GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMCCXLVIII, Thailand

3 september 2015

83,2 klo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,234 (uppåt)




Att älska sig själv,
är början till en livslång romans!!

Nu så var det då dags att ta sig ner till Bangkok, och mitt ärende där. Vi tog bussen, det var första gången som jag prövade detta buss-bolag. York hade föreslagit dom dagen innan, så varför inte pröva, tror dom hette nåt som ”Tien Chai Air”, Namnet gjorde sig ytterlig väl till de säten som man fick sig tilldelat. Det visade sig vara en VIP-buss, och den hade i stort sett flygplans-fotöljer, oerhört vilsamma,

Där fanns video-skärmar till varje säte med hörlurar, och ett antal fullständigt värdelösa filmer att titta på. Men allt är bättre att titta på, än att bara sitta där och inte göra nåt, lyssna på de andra snarka, eller ha konstiga ljud för sig, jag återkommer till den grejen. När jag berättar om hemfärden.

Vi startade som sagt var kl. 23.59, världens snyggaste buss-värdinna, en kex-påse med en flarra vatten. OCH en buss som var så himla mjuk i fjädringarna, och en chaufför som körde så himla bra. Vi kom fram efter exakt 4 timmar till Moo-shit, Bangkok. Och nu var den stora frågan,,, hur sjuttan skall vi slå ihjäl all den tid vi hade över. Klockan var 04.00 och ambassaden skulle öppna först kl. 09.00.

Vi tog en taxi förstås, och eftersom Nana ligger bara kanske 250 meter ifrån Landmark Hotell och sv. Ambassaden, så hoppade vi av taxin där, och käkade först en trippel cheeseburgare på McDonalds (04.25), och sedan direkt in på Subway och köpte en skink och ostmacka där... Vi promenerade sedan längs Nana, och det känns lite konstigt tycker jag at se alla dessa existenser som lufsar omkring där, och letar efter en inkomst för natten.

Jag är ju inte på något sätt en främmande fågel till dessa ”Röda Lyktan-kvarter”, men mår ända ganska kymigt när man ser dessa Ladyboys som sitter, skriker, och gapar, eller bara irrar omkring alltjämt trots den sena timmen, närande en förhoppning att finna en inkomst. Vi passerade en ladyboy, som precis mötte en annan ladyboy när vi också passerade. Och den ene frågade den andra; - ”Har du haft någon falang inatt”.. Fy fasen secket liv egentligen.

Till slut efter ett sattans väntande, så blev klockan till slut i alla fall 06.00, och vi kunde ta oss in i det stora huset där ambassaden har sina lokaler. Man sitter där nere i entre´n,  och nu blev det till att vänta i 3 timmar till. Jag kollade in alla dessa mänskor som arbetar i denna skyskrapa, och det kändes som om det i alla fall måste ha varit minst 6-700 st....

Lade märke till två saker, och det handlade om mode då. Flickorna bar urkorta kjolar, Dom var helt i samma mode som kortkort på 1960;talet hemma i västvärlden... Riktigt raffigt, men för mig som inte sett så mycket av den varan på 40 år, tyckte att det kändes lite malplacerat. Till detta, så hade många av dessa kontorsanställda en kavaj på överkroppen. Såg grymt sexigt ut tyckte jag i alla fall. Kavaj och kortkort, påminde om en gammal dröm tyckte jag, hahaha!!

Nästa grej gällde killarna, som alla i stort sett, utan undantag var klädda på detta sätt; Skor som var som skidor typ storlek 48-50 eller nåt sånt. De hade ett par mörka långabyxor, och dom hade oftast en små-randig skjorta, allt detta kompletterades med att dom ALLA körde med en axelrem-väska, där dom kanske bar sitt smink i kanske, hahaha... Kände igen själva väske-modet ifrån 80;talet hemma.

Men då gällde det ju att man bar den i handen istället. Denna axelrem-väska var mer i formatet som en mindre portfölj, som gubbarna bar när jag var mindre... Jo dessa gubbar på min gata i Järnbrott; Gunberg, Karlsson och Fagerström alla boendes på Markvågsgatan, de hade ju sina knattingar (kvartingar) där i väskan.

Vi kom upp till ambassaden, och kom in och fick hjälp då med levnadsintyget påskrivet, och intygad inkomst kostade 500 baht. När vi satt där, så kom vi i snack med ett annat par. Gubben (67 år) hade bott med sin thaifru här i Thailand i 4 år, men han var rent ensammen verkade det som.

Han visste absolut ingenting om någonting härnere. Jag pratade med honom  om saker som vi brukar dryfta med varandra vi utlänningar, men han var ett enda stort frågetecken, vad vi än pratade om. Men riktigt trevlig ändå tyckte jag. Forts. Nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MMCCXLVII, Thailand

1 september 2015

83,5 kilo - 82,8 kilo (33 km) 106 minuter - 1.319 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,223 (uppåt)




En gång är en tillfällighet, två gånger är en slump,
medans 3 gånger är en fientlig handling!!

Ikväll så bär det av ner till Bangkok, det börjar ju bli dags att förlänga mitt uppehålls-tillstånd nu senast den 1 oktober 2015, så nu måste man skaffa fram ett utskrivet dokument på ambassadens egna brevpapper, som styrker min inkomst. Samtidigt för första gången så lyckades jag att organisera ihop detta med det s.k. ”levnadsintyget”, vilket skall fyllas i av en myndighet här nere.

Ni kanske kommer ihåg den jävla villervallan förra året? Svenska pensions-myndigheten proklamerar stolt att det är helt OK att få detta levnadsintyg underskrivet av thailändsk myndighet, ”Åh dessa oskulder boendes i Sverige”....

Jag gick till 3 st olika polis-avdelningar, vilka alla bara vägrade att skriva under.. Kanske jag missade betalningen? Jag hade ju ID.kort, jag hade passet med mitt uppehållstillstånd, men ändå vägrade dom, ja jag tror jag måste ha missat nåt... betalningen??

Jag gick till motsvarigheten till 2 st olika kommunkontor här i Chaiyaphum, de bägge vägrade lika hårdnackat som polisen, kanske jag missade betalningen? Jag hade ju min husbok med där jag var folkbokförd här i Thailand... Men det var nog betalningen tror jag?

Till sist så åkte vi  till Immigration 13 mil bort i Khon Kaen, som bara blånekade, och sket fullständigt i det pappret, kanske jag bara missade betalningen? Jag menar Immigration, det är ju dom som utfärdar mitt uppehållstillstånd, och där står jag livs levande framför dom... Jag det var betalningen förstås!!

Jag mailade sedan vår egna ambassad, som hittills i alla sammanhang vägrat att skicka saker och ting på mail eller via postkontoret ut till sina ”kunder”, och alltid krävt att dessa skall åka buss eller bil 60-70-80 mil en väg, för att få ett litet papper ifyllt, och dessutom pröjsa 550 baht till ambassaden, för att få nöjet av deras underskrift. Eller det kanske var avgiften som egentligen var anledningen till att dom vägrar att sköta mycket via normal postgång...??

Jag fick tag i ambassadens chef, och han gick med på i mitt fall, att posta tillbaka ett underskrivet levnadsintyg, sedan så tog han ju detta ytterligare ett steg, och faktiskt postade det direkt till Sverige och Pensionsmyndigheten. Bra gjort av honom! Nu dock detta år, så fick jag Pensionsmyndigheten att skicka blanketten via mail, och har den nu i min plastfile ifylld och fin,  ihop med inkomstuppgiften.

Och ikväll bar det av med buss ner till Bangkok och ambassaden. Vi åker som vanligt nattetid, för att komma fram runt 05.30 på morgonen... Bussen lämnar här ikväll kl. 23.59, och kostnaden per person och väg är 249 baht, vilket är runt SEK; 60:-, detta för 34 mil bussresa!!

Vi kommer denna gång att strunta i att äta pizza på ”stable Lodge”, det danska matstället, ett par soier ifrån ambassaden. Ty även om dom har kanongo mat, så vill vi nog iväg ifrån denna gyttja av människor i Bangkok, så fort som det bara går....

Handskak