GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMMCCCXXI, Thailand

17 Augusti 2018

87,8 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,608 (nedåt)



En halv dåre,

Är en mycket vis man....

Jag satt här och filosoferade lite grand över livet, och hur det ser ut just för mig, över min egna horisont, och ihop med mina kamrater både hemma i Sverige, och här i Thailand. Åren har ju gått nu som många av Er redan vet. Ja vi passerade 10 år nu den 6 juli 2018, så man har hastigt och snabbt, gått från 57 år i ålder till nuvarande 67 år.

Visst känner man sig gammal, men inte fan känner man sig som 67 år... Vara 67 år är ju närmare döden ju, och det är ju det absolut det sista som man känner sig, alltså i närheten av någon död. OK jag kan inte längre spela fotboll, orkar knappt med en armhävning, och nig-sittningar känns bara överflödiga och jobbiga.

Men jag klarar ju att cykla runt här ute på vischan i 4 timmar i 44 graders hetta, och jag orkar hålla igång ett umgänge med folk under dagen utan problem. Så skall det vara på detta sättet att bli gammal, så är det hyggligt lugnt än så länge.... Men man vet ju aldrig vad framtiden bär i sitt sköte.

Hemma i Sverige så har jag endast 1 barn, 4 barnbarn och 1 barnbarnsbarn,  2 systrar samt 1 kamrat kvar i livet. Så från att ha haft mängder av vänner och bekanta, och en aldrig lugn stund när jag bodde i Sverige, så är det nu ytterligt knapphändigt med kontakterna med Sverige.

Här i Thailand, så har det florerat under dessa 10 år, en hel mängd med falanger, alltså utlänningar, dock mest svenskar. Jag hade i början massor av människor som kom och hälsade på här hemma. De hade många av dom, läst mina dagliga kapitel, och ville väl se hur författaren levde och bodde.

Samtliga av alla dessa som jag mött under årens lopp här har jag tappat kontakten med, förutom 4-5 stycken, typ Christer i Partille, Janne i Norrtälje, Kent i Khong, samt Åke i Waeng Noi, som jag har ganska regelbunden kontakt med. Jag har sedan några stycken som jag kanske pratar med 2 gånger på året här, då de bor långt härifrån.


Gubbarna i bassängen är Bertil, Kevin och den rökande Ingemar A.


Här ser vi Ingemar A. cyklandes med unertecknad...

Men den äldsta vännen är nog hittills York, som jag känt och varit nära vän med sedan 2011 tror jag det var. Även Ingemar A. hänger i och är en god kamrat sedan 2011 tror jag det var... På detta, så har jag den mest den nya vännen, den goe grannen här Håkan O. Och till sist så har jag några stycken goa gubbar som brukar närvara på julafton...

Men sedan är det mest löshästar till folk, som inte vågar öppna sig och prata, så dessa brukar jag strunta i att hålla kontakt med. Det är utlänningar som irländare, skotte, tysk, finnar och andra sådana nationaliteter... Några stycken har flyttat härifrån, då dom inte klarade av att bo i isaan och by-livet här. Och 2 stycken har döden dött p.gr.a. ålderdom antar jag!!

Jag själv känner fortfarande att jag har humöret på rätt ställe, och livet rullar på som det skall, och jag trives med de omkring mig. Men så är jag också en otroligt lättroad sälle skall ni veta. Har inga jättekrav. Vilket kanske mest beror på att jag inte är religiös, och inte håller på och fjantar runt med att få livsfrågor besvarade.

Som typ; vad är meningen med livet, eller älskar Gud mig och mina beslut. Sådana saker är idiotier enligt min livs-åskådning. Jag är fullständig inne på att vi människor är en djurart, och Guda-tramset är bara för svaga rädda människor, som inte har en susning om sin omgivning.

Så om jag kan hålla ställningarna gentemot religionen, så skall jag nog kunna fortsätta att trivas här i Chaiyaphum ända tills slutet. Om nu hälsan och andra saker tillåter det hela...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMCCCXX (3.320), Thailand

16 Augusti 2018

88,1 kilo – 87.4 kilo (29 km) 1 timme 54 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,620 (nedåt)



När du gifter bort en dotter,

Så försvinner en börda ifrån din rygg!!!

En liten tanke som kom över mig här nu på morgonen, kanske väl värd att fundera lite
över..... Jo ju färre människan som art är, desto fler barn skaffar dom. Ju fler människor där finns, desto fler barn producerar dom, och ju mer pengar människan har, desto färre barn skaffar dom.... Bromsklossen för mänskligheten är alltså när vi får det bättre ekonomiskt. Så man kanske kan säga då att när det verkligen gäller, så är pengar helt klart utav ondo....

Så sett ur det perspektivet, skall vi se till så att fattigdomen alltid finns i mänsklighetens närhet, ja med undantag för oss själva då förstås, alltid någon annan som kan vara fattig. Eller skall vi jobba framåt som djur-art som vi alltid gjort, och se till att alla får det bra, och att vi till slut kommer att bli utrotade..?


Taket i sovrummet

Läget här hemma är som en lång lång roman utan ett egentligt slut. Jag ser hela tiden framåt känns det som, och ser att när reparations-gubben ändå är här och reparerar och jobbar, så hittar jag alltid något nytt för honom att göra. Ett jobb som från början låg på kanske absolut maximalt 15.000 baht, alltså ute-jobbet med att gräva fram den andra gömda tanken för skiten, hela den grejen blev istället ju ungefär 20.000 baht.

Va fasen han jobbar ju ända där bak, lika bra att vi utökar mark-kaklet borta vid tvättmaskinen rejält, och hej och hå det kostade 6.000 baht. Sedan så regnade det de dagarna, och vi såg hur möglet lyste med sin närvaro i sovrummet, och laga yttertaket och lägga nytt innertak gick på löst 8.000 baht...

Sedan så hade vi tidigare små-reparationer, där Yongan hade missat detta med packningar när man monterar dit nya kranar. Jag tror inte ordet packning finns i Isaan-språket utan de nöjer sig nog med tejp bara verkar det som. De 3 ställen som behövdes fixas, kostade oss runt 3.500 baht.....


Taket i vardagsrummet

Nu så upptäckte vi att vardagsrummet hade ett rejält termit-angrepp, så hela den fasta bokhyllan fick tas bort, och då märkte vi att termiterna hade party direkt under innertaket. Så byte av hela innertaket, och inköp av helt nya takplattor. Kostnaden för detta nöje blev till slut 20.000 baht.....

Jag gick härom dagen och myste, och gillade det nya fina innertaket i vardags-rummet, och samtidigt så ser jag hur jäkla ful väggarna är. Skiten efter 12 år framkommer så i sin glans, när taket lyser nytt. Nä fasen, målning tyckte jag. För detta nöje ville gubben ha 3.000 baht plus att målarfärgen kostade 3.000 baht.

Nu i morse, så såg jag hur trappan som går upp till övervåningen var målad till hälften bara, vilket var överenskommet, men så gick tankarna återigen till det där att gubben är här NU, varför inte passa på. Hur mycket frågade jag honom, om du tar hela övervåningen och målar den? 4.000 baht säger han.

Nä, jag har inte råd, OK med 3.000 baht svarade jag? OK sade han, och där är vi nu. Så med detta tillskott på ytterligare 3.000 baht plus 1.500 baht i färg och annat, så ligger den totala kostnaden på i stort sett 60.000 baht. Vi gick alltså från 15.000 mysiga baht till 60.000 hemska baht. Men men men, jag är jätteglad ändå. Vi får det fräscht, och det ser nytt och fint ut nu, och icke alls så nedgånget längre...

Nu gäller det bara för mig att hålla kollen på min kära fru Yongyut, så inte Isaan-skiten återigen gör sitt inträde och återtåg på den "falangiska scenen" i Baan Nong Nasaeng, och gör hemmet nedgånget..... Men det blir säkert bra, hon ligger i och städar och härjar, så jag hoppas det dröjer innan symaskiner, Somtam, och filtar, och sängar, kommer fram i vardagsrummet...hahaha...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMCCCXIX, Thailand

15 Augusti 2018

88,5 kilo – 87,9 kilo (20 km) 1 timme 37 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,640 (nedåt)



Bättre med smärta i ditt hjärta,

Än skam framför andra!!

Forts. från förra kapitlet.... Jag stannade vid ett matstånd och frågade om Waeng Noi, jag fick upprepa ordet flera gånger ty de förstod inte mitt ”Wäng Noj”, vilket tydligen var en jäkla skillnad emot deras egna Wäng Noj”.. De pekade till slut höger, och jag frågade igen, och de var stensäkra. Iväg for jag 1 km....

Jag kände nu att något inte kändes bra, och frågade en lastbils-chaufför. "Bo bo bo" sade han (nej nej nej.... Åt andra håller och beskrev en båge... Jag tänkte, lugn och fin, du är pensionär, se detta som terapi, och nåt kul att göra... Jag tackade, och litade mer på denna gubbe än kärringarna innan.

Jag kom tillbaka till kärringarna igen, och skällde lite på dom, och de skrattade och sade att jag kört fel, jag skulle tagit av vänster därborta 20 meter bort... Men va fan tänkte jag, secka idioter, de kunde väl ha pekat för fan då, och ha sagt ”leo sij” (åt vänster) tycker man...

Jag tackade och log, ville inte visa min irritation över detta primitiva folk... Jag svängde av där borta, och körde länge igenom en by tydligen, men hur fasen kan detta vara vägen till Waeng Noi? Men efter en stund kom jag ut på en större väg med asfalt.. OK på väg..... gött tänkte jag...



Fortfarande inga skyltar alls. Jo skyltar fanns, men så länge de ser ut som denna skylt, så gläder det nog ingen annan än familjen Olsson i Växjö tror jag... Jag körde på i styvt 15 kilometer, ville inte fråga mer.... DÅ fick jag se en korsning,och nu nådde jag ”critical mass”.....

Vart skulle jag åka nu då? Rakt fram på vägen? Åt höger? Eller åt vänster? Jag valde höger, ty där borta 150 meter, såg jag en gubbe i bruna byxor och vit t-shirt, kunde ju vara en civilklädd polis ju. Jag stannade och frågade. Han  pekade bestämt framåt vägen, och nickade och sade Waeng Noi.

Härligt tycke jag, och frågade hur långt det var till Waeng Noi, 10-15 kilometer? "Mai Pen Rai" sade han, och viftade bortåt vägen. När man istället för att få ett "peka". man får en ”viftning” väldigt nonchalant, och lite halvilsket, då vet man som falang att avståndet lätt överstiger 10 kilometer i alla fall. Denne polis visste naturligtvis inte hur långt det var. Det låg ju utanför hans by , då är det vitt på kartan, hahaha

Jag körde på glad i alla fall, kände jag var på rätt spår. Jag hade nu kört i styvt 29 kilometer utav de 16 som den ursprungliga skylten sagt. Efter runt 12 minuter, så hajade jag till och stannade, framför mig så stod där en skylt med pilar åt bägge hållen, mitt ute i ödemarken...

Tillbaka varifrån jag kommit stod det Chai Ya Phum, och framåt vägen stod det Weang Noi, men fortfarande inget avstånd. Jag fortsatte, och strax kom en skylt till med Weang Noi 12 kilometer. Hurra... jag körde nu på glad i hågen, och kände mig trygg. Man har ju bara 2 saker att vara rädd för i dessa lägen.

Och det första är ju att om man får punktering, eller motorbiken går sönder ute i ödemarken, och på det ha en kompis som inte svarar i telefonen... och det andra är ju de hemska djupa hålorna i vägen, som är rena rama dödsfällor ofta. Inte en chans att du klarar av att köra ner i ett sådant hål, och kan låta bli att falla omkull, med hemska konsekvenser...



Jag körde på, och till slut så kom jag fram till ett samhälle jag aldrig sett, trots att jag borde känna igen mig, då jag ju passerat flera gånger på väg hem till Birger. Jag frågade en dam, hon pekade rakt ned i backen ”this is Waeng Noi” menade hon på.. bra tyckte jag.

Jag gick in på en 7/11 och köpte en M&M och gottade mig, medans jag satt där och tittade mig omkring och undrade var i sjuttan jag egentligen är någonstans... Jag kände inte igen ett hus, ett företag, eller ens någon väg, helt tom i skallen. Framåt visade skyltarna namn som;

Pon samt Nakhon Ratchasima, så det var föga glädje. Jag chansade och ringde upp Birger, Ta mig fan gubb-fan svarade äntligen på telefon. ”Var är du” frågade han, jag svarade sanningsenligt ”Inte en jäkla aning mer än att folk säger att detta är Waeng Noi”..... Jag står vid en stor återförsäljare av Yamaha....

Jag kommer ropade Birger, och han kom och hämtade mig inom 10 minuter... Vi åkte hem till honom, hade ett gött tjöt under 3 timmar, och vi käkade en kanonlunch som han bjöd på som bestod av tjock-korv potatismos med lök, och nåt annat där i .. Gott som fan, och inte sämre blev det av att jag för första gången i mitt liv, prövade på att dricka grogg baserat på Coca cola samt Lau Khau...

Kunde ju varit en hemsk upplevelse, men smakade inte vidrigt, mer som billig skit-sprit från baksätet på en gammal Cheva runt år 1964....... Jag åkte hemåt kl. 14.30 igen, och kollade nu på hemvägen avståndet ned till den avtagsväg jag tagit tidigare, och det visade sig att jag hade tagit av 13 kilometer ”innan” den vanliga vägen hem till Birger.

Så min fantastiska genväg besannade uttrycket ”Genväg är senväg” mer än väl.. Jag tror när jag lade ihop allting att jag nog körde runt 1 timme extra med alla stopp m.m., och totalt 13 kilometer extra, vilket gjorde följande; ”genvägen” hem till Birger; 63 km och den vanliga vägen brukar handla om runt 50 mil. Så hurra för genvägar....

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMCCCXVIII, Thailand

14 Augusti 2018

88,0 kilo – 87,0 kilo (39 km) 2 timmar 31 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,659 (uppåt)



Det kostar inget att titta!!

Å jag som trode jag funnit universal-maten som kun de binda samman kulturellt och matmässigt falang-kulturen med den thailändska (Isaanska) ulturen... Jag tänkte då på min mat som jag berättade om igår, alltså spagetti och köttfärssås... Jag missade att berätta att jag tog ut 2 tallrikar till den unga killen och den unga tjejen som jobbade med att lägga innertaket i vardagsrummet.

Jag tyckte att dom två kunde få vara med, och smaka på falangens högkvalitativa mäträtt.. Tjejen tog tallriken och nafsade lite i den, Yongan berättade att hon hörde henne säga ”zeb zeb” (gott gott)... Killen käkade såg jag friskt faktiskt och ensade sin tallrik, hungrig antagligen efter en hel dal på jobbet.

När dom hade gått hem för dagen 1 timme senare, så gick jag ut och hämtade deras två tomma tallrikar, trodde jag!! Den unga tjejens tallrik var knappt rörd alls. Tjejen hade gjort som alla thai gör, de säger gott (om man frågar annars aldrig annars) men tycker inte om det och äter därför inte...

Det bevisare gång efter annan här i mitt liv och över min horisont att det verkar vara tvärtom i thaikulturen vad det gäller äldre kontra unga.  Här så verkar de unga ha jäkligt svårt för att pröva ny mat, medans de äldre jag stöter på dagligen prövar, med öppna ögon, och därför ger det en chans, och ofta faktiskt gillar det.  OK inte all falangmat, men förvånansvärt mycket.

De yngre är helt avstängda och inte alls villiga att pröva nytt. Och som vi alla vet i vår västefländska kultur så är det ju de unga faktiskt som står för att acceptera nyheter och omfamna dom, medans de äldre har stelnat både i kanten och i mitten och inte vill veta av ett skit i nyhetsväg förutom då möjligtvis ”aktuellt” och ”rapport” och ”nyhetsmorgon” på TV, hahaha!!



Idag (måndag) så bär det av upp till Birger på finbesök, han beställde av mig att handla för honom; 1 paket tjock-korv, 1 liter vispgrädde, 1 stor paket med skivad ost samt 1 flarra med cocosnöts-olja, detta gick på 815 baht, alltså styvt SEK; 226.- Känns som ganska dyrt faktiskt.. Jag menar, kostar verkligen 1 paket tjock-korv hela SEK; 85.. hemma i Sverige??

Jag stack iväg ensam på moppen, York ville inte följa med denna gång. Och Yongyut var inte alls glad att släppa i väg mig 50 kilometer rakt ut i ödemarken. Allt gick bra, och plötsligt efter 20 kilometer redan så dök det upp en väg till vänster rean där det stod en vägskylt som sade Weang Noi (inte Waeng Noi). Men thai är thai och utländska bokstäver  är en svår historia för dom.

På skylten stod det vidare 16 km till Weang Noi?!?!? Jag stanade direkt och funderade, med denna distans 2 mil plus 16 km, så hade vi en total på 36 km icke 50 km... Jag ringde upp Birger och ville fråga om han kände till denna väg... Han svarade naturligtvis inte, den gubben anser telefonen vara en såpass ny uppfinning så den kan man vara utan...

Jag fick ta ett beslut och chansa tänkte jag efter en stund. Jag körde en stund typ 6 kilometer, kom till en korsning och det fanns naturligtvis icke en vägskylt allt, det enda jag kunde se var de där oläsbara cementstolparna 1 meter höga som finns utefter vägkanterna, De sade att jag kört 6 kilometer i aslla fall.. Forts. nästa kapitel....

Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMCCCXVII, Thailand

13 Augusti 2018

88,0 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,642 (nedåt)



Ett försiktigt ord,

Kan bryta ett ben...

Idag har det varit ett hetsigt tempo hela dagen. Först på morgonen de vanliga sysslorna med datorn och jobbet, och publiceringen av det dagliga kapitlet på hemsidan. Sedan frukost som vanligt, och ett stilla kollande på en TV-show på datorn ihop med frukosten.

Sedan så ut och cykla, blev till slut 32 kilometer, vilket ger runt 2 timmars cyklande och motionerande, vilket också plockar ned blodsockret rejält. Både ryggen, samt blodtrycket, samt blodflödet, och sockret gynnas alltså av mitt dagliga motionerande. Så det är nog en grej som jag måste hålla på med, så länge som jag kan sitta på en cykel och hålla balansen.

När den tiden är över, om jag fortfarande någorlunda har hälsan då, så får jag alltså sluta cykla, och försöka köra med promenader istället, hur jäkla trista och tråkiga dom än är. Jag hatar att promenixa skall ni veta. Jag gjorde det dessutom under 7 månader hemma i Sverige, när jag var där 2013/2014...



Jag träffade sedan York på Big C för fika och underhållning, och sedan när jag kom hem, så mailade en kompis till mig (Kjell S.), och ville ha ytterligare hjälp av mig med att ladda ned torrents till sin dator. Han fick inte riktigt ihop det, trots utbildning hemma hos mig 2 dagar tidigare..

Jag satte mig direkt på motorbiken, och körde hem till honom, det är ju styva 4,5 mil enkel väg till honom... Jag kom dit, det visade sig att han glömt att man måste gå in på internet och ladda ned, så det blev ett snabbt besök, innan jag stack hem igen. Men jag fick i alla fall mindre glädjande minst 9 mil i arslet på min motorbike idag....

Jag kom hem vid 16;30 tiden igen, och Yongan hade varit på Big C och handlat på sig 1,3 kilo med nötfärs och grisfärs, så jag skulle göra middagen idag. Gänget ville ha spagetti och köttfärs-sås. Och det var OK, jag var också sugen på detta.. Så jag satte igång direkt med detta.

Tittade ut på baksidan där jag stod och gjorde maten, och där satt Yongyuts mamma, och också Funfa satt där, och dom jäklarna satt och käkade middagsmat, och det var alltså planerat att jag skulle göra middag. Jag blev heligt förbannad, och lät verkligen Yongyut få reda på detta.



Det är en jävla inställning dessa thai här i detta landet har till mat. För det första, så verkar det som om det är upp till var och en när dom skall äta, och upp till var och en hur mycket, och hur många gånger dom skall äta på dagen. I helvete heller sade jag. Här är en katastrof, men ni kan ju fasen inte äta MER ÄN 3 MIDDAGAR PER DAG...

Jag går aldrig med på den grejen... Det är illa nog med 3 middagar... Här sitter ni och käkar, trots att vi skall äta middag om 1,5 timme, vilken stil är detta? Men mamma är hungrig säger Yongan förstås, hon skall ju alltid ursäkta och förklara alla jäkla olater i detta konstiga frimärks-land.

"Jag struntar i din mamma, men varför sitter flickebarnet där och käkar då. Nu blir det ingen spagetti för henne Yongyut, bara så du vet. Ni andra kan äta eftersom  ni inte äter nu.. Men Funfa har gjort sitt val"... Jag brassade på, och gjorde en kanon-sås till spagettin, och det blev rejält mycket skall sägas.

Vi alla käkade klockan 18.00 som sagts, utan Funfa som satt där bedrövad och fick titta på. När jag käkat färdigt frågade jag henne. Är du hungrig, Yes Unceln, svarade hon. OK då skall du få lite när vi andra är klara. Men gör aldrig om den grejen igen att käka 1 timme innan vi skall äta middag.

Jag gjorde denna bestraffning mot tösen, trots att det egentligen var Yongan som var den skyldige. Men hon fattade att jag menade straffet till Yongyut. Så allt gick bra.... Jag förklarade sedan för Yongyut att; ”Jag har fan ingen lust att slösa upp nästan halva min pension på mat, fan ni äter ju sjukt mycket ni thailändare, jag ställer inte upp på detta längre....”



OK OK sade Yongan trött på sin tjötige falang... Och jag var nöjd att ha fått detta ur mig.... dagen avslutades sedan med att Yutin, Baloo, Manao, Jennifer, kom och hämtade tillbaka Alfa-mamman (Paengtha) igen, jag trodde hon skulle ligga över natten. Hon hade ju bara dykt upp här helt oförhappandes.

Fasen jag gillar inte dessa överraskningar skall ni veta, när hon bara dyker upp här, och liksom bestämmer själv. Jag trodde jag hade gjort det stenklart att detta är ett falang-hus, och här är mitt och Yongyuts hus, och inte fan bestämmer en svärmor när hon skall komma.

Men tanten är trevlig och snäll, och egentligen bryr jag mig inte alltför mycket, men vill gärna sätta ned foten, ty jag är riktigt rädd annars att, om jag är för mesig och släpphänt, att det kommer att ränna folk här så fort dom närmar sug staden Chaiyaphum...

Jag fick ju stopp på dom där kusin-släktingarna från Khorat ni vet, som kom några gånger, och skulle ligga över, duscha, och käka här, bara för att dom inte orkade åka i sin förbannade bil de extra 8 milen till Khorat och sitt egna jäkla hem därstädes.....

Men det är flydda tider, den grejen fick jag stopp på, jag skiter fullständigt i om dom tycker att jag inte anpassar mig, men jag tänker INTE bli utnyttjad av andra vuxna människor i detta land, inte frivilligt i alla fall..Den grejen får deltidarna och turisterna stå för, vilket dom gör så bra i en del fall..

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMCCCXVI, Thailand

12 Augusti 2018

87,7 kilo – 87,1 kilo (32 km) 1 timme 58 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,647 (nedåt)



Det är inget brott att stjäla från en tjuv!!

Ödet kan vara bra om det går åt rätt håll vill säga... Dock detta med ödet är ibland svårt att förstå. Jag vill helst inte utmana ödet genom att prata om det. Men man hör ju en hel del om människor som jobbar häcken av sig, och råkar in i det ena galna efter det andra, och pengarna tar slut  precis när dom minst "anar" det o.s.v.

När man sedan pratar om det med dom, så försäkrar dom på heder och samvete, att dom jobbar som bara fan, dag och natt, och aldrig unnar sig varken rast eller ro... Men när man skrapar lite på ytan ofta med dessa människor, så finner man ganska snabbt, att dom oftast helt enkelt förtjänar sin "otur", eller vad man nu kan kalla ödet.

Dom själva kallar det för "ödets nyck", ty dom är ju helt oskyldiga och arbetsamma människor. Dom kör omkring i en sportbil av ytterligt dyr modell 2 gånger priset av en vanlig kärra. De har hus som är häftigt belånat, med en go månads-kostnad, och man finner oftast dessa "otursförföljda" människor ute på restauranger med dyr mat, unnande sig det mesta i livet känns det som.

De kom precis hem ifrån 3 veckors semester i Thailand, vilket kostade dom 165.000 svenska dyra kronor.. Jag har svårt att ens bry mig om dessa människors "otur", eller som dom själva kallar det, dom är "ovän med ödet"...

Jag tycker inte ens dom förtjänar någonting av alla sina "prylar" som dom har i sin "ägo", ty dom äger i egentlig mening, inte ens varken bilen, huset, eller pengarna som restaurang-notan betalades med. I mitt liv i alla fall på något underligt sätt, så verkar det som om man riktigt försöker att jobba, vara ödmjuk och ha koll på läget så gott man kan, ja då kommer "ödet" till en i en god fin version, och hjälper en på traven.



Låt mig ge ett exempel. Runt 1978-1980, så var jag i en tillfällig sits av att jobba med att sälja konferensrums-utrustning, samt kopiatorer och räknare. Jag satt ensam i Göteborg, som representant för en stockholms-firma. Och jag märkte snabbt följande.

OM jag var ute hela förmiddagen, och verkligen besökte massa olika företag, och verkligen försökte att sälja, så naturligtvis fick jag in lite orders, och det är ju inget konstigt med det alls.  MEN när jag kom tillbaka på eftermiddagen till mitt ensamma kontor, så var ÄVEN telefon-svararen innehållande flera olika förfrågningar, och köp av mina prylar.  

Däremot OM jag satt på arslet inne på kontoret och halvsov, och INTE gick utanför dörrarna och ens försökte, så var det absolut dödstyst på både telefon och telefon-svararen....  Jag blev liksom bestraffad... Jag lade märke till detta fenomen ganska snabbt, och det har sedan förföljt mig genom hela livet.

Så att bli bestraffad av ödet är struntprat som jag ser det. Jobbar man ihärdigt, är noga med typ sina finanser, och sitt liv i övrigt, och inte lägger sig på "rygg", som ett social-fall, utan varken vilja eller vett på kvällarna, så blir livet, tror jag, rent okey, och bra för de flesta.

Eller som man kan säga, det är svårt att vinna högsta vinsten, om man inte ens deltager i lotteriet...  

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMCCCXV, Thailand

11 Augusti 2018

87,1 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,651 (katastrof-nedåt)



Inte alla är lyckliga över sitt utseende,

Men alla är nöjda med sin hjärna!!!

Myror pratade vi ju om här om dagen, och då särskilt termiter... Idag så skulle killen avsluta skönhets-arbetet, med att fixa till den bit av taket som bokhyllan hade suttit ihop-limmad med. När våran gubbe började skrapa, så fick han nästan hela takplattan över sig, i småflisor..

Tror ni inte att myr-jävlarna hade käkat här också, och dessutom utöver detta, så hade dom käkat i hela det lilla rummet..  Gubben som jobbade med detta, han tittade åt höger in över takplattorna i vardags-rummet, och ödeläggelsen sträckte sig en bra bit in i vardagsrummet också.



Han frågade om vi ville ta bort, och lägga dit nya plattor. Ja vad säger man annat än  JA....? Man kan ju inte bo i ett hem där taket kan ramla in över en vilken sekund som helst. Gubben han började genast att ta bort alla takplattor, och när han kom till änden av utrymmet i vardags-rummet, så var det endast stvt 2 meter bort till den bortre väggen. Gubben tittade upp där också, och ta mig fan,, myr-infekterat...

Ja ropade, "ta bort hela taket, jag ger upp. Vad kommer detta att kosta nu då"?.... Han räknade på det hela, och från de ursprungliga 15.000 bahten för tak-jobbet, så ville han nu då ha 20.000 baht för hela grejen inklusive material... Vi åkte sedan gemensamt bort till Global House, där jag fick äran att bestämma utseendet på takplattorna.....

Jag kände mig trött och nedstämd, och såg alla stålarna flöda ur plånboken som jag ju inte använder, men ni fattar säkert vad jag menar. Jag satte gubben och Yongyut ned vid bordet och sade, att NU vill jag ha reda på vad sjutton jag skall betala för hela "konkarongen"...



Han räknade och stod i, och jag fick säga till honom att lugna sig lite, ta det vackert, ty jag är en fattig falang. Ja Yongan översatte ju inte detta sista förstås, hon vill ju helst att folk skall tro att jag och Trumph är bästisar, med samma storlek på bankkontot, hahaha!! Till slut hade gubben räknat färdigt, och beloppet allt som allt hamnade på; 47.500 baht....

Det är ju ett jäkla belopp på ett sätt, även om det är GRYMT billigt, om man räknar och jämför med väst-världens priser för samma sak. Och med detta så rök alla våra besparingar, PLUS de stålar jag avsatt till dessa reparationer. Jag försöker dock medelst gott humör, att hamna på rätt köl mentalt, och igår fick jag ju in en ny bokning för 1x20´container till Israel, som skall skeppas om 2 veckor, och idag kväll alldeles nu, fick jag gods från Sverige till Pattaya, så nu blir mina sparpengar återbördade igen till banken, tack och lov...

Träffade Phuket-Lasse i torsdags, som kommer hit upp några gånger om året, då han har ett hus här också, och hans fru vill ju gärna träffa sin familj. Vi fick en trevlig och underhållande stund med en go lunch på Bens Bar ihop. Alltid kul att träffa honom, en rejäl kille måste jag säga. Han bjöd denna gång, och man är ju tacksam över sådana kamrater...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMCCCXIV, Thailand

10 Augusti 2018

 87,4 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,687 (nedåt)



Om du lägger dig hungrig,

Så kommer du att räkna bjälkarna i taket...

I tisdags kväll så stängde jag ned datorn vid 21.30 ungefär. Exakt DÅ så gick all el i hela huset inklusive ute på gatan. När vi kikade ut, så kunde vi på ena sidan se att Håkans hus bredvid oss hade elen kvar, och på andra sidan, så hade ”Old Food” sin el kvar också dom...

Va fasen är detta? Jag prövade med att stänga av huvudsäkringen, och sedan slå på den. Men det var inget säkringsfel, så då var det helt enkelt strömavbrott. Efter några minuter, så började det att blinka i lampor lite här och var, men dom ”tog sig” inte riktigt.. Jag lade märke till att när jag satte på en fläkt, så startade den, men gick bara på halvfart, verkade liksom inte finnas elektricitet nog tillräckligt.

Ljuset satte igång där nere efter 20 minuter, så glad i hågen gick jag upp till sovrummet, och tänkte starta min AC i sovrummet, och sedan som vanligt kika på lite TV, tills sovrummet var kallt och gott. Dock när jag satte på AC:n, så var det samma fenomen där, liksom på fläkten tidigare. Lampan i AC;n lyste så röd och fin, men det kom ingenting ur maskinen, som gjorde rummet kallt och svalt.

Jag var nu trött och ville sova, men hur fasen sova utan vare sig fläkt eller AC, secken pina... Jag prövade, men efter 2 minuter, så flöt jag i en sjö och svett där i sängen. Jag gick upp, öppnade 2 fönster, ett på var sida av sovrummet, och hade på myggnäten på båda. Det kom faktiskt en ganska god bris, som svepte över sängen, så jag somnade gott till slut..

Jag vaknade klockan 02.30 och DÅ hade allt rättat till sig, och jag kunde starta om AC:n, pissa, och somna om... Men jag kommer väl ihåg hur gott man sov med öppet fönster, med frisk luft som kom in. Det var god sval luft ty det regnade konstant hela den kvällen och natten...

Jag säger bara, fasen va bortskämd och bortklemad man är med detta med elektricitet.. Ingenting fungerar utan el i dagens samhälle, och man är körd helt enkelt. Kyl och frys funkar inte, varmvatten i duschen fungerar inte, ljuset fungerar inte, AC;n och fläktarna fungerar inte, så livet blir snabbt till ett helvete.

MEN en sak fungerade dock och det var gas-spisen... Ja här i detta landet där maten är det viktigaste näst efter barna-alstring, så kör men till 99% med gas. Så laga mat kan man göra i det värsta elavbrott ni kan tänka Er... Men det var ju nattetid, så det var ju inte aktuellt för oss inte...



Ja hus-reparationerna då? Jo inte en dag utan att något händer.... Jag var uppe i natt och pissade runt klockan 03.00, kommer in på toan och spolar efter mig, hörde dock inte det bekanta sugljudet ”slurp”, när vattnet forsar ner i rören. Det lät ungefär som det brukar göra, alltså stopp på något sätt..

Men va fasen nu då? Gubbarna har ju borrat och grävt, och installerat den nya tanken där på baksidan, och sedan precis kaklat färdigt marken också. Och så fungerar det inte. Så jäkla typiskt Thailand. Va fan kollade inte ris-arbetaren att det fungerade innan de lade igen gropen och kaklade...?

Jag blev hysteriskt nervös, och jag kunde bara inte gå och lägga mig, så det blev till att starta upp datorn då kl. 03.00 och kolla film, skriva ett kapitel till min hemsida, som ni ju läser nu, och låta tiden passera. Yongan kom in till mig 06.00 och jag berättade. Hon försökte lugna mig, och lovade att tala med gubben.

Han kom vid 09.30:tiden och tog tag i det hela, jag frågade sedan vad han trodde. Ja sade han (via Yongan förstås), Ledningen som går från toan där uppe, som alltså inte fungerar bra alls, den ledningen hade tappat sitt vacuum eller sug, eller vad man nu kan kalla det. Och det hade skett för 7 år sedan, när vi lade aluminium-taket på baksidan.

Gubbarna hade då täckt röret, och på så sätt hade röret tappat sug-förmågan alldeles. Våran ris-arbetare såg detta ganska omgående, och borrade upp väggen, och fixade luftintag nedtill istället, och murade sedan igen väggen. Jag var sket-glad nu, jag hade ju i tankarna att jag skulle åka på 20.000 baht och göra om allting.

Jag är glad och förtroende för ris-arbetaren är tillbaka till 100% faktiskt, så himla glad är jag nu i alla fall... Hela baksidan är fullständigt klar, och vi har fått 3 stycken nya el-uttag där bak, det enda som saknas nu, är att jag skall köpa 6 stycken dusch-draperier och hänga därbak, för att skydda emot regn.... Sedan skall detta vara klart, och gubben kan fokusera på inomhus det lilla som är kvar.

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMCCCXIII, Thailand

9 Augusti 2018

87,9 kilo – 87,4 kilo (19 km) 1 timme 8 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,711 (nedåt)



Utan tur,

så lyckas ingenting!!

Termiterna har vunnit, igen!!!! Jag nämnde för ett år sedan tror jag det var, att termiterna har börjat käka styggt på våra trähyllor som omgärdar ingången till vardagsrummet. De var av trä, och vi har haft dom i runt 9 år nu. Yongyut tog med sina bara små fingrar, och fick en hel bit av bokhyllan i småsmulor i näven, utan att ta i speciellt mycket alls.

Nu när gubbarna är här och gör alla jobb, så beslöt vi på stående fot, att ta bort eländet innan det rasade över oss när vi minst anar det. Bygg-killen ville ha 2.000 baht för att riva det, och återställa väggen på båda sidor. Yongan prutade ner honom till 1.500 baht, "bra gjort frun", tycker jag, en thai som prutar...

Så jag gav klartecken på stående fot, och nu i skrivande stund 2 timmar senare, så är allt borta, och bortforslat, och väggen är återställd med ny cement, och målning sker i morgon när cementen torkat..
Gubben berättade också när jag kom hem, att han ihop med den nedmonterade möbeln på väggen, också fick tag i ett enormt termit-bo inne i denna trä-ram.

Det är alltså ett helt jäkla termit-samhälle som vi har försörjt i minst 9 år nu med detta. Men gubben fick iväg både trä som termiter... Jag har nu under eftermiddagen (tisdag) varit runt och kollar efter några snygga hyllor att sätta utefter kanten på ingången, gärna då i metall och glas, så termiterna inte mer kan äta sig mätta på vår bekostnad...



Idag så var jag hemma hos Ristos fru, och hämtade 2 stora förpackningar med blåbärs-sylt som hon gjort. Detta är ju själv-plockade blåbär ifrån Finland, så dom är riktigt fina och goda, precis som blåbär skall vara, och inte alls som osötade, alldeles för stora amerikanska super-blåbär...

Priset för detta var 15 stycken kanel-bullar, och det är ju helt OK, men jag känner att jag nog får ge Ristos fru kanske 30 bullar till. Så man kommer upp i korrekt ersättning, och dessutom så gillar ju hennes och Ristos 2 ungar kanelbullar riktigt skarpt, trots att dom är ”lokhrung” (alltså halvblod)....

Jag hade ett snack med en ”rolig” gubbe om detta med djur och ordet ”vänner” i samband med detta. Ja ni fattar ju ungefär vad jag menar. Vi har ju som vi pratat om tidigare, detta med att många envisas med att kalla sin husdjur för familje-medlemmar, och fullvärdiga medlemmar i familjen.

Vilket förstås är rent skitprat, men skam den som dristar sig till att avslöja dessa fjantars struntprat om sina "familje-medlemmar". Det brinner i huset, familjen består enligt mitt förmenande endast av man och hustru, och 2 stycken barn som bor där. I huset finns också en hund.

Varför väljer man alltid att rädda barnet istället för hunden, när man måste göra ett val? Jag trodde vi snackade om fullvärdiga familje-medlemmar. Men icke sa Nicke. Nu plötsligt så skall man rädda barnet 100 gånger av 100 möjliga, inget snack om att rädda hunden, så där sket det sig för den familje-medlemmen.

Jag älskar att skrota skitsnack som så många människor rör sig med. Nu då så handlade det om ett närbesläktat ämne med djuren, nämligen en gubbe som sade till mig att det är fantastiskt vilken vänskap som djuren har till varandra!!! Vadå, undrade ju vän av ordning (jag)...

Ja han halade då fram sin mobil, och körde fram facebook, och visade en video på 4 stycken Lamm som var klädda i en tröja av nåt slag, och var jättesöta, tyckte han i alla fall.. Dessa fyra Lamm skuttade omkring och lekte, och gjorde vad barn av alla de slag i vår herres hage alltid gör, alltså inget vettigt, utan bara leker.



Men vad är detta undrade jag? Vänskap?.... Ja sade han ser du inte hur dom leker och har kul ihop, inte som vi människor, som inte alls vet vad vänskap är för något. Och så ropade han till, riktigt i stöten var han nu. Han pekade, de små Lammen skuttade fram till en mojäng, med 4 stycken sug-grejor, så dom kunde få mjölk i sig.. Titta.... ropade han,,, Se hur dom samsas... infernaliskt irriterande tyckte jag...

Jag kunde inte hålla mig, secka idioter.... "Du", sade jag till honom, ta bort en av dessa sug-mojänger, så kan du ju se hur det går till i djur-riket, och du kan verkligen vara glad att Lamm inte har klor och riktiga huggtänder, när du gör detta... Han fattade fasen inte... "Men", utropade jag, - "fattar du inte att dom kommer att starta 3:e Världskriget, ty en av dom kommer ju att bli utan mat"...

Hans kommentar blev exakt vad alla andra så kallade ”djurvänner” kör med, när någon utomstående ger en kommentar som får ner dessa nötter på jorden; ”Du fattar inte djuren”.. Du replikerade jag; ”Jag äger inga djur, men jag har nog lärt mig tillräckligt om djuren, synes det mig...

Att sätta mänskliga epitet på djuren, ge dessa mänskliga reaktioner och känslor, är inte bara dumt och ointelligent, det är också helt snett och vint... Djuren vill tillhöra en flock liksom vi människor vill tillhöra en ”stam”.... Många av oss människor har bara förlorat kunskapen och tankarna, och vet inte längre läget med dessa saker.

Men djuren har stenkoll, och dom drives av i stort sett enbart av instinkt, så att måla djuren med mänskliga färger och attityder, fungerar bara inte. Du skall aldrig glömma att anledningen till att hunden t.ex. kunde domesticeras överhuvudtaget, var bristen på mat i hundens liv.

Den sökte sig till människan där maten fanns tillgänglig, utan att hunden behövde jaga, men trots detta så är hunden icke en människa eller familjemedlem, oavsett hur mycket tröjor du klär den i...oavsett hur mycket du klipper den, oavsett hur mycket du låter den skitna ner våra sängar, eller oavsett hur ofta du låter den gå upp på bordet, och slafsa människo-föda...

Hunden är vild, och den drives av instinkt, och dess största önskan är att slippa att gå ut i naturen igen, och behöva jaga mat igen.. Den är störtnöjd med att den kan sova bort halva dagen, och bli utfordrad av husse och matte, och så länge ni gör det, så stannar den i hemmet... Annars sticker den sin kos, detta ihop med katten, och mössen i husen...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMCCCXII, Thailand

8 Augusti 2018

87,6 kilo – 86,6 kilo (29 km) 1 timme 51 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,729 (nedåt)



Det kostar inget att lova,

 och att älska!!

Jag kom att tänka på nu när jag satt här vid datorn, och laddade ner utländska TV-shower, hur olika det faller med oss utlänningar och våra vanor, vad det gäller bland annat just TV-tittandet. Vi sitter hemma i Sverige eller i falang-land kvällarna igenom, och kikar på vad svensk TV har att erbjuda, och detta sker VARJE dag/kväll så länge vi lever.

Vi tar med oss dessa (o)vanor när vi flyttar, och desperationen lyser i våra ögon när vi inte längre har ”Rapport” och Aktuellt” i alla dess olika jäkla former, varje dag i våra liv. Visst vi har skit-TV här i Thailand som är nog det absolut sämsta jag sett i hela mitt liv. Det är så jäkla dåliga och billiga skräpprogram, så det enda det gör för den thailändska befolkningen, är att dessa program fördummar en hel befolkning.

Men nog sagt om deras skit-program, jo vi själva kommer hit ner. Vi letar fullständigt desperat efter olika varianter, så vi kan få vår kära SVT hit till Thailand, eller kanske TV4, TV5, eller kanske Viasat sport... Vi meckar och vi undersöker, och lider alla helvetes kval över vår brist av ”Arga Snickaren”, uppdrag Granskning", eller ”Så mycket Bättre”, eller kanske ”Här är mitt liv” med Lasse Holmqvist, haha!!



Vi blir erbjudna IPTV, och alla möjliga olika utbud via internet, och via kompisar, och kompisars kompisar, och vi ingår olika (o)heliga allianser, med folk vi aldrig pratat med förr, eller aldrig ens träffat förr, och vi är beredda att lägga tusentals kronor på att få Åsa Bod´n åter i våra thailändska stugor, så hon kan berätta om det svenska vädret, med dess allstädes närvarande svenska lågtryck, där vi bor i den thailändska myllan runt 8.000 kilometer från Sverige..

Jag själv hade kanske då turen, att vara av en kanske ganska liten minoritet av TV-tittare hemma i Sverige, som fullständigt struntade i både nyheterna och vädret. Mina intressen på TV;n var få, och de var; kolla travet, titta på sporten, och kolla på amerikanska eller engelska filmer, och underhållnings-program. Det var allt.

Svenska, andra program var fullständigt oviktiga för mig, och bara tids-slöseri. Så när jag kom hit ner, och till slut efter 6 månader råkade ramla över detta med att ladda ned TV-program som jag gillade via datorn, och kunna strunta i resten, var ju rena drömmen för mig. Jag kunde, och kan ladda ned nya filmer, som inte ens haft premiär ännu hemma i Sverige. Vikings, ja där ligger jag hela tiden 1 hel jäkla säsong framför de svenska TV-tittarna..



Och jag kan titta på mina program när det passar mig på dagarna, och inte den tiden det står i TV-tablån på text-TV;n... När jag berättar om detta upplägg för de falanger jag träffar, så vågar jag nog påstå att det endast är runt 1 av 100 stycken, eller kanske t.om en av 200 stycken, som tycker det verkar vara en bra ide´och vill lära sig.

Om detta beror på att vi är gamla, och man inte gärna vill lära sig något nytt, eller om det handlar om att man saknar det svenska vädret, de svenska nyheterna, eller Jonas Gardells homo-snack i TV;n inte en aning, men detta är faktum i alla fall...

Avslutningsvis så kan jag dock medge att jag själv saknar TV-program som typ; ”Så mycket bättre”, Scopido” (med flintiskillen ni vet), och också Timells olika program, som jag alltid fann vara underhållande då innan feministerna lyckades ta död på det geniet till underhållare..

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMCCCXI, Thailand

7 Augusti 2018

87,6 kilo – 86,5 kilo (22 km) 1 timme 32 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,730 (uppåt)



Varje dotter har sin charm....

Dag skulle bli den stora dagen för både mig och min ugn. Jag hade förberett mig väl för att göra 2 stora saker idag. Dels då att göra Janssons Frestelse, och dels att baka kanelbullar. Båda sakerna rena rama rutin-prylarna för en erfaren kökssnidare, som undertecknad.

Jag började i stor stil med att göra kanelbullar. Jag t.om. struntade idag i att cykla min vanliga runda, enkom för att hinna med allting. Jag träffade först York på Big C för att fika, och kolla vackra flickor, som vi ändå inte fick någon chans med. Så varför ens titta? Ja men för sjutton, alltid lite kul att kolla....... på vad som inte tillkommer oss båda.

Jag åkte sedan hem, och började baket, fick ihop alla prylar, och allting gick som vanligt smärtfritt. Och när 3:e och sista plåten med bullar var i ugnen, så tog jag in två färdig-bakade bullar till Yongyut, i stora rummet med ett glas kallt mjölk. Satte härligheten på bordet, och tog en snabb tugga.

Va faaaaaaannnnnn... jag satte i halsen och började hosta.... varför?...... Jo den tuggan var sten-salt.... Yongyut tog en tugga, och spottade snabbt ut hon också..... Hon tog mig in i köket, och frågade om jag hade "tagit den” glasburken som socker.... JA sade jag, så klart, det är ju socker.... FEL..... skrek hon....

Men va fan sade jag. Jag hade ju lagt i dina sockerbitar där förra veckan... DET ÄR SALT SKREK HON IGEN.... Helvete sade jag, varför är DU upphetsad nu då.... Det är ju jag som bakat och inte DU? Ja men du skyller ju mig för detta säger Yongan. Ja igen då, dessa kvinnor i våra liv.

Alla våra bakslag och våra egna olyckor, DET får dom alltid på något underligt vis att bli DERAS grej, och inte vår grej, som alltså drabbades av olyckan.... ja Venus och Mars... Yongyut var mer olycklig än jag var, och jag blev bara så jäkla trött, där jag fick bära ut 48 bullar i soptunnan.. Himla kul....



Men det skall sägas Janssons Frestelsen blev sten-god...... Barnen (flickorna), kom hem från skolan, och dom slafsade duktigt Frestelsen båda två. Och Soda droppade in här ,och han storgillar min mat också. Yongan gillar Jansson, och det gör faktiskt nästan alla thailändare skall sägas. Och det är ju ganska konstigt.

Jag lyckades också med benägen hjälp av Yongyut, med konststycket att stoppa in en ansjovisbit i käften på en av arbetarna här. Jag höll upp den, och förklarade att det var ”Palaa-Sweden”, och han såg dödsrädd ut, ja precis som alla Isaan-bor gör, när de skall smaka annan mat än deras egna mat..

ÄVEN när andras mat stinker lika illa som Isaan-maten, så är Isaan-borna extremt avhållsamma, att ens pröva och äta.... Men Yongyut hjälpte mig, och gubben överkom sin inbyggda rädsla för allt annat än Isaan-kulturen, och tog Ansjovis-filee´n i käften, och sade medans han tuggade ”zeb zeb”..... (gott gott)...

Jag lovade honom att han imorgon skulle få smaka på Jansson, och återigen dök den där rädslan upp i hans ögon, ja nästan samma rädsla som jag antagligen har när någon skall försöka stoppa Palaa från Isaan i min egna käft!! Så om dagen blev bra, kass eller halvbra, ja det vete skam..

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMCCCX (3.310), Thailand

6 Augusti 2018

87,7 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,726 (nedåt)



Den skyldige mannen är alltid själv-medveten..

Idag så har jag haft nöjet att se att klinkersen därbak har kommit på plats, och imorgon så skall ju klinkesen där nu skit-tanken är nedgrävd, också vara fixat... Så det rullar på i hygglig takt. Jag är också glad att jag får chansen att göra klart flera olika prylar som gärna blir liggande utan att fixas enär inget proffs bor i detta huset.

Jo jag har ju Yongyut som kan allting med att installera, jag misstänker att hon gärna vill gå i sin döda pappas fotspår, som tydligen var hyggligt ”händig”... Visst Yongan är duktig, ibland t.om. riktigt duktig måste jag säga. Men oftast blir det ett hafsverk som heter "inte" duga.....

Hon bytte kran på dasset här nere, och det har alltsedan dess varit otätt och läckt ut på golvet. Men huvudsaken för henne, är att kranen är på plats, inte att det läcker. Så toan där uppe, och toan här nere, samt under diskstället på baksidan där rinner det, och måste fixas, och det skall denne gubbe fixa till,, tack och lov.

Vi skall ju sedan hitta ett bättre ställe på baksidan för tvättmaskinen, så vi har det mer avskilt ifrån köket där ute. Det innebär också att Yongan skulle pilla med elen och flytta den.. Jag har strängeligen förbjudit henne att ens röra eller tänka elektricitet, med döden som straff. Och det verkar som hon tar det numer på allvar.

Jag har sagt till henne att dessa ris-arbetare får gärna komma och laga taket, lägga klinkers, cementera och pula och pilla i hemmet, ty det är redan snitt, vint, och alla vinklar är allt annat än räta. MEN elen ger dom fan i, UTAN UNDANTAG.... Jag sade till Yongan,,, York har en elektriker som är utbildad, och den gubben skall hit, jag skiter i om han debiterar oss lusiga 2.000 baht....

OM du nu tycker det är mycket. Men för mig, fortsatte jag, så är 2.000 baht billigt, om man överlever..... Ni vet tvättmaskin, vatten, och elektricitet på baksidan, det är en härlig kombination, och så skall man ha en Isaan ris-arbetare som fixar till den grejen. Nä , det blir allt som jag säger i detta fallet....



Men annars idag, inte mycket hände, var till Big C och KFC, och ihop med York käkade en kyckling-burgare.. Smakade hyggligt gott, men inget slår ju en riktig hamburgare. Och just riktig hamburgare (nästan), fick vi igår lunch (lördag) hemma hos York. Kjell en ny medlem av bus-klanen här i Chaiyaphum, hade gjort hemma dessa hamburgare, men det var ju griskött alltihop...

Hans fru hade kört det i en processor, tror jag det heter i 30 minuter, så konsistensen blev riktigt fast och faktiskt god. Vi käkade härligt kokta goda potatis till, med en god brunsås, och lite sallad på det. Det enda lilla att klaga på för min egna del, men jag sade inte det till de andra, man vill ju inte verka otacksam.

Det var att precis allting smakade hemskt mycket vitlök. Hamburgaren var indränkt med mängder av vitlök, såsen var indränkt även den av massor av vitlök, och dressingen till salladen där hade han pressat in en hel jäkla vitlök, så den var vidrigt äcklig. Jag vägrade att ta av den dressingen.

Jag gillar inte, och har aldrig gillat att kryddorna skall ta över hela maträtten, det fick man lära sig som liten hemma i Sverige. Men det är ju detsamma här i Thailand med chillin.... Allting smakar chilli, och thai vet knappt hur en maträtt skall smaka, utan denna allstädes närvarande chilli...... Men jag åt med god aptit, och hade vanlig vinäger på salladen, vilket funkade helt OK förstås.... Jag var mätt ända tills läggdax....

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMCCCIX, Thailand

5 Augusti 2018

87.9 kilo – 86,9 kilo (35 km) 2 timmar 5 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,728 (nedåt)



Vishet kommer med åren!!

Forts. från förra kapitlet... ”Dom har ju inte gjort ett skit ju. Det var ju därför Soda, som du skulle starta  datorn och kolla att allt var okey, när du hämtade den i affären. Nä nu fan skall vi åka tillbaka.” Ja,  men vi kan ju ringa till affären tyckte Yongan. Så Yongyut ringde. Varken hon eller Soda har ju en susning om datorer, så resultatet blev helt enkelt förslaget som jag skulle låta nöja mig med; ”Soda kan lära sig engelska”...

Men va fan  nu blev jag faktiskt förbannad. Jag tog med Yongyut tillbaka IGEN till affären, Soda vågade nog inte följa med... Vi kommer dit, och snart har vi fått fart på hela jäkla affären. Det blev tjat, tjafs, och tjöt, och jag satt tyst. Thai och dessa infödingar älskar att snacka, och helst om INTE det ämnet, som man vill prata om...

Yongut förklarade för mig att jag var jobbig... Men sade jag och pratade lugnt och fint.... ”Jag vill ha en dator som är på thai, den är till en thailändare, och vi bor i Thailand, va fan kan vi inte få en sådan för? DETTA verkade vara en grej som dom plötsligt inte kunde ta åt sig.

Nu sade teknikern där i affären;  “Windows 10 have no support thai, you must buy copy”. VA ropade jag…. Har inte Windows 10 support på thailändska,,,? NEJ svarade dom i affären. Ja jag vet fasen inte, men skall kolla för säkerhets skull... Jag ville bara hem nu, detta var värdelöst, fullständigt värdelöst.

Jag kunde dock inte låta bli att fråga dom; ”Varthän jag går i Thailand, precis överallt där man ser datorer, så är dom alla på thailändska, för ingen av Er kan prata engelska... Har hela Thailands samlade datorsamling bara Windows utan support.. JA sade dom alla.

OK jag gav upp, vi packade hem datorn, och Soda får nu lära sig att läsa på engelska. Han kan lite grand lyckades jag lura ut, när vi kom hem. Jag skulle sedan starta upp datorn, och programmera in lite prylar för honom. Och dessutom så skulle jag ha en ”startsida” på datorn när han startar datorn.



Jag själv brukar ju naturligtvis ha min inbox på min email som startsida, så jag kan kolla mailen först på morgonen. Vilket man ju bör ha (tycker jag i alla fall). Soda ville inte höra talas om detta, han hade inte ens en email.

Men han ville gärna ha Youtube.com som startsida. Så detta innebär väl då att jag lagt totalt 11.000 baht på en dator, till en kille som kommer att göra som hela den thailändska befolkningen.. Nämligen sitta och titta på svindåliga värdelösa thai soap-operor..... Istället för att lära sig att arbeta MED datorn...

När jag kom hem, så googlade jag i 2 sekunder, och kom snabbt fram till att thailändska språket fanns som alternativ på denna microsoft hemsida;
https://support.microsoft.com/en-in/help/14236/language-packs

Jag förstår inte till 100% hur detta fungerar, kan jag ladda ned thailändska, och få den Windows 10 som finns i datorn, att fungera på thailändska? Eller hur sjutton menar dom? Någon som vet sådana här slika saker? Skriv gärna till mig om ni har en susning, tacksam för all hjälp man kan få...

Annars inga större nyheter här angående bygget och reparationerna i vårt hus, det rullar på, och gubbarna får sin flaska per dag med M-150 sockervatten av mig, allt för att hålla tempot uppe, och helst undvika hängmattan på arbetstid om det är ens möjligt!!

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMCCCVIII, Thailand

4 Augusti 2018

87,5 kilo – 86,8 kilo (27 km) 1 timme 46 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,728 (nedåt)



Världen hatar budbäraren,

 och moralisten!!

Jobbet här i huset fortskrider. Vårt tak i sovrummet, som började att ruttna såg det ut som, är just nu på eftermiddagen helt klart och färdigt, och de har satt in nya skivor däruppe, så det ser riktigt snyggt ut. Jag hoppas bara att dessa thai-människor har tätat läckorna i taket.

När man frågar en sådan människa, så säger dom med Yongyuts benägna ivriga medgivande, och medlöpande; ”javisst så klart det är fixat”.. Säger jag då att jag frågade detta för 2 år sedan och fick samma svar, och ända så rann det regnvatten idag utefter väggarna här i sovrummet.

Svaret låter icke vänta på sig; - ”you are a bad falang”... Javisst dålig falang, för att jag vågar utmana ljugeriet och skit-snacket... Så vi får se. Men det var snabbt marscherat där uppe i sovrummet annars, och det är ju gott, då kan man ju slagga i sin egen säng i natt. Var nästan lite rädd att jag skulle få en natt på golvet i  mitt arbetsrum.....

Baksidan sliter dom med fortfarande, det tar låååång tid detta. Och inte undra på.... De, 2 gubbar står alltså och sliter, och hamrar lågintensivt med handsläggor, eller stora tunga hammare (Ert val) på cementen och försöker bryta upp den, för att kunna gräva på djupet. En borrmaskin typ slagborr som gubbarna har hemma i falang-land, hade garanterat gjort detta 4 dagars-jobb under 2 timmar tror jag...

Jag går ut och ger dom äpple som uppmuntran, och på eftermiddagen så får dom sin thailändska dunder-medicin i form av M-150, som för Er som inte vet, alltså är en grymt sockrat vätska, som thailändare är övertygade om, ger hälsa, energi, och en arbetsvilja över allt annat på denna jord....

Dessutom så misstänker jag att dom tror att man gör extra många babies, vilket ju är A och O i asiaters liv, alltså att göra fler asiater...Men OK 10 baht (SEK;  2.70) kostar en flaska, så jag köper gärna en sådan per man per dag, om jag kan få dom att jobba lite snabbare.



Det började ju häromdagen att ”vår” gubbe kom ensammen och grävde på baksidan, han slet väl i 2 dagar. Sedan sade han till Yongyut; ”I morgon så kommer det 2 gubbar till och gräver”....

Visst dom kom, men vad händer, ”vår” gubbe tappade plötsligt all vilja att jobba, och står nu bredvid precis hela tiden dom andra får jobba, och tjötar,,,,, Efter ett tag såg jag, så blev han trött som sattan av allt tjötande, och blev tvungen att vila sig i 2 timmar i vår hängmatta som vi hade där bak huset.

Han hade inte en tanke att jobba han också, och förvandla de jobbande från 2 till 3 gubbar. Jag sade detta till Yongan, hon håller ju på Thailand i alla lägen, och hennes standardsvar kom genast upp till ytan.... ”Han is big boss, he not work”!!! Jag insåg genast att det var fruktlöst att tjafsa om denna sak, skit samma....

Men det går framåt vilket man dock icke kan säga om Sodas dator. Den var ju på ”engelska”, och vi åkte ju tillbaka som ni kom ihåg, och de skulle fixa det, lovade dom högtidligt. Dagen efter när Soda slutat skolan, så bestämde vi att han skulle åka dit, och hämta datorn. De lämnade den till honom utan ett ord, han kom hem hit.

Jag frågade honom, kollade du nu så dom hade gjort sitt jobb? ”Nä jag glömde” säger pojken. Ja du vågade väl inte sade jag.... –”Sätt på datorn”. Soda satte på den, och den kom igång och den engelska texten glittrade i vårsolen, allt medans fåglarna kvittrade, och falangen svor som bara fan...¤%&/%#% Forts. nästa kapitel....

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMCCCVII, Thailand

3 Augusti 2018

88,0 kilo – 87,0 kilo (32 km) 1 timme 57 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,747 (nedåt)



En tom mage tolererar inte mycket...

Igår kväll så ankom då min skärm (monitor), alltså den som heter; SAMSUNG CURVED MONITOR SSG-LC27F397FHEXXT (27) + Sodas HP dator ankom också... Så allt bra förutom att datorn INTE var thai-installerad utan var på engelska.... Vem fan kunde förutse detta i ett Thailand, där jag inte ens trodde det var möjligt att få en dator med engelska i botten, när man inget sade...

Jag trodde utgångsläget var thai.... Ja jag fick gå tillbaka med datorn, och de lovade att fixa till den så allt blev på thailändska istället, så att Soda kan använda den fortsättningsvis i skolan. Men detta blir nog bra och Soda är lyriskt glad nu över att för första gången i sitt 18;åriga liv, nu äntligen ha sin fullständigt egna dator.

Som en effekt av detta, så kommer jag ju, som jag berättat tidigare, att betala för Namkaengs tandställning. Jag fick igår in ifrån den kommunala tandläkaren kostnaden för denna tandställning. Som jag fattat det hela när man tittar på hieroglyferna, som ju thailändska alfabetet är, så tyder jag det som följer.

Först gör dom en avgjutning av hennes ”garnityr”, och gör en bedömning om VILKA som skall dras ut, om det nu behövs vill säga. Men några åker nog, det ser himla ”upptaget” ut i käften på henne. Vi tar sedan den avgjutningen med oss till Chaiyaphums allmänna sjukhus tandavdelning, som mot 30 baht drar ut bissarna. Detta blir ju MYCKET billigare än att låta tandläkaren göra det..

Nu är det då klart att installera i överkäken första tandställningen a´4.000 baht. Vi väntar sedan 1 månad eller om det nu var 2, och sedan återbesök och sätta in tandställning i nederkäken a´4.000 baht. Sedan skall vi på 2 stycken återbesök med 1 månad emellan a´2.000 baht vardera. Och sedan under en tidsrymd av några år skall vi dit för att justera ”Draculas” tandställning, varje gång kostandes 1.000 baht.

Den totala katastrofen för hela detta äventyr med själva tandställningen kommer att kosta 36.000 baht. Det enda trösterika, är att det går månader emellan, så jag slipper att spara och gneta, utan kan bara ta av de stålar jag tjänar varje månad, och det är ju himla gott.. Och med detta, så känner jag att jag ställer upp för dessa barn.



Ja gubbarna håller på och jobbar där bak huset, och jag har varit med Yongyut flera turnee´r bort till både Global House och HomePro. Kakelplattor är överlägset bra att köpa på HomePro, inget snack om den saken. Medans takplattor som man sätter istället för cement-tak, är värdelöst på HomePro, de hade väl 3 olika att välja på, medans Global House hade kanske 15 olika motiv...

Vi köpte en skittank för 4,500 baht på 600 liter bajs, och trots Yongans protester så valde jag 600 liter, men jag frågade förstås gubben först, och han höll med. Vi slapp ju då också betala extra för ett mycket större hål i backen. Så den grejen hoppas jag väl skall vara klar nu framåt lördag-söndag nån gång. Båda dassen ihop-kopplade med respektive tank....

Jag fick höra via Yongyut att han som vi gav arbetet till, han avslutade precis ett annat jobb för en thai-familj, som när jobbet var helt klart, och det var klart att betala sluträkningen, började dom med att klaga på precis allting, och sade till den stackars gubben, att banken vägrade att betala... Sådant skitsnack kör dessa jäkla thai med här i detta landet.

Fasen detta skulle varit i Sverige, så kunde han ju sålt sin faktura till Hells Angels, och sedan hade den thaigubben fått sig en tur bak på en Harley Davidson som tack för sin ”generositet”.... Det finns otroligt många svin i detta landet, som inte drar sig en sekund för att nyttja människor. Hur detta kommer av avlöpa inte en aning, alltså om han får sina stålar eller inte... Fortsättning om bygget/reparationerna kommer efter hand.

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMCCCVI, Thailand

2 Augusti 2018

87,6 kilo – 87,1 kilo (20 km) 1 timme 21 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,766 (nedåt)



En bruten själ,

är svår att laga!!

Har ni tänkt på det? Att det är endast när vi är unga som vi vill bli äldre. När vi är små, så tänker vi t.om. i form av del-tal när det gäller att bli äldre. ”Hur gammal är du min vän”?  – ”jag är 4 och ett halvt år”!!! Och så håller det på. Lite senare så kanske man hoppar av del-talen, och säger; ”nästa år så blir jag 16 år”.....

Det håller på med detta fram till 21, och som till och med att det låter som en bra grej att bli 21 år gammal.. förlåt ung.... Men sedan tar det allt stopp med tuffa bromsar. Kvinnorna slutar helt att ”åldras”, och gör sig oftast extremt löjliga med att få ”frispel”, och inte vill prata om sin ålder, och ännu värre, vi män låter dom komma undan.

Vi män är också fåfänga, precis som alla människor. Vi slutar också på sätt och vis att åldras, men MYCKET mer i det dolda. Vi erkänner förstås att 41 är 41 år gammal, trots att vår kläde-dräkt mer avslöjar att vi ser ut att vara 32 års åldern.... Om ingen säger nåt, så kan man ju passera för 32 om någon inte råkar se alla rynkorna, som nu hopar sig i pannan, under hakan, och under ögonen...

I denna ålder, så vägrar fortfarande kvinnorna att uppge sin ålder, och hänvisar till att ”det är inte fint att prata om en kvinnas ålder”.. Allt medans vi män tar på oss peruker, öron-ringar, näsringar, och lägger på både läppstift och mascara. Feminist-looken står som spön i backen, och åldern döljs med en allt intensivare frenesi i motionen och det forcerade snacket, och blir värre i takt med att åldern eskalerar uppåt i åldrarna...


Ojsan kära frun, lägg på mer, jag ser dina "kråkfötter".....

Men vi har för länge sedan passerat det stadiet i vårt liv i barndomen och ungdomen, när man såg framåt och ville bli äldre. Den dagen vi tappade oskulden i det specifika fallet var när vi just fyllt 21. Inte fasen var det någon som såg fram emot sin 22;a födelsedag, eller hur?

Men dessa dagar när uttryck som ”jag fyllde 21.... jaaaaaa.....  Dom dagarna är över... Vi blev nu fyllda 30.... Folk säger om oss; ”han blev 30 år” i lite nedstämd ton kanske”... Så vi [i]blir[/i] 21, men vi [i]blev [/i]30 och 40, och vi [i]nådde[/i] 50 och 60... Därefter så pratar vi ålder, men i väldigt neutrala tonlägen, liksom att vi accepterat vår ålder bättre....

Ja OK,, kvinnorna är ju inte där än. Vi måste vänta tills kvinnorna blir kanske 80-90 år i ålder, innan mannen på den vita hingsten helt enkelt är för gammal för att orka stiga upp i sadeln och än mindre orkar att rida den vita springaren, och nog inte kommer till undsättning längre i livet... DÅ är även kvinnorna gamla, och t.om. accepterar detta..

Men när vi blir äldre, upp till 80 år cirka.. då pratar vi inte om årtal längre, ja då pratar vi om [i]att nå [/i]tisdag, onsdag, eller kanske kommande lördag!! Det brukar vara ett lagom mål i livet i den åldern. Men det blir etter värre... Efter 80 år i ålder,så pratar vi hellre om att se [i]fram emot[/i] lunch, middag, eller TV-matchen IFK Göteborg-ÖIS på kvälls-kvisten....

Så kan det hålla på, ända tills vi skall fylla 100 år i ålder. Då plötsligt blir vi barn och ungdom igen, nu fyller vi 100, säger vi med stolthet i rösten, och nu plötsligt vill vi bli äldre helt öppet igen... Ja NU VILL vi bli äldre igen...

Så hur se till att vara ung för alltid då? Ja sluta helt använda ord som ålder, vikt och längd.... Behåll dina gladlynta vänner. De deprimerande vännerna drar ned dig i den ålders-mässiga gyttjan bara. Låt din doktor bekymra sig om din ålder... Fortsätt att lära hela livet.



Se till att läsa, skriva, och lära dig om datorn lite mer, än du egentligen vill... Ty det sägs att latheten och ointresset att lära, är djävulens verktyg. Och djävulen för äldre människor är Alzheimer, glöm aldrig det... Försök också att glädjas över de små sakerna i livet, gör varje händelse och upptäckt, och iakttagelse till en stor sak i din vardag...

Försök att skratta ofta, och hosta ofta. Ja hosta va fan då för? Ja ifall du känner bröstsmärtor.... hahaha!!!  Är du OK var rädd om din hälsa, är du vid vacklande hälsa, motionera, ja gör något själv åt det... Har det gått ännu längre, så sök hjälp av läkare.... Släpp alla skuld-känslor...

Ja du är alldeles för gammal för att dra omkring på gamla dammiga känslor. Gör allt det där som du innerst inne vill göra, även om det tar emot innan du verkligen gör det. Åk eller ta dig till shopping-mallen, golfbanan, kafeterian, eller kanske t.om res till annat land... Nöje förlänger livet, och gör det med ett leende, så kan du alltid sno åt dig några extra år innan du ligger där inför obduktions-läkaren på Sahlgrenska....

Ja detta var allt för idag ifrån filosofen, nu gäller det bara att leva som man lär, och DET är jäkligt svårt... Faaaannnn jag når tyvärr 68 i april nästa år, secket elände..... Depression i antågande....

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMCCCV, Thailand

1 Augusti 2018

88,1 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,782 (nedåt)



Bättre med en vän som har 1 måltid,

Än hundra med bara ”suckar”...

Idag så har det varit bara en dag fylld av ......... ingentingen....... Jag satt hemma på morgonen, och var nästan på väg att strunta i cyklingen, men då slog ju ”herr Ågren” på förstås... Och ut for man snabbt som ögat, men klockan var då i stort sett 12.00, och i normalfallet så brukar man ju åka ut mellan 07.30 – 08.30, så detta var hiskerligt sent skall sägas.

För Er som kan geografin lite grand här, så bara hojjade jag på, och råkade komma ut på vägen jag brukar kalla ”Tad Ton-vägen, alltså den väg som passerar Ratchabat-university på sin väg upp i bergen, där vi brukade käka pizza bland annat, och fortsätter antingen till Isaans högsta topp, Mo Hin Khaoo, eller så kan man köra lite goa vägar, och dimpa nedför bergen 1,5 mil från Khreng Khro....

Ja nu kanske ni vet ungefär vilken väg jag cyklade på. Efter 4 kilometer på denna väg, så tog jag vänster vid skyltarna till Nong Bua Daeng, fortsatte exakt 5 kilometer rakt fram på just Nong Bua Daeng-vägen, tog sedan vänster igen, och efter 1 kilometer, så kom jag fram till blommorna.

Alltså de blomsterfält som Ristos (finnens) fru Khwan, odlar med god förtjänst. Hon tog ju kontakt med Yongan på min lilla smygande anmaning. Ty jag ville gärna ge förslag till Yongyut, om hur hon kan tjäna pengar. Istället för att skänka bort mina pengar, där uppe i Nong Bua Daeng, på meningslösa förlust-bringande företag, som ris och mansappalang-odling, alltså Tapioca.

Yongyut hade stilla men artigt tackat nej till inviten som Khwan gav via telefon. Yongyut berättade sedan för mig enbart, att hon inte kunde haka på där, ty hon kan ju inte vara tvingad att arbeta varje dag.... Oavsett vad jag säger, så är det värdelöst och jag kan ingenting.

Så hon får hållas, men snart måste jag helt enkelt slå på bromsarna, ty mina stålar räcker inte till att skänka bort på meningslösa pisse-värdelösa affärer, och odlingsförsök där uppe... Jag pratade i alla fall med Khwan, och det visade sig att Khwan hade 1 rai hon ägde, exakt bredvid hennes egna fält, och Yongyut var erbjuden att hyra detta rai för 1.000 baht per år i arrende, det var enda hållhaken... Kanonbilligt ju!!



Jag frågade Khwan om just det med att behöva närvara ”varje dag”. Men Khwan sade att när man behöver vattna varje dag, så måste man till fälten några timmar varje dag, Va fan... alltså som ett vanligt jobb då!!! Och sedan när regnsäsongen är här, så behöver man inte alls åka dit varje dag....

Blommorna kan säljas redan efter 45 dagar, och vinsten börja rulla på, till skillnad emot Ris några månader i väntetid, och Mansappalang 8 månaders väntan, innan man kan sälja och få in stålarna. Khwan gör alltså 3.300 baht varannan dag i ren intäkt, så hon drar alltså in på årsbasis runt 300.000 baht om inte mer.

Jag berättade detta för Yongan som verkade mer obekväm att jag visste så pass mycket, och sedan fick jag höra att denna Khwan nog bara lurades.... Jag fattar inte thai alls i detta med att inte lyssna, och ta till sig när möjligheterna yppar sig.... Men kan man inte se en pärla bland svinen, så kan man nog inte se en diamant bland kossorna heller, antar jag...

Jag cyklade sedan för första gången här på denna helt okända väg, som tog mig hemåt bakvägen. Jag fick i alla fall 33 kilometer i benen idag, och inget regn på kroppen.. Så trots att intet hände, så blev jag inte ens blöt alltså....Ja förutom svetten då....

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!