GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMMDCXIII

26 juni 2019

91,0 kilo – 89,8 kilo (33 km) 2 timmar 9 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

Valuta-kurs; 3,312 uppåt

Det är alltid bättre, där vi inte är!!

Inget nytt speciellt denna dag över himmelen uppe i Chaiyaphum och Isaan. Jag glider fram på min cykel och min motorbike, och sonderar terräng, mat, och människor. Det enda jag gjorde igår då var att jag handlade på mig 3 par nya cykelbyxor, ja ni vet med fodrat arsle.. Det är ju nästan ett krav för att kunna cykla, då annars rumpamentet blir alldeles för ömt och nästan kokar under cykelturen..

Nu är vi framme vid den 6 juni under min Sverige-resa - Vaknade i morse med ett gott humör, visst sov jag oroligt som jag nästan alltid gjort de sista 35 åren, men skit samma, jag fick i alla fall många timmars sömn. Var uppe runt 04.35 och mådde som sagt var prima, hade "däckat" fullständigt igår kväll redan 20.30 så mina timmar i slafen var helt OK...

Man vaknade alltså till svenska flaggans dag, och jag tror för egen del att man nog skall passa på och hylla och fira den, med tanke på de inslag av främmande anpassningsbara kulturer, som vi numera tack vare sossar och miljö-idioterna har i landet. Kraven kommer snart från PK-gängen, om att det nog inte är lämpligt att ha en svensk flagga vajande i sådana mängder denna dag.


Det kan ju reta Mohammed Abdullah, och han killen ifrån Somalia, blir dom stötta i kanten, så mår alla sossar och miljöpartister illa, och slår tillbaka hårt på alla svenskar, och våran kultur.... Ursäkta alla miljöpartister ni väljare är säkert inte sådana, men tyvärr får ni lida för de idioter som ni har valt i Er parti-ledning...

Och svenska flaggans dag som nu äntligen blivit en röd dag av någon underlig anledning, den har ju alltid tidigare varit en vanlig arbetsdag, ja den började med en otrolig värme redan klockan 06.00 i morse, redan innan solen kom upp över trädtopparna. Jag satt här i trädgården och myste med morgonkaffet och mackorna och mådde så gott.

Det är ju lite tuffare i Thailand att sitta där i deras jäkla grymma värme, man njuter ju absolut inte på samma sätt... Jag tror att idag så blir det en dag som inte kommer att medverka ett skit i händelse-utvecklingen. Jag får inte motionera något alls, skall bara ta det vackert med tanke på blödnings-risken, även om jag nu tror att läget är mer OK, så vill jag inte chansa en gång till...

Så det blir till att stanna här, och inte göra något speciellt alls. Fan i sådana här lägen skulle man haft en hagel-bössa, så man kunde skjuta någon duva, rådjur, eller kanske en yngre älg.. Eller en vilsekommen äldre hund. Bara man haft nåt att göra.. Ja dagen har nu rullat på riktigt bra, och klockan är snart 16.00.


Jag har inget gjort mer än fikat 4 gånger, och säkert lagt på mig vikt. För sockrets skull, så drog jag i mig en underbar "Center" också, och det är ju lika bra och gott som röding med smörstekta färska potatis... Jag har dessutom 2 uppdrag nere i Thailand som jag jobbar med, båda transporterna är klara nu nere i Thailand, och på väg idag ifrån Thailand till Sverige.

Tiden har löpt på bra, då det varit många saker som man måste täppa till och fixa där i Thailand, om det skall fungera bra. Vi västerlänningar gillar ju inte det thaiarna gillar, alltså att laga saker och ting med "skott-tejp" och tro att det funkar i alla lägen, så man har alltid lite att pilla med... En rolig sak med ena uppdraget.

Min kund har kommit på en sak som han skall prova att sälja i Sverige, och det är "dried corncob", alltså torkade majskolvar.. Till vadå? Jo detta används istället för grillkol, och enligt uppgift så är det t.om. lite bättre, och dessutom säkert godkänt av "Greta", våran svenska profet i klass med Jesus, ty det är ju mycket mer miljövänligt.....

Så den transporten med en hel 40´container gick idag iväg, och det skall bli spännande om detta funkar, och folk gillar idee´n i sig.... Det andra uppdraget var bara en kille som hade ett personligt bohag, som jag packade emballerade och lade i trähäckar, och som kommer att lämna Thailand nu på måndag.

Inte speciellt krångligt, då jag ju i vardagslivet ju sysslar med dessa saker. Jag kan nu slappna av hoppas jag, medans jag är i Sverige. Jag åker ju hem på tisdag den 11 juni, och nu blev det istället för 09.00 på morgonen klockan 12.00, så man är ju nöjd som sjutton med det. Ty då slipper mina systrar att köra mig hela vägen ut till Landvetter. Jag tar bussen till Nisse-platsen, och tar sedan flygbussen till Landvetter, och saken är klar.....

Handskak

Chaiyaphum MMMDCXII

25 juni 2019

91,2 kilo – 89,9 kilo (25 km) 1 timme 37 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

Valuta-kurs; 3,304  uppåt

Hjärtat är som ett lås,

du måste ha nyckel för att öppna det!!

Jag var nere igår kväll och käkade en australisk biff-steak med stekta potatis, och en smärre sallad. Och det var ju som vanligt grandiost gott. Pratade lite med Ben ägaren av baren. Och det visade sig att hans fru har flyttat tillbaka till Khon Kaen med deras 2 barn, för att ta hand om sina föräldrar.

Så jag frågade om han tänkte flytta till Khon Kaen han också då? Nä svarade han, jag skall dock sälja baren. Va fasen tyckte jag, va trist, jag trodde ni hade fastnat här i Chaiyaphum, barnen fått trivsel med sina skolor o.s.v. Men sådana saker betyder nog inte speciellt mycket i Thailand tror jag...

Men, sade Ben, det kan ju ta en bra lång tid att sälja, kanske upp till 1-1,5 år innan det blir aktuellt. Ja svarade jag, jag hoppas innerligt att du lyckas sälja, så vi får fortsätta att ha en go falang-restaurang här i ödsligheten i Isaan. Tänk va trist att bo här, ingen falangmat i sikte, annat än det som thai anser vara falang-mat vilket då är; “frän fraj”.....

Dagen ifråga är 5 juni - Sitter här och skriver och tycker livet stundtals är skit-trist, man försöker vara positiv men ibland blir bara allting negativt. Det enda positiva i allt det negativa som jag skall berätta om nu, är ju att det åtminstone ger lite extra liv till mitt dagliga kapitel.


Klockan 19.00 den 4.e juni, alltså igår kväll, så började det fanimej att blöda ifrån såret i tinningen, jag trodde inte det ens var möjligt, men så drog jag mig till minnes att det gjorde det faktiskt också i Thailand. Jag frågade ändå läkaren här i Sverige om jag kunde starta igen med mitt blodförtunnande Lixiana, eftersom jag ju hade varit ifrån det nu under de 3 sista dagarna.

Han sade visst absolut inga problem. Jag väntade ändå och tog ingen sådan medicin samma dag som operationen, alltså den 3:e, utan väntade tills morgonen efter den 4:e juni. Så klockan 19.00 samma dag, så började eländet att blöda. Det rann ganska friskt ur det, så jag började förbereda för att kanske försöka hitta en läkare, eller någon typ av vård. men det finns absolut ingenting längre att tillgå här.
 
Sverige är fullständigt nedmonterat, och dom har gjort det mesta i smyg. Alltså i samma smyg som dom stal ATP-fonderna (Göran Persson), och folk bara fortsätter att rösta på dessa as. I alla fall, jag skrev till min hudläkare då, och sade att jag kommer in i morgon bitti så får dom täppa till "bloandet", så får jag stanna uppe i natt, och torka upp med dasspapper...
 
Jag tittade sedan på deras hemsida, och såg att de jobbade måndag, tisdag, torsdag samt fredag. Men de jobbade icke onsdag, vilket det då är idag senare efter denna natt.... Va fasen skall man göra nu då....??? Det gäller ju att överleva fram till fredag, och inte dö av blodförlust....
 

Jag frågade mina systrar, om de kände någon läkare eller sköterska, men det gjorde dom inte. Sedan så kom vi dock på att en granne som dom känner är undersköterska, och efter lite tveksamhet, så ringde min syster, och frågade om hon ville hjälpa till.. Hon kom på studs, och tog bort det gamla fullständigt nedblodade bandaget, och ersatte det med ett eget hemma-bygge.

Det höll bra....... i 32 minuter, sedan började det blöda igenom i kanterna igen. Så jag har nu klockan 2 på natten suttit sedan 19.00, och fipplat med dasspapper, och försökt hålla ordning på blodflödet.... Planen imorgon efter att vi pratat med denna goa undersköterska, är att vi skall ringa akut till vårdcentralen i Henån.

Ty även om dom inte har sådana tider att tillgå, så kanske om man frågade, och sade att det bara handlade om att lägga om ett sår, att de kanske skulle förbarma sig, och ta emot oss..... Så om dom inte vill göra detta, så vete fan, jag måste ju i alla fall klara detta fram tills fredag, ty inte bara onsdag är ledig utan även torsdag den 6:e juni är ju en röd dag tyvärr....
 
Och risken för en klämdag är ju överhängande hoppas dock inte dessa sjuk-kliniker tar chansen att sitta hemma på arslet, och ge fan i att arbeta.... Det ringde plötsligt i min telefon klockan 07.45 redan, skall tillägga att jag under natten skickat email till min hudläkare-klinik, och frågat om de hade öppet trots att hemsidan sade annorlunda.
 
Min sköterska var på tråden, och sade, kom genast hit, så klart vi skall hjälpa dig. Hualigen det var en go börda som lättade mitt hjärta..... Jag var ju stenrädd att ingen jobbade före röd dag, torsdag röd dag, samt klämdag på fredag, och dom hittar med förblödd vid min dator måndag morgon. Så detta var ju kanonbra.


Min syster Ninna körde ned mig till Slussplatsen, och väntade utanför, medans jag stövlade in på kliniken, sköterskan och läkaren kikade på såret, och jag sade till dom att jag denna morgon vägrat ta min Lixiana, det funkar inte.. Läkaren sade OK kör utan den några dagar då, tills det börjat läka sig.
 
Han kunde dock inte se några stora fel utan han trodde att ett blodkärl hade gett sig och spruckit, om nu blodkärl kan spricka vill säga. Sköterskan förklarade och lärde mig; Man skall lägga ett hårt tryck på i stort sett alla blödningar, dessa stoppar alltid, var inte orolig. Plus strunta i att motionera och stegra ditt blodtryck nu medans detta läker.

Sköterskan håll sitt finger på kompressen på såret/stygnen, och efter 1 minut slutade den 12 timmar långa blödningen. Hon förklarade för mig medans hon lade om såret, "sätt press med ett finger där det läcker i såret på kompressen, och håll den i typ 15 minuter utan att tappa pressen, upprepa detta kanske 5-6 gånger det första och andra dygnet, och sedan skall blödningarna ha slutat...

jag lämnade dom och syrran körde hem mig, och jag satt i 1 timme och 10 minuter, hela vägen hem, och höll hård press på såret... och nu 3 timmar senare, ännu inget blod, ingen mer blödning..... ta i trä....

Handskak

Chaiyaphum MMMDCXI

24 juni 2019

90,9 kilo – 90,4 kilo (17 km) 1 timme 6 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

Valuta-kurs;3,295 nedåt

Vänskap är starkare än släktskap!!

Igår kväll, så hade jag ordnat med födelsedags-kalas på restaurangen som vi kallar “många färger” (Many colours).. Ty den består av 4 stycken hus i olika goa färger, och lyser upp kvarteret där den ligger. Den heter nåt på thai som jag aldrig kan komma ihåg... Vi blev till slut 12 stycken, och dessa var;
 
York med fru Cat, Jag och Yongan, Namkaeng och Funfa, Jennifer (nya lärainnan), Manao, och Banloo från byn, och Mamma Jai Paengtha, och till sist så anslöt Soda med sin fästmö som man nu fick skåda för första gången, trots att dom “varit ihop” i sex år nu.... Beställningarna av olika maträtter stod som spön i backen i sann thai-anda, och inget fick åtsidosättas i matväg.
 
Jag måste säga att detta folkslag nog är det mat-friskaste jag någonsin i hela mitt liv stött på själv, eller ens sett på TV eller film. York han beställde in en köttabit med fried rice, och jag beställde in revben från en död gris, och käkade också fried rice... Smakade OK även om det inte var en himla-stormande smak-upplevelse....
 
Men det blir bara så jäkla torrt och tillintetsägande, med noll sås till maten, och inga speciella relationer mellan de olika sakerna som ligger på tallriken. Thai har ingen aning om dessa kulinariska saker, som vi är så bra på i väst... Det är ju bland annat därför som jag finner alla dessa falanger som prisar thaimaten både hett och ofta, vara lite dinga och korkade...
 
Att få en sådan kvalite på maten som man får i Thailand, och då prisar dessa turist-människor maten fruktansvärt mycket. Hade dom fått den kvaliteten på falangmat hemma i falangland, så hade dom skickat tillbaka maten till köket, och kallat den för oätlig, och krävt stålarna tillbaka i rödaste rappet. Men människan är många gånger väldigt ologisk, när det gäller att försvara sina dåliga val i livet...

Jag hade tagit med mig en 3 liters box med Mont Claire röd-tjut, och den gick åt utan problem, och Cat hade med sig en flarra rött, och den dök också ner i strupen på oss runt bordet, och sedan vet jag inte hur många stora Leo-öl som svingades, men jag känner det som om det säkerligen gick ett 20;tal minst av den öl-sorten.
 
Vi hade trevligt, vi satt på utsidan och käkade och umgicks, ty jag sneade till när dom ville ha 600 baht om vi skulle sitta inomhus, och få ta del av deras air-condition, secka snåljåpar..... Ja det blev en kul afton, och notan gick på 4.070 baht för oss 12 st, alltså ett snitt på; 339 baht per person, vilket då är i dagsläget cirka SEK; 103,-......
 

Mycket pengar men detta är ju då restaurant-priser, och inte att jämföra med nattmarknaden eller gatustånden, som man också kan äta ifrån.... Jag själv hade passerat gränsen för  druckna glas med rödtjut, och det brukar ju vara 2 stycken maximalt. Jag drack nog runt 6-7 stycken glas, minst..... Så min nattasömn blev där efter.

Somnade som ett skott, och vaknade efter 1 styv timme, låg och vred mig i 2 timmar, och sedan stod jag upp och gick ned, och satte på datorn och startade min dag, och klockan var då 02..35 ungefär.... Förhoppningsvis, så kommer jag att sova som en stock i natt istället...

Vi är nu framme vid 4 juni hemma i Sverige - Dagen började extra tidigt i natt, jag vaknade utvilad redan klockan 02,30, och det kändes rena rama “natta”. Jag satte mig vid datorn och kollade en TV-show, och 1 timme senare gick jag tillbaka till sängen för att testa läget. Jag föll i koma ända fram till 05.55, och jag hade överlevt denna natten också, och det kändes kanon.

Jag har nu också (kl. 10.45) varit ute och lufsat mina oerhört trista 5 kilometer, och det känns skönt att ha gjort den grejen. Vilken tur egentligen att jag köpte de nya skorna-sandalerna i Sverige, urgoa att gå runt i, och ser också fräna ut..... Men inga problem alls att gå minst 5 kilometer, och absolut noll skoskav, och inga problem med artrosen i höger stortå....

Nu efter lunch, så stack jag och systrarna till Henån och vi käkade pizzor alla 3, jag valde en kebab-pizza, och det är något alldeles speciellt att äta "svensk" pizza. De är ju rent ut sagt värdelösa i Thailand att göra pizzor, och det gäller både falanger som thai, som gör dom i Chaiyaphum. Hur det ser ut i Pattaya eller Phuket, får ni beskriva som bor där...


Vädret nu här i Sverige vände ÄNTLIGEN. Och detta efter en hel veckas vistelse här. Idag, så vart det framåt 10;tiden runt 18 grader, och i solen mera som ni förstår. Jag gick i t-shirt mina 5 kilometer som jag berättade om tidigare. och sedan framåt dagen så var det fortsatt runt 18 grader.

Enligt prognosen så skall det i morgon onsdag bli mellan 18-20 grader, och sedan torsdag runt 25 grader här på Orust, och runt 28-29 grader som mest i Västergötland. För mig som insvettad thailands-boende, så är det ju ganska hyggligt väder, och i alla fall bättre än det skitväder som varit från den 28 maj vid min ankomst, fram till nu idag den 4 juni....

Så jag håller alla min tummar för att den resterande tiden skall bli varm, och vindfri, och solig, ända fram tills mitt plan lyfter från Landvetter den 11 juni klockan 12.00.  Jag har nu dessutom idag fått min ersättnings-biljett ifrån Eurowing, och de skötte det trots allt helt OK.

Jag kommer iväg samma dag som planerat, men 2 timmar senare (09.50 och nu 12.00) och 1 timme senare ankomst i Bangkok, 06.05 innan, och nu 07.05..... Båda tiderna jättebra. så jag är avslutningsvis nöjd, och har inget att klaga på alls.... Så nu gäller det bara att fylla min resväska med allsköns varor och produkter, och hoppas att allt går bra vid ankomsten till Thailand...

Jag har handlat åt en polare i Kanchanaburi, 1 räkost,1 skinkost, och 1 baconost, plus 1 plastflaska med Slottssenap. För en annan (York), så har jag köpt 3 burkar olika sill, plus ett par skor, samt för min svåger 1 par skor även till honom....Och sedan får vi se hur mycket jag kan trycka ned mer i väskan.

Hur detta skall gå för mig, enarmad som jag fortfarande är, så blir det jäkligt jobbigt att bära en 20 kilos väska, plus en ryggsäck på 10 kilo...... Men det blir säkert bra, i värsta fall får jag väl ”spela” handikappad, så man kan få hjälp av andra...

Handskak

Chaiyaphum MMMDCX (3.610), Thailand

23 juni  2019

91,0 kilo – 90,7 kilo (23 km) 1 timme 27 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,296  uppåt

För mycket blygsamhet,

är hälften inbilskhet!

Jag har nu idag fått hit Jennifer (spritmagisterns 27:åriga dotter), som alltså gick ut universitetet i Khorat, efter en 5 årig undervisning där, och blev lärarinna, och har nu jobb på en statlig skola, och har sitt på det torra nu, med nästan allting verkar det som. Ja fina lån, fri sjukvård för sin familj och föräldrar, och en bra pension med ett tillhörande lumpsum-belopp när hon pensionerar sig.

Jag fick hit henne, för jag ville ha förstahands-uppgifter om hur det ser ut IDAG exakt med kostnaderna, så jag kan beräkna mer tvärsäkert med ekonomin för Namkaeng. OK jag är väl medveten om att det kan bli ännu dyrare, men jag vill i alla fall veta mer exakt dagens kostnader. Så jag gick igenom de olika kostnadsposterna. Dessa ser ut numera då istället;

Skol-avgift 7.000 x 2 terminer   =   14.000B
Husrum 3,500x12                     =   42.000B
Electric   1.000x10                    =   10.000B
Water   150 x 12                       =     1.800B
Food                                         =      6.000B
3st uniformer a´350B          c:a  =     1.200B
Kostnader university per år= 75.000B
Delat på 12 månader = spara/månad = 5.833B

Den stora skillnaden blev ju termins-avgiften, som dök ned till 14.000 baht, istället för de tidigare 36.000 bahten på årsbasis... Så jag ser mycket mer positivt nu på det hela, och skall göra upp en betalningsplan varje månad, ty inte behöver jag langa upp på ett bräde 75.000 baht om året, utan det fungerar ju bra att betala allting månadsvis, förutom termins-avgiften då.

Så som sagt var, mycket mer hanterbart för en gynnare som mig då... Härliga tider.
Yongyut berättade också i går kväll att ungarna kan faktiskt få ett banklån som kan täcka utgifterna för universitets-utbildningen. För mig så blev detta något av en "aha-upplevelse".... Ty detta skulle ju då ta ifrån mig helt och hållet pressen på att kunna fixa fram sådana stålar som det handlar om.


Och istället kanske bara behöva betala låt säga 2.000-2.500 baht i månaden, vilket ju är helt hanterbart för min del. Och på toppen av detta, om lånet löper efter utbildningen är klar, så får hon ju själv betala resten av lånet på den lön hon drar hon. Så det blir bra för mig detta, om det nu fungerar som Yongyut vill ge sken av.... Men jag kan inte ta ut någonting i förskott här, inte med tanke på att vi snackar om thai och Thailand...

Ja idag så är det dags för dagen "D" här, alltså anledningen till mitt besök i Sverige, alltså operationen av cancern i tinningen. Skall bli gott att få detta avklarat, sist borta i Thailand, så var det ju ett lite blodigt äventyr där blodet ju rann rakt in i örat på mig, och blockerade trots mina ansträngningar hörseln under 3 veckor till en del, och gav missljud i örontrumpeten och snäckan, eller vad det nu heter där inne bland öron-hår och öron-vax.....

Jag kommer ihåg lätt att den jobbigaste smärtan var den efter de 3 sprutor med smärtstillande jag fick, de sved rejält, medans skärandet var helt utan smärta. Får se om det är detsamma hemma i Sverige. Som tur är, så är jag hyggligt OK med sprutor, och brukar inte lipa speciellt mycket när nålen tränger in i min kropp, och passerat huden, och ibland stöter på en nerv, så man helst vill skräna ut sin sorg och smärta...

Men jag brukar klara den pärsen hyggligt bra..... Men vi får se framåt dagen idag, klockan 13.20 idag..... Jag åkte ned till Göteborg, stack in innan sjukbesöket på Nordstan och handlade 2 par skor, ja mer som Jesus-sandaler, men suveränt bra. Jag köpte ju sådana till mig själv i onsdags förra veckan, men nu så tänkte jag ge ett par till York, och ett par till sprit-magistern.


Jag tror de skulle uppskatta det. Priser verkade ha gått ned från det jag betalade på 294 kronor ned till 240.- per styck nu, så bara bra.... Sedan över till Göteborgs Hudläkar-klinik på Slussplatsen, och som vanligt en kanon-service... De tog emot mig direkt, jag betalade 3.500 kronor direkt, och sedan direkt in i operations-rummet. En spruta som han stack totalt 6 gånger med, och det gjorde skitont, men man får lida pin för att bli fin.

Strax så började han att skära bort den hud som skulle bort i tinningen, sedan så brände han blodceller i såret för att ha koll på blodflödet, och till sist så sydde han ihop såret, allt skött utan misshagligheter, och de informerade varje steg de tog, så jag kände mig bekväm hela tiden. Det jag kom att tänka på att, här vart det ingen antibiotika, och här vart det det inga Paracetamol alls, alltså helt medicinfritt, detta till skillnad i från Thailand som fullständigt öser medicin över en, varse sig man behöver det eller ej...

Jag kunde sedan åka hem helt problemfri, och sitter nu här hemma och skriver detta. Tyvärr så hade jag tänkt att jag skulle promenera ifrån Varekil till Stala, exakt 5 kilometer för motionens skull, men jag fick lägga ned detta, ty det regnade.... Ja jag som sett fram emot att åka till Hovåsvallen och kolla lite fotboll, någon eller några kvällar.

Och jag som hade tänkt åka till Hovåsbadet, och solbada och bada i salthavet... Men allt detta skiter sig, så det blir ju till en besvikelse. Men det skall sägas, allt annat är toppen, så missnöjd vill jag inte vara.... Så med detta så är dagen den 3 juni 2019 helt slut, och vi kan säga till varandra,

Handskak

Chaiyaphum MMMDCIX, Thailand

22 juni 2019

91,0 kilo – 89,9 kilo (32 km) 2 timmar 2 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,289  uppåt

För mycket blygsamhet,

är hälften inbilskhet!

Inget speciellt idag 21 juni, fick i alla fall dragit ut Yongan i morse på en cykeltur. Vi har ju en ganska stor ”vatten-samling”, som man med gott mod nog kan kalla för en mindre sjö hemma i Sverige. Här i Thailand så är dom oftast konstgjorda, finns ju knappt några sjöar här, om man jämför med Europa...

Det är konstgjorda hål som dom grävt ut, för att kunna ha vatten, dels till byarna och det kommunala vattnet, och också så att ris-bönderna kan ta sitt vatten till risfälten där. Vår by heter ju Nong Nasaeng, och just ordet ”nong” i by-namn betyder stort vatten. Och det finns nog tusentals efter tusentals byar som har Nong i sina namn.

York bor i Nong Sang, och Martin bodde i Nong Ma o.s.v. I alla fall, jag fick ut Yongan på en tur, och hon ville gärna cykla runt vår Nong då. Vi for iväg i morse innan det blev sina modiga 38 grader, jag tror det faktiskt bara var runt 32-33 grader, och vi slapp också den värsta vinden.

Jag tog distansen, och det visade sig att det var 1 kilometer dit, sedan 4 kilometer runt vattnet, och sedan 1 kilometer hem igen. Yongan var rejält trött efter denna fullständiga explosion av energi, och drösade ner i koma, och fick sig en sovstund nere på golvet, på en dryg timme. Ja jätteskönt för thailändare att det finns dessa ”lutare” dagtid, så dom kan ladda om sina batterier...

Vi skall nu läsa om 2 juni 2019 - Om detta är jetleg, alltså min sömnlöshet, så har jag en sattans jetleg. Upp igen i morse klockan 03.35 ungefär. Satt och kollade 2 program med Uppdrag Granskning på datorn, och tiden flöt på fint. Dagen idag blir annars extra kul, då jag som sagt var skall ned till Göteborg, och träffa Camilla & Peter samt Agneta & Jörgen.

Vi skall äta middag ihop, och kanske berätta lite minnen, och förhoppningsvis också nutids-händelser för varandra, skall bli kanon i alla fall. Jag får berätta om den grejen i morgon i alla fall. Syrrans katt som har 2 ungar, de tog sig i morse ur sin korg, och ned på golvet från soffan för första gången i sina liv, denna morgon.


Riktigt kul att se dessa små liv. Får dock passa sig så man inte trampar sönder dom..... Men nu har dom 5 katter här hemma, och det kan bli jobbigt lite framåt i tiden, om detta skall fortgå. Men visst är det ändå kul med husdjur, men då oftast i lagom former och antal..... Jag promenerade ut idag, och temperaturen tack vare solen låg nu på 15 grader, och skillnaden var markant i hur skönt det var.

Jag knatade runt mina 5 kilometer, så man åtminstone fick lite grand motion denna dag. Klockan 15.00 stack jag med bilen ned till Askim för att träffa mina vänner under en middag som Camilla & Peter Thorstensson hade hemma hos sig. Med var också Agneta och Jörgen Bogren.

Dessa 2 föräldrar (Agneta & Camilla), hade ju under åren varit de absolut mest aktiva av alla föräldrar jag någonsin haft under mina 26 år som tränare och ledare inom fotbollen.  Agneta dessutom, har hållit kontakten till min stora glädje under alla mina 11 år här borta i Thailand, genom att vareviga jul skicka Santa Maria vört-kryddor till mig, så jag kan baka vörtbröd och icke helt förtvina i förtvivlan...
 
Mycket snälla människor. Jag fick denna kväll den 2 juni en middag,  som var så god så den hade passerat enkelt på Restaurant "franskt namn och uttal" med 4 stycken Michelin-stjärnor. För att få Ert saliv att rinna, så kan jag beskriva anrättningen vi fick. De hade ett kosse-kött som kom ifrån skavanken på skanken på kossan.


De hade kört köttet i en maskin under 24 timmar som gjorde det mört. Och mört var det verkligen, det föll i bitar när man bara tittade på det. Färsk-potatisen var den bästa jag haft på alla dessa sista 11 år, enkelt..... Såsen hade Peter snickrat ihop, och denna gräddsås måste vara varje dietist stora skrämmande våta mardröm, den kunde lätt på bara några dagar, lägga kilon på kilon på stackars intet ont anande offer.

Jag kunde inte få nog av den såsen, att beskriva den, Ja den hade en smak av någon krydda som jag tyckte mig känna igen, men ta mig skam, jag vet helt enkelt inte vad det var. Sedan där mitt i all grädde, så låg där allsköns meck och ingredienser. jag noterade svamp, och lök, och lite annat, men så jäkla gott. Jag fick även gele´till köttet....

Och det serverades ett alldeles utmärkt rött vin till detta.. Jag själv hade svårt att hålla i gång snacket under middagen, detta var alldeles för god mat för att pratas bort... Sedan till efterrätt så fick vi rabarberpaj med glass och vaniljsås... Med en kopp kaffe till.... Ja detta var en smärre höjdpunkt i mitt liv, och jag skall alltid komma ihåg det. Ja minnas detta under alla de 87 kommande motions-turerna, för att försöka jobba bort de 10.111 kalorier man fick i sig denna dag.....Hahahaha....

kvällen blev trevlig och inte alltför sen, och bilfärden de 8 milen tillbaka till Stala i Varekil, gick bra där nerifrån Askim i Göteborgs södra förorter..... Jag satt med Ninna min syster, och vi tittade lite på TV, men ögonen ville bara sluta sig och avsluta dagen. Jag hade ju också att tänka på morgondagens operation av cancern i tinningen.... Så med detta, och med en förhoppning att ni orkar med mig i morgon också, så säger jag som vanligt,,,,,,

Handskak

Chaiyaphum MMMDCVIII, Thailand

21 juni 2019

90,9 kilo – 90,2 kilo (25 km) 1 timme 41 minuter

Blodsockret morgonen;- 6,1

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,280  nedåt

Spegeln lurar ingen, förutom de fula!!

Jag sitter nu här idag den 20 juni, alltså i nutid, och jag har pratat lite mer med Yongan, om detta med Namkaengs framtida skolgång. Jag har ju lovat att efter bästa förmåga försöka att bidraga och betala för hennes universitets-läsning. Men fortfarande, så är jag väldigt osäker på de mer exakta kostnaderna, ty jag fick ju dessa tidigare i form av uppskattning av Yongyut tidigare.

Jag tittade lite mer noga på dessa siffror idag, och jag kan direkt se att siffrorna inte stämmer med verkligheten. Och en sak är då säker, att om jag skall ta ett beslut att ta mig an detta, så måste jag veta vad fasen jag ger mig in i. Så jag skall ta hit på lördag Jennifer (sprit-magisterns dotter 27 år), som ju läste på universitetet i Khorat under 4 år fram till förra året.

Och hon skall jag pressa in i ett hörn, och pressa fram korrekta och underbyggda siffror, så jag har en chans att göra min egna bedömning, om jag verkligen skall ge mig in i detta. Bara för att ni skall få en susning om vad det handlar om, så får ni härmed de siffror som jag fått mig till livs. De enda siffror jag vet stämmer, är termins-avgifterna, resten av siffrorna är bara uppskattning, och gissningar.... Så här ser det ut i alla fall;

Skol-avgift 18.000 x 2 terminer = 36.000B
Husrum 3,500x12                     = 40.200B
Electric                                      =   6.000B
Water                                        =   2.400B
Food                                         =   3.000B
Diverse prylar till skolan            =   5.000B
Totalt för 1 av de 4 åren;           = 92.600B = 7,717 baht i snitt per månad

Jag får hålla Er varma, och berätta hur detta går i ett senare skede, när jag fattat beslut om vilken väg att gå. Fasen jag vet ju inte ens om Namkaeng har IQ i tillräcklig mängd, så det är värt att slänga ut sådana här pengar, utan att veta att man i alla fall har en mindre chans att få tillbaka något i form av en lyckad skolgång....


Den 1 juni 2019 - Som vanligt är jag böjd att säga, så vaknade jag tidigt, jag gav upp redan klockan 03.10 nån gång, och gick upp, och sitter nu och skriver detta bland annat. Det är tyst i huset och mörkt i huset, men utanför kan jag se att det är så där grynings-grått, och inte alls mörkt.

Känns fortfarande konstigt att komma till Sverige och uppleva dessa kvällar, där man lägger sig kanske runt 21.30, och det är fortfarande ljust. I Thailand så är det ju mörkt strax efter klockan 18.00.... Idag skall det planerings-mässigt bli en rent förlamande inaktiv dag, och jag vet inte ens hur jag skall få den att gå.

Dagen gick, och jag själv gick då runt 4 kilometer i 11 sekund-meter blåst, och 13 grader ”varmt”, och strilande dugg-regn, och det var ingen särskilt upplyftande historia att berätta. Syrrorna gjorde en kanonmiddag bestående utav schwein-kött, av vilket dom gjorde möra och fina köttbitar, och vi fick kokta potatis, och med fanns också underliga grönsaker där till, inte alla av dom kunde jag ens namnet...

Vinet slank också ned i lagom fart, risken för att jag blir lätt vin-alkoholiserad är överhängande, och det är ju tur att man snart kan åka tillbaka till Thailand och "torka upp", hahahahaha... (skojar bara) Ja imorgon så klart, så är det annorlunda, ty då skall jag ju ned till Askim, och käka middag med goda vänner... Men det berättar vi om imorgon...

Handskak

Chaiyaphum MMMDCVII, Thailand

20 juni 2019

91,8 kilo – 90,3 kilo (21 km) 1 timme 25 minuter

Blodsockret morgonen - 6,8 (6,4)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,289  uppåt

Pengar förlorat, inget förlorat.

Mod förlorat, allt förlorat!!

Gårdagen var ju den 19 juni, och pensions-pengarna rullade in på mitt bankkonto, och det gör ju aldrig riktigt ont. Jag vaknade kl. 03.25 pigg glad och alert. Jag pillade med datorn, och kollade också på en kort TV-show, och sedan så var klockan plötsligt 05.00, vilket då är midnatt i Sverige, och klockan passerar och det blir till en ny dag, och den 19;e, var då min pension tillgänglig.

Jag satte mig som vanligt med Transferwise klockan 05.00, och i och med att jag var så tidig, så fick jag glädjen av att se att mina pengar fanns tillgängliga på mitt thailändska konto redan samma dag kl. 14.01, och det är ju rent fantastiskt. Hade jag haft och kört som jag gjort tidigare med SWIFT, så skulle pengarna synas efter klockan 11.00 på fredag först.... Så man tjänar bra med tid, alltså 1,5 dagar, med detta goa Transferwise.

Sista dagen i maj avhandlas idag, alltså 31 maj 2019 - I natt så vaknade jag första gången 23.30, och faaan det var ju inte ens riktigt mörkt.. Det är ju mer mörkt klockan 19.00 i Thailand, än det är i Sverige klockan midnatt ju.... Upp på toan, och sedan blev det till att ligga och vrida sig i fruktlösa försök att sova.

Men sängen var god, och några krämpor har man ju inte, så jag vred mig fram till klockan 04.10, då jag äntligen hörde syrran härja där nere i köket, alltså min kompis-syster som är hyggligt lik mig, i den bemärkelsen att hon är morgontidig. Tur att jag har henne, då min andra syster yster är allt annat än yster, och har alltid haft en förkärlek att stanna i sängen, både fram till, och till och med efter lunchtid....

Så det blev fika, lita prat och sedan uppstart av datorn, och skriva och jobba lite grand. Idag annars verkar det som om vi skall äta lunch utanför hemmet, och det skall bli kul i alla fall.... Förmiddagen blev en lugn stund i mitt liv, och jag kunde arbeta i lugn och ro, men sedan vid lunchtiden, så stack vi bort till Örnnästet (Göksäter).


Jag köpte där 2 stycken kalsonger, fasen använder ju icke kalsonger alls i Thailand, men här i Sverige får man allt återgå till gamla ovanor och bära dessa. Sedan stack vi ned till Ellös, och käkade en supergod lunch, jag tog en ryggbiff som var mör och fin, och till det potatismos, dom erbjöd annars pommes till det.

Men jag är fortfarande av den åsikten att gå på restaurang och käka god mat, och bli erbjuden pommes, är som att bjuda upp en snygging på dansen, men tvingas istället dansa med en tystlåten fuling.. Jag fick efter lite tvekan mos till köttet, och då beställde jag ett glas vin också.. Fick det och frågade vilken sort det var... "Jacobs Creek" svarade servitrisen....

Jag sade ju inget, men dålig vinkännare är jag, men en sak är kristallklar, och det är att Jacobs Creek för oss som får den borta i Thailand är ett ganska värdelöst vin. Går att dricka, men tillhör de billiga skit-vinerna. Hoppas jag inte trampar någon nobel "vinkännare" på tårna nu, men smaken är som den är, och den kan man aldrig ifrågasätta faktiskt..

Maten var kanongod, och det funkade med vinet helt OK, Jag betalade denna nota, och hör och häpna jag fann inte alls att det var superdyrt. För våra 3 luncher med öl och vin till, så betalade jag endast SEK; 420:-, kändes inte alls illa... Och efter det stack vi iväg med bilen till Henån, och till ett glass-hak som dom har där, var riktigt gott med mango-glass, som jag fick där i en strut....

Och sedan åkte vi hem, och jag stegade ut med jeans, tröja, kalsonger, och mina nya kalsonger, och promenixade runt den där vändan på 5 kilometer, som jag ju gick mängder av gånger innan och efter rygg-operationen 2013-2014, då under förra besöket här i Sverige. Kvällen sedan avslutades med räkmacka som syrrorna gjorde här hemma, och sedan kollade vi på eländet som heter Lets Dance....

De som tävlade var skytte-drottningen Magdalena Forsberg, samt Lill Babs dotter Kristin Kaspersen. Det var så jäkla mycket reklam och sådan skit, så mitt intresse avtog och tröttheten tilltog, i en sådan hög grad, så jag orkade inte titta längre när dom dansat sina 3 danser. Jag struntade i slut-resultatet vem som vann, men antar att Kristin vann, hon var faktiskt snäppet bättre på att dansa tyckte jag i alla fall.

Och en sak till, Kristin, kolla in hennes kropp....... Hon borde ju vara runt  50 år i ålder, helt otroligt att kunna ha en sådan snygg kropp, fantastiskt... Jag gick till sängs och somnade, och det var slutet på fredagen den 31 maj 2019..

Handskak

Chaiyaphum MMMDCVI, Thailand

19 juni  2019

91,2 kilo – 91,2 kilo (18 km) 1 timme 10 minuter

Blodsockret morgonen – 6,4

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,276  nedåt

Allt slutar ändå i gråt!!

Denna tidiga morgon, så bär det av till förhoppningsvis sista besöket I Khorat, och till Bangkok Hospitalet, gällande mitt brutna nyckel- och revben..... Har ont fortfarande, och kan inte ligga på den sidan nyckelbenet, och kan inte lyfta min arm för att t.ex. hänga tvätt, gör alldeles för ont, det sista här dock kanske inte det allra mest negativa i mitt liv.... Men jag hoppas tiden läker alla sår som man ju så vackert säger, men med denna axel verkar det ta en jäkla tid att komma tillbaka....

Igår morse så vaknade jag för första gången sedan några dagar INNAN avresan till Sverige, med hyggligt normalt blodsocker (6,4). Anledningen har ju helt enkelt varit att jag icke har kunnat motionera nästan alls i Sverige, och när jag kom tillbaka här, så tog det då nästan en enveten vecka, innan cyklandet och dieten fick ner sockernivån från oroliga 12-13, ned till nu då mer normala 6,4..... Fasen att det skall vara så viktigt.

Forts. Till den 30 maj 2019 - Det blev en enastående tidig start denna dag. Redan klockan 02.40 var jag färdig-sövd, och kunde bara inte sova mer. Upp och satte på datorn, och skriver ett flertal kapitel inför publiceringen när jag är åter, och tillbaka i Thailand igen...

Idag så skall jag träffa mitt barnbarn Felicia, och hon har med sig mitt barnbarnsbarn, grymt egentligen, man är 68 år gammal, var 24 när jag fick barn, var 44 när jag fick barnbarn, och 66 år gammal när jag fick detta barnbarnsbarn.... Sjuttan också, undrar om man hinner med en repa till, och kanske kan uppleva ett barnbarnsbarnbarn, men tyvärr så bör jag då vara runt 86 år gammal om 20 års-regeln håller i sig för varje ny generation.

Så 86 år är nog ingen risk, fan man är ju en man, och vi lever oftast inte så länge.. Jag tog bussen ned till Göteborg, och det skall sägas, vädret var fortsatt rent ut sagt svinkallt, och detta i ordets alla trista bemärkelser, ty nu hade det tillkommit regn också.... jag blev körd bort till Varekil där bussen kommer, och köres ned till Central-stationen i Göteborg, och där väntar jag in Felicia. mitt barnbarn. Hon kommer som jag alldeles för tidigt, och det var ju kanonbra, ty jag var nu när jag satt där och väntade, rent ut sagt svinkall i mina shorts, och min långärmade tröja och sandaler....

Vi käkade korv, mos, och bröd, ihop alla tre, ja hon hade ju lilla tösen Siri med sig förstås. En två-åring som verkade helt normalt go och pratsam. Hon hade nog lite thai-blod i sig, ty hon kunde inte uttala mitt namn, så jag fick godkänna hennes försök som mer lät som; "Moffa Traktor".. Skitsamma jag hade åtminstone ett namn, vilket är mer än jag haft nu i 11 år i Thailand.

Jag fick sedan Felicia att följa med mig över till värmen i Nordstan, där hon var mig behjälplig med att handla 1 par jeans på en affär som hette 157;an.. Dessa kostade 200 kronor. Jag kunde om jag bara viljat, ta deras erbjudande om 2 par jeans för 300 kronor. Men det fick räcka med 1 par, jag lämnar ändå kvar dessa här i Sverige när jag åker hem igen den 11 juni..


Jag tar ju som bekant hellre Makrill-fillee´r i bagaget, än jeans och kläder, som jag redan har i Thailand...Efter Jeansen in på H&M och handlade ett billigt skärp till jeansen, detta kostade 99 kronor.... Och sedan kom den svåra grejen, i Nordstan i en skoaffär som ligger vägg i vägg med "Sko-punkten", så gick jag in och kollade med Felicia och Siri.

Jag vill ju ha kanske inte skor i vanlig bemärkelse men något som är ett mellanting mellan skor och sandaler, så att jag kan promenera omkring utan att få blåsor på fötterna.
Ja det är ju jobbigt att promenera och motionera typ 5 kilometer i kuperad terräng, med sandaler som ni säkert förstår... Jag hade dock gått igenom det mesta på hyllorna, och var färdig att ge upp, när Felicia peklar...

Jag tittar och där i skinande svart med vit gummisula ligger den perfekta skon för mig. Jag skall försöka beskriva detta under till "fotdon", inte "fordon" men nära.... Den hade vid hälen ett kardborre-band så man kunde justera till den perfekta storleken även om storleken angavs till 43 på skon.

Man stack sedan bara ned foten, UTAN att BÖJA stortån någonting och få ont i Artrosen där, och sedan var det ett kardborre-band rakt över foten, och vips så satt den som gjuten. Detta fantastiska under kostade 294 kronor, och var så himla bra så jag blev jätteglad, precis vad jag letat efter. Jag kommer nog antagligen att köpa med mig 2 stycken extra. En till mig själv extra och 1 stycken till Yongyut, jag misstänker att hon kommer att älska denna doja...

Jag är nu färdighandlad, och jeansen, skärpet, och skorna, tog jag på mig på studs vid inköpet, och fick alltså till slut lite halv-ordning på frysandet. Jag och Felicia och Siri, skiljdes sedan åt, och jag åkte hem till Stala/Varekil igen. Tog Bussen på Nisse-Platsen, skulle byta i Stenungsund Station.


Klev av busen rakt in i ett skyfall, som gjorde mig helt pisseblöt och svinkall. Jag fick sedan stå i en busskur i nästan 34 minuter innan bussen ut till Orust kom till min undsättning. Hem till syrrorna och en dusch, och byta av kläder, och nu hade jag ju knappt kläder att byta, så fick ta min pappas gamla avlagda tröja, men det fungerade charmant....

Jag säger bara.. Jag fattar mer och mer hur mycket jag uppskattar Thailands klimat, jag skiter i hur varmt det är, hellre svettas jag, än fryser i alla fall. Jag skiter i de tillfälliga skyfall som kommer, vilka man kan förutsäga med 80% säkerhet. Dessutom, vem bryr sig om 27 gradigt vatten som kommer ner ifrån skyn i Thailand, det är ju mer som en dusch, och bara att torka av sig när man kommer hem...

Jag kan säga att vädermässigt, så är jag lika avvand med det svenska klimatet, som jag alltid varit. Fan man kan inte leva för 3 månaders sommar på året, där osäkerheten är så stor, att flera av dessa 3 månader ändå kommer att regna och frysa bort. Dagen avslutades med ostbricka, rödtjut ,och TV-tittande.

Och där var TV-program om matlagning för vuxna, och matlagning för barn, och sedan ett engelskt TV-program om skitgrisar, som hade det så jäkla skitigt i sina hem, så dom skickade ut proffs som fick städa. Råttor, möss, och kackerlackor, fanns i horder, och möglet stod som spön i backen, och där låg bajskorvar bakom soffan.

Personalen som skulle ta bort detta, de skrattade nästan lika mycket som de spydde, i avsky i hur äckliga många av oss människor är. Ja TV är ett fantastiskt medium skall sägas. Jag sade Good night redan klockan 20.40, trött efter dagens vedermödor, men nog var det mest lite resterande Jet-Leg tror jag.,,,, Ha en god dag så höres vi i morgon igen som då förstås handlar om dagen den 31 maj 2019..

Handskak

Chaiyaphum MMMDCV, Thailand

18 juni 2019

90,9 kilo – 90,0 kilo (26 km) 1 timme 37 minuter

Blodsockret morgonen – 6,4

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,310  uppåt

En vän förblir en vän,

ända tills du når hans ficka...

Idag när detta läses så fyller Yongyut år, ja hon blir hela 44 år, men känner sig som 54 ser det ut som stundtals, när hon i värmen lotsar sig fram som i koma.... Hahahaha nä skojar bara, det är väl snarare jag som liknar 78 år, istället för mina mogna 68 år i skrovet..
 
Vi skall ha en liten restaurant-tillställning framåt lördag för henne, och skall bjuda in York med fru Cat dit, plus naturligtvis en jäkla massa släktingar. Hoppas bara vi slipper alla dessa jäkla gratis-släktingar, och gratis-ätare från byn, som ofta knör sig med på dessa tillställningar. Men det brukar fungera bra med denna sak de sista 8 åren, sedan Yongyut på min begäran har sagt till Yutin och sin syster Banloo, att inte berätta för hela högen i byn, att det vankas mat....

Ja jag får berätta framåt söndag om denna tilldragelse,..... Men en sak är säker, hon kommer att sitta jämte sin kompis Cat, så det blir vin och tinto för hela pengen, och Yongan kommer nog att spy innan hon somnar den kvällen, hahaha!!!

29 maj 2019 - Ja som sagt var det blev en oerhört tidig start på denna dag. Jag hade ju tur att Maisie också är en "uggla", ja morgon-uggla, och hon var uppe hon också, och yrade liksom jag själv 04.00..... Vi fikade och sedan så körde hon mig till bussen mot Göteborg kl. 06.55 gick ju den... Jag hade ju rejält med tid att slå ihjäl i Göteborg innan mitt läkarbesök klockan 09.40, men jag var tvungen ta denna buss då det var en direktbuss, och jag slapp att byta inne i Stenungsund...

Jag kom ned till Nisse-platsen (central-stationen), och lufsade omkring där, köpte SIM-kort till min lilla finurligt fina, men hatade av andra människor, telefon... Killen i Pressbyrån påtalade att batteriet var på sluttampen, och med otur så kunde det explodera. Ja jag har ju sett batteri explodera i eldsvådor, och den smällen i fickan kan ju inte vara kul, så jag frågade efter nytt batteri....

"Gammal telefon, gammalt batteri har inget sådant". Men det finns en affär där borta, de öppnar om 35 minuter, och de kanske säljer detta batteri. Jag fick lufsa omkring i en halvtimme, de öppnade, och han skrattade åt mig, och sade att han inte har haft sådana batterier på flera år. Men sade han... "pröva inne i Nordstan, där finns en affär (glömt namnet nu), och de med lite flyt kanske säljer detta batteri"..

OK jag lufsade över till Nordstan, och som sagt var, det var SVINKALLT.... när jag vaknade på morgonen så var det 12 grader varmt, och dagen innan framåt sen-eftermiddagen så var det 8 grader varmt, om man nu kan använda ett ord som varmt i detta sammanhang. Jag frös som fasen i mina shorts i alla fall....


Jag fick vänta och vänta utanför den affären, ingen skylt om öppet-tider alls.... Jag satte mig och fikade på ett mysigt ställe, och köpte mig ett sådant där gott modernt italienskt bröd, med ett namn som klingar som rotvälska, med ost och kalkon, kanongott i alla fall, och en kaffe till det. Jag ledsnade sedan att vänta, såg att klockan nu var 08.45, så jag tänkte som så här,, "Jag går till läkaren och väntar där istället, ibland kommer man ju in tidigare med flyt.

Jag gick dit, det låg ju alldeles utanför Nordstan på Slussplatsen 1, vägen dit var kantad av nästan frost, och min hud knottrade sig i fjäll-kylan. Jag kommer in på mottagningen, och blir varmt välkomnad som killen som kom hela vägen ifrån Thailand, kanontrevliga var dom. Och hon säger sköterskan till mig; "Men göta petter vad bra att du kom. jag har jobbat med en patient som hade panik med att få en morgontid idag, och jag lyckades få ned läkaren hit på sin lediga dag, och så får man som tack en avbokning".... "Så varsegod du kan gå in till läkaren nu"!....

Hahaha, va gött,,, detta började ju bra då, komma in nästan 45 minuter innan utsatt och bokad tid. Ja ibland skiner solen under molntäcket.... Det var en supertrevlig läkare faktiskt. Helt avslappnad, ingen stress alls, och han pratade och förklarade, en riktigt trevlig kille skall sägas. Han gjorde en genomgång av "gubba-skrället", och avslutade det med att han tyckte att jag såg stark ut i kroppen, Har du några skavanker frågade han??....
 
Nä svarade jag, inte mer än ärren ifrån ett par hundra olyckor borta i Thailand... Men sade han, jag gjorde bara en ytlig koll, så jag kan se att det inga synbara problem finns som hindrar den lilla operationen med din tinning och cancern där. Du ser ut att vara i gott skick som jag kan se, sade han. Du är 68 år och man ser oftast ut att vara den åldern man är i, men dina ben är definitivt inte en 68 årings ben fortsatte han....
Kanske cyklingen då svarade jag..

"Men å andra sidan", och så pekade jag på ögonbrynet, 2 ställen på höger ben, och 1 ställe på vänster ben, på revbenet, och på höger nyckelben, och sade; "det är också cyklingen". Han skrattade gott. Ja sade han, men jag menar du har en väldigt bra utvecklad muskulatur fortfarande, och det är jättebra för din ålder. Men nog om detta, jag har läst din Lab-rapport från Thailand. Och jag ser ärret i tinningen.

Jag ser ett ytterligt litet ställe där som inte är riktigt rent, och det kan då vara resterna av den hudcancer-biten som dom försökte ta bort i Thailand. Jag skall skära dig sade han, och fixa det, och så skickar vi den hud-biten till vårt labb här i Sverige. jaha hur lång tid tar det då, ja svarade han; 4-6 veckor!!!  Ohh fan, undslapp jag mig, i Thailand i Chaiyaphum, så tog det exakt nästan 2 timmar....


Ja jag vet inte sade han, vi har ju stora labb som tar emot prover ifrån hela Sverige, och det är väl lite mer ansträngt här kan tänkas... Och dessutom så vet vi ju inte heller hur noggranna dom var därborta i Thailand...Så jag skall då opereras den 3 juni, och jag fick tillstånd av honom att ta stygnen borta i Thailand, om det strulade datum-mässigt med min hemresa... Och dessutom så slipper man hålla på och byta bandage över såret, utan det får sitta kvar de 7 dagar det handlar om.....

Så jag kom därifrån typ efter 40 minuter, och 950 kronor fattigare, men himla nöjd med mottagandet.... När detta vart klart, så gick jag tillbaka till Nordstan, och då var affären öppen, de skrattade där också, och de hade INTE batterier alls åt min gamla telefon. Jäklar kanske lika bra att köpa en ny sådan här då, batteriet kanske kostar mer än vad en ny kostar??

Ja sade killen, jag har en med samma funktioner men sprillans ny modell o.s.v den kostar 799 kronor. DEN TAR VI, sade jag på studs... Han hjälpte mig med att sätta i mitt SIM-kort, och starta upp den i alla fall... Och den var riktigt bra med stora siffror. Och när jag skall slå ett nummer och ringa, så har den en funktion som gör säkert många gubbs med mindre kunskaper i engelska riktigt glada. Jo, om jag slår en åtta på tangentbordet, och genast svarar en damröst "eight".... Och så håller det på. Riktigt lyxigt må jag säga...

När detta klart, så tog jag bussen och åkte ut till Askim, gick av nere vid Pilegården, och lufsade igenom mina gamla hemtrakter i mina kortbyxor och beachsandaler, och det var SVINKALLT.... Gick sedan upp till Kobbegården, för att överraska Reine Hast där. Det var igenbommat överallt, så han är fortfarande på sjukhus då antar jag....

Jag promenerade sedan ned till Billhälls/COOP, en bra bit i snålblåsten, och kom dit och där var helt tomt på alla de vänner som jag trodde skulle finnas där.. Inte en käft kände jag igen. Ut igen och upp till bussen, åkte 5 hållplatser och gick av vid Frölunda Smedja, passerade mammas grav som såg välvårdad och fin ut. Sedan in på restaurangen som jag drömt om i ett par år nu, alltså min gamla lunch-restaurang, som gör världens goaste hemlagade mat, den heter för övrigt "Husknuten", och den ligger vid visningshusen där, därav namnet kan tänkas..

Jag käkade schnitzel potatis och en kanon brunsås.... Ägaren var faktiskt densamma, och han blev riktigt glad när vi sågs... Riktigt kul möte..... Så nöjd efter detta promenixade jag bort till busshållplatsen, och tog bussen in till stan igen, sedan bussen till Stenungsund och sedan sista bytet till Varekil.... Jag var därmed klar för dagen med ärenden.
Hemma väntade syrrorna och 5 katter och efter middagen senare på eftermiddagen, så var man trött igen. Jag lossade mig själv i säng redan klockan 20.00.. Och dagen den 29 maj var därmed till ända...

Handskak

Chaiyaphum MMMDCIV, Thailand

17 juni 2019

90,7 kilo – 89,7 kilo (15 km) 1 timme 1 minut

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,292  uppåt

Med nät fångar du fåglar,

och med blommor fångar du flickor

Söndag idag, och jag hade besök av Åke från Waeng Noi, alltid kul när han kommer ned på besök, vi fyller tiden med lämpligt skvaller, gör de ärenden som "mannen från vidderna" behöver göra, och så käkar vi nere på  Robinson, och kollar vackra såta damer, som passerar.

Ja detta med att kolla på damer är ju det som ersatt "mata duvorna" här i Thailand, då duvorna inte äter brödet man slänger till dom, medans damerna gärna låter sig beskådas, så en "win win" situation för alla parter. Senare på dagen och förkvällen, så satte man sig och kollade matchen mellan Sverige-Thailand, och den blev precis lika kass och ointressant som man befarade.

Thailand blev en mumsbit både spelmässigt som målmässigt, och man undrar ju hur en sådan blåbärs-nation egentligen fått plats i "finrummet" bland alla de andra lagen, som kämpat så för att komma dit? I alla fall jag tröttnade vid 3-0 och 3 minuter gångna i andra halvlek, och gick och lade mig, en mer lukrativ sysselsättning än kolla på detta sömnpiller.

Bara som avslutning. Det som mest förvånade mig var hur svaga thailändskorna var styrkemässigt och taktikmässigt, och hur erbarmligt dåliga svenskorna var i boll-mottagningen matchen igenom. Man vänjer sig nog inte, trots 26 års tränar och ledarskap inom flick och damfotbollen, i hur stor skillnad det är emellan damer och herrar, och pojkar och flickor.

Det handlar INTE som damerna tycks tro om sponsorer, och bättre tränings-tider, det handlar om att det finns en stor naturligt skillnad även sportsmässigt emellan män och kvinnor, något som kvinnor har jävligt svårt att fatta och erkänna.... Avståndsbedömningen är en av de absolut största skillnaderna förutom naturligtvis styrkan... Denna avståndsbedömning som vi män fått in i våra arvsanlag genom årmiljonernas lopp, medans kvinnorna satt vid lägerelden och kokade maten... Men vi får hoppas det blir bättre framåt i turneringen med den saken.

Gällande 28 maj 2019 - Fortfarande inne på flygplatsen, tiden gick nu ganska fort, och efter det att jag promenerat 1,5 kilometer åter igen för andra gången denna fina dag, alltså gått åt fel håll, så fick jag gå tillbaka, passa utgångsläget och 1,5 kilometer åt andra hållet, blir man inte trött på sig själv stundtals... Vi fick snart "boarda" planet, och det var ett väldigt trångt plan kändes det som..


Men det skall sägas att det fanns en hel del tomma säten, så jag kunde lämna den kvinna jag hade bredvid mig, och hoppa fram ett steg, och fick då 2 säten för egen del.. Inte för att det blev så mycket mer bekvämligare, men jag slapp i alla fall att sitta och trängas med en medelålders tysk dam, och bara det kan ju vara gött.

Resan var bra, men visst vart jag deppad 2 gånger. Första gången när matvagnen med middagen bara susade förbi mig, till de andra som hade beställt. Jag hade glömt.... Och andra gången när dom annonserade på slutet att nu blir det kaffe och macka till frukost, vagnen susade förbi, och så kändes även mitt liv göra.

I båda fallen så fick jag efterbeställa, kunde ju inte vara utan mat. Middagen blev en äcklig hamburgare med ett hyggligt rött vin, och frukosten blev en slajmig macka, med varm ost och kaffe till.... Men jag fick i alla fall mat i magen, och det var huvudsaken. De sista 4 timmarna tog för evigt kändes det som, istället för de vanliga 10 timmarna som det ju brukar vara mellan Bangkok och Stockholm, så tog detta planet 12 timmar mellan Bangkok och Dusseldorf, och det var jäkligt segt skall sägas.

Tiden i Dusseldorf blev underbar, vi hann i stort sett bara gå halvsnabbt mellan planen, så blev det avfärd igen mot Landvetter i ett litet propellerplan... Men det gick överförväntan. Det stora problemet för mig vid dessa flygningar är det dödshot som alltid hänger över mig. Jag är nästintill övertygad om att planet skall störta.

Och dessa jävla luftgropar, som egentligen bara är en grop av INGENTING, luften finns ju inte där, ja det likställer jag med arabiska muslimska terrorister... Båda vill ju ta livet av mig. Så det vart lite luftgropar, och jag fick be flera gånger till högre makter. Jag kom fram i alla fall, så slutet gott och allting gott.


Jag tog flygbussen ned till "Nisse-platsen" (Nils Ericsons-platsen), och där fick jag tag i en buss då upp till Stenungsund station, där jag igen fick byta till en Rosa Express-buss till Varekil, där min syrra Rosa hämtade mig.... Äntligen var jag framme, och klockan var nog runt 14.00 nu, så detta tog mig alltså från midnatt söndag natt, fram till tisdag klockan 14.00...

Jag fick min syster med mig, ty jag ville på studs vid ankomsten till Stala, åka och handla varma kläder, detta fick inte fortgå, mitt kön var fröset, och stort som ett omoget krusbär... Vi åkte till det jag kallar Örnnästet, men ofta också kallar Gökboet, men som rätteligen heter Göksäter.. Det första vi gjorde, var att vi startade med kaffe, och det jag längtat länge efter, alltså en räkmacka.

Förra gången 2013-2014, så kostade deras enorma räkmacka 35 kronor, och storleken var en prydnad för människo-släktet. Nu då, så hade som faktiskt dragit ned priset till 29.90, MEN mackan var nog bara hälften i storlek. Men det funkade ändå även om man blev lite si så där besviken.... In sedan och handla, och jag köpte strumpor 3 stycken par, 1 stycken lång-ärmad tröja, och 2 t-shirtar.

Jag avslutade sedan handlandet med att köpa en resväska som kostade 350 kronor, och i det priset så ingick även en liten datorväska, som säkert Yongan blir glad att kunna lagra därhemma i Thailand... MEN långbyxor vägrar jag att handla, då fryser jag hellre, fasen slutet maj början juni, då skall man inte köpa långbyxor inte, det är ju alldeles fel... Sedan hemgång och tjöt och kul ihop...

Jag och syrrorna hade en trevlig stund ihop då tisdag den 28 maj, och när klockan var 21.00, så bad jag att få rekommendera mig, jag kom ihåg att jag lade huvudet på kudden, och sedan vaknade jag helt go och utvilad klockan 04.10 onsdag 29 maj........  Forts.....

Handskak

Chaiyaphum MMMDCIII, Thailand

16 juni 2019

90,4 kilo – 90,2 kilo (25 km) 1 timme 37 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,289  uppåt

Dumhet borde vara smärtsamt ÄVEN för de dumma!!!

Dagen igår var ju lördag, och jag har nu blivit av med det som ttrycker på trumhinnan. Cyklade idag 3 mil och kände ingenting, så hoppas att den grejen är utagerad vad det än månne bero på... Jag har idag lassat in 300 kronor på ATG och spelade dubbeln, V4 samt V75. Hoppas det blir storkovan bara..... Annars så har det inte hänt någonting mer än att tuppen gal, och totto-vovven gnäggar, och hunden skäller. NU återgår vi till den 27 maj 2019 igen...

Forts...... Frukosten var OK, inget alls dock att yvas över tycker jag i alla fall,, Men det kanske mest berodde på att jag knappt var hungrig alls efter min tidigare triple-cheese-burgare på McDonalds...  Det kostade 199 baht bara, så med Bangkok-mått mätt, så var detta helt OK.

Jag lufsade sedan ut igen till Sukomvit och nöp en taxi, fick en snygg skinande orange taxi, men gubben som körde var 66 år gammal, han kunde prata 5 ord engelska och jag 120 ord thai, så med mimer, handrörelser, och suckanden, och stönanden, så hade vi en konversation ända ut till flygfältet i Bangkok som ju heter Suvarnabhumi.

Han ville ha 500 baht, men jag tyckte efter vår pratstund, att jag kände hans familj, så jag gav även 200 baht i dricks på toppen av de 500 battingarna... Dum i huvudet javisst. men gubben var i behov, och jag kunde glädja denna enda gång!!

Jag steg sedan in genom dörrarna på flygfältet klockan 11.30, och hade nu tid framför mig fram till klockan 19.00 när incheckningen skulle öppnas. Inga problem nu skall jag bara hitta internet-kafet nere i hörnet.... Fan heller, där stod "PILOT CHECK IN" nu, och de hade tydligen snott internet-kafet. Jag lufsade runt och letade och frågade, och det stod klart efter ett långt tag, att det fanns helt enkelt inte något internet-kafe på flygplatsen längre. Så det blev till att sitta ned och vänta i 7 timmar.

Jag var så jäkla trött i arslet av allt väntandet, så hälften kunde vara nog. Tiden gick i snigelfart, och jag blev allt mer utmattad där jag satt.... Jag var tvungen runt varannan timme, att resa på mig och lufsa runt flygplatsen, men ändå ändalykten var kanon-öm...... klockan var väl runt 17.30, så satte sig plötsligt en kille, en thai bredvid mig.
 

Vi började prata, och han var super-intresserad, och gladdes storligen åt att få prata med denna främmande fågel, alltså utlänningen/falangen.. Hans engelska var fläckfri, och han hade varit mycket utomlands och jobbat, så det var absolut inte den vanliga dönicken som finns här, utan han var en välutbildad Bangkok-thai kan man säga. Han var rent och ärligt intresserad av falangerna, och han frågade många frågor om falangland, och Sverige i synnerhet. Det var riktigt kul att prata bort tiden med honom.

Han hette Wattana i alla fall, han var gift och hade 2 barn, och projekt-arbetade inom det statliga om jag fattade det hela rätt och riktigt.. Till slut så fick jag avsluta, ty tiden hade forsat fram, och nu var klockan 19.00, och jag kunde gå bort och checka in....

Mitt handbagage vägde 3,3 kilo, och jag kunde ha tagit med mig 10 kilo, men jag vill bära lätt med mig.... Sedan så vart det hela igång, och ut genom passkontrollen, och koll av bagaget, och koll av undertecknad, och köer hit och köer dit. I den sista passkontrollen, så kom det fram en trött kvinna och ställde sig vid mig, hon kom bakifrån kön, hon såg ut som en indiska och hennes 2 pojkar med sina huvud-bonader såg som 2 små fiskar, ja de var väl Siker kan jag tänka mig, eller heter det Sikar?? Ja hoppas skämtet lyser igenom??

I alla fall hon frågade om hon fick gå före, jag tänkte just säga till henne att gå tillbaka, och köa som alla andra, när jag såg att hon var hög-gravid. Jag tyckte synd om henne hon såg så trött och sleten ut. Jag jag fram i kön ända längst fram, och frågade om det var OK om en trött gravid kvinna fick gå före????

Alla släppte förstås fram kvinnan, förutom de 3 främsta, dessa var skall ni veta, 3 indiska gentlemen, de sade ifrån att där fick hon inte gå före. Så med detta sagt, alla olika nationaliteter ville släppa fram kvinnan, förutom hennes egna jävla löss till landsmän,, Men hon kom i alla fall fram, och hamnade som 4:e man och det var ju helt OK... Forts. följer......

Handskak

Chaiyaphum MMMDCII, Thailand

15 juni 2019

91,0 kilo – 89,6 kilo (29 km) 1 timme 54 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,284  nedåt

När du blir äldre, så kanske du inte alltid vet vad du vill,

men nog fasen vet du i alla fall vad du inte vill.

Dagen idag annars har ju gått mestadels i dur... Jag känner lite tryck mot mina trumhinnor, och vete fasen vad det är för något. Läkaren i Sverige fattade det heller inte, så jag får la försöka lista ut det själv, och se om jag kan köra uteslutnings-metoden. De kollade ju hjärtat och blodet sist i Sverige, och jag var kärlkramps-fri fullständigt, så inga problem där, och blodet rann för övrigt också ut i mina lemmar helt OK, så hjärtat verkar schysst.
 
Idag efter 6 kilometers cyklande, så stack jag in på skithus-sjukhuset, och de gjorde som de brukade, de kollade blodtrycket inom 30 sekunder. Jag hade 124 genom 79, och det är ju rent fantastiskt bra, med tanke på att jag cyklat i 6 kilometer.... Så då kan man ju utesluta att trycket på trumhinnan kommer ifrån för högt eller lågt blodtryck.....
 
Jag startade hemifrån med alldeles för högt blodsocker-värde på 11,6 och det är ju skitkass, och tydligen hela tiden i Sverige (2 veckor), så har jag inte kunnat motionera och hålla nere sockervärdet, och det är ju rent ut sagt kass. På sjukhuset i Göteborg hade jag 13,3, ja normalt ligger mellan 5-6 någonstans....
 
Så jag börjar mer och mer, trots att läkaren inte nappade på det, att misstänka att kanske trycket kommer ifrån för högt sockervärde, men jag är ju ingen läkare, så jag bara gissar förstås.... Jag kom hem idag efter cyklingen. och värdet var nu nere på 8,4, och faktiskt trycket var BETYDLIGT beskedligare nu...!!! Kanske inbillning??

Ja vi får se framåt tiden, jag skall nu börja med LCHF igen, och käka Bacon och kött och fisk till salladen, och vatten på det.. Och maximalt käka en macka på morgonen, inte mer mackor alls under dagen.. Så får vi se om jag kan bli av med 10 kilo, och bättre kunna hantera sockersjukan.... Men nu åter till rapporteringen från 27 maj 2019...


Forts. 27 maj 2019 - Tiden gick snabbt tack vare detta, och till slut så kunde jag knata upp, och jag köpte mitt inkomst-intyg, och nu denna gång och framåt berättade dom, så kunde man faktiskt betala med "kort" vilket varit omöjligt tidigare, då man vart tvungen att åka ned de 20 våningarna till markplan till UOB bank, och betala 400 baht där, för att sedan åka tillbaka upp igen, för att få sitt inkomst-intyg. Men nu svepte dom bara mitt VISA-kort, pang bom och allting klart, riktigt käckt och bra.

De bad mig återkomma 10.30 igen för att få själva inkomst-intyget, å fan svarade jag, så länge??? Ja vi har mycket nu svarade killen.. OK inga problem, men jag satte mig ned och väntade, orkade inte lufsa omkring mer denna morgon. En sak noterade jag, och det var att flera stycken "gubbar" var riktigt jävla otrevliga emot ambassad-personalen. Tyken uppsyn och tykna i ordvalet, och nästan lite aggressiva..

En gubbe tyckte tydligen att jag var lite av Dr Phil (han från amerikansk TV ni vet). Han tyckte att dom var för jävla dåliga på ambassaden som bara inte godkände hans papper... Jag vet inte vad det var som gjorde att jag skulle vara Dr Phil, mer än att vi båda är flintskalliga möjligtvis, men jag sade till gubben, att du har ju inte dina papper i ordning som vi andra har, så pröva att vara bussig istället för att snäsa av dom!!

Han tittade förvånat på mig, Ja, sade jag, du vet med "honung istället för piska". Och DÄR sköt jag över målet, och missade den lerduvan tydligen med flera meter, han fattade inte ett skit vad jag menade. Det slutade med att dom skickade iväg honom, och ville inte ens hjälpa honom... Rätt åt den gubben..

Jag fick i alla fall min inkomst-uppgift redan kl. 09.45, så snabbare än beräknat, och jag valsade ut på Sukomvit, jag hade i tankarna att följa Christer L. förslag, alltså Anubaan-killen från Phitsanulok. Han förslog att jag skulle pröva och äta på  Cajutan.. Han hade sagt att den restaurangen låg på Soi 18, men inte åt vilket håll, men sådana bagateller vet ju förstås förste stigfinnare i Bangkok.


Jag tog åt vänster, passerade Nana-soien, och fortsatte, och det var grymme-varmt nu, runt 38 grader, och jag började svettas extra. Till slut så hade jag inte sett några soi-nummer på att bra tag, och stannade och frågade vilken soi just detta var, Åh svarade han...Soi 2..... 2 upprepade jag, va faaaannnn... Jag hade gått åt fel håll. Jag var så inne på att numren gick uppåt när man passerade Nana, så jag reflekterade inte ens på det.

Nu fick jag gå tillbaka hela den vägen IGEN, irriterad och ännu mer svettig. Och sedan passerade jag ambassaden och fortsatte,, Passerade soi 8 med sin Stable Lodge, men ville inte ge mig utan att pröva Cajutan... Efter en LÅNG promenad och 2 frågor, så kom jag fram, och den promenaden kunde jag varit utan denna dag, fasen jag skulle ha gjort som Anubaan föreslagit, alltså tagit BTS;en, och varit framme osvettig 1 minut senare....

Jag hittade till slut Cajutan, där fanns ingen alls mer än personalen, och jag då som kund, stället var rå-tomt. Så jag undrar hur bra det stället är egentligen. Men vem vet, det kanske är ett middags och kvälls-hak, och inte ett morgon-ställe??? Jag visste inte vad jag ville ha, de erbjöd 800 olika maträtter såg jag på menyn, och priserna var som Anubaan sagt riktigt bra för  att vara Bangkok, ja faktiskt även riktigt bra om stället så legat i Chaiyaphum.

Jag var inte alls hungrig, så jag beställde in en frukost bestående av hårt bröd med kaviar, och en vanlig macka stod det, ägg och melon och ananas, där var 2 miniatyrskålar med vardera den smaklösa yoghurten ni vet, och sedan en lika liten skål med cornflakes, vilket man tydligen skulle äta utan mjölk. Som tur var så hade jag beställt mjölk istället för kaffe, då det för min del är kasst att dricka kaffe, och vara ute på resande fot, med en massa onödiga pissestop... Forts. i morgon....

Handskak

Chaiyaphum MMMDCI, Thailand

14 juni 2019

91,9 kilo – 90,4 kilo (19 km) 1 timme 14 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,291 (nedåt)

I spegeln varje dag, så ser man sin bäste vän...

En fantastiskt morgon att vakna upp till, kunde inte somna igår kväll utan var tvungen att gå upp och ta en bit Julia-kaka och ett glass mjölk och kolla på en film fram till 02.00, sedan somnade jag och vaknade klockan 07.00, sova så länge känns som om man förlorat hela sin morgon och delar av sin dag..... Men samtidigt underbart utvilad.... Men låt oss nu kasta oss fram i mina redan färdigskrivna kapitel gällande min Sverige resa, vi går således bakåt i tiden och jobbar oss framåt allt efter som....


Denna dag den 26 maj, har mest bestått i att vänta känns det som. Ja ni vet vänta på buss-avgången i natt klockan midnatt!!! Dock så hann jag ju idag liksom igår cykla en hygglig tur. Igår så blev det 23 kilometer, och 1 timme och 25 minuter, vilket jag idag ökade med att göra 31 kilometer och 1 timme och 59 minuter. Det känns gott nu att vara igång igen efter alla olyckor och avbrott i motionerandet.

Men nu kommer ju resan till Sverige, och den enda motionen jag kan göra där blir ju att lufsa runt de där 5 kilometrarna som tar en styv timme, som jag ju gjorde under 5 månaders tid då 2013/2014... Jag måste erkänna det är bara för jäkla trist att promenera, man tycker att ingenting händer, och allt går i slow motion, ja nästan saktare än slow motion, nästan stillbild.....


Så nu väntar jag på klockan 23.30 då Yongan kör ned mig till den väntande bussen, och jag äntligen kan komma iväg och få detta gjort och sedan kunna komma hem hit igen, och leva mitt liv i sina vanliga banor igen...

Ja jag kom iväg som planerat, och bussresan blev faktiskt jättebra. Denna Buss-linje Tien Chai är ganska överlägsen dom andra, så tillvida att dom ju har kunder som verkar vara lite mer än de vanliga by-thai som åker med de andra 2 buss-bolagen. Där man med garanti får nattsömnen avbruten av högljudda idioter, som pratar högan sky, utan att bry sig att det är sovdags på resan ned till Bangkok,

Dessutom ALLTID dessa stopp halva vägen, så folk får käka sin jäkla måltid halva vägen ned till Bangkok, ja dom klarar fan inte ens av att vara utan middag i 5 timmar innan dom lipar ihjäl sig. Nä denna linje Tien Chai är superbra, med en helt annan kategori av människor med mer stil av hä'nsyn skall sägas.


Jag kom ned kl. 04.45 den 27 maj 2019 till Moochiit, det var grymme-köer för taxi till ambassaden denna tid på dygnet, faktiskt ovanligt mycket. Så jag lät mig haffas av en av dessa gubbar som alltid står där, och vill ha kunder. "Tao rai", frågade jag.. 400 baht sade han, normalt sett så ligger det på 200 baht. OK tänkte jag, jag är ensam och ingen Yongyut att luta mig emot, så; -"Visst", sade jag....

Han körde mig utan missöden och fick sina 400 baht, och dessutom så hade han ett par andra kunder i bilen (thai), som säkert fick betala något liknande, så det blev ju en bra resa för honom denna tidiga morgon.....

Jag hade ju som vanligt 3 timmar att slå ihjäl denna morgon, så det fick bli McDonalds och en triple-cheese burgare med pommes och coke. Och den satt jag och avnjöt med fönster ut emot Sukomvit. Där utanför så passerar i en jämn strid ström ladyboys av alla de former och kulörer. Och det verkar vara som så, att här utanför detta McDonalds så är det ett tillhåll för dessa olyckliga varelser.


Ja klockan 05.00 så är det fortfarande "arbete" för dessa ”gatuarbetare”, och den sista slutten av fyllehundar ifrån västländerna passerade revy, och det var bland dessa som ladyboysarna raggade in i det sista denna måndags-morgon. Jag hade dessutom dessa sittande runt mig, men ingen av dom gjorde någon större ansträngning att ragga upp mig, så jag tappade lite självförtroende där.

Det var nästan så jag hade lust att fråga dom om inte jag dög??? Men så tänkte jag att det nog är bäst att strunta i att prata med dessa typer. Efter avslutat ärende, så promenerade jag bort den lilla biten till ambassaden, och satt där och väntade in tiden tills klockan blev 08.00, som tur var så kunde jag prata med 3 stycken munkar som satt där.

Det visade sig att den äldste av de 3 var på gång till något tempel eller liknande i Uppsala, så han hade dessutom hjälp av några anställde (thai), från något kontor, som hjälpte munkisen att fylla i ansökningen ordentligt..... Forts. i morgon....

Handskak

Jag startar imorgon bitti den 14 juni igen, och kör på...

Hade alldeles för mycket jobb som väntade så hann inte alls

med idag..