GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMDCCIV, Thailand

4 december 2016

86,7 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs:3,868 (nedåt)



Tiggare skall inte vara petiga!!

Yongyut lyckades idag berätta ganska kul saker om detta med vidskepelse, dock så är det med en smula nedstämdhet, som jag noterar att min fru fortfarande har denna grymma tro på andar och spöken, och rädsla för mörker. Ja det känns här i detta landet som om det i det hänseendet består mest av 10;åringar som ännu inte har skakat av sig rädslan för spöken och häxor.

Hela kulturen här genom-syras av detta, och jag vet inte hur många sådana där såpa-operar jag sett på TV, där det finns onda andar som kastar eld på folk, eller sväljer knivar, eller massmördar folk. Det finns där i TV;n hela tiden, och är riktigt patetiskt när en av skådespelarna ”flyger” ut genom fönstret, och löses upp i tomma luften, efter att ha tagit ut hjärtat ur kroppen på en baby, eller äldre tant...

Men för att återgå till Yongyut, så sade hon  idag till mig; - ”I know papa like you, because you do good, take care of me and Namkaeng”!!! Jasså tyckte jag, varför detta samtal nu då.. Yongan berättade då (jag säger det på svenska för Er); Alaam ringde idag, och berättade att hon drömt om papa (han dog ju i januari som ni säkert kommer ihåg). Alaam drömde att hon hade varit uppe i Nong Bua Daeng, där ju pappan bodde kvar allt sedan barnen var små på 1970;talet.

I drömmen så arbetade Alaam på farmen  och högg ner bambu,. Plötsligt vände sig Alaam om, och där satt pappan och tittade på henne, sade ingenting, men såg liksom nöjd ut..... Alaam vaknade sedan med ett ryck, och sedan ringde hon idag till Yongan, och de 2 syrrorna lagade ihop följande ”soppa” utav denna drömmen då, som Yongan delgav mig.

Hon berättade, ”Papa har visat sig i drömmen för alla 3 syskonen, men inte för mig. För Alaam nu då, För Baloo, och för bror min också. De har alla drömt om att papa bevakar och kollar, så dom har det bra. Papa är orolig och inte riktigt tillfreds, det är därför som han fortfarande dröjer kvar här”.... Men fortsatte hon; ”papa har inte visat sig för mig i någon dröm, och vi vet att det beror på att papa inte är orolig alls för mig, ty jag har falang som tar good care”....



Så med detta, så hade vi löst grejen med att Alaam hade drömt om sin pappa, ja dessa drömmar, i alla kulturer, kan man tyda precis som man vill och orkar, och till vilket syfte som helst. Jag hade dock ingen lust alls att ta bort Yongans fina förklaring om pappan, med att säga det naturliga, nämligen;

”Yongyut du sade redan i februari, en månad efter han dött att du såg honom där i Nong Bua Daeng, och att han försvann bort nöjd och lugn över att allt var gjort rätt och riktigt vid begravningen”.. ”Har han  kommit tillbaka nu då eller”?? Nä man säger ju inte sådant, och tar bort tron för folk.

Låt dom ha sin tro, och dom lever och frodas verkligen i sin vidskepelse, och på en vid nivå så förstår jag människorna här i det ”mörka” Thailand, tänk va bra egentligen att ha vidskepelsen, och kan nyttja den till att skapa förstående för allting i jordelivet, i sorg, i glädje, i frid, i oro, och i sjukdom, och i död.

En förklaring via vidskepelse täcker alla förklaringar. Logiska saker nä så klart, men det fungerar om man bara lägger ner det logiska, och bara TROR helt blint... Men jag är i alla fall glad, ty även om jag inte tror på det helhjärtat, så är jag nog ganska OK i deras ögon i alla fall, även om man är en besvärlig fan stundtals...

Handskak


Chaiyaphum MMDCCIII, Thailand

3 december 2016

86,2 kilo - 85,3 kilo (20km) 99 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,873 (uppåt)



Var varken intim eller avlägsen
gentemot prästerskapet!!

Dom enda som flabbar in the ”land of smiles” som det ju så vackert heter, är snart enbart thailändarna själva. Vi falanger står ofta där med en vidunderlig blick, en konfunderad känsla, och undrar vad som just skedde. Hur kunde vi bli så jäkla blåsta, hur kunde vi bli så lurade, och skäms dom inte för någonting alls eller? Är Buddismen den suveränt bästa religionen i denna värld?

Jag menar en religion som nästan applåderar bedrägeri av andra, en religion som stillatigande åser elände, men ber utövaren att istället fokusera på sig själva. Och menar på att välgörenhet skall göras helt öppet, och visas upp helt öppet, så man kan glänsa i sin välgärning, och ”skapa poäng” på sin väg till evigt liv. Eller är det ett ”andra liv”, eller var det Nirvana”??

Ja ingen aning, men vilken religion vi än pratar om, så tävlar denna religionen i utomordentligt stark konkurrens med utövarna, vilka/vilken som då är den största skitstöveln i detta jordelivet... Är det religionen det är fel på, eller den som följer och utövar densamma??

”Det är inte viktigt vad du gör, utan det viktiga är att du gör vad du gör, för att kunna komma i kontakt med ditt innersta jag, och till slut nå den fullständiga lyckan". Eller så kan man också säga om den ”meningen” då; ”Det spelar ingen som helst roll vad du gör eller inte gör, eller vem det drabbar, bara du koncentrerar på dig själv och din egna lycka”.... Så varsegoda och skölj..

Enda skillnaden egentligen mellan buddismen, och de två andra "jättarna" i sammanhanget, är väl då att i buddismen så fokuserar man på sig själv och sin egna lycka, medans man i de två andra stora; islam och kristendomen, så fokuserar man på att göra prästerskapet lyckligt.. Så det är bara att välja, men svaret är väl ganska givet, det är ju bara att titta på och kolla in människorna i buddismens Thailand.



De ler och skrattar i tid och otid, och titta sedan på de glåmiga låtsas-lyckliga kristna, eller de fientliga hatfyllda islamerna.... Svaret är enkelt tror jag... Det är bättre att tänka på sig själv, än på någon annan.... Människan är tydligen född till egoist liksom hela djurriket är, vi är INTE alls annorlunda, vi bara inbillar oss detta...

Idag tittade Manao´s pappa förbi, han skulle hämta Namkaeng och Jennifer ned till födelsedags-ätande nere i byn, hos mamma och pappa ”spritmagistern”. Fick höra av Yongyut nu att killen har cancer, ja var någonstans, ja samma som alla andra här, i magen alltså!!

Han har varit hos doktorn, som vill skära upp honom och skära bort cancern!!! Vi snackar inte om strålbehandling här eller att lägga speciella resurser på folk, utan man kör kniven i dom, skär, och lyckas man inte få bort cancern så dör dom. Detta då om dom kommer i ett så ”tidigt” skede av sjukdomen, så det är någon ide´att skära vil säga. Annars läggs dom in, får medicin, och sedan dör dom, inget mer att säga, så jävla rått är det här.

De rika är lika snuskigt rika som i alla andra U-länder, och kan få sin vård betald, och kan få den bästa tänkbara vård dessutom. Men 500 baht i månaden (SEK; 125.-) räcker ju inte långt, om man har cancer i detta landet inte!! Så killen kommer att dö inom en snar framtid inget snack om den saken,

Hans dotter Manao, är 10 år gammal, och killen är 45 år gammal... Ja livet är grymt i dessa länder, och det är inte alltid västvärldens fel, att de mår illa här, som en del älskar att skylla på..

Handskak


Chaiyaphum MMDCCII, Thailand

2 december 2016

86,9 kilo - 86,2 kilo (26 km) 101 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,867 (nedåt)



Vi lever som vi lär!!

Forts. Från förra kapitlet... Vi körde på i runt 3 km, stannade och frågade en ”ko-fösare” efter Nong Sra – han pekade på några hus 400 meter bort, och där låg byn i all sin glans. Vi körde sakta in i byn, noterade en liten tvärgata in till vänster, med en skinande grind, och körde in där, och ”voila” där låg ett grannt falang-hus. Vår beskrivning ifrån Rolle var nämligen;

”Man passerar flera byar på vägen, och vår by består av cirka 24 st hus. Leta efter byns snyggaste hus, det är ett falang-hus, byggt av en trevlig kille ifrån Nusnäs. Mitt emot på gatan ligger fruns hus, som är målat på in och utsidan”.....  Vi stannade mopparna på gatan, och jag tog lite foton av falangens hus tänkte skicka dom till Rolle, så han och hans fru blir glada att se det, och sitt egna hus i all sin glans..



Medans jag stod där och fotade, så såg jag en söt tjej/dam i terrorist-utstyrsel, hon är ju rädd för solen och bli brun ni vet, hon började vifta och heja, och komma emot mig. Jag förklarade att jag var Rolands vän, och jag hade lovat att fota huset för deras räkning. Då säger damen att hon är fruns syster, så hon vart gör-glad att få livstecken antagligen ifrån Sverige, och hon var en pratglad dam, riktigt jäkla trevlig skall sägas...



Hon berättade dessutom att falangen som hade huset mitt emot hette ”Lennart”. Fan också de kan uttala varenda jäkla falangs namn mitt förutan. Jag försökte be henne att säga mitt, men hon klarade det inte... Men Roland och Lennart inga problem.. snacka om rasism och att dom är taskiga emot mig, hahaha... Jag tog ett foto av henne också, kanske inte närbild, men ändå ett foto...



Vi kunde sedan oskadda fortsätta vår upptäckts-färd, och körde rakt ut i ingenting, ty York ville ta sig till min by, alltså där svärmor och Baloo bor (Non Saton). York har en kompis där som har ett hus. Samma tysk som blev bortjagad för några år sen, som kanske den minnesgode kommer ihåg. Tysken som klagade högljutt på templet, och det jäkla oväsendet därifrån klockan 05.00 redan på morgonen...



York hade lovat att titta till hans lilla hus där. Så vi fick en tur på 7 km, på en riktigt dålig grus/lerväg, där man kör med livet som insats varje meter. Dock så klarade vi det hela med glans, vi passerade också väldigt många människor, som satt och käkade efter vägkanten, och alla var trevliga och hälsade när vi passerade, flera av dom erbjöd mig mat, men jag brukar säga som ni vet vid detta laget ”im läaoo” (jag är mätt).

Vi kom till slut fram till vår by efter dryga 13 km,s åkande. Och vi var ömma i häcken. Vi köpte en dricka, en full flaska med bensin, och stack ut till tyskens hus, fotade lite, och sedan var allt klart, och vi stack hem...... Nöjd efter dagens resa med York, och att träffa alla människor, så satte jag mig sedan klockan 14.30 på cykeln, och cyklade dryga 43 km,



Och till min stora glädje, så kände jag inga som helst orosmoln i min kropp, allt var som vanligt!!! Visst ”jag kände” verkligen efter.. Man gör ju det i början när man är orolig. Men inget konstigt alls kände jag, och allt eftersom jag cyklade på, och kilometer lades på kilometer, så lugnade jag mig lite grand, och kunde faktiskt njuta där i eftermiddags-solen....  



Först då lade jag märke till vilken ovanlig dag det faktiskt var. Normalt sett, så brukar det ligga ett ”dis” över nejden här. Oftast tänker man inte ens på det. Inte förrän man kommer hem, och tar fram fotona ur kameran, in i datorn, och tittar på dom på stora skärmen, man ser då tydligt hur gryniga fotona oftast är.



Jag har alltid skyllt det på en sämre kamera, men jag tror sanningen ligger i, att fotona visar mer en verklighet, som kan vara svår att ”se” ibland. Men denna dag, så tittade jag ut där jag cyklade, och trodde först fanimej att min syn hade förbättrats sedan igår, men insåg att luften var kristallklar. Jag stannade flera gånger och tog foton, och visst kan man se att skärpan är riktigt bra, och fotona mycket skarpare än normalt, tycker i alla fall jag....

Handskak


Chaiyaphum MMDCCI, Thailand

1 december 2016

87,3 kilo - 86,3 kilo (36 km) 125 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,868 (nedåt)



Ålderdom är hedervärt,
och ungdom är ädelt"

Dagen är till ända, och nu skall jag sammanfatta York´s och min tur, ner till sökandet efter byarna Nong Phai och Nong Ra. Jag hade för-jobbat lite grand, och funnit ett scenario, och York hade för-jobbat, och kommit fram till ett annat. Jag hade funnit ut att Google Earth OCH Google maps, båda visade en väg rakt ut i ingenting, där kommun-kontoret skulle ligga.

Vi båda visste att detta nog var löjligt fel, så vi försökte att gå efter Yorks känsla. Hans känsla bestod av,,, när det kom till kritan,,,,, inte mycket alls skall sägas. Men säker var han innan, men högst osäker efter. Vi stannade till vid huvud-templet i Nong Phai, som ligger utefter huvudvägen, som man kommer på när man svänger in ifrån Bangkok-vägen ner till dessa byar, denna huvudvägen heter Gutalom lärde jag mig nu efter 9 års boende här....... Och den var INTE uppkallad p.gr.a. mig eler andra väst-svenskar boendes här.

York som är en orädd jävel till att prata thai med folk, stannade till vid templet ifråga, och han kom ingen vart alls, de hade inte en susning om var Nong Ra var för något, inte en susning alls. Där var 3 munkar, alla visste inget alls, plus en gammal tant som också skakade på huvudet frenetiskt nekande...



Vi kom i stiltje, ända tils jag sade det förlösande by-namnet som dom nappade på bums, detta var första gången av 2 då jag mot allt bättre vetande kunde bidraga med något språk, och kommunikations-mässigt! Jag sade ”Nong Yan Kha”, alla 4 ryckte till, och pekade blixtsnabbt bortåt vägen till.

Och nu hade vi hittat vart vi skulle göra den ”högersväng” som Rolle hade skrivit om. Han visste ju inte själv alls var denna högersväng skulle göras, men nu löste vi den biten. Så OK, vi körde in på den vägen, York var nöjd, för han hade gissat att det kanske kunde vara just här..

Vi kom fram tll Nong Yan Kha, kör igenom, men bestämde oss för att fråga om var Nong Ra låg någonstans, det borde ju ligga någonstans åt detta hållet i alla fall.. Killen vi frågade var skittrevlig, och pratade lite engelska, men han fattade inte Nong Ra alls. När vi frågade var som låg bortåt vägen, så rabblade han i en förblindande hög fart, en massa namn och ord, som ingen fattade, ända tills jag reagerade starkt, ty jag hörde Nong Sra....



Och för mig så var detta ju röd flagg ju.... [b]Va sa du??[/b] sade jag [b]Nong Sra?[/b] Ja, va fan York fattar du, detta är ju vad vi letar efter,,,, Nong Ra är Nong Sra, samma sak endast med förlust av en bokstav. Denna förlorade bokstav (S), gjorde ju att thailändarna var fullständigt förlorade, och klarade inte av att fatta någon alls.

Trots att killen hörde oss säga Nong Ra minst 2 gånger, så kunde han säga Nong Sra direkt 5 sekunder senare, utan att fatta att det var samma sak... jag frågade honom, ”Nong Sra – Tomphai”? Visst svarade thaikillen, hur långt?? 1 km sade han... Verkligen ett fynd som vi hittade i den killen.... För att inte detta skall bli för långrandigt och för trögt att läsa, så avslutar jag nu och här, så hörs vi imorgon med fortsättningen på denna berättelse....



Annars drog Yongan iväg idag igen med detta fångande av snäckor, hon har tydligen gett sig fan på att förgifta hela grannskapet här. Men allt sker frivilligt. Thai smackar med käften, och "hyvar" in i käften, precis allt som deras förfäder lärt dom. Inga lärdomar är negativa här. Man ifrågasätter ju aldrig någonting,  så dödstalen hålls fint vid liv, och alla är nöjda.

Ty att dö vid 20, 32, 55, eller 62 år gammal, är bara Mai Pen Rai (sånt e livet), och inget mer med det. Varför ändra på saker och ting. Och jag tror fanimej att dom har rätt på sitt sätt. Är det verkligen rätt och riktigt, att en kille, kommandes ifrån det kalla Sverige med 7 miljoner riktiga svenskar, och tala om att livsstilen är farligt dålig i Thailand, och dessa är 68 miljoner äkta thailändare...

Kanske det är vi svenskar som äter fel och dör i mängd, eller så är det bara så att vi är dåliga på att producera babysar i vårt hemland Sverige... Döm själva.... Forts. Nästa kapitel....

Handskak