet, har cirkulerat runt jordklotet flera gånger. Så nästan säkert så har geografiskt denna plats "Rockieland" också befunnit sig vid någon tidpunkt, där Sverige ligger nu. Kanske 2 miljarder bakåt i tiden, vem vet... så kanske det funnits inlands-is på den mark som nu ligger i Thailand.. Alltnog, annars fanns här absolut ingenting alls att se, men där fanns en gör-stor skylt i snygga vikingabokstäver "Switzerland", varför, inte en susning, detta är ju Thailand!!


OK det var litet, men kaffe sålde tjejen här!!

Vi satte oss på en liten vägkrok alldeles utanför denna park, och intog en kopp kaffe som smakade skit som vanligt. Varför lär man sig aldrig. Drick ALDRIG vanligt svart kaffe, det finns inte en thai på detta jordklotet, som klarar av att göra en god kopp brygg-kaffe...Men det var en supertrevlig flicka som gick att snacka med i alla fall. Hon liksom alla thaiflickor över 16-17 år härute i Isaan, och omkring ute på landet, är ju med barn eller har redan barn, så ock denna ungdom.

Det är fanimej bisarrt hur snabbt dessa damer blir på smällen. Deras drift att skaffa barn är enorm, och det konstiga i detta jordelivet, ävenledes hemma hos oss i falangland, verkar ju vara att om man är fattig, så kommer man alltid fram till den geniala lösningen ifrån fattigt folk som inte kan försörja en daggmask ens - "Hej, varför inte skaffa ett barn...till..." Så barn har alla här borta syns det i Asien, inte undra på deras befolkningssiffror...


Nu tog plötsligt asfalten slut, och djungeln uppenbarade sig för oss!!!

Denna flicka pekade när York frågade, och menade på att vi kunde ta vägen bortåt för att komma till Chatturat!! Vi körde därför på, och strax steg vägen efter 1 mil uppåt i bergen igen. och det var bedårande vackert häruppe minsann. Utsikten var obeskrivbar, och man njöt att få uppleva denna grej denna lördag. Plötsligt utan vidare spisning,m så stod vi där på en lerväg som ledde rakt in i berg-djungeln. Va fan, vi trotsade vårt sunda förnuft, och körde på dit näsan visade oss rätt in i skogen.


Tapioca, i alla fall ett litet tecken på civilisation...

Och vi var verkligen tålmodiga, men allt eftersom naturen tätnade runt lervägen, och den blev mindre och mindre, och det uppenbarade sig vattenhinder utefter vägen, så blev i alla fall jag sket-nervös.... Dock efter en 30 minuters svettande körning i 10 km i timmen-hastighet, så började det dyka upp Tapioca-fält och Ananasfält och Eukalyptus-odlingar däruppe i bergen. Men lervägen bara fortsatte, och vi fick stanna lite oftare nu, för i takt med att km-antalet bara steg, så ökade också sanden som dom lagt ut på lervägen.

Fanskapen hade lagt ut nåt som liknade den sand som ni ser på en söderhavsö eller på stranden i Phuket, eller Krabi, ja ni vet. Så när man körde motorbiken, så slirade man precis hela tiden, och man är på gränsen att gå omkull precis hela tiden., Jag vågade köra max., 5 km i timmen bara, för ramla med min gamla kropp var nog inte aktuellt..

Vi kom fram till 2 st gäng med thai som jobbade på fälten och hade vilopaus under 1 träd, och de pekade och log. Ingen av dom hade en aning om sträckor, alltså hur många km vi snackade om, och ingen av dom var kapabla ens att förklara vänster eller höger....

Med hjälp av gäng 2, samt en sleten kass ofungerande GPS som York hade, så kom vi ut ur djungeln 13 km senare och 2 timmar senare... Asfalten såg ut som en hägring, en lycklig hägring, och det var ett rent nöje att börja köra 60 km i timmen igen... Men jag kan ju skatta mig lycklig att York kan göra sig förstådd på detta språk. Rent finurligt bra är han på att tjöta med de infödda!

Vi körde sedan i grymt tempo nerför bergen, och 4 mil senare så ankom vi till en ort som jag är lite osäker på vad den heter, men den ligger runt 2 mil ifrån Chatturat, och troligtvis heter den Ban G. nånting!!


Fantastiskt folkslag det här. Arbeta ihjäl sig, det konceptet fins ju bara inte här....

Där blev det till att äta en helt underbart grillad kyckling, den var så god så jag köpte en extra. Priset var dock inte upplyftande alls, tanten tog 155 baht (SEK;: 33:-) för kyckling-fanskapet, och det är la nästan lika mycket som hemma i Sverige tror jag!! Men det var en njutning efter äventyret uppe i bergen bara att sitta där, och skoja med alla runt omkring, och äta den goa maten...

Det blev medtag på den andra kycklingen, så Jai får av mig här hemma, hoppas hon uppskatta det i alla fall!! Vi åkte sedan vidare de 2 milen in till Chatturat, som ju ligger utefter väg 201, som ju i sin tur går upp till Chaiyaphum 3,6 mil senare.


Fika-stället i Chatturat, snyggt och fint ställe, men tomt som alltid. Tydligen bara i drömmarna hos vissa falanger i isaan, så skall dessa ställen vara fyllda med lyckliga thai, som förnöjsamt dricker sitt dagliga kaffe!!

Vi tankade motorobiksen för sista gången, och tog en härlig kopp Java. Jag tog en kall mocka med mängder av socker i, plus en bakelse, och livet lekte och solen stekte.... Sedan blev det till att dra hemåt, och de 3,6 milen gick ganska snabbt, eftersom jag drog upp moppen i dryga 80 km i timmen hela vägen hem.

Jag kom hem och duschade av mig all trötthet, och sedan gick jag ut och kollade, vi hade sjuttanimej totalt sett kört nästan 18 mil denna dag.... men jösses va kul det var!!! Sitter nu med en nyinköpt flaska Cocosnöts-Rom som jag handlade in på MAKRO just nu, och jösses va gött det är att sörpla i sig ett glas av detta med is i!!! Slutet gott allting gott, kolla länken ovan, så får ni se kartan, och lite detaljer från denna färd.....

Handskak

Chaiyaphum MCMIII, Thailand

20 september 2014

83,2 kilo -  (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,439



Att vara oskuld är inte värdighet, det är enbart brist på tillfälle!!

Bara för skojs skull, så fann jag ut var våra utskrivna svenskar befinner sig i världen. Det fanns så enormt många ställen och länder att titta på, där man alltså kunde finna oss svenskar, så jag nöjde mig med att stoppa med listan när vi kom ner, och fram till landet Thailand, se bara:

Här bor de svenska utlands-pensionärerna

LAND 2012
Finland     45 091
Tyskland  17 373
Norge       10 289
Danmark    9 952
USA           6 193
Spanien     6 062
Grekland    4 917
Frankrike   3 213
Storbrit.     2 768
Italien        2 746
Österrike   2 452
Schweiz     2 375
Kanada      2 364
Australien  1 558
Serbien      1 219
Holland      1 150
Kroatien        844
Thailand       774

Jag i min enfald trodde nog att vi var bra mycket fler än 774 här nere, men så kom jag att tänka på ordet ”utskrivna”. Ja visst finns det mängder av fler svenskar här, folk som kommer ner och bor här 6 månader på året, ja det är ju ganska många, och så folk som jobbar 4 veckor och bor här 4 veckor och varvar detta hela tiden, finns ett flertal sådana också. Så jag vågar nog lova att här finns nog runt omkring i krokarna, åtminstone ett par 3 tusen tror jag!!

Noterade också på listan, att samtliga länder som nämns där, så har antalet utskrivna bofasta i alla de länderna, stigit från 2011 till år 2012... Det fortgår och pågår alltså en utvandring av oss svenskar ifrån Sverige. Den enda önskan som man ju har, är ju att det inte enbart är svenskar som utvandrar, utan att det också döljer sig en kraftig andel av alla de som invandrat, och inte kommit tillrätta i Sverige alls., DEN utvandringen anser jag vara skitviktig!!

Jag sitter och tänker på och funderar på, vad egentligen de utskrivna bofasta människorna här i Thailand sysselsätter sig med till vardags... Jag vet ju om sysslolösa stillasittande typer hemma i Sverige, som lever sina liv fullständigt i sovrummet, vardagsrummet och köket och emellanåt toaletten, och sedan inget mer. Man hoppas ju innerligt att dessa människor nu då fått chansen att komma ut i livet, och träffar människor. Jag undrar vad sysslar folk i allmänhet med för att få vardagen att gå...

Jag pratar nu inte om det där löjliga snacket om att man ”pratar med sin fru” 4 timmar per dag.. DET räknas fan inte... Har man inget bättre för sig, så är det nog dags att ”skärpa te sej”, som Kålle sa!! Jag tycker ju själv att egentligen finns det inga dumma hobbies t.om. golf funkar ju stundtals, och man kan lunka runt där, och slå ihjäl många timmar per dag, en god hobby tycker jag.

Ja, jag själv cyklar ju och sitter vid datan och umgås med mina vänner, så det är ju också ett sätt... Vad finns det mer för hobbies att göra här nere då??? Ni som drömmer och kanske kommer till skott senare i Era  liv, vad skulle ni kunna tänka Er att ha för hobbies då????

En sista sak, sedan en tid tillbaka nu, och vi snackar ju september, så har vattnet varit på gång. Jag har väntat i veckor nu på att överskottsvattnet som vanligt skall drälla ner ifrån nord och ifrån bergen ända hit ner till Chaiyaphum, istället läser jag om att vattnet har tagit alternativa vägar än de vanliga, förvånad?? Nä egentligen inte.



Thai spenderar ju en del pengar när de ibland får tummen ur röva för att fixa vattenproblemet. Vad gör man då, jo då gör man precis samma som doktorerna här gör med kropparna de är satta att fixa till. Max fixar symptomen på vattnet, och icke orsaken. Så vatten kommer till en ort. Man spenderar ut en massa pengar och dirigerar vattnet förbi den orten, så det inte skall bli för stora skador....

Byarna och städerna utefter den nya rutten med de biljoners biljoners liter vattenmassor, de finner nu plötsligt efter flera hundra års torka att de står i meterhögt vatten. Men grannstaden som "fixade" sitt problem skiter högaktningsfullt i den ekvationen... Så nu har Thailand ett antal städer och provinser som "fixat SITT problem", istället så har lika många ANDRA och nya städer och provinser fått problemet på halsen....

Tänk om det kunde bli en hjärnornas kamp här i Thailand någon gång! Tänk om de kunde göra en handlingsplan ifrån NORR för fan därifrån vattnet kommer, gräv  upp nya flodfåror, dirigera vattnet dit, och se till att fixa problemet som vilken annan nation som helst... Seckla jönsar det finns i detta land, och dom är alla satta att styra landet tydligen..



I alla fall, vattnet smyger sig nu på, inte som de förra åren, då kom det nästan inom 2 dagar och så var det knökfullt och översvämmat överallt.... Nä nu smyger det så sakta, enormt sakta, och man känner sig säker och allting är OK. Men stannar man cykeln och verkligen tittar, så ser man att floden har stigit till breddarna..... att vattnet ligger kvar i stora sjöar ute på risfälten lite varstans, och man hör och ser ett otäckt antal små pumpar som suger och pumpar ut vattnet ur risfälten för att rädda så mycket som möjligt av risskörden....

Men det är otäckt hur lugnt det är, och hur lite oro det är.... Ingen verkar bry sig, precis som vanligt, viktigare att ha party på kvällen, och sova på dagen, än att jobba och rädda sina risfält tydligen.. Jaja, inget nytt under solen i Thailand, Jag själv kanske skulle slappna av mer och skaffa den latmans-attityden.....

Ja här går man verkligen "hand i hand" med sin favoritmaträtt, grodorna. Även grodorna är ju ett förnöjsamt släkte. Dom ser ju framgång och kopulering när det regnar och översvämningen startar, så inga problem...Ta det från den positiva sidan, om 25 år är vi ändå döda, så skit i problemen bara....I värsta fall, om för mycket vatten  och inget ris, så får väl barnen våra rycka in.. lycka till.....

Handskak

Chaiyaphum MCMII, Thailand

19 september 2014

83,1 kilo - 82,1 kilo (31 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,493




A wife is a sex object. Every time you ask for sex, she objects.

Det har ju varit ett himla tjöt nu, både ute i verkliga livet som inne på olika internet-forum om politik och hur illa det är ställt i våra olika hemländer. Alla domedagsprofeter skroderar och berättar hur illa ställt det är överallt, och mer precis hemma i Sverige då. Det pratas kanske absolut mest om invandringen till Sverige.

Jag själv måste ju hålla med där till det mesta, dock inte håller jag med de värsta typerna som är rent hatiska mot folk som kommer till Sverige, oavsett vilka det är, och kvaliteten på dom som kommer. Vi MÅSTE helt enkelt ha en invandring, men jag anser att vi MÅSTE ha en SUND invandring, och inte den jävvla PK-inriktade, och livrädda att "säga-vad-man-tycker-om-invandring" politiken...

Jag hatar den stilen där man faktiskt ger bort sitt egna hemland, och är inte det rent förräderi, ja då vet inte jag vad förräderi är. Problemet som jag ser det, är nu att västvärlden till stora delar har gett efter för kärringpolitik, och har kärringar i alla möjliga olika befattningar ÄVEN där dom absolut inte borde vara.... I alla fall inte om vi vill ha en värld som vi känner igen, och som vi känner oss bekväma i.

Jag anser att en perfekt värld är en värld där man känner igen sina fiender, man vet var ens hemgränser går någonstans. Det här jäkla urlöjliga tugget som alla kärringar innerst inne tror på, och tjötar mycket om, och också lurar med de mesigaste gubbarna på. Alltså kärring-gubbarna som alltid bär kjol både mentalt, och antagligen i smyg hemma, alltså att jordklotet, och hela vår värld skall bli 1 värld, och ett enda stor land, utan gränser alls egentligen, och bestå av enbart lyckliga människor av alla de färger och kulturer..

Att tro på en sådan utopi är barnsligt, och vittnar mest om en otroligt dålig utbildning, otroligt dålig insikt i det mänskliga intellektet, och dessutom så undrar man över dessa människors avsikter. Är deras ideologi egentligen bara ett utslag av deras egna brist på tapperhet, lojalitet och mod i största allmänhet. Är dom egentligen bara fega stackare, som inte vågar ta strid och blod, för att försvara något som tillhör deras egna hemland.

Detta fenomen som alltid yttrar sig bland alla människor, i alla nationer, alltså "Quisslingar", är det DET som det egentligen handlar om. Ni vet när tyskarna marscherade som värst under 2:a världskriget och dominerade hela världen, men mest Europa. Ja vad gjorde dom mest fega och räddhågsna då? Jo då bildade man i smyg små tyskföreningar. Hade tyskmöten, och bar i smyg medaljer och dylikt, som visade deras lojalitet gentemot "Det tredje riket".

Norrmannen Quissling fick för all framtid ge namn åt dessa förrädare, men tyvärr så har ingen modet längre i Sverige att namnge uslingarna, som numera ger bort allt vi äger och har. Jag kan bara inte fatta varför man är så pass barnsliga och naiva, att tro att vi har råd och pengar att ge bort såpass mycket som vi gör, och jag skulle gärna vilja veta det yttersta motivet till att vi gör på detta sättet.

Varför importerar vi människor till Sverige, när vi inte har arbete och bostäder till våra egna svenska medborgare. Varför tar vi hit människor och sätter dom på bidrag, och låter svenska medborgare komma på undantag. Och också så urholkar man nationens ekonomi fullständigt. Leva på "lånta fjädrar" är ett gammalt uttryck som jag tycker passar bra in i sammanhanget.

Nu finns det så många PK i Sverige, och uttrycket PK (politiskt korrekt) nämns nästan inte längre eftersom de flesta är av den kalibern....Hedern och idealen som fanns förr är borta. Kärringarna i samhället tycker naturligtvis att det är bra. Krig är dåligt säger dom, och öppnar gränserna. Och gör därmed en insats för världsfreden. Vad man egentligen gör är att man fullständigt förråder den mänskliga rasen. Och man förråder den egna "stammen".

Jag själv sätter mig ner och funderar i banor som kärringarna hemma i Sverige gör. Alltså jag försöker att se ett jordklot med alla dessa människor, plötsligt skulle ge bort allt de äger till...vem då.... Hur skall man fixa till 1 värld, ett folkslag och ett jordklot, utan nationsgränser.... ALLA är vi "djur" för de av Er som så lämpligt kanske har glömt det, och detta ligger i hela vår natur, vi rutar in "vårt" område, vårt revir illa snabbt. Så VEM skall ge bort VAD.. Om det skall vara rättvist, så skall alla ge bort sitt, och detta funkar tror vi, hahaha naiva stycken... Eller bara fega stackare, som inte vågar stå upp, och slåss för sin sak??

Vi har alltså ett jordklot utan gränser, men det kommer att börja med att folk av samma "sort" kommer att gå samman, precis samma som när folk börjar umgås idag med varandra. Det kan vara att man trives tillsammans, eller det kan vara att man ser likadana ut, eller att man delar samma utsikter.. Efter ett tag, så kommer man garanterat att inhägna ett område som visar att här bor "VI", och hit är inte ALLA välkomna att klampa in...

Ja och när den grejen har börjat, så är vi utvecklingsmässigt snart i det läget som stenålders-människorna var när det gällde att "bilda" stammar som ägde jakträttigheterna eller jordbruksrättigheterna på ett visst område... Snart nog så kommer lite starkare "hövdingar" att uppenbara sig på marknaden, alltså nya Sten Sture, Birger Jarl o.s.v. och snart börjar dessa hövdingar att inse att de vill ha "MER", de vill ha ett jätteområde att styra över istället.

Och det dröjer inte länge förrän man har bildat ett land och en nation, och gett det ett namn.. Snart nog så kommer detta att sprida sig, och jordklotet kommer återigen att vara exakt som det är idag. Alltså 3-400 olika länder, med tusentals olika dialekter och språk, och folk är olika ifrån svartaste svart till gulaste gul till rödast röd..

Så då undrar jag? Vem skall hindra denna utveckling. Skall vi ha kvar makten fast mer koncentrerad, skall vi ha en världsledare då? En endaste världsledare som alla gillar, som alla förstår, och som delar alla människors ideal på denna jord.... Nä jag säger bara till alla dumma naiva kärringar, glöm det där tugget.. Ta hand om det som vi har istället och fokusera på att Sverige, och dess medborgare får det så bra som möjligt. Men inte sälja ut oss.

Kan vi få tillbaka idealet, där man är stolt över Sverige, stolt över svenska flaggan, och stolt att säga till en annan människa när man är utomlands - "Ja jag är svensk". Och bara genom att titta på oss och vår stolthet, så kommer utlänningen att gilla Sverige och gilla oss. INGEN människa på denna jord gillar människor som är förrädare, och dom hatar människor som säljer ut sin egna stam, och sitt egna land.

Dags att stänga gränserna för denna hänsynslösa införsel av människor, som vi fan inte har någon användning för alls. Vi har för många redan nu, så låt oss göra oss själva en stor tjänst. Och det är att ta hand om alla våra invandrare, och ge dom en så bra framtid som möjligt, med bra utbildning, och helst arbete åt alla, och vettiga bostäder. Men för helvete ställ krav på dom, annars får dom flytta vart i hillvitte dom vill.

Ställ krav på dom, dom skall vara, och bli svenskar så snabbt som det bara går...De får gärna vara stolta över sitt ursprung, men vi måste veta att "smäller det ute i världen", så måste vi vara säkra på att dessa utlänningar som bor i Sverige, kommer att vara lojala mot oss." Och slåss på vår sida... Jag för min del känner mig högst, och VÄLDIGT tveksam till otroligt många av dessa måste jag säga!!

En följd då som sagt var till vår övergenerösa och fullständigt tankelösa asyl och flyktingpolitik, är att vi har en pissedålig ekonomi i Sverige, Vi har urholkat alla och allting som byggts upp tidigare. På toppen av detta så får vi höra hur ekonomiskt katastrofala alla pensionärer är, och hur många dom är och blir!!

Man berättar att med andakt, och nästan stolthet i rösten, att pengarna till pensionärerna kommer att sina och ta slut snart. Men vad vi aldrig hör är att "bidragspengarna" hemma i Sverige snart skall ta slut. DÅ finns det att ösa ur, eller att låna till. Det som jag personligen finner ganska intressant här med denna grej, är att den första gruppen av människor har jobbat "ihop" sina stålar" medans den andra gruppen inte har gjort ett skit oftast för sina pengar.....

Så ta hand om dom vi har nu, men sätt stopp nu för fler.... Förutom kanske när svenskar gifter sig, eller adopterar, och sådana vanliga saker. Men flykting-importen måste sluta NU och HÄR!! Skjut mig då, men det är min åsikt.....Det var bättre när man känner igen världen, och dess värderingar måste jag säga..

Man säger att män är ifrån Venus och kvinnorna är ifrån Mars. Kvinnorna har lämnat diskbänken för gott nu, och deltager ute i världen. Problemet är att "Man kan ta kvinnorna ifrån diskbänken, men man kan INTE ta diskbänken ur kvinnorna", ÄR DET DÄRFÖR JAG INTE KÄNNER IGEN VÄRLDEN IDAG OCH DESS VÄRDERINGAR???

Handskak

Chaiyaphum MCMI, Thailand

18 september 2014

83,8 kilo - 82,5 kilo (24 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,465



Klädd för Immigration-besök!!

När jag föddes, så fick jag valet att antingen få en stor “snopp” eller ett gott minne.... Jag kommer sjuttan I mig inte ihåg vad jag valde!!!

Imorse bar det då av återigen upp till Khon Kaen, och jag hade på hjärtat att fixa till mitt årliga uppehållstillstånd SAMT min 90 dagars-rapportering igen. Hade också i tankarna att ge Thailand en sista chans att skriva på och stämpla mitt "levnads-intyg", vilket jag ju haft välderliga problem med här i Chaiyaphum. Ingen vill ju hjälpa till alls. De har en jävvla inställning, och orkar fasen inte ens läsa pappret man lämnar fram...

Vi tog som vanligt 06.30-bussen till Khon Kaen och allting flöt på bra. Jag ville inte äta ett någonting, jag vågar ju inte för allt smör i Småland locka fram "skitlusten" genom att käka frukost, så det gällde att lura kroppen. Anledningen är helt enkelt att toaletterna är så grymt svinaktigt äckliga överallt där jag passerar.

Alltså busstationen och Immigration-stället, så jag klarar inte ens att gå in där och pissa. Rena rama svineri-ställena... Men thai gillar det tydligen och trives därinne, men som falang så blir man så äcklad så man får nästan skit och pinkeri-stopp i kroppen.

Jag avstod frukost och drog i mig ett äpple, men det funkade grandiost måste jag säga. Vi kom fram till busstationen i Khon Kaen kl. 09.15 cirka, och det första vi gjorde var att leta upp en foto-shop, jag hade missat helt att jag måste ha nya passfoton. Hittade snabbt en, och de ordnade foto på dryga 7 minuter bara. 12st kostade mig dryga 120 baht (SEK: 24:-). Vi hoppade snabbt på en tuc tuc som tog oss upp till Immigration, in där och kom direkt fram till disken......

Killen var supertrevlig i alla fall, och jag var underdånig förstås. Han processade mina dokument och pass ganska snabbt, och allting gick bra. Jag kom sedan till mitt levnadsintyg, och han blev genast störtbekymrad, och ville faktiskt inte skriva på. Gav ingen anledning, och lyssnade INTE på mig när jag försökte förklara. Blev istället förbannad på mig när jag förklarade, och visade det också tydligt. Jag bad att få tala med hans chef, vilket gjorde att hans ansikte förvreds i en extra ful grimas.

Han reste sig sur som sattan kändes det som, och pratade själv med sin chef, lät mig inte få en chans att prata och förklara vad detta handlade om. Kom tillbaka efter 30 sekunder, och sade bara på thai till Yongyut, att dom inte vill skriva på ett sådant papper. Och sedan var det klart med det. Vi reste oss, jag log som vanligt och visade tänderna, och alla var glada när vi gick, och jag hade inga nya ovänner där på immigration, vilket man ju skall undvika i det längsta..

Utanför väntade vår Tuc tuc gubbe och körde oss tillbaka, vi had 10 minuter tillgodo när vi kom dit innan bussen skulle avgå. Tuc tuc-killen villa ha 240 baht för tur och retur-resan och det är ju ett kanonpris tycker jag faktiskt... Jag uppskattar resan till drygt 16 km t/retur och hans väntan där var drygt 30 minuter....Så 16 km och totalt i tid för hela resan blev nog 1 timme, och att det kostar SEK: 55:- är ju bara grandiost gött!!

Bussen gick snabbt hem till Chaiyaphum, och man  var ju nu verkligen hungrig. Men jag kände att jag nog skulle klara detta med skiteriet, om jag bara avstod mat på nerresan. Vi kom till Chaiyaphum kl. 13.00, och jag körde direkt till "Number 1 bar", och där så käkade jag en hamburgare med bacon till, och jösses va gott han hade gjort den.... Vi kom hem till vårt hus kl. 14.00, slog på datorn, och nu så såg jag i inboxen att jag hade fått svar ifrån ambassaden i Bangkok.

Denna så strikta ganska ovilliga ambassad, som först visade framfötterna tyckte jag i september förra året, när de med rekordfart fixade Yongans VISA till Sverige. Nu låg där ett mail, jag läste det med stigande förvåning, och det var glädjetårar som nästan trillade nerför kinden på mig.

De skrev att för denna gången och under dessa omständigheter, så kunde jag posta ner levnads-intyget, så skulle dom skriva på det. Dom visste ju sedan mitt förra besök att jag verkligen var i livet... Så nu slipper jag kånka mig ner till skiten i Bangkok, utan nu får posten sköta detta framledes.

Konstigt men ibland får man tillbaka tron på människan.. Och det där som amrisarna kallar "even Steven", alltså att allting i livet jämnar ut sig, det märker man gång efter annan hur sant det är. Tänk bara på all skit man fick av de thailändska myndigheterna här i Chaiyaphum och Khon Kaen, och nu då så mycket plus ifrån ambassaden.... Ja denne fiktive kille "Even Steven", han utmärker sig i våra liv vill jag lova!!

Handskak

Chaiyaphum MCM (1.900), Thailand

17 september 2014

82,3 kilo - 82,0 kilo (25 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,46



Thai-polis, några krav på fysik och längd finns inte här... Man använder dessto friskare pistoler och gevär istället, för att kompensera antar jag!!

Forts. från förra kapitlet.. Han pratade med 3 st olika polismän därinne, och alla skakade på huvudet. Han kom tillbaka, satte sig och bläddrade fanimej i passet igen, under säkert 5 minuter, sedan började han plötsligt hålla tal till Yongyut. Fanskapet slutade inte att prata, han höll på säkert i minst 10 minuter att tjöta oavbrutet. Och allt han förklarade med 10.000 ord, var ett vi måste åka hem, översätta dokumentet till thailändska, komma tillbaka med vår by´s ”hövding”, eftersom han är den ende i byn som har förtroendet hos alla myndigheter.

Dessutom, så måste vi också i tillägg ha med oss Yongyuts föräldrar som vittnen. Men säger Yongyut lite försiktigt, dom bor i Nong Bua Daeng, runt 7 mil härifrån... Polisen struntade fullständigt i det!! Så polisen gjorde alltså inte ett skit för att stämpla, och skriva på ett ynka dokument, utan struntade bara i att hjälpa!! Vi åkte hem, och jag var jävvligt sur på Thailand, och dess stupida befolkning. DETTA är alltså effekten av deras utbildningssystem, deras inställning till utlänningar, och sedan tänkte jag ytterligare ett steg.

Gud förbjude OM det helt enkelt är på detta sätt. Jag lät tankarna rulla runt i huvudet. Tänk om anledningen helt enkelt är, att militären har satt på tumskruvarna på alla offentlig-anställda, och förbjuder dom att vara korrumperade, och kräva eller ta emot mutor. De anställda vet att militären inte lägger fingrarna emellan om de märker att folk skiter i deras reglar och lagar.

Så dom vågar inte alls i samma utsträckning längre kräva eller ta emot mutor, inte alls i samma utsträckning!! Och i och med att denna extrainkomst är borta, så är deras sista motivation att vara generösa, och service-minded helt borta. De resonerar helt enkelt - ”får jag inga stålar, så tänker jag inte göra ett skit för att hjälpa”... Jag tror faktiskt att detta är anledningen, ty under mina tidigare 6 år, så har jag inte haft problem på något enda ställe, men nu är det stopp med hjälp precis överallt...

Det skall bli intressant att ta med sig detta dokument på tisdag, när vi skall upp till Khon Kaen för min årliga förolämpning sorry förlängning, av mitt uppehållstillstånd. Och se om immigration ställer upp på att stämpla och signera, och bekräfta att jag lever och inte är död... Gör dom inte det, så är jag hänvisad till att åka ena jävvla 680 km för att få en sketen stämpel på svenska ambassaden i Bangkok.

Efter jag började skriva detta, så skrev en kille till mig, och sade att jag kanske kunde kolla med turistpolisen och be dom att hjälpa!! Visst kanske skulle kunna gå? Men turistpolis i Chaiyaphum. Här finns inte en turist, och har aldrig heller funnits en turist i denna hålan. Sedan kom jag att tänka på.. Fan om man skall få ut försäkringspengar t.ex. på en livförsäkring, vem går man till? Jo doktorn så klart.....

Men undrar om nationen Sverige godkänner en stämpel, och en signatur ifrån en läkare?? Kanske jag skulle skriva till myndigheten i Sverige, och fråga om jag kunde få istället stämpel och signatur av BÅDE en läkare OCH en advokat. Jag har ju bägge dessa inom räckhåll...!!

OK nu har det passerat 1 timme, och jag har faktiskt mailat både till Sverige och frågat om läkare plus en advokat kan intyga, och dessutom mailat ner till Svenska Ambassaden att få lov att posta till dom, men jag vet at dom aldrig går med på det, den servicen till svenska medborgare finns bara inte....

Idag lördag 13 september 2014, så hörde jag plötsligt slide-dörren braka till ute i vardagsrummet. In stövlade Soda helt plötsligt. Det var ju tidigt, 07.15, så Yongyut och Namkaeng sov ju sin skönhetssömn fortfarande. Jag trodde han kom för att spela på datorn som han gör stundtals...

Det börjar alltid med att jag förbjuder honom att ge fan i att ladda ner en massa software för de olika spelen,  dessa ”sökningar” han gör, och dessa software han laddar ner, är rena rama mardrömmen för min dator bland allt skräp här i Thailand, och är så fyllt av spamware, baciller, bakterier och virus, så det är nästintill ogörligt för en oteknisk gubbe som mig att rensa ut det efteråt...

Soda säger alltid - ”yes uncen”, och så kör han på, och när han åkt tillbaka till sin mammas hus igen efter ett par timmar, så brukar jag kolla, vis av erfarenhet, och finner då all skiten inne i datorn, så bort med spelen, och rensa i kontrollpanelen, och sedan scanna av datorn... Hittills funkar det, men jag känner att datorn har börjat sacka lite grand, så där ligger saker och gror, och jag är inte mannen att finna eländet, som gömmer sig i de djupaste hålorna tror jag!!!

Soda tog sedan Yongyuts hjälm utanför när han skulle åka. Jag tog tag i hjälmen och frågade vad han höll på med.... Jo berättade han. ”Jai” hade tagit hans hjälm när hon åkte ner till farmen, vilket alltså är Spritmagisterns ställe, Syster Baloo´s make ni vet... De kallar den ”farmen”, för där finns ju deras risfält ,och grisfarm och lite ”kossa mu”.

Har du frågat Yongyut? Sodas ögon höll på att hoppa ur skallen på honom. - ”Soda, when you come here, you cannot take things and not asking us first, ok?”. Soda konfronterad är väl som en thai kon fronterad, dom känner sig rent ut sagt olustiga. Problemet med thai finner jag, är att dom tar sig själva så fruktansvärt på allvar, så det är osannolikt faktiskt.

Konfrontera en thai och du kan bli dödad, ja det är väl det yttersta och värsta du kan råka ut för, så lite överdrivet, även om det händer tydligen regelbundet här. Soda har ju ”rättat in sig i ledet” numera efter drygt 1,5 års boende ensam med sin mormor i mammans hus. Skolan impregnerar ungarna allt vad dom kan förstås, och inplanterar den thailändska kulturen, och dess sedvänjor i ungarna alltifrån pre-school.

Sodas reaktion var väntad, och det enda jag kunde göra var att stirra tillbaka på honom, och bryta ner honom. Jag fick honom att titta bort och säga - ”yes uncen” när jag förklarade att han aldrig får ta någonting härifrån utan att fråga. Fan jag vill nu inte ta detta längre med honom , det får räcka med dagens lektion. Jag kunde ju fortsatt, och sagt till ungen att sluta och komma och riva i kylskåpet, precis som om han bodde här... Men det får räcka han ju är ändå lite familj, så en sak i sänder tycker jag nog!!

Soda berättade sedan en sak som inte precis får mig att stå i givakt för Thailand, och dess stupida kultur i vissa fall. Han berättade att han måste ha hjälmen just idag lördag eftersom dom hade en extra dag i skolan, och lärarna på skolan är stenhårda berättade han. Jasså frågade jag, vad menar du.....??? Jo om vi inte har hjälm på oss när vi kommer med våra mopeder till skolan, så blir dom förbannade, och man får en massa skäll och föreläsning!!

Va bra tyckte jag, och vad säger dom att du kommer med moppe till skolan då? - ” what uncen”?, ja hur gammal är du nu, undrade jag?   - ”fourteen uncen”... - ”Do you have a driver-license”? No I am fourteen......... - ”So  what is your tecaher saying to you children when you come, and drive motorbike and have no license”??  Nothing, they dont care.... - ”So they care if you dont have a helmet, but they dont care if you not have a license”??? Good job Thailand....

Så ni thailands-romantiker, som fan inte klarar av att så något negativt, här har ni ytterligare en go grej som ligger som en jävla varnagel i ögat på den thailändska kulturen..... Eller så är detta bara en lögn påstått av en halvsleten falang uppe i Isaan!!! Bara välj!!

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXCIX, Thailand

16 september 2014

82,3 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,459




Idag 12 september 2014, så gick jag med Yongyut till amphue för att dom skulle skriva på och stämpla mitt levnadsintyg, som ju myndigheterna kräver ifrån oss utflyttade svenskar. Klart dom vill ju veta om vi lever eller är döda. Vi har ju gått dit de tidigare 5 åren här i Thailand, och det har löst sig med lite förklaring och muta, och vips så stämplar dom signerar och daterar och så är det klart.

Denna gång så kom vi tidigt, klockan var 09.30, och det var redan fullt av folk därinne på kommun-kontoret. Det blev snart vår tur, och Yongyut förklarade i vanlig ordning vad vi behövde ha ifrån dom. Och som bevis på att jag inte var död, utan levande, vilket dom skulle intyga med sin stämpel och signatur, så stod jag där framför dom leende. Som bevis på att det var JAG som stod där leende, så fick dom:

Mitt pass, mitt thailändska körkort, min thailändska husbok samt Yongyuts thailändska husbok. Folk bakom disken bläddrade i säkert 5 minuter fram och åter i mitt pass, och min husbok, och riktigt funderade. Detta räckte dock inte till denna dag, utan det visade sig fast ingen erkände det, att INGEN av alla dom anställde kunde varken prata, och än mindre läsa engelska. Samtliga av dom har dock haft engelska i skolan i minst 7-8 år, MINST!!

Damen bakom disken som hade varit runt hela kontoret och pratat, och också bläddrat välderliga i mitt pass, sade till slut att vi måste gå och översätta mitt engelska papper till thailändska. Och sedan måste vi skaka fram 2st vittnen. Vittnen till vadå? Att jag levde? Att jag hade uppehållstillstånd? Att jag hade ett pass? Eller att jag hade ett thailändskt körkort? Allting det som stödde att jag var jag, och att jag levde.

Vi kom helt enkelt inte längre, utan stapplade ut ifrån där rent utmattade. Yongan ville mest åka hem och ge upp, den vanliga thaistilen. Alltså säger överheten nej, så är det nej, och lika bra och strunta i det... Nu har ju inte jag den lyxen, att jag kan uppföra mig som en thai och bara ge upp. Ge upp hela mitt liv, bara för att jag inte kunde få ett levnadsintyg undertecknat!!

Så jag fick säga till Yongyut att nu åker vi ner till polisen, så får dom skriva under istället, det är helt OK med Sverige.. Bra tyckte hon också, så åkte vi dit ner. Kom in i en stor väntsal, och där satt nog 10 poliser vid egna skrivbord utefter väggarna, och varje kille hade en skylt framför sitt skrivbord. Där stod Parkeringsproblem, där stod Complaints, och där stod inbrott och stöld o.s.v.

Vi blev snabbt visade till en gubbe, som bläddrade i passet en stund, och gav sedan upp, pekade på en kille, som stack blixtsnabbt ifrån sitt skrivbord när han såg mig, falangen. Vi tittade sedan åt sidan och såg en leende polis sitta vid disken med skylten ”Complaints” på¨. Vi stegade dit, och han började bläddra i passet en bra lång stund, under tiden som Yongyut säkert för 6:e gången denna morgon upprepade allting igen, om vårt ärende.

Killen reste sig plötsligt upp och sade, att han skulle kalla in en kollega som tydligen satt på utsidan och solade sig, han skulle tydligen kunna engelska, stod det i hans anställningspapper. Efter 5 minuter så kom han in igen, kollegan kunde ingen engelska visade det sig när det kom till kritan. ”Vår” kille tog då fan i hågen, och stapplade uppför trapporna till 2:a våningen, kanske cheferna satt där uppe.

Vi väntade nog i runt 15 minuter, och sedan kommer killen ner till oss igen. Han meddelar helt kort - ”Vi sysslar med kriminella här, trafikbrott, inbrott och narkotika, vi sysslar inte med att underteckna papper. Och sedan så skickade han ut oss i kylan, de sket fullständigt i att serva allmänheten. Han pekade dock för Yongyut på ett hus 100 meter bort, och sade, pröva där!!

OK vi  tänkte, varför inte.. Vi är här och nu på plats, vi försöker... Vi  gick dit och en gubbe som såg ut som en städare eller vaktmästare tog pappret Yongyut hade i handen, och började förklara att det inte var hit vi skall alls, så vi kunde lika gärna ge oss iväg. NU var jag förbannad lite grand, kände att det kokade i mig, sade till Yong mitt i hennes samtal med denna fjant,        - ”Yongyut, skit i den gubben, han är städare här”, sedan tog jag rappt tillbaka pappret ur hans näve.

Han stirrade på mig och jag stirrade tillbaka, varefter han vände på klacken och gick. Vi stegade då in i huset, och kom in i ett rum som hade 12st T.shirt-klädda poliser därinne. Utav de 12, så hade nog 4st datorer, alltså datorer ifrån 1986. Stora burkar som slutade att säljas för 15 år sen i Sverige tror jag!!

Samtliga såg jätteglada ut att vi kom dit till dom. De log och plockade fram 2st stolar, och jag kommer ihåg att jag tänkte        - ”härliga tider, ljuvliga tider, detta kommer nog att ordna sig nu, fan det är ju bara en stämpel, en signatur, och en sketen datum, så är vi härifrån”... 

En polis i T-shirt kom och satte sig mitt emot oss, Yongan förklarade nu för 8:e gången ärendet, och polisen började med en bekymrad min att bläddra i mitt pass, i min husbok, i yongans husbok och kikade på mitt thailändska körkort. Forts. nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXCVIII, Thailand

15 september 2014

82,2 kilo - 81,3 kilo (36 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs:  4,446




Utsikt uppe i bergen

Så var det dags återigen för en lördagstur med mig och York, och vad som stod på agendan för dagen var att ta 201:an nästan upp till Khreng Khro, käka vid sidan av vägen-restaurant där, och sedan vidare in och fika hos Nought och hennes 2 tvillingdöttrar. Vi har ju varit där flera gånger, och jag tror nog att våra besök är ganska populära hos dom. Jag har ju känt dom alltsedan 2008 när hon var ihop med Peter.

Ni vet tysken som hon jagade ut ur sitt hus med en machete och ändade deras äktenskap på det sättet. En helvittes stark kvinna som man inte sätter sig på. Peter tysken försökte ju sig på att pippa en dam i Chaiyaphum (Siam River), och det tog väl 10 minuter, så visste Nougt 4 mil bort om det hela. Hennes mosters dotter jobbade där på hotellet.

Så de 4,2 milen upp till Khreng Khro betydde ingenting tidsmässigt. Hon fann ut, och när han kom hem färdig-duschad, så åkte han ut, utan pardon..För att aldrig mer få komma tillbaka till sitt 5 miljoners-hem i Khreng Khro. Kanske man kan säga att han förtjänande denna behandling!!


Utanför Coffeshop Europa, bakom kameran ligger vattendammen inne i Khreng Khro, väl värt ett besök, rekommenderas varmt..

I alla fall, vi fikade via en god falangkopp kaffe (bryggkaffe förstås), plus att tvillingdöttrarna har lärt sig att baka kakverk till kaffet. Så vi käkade varsin bakelse, som smakade riktigt bra, precis lika bra som man kan förvänta sig utav en 60 kronors bakelse hemma i Sverige, bara det att den kostade  7 kronor här (30 baht)...

Nought verkade vara på ett trivsamt och gott humör, inte det där hetsigt positiva där folk ibland försöker inbilla andra hur jäkla lyckliga dom är, utan ett mer lugnt och fint humör, hon var verkligen lycklig. Jag frågade om hon hade fästeman, kanske hade kvar den där amrisen? Nä' sade hon.. inte en ….flera.....Jag kunde bara säga - ”good for you”!!!!

Vi tog adjö, och vi pratade om vi verkligen skulle åka den skittråkiga 201:an tillbaka igen.... Nä sade vi samfällt, upp i bergen och streta och köra där mycket roligare..... Vi drog iväg denna soliga och varma och goa lördag, bara för att köra in i det mörkaste regn-hillvitte jag sett på år och dag. York som är livrädd för regn, han hittade ett sådant där rastställe som finns utefter vägarna, och vi körde in mopparna därunder tak, och satt och tjötade ½:timme, och sedan slutade det plötsligt att regna....


Här startar stigningen upp i bergen, och infarten till rena rama djungeln... Vackert som sattan måste jag erkänna!!

Bergen låg alldeles framför oss kanske 500 meter bort bara, så nu började det bli grann djungelnatur, och som vanligt blev det kul att köra där uppe. Jag visade York ett tempel han konstigt nog aldrig hade sett förut, det vette ju mot öster liksom också alla Buddah-statyer gör, och när vi stod där på bergskanten och tittade, så såg man miltals omkring, och det relativt stora Khreng Khro, kunde vi se som en liten by faktiskt, så långt bort var det, se fotot....


Samhället ni ser därborta i vitt är alltså Khreng Khro, kanske 15 km bort!!


Här är utsikten ifrån templet som York visade mig, det grannaste jag sett "so far" uppe i Chaiyaphum-bergen..

Vi körde på och nu så var det Yorks tur att visa ett fantastiskt tempel som låg på den absoluta toppen av dessa Chaiyaphum-berg. Jag plåtade lite foton som ni kan se, och det var vidunderligt vackert. När vi var klara och skulle åka igen, så tyckte jag att det var så grannt, så jag körde skitsakta... Plötsligt mitt framför mig där jag kom körande i kanske 10 km i timmen, så kom en gren nerdansande ifrån trädet bredvid vägen, och slog med ett plask i backen.. Vänta nu.... ett plask??


Denna rackarn var det som nästan slängde sig över mig...

Jag vände mig om och ta mig fan, det var en sådan där som heter på engelska ”Golden Tree-snake”, den tog i backen, och ringlade pilsnabbt till andra sidan och försvann. Det är sjuttanimej rena rama djungeln däruppe i bergen, och jag älskar att åka omkring där... Folket är oändligt varmhjärtat, och har alltid varit skitsnälla och goa mot mig, och jag har t.om fått bättre priser hos vissa, än thai själva får...ja jag vet.. bara för jag är falang och dom vill käcka sig lite... Men ändå kanongoa människor...

Nu gick vägen enbart nerför, och jag fick meddela York, att jag måste stanna och köpa nåt kul med mig hem till Yongan. Jag kom ju ihåg hennes vansinniga förtjusning i bergssvamp, så jag stannade vid ett stånd, och köpte en stor plastpöse med rödsvamp, och en mer normal plastpöse med normal-svampar, se fotot....


Här ser ni bergssvamparna ovanför Tad Ton...

Till mig själv köpte jag 2st goa och fina och söta ananaser. Jag fick hota med att min tjötiga fru skulle skälla ut mig om jag kom hem med en dålig Ananas... De försäkrade mig att denna Ananas som de sålde till mig, var nordöstra Thailands bästa Ananaser... Allt frid och fröjd, de fick sina 40 baht (10:- kronor för Ananasen), och så åkte vi hem...

Vår tur för dagen finns inmatad av York på ”Garmin Adentures”:  ute på internet;

http://adventures.garmin.com/en-US/by/ang-moh-kao/
kaeng-khro-lam-pah-tow-tad-ton/#.VBVINvl_uSo

Och ni finner även ett par foton som jag tog där. Kanske att ”ledarn” känner igen sig lite grand förhoppningsvis!!

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXCVII, Thailand

14 september 2014

82,6 kilo - 81,9 kilo (32 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,465



Ägarna Ben och Nat, lycka till!!

Kom precis hem ifrån ”lill-invigningen” av den nya falang-restauranten här i Chaiyaphum. Killen heter Ben och är ifrån England, en mycket trevlig kille, och hans fru likaså. De hade gjort snyggt och fint, och det kommer att bli ett kul ställe att kunna gå till, Jag käkade en paj med kaffe till, och den var helt OK och god.

De kommer att servera brännvin, med groggar, öl eller vad ni vill. Priserna var faktiskt nästan för billigt! Groggen kostar 65 för vodkan, och 25 för coca colan, alltså 2 groggar per cola, och följdaktligen 78 baht för en grogg (SEK: 17:-).


Där i förgrunden sitter York med ansiktet hitåt och ryggen på Dan ser ni också!!

Den riktiga invigningen kommer att bli den 27 september, och då skall dom bjuda på ”Pig Roast”. Jag berättade att ”min” familj ju har en grisfarm, och erbjöd mig att fråga om de kan ”leverera”!! Ben tyckte att det var en god ide´, och bad mig att kolla vad en grisusling på 40 kilo skulle kosta. Fick dessutom det nesliga nöjet att höra hur thai brukar slakta grisar, och den grejen vill man fan inte vara med om.

Jag förvånad, inte alls. Inte med tanke på hur jag ser hur dom behandlar alla djur i sin omgivning. Dom berättade att dom skar upp grisen på alla fyra benen, samt halsen, och lät den förblöda helt kallt. Ibland undrar man hur vår människo-ras är konstruerad, eller inte konstruerad... Tycker i alla fall att det låter för jävligt när man hör detta...


Så här ser det ut därinne på restauranten.

I alla fall, så skall vi ringa imorgon till farmen, och se om dom kan leverera 40 kilo gris.... Grillat griskött är ju rena rama kardemumman att äta i alla fall, och en stor LEO med is till det, så är man i ”underlandet” igen tror jag!!

Jag fick reda på en ganska fantastisk sak inne på ett internetforum som heter; www.sawatdee.se där jag skriver ibland, gå dit vet jag om ni gillar Thailand, kul ställe faktiskt. En av medlemmarna berättade att han hade hört följande bakgrund om det där uttrycket som alla thai tar så personligt och riktigt hatar, och kallar man dom för ”kwai” så kan man vara dödens lammunge bokstavligt talat, så förbannade blir dom. Så glöm ordet lika fort som ni lärt Er det här och nu!


Lilla "Kwai" erbjuder sina buffalos till risbönderna!!

Ordet betyder ”Buffalo”, och för mycket länge sedan så bestod befolkningen häruppe i Isaan (då Laos), av mestadels antingen risbönder eller buffalo-ägare. Dessa två parter var helt beroende av varandra. Den yngsta dottern var normalt sett den i familjen som gick till risbönderna och erbjöd sin buffalos tjänster. Det var ju då att käka gräset efter skörden, och samtidigt gödsla lite grand risfältet. Och på det ävenledes plöja risfälten inför sådden.

Den unga flicka, som i många fall bara var ett barn i våra ögon, ingick i uthyrningen. Alltså en tvångsprostituerad stackare som nyttjades av de vuxna, och som fick tilltalsnamnet ”kwai”!! Sedvänjan är borta sedan ett tag nu, men kunskapen om historien lever kvar i folks sinnen och hjärtan alltför väl!!


LG med sin Jazz och en halvlyrisk Glegolo vid sidan av!!

Jag vill gärna avsluta både detta kapitel på min hemsida, som mitt kapitel i verkliga livet, och min 42:åriga vänskap med LG, som ju mycket trist dog där borta i Subic Bay på Philippinerna för några dagar sedan. Han fick ju cancer i magen i juli nu i somras, och hade det jättejobbigt där han opererades därborta.


Stranden där LG bodde!!

Han förlorade mycket blod, och ingenting fungerade efter operationen. Tyvärr så kunde man inte rädda LG tillbaka till livet, utan han hämtade sig aldrig ifrån cancern och blod-förlusten. LG kremerades därborta nu i lördags, och hans aska stannar hos hans fru och partner för all framtid. Dom har redan avhållit en dödsceremoni, eller vad det nu kan kallas, och skall hålla en till för LG nu imorgon den 12 september 2014.

Familjen hemma i Sverige med barn och anförvanter kommer också att avhålla en minnesceremoni den 20 september för de allra närmaste då. De känner inte LG;s vänner, och dom känner sig inte bekväma med att ha en massa bekanta som ingen känner, så de låter detta stanna inom familjen. Helt förstårligt tycker jag i detta läget.


Samma strand!!

Vi som kände LG, och det var en hel massa människor, ty han var mycket omtyckt, vi, eller rättare sagt jag, känner nog att LG nu har kommit till en bättre plats, ty ingen människa skall i långa tider få ligga på sitt yttersta med en jävvla massa besvär, och pina och plågor. Så jag vill lyckönska LG på detta sätt, och skall själv trots socker i groggen, fanimej ta en Gin och klar, och tänka på LG, och de festligheter vi har haft ihop med madammer, brännvin och goda vänner,.


Samma strand igen!!

Skål på dig LG, det har varit en ynnerst att få ha lärt känna dig och ha varit din vän. Livet måste nu dock gå vidare. Men jag kommer aldrig att glömma, och minnena finns fast förankrade hos mig i alla fall.... Jag hoppas nu bara att Jazz, hans kärlek på Philippinerna kommer att kunna klara sig vidare i livet, detta blev hennes värsta ögonblick i hela hennes liv.

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXCVI, Thailand

13 september 2014

83,4 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,465



Silkesmaskar.....

Idag 6 september 2014, så skulle Yongyut ha Yorks fru "The Cat" på besök, och de skulle naturligtvis "äta" ihop. Att träffas eller samlas för att prata finns inte i denna kultur överhuvudtaget, utan man pratar medans man gör paradnumret ÄTER!! Detta maniska inslag och uppträdande, alltså ätandet vet jag inte vad det kommer ifrån, men jag har ju spekulerat tidigare om det, och bättre kan jag inte, kanske någon annan vet bättre.


Varje dag, samma "visa", gubbe med moppen och 300 plastpåsar med sallad, kommer och säljer på gatan. Alla hoppar blixtsnabbt och "tvångsmässigt ut på gatan och handlar, för inte kan man missa att köpa sallad en dag, det går ju bara inte!!

Jag tror att detta med ätandet, som vi falanger ser det, 3st middagar på 1 dag, alltså middag på morgonen, middag på lunchen, och middag på kvällen. Jag tror och anser att det har uppkommit ur rena rama tvånget helt enkelt. Deras mat har varit av tradition så himla urvattnad, och INTE "stärkande", ungefär som när kossor, hästar eller andra gräsätare käkar. Dessa måste äta precis hela tiden för att överleva.

Och lever man på rötter,stjälkar, blad, löv, svamp, sallad och ytterligt lite protein vid varje måltid, så vill det nog till att käka ordentliga portioner, eller ännu hellre käka rejält minst 3 gånger om dagen om man skall kunna överleva och orka röra på sig.

Thailändarna har ju också då varit välsignade med att råka bo i ett land, där dom inte har behövt slita ihjäl sig för brödfödan. Utan maten växer alldeles utanför hemmets dörr, alltså buskar, träd m.m. Och ute på fälten, så finns det en djurmängd som ingen annanstans på detta jordklot.

Så därför tror jag att fokus har varit på maten för thailändarna ända ifrån början när dom antog denna mat-stil. De har letat efter insekter, efter småfisk, efter ormar, efter fåglar, efter maskar efter svampar och allt annat smått, som legat framför fötterna på dom. Och det har varit extremt lättåtkomligt varje dag för dom att skaffa denna mat.

Till skillnad ifrån många andra folkslag på denna jord som verkligen har fått KÄMPA för brödfödan (se falangerna m.fl.), kanske därför som vi falanger i våra gener, har en arbetsmoral som kanske inte dessa andra folkslag har?

Så naturligtvis så tar det också tid att käka upp all denna mat, och därför så blir man då sittandes vid matbordet långa tider på dagarna... Finns det något annat folk på denna jord som lägger så himla mycket tid och energi på att  slafsa i sig dagens käk... Finns det något folkslag på denna jord som är så fokuserade på sin matpåse som en thai? Finns det något folkslag på denna jord som pratar så mycket om den förbannade maten?

Påse med bergssvamp!!

Så Yongyut och the Cat träffades kl. 11.30 idag, och York kom och lämnade av sin fru här. Han och jag bestämde oss kvickt för att dagens tur skulle gå upp till Nong Biua Daeng, som ligger styvt 6 mil ifrån Chaiyaphum, men med mopparna så är det en enkel sak för vuxna människor. Vi kom snabbt upp i bergen, och där handlade jag svamp till Yongyut, hon älskar ju sin bergssvamp..


Lite "godis" till Yongyuts släkt i byn vi paserar strax....

Vidare så handlade jag den frukten som ser ut som grapefrukt men är orange i matköttet. och sedan 1 paket med Durian, och en paket med nåt rött, och till sist en paket med något vackert baserat på olika okända frukter.. Inte en susning vad det var...




Här tvinnar/spinner vi silkestråd till försäljning!!

Vi stannade till när vi handlat klart uppe i bergen, nere i byn nedanför, där Yongans faster bor, jag brukar alltid stanna till där, och hälsa.... Jag lämnade över allt utom svampen till dom, och i gengäld så fick jag en plastpåse till Yongyut, och den innehöll, ja just det... svamp!! Fastern förresten satt och spann loss silkestråd ur maskarna som hon kokade. Sy det första fotot överst i detta kapitel, där ligger domn på lit du parade på fatet!!


Här kokas maskarna eller vad det nu än är!!


Ser ni småtrådarna som tvinnas till en lite tjockare silkestråd??

Fråga mig inte hur detta funkar, men kvinnan satt där och vred och vände på en mojäng så att typ 8 silkestrådar urtunna kom upp ur vattnet, och ur de gula maskarna, och tvinnades ihop till en tjockare slkestråd. Denna tråd säljes väl sedan antar jag... Mystiskt men görkul att  se faktiskt...

Vi stack snabbt vidare efter att vi fick dricka det allstädes närvarande vattnet, och dök rakt in i ett hillvittes regnfall, pisseblöta kom vi till Nong Bua Daeng, bara för att finna att vår pizzeria hade stängt.... York sade dock att han kände till en tysk som sålde pizza och fika, gött sade jag allt medans blixtrarna slog ner runt omkring oss, låt oss åka dit NU!!! Vi kom dit lagom för att solen skulle titta fram...naturligtvis,


Här är "tyskens pizzaställe i Nong Bua Daeng, han sprechar ingen engelska, så det vill till att prata "tyska" med den killen - "Kann ich bestellung bitte"??

Vi käkade pizza och ingen annanstans skulle jag kunna säga att detta var gott utom just då i Nong Bua Daeng, Thailand efter 5 månaders abstinensbesvär... Pizzan var kass, liten och smaklös, och innehöll endast ost och skinka inget annat. Och storleken var som de små djupfrysta hemifrån ni vet, en tredjedel i storlek av en normal pizza!!

Men va fan, jag älskar mitt liv, och det är inget att sura över.. Solen sken nu och jag började så sakta att torka upp.... Vi tog sats och skulle nu åka hem den lite längre vägen via Baan Khwaoo istället, drygt 6,5 mil.






3 naturbilder ifrån dalarna mellan Nong Bua Daeng och Baan Khwaoo!

Men vi slapp att köra upp i bergen, och fick köra genom undersköna dalar och natur. Jag var nu helt torr och livet lekte. Vi kom till slut fram till 202;an 6 km öster om Ban Khwaoo. DÅ började det pisse-regna, och man blev dyngesur för andra gången. Lite nerverande, men som jag sagt tidigare, vi snackar om 27 gradiga dusch-skvättar, så det spelar egentligen ingen större roll när det regnar.... Bara man håller pengarna och kameran torr, hahaha!

Vi kom hem, och damerna våra hade haft det görskoj i 4,5 timmar, och hade svept varsin stor öl plus delat på en flarra champagne......Yongans ögon skelade lite grand, men va sjutton, jag kan ju inte gnälla hon va lycklig i alla fall.... Och med detta så lägger vi på locket på dagens eskapader, och ser fram emot kvällens V75, som börjar nu snart...

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXCV, Thailand

12 september 2014

83,5 kilo - 82,6 kilo (32 km)

 Första vikten är morgonvikten

 Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,470



Min fiskmiddag, fyllning med räkor eller ost eller krabba.

Vi har vår veckomarknad här i byn Nong Nasaeng. Dom kommer hit på onsdagar, och på torsdagar till grannbyn Cheelung!! Jag åker ju dit varje gång som dom kommer, och oftast så köper jag middagsmat för onsdagen till mig själv.

Det ser ut som en sandwich kapad på mitten, och inuti så ligger det räkor, eller krabba, eller ost, eller andra läckerheter. Jag brukar köpa räkor samt ost, och smaska i mig. Det är alltså panerad fisk som har då räka eller ost inuti sig,,, Kanongött!!



























Här finns mängder av olika mat, och som ni kan se på fotona, så finns här frukter, grönsaker, sötsaker, och dessa jäkla bläckfiskar som Isaan älskar att smaska i sig.....Här finns insekter i massor, Och här finns korvar och saker som jag aldrig sett förut.... Jag lägger ut ett helt gäng foton här, så ni får Ert lystmäte och saliven rinner på Er, kanske??? hahaha!! Och jovisst även små fågelägg kan vi se här....









Och vi hittar naturligtvis kokta majskolvar.. Och bara för att man skall veta att det är en riktig thailändsk marknad, så har man förstås ett riktigt grishuvud att titta på, säkert någon som köper hem det, och äter upp det tänker jag, Här finns naturligtvis även kött i massor, och flugorna svärmar mer häftigt runt detta kött, än våra 40:åriga upphetsade falangtanter gör när dom är ute och dansar... Jag hittade t.om. popcorn, vilket sålde görbra häruppe...



Och nu kommer dagens fotografi förstås,



ja det är vad det ser ut att vara, det är den grymt äckliga, fula, hemska, svinaktiga maträtten Palaa, och de säljer eländet hinkvis här på denna marknad, och tro inte att det blir kvar ett uns av det det... Allt går åt.. Stanken lägrar sig över bygden, precis som smoggen över Los Angeles, döda fåglar faller ner ifrån skyn, och folket ler och är lyckliga... Ju mer döda fåglar, ju lyckad blev maträtten...



Här såldes också ärtskidor, stora som jag aldrig sett förr,,, Men dom är görgoa faktiskt. Här säljes naturligtvis kläder, och det säljes leksaker, och musik, så det är trevligt att lufsa runt här 15 minuter, sedan får det vara bra, en gång varit där, och sedan är dom alla helt lika....Ganska ointressanta grejor faktiskt..

Handskak


Chaiyaphum MDCCCXCIV, Thailand

11 september 2014

83,5 kilo - 82,7 kilo (30 km)

Första vikten är morgonvikten  

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,471



Snygg natur uppe i Nong Bua Daeng-bergen

Träffade Eric idag, en ganska ny kille, som dök upp över vår horisont här för några månader sedan. Ganska lågmäld, och därför inte så ofta som man umgås med honom, aldrig skall jag välan säga. Eric är ifrån Australien, han var VÄLDIGT talför idag, kanske han börjar få "byxångest" över att bo häruppe i Chaiyaphum-området, alla har ju inte det modet alls.

Han började att berätta för mig att han så sakta började att undra om vi utlänningar faktiskt nöjde oss med, inte det bästa i livet, utan kanske bara det nästbästa? Jasså, svarade jag, du får förklara för mig vad du tänker på. Han berättade då följande. Ibland så brukar jag kolla igenom Facebook över gamla polare, i samma ålder, med familj och 2 barn o.s.v. Jag tittar på deras kvinnor, de har ofta bra jobb, och bidrager till familjens ekonomi på ett rättvist sätt, dom är ju välutbildade!

Deras ungar går till fina skolor som är gratis,  rena gator och en sjukvård som är nästintill gratis. De har dessutom nästan alla egna hus som dom äger i sina egna namn!! De flesta är av samma hudfärg och samma kultur och samma värderingar i livet... De pratar alla samma språk, han fortsatte, jag börjar undra om jag har nöjt mig med det nästbästa i livet faktiskt genom att bo här i Thailand!!!

Han säger, missförstå mig inte, jag har gjort allting det där tidigare, har bott där, var gift under 10 års tid därborta i Australien, så jag VET att det faktiskt inte är för mig den grejen. Jag lämnade hela det livet, för det fick mig att känna mig miserabel till sinnet hela tiden att bo där. MEN nu när jag ser tillbaka, så känns det återigen som om gräset är grönare på andra sidan, och det är bara fan också, menade han på.... Han frågade, känner du aldrig så på det sättet.

Jag svarade honom sanningsenligt, jag kan känna ett litet litet sting av avund emot dom som bor hemma i Sverige, och hur enkelt det är där att förstå sin omgivning. och hur rent det är och hur allting är så välbekant. Men sade jag till honom. Vårt land Sverige känns som om det är på väg att ges bort till främlingar, som inga krav har på sig, utan bara kan roffa åt sig precis allting som vi svenskar har slagits för alltsedan 800;talet efter Kristus minst!!

Jag har svårt att sakna Sverige på det djupa profana sättet. Jag kan sakna min familj, och sakna de minnen som finns ifrån Sverige. Men dessa minnen har absolut ingenting alls med nutid, så det är ganska enkelt att sortera in dessa minnen i ett "minnesfack" i skallen, och sedan ta fram dom när dom behövs...

Jag trives här, har en bra familj, och ställer inga krav på thai som dom ändå inte klarar av att uppfylla. Det är helt enkelt inte ”mitt” Sverige längre. Det har runnit för mycket vatten under bron s.a.s. Det kan smärta stundtals lite grand, visst,,,, Men jag känner att jag tillhör här mycket mer än jag tillhör där borta i Sverige.

Jag kör mitt race och försöker att ro iland min skuta, vilket är min egna familj. Och jag låter mig nöja med den grejen.... Eric sade... Jaja, kanske jag också kommer dit vad det lider, men just nu känns det lite vilset... Eric sade jag,,, du är ju för fan bara "homesick" ju!!!

Åk hem till Australien, bli desiilusionerad återigen, för det blir du garanterat., Och sedan åker du hit igen, och lever lycklig resten av ditt liv.... De polarna som du har i Australien har det nog inte så himla roligt i sina förortshus, sin fullständigt inrutade tillvaro, och med sina liv, som man kan tro där man står utanför deras fönster och tittar in......

Glöm dom bara. Lev ditt liv, och ta tillvara på den tid du lever i nu.....Ta tillvara de vänner som du måste skaffa dig här.. Vi tog avsked, och sedan dess har jag inte hört ett skit ifrån honom....Men det är bara så himla typiskt för många människor som bara inte fattar hur dom skall lösa sina egna liv.....

Han fortsätter att bo där han bor, helt isolerad, och har inga vänner fortsatt!! Jag orkar inte bry mig faktiskt, det är hans liv. Han sträckte ut sin hand och pratade, jag svarade, och han återvände till sitt instängda tillvaro här. Det är hans val, så det får bli på det sättet.. Han gör sina egna val!! Och man behöver ju inte alls vara förvånad av att den killen är hemsjuk, Han har ju inget socialt liv alls här att jämföra med. Troligtvis så förstod han nog inte ett jota av vad man sade...


Degen ligger på jäsning, notera att jag har dragit ett hårnät i plast runt kanterna på plastbunken, för att skydda degen ifrån mygg och flugjävvlar!!


In i ugnen med limporna..

Idag 7 september så travade jag in till Dan, vi hade bestämt att baka bröd. Jag fick köpa ”paengmii”, alltså brödmjöl på MAKRO, resten fixade Dan till mig. Så vi gjorde en sats till mig, och en sats till Dan. Min sats ligger nu ute i köket i bingen med plast över och jäser för fulla muggar... Jag fikar alltså efter att starta och baka hans kanongoa mättande bröd, så jag slipper att köpa skitbrödet som jag brukar köpa, det är ju så onyttigt, så det kunde inte vara värre faktiskt!! Receptet på brödet är detta;


Ja så här såg det färdiga resultatet ut...

Ingredienser;
- 1 kilo  brödmjöl
- 1 and a ½ cups whole wheat flour
- 1 matsked salt
- 2 matskedar socker
- ½ cup of dry powdered milk/kaffe-med
-1 tesked jäst pulver
- 62 ml olja  
- 1 liter vatten

Tillredning:
1. Blanda vetemjölet med brödmjölet
2. Lägg dit jäst, salt samt olja
3. Blanda långsamt i vatten tills allt är ordentligt blandat!
4. Ta plastbyttan med degen på ett varmt ställe, täck det med plast eller nåt sånt, och låt det vara orört i runt 12-18 timmar totalt. Tillsa degen fördubblats i storlek.
5. När degen jäst klart alla dessa timmar, börja jobba degen lite för att få utr luft/gas, sedan läggs degen i de olika brödpannorna (3st brukar vara OK)
6. Lägg i degen i brödpannorna, där dom skall ligga mellan 45 min-1,5 timme cirka och fortsätta att jäsa...
7. Kör upp ugnen i 200 grader, och låt baka runt 30 minuter för 1 limpa, och 2-3 limpor runt 45 minuter.
8. För att kolla om klart och färdigt, slå med fingarna på toppen av brödlimpan, låter det ihåligt, så är det klart. Vänd på limporna och kolla så det låter ihåligt även där, om det fortsatt är lite halvklart och fuktigt där, så baka med botten  upp i runt 10 minuter så är det säkert klart sedan..
9. Man kan använda denna deg till många saker som t.ex. limpor bröd,m pizza, hamburger och korvbröd m.m.


Trots fagra löften om motsatsen, så får man vakta sitt bröd, de försäkrar att dom inte gillar bröd och aldrig äter det, men så fort dom ser att en annan älskar det, så skall dom smaka.. Jag har satt på 24 timmars vakthållning vid "mitt" bröd!!  Hahahaha!!

Så med detta hoppas jag naturligtvis att förutom att brödet är jäkligt gott och nyttigt, att det också skall vara lönsamt. Vi får se fortsättningsvis... Det enda jag vet nu är att 1 kilo mjöl kostar 37 baht, och det ger 3 stora limpor..... Men jag får meddela sedan vad allt annat kostar, men det är ju småsaker som räcker till många många bak ju!!

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXCIII, Thailand

10 september 2014

83,4 kilo - 82,6 kilo (33 km)

Första vikten är morgonvikten  

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,461



Djur utefter tempelmuren

Idag så var det en väldigt underlig dag vädermässigt. Det började med att jag fick snika mig iväg hemifrån p.gr.a. att vädret var otroligt ostadigt, regnet hängde i luften. Men jag lyckades komma iväg i alla fall, och efter drygt 4 km så sken plötslig solen över himmelen och livet lekte.


Djur utefter tempelmuren igen!!

Jag hojjade på och efter styvt 16 km, så kom jag fram till templet som man passerar på vägen hem till spritmagisterns by. Jag vet inte vad det heter där, men ett kul tempel, och just här så har de satt upp statyer av de djur som liksom ingår i dn thailändska kulturen, eller kanske rent av i den thailändska buddistiska kulturen.





De hade satt dessa figurer utefter tempelmuren, och det såg riktigt snyggt ut. Jag såg: Hund, Tupp, Elefant, Tiger, Buffalo, Katt, Kobra och häst. Vid sidan av tempelmuren så växte det riktigt fina växter. OK inga explosivt snygga färger, men ändå snygga tyckte jag. Jag stod där och fotograferade och munkarna och de människor som passerade trodde nog att man var lite ding, men när de såg att man var falang, så log dom genast ursäktande, ty falanger är ju hela högen lite ding dong tycker dom!!





Ut på landsvägen igen, och visst är det snyggt i thailändsk natur stundtals...vissa vägar har sina träd så det ser ut som alle´och jag gillar det skarpt!! Efter styva 11 km så kom jag till slut fram till Ban Khai, och statyen av Buddah där är riktigt imponerande tycker jag, kolla bara fotot..


Daeng Pöllemajja Luam ser mest ut som Som Tam tycker jag..



På nervägen hem igen så stannade jag till hos mat-tanten utefter vägen som gör "Daeng Pöllemaja Luam", jag köpte åt Yongyut... Jag tycker mest det ser ut som när dom tillagar Som Tam, de stöter och blöter, och har i alla de vanliga äckliga rötna ingredienserna, men tydligen skiljer det sig åt..


Den heliga bambun tillredes....


Höstackar världen över, är sig lika eller?

Kör in i en by, och där mitt på gatan eller byvägen , så sitter det 3 stycken och skär och fixar till bambu... Dom käkar ju med förtjusning bambu här i Isaan, och även i thailändsk matlagning... Har ni tänkt på att höstackar i olika länder kan se lite olika ut, här ser dom ut i alla fall på detta sätt...


Glass-biken dyker upp långt inne bland risfält och ödslighet..

Ibland blir man bara för himla glassugen, här är fotot av glass-biken som man ser ibland. Normalt sett så har jag ju slutat med glass, men denna gång när jag hade cyklat i nästan 2 timmar och över 4 mil, så stoppade jag killen, och handlade på mig en liten glass, inget ont i det för en gammal diabetiker, eller?? Avslutningsvis så fick jag se en sällsynt upplevelse...


Stora flockar av dessa skygga granna fåglar bor ute på fälten...

Jo att hela högen med fåglar faktiskt stod kvar där på risfältet trots att jag stannade cykeln och steg av. Normalt sett, så brukar dom sticka blixtsnabbt när man stannar till cykeln, livrädda, Men håller man bara igång och rullar förbi, så är dom inte rädda alls. Nu fick jag ett par fina foton i alla fall....

Tänker ibland på allt snack som förekommer ute på internet bland de sura bittra gubbarna nere i speciellt Pattaya, där finns en gäng där, som inte verkar ha nåt i detta jordelivet som gör dom mer nöjda än att göra livet surt för sina medmänniskor. Snacket går ju oftast att vi män blir ALLTID, utan undantag i stort sett lurade av thaidamer, och det enda vi får ut utav allt detta är att vi tappar alla våra besparingar i alla de former. Se Thaivisa.com plus ett svenskt forum.

Thaidamerna lurar av falangerna precis allting det som dom har, och falangen är den gode "prinsen", som kommer till Thailand och alltid gör de rätta sakerna, medans ALLA thai är de dåliga, skurkaktiga lurendrejarna, som man skall hålla sig mil ifrån.

Det enda som är acceptabelt för dessa stenbords-nissar, som misslyckats lika kapitalt hemma i Sverige som de gör nu nere i Thailand, det är att pippa runt därnere, strunta i att betala för sig, misshandla thaidamerna, och sedan skryta över falangs "höga" moral i alla lägen.

Nä saken är nog mera det, att det finns så många falanger härnere som aldrig skulle ha släppts in här, de är så blinda så de inget ser, så döva så de inget hör, och så IQ-befriade så de inget lär. Det som är mest synd i hela denna sak är egentligen att de tillåts vara med på olika Thailands-forum, och kunna sprida sitt gift här i Thailand, och sedan så lyssnar folk på dessa misslyckade felinformerade individer.

Fördelen med att bo uppe i Isaan, och därmed få chansen att ha en riktig familj, vilket dom inte kan stava till därnere (oftast), är att man tillåts att vara människa, och inte ett offer för PK-skiten som ränner omkring som barnungar i horkvarteren  i Pattaya. Vi får chansen häruppe att vara delaktiga på ett helt annat socialt sätt, och vi tillåts att vara oss själva.

Jag träffade en engelsman häromdagen (Chris), och jag måste översätta vad han berättade för mig, Chris räddade därmed hela min dag, om inte hela min vecka med sin berättelse. Tyckte den träffade rätt på "bullseye" faktiskt. Notera ironin!

"Hon, min fru alltså, är sötare än jag är vacker, började han berätta. Hon är yngre än mig med åtskilliga år. Hon köpte silkeskläder till vårt bröllop, hennes bror hjälpte till att klä mig. Hon bjöd in alla sina vänner, sina vänner ifrån skoltiden, hon bjöd vidare in sin chef på jobbet och sina arbetskamrater, och hon bjöd in hela sin familj med släkt på det. Vi hade en stor fest, vi stängde av gatan utanför vårt hus, vilket alla hennes vänner sade var ett vackert hus.

Alla tog foton av mig och min fru, och dom alla satte in dessa foton på sina facebook-sidor. Totalt sett så uppträdde min fru som om hon var stolt att vara gift med mig!! Bluffade hon bara?? Hon bad alltså över 250 st människor att komma till bröllops-festen, för att kunna möta mig, och hylla vårt äktenskap. Och dom alla gav oss pengar traditionsenligt!! Hon hyrde en fotograf som tog fotografier, vilka nu hänger runt om i vårt hem på väggarna och i hyllorna.

Varför skulle hon ta dessa foton, och hänga upp dom, om hon nu inte var stolt över sitt äktenskap? Hon är en lycklig thaidam. Hon har ett hus, en make och pengar på banken. Kärlek?? Jag vet inte, har inte tänkt så mycket på det faktiskt. Lycklig, JA!!

Jag tycker hela denna grej som han berättade för mig, och HUR han berättade det, var precis som i ett nötskal hur många falanger upplever sitt liv här uppe, eller ute på landet, långt bort ifrån eländet på turistorterna. Och det är just den där rädslan som "turisterna" som bor nere i Hua Hin och Pattaya upplever, och som dom aldrig kommer ifrån, som till slut också kommer att få dom att ge upp. De låter helt enkelt rädslan ta överhanden och styra deras liv...

De gråter sig fram i livet... Buu jag kan inte köpa hus,och ha det i min frus namn, då sparkar hon ut mig.... Buuu, jag kan inte låta min fru sköta finanserna, för då kommer hon att stjäla alla mina pengar, och ge dom till sin mamma och pappa. Buu, Jag kan inte låta bilen stå på henne, då stjäl hon den säljer den, och SEDAN sparkar hon ut mig. Buuu, jag kan inte köpa land, det får inte stå i mitt namn, hon kommer bara att sparka ut mig och behålla marken för sig själv..... och sedan så står man där helt utblottad, ty hon stal allt jag ägde och hade.....

Ja dessa klagovisor som mestadels komponerats i Pattaya och Hua Hin och Phuket, har ton-sats av riktigt deprimerande och deppressiva människor som bor där nere. Anledningen till att dom är så misstänksamma, beror nog mest på hur dom är funtade själva.

Men det är ju ändå tur att dessa nedköp till falanger bor där dom bor, så slipper dom förpesta tillvaron för normala människor. Ordstävet att man bara "lånar" allting i livet, och att man måste släppa taget, och lämna tillbaka det man äger, när man dör", är så suveränt bra sagt... Det tål att tänkas på...

Avslutningsvis, Chris, engelsmannen alltså. han är lycklig som få. Kärlek, det kunde han inte svara på, Men han var säker på 2 saker i alla fall, och det var att hans fru var definitivt stolt över att vara gift med honom, och han själv var lycklig och älskade sitt liv. Chris är 64 år nu i år!!

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXCII, Thailand

9 september 2014

82,9 kilo - 82,8 kilo (38 km)

Första vikten är morgonvikten  

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,451



En av de färggranna fordon som är så vanliga här i Isaan

Idag lördag 30 augusti 2014, så stack jag och York på mopparna upp till Khon Sawan, och hälsade på Sjö-Bengt. Detta Khon Sawan som ligger 1,5 mil upp på vägen (201;an) upp mot Khreng Khro. Man tar av där, och kör sedan ytterligare en styv mil innan man når själva Khon Sawan. När vi var där förra gången för 2,5 år sedan, så stack vi upp via 202;an, Yorks favoritväg, men det är alltså grymt mycket längre.

Sjö-Bengt håller på och bygger en mur runt sin kåk, OK inte han, den gubben sitter mest och myser på sin veranda, och tittar på medans frun hans tar hand om 2st små barn, men han gillar det livet så det är la OK antar jag, hehehe!! De är en frikostig familj och vi blev bjudna på vatten först, och sedan röjde frun ihop något som började med nåt grönt ifrån trädgården, och sedan ihop med noodles så blev det ett gött hemkok.

Jag kände direkt igen smaken, och jag tror faktiskt att det var en Padthai men utan kött i. Men det var gött som sjutton, men jävvlar va chilli hon smekte i maten. York och Sjö-Bengt var alldeles glansiga i ögona, och lyriska över hur gott det är med chille. Jag själv svettades som en gris i juletid hemma i Sverige. Det var starkt, och när dom bjud på ett glas öl till detta, så blev chillin dubbelt så stark,,, Men smaken va ändå god, men jag har bara så svårt med starka kryddor, det är bara inte min grej.


Planteringsdags på det lilla familje-risfältet

Bengt visade sin trädgård, och de hade inte gjort nåt speciellt med den ännu, de väntar nog på att muren skall bli klar, innan de börjar röja på allvar i trädgården. Detta hindrade dock inte Bengts fru, och hon hade gjort jättefint därute, och ett stort område hade hon avdelat för sina sallader, och grejor till matlagningen. Här fanns massor av saker, som gräslök, dill, persilja och 25st olika saker till som jag inte kan namnen på, förutom majs då som också växte där....

Frun hämtade dill åt mig, och sade att Yongyut skulle ha det,, kanonsnällt. Sedan berättade dom att de hade en affär i byn som sålde frön till alla dessa saker, så jag knatade upp med gubbsen till den affären, och köpte tomater, dill, och 3 grejor till att sätta i trädgården.... Efter maten och fikan så drog vi oss hemåt igen. och allt gick bra.

När jag kom hem och överlämnade grejorna till Yongyut, så tittade hon med rådjursögon på mig, och sade att hon tyvärr inte hade någon plats på sin del av trädgården. Men erbjöd sig att ta en del av min framsida att plantera dessa grönsaker på. - "Glöm det Yongan", svarade jag blixtsnabbt.

Vi ger grejorna till din mor, så kan hon plantera där borta i syster ysters hus. Så kan vi åka dit och hämta om vi orkar och vill ha....Så den grejen var ju helt onödig då att köpa, ja där ser man hur det kan gå när man försöker att vara snäll...Hahaha!! Fan va hon fikar efter min framsida av trädgården!


Visst är det väl grannt på cykelturerna eller moppefärderna...

En kompis berättade för mig följande som brukar hända honom i hans vardag. Han brukar börja sin dag med att på 7/11 handla på sig 1 mjölk och en liten sandwich. Det brukar alltid kosta 51 baht. Vanligtvis, berättade han, så brukar han betala med en hundra:lapp samt en liten en-bahtare, och förväntar sig naturligtvis att få en 50 bahtare tillbaka då!! Men berättade han, i 99% av fallen så brukade han få tillbaka 2st tjugobahts-sedlar samt 1st 10 bahts-mynt!!

Jasså tyckte jag och undrade förstås varför han nämnde detta, vad var det konstiga i detta då....Ja fortsatte han, för mig verkar det som om thai är rädda för den blå 50 bahts:sedeln, jag kunde se flera stycken ligga där i kassalådan, men aldrig att jag får någon... är det en oturs-sedel eller??

Jag själv hade noll svar på detta, men mina egna tankar vandrade förstås iväg precis som dom brukar göra. Min egna erfarenhet med att betala, och försöka att underlätta, precis samma som vi gör hemma i falangistan. Alltså att om en grej kostar 414 baht, så kanske jag ger en 500 bahts-sedel, och sedan erbjuder jag flickan eller pojken i kassan 14 extra baht.

Nästan i alla fallen så brukar dom bestämt neka till att ta emot dessa extra 14 baht, bara viftar bort dom, och sedan börjar dom räkna upp växel, och ger mig tillbaka 86 baht, när det hade räckt att ta emot 14 baht, och ge mig tillbaka en hundra:taggare istället.

Efter dessa år, så tror jag, om jag får gissa och generalisera, att thai helt enkelt är för lusigt dåliga på att räkna. Jag har dessutom mina tveksamheter på multiplikationstabellen, och tror inte alls att dom klarar den överhuvudtaget. Att räkna i huvudet är fullständigt lönlöst att förvänta sig, och vanlig procenträkning finns bara inte här...Sådana saker visar på våra kulturskillnader, och det visar bra exempel på hur dålig den thailändska skolan egentligen är, alla rosor till trots ifrån thailands-romantikerna.

Christian, en kille ifrån Bollnäs, han påstod med bestämdhet att 50 bahts-sedlarna är mycket mer sällsyntare än 20 bahts-sedlarna, och att det är därför som affärerna håller i dom lite extra. Han själv berättade att han tyckte att 50;sedeln är mycket bättre än 20 bahts-sedeln.

Han berättade också, att han brukade ganska ofta när han är på banken, växla till sig från större sedlar ett helt gäng med fräscha nya 50;sedlar. När man skall betala i olika former bl.a. taxi, tuc tuc eller när man ger dricks, då är 50:sedeln den absolut bästa tyckte han...

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXCI, Thailand

8 september 2014

84,1 kilo - 82,0 kilo (37 km)

Första vikten är morgonvikten  

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,453




Yes livet förändras för oss alla i en allt snabbare takt!!

Stack iväg igår den 27 augusti 2014 ner till Bangkok med York och hans fru, och jag hade med mig ävenledes Yongyut på denna tur. Det var dags att skaffa ett inkomstintyg, som ju man måste fixa vareviga år... En lång lång tur på runt 65 mil T/R för att få detta lilla intyg ifrån Ambassaden.

Jag önskar att vi kunde få göra mer som engelsmännen gör, de postar det till sin ambassad, och får sitt intyg 1 vecka senare, utan att behöva åka långa sträckor. Jag fattar inte varför vårt egna land skapar detta jävla krångel, när vi redan lever i ett jävla krångligt land...

Vi åkte iväg härifrån precis kl. 06.00, och anlände till Eckemai runt 10.30, tog sedan Skytrain ett par hållplatser till Nana-station. Går upp på ambassaden, och det med en skön känsla, vi hann!! Jag är ju en orolig själ, jag visste att ambassaden endast jobbar 09.00-12.00 onsdagar av någon korkad anledning.

Konstigt med tanke på att ambassaden trodde jag, var en serviceinrättning för svenska medborgare bl.a. Men det verkar som om vi som "kunder" kommer i absolut sista hand, och vi skall vara jäkligt glada att ambassaden är öppen.. Och att ens antyda och tro, att vi skall kunna få densamma service som engelsmännen är bara löjligt, tycker nog den svenska sega byråkratin...

Kommer in på mottagningen och jag är ensam, langar över mitt original-inkomstintyg ifrån Sverige, och damen (thailändska förstås) undrar vad detta är för något? Jag blev förbannad redan jag ens hade sagt en endaste mening! Här har dom anställda utlänningar, som skall serva oss svenskar som inte pratar svenska, och inte ens kan sitt jobb... Hon frågade på sin speciella thailändska typ av engelska, om vad detta var för något, pekade på ett par siffror, och frågade om det var "pengar"....

Matt svarade jag JA, det är min inkomst, och jag vill ha ett inkomstintyg från Er, som jag skall ta med till immigration. Hon tittade lustigt på mig, kallade till sig en svensk där bakom glasfönstren, som nog förklarade för henne vad jag ville. Hon sade 1 timme..... Jag försökte säga - "Men du, vi kommer ända ifrån Chaiyaphum, här finns inte en kotte, snälla snabba på det".... Hon langade över räkningen på 570 baht som vi gick ner till UOB-bank, och pröjsade i bottenvåningen på grannhuset.

Upp igen, och satte oss att vänta... Det gick väl runt 15 minuter, och sedan kallade hon mig till sig igen och frågade om jag hade en kopia????? Va faaaaan... Har du tappat mitt papper frågade jag, jag har ingen kopia med mig. Möjligtvis att jag kan låna din dator och gå in i min hotmail, och printa ut en kopia åt Er..... Hon fortsatte att leta, och rev i alla upptänkliga högar med papper därinne på expeditionen... Jag började känna mig olustig och lite nervös....

Efter runt 10 minuter till så kom det fram en svensk, han ville hjälpa, men förklarade att dom inte ville låna ut en dator till mig, men. OK sade jag inga problem. Han fortsatte; - "Men logga in på denna telefonen, så kan vi plocka ut och printa via mobilen". OK, jag satte igång med dessa halvmillimeterstora knappar och försökte logga in... Kom fram till lösenordet, när damen plötsligt viftar glatt med mitt papper i handen, hon har funnit det!!

Vi fick sätta oss igen och vänta, men nu tog det nog bara en kvart så var allt klart, dom kände sig väl dumma kan jag tänka mig. Jag gjorde ingen stor affär av det i sann thailändsk anda, lite har man ju lärt under dessa 6 år. Fick mitt papper, och en härligt för hög valutakurs, som garanterat immigration i Khon Kaen kommer att räkna om till den dagens kurs..

Stack snabbt in på dass och bytte till shorts. Yongyut sätter ju det i system att jag skall vara "välklädd" när jag besöker statliga eller kommunala institutioner. Så jeans hade jag denna dag. Av med dom, och ett par härliga shorts på...

Ner sedan till Soi 8, där vi mötte upp med York och hans fru. York var redan klar med sitt läkarbesök... Vi lunchade på Stable Loadge som stället hette. Det är ett danskägt ställe, restaurant och hotell med t.om. en swimmingpool, som gränsar med ett par meter till godo bara, till Soi 8.... Men vad mysigt det var där. Trevliga töser som pratade engelska och serverade. Vi käkade först en räkmacka, och sedan fläskade vi i oss en kanongod Pizza... Inget att klaga på alls..

Vi anträdde sedan hemfärden, och den blev betydligt segare än nerfärden. York ville köra lite "goa" vägar som han antydde, och vi hamnade runt ute i bergen på härliga utsikter, men på bedrövliga håliga vägar, som föråldrade hans snygga Ford Sport med minst ett par år tror jag. Jösses secka hål det var i marken där...Livsfarliga. Däruppe fanns t.om. vinodlingar, och jag gillar sådana miljöer att få uppleva härnere. Lite skillnad emot risfälten som man är van vid, och definitivt skillnad emot den stora stadens skit i alla dess former..

Vi kom hem kl. 17.30 efter en ganska seg hemfärd, men först efter det att damerna tvingat oss att stanna 2 ggr för pissepaus, och en sista gång 1 sketen mil ifrån Chaiyaphum, för att köpa mat... Ja just det, magarna var proppfulla, men nog fan tänkte dessa thai på mat igen.. Det är ingen hejd på dom..

Tänk vilken katastrof det vore för den thailändska befolkningen om helvetet och himmelen inte har en endaste restuarant. Om där inte ens finns mat att tillgå, att om det inte ens finns ett koncept att behöva äta när vi är döda och begravda, Jösses vilken landssorg det kommer att bli bland dessa döda thai.....Men till slut hem, och en ren störtdykning in på egen toa, jösses va gött det är att skita hemma...

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXC (1.890), Thailand

7 september 2014

84,0 kilo - 82,6 kilo (32 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,446



Småvillorna, mitt område som barn. Med isbanan längst ned i bild, och påskfyren upp till vänster vid skogskanten.

Tänkte på det här med värmen som ju är ganska krävande stundtals här i Thailand. Folk brukar fråga mig hemifrån Sverige, om jag vant mig nu vid värmen? Nä sjutton heller säger jag. Som falang kommer man aldrig att vänja sig, men man kommer att lära sig att ”stå ut med värmen” bättre och bättre, i alla fall är det så för min del.

För hur det än är, så sitter man där och svetten rinner på en. Man tittar på thaiarna runt omkring en, och många av dom ser helt oberörda ut. Men jag ser faktiskt även thai som har svettningar i värmen, så helt opåverkade är dom faktiskt inte.. Jag själv och mitt förhållande till värme kan väl närmast beskrivas enligt följande då....

Man var liten och man upplevde så enormt mycket tyckte man då, men ens liv var inte bara kroppsligt liten, utan hela omgivningen var verkligen liten, ÄVEN om man själv upplevde allting som enormt stort, och många gånger imponerande och svårförstårligt!!

Vintrarna var kalla, och snöiga, och isiga, och somrarna oftast var varma med mycket sol, och bad, och lekar ute i solskenet. Jag själv har alltid älskat sol mer än köld, så att bara hamna ute i trädgården på sommaren, och somna på en filt, och späka sig i solgasset, var en grej som jag bara inte kunde vara utan. Jag kommer ihåg att jag så himla många gånger cyklade hela vägen ut till Näset och Smittens badplatser själv, detta då när kompisarna var på sina egna sommarplatser...


Plaskdammen, barndomens första badplats, låg bland cementhusen, men så sköj man hade det i dessa oskyldiga tider!!

Allt för att jag skulle kunna komma ut och bada... Aldrig att man tackade nej till att åka med morsan och farsan ut på öarna för bad och sol, och fiske med farsan, aldrig!!! Jag kommer ihåg att vi hade ett ställe som vi kallade "plaskdammen", som låg borta vid scoutstugan nedanför Bildradiogatan och bortanför Graaf´s hus vid änden av småvillorna.

Vi alla ungar från ung ålder, fram till kanske 11 års-åldern när man blev för stor, åkte dit varje dag när solen stod på himmelen. Plaskdammen var väl på sitt djupaste kanske 50 cm, men annars endast 30 cm djup, men ändå så dök man ifrån stora stenen (se fotot) och ner i vattnet.... Det var varmt hela somrarna, och jag kommer ihåg speciellt lördagarna, som redan då var min favoritdag, och detta var ju långt långt innan V75 ens var uppfunnet...

Lördag var ledigt ifrån skolan, och dessutom ytterligare en dag till ledig ifrån skolan, alltså söndagen, och om man hade flyt så kunde det bli lite godis på kvällen hemma. Kännetecknet i mitt sinne för en ordentlig lördag var sol, värme, radion på med "Bilradion", den signatur-melodin kommer jag ihåg än idag. Den börjar ju med en startande bilmotor, brrr brrrr brrr...programledaren var CG Hammarlund,,,, Men bara hans röst och den melodin, gjorde att det var lördag....

Det finns bara en melodi som kunde slå den låten, och som kännetecknade sommaren ännu mer, och det var Mats Olins sommarlåt under drygt 30 års tid, den hette ju som ni säkert minns ;"Sommar, sommar, sommar":


Secka goa minnen, men man blir ju lite störd när man betänker att dessa 2 brudar i dagsläget är 70 år unga... Fan va tiden snärjer på.....!!

Hörde man den låten så var det bara sommar, inte ett snack om den saken....Det var väl av samma anledning som man också blev typ "ledare" för badbarnen när man blev lite äldre (13-15 år tror jag). Man låg där i en eka utanför stranden, barnen lekte där innanför, och dom röjde runt i vattnet hela dagen lång, och man själv blev brun som en pepparkaka i skinnet.... ja solen var alltid nummer 1....


Tidigt 60;tal, ja så såg det ut. Fast det var mycket mer ungar förstås, som man kommer ihåg!!

Men som liten så var nog ändå leken och kamraterna mer viktiga än vad man tyckte om sommar eller vinter. Jag gillade att åka skridskor (bandy/hockey), och åka skidor lika mycket som att spela fotboll. Och dom alla gånger som isen låg på gatan utanför, och man faktiskt kunde åka skridskor hela vägen nerför Markvågsgatan, Våglängdsgatan bort till isbanan, man slapp snöra av sig skrillorna på hela tiden...

Men på något sätt sommaren var alltid sommaren, och den längtade man som äkta svensk alltid till. Det blev ju faktiskt som så, att senare under 60;talet så blev det poppis att åka upp till fjällen och åka skidor. Och jag för min del fann alltid det vara utomordentligt konstigt av dessa människor, att vara så himla lyriska när man pratade om jäkla iskall snö.

Nä jag åkte aldrig i min ungdom till fjällen, men jag kan i alla fall säga att jag ändrade mig lite grand när jag i 25;årsåldern åkte med en ”flamma” och ett par kompisar upp till Geilo eller nåt sånt, och till kompisarnas stuga där uppe.

När jag kunde sitta i shorts i snödrivor som var 3 meter höga utanför stugan, och inte ha mer kläder på kroppen. Och man blev görbrun på kroppen. Ja då ändrade jag mig lite grand, och tyckte om det.... Men de andra tyckte jag nog var lite trökig när man hellre stannade vid stugan, och satt i solstolen och drack grogg, än fjantade runt på skidor i terrängen utanför... Men visst jag ändrade mig lite, man kunde visst ha kul och trivas i snön. Även om det aldrig gick upp emot solen, aldrig!!

Handskak

Chaiyaphum MDCCCLXXXIX, Thailand

6 september 2014

83,7 kilo -   (0 km)

Första vikten är morgonvikten  

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,447



No. 1 Bar i Chaiyaphum. Öppnas 9;e september kl. 09.00 morgonen

Var inne på ett trevligt engelsk-språkigt thaiforum som heter Thaivisa.com, ty jag hade fått mail att det hade startat en tråd där som handlade om Chaiyaphum, min stad alltså. Normalt sett, så brukar dom aldrig någonsin prata om Isaan där jag bor, utan enbart om Bangkok, Pattaya, Hua Hin, Phuket och alla de större ställena, men aldrig Isaan. Det visade sig att det mest handlade om negativa kommentarer ifrån fyllona nere ifrån turistorterna, så det var ganska trist att läsa faktiskt...

Men så kom jag fram till slutet, och då skrev en kille att han hade flyttat med sin fru ifrån Khon Kaen till Chaiayphum alldeles nyligen. Han och hans fru höll på med att öppna en falang-restaurang här i stan. Han skrev vidare att de skulle öppna 1 september, och önskade alla välkomna. Han lovade att dom förutom denna evigt förekommande iskalla ölen, dessutom skulle kunna erbjuda saker i matväg som; steak ifrån Australien. burgers, frukost, pizza, schnitzel, thaifood, lammstek, och han hade pool-tables m.m.

Fasen detta var ju kanon ju. Nyfiken som man är, så tog jag moppen ner till stan INNAN jag åkte till York, för jag visste att han var intresserad också, och likaså Dan, amrisen här. Jag hittade faktiskt stället tack vare att dom hade en stor 3 meter hög annonspelare utanför, och fotot på den ser ni här nedan eller här ovan i texten.... Detta kommer att bli kanon. Hoppas nu bara att alla dessa jäkla "stugsittare" till falanger ute i byarna orkar lyfta på röva och ta sig dit ibland, och köpa en matbit och ett par öl....

Det bor så många falanger här runt omkring, så det borde inte vara några problem tror jag att få detta att gå runt.... Men man vet som sagt var inte med dessa tröga falanger, som hellre dricker regnvatten än öl, och hellre umgås i byn med byfyllot, än med andra falanger....Vi får hålla tummarna i alla fall..

Finner det ganska intressant att läsa om olika länder och speciellt om deras historia. Ibland kan ju den informationen vara ganska otillgänglig, men men den finns där, oftast ute på internet redo för alla att läsa och ta till sig. Jag har ju tidigare bl.a. redogjort och skrivit en hel del om USA, och då oftast om sådant som man absolut inte gillar. Typ att USA alltsedan 2:a världskriget varit i krig med 40 olika länder i totalt 44 st olika krig..... Kan ni tänka Er, de jävvlarna har varit i krig med 40 länder?

Nu råkade jag ramla över lite fakta om hjältarnas, och de tappras land Thailand. Och när man skrapar på ytan så finner man de mest fantastiska informationer. Landet Thailand som anser sig själva vara rent otroligt duktiga, och helt oberoende av alla andra, och därför heller inte speciellt villiga att dela med sig heller till andra.

Anledningen och en massa detaljer om 2:a världskriget får ni läsa på annat ställe. Men det handlade ju om krig emellan 2 st stora "block" i världen, och det var ju Axelmakterna som slogs emot de Allierade. De Allierade var ju; England, Frankrike och USA, China och Sovjetunionen.

Dessa hade emot sig då; Tyskland, Italien samt Japan. Axelmakterna hade väl stöd av några småstater, medans de Allierade hade väl egentligen hela världen med sig i detta krig, även om det var ett stöd som var inget annat än en "papperstiger". Ungefär som Sveriges "En tiger i tanken"!!

Så Thailand då, hjältarnas paradis. De allierade sig blixtsnabbt med Japan, som ju var en "jätte" här borta i Asien då! När sedan Frankrike torskade till Tyskland i början av 2:a världskriget, så tog Thailand blixtsnabbt chansen, och claimade delar av dåvarande "franska indochina". Ni vet modell "När katten är borta dansar råttorna på bordet"!!

När Thailand såg hur väl det gick för japsen borta på Malackahalvön, så fick thaiarna råg i ryggen, och förklarade faktiskt krig emot USA OCH England, hahaha, det är faktiskt sant, de gjorde det i januari 1942...

Men när sedan kriget vände några år senare till japsens nackdel, DÅ beslöt Thailand att dom inte längre ville vara i krig emot USA och England....Jag tror faktiskt inte ens att dessa 2 länder ens märkte att dom var i krig med det lilla skitlandet Thailand faktiskt!! Så hjältemodiga är en del länder som idag stolt proklamerar att dom aldrig varit koloniserade.

Att dom däremot av ren feghet lät Burma och delar av Indien bli bekrigade och slagna av Japan, via att släppa in dom frivilligt i landet, kan väl endast överträffas av svenskarnas inställning till tyskarnas marscherande och tågfärder, kors och tvärs genom övre delen av Sverige, utan vidare krigsmuller ifrån de svenska tigrarna då vid den tiden...Så var det med den saken, så nu vet ni att Thailand har varit i "krig" med både USA och England, hahahaha!!

Jag känner att jag äntligen måste prata om en sak angående Thailand. och det är deras signalerande i trafiken och i många fall inte-signalerande i trafiken.. Så typ så här har jag observerat läget:

Varningsblinkers i trafiken:
parkering...
kör rakt över en hel korsning både med och emot all trafik...

Blinka med hel eller halvljuset:
Kör fan inte ut framför mig för jag kör aggressivt..
Jag är förbannad, samma som överallt i världen..

Blinkers:
Jag saktar ner, vissa här fattar inte att det är det som bromsljusen är till för...
blinkar höger när man kör av vägen och stannar till vänster..
blinkar vänster/höger när vägen svänger vänster eller höger. Trots at man INTE skall köra av vägen..

Rondeller:
Ingen här vet överhuvudtaget hur man kör i en rondell, och det är detsamma borta
hos Dan Amrisen som varit polis i 25 år i USA,,,, ingen blinkar, och alla kör helt fel i filkörningen....

Avslutningsvis vad det gäller alla dessa "motorcy" som körs omkring av aningslösa och körkortslösa människor, så har jag märkt följande om deras användning av t.ex. vänster blinkers på moppen. 1) De skall köra till vänster 2) De skall till höger 3) De skall rakt fram 4) Skall göra en U-sväng 5) kommer att sakta ner fullständigt ute på motorvägen mitt i trafiken medans dom funderar på vad dom skall göra härnäst...

Att ens lita en sekund på dessa medtrafikanter man har i Thailand, skall man ALDRIG göra, så ni som turistar och läser detta..... var alltid på Er vakt när ni är ute i trafiken, och ta aldrig något för givet. Att ni ser en thai stå med sin bil och vänta på att köra ut på vägen, innebär inte att han alltid kommer att stå där.

Rätt vad det är så får han för sig att köra ut, och då är det ALLTID bilen som är ute på huvudvägen som skall sakta ner och skärpa till sig, och lämna rum för idioten ifråga.... Så släpp dom aldrig med blicken, och lita inte på dom, många är fulla eller drogade ute i trafiken, och många många av dom har inga körkort, eller så har dom bara "köpt" sina körkort för SEK; 200:-....

Handskak

Chaiyaphum MDCCCLXXXVIII, Thailand  

5 september 2014

83,9 kilo - 82,9 kilo (42 km)

Första vikten är morgonvikten  

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,480



Korvtillverkning hemma hos amrisen Dan!!

Var över imorse hos Dan och gav honom hans nedladdningar (filmer) som jag hjälpt honom med. Han höll på i köket så det stod välderliga till. Han svettades och Amphorn sprang omkring som en skållad råtta och det var verkligen HETT därinne med ugnen på full sula.... De höll på med att göra korvar, alltså hemmagjorda korvar.

Dan har ju funnit sin hobby och sitt stora intresse här borta i Thailand och det är ju skitviktigt tycker jag. Vi måste helt enkelt sysselsätta oss, och han älskar verkligen att se bakpulvret glida omkring ihop med vete vita mjölet. Han älskar att se äggulan glida ner i byttan, och det smälta smöret ger honom nog hissnande känslor tror jag.

Jag kanske inte är lagd riktigt åt det hållet, men jag bangar inte att stoppa i mig ett par bitar sockerkaka, chokladkaka eller rent av kardemumma-kaka. Nu kan ju inte Dan klara dessa okända delikatesser, utan det får bli undertecknad som står för de finesserna....

Jag fick smaka på en av hans korvar och den var faktiskt god tycker jag, inte så god att äta direkt från näven och in i mun, men jag kan tänka mig att den är god att lägga på frukosttallriken ihop med stekt ägg, macka med ost o,s,v, Men köket är nog inte riktigt min grej. Men OK nån gång som julafton ihop med Ingemar och baka vörtbröd funkar för min del, eller bröta ihop en Janssons frestelse funkar också.. Men det får inte bli några större övningar i köket, det är helt enkelt inte ens roligt tycker jag!!

Jag har nu cyklat regelbundet alltsedan början av maj, alltså i styvt 3,5 månader, med ett par stycken dagars uppehåll. Men annars så har jag varit "på det" hela tiden troget, och då kört mina ofta 3-4 mil varje gång.... Jag startade ju lugnt då i maj, och körde ofta 16-20 km, men nu de sista månaderna, så ligger jag ganska konstant på över 30 km per dag.

Jag märker hela tiden jag cyklar, att det går ganska lätt att cykla dessa distanser, och jag skulle nog ganska enkelt också kunna cykla både 5 och eller 6 mil. Kraft och konditionsmässigt så skulle det inte vara några större problem, men jag är lite orolig att göra för mycket när man är 63 faktiskt... Jag är inte orolig för mina organ som hjärtan o.s.v.

Det verkar funka perfekt, men jag är lite orolig att "overdo it" som engelsmännen säger! Jag vill INTE det sista i livet skaffa förslitningsskador, den typen av skada kan kosta enorma summor nu på gamle-dar. Ta knän som slits vid cyklingen, ta höftkulan när benet rör sig konstant hela tiden, flera timmar varje dag, och sedan nacken som ligger i en ganska onaturlig vinkel när man cyklar....

Jag gör nog hellre som så att jag stannar vid runt maximalt 4 mil per dag, och istället ser till att vara frisk livet ut, om nu detta fungerar vill säga... Man vet ju aldrig dessa saker, men försiktig kan man vara i alla fall!! Just nu så känns hjärtat kanon, lungorna suveräna, knäna finfina och höftkulan känns helt normal. Nacken dock är stel och öm, men skitsamma har haft det i 25 år nu, så det är som det är..

Det största orosmomentet för min del är när jag bli ännu äldre. jag måste ju motionera för att hålla nere mitt blodsocker för min Diabetes. När jag blir skitgammal, så måste jag antagligen sluta att cykla,och börja lufsa i bastuvärmen istället, och jag fasar för den skiten. Att promenera har alltid för mig varit en pina, och nåt som bara människor som hatar fotboll, eller spelar Golf håller på med. Och sedan när man blir för gammal för att ens promenera, hur fasen skall jag kunna motionera för att hålla nere blodsockret, armhävningar??

Glöm det, gör jag en neråtgående armhävning när jag är 80 år gammal, så kommer jag inte ens upp igen ifrån golvet,,,, så hur skall man motionera när man är för gammal för att cykla och promenera? Alla förslag mottages med tacksamhet. jag vet att älska är en grej, men i den åldern, så kanske man glömt hur det är, så den grejen faller nog bort, kanske...?

På tal om nedåtgående, så var jag tvungen att hålla upp med cyklingen idag. Mina sista cykelbyxor jag inhandlade, har visat sig nu efter det intensiva cyklandet de senaste dagarna, vara alldeles för små. Jag har fått skavsår i grenen på vänster sida, och det var en sådan pina igår eftermiddag, så jag slängde helt enkelt mina ganska nya inhandlade cykelbrallor för 1.200 baht i slaskspannen.

Dock så dök ”fru samlare” upp på momangen, fiskade upp brallorna ur sopebingen, och skällde på mig. Hon tvättade dom sedan, och sparade dom i byrålådan och sade med arga ord - ”you bajsyken, you go down kilo, I give you this, we save money, you bad man”! Tittade argt på mig, och lufsade iväg. Eller det kanske var jag som lommade iväg lite tilltufsad på tuppkammen.

Jag tog istället motorbiken och åkte hem till York och hälsade på den stackarn med sina knän, och vi bestämde över en kopp kaffe och en fin glass, att vi skulle käka sill på fredag hemma hos honom. P.gr.a. hans allmänna kondition, så fixar jag maten och tar med mig allting. Kokta potatis, sill, gräslök, sourcream o.s.v. Det blir himla gött.

En anledning är ju också hans fru, som vill gott, men har en sällsynt förmåga att sabba all falangmat hon försöker hjälpa till med. Ni kommer ihåg barbequen va, och ni kommer ihåg när hon kokade nästan gröna ägg att lägga på räkmackan....

När jag var klar där, så åkte jag över till cykelaffären för att handla på mig en ny vattenflaska, min svarta som följde med cykeln var ju helt kass.. Svart och 38 grader varmt...Fan vattnet var ju bastuvarmt efter 10 minuter ju! Den plastflaskan kostade 600 baht (SEK: 130:-) Men i gengäld sades det att vattnet kommer att håll sig kallt och gott  i runt 1 timmes tid, trot eller ej..... Jag köpte även ett par nya cykelbyxor, som var bra mycket större, de kostade 900 baht...

Ihop således 1.500 baht... Hur jag kunde betala så mycket helt plötsligt då. Jo när jag kom in i affären så reser sig killen upp direkt och langar över 2.000 baht till mig med orden; - ”farmer in Nong Nasaeng buy your bycyken”.. Haha, då kan jag hålla utkik efter min gamla trotjänare till cykel, och se vilken bonde som köpte den.,. Va bra, då var den biten avklarad, och jag kunde pröjsa vattenflaskan och brallorna på studs då...

Killens lilla dotter 3 år gammal kommer fram och skrattar och pratar med mig helt oblygt, i ett sånt läge skall man ju bara plocka upp dom i famnen, jag böjde mig ner och lyfte, och glömde fullständigt av att böja benen vid lyftet, och kände direkt när ländkotorna flyttade sig där bak i ryggen, och så var det kört.. Jag åkte hem och drog i mig 2st Alvedon a´ 665 mg, och mådde lite bättre, men känner nu i skrivande stund, att det tar nog ett par dagar innan jag blir bra igen...OM jag någonsin blir bra igen Jäkla rygg.....

Handskak

Chaiyaphum MDCCCLXXXVII, Thailand

4 september 2014

84,3 kilo - 83,0 kilo (43 km)

Första vikten är morgonvikten  

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,514



Forts. från förra kapitlet... Jag köpte dock en öl jag aldrig sett förr, som hette typ ”Red Horse”, En öl med röd etikett, och svart flaska, så lite rätt blev det, trots att det var ett ljust öl, men det får gå.. Jag kokar mina kräftor och struntar i dillen och kör med ljust öl.... Jag hittade ett recept hos en kille som bor härnere i Thailand, och som har provat och provat ,och till slut hittat ett sätt att koka räkorna som duger för honom. Jag ger Er härmed hans syn på hur man skall koka räkor enligt följande:

Detta behöver du:
Stor kastrull
3 l vatten
2 kilo räkor
7 matskedar havssalt (du kan även använda vanligt salt
1 flaska portöl eller valfri öl (33 cl)
2 stora dillknippen (kan du få tag på krondill så använd det istället)
                                                        
Om du har möjlighet och tillgång så köp havsräkor, men det går även bra med odlade räkor om du bor långt från havet. Makro säljer odlade räkor av bra kvalitet till billigt pris.

A; Tänk på att först skölja av räkorna i kallt vatten och klipp av spröten.
1. Koka upp vattnet och tillsätt salt, socker, dill och öl. Låt lagen koka i fem minuter innan du lägger ned räkorna. Smaka av lagen, den ska vara så salt så att det känns som om det är lite för salt, då är det perfekt.
2. Ta en eller två nävar med räkor och lägg ned i det kokande vattnet. Lägg inte i alla på en gång.
3. Koka räkorna till de har flutit upp till ytan, det tar normalt cirka 1-2 minuter beroende på storleken på räkorna.
4. Fiska upp räkorna och lägg upp dem framför en fläkt för att kyla ned dem.
5. Upprepa steg 2-4 tills alla räkorna är kokta.
6. Kyl ned kastrullen genom att ställa den i vasken fyllt med kallt vatten. Jag brukar fylla vasken med isbitar och vatten så att koklagen kyls ned lite.
7. Lägg alla räkor i en stor platsbunke och häll sedan i lagen så att den täcker räkorna.
8. Ställ in bunken i kylskåpet och låt räkorna dra i 24 timmar.

När allt är klart har du ruggigt goda räkor som även thailändarna kommer att älska. Klart mycket roligare smak än att endast ångkoka eller grilla dem på thailändskt vis. Men det skall sägas att det inte var jag som  skrev att thailändarna kommer att älska dessa räkor, det är bara struntprat av en turistnisse...

Men ihop med dessa räkor, ge thai en skål med en chilliblandning samtidigt, så dom kan doppa räkorna däri, och effektivt ta bort allt arbete ni lagt ner på maten, ja DÅ är dom jättenöjda och berömmer "din" mat!!

Självklart kan du experimentera med olika mängder salt, öl och dill. Jag provade först med att använda en tredjedel öl, men fann då att smaken blev lite för söt. Det beror lite på vilken öl du använder. Du kan även koka krabba på samma recept. Då är koktiden 15-20 minuter per halvkilo krabba.

Jag körde igång på kvällen, och för en gångs skull så fungerade allt klockrent, jag tappade inte byttan, varken med räkorna, eller den med koklaget, och allt flöt på jättefint där i köket... Yongan sprang runt där och ville ”hjälpa”, men jag fick fösa undan henne gång efter annan, hon vill ju så gärna hjälpa till.

Men jag vet att hon som thai bara sabbar om jag låter henne komma nära räkorna. Jag lovar Er vänder jag ryggen till och går på toan under allt detta, så kommer la hon att dynga upp alla räkorna på grillen, och mörkrosta dom hela högen. DET är räkor thaistyle.....

Jag kokade dom i omgångar, och dom flöt upp så fint till ytan, varefter jag tog bort dom med silen, och lade dom i en annan bytta.. Det var snart avklarat, och smaken var faktiskt RIKTIGT GOD... Yongan fick smaka, och jag var så stolt över mig själv ända tills jag fick se Yongan skala sin räka och fullkomligt rusa ut i köket, och komma tillbaka med sin lilla bytta med pressad chille.

Hon doppade med en förnöjsam min hela min så fint kokade räka i den skitblandningen, och såg så lycklig ut, så jag hade inte hjärta att säga någonting alls.. Men va faaaaannnn... Där jobbade man ihjäl sig för att få fram räka a la westcoast of Sweden, och så doppar hon resultatet i chilliblandning....

Ja dessa thai har inte en susning om matlagning alls tycker jag.....
Jag kylde sedan ner både räkorna och saltlagen som jag kokat räkorna i, via diskhon och vatten och is däri.... När detta var klart en timme senare, så lade jag räkorna i saltlagen, och sedan in i kylen över natten för att ”gotta te sig”!!!! Vi får se imorgon hur detta utfaller...

Idag 15 augusti, så provsmakade jag en räka, och smaken var riktigt bra som sagt var, mycket bättre än igår, och saltsmaken var i närheten av Kattegatt faktiskt.. Jag vet för jag har ju fått många kallsupar där....Det som dock skiljer, och det ganska rejält, var att dessa räkor är extremt svåra att klä av....I Sverige så skalar vi våra räkor, tar en klunk vitt vin i kvällssolen ute på klipporna i solnedgången, och njuter.

Här så blir vi hysteriska antagligen över att räkorna är lika ovilliga att få av sig skalen, som oskulden är att få av sig klädpaltarna när man vill komma till...Jag hoppas att jag och York behåller sinnesron när vi skall till att skala, och lägga på våra mackor nu till lunchen.... Jag återkommer med vidare rapporter i ärendet ifråga!!

Handskak

Chaiyaphum MDCCCLXXXVI, Thailand

3 september 2014

83,7 kilo - 82,8 kilo (32 km)

Första vikten är morgonvikten  

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,518



Här sitter man till "bords"

Igår natt 11 augusti 2014, så vaknade jag av att det brötade och hade sig på utsidan, jag gick upp ur sängen och fram till fönstret. Yongyut som fortfarande var uppe, hade redan observerat turbulensen på utsidan, och hon rapporterade allt medans 2 st ambulanser anlände till vår granne "Old Food" och "Miss Pussy". Mannen i familjen hade anlänt, han hade lagt sin motorbike på utsidan rakt ner på gatan, och sedan staplat in i huset.

Miss Pussy stapplade strax efter in i huset, och Yongyut trodde bestämt att dom hade varit med om en trafikolycka där på natten. Hon trodde också att dom hade kört motorbike, trots att dom var rejält thai-fulla!! Nu då så kom då först en ambulans, och sedan strax där efter ytterligare en till. Och ta mig fan där kom också en bil också...Yongyut lyssnade, och detta var gör-spännande, men också lite tråkigt, eftersom det visade sig att mannen tydligen hade gått in i koma därav ambulanserna.

Miss Pussy var OK bara haltade, men tydligen ganska allvarligt med mannen i huset. Den sista privatbilen som kom räknade vi ut, måste ha varit inblandad i olyckan för dom 2 st personerna började att fotografera precis allting, nummerskyltar och skrapmärke på bilen, och motorbiken och ansiktet på Miss Pussy...

Bilen och ambulanserna försvann iväg, och strax därefter så åkte också Old Food och resten av gänget iväg förslagsvis till sjukhuset tror jag....Jag vet inte mer nu, men idag så fick Yongyut i alla fall höra därinne ifrån att mannen fortfarande "sover", och inte har kvicknat till ännu! Så återigen så har det blivit trafikoffer härnere, som falang säger jag bara rakt ut.....Skall ni nödvändigtvis köra moppe eller MC eller bil härnere kör då 100% hellre passivt än offensivt.

Vi falanger klarar oss inte en minut här i trafiken genom att vara offensiva. Offensiv körning baseras på att man litar på sina medtrafikanter, och lita härnere på människor som; inte har körkort, inte är nyktra, och inte kan trafikreglerna överhuvudtaget, och till sist så verkar deras omdömesförmåga vara helt under isen.

Det verkar som om dom fullständigt skiter om dom lever eller dom dör.... Snacka om muslimerna och 17 kameler och 28 oskulder, men här är det nåt liknande, i alla fall om man ser till deras grymma nonchalans i trafiken.. Så sett ur den synvinkeln, kör inte, antingen stanna hemma, eller låt någon annan köra, och spänn för fan fast Er med säkerhetsbältet...

Lite prat om varför thai gillar att sitta och äta på golvet, ja överhuvudtaget dyker dom ner på golvet när saker och ting skall göras.... Om detta göres nere i Bangkok eller i södra Thailand ingen aning, även om jag sett thai i olika situationer, komna ifrån olika landsändar här, sitta där på marken och göra sina grejor...

Visst man kan ha försvarstal varför man borde sitta där på golvet, men låt oss höra Era åsikter, skall inte delge Er mina funderingar, inte mer än att visst är det konstigt att dom gillar att sitta där nere på golvet överhuvudtaget.

Här sitter thai också

För den smutsigaste saken på hela vår kropp är fötterna...tycker dom, men även vi förstås. Trampar du på ett mynt eller en sedel, och du har ju ALLTID kungen s poträtt därpå, ja då trampar du faktiskt på själva kungen, och folk blir väldigt uppbragda över det. Vidare peka för fan inte med foten, då får man  sig en smäll på benet av Yongan som heter duga, det anses fruktansvärt fult att göra det och avslutningsvis, ”peta” eller ”puffa” för sjuttan INTE undan någon som sitter där med din fot, liksom för att visa ”maka på dig”...Då är du dödens lammunge...

Så med dessa tankar och kulturella yttringar om fötter, som ju bevisligen alltid befinner sig på marken....Varför sitter man då därnere bland hundar och råttor och FÖTTER, och ingen bryr sig, utan det anses naturligt, naturligt att ha sin JÄKLA MAT DÄR. Förutom då att man när man sitter där, aldrig har sin fotsula pekandes på någon annan, då kan man få sig en ”sketen”....

Så kom igen nu, vad tror ni,, varför sitter thai där på golvet så fort dom får chansen, TROTS att många thaihem har bord och stolar, men dessa står där liksom ”monument ”, över rikedom kanske? Hur ser det ut historiskt? När satt vi falanger på golvet?? Och hur gick utvecklingen där till??

Idag 14 augusti 2014, så var jag borta på både MAKRO och Big C, och skulle handla in för morgondagens grymma matorgie hemma hos York vid lunchtid. Han har ju stukat sitt knä, han var ute med vovvarna, trots sin nyliga operation i vänsterknät, och slant ute på leråkern...Han är ju ganska klumpig sin ålder till trots (54), och denna gång så vred han sitt högra knä, och nu tar han sig fram knappt, med 2st kryckor, och kommer aldrig hemifrån...

Så för tröst och gamman, så överraskar jag honom med att handla in räkor, kokar dom a la svenska modellen, och låta honom njuta av räkor som dom skall vara, och inte den skitäckliga modellen som thaiarna håller på med här borta. York som tysk är ju van också han med den smaken på räka som vi är i Sverige.


En öl i alla fall även om den inte var mörk...

Jag hamnade på MAKRO, och dom hade INTE mörk öl, inte dill, dock så hade dom ”Göa Talee´” (havssalt), och så hade dom hyggligt färska räkor något lite större än våra, men de fick duga... Nu skall det fasenimej prövas och se om  det funkar med svenskt recept på thailändsk räka... Jag stack sedan över till BIG C, bara för att finna att dom INTE hade dill, har dock sett det förut, men det är ju inte en grej som thai använder för mycket, och de hade ej heller någon mörk öl... Forts. nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MDCCCLXXXV (EXTRA), Thailand

2 september 2014



Janne Skoglund, Gregor Almergren, LarsGunnar Malm, Thomas Bergstrand
Anders Fagerberg, okänd, Bjarne Larsson samt Tommy Dise.

Min vän på Philippinerna, LarsGunnar har dött. Han dog idag kl. 07.20 lokal tid, och det är med en jäkla sorg som jag skriver detta. Jag lärde känna LarsGunnar 1972, 21 år gammal och han var 26 år. Han arbetade på ASECO i Göteborg som försäljningschef, och jag kom dit den sommaren och arbetade med att skriva B/L och ta hand om en hel del operativa saker på rederiet.

Lasse var en ganska "privat" människa, och faktiskt lite blyg i det privata. Men på arbetet var han precis tvärtom, där var det raka puckar och direkt-konfrontation. Lasse hade dock inte som jag vet, några speciella ovänner, och han var väldigt omtänksam emot alla i sin omgivning. Många var de gånger när olika personer utnyttjade honom ekonomiskt, men jag vågar nog säga att Lasse "fick betalt" för sin generositet totalt sett under sitt 68 åriga liv.

Lasse dog idag, han bodde de sista 4 åren på Subic Bay, Phillipinerna med sin livskamrat Jazz. De hade ett gott liv, och de 2 gånger som jag själv åkte dit och hälsade på, så trivdes den levnadsglade LarsGunnar väldigt mycket. Hans Jazz var en otroligt duktig, trevlig och varmhjärtad människa som gick väl ihop med LarsGunnar.

Vi fick några roliga stunder de gånger vi sågs där. Resten av tiden så har vi haft telefon och emailkontakt med varandra, detta ända tills slutet när den jäkla cancern återigen stal ett människoliv. Det kändes åldern till trots som Lasses liv stals ifrån honom på slutet på något konstigt sätt!!

Jag hade dessutom glädjen att arbeta ihop med Lasse på hans företag under tiden 1995-2008 när jag själv bosatte mig i Thailand. Vi fick 13 kanonår ihop i avslappnad miljö och vi hade kul och arbetade bra ihop. Både kunder och jag själv uppskattade Lasses värme och energi!

Våra golftävlingar som han arrangerade säkert under 11 års tid, var ett uppskattat inslag på företagen bland kunderna. Själv körde man golfkärran runt banan, och försökte att "fylla" alla deltagarna (kunderna) som gick därute och sömngångaraktig slog sina hole in one eller rakt ut i dikesrenen på Ale Golfbana!!

Kunderna kommer ihåg också alla de tillställningar, där vi hade uppslutning på Ullevi på konserterna där under årens lopp, med bl.a. Elton John, Tina Turner m.fl. världsartister t.om. Diana Ross fick vi se. Och efteråt så gick vi alla till firman (MKC Scandinavia AB) och hade fest och glädje långt in på småtimmarna.... Vilka tider och vilken glädje, och allt detta skapade LarsGunnar för sina vänner och sina kunder. Lasse var oerhört levnadsglad, och det spred sig också bland folk i hans omgivning!!

Vi hade kontakt under alla åren från 1972 fram tills nu, och jag är stolt över att kalla honom min vän under alla dessa 42 år som förflutit alltsedan första arbetsdagen. Vi har varit på krogen otaliga gånger tillsammans, kanske inte lika ofta som med andra, men tillräckligt många gånger för att man skall komma ihåg det, fragment av det, hahaha!!

Fan va sköj vi hade det ofta... - "Kyparn, 1 gin och klar tack"!!!! Denna beställning blev legio, och ett varumärke under 70 och 80;talet bland Göteborgs krogar... Jösses inga detaljer, men vill man kalla detta livskvalitet så har LarsGunnar och jag, och många andra haft kyrkostunder många gånger i våra liv, tack gode Gud för det....

Lasse fan va jag saknar dig redan....Vi hade många roliga stunder med "gänget" som vi kallade oss, alltså; Kenneth och RoseMarie, Hovås-Janne, snusk-Berra, Arne, Sura-Pelle och Inger, Gregor och Pelle m.fl. Vi var mycket nere på Hovås-badet på slänten till höger, och lögade oss i solen och badade i det svinkalla vattnet. Vi hade roliga fester flera stycken varje år, och man ser hur viktigt det är med ett vettigt socialt liv... Låsa in sig bakom en hög häck.. nä tack inte för oss i alla fall...

Vi fick mängder av minnen ihop, och de stannar där dom är, alltså i skallen på oss. Men jag vill inte att du skall glömmas bort i brådrasket. Jag hoppas att dina vänner skall läsa detta och känna igen dig lite grand i alla fall. Fasen man kan ju inte avslöja för mycket tyvärr men ditt smeknamn "slangen" gjorde du skäl för Lasse.

Jag hoppas med detta att minnet skall leva kvar bland de dina i familjen, ty hos mig kommer du alltid att finnas, och inte en dag kommer att förfluta här i Thailand utan att jag kommer att tänka på dig....

Vi ses..........
Gregor

Chaiyaphum MDCCCLXXXV, Thailand

2 september 2014

83,8 kilo - 83,1 kilo (36 km)

Första vikten är morgonvikten  

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,513



Tephsasit Waterpark 

Forts. från förra kapitlet... Jag kan se 2 olika ursnygga hus under mina cykelturer, och undrar alltid i början?  Falang eller thaihus?...Jag brukar sträcka på halsen, och kolla in trädgården och se där, cement över den öppna ytan och inget gräs = thaiägare.....och gräsmatta och mycket öppna ytor=falangägare av huset... Ja smaken är avslöjande emellan falang och asiat/thai!!

Detta var bara ett axplock av hus, det finns mängder av mera sådana hus här, de står som öde monument över de s.k. smarta falangerna som ute i vida världen egentligen bara är naiva små barn, som låter det nedre "huvudet" ta över all tankeverksamhet. Dock så skall man inte förglömma den mängd av falanger som lever det liv som man vill leva, och är lyckliga med den biten, och då är det väl OK...

Sedan som vi pratat om tidigare, så är det en väldig genomströmning av utlänningar (falanger), dom kommer, dom stannar till, och sedan av olika skäl så är dom snart borta igen. Det är olyckliga "existenser" i vissa fall, som aldrig kan bli lyckliga någonstans i världen, då dom ofta inte kan ta ett vettigt beslut.

Och där är sådana som andra falanger säger har blivit lurade av sina tillgångar, helt oskyldiga människor i denna värld, som aldrig gjort en mus förnär... Hur som helst, jag själv har sett en sådan mängd människor passera revy här som jag aldrig i hela mitt liv förr sett, låt mig nämna några som jag kommer ihåg så här på direkten:

Peter Miles, Australia, Hon bodde här i lägenhet, var ihop med en thaidam som han ledsnade på rejält, skaffade en ny ”nattfjäril” ifrån Bangkok, pendlade dit 1 år, började googla på Philippinerna och inom 1 år stack han dit, och är nu gift med eget hus och egen mark där, och är lycklig säger han.

Paul, England – Hans fru förstörde ju en fest för några år sedan, var en stygg jävel och han en mesig fan, hon pippade runt välderliga med andra thaimän under sitt äktenskap med Paul, och sedan ”försvann” hon, hon hittades till slut mördad... Paul drog iväg med sitt barn ihop med den damen tillbaka till England. Nu är han tillbaka igen, utan sitt barn som han lämnat kvar i England, men har hittat en ny fru att luta sig emot här i Chaiyaphum!!

Gregg Jensen – Köpte sig ett hus plus en bil, och sedan 3 månader senare så var pengarna slut, och han tog sin fru och drog hem igen till San Diego... Huset står där som ett minne över dåliga beslut och hans thaisläkt bor där nu och har det bra... Hela trädgården ser ut som en afrikansk savann förutom djuren då!!

Kevin, USA – Bor numera i USA med sin fru sedan 1 ,5 år tillbaka, pengarna räcker inte riktigt, måste jobba 10 år till för att få en hygglig USA-pension. Hans hus står där nu också som ett fint minne, trädgården gror igen, allt medans thaifamiljen bor där, och stället förfaller i rask takt. Det ser för jävligt ut nu där tyvärr. Han hade en ursnygg ansad trädgård och 2 underbara hundar som älskade människor. Dom är nu ganska förvildade och jag fick aldrig komma nära dom överhuvudtaget....

Roland, Australien, gifte sig här och fick barn 70 år gammal, och är nu i Sverige för första gången i sitt vuxna liv, vill väl göra sitt barn svenskt antar jag, alltid fördelar med det!! Han försvann och lämnade också ett hus efter sig här i Chaiyaphum, dock så fick han det sedemera sålt, bra för honom...

Peter G. (Germany) Khreng Khro – Mycket trevlig, jobbade ju som projektledare på olika jobb runt om i världen, och var gift här i Thailand. Hans saga blev ju all som ni säkert kommer ihåg, när hans fru jagade ut honom ur huset med en machete, efter det att han pippat en annan thaidam på Siam River, och frun fick förstås reda på detta. Han är sedan dess tillbaka i Tyskland igen...


Tephsasit Waterpark 

Sedan har det passerat revy mängder av andra falanger som jag inte haft som kompisar mer som bekanta man hejat på. Dom har alla lämnat och klarade inte av livet i Thailand. Nu håller jag dock en hemlig tumme för att York inte skall få jobbet och flytta iväg. Det skulle bli för jäkla tråkigt utan honom här.... och Dan de planerar att bygga ett litet pyttelitet hus runt 500 meter härifrån, och sälja sitt hus här på gatan.... Så förändringar sker nästan varje dag i våra liv här må ni tro!! Trots att vi alla är hyggligt gamla....

Men det visar väl bara att vi människor faktiskt generellt sätt inte är så himla bra på att hantera förändringar och anpassa oss. Jovisst anpassa oss är ju människan grymt bra på som djur-art, men när det finns alternativ, så är vi inte lika bra längre. Det märker man ju här i alla dessa fall med dessa falanger som kommer hit, klarar inte av livet, utan flyttar hem igen till sin barndoms gata!!

Livet rullar i alla fall på här i Chaiyaphum, man har sin cirkel av människor, även om namnen förändras, så är cirkeln intakt. Dock så är man betydligt mer utsatt kamratmässigt p.gr.a. den stora ”trafiken” hit/härifrån. Och man vill ju inte satsa för himla mycket på kamratskapet... Man har ju märkt under årens lopp hur lätt folk egentligen har att nyttja varandra, och sedan bara så lämnar dom utan ens ett adjö, och detta är samma både hemma i falangland som i Thailand...

Idag 10 augusti en söndag, så hade vi bestämt med Dan och Amphorn att dra iväg till Tephsasit Waterpark igen, det är ju öppet nu för allmänheten. Men först fick vi reda på att dom inte tillät att vi tog in vår egna medhavda mat. Yongyut hade ju spenderat både mycket tid som pengar för att få ihop thaimaten som hon och Amphorn och ungarna skulle käka, och Dan hade gjort Tatzikikyckling plus makaroniblandning med räkor cheese och annat godis,...


Tephsasit Waterpark 

Vi bestämde då för att försöka hitta en parkeringsplats någonstans utanför Waterparken, och käka lunchen där.... Det funkade görbra, bara 500 meter därifrån hittade vi  en sådan plats med bord och stolar, och jösses va gött det var med lunch....Vi åkte sedan tillbaka igen, och Namkaeng med kompis och Yongyut och Amphorn, de gick in. Jag och Dan satte oss i bilen och struntade att gå in i det grunda vattnet med 2.000 ungar i,,,,,

Vi satte oss i bilen och dryftade livets allvarligheter i styvt 1,.5 timme och sedan kom gänget tillbaka lyckliga som sjutton, de gillade det skarpt. Inträdet var 60 baht för vuxna, inga falangpriser, samt 40 baht för barn....Detta är ju en grym succe för ägarna 3.000 betalande, det betyder ju att de drar in på en sådan här dag enbart i inträde runt 120.0000 – 180.000 baht bara på dagen idag. Vilket säkert behövs med tanke på att vardagar kommer ju till också...


Tephsasit Waterpark

Vi stack sedan hemåt igen, och det var en kul dag ihop, vi köpte Guej Kai (bananer), och det där som ser ut som melonkött men är lite orange i färgen, ingen aning om namnet, och sedan köpte vi nåt som heter; Laamjai.. görgoa dom också... Så nu struntar jag helt i att käka middag, det fick bli en fruktmiddag istället.... Men det går ingen nöd på mig alls....

Handskak

Chaiyaphum MDCCCLXXXIV, Thailand

1 september 2014

83,7 kilo -

Första vikten är morgonvikten  

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,523




Jag gillar sådana där goa uttryck som man får höra stundtals. Det är ju inte så alls att de är så få, så när man är 23, så har man hört dom alla. Nä det är en himla massa, och dom betyder och innebär helt olika saker för olika människor... Jag vet t.ex. att uttrycket som jag fick höra först häromdagen att - "Det är lättare att be om ursäkt efteråt, än att be om tillåtelse innan", är ett uttryck som jag skall lägga på minnet, störtskönt ju!! Men man får väl passa sig och inte köra den stilen i livets alla skiften, risken är ju att man blir skjuten i USA, eller lemlästad i Thailand om man gör det....

Andra saker som man stundtals tänker på är ju dessa frågor där det egentligen inte finns så vettiga svar till. Ta t.ex. talet elva, varför heter inte det vettiga "tiett"? En annan grej som kom till mig nu senast när jag hade diaree under min cykeltur, och fick stanna under en bro, och lösa det! Om nu 4 av 5 människor lider av diaree´, betyder det att 1 av 5 njuter av det då eller? Ja det är konstiga tankar man får ibland.

Eller om han som spelar piano kallas pianist, varför heter då inte han som kör racerbil, rascist? Sedan hade jag en stilla undran, om vi nu är här för att hjälpa andra människor, varför är då "andra människor" här? Eller vilken hårfärg står det i flintskalliga mäns körkort eller pass? Eller varför trycker man svinhårt på fjärrkontrollens knappar, när man ändå vet att batteriet är svagt och på upphällningen?

Jag undrar också, om någon säger till en att det finns 1 biljon stjärnor däruppe i himmelen, så tror man dom. Men om samma person säger att där är målarfärg som inte är torr ännu, så måste man av någon outgrundlig anledning alltid kolla och känna efter? Varför hade "kamekaze-piloter" hjälm på sig? Och till sist, det sägs att 1 utav 4 personer lider av någon mental åkomma, kolla med 3 av dina vänner....Är dom OK, så måste det ju vara du!!!!!



Idag gjorde jag en runda upp till Baan Khwaoo, jag ville gärna kolla på hur huset ser ut som Gary blev av med däruppe nu när hans fru dog i cancer ni vet! Man passerar flera hus på vägen dit upp, och det är egentligen ganska sorgligt allt det här med folk som är så grymt snusförnumstiga, och vet allt om hur man håller i stålarna, och hur man håller frun borta ifrån dom också för den delen...

En liten repetition då över ett par hus... Jag passerade Gregg Jensens hus strax innan Baan Khwaoo, ett skitsnyggt hus som ligger där som ett dåligt minne över en amerikan som hunsade sin fru hit och dit, och det var samma fru som "ordnade" stackars thaidamer till arabländerna där dom skulle jobba med "massage". Men med livet som insats bland dessa araber.



Alltnog huset står där nu, och det är befolkat av hennes familj sedan 2 år tillbaka nu, och även deras bil som han köpte just innan dom reste till USA, togs över av hennes släkt i Baan Khwaoo. 2 familjer delar på huset numera.... De bodde runt 4 månader i huset innan de reste till USA.... De bor numera i San Diego, allt medans gräset och ogräset växer så grannt runt huset inne på tomten.... Rena skrotupplaget!!

Vidare så finner man vid infarten till Baan Khwaoo. Där ligger det 2 st nybyggda hus, och de byggdes av en walesare som Gary lyckades charma, så han satsade sina smygpengar ifrån en smutsig skilsmässa i Wales på detta, så att frun inte skulle få dom. Han träffade sedan med benägen hjälp av Gary sin nuvarande dam, som äger dessa 2 hus på pappret ihop med marken de står på.... Ingen varken köper eller hyr dom.

Anledningen tycker jag är att dels så är priserna löjligt höga med tanke på vart i geografin dessa hus ligger, och av samma anledning, så finns det heller ingen som vill hyra dom... En satsning som slog slint. Men kanske inom 10 år så kanske det blir bra vem vet... Killen har inga ekonomiska möjligheter att bo i Thailand, han är för ung och har inga inkomster, utan måste jobba för dom hemma i Wales....



Jag fortsatte bort mot Garys hus, och passerar då Phils hus, en kompis till Gary, en kille som träffade en annan av Garys frus väninnor, som slog en homerun med denne Phil. Killen hoppade på skutan och byggde ett hus som fanimej ser ut som en mansion ifrån det finaste området i England. Ett riktigt sagoslott i liten skala..

Kostade massor av miljoner att bygga, och huset såg lika jäkla dött ut nu idag som det gjort alla gånger jag passerat där tidigare gånger.. Granna "investeringar", att bygga långt ute i ödemarken, och tro på snabba pengar.. secka goingar....

Nu kom jag fram till Garys hus, ett riktigt fint hus tycker jag, med en snygg stor tomt med mycket gräsmatta. Problemet är ju att han blev av med huset till svärmodern, som helt enkelt stal det ifrån dom t.om när dottern levde. Gary har ju varit där ett par gånger med sin döende fru tidigare, men han var chanslös att få tillbaka det....

Nu har familjen tagit över det, och flyttat in, och man ser hur det går snabbt utför. Gräsmattan blir inte vattnad så den är brun och helt förstörd. Dom har klippt gräset ett antal gånger och bara slängt resterna av gräset emot den snygga muren, ihop med plankor och stålgrejor, rena skrotupplaget nu...

Detta hus kommer att jangsera till oigenkännlighet så småningom, och bli ett "thaihus". Dessutom så kommer nog denna thaifamilj att fimpa gräsmattan. Thai hatar gräsmattor, det är ju lika med arbete. Dom brukar cementera öppna ytor, alltså dom ytor som dom inte kan fylla med 1 miljon olika grödor och sallader..... Forts. nästa kapitel...

Handskak