GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMMDCCLXIII

23 november 2019

91,4 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,137  nedåt



När du lärt lite,

så känns det som om man vet mycket.

Men när man lärt mycket,

så inser man hur lite man egentligen vet!!

Ja så fick vi som bor här i Thailand en välkommen julklapp ifrån Ambassaden. Det är några stycken som ju
arbetat ganska mycket, med att övertyga ambassaden om att vi skall slippa inställa oss personligen i Bangkok,
bara för att kunna få ett inkomst-intyg, som vi skall visa upp för Immigration här i Thailand, när vi söker
uppehålls-tillstånd.

Ja det tar ju mig som bor 68 mil fram och åter ifrån Bangkok, upp emot styvt 20 timmar att göra en sådan resa
med bussen i denna hysteriska trafik. Ja en hel natt plus en hel jäkla dag bara försvinner. Nu till slut så gick
ambassaden med på att arbeta fram ett sätt att kunna sköta detta via datorn eller mobilen.

Och skicka över nätet underlagen till ambassaden, och dom i sin tur mailar tillbaka vårt inkomst-intyg via
mailen till oss. Och det låter rent underbart. För Er som tycker att det är kul att läsa, så skriver till slut
ambassaden detta ut till oss kunder/patienter, läs och njut vad ambassaden skriver själva om detta i
informations-syfte då;

Från Per K:
"Hej,

Från och med den 1 december 2019 kommer man att kunna ansöka om sitt inkomstintyg (pensionärsvisering)
på tre olika sätt:

1, Genom att E-posta sin ansökan
2, Genom personligt besök
3, Genom brev

Från nästa vecka kan du läsa mer på hemsidan;
https://www.swedenabroad.se/sv/om-utlandet-för-svenska-medborgare/thailand/hjälp-till-svenskar-utomlands/
legaliseringar-och-intyg/

om vad som krävs och hur det går till, kort kan dock nämnas att det ställer krav på er som ansöker, att lämna
klara, korrekta upplysningar och underlag då vi inte kan, med lätthet, ha en dialog om ansökan kommer in
elektroniskt eller genom brev. Intyget, i original, kommer att sändas till den av dig uppgiven adress inom
Thailand med DHL.



Ambassaden och konsulaten har jobbat hårt under ett antal månader med att hitta rutiner för denna hantering,
det är många regelverk, och annat som skall anpassas. Låt oss därför jobba vidare med rutiner, tillsammans
med er, men i skarpt läge, och se om något ytterligare behöver anpassas för er som kunder, eller för oss som
leverantörer.

Kostnaden för alternativ 1 och 3 är 200 THB i expediering och porto, denna kostnad tillkommer således till
den kostnad som är för själva intyget (fn. 300 THB). Under våren kommer vi successivt att implementera de
flesta av våra intyg till att kunna sökas utan personlig inställelse.

Viktigt är att man söker sitt intyg på det konsulat/ambassaden som är ansvarig för det område man bor i.
Anledningen till detta är att konsulatet drivs runt av de intäkter man får av just intyg.

Det är vår förhoppning att det kommer att bli enklare, bekvämare och billigare för er som kunder att söka
intyg, och om man söker genom E-post alternativet sparar man, inte bara transport utan även papper ,vilket
är ett grönare alternativ.

Ett speciellt tack till FB gruppen ”nja till resor för inkomstintyg” och dess grundare Göran Femrin som fungerat
som både kravställare och bollplank.

Med vänlig hälsning/Sincerely
Pär Kågeby

Ja jag då som mestadels silent partner i allt detta, kan bara hålla med, stort tack till ambassaden, ni har
underlättat mycket för oss glada gamänger, som bor ute i salladen här i Thailand.....

Handskak


Chaiyaphum MMMDCCLXII

22 november 2019

91,7 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,140  uppåt



Hur fasen kan vissa finna sin livs kärlek 5 gånger i livet,

jag kan inte ens finna min andra strumpa!!

Forts. Från tidigare... Jag lade mina år hos Reinhold Westerberg, det blev från 1967 upp till mitten av 1970 som jag arbetade där. Nu när jag berättar om mitt liv, så är jag tvungen att dela upp det i 2 delar, nej 3 delar får det bli, alltså; arbetet, fritiden med musik och socialt liv, samt en 3:e del som angår min hobby som fotbolls-tränare.

Det är ytterligt svårt att i exakt kronologisk ordning bolla med alla dessa 3 olika sakerna, så jag får ta en sak i sänder som Kalle Sändare sade på sin tid... I alla fall jobbet då....  1970 så hade jag mer och mer börjat kika på plats-annonserna, och ville komma ifrån jobbet jag hade som springpojk, kände att där inte fanns någon framtid alls för min del.

Jag tror att jag ville lite mer i livet än att vara springpojke. Jag ville ju “in på kontoret”.... En dag så såg jag en annons, där ett företag som hette ISAB Internationalla Speditioner AB på Västra Hamngatan, sökte en speditörs-assisten... Va bra tyckte jag, gå från springpojk direkt till speditör är nog ett långt skutt kanske.

Men om man sökte och blev assistent nåt eller några år, så var ju det en bra språngbräda i alla fall.. Jag blev ditkallad på en intervju, jag kommer ihåg en riktigt granner karl, får man säga så utan att vara lagd åt böghållet? Han hette Eigil Eklund, och kom ifrån huvudkontoret på Lagerkompaniet i Norrköping, som ägde ISAB fick jag lära mig. Detta var alltså 1970.

Jag fick sitta länge och prata med honom, och det förvånade mig, och jag kände mig stolt att han tycktes vara intresserad. Till slut så kallade han in en kille som hette Anders Lindgren, som var en ung kille och var platschef. De pratade med varandra, och sedan gick Anders ut igen efter att ha sagt adjö...

Eigil, chefen, pratade då med mig och sade att speditörs-assistent nog var lite för mycket och snabbt för min del... Men han kunde lova mig att om jag kom till dom och arbetade, och lärde mig från grunden jobbet, så skulle jag efter en tid få komma in på kontoret och jobba med det jag helst ville, alltså transporter import och export..

Men under tiden fram tills dess, så skulle jag sköta sysslan av springpojk PLUS allt i allo på kontoret och vid lastningar, ja allting.... Är du intresserad av detta frågade han mig? Javisst sade jag, har ju något att se fram emot då i alla fall.... Jag frågade sedan; “hur mycket betalt får jag”?



Han frågade,hur mycket har du nu? Jo jag har 1.400 kronor i månaden ljög jag, jag hade ju 900 kronor i månaden... OK du startar med 1.500 kronor då, är det OK... Javisst sade jag själaglad. Du börjar nästa månad då. Jajamensann svarade undertecknad. Och ut gick jag lycklig och med ett gott nytt jobb.

Jag måste säga att jag aldrig var besviken på detta ställe, när jag arbetade här, så gjorde jag precis allting både utanför som på kontoret, och dessutom så gjorde jag min värnplikt under de 3 åren jag arbetade där. Jag lossade järnvägsvagnar med SABA TV-apparater som kom ifrån Tyskland, och ordnade med transport av de samma upp till Kungshöjd, Alltså ovanför Kaserntorget på höjden där. SABA hade ett lager däruppe....

Jag körde förstås vanliga ärenden och lämnade dokument hit och dit, och jag fick utbildning av Anders Lindgren inne på kontoret, mycket värdefullt. Jag fick lov att gå ned själv på lördagarna och öppna posten och skriva tullinlagor för Erland Lindau, som höll i Marsipan-importen ifrån Lybeck. Kände mig riktigt värdefull, ensam på kontoret med kaffe och kanelbulle, secka lördagsmorgnar det var, underbart ju!!

Efter drygt 1,5 år ungefär, så fick vi en kund i Stenungsund, glömt namnet, men konkurrent till Unifors där. De hade bilar som kom i regelbunden trafik hela veckan lång. Och de kom nattetid. Jag vet att jag skrivit om det tidigare vid något tillfälle.

Jag gjorde väl 2 eller 3 turer på natten och klarerade de bilarna. De kom in via Stena Lines natt-turer, antingen klockan 01.00 eller 03.00, eller som i vissa fall BÅDE klockan 01 och 03.00  DET var ena riktigt jobbiga nätter det vill jag lova. Forts. Nästa kapitel...

Handskak


Chaiyaphum MMMDCCLXI

21 november 2019

91,4 kilo - 90,8 kilo (25 km) 1 timme 36 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,133  samma



Folk måste sluta hata lata människor,

dom har ju inte gjort någonting!!

Jag har noterat en sak vad det gäller klockan, och tiden här i Thailand, bland människorna här där jag bor i Chaiyaphum. Om det bara i hela Thailand endast här som detta fenomen existerar, så har jag i alla fall ingen kunskap om detta. Men låt mig beskriva denna situation med tiden och klockan lite grand, sett ur en falangs ögon.

Jo tänk Er denna situation, jag är inne på “Lobbinsånn” och är lite sen med ett möte av en vän. Någon klocka har jag inte själv, så är tvungen att fråga, en enkel sak eller hur... I Sverige och i västvärlden har varenda människa en klocka på armen. OCH det hänger klockor på väggarna lite överallt, eller hur? Men här märker vi snabbt att nästan INGEN har en klocka på armen.

Eller det finns så gott som inga klockor alls på väggarna. Banken har ingen klocka på väggen. Detsamma apoteket. Busstationen har ingen. Samma inne på Vattenverket och Elbolaget. Inne i affären som säljer klockor, så är ingen klocka igång alls, de står alla lika fint inställda på klockan 14.20 av någon anledningen, men ingen av dom är igång och fungerar.



Men i alla fall, jag tittar mig omkring. Men ser inget armbandsur. Tänker då va fan, klocka finns ju i mobilerna, och ALLA här går ju omkring med en mobiltelefon, så tar mig mod, och går fram till en thai och frågar; Excuse me, do you know what time it is?? Inget svar, de fattar ju inte vad jag säger alls. Ja engelska ni vet!

Jag måste då för att få thai att fatta något alls upprepa ordet “time”, och samtidigt peka med pekfingret på min handled där klockan normalt sett befinner sig. "Aha" säger thai i det läget, tar fram sin mobil, och håller upp den framför mig för att visa tiden... De SÄGER aldrig själv tiden, de håller alltid upp den och visar bara helt tysta.

Jag som inte har brillorna på mig säger lite generat; “Vänta baan”!! (glasögon hemma betyder det kryptiska). Då säger thai lite olika fraser för att förklara vad klockan är, ty jag tror och misstänker att många av dom helt enkelt inte kan klockan... De läser bara av siffrorna som ju endast är digitala i mobilen. Och jag kan då höra, låt säga om tiden är 11.20 följande svar....

“five o clock”, de blandar alltså ihop där natt-räkningen på klockan går över till morgon-räkningen på klockan... De säger ju Tee neung, tee song ned till tee ha, vilket sedan klockan sex blir hock mon chaoo, och de startar liksom om igen... Så klockan 11 blir då 5 som ju är 5 timmar efter klockan 06.00.. I deras sett att se det hela.


Här har vi lite olika matförslag för thai på dygnets alla timmar!!

Och en viktig sak till som definitivt får mig att tro att de inte kan klockan alls.... De nämner aldrig minuterna, om klockan är 15.00 så kanske vi kommer överens om klockan 3 då, och sedan måste man fråga speciellt efter “nati´ ”, alltså minuter.. Dom fattar helt enkelt inte att det är skillnad på 15.00 och 15.45.....

Om man skall gissa sig fram lite grand, så har vi varit inne på det tidigare, med detta med by-samhället som ju fortfarande är så nära inplanterat i folks DNA idag här i Isaan. Och i byn så använder man inte tid, man använder dagar. “Vi ses fredag” kan dom säga... Sedan gör parterna allt och ingenting den dagen.

Om den ena parten för sig att nu sticker vi till “Nisse Thai”, vi skulle ju träffas idag, så kanske man åker dit klockan 15.30.... Och de finner att gubben de avtalade dag med, icke är hemma, så är det ingen som faktiskt bryr sig, ingen blir arg eller irriterad. Detta är bara en kultur-grej, och nästa gång så kanske dom själva skiter i att finnas på plats.

Och de som var så bussiga som avvaktade hela jäkla dagen ända fram till klockan 15.30, innan dom åkte till mötet, dom skiter ju fullständigt i om folk kanske respekterar tid och andra människors tid på denna jord, för dom själva bryr sig inte alls. Så att hålla en tid gör man inte, det finns helt enkelt inget begrepp i denna kulturen, för att komma i tid.

Jag vet inte, men kanske utseendet och konsistensen på deras käk berättar lite mer om detta med klockan, och hålla tiden, och avtala tid.... Thaimat är oftast kall när den ätes, nästan helt och hållet. Så ur den aspekten så är det skit samma när man kommer till en middag. Ja det är extremt ovanligt om alla äter samtidigt känns det som här i Thailand..

Det finns ju skämt-teckningar om thaiklockor, och det finns även teckningar som berättar hur en thai säger sina tider på klockan. Skall se om jag kan finna i mina gömmor dessa 2 bilderna för Er att titta på.... Ha det bra så höres vi imorgon igen, klockan 05.33... 55555 (hahaha)....jäklar missade med 20 minuter...

Handskak


Chaiyaphum MMMDCCLX (3.760)

20 november 2019

91,1 kilo - 90,8 kilo (19 km) 1 timme 16 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,133  nedåt



I nödens timme ges ett löfte,

som glömmes lätt vid frigörelsen!!

Tänk ändå va kul livet är när man struntar i politiken hemmavid i Sverige. Har nu varit avstängd i hela 3 veckor från Facebook, och vilken lisa för själen det är, att inte behöva läsa all trist skit som skrives där. Inte för att det är fel på skrivandet utan att man skall behöva bli påmind dagligen om detsamma.

Ja kanske 15 gånger om dagen om den katastrof som försigår hemma i Sverige. Och också hur många människor som ändå klarar av att stopp huvudet i sanden, blunda, lägga dövörat till, och tycka att allting är bra... Nä jag skall försöka allt jag kan framledes när jag är fri igen på facebook, att hålla mig enbart till Thailands-relaterade ämnen, och mitt arbete på toppen det.

Jag har nu börjat sedan 2 dagar tillbaka, att sakta sakta försöka hålla nere hets-ätandet som jag håller på med, och försöka att vara god i ätandet. Så 2 mackor på morgonen skall istället bli 1 macka plus ett ägg. Inget mellanmål innan lunch, där jag vill äta ganska tunt; typ sallad och bacon och ägg.

Till middagen sedan, så skall jag försöka att ta en fiskbit eller köttbit plus en sallad.... Skall sedan nöja mig på kvällskvisten med ett fruktelände, så man kan sova.... På detta, så har jag nu gjort istället 2 cykelturer om dagen, och det ger då mer regelbundet turer totalt på mellan 45-55 kilometer cykling om dagen, och mellan 2,30 till 3,30 timmars cyklande... Vi får se.. Nu till något annat....

[u][i][b]Det hade snöat hela natten. Så ....[/b][/i][/u]
8:00 Jag gjorde en snögubbe.
8:10 En feminist gick och frågade mig varför jag inte gjorde en snökvinna.
8:15 Så jag gjorde en snökvinna

8:17 Min feministiska granne klagade över snökvinnans välmående bröst, och sa att det objektiverade snökvinnor överallt
8:20 Det homosexuella paret som bor i närheten kastade en "hissy fit" och tyckte det kunde ha varit två snögubbar i stället
8:22 En transgender-person som gick förbi frågade varför jag inte bara gjorde en snöperson med avtagbara delar



8:25 Veganerna i slutet av gatan klagade över morots-näsan, eftersom grönsaker är mat och inte att dekorera snöfigurer med.
8:28 Jag kallas en rasist eftersom snöparet är vit ..
8:31 Den muslimska herrn rakt över vägen kräver att snö-kvinnan bär en burqa
8:40 Polisen anländer för att säga att någon har förolämpats och känner sig kränkt

8:42 Den feministiska grannen klagade igen att snökvinnans kvast måste avlägsnas eftersom det avbildade kvinnor i en stereotypisk roll
8:43 Regeringens jämställdhetsminister anlände och hotade mig med utvisning.
8:45 TV-nyheter besättning från tv 4 dyker upp. Jag blir frågad om jag kan se skillnaden mellan snögubbar och snökvinnor? Jag svarar, "Snowballs" och kallas sexist.
9:00 Jag är på nyheterna som en misstänkt terrorist, rasistisk, homofob sensibilitets-förbrytare böjd på att röra upp problem i vårt avlånga land.

9:10 Jag blir frågad om jag har några medbrottslingar ... Mina hundar tas ifrån mig av sociala tjänster
9:29 Feministiskt initiativ samt Afa m.fl. demonstranter som förolämpas av allt, marscherar ner på gatan samt kräver att jag blir halshuggen.

Moral: Det finns ingen moral i denna historia. Det är bara den värld där vi lever idag, och det kommer att bli värre.
Jag? Jag ville ju bara göra en snögubbe ?

Handskak



Chaiyaphum MMMDCCLIX

19 november 2019

90,7 kilo - 89,9 kilo (50 km) 3 timmar 4 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,135  nedåt



Den frånvarande blir alltid den skuldbelagde!!

Forts. från förra kapitlet... Jag började att fylla i klarerings-pappren och jag gjorde det flera gånger, och lärde mig förstå vad det var som jag fyllde i... Förvånansvärt nog, så gick detta som på räls. Torsdagen kom, och det första jag fick reda på var att fartyget var rejält försenat och skulle komma nu kl. 16.00 till kaj.

Jösses tänkte man ju, hur skulle jag komma hem därifrån....... Skitsamma, jag var överlycklig, och kände att jag var ”någon”, och att jag betydde ”något”.... Jag jobbade färdigt till kl. 15.00, kollade inte mer om fartyget, utan stack ut och tänkte invänta fartyget... Dålig ide!!!

Jag satt där och väntade tills kl. blev 19.30 nästan, då jag såg fartyget komma in ifrån dimman därute vin inloppet till Göteborgs hamn. Sealands kontor var stängt sedan länge, och det var mörkt ute, men det var ju liv och rörelse förstås på truckar och gubbar som jobbade, så man var ju inte helt ensam, men man var jäkligt frusen måste jag erkänna.

Jag stega på Sealands fartyg, och jag har glömt namnet skam och sägandes, men jag kom snabbt in dynge-frösen till kaptens hytt. Han såg hur jag såg ut, och beställde faktiskt in till mig kaffe plus ostmackor, och det var så gott så man nästan var gråtfärdig. Jag förklarade att min chef var tvungen att sticka till Halmstad, och jag var ensam, men jag ville gärna klara detta.

Kaptenen var en jäkligt schysst kille, han sade till mig med glimten i ögat – ”jag hjälper dig vi fixat detta lätt”....Tullarna kom snart, de fick de dokument jag hade fyllt i redan, de satte sigill på spritskåpet, vilket nästan verkade vara det viktigaste de hade att göra. De kollade sedan manifesten som vanligt, och så stack dom iväg, trevliga killar, som jag senare skulle lära känna ganska bra under tidens lopp.

Kapten tog fram en limpa Marlboro och en flaska Whisky,, nä tack sade jag , finns det inget annat, jag gillade inte whiskey!! Så sade han, jag har ”the bag”.. jaha vad är det då?   DRY SACK sade han..... flaskan var en typ sherry om jag kommer ihåg rätt, och den var omlindad med typ gjuteväv.. kanske "the bag" kom därifrån då!!

Jag smög med mig flaskan plus limpan, och vi tog farväl, allting var fixat, och jag var enormt lättad och stolt över att en springpojke kunde klara detta jobb, som ju vuxna annars brukade sköta.... Kom av fartyget, började att gå, och en sak skall jag säga om man inte vet det.



Det är enorma avstånd i Skandiahamnen faktiskt, och då när den inte var utbyggd alls, och det i stort sett var stora ängar utan industrier och företagsbyggnader, så kändes allting enormt ödsligt. När jag hade gått  i typ 30 minuter tror jag. Min riktning var ju att komma upp till huvudvägen ut till Torslanda för att få tag i en bussen in till Eketrägatan.

DÅ plötsligt stannade det en taxi, och framdörren öppnade sig... Kapten själv vinkade in mig i bilen, och de körde mig fanimej hela vägen fram till mitt föräldrahem i Järnbrott... Vilken upplevelse.. jag var enormt tacksam... och den kaptenen (Grabowski), hade jag kontakt med t.om. 1976 när han som anställd på ett CMB-fartyg sista gången anlöpte Göteborgs hamn... En underbar människa....

Jag kan säga att denna klarering skötte jag sedan i ytterligare 2,5 år som jag var anställd där, min chef var nog överlycklig att slippa att åka ut, och la det gärna på mig. Hur många julaftnar och nyårsaftnar och helgdagar som jag la där ute i Skandiahamnen kommer jag inte ihåg, men Thigerström, min chef, var alltid noga med att peta till mig extra 100:- för fartygsanlöp som var tuffa tidsmässigt på dygnet...

Vissa nätter kom dom ju typ kanske 03.00, och då MÅSTE jag vara ute och tullklarera dom INNAN man kunde starta med lossning och lastning av fartyget.... Så mina arbetsdagar kunde vara skit-tuffa stundtals. Men 17 år stark, som en gnu... inga problem.. Dessa 100:lappar var ett välkommet inslag, om man betänkte att de kunde räcka ganska långt.

Disco typ High School kostade inträde 10:-, avgiften för garderoben kostade 5.- och 1 öl kostade 10:-, sedan kostade bussen tror jag 5:- in till discot, och hem kostade den uppåt 7-8:-,  Halv special kok innan hemresan på natta-kröken icke att förglömma... Så det addade upp lite grand, så 100:- var ett välkommet inslag i mitt liv i alla fall.... Forts. Följer...

Handskak


Chaiyaphum MMMDCCLVIII

18 november 2019

91,7 kilo - 90,7 kilo (44 km) 2 timmar 38 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,140  uppåt



Skam förmår oss

att frukta synden!!

Jag har nu fattat mod själv att berätta lite om en s.k. “tilläggs-händelse” i samband med Khon Kaen-resan i lördags... Jo det hände när vi startade resan klockan 08.00 på morgonen, precis när vi kom på vår väg nästan framme vid stora vägen, så säger Yongyut att hon glömt sina mediciner, som hon skall visa läkaren....

Jag ställde mig på bromsen förstås, vände bilen och körde tillbaka den kilometer det handlade om. Efter ungefär 500 meter, så ser jag plötsligt i ögonvrån en svart hund komma farande över vägen, som ett svart jehu. Det fanns inte mycket tid att göra någonting på, men även om jag kunde göra något typ väja, hade kanske 1/10:dels sekund att reagera på, så tänker jag absolut INTE göra detta.

Det är förenat med ren livsfara att väja för hundar och katter och fåglar. Man väjer förstås för bufflar och kossa-mu, men det är ju av rent naturliga orsaker. Men hundar och katter och resten av de små djuren får man tyvärr köra över helt enkelt. Det small till rejält på höger front vid blinkersen.

Jag tittade i backspegeln, och såg hunden landa på gatan efter en vådlig luftfärd, och strax efter kom hans ben också neddimpande från himmelen. Jag skall säga att jag har aldrig gillat att ta livet av djur faktiskt, inte sedan 10-12 års åldern i alla fall, då man var ute med pilbåge och slangbella och jagade.

Men efter det så anser jag det bara vara onödigt att vi människor skall döda djur. Så jag mådde pyton, Jag stannade inte ens, ty i detta land, så finns det aldrig någon ägare till en hund när den har bitit någon, men ALLTID en ägare när den blivit påkörd. Så jag tänkte fan inte stanna, och att riskera att utöver skadorna på min blinkis, också betala en ansvarslös jäkla thailändsk hundägare flera tusen baht.

Aldrig i detta jordelivet, det fanskapet skulle istället hålla koll på sin hund, och inte ha dom springande ute på den stora vägen... Så jag ville bara berätta att jag numera förtjänar epitetet”mördarn” här i samhället (om dom nu hade vetat om detta förstås)....



Forts. från förra kapitlet... Vad jag inte visste var att detta var den första riktiga kontakten med den amerikanska kontorsstilen, som var så stelbent, så det var nästan Hitler-likt där. Som en kille uttryckte sig  – ”Pisstråkigt att jobba där, absolut noll frihet, men man lärde sig mycket”....

Vi fick våra dokument, och sedan ut ur kontoret, och upp på fartyget som låg där kanske max. 100 meter ifrån kontoret. Upp på fartyget och in i kaptenshytten, där kapten och styrman av något slag alltid var närvarande. Nu gick man igenom alla dokument. Kapten överlämnade manifesten på godset. Man låste motvilligt spritskåpet. Och nu väntade man på tullarna som skulle göra sitt.

De kom, de kollade spritskåpet, och satte sigill på det. De tog emot manifesten, och sedan kollade de hela luntan med dokument som Thigerström (min chef) hade fyllt i redan på kontoret hemma. Allt som allt tog det väl med kaffe och lite gött tjöt kanske 20 minuter, inte längre. Jag vet att jag kom på mig själv med att tänka, detta kan la jag göra, inget märkvärdigt!!!

Tullarna gick, och allt var OK. Nu grävde kaptenen fram 1 flaska whisky till Thigerström. Men nu såg jag att han gjorde skäl för sitt smeknamn ”fröken Thigerström”... Han inte bara talade i en gäll ton, utan han var en riktigt liten fegis.... Mitt första minne av att klarera ett fartyg, var icke dokumentationen och den grejen, utan det var möjligheten att få hem en flaska brännvin och en limpa ciggisar, men INTE ta chansen.,

Jag rökade ju då, och hade sedan missödet med Silver-romen, även prövat fler gånger på att svepa groggar, vilket hade funkat fint som ögat.... Så jag hade det planerat redan då... Här skulle det tas både sprit och tobak, inget snack om den saken... Vi kom tillbaka lyckligt och väl till kontoret, och där sade min chef – ”ja efternamnet, bra jobbat idag”.

Vad jag inte visste då var att den chansen skulle komma ganska omedelbart. Sealand hade ju 1 (ett) fartyg (feederfartyg) i veckan, som anlöpte Skandiahamnen, den gick sedan ner till Rotterdam, och körde en sväng nere på kontinenten, och ävenledes över till England.... Vid närmare eftertanke, undra om inte Sealands översjö-port var Felixstowe då i begynnelsen.... jag är osäker där!!

Måndagen kom, och Thigerström pratade till mig ifrån andra sidan skrivbordet, vi satt mitt emot varandra.           – ”efternamnet..... jag måste ner till Nordiska Maskinfilt i Halmstad på torsdag. Sealand anlöper då, och måste klareras, jag kan hyra en kille för ändamålet, eller??”.. Nänänä, jag gör det gärna...... Bra sade han, då gör vi ett försök, och ser hur det fungerar!!!!  Forts. nästa kapitel.....

Handskak



Chaiyaphum MMMDCCLVII

17 november 2019

91,1 kilo - 90,6 kilo (31 km) 1 timme 54 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,137  nedåt



Du kan inte vara en “kvast”,

och ända vara “ren”!!

Idag lördag så stack vi till Khon Kaen, för att besöka en läkare som skulle fälla ett utlåtande om Yongyuts nacke. Vi hade 3 namn som min amerikanska läkare hade tipsat oss om. och Yongan hade fixat kontakt en av dessa. Han skulle då skriva ett utlåtande som vi skulle kunna ge till allmänna sjukhuset här i Chaiyaphum. Men detta bara OM de ansåg att det var vettigt att operera hennes nacke.

Samma nacke som läkaren på privat-sjukhuset Bangkok Hospital i Khorat sade var en ren “piece of cake” att göra, och kostar bara 200.000 baht, alltså runt 65.000 kronor. Vilket i sig är ett jäkla belopp, men vad det gäller privat-sjukhus ingen större kostnad. Helst vill man ju slippa betala, men vem fasen unnar Yongan att gå med den värken i hela hennes resterande liv?

Så om vi får ett utlåtande ifrån en av dessa specialister, så ger vi det till läkaren som bestämmer här i Chaiyaphum, och hoppas att dom lyssnar på Thailands grädda av nack-specialister. SÅ var det tänkt. OM det nu fortfarande efter mina 11 års skrivande på denna hemsidan, fortfarande finns någon som tror att allting alltid går efter planerna i Thailand, så snälla tänk om.

INGENTING i detta landet går efter planerna, dom gör vad dom vill, och när dom vill, och hur dom vill, inga backspeglar eller eftertanke alls! Vi stack alltså upp till Khon Kaen 14 mil bortåt vägen. Letar i styvt 1,5 timmar efter den förbannade kliniken, där läkaren skall befinna sig. Till slut, så hittade vi.



En liten generalisering och en liten oförmåga till, som thaiarna är behäftade med, ingen nämnd och ingen klämd.... När thai skall använda en GPS, så matar dom alltid in adressaten (namnet) i GPS;en, och utgår ifrån det och letar sedan. Så letar du efter en liten klinik som heter ABC,  och GPS inte hittar, som i vårt fall, så måste vi alltså fråga folket på gatan, vilket var ytterligt tufft att få Yongan att göra, skämmigt minst sagt tycker hon.

Och så klart ingen fan på stan, i denna miljonstad som ju Khon Kaen är, visste ju förstås var någonstans denna lilla klinik ABC befann sig. Jag sade till Yongan; "men lilla du! Vilken adress har du, nu har vi letat en timme och det är väl dags att se vilken adress kliniken finns på, och mata in det i datorn....

Men hon ville INTE ringa till kliniken och “fråga” efter adressen, vilket ju vore skämmigt. Jag vill nu göra denna pinan kort... Till slut efter lite mer än 1,5 timme, så hittade vi kliniken,. Och det visar sig till min förfäran när vi sitter ned och väntar följande; Jag, vad heter doktorn Yongan? Ja han  heter “CDC”.

Men sade jag vad sjutton är det för nåt, det är ju inte en av de läkare som vi skulle till? Nä svarar lilla hjärtat, utav de tre du hade, så var 1 (en) i Europa, och de andra två svarade inte när jag ringde.... Åh herre jävvlar undslapp jag mig. Du visste ju Yongyut varför vi skulle upp hit till läkaren, det var ju för att få ett specialist-utlåtande, och inte vård som du tycks tro!!



Yongan som varande thai, hade ju inte en susning om vad jag pratade om, och hon blev lite ledsen när hon såg att jag var minst sagt skit-irriterad... Jag lugnade ned mig, gjort var gjort och min ide´om allt detta var nu fullständigt i diket, och tillintetgjort alldeles... Men läkaren vi kom till, han tittade 1 sekund på de 4 stora röntgen-plåtarna, och öppnade inte alls CD-skivan.

Och när jag frågade honom om vi skulle operera detta, så sade han bara bestämt, “nej nej nej behövs inte, såg inte så farligt ut”.. Fanskapet hade knappt ens tittat på röntgen-plåtarna, så varför han öppnade käften vet jag inte. Men en sak ur den aspekt som vi kom för, så var detta ett fullständigt fiasko.

MEN nu i alla fall, så satte doktorn en spruta i axeln där Yongn hade ont, och en andra spruta i arslet på den sida hon hade ont. Vi avslutade sedan, han ville ha oss tillbaka nästa lördag igen, och sedan betalade vi de begärda 1.135 bahten, och åkte hemåt. Ja om vi skall dit igen, så får nog sprutorna och medicinen hjälpa Yongan i hennes värk.
Annars är det bara meningslöst att åka till den gubben igen. Yongan har nu fullt klart för sig (IGEN) i alla fall ÄNTLIGEN, vad syftet var att åka upp till Khon Kaen, och hon säger nu till mig, att om detta inte fungerar, så kan hon ta fram email till den läkare som är i Europa, så kan jag skriva till honom och boka tid istället, så vi kommer till rätt ställe.

Ja det är ju ett stort steg i rätt riktning. Men vi bestämde oss som sagt var, att avvakta och se om sprutorna hjälper Yongan, innan vi går vidare med detta....

Handskak



Chaiyaphum MMMDCCLVI

16 november 2019

91,1 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,138  uppåt



Hjärtat och ögat,

är de två verktygen för att synda!!

Yongan har röjt i trädgården, det låter väl lite oskyldigt, men jag kan säga att det är en ytterligt allvarlig över-trädelse. Och om jag hade haft möjlighet till det, så är detta nog behäftat med ett kännbart bötes-straff. Men hon kommer väl undan som sagt var som vanligt..... En riktigt “ful” fisk som invaderar min del av trädgården!!

Det började med att jag tyckte att det var så himla lugnt, och inga ljud hördes här hemma, och timmarna gick, och så klart undrade man vad som stod på.... Gick ut och fann..... En kvinna sittande på garage-uppfarten med massor av stora krukor, och hon höll på och målade dessa.



Va fasen nu då? Vad gör hon? Hon hade vid detta laget målat varenda kruka i trädgården, och dom alla var målade i det jag brukade förr kalla “mameluck-rosa” om ni fattar vilken taskig färg  jag menar. Alltså matt-rosa färg, helt i avsaknad av energi var den också. Hela vår trädgård på framsidan, var nu så ful så det var helt enormt. Jag svor och var faktiskt riktigt förbannad.

Mest förbannad förutom på färgvalet, var jag att hon återigen hade tagit sig frihet med min del av trädgården på detta sätt. Jag tittade på krukorna och var deppad, men så tänkte jag lite mer konstruktivt, och sade till henne; "Yongan nu handlar jag rött och grönt, och så målar du på varenda kruka lite mönster eller motiv".



"Och funkar inte DET att få krukorna att se bra ut, så får jag slänga alla krukor och köpa nya, och det kommer att kosta säkert 7.000-8.000 baht säkerligen".. Hon såg att jag var allvarlig och förbannad över hennes tilltag, så hon tjafsade inte som vanligt. Hon målade sedan under några dagar för det vilda, och ni kan se 3 foton här i alla fall, och jag måste säga att visst är hon ingen Picasso, men nog ser det bra ut nu. Det duger bra för min del i alla fall..

Forts. från förra kapitlet.... Det löste sig bra, och jag glömmer aldrig Bagarn för den insatsen han gjorde då på morgonen 1967. Men vi sågs som sagt var många gånger nere vid jobben i hamnen, och många gånger körde han hem mig, och jag fick hoppa av vid Frölunda Torg, så fick jag promenera 30 minuter ner till Järnbrott.

Bagarn såg jag framledes i hamnen under åren som gick, jag var ju kvar i branschen, men hamnen förändrades snabbt när containern runt 1969 gjorde sitt stora framträdande i Göteborgs hamn på fartyget Nihon. Det blev mindre och mindre gods att hantera för gubbarna, och snart hade containern totalt tagit över.

Bagarn såg jag aldrig mer efter 1973 tror jag det var.. Men han kommer alltid att finnas i mitt minne i alla fall..Han drack aldrig på arbetstid, vilket till viss del var ganska ovanligt bland stuveri-gubbarna, och han höll sin familj bakom ryggen. Han var respekterad där nere..

Året var 1968, och jag hade gått ifrån renodlad springpojke i speditions-branschen, med lite mellanspel med att väga bomull, till att få ganska bra med utökat ansvar. Jag var en fullständigt outbildad kille, 17 år gammal nu, och hungrig som sattan. Denna "hunger" som höll i sig ända uppe i 35:års-åldern, när man upptäckte lite andra värden i livet. Min lön hade nu när jag passerat års-strecket höjts med 100:lappen till 800:- i månaden..

Det började faktiskt en dag med att Thigerström bad mig följa med på klarering av ett av Sealands fartyg. Jag hade frågat honom flera gånger om det fanns chans om jag fick följa med någon gång? Mitt företag (Reinhold Westerberg AB) som ju ägdes vid detta laget av Carl-Gustaf Thigerström, hade ju fått jobbet av min bror tydligen, och göra klareringen av dessa containerfartyg. Brorsan arbetade då vid den tiden på just rederiet Sealand.

Jag fick följa med ut till Skandiahamnen, och via ID-kontrollen och huvudporten. Vi körde sedan ner till Sealands kontor som vid den tiden tilläts ligga innanför grindarna till STA, som bolaget hette som administrerade hanteringen i Göteborgs hamn/Skandiahamnen. Där arbetade snitsiga människor med vita skjortor, och de var superseriösa.  Forts. nästa kapitel...

Handskak


Chaiyaphum MMMDCCLV

15 november 2019

91,2 kilo - 90,8 kilo (26 km) 1 timme 38 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,120  uppåt



Den med pengar i hand,

har fördel!!

Forts. från förra kapitlet..... Kom idag faktiskt att tänka på en av de allra första som jag lärde "känna" i Göteborgs hamn. jag kommer ihåg det för att hans födelsedag precis har passerat. Denne "gubbe" som man ju kallade dessa killar, var kanske i 55 års-åldern, hans smeknamn (som ju alla hade i stort sett) var "Bagarn", årtalet var 1967 när vi träffades första gången.
 
Jag var en nyanställd 16 årig yngling som var springpojk på en speditionsfirma vid namn Reinhold Westerberg. Förutom att springa runt på kontoren i city och utefter kajerna dagarna i ända, med dokument som skulle lämnas och hämtas typ Bill of lading och fraktsedlar, så fick jag ganska omgående en syssla som hette duga.
 
Min chef C-G Thigerström sade stramt till mig en morgon att;  - "kom med mig pojk". Han körde mig i sin bil ner till Masthuggskajen, och vi gick fram till en lång rad av nånting. Det var en 100 meter lång stuv med bomulls-balar lärde jag mig senare den dagen.. NU tog en 3:årig tid vid.

Där jag blev nedkallad till hamnen vareviga gång som ett fartyg anlöpte med bomulls-balar till någon av de stora spinnerierna (hette det så?), eller väverierna (?) Typ Dahlsjöfors, Sedan kommer jag inte ihåg de andra två som importerade detta. Finaste bomullen på den tiden kom ifrån Egypten sades det mig!!

Jag stod där, och min chef lämnade mig med stränga order att jag den 16:årige ynglingen på sin första anställning skulle kolla "statsvägaren". Stuveriarbetarna rullade fram balarna till en stor våg, Statsvägarn vägde bomullsbalen på vågen med hjälp av små mot-vikter.

Jag kollade vikterna samtidigt som statsvägarn, och så jämförde vi våra siffror vid var 10.e bal, det MÅSTE bara stämma, annars omvägning hualigen.....Trucken stod sedan på andra sidan vågen och plockade upp bomullsbalen, och lastade den på den väntande bilen, som skulle köra allting till väveriet.

Den utan jämförelse grymt bäste bland alla truckförarna hette Rickard Kleihs, vi sågs många många gånger under årens lopp nere i hamnen. Vi tappade kontakten när jag gick vidare runt 1973, vi sågs sedan inte föränn 1982, och då som tränare i Askims IK damlag. Det blev ett kärt återseende faktiskt, en mycket trevlig man må jag säga.
 


Alltnog "Bagarn", han kom över min horisont redan första dagen vid bomulls-stuven. Min mamma var i upplösnings-tillstånd över att jag skulle börja arbeta och bli man, som hon uttryckte det. Jag hade inte en suck (chans), hon klädde mig i svarta byxor med en vit skjorta.

Mina lama försök att tala om för henne att jag skulle ner till hamnen och arbeta med bomullsbalar föll inte alls i god jord. Duktiga människor har snygga kläder sade hon bara, och schasade ut mig genom dörren kl. 06.15 på morgonen. Jag kommer då till arbetet i hamnen med min chef, han visar mig tillrätta, och när han går bort till bilen för att ge mig anteckningsboken, så hör jag vilket smeknamn min chef redan hade bland gubbarna.

De kallade honom lite sådär halvt föraktfullt "fröken Thigerström",,, Å jäklar tänkte jag, skall jag få ett smeknamn nu också. Det hörde till saken att min chef hade en alldeles för hög och pipig röst, och man kommer bara inte undan ett smeknamn i hamnen med en sådan defekt, det är chanslöst bara...
 
Fröken Thigerström lämnade hamnen Jag hann nog fasen inte mer än ta emot anteckningslboken, och första balen rullade emot vågen, när den förste gubben lät undslippa sig - "hej du vitskjorta". jäävvlar anåda nu är det kört.. Plötsligt steg "Bagarn fram och sade till gubbarna, han sade.

”Killen är ny sluta nu, imorgon och framledes så blir det ingen mer vit skjorta”....  Jag nästan stammade fram - "nä aldrig mer". gubbarna skrattade, och de tog mig till sig, och jag satt med dom hela dagen vid kaffetårarna och vid lunchen, och de var skitsnälla. Mamma fick höra storyn när jag kom hem, och hon lät mig fortsättningsvis själv bestämma klädvalet... Forts. nästa kapitel...

Handskak


Chaiyaphum MMMDCCLIV

14 november 2019

91,4 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,109  nedåt



Du kan inte ösa vatten

med en sil!!

Onsdag idag och Håkan står och knackar på dörren, dags för veckans lunch-intag av diverse saker. Jag vill ju inte gärna avstå ifrån alkoholen, så jag passade på och stack ut idag på cykelturen redan klockan 07.04 i morse, så jag kunde slappna av med en trevlig lunch med “tillbehör”!!

Jag körde en Baccardi i väntan på hamburgaren med pommes, och drack densamma även till maten, ja den räckte ganska länge. Som dessert, så tog jag den inspirerande drycken Kahlua. Denna kaffelikör är ju rent kanongod, så det fick bli 2 stycken av den kulören faktiskt. Det var nog 15 år senast jag gjorde den bekantskapen..

Vi var väl klara jag och Håkan efter typ 1,5 timme, så det vart väldigt lagom för mig med min milda ADHD!! Därefter så stack jag ned till Tesco Lotus, och handlade på mig 3 kartonger blåbär plus 1 kartong med jordgubbar. Rensade dessa när jag kom hem och sockrade in dom, och sedan käkade vi (jag) upp dom här hemma, ihop med mjölk.

Åter till min ungdoms-berättelse... Forts. från förra kapitlet.... Hon satte på kaffet, tog fram sina nybakade kanongoa bullar, klappade mig på huvudet, och sade att hon gillade vad jag gjort. Ja detta höll i sig ända tills veckan efter, när jag fick min första veckolön från Götaverken.... 120:- svenska riksdaler.... Jag kom hem och morsan bara satte sig ner.....Hon fattade ju att nåt var lurt, så jag satte mig också, och erkände när hon spände svartögat i mig, att jag hade fått sparken...

Hon var så jäkla besviken, hon sket fullständigt i stålarna, men att hennes son hade fått kicken var bara för hemskt.... Jag arbetade sedan på ett jättetrevligt ställe som ADB-avdelningen faktiskt var, i hela 1 månad, sedan blev jag uppringd i december 1967, utav min kommande chef Carl-Gustaf Thigerström, som frågade om jag ville börja arbeta hos honom som spring-pojk?

Det enda jag kom för mig att fråga var: - "Hur mycket betalt får jag"?... Du får 700:- i månaden sade han, det är en normallön för en ny i branschen, sedan är det upp till dig att visa framfötterna här. JAG TAR DET,,, nästan skrek jag ut.... OK kom imorgon om du kan........



Jag gick till min chef på Götaverken, och sade att jag hade fått chansen till ett kanon-arbete, och undrade om det går bra om jag slutar redan idag. Han tittade på mig, och sade, ingen fara vi har ju redan 2 st springpojkar här.... Lycka till, vad det sista jag hörde ifrån honom och Götaverken..

Till saken hörde att det var min äldre bror som hade ordnat jobbet till mig... Han som var 11 år äldre än mig, hade själv startat sin framgångsrika bana i speditions-shipping-branschen, på precis samma ställe, och som spring-pojk han också...

Så nu var jag "på plats" i den bransch som jag än i dag arbetar i, och tangerar som 68:åring!! Jag kände direkt att jag var ”hemma” på något konstigt sett, och jag slök med god aptit precis allting i dokumentväg som jag kom över.

Jag arbetade mina timmar, och sedan började jag utbilda mig frenetiskt. Jag började med att läsa in något som hette "Sjöfartsskolan" som var 14 st ämnen i branschen, och allting var på korrespondens. Jag började och tog skrivmaskins-kurs på Filip Holmqvist på Viktoria/Storgatan,.Göteborg, också det på kvällstid förstås....

Jag tog också en lång lång kurs i sjöfarts-engelska som det hette, som var i regi Göteborgs Universitet, den var på 3 gånger 13 veckor kommer jag ihåg. Sedan byggde jag på den kursen med en termin med universitets-kurs i allmän-engelska. Allt detta tog runt 3 år faktiskt.

Till slut så hade jag läst in så mycket, så jag behövde inte känna mig speciellt långt efter alla mina polare som alla hade gått igenom gymnasiet...Dock så var min utbildning mycket bättre, och mer special-inriktad, och gav mig fördelar gentemot mina jämnåriga gymnasie-utbildade kamrater kände jag. Jag skall berätta en liten historia ifrån den första tiden i shipping-branschen för min del, och följande timade sig. Forts. nästa kapitel...

Handskak
 


Chaiyaphum MMMDCCLIII

13 november 2019

91,3 kilo - 91,1 kilo (19km) 1 timme 15 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,123 nedåt




Du vet att du är gammal,

när du börjar ha “torra” drömmar och blöta fisar!!

Vi hade Loi Khratong igår här, och det är ju den högtiden när alla skall till speciella ställen, och fira denna väldigt stora och välkända högtid i detta landet. Man firar ALLTID vid närheten till vatten, då man ju har alla dessa ljus-farkoster som man fixar och donar med. Ja ni vet antingen så skickar man ut ljus-grejen på en liten farkost ut på sjön, eller så skickar man upp dom i skyn när mörkret har fallit.



Jg måste säga att det är en riktigt trevlig upplevelse, ja ni kan kolla själva på foton jag bifogar. Tänk Er tusentals och åter tusentals farkoster, ute på den becksvarta vattenytan, eller den mörka himlen, det är ett rent fantastiskt skådespel vill jag lova...

Forts. från förra kapitel... Min historia.... Vi var nu i november så jag hade med mig reklamen på mitt egna distrikt, och på det tjänade man inga extrapengar, men det gjorde att jag var tvungen att lägga reklam eller post eller bådadera i varenda jäkla brevlåda..... Jag kämpade på och denna dag i snöyran, så tog det faktiskt 3 timmar att bli klar, och jag var trött....

Klockan var 11.00 när jag tillbaka till posten Frölunda Torg.... Där stod min chef, pekade på en postväska full med reklam, och bad mig dra iväg direkt,,, Men sade han, "A;gren" (mitt efternamn sade han), kan gå ner på torget och äta sin lunch, men sedan raka spåret ut till Grevegårdsvägen.

Jag käkade snabbt och cyklade iväg igen för 600 nya hushåll....jag kommer glasklart ihåg hur det startade och hur det började. Det började med att jag efter drygt 30 minuter var så trött, så jag medvetet skippade varannan brevlåda bland lägenheterna. Efter ett kort tag, så började jag skippa varannan uppgång, och till slut, så skippade jag varannan gård, och när jag s.a.s. var  "klar" med utdelningen av denna reklam, så hade jag hela postväskan proppfull med reklam som ju var ”över”.

jag var nu helt slut både i huvudet som i benen, och cyklade till posten, lämnade cykeln på sin plats, och började direkt att promenera hemåt ner till Järnbrott och mitt hem. På vägen, så vek jag in och traskade genom skogen, som man hade lekt i under hela sin barndom. Snön var mer än meterdjup, och vid ett väl valt tillfälle, så stannade jag när fan flög i mig, och började att gräva upp snön, och slängde reklamen där under snön.

jag begravde allting i snön, och reste mig upp och skulle precis gå hem, då såg jag i ögonvrån en av de absolut värsta idioterna i Järnbrott på den tiden, det var en gubbe vi kallade för "låtsas-detektiven". Han var uppe i skogen, och rastade sin jäkla hund, som han hade köpt alldeles innan. Jag tänkte inte mer på det.

Nästa morgon kom till jobbet kl. 05.30 som vanligt, blev inkallad till Postmästaren som satte mig på en stol, och höll sedan ett strängt föredrag på 15 minuter där han bannade mig, och sedan gav mig sparken på stående fot. Jag hann uppfatta bland tårarna och stressen, att jag hade blivit "observerad" där i skogen......

jag skämdes som en hund,,,,,verkligen skämdes....Och kunde omöjligen gå hem och erkänna för min mamma att jag hade fått sparken i från svenska postverket...... Jag åkte i alla fall hem.....sade att jag var klar för dagen, tog Göteborgs-Posten, och läste plats-annonserna. Hittade ett springjobb på Götaverkens ADB-avdelning.
Det var den första kontakten jag fick med datorer...Nästa gång dröjde väl till 2005 tror jag, hahaha!!! Jag åkte dit i alla fall på direkten. Jag fick jobbet, och blev anmodad att infinna mig nästa morgon....

Jag kom hem igen och sade till mamma att jag tröttnat på jobbet, det var skittråkigt sade jag.... Hon tittade på mig och frågade vad jag tänkte göra nu, jag visste ju att hon aldrig i hillvitte skulle gå med på att jag skulle gå och dröna en endaste dag, så jag sade till henne, att jag nyss kom hem ifrån Götaverken, och skulle börja nytt jobb nästa morgon. Forts. nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MMMDCCLII

12 november 2019

91,6 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,129  samma


Den som tjänar 2 herrar,

han förråder en av dem!!

Satt idag på cykeln och tänkte på min ungdom, och hur starten var på mitt kommande arbetsliv. Livet är ju ett pussel, och det är många pusselbitar som skall hitta “sin” plats, innan allting är klart och man har fullföljt sitt öde. Mina tankar gick så här i alla fall..

1960:talet var ett turbulent årtionde verkligen för min del. Född som man var 1951, så hände ju precis allting under detta årtionde tyckte man. Man gjorde debuter på alla möjliga olika plan och scener, och det var häpnadsväckande vad man fick uppleva egentligen.

Ifrån att ha varit uppvuxen, och uppfostrad i en lugn och säker miljö, i ett normalt arbetarhem. Där som vanligt farsan var sann socialdemokrat, och mamma röstade som han ville, så fick man plötsligt "frihet". Min mamma litade på mig, och jag fick en fantastisk ingång till pubertet och tonåren, som ju danade en i mångt och mycket.

jag slutade grundskolan, och fortsatte mitt sommarjobb på posten var nu 16 år. Fick fortsätta där på Jaegerdorffs-platsens postkontor. Efter någon månad, så visade det sig att ett helt koppel av polare ifrån Järnbrott jobbade på posten i V:a Frölunda. Jag bad om förflyttning och det godkändes. Jag hamnade då där i Frölunda, fick snart ett alldeles eget distrikt och det var fantastiskt. Jag lärde mig alla adresserna (600 st) utantill faktiskt efter någon månad.

Och jag var klar för dagen kl. 09.30 redan på morgonen. På den tiden så fick man gå hem när man hade delat ut posten. Vissa gubbar som var lite äldre höll på fram till kl. 14.00 ungefär,, men de var väl lite sletna tror jag. Detta uppmärksammades snart, och jag erbjöds då med nådiga nicken ifrån postmästaren.

Att efter mitt normala arbete, ävenledes hjälpa till på andra distrikt med att dela ut reklam... Dela ut reklam var frivilligt bland alla brevbärare men det gav bra betalt. Jag kommer ihåg att vi fick 500:- i betalt för varje distrikt. Så jag sade ja tack, jag fick 2 distrikt i veckan, och gjorde 4.000:- extra i månaden plus de 1.600:- jag redan hade.



Min farsa tjänade inte alls dåligt, han tjänade som en vuxen människa då 2.800:- netto i månaden 1967. Jag kommer ihåg att jag skämdes lite grand när jag kom hem med pengarna i näven... mamma tog alltid 50% av nettot. Och när jag langade över till henne nästan 1.800:- så kommer jag ihåg att hon satte sig ner och bara tittade på pengarna. Hon gav tillbaka 800:- och sade att de fick jag sätta in på banken för framtiden.

Vintern -67 kom, och nu stod arbetet och springandet mig upp i halsen, jag försökte förtvivlat att komma ifrån detta med att dela ut reklam, jag var helt slutkörd i bena kändes det som. Min chef lyssnade inte alls, och det kändes precis som om han tvingade mig att fortsätta med denna jävla reklam.

Vintern var där, och det snöade rejält. Jag kommer precis ihåg hur det började den speciella dagen den vintern 1967. Jag kom till jobbet precis som vanligt runt 05.30, startade med att börja sortera den post som kommit under natten, fick sedan hoppa på och hjälpa de äldre med grovsortering på den post som ankom 07.00, vilket inte var mitt jobb, men postmästaren tyckte inte att vi skulle sitta där sysslolösa. Och det var väl okey tycker jag.

Jag återvände till mitt "bord", och sorterade färdigt all posten på mitt distrikt, Klockan var nu 08.00, och vi var tillåtna att dra iväg och starta utdelningen va posten... Jag kände det segt redan när jag cyklade iväg i snöyran den morgonen. Jag stod på öronen faktiskt 2 ggr på vägen till Opalgatan, Frölunda som ju var mitt distrikt, med 60 uppgångar (3 våningar) med totalt 600 hyresgäster som skulle ha post... Forts. Nästa kapitel

Handskak


Chaiyaphum MMMDCCLI

11 november 2019

91,6 kilo - 91.6 kilo (28 km) 1 timma 54 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,129  nedåt





Tobaks-skatt lär ju vara för att avskräcka folk att röka,

och bensin-skatt för att folk inte skall köra bil.

Förklara nu detta med inkomst-skatt?


Jag tänkte att jag i detta kapitlet lite grand skulle ge en väldigt kort historie-beskrivning av Chaiyaphum stad och provinsen med samma namn... Jag gör det med egna ord, och det jag lyckats lära mig. Det mesta är nog rätt och riktigt, men om det smugit sig in något litet faktafel så får ni ursäkta. Ty ordvalet får ibland vika för konsten.

Namnet Chaiyaphum och "del-orden", lär komma från sanskrit, det sägs ju så alltid när man vill få det till att vara gammalt och ha urgamla anor. Så Chaiyaphum betyder helt enkelt då med våra ord; “land av segrar” eller kanske mer vettigt; “segerfyllt land”..... Jag måste säga att denna provins inte har speciellt många historiska profiler att luta sig emot.

Och visst förstår man varför. I speciellt dessa länder där ju oftast endast kungarna får skriva historien, och han ensam bestämmer vilka minnen som får sättas på pränt. Kanske vi har det på samma sätt i viss utsträckning, vad vet jag. Men här är det så himla utmärkande så det är grymt.

Tänk alla dessa prominenta och duktiga och modiga människor, som helt glömts bort, dumpats obemärkt i sina urnor, förvandlats till endast anonym aska för framtiden, bara för att de kanske var mycket större profiler än kungarna, som levde under samma tidepok. En sådan historisk person som överlevde historiskt, ty den gubben kunde dom bara inte bränna och stoppa ner i marken och glömma bort, var ju allas vår egne Papa Lae.

Jag har lurat ut att han hette i alla fall från början Nai Lae (uttalas Naj Lä), och var en Laotisk militär, som erövrade Chaiyaphum för räkning den laotiske kungen. Detta skedde ungefär 1817. Men första gången som Chaiyaphum besattes av människor i hygglig mängd, var redan på 1300:talet nån gång, alltså under den tid som Khmererna  var starka i regionen.

Men på den tiden var bara Chaiyaphum en liten handelsstation, eller ytterligt litet ställe, som man passerade på traden mellan Ankor, Kambodja och Prasat Singh som då låg i Kanchanaburi-provinsen. I alla fall vår gubbe Nai Lae som var guvernör för Laos Kung, bytte plötsligt sida, förrådde sitt forna hemland.

Han vände sig alltså mot sin forna kung, och folket i Chaiyaphum var djupt imponerade, eller man kanske skall säga att det var adeln i Chaiyaphum som ville ligga bra till, och gav Nai Lae ett nytt namn och titel, som bevisade hans hjältestatus i sitt nya hemland Thailand. Han kallades framgent;  Phraya Phakdi Chumpon.....

Hans fasta förankring bland vanligt folk här, bevisades medelst att han också fick ett smeknamn, och går rent allmänt numer under namnet; Papa Lae... Alltså en typ av landsfader. Den gubben ägde i stort sett all mark här i Chaiyaphum, så stor var han.... Men men, slutet på den “folkvisan” blev, att innan thailändska armen kunde krossa den laotiska, så dödade de sistnämnde sin f.d. general.



Papa Lae föll, men det gjorde aldrig hans namn, ty han blev förknippad med den historiska seger som thailändarna fick i det efterföljande kriget. De inte bara tog Isaan ifrån Laos, de tog hela jäkla Laos ifrån Laos. Och man belönade till slut Papa Lae med en stor staty, som står i centrala Chaiyaphum city mitt i rondellen där....

Denna historiebeskrivning som säkert finns att läsa annorstädes, har jag ju dessutom med egna ögon sett framföras med hästar och elefanter, i ett jättestort teater-spel ute i en by i "Ban Gudtom" cirka 2 mil från mitt hem. Jag brukar ju cykla åt det hållet ibland. Jag och Yongyut var ju inbjudna av Amphue-kontoret i Chaiyaphum när vi gifte oss 2009.

Och vi fick se detta skådespel med säkert 300 människor, som framförde detta folkspel som visade “slaget om Chaiyaphum”, mellan Papa Lae och den Laotiske kungen. Helt enkelt jättekul att se hur publiken levde med i det fullständigt ordlösa spelet, därnere på den stora ytan där det utspelade sig.

Publiken skrek när elefanterna gjorde utfall, och när hästar och människor sprang fram och markerade att de slogs.... När Papa Lae föll på krigsplatsen, så vart publiken riktigt förbannad, och jag trodde vid ett tillfälle, att dom skulle springa ner och klappa till dom som spelade arme´n från Laos.... Hahaha secka goa gubbar dessa sydlänningar är...

Ja historien om Isaan som jag förstått det hela är ganska lång, säkert flera tusen år. Men i gamla tider, så var det ingen ordning här, det bestod av djungel och olika små stammar och folkgrupper som flyttade in, röjde skog och planterade ris, och levde där under en tid, tills det blev för svårt.

Jag kan säga att det var en ren djungel här på många många ställen långt in i vår tideräkning, mer än man någonsin kunde föreställa sig. Som ett exempel. Uppe vid Ratchabat universitetet vid Tat Ton, så hade den sista vilda Tigern siktats nere i byn Cho Ra Ka runt 1969-70... Och det är ju rent skrämmande. Tänk om det fanns fler nu....


Visst jag tänker på det när jag är ute och cyklar faktiskt. Jag fick ju se häromsistens en video på youtube, där 2 killar körde motorbike igenom en skog, och de filmade bakåt, DÅ dök det upp en vild tiger i full fart som jagade dom i kanske 20 snabba meter. Om den hade hunnit ikapp, så hade det varit ett snabbt mellanmål av de 2 grabbarna.

Och om det varit jag på min cykel, så kan jag lova att jag hade nog slagit min sista bredsida i fotbollen, säkert... Och med detta sista tänkvärda, så slutar jag för idag. Hoppas ni uppskattade lite historia från min hembygd, där jag nu varit i 11,5 år.....

Handskak



Chaiyaphum MMMDCCL (3.750)

10 november 2019

91,3 kilo - 90,6 kilo (26 km) 1 timme 48 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,131  samma



Det man lär i barndomen,

glöms svårligen bort!!

Lördag idag och livet leker och solen steker, men så kommer jag ju på att man är ju för faseniken pensionerad ju. Så detta kunde lika gärna vara måndag, söndag, eller torsdag, precis samma skräp, och dagarna ser likadana ut. Fick dok lite extra glädje idag, då jag fick 5 stycken Julmust ifrån O Learys levererat till mig i morse.

Så till lunch blev det 2 rågbröds-mackor med makrillfile, samt en flaska julmust, bättre lunch är svårt att få. Nyttig mat, nä så sjuttan heller, men himla gott i alla fall.. Idag har vi bestämt att vi skall käka räkor, och jag skall öppna en av de nyköpta vita vinflaskorna till det, och så skall jag och Yongan, och de 2 ynglen slafsa räkor som bara den till middag.

Jag gav Yongyut en påse med räkor igår, som hon kunde ta med till sin mamma (Jai Paengtha), den damen storgillade räkorna, men hon gjorde exakt detsamma som Yongyut, hon doppade dom i en blandning av chilli och andra starka kryddor som luktar bara fan, om uttrycket ursäktas.

Dock så fick jag höra att sprit-magistern var där samtidigt, och både han och hans fru, Yongans syster Banloo smakade de också, och tydligen speciellt Yutin storgillade räkorna. Så i morse tog jag cykeln, och gjorde mig ärende ned till dom i byn Non Saton, och lämnade över, så de fick an alldeles egen påse med svenska räkor...

Nu var dom inte hemma när jag kom dit, så deras son (Jeff) tog emot, och jag instruerade honom att lägga räkorna i kylen. Jag hade frågat Yongan innan jag cyklade iväg om dom verkligen hade en kyl, och det hade dom. Så jag bad pojken visa mig kylskåpet. Han visade mig frösaskåpet.. Jag såg du en bit bort kylskåpet, han hade nog inte riktigt koll på skillnaden mellan frys och klyla. Jag öppnade i alla fall kylskåpsdörren.

Jag kan nu mer säga att jag har full förståelse för hur liv uppkommit på jordklotet. Det räcker ju tydligen att hysta in en massa sallader, och rötter, och annat krafs ifrån naturen, in i ett kylskåp. Och ur de vätskor och lukter som bildas därinne, så får man förutsättningar för bildandet av liv, och livet kan starta sin kretsgång därinne i kylskåpet.



Men jag knöt ihop plastpåsen, höll andan och langade in påsen mitt inne i den zoologiska trädgården inne i deras kylskåp. Ja tanken med kylskåp är ju helt annorlunda härnere skall man veta. Vi har ju det mer som ett kylslaget förvarings-ställe, under en kortare tid tills maten antingen ätits upp, eller att tiden löpt ut, och maten är dålig. Då slänger man eländet.

Men i Thailand, så handlar ett kylskåp mer om lagring, långvarig lagring, och man lägger in precis vad som helst i kylskåpet, jag tror t.om. att det blivit lite prestige att ha ett kylskåp hemma vid. Ja att ha falang-prylar börjar komma mer och mer in i kulturen. Detta trots att thaiarna inte alls gillar att använda falang-prylar, men de låtsas väl om att det inte är faang-saker, utan att det är thai-saker..

Vår middag blev helt enkelt underbar. Jag fick det precis som jag ville. Alltså vi satt alla 4 runt bordet; Yongan, Namkaeng, Farsait (Funfa), och falangen själv...  Vi pratade engelska alla 4 hela tiden, ja Funfa är ju ganska oduglig, men jag pumpade på med engelska frågor hela tiden.

Så jag hoppas att hon kommer i ordning, och kan prata bättre om ett tag, än vad hon gör nu i alla fall... Vi gjorde räkmackor baserade på svenska T-kakor, kokta ägg, räkor samt majonaise... Så himla gott faktiskt. Och på det då mitt nyligen inköpta vita vin som heter; Goiya, som är ett Syd-Afrikanskt vin, gjort på en druvsort som tydligen heter Chardonnay Sauvignon.

Vinet var gott, i början innan man började äta på räkorna, så tyckte jag att vinet var surt, och ganska strävt och otrevligt i munnen, men efter 3 munnar/klunkar och man börjat äta på räkorna, så föll allting på plats, och vinet blev till en ren nöjestripp....

Så lördagen avslutades i dur, och flickornas avslutning blev som dessert; 1 bit Marabou Mjölkchoklad och Vitlöks-chips plus coca cola, så ingen kunde klaga.... Jag sitter nu vid datorn och klockan är 20.43 och man är lagom “dragen”, och vill helst hoppa i säng nu.....

Handskak



Chaiyaphum MMMDCCXLIX

9 november 2019

91,3 kilo - 90,1 kilo (39 km) 2 timmar 39 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,131  nedåt




Diplomati, är förmågan att säga till en person,

att “dra åt helvete”, på ett sådant sätt,

så han ser fram emot det!!


Jag köpte ju 5 kilo räkor härom dagen, så jag och Yongan satt igår på lunchen och delade på en påse. Ja jag har delat upp de 5 kilona i mindre påsar a´ 0,5 kilo ungefär, och frusit ned räkorna igen... Det blev en kanongo lunch, nästan lite romantiskt. Inte för att jag vet så himla mycket om romantik, mer än att det är ett verktyg för kvinnorna, att använda i en massa olika sammanhang, för att få sin vilja igenom, och få saker och ting av oss män...


Så här skall räkor ätas, solsken, havsbandet/klipporna,
 plus en pava vitt gott vin och en vacker kvinna därtill som sällskap!!

Jag njöt i alla fall i fulla drag av räkorna och T-kakorna, som jag också inhandlat online, och gjorde små mini-räkmackor och slafsade i mig, kanongott... Jag såg över bordet  att något saknades min fru. Hon hade den där fundersamma minen i sitt ansikte, och sitt tveksamma pillande på räkorna..

Vad är det frågade jag under tiden vi åt...??? Hon sade;  - “You not like it, I want to ask you”... What, svarade jag???  -  “You eat falangfood you not like chilli”,,,, nä svarade jag, varför sabba god mat med äcklig chille??? But I love chilli, svarade frun. Så i det romantiska läget, så har man har ju inte hjärta att säga till Yongan, vad och hur hon skall äta....

Så hon sken upp när jag sade att hon fick göra som hon ville, hon sprang in i köket och kom tillbaka med en sådan där jäkla äcklig blandning med chilli och annat skräp i., och satte igång och doppade våra väl salta kokta räkor däri, hon smackade förnöjt, och gladdes storligen.

Jag tänkte för mig själv; ja inte konstigt att dom skiter i att koka och härja med räkorna här, när man ju bara kan slänga dom på grillen, och sedan doppa i chilli-blandning, ALLTING dom äter smakar precis detsamma... Inte en chans att en thai kan känna vad en falang-maträtt smakar.

Jag skall säga en sak som ni kanske inte håller med i Er kärlek till Era fruar, men jag tvivlar storligen på att en thai har förmågan att ens känna skillnad på sött, salt och beskt. De har inte förmågan att förnimma de små underbara variationer, som vi kan ha i våra västerländska maträtter, tack vare att vi använder kryddorna som man skall använda kryddor.

Nämligen till att vara en ”partner” i matlagningen, en partner som framhäver en smak av råvaran. Thai använder sina kryddor för att få maträtten att smaka som kryddan, och inte som råvaran, råvaran är av underordnad betydelse i detta landet. Låt mig berätta om köttet här. Marinad använder man inte.



Man tar köttbiten man handlat, man hystar den i ett stekkärl som är fyllt med matolja, och dränker köttet däri, utan att krydda det något alls. Inte en endaste krydda, bara steker köttet. Sedan när man skall äta sitt kött, så har dom redan vid tillagningen ofta klippt ned köttet i små beståndsdelar.

Så när dom skall äta då doppar man köttbiten i en kryddblandning, som är så stark, så man tappar både solbränna, ansiktsfärg, och andning, på en och samma gång. Fiskar tillagas på 2 sätt båda sätten helt utan kryddor, förutom då i första fallet, när man fullständigt dränker en fisk i salt på utsidan.

Så den är alldeles vit, sedan grillar man den, och stoppar in gröna kvistar i buken på fisken. Jag är helt osäker på om man ens rensar fisken innan man äter den, eller om det göres vid matbordet efter grillningen. En sak är säker i alla fall. Absolut ingenting av allt det saltet på utsidan firren finns i köttet när man äter fisken, så nu kommer chilli-skålen fram igen.....

Det andra sättet att tillaga fisk här är att använda ströbröd. Thailand har ju kopierat dessa (också) ifrån oss i västerlandet, men de har ett ströbröd som känns alldeles för mycket, det är så grovt, så man tappar lusten att äta till slut... Man doppar fisken däri, och helt kryddlös är firren, och man blir snabbare mätt på ströbrödet än på fisken faktiskt... Och thaiarna har ju sin chilli här också.

Man har ALLTID sin chilli till hands, undrar om dom har chilli ävenledes i sängkammaren, när dom skall göra babies..? Jag känner ofta så här, och det brukar jag få skarp kritik ifrån thailands-romantikerna, jo thai mat är till väldigt stor del i många sammanhang dåliga kopior av västerländsk mat. De kopierar vår mat, ja Carbonara som jag nämnde härom dagen, är fullständigt indränkt till oigenkännlighet i grädde, Bolognese är gjort på griskött och smakar fan ofta...

Själva spagettin är dock helt OK alltså den thailändska spagettin... så inga klagomål där... Så med detta sagt, jag satt vid lunchen och njöt, och Yongan satt där och njöt av vår mat , och speciellt Yongan njöt när hon doppade den välkokta atlant-räkan, som hade kokats med kärlek utanför kusten av Norge... Men vad spelar det för roll för en thai, som inte ens vet var Norge finns i denna värld. Men visst är det väl fint med romantik???

Handskak



Chaiyaphum MMMDCCXLVIII

8 november 2019

90,5 kilo - 90,1 kilo (20 km) 1 timme 19 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,160  uppåt



När livet känns trist och meningslöst!

Tänk då på Nålfisken,

som lever från det den föds till den dör,

i röven på en Sjögurka!!!

En fråga som oftast nästa dyker upp här i mitt kontaktnät, är när och om huruvida personen skall gå i pension eller ej. Ofta i den situationen, de kommer ned hit med sin thailändska fru, hälsar på i hennes gamla by, där ju föräldrar och syskon bor, sedan träffar dessa falanger ibland undertecknad.....

Ja dom träffar ju fler falanger förstås, och de ser på oss hur vi trives, och hur vi spenderar våra dagar, och vilken go livs-kvalitet vi har. Så klart vill dom göra processen kort med sitt liv, och rulla hit ned till Thailand och bosätta sig, och göra samma saker som vi andra! Men ibland så är dom ju i 40 eller 50:tals-åldern, och det funkar helt enkelt inte för dom att gå i pension så tidigt.

Men det är himla roligt att se dom gå omkring här som “äggsjuka hönor”, och vill göra detsamma som oss andra... Ja det är roligt att se folk som arbetat i hela sitt liv, och nu tycker att det får räcka, och de vill kanske slappna av och göra saker i sitt tempo, och kanske göra saker som de aldrig hade tid med förut p.gr.a. frun eller barnen eller arbetet..

Jag stöter ju också på i mitt arbete som transportör av folks personliga tillhörigheter, när dom flyttar hit ned bland annat, och då kommer man ju folk ännu mer in på livet, och får se både likheter som skillnader mot sitt egna liv.. Men gemensamt är att se hur positiva folk är till att ha ett nytt liv framför sig här nere i Thailand.

De människor som fortsätter att bo hemma i Sverige, även efter pensionen, lever en typ av dubbel-liv känner jag. De bor där hemma av någon anledning, ja en del säger att de vill se sina barnbarn växa upp, och en del säger att man kan ju inte åka ifrån sina barn. Men dom är ju vuxna säger jag, och då blir dom lite småsura...

Jag tror det handlar i en del fall, helt enkelt om att alla har nog inte den ådran eller vågar man kalla det djärvheten, att släppa hängslet och livremmen, och skapa sig ett nytt liv. Lite grand det där att “man vet vad man har, men inte vad man får”... Det är förvånansvärt många människor som sitter där i 60;ås-åldern med dyra hus.

Ja kanske inte dyra, men värdefulla, och vill inte släppa det av någon anledning, sälja det och skapa sig ett nytt liv, trots att man hela tiden pratar i de termerna när man fått ett par Baccardi innanför västen.. Jag unnar i all fall människorna därhemma, att få känna på den känslan som jag själv fick känna på när jag flyttade hit....

Men så klart förstår jag tveksamheterna hos folk. Man har levt hela sitt liv ett inrutat liv, man har aldrig chansat i sitt liv förut, aldrig heller utmanat det liv man valde i tidig 20;års-ålder. Man är helt enkelt nöjd och trygg att ha det livet som man känner till.. Men sitta hemma i Sverige och titta på foton från sina semesterresor, eller komma hit ned 1 månad med frun, det rör alltid upp mycket “damm” inne i hjärnan och hjärtat hos dessa människor.



Men som sagt var, är man van att ställa skorna till höger vid dörren, att byta sänglakan på fredagar, kolla på aktuellt kl 21.00 varje dag, så kan det vara en svår grej att bryta... Man vet vad man har, men vem fasen vet vad man får, bäst att stanna hemma tiden ut, och avsluta livet hemma i Sverige säger dom när dom är nyktra...

De som är av den yngre sorten upp till 50:års-åldern har gärna drömmen om flytt, och säger att de definitivt skall flytta när dom går i pension... Jag tror på dem, men det blir liksom aldrig “av”... Det är alltid något som kommer emellan. Många gånger så träffar dessa människor en thaidam, och hon vill ju mest av allt på denna jord komma till falang-land (Sverige i detta fallet), och arbeta och tjäna pengar och få en pension.

Så det blir ju en riktigt go ekvation för falang-gubben att lösa. Precis när han själv skall gå i pension, uppfylla SIN EGNA DRÖM, och kanske vill flytta ned till Thailand, så vaknar frun till och förklarar med “musen” som garanti, att hon vill tjäna pengar och skaffa en pension tills hon själv blir äldre. Och gubben som vill åt sagda “mus”, han ger ju med sig så klart, och slänger sin egna dröm på skräphögen, och istället anammar thaidamens dröm......

Just DETTA är en av de DÅLIGA sidorna av äktenskap med för stora ålders-skillnader, det är ofta rent värdelöst för svaga gubbar, som inte har mannamod att kräva sin dröm i detta livet. Damen har ju redan "charmat" gubben, och antingen så är han vid detta laget pappa, 60 år som han är, eller så har han adopterat fruns thailändska barn.

Och nu går dessa barn i skola i Sverige så klart, och då kan man ju [i]INTE ta dom ur skolan, och flytta dom till Thailand till den värdelösa skolan där.[/i]... Så skall en slipsten dras, så gubben blir kvar i Sverige, men BARA tills skolgången är avklarad för thaibarnet som ju inte ens är hans egna,.,,,

Barnet är 6 år och har 12-13 år MINST kvar i svenska skolan, vilket då snabbt och elegant placerar vår tidigare 60:åring i åldern nu i 73;års åldern, innan det blir aktuellt ens att tänka på att flytta. Nu när man är 73 år i ålder, så flyttar man nog inte gärna känner jag, så gubbens dröm sket sig, men man får hoppas att han blev lycklig ändå, trots att han sålde "taskerna" till räven, som ordspråket säger. Men det är ju inget fel i att "ställa skorna till höger" antar jag!!

Handskak


Chaiyaphum MMMDCCXLVII

7 november 2019

90,7 kilo - 89,0 kilo (45 km) 2 timmar 48 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,148  uppåt



En vis man sade en gång;......

ingenting!!!

Idag onsdag, så blev det som vanligt lunch med Håkan, men nu kom det också “förstärkning” i form av giganten ifrån Stockholm Anders, de bor ju när dom är  i Thailand uppe i Khon Sawan, som ligger sina modiga 3 mil härifrån asfalts-vägen. Med sig hade han också Bengt S samt Ron, Ottawa med fru. Ja plus sin egna fru förstås.

Vi fick en riktigt trevlig lunch, jag drack 2 baccardi-coke samt 2 stycken Irish, så man var riktigt i stöten kändes det som en liten stund... Jag fick i mig en hamburgare med pommes, och det var riktigt gott.... med baccardi till hamburgarn, hahaha!!! Vi fann innan lunchen var över kl. 14.00, att vi nog skulle satsa på jul på Bens bar denna julen också, men att vi skulle dra ned rejält på gästerna.

Det var kände jag, alldeles för mycket de förra åren, med 21-22 st falanger.... Hälften av denna gäng hör ju aldrig ens av sig under resten av året, så då kan man ju leva utan dom på julafton också. Så vi skall nog satsa på maximalt 8-10 stycken, sitta runt 1 bord hela gänget, och bara ha det trevligt som fasen. Mer om detta kommer lite senare nästa vecka kanske...

Jag hade också fått min beställning ifrån O Learys igår, jag beställde återigen saker som; 7st rågbröd, 1 kilo Edamer, 5 kilo svenska räkor, 3 paket ärtsoppa, plus lite mer saker som jag inte rabblar upp här. Men kan i sammanhanget säga, att vi också fick vår leverans av vår online-beställning av 15 flaskor vin. Det tog bara 1,5 dag, fantastiskt.

Så nu väntar jag bara på mitt beställda vinställ på Ali Express, så skall jag ha vinet på display här i hemmet. Yongan har ju slickat sig runt munnen när hon sett mina numera 10 flaskor vin här hemma, och säger att “det skall bli gott”.... Men jag känner thai, och jag känner Yongan, en mycket lurig figur man gifte sig med (hahaha)...
 
Så jag har i klara svenska ordalag klarlagt för henne om vinet, följande tes som skall gälla i detta läget; “Wine not for body, but for eyes only”... Detta skall väl sätta stopp för hennes expansions-planer in till mina viner hoppas jag.. Jag avslutar nu detta kapitel med en vits, hoppas de nyanlända inte tar för illa upp.. Eller man kanske skall hoppas de mer fattar vad de har för uppgift här i Sverige, mer än ta emot bidrag!!


Ja socialism är bra, i alla fall ända tills "andras pengar" tar slut!!

En syrier anländer Göteborg som en ny immigrant till Sverige! Han stoppar den förste person han stöter på gåendes där på gatan. Han säger; Tack så mycket Herr svensk, för att ni lät mig få komma hit till Ert land, ger mig husrum, ger mig bidrag, stöd, fri sjukvård, och en fri utbildning!!

Den tillfrågade säger då; Du misstar dig, jag är egyptier. Vår immigrant vandrar vidare, och stöter på nästa svensk, och säger;  Tack för att ni har ett sådant vackert land här i Sverige!  Personen säger då, Jag är inte svensk jag är pakistani!!

Fortfarande lite misstrogen, vår nyanlände vandrar vidare där på gatan, stöter på näste man, skakar hans hand och säger; Tack för Ert vackra land Sverige..... Personen svarar direkt; Nä nä inte svensk, jag är från Afghanistan!!!

Till slut så ser han en trevlig dam, stoppar henne och frågar upprymd; Är du en svensk kvinna? Hon svarar; N E J, jag är från Afrika!!  Vår nyanlände immigrant är nu riktigt förbryllad, och frågar; Men var är alla svenskar då? Damen tittar ned på sitt armbands-ur, och säger; Förmodligen på jobbet!!!!

Handskak


Chaiyaphum MMMDCCXLVI

6 november 2019

90,5 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,133  nedåt



Jag som trodde att “bli gammal”

skulle ta längre tid!!

Idag så bestämde vi, jag och Håkan alltså, att köpa in lite viner, lite goa viner. Vi är så himla trötta på skräpet som finns här, som dom kallar för vin, och marknadsför som vin. Antingen så är det skitvin av 3:e klassen, eller så är det bara bär eller fruktviner.. Så nu bar det av, och för mig, så bar det av till tonerna av 5.610 baht, och tillhörande sorgesamma fioler, som spelade ödesmusik, ty snålheten är stor hos denne gentleman.

De viner som oftast syns i butiken här är; Mont Blanc och Jacobs Creek, och sedan så finns det ett antal viner som thaiarna tar hit och säljer till lätt-lurade folk, men det är alltid frukt eller bärviner, skitäckliga att dricka, och av ytterligt dålig kvallisort.... Jag hittade ju ute på internet en hemsida av ett vinimport-företag stationerat i Bangkok, som har ett oänderligt antal olika viner från massor av länder, ja ALLA de vinländer som finns egentligen...

För Er som gillar vin så köpte jag in följande sorter, ni får googla om ni vill veta vilka länder dom kommer ifrån, men jag köpte viner ifrån Australien, och Argentina, och Frankrike, och Italien, och Sydafrika, om jag nu kommer ihåg rätt. Dessa hette i alla fall, och vill ni kolla in dom närmare, så googla vet jag. Hemsidan till vinbolaget är; https://winepro.co.th/home/

Voyager Estate,  Famiglia Castellani
Chianti Colli, Costa di Bussia, Torrebruna Toscana,
Trapiche Mendoza, Goiya Chardonnay, Fernbird Cuvee,
Chateau Puy Favereau Bordeau                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                           
Alltså totalt 9 viner köpte jag, det gav ju ett ungefärligt snitt på;  620 baht flaskan, vilket motsvarar cirka SEK; 198:-, och som jag ser det, så har svenska monopolet en jättestark ställning med ett superbt sortiment, med faktiskt bra priser vid jämförelse.... Vinerna är dyra här borta, ingen tvekan om den saken..


 

Jag har 2 stycken djur-angelägenheter att förmedla Er, som kanske kan vara kul. En vild elefant, som skapar förödelse för bybor i Huay Sat Yai-området i nationalparken Kaeng Krajan väster om Hua Hin, har varit i farten med sina gamla trick under helgen. Park-tjänstemän har anklagats för att inte ha gjort någonting efter att de tidigare lovat en förflyttning av ”Bunmee”, den vilda elefanthanen, efter tidigare skadegörelse i området.

En lokal bybo sa att Bunmee slog in ytterdörren, till det hus som han delar med sin 82 år gamla mor och syster. Mitt i natten hörde han ett högt ljud, och såg en snabel komma in genom dörren. Familjen flydde till baksidan av huset, när lamporna släcktes efter skador på elen. Han sa att vakthunden redan hade flytt i skräck.

Han insåg att detta var Bunmee’s verk, eftersom har blivit välkänd i området efter att ha orsakat slumpmässiga skador. Han spekulerade i att elefanten lockades av bananer, som han hade i sitt kök. Tidigare hade Bunmee brutit upp en dörr i en närbutik och tagit för sig av tio paket med Lay’s chips.

Jag har ingen aning om vilken smak som föll Bunmee i smaken. By-befolkningen nära parken har bett myndigheterna att förflytta den vilda elefanten innan någon dödas, och mer skador orsakas. Ja man tror ju att elefanter är ena timida varelser, men det har visat sig att när dom blir stressade, så är dom absolut inte att leka med.

Och stressade blir dom lätt när dom aldrig får vara ifred ute i naturen, utan det är turister överallt, och till slut så välter dom bilarna, trampar på dom, och försöker att skada de idiotiska människorna, som verkar göra allt för att komma nära dessa bjässar. Ja enligt mig alldeles för nära..



En annan rolig nationalparks-nyhet kommer i dagen då Khao Yai-parken (Khorat), har gått ut och varnat turister för att se upp för tjuvaktiga apor – turister som planerar att ta med bagage till camping-platserna där i parken, måste vara mer medvetna än vanliga turister.

Den kalla säsongen är högsäsong för Khao Yai nationalpark och aporna vet detta. De vet att turister kommer att laga mat på morgnarna, en stor öppen buffé för aporna. Det finns många ap-familjer i parken. De flesta av dem går igenom dina tillhörigheter, och stjäl ett eller två föremål beroende på vad de vill. Problemet med apor, är att man kan inte vare sig förhandla, eller säga till dem att inte stjäla.

Aporna siktar inte bara in sig på turisternas ägodelar. Bybor i området kämpar varje dag mot att förlora sina värdefulla tillhörigheter till aporna. Turister rekommenderas att aldrig lämna ägodelar ute i det fria, till exempel framför tälten, eller på flaket på pickupen. Aporna vet hur man öppnar väskor och de tar vad de vill, även om de inte vet hur de ska använda stöldgodset.

Handskak



Chaiyaphum MMMDCCXLV

5 november 2019

90,9 kilo - 89,9 kilo (31 km) 2 timmar 4 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,137  nedåt



Camping, ja det är som att spendera en förmögenhet,

på att leva som en hemlös!!

Ibland så tycker man faktiskt att man kanske är lite för stelbent och halvtaskig, gentemot detta landet Thailand, och dess kultur-yttringar.  T,ex, så har jag ibland varit grymt förundrad över många av de saker som dom gör vid olika tillfällen, när sjukdomar slår till. Jag har lite svårt att komma ihåg just nu och vad, det blev lite hastigt påkommet.

Men ta t.ex. feber, här är det absolut förbjudet med glass och kyla. Hur man löser en typ feberkramp här i detta landet vet jag inte. Men via glass eller en kall dusch det finns bara inte.... Detta är ju också en sak som var himla konstig hos oss i Sverige förr. Så grymt ologiskt, så man kunde tro det att vårt sätt att göra kom från ja, Thailand!!!

Jag hade feberkramp som liten 2 gånger sades det mig. När det går så långt som till feberkramp, så duschade sjukhuset mig i kallt vatten för att hålla kollen på febern, så den inte steg ytterligare och dödade mig. Samtidigt kommer jag alltför väl ihåg min egen mamma, som med förkärlek tog en nylonstrumpa, och virade runt halsen vid typ halsfluss, så jag skulle hålla värmen i halsen...

Så ena gången på sjukhuset, så dög kyla bra, och hemmavid så skulle man döda bakterierna med värme!!! Eller var det bara en gammal huskur som mamma drog till med i det läget? Och som inte var baserat på några vetenskapliga rön precis!! Ja jag vet inte, men så var det på 1950;talet i alla fall... Jag överlevde, så jag kan skriva om det här.

Nu då i Thailand, så var jag i början när jag kom hit, och innan jag lyckades att lysa med min västerländska “ficklampa” för thaiarna, förbjuden att ge ungarna glass, när dom mådde pyton i halsen, och hade feber. Jag hade ju själv på min egen hals och min dotters hals, under alla år, framgångsrikt lyckats ge mig och barnet, en god natts sömn, trots feber och halsont tack vare glassen.



Men här så skakade dom frenetiskt på huvudet, när jag ville köra samma recept, det tog ett par tillfällen, och till slut så lyckades jag få Yongyut att ge upp och lyssna, och när Namkaeng till slut fick sova en natt trots feber, och sade att hon mådde mycket bättre efter hon käkat glass, så har ju alla spärrar släppt här hemma.

Numera, så är jag den sista kontroll-anhalten vad det gäller allt medicin-intag i denna familjen. Ja läkarna skickar ju hem thailändarna med 1 plastpåse med 4-6 olika mediciner efter varje läkar-besök, oavsett vilken sjukdom dom har, och sedan skiter dom i läget. De flesta mediciner, 80%, består av olika märken av paracetamol... Som vane-mässigt och rutinmässigt bara ges ut. Thai tror att det hjälper...

Men jag kräver att jag skall få kolla alla mediciner innan någon käkar något här. Första gången jag kollade, så blev det stora ögon, när jag bad både Namkaeng som Yongyut att komma in på rummet här, och fick se mig kolla 6 mediciner, och sedan se mig slänga alla 6 medicinerna i pappers-korgen, och sade till dom;

“Här i lådan har jag värkmedicin Paracetamol. Om ni har ont så kom till mig... jag slängde också en medicin mot epilepsi, och ingen av dom hade detta, så den slängde jag också... Så numer, alla mediciner checkas och kollas av FASS-mannen i familjen, fullständigt outbildad, men noggrann.

Alla mediciner som är tveksamma slänger jag INTE, bara de idiotiska, vilka är 90% av alla som vi får hem.... När jag själv varit hos läkaren, så håller jag bara upp händerna och säger; “Booa, have medicin home, dont want”. Dom vet dessa läkare att vi falanger brukar prata och informera oss, och är mycket mycket mycket mer utbildade än thai, så dom tjafsar aldrig emot...



Så som motvikt för thaiarnas underbara stenålders-stil här ute i byarna på landet, så kan jag ju som en trevlig gest, beskriva oss svenskars sedvänja vid vårt elände som vi kallar; vinterkräksjukan!!!

De goda råden är tydligen från 1736, men användes långt in i våra tider i slutet av 1800;talet, där ungefär den fattiga befolkningen här befinner sig för tillfället. Så nu kör vi, men pröva icke själva för Guds skull, och definitivt INTE nr. 6 och nummer 7..:

1 - Ta några droppar En-träds-olja i varmt öl. Drick samt smörj lite på magen, och det kommer att hjälpa strax.
2 - Den som magsjuk är, ska inte förtära för mycket salt mat eller något som laxerar. Undvik stekt mat. Hans dryck ska vara öl eller annan vätska som upphettad stål 9 gångar har släkts uti.
3 - Koka ett ägg hårdkokt. Ta ur äggulan och slå på brännvin. Tänd eld och låt det brinna ut. Sedan ska äggulan av den sjuke förtäras.

4 - Tag getmjölk, som är bäst, eller annan söt mjölk, som upphettad stål har blivit släckt 9 gånger uti. Gör en gröt på mjölk, risgryn och stärkelse, ge till den sjuke dagligen att äta. Om man denna gröt vill doppa uti mjölk, som upphettad stål 3 eller 9 gånger har släckts uti, så hjälper det.
5 - Tag ett hjorthorn och gör till pulver med lagerbär och muskot. Giv till den sjuke morgon och kväll utblandat med varm öl eller vin. Detta bedömes vara ett gott remedium.

6 - Tag svinträck, blanda ut med mjöl och öl. Sila genom ylletyg och ge till den sjuke.
7 - Tag pulver av människoben. Bränn och blanda med rödvin innan det intages.
8 - Tag skorpan från ett rågbröd och malörts-frön eller malörts-pulver. Koka det till en salva eller mos, stryk det på en duk, lägg över hela magen, så varmt som du bara kan tåla.

9 - Tag två händer fulla av rosor. Koka i öl eller vin och lägg det sedan uti en påse på magen.
10 - Tag cnicus-tistlar och blanda i öl eller vin. Värm drycken och låt den sjuke dricka i sjukdomens begynnelse så kommer krankheten att försvinna.

Handskak


Chaiyaphum MMMDCCXLIV

4 november 2019

91,4 kilo - 90,4 kilo (25 km) 1 timme 39 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,155  uppåt



Är det fel att tänka så här?

När en lesbian onanerar,

så gör hon det med en plastpenis,

men borde inte hon istället härja med plastvagina?????

Ja lördag, och vi hade då som jag skrivit om tidigare “samling vid pumpen”, ty det var ju Namkaengs 17 åriga födelsedag. Vi blev 13 stycken till slut, ty Yutin uteblev, ty han var tvungen att medverka på en annan fest, men struntsamma, han hade säkert kul där också skall ni se...

Restaurangens namn är, och stava den korrekt klarar jag bara inte, och ej heller uttala den korrekt, men i folkmun så heter den något liknande; “Ban mai Thöj”.. Detta är en riktigt stor restaurang, som har plats för flera hundra gäster, och dom är faktiskt riktigt proffsiga tycker jag, när det kommer till servering.

När det kommer till engelska språket, så är små-töserna som serverar och tar order från oss kunder, lika värdelösa som alla andra i detta land... Men ni vet, ett leende, fingrar, och kroppen till hjälp, och lite ord här och där på svenska, engelska, thai, och isaan, så brukar man kunna lösa de flesta knutar...

Till min förvåning, så hade de utökat sitt sortiment med att ha Leo öl... Förut har dom endast haft en endaste sort, alltså Chang... Så nu är dom väl dubbelt så bra då kan jag tänka mig.. Men annars i drick-väg, så förutom de 2 ölsorterna, så har dom mineralvatten, Coca cola, och Fanta, men inget mer.

Ingen sprit, och inget vin alls... Jag vet inte hur dom tänker, men att en thai skall dricka vin normalt sett, är bara överkurs, och finns inte i verkligheten här där jag bor.. “Har ni falang-mat”? Frågade jag! Ja "frän fraj", svarade tjejen, Bä inte det, inget annat? “Spagettí” blev svaret!! och så frågade hon; "talee eller moo"?

Ja Talee, det betyder carbonara (seafood alltså) och moo är ju griskött, alltså ham, skinka i detta fallet... Ja Håkan och jag båda beställde Spagetti moo då.... Måste säga att det smakade riktigt gott, och absolut inget att klaga på där... Till det så drack vi vin. Ja vin!! Jag hade tagit med mig dagen till ära ett av mina 2 svindyra flaskor, som jag köpt online för 6 månader sedan, och sparat på.



Så jäkla gott vin det var, tom-flaskan blev kvar där på restaurangen, så jag kan inte ge Er namnet, mycket slarvigt... Men både Håkan och jag storgillade detta riktigt äkta vin, som var gjort på druvor, och icke äckliga bär eller frukter som alla thailändska viner är.. Vi var faktiskt 3 stycken som delade på flarran, ty Yorks fru Cat var med.

York är ju nu under 20 dagar hemma i Germany för att hälsa på, så hon var ensam med oss. Men 3 stycken på en flarra är helt OK, jag fick dessutom i mig en stor LEO, så cl-mässigt var jag i sjunde himmelen skall sägas. Det tog sig mest uttryck i att man blir tjötig, och också en väldigt ryckig hemkörning på motorbiken...

Maten tyckte alla var riktigt himla god, och stämningen var god den också. Jag kollade in Yongans mamma Paengtha, och hon såg stor-nöjd ut, och jag förstår henne, hon har en go familj, som är ovanligt skötsam och bra... Detta kalas på 13 stycken personer kostade till slut 3.300 baht netto, men jag gav 200 baht i tips också, för ett gott jobb med bra service, och god mat...

Alltså SEK; 1.065:- för 13 personer på restaurang betyder ju; SEK;  92:- per skalle, eller 254 baht per skalle... Så folk som skriver att det är så dyrt numer härnere, de pratar mest i nattmössan, och de jämför med Bangkok, storstaden, och restaurangerna där. Gatumaten nere i Bangkok, både där och här uppe i spenaten, är fortfarande kanonbillig.

Vi kom hem vid 21:tiden, och Namkaeng var så himla glad. Hon fick mestadels pengar, och det brukar ju faktiskt vara den absolut bästa presenten man kan få, även om den kanske inte visar hjärtat på givaren kanske, men skit-samma, mottagaren blir ju lycklig, och DET är ju det viktigaste..

Handskak

Chaiyaphum MMMDCCXLIII

3 november 2019

91,0 kilo - 90,3 kilo (22 km) 1 timme 29 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,145  uppåt



Jag brukade tänka att det värsta som kan hända,

vore att till slut bli ensam.

Men jag har funnit med åren,

att det värsta som faktiskt kan hända,

är att till slut vara med människor,

som får en att känna sig ensam!!

Detta har vi ju pratat om tidigare, men jag måste ända dryfta det lite grand till. I dessa varma länder här på detta jordklot. Det är bara fasen hur mycket farliga/giftiga djur det finns. Det är ju lätt att man underskattar det faktiskt rejält. Både när man bor här nere, och speciellt när man kommer hit som turisto....

Nu det senaste, så dog ett par stycken när jätte-getingen på bilden ovan attackerade. Dom är så stora, så man tror inte det är sant. Dessa getingar här är nog kanske 10 gånger större än våra otäckingar vi har hemma. Ta bara vingbredden, den är 75 mm (alltså 7,5 cm) hur stort är inte det?? Tänk du hur lång gadden och mängden gift den sprutar in?

Så detta var ytterligare ett giftigt djur att lägga till den redan färdiga listan över livsfarliga djur som finns här i när-området. Ja tänk Er; Vi har centipedes, alltså tusenfotingar stora som satan, och supergiftiga. Och vi har ett antal ormar som ingen av oss ens vill komma i närheten av, då de lätt dödar oss om de hugger, ta t.ex:

Glasögon-orm, Spott-kobra, Kungs-kobra, Gulbandad Krait, Malayan blue krait, Rödhuvad krait, Malayan pit viper (min värsta mardröm), Russel viper, Waglers pit viper, Popes pit viper, Vitläppad pit viper, Mangrove pit viper, Rödnackad keelback, Blnackad keelback, Grön keelback,  PLUS 3-4 olika havslevande ormar som ofta är än mer giftiga än de landlevande ormarna...

Jag har naturligtvis missat massor av farliga djur här, så det är ju inte en trevlig upplevelse att köra igenom en djurpark här och stöta på elefanter, som oftast är irriterade som satan, och ofta har man hört, går till anfall på människor och bilar. Men annars är det kul att leva här. Jag vill dessutom nu efter denna uppradning av djur säga följande.

Efter mina mer än 11 år här, så har jag sett dessa tusenfotingar kanske 20 gånger, dom är ganska vanliga, det gäller bara att inte pilla på dom, lätt? Inte fasen vill man pilla på en tusenfoting. Vad det gäller alla dessa farliga ormar, så har jag sett 1 svart vanlig Kobra, plus en stendöd överkörd (platt-orm) Malayan Viper (dödlig).



Annars har jag inte stött på någonting i dödsväg under alla dessa år här. Så kom hit, och var inte oroliga, det finns inte livsfarliga djur överallt. Jag har INTE sett denna jättegeting som jag skriver om i början, men väl den mer vanliga thai-getingen, en stor äcklig sak, som inte väjer för något verkar det som.. “Man dör av den säger Yongan”.....

Så som inte alla djur vore nog!!! Det känns ibland, ja ganska ofta, som om också precis allting som växer här har skarpa taggar som en försvars-mekanism. Jag menar i Sverige sprang vi genom snåren, och genom skogen när vi lekte, och när vi byggde hyddor... Att försöka någonting sådant här i Thailand, är bara något man kan drömma om, du kommer alltid ut ur snåren/skogen blodig, alltid!!

Jag vet inte hur många gånger som jag cyklat mig blodig faktiskt. Varje gång som en växt sträcker sig ut på cykelstigen ute på risfälten, så gäller det att se framåt annars hakar man upp sig på en massa taggar, och det blöder så fint ifrån armar och kanske ben...

Och till sist i ett sista desperat försök att gör det besvärligt för människorna, så stretar naturen emot, genom att erbjuda träslag i träd, buskar, och snår, som är STENHÅRDA. Ja genuint stenhårda. Dom är så hårda, så dom knappt brinner alls. Det är ju därför som thai när dom tänder på, och vill elda upp sitt gräs.

De bara sätter sig och somnar och låter elden göra sitt, väl vetandes att ingenting kommer att sprida sig, elden kommer att självdö vet dom.. Så enligt  mig och mina funderingar, så avsåg nog inte Gud att människor skulle bosätta sig i detta land alls, annars hade han ju inte gjort det så motsträvigt och besvärligt....

Handskak



Chaiyaphum MMMDCCXLII

2 november 2019

90,7 kilo - 90,5 kilo (29 km) 1 timme 59 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,132  uppåt



Födelsedagar är bra för hälsan,

undersökningar har visat,

att folk med många födelsedagar lever längre

Jag måste få lov att delge Er ett klipp från youtube av en komiker med eftertanke, han heter George Carlin, och pratar om klimatet och människorna, och jordens existens. Jag skrattade nästan hela tiden, ge det en chans och lyssna;



Jag skrev ju lite om denna dag fredag i gårdagens kapitel också, men efter att ha varit ute och cyklat då, så måste jag säga som thai brukar fråga; “falang nao”?? (falang kall?) Och det kan jag säga utan att ljuga alltför mycket, det har varit jäkligt mycket, och när jag steg på cykeln klockan 13.00 idag så frös jag faktiskt.

Och när jag kom hem igen efter ynkliga kalla och trista 19 kilometrarna, så fanns det inte en svettdroppe på kroppen alls. Normalt sett med de temperaturerna som är här nu, så flödar ju svetten och kroppsvätskorna, men som sagt, idag var det tomt. Jag hade inte gått ned ett endaste kilo när jag vägde mig på vågen vid återkomsten, skit-trist...



Har fått in en lista på böter i Thailand, och för vad de delar ut för de vanligaste böterna i trafiken. Kanske kul att skumma igenom.... En uppdaterad guide för de nuvarande thailändska trafikböterna. Följande släpptes och skickades till pressen, som en uppdaterad bild-guide till de nuvarande thailändska trafikböterna.

a - Körning i berusat tillstånd: fängelse upp till 1 år / böter upp till 20 000 baht
b - Inte Betala årlig skatt: böter upp till 2 000 baht
c - Ingen registreringsskylt: böter upp till 2 000 baht
d - Tillåt en annan person som inte har ett körkort, att köra ditt fordon: upp till 2 000 baht
                                                                                                                                                                                                           e - Körning utan körkort: fängelse upp till 1 månad / böter upp till 1 000 baht
f - Att köra ett bullrigt fordon, till exempel ett reducerat avgassystem: 500 baht
g - Att köra om ett annat fordon på vänster sida: 400 baht
h - Körning över hastighetsgränsen: 400 baht
                                                                                                                                                                                                             i - Svänga utan att använda blinkers: 400 baht
j - Kör mot ett rött ljus: 300 baht
k - Göra en U-sväng på fel plats: 200 baht
l - Parkering på icke parkeringsplats: 200 baht
m - Att köra motorcykel utan hjälm: 200 baht



Jag kan ju direkt säga detta, att här uppe i spenaten där jag bor, där skiter polisen, och där skiter befolkningen, i 9 av 10 lagar, fullständigt.. Så utan att vara speciellt rasistisk, så kan jag säga att den thailändska befolkningen fullständigt och komplett, skiter i alla ovan 13 lagarna plus några till, och ingen polis bryr sig heller.

OK det finns kontroller varje dag här numera, men de nyper bara de idioter som kör fram till kontrollerna, och tror dom kan klara sig, OK dom tar dom. Men regnar det, så finns det inga kontroller alls. Ser en thai en kontroll, så vänder han helt utan att hindras, mitt ute på vägen, och kör tillbaka igen, och kör insidan via småvägar förbi kontrollen, så allt OK!!

Så det är i exakt dessa 13 lagar, som det ytterligt livsfarliga läget i trafiken är här i Thailand, och det är därför som runt 27.000 stycken människor dör varje år i trafiken.. Så genom att se till att befolkningen skötte sig, och respekterade dessa 13 lagar, så skulle döds-siffrorna vara nere på västerländska nivåer, jag lovar!!

Handskak


Chaiyaphum MMMDCCXLI

1 november 2019

90,8 kilo - 91,0 kilo (19 km) 1 timme 17 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen

Valuta-kurs; 3,127  nedåt



Glöm aldrig att....

Stora fiskar äter små fiskar!!

Jag har tagit distans och skrivit också upp hur mycket jag tankat nu de 2 sista gångerna med vår nya Yamaha 125 cc motorbike..... Jag fyllde på 2,97 liter soppa, och mätar-ställningen stod då på 453 kilometer. Nu igår, så fyllde jag på igen och då stod mätar-ställningn på 601 kilometer.

Detta innebär då att motorbiken lägger en distans av 4,9 mil (49 kilometer) på 1 liter bensin. Jag finner det vara riktigt bra faktiskt. OK denna siffra kan ju variera riktigt mycket, då jag vet sedan tidigare när jag kört min Honda Click nu i 11 år, att när man drar upp den i kanske 55-60 km/timme, så drar den mycket mer än i vanlig stadskörning..... Men jag är nöjd med 4,9 mil per 1 liter bensin, riktigt bra ju..

Idag fyller Namkaeng 17 år, vi har inte gjort ett dyft för att fira här hemma, utan vi satsar istället på lördag, och gå på restaurant med henne, vi tar med oss våra grannar Håkan, Nong Ning och deras dotter DNA... Vi tar med Yongans kompis Cat (Yorks fru - York själv är i Tyskland), och sedan kommer tjocka familjen på vår sida;

Yutin med fru Banloo, mamma Paengtha, Soda brodern, Jennifer dottern till Banloo.. och den alltid närvarande lilla tösen som dom verkar ta hand om, hon heter ju Manao, alltså thai-ordet för Lime.... Vi blir således 14 personer när krutröken lagt sig, och det blir dags att betala kalaset...

Det blir en helvetes massa maträtter som kommer att beställas in, man får ta på sig skygglappar eller nåt sånt, så man inte säger nåt dumt... Men jag vet ju sedan tidigare, att thai är experter när det gäller att käka. Jag själv tar väl in lite mixat ris och lite grillat griskött, äter det och är sedan nöjd.

Sedan i minst 2 timmar framåt, så sitter dessa thai och äter frenetiskt... Det är så man nästan kan läsa in i ögonen på gänget, att dom tror att detta är den sista måltiden i deras liv.... Hahaha, ja ursäkta, men det känns nästan så i alla fall.... Men det är också kul skall sägas, även om det inte låter så på mig.


Hittade inget foto idag på den färgglada restaurangen, får bli till söndag!!

Stämningen är god och käket brukar ju vara gott på den restaurangen vi skall gå på. Jag brukar kalla den “restaurangen många färger”, ty det är så himla färgglatt när man kommer dit..  Så visst, jag ser framåt lördagskvällen med mycket tjöt och skratt och flabb, och hyggligt med vin hoppas jag...

Idag fredag, så måste det vara något slags rekord i kallt väder, jag fryser här där jag sitter vid datorn, och måste stänga av fläkten, har aldrig hänt förut under mina mer än 11 år här i Thailand. Jag kollar på internet vad Chaiyaphum har för temperatur, noterar att det är 23 grader nu, och kanske eventuellt, så skall det regna senare idag.



Jag undrar vad som gick snett med "Greta barnungen" som ju förespråkar klimatuppvärmning med medföljande stigning av världshaven. Sprack det nu då heller här i Thailand? Nä det bedrägeriet utav familjen Thunberg & Co skall vi tala tyst om. Låt oss gå vidare  livet istället...

Tänk va konstigt, hemma i Sverige så är 23 grader en varm sommardag, och alla går klädda i bar klädsel, och bara njuter av livet, och käkar glass på avenyn, om man nu bor  Göteborgs-trakten vill säga. Här i Thailand när det är 23 grader, så måste jag ta på mig en t-shirt inomhus, stänga av fläkten, och ge fasen att åka ut och cykla i det kalla vädret.

Ja så det kan bli. Men imorgon skall det bli ordning på torpet igen, och det förväntas minst 30 grader och solsken... Sololjan åker på, och humöret åker upp på topp igen. Vem fasen kan vara glad när man fryser.....

Handskak