GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMMDLXI, Thailand

18 april 2019

89,7 kilo – 89.7 kilo (19 km) 1 timme 6 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,438 (nedåt)



När jag var liten,

så kändes “läggdags” som ett straff.

Idag känns det mer som att vinna på lotteri!!

Idag så blir undertecknad hela 68 plågsamma lyckliga år... Dessutom så föddes jag på en onsdag runt halv tre nånting på natten. Tänk va betydelselös en födelsedag blir när man har några år på nacken. Förr så såg man fram emot presenterna, nu så vill man inte ens ha några.....

Jag läste någonstans, att jag tillhör generationen som har; ringt på en Kobra-telefon, som inte ens hade någon inbyggd svarare... Jag har spelat in låtar från radion direkt till en rullbandspelare (Tandberg)... Jag har tittat på svartvit TV som endast hade 1 enda kanal i början... Jag har promenerat utan att räkna stegen... Och jag har t.om. Ätit mat utan att först fotografera den.

Så måste detta vara ett glatt och lyckligt kapitel, eller det kanske skulle vara det, inte beroende på att man fyller alla dessa himla år, utan på vilket sätt man kommit till att bli 68 år. DET kanske man skulle vara tacksam för. Ja man har ju gått igenom det som de allra flesta går igenom. Och vägen till målet för min del är MINST lika viktig som att nå "fram"....

Alltså vara så liten, så man fick stå vid köksfönstret och titta ut på gatan, där de andra ungarna lekte och hade kanonskoj.. Uppleva den ungdoms och tonårstid när man utvecklades till den individ, som man senare blev till... Jag kommer ihåg osäkerheten mest... Det förändrades för min del i och med att man kom med i fotbollen, och fick ett “värde” där, alltså man blev behandlad som en individ och person och hade ett egenvärde för första gången i mitt liv, och hade därmed också sin plats i laget (Hovås IF).



Jag startade i Hovås som 11;a åring, och fortsatte där fram tills jag var 20.... Senare lumpen och andra lag, men alltid himla kul. Mer kul hade man än man var duktig.. Men fotbollen gjorde mig lycklig. Lika osäker framför flickor var jag hela uppväxten. Jobbet tog över mer och mer, och där skapade man sin alldeles egna vuxna identitet.


Jag var lycklig med att arbeta inom transport och shipping-branschen... Jag gifte mig och fick en dotter, jag skilde mig, och träffade 2 stycken höjdar-damer, som jag hade mycket kul med. Och sedan var man ungkarl och speleman mellan åren 1983 fram tills 2008, när jag slutligen flyttade till Thailand.

Men där emellan, så lade jag hela 26 år som dam och flicktränare I fotbollen,. En underbar tid tycker jag. Men höjdpunkten kom 2008 när jag träffade Yongyut, hon imponerade på mig, och jag har slagit mitt egna rekord vad det gäller förhållande och tid. Vi har varit ihop nu i maj 2019 i 11 år. Ingen av de andra i hop kommer ens i närheten av detta. Ja det säger nog lite hur bra dam hon är...

Men jag måste säga, trots att jag är enormt glad och lycklig hur ödet har behandlat mig, att det är fan inte roligt att märka att utförsbacken lutar brantare och brantare. Men får jag bara vara hyggligt frisk och kry, och ha det som jag har det nu, så ser jag fram emot en massa år till.... Har ju ett gött liv här i Thailand...

Avslutningsvis mycket passande då i detta något “annorlunda” kapitel, så är ju årets Song khran (thai ny-år) slut, och bilköerna ut härifrån i riktning söderut är enorma. På motorvägen här utanför, så är den 2 filiga vägen förvandlats till 3 filer, och det finns noll chans för motorbikes och cyklar att ta sig fram.



Och i beaktande att det sitter en överväldigande majoritet av thai som chaufförer, så skall man nog hålla sig ifrån den trafiken. Ja även om ni har bil, så stanna hemma. Det är så många dåliga outbildade thaichaufförer i detta land, och nu på allt detta, så blir ju dessa människor nu också irriterade, och tålamodet tryter.

Så antagligen blir det både mord och misshandel i bil-köerna, kan jag gott tänka mig. Varför skall det vara annorlunda i år gentemot alla andra ord. Jag själv då lyckades med konststycket att hålla Yongyut hemma, och inte ge sig ut i trafiken, första gången för övrigt som jag lyckades med detta. Jag har varnat henne som en väldigt oerfaren chaufför, att hon har inte där ute i den villervallan att göra.

Hon blir då förbannad på mig, och anklagar mig, att jag “not make me happy”. Nä svarar jag, men både jag och vår bankbok är väldigt "happy".... Jag själv håller ju mig hemma säger jag till henne, och hennes sista argument innan hon ger upp; “YOU go out traffic”..... Ja sade jag, på en cykel ute bland risfälten, “not too many people from ricefield go Bangkok today”..

Hon tittar på mig med de svarta ögonen, och försöker ge mig dåligt samvete, vilket dessa damer är experter på, och som jag också faller för. Men jag är jäkligt beslutsam för denna trafik, och vår närvaro i den.... Har man inget VÄLMOTIVERAT ärende ut i trafiken under Song Khran, så säger jag, då ger man sig INTE ut, och gör man det så är man en RIKTIG IDIOT...

Handskak


Chaiyaphum MMMDLX (3.560), Thailand

17 april 2019

90,4 kilo – 89,6 kilo (19 km) 1 timme 12 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,441 (uppåt)



Al Bundy sade;

Det sista som en man vill titta på,

 efter arbetsdagens slut, är en kvinna!!!

Jag tog en avslutade tur på cykeln idag. Idag den 16 april var den sista dagen på deras thailändska nyår. Men visst, på en del turist-orter speciellt Pattaya, så fortsätter dom under 1 hel vecka, istället för de stipulerade 4 dagarna. Men detta gör man endast för att lura de lätta turisterna på ännu mer pengar.

Och när jag kom hem, så stannade jag vid vår soptunna, och drag mycket symboliskt av mig bandaget som jag hade virat runt vänster underarm. Bandaget var indränkt med lite lagom med ketchup, så det såg ganska blodigt ut..... Jag kan stolt säga nu efter att jag avklarat hela Song Khran, att ingen thai har lyckats få en endaste vattendroppe över mig.

Jag har nog under dessa 4 dagar cyklat igenom lätt 80 stycken sådana där “poster”, där både vuxna och barn står med hinkar och vattenslangar, och vill dränka en med iskallt vatten, och smeta in en med talk upplöst i vatten. Man blir då helt vit, och kläderna kan man ju tvätta för dom är helt körda. Ni kan se på fotona som jag bifogar...



Detta med bandaget har jag gjort nu, om det är 3 eller 4 år kommer jag inte ihåg, men det är en lysande plan som jag satte i verket då. Det är jävligt jobbigt faktiskt att få vatten över sig precis hela tiden. Thaiarna verkar ju glömma hela tiden, att jag kommer 4 dagar på raken med inlindad blodig arm, och då gjort detta de sista 3 eller 4 sista åren...

Idag dock, så stod det ett gäng ungdomar utanför en sådan där by-butik i Nong Nasaeng. Jag saktade in när jag kom, ty jag såg att dom laddade med hinkar flera stycken av dom, så jag ropade “bo bo bo”, vilket betyder NEJ på isaan-språket dom kör med här. Jag pekade på bandaget, och sade “hospital”.

Killarna tyckte rejält synd om mig, och jag kunde precis som vanligt passera utan en vattendroppe över mig. Precis när jag passerade, så såg jag Wingchai (Amphorns bror) som äger butiken, säga till sin son, som var en av killarna som ville hälla vatten över mig... Jag förstod ju inte alls många ord, men jag fattade att han ropade till sonen ungefär;

”kommer du inte ihåg förra året.. falang same same, ni är ju dumma" ropade han... Jag vände mig om, och log mitt allra varmaste leende, och nöjd cyklade jag hemåt. Så var man spelklar även för år 2019 då....



Men mest synd tycker jag om de aningslösa thai, som kanske är på väg in till stan för att käka lunch eller middag, och plötsligt i sina finkläder, så får dom Barnängens puder upplöst i vatten, och en hink iskallt vatten därefter över sig.  Det blir ju till att antingen åka hem och byta om, eller besöka en toalett på restaurangen..

Roligare än det kan man ju ha det. Och dessutom hur roligt är det för många av de drygt 330 som brukar dö i trafiken under dessa 4 dagar, genom att de kommer aningslösa i 60 kilometer i timmen på gatan, och plötsligt kommer det en hink med isvatten, som kastar dom av motorbiken.

Hur många som dör och/eller invalidiserats på detta sätt, är ofattbart många, men detta hindrar ju inte thai-människor som sällan bryr sig, om annat än sina egna familje-medlemmar. Jag själv tycker att denna högtid är idiotisk ur många vinklar, varav flera jag gett Er ovan.

Så nu är också festandet över, men det konstigaste är att det ju är 3 festkvällar, men “mina” thai-grannar här orkade bara festa den första natten, och sedan var dom tydligen helt slut, inga problem alls att lägga sig och sova på natten.... Nu avslutar jag för idag så får vi se om det dyker upp några skandaler att skriva om yills imorgon...

Handskak


Chaiyaphum MMMDLIX, Thailand

16 april 2019

90,4 kilo – 89,8 kilo (19 km) 1 timme 14 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,432 (uppåt)



Al Bundy sade;

Jag arbetar i en skoaffär, och säljer skor,

 och ändå, så är jag inte glad att komma hem...

Jag skall bara säga det, att gårdagskvällen blev lugn ur musik och dunkadunka anbelangade. Det var nog som jag befarande, thaiarna startade i ett ursinnigt partytempo, och kunde bara klara av 1 natt på raken. Det var helt tyst igår kväll i alla fall. Jag själv hade lagt mig helt slut redan klockan 21.20.

Jag vaknade 02.20, bäddade och gick ned till datorn. Jag var helt klarvaken och pigg, men kunde inte sova för obehaget med högerbenet, och svullnaden jag har där. Jag beslöt att skita i att åka till Khorat och sjukhuset där, och se om det kanske blivit bättre tills imorgon.

Jag fick i alla fall en grymt tidig start idag också,, fasen man får passa sig, så man inte vänder på dygnet här.... Men en himla go känsla när man är uppe tidigt. Så fort som jag vaknar EFTER klockan 06.00 så känns det precis som om jag sovit bort hela morgonen.... Ja man får passa sig så man inte blir en slöfock..

Folk säger på facebook, att vi som flyttat till Thailand är så himla sura, ja kallas stundtals för “surkuk” (ursäkta svordomen)... Vi gnäller på allting, och aldrig nöjda är vi... Ja det skall ni andra veta, de som skriver dessa visdomsord är alltid turisterna, alltså samma människor som sitter hemma i Sverige, och gnäller brallorna av sig över allting.

Dom skriver om Sverige, om valet, om invandringen, ja om precis allting, och allt är kass och värdelöst med Sverige. Och i all sin egna bitterhet över Sverige, så har dessa gubbs/damer mage att själva vara gnäll-rumpor (ursäkta svordomen), och gnäller över oss fastboende att vi är så bittra, och gnäller på allting här i Thailand.. Ja logiken bland folk är stundtals överväldigande..



Men annars så finner man ganska ofta faktiskt riktiga fördomar från alla de turister som skriver runt på alla thaiforum på internet, och anser sig vara experter, ja “soff-experter” då.. De har en underlig bild av oss boende som råkar bo i Isaan, ja där jag bor, ett stort område med några och 20 miljoner människor.

Dessa soff-experter säger att vi som bor här, vi har mer eller mindre tvingats hit, och tvingats till att bygga hus, och tvingats till att handla en massa saker t.ex. Bil, motorbike, och en massa möbler, och sedan så tvingar våra fruar oss att ge alla våra pengar till vår frus familj. Och vi själva sitter framför datorn eller ligger i soffan och grämer oss över att allting gick åt helvete.

Så ser soffpotatisen i Sverige på oss falanger som bor här. Vi sitter dessutom helt ensamma, med grava alkohol-problem, och har noll saker att göra, och vi lever i den där byn som är full med hundar, hönor, och gapande tuppar. Stundtals får vi hoppa jämfota för att undvika kobror och spottkobror och pytonormar, skorpioner m.m.

Soffpotatisen sitter själv i en 1;rummare i Sundbyberg, han sparar allt vad han kan för att kunna åka till Thailand, och när han kommer hit, så är det som att komma hem. Ty han har googlat som en besatt, och läst in sig på namnen på en massa öar där nere i turist-paradiset. Så han pratar vitt och brett om Koh Pangan, Koh Samui, Koh Chang och Koh Samet plus en massa koh (=betyder ö), som man knappt har hört talats om trots att man bor här.



Men googla är den mest fantastiska sak som uppfunnits. Man kanske kan likna google med att ha en alldeles egen “anden i flaskan” där man kan önska vad som helt. Så man fyller sin kunskapsbank med google. Sitter man vid datorn, och man frågar en sak till dessa soff-potatis, så dröjer det alltid åtminstone 10-12 minuter innan svar.

För dom har inte informationen i skallen, de måste googla i smyg, och sedan ge sken av att det är “deras” egna kunskap... De bedriver också en långvarig kampanj, och talar yvigt om för alla som läser, att de minsann aldrig skulle bosätta sig ute i djungeln, ty där är det så trist, och där finns inget att göra.

Jag försöker förklara för soff-potatisarna att det nog bor runt 50.000 falanger MINST här uppe i Isaan. Och alla dessa 50.000 stycken falanger kan ju inte lida av ensamhet, spritproblem, och ha tuppar och hundar runt sig precis hela tiden.... Här finns gott om umgänge, här finns falang-mat, och man blir själv till slut en så duktig kock, som man aldrig någonsin trodde på, när man bodde hemma i Sverige.

Ja här finns precis allting, och det viktigaste familjen finns ju här. Att välja mellan att sitta i baren i Pattaya, Phuket eller Bangkok, och dricka sig fördärvade, eller att bo här och ha en go familj, ja valet är inte sådär speciellt svårt skall sägas... MEN en viktig sak finns INTE här, och det är till min lilla sorg, Saltvattnet och havet.... Men man får lösa det genom att åka ned till kusten lite då och då...

Handskak


Chaiyaphum MMMDLVIII, Thailand

15 april 2019

90,4 kilo – 89,6 kilo (20 km) 1 timme 18 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,426 (nedåt)



Al Bundy sade på sin tid;

“Jag bad att få döds-straff,

men dom insisterade på att jag nog hade lärt mig en läxa”...

När jag skriver detta, så är det söndag eftermiddag den 14 april, och det är dags att summera denna dagen också. Jag tog det lugnt i morse p.gr.a. att högerbenet nedanför knäna är rejält svullet, och det gör skitont nere vid vristen. Jag googlade, och en doktor berättade om något som heter “Ödem”, alltså vatten som hindrar blodet att rusa FRÅN fötterna och uppåt till hjärtat.

Dessa patienter har tydligen fel på klaffar, som är ämnade för att stoppa blodet att rusa ner i fötterna igen. Så med andra ord, så skulle alltså mitt blod vara ganska stillastående då antar jag. Ja utan undersökning så vet man ju inget. Men att bara sitta av tiden och inget veta är ju inget kul heller..... Ja får ta tag i det imorgon måndag... Eller avvakta ett par dagar, och se om det ändrar sig!!!

Ja Songkhran, thaiarnas nyår som dom firar under flera dagar på raken. Nere vid turistorten så vill man ju tjäna stålar på turisterna, så där låter dom festligheterna fortsätta. Mer pengar för thai, och mer kostsamt för utlänningarna. Nyårsfirandet i vår del av landet håller sig inom ramen för vad det officiellt skall vara, alltså mellan den 13/4 fram t.om. Den 16 april....

Igår kväll alltså första dagen, så brakade det löst här må ni tro. Ofta med sådana här saker, så har templen sina fingrar i ganska mycket. De lånar ut sina högtalare och sin mark vid templet, och så festar dom loss hela högen där.. Oväsendet är öronbedövande skall ni veta, ja vissa kvällar under året, så ligger jag klarvaken flera timmar, och hör bara det där jäkla dunkandet av basen och trummorna.

Då skall ni veta att scenen och musiken är nere i mitten av staden Chaiyaphum, på night bazar. Och dit är det nog ganska exakt 7 kilometer. Så snacka om volymer. Och snacka om att extremt många thai, förutom alkohol-vanor, också lider av tinnitus också.... Men det kanske bara är bra att dom är halvdöva.



I går natt, så gav jag upp klockan 00.45, att ligga där och rulla runt, och bara höra dunkandet från templet 1 lång kilometer härifrån, är lika illa som om jag varit medverkande på den festen... Jag gav upp, tänkte jag kollar på en film, och prövar sedan igen, om jag kanske är tröttare då.

Gick ner för trappan, och vem ligger inte i soffan därnere, och snusar och sover så himla gott. Yongan hör inget, ser inget, och reagerar aldrig för nåt i festväg. Så tolerant skulle man vara, och så tillvand på dessa ljudvolymer skulle man vara.... Jag satte mig vid datorn och pillade med jobbet, och kollade på en TV-show som hette “Bull”, ett väldigt bra tv-program.. När jag hade kikat färdigt  så var klockan nu närmare 03.30 och jag kände mig trött och dessutom när jag fick av mig hörlurarna och hörde att det var knäpptyst där ute.

Härligt sängdags för denne yngling. Det är ju en himla bra grej med Thailand här där jag bor i alla fall... De festar hårt bestämt och stökigt, men dom har någon kul regel som de flesta följer “oftast” under året, och det är att man slutar festandet någon gång mellan 23.30 och midnatt. Tycker själv att det är en bra kompromiss...

Så i natt hoppas jag att thai är för trötta och bakfulla för att orka festa, men det är säkert någon dum jävel som drar på full sula på musiken, trots att ingen finns på plats. Har sett detta massor av gånger. Där sitter 1 kille, ibland kan dom vara 2 stycken, full ljudvolym har dom, och resten av hela byn ligger och sover....

Handskak


Chaiyaphum MMMDLVII, Thailand

14 april 2019

90,4 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,428 (uppåt)



Arian är inte färdig-sjungen,

förrän den siste hetero-sexuelle har somnat!!

Mitt stora sår på sidan skenbenet höger ben, såg ju inte så illa ut i måndags, rejält skrapsår, men trots att man såg köttet, så blödde det ingenting. Det höll i sig hela måndagen, men på tisdag morgon så stack jag till Ram Hospitalet ty då hade det börjat blöda. Dom lade om såret ,och dagarna har gått , och dom lägger om varje dag.

Så nu idag så lade dom om för 5:e gången. Och läkningen ser ut att gå bra, sakta men säkert. Och när jag kom hem så märkte jag att högerbenet hade svullnad rejält, alltså benet under knäna då. Och så spränger det runt såret... Jag undrar om jag inte fått en inre blödning av nåt slag, så jag tänker lägga av med blodförtunningen i några dagar, så det inte blöder så friskt....

Fan min vad är ju 50% större än på vänstra benet, och nu ser jag att foten börjar bli blå också. Ja alltid är det något tydligen.. Inte fasen vill man fylla sin dagbok med sjukdomar och elände, men tydligen skall det vara så när man blir gammel, sleten, impotent, och väderbiten, hahaha!!!



Idag gladde jag mig själv med en hel special kokt. För Er som är födda eller boende annat än i Göteborg, kanske inte vet vad en halv eller hel special är för något. Jo 2 korvar i ett korvbröd med mos kallas alltså hel special, och har man bara 1 korv däri, så kallas det halv special... Namkaeng behövde jag inte ens fråga, hon beställde omgående en sådan hel special.

Yongan pratade bara om ris när jag frågade henne, hon anser ju att äta potatis är bara för mindre vetande... Ja vi blir alla saliga på vår egna tro antar jag... Ja jag fattar faktiskt inte riktigt detta med thaifolket, ja kanske hela Asien är samma, jag vet inte... Men att de gillar i stort sett INTE potatis, och finns det bara ris i omgivningen, så kan man inte ens tvinga dom att äta.

Dom har ju blivit lärda i sin kultur, att käkar man falang-mat och speciellt potatis, så blir man inte mätt, och är man inte mätt, så kan man inte sova. Jag har sett situationer där Yongan ihop med kompisar, har suttit med oss falang-män, och käkat typ kött, sås, och potatis, och blivit riktigt mätta... Trodde jag...

När gästerna hade gått hem till sitt, och man gjorde sig beredd att gå till sängs. Så finner man förstås Yongyut i köket läggandes upp en hel jäkla skopa med ris.. Va fasen  gör du frågar man irriterat.... Jo säger hon “thai blir inte mätta falangfood, we must have lice innan, så vi kan sova”...

Ja tack för maten, och tack för att man skall äta dubbla middagar då, detta på toppen av middag på morgonen, och middag till lunchen.... Dessa thaimänniskor äter och äter och äter, så jag finner det helt enkelt löjligt. Speciellt blir det hel-löjligt när man vet vilken brist på pengar dom har i alla hem i stort sett.....Men jag har gjort jämförelsen förut, och gör den igen.... Kolla klövdjuren eller betesdjuren kanske man skall kalla dom.



Dom står och är tvungna hela gänget, att äta konstant under hela den vakna tiden på dygnet. Detta för att dom äter så enormt lågnyttig mat, äter dom inte hela dagen, så dör dom till slut av svält. Jag ser thaiarna exakt på samma sätt. De käkar löv, blommor, pinnar, grenar, rötter och sallad till ren förbannelse, och de sitter vid matbordet, ibland i flera timmar.

Det är ganska kul, när vi skall käka, jag sitter där och är klar på 8-10 minuter, medans Yongan sitter över 2 timmar ibland.... Ja 2 timmar... Men vi försöker nog på bästa sätt att låta varandra vara, och inte tjöta hål i huvudet på varandra, även om jag och Yongan, båda finner sin partner vara lite lagom knäpp vid många tillfällen. Jag har förklarat nu i 11 år, att vetenskapen har ännu inte fått fram ett botemedel mot förkylning, hon lyssnar trodde jag, i alla fall första gången jag berättade.

Men när hon inte har lyssnar-öronen på sig, så ser man när man säger något, att hon absolut INTE lyssnar, utan hon står där på helspänn, och bara väntar på att jag skall andas, så hon kan flika in sina guldkorn. På 11 år har jag aldrig hört efter jag förklarat något typ; “Åhhh menar du det, det visste jag inte” eller “Åh fasen va bra, det skulle vi ha här i Thailand”!!!!

Istället det traditionella efter det att jag förklarat tålmodigt att det inte fanns medicin mot förkylning, då säger hon utan ens en ryckning i ansiktet; “you go Big C now, you buy medicin för nås (rinnande näsa)... VA tjoar jag till, jag har ju precis talat om att dom bara tar våra pengar på medicin som ingen fasen verkan har.... Hon avslutar innan man precis hamnat i kylan, igen... “Dont forget medicin”!!!!!

Handskak


Chaiyaphum MMMDLVI, Thailand

13 april 2019

90,0 kilo – 89,4 kilo (19 km) 1 timme 13 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,423 (nedåt)



Vad tänkte jag på när jag sade ;-”JA”?

Vi hade ju redan haft sex,

så den grejen behövdes ju inte igen!!!

Idag när detta skrives, så blir jag lättad över att vi precis missade. Ja vi missade fredag den 13;e. Jag menar 13 är ju oturs-nummer, och infaller den dessutom på en fredag, så blir det dubbel otur den dagen. Så nu kan vi köpa lotter, och spela lotto, och på travet, och hoppas på fina vinster....

Ja nu har jag fått lite mer kött på benen vad det gäller saker att ta med sig på planet, kommer inte ihåg om jag skrivit allting om det, men chansar och skriver igen då!! Jo medicin kan ju vara en känslig sak. Folk som “vet”, de förordar att man helst skall ha med sig en lista, där doktorn skriver, att han skrivit ut denna medicin, och sedan så skall man behålla medicinen i sin original-förpackning.

Detta bara så de kan se med lätthet, att det inte är knark... Sedan när det gäller nötterna, cashiew och Almond, så är det OK verkar det som, om dom också ligger i sina original-förpackningar under resans gång.... Ja det blir spännande i alla fall. Man får väl som alla gånger hoppas på turen i kontakten med Immigration-gubbarna. Dom gör ju ändå som dom vill, och gillar dom inte nyllet på någon turist, så kan dom göra precis vad dom vill, även så att folk kan missa sitt plan hem....

Song Khran-eländet startar imorgon 13:e på riktigt, även om det var lite småförsök att tjuvstarta redan idag... Så idag när jag var på RAM Hospital, så köpte jag en extra förpackning med gasbinda, ty jag gör som jag gjort de sista åren under denna högtid, då det kastar vatten i varenda jäkla gatu-hörne,  eller sidoväg ute i byarna.

Jag virar gasbinda runt armen, och om det krisar riktigt, så virar jag även runt huvudet... Gasbindan på armen där breder jag på en riklig dos med ketchup, så man kan se hur illa skadad jag är, när jag närmar mig vatten-stationerna, bromsar in lite, och pekar på armen och säger LAM Hospital.....

ALLA naturligtvis är ju snälla rejäla människor, och släpper förbi mig utan att dränka mig med vatten. Men just denna grej behövs egentligen bara, om jag råkar vara ute på vägarna typ med start 11.00 på förmiddagen, ty innan dess så sover ju folk ruset av sig här i Thailand under denna högtid...



Ja nu närmar det sig slutet för ytterligare 2 stycken falanger som skall åka hem ett halvår ungefär. Alltså Ingemar och Risto, de åker båda två på måndag den 15 april..... Och jag och York blir ensamma igen. Men det kan vara gott att vila ut sig lite, hahaha!!! Så ha det bra Ingemar där hemma i Jönköpings vida skogar, och glöm nu inte att rapportera lägen när du gjort dina undersökningar!!.....

Nu avslutade jag tillverkningen i alla fall av Jordgubbs-likören, och den skall nu stå fram till augusti, och gotta till sig. Ja hälften är ju Håkans... Blåbärs-likören skall fortfarande ligga och lagras mörkt, med sin vaniljstång i sig fram till 2 maj, då jag skall tappa över den likören på flaska också...

Även där med slut-lagring fram till augusti, då Håkan återkommer, och kan lägga beslag på sin andel av likören.... Men som man säger i barn-branschen; “bara en mamma finner alla sina egna barn vackra och granna” Och detta kan ju med bestämdhet, också sägas passa ytterligt bra in på folk som “bränner” hemma.

Ja dom utropar ju alltid med extas i rösten hur fantastisk deras hemmagjorda finkel-sprit är, och hur gott det luktar.. jajajaja, bara ens egna barn då!!!!! Men jag tyckte faktiskt att denna likör med blåbär, blev riktigt god när jag smyg-smakade. Men den blir 3 klasser bättre så klart efter lagring. Jag och Yongan smakade även på Jordgubbs-likören.

Men jag måste erkänna att den smaken var inte alls i min smak. Inte äcklig alls, bara ovanligt nästan töntig i smaken, skulle jag vilja kalla det.... Men vi har bestämt oss att fortsätta sökandet efter den perfekta frukten eller bäret, för att göra Likör. Ja vi har ju slånbär i Sverige, och mer perfekt än Slånbär att göra likör på, finns nog inte på denna planet, tror jag!!

Handskak



Chaiyaphum MMMDLV, Thailand

12 april 2019

90,5 kilo – 89,8 kilo (19 km) 1 timme 16 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,432 (uppåt)



Hälsosamma människor,

är precis som Dinosaurierna,

inte lämpade att överleva.

Idag mina barn, skall vi prata om det som thailändarna kallar för Andehus, ja ni ser ett exempel på ett sådant andehus på fotot ovan.. Vi vill ju gärna vara våra thaifruar till lags för den allmänna fridens skull, och också vara kompromiss-villiga när det kommer till människors religion, Ja islam förutan förstås, där finns inga kompromisser.

Och i den kompromissen, så låter vi bygga en cementplatta ute i något hörne av trädgården, och där köper vi då ett litet ståtligt andehus, och ställer på cement-plattan. Sedan är detta monument nästan en familje-medlem, så ofta kollar dom in och sköter den grejen. I jobbet med att sköta den och hålla den snygg och städad, så ingår ju förstås att man ställer dit söt-dricka, ja Fanta brukar vara den populäraste drickan bland de buddistiska andarna.

Dom käkar med glädje ris också har jag sett, ty Yongan brukar ha ett fat med ris plus lite annan mat, som hon ställer dit.. Ofta så är ju maten borta på morgonen efter, och Yongan är riktigt nöjd, jag vet inte riktigt om hon tror att det är hennes pappas ande, eller om hon inser att det är djuren som käkar.



Men jag har frågat, och får nog mer den känslan, att även om hon vet att det är djur som på natten slafsar i sig maten ute vid andehuset, så tolkar Yongan att det faktiskt är andarna som tagit djurens kroppar i besittning. Så även om det är fågel eller kräldjur som käkat, så är det ändå anden inuti djuret som fått maten, och då är hon riktigt nöjd....

Andehuset är riktigt heligt, och representerar en riktigt viktig sak i thailändarnas kultur. Men denna helighet och respekt har ju sina gränser förstås. Så är det ju i alla religioner. Här är detta stenbeläte (cement)  med färgglada färger fantastiskt heligt, ända tills familjen anser att deras “ställning” i byn måste höjas lite grand, så mer folk skall se upp till dom.

Man köper då ett nytt andehus, garanterat lite dyrare lite större och ofta lite färggladare.... Sedan tar man det gamla andehuset som varit heligt och respekterat i minst 10-15 år, och bara dumpar det från bilen, ned i dikes-renen ute i naturen utan minsta skrupler. Min stilla falang-fundering blir ju då??

När sker det att det andehuset inte längre är heligt, och det kan dumpas som vilket skräp som helst vid dikes-renen??? Finns det en tidsgräns för detta, eller kan man göra som man vill, bara ingen ser en slänga cementhuset som dom kallar andehus??? Funderar man lite grand på det hela, så blir man ju lätt över-kritisk till religion, precis som jag är....



Nu skall vi prata om hund igen, kolla in fotot här ovan, det är hundkött.. Ja jag vill säga innan ni skjuter budbäraren, att jag själv nog inte skulle klara av att äta hund, om jag visste att det var just hundkött på tallriken... Jag fick läsa en tidningsartikel om det hela, som jag fann kanske kan vara makaber, men av intresse för en del av Er.

Det är ju ganska allmänt känt bland folk som bor här borta åtminstone, att thailändare i gemen inte är hundätare. Hur det var förr i tiden vet jag inte, ingen skriver om det i alla fall... Men det finns ett “epicentrum” om man nu får kalla det för epicentrum, som ligger i Sakon Nakhon-provinsen, det stället/samhället ligger alltså alldeles vid gränsen till Laos...

Orten heter Ta Rae, och den orten består till mångt och mycket utav ättlingar till vietnameser, som bosatte sig här, och fick skydd när Vietnam-kriget rasade som värst. Dessa människor fastnade och flyttade aldrig iväg, de blev till slut thailändare i ord och handling, MEN inte till 100% kulturmässigt sätt....

De hade kvar sin kulturyttring från Vietnam, att dom älskade sitt hundkött. Ja Vietnameser är inte som andra människor. Vietnameser har alltid i tusentals år käkat hund, och de ser noll fel i att äta hundkött. De ser hunden på samma sätt som vi själva ser kor, får, grisar, och höns, alltså mat-resurser...

Där anses vietnameser heller INTE ha den där relationen till hundarna som många andra har. Kanske nu när jag funderar på det hela, så får ju det hela en helt annan mening, när jag alltid pratar om hur thaiarna fullständigt skiter i sina hundar, visar nästan aldrig någon tillgivenhet alls, och jag har alltid funnit det vara så remarkabelt urbota konstigt....!!!



Thaiarna käkade garanterat förr i tiden vovve de också, därav deras inställning till djurhållningen av sina hundar... Orten-samhället Ta Rae har det visat sig är nyckeln till hela hundätandet i Thailand, och transporterna planeras och organiseras där. Människorna där i Ta Rae sköter det som ett monopol.

De har ju haft kontakterna med sitt förra hemland hela tiden, så ingen annan klarar av att sköta det som dom gör. Men nu utan att visa grymheter eller prata om grymheter, så lämnar vi detta ämnet, och erkänner för oss själva att EGENTLIGEN så är det att äta hund för vissa, inte konstigare än för dig och mig att käka gris, ko, buffalo, eller kyckling.

Om det nu finns roliga fakta, så kanske detta är en. I norra Thailand där man äter hund säkert i smyg nuförtiden, så är det välkänt att dom enbart käkar svarta hundar...... I Sibirien, Alaska, norra Canada, och Grönland, så var det välkänt i det förflutna att man käkade hund när de andra resurserna var på upphällningen, allt för att överleva...

Nu för tiden när mer och mer människor har skaffat hund som husdjur, så har också lagarna om att äta hund lagts till, alltså till förmån för att freda hundarna. Så länder som Canada, Hong Kong, Taiwan, Frankrike, Tyskland, Indien, Mexico, Polen, Polynesien, och Schweiz. Det sistnämnda för övrigt, var kända för att förr ha hund på varje välsorterad meny... Det visste ni inte va???

Tack för maten, den va go,
8 spydde 9 dog
(min dotters gamla dagisramsa från 1978)...

Handskak


Chaiyaphum MMMDLIV, Thailand

11 april 2019

90,9 kilo – 89,9 kilo (16 km) 1 timme 4 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,428 (nedåt)



Naturligtvis så är det väl försvarbart att vara negativ,

när parkerings-mätaren utanför jobbet, tjänar mer än jag gör!!

Ganska kul detta med planering i livet. Just nu håller jag på för fullt med den kommande Sverige-resan. OK det är fortfarande 1,5 månader till avresa, men jag känner att man aldrig kan vara för tidig med att planera... Jag har ju alla flygdata klara och fixade. Jag har sjukhusdata i Sverige bokade och fixade.

Jag håller nu på för fullt, med att handla in saker att köpa med mig. Jag kan ju bara ta ett par kilo, då jag endast betalar för handbagage på utresan. Så några 1 kilos påsar med nötter (Cashiew och Almond) tar jag med mig, plus också 2 stycken Song Khran skjortor i speciellt utvalda färger till mina syrror.



Skall bli spännande och se, om dom vågar ta på sig dessa minst sagt färgglada skjortor., eller om det blir till välgörande ändamål istället i slutändan, haha!! Jag gräver också information om t.ex. huruvida nötterna verkligen är OK, vilket dom är så länge som jag har dom kvar i den ursprungliga förpackningen. Alltså inte i ziplock-påsar...

Min medicin som ju är 6 stycken olika sorter, skall ju också med. Och i mitt fall, så har jag ju inga som klassas som narkotika. Men det kan ändå vara känsligt i dessa knarktider. Så jag tänker lägga varje sort i en ziplock-påse ordentligt märkt på utsidan, så hoppas jag med det att allt skall gå bra.....

Song Khran närmar sig med stormsteg, och starten blir väl 13 april tror jag det var, och slutar några dagar senare, tror det är den 16 april. Men redan i förrgår, så började folk att komma upp hit från typ Bangkok och de sydligare nejderna där dom arbetar. Detta är en viktig högtid för thailändarna.

Ja det skall väl sägas direkt att det är lika viktigt för alla infödingar, att ha fest så ofta det bara går. Så varför inte supa sig fördärvad under en högtid som Song Khran. Det dör mängder av människor här i trafiken. Ja enbart under denna högtid i Thailand, så dör det betydligt fler här dessa få dagar, än det gör i Sverige under hela året ihop-räknat..



Så bilköerna ute på motorvägen 201 som den ju heter, har tätnat nu sedan några dagar, och topparna brukar vara 1-2 dagar innan de 13 april och någon dag innan den 16 april, då folk i miljoner ju skall ned till sina arbeten igen, efter att ha supit skallen av sig 3-4 dagar här uppe i sina födelse-orter i Isaan....

Jag själv kommer att cykla mellan klockan 07.00 eller absolut senaste start klockan 08.00, ty det gäller att hålla sig inomhus dessa dagar, för att undkomma alla fjantar med kallvatten och puder, som blir i extas fullkomligen när de får lyckan att hälla vatten på en annan människa.. För mig är detta en fjantig tillställning, och de absolut största fjantarna är alla falanger som deltager med liv och lust, fast dom knappt vet vad det handlar om... Jaja, var och en blir salig på sitt egna uppträdande sägs det ju.

Handskak


Chaiyaphum MMMDLIII, Thailand

10 april 2019

90,9 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,434 (uppåt)



Jag är den ende i världen,

 som vaknar upp till en nattmara!!

Skrap-såret på benet va ju just snyggt, exakt vad man behöver när man käkar blodförtunnande. Och i denna hetta där bakterier och allt annat levande här i Thailand, växer som ogräs, så måste man ju vara extremt försiktig just med rengöring av precis allting som penetrerar huden, och kommer innanför “kropps-skalet”...

Jag fick igår stränga order av Yongan, att genast åka till sjukhuset och lägga om såret, och också se till att använda min AIA-försäkring, jag kan inte vänta och riskera att dom nekar behandla det som en olycka, vilket ju hänt tidigare när jag väntade 1 månad på att ta hand om skador, bara för att man vill vara en duktig karl som kan uthärda smärtor...

Det gick bra i alla fall, trevliga människor, och mycket skratt och skämtande från både deras, och min sida när doktorn inte är inne på “akuten”. Annars så kom doktorn strax in, och kikade lite avmätt på såret, gav mig väl 1 minut cirka, och sedan lade dom om såret. Denne läkare Dr. Singh med något okänt förnamn, är väl “avlad” i Indien tror jag, med det familje-namnet.

Men bara för att åskådliggöra det gamla talesättet om rikedom, och om u-länder, så säger man ju att när någon här borta är rik, då är dom i våra ögon nästan ofattbart rika... Vilket då (tror jag) kan sägas om denne Dr. Singh, ty han äger hela jäkla RAM Hospital, se fotot av detta enorma komplex, det är alltså ganska stort med hundratals anställda...

I alla fall dom lade om såret, och så fick jag en plastpåse med mig hem med; Avelox (mot bakterier och skit), REPARIL, alltså mot svullnad, samt så fick jag som vanligt Paracetamol... vilka jag redan har slängt i skräpkorgen. Smärtmedicin mot skrapsår som svider som fan, löjligt ju....

Jag blev sedan beordrad att komma tillbaka varje dag och lägga om såret, och det gör jag gärna, ty Yongan är en grym fan, som gärna trycker och klämmer där det gör ondast, detta antagligen för att via smärta få mig mer foglig i livets övriga skeden, och det dagliga livet. Ja jag vet inte vad kvinnor har för dolda motiv till att ge oss glada gamänger smärta i våra liv.. Och sedan lyckades jag få min försäkring att betala de 2.689 baht som hela kalaset kostade (SEK; 786:-)...



Idag onsdag, så skall annars jag och York ta motorbikarna, och åka de 42 kilometrarna ned till Chatturat, och hälsa på Sean. Oss emellan sagt, så tror jag nog detta kanske blir en av de sista gångerna som vi åker dit ned. Denne förut så supertrevlige gentleman från Irland, är fortfarande lika trevlig, men han blir mer och mer för varje dag känns det som, mer och mer utanför allting här nere.

Han har alltså fått Alzheimer, och glömmer numer allting, händelser och namn, och allting som vi pratat om tidigare. Han är på ytan det lilla som jag kan se, samma kille glad och rolig. Men så fort som man relaterar till en händelse eller ett namn, så är det borta för alltid. Detta var också anledningen till varför vi inte tog med honom på julfesten på Bens Bar.

Hän känner inte en gubbe längre antar jag. Jag gillar verkligen Sean, och tycker detta är fruktansvärt det som händer med skiten Alzheimer... Sean dessutom har en himla tur som jag fattat det hela. Han har en riktig kompis som ställer upp för honom, en kille som heter Christer D. och som har lite koll på honom, och läget där i Chatturat när han är där...

Christer läser antagligen detta, så jag vill säga att jag verkligen gillar vad han gör för Sean, bra gjort Christer. Ja York och jag åker ned och träffas, och pratar bort en stund i alla fall, och hoppas Sean kan uppskatta detta.

Handskak


Chaiyaphum MMMDLII, Thailand

9 april 2019

90,1 kilo – 89,5 kilo (17 km) 1 timme 4 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,440 (uppåt)



Jag är ett levande exempel på,

att hjärnan egentligen inte behöver blod för att fungera!!

Idag måndag, så har jag lyckats att få iväg Yongan på lunch på en liten restaurang som Ingemar visade mig i förra veckan. Och dessförinnan så skall vi åka upp till siden (silket) -förlovade landet här i Isaan. Ja siden-tillverkningen i Thailand är känd för att till en viss del komma härifrån Chaiyapuhum, och då orten Ban Khwaoo.

Den ligger “bara” runt 15 kilometer härifrån, så den staden/samhället passerar jag nästan 2-3 gånger i veckan på min cykel, så långt är det faktiskt inte. Ja så gott som alla de 30 affärerna som förut kantade huvudgatan in till samhället, är nu förutom 3 stycken, helt borta och ur spel sedan år tillbaka.

Men själva tillverkningen ligger, som jag fattat det hela ute i byarna runt omkring. Jag vet faktiskt inte om tillverkningen dött ut till stor del, och ersatts utav tillverkning i andra länder som kanske Kina, Kambodja, Vietnam Laos??? Men alla dessa hundratals efter hundratals av busslaster med turister, som passerade här förr i tiden, har slutat för mer än 1 decennium sedan alla fall med detta....

Men för oss sista siden-entusiaster, så finns det i alla fall en liten tillverkning kvar, och det finns 3 affärer kvar, som jag och Yongan då skall kolla in, innan vi käkar lunch. Jag skall nämligen köpa siden-scarfar till mina 2 syrror hemma i Sverige, och ta med mig när jag åker till Sverige den 27 maj..

Jag sitter nu vid datorn, 20 minuter kvar innan vi skall åka, och i det thailändska samhället så är 20 minuter en oändligt lång tidsrymd, och det kan hända många saker under dessa korta minuter. Ja om jappsen kan inta Thailand under en lunchtimme, så kan säkert Yongan komma på en anledning till varför hon inte vill åka under samma tid.

Ja jag misstänker nåt, för jag har varit en “bad man” denna morgon. Jag råkade se en jäkla ful kruka ute i trädgården, tom kruka alltså, jag tog den, och gick bak huset, och slängde fanskapet över vårt höga staket, ut i skogen. Naturligtvis så fick min lilla spök-mara nys på detta, hur fan man nu kan hålla kollen på allting. Och hon har hotat med att ställa in allting.



Jag har därefter klättrat upp på muren, och över densamma, och in i skogen, till slut hittat den sattans krukan efter en lång stund, och lagt tillbaka den. Jag har skrapat benet till blodflöde på kuppen, men är ändå inte säker på att jag är förlåten..... Ja vi får se. vill hon inte, så skiter jag i henne och sticker själv. Livsfarligt att låta brudarna få överläge i livet, det fungerar bara inte..

Men en sak fick jag kvitto på, denna soliga heta april-morgon i alla fall. Att vara 68 år i ålder, även om man cyklar som en Gud sina 30-40 kilometer per dag, så är man ändå till syvende og sist just 68 år. Bara för mig att ta mig upp på den satans höga muren (1,80 hög), balansera där, och sedan hoppa ned in i skogen, var ju ett företag som jag inte unnar mina andra jämnåriga.

Ord som otymplig, stel, svag, långsam, och ovig som en kråka, kom till mig. Ville dock inte ge mig, fan jag är ju inte död än.... Jag kom över in i skogen, men hur kul är det att gå där med strand-tofflor, och inte veta om man trampar på orm, myror, tusenfotingar, eller giftiga skorpioner.. Ja det kändes lite halv-visset...

Men som sagt, jag fann krukan igen, den fule fan, återbördade den. Hon var sur ändå, det går ju aldrig över på 1 minut hos thaikvinnor, de behöver väl ha någon slags "återställningstid" antar jag, till sitt vanliga hetsiga lynne, innan dom e normala igen. Om dom nu kan bli normala, vill säga...

Herr kaxig vann till slut jag fick med henne på lunchen.... OK det tog väl lite böjande av ryggen och lite ursäkter, men jag vann mitt syfte och vi for iväg. Vi startade med att åka upp till Nong Bua Rawe, till tysken Stefans ställe där. Och jag fick Pizza, tyvärr full av svinäcklig lök, som alla tycks vara så jäkla kåta på. Jag hatar rå-lök, och speciellt på en god pizza.



Pizzan var svintorr, för lite ost och för lite skinka, ja för lite tomatsås också... Så ingenting som man äter igen. Namkaeng käkade Spagetti seafood, alltså Spagetti Talee på deras språk... Hur man nu kan äta deras bläckfisk och skräp ihop med god spagetti....Men Namkaeng var helnöjd med maten... Yongan hade en enormt stor skål med någonting okänt ämne som hon slevade i sig.

Hon gillade det dock, och höll på i 1,5 timmar och små-käkade på detta. Jag fick till slut säga att nu får det vara bra, nu åker vi hem, annars hade vi väl suttit där fortfarande, och hon små-käkat på sin mat. Thai verkar ju aldrig sluta äta... Notan blev för oss 3 totalt 530 baht vilket torde vara cirka SEK; 155.- och då drack vi 5 drickor på det också i det priset.

Till min förvåning så kom York, Risto, och den där trevlige killen Pekka oförhappandes, och också skulle käka. Jag får nog lägga ned att vara så jävla rättvis åt alla håll och kanter, med att “alla” skall bjudas, så ingen skall känna sig utanför uppe i vår vuxna ålder, när ändå ens närmaste kompisar “smyg-umgås” på ett sådant “kamratligt” sätt...

Vi åkte sedan tillbaka nedåt till Ban Khwao, för att leta scarfar av siden till mina 2 syrror. Vi fick gå i 2 stycken värdelösa affärer som sålde siden, innan den 3:e affären visade sig ha sidenscarfar. Riktigt snygga färger och mönster hade dom. Jag köpte några stycken i alla fall, och trots att dom ville ha mellan 150 till 200 baht styck, så fick jag ned slutpriset på eget bevåg till 400 baht för 4 scarfar....

Vi åkte sedan hemåt och dagen vart över. Nu skulle det bara ut och cyklas, men nu dagen efter, så måste jag erkänna att jag fick “lat-masken”. Jag struntade helt medvetet i motionen denna dag, får ta igen det lite grand idag tisdag istället...

Handskak


Chaiyaphum MMMDLI, Thailand

8 april 2019

90,5 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,434 (uppåt)



Men vänta lite nu,

min söta dotter med en hjärna som en banan-fluga,

tjänade 10.000 kronor på 3 kvällar.

Skall jag vara orolig??

För Er som enbart ser romantik, leende människor, och fantastisk mat, och underbara stränder i Thailand, för Er så kan jag rapportera en “nyhet” ifrån den 7 april 2019, ifrån den illustra staden Khon Kaen här upp i Isaan.... Det gäller “fallet” med den dödade karaoke-damen, 22 år i ålder, som brutalt dödades av några stycken andra ungdomar....

Ja ungdomar är väl för mycket sagt, dessa thai-människor ligger ju i ålder runt 22 år max 25 år, så det är vuxna i alla hänseenden. Men tydligen så har dom “mentala spärrar” som ett barn, alltså i stort sett inga alls..... Ja det är ju thaikillar så klart, uppfostran finns ju inte, så vad kan man begära.

De var 4 stycken som gav sig på flickan, och drog iväg henne till ett risfält i Khon Kaen, och skar upp henne rejält med kniv, och begravde henne i leran på risfältet. Polisen, dom fann till slut de skyldiga, och straffen blev ju nästan identiskt med döds-straff, vilket dom ju också skall ha. Ja straffen blev enligt följande;

2 stycken av dom fick 34 år och 6 månaders fängelse. 1 av dom fick 33 år och 9 månader, samt den siste fick 23 år 4 månader och 20 dagar... Där var en till, men han snodde bara flickans mobil-telefon, så han klarade sig undan med 1 års fängelse..... Om vi betänker thailändska fängelser, så är det ju en oerhört stor risk att dom kommer att dö i fängelset.

Där myndigheterna knappt ger fångarna mat, knappt ger dom chans att sköta sin hygien, och de har noll plats, de kan sitta 50 stycken på 10x10 meters yta i  fängelse-cellen... Så jag hyser noll sympati, och hoppas dom får ett helvete innan dom dör där i fängelset.... Ja detta är Thailand, och den verklighet som finns här, är stundtals ännu mer grym än vi någonsin kan stava till hemma i Sverige.

ÄVEN om numera med vår snygga invandring i Sverige, snart kommit kapp skiten, och våldet, och kriminaliteten i typ Thailand då..... Ja jag ler i mjugg många gånger när jag läser Facebook, och hör alla kommentarer ifrån folk, turister förstås som ondgör sig välderliga, över folk som dristar sig att kasta “skit” på Thailand, och thailändarna....



Dessa turister som inte alls vet läget, och som tror att alla de “tänder” som ler mot dom nere i Phuket, är äkta leenden, och “snällheten” som thaiarna visar är äkta snällhet. Allting baseras på turist-orten på stålar att få ifrån turisterna, och så är det precis överallt i hela världen. Men många bland turisterna som kommer till Thailand verkar tro att thaiarna är annorlunda än spanjacken, italienaren, greken, eller brasilianaren!!!

Finns absolut noll skillnad. Man kan ju lätt förledas tro, när man lyssnar på de svenska turisterna, på den thailändska turist-orten, att de som jobbar i turist-industrin i Thailand gör det p.gr.a. att dom är så snälla, goda, och generösa, och att de älskar sitt arbete...  De gör det p.gr.a. att det inte finns andra jobb att få, och om dom sköter sig bra, så kan det vara hyggligt lönsamt att jobba “falang”/turist.....

I förrgår lördag, så var vi hemma hos Risto som ville bjuda på lunch... Mycket trevlig kille den finnen må jag säga, jag gillar honom verkligen. Han hade hos sig en polare som jag nu efter det mötet kallar  för PP.. Varför? Jo hans namn var Pekka Pertola, och han också var riktigt trevlig sak. Och dessutom så kunde han snacka hygglig svenska.... Jag gav Risto lite skit, för han pratar knappt ett ord svenska.

Jag berättade för honom, att det är jävligt dåligt att inte kunna svenska när finnarna varit koloniserade av svenskarna i 500 år, hur länge skall vi behöva vara där innan ni lär Er... Jag förklarade också att världen nog skulle vara en mycket bättre plats att leva i, om alla pratade svenska... Ja hans svar lät ju inte vänta på sig “routsisatanaperkele" och med det så flabbade vi stort, och satte oss till bords, och fick njuta av en fantastisk middag.

Vi fick bakad potatis med sourcreme (gräddfil att lägga i potätan), och oxfile från Australien.... Sattana va gott det var. Jag hade på detta stått och gjort en dubbelsats pannkakor, som jag gav till Risto, han hade ju sina 2 ungar hemma (Erik och Pasi), och de älskar hänsynslöst mina pannkakor, och mina kanelbullar..... Men vi snodde ändå varsin pannkaka vi vuxna, alltså 4 stycken, ty fabbro York var ju där  också....

Handskak


Chaiyaphum MMMDL (3.550), Thailand

7 april 2019

90,0 kilo – 89,4 kilo (20 km) 1 timme 36 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,429 (uppåt)



Du är gammal!!!!

Inte lika gammal som håren på dina ben!!!

Dan,. Amrisen ni vet, han är ju numera en mycket mer gladlynt figur, än han varit de sista 10 åren tycker jag. Förklaringen kan man nog garanterat finna i det faktum, att han till sist lyckades med konststycket att få sin fru att pensionera sig. Ja konststycket är väl taskigt att säga. Men en olycka kan faktiskt generera lycka, låt mig förklara....

Dan har ju försökt under alla år jag känt honom, snart 11 år, att få sin fru att pensionera sig, han hatade att sitta ensam hemma på dagarna sade han. Ja i och för sig ganska förstårligt. Men då kanske man skulle ha tänkt till INNAN man gifte sig med en dam som var 48 år, och han själv var 65 år. Och på toppen av det ganska ointresserad av att röra på sig överhuvudtaget...

Ja åldersskillnaden var ju inga speciella problem i sig själv, men kravet han ställde hela tiden, att en kvinna med lång utbildning, med ett bra arbete, skall pensionera sig redan vid ålder 48, för att ta hand om en överfet gubbe som inte ens är hennes pappa. Detta är för mig minst sagt lite “övermaga”... Men hans fru stod emot under alla åren, och hon var stark, trots att tjötet och övertalningarna stod som spön i backen från hans sida.

Till slut, nu för typ 3 månader sedan cirka, så ramlade ju Dan ihop, och hans hjärta började att ge med sig. Ja med den kroppen, och den NOLL motionen, så hade nog det hjärtat ett riktigt helvete kan jag tänka mig. Dom fick ju iväg honom, och de gav honom en pace-maker gratis här, den thailändska sjukvården stod för detta, tack vare att hans fru var statligt anställd.

Detta blev alarm-signalen för hans fru att det nu var dags att pensionera sig, hon är nu 59 år och har bara ett år kvar, så hon kände själv, att det rätta och riktiga var att stanna hemma, och ta hand om gubben... Så olycka kan generera lycka i vissa sällsynta fall.. De har det bra nu, och de reser lite grand, och är mycket tillsammans, och det är ju bra.

Dan nu då i alla fall, mailade mig i tisdags, och berättade att han ville komma ut och käka. Ingen bjudning, men bara vara ute ihop och äta och tjöta lite... Han berättade att han bjudit in ävenledes Ingemar och Fa, samt York och hans Cat, förutom då mig själv och min Yongyut.

Vi skulle då, och detta var då planen, ty en plan var det, att vi skulle åka till en god vän till Dans fru Amphorn, som hade en restaurang i Chaiyaphum. OK skitsamma, vi åkte dit, och det visade sig att vi var de absolut enda på den restaurangen. Vi beställde in vår mat, och det blev det gamla vanliga.

Ja variationen på thailändska restauranger, vad det gäller falang-mat är bedrövlig, de vet fasen ingenting alls, och potatis finns absolut INTE, utan det blir ordet french Fraise för hela pengen.. Dan och York beställde griskött, och jag och Ingemar beställde “Neuua” alltså nötkött.



Vi brukar hålla armlängds avstånd till thailändskt nötkött, skall man käka nötkött, så skall man käk importerat oftast då ifrån Australien. Men på de thailändska restaurangerna, så har dom ju inte känslan för bra eller dåligt kött, skiten doppas ju i chilli ändå, och allt smakar samma.

Dan berättade medans vi väntade på att maten skulle komma, hur förträfflig denna restaurang var, och hur grymt duktig denna kvinna var i köket. Ja han hade ALDRIG förut varit här, och innan denna kväll heller ALDRIG ens hört talats om denna väninna till hans fru Amphorn. Och ändå som vanligt, så storskryter han alltid om hur grymma och kanonduktiga alla i hans thailändska familj är, och råkar de känna någon, så är dom förträffliga dom också......

Maten kom in, och det första jag märkte, var att det lilla snapsglas-stora glas med sås var och en fick, var iskallt..... Jag tänkte först skita i det, ty thailändare kan inte göra sås, de vet inte vad en sås är, eller ens vad den används till.. Men när jag skar av en bit av köttet, och fick en iskall köttbit i käften, så reste jag mig rätt upp, och gick in i köket. Jag sket fullständigt i vad Dan tyckte...

Efter mig märkte jag direkt, kom på kö både Ingemar och York, båda hade svinkalla köttbitar också. Thailändare fattar ju ofta inte att falanger äter varm mat, då deras egna krubb, oftast är lika kall som den sallad och rötter dom slafsar i sig... Maten kom strax in efter en stund i micron.

Jag började äta, och fick totalt spotta ut ungefär 33% av hela kött biten, som var fett och brosk. Köttbiten var dessutom som vanligt helt och hållet omarinerad, okryddad överhuvudtaget. De slänger helt enkelt köttet i ett bad av olja “a la Thailand”, och fiskar sedan upp det, och tror att köttet blir bra på det sättet.

Vi fick en trevlig timma där, och ingen gnällde högt för att undvika taskig stämning, men vi alla förutom Dan, tyckte exakt likadant. Detta var ett rent jäkla skämt till restaurang, och jag eller vi 3 kommer aldrig att sätta vår fot där igen... Efter maten och betalningen, så åkte vi hem till Dan.

Han bjöd där på glass och chokladsås med kexsmulor på toppen, riktigt gott var det. Hur nyttigt det var för min diabetes får forskarna gnabbas om, men jag mådde bra just där och då i alla fall.... York åkte hem, och han var faktiskt lite i gungan den grabben, kul å se i alla fall en tysk utan 100% kontroll... hahaha!!!

Handskak


Chaiyaphum MMMDXLIX, Thailand

6 april 2019

90,2 kilo – 89,8 kilo (29 km) 1 timme 50 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,429 (uppåt)



Förutom dagen före jag mötte dig,

så är detta den lyckligaste dagen i mitt liv!!!

Ja, så har det första tränings-centret öppnat i Khon Kaen, Isaan för thaikvinnor gifta med falang-män. Myndigheterna ligger bakom detta här i Thailand, och dom säger att dom vill hjälpa dessa äktenskap, så det skall vara lyckligt istället för olyckligt. Man skall alltså lära ut thailändsk kultur, och hur det fungerar i Thailand, och man skall lära ut hur ett äktenskap skall fungera.

Förebilden antar jag då är alltså thai-mannen och hans uppträdande? För att säkra kvaliteten på utbildningen, så är det Sociala Utvecklings-ministeriet den ansvariga avdelningen, som har hand om detta. Och detta borgar då för en god utbildning känns det som.....INTE!!!!!

Man meddelar att det är mer thai-falang-äktenskap i Isaan än i någon annan region i Thailand. Missförstånd gällande thai-kulturen, och språket resulterar många gånger i skilsmässor mellan parterna. Denna nya “Clinic” är en början till en förändring i hur man ser på äktenskapet och familjen.

Och med detta så menas det FÖRSTÅS, att det är falangen som skall lära sig kulturen och språket, och anpassa sig, ty kompromiss och balans i ett äktenskap finns ju inte i Thailand känns det som. Har man en thailändsk man som en förebild, så är det jävligt skrattretande. Dessa latoxar som skiter i allting verkar det som.

Synd bara att så många OK och duktiga och arbetsvilliga thaimän, åker med i samma borst-svep, när man pratar om thaimän, men det är oundvikligt då ju majoriteten är hängmatte-sovande latoxar, som är helt illojala gentemot familjen och sina fruar. Vilka dom ju är otrogna mot, skaffar barn utom äktenskapet, och sedan skiter i att ta hand om sin avkomma.

Ja syftet är också att hjälpa thaikvinnorna i dessa bland-äktenskap, så de kan undvika “scams” från falangerna. Ja de säger faktiskt så... Första gången som man hör här att falangen står för scammen, och inte kvinnan!!! Ja snacka om blinda människor dessa thai, t.om. ända upp på högutbildad regeringsnivå!!

En bra sak dock är att de skall lära kvinnorna att ta vara på sig bättre, så de slipper misshandel och sådana saker. Kul att just den saken kommer på tal när det gäller bland-äktenskap, när hela Thailand är genomsyrad av misshandel av de thailändska kvinnorna utförd av de thailändska männen....



Ja myndigheterna berättar att de har många exempel på hur falang-männen håller sina kvinnor fångna, och misshandlar dom, och många gånger så får omvärlden reda på detta, tack vare att barnen råkar berätta i skolan vad som händer och sker... ja visst blir man matt av den arroganta blindhet, och ren dumhet, som detta lands människor besitter.

Myndigheterna berättade för denna tidning, att det var fler blandäktenskap uppe i Isaan tack vare att familjerna uppmuntrade sina döttrar att gifta sig med falanger.... De uppmuntrar detta för de hoppas att familjens status skall höjas där i byn. Men fortsatte myndighets-personen, de blir ofta scammade av falangen, och får inte alls det liv de förväntat sig ekonomiskt, och de blir istället tvingade till prostitution, trafficking och misshandel..

Ganska kul att läsa en förvrängd och förvanskad sanning, där det oftast istället är fullständigt tvärt om ju.... Falangen plockar BORT thai-damen UR prostitutionen, och tar bort henne ifrån baren, och tar bort henne från de orter där de fann henne i många fall... Detta gäller förstås inte alla, men tillräckligt många för att man skall hånskratta åt myndigheternas stupida kommentarer...

Och de avslutar artikeln i den stora tidningen, med att thaikvinnorna kan ringa 2 stycken telefonnummer, och anmäla misshandel eller scam till myndigheterna. Jag undrar i mitt stilla sinne, vilka telefonnummer alla de resterande 50 miljoner fruarna som är gifta med thaimän, skall ringa, eller vart de skall vända sig....

Vi falanger är fanimej som jultomten som kommit till Thailand, vi ger och vi skänker ekonomisk trygghet lite grand, för ett enormt antal människor i Thailand och speciellt uppe i Isaan. Vi falanger är kända för att ömma för våra familjer att ALLTID i stort sett ta hand om vår avkomma (våra barn) och alltså stötta lojalt vår familj...

Och så får man läsa detta idiotiska strunt, ifrån ett folk som ihop med fransmännen är de mest inkrökta, och arroganta som finns på detta jordklot, i alla fall bland de som jag mött under min livstid... Ja t.om. amerikanarna är mer öppna och vet mer, och det vill inte säga lite det!!

Handskak


Chaiyaphum MMMDXLVIII, Thailand

5 april 2019

90,3 kilo – 88,5 kilo (35 km) 2 timmar 5 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,425 (nedåt)



Hem, arbetet, hem, arbetet, hem,

Kan en man ha för mycket kul I livet?

Vad tycker ni? Skall vi köra ett gott och positivt kapitel om Thailand idag? Bara för att få kaffet att glida ned lite enklare nedför innan-strupen... Och under den kommande dagen, sedan få ett mer rosen-skimrande töcken av blinda "lojala" andetag, i den rena fina luften i Thailand... Så låt oss köra på då....

Ja som sagt var, ofta skrives det i ganska negativa ordalag om Thailand, och jag är en av de värsta syndarna ur den aspekten skall sägas... Så det är ju då lätt att glömma bort att thailändarna är ett motsatsens folk å det grövsta. Man kan vara det mest kallhamrade jag sett i mitt liv.

I misshandel på gatan, så deltager de mer än gärna, även om de inte har med saken att göra, men kravet då förstås är att dessa thailändska “hjältar”, med sina helgonlika anor, inte själva röner risk att bli skadade. Meningen då att helst skall en kille ligga försvarslös ner på gatan, då kommer det som garanti ALLTID framhoppande 5-6 thailändare, som börjar slå och sparka på den liggande ibland medvetslöse stackarn....

Jag vet inte, men i deras omtöcknade buddistiska fredliga hjärnor så inbillar dom sig säkert att dom är hjältar av nåt slag...... Men motsatsen till detta, är ju när de ser att folk ligger illa till, och kanske skadat sig till exempel i trafiken, eller andra tillfällen. DÅ samlas dom i skaror med sina telefoner i högsta hugg, men OCKSÅ med en energi och vilja att osjälviskt hjälpa personen som ligger där skadad..

Jag har vid massor av tillfällen sett thailändare hjälpa på ett sätt som en stockholmare eller annan stadsbo i Sverige, ALDRIG någonsin skulle hjälpa. Så den grejen kan man inte ta ifrån thailändarna. I samband med detta, så hörde jag följande historia som också kan visa på den hjälpsamma och goda sidan hos thailändarna...

Jag skriver detta i “mig och jag-form”, eftersom jag hörde denna historia så, men det är inte JAG som är inblandad. Jag har aldrig blivit biten under 11 år av en hund här... Så här går denna verklighets-baserade historia i alla fall....

I lördags så blev jag biten av en soi-hund i benet, det var en oroväckande attack, då den skedde helt oprovocerat.. Jag blödde kraftigt från såret, så en thai-dam i grannhuset som sett händelsen, slet in mig in till deras hem, och gjorde rent såret, och sedan lade om det, och rådde mig att skynda till sjukhuset för sprutor...



Jag åkte till sjukhuset i alla fall, och 6 sprutor senare åkte jag hem, men inte förrän jag betalat räkningen på 6.489 baht (=SEK: 1.897;.).... Under dagen som följde, så blev det inte bättre utan ännu mer smärtsamt i såret. Så tillbaka till sjukhuset igen för ytterligare sprutor. Totalt var jag på detta sjukhus 3 gånger.

Jag funderade på det hela, och ville bara inte låta saken bero med hunden. Då dels hunden har försökt tidigare vid ett tillfälle att attackera mig, och dels så visste jag mycket väl vilka ägarna var. Dock så hade jag bott på den adressen i flera år nu, och hade utvecklat en bra vänskap med dessa och andra på gatan, så jag var lite tveksam till att riskera detta.

Men jag insåg till slut att vänskap inte hade ett skit med detta att göra, så jag gick över, såg inte till dem alls, så jag lade sjukhus-räkningen hemma hos dem, gick tillbaka hem, och avvaktade att de skulle kontakta mig... Efter ett par dagars väntan, så fick jag plötsligt ett telefon-samtal ifrån dem, de frågade hövligt om de kunde komma över till mig?

Jag antog då att dom ville prata om räkningen som dom ju hade fått!! Efter en stund när jag sagt ja förstås till deras besök, så kom dom,,,8 stycken av dom.... Och de hade en stor fin fruktkorg med sig, plus ett kuvert som innehöll varenda krona jag lagt ut på sjukhuset plus ytterligare lite grand. De bad om ursäkt, och de försökte verkligen vara goda vänner.

Ja allting rann av mig förstås, allt blev bra den kvällen efter det besöket, och jag insåg hur fina människor det faktiskt finns i Thailand, så man får ju också tankar att man kanske borde blanda in lite grand positivt i all den negativa smegman, man öser ur sig via pennan och tangentbordet stundtals..

Handskak


Chaiyaphum MMMDXLVII, Thailand

4 april 2019

90,4 kilo – 89,2 kilo (25 km) 1 timme 34 minuter 

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,426 (uppåt)



Barn ni skall förstå!!

Ni var bara en dröm,

som blev ersatta av en 6:pack Tuborg!!

Tatueringar har ju sedan ganska länge nu blivit poppis bland folk. Modet kommer och går. Man skall ha skäggstubb, ja egentligen lite längre än skäggstubb, och man skall motionera med vikter och skaffa en snygg kropp, och sedan måste man ha tatueringar på kroppen. Har man detta, så är man “inne” om det nu heter så vill säga. Man är med i spelet i alla fall, och kan konkurrera om det som erbjudes ute på “kött-marknaden”!!

Om vi bortser ifrån de rena modesakerna som skägget, och motionen, och fokuserar lite mer på det riktigt makabra, alltså tatueringarna som folk förstör sina kroppar med, så finns det otroligt mycket eländigt och sant att säga om denna företeelse. I botten av denna trend med tatuering, så ligger det förstås ett behov av att vilja tillhöra, ja tillhöra mycket mer, än att det skulle se snyggt ut... Mentalt osäkra människor i någon form, känner ett tvång och behov av att skaffa tatueringar.

Var och en blir ju lycklig på sina “grejor”, men så fort som du börjar ifrågasätta dessa grejor, så är dom snabbt otroligt olyckliga och argsinta. Förr i tiden, så tyckte vi ju på 50;talet och bakåt, att det mest var sjömän och brottslingar som suttit  fängelse, som hade tatueringar, och det var väldigt suspekta figurer tyckte man då i alla fall.

Gick man ändå längre tillbaka i tiden, så hade tatueringar en innebörd och "mening", och det var inga löjliga grejor som “här kysste jag Anita första gången” eller “här hade jag mitt första samlag” eller som det nu är “jag har varit i Thailand/Kambodja/USA/Örkelljunga” eller “den maträtten var skitgo”, eller andra mesiga tilldragelser som egentligen inte har någon större signifikativ betydelse överhuvudtaget i ens liv.

Alla vill “hoppa på tåget” och skaffa tatuering, och nördarna tror att dom är med i “gänget” bara för att dom har en tatuering. Vissa, ja det finns ju alltid dessa “vissa”. De tatuerar sin kropp överallt, de tatuerar halsen, och de tatuerar ansiktet, ja hela jäkla huvudet åker med i samma sväng stundtals.

Och dom vräker på med tatueringar som är fullständigt meningslösa, aningslösa, och betydelselösa. Många vill verka vara poeter med sina tatueringar, men har noll talang i det facket, och köper vad som säljes, och det är nu som marknaden för tatuerarna själva, helt har tagit över från dessa ofta omogna tatuerings-köpare.

Så från att man för tusen eller 200 hundra år sedan kanske tatuerade in sin stams namn på bröstet, kanske en Sköldpadda för Mohawk-stammen, och det verkligen var en viktig betydelse både själsligt som identifierings-mässigt, så har det nu blivit en "kommers" där de naiva människorna avlöser varandra, i en aldrig sinande ström, och alla vill vara med i “gänget”, och knappt någon verkar vågar vara utanför..



Brudarna har sällat sig till gänget för några år sedan, så med slips, och skjorta, och kostym, och "kussimurran" i högsta beredskap för att få sin vilja fram, så har nu kvinnorna också tatueringarna som redskap att visa upp, att dom minsann är med i "gänget". Så med detta så blir väldigt många blåsta och lurade, både på motivet de sätter på sin kropp, och på priset de får betala för eländet.

Här i Thailand, så vill många tatuera sig, dom är ju så duktiga här gudbevars, med sina snirkliga snygga bokstäver, och javisst dom är konstnärligt duktiga, eller kanske fel av mig, inte konstnärligt, mer dom är duktiga på att kopiera saker och ting, och gör det verkligen bra... Men egna ursprungliga tankar kanske inte är thai-style...

Så tatuera Er i Thailand, så får ni med glädje tatueringar som de på fotona jag bifogar. Ja inte DU förstås, DU är ju alldeles för smart för att gå på den grejen, aldrig att jag menar DIG, DU är undantaget. Man ser ord och uttryck på thailändska språket, tatuerat på falang-kropparna som t.ex.; “Khao Man Gai”.. (ข้าวมันไก่)... Notera att man alltså tatuerar in med thailändska snirkliga skrivtecken dessa ord och meningar, vilket då ser jättesnyggt ut, enligt dessa människor...

Det kan också stå på thaispråket på tatueringen; “Luuk chin plaa Yaowarat”.. Det första är ju ris med kyckling och den andra tatueringen är ett ställe i Bangkok China-town, som säljer “fishballs”!!!  En falang-dam kom stolt tillbaka till Sverige, och flashade runt med sin tatuering som sade “Po Pia Sot” alltså färska vår-rullar.....



Men thaiarna sparar sina mesta och bästa skämt till falang-männen, som också ju är de mest inbitna och stupida tatuerings-dårarna. En populär inskription på kroppen som delas ut till falangerna kan vara; “Chan Chorp hee le hee chorp chan”, det är en ytterst grym tatuering, som beskriver kvinnans köns-organ......Och männens inställning till densamma...

En annan enklare tatuering, som ofta ses på falang-männens intet ont anande kroppar, är den korta; “Chan Rak hee”, alltså "jag älskar pussy"....... Och så fortsätter det. Det har gått så långt, så thaiarna verkar nästan tävla i att ge tatueringar av värsta sort. Och thaiarna själva skulle aldrig någonsin i deras livstid ha sådan anskrämlig skit på sina kroppar.

Thaiarna skratt åt falangerna, och de värsta tatueringarna de lyckas frambringa på falangerna går viral, alltså ut på thailändska sociala media, och där skrattar thai brallorna av falangernas innersta önskan, att ha en "betydande" "innehållsrik" och "meningsfull" tatuering som ger livet innehåll, och visar vilken kvalitativ människa falangen är.....

Ja så blev det alltså till slut när falangen stolt annonserade att jag minsann älskar mina tatueringar, och de har en riktigt stark innebörd för mig,, hahahahahaha Gud va töntigt det låter när icke-poeter leker poeter, eller icke-filosofer leker filosofer.....

Handskak


Chaiyaphum MMMDXLVI, Thailand

3 april 2019

89,7 kilo – 88,7 kilo (19 km) 1 timme 10 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,410 (nedåt)



Hon; Jag har varit otrogen!!

Han; Jag också!

Hon; Hahahaha 1:a april

Han; 3:e juli!!

Jag måste ju rapportera lite grand härifrån Isaan, även om det är lite negativt i en del andra människors ögon. Det sista “skriet från vildmarken” här kommer från byn; “Ban Phu Hang” lite utanför staden Kalasin... De har haft oflytet att ha ett onaturligt stort antal dödsfall i byn. Och därför har rädslan där då tagit sig väldigt drastiska uttryck..

Thailand och speciellt i de fattiga delarna, som t.ex. Isaan (där jag bor), är ju i regel väldigt dåligt utbildade, informerade, och kunniga i moderna kunskaper... De förlitar sig oftast helt och hållet på vad som går i “arv” från generation till generation, och de “kunskaperna” ligger ju ofta på nivåer som mer speglar kunskapen som fanns på 1700:talet och bak till stenåldern.

Och därför är det också så enormt vanligt här, att man är vidskepliga och tron på svarta makter är otroligt stark skall ni veta. I stort sett allting som florerar runt omkring människor har med andar att göra, och då andar ifrån människor som dött. Ja visst, exakt samma fenomen som vi själva hade förr i tiden i våra länder, och fortfarande finns väl utbrett i ett land/kontinent som USA.

Dessa tror på fan på allting, troll, Zombies, andar av alla de slag. Jesus, Maria, och Gud, och den helige ande... Det är ingen ände på amerikanarnas troende på svartkonst..... Så att thailändarna ensamma skulle vara fast i det förgångna kanske i många lägen, är lite förhastat tycker jag i alla fall...  

Nu dog det människor i stor skala i byn, typ kanske 10-11 stycken, och det är en jäkla massa, med tanke på att befolkningen ju är några hundra bara. Vad gör man då i det läget, när folk dör lite här och där? Ja alla “vet” ju läget med onda andar, dessa letar förstås efter det mest värdefulla på denna jord, och det är så klart “män”.

Ja Thailand lever kvar i sitt mans-samhälle så klart, och därför är kvinnan inte lika värdefull som män, ens i ande-världen, hahaha!! Och kvinnorna lever i all denna orättvisa, och vet inget annat. Så för att förhindra att andarna skall komma och döda deras män, så lurar man andarna på olika sätt.



Ja de målade t.om. naglarna på männen, så att andarna skulle tro att det var kvinnor. Och de hängde ut kvinnokläder på tork i trädgården, så att andarna skulle förledas tro att där endast bodde kvinnor, och lufsade vidare till ett annat hus istället. I det läget så var ju den egna mannen så klart viktigast, så om grann-gubben gick åt helvete, och togs av andarna, sket dom nog i, om dom nu måste välja!!  

När den inkallade medicin-personalen ifrån stora staden Kalasin kom till byn i fråga, så var männen så klart rejält rädda, och speciellt så var de rädda för den allstädes närvarande chefs-anden av onda och stora mått “Phee Mae Mai” ondast av dem alla, och som mer än gärna ger sig på män av alla de sorter.. Och jag tror inte hon låter lura sig av kvinnornas skyltar i trädgården som säger “No men here”..... Ja ni kommer väl ihåg mina tidigare redogörelser, om de mest vanliga andarna och spökena i Thailand, så ni känner igen namnen lite grand

Och de berättade att alla var livrädda för att trollen, de s.k. Phee pop” skulle slå till igen mot dem. Så alla män och även kvinnfolken, gick väldigt tidigt till sängs på kvällarna. Det var så tyst i byn på kvällningen, att tystnaden endast avbröts av hundarnas skällande. Men nu skall det bli slut på tramset är det sagt.

Ja ingen vågar väl säga “trams” högt, men de har tagit dit doktorer i alla fall, som vanligt folk dyrkar och lyssnar på. Och dessa erbjuder ju by-befolkningen en perfekt rationell förklaring på dessa dödsfall.... Ja inte sjutton är det onda andar och troll i alla fall, glöm detta säger doktorn...

Han menar på att dessa dödsfall beror på så enkla förklaringar som t.ex. Diabetes, Cancer, högt blodtryck, ja sjukdomar som inte är smittsamma person till person... Han fortsatte, och i mycket starka ordalag drämde till med sanningar, som att dödsfallen mycket mer sannolikt kommer utifrån missbruk av alkohol, och cigaretter, och till och med att de sov för länge och för mycket dagtid istället för att aktivera sig..



Han avslutade med att säga att de måste försöka att vara bättre på att få i sig näring, alltså mer näringsrik mat, och undvika allt fettet, allt sockret, och alltför mycket salt, detta som är boven i många sjukdomar idag. Så glöm avslutade han, troll och andar, glöm Phee Mae Mai, och ta vara på Er istället, så blir allting mycket bättre.
Ja så här kan det gå till här uppe i Isaan, och de tassemarker jag lever i.

Mellan storstad och rena djungeln, och mellan storstads-människan och lantbrukaren ute i skogen, och på risfälten, så är det bara runt 2-3 kilometer absolut maximalt i avstånd, MEN det skiljer hundratals år dem emellan utvecklings-mässigt!!!

Och om det är någon av Er läsare som tror att det gör någon större nytta att en storstads-doktor kommer till en liten by och pratar över huvudet på befolkningen där, så känn Er blåsta. Livet kommer nog att fortsätta som förut med andar och troll och Phee Popp och Phee Mae Mai. Dessa andar tar man inte bort medelst ett besök ifrån storstaden.

Jag tror mer att det kommer att försvinna via skolgång och utbildning av de yngre, och i takt med tiden så kommer de äldre att tappa det kulturella trycket på de yngre, så de kan utvecklas istället för att hållas fångna i stenålders-tro och uppförande... Men som någon sa, OM man bara kan omvandla en by-bo varje gång så är det en stor framgång...

Handskak


Chaiyaphum MMMDXLV, Thailand

2 april 2019

89,4 kilo – 89,2 kilo (18 km) 1 timme 4 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,414 (nedåt)



Hot fungerar inte på mig,

jag har redan varit I helvetet!

Jag klarade inte av faktiskt att stå emot längre, med att vänta på att boka biljetten hem till Sverige. Jag hade ju kollat sedan tidigare på flertalet sajter, och fått fram typ 20.000 baht, och när jag frågade ävenledes inne på facebook, så visade det sig att jag hade ett väldigt bra pris tyckte många där...

Men en del förespråkade helt klart, att dom hade i alla tider ALLTID väntat tills de sista dagarna innan avresan, med att kolla biljettpriser, kostnaden brukade dimpa ned på runt halva priset, sade dom samfällt... Jag tänkte och tänkte, och så kollade jag den 3 april alltså om 2 dagar......

Jag kunde INTE finna ett pris under 27.000 baht trots den sena timmen och datumen.... Så jag undrade då där jag satt vid min dator, om jag verkligen skulle bry mig om vad folk säger?? Ja om ni undrade jag kollade lite varstans, dessa hade sagt att t.ex. Quatar och Emirates gav kanon-priser på sena köp......

Men dessa två bolag var fullständigt värdelösa när jag kollade, typ 38.000 baht.... Så jag satt där klockan 21.30 i förrgår kväll (31 mars), och bestämde mig för att boka med Eurowing, och få det äntligen gjort.... Jag hade också noterat förutom att priset var bra på Eurowing, att deras förslag på flyg passade mig som handsken..

Avgången från Bangkok var 27 maj hrs 22.10 på kvällen, vilket är kanonbra... Och ankomsten i Göteborg var på morgonkvisten hrs 09.10, vilken var kanon. Ty jag hade ju att tänka på att ta bussen ifrån Landvetter ned till Göteborg, och sedan bussen vidare hem till Varekil.... Jag kommer ju då i en vettig tid fram till Varekil, så mina 2 systrar kan plocka upp mig där, om dom vill....



Sedan avgången från Göteborg är redan så tidigt som den 11 juni, ja jag hade ju stygn-borttagning dagen innan den 10 juni, men detta får gå, stressigt som sattan, men man får lida pin för att bli fin. Flyget lämnar Göteborg då klockan 09.50 på morgonen, så visst det kan bli en redigt tidig start den morgonen ifrån Orust och Varekil... Men hoppas syrrorna ställer upp....

Jag ankommer sedan dagen efter, alltså den 12 juni till Bangkoks flygplats redan klockan 06.05, och efter uttag av väska och koll av tullen. Då blir det dags för mig att ta mig på ett vettigt sätt till Svenska Ambassaden vid Landmark Hotell.. Måste anförskaffa det s.k. “inkomst-intyget” där. Då jag månaden efter (juli), skall ansöka om förlängningen av mitt uppehålls-tillstånd, som jag gjort 11 gånger tidigare (varje år)...

När klar på ambassaden, om tiden tillåter, så vete fasen om jag inte sticker ned till granngatan (Soi 8), och intar en gedigen pizza där, innan jag anträder hemfärden bussledes till Chaiyaphum....Och med detta så skall mycket stämma för att det skall fungera, men jag hoppas och tror att jag planerat bra och riktigt, för att få till ett bra slut-resultat..

Men ofta som jag erfarit, så brukar det brista i någon liten pusselbit och jävlas lite grand... Jag får hoppas att de bristningarna då kommer på ställen, där jag har lagt in “tid” i planeringen.... Men jag får jobba efter konceptet sm flickan sade; "snabbt in och snabbt", så blir det säkert bra detta, skall jag hoppas på..

Handskak


Chaiyaphum MMMDXLIV, Thailand

1 april 2019

89,4 kilo – 88,6 kilo (25 km) 1 timme 34 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,419 (uppåt)



För att ett hus skall kunna bli ett “hem”,

så måste det vara 1 som bestämmer reglerna!!

Jag har nu i alla fall fått klart med 2 av 3 punkter gällande min hemresa och sjukhus-grej. Jag har fått OK ifrån mina 2 syrror att jag får bo med dom under de 2 veckornas vistelse. Och jag har också fått bekräftat följande tider på sjukhuset i Göteborg. Det ser alltså ut som följer.....

30 maj så blir det läkarbesök a´ 950:-, och sedan den 3 juni operationen a´3.500:- och till slut den 10 juni, så blir det bort-tagning av stygnen a´300:-....... Och mitt önskemål för min resa blir då på följande datum.... Resa till Sverige den 27 maj och hemresa sedan den 13 juni. Detta skall då ge mig gott om tid att slippa stressa.

Jag har letat lite grand är ju inte så himla bra på detta, och fann via Eurowing i alla fall dessa ovan datum till en total kostnad av; 20.158 baht.... Men jag har INTE bokat ännu, har ännu förhoppningar om att det kanske dyker upp ett erbjudande... Vet fasen inte ens hur jag skall teckna mig för ett erbjudande...

Så jag får väl försöka att gå in och kolla varje dag, och sedan se till att boka absolut senast kanske 3 veckor innan den 27 maj. Detta för att inte hamna i panik och få riktiga skitpriser. Men om det är någon av Er läsare som vill hjälpa och hålla kollen, jag struntar i om det är 26, 27, eller även 28 maj ut till Sverige från Bangkok.

Och jag struntar även i om det det blir 11, 12, eller 13 juni Göteborg till Bangkok... Så lite valmöjligheter finns det ju..... Så hör och ser ni något erbjudande, så informera mig mer än gärna, och är det bra, så hugger jag som en Kobra, och bokar resan... Det är ju gott också att ha det gjort, så man kan slappna av..



Jag lägger i alla fall Norwegian åt sidan nu, vet inte vad som händer där med det flygbolaget, men jag kunde INTE boka hemresan med dom i juni, och jag frågade deras support på deras hemsida, och de bekräftade att de tyvärr inte hade några plan tillgängliga i juni månad.

Så jag får väl antagligen antingen boka nu snart, och köra med Eurowing, eller avvakta till sista veckan, och hoppas på att det dyker upp snuskigt goa priser... Risken då kan ju bli att man får betala riktigt usla höga priser istället, och den sitsen vill inte jag gärna hamna i... Så det lutar åt att jag strax bokar och får det överstökat.... 20.158 baht (5.895 kronor) är ju ändå ett bra pris tycker jag!!

Det är lugnt i Chaiyaphum nu, speciellt när Håkan har åkt hem till Sverige, och också nu när Ingemar är nere vid salthavet och lögar sig, så inte mycket händer och sker här dessa dagar. Jag jobbar på med mina transporter, och det rullar på ungefär som vanligt med ett par transporter i månaden, precis som jag vill ha det  faktiskt....

Handskak