GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMCDXCIII, Thailand

6 Maj 2016

83,4 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,332 (neråt)



Talang gör vad den kan,
geni gör vad den måste!!

Jag fick ju för ett litet tag sedan frågan av en gentleman om jag stött på de stormar som härjat i Isaan. DÅ vid det laget, så hade jag inte sett något alls, förutom att jag såg att Big C hade förlorat några tak av presenning på motorbike-parkeringen... Men sedan var jag ju ute för 2 dagar sedan, och körde motorbike, och ramlade in i hällregn och hård vind, så jag var tvungen att stanna några minuter...



Nu idag dock, under min cykeltur, så såg jag utefter en sträcka av 23 km, ren ödeläggelse av bananträd, och vanliga träd som alla låg utefter vägen där jag cyklade fram. Jag såg på träden, de hade brutits rakt av, och för att klara det, så måste det ha varit ENORMT starka vindar säkerligen... Så jag måste haft en enorm tur, och kommit precis när dessa tyfoner hade passerat, annars hade nog både jag och motorbiken flugit ner i diket tror jag...



När jag till slut kom fram till familjens gris-farm, så mötte jag Yutin som kom där på sin motorbike, och han hade en stor kofot i handen, som han hade lånat av en granne. Han berättade att hela taket som var över grisarna, hade knöcklat ihop sig fullständigt. Men han trodde att han skulle kunna rädda det med kofoten, även om det skulle se för jäkla tråkigt ut... Annars var det en kanondag idag.



Jag såg återigen ett hus i gälla färger, och måste säga att man vänjer sig snabbt vid dessa färger som dom målar på¨sina hus, och jag tycker t.om. att det ser fräckt och fint ut.. Se bara på detta gröna tak med ljusgula husväggar, visst passar dessa färger bra ihop? Om det varit hemma i Sverige, så hade man väl tyckt att det såg för jäkligt ut antar jag!!



Vad i helsefyr betyder denna skylt egentligen? DEVIDED HIGHWAY NO. 202, Delad highway.. vadå delad? Denna väg 202 ligger runt 26 km framåt, på denna väg som jag cyklar. Jag och York körde ju den igår... Denna väg mynnar ut på 202;an, men vadå delad highway....? Konstigt, någon med förslag?



”Backmee”, ”Kannonn”, ”Jackfruit” är namnet på denna frukt på isaan, thai och engelska respektive.... Trodde att dom bara växte i trädgårdar, men här växte det ett träd mitt ute i det gröna, jag blev så förvånad, så jag blev tvingad att stanna, och fota frukten.... ja ni känner säkert igen den alla...

Handskak


Chaiyaphum MMCDXCII, Thailand

5  Maj 2016

83,8 kilo - 82,9 kilo (53 km) 156 minuter - 1.964 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;4,357 (uppåt)




Mänsklig historia blir mer och mer en kapplöpning,
 emellan utbildning och katastrof!!

Idag så bestämde jag med Birger att åka upp till Waeng Noi, och sedan till hans by Baan Nong Muang och hälsa på. Jag hade York med mig förstås, alltid bra att INTE åka ensam ute i ödebygderna känns det som. Om inte annat för om det skulle hända punktering eller annat maskinfel, det kan bli avsevärda avstånd att promenera i denna bastu-hetta, om man inte har back up med sig på dessa turer.

Vi körde upp 202;an mot Bua Yai cirka 35 km, tog vänster, och sedan inne i Waeng Noi en vänstersväng till, och voila...... där såg vi Birger mark, med hans fiskedammar o.s.v. Vi fortsatte 500 meter fram till byn, och där satt Mr Birger och väntade på oss. Han bjöd mycket frikostigt på en go lunch, vilket satt som en smäck efter dessa 6 mil i ”sadeln”...

Vi körde sedan ner till hans mark igen, som han ville vi skulle se, och så förklarade Birger om sina drömmar och mål med marken. Det kommer säkert att bli kanonfint för honom, när detta bygge är klart. Hans granne, det lilla templet är inget att oroa sig för i dagsläget, inte mycket till liv och rörelse där inte.

Men som jag sade till Birger, skänk nu fan inte en massa pengar till templet, ty det kan bli som att du skjuter dig i foten, menandes att om man ger munkarna en massa stålar, så kanske dom köper stora högtalare, och vips så har man stans jäkla oväsen varje morgon och kväll...

Men det var Birger allt för väl införstådd med sade han, så det var ju bra...Annars så fanns det inga andra hus eller rörelser, där hans hus skulle byggas, så det blir nog kanonbra tror jag!!

Birger tog oss sedan tillbaka in i byn, och till hemmet som han bor i för tillfället. Och som i alla byar, så är det hus överallt, där är folk överallt, och där är hundar överallt, och där är tupp-jävvlar, hönor, och kycklingar springandes precis överallt. Inte en chans att kunna pissa i trädgården där inte...



Måste nämna om en hundvalp som sprang omkring där och såg glad ut. Det var York som först kommenterade den, och han är ju alltid snäll emot hundar och katter, djurvän som han är. Men han sade – ”that dog runs like a pig, look at his style”? Jag tittade på den inavlade valpen, som såg ut som en snäll schnauser i ansiktet., hade jättestora schäfer-öron, och ett akter-kastell som en gris, eller griskulting s.a.s.



Vi skrattade gott, och hunden blev ännu gladare över uppmärksamheten, och studsade omkring mer som griseknoen i Lönneberga, än som hundvalpen i byn Baan Nong Muang utanför Waeng Noi, hahahaha!!

Så jag har full förståelse att Birger vill därifrån snarast möjligt, och påbörja sitt bygge. Så jag hade garanterat känt detsamma i det läget vet jag. Efter lite fika och gött snack, så tog vi farväl av Birger.

York frågade mig om vi inte kunde ta en liten omväg, och hälsa på Stefan på vägen hem? Jovist, vem är det då? Jo det är den gubben som var på din svärfars begravning.... Jaha han kom jag ihåg, han pratade helst ingenting alls med mig kom jag ihåg...

Vi stack dit, han bodde i en annan by kanske 2 mil därifrån, jag fick nu reda på lite detaljer av denne kille. Han var alltså platt-tysk. Gillade inte engelsmän överhuvudtaget, och därför vägrade han att lära sig engelska, så DET var anledningen att han knappt svarade mig på begravningen, och att jag sedan fullständigt sket i honom.

Men killen var trevlig, vi kom dit, han hade en affär som sålde det mesta, typ nästan en liten marknad inne i en affär. Jag köpte grönsaksfrön till Yongyut, och solglasögon till mig. York och killen snackade tyska precis hela tiden, och det blev ganska trist för mig, men York brukar stå ut med att flera av mina vänner kan vara oartiga mot honom, och bara prata svenska,, så det jämnar ut sig.

Jag blev erbjuden att låna deras toalett, jag frågade om det var en falang-toa? Jovist sade Stefan, han fattade säkert inte vad jag frågade, jag går in på dasset, och det är en sketen äcklig thai-toa. Där man alltså skall stå hukad, upprätt, och bredbent och skita, och sedan torka sig med händerna, med det stillastående vattnet som står där i den vattentanken bredvid... Nä aldrig i detta livet att jag gör en sådan grej...

Jag höll mig 2 timmar tills vi kom hem istället.... Denna Stefan pratar nog mer eller mindre flytande thai, och noll engelska. Hans fru har ju lärt sig tyska, det blir ju så med alla dessa utlänningar som är för dumma, eller för ointresserade av att lära sig engelska i skolan, då får thai-fruarna istället lära sig falangens hem-språk, vilket egentligen är så jäkla korkat... Vem fan har glädje av att språka svenska eller tyska, när man bor här nere i Thailand???

Men Stefan hade inrättat ett liv som han trivdes med, verkade det som, och det var väl bra med den saken,,, det är ju vad vi alla vill, alltså att vi hittar ”rätt” i livet..... Vi körde sedan hemåt på eftermiddagen, jag hade mest i tankarna att försöka att komma hem före kl. 15.00,, då oftast regnet under regnperioderna brukar börja falla, om det kommer något den dagen.... Den dagen kom det inget regn alls......

En fulländad dag, med ett trevligt resesällskap, och en urtrevlig falang uppe i Baan Nong Muang!

Handskak


Chaiyaphum MMCDXCI, Thailand 

4 Maj 2016

84,5 kilo - 83,2 kilo (51 km) 166 minuter - 2.090 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,345 (neråt)




Jag har inget att förtulla förutom mitt geni!!

Denna ”dikt”, eller skall man säga minnen, damp ner hos mig. Det är ju bara så himla lätt att göra det enkelt för sig, och bara hålla med i allting. För visst är det nostalgi. Men skall man verkligen blanda in nostalgi i det hela.... Själv tycker inte jag att det är riktigt rättvist, eller ens förnuftigt, läs dikten nu då, så kommenterar jag lite grand där efter....;

Jag minns majskolvarna med smör,
och salt på i min barndom,
Och det färska bröd som mamma bakat,
som vi åt med endast smör på, så gott,,
När barnen hjälpte till med hushålls-arbetet,
Och män gick till jobbet, inte hustrun.....

Osten behövde aldrig ett kylskåp,
Och brödet var så knaprigt och varmt,
Barnen var sällan missnöjda,
Och frun var nöjd med sin lott.

Jag minns mjölk från glas-flaskan,
Med smaskig grädde på toppen,
Vår middag kom varm från ugnen,
Och inte från en frys; eller butik.

Barnen var mycket mer nöjda,
De behövde inte pengar i alla lägen,
Bara lek ute på gatan med sina vänner,
Och ibland lördags-godis.

Jag minns butiken längst ne på gatan,
Där kex såldes för ören, korvar i lösvikt,
Tycker du att jag är lite för nostalgisk?
Eller är det att jag bara är gammal? ....

Vi badade i en badtunna..
Med massor av skummande lödder,
Men strykningen verkade aldrig ta slut,
Ty  mamma strök  allas kläder.

Jag minns slag på min rumpa,
Och smaken av tvål om jag svor,
Anorexi och olika dieter hade vi inte ens hört talats om,
Och vi hade inte mycket till val,
vad det gällde vilka kläder vi skulle ha på oss,,,

Tror du att allt detta skadade vårt ego?  
Eller att vår initiativ-förmåga förstördes?
Vi åt vad som serverades till middag!  
Och jag tror att livet då var bättre,
 i det stora hela.

Så med detta sagt, så visst är det underbart att tänka tillbaka på ens barndom, en tid som var en helt annan tid än nu. Men så är det för alla, och har varit för alla, och kommer att vara för oss alla.... Tiderna förändras, och detta tack vare att det kommer nya människor, som pushar på i forskning, utveckling, uppfinningar, och allting som finns i ett mänskligt samhälle.

Javisst var mammas hembakade matbröd 100 gånger godare än det du kunde handla. Och visst var mammas middagsmat allt som oftast den godaste man kunde tänka sig. Och visst tog man både smör som ost direkt ifrån skafferiet, inte fasen hade alla 1957 kylskåp!! MEN jag för min del i alla fall, kan bara inte gurgla mig i dessa sentimentala minnen, och säga att det var bättre förr.

Jag kommer ihåg somrarna och smöret som var varmt och smält, och mest flöt omkring på smörgåsen, skitäckligt och tråkigt. Jag kommer ihåg den fes-varma mjölken, som sedan ersattes med kylskåps-kall mjölk, som var underbart god... Inte en chans att man någonsin kunde gå tillbaka, och dricka spene-varm mjölk igen, aldrig i detta jordelivet...

Visserligen så har jag själv aldrig badat i en badtunna, men många har nog gjort detta, av de lite ännu äldre än mig, men jag kan gott tänka mig att badkaret med rinnande varmt och kallt vatten, var kanonbra i jämförelse....

Men jag förstår vad dikten vill åt egentligen, och det är ju bortskämdheten, och den där grejen att barnen tar allt för givet, och där föräldrarna helt missade att lära dom att man måste prestera för att få något... Den grejen var ju den avart som kom till när sossarna ”tog hand om” svenska folket... Sossarna har skapat så många slashasar, och misbrukare, som nog inget annat samhälle har kunnat skapa... ”Vi tar hand om Er alla, bara luta Er tillbaka och njut”, secka idioter...

Vi barn fick leka, och lära oss att leka själva, och inte ha en jäkla lek-tant som hittade på lekar för oss. Vi byggde hockey-mål ute på gatan, vi spelade fotboll med ”flygande” mål.. Vi byggde hyddor uppe i skogen, och vi lekte indian och cowboysare uppe på prärien, ovanför där Armatur-Jonsson låg på 1960-70-80-och 1990;talet...

Vi tog oss för saker och ting, och DET skapade något som ingen kan lära barnen nu, det skapade initiativ-förmåga, kreativitets-förmåga, och envetenhet att klara av det man hade för handen... Som gratis ersättning fick vi en avsevärt bättre fysik, och säkerligen ett flertal år extra att leva innan vi lades i en grav eller slängdes som aska i havet...

Tack till livet och föräldrarna, för vad ni gjorde för oss barn..... Synd bara att vi inte gjorde detsamma för våra egna barn i sin tur, ty det var där det brast, skam att sägandes.... Men avslutningsvis bättre förr, totalt sett NEJ tycker jag... Nu har vi bättre filmer, bättre pizza, bättre glass, bättre av det mesta.... Men är detta det viktiga i livet då???

Handskak


Peter Carlsson, har mailat till dig,

vill du vara bussig och kolla din inkorg!!!


Chaiyaphum MMCDXC  (2.490), Thailand

3 Maj 2016

84,4 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,377 (UPPÅT)




Vi har ju ”konsten”,
 att skydda oss emot sanningen!!

Var ute idag på en liten go moppetur I det fria. Hade varit ute som vanligt i mer än 2 timmars cyklande tidigare på morgonen, men det blev lite segt hemma, så en moppetur blev det på eftermidagen också. Jag kom väl runt 8 km, så började det regna, man blir ju ganska vattendränkt inom några sekunder, och det är ju himla varmt ute, så jag struntade helt enkelt i det, och körde på.

Drog 15 km ner till Baan Khwao, silkesstaden. Körde igenom den, och ut på småvägar i 17 km, fram till en by där Alaams (Yongyuts syster), fästman ”mammas gosse” bor.... Nu regnade det ganska friskt även där, och jag måste säga att det började ävenledes bli kallt där i fartvinden på moppen. En sak som var frapperande närvarande, var dessa olika ”områden” av värme mitt uppe i dessa regnskurar, där man moppade fram på landsbygden.

När jag körde där vägen fram, så frös jag lite grand, men plötsligt så kändes det som om jag kom in i en bastu nästan. Tror temperaturen säkerligen skiljde minst 10 grader, mellan de varmare områdena och de mer vanligt förekommande temperaturerna. I alla fall, att stanna och ställa sig pisse-sur under ett träd är ju bara himla löjligt, man blir ju inte skyddad ifrån varken kylan, eller de nu ganska närvarande blixtarna.



Yongyut sade en grej i går till mig. Hon sade, att jag skall akta mig för de "första regnen" som kommer under regnperioden, ty de innehåller mycket farligare blixtar än vanligt, och många dör då vid den tiden. Jag vet inte vad hon menar, men det kanske är på det sättet här borta i tropikerna, och kanske befolkningen har lärt sig under årtusendena.

Jag var nu på väg ner till Chatturat ifrån ”mammas gosses” by, det var en sträcka på 15 km. Efter 5 km ungefär, så plötsligt så låg där ett träd utefter vägen såg jag, och det blåste plötsligt så ända in i helvete, jag saktade ner till 40 km i timmen, och sedan till 20 km, och sedan blev jag tvungen att stanna, vinden var så hård, så jag kunde knappt stå upprätt och stå stilla, och det var gör-jobbigt att samtidigt hålla i motorbiken.

Efter 2 minuter så slutade det helt, men regnet och jag fortsatte vägen fram. Hela vägen fram till 201;an och Chatturat. Och sedan under hela vägen, alltså 42 km, så var vägen översållad med grenar och kvistar, som hade slitits loss. Här hade verkligen stormvindar dragit fram. Det stod thailändare utefter vägen och tittade och pratade och skrattade.

Allt medans buskar och stora grenar låg där mitt ute på motorvägen. Ingen av alla dessa människor brydde sig om att dra undan dessa åbäken, de kunde ju lätt förosaka dödsfall i trafiken. Men det var nog roligare att stå där och vänta på döden, än att hjälpa andra att undvika den... Jag kom hem jätteblöt efter 2,5 timmars körning, och det fick bli min första varma dusch sedan december månad, då det var så kallt...

Nu sedan 3 dagar tillbaka, så har vi Jennifer boendes här hemma, det är ju Baloos och Yutins dotter. Hon är ju 25 år gammal, och är färdig med sin utbildning till lärare.... Nu har dom ordnat en praktik-tjänst till henne borta i Khorat, där hon får skaffa sig lite rutin inom sitt arbete. Lönen blir utanför de statliga lärar-tjänsterna 7.000 baht per månad (SEK; 1.650:-) ...

Hon hade bett Yongyut om att få bo med oss i 2 veckor framåt nu härom sistens. Ty hon ville ha lugn och ro och tystnad, så hon kunde plugga ordentligt, då hon har sitt lärarprov att se fram emot inom kort. Detta test och prov är ju som jag sagt tidigare, av yttersta vikt att dom klarar. För utan ett godkänt prov, så kan dom icke söka, och är icke godkända att söka, de statliga lärarjobben, som ju ger pension och fri sjukvård t.om till hennes familj....

Det är väldigt många lärare som försöker både en och flertalet gånger, utan att någonsin klara detta prov, det lär vara ytterst svårt sägs det. OK att dom inte lär sig samma saker som vi gör i västerlandet, Här är det ju lika viktigt att kunna marschera, och hålla tal till omgivningen, och prata mikrofon, och stå i givakt, som det är att kunna räkna.

Men det är klart har man ämne i skolan som är ”bordtennis”, så undrar man ju viket typ av test/prov som dom tar dessa lärare, får dom stå där, och skall slå en backhand eller en forehand, eller skall dom kunna lägga ihop 6 + 6, ty multiplikations-tabellen klarar inte ens lärarna här verkar det som..

Tösen får bo här med oss i 2 veckor, så får vi hoppas hon klarar provet, har hon då tur, vilket hon säkert har, enär hennes pappa är rektor och har kontakter som heter duga. Då kan Jennifer få jobb som statlig lärare, och få ingångslönen 15.000 baht på studs plus alltså pensions räknat ifrån början, vilket då torde vara SEK; 3.575:-.

Handskak

Chaiyaphum MMCDLXXXIX, Thailand

2 maj 2016

84,8 kilo - 83,7 kilo (40 km) 135 minuter - 1.700 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,351 (uppåt)




Mot dumhet,
gudarna själva framhärdar förgäves!!

Idag så lyckades jag med något som jag fortfarande när jag sitter här, undrar hur fasen det gick till. Jo jag var inne på MAKRO, och precis som vanligt, så gick jag över till brödavdelningen, dom är ju dom enda här i Chaiyaphum som har korvbröd till salu. Men det korvbrödet brukar MAKRO ju, som jag sagt tidigare, bara beställa 1-2 paket av inte mer.

Det betyder ju att förste bäste av oss flera hundra falanger som bor här runt omkring, snor åt sig dom 2 paketen blixtsnabbt, och så är det slut 14 dagar framåt... Jag är så jäkla innerligen trött på att komma till MAKRO, och få se den tomma hyllan där korvbröden skall ligga. Jag pratade ännu lite mer idag med en dam som jobbade där.

Bara vi kom över den grymt höga tröskeln av vetande och förstående från hennes sida, att korvbröd heter ”hot dog kanompang” på hennes egna språk, thai!! Men efter det att hon faktiskt ritade upp ett korvbröd, och jag sade hurtigt khap khap khap, så var vi ense....

Hon berättade då att det är leverantören som fyller deras brödhyllor. Men sade jag, nog sjutton kan ni väl säja till Er leverantör, att ni vet om att det finns massor av falanger som äter korvbröd??

"Njaaeeee" blev svaret... Vilket då innebär att ingen bland den personalen varken kunde, eller ville bry sig om denna sak. Men vi pratade, skrattade, och log massor, och plötsligt säger hon,,,,,

"Jag kan be bageriet att baka korvbröd till dig.... och när du ätit det hemma, så kan du komma hit till oss, och berätta om det är gott"!!! Jajamen sade jag, jag lovar, jag kommer t.om. att komma även om det INTE är gott!! Så gav jag henne mitt telefonnummer.

Jag åkte hem, och nu 6 timmar senare, så ringde MAKRO till Yongan, och sade att brödet var klart, hon fattade ju ingenting, men förstod att jag hade ställt till med något. Jag åkte ner till MAKRO, och visst dom hade bakat 6 paket... jag köpte 3 av dom på studs, och lovade att komma tillbaka, och berätta om dom var OK.



Priset var 34 baht, vilket var 9  baht dyrare än konkurrentens, jag skall kommentera priset för dom nästa gång jag kommer dit, känner att 35% dyrare är bara dumt, och okunnig prissättning, och det skall dom få veta...Men ändå, det kändes oerhört bra, att jag lyckades med någonting alls i mina föresatser med thailändare, det är ju som bekant inte så himla enkelt...

Jag försöker varje dag, och varje gång jag cyklar att hitta sätt att komma dessa fåglar nära, så jag kan zooma in dom och få bra foton, men det är tröstlöst, inte bara ser dom bättre än mig, dom hör bättre också, och så fort som jag ens slutar trampa på pedalerna, så flyger dom blixtsnabbt iväg.



I min värld så finns det bara 3 sätt att kunna ta ett hyggligt när-foto av en pippifågel. Det ena är att jag helt sonika sätter mig blixtstilla i en buske under 3 timmar, och låter mig bli biten av rödmyror och ormar, ända tills fåglarna känner sig säkra, och landar ovetandes bredvid mig. Det andra är att jag gör i ordning kameran, startar upp den alltså, och har den redo färdig-zoomad och klar, och sakta sakta hojjar förbi fåglarna.



Och sedan trots skakningar ifrån cykeln, så kan jag hoppas på att lyckas sno åt mig ett bra foto av dom.... Det absolut lättaste sättet är ju att finna en fågel som ligger där stendöd men oförstörd, då kan ju jag lägga den tillrätta, och ta fina foton.... Dessa foton är det bästa hittills jag tagit, men inte mycket att hurra för när man jämför med proffsen...

Handskak


Chaiyaphum MMCDLXXXVIII, Thailand

1 maj 2016

84,7 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,347 (uppåt)




Alla tycker synd om de svaga,
avundsjuka är något du måste lära dig!!

Så idag 30 april kom då äntligen det första regnet, det borde egentligen ha kommit redan i början av april, om jag nu fattat det hela rätt och riktigt. Det har varit absolut snustorrt och nästintill en vattenbrist-katastrof här, men folk är ju ganska vana, och verkar kunna klara sig ur denna typ av knipor när det väl händer.

Nu brakade det löst igår sen natt, och det regnade hela natten, plus hela tiden fram till kl. 11.30. 5 timmar innan dess så hade strömmen gått, och drog ju då med sig naturligvis ävenledes förutom elen, också vattnet och internetet.. Fasen vad obrukbar och handikappad man blir utan el, helt otroligt..

Jag jobbade lite på datorn som inte krävde något internet, och kollade ett par TV-shower, men det blev alldeles för varmt och tråkigt här hemma, så jag och Dan, amrisen tog chansen, och stack till Big C och käkade lunch, och tittade på roliga människor, och drog även i oss en glass på man.... Riktigt gott blev det...

Jag kom sedan hem, och klockan 14.00, så drog jag ut på en 4;a mila-runda, och slapp regn under hela tiden, vilket ju var gott,,,, Allt gick bra, och nu då här hemma, så skall jag ha lite drill och exercis med Yongyut och Namkaeng om vissa saker. Jo jag har märkt förutom då att när saker har används, så släpps dom bara rätt ner där dom står, och det blir till att tjafsa igen på dom, så dom lägger tillbaka prylarna på ”sin” plats.

Jag hittar ALDRIG mina grejor när jag skall använda dom, dom ligger på dom mest befängda platser, så den grejen skall vi åtgärda. Vidare så får jag ”araben” varje gång som jag märker att balkong-dörrar och dörrar är olästa när jag skall gå och lägga mig, jag får knata omkring som en jäkla tomte, så vi inte ligger och sover i detta halv-gangsterland, med olåsta dörrar och fönster, inte bra att visa den tilliten här i detta samhället.

Jag försöker förtvivlat förklara för Namkaengoch Yongyut, att varje gång som dom stänger en dörr, eller stänger balkongdörren eller fönster, så lås det, det är ju enkelt med ett litet snäpp bara.... Gör man detta varje gång, så behöver det inte bli missförstånd, och vi sovandes vara öppna för attacker ifrån någon Yabba-påverkad thailändsk idiot...



Nu är mangon mogen, och jag vill gärna visa tallriken jag fick in till datorn härom dagen av Yongan, det är bara så hmla gott...



Denna gång så hade fiskarna verkligen en bra röta på morgonen. De höll upp för mig en hel säck proppfull med fisk, så lyckan var fullständig, medan dom lekandes kunde slappna av i det svalkande vattnet. Lufttemperaturen var då 44,6 grader, så det var välbehövligt.



Jag själv fick nöja mig med att dricka vatten, även  om jag var sugen att hoppa i... Men det är så äckligt för en västkust-bo som mig, att bada i sötvatten och dessutom lerigt sötvatten... Nä jag föredrar klart havsvatten faktiskt..



På tal om att fiska, jag stannade lite senare den dagen, ty jag såg ett par unga killar fiska med ett GEVÄR.... Va fasen, jag vände om, och cyklade tillbaka och kollade. Det visade sig att dessa ungdomar hade gjort utav ett trä-stycke ett gevär. På geväret hade dom monterat gummiband och använde det som ett armborst ungefär. OK rekylen var väl 100 gånger slappare än ett armborst, men de sköt iväg små träpilar i alla fall med det.





Jag stod där och kikade under 10 minuter, och måste säga att det nog var det absolut sämsta fiskemetod jag någonsin sett. Fan firren hann ju se den långsamma pilen komma. Och lugnt och städat bara kunna simma iväg. Dessa träpilar som hade en fisklina efter sig, så man kunde hala in pil och firre var det tänkt. Men pilen hade noll styrmedel, alltså inga fjädrar eller annat, så styrseln var kass. De missade med mer än en meter flera gånger... Men jag log och tog ett par foton....



Avslutningsvis, noterade thais lösning på avfallsproblemet dom har, och det är att bara stanna bilen eller moppen eler cykeln, och bara hiva ut skiten vid sidan vägen... Här ligger övermogna mangos, ser riktigt trevligt ut när thai försöker fördärva den lilla natur dom har.....

Ni kan ju se där att det har eldats där också.. Thaiarna eldar precis hela tiden nu den sista månaden, varför? Ingen som vet, inte dom själva heller....Varför elda på ställen som dom aldrig ens sätter sin fot vid... Löjligt!!

Handskak