GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!


Chaiyaphum MMMCXII, Thailand

17 januari 2017

88,6 kilo – 87,9 kilo (25 km) 1 timme 26 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,974 (nedåt)



En lögnare tror aldrig någon annan...

Marmeladen här i Thailandet är jättebra, skall först säga att jag vet absolut ingenting om hur det funkar i västerlandet, men låt mig berätta. Jo Jag köpte en burk apelsin-marmelad i oktober månad 2017 på Big C. Brukar köpa Big C;s egna tillverkade apelsin-marmelad, den är godast, och den är klart billigast.

Jag hade väl halva burken kvar när julmaten började bli aktuell i början av december 2017. Den blev därför stående där till allmän beskådan i kylskåpet mitt. Och den stod där hela december, och fram till nu i mitten av januari 2018. NU blev det då dags efter all julskinka, och ostar, och annat godis på mackorna, att ta till marmeladen igen.

Dock så kände jag mig lite tveksam, ty tiden hade gått, och risken att marmeladen också hade gått (ut), var ju stor. Så jag vände och vred på burken, hittade inga som helst datum, tog fram läsglasögonen, fortfarande så fann jag inga datum. Och detta skall ni veta är inget ovanligt här i Thailand.

Många, många, många varor som säljes till folk, även på de stora affärerna, har noll och ingen varighetstid alls stämplat på sig! Tog burken gick in på mitt rum, nu blev det läsglasögon PLUS förstoringsglas, ty jag såg något ytterligt pyttelitet i svart text, som var nästan helt och hållet oläsbart på burken.

Jag gick fram till fönstret, så nu hade jag alltså; läsglasögon, förstoringsglas, PLUS ett ljus i form av solsken, som lyste upp burken, och DÅ framträdde i all sin härlighet, så jag kunde läsa det med nöd och näppe; 16.9.2018.... Ja det var ju himla skönt att jag nu kunde bre min macka med marmeladen, och inte behövde slänga den.



Men en sak fick mig dock att tänka efter lite grand. Jag undrar i mitt stilla inre hur många, och mycket kemikalier som finns i marmeladen, för att göra den så himla enormt motståndskraftig emot tid och rum? Jag är nu helt och hållet inne på att faktiskt slänga den i soporna, som jag gjort med så många matvaror här, plus alla olika skitmediciner ävenledes, som dom ordinerat..

Idag så ringde det en gubbe som jag träffade nere på Bens Bar för runt 3 år sedan. Vi har haft lite kontakt via emailen i alla fall. Vi träffades också förr-förra december (2016) inne på Big C, och sade att vi skulle höras av. Han hörde av sig i alla fall på mobilen idag, och jag stack över till honom där han bodde i en by ute på landet runt 22 kilometer hemifrån mitt.

Alltid himla kul att ta dessa svängar med motorbiken. Det visade sig att han bodde mitt i byn, men det var absolut inte så farligt som man kan tro. Denna by ligger utefter en livligt trafikerad asfalterad genomfarts-väg upp till Ban Khwao. Och det var en helvetes trafik precis hela tiden, som jag satt med killen och hans super trevliga fru. Ja han var ju också supertrevlig.

Han  var ifrån Stockholms-trakten, och var oerhört lättsnackad... Jag drog sedan iväg hemåt efter några timmars tid, en annan väg än den jag kom på. Alltid kul med att variera sig, när man kör omkring. Anledningen denna gång var att jag ville köra hem via det s.k. ”skitsjukhuset”, inget illa ment alls, men det är det sjukhuset som många av mina kompisar bland Er läsare, donerade pengar till, för att bygga toaletter för runt 5 år sedan...  Forts. nästa kapitel...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland



Chaiyaphum MMMCXI, Thailand

16 januari 2017

89,6 kilo – 88,6 kilo (17 km) 1 timme 3 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,982 (uppåt)



Bättre att höra förbannelser,

än att bli ömkad!!

Som jag nämnde i föra kapitlet, så var vi hembjudna till Dan amrisen på mat och förfriskningar, mycket trevligt, och snällt gjort av honom. Han jobbade precis hela dagen för att göra i ordning allting åt oss, så det var ju nästan ett jätte-arbete för honom. Men som tur var så hade han ju Amphorn frun, som kunde agera springpojke för honom...

Vi, var alltså Håkan med fru, jag och Yongan, samt Håkans son med fästmö som var inbjudna, till ungarna hade Håkan gjort Lasagne där hemma, dom var inte medbjudna... Ja Håkans son bor ju i Sverige, och var här just nu på besök...Så vi var 8 st vuxna runt bordet.

Vi fick avsmaka hans olika ost-sorter som han  gjort själv, han älskar att göra ost numera, och lär sig via youtube-videos, vilket verkar vara ett kanonbra sätt.. Han hade olika kex, och så fick vi avsmaka typ 4 st olika ostar som han gjort då. PLUS att han också hade köpt in den där ur-goa Brie-osten, den är ju bara bäst. Men Dans ostar var inte alls dåliga, bara rent smaklösa, om jag skall vara ärlig.

Vi drack det fabulöst goa (inte) rödvinet under hela måltiden som hette Mont Clair, jag var tvungen att ta ett extra glas rödvin för att döda smaken av det första glaset, så illa smakade det. Men maten var suveränt god, Vi fick då revben i någon marinad, som jag inte kände till, älskar för övrigt honungs-marinad i vanliga fall..

Vi fick också gröna ärtor med majs, bara fruktansvärt gott var det, riktigt jäkla svingott faktiskt, och till det hela så serverades vi Hasselbacks-potatis, som Dan hade adopterat ifrån mig och Sverige. Dock så ville han inte alls att jag skulle säga hur man gjorde dessa, utan han ville nog amerikanisera hela maträtten, han brukar ju göra det..



Så Hasselbacken saknade smör, han missade att skala potatisen, och det var helt saltlöst. Men varför klaga, det verkar ju som om potatis har den egenheten, att man tydligen kan misshandla den hur som helst, och ändå blir den god att äta. Men ärligt talat, jag själv finner oskalad potatis skitäckligt...

Vi åt oss mätta, och det var GOTT allting, ta inte miste på den biten, han är duktig denna amris att laga mat, men kanske karl-fan skulle ta goda råd ifrån andra stundtals... Men det finns många av den sorten här i Thailand... Avslutningsvis, så serverade dom en jättegod cheese-cake, som dom gjort själva också, och den var riktigt kanon-GOD...

Jag var proppmätt och 2 glas rödvin fick mig att ligga och vrida mig i sängen den natten runt 2.000 gånger, fan att jag inte kan dricka alkohol längre... men jag får la vara glad för de tidigare 57 åren, som jag kunnat dricka rektigt bra, och sova nästan lika bra.. Men sånt är livet tydligen.

Vi rumlade hemåt efter runt 2 timmar hela högen, och kvällen var riktigt lyckad och jätte-trevlig, och Dan skall ha tack för en kanon-insats för oss andra.

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMCX (3.110), Thailand

15 januari 2017

89,9 kilo – 89,5 kilo (17 km) 1 timme 22 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,969 (nedåt)



När magen är tom,

så är hjärnan detsamma...

Söndag idag, och det är med stor glädje som jag sitter här vid datorn och skriver detta. Det var meningen och bestämt att York med fru, Håkan med fru, och jag med Yongyut, plus en jäkla massa annat löst folk som de gamla här på gatan, plus Yongans morsa o.s.v. skulle åka i 3 bilar ned till Håkans fru´s broders tempel 6 mil härifrån.

Detta för att högtidlighålla nån buddistisk smörja... Hur Håkans fru lyckas med detta att locka alla dessa kärringar och framför allt min fru, till att åka dit ner till detta tempel, och t.om. städa templet för de lata munkisarna, är mig en gåta. Den damen måste vara en riktigt duktiga ”säljare”....

Så då ”åkte” alla vi 3 äkta män med i rappet, och våra fruar ville så gärna att vi följde med dit ned.. Jag brukar normalt sett få frisedel från dessa spektakel, men de gånger som Yongan ”ber” mig att följa med, så gör jag ju det så klart. Vill ju inte göra henne besviken hela tiden.

Men så igår kväll vid 23,tiden,  efter Dans tillställning, ja OK skall berätta om den saken också lite senare, lugna Er nu för sattan.... Så ringde Cat, Yorks fru, och berättade att deras hund hade fått sitt opererade sår på kroppen öppet igen, efter för vild lek där hemma. Och då kunde de inte lämna vovven ensam hemma. Detta var förstås York som hade gett dessa direktiv fattade jag, han ville väl inte följa med.



Skit samma tyckte jag och Yongyut, vi hade ändå fullt med folk som skulle med. Men så i morse vid 06.00 ungefär, så ringde hon igen, och frågade om inte hon kunde få plats i vår bil? Jag satt i mitt rum redan och jobbade lite innan vi skulle iväg, och då droppade Yongyut jackpotten rakt över mig, hon frågade mig;

”Teerak, you can stay, you dont want to go”?  Oh why, skrek jag till I stor sorg? Och så förklarade hon för mig att det var bättre om jag stannade hemma istället... OK frågade hon sedan? Ja OK svarade jag, mycket ledsen men för Er skull, så stannar jag hemma och gråter under dagens lopp...

Så nu var jag spel-klar och hel-lycklig, ärligt talat, så finner jag slikt trams vara så jäkla trist och tråkigt, och oerhört irriterande, att se alla dessa präster, Imamer och munkar flamsa omkring, inte göra ett skit, och bara leva på folks gåvor, och speciellt luse-fattiga människors gåvor..

Så nu alldeles nyss vinkade jag av dom, Håkan körde en bil, och han undrade nog vad som hänt när vi snabbt och elegant gick ifrån 3 gubbar, som skulle resa ned till att bara han själv, hahahaha!! Hav en god dag Håkan, du förtjänar att få göra dina lärospån vad det gäller Buddah och alla dessa ceremonier, precis som alla vi andra fått göra tidigare...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMCIX, Thailand

14 januari 2017

90,9 kilo – 90,3 kilo (20 km) 1 timme 15 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,973 (uppåt)



Ett tomt fat skramlar mest!!

Ja detta med Namkaeng och hennes mamma, jag har ju skrivit om det tidigare, typ flera gång dessutom. Dessa thaikvinnor och thaimän, dom tror faktiskt på riktigt allvar att dom "tar hand om" sina barn. Ja som vi falanger ser det, vi som är riktigt vana vid hur ett omhändertagande av barn ser ut, finner ju hela dras livsstil här vara löjeväckande vad det gäller att "ta hand om" barn!!.

Mammor och pappor i mängd här i Isaan, de åker iväg och jobbar någonstans, där dom kan tjäna bättre än hemma i Isaan-byn eller Isaan-staden. Det handlar om en stor variation av jobb. Många åker till Korea, till Taiwan eller till Japan, och får riktiga slavarbeten där, med riktiga skitlöner.

Men som ändå i jämförelse med Thailands löner, är riktigt bra betalt tycker dom. Visst dom jobbar dygnet runt för dessa slantar, så om man jämför timpengen mellan Thailand och Korea, så undrar jag om inte det skiljer väldigt lite på lönerna egentligen. Väldigt många av dom åker till Bangkok, och hittar en försörjning där, och många åker till Pattaya och eller Phuket, och sådana ställen, och jobbar falang där...

Men det som är konstigt i kråksången, är att dessa mammor och pappor kan vara borta i månader innan de ser sitt (sina) barn, visserligen skickar de hem småslantar till mat och blöjor, men i det stora hela, så är det i första hand farmor eller mormor som tar hand om barnet i hembyn.

Många exempel som jag känner till, där jag VET att mamma pappa har ett stabilt bra liv med arbete och ett hem nere i Bangkok, men de orkar fan inte ta hand om sitt barn, utan barnet får stanna i byn, och ges inte ens chansen till riktig skolgång. Så man kan säga med fast övertygelse att rekryteringen av ris, och sockerrörs, och väg-arbetare är säkrad för generationer framåt.

Men en sak har dom alla gemensamt i denna situation, och det är att dom själva tycker att dom ”tar hand om" sina barn, och detta beror på att dom skickar hem skitpengar för maten... Försörjningen i stort får de hemmavarande familje-medlemmarna sköta om.



De kommer oftast på besök till byn där deras barn finns, kanske 1-2 gånger om året, visst det finns massor av exempel, där mamma pappa jobbar bara 6-7 kilometer ifrån hembyn, men skapar sig ändå ett liv barnen förutan, orkar helt enkelt inte ta sitt ansvar för barnen, utan skyfflar över detta till sina egna föräldrar.

Namkaengs mamma kom hem här i fredags, tillbringade den natten nere i byn med Namkaeng, vilket ju var bra. Dagen efter på lördag, så stack Yongan och mamman (hennes syster) upp till Nong Bua Daeng, för att pilla med sakerna där uppe, med pappans död ni vet.

Istället för att ta med Namkaeng dit upp, kanske be om att få skol-ledigt 1-2 dagar, och kunna vara med Namkaeng, så stack hon utan Namkaeng med Yongan dit upp.... Tösen fick stanna med mig här hemma. De kom tillbaka igår kväll (onsdag). Alaam kom hit, träffade sin dotter lite grand under tiden hon tvättade en tvättmaskin.

Sedan kom Pots hennes fästman, och körde henne till sitt hus som hon ju betalar av som ni ju vet. De två tillbringade natten ihop, inte Namkaeng och hon, utan hon valde fästmannen istället... Och idag torsdag kväll så åkte Namkaeng och Yongyut iväg just nu klockan 19.00, för att vara med Alaam fram till bussen går nu ikväll tillbaka ned till Bangkok, eller vart hon nu skall.

DETTA är att ta hand om sitt barn för en thailändare. Visst alla är inte likadana, men det är undantag de som är mer lika oss västerlänningar i allt detta. Jag tycker så synd om barnen här, där uppfostran skötes av en slö, slapp, orkeslös, och ointresserad mormor/farmor, som inte kan konfrontera ungarna och uppfostra dom ordentligt...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMCVIII, Thailand

13 januari 2017

90,0 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,966 (uppåt)



Spegeln kan vara den störste bedragaren!

Namkaeng åkte ju ned till byn med sin mamma Alaam för en natt, vilket jag nämnde härom dagen. De skulle barbequa och festa till det lite grand ihop med familjen. Även på detta fick jag lite foto via Facebook ifrån dom. Ja ni ser mängden av mat som lades upp, inte på bordet men väl nere på marken.



De hade kul och var nöjda, ty jag misstänker att kanske för både Yongyut som för Namkaeng, så kanske det är lite ansträngande att sitta och hänga över ett bord och sitta på en stol. När det är så enkelt att bara dråsa ned på golvet. Ja vad är rätt och vad är fel, kan  ju inte svara på det ur ett allmänt perspektiv.

Men jag misstänker att om man är född till att sitta på golvet, så kan det nog vara svårt att ändra sina vanor, se bara på oss själva när vi nu i vissa sammanhang tvingas ned bland hundarna på golvet, och skall sitta där, fasen va jobbigt det är... Så det är säkert lika jobbigt för dessa människor ifrån U-länderna, att ta sig upp ifrån golvet....

Men jösses vilken ”mat-kultur” dom har här i landet. Precis allting handlar om mat. Allt snack handlar om mat. Alla marknader handlar till 80% av mat. Alla matstånd utefter vägarna, precis över hela Thailand är enormt. Som jag skrivit tidigare, säkert 50% av thaiarna arbetar med mat, och säljer mat till de andra 50%.

Går man på fest, så är maten i högsätet, och snacket flyter fin fint... ja ända tills man ätit färdigt, eller maten tagit slut.. Då reser man sig upp och går hem, festen är slut. Helt jäkla abrupt bara... En ”Som Tam” (thai-sallad) kan ätas flera gånger dagligen, den kan pratas om i evigheter, och de vänder och vrir på allting som handlar om mat. Salt tillräckligt? Luktar det tillräckligt äckligt?

Man ser deras matbord som ser ut som någonting ur Salomo´s drömvärld och Babylons hängande trädgårdar. Dessa fattiga människor lägger sina sista stålar på att äta sig till ännu mer fattigdom, dom kan aldrig klamra sig upp, och ut ur fattigdomen, maten står i vägen.

Och anledningen stavas helt enkelt ”över-ätande”... En thai äter ju sina 3 middagar, och vi snackar inte om att sitta och äta lite småsaker. Utan det skall vara full spisning. Ja i mina ögon sedan jag flyttade hit ner, så står det kristallklart klart för mig, att fattiga kommer alltid vara fattiga. Spara och disponera sina pengar finns helt enkelt inte!!



Så med detta sagt, och avsluta med lite positiva tongångar. Så, kan man acceptera sin livs-situation, och har man inga ambitioner, och ingen dröm och mål i livet, så naturligtvis lever man för dagen. Buddismen pekar ju också på den saken. ”Varför spara, man vet inget om morgondagen”....  

Folk i gemen här, har tolkat detta som att de lika gärna kommer att vara döda imorgon, och det är fullständigt meningslöst att vara aktsam om tillgångar. Har man pengar, så blir det per automatik fest på gatan... Säljer man ett hus eller tomt-mark, fest på gatan. Och festen skall visa vilken ställning man har i byn.

Herr och fru ”Gyllenkrook” i byn, har ju en överdådig fest i 4 dagar belöpande sig på flera hundra tusen baht, medans kanske herr och fru by-Berg, har en mer lagom fest belöpande sig på 60.000 baht. Men båda festerna är fullständigt förödande för deras ekonomi, och tack vare att de bränner alla broar innan de ens har hunnit bygga dom, så kommer de fattiga i Thailand aldrig i helvete kunna klamra sig upp, och bli ens en medelklass...

Då kanske ni säger, ja men alla dessa kuvert som fest-gästerna tar med sig... Javisst en del fester kan gå ihop sig om det nu handlar om de mer seriösa festerna typ bröllop, förlovning, skilsmässa, bli munk för en veka och dylikt, men alla de andra party som går av stapeln i byarna, där bjuder man för att stadfästa sin position i byn och visa vilken hejare man är som har råd med denna fest.

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMCVII, Thailand

12 januari 2017

89,4 kilo – 88,5 kilo (26 km) 1 timme 54 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,935 (uppåt)



Undvikandet av att äta thai-mat,

står i direkt samband med fortsatt överlevnad!!

Vinden har vänt – Ja detta är ett rent understatement. Vinden vände faktiskt förra veckan. Då när beskedet om att Ingemar skulle åka tillbaka hem tillfälligt för att operera nån krämpa han har i sin kropp. Det var ju detsamma förra året när han kom hit ifrån Sverige för sina årliga 5 månader. Vinden vände.

Och det blåser ALLTID till hans förmån, så länge han är här. Han står tydligtvis i förbund både med djävulen som väderguden... I alla fall vi får önska honom lycka till hemma i Sverige, och hoppas han kan komma tillbaka som planerat nån gång i slutet februari eller början mars månad...

Det kanske är svårt att tro detta om Thailand, men kylan är tillbaka igen sedan 3 dagar tillbaka. Innan dess, så gav ju sig vintern här, och värmen slog ned som en atombomb igen, och eftersvettningen efter cykelturerna var 45 minuter långa. Bra så länge man cyklade men alldeles för varmt annars.

Nu plötsligt, igen då, så vaknar man på morgonen med kalla golv och kall luft. Jag vägrar ju att använda strumpor och långbyxor, så det blir till att kämpa på, och gå sig varm på morgonen, hahaha!! Dock så kommer temperaturen upp till runt 23 grader på dagen, och det är precis på gränsen till frost för oss som bor här... Men det sker inte förrän framåt lunchtid, skall ni veta...



Nu har Yongan kommit tillbaka ifrån nästet där uppe i Nong Bua Daeng. Hon var där med mamma Paengtha, och sin syster Alaam. Den äldsta systern Banloo var upptagen med jobbet på farmen, och brodern kunde inte få ledigt ifrån sitt jobb nere i Bangkok. De skulle ju ”fira” pappans död 1 år tillbaka (5 januari 2016), ja fira är väl fel ord, högtidlighålla kanske är ett bättre val.....



Jag fick via Facebook ett par foton ifrån dessa systrar, och det är ju gott att se hur lyckliga dom är där uppe i djungeln där dom ju växte upp.. klättrar i träd o.s.v. Fotot med bönehuset/andehuset eller vad man nu skall kalla det, är ju där som pappan ”förvaras”, eller rättare sagt resterna av vad som är kvar av honom, han brändes ju som alla Buddister gör..



Nu är Yongan tillbaka efter 3 dagar och 2 nätter där uppe. Och jag kan falla tillbaka in i mitt slöa slappa liv igen... Yongan berättade att de tänkte inte bara reparera taket nu tydligen, utan ännu mer saker skall fixas till på detta gamla skithus, som ju inte är ett hus, utan mer en bambu-hydda ju...

Hon har redan fått in stålar av brodern samt Alaam 6.000 baht vardera, så Yongan sköter detta jättebra med att inte bara låta falangen betala allting. OK visst när jag tankar, att jag får nog betala lite mer än alla andra, det är ju bara på det sättet här i Thailand, men så länge Yongan sköter detta så bra, så skit samma. Vi blir ju inte utblottade för det..

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMCVI, Thailand

11 januari 2017

88,9 kilo – 88,9 kilo (24 km) 1 timme 27 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,922 (nedåt)



Einstein hade fel, tidsresor är möjliga!

Lämna Kabul som 25;åring,

Och anlända Sverige som 14:åring!!

Fick av en ren tillfällighet kontakt med en gammal bekant ifrån tidigt 80;tal. Det visade sig att han bodde kvar, uppe där jag köpte mitt första och enda radhus 1975, samma år som min dotter föddes för övrigt. Jag sålde sedan detta radhus 1977, efter den lyckliga skilsmässan ifrån min dåvarande fru.

Jag köpte radhuset för 225.000 kronor, och vi sålde det sedan för 295.000 kronor, och jag kunde vandra iväg när allt var betalt 1,5 år senare med 30.000 kronor i fickan. Man tyckte ju då att detta var fantastiskt på den tiden. Den summan motsvarade då 6 månadslöner för övrigt!

Åren gick, och just nu idag 40 år senare, så såg jag inne på ”www.Mer-info.se” att radhusen på Krokdalsvägen i Bollebygd, numera ligger i pris/värde på cirka 2,4 miljoner kronor. Ja jäklar, nästan 2,5 miljoner kronor. Snacka om att det gamla talesättet fortfarande gäller. Alltså; ”köp hus i unga år, sitt på det, och sälj det lagom till pensionen,. och lev som en kung resten av tiden”..

Nu hade jag ju en jäkla stor tur som kom ifrån den frun jag hade, och om det var värt 50% av 2,4 miljoner kronor får de lärde tvista om, men nog känns det så för min del. Synd bara att man inte hittade ”rätt” då på 1970;talet, som man nu gjort istället .. Secken ålderdom ekonomiskt man hade framför sig. Men jag vill inte klaga, jag lever ett bra liv, har en go familj, har stålar, och kan egentligen inte begära mer tycker jag..

Som sagt, tiden rullar på och livet rullar på, här hos mig. Jag känner att jag faktiskt har bra ”kläm” på livet även nu sedan man blivit äldre, och gått i pension. Det gäller tror jag att man har ”huvudet” och tankarna med sig, och har rätsida på det liv man lever, och att man verkligen står för det, och gillar hur man lever.

Inte en chans att man i denna åldern kan ”inbilla” sig att man trivs, det finns bara inte på kartan. Verkligheten i ens liv är så närgången, så man kan helt enkelt inte lura sig själv. Jag tror att man per automatik gör de rätta valen i livet numera, och detta mestadels beroende på att det bara känns löjligt att försöka vara någon, eller något som man inte är i verkliga livet.




Visst möter jag personer i min ålder, som tydligtvis fortfarande lever ett ”drömliv” fullt av inbillning, men jag antar att detta sätt att vara på, och leva som, har en naturligt lång ”bromssträcka”, innan man lugnar ned sig, och inser hur fjantigt det är att strutta omkring som äldre, och porträttera en personlighet, som man inte är.

De saker jag saknar i mitt liv, men som jag tydligtvis kan vara utan numera, är då de saker som kryddade mitt liv hemma i Sverige, och det var ju fotbollen och spelandet på hästar. Jag fann det vara adrenalin-fyllande och inspirerande, och det gav en oerhört stor umgänges-krets.

Numera så har jag istället en familj som jag storgillar, ett hem som jag är stolt över, och en bekantskaps-krets som är kanske inte lika stor som tidigare, men väl så kvalitativt bra och kryddad, som tidigare. Umgänge finns på daglig basis med dessa, och det fungerar charmant.

Jag har dessutom numera lärt mig att äta vettig falang-mat, och slipper skräpmaten som finns här. Jag anser inte chilli-kryddad mat vara speciellt upphetsande, utan mer ganska äckligt. Och dessutom de lukter som finns i de thailändska ”köken”, är oerhört aptit-dämpande och deprimerande. Så ja tack till falang-mat och nä tack till thaimaten.

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMCV, Thailand

10 januari 2018

89,5 kilo - 89,2 kilo (  4 km promenad)  0 timme 45 minuter

                 88,4 kilo (26 km cykling)       1 timma 32 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen...

ATM-kurs; 3,923 (uppåt)



Den fattige arbetar i sin anletes svett,

allt medans den rike sitter och snickrar

 på ordstäv och visor!

Idag så kom jag i kontakt indirekt med en pedofil, en norrman, som tagit sig hit till Chaiyaphum, och som bor här med sin thaifru och hennes barn, tydligen sedan 6-7 år tillbaka. Aldrig sett karl-fan förut, eller kanske bara missat honom? Det började med att jag på facebook såg att en kille som heter Stig Kvale hade skrivit på sin sida, att han blivit överfallen utanför Bens Bar här i Chaiyaphum.

Dessutom så hörde jag när jag idag var på Bens Bar och käkade spagetti, att Ben själv var i luven på den äckliga typen. Ben gav fan i allting, och slängde ut typen. Tydligen hade de en historia där Ben avslöjat honom helt öppet, och det gjorde den äckliga typen skogstokig.

Dom hotar varandra tydligen, och jag tycker det är bra, häng ut dessa typer allt vad vi orkar. Jag tillhör dock inte de som är speciellt mycket för att ta lagen i egna händer, som tydligen hade skett igår kväll utanför Bens Bar. Ett par engelsmän hade fått tag i svinet, och sparkat skiten ur honom.

Jag läste sedan i morse på hans Facebook-sida, att pedofilen inga pengar hade, och ville låna av sina norska vänner, så han kunde röntga sig. Ingen av alla dessa norrmän som jönsar och är vänner med detta svin, vet ju vem han är. Jag har runt 1.950 vänner på facebook, och jag delade internet-adressen till informationen om denne kille, så alla skulle veta vem han var.

Jag satt alldeles nu och kollade på ett TV-reportage från norsk TV, som varit här i Chaiyaphum och intervjuat pedofilen. Han berättade då där att han ÄVEN har HIV. Så han ger sig på barn och förstör deras liv mentalt, och sedan ger han dom HIV på köpet, och förstör deras liv även kroppsligen. Här kommer länken, så kan ni själva höra vad som sägs:

http://www.tv2.no/a/9095843/

Han heter alltså Stig Kvale, och jag har ävenledes skrivit ut till alla mina vänner här, ett email och namngett mannen, foton på honom finns på hans hemsida på facebook, och länken dit är, där kan ni se hur han ser ut fanskapet;

https://www.facebook.com/stig.kvale

Någon som tycker att killen inte skall hängas ut på detta sättet? Ja då kan ni vända blad och dra dit pepparn växer. Mannen är dömd 11 gånger i Norge för pedofili (heter det så?). Och han har rymt ifrån Norge. Dessa svin åker till bl.a. SydostAsien, och missbrukar fattiga människor och barn, för att tillfredställa sina äckliga sjuka lustar.

Dessa människor är ju riktiga missfoster, och förtjänar nog att låsas in för gott, utan någon som helst nåd. Dom är beredda att våldta och ge andra sin sjukdom HIV/AIDS, bara för att få sig en utlösning.. Inga samvets-betänkligheter där inte.. Tyvärr, så är dessa länder här borta ungefär lika sjuka som dessa pedofiler, så dom går bra hand i hand verkar det som.

TV-reportaget talade om att dom försökt att få prata med polisen, men dom ville inte uttala sig, om inte norrmännen betalade för sig... Och det samma, exakt detsamma, gäller alla de människor som redan reagerat här borta i Chaiyaphum, och försökt att anmäla svinet för polisen.



Polisen här, de orkar inte ens ta emot en anmälan eller rapport, om dom inte får pengar att stoppa i egen ficka... Jag vet inte vad man skall göra. Men en sak är nog ganska säker (tror jag) och det är att om man skall få polisen här att göra någonting, så måste man lysa rejält med offentlighetens ”lampa” på dom.

Ty då vågar dom inte neka... I värsta fall, så får man kontakta militären, om det kommer till kritan, och myndigheterna själva får ta en officiell kontakt, så brukar det inte ta många sekunder, innan det händer något positivt. Då vågar man helt enkelt inte köra sitt korruptions-skit...

Kan nu avslutningsvis berätta att jag just idag (måndag 8 januari), har skrivit till norska ambassaden och upplyst dom om denna sak. Dock så misstänker jag att dom redan vet, men inte vill göra något. Jag bad dom att ta tag i detta, och få bort mannen ifrån gatorna, och plocka hem svinet till Norge igen, varifrån han ju rymt.

OM dom inte gör detta, så lovade jag att gå ut helt öppet på sociala medier, och berätta hur flata Norge och ambassaden är emot pedofilerna, som dom exporterar till utlandet. Dom t.om. bjöd mannen på ett nytt pass, så han kunde rymma, secka stolpskott dessa människor är...

Jag lovar att rapportera läget om det händer något mer. Jag har via Ben bar-ägaren nu fått reda på exakt var pedofilen bor här i Chaiyaphum, och detta har gått ut offentligt, så alla kan hålla koll på fanskapet tills polisen tar honom.. OM dom nu ens gör det utan att få betalt vill säga!! Thailand i ett nötskal..

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMCIV, Thailand

9 januari 2018

90,2 kilo – 89,8 kilo (26 km) 1 timme 37 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,927 (nedåt)



(Angående dödfödda projekt)

”Du är säker på,

 att du inte bara piskar en död häst”?

Jag och Yongan åkte in till Chaiyaphum ”city” idag. Naturligtvis på motorbiken. När vi kom fram till statyn av ”papa Lae”, så ringde Yongans telefon, och det var NongNing, Håkans fru (grannen ni vet). Hon berättade för Yongyut att vi hade besök av en orm igen.

Ja det har ju tyvärr varit beklämmande tyst sedan vi såg ”vår” orm senast. Alltså den rått-orm som heter ”Ngoo Sing”. Jag och Håkan har ju adopterat denna orm, och gillade när den kom på besök på våra tomter, detta trots skrik och gap ifrån thaiarna runt omkring oss. Dessa ville ju choppa av huvudet, och döda ormen, men det förbjöd vi å det skarpaste.



Tyvärr för drygt 5 veckor sedan, så låg där en präktigt stor Ngoo Sing överkörd till oigenkännlighet, där vid infarten till vår gata... Fasen tyckte vi, nu har vi ingen mer orm...... Och inte en endaste orm har vi haft förutom den ljusa ormen ni såg fotot av härom dagen. Alltså den sort som heter Striped Kukri på engelska. Också den ganska ofarlig...

Så nu så blev vi glada igen. Denna orm som nu kom är antagligen en nykomling, kanske detta var det endaste besök den gladde oss med, eller så vill den stanna här hos oss... I alla fall, jag riktigt älskar djurlivet som finns här. Thai gör sitt bästa för att utrota precis allting, förutom de jäkla hundarna och de satans katterna, vilka frodas här, och avlar sig i en fantastisk speed. Så med detta sagt. Nu ser vi fram emot nästa orm-besök....


Så lördag idag, och vi drog upp till kliniken i Khorat för att inhandla Lixiana på det där stället som läkaren på Bangkok Hospitalet rekommenderade oss. Allting gick bra med körningen upp till Khorat, och sedan inne i  staden Khorat, så började fippleriet med GPS;en i mobilen hos Yongyut.

Denna GPS tog oss ut ur Khorat igen, och jag körde säkert några mil på ytterligt små cementvägar, där man knappt kunde mötas två bilar. Efter ett tag, ett långt tag, så bad jag Yongan att hålla upp GPS;en så jag kunde se när jag körde, det funkade helt enkelt inte med hennes anvisningar.

Ja att ge anvisningar är en svår konst för vissa, och det gäller i högsta grad även oss västerlänningar. Vissa människor har bara så jäkla svårt att informera och ge instruktioner, så det är rent beklämmande. Men nu körde jag efter GPS, och inget snack, bara att följa pilen, och den blå utstakade vägen.



Vi kom fram ganska snart, och in på kliniken. Där satt redan 2 stycken falanger, varav en tystlåten amris, och en ännu mer tystlåtnare australiensare. Jag fick liv i dom, och deras fruar tyckte det vara kanonkul med lite tjöt och skratt. Precis nu då när det ”lossnade”, så åkte jag in till doktorn, faktiskt före dessa 2 gentlemen som kommit dit innan mig.

In till läkaren, en yngling tror jag i runt 30;års åldern, kanon-engelska pratade han, och det var NOLL och inget problem alls att prata med honom. Jag förklarade situationen, och frågade om jag fick handla medicinen utan honom. Javisst sade han, ty jag hade ju lämnat honom brevet ifrån läkaren på Bangkok Hospitalet.

Jag berättade att medicinen kostade 170 baht per styck där på sjukhuset, och frågade honom hur mycket han ”måste” debitera mig? Ja sade han, jag måste ta 125 baht för denna medicin. Jag kände mig supernöjd trots allt, det var ju faktiskt 45 baht lägre pris per tablett för min del.

Och effekten blir ju då i klartext ekonomiskt, att jag kommer ner billigare i jämförelse månadsvis (30 dagar);  1.350 baht och på årsbasis så tjänar jag;  16.200 baht i jämförelse.. Jag kan också då säga att inköp i Sverige helt enkelt är låst för min del. Även online så kräver dom recept för denna medicinen tyvärr. Så jag får leva med detta pris än så länge av 125 baht per styck.

Men men men, visst kommer jag att försöka att hålla ögonen öppna för andra möjligheter... Man får aldrig ge sig. Och till slut om 20 år, tror jag det är, när jag är runt 86 år gammal, så släpper dom patentet, och denna medicin kommer att kosta kanske 5 baht istället för 125 baht... Eller vad tror vi om detta? Hahahaha!!

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMCIII, Thailand

8 januari 2018

89,6 kilo – 89,3 kilo (18 km) 1 timme 5 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,948 (uppåt)



Det är liten skillnad mellan ambition

 och inbillning!!

Jag fick detta fotot ifrån Canada, ifrån min vän Rick, där sedan långa tider tillbaka. Och när man verkligen ”tittar”  på fotot, så kanske man med lite inlevelse fattar innebörden i fotot. Visst fan är det skrämmande, och detta med att ha sin telefon närmast ”hjärtat” har ju funnits allt sedan telefonen ”krympte” ned till den storlek den har nu, kanske 20;talet år minst...

Över min horisont i alla fall, så var det först ungdomarna, dessa som INTE tjänar egna stålar att slösa på detta, som började med "glanandet" på sin telefon. Att i tid och otid på alla möjliga platser hålla på med sin jäkla telefon. Vi vuxna idioter, hade inte ens kraft och mod att riktigt sätta stopp för det ens på skol-lektionerna ju..

Men sedan spred sig eländet, och idag ser man alla generationer sitta, stå, gå, och springa med sina fjant-telefoner. Fan de kan inte ens motionera, utan att ha med sig telefonen, och för att motivera galenskapen att ha med sig denna skit, istället för att få en avstressande stund med gång eller löpning. Ja då uppfann man "Spotify", och kan lyssna via hörlurarna på musik. Kan också nämna att mannen ni ser inringad, troligen har att emotse ett åtal, för att olagligen försöka titta på den "riktiga" världen omkring sig...

Ja det är inte längre infödingarna i U-länderna som är helt inne på musik i alla de former på alla de tidpunkter, utan även västländerna (I-länderna), är numera som infödingar, enda skillnaden är väl mer att infödingarnas trummor är motsvarigheten till våra mobiltelefoner. Grattis alla fjantar på fotot, och grattis till alla som håller på med sin facebook, och sådant mesigt ”ute på stan”!!!

Ja detta ovan ordspråk, eller skall man kalla det ”talesätt”, alltså att ambition och inbillning kanske inte skiljer sig så himla mycket åt. Låt mig skriva om det lite grand. Ja det räcker ju att gå till umgängeskretsen bara. Killen pratar nere på Bens bar, och berättar att han arbetar åt den amerikanska regeringen här borta i Sydost-asien, menandes då att han gärna skulle VILJA arbeta åt den amerikanska regeringen här borta i Sydost-asien.



Samma kille pratar också nere på Bens Bar om att han skrivit en hitlåt åt Sammy Davis Jr. Alltså samma Davis Jr. Som gjorde sin egna sista hit-låt offentligt redan 1969. Denne amerikan som alltså inbillar sig detta, var alltså bara 8 år vid året 1969. Så här ser man klart och tydligen vad som menas med detta talesätt.

Folk har drömmar och en del ambitioner att göra saker och ting i livet, men utav bara den orsaken att dom inte klarar det talang-mässigt, så inbillar man sig dessa saker istället. Jag ser detta fenomen precis hela tiden, och jag måste säga att jag ALDRIG i mitt liv tidigare sett fler exempel på just detta, än just här där jag bor i Thailand... Kanske dessa människor vågar uttrycka sig mer här långt hemifrån...

[center][b]Lycka är en känsla, icke en pryl,
glöm aldrig det![/b][/center]

Ja detta talesätt kanske vi inte sett i klartext förut, men vi alla kan förstås förstå och hålla med i vad som skrives eller hur? Ja trots att alla fattar och förstår, så glömmer vi det precis hela tiden i vår tid. Vår övertro på att alla dessa ”prylar” skall ge lycka är ju ett så bedrägligt beteende, så egentligen är det väl bara barn som kan inbilla sig detta till 100%, trodde jag!!!

Nä då, hela vår västkultur, och även extremt ofta det jag ser här borta i Asien, tyder på att prylarna mer och mer ersätter, och sätter likhetstecken med känslan och ”lycka”... Men slut med pekfingrarna för denna dag, upp till var och en att ”gräva sin egna grav”, medvetet eller omedvetet...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMCII, Thailand

7 januari 2018

88,7 kilo – 89,3 kilo (33 km) 1 timme 58 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,943 (nedåt)



Ett amerikanskt gammalt talesätt;

En son är din son tills han tar sig en fru,

Men en dotter är din dotter från då till nu!!

(A son is your son till he takes him a wife,

A daughter is your daughter for the rest of your life!!)

Jag vet ju att man ”skall” inte klaga, ty då kan man lika gärna åka hem igen.. detta säges ju utav alla thailands-romantiker. Men låt mig fråga lite, och undra över verksamheten med vår ambassad i Bangkok? OK, jag fattar att dom säkert i grunden gör ett bra jobb, vågar inte tvivla på den saken.

Men jag undrar om man inte kunde klämma ur denna gäng som arbetar där, och tjänar ifrån våra skattepengar, ännu lite mer ansträngning. Man har ju både hört och sett hur dessa avdankade och misslyckade politiker tvingas avgå hemma, och som plåster på såren för att undvika stämningar o.s.v.

Då erbjuds dom en post som konsul, och t.om. ambassadörer. Alltså i klartext, en misslyckad individ får som plåster på såren över sitt bedrövliga arbete, hemma inom de subventionerade politiska partierna, en post som ambassadör. Dessa ”fynd” skall sedan representera oss svenskar, och sätta sin stämpel i det nya landet, över Sveriges anseende.

Ja i mina ögon, så hade nog ett avskedande på grått papper varit vida mer effektivt och hedervärt, i alla fall sett ur landet Sveriges ögon sett...Och i förlängningen då utav att få en ambassadör som sparkats bort ifrån politiken hemma, ned till en stor ambassad, ja risken är ju graverande stor, att denne kille sätter sin prägel på personalen också.

En värdelös individ som chef ger allt som oftast värdelösa anställda, inget tvivel om detta... Nu skall det klarläggas direkt, det jag skriver ovan har inget som helst med mina kunskaper att göra om Bangkoks Ambassad, Jag vet inte om det gäller vår ambassad eller inte, detta vet endast de som arbetar där, inte jag. Så misstolka sjuttan inte nu det jag skrivit.

Så med allt detta sagt rent allmänt, om det ruttna politiska spelet, som leker med allmänheten i Sverige, så fann jag följande, och DETTA  gäller Bangkoks svenska  ambassad då. Jag sökte på ”öppettider”, och fann den informativa hemsidan de hade, där dom berättade om helgdagarna 2014...  Ja tjugohundra jäkla fjorton....

Ja de slöfockarna orkar fasen inte ens skriva ut helgdagarna för innevarande år 2017/2018..... Så då undrade jag lite grand, hur fräsch är egentligen informationen om allt det andra som ges till kunderna (svenska medborgarna), kanske rena rama katastrofen.

Där finns en advokatlista, hur många av dessa advokater lever fortfarande efter 3-4 år tro? Hur många har avskedats och uteslutits ur advokat-samfundet, och hur många av dom har supit ned sig rejält... Ja jag börjar faktiskt att tveka om hela hemsidan, då när man inte ens orkar ha en uppdaterad datum-sida på öppet-tiderna...



Så med detta som bakgrund, så kollade jag hur många det är som egentligen jobbar inom dess väggar, och som skall serva oss svenskar.... Ja till min förvåning, så arbetar det på svenska ambassaden i Bangkok hela; 83 st. Jag kan ju inte gärna säga om detta är alldeles för mycket, eller om det är lagom, eller ens för lite.

Men med 83 st, så kan man ju ganska klart fastslå att detta verkligen är en mångmiljon-industri som bedrives där, och kostnaderna för landet Sverige måste ju vara riktigt astronomiska!!!! 83 st med en snittlön på runt; 250.000 kronor på årsbasis, bara den summan blir ju näst intill hela; 21 miljoner enbart i löner.

Sedan tillkommer hemska representations-kostnader, och andra begivenheter, och hyra av kontoren på MÄNGDER av miljoner varje år.... Så man undrar vad fan får vi svenskar ut utav detta paradis nere i Bangkok, Thailand? Ja jag vet inte, kanske skitbra saker..

Men mer undrar man, vad behöver vi ha ut utav ambassaden? Jovisst måste vi ha ut en vettig service i första hand till svenska medborgare, sedan i andra hand service till utlänningar som vill komma till Sverige, och ”take money from Sweden”... Behövs det 83 jäkla personer till detta verkligen??

Ja jag vet inte, men ett stort grattis till oss alla för att vi har denna ambassad. Jag själv sände ett enkelt mail med en simpel fråga den 27 december, till denna dag den 3 januari så har jag inget svar. Jag mailade en påminnelse idag, och frågade om dom gått i ide... Vi får välan se om det kommer svar.

Min fråga? Ja en enkel sådan; ”Mitt pass går ut den 25 juli, när finner ni det lämpligt datum-mässigt att jag kommer till Er och förnyar detsamma”?  Men svaret låter vänta på sig, kanske beroende på helgdagar som dom inte orkar redovisa på sin hemsida.....

Handskak
Ps. Kollade inkorgen på min email nu klockan 17.12. Där låg då ett svar ifrån ambassaden, tack och lov... Allt OK nu då med detta svar...    

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMCI, Thailand

6 januari 2018

89,3 kilo – 88,9 kilo (21 km) 1 timme 21 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,947 (nedåt)



Gud hjälper den fattige,

han beskyddar honom från dyra synder!

Jo jag fortsatte med att googla och kolla det med att handla online, och fann att apoteket.se sålde denna medicin. Jag kollade priset, och ta mig fan, 100 st tabletter kostade hos dom SEK; 2.072:-, detta gör ju i klartext SEK; 20.72 per tablett vilket torde vara runt 81 baht i inköp.

Och det skulle bli en enorm besparing att kunna handla den ifrån Sverige. Problemet bland annat är då att Apoteket.se enbart skickar till en svensk adress. Jag måste dessutom kolla om de ens vill expediera en ”utskriven” svensk.... De kanske bara säger nä tack, vi kan inte hitta ditt personnummer.

Vi får se, jag skall skriva till dom idag och höra vad dom säger... Jag återkommer i ärendet................... Och nu återkommer jag.. Jag fick svar, de kan INTE sända till en utländsk adress, och de kan INTE expediera en utskriven soldat som jag själv. Den enda chansen jag har nu är att kolla om Ingemar kan köpa i sitt namn, och ta med sig till mig.

Risken är ju dock att apotekets läkare kanske kollar upp Ingemar, och ser att han ju köper för egen del sin egna blodförtunnande, Trombyl eller nåt sånt. Ja i så fall blir det säkert tvärstopp.. Jag tror faktiskt jag får lägga den saken åt sidan.. Och söka andra möjligheter. Fasen också denna medicin är verkligen en dyring! Synd att råttgiftet Waran, skall vara sämre än de nyare medicinerna...

Jag menar 5.33 baht per dag eller hela 170 baht per dag för Lixiana...... Ja nu skall vi imorgon (igår) ringa till kliniken i Khorat, och kolla om de vill sälja till mig, om de har medicinen, men det sade ju läkaren i och för sig på Bangkok Hospital till mig att dom hade, och också till vilken kostnad... Hoppas mycket billigare..



Ja för att släppa detta med sjukdomar, snart får det vara bra med den saken. Men nu verkar det sedan en styv vecka tillbaka, som kölden har släppt sitt grepp här om Chaiyaphum. Det var en riktigt kortis till köldknäpp till vinter här för ovanlighetens skull, och nu svettas man som vanligt igen...

Och till detta, så startar det nästa vecka med den årliga 10 dagars-marknaden som täcker hela centrum av Chaiyaphum.. Skall bli kul (1 gång i alla fall), att lufsa stilla och fint bland alla tusentals stånd, och se om man kan hitta nåt att handla... Det enda som jag brukar hitta är läs-glasögon för 100 baht, alltså halva det vanliga priset på andra marknader och Big C.

Jag kan också ibland finna en och annan fräck t-shirt att handla på mig för runt 100 baht, men man får vackert vänta tills slutet på dessa marknads-dagar, då dom börjar bli desperate att sälja, så priserna går i botten.. Men annars handlar det nästan enbart om olika matstånd.

Thailändare och deras marknader är exakt identiska, och dom är barnsligt förtjusta i sina marknader, och springa och besöka dom... Dom äter hysteriskt där, och ler och skrattar precis som om dom upptäckt dessa maträtter för första gången någonsin, fasen dom käkar ju exakt denna mat vareviga dag, utan uppehåll eller utan variation hela sitt liv..


Detta är faktiskt i Bangkok, om nu någon undrar!!

Jag menar säg Som Tam och detta äter dom MINST 1 gång om dagen i hela sitt liv, precis som om vi skulle käka en grönsakssallad varje dag i hela vårt liv, och samtidigt himla med ögonen och tycka att det är fantastiskt gott...

Men det är förunderligt faktiskt, hur man i detta landet faktiskt stänger av precis hela inner-city för all trafik. Och gör hela innerstan till en gående-plats, inga fordon alls, inte ens motorbikes eller cyklar, bara gåendes... men visst är det kul, Man får leta upp lite luriga halv-gömda hörnen på marknaden.

Så hittar man möbelsäljare ifrån Chiang Mai. Man hittar sidenkläder uppe ifrån Chiang Rai, och man hittar blom och växtförsäljare ifrån Phitsanulok.. Ja allting finns om man orkar och vill leta.... Det är en hysterisk röra av precis allting skall ni veta.

Ja se bara på den enorma mängd med "plast-saker" som finns på denna och alla andra marknader. Thailändarna älskar sina plastsaker verkligen..,,,, Men det är ju kanske det som är charmen med denna begivenhet som heter ”marknad”...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMC (3.100), Thailand

5 januari 2018

90,2 kilo – 89,3 kilo (29 km) 1 timme 41 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,968 (uppåt)



Om du vill undvika ålderdomen,

häng dig själv i ungdomen!!!

Idag så är det dagen ”efter” det att vi kom tillbaka till Chaiyaphum, från besöket på Bangkok Hospital i Khorat. I morse så var det första gången som jag tog blodförtunnande på morgonen istället för på kvällen innan läggdags. Och det var andra gången hittills som jag stoppade i mig det nya vid namn; Lixiana 60 mg, som för övrigt skall tas 1 gång om dagen efter frukosten då..

Full av iver, så ville jag ut och cykla förstås, men kände att jag inte mådde 100. Var svag som en gurka. Men jag sade till Håkan att vi cyklar inget idag ihop. Jag vill pröva ensam. Så jag bytte inte ens om, tog dock cykeln och cyklade totalt 4 kilometer in i byn Nong Nasaeng och dess utkanter. Det tog 18 minuter. Jag var ganska svag hela tiden, och kände att huvudet var inlindat i sockervadd eller nåt sånt.

Jag hojjade hem, och satt vid datorn, sedan träffades vi i gubbgänget (Håkan, Ingemar, York och undertecknad) nere på Tesco Lotus för kaffe, men det blev lunchmat istället, alla var hungriga. Jag kände mig själv lite darrig och svag, och hade lite yrsel. Satt och funderade på om det berodde på att jag just ätit lunch, eller om det var biverkningar ifrån denna nya blodförtunnande medicin som ju ersatt Wharfarinet (råttgiftet)...

Åkte sedan hem, och när klockan var runt 16.00, så ställde jag mig upp vid datorn, och tyckte jag mådde prima. Bytte om till cykelbyxor, och tog mig en tur för att känna på läget. Inget negativt hände alls, det kändes så bra det kunde, nästan som vanligt, och jag cyklade runt träsket hela vägen alltså 14 kilometer, och det tog 50 minuter precis.

Så med morgonens strapats, så blev det 18 kilometer och 1 timme och 8 minuters motionerande.. Jag tror dock att det läkaren sade i Khorat, angående hjärtats elektriska signaler som Sinus sänder ut, så är dessa lite i otakt därav hjärtflimret jag har. Jag tror jag hade flimmer tidigare, och det ger mig då svaghetstecken och yrsel.



Jag hoppas att allt är tillbaka till det vanliga nu då, vi får se imorgon den 4:e januari 2018 hur läget är. Jag hoppas också att denna nya medicin Lixiana, skall vara så bra som det sagts. Den stora grejen för mig nu då är ju att hitta denna medicin-sort att köpa billigt här i Chaiyaphum. Att sitta och köra till Khorat varje 3.e månad, är ju tradigt så det förslår....

Dessutom så visade det sig att det vanliga hände med Yongan. Läkaren pratade om denna klinik som skulle kunna sälja billigare till mig denna medicin än de 170 baht som Bangkok Hospital tog. Men Yongan ”glömde” att frågade vad kliniken hette, och vilken adress, och viket telefonnummer, trots att jag bad henne fråga läkaren..... Typiskt thai-beteende detta...

Klockan gick och precis klockan 21.00 så kom Yongan in till mig när jag var på väg att stänga ned datorn för kvällen. Hon berättade att hon hade skrivit upp läkarens namn på denna klinik.... Hon hade t.om. skrivit hans namn med latinska bokstäver; "Weerapan".....

Jag googlade direkt och fick upp Weerapan Health Clinic med full adress och telefonnummer, så nu bad jag då Yongan att ringa dit idag den 4 januari och kolla om vi MÅSTE åka dit eller om dom kan posta till mig medicinen ifråga efter det att jag betalt dom? Ja jag rapporterar om detta i senare kapitel..

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMXCIX, Thailand

4 januari 2018

88,9 kilo – 88,9 kilo (28 km) 1 timme 39 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,954 (nedåt)



Att försöka överlista alla,

är den största dårskap!!

Idag tisdag den 2 januari, så var jag tvungen helt enkelt att sticka med Yongan till Khorat och Bangkok Hospital.. Jag har besvärats av en konstig olustkänsla i min kropp, som mest visar sig i form av högt blodtryck, lite svettningar en dunkande puls o.s.v. Jag mår nästan lite illa.

Ja nätterna är ju värst förstås, verkar ju vara så med alla sjukdomar. Jag har nu sedan 1 vecka tillbaka varit tvungen att gå upp, och strunta i att sova redan klockan 01.00 i ett fall, men oftast mellan 02-03.00 nån gång. Och hur roligt är det att INTE sova då.... Men att bara ligga där och vrida sig, att tänka på vad som kan vara fel...

Ja det är ganska jobbigt, så då tycker jag det vart lättare att gå upp, sätta på datan, och kolla på en film, eller jobba med något, visst skingrar det tankarna. Jag har ju dragit på detta med sjukhuset, ty det är så jäkla trist. Men jag åkte ju som jag skrev tidigare, alltså den 29 december, till Ram sjukhuset, och fick ändrat medicinen och kollat blodet.

Men nu idag den 2 januari, så drog jag ut Håkan på cykeltur i morse. Vi kom väl bort runt 1,5 kilometer så hade jag mjölksyra i benen, och fick lite yrsel. Nä fasen Håkan sade jag, vi måste vända, jag klarar inte detta idag... Så jag åkte tillbaka till Yongan, och sade till henne att nu får det fanimej vara slut med väntandet...

Så vi duschade och stack iväg i grymme-trafiken, ja hela jäkla Isaan (20 miljoner människor) verkade vara på väg ned mot Bangkok, där dom ju bor och arbetar... Så mitt i den trafiken i runt 6 mil söderut, men sedan kunde vi vika undan till vänster, med sikte mot Khorat, och då slapp vi den trafiken i alla fall...

Klockan 13.25 kom vi fram till sjukhuset, efter nästan 4 timmars körning ( 12,5 mil bara), men det var enormt med bilar i omlopp även i Khorat skall ni veta. Jag fick träffa läkaren, och han berättade för mig, när jag bad honom att kolla mina 3 blodbanor in i hjärtat, att han inte tyckte att det behövdes alls.



Jag har kläm på den saken menade han. Du hade en perfekt ingång. En helt nästan tilltäppt ingång, som vi för övrigt opererade, och satte in en "stent". Och sedan hade du en som jag kallade för lite halvbra/dålig ingång. Men då jag ansåg den vara i ett sådant skick som den var, så ville vi inte operera den på dig.

Den ingången (blodkärlet) var och är fullt funktionsbart, så var inte orolig. Ditt problem som du upplever känner jag igen, menade han på. Du har problem med dina elektriska impulser in till hjärtat, det är därför det kallas ”flimmer” menade han på. Jag anser att vi skall stoppa detta med medicinen Varan (Wharfarinet), och övergå till något som heter Lixiana istället.

I den gruppen av läkemedel så finns det namn som Eliquis och Xeralto ävenledes. De är i stort detsamma alla 3, men detta Lixiana är det klart men billiga alternativet här i Thailand, sade han. Du startar nu direkt efter det att du ätit din lunch, ja jag hade sparat mig, och inte käkat något sedan tidig i morse...

Nu kom det till snack om var att handla denna svindyra medicin, som i ett huj tar mig ifrån en dags-kostnad på 5,33 baht (SEK; 1,34) upp till 170 baht (SEK; 42,71)... Alltså per dag... Läkaren berättade om en klinik som han ”kände till”.. De kunde nog sälja denna medicin billigare än han kunde på Bangkok Hospital.

Han lovade skriva ett rekommendations-brev till mig, som jag skulle lämna till den läkaren, så lovade han att dom säkert kunde posta min medicin till mig, så slapp jag köra 26 mil vareviga gång som jag skulle ha medicin... OK låter kanonbra. Jag har nu medicin då i form av Lixiana i 14 dagar räknat från idag.



Nästa steg blir att kartlägga marknaden här i Chaiyaphum, fan det är ju hemska stålar vi snackar om, så varje thai-baht som jag kan spara per dag, blir ju räknat på året 365 baht, eller hur? Så jag skall imorgon den 3:e januari ta med Yongyut ned till Chaiyaphums allmänna sjukhus, och fråga om dom saluför denna medicin, och vad den i så fall kostar..

Sedan skall jag till Ladyboy apoteket och kolla, och till ett annat apotek som jag vet kan lyckas lösa detta med lite tur. Sedan hade Yongyut en ide´och det var att kolla med AIA vårt försäkringsbolag, ty dom har en satans massa kontakter på alla de områden... Ja vi får se hur detta slutar, alltså var jag kommer att köpa.. Kanske man kan finna det online, skall kolla i alla fall...

Vi åkte hemåt i en väldigt lugn trafik, ty allting strömmade söderut och vi körde norrut, och det var så glädjande att se den mängd bilar, och notera hur intelligenta vi människor verkligen är- ja vi sätter oss över aporna och alla djuren. Men vad sägs om detta resonemang då? Vi VET att köerna i detta fall kulminerar under tisdagen den 2 januari....

Och vi VET att det kommer att ta runt kanske 18 timmar att ta sig ifrån Isaan till Bangkok, en tur som annars tar maximalt 5 timmar.... Är det verkligen så viktigt att festa den där sista dagen av 4 dagar? Eller var det verkligen nödvändigt att käka den där sista måltiden? Man undrar hur folk är funtade, ja och vad sägs? Inte är vi bättre i västvärlden, samma stupida trafik-köer där hemma.

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMXCVIII, Thailand

3 januari 2018

89,0 kilo – 89,0 kilo (18 km) 1 timme 8 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,972 (nedåt)



En vän måste du köpa,

medans en fiende får du gratis!!

Yongyut skickade ett foto till mig av en orm som hon sett ute i trådgården. Va falls sade jag, varför hämtade du inte mig då? Nä sade hon ”du gillar ormar och skall bara hålla på med dom”. Ja men dom e ju fina varelser ju.. Jättefina.. Nä säger Yongan, och nu faller hon in i samma trall som hela jäkla thailändska folket....

”Hon säger till mig; ”this snake is dangerous, and if the snake have orange tail, you can die from it biting you”.... Men Yongan svarade jag, jag trodde att ni infödda thaiare hade i alla fall lite kläm på Era ormar. Ni säger ju att allt och alla är livsfarliga, och man skall slå ihjäl dom alla så fort man ser dom...

Jag kände igen ormen, men kunde inte i huvudet finna namnet på den, och konstigt vore väl det med över 300 olika orm-arter som slingrar omkring här. Men jag fick ingen känsla av att detta skulle vara en ”farlig” orm. Men man vet ju aldrig, eller hur? Så jag tog fotot som Yongan facebookade mig, och skickade det ned till ”min” orm-förening som för övrigt heter ”Thailand-snakes”..

Jag fick snabbt svar ifrån dom, ormen heter; ” striped kukri”, jag läste in mig på ormen, och den är helt ofarlig även om den gillar att bitas. Jag läste i informationsbladet om ormen, att den är ytterligt vanlig, men den är dessutom en av de mest ”missförstådda” ormarna i Thailand.

Ty de flesta exemplar av denna art hittas oftast med avhuggna, eller krossade huvuden. Vilket är ett tecken på att folk i allmänhet här i Thailand, anser ormen vara farlig. Jag tycker det är synd att detta thaifolk, som har så mycket djur, fan inte ens orkar lära sig ett skit om sina djur, utan bara helt besinningslöst dödar allt som rör sig. Alla djur som går, kravlar, simmar, flyger, haltar, eller rent av andas...

Alla ormar är dödliga för dom, och ingen verkar ha kläm på någonting.. Så jag gick miste om denna orm, vilket var synd, men en sak dock. Ingen dödade denna orm, utan den fick tydligen slingra iväg på sin väg emot sin död i någon annans trädgård.... Om den fått stanna, så hade jag garanterat lyft över den över min mur på baksidan, och låtit den glida ner i växtligheten där...

Detta med hundarna här, dom kör sitt race mesta tiden på natten. DÅ är dom riktigt aktiva. Det handlar enbart om att forma och/eller utöka/försvara sitt revir, och sedan handlar det om att få rätten att "sätta på" alla de tikar som löper i när-området... I alla dessa fall så kräves det slagsmål, och bitande, och skällande.



Och bitandet i dessa fall handlar inte om dödskamper eller slåss till döds, det handlar om att vidmakthålla balansen i hund-samhället, och det sköter dom bäst genom att bita sin antagonist i ett av dess ben, bra sätt att vinna en fight... Sedan tar det oftast bara fram till eftermiddagen dagen efter, så är sagda hund (oftast i alla fall), helt återställd och med på banan igen, för nya nattliga äventyr....

Men visst kan ett nattligt äventyr sluta illa, men då handlar det alltid om att människan blandar sig i. Ingemar berättade när vi var ute och cyklade härom dagen, att en ”valp” hade dödats vid vägen där vi cyklade, 300 meter hemifrån mig. Jag cyklade förbi dagen efter, och letade efter liket som Ingemar hade sett...

Jag fann hund-liket i hög-gräset vid sidan av vägen, där någon vänlig thai bara hade slängt in liket. Vilket för övrigt inte var en valp, det var en fullvuxen vovve, utav den där extremt vanliga gulaktiga vägkorsnings-sorten, som ni alla ser här nere.. Han fick sedan ligga där och börja ruttna i 3 dagar, och stinka som sattan, när man cyklade förbi..

Ja ända tills igår morse när jag passerade, då hade nog en thai tröttnat på stanken, gått dit hällt bensin eller nåt sånt på vovven, och tuttat på. Allt som fanns var aska efter hund-liket... Ja så var det äventyret över för den hunden... Vägen här nere som går förbi där jag bor, är en lång raksträcka, och thaiarna kör verkligen som ena riktiga idioter där ute på kvällar och nätter.

Hundarna är visst duktiga på att bedöma hastighet och hoppa undan. Men när vi snackar om mänskliga hastigheter som över 80, upp emot 100 eller 110 på den vägen, ja då finns det inget djur som kan bedöma korrekt, och hoppa undan faran när den plötsligt dyker upp...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMMXCVII, Thailand

2 januari 2018

89,6 kilo – 89,6 kilo (4 km) 18 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,979 (uppåt)



Det är bättre att berömma sig själv,

än att avskräcka andra!!

Forts. från förra kapitlet.... Ja paketet var mjukt, men det märkte jag först när jag kom ur tomtens grepp, och satte mig på golvet. Jääääkkklllaaar tänkte jag, kom jag ihåg. Inte mer kalsonger nu, inte mer strumpor nu bara!!! Jag öppnade paketet, och där i låg det mina första egna par av benskydds-strumpor ni vet.

De där långa med gummi-rem under foten, och dom var svart/gula kommer jag klart ihåg, och de var de tuffaste jag sett i hela mitt liv... Men så slog det mig med full kraft.... Var är mina hockey-benskydd? Jag satt där, och var så innerligt ledsen, men kunde inte visa något. Jag kände mig ensammast i hela världen.

Hade dom bara sagt att dom inte hade pengar, så hade jag ju kunnat jobba för det själv, typ klippa gräsmattor. Men att bara inte få något som man önskade så svårt, var det värsta jag upplevt då i mitt 6 åriga liv.... Alla skrattade och log, och jag satt ensam på golvet. Tomten var färdig, det var Sven Fagerberg, Anders farsa som tomtade oss,,,

Han sade barskt till mig, jag var ju väldigt osäker fortfarande på detta med tomten, så jag följde med honom när han bad mig om det. Jag fick ta med mig den tomma säcken, ty han hade ont i ryggen. Och följa honom ut genom ytterdörren. Han vände sig i dörröppningen till mig och sade....

”Javisst jag glömde visst denna klapp, den är till dig”!!! Jag tittade ut genom dörren och där utanför på en kälke låg en julklapp, och den var till mig.... Jag rusade ut i strumplästen, och tog paketen nästan rörd till tårar. Ty nu snackade vi inte mjuka paket längre.... Jag slet upp paketet, och där låg världens absolut snyggaste, och tuffaste hockey-skydd.

Mina egna benskydd, nu kunde de jäkla killarna nere på isen skjuta slagskott om dom ville, vi hade ju förbjudit slagskott, ty det gjorde för ont, vi tillät bara dragskott som vi kallade det... Jag kan säga att jag somnade så gott den kvällen i min säng, mamma visste inget, men jag somnade med benskydden på mina ben, och hockeystrumporna där utan på.......

Detta kan väl lätt summera min syn på julen som liten då. Jag är präglad utav den synen där tacksamheten för det lilla kom ifrån den fostran som vi alla fick, inte från en dagisfröken eller social-assistent, utan ifrån ens egna hemmavarande mamma... Jag tror att det var svårt att bli bortskämd på den tiden faktiskt.

Detta trots att mina systrar retade mig, och kallade mig ”Josef”.. Ja tydligen var Josef i bibeln den yngste och mest bortskämde, liksom jag var 11,13 resp. 14 år yngre än mina syskon.... Men trots detta, och den fostran vår generation fick, så klantade vi i vår generation till det å det grövsta med våra egna barn.

Vi producerade fram sådan skit, som likställdhet mellan könen. Vi producerade fram ”velour-pappan” som mer blev en kärring än en man. Vi producerade fram dagiset till våra barn, och vi producerade fram så våra fruar inte längre kunde vara hemma, ty det hade vi i våra familjer inte råd med, i den hårda pryl-konsumtion som vi levde i då på 70 och 1980:talet...



Så med detta som bakgrund, så ser jag senare jular där jag som vuxen i 30 års-åldern och uppåt, kommer på julfiranden, där man i stort sett ser barnen sitta på golvet i högar av presenter, och där barnen hade KRAV, att dom ville ha det och det. Önskelistor lång som en "fjärdings-väg".... Så det gick snabbt via en endaste generation, ifrån en djup tacksamhet för den enda presenten, till att kräva via en oändlig radda av presenter, vad man ville ha.

Jag har till och med sett ung-jävvlar gå och lägga sig under julklapps-utdelningen, och inte viljat öppna mer presenter.. De har då kanske 10 presenter kvar att öppna. Det är fanimej patetiskt, och vi i vår generation och den nästa generationen förvandlade våra ungar till skrikande, klagande, krävande foster, som bara gapar som gökungar på julafton. Fy fan va trött man kan vara när man sett dessa hemska jular....

Men vilken tur jag hade som var hemma julen 2013. Jag fick glädjen med Yongyut att bli hembjuden till min äldsta systers dotter Helena med make Per, och fira jul med deras familjer. Här för första gången sedan jag var liten, så upplevde jag lite grand av de lyckokänslor som jag mindes från mina unga år.

Hysterin var borta, lugnt och sansat, alla de pinaler som man var van vid fanns där, och vi lekte ta mig sjutton också runt köksbordet, med tärningar och julklappar, en rent fantastisk kväll, som jag alltid kommer att bära med mig..... Så mina läsare, så ser jag på julen, kanske inget revolutionerande, men jag liksom alla ni andra, vi har våra känslor lagrade i oss.

Ha en god fortsättning på nya året 2018...
Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMMXCVI, Thailand

1 januari 2018

89,5 kilo – 88,6 kilo (28 km) 1 timme 45 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,978 (nedåt)



Låt sovande lejon ligga...

(väck ej den björn som sover)

Det verkade som en läsare tyckte det var en ganska träffande beskrivning av nyåret, så han frågade om jag hade lust att berätta om mina upplevelser vad det gäller julafton.... Javisst det kan jag gärna göra. Det ligger ju faktiskt en hel del känslor och gror i just det ämnet, som ni kanske förstår. Ja det ligger väl och gror i oss alla tror jag, om man nu brukar fundera vill säga, om livet man lever...

För mig född in i den svenska kulturen så klart, har ju matats med bilder av julen, ja ni vet vit djup snö, och granar med hängande snö.. det är kväll, tomtar lufsar omkring i snön där utanför huset, och bilder på barnen som leker omkring granen, där det ligger fullt av oöppnade julklappar...

Ja ett lyckligt familjeliv målas upp, och visst jag tyckte allt att alla mina jular så länge jag var liten och bodde hemma, var rent underbara. OK jag visste ingen annat, men vad sjutton var det att mer veta?

Som liten hade jag följande jul då. Man vaknade på morgonen, så jäkla förväntansfull denna dag, med flyt så kanske ens föräldrar hade råd att köpa de där benskydden som man så innerligt hade önskat sig i julklapp. Ja jag hade ju inte mycket susning om familjens ekonomi skall väl sägas.

Men jag trodde alltid inom mig själv, att enda hindret för min klapp att bli verklighet, var brist på pengar.Alla julklapparna låg antingen under granen, MEN så visste jag att det låg en himmelskt stor jutesäck nere i källaren fylld till bredden med julklappar. Ja hela gänget som skulle komma, hade sina julklappar där i..



Nu började 2 stycken stora pinor för min del som barn. Dels då den evigt långa väntan genom hela dagen... Alla kompisarna var inomhus, absolut noll och ingen att leka med och sysselsätta sig med. Så äntligen efter styvt 12 timmars väntan, så hade mor och far gjort i ordning matbordet, som skulle avätas innan det ens blev aktuellt med att jag skulle få mina hockey-skydd...

Gästerna dröp in, det var väl mest mina syskon, och deras fruar och barn. Och alla dessa människor satt där och käkade från klockan 18-19.00 ungefär fram till runt 20.30-21.00. En evighets lång pina till väntan. Dom njöt av sill och potatis, dom njöt av bröd och skinka, och dom njöt av köttbullar och andra sliskigheter på julbordet.

Snart kom det som man trodde var den sista maträtten, och det var lutfisken.. Jag hatade lutfisk, helt enkelt äcklig var den enligt mig själv. Men jag fick sitta där och bara vänta, ty nu var det nära, och DÅ jäklaaaarrrrr var det INTE klart ännu, och folk skulle plötsligt runda av kvällen med att käka risgrynsgröt, som är en maträtt som jag hatade om möjligt ännu mer än lutfisken.

Dessa vuxna blev plötsligt som barn igen. Alla letade efter den satans nöten i gröten,  ty då skulle dom bli gifta eller va sjutton man nu skulle bli, kanske tur i spel och dobbel? Detta tog sin tid, jag själva var ju proppmätt efter 4 stora vörtbröd och skinkmackor, och satt där med träsmak i häcken, och bara väntade på mina hockey-skydd....



Till slut, så knackade det på dörren, och där utanför stod antingen min pappa, eller min äldre bror, eller ganska ofta en av grannarnas farsor, utklädd till tomte, och han hoade så fint och sade - "finns det några snälla barn"? Ja och det skall erkännas, just i det ögonblicket så rusade året förbi mina ögon, och jag tänkte efter, "visst har jag nog varit snäll"...... Och då var min väntan över. NU blev det julklapps-utdelning och de barn som väntade värst, de vuxna visste exakt vilka det var, de fick vänta för att man skulle retas.

Vissa barn trodde säkert på detta att dom nog varit lite stygga under året, och kanske "hängde på gärsgårn" hos tomten, och kanske ingen julklapp skulle få... Men till slut så blev det dags, alla verkade ha fått sina, och jag fick till slut min. Och man var så glad så att jag hade inombords tårar,, man ville ju inte visa känslor, det anstår ju inte en karl 6-8 år gammal..

Jag gick fram, fick ta tomten i hand och tacka så mycket. Han frågade om jag vart snäll under året, jag vågade inte chansa utan sade så klart JA, tittade sedan bort mot morsan som hade facit i hand... Man tänkte, hoppas hon nu inte tjallar mig för tomten bara... Jag tänkte aldrig på att paketet jag fick var mjukt..  Forts. nästa kapitel...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!