GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMCMXCV, Thailand

22 september 2017

89,2 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,153 (nedåt)


Amerikanska äckliga pannkakor..


Arghet är som ett törne i hjärtat!!

Jag måste bara nämna för Er vad det gäller pannkakor, eller som amisarna säger panncakes.... Amerikanarna tycker ju som vanligt, och det gäller ju alla deras egna grejor, att de har Guds svar, och Guds Val av pannkakor.


Svenska godingar...

Ni vet dessa enorma stora tjocka feta pannkakor, som jag för min egna del, enbart finner vara ganska motbjudande varelser, som ligger dallrande där på tallriken i sitt egna fett, och hälsovådliga tillstånd. Våra egna "pankisar" som amrisarna kallar ute i världen för ”swedish panncakes”, dom är ju smala smärta mer hälsobringande, och utomordentligt mycket mer godare också för den delen.

Amerikanarna trycker dit så mycket sötsaker på sina pannkakor, så man fattar att det är nåt fel på själva pannkakan, som man döljer med en massa sirap.. De ser skitäckliga ut helt enkelt.... Jag hittade några foton så ni med egna ögon kan se skillnaden.....




Thailändska riktigt otrevliga saker....

Vad det gäller pannkakor, så har jag inte ens nämnt thailändarnas "försök" att göra pannkakor. Fy sattan va äckliga dom är, som ofta deras andra bakverk innehåller, så har även deras pannkakor kött och kor av olika slag inbakat, och hela den grejen stinker ju äckligt och motbjudande.. En sådan till kaffet - Jo ni - Tack för maten...

Läste ute på thaiforumet www.sawatdee.se att folk rekommenderade laserskrivare (printer) istället för den gamla vanliga med bläck och färgpatroner.... Jag gick ut i hallen här nyss och kollade, för jag skall printa imorgon, och satte igång vår färgskrivare... Den var snustorr, och ingen färg alls syntes nästan på pappret jag printade ut.

Nu får det fanimej vara nog, en patron med färg ligger på mellan 6-700 baht i kostnad, och det går åt runt 2-3 stycken per år. Den skrivaren som syster Alaam köpte för en del år sedan, har vi betalt redan dubbelt för, genom inköp av färgpatroner. Så nu skall det bli laser, kanske redan denna månaden med lite flyt....



Ja nu fick jag det bekräftat via en skotte som heter Gordon Nicol, han var uppe på immigration i förrgår, och frågade om flytten ned till Chaiyaphum. Denna flytt som varit så omtalad och så säker. De bekräftade högtidligt till honom, att det blir definitivt ingen flytt alls inom det närmaste året i alla fall...

Så good bye med den grejen, men det spelar faktiskt ingen större roll... Vi snackar om 15 km 1 väg med moppen, och det går på 1 timme hela grejen med att;  åka dit, fixa sina stämplar, och resa hem igen, så struntsamma.. Dom får göra som dom vill, jag är pensionerad och har tid... Bara man slipper 240 km båda vägarna, som det ju var förut bort till Khon Kaen, så myser jag...

Handskak


obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMCMXCIV, Thailand

21 september 2017

89,5 kilo – 88,5 kilo (32 km) 1 timme 36 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,129 (nedåt)



Tre saker du aldrig kan gömma,

kärlek, hosta och fattigdom!!

Idag var en lite halvslapp dag faktiskt. Vaknade av att det regnade vid 05;tiden, och det fortsatte att regna, så vid 10;snåret på förmiddagen, så bjöd jag in både York som grannen Håkan, att käka pannkakor här med mig till lunch.... Det blev en härlig lunch med massor av "pannkisar", och en STOR utputande mage.

Vi tyckte sedan att vi skulle dricka kaffe efteråt, och vi skulle trycka i oss varsin donut, som York hade tagit med sig. Och det vart ju också himla himlastormande gott... Men nu var man så stinn, så det dåliga samvetet vaknade rejält. Ungefär samtidigt med att vi hade ätit färdigt vid 13;tiden, så slutade det regna, och jag fick med mig den gamle Håkan ut på cykeltur, för att kunna döva samvetet lite grand i alla fall..

Det blev en härlig tur, svalt och gott var det i luften, Vilken var en go skillnad ifrån tisdagens 38 kanongoa graders värme.. Jag måste erkänna för Er.... 38 grader varmt, DET är lite för varmt, och 44 grader är gruvligt varmt... Men jag måste säga att jag kanske inte har vant mig vid värmen bättre, men jag har lärt mig att stå ut med den mer och bättre.

Det är ju ändå en viss konst att konstant vara svettig över hela kroppen, hela dagen lång, ifrån tidig morgon till sen kväll.. Det är ju därför som att det dels då, är så himla skönt att ta en cykeltur när det är som värst, det fläktar åtminstone då, och också så märker man att kroppens egna värme-generator sätter igång och fungerar mycket bättre, än när man bara sitter på arslet, och gnäller över värmen.

Jag brukar efter cykelturen på förmiddagen, när jag kommer hem, faktiskt sätta på A/C;n i mitt arbetsrum, och sedan går den hela dagen fram till läggdags... Det skulle inte fungera annars för mig utan dessa aircondition i vårt hem. Men det var gott i alla fall som sagt var, att döva samvetet idag efter pannkakorna. Jag skulle behöva gå ner runt 7 kilo, för att må maximalt bra känner jag!!

Jag beslöt nu idag med Yongyut att vi helt enkelt skiter i denna försäkring som jag ville ha med henne. Anledningen var ju att jag var så jäkla trött på dom, efter det att jag kom dit och inga pappers fanns alls. Faan jag klarar helt enkelt inte av dessa thaimänniskor längre, med sitt skitprat, lögner, och undanhållande av information. Jag vill fasen inte leva det livet i alla fall..



Dom messade och ringde Yongyut idag, och tjötade på henne om varför jag helt enkelt inte ville (kunde) betala hela försäkrings-premien på årsbasis, istället för att dela upp premien på 2 betalningar, september och mars.. alltså exakt samma betalningsterminer, som på min egna försäkring..

Dom toppade det med att försäkrings-killen kunde tänka sig att betala halva summan ur egen ficka som lån tills nån månad framåt... jag förklarade för Yongyut, glöm det, aldrig i helvete att jag lånar pengar här i Thailand på det sättet. Jag förklarade för henne, ”Yongyut, det är för mycket skitsnack, jag har ledsnat, vi gör som så här.. vi avvaktar tills mars nästa år, och betalar hela års-beloppet då istället, och startar försäkringen då. Nu får du ringa, och förklara för dom”....

Jäklar vad Yongan gick och tvekade innan jag nästan fick tvinga henne att ringa till dom, och avstyra försäkringen.... Men hon gjorde det till slut, och det skall hon ha beröm för. Inte lätt alls att vara thai och behöva ställa sig upp och konfrontera en annan människa, man gör ju bara inte det, såtillvida om nu inte är a-full eller b – vansinnigt arg...

DÅ i dessa 2 fall så är det tydligen i deras kultur helt OK att konfrontera folk. Så ni kan ju tänka Er hur mycket innehållen vrede och arghet, det finns i thailändarna. Så när dom ÄNTLIGEN släpper loss sin vrede, så är dom så himla-stormande vansinnigt arga, ungefär som vikingarnas bärsärkeri.

Så då i det läget vet inte en thai vad dom gör alls. Kniven sätter dom i ryggen på meningsmotståndaren, eller pistolen riktar dom emot huvudet, och bara skjuter, utan en enda riktig tanke i skallen....  

Men jag löste det i alla fall bra tyckte jag, försäkrings-bolaget uppförde sig som ena dumjönsar, så då får dom faktiskt stå sitt kast, secka tjöt-mostrar....

Handskak


obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMCMXCIII, Thailand

20 september 2017

89,2 kilo – 88,2 kilo (29 km) 1 timme 37 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,160 (uppåt)



Äpplet faller inte långt från trädet...

Nu imorgon torsdag, så skall Yongyut upp till Nong Bua Daeng och sina risfält. Först så skall hon betala den ärliga skatten för sina 65 rai (ungefär), vilket tydligen uppgår till runda "häftiga" 250 baht i skatt. Ja det är helt fantastiskt hur lite dom betalar i  skatt i detta landet....

Men det är väl bara som så att bondebefolkningen har inga stålar att betala skatt för, och sedan kan man ju ifrågasätta varför dom skall betala skatt överhuvudtaget. De får ju knappt någonting tillbaka utav staten, när statens medlemmar (de rika), har stulit klart allt dom orkat...

Och sedan så är det dags nu att starta ris-skörden, och Yongan behöver anställa folk på dagsverken. Så där försvinner det stålar. Hon lovade mig dock att detta var första, och sista året som hon sår ris.

Jag var ju himla mycket emot detta, ty det är nog världens absolut sämsta affär, fullt i nivå med att köpa in Fermenta-aktier... Så hon vet att jag hatade den o-ekonomiska idee´n..... Men vi får se, känner jag thai rätt och riktig, så låtsas hon säkert nästa år, som om det regnar, och sår riset igen, och hoppas att jag har glömt allting!! Hahaha, hon e bara för go allt som oftast.... Men va fasen, hon e ju min fru, så lite får man ju tåla....



På tal om att tåla... AIA försäkringsbolaget var ju här, och vi bestämde ju oss för en försäkring för Yongyut, till en kostnad av 10.256 baht x 2 gånger per år.. Dom satt här i soffan i lördags, och bad mig komma och hämta försäkrings-pappren dagen efter! Jag replikerade att det var söndag, tänkte dom jobba då?

Då svarade dom snabbt, nä måndag menade jag!! OK jag kommer måndag och hämtar försäkrings-pappren.... Så jag åkte dit igår måndag, och blev mött av stor förvåning, och fick ett annat papper i näven.... Det var en faktura på 3.500 baht... Men va fan sade jag, jag har ju redan betalt min försäkring nu i augusti (den 22/8).

Då ringde dom till Yongyut, ty deras engelska är urusel minst sagt. Yongyut hade ett helvete att förklara för mig, då hennes specialitet är långt ifrån kontors-arbete... Dock efter sju sorger och åtta speglar, så fattade jag till slut.... Det jag fick, var fakturan för den inbetalningen jag gjorde för en månad sedan...

Ja dom är så jäkla balvända i detta 3:e klassens land. Dom väntar tills folk har betalt innan dom utfärdar fakturan. Inte som vi har det överallt i hela vida världen, alltså att man skriver en faktura med alla villkor inskrivna, och sedan betalar kunden den fakturan...

Skitsamma, jag tog fakturan och arkiverade den hemma... Men gällande Yongyuts försäkring, så fick jag inga papper alls, det var bara bluff och båg tror jag, fattar inte varför man gödslar med slika lögner gång efter annan. Det enda de får ut utav detta är ju att jag enbart känner att jag vill skita i hela försäkringen och gå till ett annat bolag, bara för att straffa dom...


Visst får man vara glad för att det åtminstone finns papper......

Saken är den att dom vill att jag betalar försäkringen först, och sedan får jag försäkringsvillkor, ja hela den kompletta bibban med dokument rörande försäkringen. Varför man gör på detta sättet. Ja, jag satte mig ner här hemma och kom faktiskt fram till en slutsats.

Jag tror att detta förfaringssätt är ett måste i detta land, med dessa invånare som bor här. Jag tror att thai helt enkelt är så fruktansvärt opålitliga, så vilka överenskommelser man än gör med dom, så har dom förtvivlat svårt att komma ihåg dom 10 minuter senare, och dagen efter, ja då kommer la dom inte ens ihåg sina egna namn..

Så då kan det ju bli en massa extra onödigt arbete att utfärda fakturor rörande överenskommelser, och sedan behöva makulera fakturor "a la mass" p.gr.a. att thai skitit i betalningen. Enklare då att ha "fågeln i handen" och därefter utfärda fakturan. Ja ur den synvinkeln så låter det vettigt faktiskt... "Don efter person", ja har dom det uttrycks-sättet, eller är det för mycket konfrontation?

Så jag vet inte ens i skrivande stund, om jag skall uppfylla mitt löfte att betala premien på försäkringen 10.256 baht på torsdag den 21 september, eller om jag också skall skita i det som vi avtalade rent ut sagt?

Handskak



obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMCMXCII, Thailand

19 september 2017

89,6 kilo – 88,4 kilo (38 km) 2 timmar 3 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,158 (uppåt)



Ingen har ensamrätt på ånger!

Så är det definitivt slut nu med min kamera som jag brukar ha med mig på mina cykelturer. Min Canon som jag fick av Mr Camera (Sir One) i Sverige 2013, är ju kanon, men alldeles för stor att ha runt halsen när man cyklar omkring styvt 2 timmar varje dag. Så jag hade denna Leica-kameran som extra-kamera under mina cykelturer.

Men tyvärr så dog den fullständigt under min så ödestigra cykeltur ni vet, med blod i fötterna och orm eller insektsbett i foten, när jag vadade i ljumsk-djupt vatten. Regnet som kom på detta, dränkte min goa kamera, så nu måste jag köpa en ny när ekonomin så tillåter...

Och det vete skam när detta blir. Får nog vänta några månader tror jag.. Får sno foton ute på internet... Men visst är det jättetrist att inte kunna fota alla goa motiv som man passerar på cykelturerna. Idag t.ex. Så låg det en Ngoo Sing ute på vägen, och var slö och trist, jag var ute redan klockan 06.15 så det var lite svalt, så ormen ville väl ha sol på sig några minuter, för att vakna till liv lite grand.



Dom är ju kallblodiga som ni säkert vet... Så där kommer jag, stannar när jag ser ormen, sitter på huk bredvid den, och önskar att jag hade kameran... Men för att visa vilken orm det var, så kan ni se här ovan på ett foto jag hittade online..... Helt giftfri är den, men om man blir biten , så får man vackert ändå åka in till sjukan, för såret blir med garanti infekterat inom några timmar...

Ja när ni läser detta (tisdag), så kommer alltså som jag skrivit tidigare, Yongan och hennes äldsta syster Banloo att ta bilen upp till Malada eller vad det nu heter, alltså allmänna sjukhuset i Khorat... Och där får Yongyut träffa läkaren, som då skall besluta om operation eller ej operation,, men det verkar luta åt operation sägs det nu.

OM det blir omgående operation, så stannar Banloo och håller Yongan sällskap på sjukhuset. Ty det finns ingen vård här på de allmänna sjukhusen, där de anställda hjälper till att tvätta patienterna eller ens hjälper dom till skithuset. Dom är helt enkelt hänvisade till att klara sig själva, med hjälp av släkt och vänner.

Vilka då ligger i drivor på golvet i de stora salarna, mitt bland patienterna. Fy fan secken sjukvård dom har här... Jag kommer se till att Yongan får ligga på ett eget privat rum, och slippa hundratals människor trängas runt hennes säng.. Och det är säkert tjo och tjim om jag känner thailändarna rätt och riktigt.

Massa smärtor och en massa "lust att prata" mitt i natten, utan någon hänsyn tagen alls mot de andra i salen... Så Yongan skall få eget rum, så hon kan sova i alla fall vettigt. I Chaiyaphum, så ligger detta på runt 800 baht i avgift per natt, och det är det värt....

Jag själv får inte vara med, och lika bra det. Jag är nog bara jobbig att ha med på slika saker, och kan ju inte klara mig alls med språket. Jag stannar hemma och tar hand om hemmet och Namkaeng, fast i omvänd ordning!!

Handskak
ps. Nu blev det bestämt hastigt och lustigt, att dom åker nästa vecka istället... Förvånad nä......



obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMCMXCI, Thailand

18 september 2017

89,6 kilo – 88,9 kilo (30 km) 1 timme 45 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,154 (nedåt)



Bättra att ha en snygg ”lapp”,

 än ett fult hål!!

Det är ju faktiskt himla kul detta med Thailand. Först när jag anträdde denna "resa", mitt Thailands-äventyr, så kändes det nästan som om man var ensam här uppe i djungeln i Chaiyaphum. Och ju mer man lär sig om landet, lär sig omgivningarna, och lär sig om människorna, så märker man snabbt efterhand hur fel man hade ifrån början.

Här kommer fler och fler falanger och bosätter sig, i en eller annan form. Det finns ju en hel del av den varan, som gärna vill vara här på halvtid, och det är ju upp till var och en vad som gör dom mest lyckliga antar jag. Och en del stannar här för gott, utan att titta för mycket bakåt.

Sedan har man ju den gängen, som oftast är för unga helt enkelt att bosätta sig här, och som enbart bor i Sverige med sin thailändska fru/flickvän, och kommer hit på korta semester-trippar då och då. Det finns t.om. dom människorna (falanger), som kommer hit ner på besök med sin fru, som ju gärna vill besöka sin thailändska släkt i ris-byn, och falangen vägrar följa med dit.

Han stannar då i turistorten under den tid som hans ”käresta” är i byn, 1-2 veckor kanske... Det finns många ”konstiga” figurer i vår herres hage skall ni veta... Men detta är min åsikt, och den visar enbart det JAG själv tycker, återigen, upp till var och en att uppföra sig som dom tycker är anständigt.

Tycker folk det är anständigt att lämna sina barn och fru under sin semester så är det upp till dom, men samtidigt, så visar dom ju ganska direkt på vilken nivå dom lägger sitt egna förhållande med sin familj...



Men en sak är säker, alltför många falanger har jag en känsla av, tar inte sina förhållanden och äktenskap på fullt allvar. De ser det verkar det som, mest som ett tidsfördriv. Det riktiga äktenskapet i dessa underliga figurers ögon och hjärna, var det som dom hade när dom var gifta med en svenska tidigare, och fick sina första barn. DET är det som gäller fortfarande för dom...

Och det som flera av dom skapar här med en thailändska, verkar mest vara en jäkla lek av nåt slag.... Jag träffar mycket människor här, men det skall sägas med en gång, dessa udda människor som jag beskriver, är mestadels hemska undantag, och dom representerar inte mycket alls här.

De absolut flesta som man träffar på, är på "riktigt", och riktigt varma goa människor, som gör allt för sina lokala fruar, och sätter dom i främsta rummet. Men igen då, det förvånar mig lika mycket varje gång som jag träffar dessa andra människor, som har sådana udda åsikter, och udda uppförande, mot den som dom är ihop med, och som dom oftast är gifta med..

Och till sist, så har vi ju gänget som bosätter sig nere i t.ex. Pattaya-träsket (det finns normala människor där med faktiskt), och som lever sina liv bland öl-flaskor, barer, och goa nattfjärilar. De lever från dag till dag, och försöker få ut maximum av varje dag. Jag har full respekt för dessa, ty det är det valet dom gjort i livet.

Att avsluta sitt liv med ”flaskan”, pippandes var och varannan dag, är inte alla givet, så "good luck" pojkar, stå på Er, vi lever bara en gång!!! Som man ju säger i vissa kretsar ”Det är bara de saker som man INTE gjorde, som man ångrar” i livet!!

Handskak


obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!



Chaiyaphum MMCMXC (2.990), Thailand

17 september 2017

89,9 kilo – 88,8 kilo (39 km) 2 timmar 23 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,157 (uppåt)



Om du försöker att vara alla till lags,

så kommer du att dö i förtid...

Håkan, min granne, hade stört-flyt härom dagen. Ha  skulle köpa motorbike nere i Chaiyaphum, och dessa kostar ju mellan 45.000-50.000 baht ungefär, för nya sådana. Han kom med frun till Yamaha, och av en tillfällighet, så fick de se en motorbike som hade gått styvt 56 mil, var flång ny....

Yamaha-säljaren berättade att de hade sålt denna motorbike till en thai, som haft den väldigt kort tid, varit helt omöjlig att vilja betala för sig, så dom tog tillbaka den nästan på stört.... De sålde den till Håkan för 32.000 baht, Alltså en motorbike för 45.000 baht för 32.000 baht. Om jag kan få samma deal, så slår jag också till blixtsnabbt....

Ingemar-pojken, här kommer ett allmänt upprop, VINDEN HAR VÄNT.... Ja nu blåser det medvind igen på Baan Khwaoo-vägen, som det ju alltid gör under de 5 månader som Ingemar bor här, och cyklar runt sin ”träsk-runda”... Så jag nästan tittade mig omkring i morse, och nästan förväntade mig att möta Ingemar komma cyklande... Välkommen till Chaiyaphum min vän..... Naturen och jag väntar på dig, hahaha!!!



Idag så slog vi till med en försäkring för Yongan. Jag tycker synd om Yongyut, då hon måste springa på dessa allmänna sjukhus som ju är så himla jobbiga, och tar hela dagar att möta en doktor.... Jag har ju lite mer pengar ”friställda” nu sedan huset är betalt, så jag vill, och känner att det är ett måste, att ge Yongyut bättre skydd än gemene thai har i detta, med olyckor och sjukdomar.

AIA, som kom hem hit förklarade läget på 2 olika försäkringar, där den ena var en försäkring som gav Yongan 700.000 baht vid cancer, och 1 miljon totalt vid olyckor. Där maximum var 35.000 baht vid varje enskild olycka.  Och detta är exakt vad jag ville att Yongan skulle ha...

Den andra försäkringen var något liknande min egna, med ett ”sparande” i botten, och ett utbetalande av sparade medel efter 25 år..... Lite bättre villkor, men kostnaden för denna försäkring var 42.000 baht, medans den första kostar 20.110 baht per år. Så visst jag valde den billigare för Yongyut. Alla glada och nöjda, inklusive jag själv!!



Jag smet idag ned på Bens Bar, och sköljde ner en baccardi+coke, och det var himmelskt gott.. Tänkte att detta skulle vara lördagens clou. Men det blev faktiskt fler clous än jag kunde drömma om. Ty när jag kom hem igen, så vart jag över till Håkan för lite allvarligt grannsamtal, och vi drack 2 glas vin ihop, och hade det skittrevligt.

Så nu hoppas jag bara att jag kan somna så där gott som jag oftast INTE kan göra efter alkohol-intag... Håkan den glade gamängen, berättade i alla fall för mig, att han trivdes som fisken i vattnet här, och var stört-glad att vi träffats, och livet var kanon här i Chaiyaphum. Kändes riktigt kul att ha detta snack, och det är riktigt kul att ha Håkan som vän här i  Chaiyaphum...

Handskak


obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!

Chaiyaphum MMCMLXXXIX, Thailand

16 september 2017

90,6 kilo – 88,7 kilo (26 km) 1 timme 26 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,155 (uppåt)



Det man inte har i huvudet,

må man ha i bena!!!

Det är ju roligt detta med ordspråk, ordstäv, och uttryck, för olika situationer. Och det är väl bl.a. på den punkten, som man märker hur stor skillnad det är emellan olika kulturer. Det finns nästan INGA ordspråk i ett västerländskt land, som man INTE också finner i ett annat västerländskt land, så den samhörigheten och likheten finns definitivt...

Även om det kanske skiljer på orden lite grand. Men innebörden är exakt likadan. Jag tror inte jag behöver slösa utrymme här och nu, och gå igenom en massa ordspråk för att påvisa detta. Men att applicera, och sedan nämna i ord dessa ordspråk här i Thailand, är som att hälla ”vatten på en gås”... Ingenting fastnar eller förstås.

Thai kan helt enkelt inte relatera till detta verkar det som. Jag vet inte om det beror på att dom inte har ordspråk här, ty det tror jag att dom har. Ja dom har ju detta "tam dee, dai dee; tam chua, dai chua" (gör gott, få gott i retur), och naturligtvis det ALLESTÄDES närvarande uttrycket; "Mai Pen Rai", som är thais riktiga smörjmedel i samhället, och betyder "C´est la vie", eller på svenska "sånt a livet"      

Men Kanske ordspråk här enbart användes av vissa personer, men inte allmogen (allmänheten)... Försök att säga till en thai; ”Du ser ut som om du har sålt smöret, och tappat pengarna”..... Du får enbart ett likblekt ansikts-uttryck tillbaka... finns noll och ingen respons allt till det uttrycket.

Så med detta, så har man fått sluta ganska abrupt med alla de uttryck som man hade för sig hemma i Sverige, det fungerar helt enkelt inte här i Thailand.  Jag har också försökt med att stolt säga; ”all cats are grey in the dark”.... Va fan menar falangen, e han full eller??

Och nu senast igår så använde jag det ordspråk som ni finner överst; "Det man inte har i huvudet, må man ha i bena”..... Trots att jag kom tillbaka efter att ha åkt iväg till Immigration igår, och kommit ned till Big C 3 kilometer bort, då jag kom att tänka på att jag missat en viktigt dokument, min inkomst-uppgift, fick vända om, och kom hem, och drog till detta uttryck till min fru...



Hon fattade nada och ingenting.... Men å andra sidan för att vara riktigt rättvis, jag har faktiskt märkt att de yngre generationerna än mig själv hemma i Sverige, nog har en ganska usel koll på detta också... jag tror att det blir så, när man utbildnings-mässigt satsar på att googla sin kunskap, istället för att ”lära in den i skallen” via sociala kontakter med andra människor i verkliga livet....

Så i alla fall hem igen, hämta dokumentet, och starta om resan upp till Immigration. Sitter där i en halv minut och väntar innan min tur, och kollar i passet.... "expire-date"; 18 juli 2018..... Va faaaaannnnn inte ens ett helt år kvar, och jag som sitter här med mitt pass, och skall göra mitt uppehålls-tillstånd 1 år framåt i tiden...

Jag har helt enkelt missat, och jag har helt underlåtit att kolla i passet. Jag vet ju att jag får mitt uppehålls-tillstånd ändå, men man får ju det bara så länge som passet är giltligt. Jag hade ju lite grand tur i oturen, att mitt pass faktiskt var giltligt i styva 10 månader till, så någon hel-katastrof är det ju inte.

Men denna glömska kommer nu att kosta mig, 2 stycken extra resor ned till Ambassaden i Bangkok. Först för att åka dit och åter 70 mil, och ansöka om nytt pass. Och sedan dit igen 70 mil med bussen, för att hämta passet ifråga. Och sedan upp inom 10 månader, och söka ett nytt uppehålls-tillstånd. Ja som man säger; "Som man bäddar får man ligga" eller kanske då mer träffande; "Det man inte har i huvudet, må man ha i bena”!!! Det stämmer så gott, hahahaha.....

Handskak



obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMCMLXXXVIII, Thailand

15 september 2017

90,6 kilo – 89,2 kilo (43 km) 2 timmar 31 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,136 (uppåt)



Många människor ser många saker,

men få förstår dem!!

Ja, så var det då dags för Yongyut att ta sina röntgenplåtar och stövla upp till sjukhuset här i Chaiyaphum, och låta sig bedömas av läkaren här.... Jag var inte med henne, det känns lönlöst, då hon ju inte är dödssjuk, och hon klarar sig bättre, bara hon slipper att dra omkring på mig....

Hon kom hem, och berättade i alla fall för mig, att läkaren hade sagt till henne bland annat; Du är nog en av de ytterligt få som fått göra röntgen gratis i Khorat, och så har du en skada på nacken, och inte i ryggen som alla andra har... Ja så sade han. Fullständigt löjligt och onödigt sktprat, av en läkare anser jag...

Sedan berättade han att han nu skrev ett papper som var giltligt i 90 dagar (3 månader), där Yongyut gavs tillåtelse att gå till det allmänna hospitalet i Khorat. Alltså inte privat bra vård, utan det allmänna. Dom var tydligen mer kapabla där vad det gäller dessa operationer. Jag tror ju (utan att veta) att Yongan har diskbråck i nacken på en, eller kanske fler kotor....

Så nu måste jag pusha på Yongyut, så vi verkligen åker snabbt upp till Khorat, så dom får utvärdera henne där, och eventuellt opererar henne därstädes... ja vi får se vad som händer, men hända nåt skall det definitivt göra. Jag tänker INTE låta henne bestämma och strunta i denna chans. Att ha diskbråck i nacken är värdelöst, och det kan med o-flyt, ge henne grymma huvudvärkar i framtiden, om hon inte åtgärdar problemet....

Idag dessutom, så snackade vi med AIA om att fixa en hälso-försäkring till Yongan där. Vår kontakt där vet ju om Yongans nackproblem och röntgen-utlåtandet, så dom föreslog att vi agerade snabbt och tecknade försäkringen, INNAN vi åkte upp till Khorat, och fick hennes skada s.a.s. offentlig... De trodde att det inte var så bra att ha med den skadan i försäkrings-policyn,,,,,

Och det låter bra, så på lördag, så kommer de hit, så skall vi bestämma den försäkringen för Yongan.... Hon är ju 42 år nu, och det är bra att ha en försäkring för henne. Det är ju i och för sig ganska schysst att ha 30 bahts-försäkringen via Thailands allmänna hälsovård, men deras sjukhus är inte roliga, och deras inställning till alla sina miljontals patienter är inte heller helt lysande när det gäller allvarliga saker.



Att vara sjuk här och bli hemskickad med en påse innehållande 3 olika sorters paracetamol, och en epilepsi-medicin, är ju inte kul för någon, vilket land man än kommer ifrån. Så en försäkring som gäller på ett privat sjukhus, förtjänar Yongan helt klart..... jag återkommer på söndag om vilken försäkring det blev till slut...

Vår käre granne måste jag rapportera lite grand om nu, eftersom det tryter annars med nyheter idag. Jag har ju berättat att dom sålde sitt ursprungliga hus, det blev nog för mycket att ha 2 hus i drift för dom, och det är ju inte konstigt, Men herre jäklar vad dom festar här bredvid nu. I stort sett varje och var eviga kväll, så har dom folk och mat och glada sammankomster, och tomflaskorna står som spön i backen på utsidan..

Dom käkar, dom super, och dom festar allt vad dom kan, nu med de pengar dom fick för det förra huset vid försäljningen. Och detta är ju bara thai, så himla typiskt thai. Inte en tanke att satsa på framtiden, och pensionen, och ha lite på banken. Utan leva i nuet, och bränna de pengar som finns. Mai Pen Rai och sedan dö.....

Bättre att leva nu och bränna allt som finns, än att spara för framtiden, och kanske dö, och inte kunna nyttja sina besparingar.... Detta är en tes som nog följs av de flesta thai. Så med byggandet av det extra taket runt hela huset,  och cement som ersatte det lilla gräset som fanns, så blev dom nog lätt av med 300.000 baht bara där,,,, och så resten skall sättas sprätt på.

Men vår lilla unga dam miss Pussy, jobbar på i  frenetisk anda. Hon sitter uppe verkar det som nätterna igenom. Europa och USA har ju tider som mer hamnar nattetid i Thailand, om man vill prata med falanger. Och Miss Pussy ligger i som hin håle i en orm-grop, och jobbar ihop stålar för uppehället.... Bra jobbat unga dam, tycker jag...

Handskak

obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!


Chaiyaphum MMCMLXXXVII, Thailand

14 september 2017

90 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,129 (nedåt)



Om du gräver en grop för andra,

så kommer du själv att falla där i!!

Thai har någon slags inneboende vilja att förändra, att riva upp redan tagna beslut. Det känns nästan som en sjukdom faktiskt, när man stöter på denna grej precis hela tiden, till vardags, i denna kultur. Efter 9 långa år, så har man lärt sig, men trots detta så blir man faktiskt lika häpnadsväckande förvånad, när ”släggan” faller.... Låt mig förklara med exempel...

Ja Håkan vår granne t.ex. har boende hos sig några dagar en syster till hans fru och hennes man, riktigt trevliga människor. Mannen är ganska sjuk, så dom tyckte att det skulle vara bra för den gamle att få bo här uppe, och slappa lite grand. Nu i alla fall så var det aktuellt att Håkan med fru skulle åka ned till Bangkok 34 mil enkel väg, och lämna tillbaka paret ifråga.

Igår kväll så, då var det lite fest ty det dök upp 2 st bil-lass med människor nerifrån Bangkok, som hoppade in på vägen nedåt söderut.. Vi var också inbjudna, och hade det supertrevligt där inne med god mat, gött tjöt o.s.v. Och för Håkan så blev kvällen jättebra på ett annat sätt.

Det visade sig tydligen att det ena paret som hade en enorm skåpbil, kunde ta med sig det gamla paret ned till Bangkok, så slapp Håkan köra styvt 70 för det ändamålet... Så glädjen stod extra högt i kurs då..... Jag gick in till mig runt 21.40:tiden, och de flesta andra hade också gett sig av då.

Men det fanns fortfarande lite liv i luckan där inne, så Yongan stannade kvar, hon gillar ju att tjöta lite grand. Håkan rumlade i säng han också. Han har ju vurpat med moppen och fått sy 20 stygn i högerarmen, men skit samma han är vänsterhänt, hahaha!! Men han ville lägga sig i alla fall, och glömma smärtorna...

I morse när han vaknade, ja då hade kvinnorna egenhändigt bestämt att avvisa det underbara förslaget att de andra kunde ta med sig paret till Bangkok, eftersom dom ju bodde där nere.. Nä det var inte längre bra, utan nu måste Håkan med fru ta paret i sin bil, och göra en jäkla tur-retur-resa till Bangkok... Men jag kunde inte se att Håkan var sur, så allt OK.... men kul med ändrade planer.

Jag t.ex. kan få till livs här inne hos mig, ”jag skall säger Yongan, åka till byn i morgon bitti tidigt för att hjälpa mama till templet”.. OK säger jag.... Och ”imorgon tidigt” kommer, och ”imorgon tidigt” går, och absolut ingenting händer... Jag frågar, och Yongan blir alltid så där förnärmad, nästan så man kommer på henne med fingrarna i kakburken...



När skall du åka då frågar jag. Vid tiang (lunchtid) säger hon då.... Och så åker hon iväg runt 14.30..... Detta är något som sker exakt precis hela tiden. Så inte bara är det lönlöst att bestämma någon tid, det är nästintill lönlöst att bestämma något alls planeringsmässigt.

På lördag säger Yongyut, skall broder Yutin och syster Banloo komma och hämta mig, och så skall vi till en faster i Khorat, ty hennes systers broders mans äldsta bror har dött... Ja när blir detta då... Ja "tidigt" säger Yongan... Behöver jag säga att "tidigt" kommer och "tidigt går", Yongyut får sedan ett telefonsamtal där dom avstyr hela grejen, och bestämmer sig för att åka dagen efter, på söndag istället.

När då frågar jag (hahaha), Yongan svarar bara så käckt som bara Yongyut kan göra, ”tidigt”..... Så alla planer som vi hade på lördag la vi på hyllan, bara för att märka att det var fullständigt i onödan. Nu får vi lägga våra planer på söndag på hyllan i stället, och vad tror ni händer......?

Jo de enas på söndag förmiddag långt senare än "tidigt", om att det inte blir någon resa alls, ty broder Yutin har supit skallen av sig på lördagskvällen, och hans vita ögonvitor är rödsprängda, och bakfyllan står som spön i backen. Yongan vet att jag vägrar att låta henne åka med fyllproppen, när han är onykter... Så det spelade nog in när hela grejen med Khorat-resan lades på avskrädeshögen.  

Ja så kan en helg spenderas i väntandets tecken, men det är bara att vara glad, ty dessa människor, och deras kultur är ju så söt, och man måste ju fatta att det finns högre värden i livet än ”tid”.... Ja det kan man ju predika, när man sitter inlåst som en himla munk i ett tempel, och inget annat har för sig än att pilla på sig själv, och läsa heliga böner....

Handskak


Chaiyaphum MMCMLXXXVI, Thailand

13 september 2017

89,5 kilo – 88,4 kos (36 km) 1 timme 54 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,153 (uppåt)




Med lögner kommer du långt,

men icke tillbaka!!

Lördag morgon så kommer min polare Birger på besök hit till Chaiyaphum, det mesta går i dur för den gamängen. Han får gjort alla sina ärenden ganska enkelt här i stan. Han fikar alltså efter att köpa bland annat; skruvstäd, testosteron samt bläckpatroner till sin printer.....

Vi får tag i allting som han vill ha, förutom bläckpatron, vilket jag föreslog att han handlar på nätet istället, då det verkar vara en specialmodell på printer som säljes i Sverige, och inte i Thailand. Jag skall se om jag kan hitta hans bläckpatron kanske på Ali Express....

Efter ett flängande på Global House, Computer Center, Datagrejorshopen vänster om Lotars, repairshopofcomputers höger om Lotars, apoteket höger lotars, så ankommer vi helsvettiga och lessa på det hela till Bens Bar.....

Det är ju egentligen den destinationen som han fikar mest efter. "Rektig" falangmat, och lite syndadryck som INTE är den äckliga Lao Khao, som han annars dricker till vardags, fy sattan va äckligt. Jag förstår att ha tycker det är kul att komma hit, och återuppleva sitt ursprung, hahaha!!!

Lördagen avslutades med att grannen Håkan och jag lirade V75 igen, han envisades med att jag skulle ta ut hästarna, istället för att köpa ett färdigt system på "ATG tillsammans". Det gick som det gick, det sket sig rejält. Vi lämnade dock in en dagens dubbel också som tröst.....



Jag hade i första dubbeln hästen som skulle komma till ledningen, och sedan enligt tränaren vinna loppet, det var en 7%;are (nr. 4), så det hade blivit drag i kuponghögen, om den nu inte hade hoppat där vid starten. Så vi åkte direkt på dagens dubbel. Och naturligtvis i 2:a avdelningen, så hade jag tagit häst nummer 11 (Aron Palema) som skulle rensa ganska rejält, och skulle ge oss 10.000:- att dela på...

Och det fanskapet vann plätt-enkelt bakifrån när bensinen tog slut för hästarna framme i täten..... Typiskt 4:an hoppade bort sig i första, och sedan för att riktigt retas, så ordnar ödet med att 11,an vinner i andra avdelningen....

Idag söndag, så vart det liv här utanför lite grand, och man hörde skratt och höga utrop av glädje tror jag.. Gick ut, och Yongan hade bestämt att åka med Håkans fru, och hennes syster till ett tempel för att ”göra rätt för sig gentemot Buddah”,,, Men va fan menade jag på, håller du på ännu Yongyut, trodde det var klart när du var med din kompis för 2 dagar sedan, och skänkte pengar och mat till dessa munkar...

”You no understand, I am thai put, I am serios buddah”... Och hon berättade att hon hade lovat att åka med de 2 damerna till templet, för dom skulle också offra och göra sig till förstås, för att få ett bättre liv när dom dör, och go tur medans dom levde.

Jag tänkte fråga dom om vi inte skulle komma lite billigare undan, om vi satsade lite större en gång, och handlade på oss ett avlatsbrev på man, så vi kunde slappna av, och veta att läget var under kontroll efter döden... Men så insåg jag att Yongan och damerna nog inte visste vad detta var för något!!



Jag frågade Yongan, men varför skall du med då, kan dom inte åka själva. Nä jag måste visa vägen. MEN VA FAN menade jag på. Visa vägen är det långt då? Ja 1 timme dit och 1 timme hem... MEN varför åker ni dit, ni kan ju promenera upp 250 meter till det närmaste templet här, och greja och förödmjuka Er där i stället, så slipper ni slösa bensin som tokar....

”falang dting dtong”.... Jaja svarade jag, men det visste jag redan innan, hahaha!! Yongyut berättade att det var good luck med det templet, och damerna ville veta om det gällde dom också, om dom nu åkte dit......

Jag fick nu medans jag och Håkan snackade över häcken här när damerna var borta, veta att Yongan och damerna skrubbade skithusen i templet. Va fan skrek jag till... Ja sade Håkan, dom e fan inte kloka våra damer. När Yongan kom hem så luktade jag på hennes händer och sade;

”Yongyut jag fick en inlevelse och syn när jag sitter vid min dator, att jag ser dig sitta på huk i templet, och torkar skit”... Hon tittade skarpt på mig,,,, Hur vet du detta? Ja svarade jag ”my sixth sence of course”.. Irriterad så upprepade hon frågan... I know many things yongan” svarade jag.....

Jag fick ju berätta till slut, att Håkan hade hört det ifrån sin fru, som hade ringt hem och berättat. Jag frågade henne, men varför i helvete gör du detta skitjobb. Låt munkarna jobba själva och torka sin skit på sina egna dass”!  Hon blev skitsur, om uttrycket ursäktas, och tyckte att jag inget fattade... Nä sade jag, kanske inte, men jag ser i alla fall när människor utnyttjas av andra människor....Och DET gör inte ni thailändska buddister, ni är helblinda...

Handskak


Chaiyaphum MMCMLXXXV, Thailand

12 september 2017

89,6 kilo – 88,1 kilo (42 km) 2 timmar 21 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,134 (skutt nedåt)



Du kan inte gro havre på taket!!

Onsdag, så fick vi alltså besök av Pohn, Yongyuts kompis sedan många många år, och hennes fästman Graham ifrån England. De har kamperat ihop allt sedan 10 år tillbaka. Jag har ju träffat dessa vid flertalet tillfällen, och killen han ”växer” för varje gång som jag träffar honom. Så klart skall man säga, han dök ju t.om. upp i Falkenberg, när jag var hemma i Sverige 2013.

Så det var ett kärt möte, och kul att ha dom här under 2 nätter. De tog in på den rosa resorten, som ligger alldeles utanför vår gata, så det är 200 meters gångavstånd bara. De har 2 egenheter som är både bra och mindre bra. Hon Pohn, är super buddist, och håller på med sina ”exter” med böner, och fixar med buddistiska prylar, så fort hon hinner.



Här nu idag sista dagen innan dom åkte, så installerade hon ute vid muren i träd-gården vår, en typ Budda-grej med ljus och blommor och snygga saker. Yongyut var kanon-lycklig, och jag undrade mest vad som stod på och hur mycket det skulle kosta oss. Men är damerna nöjda, så blir ju livet lite enklare att leva för oss falanger också....

Igår morse, så drog hon iväg Yongyut till ett tempel, har inte ens ännu frågat vilket tempel, och där lämnade dom mat och stålar för att blidka ödet, munkarna, och Buddah själv. Yongyut stod hela kvällen innan, och gjorde mat för en hel jäkla bataljon. Fan här jobbar man hela sitt liv, får pension, och så skall man budgetera för dessa jäkla parasiter, som ju ändå munkarna är. Präster, och munkar, och immamer, är samma skit minst sagt...

Graham då, hennes fästman. Ja han gillar ju bärs som alla engelsmän i stort sett. Jag är ingen expert precis på engelsmän, men man har ju nosat reda på lite grand under sina levnadsår. Och engelsmän och deras kultur innefattar ju näst intill varje kväll att gå på puben, och dra i sig ansenliga mängder av detta öl, som dom är så otroligt tokiga i.

Jag kan helt enkelt inte förlika mig i den kulturen, de super fanimej skallen av sig dessa engelsmän, och de finner det inte alls vara konstigt. Det roliga är att sitta där i baren med Graham och höra honom berätta om hur polacker, ryssar, och finnar, super. Väl beskrivandes, hur stora dricksglas med vodka som ryssen kan hulka i sig, i ett endaste drag!!!



Samma Graham, som när han kom hit runt 15:tiden i onsdags, jag köpte 4 st stora Leo, han drack upp alla 4 på 2,5 timmar. Vi åkte ned till Bens Bar runt 17.30, och han drack tror jag garanterat minst 4 st stora Leo till. Hur fan kan en människa dricka 8 st stora Leo på runt 6 timmar, utan att dö? Vi snackar alltså om 62 cl/flarra x 8 flarror = 4.96 liter öl i magen.. Hur fan fungerar dessa människor....?

Men han vart inte full ett dyft, märkte absolut ingenting alls på honom. En supertrevlig kille, som alla gillade att prata med, inne på Bens Bar.... Vi käkade i alla fall revben, som var de bästa revben jag någonsin ätit i mitt liv. Köttet var så mört, så det föll av benen bara man petade på det...Och så stekta potatis till, rena rama drömmen, OM man nu inte tog med det grymt äckliga vinet, som jag var nödd och tvungen att dricka.

De stack hem i alla fall i fredags morse efter 2 nätter här. Och nästa gång så blir det vi som får ta vår ”kareta” och åka till dom i Sakon Nakhon för att det skall bli rättvist...Skall dock då vid det besöket försöka att undvika att käka hund. Som ju lär finnas på menyn där på den orten, i alla fall i gamla tider. De flesta i Thailand vet att åt det där "hållet", så slafsar man hund minsann både till förrätt, huvudrätt som efterrätt!!

Handskak


Den 11 september, så blev det inget pubilcerande.

Jag var ju i Bangkok och fixade med körkortet mitt

 (förnyelsen).

Och hämtade även mitt inkomstintyg..

Mer om detta under de kommande dagarna...


Chaiyaphum MMCMLXXXIV, Thailand

10 september 2017

89,6 kilo – 88,9 kilo (25 km) 1 timme 18 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,174 (samma)



Fattigdom har en tjock skalle!!

https://www.svtplay.se/video/14991596/thailandsdrommar/thailandsdrommar-avsnitt-1?start=auto

Idag, så har jag tittat på det omtalade TV-programmet Thailands-drömmar! (Se länken ovan om ni vill titta på den...).. Jag måste säga för att vara en dokumentärfilm, så var den faktiskt riktigt sevärd. Jag själv dock har svårt för denna typ av familjer, där man ursäktar supandet, och det evinnerliga fyllesnacket.

Och en bekant till mig, frågade om jag kände karaktärerna från Göteborg? Men kan säga direkt, att trots att likheterna fanns där mellan min familj, och den familjen i fråga, om att båda så tillhörde vi arbetarklassen, så var skillnaden ENORM emellan oss. Farsan söp aldrig, kanske tog en grogg eller två när det var kalas eller fest, men aldrig annars.

Så, nej det fanns noll, och absolut inga likheter alls. Dessa gubbar som stack ned till Thailand och fyllde sina drömmar inget snack om den saken. De hamnade på flera olika turist-ställen såg jag. Om jag inte var alldeles fel ute, så kände jag igen stranden i Hua Hin (hästen), husen i bakgrunden vid stranden av Pattaya, och sedan som jag fattade det, så var dom också på Koh Samui.

Och alla dessa 3 ställen är turist-ghetton, och rena rama träsket om man är svag för ”drecken”, som vi säger i Göteborg. Det känns när man ser dessa karaktärer som om hela dagarna fokuseras på enbart sprit och alkohol av någon form. Och till slut när jag tittade, så fann jag noll och absolut ingenting likhet mellan dom, och mitt liv här där jag bor och verkar, här i Thailand.



Så Thailand kan vara enormt olika, på olika ställen, för olika människor. Men  jag tror att det helt enkelt är som så, även om dom själva säkert säger motsatsen, att dom nog mest flyttade ned för spriten och latmans-livet. Och det är ju faktiskt som så, att lever du som en alkis, så dör du ganska snabbt, och då dör du som en alkis med en kropp som förfallit i trasor...

Att rekommendera denna dokumentär för att folk skall lära sig något ifrån att titta på den, är skitprat, det finns absolut ingenting att lära ifrån dessa människor, jo kanske.... Att man nog skall välja något annat än dessa turist-träsk om man vill bo, överleva,  och ha det bra i Thailand....

Men jag vill inte sabla ned filmen alldeles. Jag fann den sevärd, då figurerna i den var lätta att ta till sig, och det kändes ärligt och seriöst menat av de som filmade. Så en bra dokumentär över en familj som visar hur man absolut INTE skall leva sitt liv i Thailand.... För övrigt skall sägas så vet inte dessa gubbs ett vitten om Thailand utanför turist-stråken...



Avslutningsvis, så läser jag ute på olika forum om folk som skriver om denna dokumentär då dom sett den, och de klagar över att det är skit att visa dessa stereo-typer över Thailand, och de människor som kommer och flyttar hit. De menade på att det finns massor av vanliga människor, nyktra människor, som bor i Thailand, och som inte lever sitt liv för spriten...

Så dom tyckte filmen var kass, och en stolle t.om. skrev att han tyckte att det var näst intill tjänstefel att ens visa en sådan här film som Thailands-drömmar. Men som så många gånger annars, så har inte dessa människor riktigt fattat vad det hela handlade om, utan stirrar bara sig helt blinda på spritflaskor och fyllegubbar.

Jag kan säga att anledningen till denna dokumentär, vilket också klart sades ifrån i början av filmen, var att producenten och filmaren, ville berätta om sin familj, vilket ju detta var. han var familj och släkt med alla medverkande. Han ville filma och belysa, och försöka att förstå, varför hans familj helt hade snöat in på Thailand, till den milda grad...

Handskak


Chaiyaphum MMCMLXXXIII, Thailand

9 september 2017

90,1 kilo – 89,0 kilo (41 km) 2 timmar 4 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,174 (nedåt)



En rättfärdig man, som vet att han är rättfärdig,

är inte en rättfärdig man!!

Idag onsdag 6 september, och vi åkte tidigt för att hinna till röntgen I Khorat. Allt flöt på fint, hahaha trodde ni va... Fasen jag fick hota, skrämma, locka, och pocka, Yongan att komma i tid. Först gäller det att väcka upp henne, i det första stadiet, så är hon naturligtvis beredd att skita fullständigt i röntgen, läkare, och Khorat, bara hon får sova vidare.

Sedan får man locka, och pocka, så att duschen går snabbare än 45 långa jäkla minuter. Hon blir fortfarande förbannad när man ropar på henne, och man säger att hon måste snabba sig, och man går ut och startar bilen... Hon hatar detta fullt ut riktigt. Det är så att det nästan  ”låser sig” för henne, när hon blir stressad.

Hon förklarar för mig, ”inga problem läkaren väntar”. Ja men för fan Yongyut, det kanske är kö till röntgen också?. Vi kommer dit för sent, och de säger bara ”välkommen tillbaka imorgon”.. ja säger Yongan likblek i blicken, - ”då får det bli så.. You make it no fun anymore, [b]kriath[/b] man”... (negativt menat för seriös säger hon med det tnailändska ordet)...

Jag frågar sedan Yongyut lite grand så där undrande.... Men varför skall vi till läkaren INNAN vi röntgar dig? ”Falang talk too much”, blir svaret.. Ja men  Yongyut, är du säker, är det inte så att vi skall till röntgen först, och sedan kollar läkaren på plåtarna... Blicken jag får talar om för mig att jag skall hålla käften nu...

Vi sätter oss i bilen, och vi har lyckats med konststycket att vara nästintill 28 minuter för sena redan ifrån start, faaaan också..... Jag kör undan lite extra snabbt denna morgon, och jag hatar att stressa helt i onödan.... Vi kommer fram i stort sett runt 4 minuter för sent.

Yongyut är lugn som en filbunke, och det är jag som mår illa av stressen, inte hon. Hon skiter fullständigt detta med tid, fullständigt.. Folk kan vänta på henne, det är liksom deras jobb antagligen att vänta på Yongyut... Röntgen tar emot på studs, de har ju väntat, och de t.om. ringde efter oss när vi parkerade bilen utanför sjukhuset. Så allt var förberett när vi staplade in 4 minuter försena...

Jag väntar väl kanske 30 minuter nånting, fikar och studerar människor, och sedan kommer Yongyut, och är klar.... Nu kan vi åka hem svarar hon. Ja men läkaren då? ”We not see doctor here, we see doctor in Chaiyaphum”, och detta svar kom så naturligt, precis som om det var den naturligaste sak I världen….



OK, jag hade gett upp nu, thai-logik, och undertecknad befinner sig inte ens på samma planet, så hålla käften är mode-inställningen för dagen... Vi gick ner till bilen, jag startade motorn för att åka hem, då ringer telefonen, jag är ju 9 år rutinerad i detta landet, så jag fortsätter INTE att köra bilen, utan stänger av motorn, och avvaktar.

Ja mycket riktigt, nu vill röntgenavdelningen be oss att komma tillbaka, och hämta CD-discen av plåtarna, den är klar nu... Jasså sade jag, var den inte klar innan då.... Nä dom skulle posta den till Chaiyaphum... Yongan fick springa själv tillbaka till röntgen, och kom strax tillbaka, och NU kom vi till anledningen (min anledning i alla fall), till resan till Khorat. Alltså besöka McDonalds.....

Vi kom dit, allting låst, klockan var 09.15, och shopping mallen öppnade 10.00.. Vi åker hem säger Yongan, hon fick en blick ifrån falangen som var mörkare än den iturivna äktenskaps-licensen..  Så hon sade bara sedan, vi kan sitta därborta och vänta.   Och så blev det. Vi väntade sedan i 45 minuter.

Sedan gick vi in på shopping-mallen, och jag beställde min dubbla cheese-burgare med pommes och coca cola... Och avnjöt detta utan att ens prata med min fru... Det passade liksom inte in att prata medan man avnjöt denna delikatess. Yongan käkade nån thaimat, och var nöjd med detta.

Avslutningsvis toabesök, och då väntade jag och satt 5 meter ifrån en falang, kunde inte hålla mig, utan började inleda en konversation. Det visade sig vara en skittrevlig engelsk kille. Som faktiskt visste var Chaiyaphum låg, och dessutom skulle han och hans fru dit nästkommande vecka... Vi skiljdes åt i sämja.

Vi åkte sedan hem, ty vi skulle nu under eftermiddagen få besök ifrån Sakon Nakhon och Yongans gamla kompis Pohn, och hennes fästman sedan 10 år tillbaka Graham ifrån England.... Men mer om detta äventyr i morgondagens kapitel.... Ett kapitel i ölens tecken...

Handskak


Chaiyaphum MMCMLXXXII, Thailand

8 september 2017

90,1 kilo – 88,8 kilo (25 km) 1 timme 28 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,177 (uppåt)



Om du investerar I feber,

så kommer du att möta en sjukdom!!

Måndag idag i skrivande stund. Yongan kom tillbaka ifrån sjukhuset med en remiss i näven, och också en ny tid att besöka Bangkok hospital i Khorat. Det blir nu på onsdag den 6 september. Jag sade till henne innan hon åkte hemifrån. Gnäll och skäll nu inte på sköterskan innan ni fått det nya pappret med ALLA stämplar på, så inget tråkigt inträffar, och du kanske inte får någon röntgen alls gratis!

Yongan rynkade på näsan åt mig, och sade som hon alltid säger. - "Detta klarar jag falang förutan", fast på engelska... Hon kom tillbaka några timmar senare, och berättade när jag frågade om dom hade skällt på idiot-sköterskan.... Nä hon var inte där, och jag hörde sade Yongyut, att Bangkok Hospital verkligen sade att denna sköterska som idag fixade pappren, var nummer 1 på Chaiyaphum Hospital....

Så nä, sade Yongan, - "behövdes inte skälla, vi fick den bästa sköterskan i hela Chaiyaphum"... Jaha sade en alldeles matt falang. Så ni lät inte sjukhuset alls veta då, att ni hade åkt förgäves 6 st familjer hela vägen till Khorat och åter??? – ”Nä behövdes ju inte, jag har ju pappret nu ser du väl”!!! Så nu skall vi dit upp på onsdag, och hoppas att allting skall fungera nu då. Tänk Er om man kommer dit, och det finns något mer fel? Då får jag dårpippi faktiskt, tror jag!!!



Jösses anåda, nu har jag en STOR SAK att rapportera. Jag satt här och tittade på X Factor UK, Och en av popstjärnorna som satt i juryn, hade fasenimej råstora ”tjafs” på sina brallor, precis som de värsta och största vi hade på 1960;talet. Så nu är då tydligen mode-cirkeln äntligen sluten, och alla kan tycka att tjafs är fräckt igen....

Ty att tjafs kommer tillbaka är lika garanterat som ”amen i kyrkan”, eller ”Allah i moskee´n, eller waiandet i Thailand... I och med att en pop-artist bär tjafs, så kommer ”flocken” att böja nacke, och adoptera blixtsnabbt detta fenomen som ändå tjafs är. Jag kommer ihåg under alla dessa år, hur olika kommande generationer har flabbat, när dom sett bilderna av tjafs, och nu kommer dom själva att bära tjafs.

Jag funderar starkt på att sätta mig med en kopp kaffe på Big C här, och även göra det i Göteborg, och le och rå-flabba åt flocken, när dom stelt och likblekt, inga personliga tyckanden och åsikter alls, passerar revy, med sina enorma nya fina tjafs.....Hahahahaha!!!





Avslutningsvis, regnen ifrån norr börjar äntligen nu att ge ifrån sig sina regnmassor här nere i Chaiyaphum, på sin väg söderut mot mest ofta Bangkok, och dess närområde..

Risfälten fylls alltmer, ingen gör någonting alls, utan bara låter det hända. Kanske att det finns en tyst överenskommelse, att om den förste risbonden fixar sitt risfält och öppnar det, så vattnet kan försvinna, så drabbas ju risbonde nummer 2,3 och 4 o.s.v. Och det hjälper ju inte problemet i det stora hela...

Detta överflödsvatten har ju absolut ingenstans att ta vägen, mer än över risfält, då risfälten ligger PRECIS ÖVERALLT, och inga vattenpassager mer än åar och små flöden, ligger här och där.. Ja lite organisation skulle nog inte skada, men viljan bland dessa människor att gå ihop, samarbeta, och komma upp med en handlings-plan, är nog "överkurs" i överlevnad tror jag....





Man tyr sig hellre till missväxt istället för att lösa problemet, och nu när t.om. regeringen betalar dessa människor för deras lathet, och sin egna dumhet med 1.000 baht per rai, för missväxt eller vattendränkta risfält, så tycker ju dessa risbönder att det är goare att ligga i hängmattan, låta fruarna fiska i det närvarande vattnet, och avvakta tills vattnet dödat allt ris och se vad som händer "senare".

Det brukar väl ofta ta någon månad av "flooding" översvämning innan det har passerat och dränker nästa provins på sin väg söderut mot Bangkok, och senare havet... Jag själv tycker mig märka att fenomenet här starkt påminner faktiskt om vårt egna bidrags-system i den socialdemokratiska politiken i Sverige. Där detta pengasystem fullständigt förlamar en hel  befolkning i Sverige...

Jag har lagt in några goa foton av ”vattenfolk”, hahaha!!!

Handskak


Chaiyaphum MMCMLXXXI, Thailand

7 september 2017

88,7 kilo – 88,1 kilo (20 km) 1 timme 9 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,158 (nedåt)



Rynkor visar att du har skrattat,

grått hår betyder att du har brytt dig,

och ärr betyder att du har levat!!!

Indianen Washaki (kan ha fått stavningen om bakfoten) sade alltid till de sina i Shoshone-stammen, alltså en indianstam i Utah-området i USA, att ”du skall ha frid och fred i ditt hjärta”, detta då apråpå när hans stamfränder kom och ville kriga mot de vita, som hade slaktat alla fränderna i grannbyn.

Denne indian hade också ett uttryck som lät ungefär som ”Du kan alltid finna lite grand av dig själv hos andra människor”.... Många retade sig på denna indan-hövding, ty han vägrade att göra något, utan bara satt stillatigande, och tog emot allting som de vita kom med, när dom slaktade hans folk, och när dom tog allt hans land.

Washaki levde för övrigt hela vägen fram till 1900, då han stillsamt dog på reservatet som de vita tilldelade indianerna, efter dom hade slaktat resten av dom... Man fick sedan höra att han var en mycket vis man. Han blev 89 år gammal. Han hamnade i någon slags ”Hall of Fame” för nord-amerikanska indianer. Den listan hade förstås vinnarna, ”de vita”, gjort, och omdömet om honom var också gjort av de vita, och så är det alltid, det är vinnarna som skriver historien.

Varför jag skriver detta? Jo Washaki blev 89 år gammal, men ingen av hans samtida överlevde så länge, Washaki tog aldrig striden för någonting, han bara vände andra kinden till, och predikade fred emellan folk. Han predikande kostade hela hans folk livet, och de var endast c:a 5.000 Shoeshoner kvar år 1937 sägs det. Alltså ifrån 100;a tusentals början av 1800;talet...

Jag kommer då genast att tänka på alla dessa idioter som öppnar våra gränser, öppnar för vansinnet med vår invandring. Skall vi alla spela ” Washaki” i händerna i denna livets hemska teater, och bara ta emot??? Eller skall vi stå upp och säga ifrån nu i valet som kommer. Rösta, och lägg Er röst, annars blir det ju en röst för Washaki, och det vill ju ingen mer än alla dessa svenska idioter som vill ge bort sitt egna  land...



Jag avslutar med en historia snodd ifrån allehanda ställen, men go är den... , så slutet blir i dur i alla fall.....

Utanför O’Learys i Gällivare rullade en polisbil sakta förbi, precis efter stängnings-dags. Precis då vinglade Pekka ut genom dörren, till synes praktfullt på lyset och med bilnyckeln i högsta hugg.

Polisbilen stannade och de båda poliserna betraktade med häpnad Pekka, som beslutsamt kämpade sig fram mot parkeringen. Där provade han nyckeln på inte mindre än sju bilar innan han hittade sin egen och mödosamt tog sig in bakom ratten.

Där satt han sedan alldeles stilla i tio minuter, varpå han startade vindrutetorkarna fast det var en vacker sommarkväll och inte ett moln på himlen. Sedan tände och släckte han strålkastarna några gånger, tutade och slog på och av varningsblinkern.

Så startade han motorn och la med ett skrapande i en växel. Bilen tog ett kort skutt framåt och motorn dog. Han försökte några gånger till, alltmedan parkeringen tömdes på bilar.
Till sist, när han var ensam kvar, lyckades han få bilen att börja rulla framåt, tog sig ryckigt ut på gatan och satte kurs norrut. Poliserna, som väntat tålmodigt, slog nu på sirener och blåljus och körde fram och stoppade Pekka och bad honom blåsa. Dom trodde knappt sina ögon när apparaten inte gav något utslag!

– Du får lov att följa med oss och ta ett blodprov, det måste vara fel på apparaten, sa en av poliserna.
– Tvivlar jag på, flinade Pekka. Det är jag som är lockfågel ikväll!

Handskak
ps. imorgon blir det om Thailand igen....


Chaiyaphum MMCMLXXX (2.980), Thailand

6 september 2017

87,7 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,163 (nedåt)



Angående folk och deras Pitbulls;

 "Men min är faktiskt annorlunda”......

Jasså, säger du det!!!"...

Forts. från förra kapitlet... Vi kom ut på stora vägen, vi hade ju märkt på ditvägen vilken enorm trafik det var, och det var lika mycket trafik nu även åt andra hållet, ni vet lördag och alla är lediga... Så när vi strax kom kanske 500 meter ifrån Living Mall, så såg jag kön som gick i vänsterfilen in till denna mall med McDonalds....

Jag sade till Yongan jag åker absolut INTE in där, och står i 45 minuter i kö, och väntar på en jäkla parkeringsplats... Vi chansar och parkerar här ute på gatan. Hon gastade och peka att ”can not” precis hela tiden, hon har ju körkort nu, och försöker precis hela tiden lära mig att köra bil. Ja det är sant ”En thai skall lära en falang som haft körkort nu i år i exakt 47 år, att köra bil”.....

Till slut gav jag fan i det, Fortsatte att köra bara för att åka hem, kanske åka till Bens Bar, och äta nåt dåligt surrogat tlll hamburgare, men bättre än ingenting. Precis innan vi skulle köra ut ur Khorat, så ropar Yongan, uppenbarligen störd av dåligt samvete (kan thai ha dåligt samvete?).. ”-”Look darling McDonald – Tesco Lotars”....

Jäklar tänkte jag blixtsnabbt – räddad. Gjorde en grym passering av 2 st filer ut till höger, gjorde en snygg U-sväng på rätt ställe, och kom fram så småningom till Tesco Lotars... Och McDonalds... När vi gick ut ur bilen på parkeringsplatsen, så tittade jag på husväggen på Tesco Lotars.. Jag såg absolut noll och ingen McDonald-skylt!!

Yongan va fan, nu  ar jag sketsur,,,,,, Äsch tyckte hon, du är ju helblind!! Och fortsatte gå... Jag pekade igen på väggen ...  - "No sign Yongyut No sign with McDonald"... DÅ fattade hon och pekade, trodde att den röda skylten var McDonald.... Då gick det upp ett Liljeholmen för mig också.

Yongan kan ju inte läsa engelska bokstäver, så hon gick efter färgen på skylten. En skylt som sade fullständigt annorlunda än McDonalds, kanske sålde ”Bindor” vad sjutton vet jag!!! Sketsur igen.. jäkligt sur.

Det är ju för fasen som om någon vid en oas i Sahara när man kommer nästintill död av törst, räcker fram ett glas med vatten, man sträcker fram handen, och då säger personen bara; ”hejpådejdö”, vilket på Isaan-dialekten betyder; ”Nä den får du inte”... Så kände jag det med McDonalds-skylten...



För 2:a gången så startade jag hemfärden mot Chaiyaphum, Jag satt där och tänkte medans jag körde, och tyckte riktigt synd om mig själv... Varför skall alltid allting gå åt helvete här i detta jäkla under-utvecklade land? Ja nästan att man kunde känna en tår trilla nerför kinden min, när man tänkte på en dubbel McCheese x 2stycken....

Det var just då som Yongen körde in kniven för sista gången denna härliga dag... Hon vände sig till mig, och sade ”You bad man, you think about yourself, you dont care me”  WHAT tjoade jag till, och fick torka tåren.... ”We go Tesco Lotars, you said McDonalds, you dont care I am hungry”.. DÅ JÄKLAR kom jag på, fan Yongyut kanske också är himla hungrig, och fasen va man kände sig billig I det läget….

Jag fick prata ”gott” med henne under styvt 15 minuter innan hon började mjukna, och under den tiden så nyttjade hon tiden till att fastställa vissa krav hon hade hemma. Ja hon ville INTE ha dörren där jag sagt, vi skulle ha dörren för att göra ett nytt sovrum till mig om 10 års tid...

Så jag fick ge mig så klart. Sedan när det var klart att döva det dåliga samvetet, så skulle vi leta mat till Yongan utefter vägen. Jag hade förstås bara McCheese i skallen. Men till slut så ropade hon STOPP, jag nitade, och hon handlade en massa plastpåsar med käk hit och dit.

Och jag fick den bästa måltid man kunde tänka sig (förutom McCheese) av Yongyut medans jag körde hemåt. Hon satt och handmatade mig det godaste Moo-köttet (gris) ihop med knåde-ris.... Och sedan när grisköttet var slut, så handmatade hon mig med grillad kyckling och knåde-ris. Jag säger bara, detta knåde-ris är underbart gott, eller så kanske jag bara var sket-hungrig...

Vi kom hem till slut, och allt var OK och bra förstås... Jag kompenserade mig med att ringa ner till Farbror Håkan (vår granne) som är nere i Pattaya, jag frågade honom om han tänkte handla nåt på Foodland (Speceri-affär med falang-grejor).. Ja sade han, jag frågade då om han hade lust att köpa ett gäng tuber med räkost, knäckebröd samt makrill-filleér.. Javisst svarade han,. Och nu vart jag nöjd äntligen...

Handskak


Chaiyaphum MMCMLXXIX, Thailand

5 september 2017

87,7 kilo – 86,9 kilo (36 km) 2 timmar 9 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,166 (uppåt)



Även det rödaste av äpplen har mask i sig!!

Några dagar för sent kanske att skriva om detta. Jag tänker på vår trip till Khorat i lördags 2 september, och röntgandet av Yongyuts nacke och sida. Vi såg fram emot detta länge och väl, som ni kanske kommer ihåg, så har jag ju flera gånger misslyckats kapitalt med att få Yongyut till läkare. Hon hyser ju den där rena rama ”by-mentaliteten" som är så djupt rotad i denna kulturen.

Hon vill helst inte gå till sjukhus och läkare. Ty pratar man om en sak, så kan det ju faktiskt hända, och snokar man hos en läkare om sjukdomar, så får man alla hemska sjukdomar som finns. Thai finner sina ”medicinmän” i byn vara mycket mer trivsammare. Dessa medicinmän förstår också sina medmänniskor bättre.

Varför prata om eländet, när några böner gör susen. Kanske vifta med en lövruska över kroppen, och be några högljudda böner till allt otyg som flyger och far omkring i det thailändska samhället. Jag vet inte hur många människor med cancer som dessa medicinmän ”botar”, men han tar emot dom, han viftar och gör sin plikt, och folk går hem och dör, och ingen klandrar någon för att man dör.. Schyssta bananer...

Så Yongyut har ju sett och varit med på alla mina läkarbesök, hon har tagit sin mamma med till läkare många gånger, så jag tror att hon till slut fattar att gå till en medicin-man i byn, nog är en genväg till döden, snarare än till fortsatt liv och hälsa... Vi fick remissen och åkte iväg i lördags morse, för att hålla den bokade tiden på skikt-röntgen på Bangkok Hospital i Khorat klockan 12.30...

Jag var glad eftersom Chaiyaphums allmänna sjukhus skulle betala och Yongyut skulle äntligen få reda på vilket problem hon hade. Hon skulle ju också få träffa en riktig läkare där på sjukhuset... Så vi kom fram i alla fall i riktigt god tid, cirka 1 timme innan bokad tid.

Men dom var bara glada att vi kom i tid, och vi blev hänvisade in till väntrummet på röntgen. Yongyut langade fram sin remiss, vi satte oss ner. Och min rumpa hann bara nudda sittdynan, så kommer sjuksköterskan tillbaka till Yongan, och säger till henne att; ”det saknas en stämpel! En stämpel från sjukhuset som bekräftar att dom betalar röntgen”...

Dom ringde till Chaiyaphum sjukhus, och dessa ”ville” inte anstränga sig att skicka en telefax eller mail, med ett nytt papper med en stämpel på. Utan dessa sattans idioter tvingar oss att åka tillbaka igen 12 mil, och få ett nytt dokument. Snacka om att Thailand är ett 3:e land i utvecklingen i världen. Helt sinnesslöa outbildade människor, som jobbar precis överallt faktiskt...



Vi fick sedan reda på att vi var dom sista av de 6 st som kom och skulle röntga oss, och alla de tidigare 5 patienterna hade också ingen stämpel, så ALLA blev hemskickade igen.... Det värsta var den gamla damen berättade Yongyut, som bodde uppe i Thetrasit i vår provins.

Thetrasit är ju långt där borta där vattenlandet ligger, som ju vi pratat om tidigare under åren här. Thetrasit ligger runt 10 mil ifrån Chaiyaphum, sedan hem igen, och sedan stiga på en ny buss och åka till Khorat 11 mil. Den damen hade varit gruvligt ledsen och trött, sades det....  

Jag undrar nu stilla om dessa 6 människor inklusive Yongan tänker ha lite räfs och rättarting, eller om dom skall spela thai-leken och le, hålla käften och kröka rygg för överheten??? Ja jag struntar kanske i vilket, men jobbigt för både mig och Yongan också. Nu måste vi åka tillbaka återigen till Khorat 24 mil tur och retur och göra röntgen, men skam den som ger sig.

En stor personlig ”setback” för min del, var slutklämmen på mina hissnande drömmerier om McDonalds, och hur jag skulle slafsa i mig 2 st dubbla McCheese med cola och pommes.... Jag fantiserade om detta med start redan kvällen innan, och jag späkte mig med att endast käka 2 rostade mackor klockan 04.25 på morgonen, innan vi åkte.

Så jag var rejält hungrig skall sägas.. När vi kom ut till sjukhuset så sade jag till Yongan, vi kan väl låta bilen stå, och promenera ned till ”Living Mall”, vi snackar ju om bara kanske 800 meter att traska och gå... Yongan är thai, och dessa hatar att gå, så hon vred på sig, gav mig onda ögat, och ända sättet att klara sig undan det ögat, var ju att sätta in startnyckeln, och starta upp bilen, och köra dit. Forts. nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MMCMLXXVIII, Thailand

4 september 2017

88,7 kilo – 87,4 kilo (25 km) 1 timme 22 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,155 (uppåt)



Dårar och ogräs växer utan regn!!

Jag lovade ju en lite mer nyanserad lista över Thailand och boendet här, och här kommer då min syn på det hela. Med alla sina fel och brister, kanske vi kan enas om några punkter….. Och dessutom så finns det så enormt mycket att skriva, så jag tar bara med några  få punkter, som jag kom att tänka på;

- Ett underbart klimat med 2 regnperioder, den lilla och sedan den stora i september (Isaan). Regnandet pågår dock så gott som endast med start eftermiddag och framåt. Så man har fortfarande under regnperioden, oftast tillgång till soliga goa dagar...

- Att bestämma tid fungerar inte med en thai, de fattar inte tid, de fattar inte ide´n om att ”stjäla tid ifrån sina medmänniskor. Så bestäm aldrig tid med en thai, bestäm bara dag. Det kravet klarar dom av att fatta, alltså ”vi ses på fredag” eller "på torsdag skall det vara klart”.. Men i ärlighetens namn, så brukar det skita sig så gott som alltid ändå med tiden....

- Oavsett vilka ”setbacks” eller tjafs man råkar in i, bara le som bara sjutton och se glad ut... så blir man populär, och det är faktiskt det bästa ”smörjmedlet” i Thailand näst efter rena kontanter.....

- Och med detta, BETALA ALDRIG I FÖRSKOTT, ALDRIG, jag pratar alltså om att betala för ett jobb som thai skall göra för Er...!!! Det enda som jag brukar gå med på att betala i förskott är materialkostnaden. Thai har inga pengar tänk på det. De lägger aldrig undan pengar, ÄVEN om de driver företag, så finns det oftast inga pengar för materialet, så där kanske man får vara beredd att betala i förskott.

Men betala som sagt var aldrig för själva arbetet. Gör ni det, så är det lika säkert som amen i kyrkan, att dom INTE kommer dagen därpå, eller att dom slutar med just Ert jobb mitt i, för att starta upp ett annat jobb. Thai älskar ju att multi-taska (alltså bolla med 2-3 saker samtidigt i livets alla skiften. kanske därför som konceptet med Mia noi existerar här, 555555....

- Låna aldrig ut pengar, ALDRIG!!!. En thai ser oftast ett ”lån” som en gåva, och brukar allt som oftast högaktningsfullt fullständigt strunta i att betala tillbaka en skuld. Den där grejen som västerlänningar, åtminstone försöker att upprätthålla, ett s.-k. ”gentlemen agreement” vet inte thai ens vad det är. Så hela konceptet av en "gentleman" finns inte här i Thailand.



- För de av Er som inbillar Er att ni är ”vänner” med thai, så finner jag det bara vara enbart naivt och dumt och okunnigt!! En thai har så gott som aldrig vänner, ty dom ser inte vänner som ett koncept alls. Man har BEKANTA som tidsfördriv, men vänner, struntprat. Som sagt var, glöm det bara!! En thai vänder sig ALLTID till sin familj, DOM är hans vänner och stöd i livet... Så hör ni om vänskap mellan falang och thai, bara skratta åt dessa naiva människor.....

- Allting är dubbel-prisat till en viss gräns här i Thailand, ni vet falang-priser!! Ja nere på turistorten innebär detta en sak, medans det här uppe i Isaan en fullständigt annan. Ni alla som har någon kontakt med Thailand, vet hur det fungerar på turistorten, så det behöver jag inte prata om, men där brukar det bli väldigt dyrt minst sagt, ty turisterna är ju de lättaste offren.

Hos mig i Isaan, så tar folk gärna chansen att lägga på 5-10 baht maximalt på en sak, det brukar stanna där... I början var jag förbannad över själva principen, men nu efter mina 9 år, så blir det mer och mer, att jag inte längre bryr mig om dessa ytterligt små ”pålägg”... Varför lägga sordin på sitt liv för kanske 4-5 kronor?

- Lukten av deras mat är gruvligt äcklig, och de falanger som flyttar ner till byn, och verkligen slafsar i sig detta Isaan-skräp, är inte enligt mig vid sina sinnes fulla bruk. Antingen så är man en av två saker; Antingen så är man så kär så man sväljer vilken skit som helst, ELLER så är man så desperat att passa in i kulturen här, så man gör allt för att vara en ”thai”....

Oftast handlar det om lite äldre falang-gentlemen som faller för dessa 2 "grejor". och inte sällan så förekommer mat-slafsandet även bland de äldre om dom bor i Sverige faktiskt, helt otroligt när man ser och hör om hur vanliga nyktra människor förvandlas till idioter som äter thai/Isaan-mat hemma i Sverige....

- Vi kommer alltid att vara falanger här i Thailand, vi kommer aldrig att bli mer än utlänningar, som folk pratar om i smyg, pekar på, och kallar öppet för utlänningar!! Thai är helt enkelt fullständigt ointresserade av att låta en utlänning bli en thai och få medborgarskap, det kräves sådana ansträngningar att få ett permanent uppehålls-tillstånd eller ett medborgarskap, så 99,99% av samtliga falanger inte klarar av, eller orka ta sig igenom den processen.



Man hör dock om folk som "lyckats" med detta, men i stort sett ALLTID, så har man icke träffat dessa personligen, det är alltid en vän, en bekant, eller en bekants bekants vän som lyckats med bedriften...

- En utmärkande sak är också att thailändare, och landet Thailand, är helt och hållet absorberat utav sig själva. Hela landet lever i en enda stor grotesk narcissisk yra, där allting som inte är ”thai”, är betydelselöst och fullständigt onödigt att lära sig. Man är alltså fullständigt värdelöst okunnig om alla kunskaper om andra länder, än just kanske Kambodja, Laos, och Malaysia. Vilka man kan ytterligt lite om. Kanske typ som gemene svensk vet om Jemen kanske?

- De tror att alla falanger är födda med engelska språket, och många här (de absolut flesta), fattar inte att en finne pratar finska, en svensk pratar svenska, och en holländare pratar holländska i sina länder, de tror att vi alla pratar engelska ifrån födseln, och att engelska är vårt hemspråk... Det är då också anledningen till att alla falanger i stort sett kan prata engelska så bra...

- Livet i Thailand är supergott, trivseln står i högsätet, och det är mycket enklare här i Thailand att skaffa sig ett socialt liv, än det någonsin är hemma i t.ex. Sverige. Folk här har inte sina höga murar uppe, eller är otrevliga och sura oftast. De flesta är glada bland falangerna, det är nästan som om thais leenden har smittat av sig på oss falanger...

Detta var bara ett litet axplock, men lite grand hur jag upplever min omvärld här. Och så villa jag skriva det som en liten motvikt till den där förra listan, som "utnyttjaren" hade gjort i förra kapitlet.... Det finns massor med mer saker, och det står var och en fritt att framföra sina egna små saker som är av betydelse i Ert liv...

Men jag känner i alla fall här där jag sitter framför datorn, att livet är bara så himla "enkelt" plötsligt att leva. Alla sattans himla "måsten" är som bortblåsta, och det är precis som om dörren öppnade sig i livet, när man flyttade hit...

Handskak


Chaiyaphum MMCMLXXVII, Thailand

3 september 2017

88,1 kilo – 86,9 kilo (41 km) 2 timmar 23 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,147 (nedåt)



Den som är tyst är en halv dare,

medans den som pratar är en komplett tok!!

Jag läste en riktigt rolig, kul och underhållande sammanfattning om vad Thailand egentligen handlar om. För Er som blir små-sura, snälla bli inte det, detta är ju bara ironi inget annat. Killen som skrev detta, en ganska välkänd figur inne på internet, och de olika thai-forumen skrev detta.

Hans egna roll i det hela brukar han tala extremt tyst om. Han är ju en s.k. riktig ”nyttjare” av människor. Han åker runt i Thailand, stannar kanske några månader, han är en äldre modell, typ som mig själv,, och stannar tills han gjort sig omöjlig där på orten. Han utnyttjar damerna på alla de sätt ni kan tänka Er, och där finns ju ifrån hans sida det alltid outtalade löftet om att det skall bli en ”fortsättning” för flickorna, och att dom skall bli omhändertagna ekonomiskt.

Med dessa outtalade löften så får ju denne gubbe ut det ”mesta” av dessa förhållanden med de unga flickorna. Men snart nog så märker de olika flickorna, att det bara är skitprat och tomma löften, och att killen bara är en ”parasit” i ordets alla negativa bemärkelser...

Han, skrev i alla fall detta ironiska över Thailand, och notera då han att han tycker att det han själv gör i Thailand på något sätt skulle vara bättre än vad Isaans döttrar gör för sin fattigdom.... Trots hans lumpenhet, så tycker jag det var skitroligt ironiskt skrivet faktiskt, berättandes om alla de olika fördomar som florerar runt "stenborden" i Thailand.....

Citat
THAILAND
- Språket är mycket svårt och invånarna saknar oftast språkkunskaper som engelska.
- Maten består mest av rötter, insekter, fisk, grodor, orm eller det man hittar för att   
  döda för stunden.

- Bordsskick saknas och man äter helst på golvet eller sittande på bordet, man
  serverar sig själv med otvättade händer och tar en tugga, gillar man inte maten
  lägger man tillbaka den halvtuggade maten.



- Vanligaste ingredens är rutten fisk, som även dödar massor av innevånarna. Regionen
   toppar magcancer i världen, och minst ovanliga åkommor är belastningsskador.

- Viktiga inkomstkällor är att skicka sina döttrar till turistorterna för att mjölka
  hormonstinna medelåldersmän på pengar med sina späda kroppar.

- Inte sällan kommer dom hem med en jakttrofé som nästan genast börjar bygga ett
  näste till sin lilla ”duva”, omedveten om att andra flygfärdiga familjemedlemmar
  genast flyttar in.

- I bland är det ombytta roller, där mannen tar hem sin jaktrofé till sitt redan färdiga -   
  rede på andra sidan jordklotet, med löfte om pengar till släkten, så dom inte behöver
  jobba.

- Hängmatta är hemmets viktigaste möbel och TV kommer på andra plats.
- Vardagens beslutsfattande lägger man gärna på religiösa företrädare och -  
   självutnämnda medicinmän så man inte behöver grubbla själv.

- Viktigaste religion är status och sen kommer en massa avgudar, spöken och andar
  som bor i hemmet i små hus.
- Toaletter består oftast av ett glaserat 4 tumshål i golvet.



- Lagar som är stiftade i landets huvudstad gäller inte i utsocknes regioner, utan här
  råder frihet med både höger- och vänstertrafik, som gör tjänstgörande poliser
  överlyckliga, så man kan berika sig själv för alla typer av trafikbrott.

- Att landet leder ligan om mest dödade i trafiken, kompenseras av att man ligger i
  topp bland tonårsgraviditer.
- Andra mindre hedrande utnämningar är bottenplaceringar i trafficking, slaveri och
  narkotika.

- Statsskicket är balanserat "elitiskt”, där man växlar mellan civil elit och militär elit,
   som i lugn och ro får plundra statskassan i cykler om 4-5 år. Oftast är det samma
   rövare i båda regimtyperna, bara kostym eller uniform skiljer.

- I detta land är det närmast omöjligt att bli medborgare, oavsett hur länge och felfritt
  man bott där, varken pengar, jobb eller egen familj löser detta, utan nästan alla är
  bara turister i 90 dagars cykler.

- Trots allt negativt, såär det några hundra tusen västerutlänningar som flyttat och
   hittat till sitt Snangri La och trivs där.
-  Största debattämne brukar vara om hur manligt det är med is i ölen.
Slut citat

Detta är alltså det Thailand jag lever i. Så klart kan man göra en annan lista, en fullständigt annorlunda, sett utifrån en fastboendes ögon här i Thailand, som är lycklig i sitt liv.... Och den listan kommer i morgon....

Ha en god dag och skratta gott åt den riktigt bra skrivna i texten ovan av den parasit-gubben....

Handskak

Chaiyaphum MMCMLXXI, Thailand

2 september 2017

88,9 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,148 (nedåt)



En far kan stödja 10 barn,

men 10 barn kan ej stödja en far!!

Så idag var det slut för vår norrmann då uppe i Chiang Mai. Jag fick detta mail ifrån hans kamrat Odd, som ju stöttat familjen hela den sista tiden. Det är kanske lite deprimerande att läsa för Er andra, Men då vi har följt detta lite grand innan, och det finns andra läsare som verkar kolla vad som skrives i ämnet (Odd Thom), så kanske detta avslutande mail i ämnet då kan vara läsvärt.

Citat
Hei Gregor.

Jeg skriver i dag for å meddele deg at XXXX døde i dag ca kl 1200 thai tid. Vi var å besøkte han  i dag, og jeg hadde kontakt med han en time før han døde. Han kunne ikke si noe, men han nikket med hodet når jeg snakket med han. Det var nok best at han fikk slutte av nå.

Han hadde en del plager av ligge-sårene. Mens vi var der kom det to damer fra nabolaget, og hjalp Jeena med å skifte bandasje på sårene. XXXX var så mager nå at en kunne telle alle beinene i kroppen hans. Han har fått mye omsorg og god pleie av Jeena den siste tiden.

Vi var der også på tirsdag og da kunne vi prate litt med han. Han sa da at han hadde jobbet litt i dag, han hadde skiftet skaft på øksen sa han, men dessverre kunne han nok ikke gjøre slikt arbeid nå.

Jeg spurte han da om han husket Gregor og det gjorde han. Jeg sa jeg hadde kontakt med deg, og han bad meg hilse deg. Jeg har også sendt mail til hans to sønner i Sverige og orientert dem.

Ha det riktig bra så lenge.
Hilsen Odd
Slut citat

Ja så här kan det då gå till I ett “annat” land. I ett land som inte omfattas av vår grandiosa sjukförsäkring. En sjukförsäkring som dessa idioter i regeringen fullständigt krossar för oss svenskar, i sin satans iver att ”hjälpa” en massa utlänningar.

Och tyvärr så är dom ivrigt påhejade utav alla dessa privata idioter son finns, och där t.om den satans svenska kyrkan finns med. Ja man vet vad man har i livet, men man vet aldrig vad man kan få. Men att bli sjuk i ett annat land är förödande, om man inte har stora pengar att spendera på sjukvård. Detta gäller då oss svenskar.



Jag menar en liten ryggoperation kostar sina modiga 5-800.000 baht (SEK; 125.000:- - 200.000:-) En sleten liten blindtarms-operation ligger väl på runt; 150.000  baht (40.000:-). Och sedan går det uppåt bara, ja ni kommer ihåg den lilla inopererade ”stenten” i mitt egna fall, den kostade ju totalt; 260.000 baht (SEK;  63.000:-), samt min bråck-operation, den kostade ju 60.000 baht (SEK;  15.000:-)...

Så det är ytterligt viktigt att, OM vi inte har en hälso/olycksfalls-försäkring att tillgå, att vi åtminstone har en rejäl dusör med pengar på banken eller madrassen, som sedan kan användas här till vår sjukvård. Norrmannens cancer behandlades på sjukhus, och dom skrapade norrmannen fullständigt ren inom bara en endaste månad.

Tog honom på samtliga hans besparingar PLUS ytterligare 70.000 baht, således totalt 370.000 baht (SEK; 90.000:-). Så det går oerhört snabbt när sjukhusen börjar att debitera sina kostnader.....  Så låt oss tänka på detta när vi flyttar från Sverige, och låt oss alla tänka på detta när vi pratar strunt om vårt kära hemland...

Men jag vet att de flesta svenskar är stolta över sitt land, och hyllar det. Synd bara att det finns så många belackare, och illojala svenskar, som är beredda att sälja ut sitt land till allsköns människor, som förstås står på lång lång kö vid gränsen, och bara väntar på att få komma in, och parasitera på vår välfärd...

Jag säger bara det, secka satans idioter vi människor är. 2-3 generationer jobbar ”röva” av sig för att bygga upp en välfärd, och ett samhälle som tar hand om oss svenskar. Och sedan tar det bara en endaste jäkla stupid generation, runt 10 år, att rasera allt det blod och all den mödan som krävts av våra föregångare..

I ren klartext, jag personligen skiter högaktningsfullt i om något skäggigt ”barn” i 20:års åldern flaxar in ifrån Afghanistan, och vill ha ”hjälp”. Skicka tillbaka dessa figurer, och om det finns eventuellt några pengar ”över”, så hjälp dessa människor på plats i Afghanistan typ.... Men i absolut bottenläge, visst hjälp människor, men vi skall sjutton inte ta LÅN för att hjälpa andra

Handskak


Chaiyaphum MMCMLXXV, Thailand

1 september 2017

89,0 kilo – 88,0 kilo (31 km) 1 timme 57 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,181 (uppåt)



Så länge du förstår din dårskap,

så är du smart!

Jag var ju med Yongyut ner på den klinik i Chaiyaphum som vi brukar nyttja de gånger, vi inte behöver att till oss sjukhus. Anledningen var ju den där vurpan hon gjorde för 2 månader sedan styvt på motorbiken... Hon har ont i halsen, nacken, och utefter hela vänstersidan på överkroppen.

I alla fall så fick hon ju ett antal mediciner som jag beskrev senast utav den läkaren, och notera då att han visste fan inte ens vad som var fel på Yongyut, enbart vilka symptom hon hade enligt henne själv. Men han lyckades ”värpa” ur sig 3 mediciner i alla fall, så lite pengar extra tjänade han ju den slaktaren...

Han bestämde i alla fall efter det att han läst en lapp som jag lade på hans skrivbord, som jag skrivit där det stod; MRI och sedan stod det också CT.....Jag skrev det för att komma ihåg hur man skulle be om just det, så läkaren skulle fatta ordentligt...  Han vände sig direkt till mig och frågade om vi ville ha den röntgen. Ja sade jag till honom, det skulle vara kanonbra ifall detta handlar om diskbråck...!!

Han klämde på Yongan lite grand, lämnade över sina 3 mediciner, och sedan sade han; -”kom nästa vecka tisdag förmiddag, så skall jag ge dig en remiss till sjukhus i Khorat som har denna röntgen..” Hon gick till sjukhuset i tisdags, fick en remiss hör och häpna, till Bangkok Hospital i Khorat, för att där ta ”dataröntgen” eller vad det nu heter, ja det kallas väl ”magnetröntgen” också tror jag..

Hon fick också en tid att se en läkare där, på detta stora oerhört dyra privatsjukhus. Eftersom hon nu har en remiss, så blir hela denna grej kostnadsfri, fantastiskt tycker jag.. att detta kan hända i detta land.. Så jag får väl rapportera vidare söndag morgon hur det hela avlöpte uppe i Khorat för Er....

Idag, så fick jag mail ifrån York, han bjöd in mig på Wienerschnitzel, och underbart goda stekta potatis. Han hade manao till (lime), Men Lime på Wienerschnitzel är ju inte alls så jättegott som citron är, så undvik det om ni har möjlighet att välja. Jag tog med mig pannkakor och sylt till honom, så vi fick efterrätt till maten. Secken lunch kan jag säga, secken lunch....

Förresten så skall York åka med oss i bilen upp till Khorat på lördag. Han skall träffa ögonläkaren som jag ju avbokat tills vidare. De sade till York att om operation skulle bli av, så kunde de göra det på studs när han ändå är där... Så jag skall avvakta och se om han överlever ingreppet, och hans utlåtande om sjukhuset och dess ögonavdelning...



Yorks fru hade, berättade York under lunchen, sagt att det inte alls är möjligt att Yongyut får göra denna röntgen på Bangkok Hospital gratis. Nä sade hon, och för att ytterligare bevisa att hon hade "rätt", så pratade hon med en väl utbildad släkting tydligen. Kom sedan tillbaka, och sade att hon fått en bekräftelse från denna utbildade släkting, att det inte är möjligt att få det gratis..

Jag åkte hem sedan efter middagen, och pratade med Yongan, bara för att försäkra mig om att det verkligen var kostnadsfritt... Yongan sade javisst är det gratis, jag har en remiss ifrån sjukhuset här i Chaiyaphum, och dessutom så var det ytterligare 6 stycken andra thai, som också fick remisser, vi pratade med varandra om det hela...

Jag gick sedan över till Dan, amrisen och hörde med honom om hans erfarenheter. Han var inte ett dyft förvånad, exakt precis som vanligt, han spelar ju alltid kunnig om allting, så just det var inte speciellt förvånande. Men i detta fallet, så hade han på fötterna faktiskt.

Han berättade att hans fru, som ju är statligt anställd, flera gånger har blivit remissad (heter det så?) över från det vanliga offentliga sjukhuset till olika privatsjukhus för vård kostnadsfritt. Javisst menade jag på, kanske inte precis samma sak.

Din fru är ju statligt anställd med gratis sjukvård, medans min fru inga sådana förmåner har alls. Men när jag sammanfattade själv senare i skallen. OK det finns i alla fall remisser emellan sjukhusen då, så detta blir nog bra och kostnadsfritt förhoppningsvis då....

Handskak