GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMMDCCLXXVIII

8 december 2019

90,6 kilo - 91,0 kilo (34 km) 2 timmar 11 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,198 uppåt



Jag skrev och skrev,

och försökte frenetiskt att få till något bra.

Då säger min vän till mig;

“nej nej, försök inte skapa någonting,

gå bakvägen, försök istället,

att  fånga någonting”!!

Det bästa råd jag någonsin fått!!

Idag lördag (i skrivande stund), så stack vi för 4;e gången de totalt 26 milen fram och åter till Khon Kaen, och Yongyuts läkare där. Anledningen är ju Yongans nacke, som hon har problem med. Nu skall det dock sägas att hon har gjort framsteg, och krampen i musklerna har avtagit markant säger hon.

Läkaren säger till henne att hon skall inte arbeta fulla dagar i trädgården och hemma, utan ta det lite vackert, och så ger han henne denna spruta, som innehåller något hemligt tydligen. Dock vill jag ge honom rosor och ett positivt tillmäle, då det verkar fungera till en viss gräns för Yongyut, ty hon är markant mer bättre nu än för 4 veckor sedan..

Idag hade jag gett mig fasen på att tvinga läkaren att lyssna på mig lite grand, ty jag vill ju förlägga dessa sprutor till Chaiyaphum, istället för dessa mastodont-resor, bara för en endaste spruta. Han lyssnade när jag  frågade honom lite försiktigt; “Du kanske har en vän/kollega som kan ge denna spruta i Chaiyaphum, så vi slipper åka så här långt"?

Han säger då; “Jag är den ende som gör denna behandlingen” Jag svarade: "Ja men du sätter i en spruta i axeln, det kanske någon annan kan göra"? Jag såg att han började tappa tålamodet! "Är du läkare frågade han mig"? Nä svarade jag, men jag är van att fråga läkare om den behandling dom gör, vi falanger gör det!!

Han fortsatte sedan; “detta är inget allvarligt (not serious”) så hon behöver inte komma tillbaka tror jag förrän det gör ont på riktigt igen... OK sade jag, jag fick ju ändå inget vettigt svar ur denna kille. Men jag ville fasen inte sitta och åka 1 gång i veckan livet ut, och supporta hans familj med 4.000 baht i månaden, om detta nu kunde göras i Chaiyaphum.

Och med tanke på detta svar jag fick, så kan man ju spekulera i några saker, och det jag först och främst tänker på är att. Om killen INTE vill att någon annan läkare skall ge en sketen spruta till Yongyut i vår egna hemstad, så håller han säkert på med en bluffgrej av någon sort...

MEN Yongan gillar läkaren, och hon mår mycket bättre, så nytta har det gjort, och jag låter henne bestämma, även om jag stundtals lägger min hand på “ratten”, för att kunna korrigera “riktningen” lite grand. Så nu blir det inget mer resande på ett tag vågar jag lova. Vi stack sedan i en otroligt rak linje över återigen till Central Plaza och McDonald.

Min triple cheese väntade på mig, och det blev så himla gott, kanon!! Yongyut valde en thai-minimarknad inne på shoppingmallen, som låg utanför falang-affären Tops, i bortre delen av denna mall... Där satt hon med lite grönsaker och annat godis som hon tycker om. Jag väntade medans hon åt och njöt av livet, via att tugga olika onämnbara saker från naturen..



Vi for hem, och halvvägs så ville Yongan att vi skulle kolla på säng till vårt nya rum här på nedervåningen som vi ju byggde för typ 2 månader sedan. Vi måste ju ha en säng dit in, typ en Queen-bed, inte en kingsize bed. Men Yongan hade lagt detta på is tidigare när jag föreslog inköp, och sade att nyårs-rean är smartare tid att handla på.... jag höll med henne.

Men nu blev det då i alla fall ändå dags att handla. Vi stack till KTM som i mitt tycke är den suveränt bästa möbelaffären här i Chaiyaphum med omnejd. Dom fyller de kriterier som jag som utlänning kräver, alltså; ärlighet, prata engelska, och ett bra sortiment... Killen som äger affären tillhör en rik kinesisk släkt I Chaiyaphum.

Han heter “Pon”, han är rejält duktig och pålitlig.. Yongyut säger han är ladyboy, men jag har då inte sett några sådana tillstymmelser eller tendenser. Men vem är jag att avgöra det. Jag kan endast se om folk är bögar eller lesbianer, men inte dessa andra underliga avarter som finns, där är jag körd s.a.s.

Han visade oss sängar i överflöd, och jag hade svårt att hålla Yongn i styr, hon vill så mycket, och är hetsig och impulsiv som få, men också väldigt varmhjärtad det får man inte glömma. Jag lyckades avstyra ett köp av en bädd för 16.000 baht plus 9.000 baht för madrassen.

När krutröken lagt sig, så lyckades jag tjöta hål i hövvet på Yongan, och jag fick ett erbjudande på en kanonsäng för 7.700 baht plus madrassen, totalt blev det för allting 16.500 baht. Pon säger då, att om vi tar den madrassen som ligger där i utställningen, vilket var den sista, så drar han av ytterligare 1.500 baht, så slutklämmen blev 15.000 baht.

Jag slog till på studs innan Yongan hann säga något.... Pon lade sedan till på eget bevåg 2 kuddar plus ett sängöverkast, och hemkörning gratis, och montering ingår ju som vanligt, det kostar aldrig något extra, så det blev en bra affär för banken och Pon, men även för mig, nu slipper jag tänka på denna grejen mer i alla fall..... Leverans imorgon söndag (idag i skrivande stund)

Handskak



Chaiyaphum MMMDCCLXXVII

7 december 2019

90,4 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,195  nedåt




Njut medans du kan av ungdomens vin,

det är ett glas, du bara kan dricka ur en gång!!

Jag vaknade i morse kl. 04.35, och det första jag märkte var att jag hade i sömnen kastat av mig täcket. Normalt sett så brukar jag helt strunta i täcke de mesta nätterna här. Tycker trots air-condition, att det är alldeles för varmt på nätterna att ha ett täcke över kroppen. Så jag brukar ligga och sova, och låta täcket liggande bredvid mig bara.

Igår kväll så var det, tyckte jag, så kallt, så jag drog faktiskt täcket över mig. Jag fick en ovanligt ovanligt ovanligt fin natt, men ingen pisse-stund alls under natten, vilket ju var det ovanliga. Så jag vaknade alltså på morgonen, och det var svinkallt, ja så jäkla svinkallt, så man trodde det inte var sant. Jag tvättade mig inne på toan, och startade upp datorn.

Och var tvungen att ta på mig strumpor efter en stund, kan ni tänka EWr strumpor i Thailand? Och sedan åkte min december-flis-jacka även på... Den brukar jag se runt 2-3 gånger i december månad, och sedan åker den in i garderoben igen. Ja ni fattar att alla mina skjortor, långbyxor och jackor, ser helt nya och oanvända ut, de används bara kanske maximalt 2-3 per år....

Jag vägrade att sticka ut och cykla på morgonen, det blåste en grym vind, säkert runt 10-11 sekundmeter.. Och  det var fortfarande kallt som satan trots att solen var uppe nu... Jag väntade fram till klockan 11.30 innan jag stack ut. Men det blev en kort tur faktiskt typ 15 kilometer och 58 minuters cyklande, bara så man kunde pressa ned sockernivån, inte något annat..

Jag kom hem och duschade, och det var också det grymt oangenämnt kallt, så jag bara kände att jag måste trösta mig med något, så jag stack ned till Bens Bar och beställde, och käkade en ostburgare med pommes, och ett glas gott varmt rött vin. Det satt som en smäck, men måste säga att det var en himla tur att man hade jackan på sig....

https://www.thainationalparks.com/list-of-snakes-in-thailand 

Jag har hittat en hemsida som är rent fantastisk vad det gäller djur i Thailand, både fåglar som ormar är väldigt bra beskrivna i detalj, och där finns extremt mycket information att få, som skingrar alla tvivel om t.ex. ormarna. Här finner ni; var dom står att finna i Thailand, hur dom ser ut, deras namn på latin, engelska, och faktiskt också thai, vilket är oerhört bra att veta.

Ty om du blir biten här, så gäller det att kunna identifiera orm-eländet, antingen via att ta med den till sjukhuset, eller veta vad den heter. Och i det fallet att då veta vad den heter på just thai, är utomordentligt viktigt i detta enögda enspråkiga land. Så här kommer länken, och spara denna sida, ni som besöker eller bor här i Thailand, mycket annat bra står där också om Thailand, och dess national-parker....

Någon som vill lära sig klockan, jag vet att jag pratat om detta tidigare, men fann just denna klocka som ganska klart beskriver vad det heter på thailändska, om man nu är på humör att lära sig. Jag själv lärde mig klockan redan på planet ned till Thailand.



Hade ju hela 10-11 timmar på mig med Thaiair Arlanda-Bangkok då 2008. Jag lärde mig då också samtidigt; färgerna, dagarna i veckan, månaderna, och att räkna till 1 miljon, sedan går ju resten på automatik... Men börja med att kolla in klockan här ovan....



Så kom då äntligen mitt vinställ från Ali Express, det tog en hel månad via online... Men slutet gott, allting gott, och nu ser matsals-rummet fint ut, med alla de dyra flaskorna med vin....

Handskak



Chaiyaphum MMMDCCLXXVI

6 december 2019

90,6 kilo - 90,2 kilo (15 km) 58 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,200  UPPÅT



Statistik är vetenskapen,

som lär ut att om du står med en fot på en brännhet spisplatta,

och den andra foten i ett frysskåp ,

så har du det i genomsnitt, ganska skönt

Har ni läsare lagt märke till en sak, jo ju mer som regeringen kritiseras ute bland sociala media m.m. desto mer stärkes den svenska kronan. Är det en tillfällighet, eller är det så att kronans värdering baseras på att svenska folket har sans och balans att se hur denna regering har förstört hela Sverige ända ifrån grunden och upp?

Vi hade för kanske 2 månader sedan den sämsta kronkurs vi någonsin haft allt sedan vi införde svenska kronan någon gång på 1700-1800;talet. Vi var då för styvt 2 månader sedan nere på urusla 3.02 mot thai-bahten, ja när jag flyttade ned innan flykting-mottagandet, så hade jag 5,60 I kurs och värdering på svenska kronan.

Sedan började kritiken att rasa mer och mer, och folk har verkligen blivit förbannade, allt medans våldtäkter rån och misshandel och mord av svenskar fortsätter oförtrutet, allt medans Stefan Löfven stolt proklamerar att Sverige har aldrig varit tryggare än nu... Den gubben är fanimej det stupidaste jag sett inom politiken, sedan jag började rösta på 70;talet nån gång...

I alla fall kronan började då att klättra och stärkas i takt med att kritiken blev otroligt och glädjande urstark. Sossarna har tappat otroligt och svenska folket är på väg att säga på ren göteborgska; “Vi skiter i vem som regerar bara det inte är Socialdemokrater, miljö-dårarna eller kommunisterna som älskar att leka med andras pengar.

Så SD blev det naturliga valet, alla gillar en underdog och hejar alltid på de som slår ur underläge, så SD är nu näst störst parti i Sverige, och förhoppningsvis, så kan vi sparka sossarna I röven på allvar, och börja göra något åt och för Sverige. Hoppas det bara inte är försent.

Det är en jävla massa folk ute på gatorna och ute på nätterna, som är redan utvisade, men som sossarna inte vågar utvisa, senaste uppskattningen var att vi hyser runt 400.000 jäkla utlänningar som dräller omkring I Sverige och de flesta av dom, hör och häpna får fri tandvård, och en massa bidrag, detta medans polisen letar efter dom. Är vi inte riktigt kloka i detta landet, jag bara undrar?

Forts. Från förra kapitlet.... Ja det fjärde lilla minnet från de absolut värsta yngsta åren i mitt liv, handlade om när mamma och min moster Gunborg var ute och gick, och de hade mig med sig. Jag kommer ihåg att det var tö, snöslask, och lerigt som fasen. Nere vid Järnbrotts stationshus, så låg en stor äng som sträckte sig ned emot, det som idag heter Dag Hammarskölds-leden, men då var det bara en enkel landsväg som vi kallade den...



Mamma och moster Gunborg tror jag, ville över till landsvägen, och sedan in i det som senare på 1970;talet blev Högsbo Industriområde, ja där som Armaturjonsson låg till långt in på 1990;talet innan dom försvann... Mamma gick först av någon konstig anledning, över lerträsket, och moster Gunborg höll mig i handen, och väntade antagligen för att se hur lerig morsan skulle bli, hahaha.

Jag var skiträdd minst sagt, kan inte ha varit mer än maximalt 4 år i ålder, gissar jag, jag lipade så mamma fick komma tillbaka igen och hämta mig, och sedan gick vi alla över och promenixade en bra bit in på markerna på andra sidan landsvägen. Vet inget mer, detta var mer en screenshott, eller kallas det skärmdump, i min hjärna....

De nästa minnen jag kommer ihåg blir ju lite tätare och fler blir dom också, ty nu började skolan, och man var 7 år i ålder.... Vi i småvillorna var destinerade att börja i Järnbrotts-skolan, som då låg nere vid Frölunda Smedja. Vi fick från 7 år i ålder ensamma promenera de styva 2 kilometer till skolan och sedan hem igen på eftermiddagen.

Men vi var ju inte avlade som dagens "dagis-barn", och vi var ju ganska självständiga ungar trots vår ringa ålder. Jag hade redan varit innan flera gånger nere, och lekt uppe på det stora berget, vid sidan av Järnbrotts-skolan.
På toppen var det hyggligt platt med gött mjukt gräs som sjutton, så vi kallade det prärien, och lekte indianer och cowboysare där uppe..

Så det var ju noll problem att gå till och från skolan på dagarna... Vi killar var ju runt 7-8 stycken som bodde i småvillorna, och också i röda ladorna som vi kallade de 2 långa röda husen vid sidan av villorna... Forts. Nästa kapitel...

Handskak


Chaiyaphum MMMDCCLXXV

5 december 2019

90,9 kilo - 90,6 kilo (31 km) 2 timmar 1 minut

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,187  uppåt


De fyra stora livslögnerna;

Pengar är inte allt!

Det är kul att vara “bi”!!

Jag skall bara ta en öl till!!

Jag skall bara stoppa in den “lite grand”!!





Ja nu har jag inte skrivit om mig själv och min barndom sedan 30 november, så kanske dags för ett par rader då i all välmening. Ja tysk-barnet Max Gregor flyttade tillbaka till Tyskland sades det då, och jag kom till 1951. Och en sak som många frågar sig själva och varandra är ju; “vad var ditt första minne i livet”?

Många som man pratar med vill ju gärna att det skall vara lite märkvärdigt, så de drar till med i mina ögon helt omöjliga “minnen”, från när dom var pyttesmå, och inte ens kunde gå. Fan såna minnen är ju som att fråga en gubbe som dött och kommit tillbaka, hur det såg ut där han nyss varit...

jag själv har tunt med minnen från de väldigt unga åren, det är väl egentligen bara 3-5 stycken, och jag är väldigt osäker på hur liten jag de facto var. Men det första minnet skedde innan jag fick lov att gå ut och leka med kamraterna där ute på gatan. Jag kommer ihåg som mitt absolut första minne hur jag stod där vid köksfönstret.



Jag kunde höra ett himla liv och rörelse utanför på gatan, med skratt, gråt, och allt möjligt skrammel. Men jag var alldeles för kort för att kunna se upp och ut genom fönstret. Jag kommer då ihåg det smärtsamma i att snedställa fötterna, in i det gammaldags elementet ni vet, det var ju smala springor mellan värmerören, eller vad det nu kallas.

Där tryckte jag in mina små fötter, och kunde knapphändigt se ut över kanten till alla barnen där på utsidan. Det dröjde för övrigt en himla evighet innan jag hade åldern inne, så jag fick gå ut och leka... Men den tiden kom då jag mer slapp detta med att stå i element-springorna, och jag fick komma ut. Vilken glädje....

Jag kommer ihåg detta följande som mitt livs minne nummer 2, kanske inte ett av mina största och stoltaste ögonblick i mitt liv, men det måste redovisas i alla fall.... Jo bakgrunden var att jag av någon konstig anledning gillade att dra och pilla på snoppen när jag var pytteliten. Ja typ som vissa petar näsan och letar kråkor...

Tydligen höll jag på med detta ute på gatan också, ty nu kommer mitt minne som en blixt ifrån klar himmel; “Gregor, sluta pilla på snoppen”. Morsan skrek ut på gatan vid rondellen på Markvågsgatan, och ungarna flabbade, och jag skämdes som en hund, sprang direkt in, och upp på mitt rum, där jag stannade tills middagen var klar. Jag gick INTE ut mer den dagen vill jag lova. Men det blev inget mer pillande från min sida efter det vill jag lova. Det fungerade märkte morsan glatt.

Ett minne som jag har svårt för att kalla 1 eller 2, är att jag faktiskt kommer ihåg när vi gick till doktorn någonstans, och jag fick pjäxor att gå i. Jag hade snea fötter, och dessa skulle ju "rättas till". Jag kommer inte ihåg om det var 1 eller 2 år med pjäxor hela dagarna, men det var jäkligt otrevligt kommer jag ihåg, och stundtals hade jag faktiskt lite ont också. Men det fixade till sig, fötterna rätade ut sig lagom till så man kunde spela fotboll nere på ängen med kompisarna...

Och det tredje minnet jag kommer ihåg handlade om när vi skulle ta bussen och sedan spårvagnen in till en gubbe som hette Bror, om jag kommer ihåg rätt, så var han släkting (kanske svärfar?) till Iris och Arne, vänta nu gubben hette väl Bror Hall. Fasen jag var ju inte mer än max 5-6 år i ålder, hur sjutton kan man komma ihåg detta?
 


Han bodde i alla fall på en parallellgata till Övre Majorsgatan, typ Nordenskiöldsgatan (tvärgata till Linne´gatan).. Mamma klädde mig i finkläder, och sedan var det 1 timme kvar innan avgång... Jag knallade ut så klart, hittade några kompisar, och vi lekte bak huset, där de höll på och byggde garage, och också ett expriment-hus, som vi kallade det.

Där fanns gott om brädor, spik, ja prylar som var kanon till att bygga hyddor med. MEN där fanns vattenpölar. Jag råkade snubbla ned i en grov vattenpöl, och plurrade nåt gruvligt. PRECIS då hördes den grymma visselpipan från mamma och det var dags att ta sig hem görsnabbt... Jag blev tvungen att gå hem omedelbart, gissa vem som blev vaaaannnssiiinnig?

Jag fick en utskällning så man knappt visst vad man hette, och sedan åkte vi iväg till farbror Bror. En av de värsta dagarna i mitt liv. Visserligen så köpte mamma till mig i tobaksaffären på Nordenskiöldsgatan en Illustrerad Klassiker med indianer i, och då var man ju lycklig.

Men fasen va trist det var att behöva sitta där snäll och tyst, på en stol i 3-4 timmar, innan vi skulle åka hem igen. Detta minnet överträffas endast utav nästa i tråkighet, och att få uppleva det en gång till, skulle nog bli jordens undergång. Vi åkte till Tant Astrid, jag vet inga gatunamn, men kommer ihåg att när jag tittade ut genom fönstret hos den gamla tanten.

Då såg jag kyrkogården (Ostra?), och jag har senare lärt mig att Nya Ullevi sedemera byggdes åt höger till. Hennes lägenhet låg utefter spårvagnsspåren där.... Stampen låg väl i närheten tror jag... Jag kommer ihåg att tant Astrid hade en trist kommentar som gjorde mig illa till mods, men kommer inte ihåg ens vad hon sade, men det var säkert inget allvarligt, säkert en uppförande-sak säkert.  Forts. Nästa kapitel.....

Handskak


Chaiyaphum MMMDCCLXXIV

4 december 2019

90,4 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,180  uppåt



Lyssna inte på vad folk säger,

se istället på vad dom gör!

Kanske inte enbart Thailands-relaterat, mer då än att buddisterna ju är galna i detta med själar och döden, och spöken och Gud vet vad... Jo jag tänkte på detta fantastiska som ju är så vanligt bland religionen, och som “smetat” av sig ävenledes på normala normalt sett nyktra medborgare, och det är....

Ja idag då så sade en gubbe om sin hund; “Ja han fick en fridfull död min gamle vän, nu vilar han i sin himmel, och hans själ ser ned på oss andra...” Jag frågade honom, tror du verkligen på att djur har själar som lämnar kroppen när dom dör, tror du förresten att människor har det?

Han stirrade med onda ögat på mig, när jag ställde dessa frågor. Ja sade han, så klart att själen lämnar kroppen, och blir befriad när man dör! Så du tror inte att allting tar slut, och du försvinner från jordens yta, och det som gör att folk kommer ihåg dig, är vad du har åstadkommit under din levnad här på jorden.

Han blev nästan förbannad, och säger, “Vad är det för dö-snack”? Ja sade jag; “maskarna käkar upp din kropp, och det finns bara benen kvar, och oftast brukar de till slut också förmultna”. Han säger; Va cynisk du är, tror du inte på någonting”? Jo sade jag, men jag letar inte med ljus och lykta efter saker som religion, som jag anser vara det största bedrägeriet som mänskligheten hittat på någonsin.

Se bara på vissa stollar nu för tiden, de påstår nu att växter, plantor och träd, ja allt levande kan känna smärta, och har känslor... Nä sade jag, det finns alldeles för mycket trams ute i världen. Man behöver inte vara så jäkla rädd för att dö. Det är ju det enda absolut säkra i livet; döden och betala skatt...

Så frågade jag; Hur är läget med plats-utrymmet då bland alla dess själar? Om vi skall gå tillbaka 4,5 miljarder år och räkna med allt liv på jordklotet ända fram till nu. Ja det blir en jäkla massa själar. Hur sjutton skall dom få plats tycker du? Har människors själar företräde framför tomaternas?

Finns det en själa-gradering där? Kanske är det så att det är ett riktigt "klass-samhälle" bland själarna? Har du ens funderat i de banorna. NÄ svarade han, verkligen inte. Man måste inte driva och skämta med detta som människor tycker är så viktigt!!

Men om det nu är så viktigt, hur ser det då ut med alla dessa själar, var finns dom, har maskrosen en själ? Kommunicerar själarna med varandra? Och i så fall hur? Har du ens tänkt på detta med Gud frågade jag honom? Vadå menade han! Ja, vad är denne Gud för figur egentligen?



Varför är han så jäkla fokuserad på att bli avgudad, bli tillbedd, och att folk skall vara beredda att offra livet för honom? Kan inte dessa Gudar skaffa sig en hobby istället, annat än att leka med människor, och önska meningslösa saker.

Han kunde göra betydligt bättre saker än att be folk bygga kyrkor, Minareter, moskeer, pyramider och synagogor, och allt vad som byggs till Gudens ära. Kanske Gud skulle behöva ta semester regelbundet, och s.a.s. komma ifrån lite grand då och då!!

Ja kanske den Guden kunde satsa på att själv försöka rädda människo-liv och inte bara kräva att vi själva skall göra detta. Är han lat eller? Eller skiter han i det? Är han så jäkla självupptagen, så han egentligen inte bryr sig? Ja anledningen till att jag inte är ett skit religiös, och har sett igenom allt detta förbannade tramset, är att det finns inga svar på dessa frågor jag ställer.

Och finns det inga svar, så finns det heller ingen Gud. Och varför skulle det förresten finnas en Gud? Varför? Vi vet ju Idag hur livet uppkom på jorden, och när i tiden det kom till ungefär. Och det var då fasen inte ifrån revbenet på Adam. Och livet på jorden uppstod heller inte för 6.000 år sedan..... under en 7 dagars-period...

Så bort med religionen, och låt människor ta sitt egna ansvar, och inte lassa över det på en Gud som ingen någonsin har sett, utan någon med Aspergers eller liknande sjukdomar möjligtvis. Egenansvar och vara hyggliga mot varandra är den bästa religionen..... Ja efter denna tirad, ja jag kan ju inte hålla klaffen, så försvann gubben, sur tror jag är det rätta epitet på honom.

Men gör inget tyckte det kändes bra att trycka tillbaka på dessa fjantiga ologiska och illa eftertänkta tankegångar, som själavandrings-människorna begåvar oss med. Nä lev varje dag om möjligt, och ta döden när den kommer, och hoppas att den blir smärtfri, i alla fall för den som dör...

Handskak

Chaiyaphum MMMDCCLXXIII

3 december 2019

90,6 kilo - 90,6 kilo (25 km) 1 timme 39 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,173  uppåt



Kommer lövbiff,

från samma träd som plankstek?

Det enda att rapportera idag, är ifrån grannen miss Pussy. Hon hade en skitdålig förmiddag/morgon. Hon pratade, hon tjoade, och hon skrek som en stucken gris på en stackars falang, ifrån någon land väster om Ural-bergen. Falangen verkade inte riktigt vara på samma våglängd som henne. Sedan under eftermiddagen s¨var det falang nummer 2 som fick samma behandling.

Det lät som om hon (förstås) ville ha pengar, ja detta är ju hennes jobb, alltså sälja “vagina” till utlänningar, och sedan kräva ersättning och underhåll. Dessa dumhuvuden verkar ju betala, så hon kan ju då bistå mamma och pappa hemmavid här i samma hus, med stålar varje månad.

Hon avslutade BÅDA samtalen dock med ett kraftfullt och skrikande FUCK OFF, så jag antar att dessa 2 gentlemen nog inte längre tillhör de sörjandes skara... Pappan tjänar väl inte alltför mycket, han säljer försäkringar, och fordrings-ägarna står och knackar och bankar på deras grind, så där irriterande ofta..

Nu till något mer trevligt, som mer visar hur skickliga vi män kan vara under vissa omständigheter.... Läs detta och njut;

En man kommer hem till frun väldigt berusad, efter att ha varit på företagets årliga julfest. Han stupar i säng – men när han vaknar nästa morgon väntar en chock på honom.

John vaknade upp med en kraftig baksmälla efter att ha varit på bolagets årliga julfest. Han brukade normalt sett inte dricka speciellt mycket, men just på denna fest slank drinkarna och ölen ned som aldrig förr. Varför visste han inte riktigt, det bara blev så. John kunde inte minnas hur han lyckats ta sig hem från festen, allt var som en dimma.

Lika dåligt som han mådde rent fysiskt, lika orolig var han för att han kunde ha gjort något väldigt dumt på fyllan.
När han till slut kunde resa sig från sängen och öppna ögonen började han med att titta på nattduksbordet. Där stod ett glas vatten och det låg även några huvudvärkstabletter på platsen.

Intill glaset låg en ensam, röd ros! John reste sig upp och såg kläderna på en stol framför sig, vikta och prydligt lagda. Han tittade sig omkring i rummet och noterade att allt var kliniskt rent, det såg nystädat ut. Han gick runt i huset och upptäckte samma sak – överallt var det rent och snyggt.

John tog några huvudvärkstabletter, men frös till is när såg sig själv i badrumsspegeln. Över ena ögat satt en stor blåtira. Han såg också hur det satt en liten lapp fastklistrad i ena hörnet av spegeln. På den lilla lappen var det målat med små hjärtan och hans fru hade även satt dit ett märke som uppenbarligen kom från hennes nymålade, röda läppar. Det stod även följande:



”Hej älskling! Frukosten står framdukad, jag åkte iväg tidigt för att köpa lite matvaror, så att jag kan laga dina favoritmiddag ikväll. Jag älskar dig!
Din Jill”

John stapplade fram till köket och mycket riktigt; Där stod frukosten framdukad. Det fanns varm äggröra, nybryggt kaffe och en dagsfärsk tidning på bordet. Vid bordet satt även Johns son och åt.

John frågade;
”Du grabben, vet du vad egentligen hände igår kväll?”

Sonen svarade:
”Tja, du kom hem vid 3 på natten, dyngrak och helt borta. Du ramlade över ett bord i hallen och hade sönder det. Sedan spydde du över hela hallgolvet och sprang rakt in i en dörr. Det är nog därför du har ett blåmärke i ansiktet…”

Förvirrad frågade John sin son:
”Okej… Men varför är då allt så prydligt och städat här hemma. Jag har fått en röd ros, frukosten är framdukad och mamma är ute och handlar middag?”

Sonen svarade:
”Jasså, det där… Jo, när mamma släpade in dig i sovrummet och tog av dig dina kläder skrek du rakt ut: ”Låt mig vara, jag är en gift man!!”

Lärdomar?
Att laga ett trasigt hallbord kostar kanske 400 kronor…
Frukost och kaffe kanske gick på 100 kronor..
Två huvudvärkstabletter, 10 kronor?
Att säga rätt sak vid rätt tillfälle:
Ovärderligt!

Handskak

Chaiyaphum MMMDCCLXXII

2 december 2019

90,8 kilo - 90,6  (19 km)  1 timme 7 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,157  uppåt



Felet med oss människor,

är att vi aldrig kan erkänna våra fel.

Jag skulle erkänna mina,

om jag bara hade några!!

Som jag nämnt tror jag tidigare, så håller jag på och letar go svensk leverpastej, ja vid närmare eftertanke, så skit samma om den är svensk, här har ju under alla mina tidigare 11 år, funnits en tysk från TGM som varit EXAKT som den jag varit uppfödd med i Sverige, som man bara älskar. Men det är tydligen slut på det roliga i Chaiyaphum nu då, verkar det som.

Jag kontaktade O leary, och de har en egentillverkad leverpastej, så jag beställde en sådan ihop med julmaten, den är på 400 gram och kostar 225 baht, vet inga priser hemma i Sverige, men 400 gram, och kostar alltså då SEK; 70:-..... Jag köper den oavsett. Men är den inte god så åker fanskapet i papperskorgen omgående utan vidare spisning..
.
Jag har noll tolerans mot prylar som inte är goda. Falukorven jag köpte här i Thailand, det visade sig att den inte var äkta, det var ett svenskt företag här i Thailand som gjorde den falukorven, och det var väl nästan mil emellan en riktig falukorv, och denna jag köpte. Den dyngade jag rakt ned i avfallet omgående utan vidare spisning där också..
.
Jag passade på och frågade också O Leary´s om de hade rågmjöl och det hade de fasenimej, så jag köpte även 2 kilo rågsikt från dom. Så nu har jag mjöl och kan göra mitt egna vörtbröd, skall bli så himla gott ihop med skinkan och musten/kaffet... Så välkommen julen... Men jag känner mig själv, jag kommer att tjuvstarta redan långt innan julen....

Baka snabbt som ögat, och sedan slafsa vörtbröd som en galning. Men jag har ju tills baket blir klart, redan inhandlat 3 limpor färdigt vörtbröd, som får duga tills mitt egna är klart för inmatning......

Annars för Er som är väder-tokar, så är det sedan drygt 2 veckor nu riktigt gott och svalt väder, ja svalt är ju subjektivt antar jag. För en del så är 27-29 grader att likna vid en bastu, men för mig och andra som bor här, som ser alltför ofta säkert minst 10-15 grader mer än det, så känns det faktiskt stundom hyggligt svalt...



Jag är ingen större hjälte, men vädret är himla gott nu i alla fall. Regn har jag inte sett sedan september ungefär så torkan är ganska grym nu igen... Floderna är uttorkade, och bäckarna och åarna finns inte längre, och alla fiskar är antingen utfiskade, eller så hann många av dom begrava sig själva i dyn, innan vattnet försvann helt och hållet.

I magen har dom sina ännu ofödda fiskyngel, som kommer att födas under torktiden, äta upp mamman inifrån, och leva på henne tills regnen och vattnen kommer åter igen, och då sprattlar dom upp ur gyttjan, och simmar omkring så fint, och alla thai är glada och små-metar med spö och nät, dessa små små firrar.

Vilka dom sedan mosar till en smet eller lägger i burkar, och gör sina otroligt svinäckliga maträtter, den värsta av dom alla, heter ju som ni alla vet nu; “Pallaa´”.... Men vädret är OK och snart blir nätterna nu i december svinkalla för thailändarna, och flera hundra av de äldre och skröpliga kommer att dö i kylan. Va va sade du? Temperaturen?.

Ja den ligger väl som lägst här på 13 grader på nätterna i Chaiyaphum... Men dom är ju inte vana vid detta våra thai, och sedan tror jag många av dom äter ren skräpmat ifrån naturen, så dom har inte mycket till motstånds-kraft, men detta gissar jag bara... Några hundra kommer att dö i alla fall, kanske inte av frostskador, men i alla fall av “kylan”....

Handskak


EFTERLYSNNG - RÅGSIKT - VÖRTBRÖDS-BAKNING




Jag skriver detta i en liten förhoppning att kanske någon av Er läsare tänker åka hit till Thailand nu innan jul. Jag
brukar ju organisera julfesterna här i Chaiyaphum för oss i gänget, och vi har ju då naturligtvis vörtbröd till
julbordet förstås. Och en av de få sakerna som jag egentligen INTE gillar att köpa här online är just vörtbröd,
vilka dom debiterar 445 baht för per limpa, helt enkelt för himla trist pris.

Jag gör via Santa Maria vörtmix, 1 limpa för cirka; 60-70 baht, eller om inte t.om. billigare än det..... Ja om det finns
någon som är på väg ned hit, och vill köpa med sig från Sverige, så om ni känner för det, så köper jag gärna loss
1-2 kilo rågmjöl av Er, om ni då  kommer hit innan julen förstås. Det är ju jätte-enkelt att antingen lägga det på bussen hit till Chaiyaphum, eller om man postar det via thailändska postverket....

I så fall om möjligt, min email är; almergren@hotmail.com....

legolas

Chaiyaphum MMMDCCLXXI

1 december 2019

90,4 kilo - 90,1 kilo (33 km) 2 timmar 6 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,152  nedåt



Du kanske är en enda människa,

men för en annan människa,

så kan du vara hela världen!!

Glada nyheter om den nye ägaren till Bens Bar. Det blev precis så bra som vi hoppades på. Killen (Dave-David) är skittrevlig, man slipper att hålla i honom när man pratar med honom, du vet Ben var ju alltid på väg någonstans, och man fick ju panikkänsla när man ville fråga honom något eller berätta något...

Denne killen tar sig tid att lyssna, och verkar tycka detta med bar-ägande är en stor lycka... Så han har lyssnat på mig, när jag berättade om rödvinet..... Han har en storförpackning som vanligt drällande i kylskåpet (rött vin).
MEN så har han anammat civiliserat folks sedvänjor, och har en andra storförpackning på bänken i baren, så vi kan få rums-tempererat gott rött vin... Jag käkade spagetti i går med, ja gissa, ja ett glass rött - kanongott... Det blir många besök dit framöver...

Idag lördag, så åkte vi till Khon Kaen, som vanligt är jag böjd att säga. Yongan skulle få sin spruta, och vi kom dit, läkaren sade ifrån att det är inte så himla allvarligt, Yongan har “bara” lite kramp, och alltså väldigt spända muskler p.gr.a. smärtan som hon känner. Skulle inte förvåna mig om de spänningarna ytterst också kommer ifrån ren och skär rädsla för en eventuell operation.

Efter läkarbesöket, så avvek vi som vanligt in på Central Plaza, och jag fick glädjen att återigen dra i mig en triple cheeseburgare + set (coke).... Sedan efter det bort till Tops i andra änden av denna enorma shopping-mall. Jag letade efter en endaste sak, och det var civiliserad leverpastej. Men de hade samma äckliga thai-liver paste som Makro, Big C, Tesco,  och Tops har i Chaiyaphum.

Jag kollade om dom kanske hade en glasburk, eller en annan typ av förpackning. Men det sket sig fullständigt. Jag tittade även efter rye flour, alltså rågsikt, men det verkar vara som en ond mardröm, det finns inte någonstans längre känns det som... Så jag får la baka mina vörtbröd på vanligt brödmjöl då, och se glad ut...

Vi åkte sedan snabbt hem igen ty denna dag, så hade vi en tid att passa, och det var klockan 15.00 hos tandläkaren. Jag skulle dra ut min värdelösa tand i nederkäken, och Yongan drog också ut en usling. Allting gick bra, och jag själv blödde inte så där vansinnigt, jag hade slutat med den blodförtunnande medicinen för 3 dagar sedan.

Och alldeles innan vi stack ned till tandläkaren så stack jag ut med cykeln på mesiga men nödvändiga 15 kilometer cykling, för att pressa ned sockernivån, det hindrar ju också lite grand blodflödet. Jag sitter nu i alla fall här vid datorn, runt 5 timmar efter det att den stackars läkaren hade fått loss min tand.



Och det gör skitont i tandköttet och käken, men ta i trä, det ser ut som om blödningen kanske har slutat..... Jag tar det nog vackert imorgon med motionen. Tandläkaren sade att jag kunde starta upp med blodförtunnande imorgon igen, men jag känner att jag nog vill vänta ytterligare en dag, så det inte bara börjar blöda, det är så himla jobbigt med den grejen.

Har du aldrig varit skyldig till att titta på andra i din egna ålder och tänka, “Inte fasen ser jag så sleten ut i alla fall”?  OK vi får se vad du tycker om denna händelse då?

Mitt namn är Greta, och jag satt i väntrummet för första gången hos en ny tandläkare. Jag lade märke till på väggen hans ståtliga diplom, som hade hans namn i stora bokstäver, prydligt inskrivet där. DÅ kom jag plötsligt ihåg, denne person har jag gått i skolan med. Jag kom ihåg en lång ståtlig snygg kille, som hade mörkt lockigt hår, och han hade gått i min klass för typ 50 år sedan!!!

Kan detta verkligen vara samma kille? Samma kille som jag hade hyst en smygkärlek till? Men så var det min tur, och när vi träffades där i mottagnings-rummet, så insåg jag ju direkt att det inte kunde vara honom! Tandläkaren var ju flintis, och gråhårig på det som var kvar på skallen, med en massa rynkor i ansiktet och en stor näsa. Nä detta kunde absolut inte vara samma kille!

Efter det att han kollat mina tänder, så frågade jag honom om han hade gått möjligtvis i Majorna Gymnasium? Ja, ja javisst, gick jag där, svarade tandläkaren. När gick du ut då. Ja svarade han jag gick ut 1965...  Jag visste då.... “Du gick i min klass” berättade jag!!

Han tittade noga och länge, sedan så frågade denne fete, fule flintskallige, gråe, arrogante skitstövel; “Och i vilket ämne var du min lärare”??

Handskak