 |
GTG Shipping,
Thailand
Transport av Ert
bohag/flyttsaker till Thailand?
Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar, Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Maipenrai eller Sawatdee Eller direkt här på hemsidan, se vänster-kolumnen! |
|
Chaiyaphum MDCCXVI, Thailand
9 mars 2014
ATM-kurs 4.981
Kl. 13.00 idag fredag 7 mars så var jag då iväg igen för att lägga om operations-såret. Jag lade ju om det på Askims Vårdcentral igår, men kände där att informationen jag fick inte var av högsta kvalitet. Så jag beslöt till sist att INTE makulera tiden idag som jag hade hos distriktssköterskan i Henån.
Jag gick dit idag och hon var verkligen duktig tycker jag. Mycket trevlig och jag kände att hon visste vad hon pysslade med. Jag hade hört rykten att den vårdcentralen kanske inte skulle vara den bästa, men jag i alla fall, märkte ingenting av det. Mycket trevliga snabba och duktiga, så ingen kritik ifrån mig i alla fall.
Hon fotograferade såret med sin kamera och visade mig. Jag hade ett litet hål i ovankanten av såret, och där så sipprade det ut. Hon sade till mig att det är inte rent blod som kommer ut, det är sårvätska, vilket är ganska vanligt. Och desutom menade hon på så har det gått 2 veckor nu, och det är inte ovanligt att det i vissa fall kan ta lite tid att läka. Det viktiga är att kanterna ser fina ut och där är i dagsläget absolut ingen infektion i alla fal,l och ingen som helst rodnad runt sårkanterna.
Hon lade om det mycket kunnigt, sade att jag skulle strunta i att duscha duschen och bandaget och vänta med det tills det hade slutat att läcka, och sedan skulle jag komma tillbaka igen efter helgen på måndag igen , för vidare inspektion. Som sagt var, jag fick respekt för damen och tyckte att det kändes tryggt. Vi får se hur det går med det hela.
När jag kommit hem, så ringde SKYPE och det var Yongyut som ringde och bekräftade att allt hade gått bra. Jag fick lite halvskäll för att jag hade skrämt upp henne och sagt att det var lurigt och svårt det hela. Men hon sade att det var jätte-enkelt, hon hade bara gått fram till en uniform, och sagt att hon skulle till Bangkok, och att hon inte kan läsa biljetten, och undrade vart hon skulle gå....Så slutet bra allting gott.. Och tack alla för Er fina hjälp i det hela...Utan Er så hade Yongyut säkert suttit i Banjul nu, det börjar ju på samma bokstav... hahaha!!
Fick läsa en sak som satte ett stort skratt inne i mig. Det är en stor ”Manhunt” nere i Pattaya just nu för att försöka att få tag i ”ärkeskurken” Carl Anders Mikael Andersson, 54 år gammal. Bakgrunden var att en thai stövlade in på polisstationen och sade att denne svenske skurk hade sålt en falsk begagnad Rolex till honom. Han tyckte först att han gjort ett kanonköp, för en motsvarande klocka kan lätt vara värd runt 240.000 baht, och nu sålde svensken klockan till honom för 110.000 baht!!!!
Detta måste väl vara veckans stora skratt nere i Pattaya, och kanske över hela Thailand egentligen. Normalt sett, och detta sker dagligen, så brukar thailändare bära omkring på klockor och sälja dessa till oss falanger, och alla dessa klockor är alltid äkta och till fantastiska priser.
Det finns inte en polis i hela Thailand som någonsin har tagit och arresterat en thai för att sälja falska klockor, men NU minsann, nu så har detta utvecklats till en riktig ”Manhunt” på ”stora stygga vargen”, som ju alltid är utlänningarna i alla lägen... Man går t.om ut i dagstidningarna och anger säljaren av klockan vid både namn, ålder som nationalitet..
Man måste ju flabba över hela situationen trots att det är illegalt och olagligt att sälja falska skitklockor naturligtvis. Men att i 50 år inte bry sig ett dyft bara för att det är utlänningar som drabbas, så nu blir dom som tokiga bara för att stackars thai har drabbats, och att falangen har ”mage” att använda samma falska mönster i sin försäljning som thai gör.
Svensken har väl antagligen köpt denna klocka i god tro av en thai ifrån början, sedan när han kommit hem, vänt på klockan och sett att det stod ”made in Thailand” på klockan, och då ansett att den nog borde säljas tillbaka till en thailändare, hahahaha.. Kul med ett gott skratt som start på lördagen. Denna härliga dag som skall inbringa miljontals med svenska kronor i travvinster, och mycket god onyttig mat ävenledes.
Nu så skall jag påbörja ett ämne som avhandlar skolan i Thailand, lite skvaller och olika människors åsikter, erfarenheter och önskningar. Det är många falanger som har barn, eller som planerar att ha barn med sina thaifruar, och som kommer att komma i kontakt med det som Thailand kallar för skolor, men som väldigt ofta kanske borde kallas för något annat, varför inte t.ex. ”Dagis”..... Forts. nästa kapitel....
Handskak
Chaiyaphum MDCCXV, Thailand
8 mars 2014
ATM-kurs 4.990
OK stort grattis till honom, och stort grattis till hans familj då som har dessa enorma tillgångar. Inget fel i det, han har säkert förtjänat varenda krona av beloppet. MEN det som gör mig i alla fall pisse-sur, är det faktum om hur många människor som glorifieras både hit och dit, och hur snabbt och enkelt det verkar vara för en gubbe av hans kaliber att skapa sig en ”image”.
T.om. Skaffa sig en ”image” som vid första anblicken säkerligen är helt OK, men vid andra anblicken som råkar vara just NU och HÄR, så kommer tvivlen om uppriktighet, om sagda sanningar och skrytiga upplägg med bortskänkta förmögenheter. Bill Gates har om jag fattat det hela rätt t.om. byggt upp en hel organisation som skall handla om att skänka bort hans pengar.
Tanken är att hans mål är att behålla bara en liten ”slatt” för sig själv och familjen.... hahahaha en amerikanare som bara vill behålla en liten slatt!! I alla fall Bill Gates kämpar hårt därborta i amerika med att kolla upp, och skänka bort sina tillgångar, hans anställda hittar folk som vill ha pengar, och som dom tycker förtjänar att få pengar.
Och i det amerikanska samhället så har Bill Gates förvandlats ifrån en mycket omtyckt och fantastiskt rik person, till i nuläget en extremt älskad och nästan legendarisk person som skänker bort HELA sin förmögenhet. Men låt mig då poängtera återigen; Bill Gates förmögenhet STEG under sagda år med 600 miljarder dollar eller med 3,6 biljoner svenska kronor, vilket kanske är med MER än hela svenska stadsbudgeten...
Sitter nu här vid datorn, klockan är 08.18 och hoppas få ett besked ifrån Yongyut om att allt gått bra därborta med resa och allting. Kanske hon sover, men vi får hoppas på kontakt senare idag. Svårt att skriva till henne då vi inte kan kommunicera med varandra skriftligen ännu. Men det kommer väl...
En annan sak... Satt och funderade och filosoferade över vårt boende här i Thailand, ni som bor i Sverige får väl försöka att tänka på det hela och sätta Er in i det hela... Det är ju himmelskt svårt redan ifrån början detta ämne som jag tänker skriva om. Så att bo kvar i Sverige ger nog mer romantiska åsikter än mer verklighetsbaserade känslor och tyckanden tror jag!!
Jo frågan jag ställer är väl helt enkelt; försöker du att anpassa dig till Thailand än Thailand skall anpassa sig till dig? Grunden i detta är väl att våra kulturer är helt OLIKA, inte fel men OLIKA. Det slinker ju lätt in kommentarer ifrån oss falanger att dom gör FEL, och att dom är lite DINGA i bollen. Men vi är som sagt var i första hand OLIKA tycker jag.
Till försvar skall ju sägas att det är ju inte alls enkelt för en kille ifrån väst som levt där oftast i 50-60 år, han kommer sedan till Thailand och en fullständigt annorlunda kultur, och den krocken är ju inte att leka med. Många många saker av det som vi i väst enbart tycker är stilöst, ren lathet, eller rent ut sagt omänskligt i våra relationer, detta finner thailändarna vara naturligt, inget att bråka om och ”up to you”.......
Vissa utlänningar som kommer till Thailand, är så himla angelägna att passa in, så dom är villiga att radera precis hela sin personlighet, att radera precis allting dom lärt sig tidigare, och är villiga att leva i det nya samhället dom flyttat till. Men dessa är också dom mest ”farliga” av alla människor tycker jag i alla fall.
Dessa människor är extremt fördömande, inte emot thailändare och den nya kulturen, utan emot den ”gamla” kulturen dom kommer ifrån, och de människor som kommer därifrån. Dessa är inte mycket värda, och skall enbart hålla käften i det nya landet dom kommit till, och har inte rätt att formulera en åsikt i Thailand och om Thailand. Vad tror ni andra då??
Handskak
Chaiyaphum MDCCXIV, Thailand
6 mars 2014
ATM-kurs 4.956
Nu skall vi snart sätta oss och äta ”vållullal” som kineserna säger. Yongyut ville gärna göra en avskedsmiddag till mina systrar, mycket nice initiativ av henne. Tillbaka nu igen, och maten var verkligen kanongod.... Vi drack rött vin till så då blev vållullana ännu godare. Heja Yongan!!
Skulle gå och nana kl. 23.30 för att orka upp kl. 04.00 torsdag morgon, det är ju Yongyuts avresedag då. Men kom inte så långt. Hade ju duschat under kvällen, och när jag skulle lägga mig så rann blodet rakt ner ifrån ryggen. OK det var inte en rinnande ström av blod ifrån ryggen, utan lagrat blod inne i förbandet, som blev löst och rinnande då jag duschade.
Yongyut slet av förbandet och tryckte dit en ”montalapp” som vi barn kallade det när vi var yngre. Jag tror att kvinnorna kallar det för binda. Ja fick i alla fall en ”vaginalapp” av Yongyut över operationssåret på ryggen, och massor av tejp. Drog på mig joggingbyxor också, och somnade sedan gott..
Vi kom upp i ordning på morgonen och kom iväg som planerat redan kl. 04.45, anlände till Landvetter efter en go bilfärd ner till Landvetter kl. 06.30 redan. Incheckningen var redan öppen, och nu skulle vi checka in 22,7 kilo. Och jag var övertygad om att Norwegian skulle debitera oss 2x95:-x 2,7 kilo = 513:-.........
Jag vågar säga redan nu, att med mitt ofta vanliga ”flyt”, så kunde jag avstyra med inchecknings-tjejens fina hjälp allting till följande pris. Hon lät 2,7 kilo ”vara”, och bara lät det passera mot att jag ”köpte” 1 väska till med Yongans 10 kilo handbagage... Yongan hade alltså packat 1 väska 22,7 kilo, 1 handbagageväska 10 kilo samt 1 ryggsäck med åtskilliga kilo, typ 5-6 kilo.
Det slutade då med att jag checkade in en extraväska på 10 kilo och betalade 320:- för detta... På så sätt slapp Yongan att konka omkring på 10 kilo handbagage plus ryggsäcken, om nu ens detta hade fungerat. Varför skulle Norwegian gå med på det... Så jag tror att detta blev till det bästa, och jag kände mig nöjd att det föll väl ut.. Tack Norwegian, som vanligt kanon att ha att göra med!!
Yongyut passerade ensam ut genom gate 14 på Landvetter inrikes, och det kändes lite visset att lämna henne ensam på resan. Men det är svårt att låta våra thaidamer ”växa upp”, och ta hand om sig första gången. Jag är övertygad om att Yongan kommer att sköta detta med bravur, för;
Samtidigt med incheckningen så stod där en thaitjej, och inom en mikrosekund, så hade Yongyut redan börjat prata med henne. Så jag vågar nog säga, att om bara Norwegian gör sitt, och ser till att leverera Yongyut hem till Suvarnabhumi, så är jag inte orolig för henne, hon kan ta vara på sig själv...
Jag åkte sedan hemåt till Askim där jag ju skulle möta Reine Hast. Men klockan var ruskigt tidigt, kl. 08.00. så jag tog chansen att åka till vårdcentralen i Askim, alltså den vårdcentral som jag inte längre tillhör. Jag har bytt för en vecka sedan, så jag skulle slippa att åka 15 mil ner till Göteborg och byta bandaget.
Jag gick dit i alla fall, och förklarade läget, pröjsade 100:- och kom in till sköterskan, som bytte lätt och gallant bort vaginabindan till ett riktigt bandage...Så det var inget struntprat alls om att jag inte tilhörde dom etc... Skönt. Tvärtom så var sköterskan mamma till ett barn som jag tränat redan 1984 i fotbollen, så hon hade mitt namn lite grand i minnet sade hon... Så bra jobb, lite lössnack och snabb behandling och sedan hemgång....
Jag och Reine träffades sedan och stack upp till Frölunda Torg, som var fullständigt förändrat sedan 2008, då jag sist var hemma och såg detta torg.... Storslaget med mängder av affärer, och mycket människor, och många lösdrivare var därinne. Men torget var trots allt detsamma som tidigare med samma upplägg, men bara mycket större...
Vi fikade, och jag käkade trippel-cheeseburgare hos McDonalds och alla var nöjda, och sedan var det dags för hemgång igen till Stala, Varekil. Dagen gick i dur och nu gäller det bara att Yongyut kommer hem ordentligt. Hon har lovat att höra av sig imorgon fredag... För att förhöja glädjen, så lägger jag in lite goa foton av djur och slika saker, hav nöje, så höres vi i nästa kapitel
Handskak
Chaiyaphum MDCCXIII, Thailand
5 mars 2014
ATM-kurs 4.958
En annan sak, Thailkand kan nj med stolthet i dessa tider av ”nöd” i alla dess former för landet att de faktiskt stoltserar med hela 11st som dykit upp på ”Forbes” lista över biljionärer i USD. runt om på detta jordklotet. Thailand som nation fortsätter att ”krypa” framåt i sina desparata simtag i den ekonomiska gödsel-damm som dom skapat här i landet.
Men även grattis till de andra 10st som lyckats att ta sig in i världens finrum med sagolika inkomster som grund, där finnes då namn som; Charoen Sirivadhanabhakdi, Vanich Chaiyawan, Krit Ratanarak, Prasert Prasarttong-Osoth and Keeree Kanjanapas, Vichai Srivaddhanaprabha, Surin Upatkoon and Thongma Vijitpongpun samt Aloke Lohia.
Idag onsdag, alltså dagen INNAN Yongyut åker hem till Thailand igen, så skall hon och min ena syster ut och sluthandla. Jag tycker att det är skittråkigt att handla i vilken form det än är, undantag medges för spritinköp möjligtvis då!! men Yongan skall köpa lite till familjen, och till vänner som varit hjälpsamma den sista tiden under vår frånvaro.
Handskak
Chaiyaphum MDCCXII, Thailand
4 mars 2014
ATM-kurs 4.974
Det verkar vara en thailändsk sedvänja det här. Visst har man hört talats om att smitning förekommer i alla länder och i alla kulturer. Men i landet Thailand så är det mycket mycket värre att tappa ansiktet över att ha förosakat en olycka, än att stanna på platsen, och hjälpa till och ta hand om de döda och lemlästade, vilka man ju på egen hand lyckats att döda. Man undrar ju varför!!
Varför springer thailändare alltid ifrån ansvaret vad det gäller olyckorna i trafiken, eller springer dom iväg ifrån ansvaret vad det gäller andra ansvarsområden också. Smiter dom iväg ifrån ansvaret vad det gäller att ta hand om sin avkomma?? Smiter dom ifrån ansvaret vad det gäller att ta hand om sin mamma och pappa???
Ja svaret på detta lär vi inte få på denna hemsida, men en massa försvar över dessa ynkliga varelser kommer säkert att inkomma i form av svar på detta jag skriver. Jag är så jäkla förbannad, det är därför jag skriver detta. Och anledningen är en trafikolycka nu i torsdags förra veckan.
Det gällde en buss med skolungdomar ifrån Khorat (Nakhon Ratschasima) som krockade nere vid PrachinBuri-provinsen med ett träd. Det var en dubbel-däckare, och hela 15st skolungdomar dog, och massor skadade sig. Killen som heter för övrigt: Sompong Sae Bae 30 år, hade inte ens ett körkort för att köra buss. Detta är Thailand i sin prydnad verkligen...
Detta as smiter ifrån olycksplatsen och lämnar en massa döda och lemlästade skolungdomar bakom sig, han tar inte hand om offren, utan tänker enbart på sig själv, och sticker sin kos likt en thai som förtvivlat smiter iväg ifrån underhållet till sitt barn...Nu kommer det ”roliga” i kråksången.
Polisen visste förstås vem detta var. De fick tag i honom, han fick ”lova” (hahahahaha) att komma till polisstationen, och berätta sin sida av saken 2 dagar senare. Nu visade det sig att han smet 1 gång till, och mötte aldrig upp på polisstationen. Men skitsamma, han får väl som många andra sitt straff ändå, alltså 500 baht i böter och en smäll på fingrarna.
Ni vet väl att i Thailands omgivningar, så skämtar man ganska grovt om dessa företeelser som trafik och trafikanterna i just Thailand. Man säger att för att få ett thailändskt buss-kort, så får man först träna på en friidrottsanläggning, för att man skall kunna visa upp hur snabbt man kan smita undan vid en eventuell krash!!
Fick 1 brev idag, och det var riktigt trevligt. Det var ifrån Spine Center som brevledes då bekräftade att dom istället för att jag måste åka 15 mil fram och åter för ett återbesök, så skulle min doktor som skar upp mig, han skulle ringa till mig mellan 08-09.00 den 8 april, och på så sätt kalla detta för ett återbesök.
Dom vet ju redan sedan ett tidigare tel.samtal ifrån dom, att jag mår bra (ta i trä), och att operationen med hygglig sannolikhet måste ha lyckats, så telefonsnack räcker nog om inget oförutsett inträffar med ryggen fram tills dess.... Dock så blöder det fortfarande ifrån såret, vilket jag ju bytte i fredags, och idag tisdag så ser ju bandaget nästan lika blodigt ut igen. Men jag behåller det tills fredag och byter igen, så får vi hoppas att det läker inifrån och ut och blir bra till slut...
Yongan sitter här nedanför mig och packar och smider planer, och hon ger bort skor till ena syrran, och nåt annat till den andre. Men jag tycker att det är kanonbra, så inte väskan blir för jäkla tung!!! Vi kan ju ha 20 kilo plus 10 kilo utan extrakostnad... Nu i morgon ”sista dagen med gänget”....så blir det till att åka ut och handla det sista för Yongan att ta med hem til Thailand.
Hon har såg jag, jeans till systerdottern, hon har 2st ryggsäckar till Namkaeng och Soda, och hon har snygga garner med till sig själv så hon kan sticka, och sedan så har hon plockat ihop mängder av olika sorters smågodis, plus att hon köpte 2st räkost på tub samt 1 orange och en svart stenbitsrom.
Där finns mer saker som jag inte kommer åt att titta på....Men en sak som är förvånansvärd, är att hon tar med sig thaimatsprodukter som hon köpt i Sverige hem till Thailand... Det är ju för fan som att vi åker till nåt ställe i Thailand och köper och packar ner köttbullar till Sverige.... Hur fan fokuserade är egentligen thaiarna på sin jäkla mat... De umgås via maten, och de pratar enbart till stor del om mat, och de tänker i stort sett hela dagen på mat....Allting i deras liv handlar om mat...
Handskak
Chaiyaphum MDCCXI, Thailand
3 mars 2014
ATM-kurs: 5.004
Nu tror jag inte att Yongyut är så himla jättenervös just för den grejen eftersom ju vi har hela vårt liv ihop därborta bland risfälten. Men snacket bland hennes vänner sätter ändå trots allt sina spår hos henne. Det är synd att hon skall lida för sådan skitsnack, så jag sitter ofta med henne och klappar på henne, och talar icke med ”kluven tunga”.
Nu snart kommer nästa stora grej i hennes liv, och det är att packa ihop allting som hon har samlat på sig. Jag själv har ju noll problem med den biten, jag bara slänger eller skänker bort grejorna som inte får plats i väskan. Men Yongan klarar bara inte av detta. Jag brukar kalla henne ”horder”, vilket är engelska för sjukligt samlande..
Nu så skall det då till det stora avgörandet, och finalspelet i packandets elitserie. Jag har bett henne att lägga upp allting på golvet runt väskan, och sedan packa lugnt och städat, och verkligen försöka att ”se” med öppna ögon vilka saker som är värda att ta med sig till Thailand.
Jag känner ju Yongan och i hennes iver, så kommer hon säkert att be hela familjen att sätta sig på hennes packning, så hon kan stänga och låsa resväskan när hon packat. Bara för att sekunder senare finna ut via vågen, som jag kommer att ställa framför näsan på henne, att hon ligger på 7 kilos övervikt...
Nu kommer då nästa steg i tjötet där hon måste ta ett beslut, och vilka kvinnor klarar den saken, OK kvinnorna som är gifta med männen på detta forumet klarar säkert allt detta utan problem som vanligt, men vanliga normalt funtade kvinnor har svårt med logiska beslut och Yongyut kommer att våndas nåt grymt...
Högen som till slut som kommer att ligga bredvid den packade resväskan kommer att vara jättestor och sorgen kommer att vara lika stor hos Yongyut... Jag kommer att trösta henne med att vi sparar sakerna i en kartong här hos mina systrar, men jag vet ju innerst inne att risken kanske är att vi aldrig kommer tillbaka. Men det säger jag inte till Yongyut.
Så sakerna vi lämnar efter oss kanske vi aldrig mer ser. Mina egna saker kommer jag i alla fall att skänka bort så dom kommer till glädje i någon form....Yongyuts saker vet jag inte, får ljuga, och så får dom bli kvar, så får vi ta ett beslut när vi är tillbaka i Thailand igen..
Angående min rygg, så försöker jag att tänka så positivt det bara går, men man får ju inte vara helt korkad och låta det positiva förblinda en själv helt och hållet. Visst när jag sitter ner i TV-stolen och tittar på TV:n eller pratar med syrrorna här hemma, så strömmar det ner nervimpulser i bena, vilka vissa av dom smärtar en hel del.
Denna smärta är dock absolut ingenting emot hur det var förut, och förut när jag stannade upp och stod still i mer än 30 sekunder så gjorde det REJÄLT ont i rumpeskinkan, detta är helt borta nu. Förut när jag motionerade så hade jag svinont vid höftkulan, men det är helt borta nu.
Handskak
Chaiyaphum MDCCX (1.710), Thailand
2 mars 2014
ATM-kurs 5.012
”Thanon” är enligt mitt förmenande en huvudväg, och ”moo” är en biväg till denna huvudväg. En biväg till den lilla ”moo” lär enligt experterna då heta ”soi”, och en biväg till detta lär då heta ”yak”.. Så med detta så har jag funnit att hela byar kan bestå av en endaste ”moo” och bivägar (soi) till denna ”moo”.
Så om man skall kolla in hela systemet med byar och distrikt, så har jag fått för mig följande grejer. Moo (moobaan) är en by, som i sin tur är ett litet område inne i ett sub-distrikt (Thambon)), som då i sin tur ligger inom ett distrikt (Amphoe), Vilket då ligger i en province (Jangwat-Changwat)......Har man fattat detta rätt tro???
Fåglarna finnes över hela Thailand, och jag undrar om inte den brunsvarte fan Coucol är den mest vanlige. Men båda har ett hiskerligt läte som höres långväga. Dessa fåglar driver alla till vansinne, kanske inte thailändarna, de orkar förstås inte bry sig. Jag själv kommer ihåg nu innan de fällde träden bak vårt hus, så var jag ute kl. 03.00 på natten, ibland 01.00 på natten, och stundom t.om mitt på dagen, och slängde sten på dom skygga jävvlarna.
Ibland så önskar jag att vissa fåglar vore mer lik oss människor faktiskt. Alltså att när ”lusten” faller på, så skall dessa skränfåglar flyga ner till Pattaya och Phuket, och ha sina orgier därnere istället, och sedan återkomma hem hit till Isaan när den värsta årliga kåtheten lagt sig..
Idag så blev det bestämt att Yongyut skall ”äta” ihop med Noi, som bor kanske 1 km härifrån och är gift och boendes ihop sedan 10 år, med sin man här på Orust i Varekil. Yongan köpte ju ett gäng med mat i alla de former, och hon njöt riktigt på tanken att äta denna mat ihop med Noi.
Så Noi kom nu på morgonen idag söndag 2 mars och hämtad Yongan. Blir skönt för henne att slippa ha mig att tänka på lite grand tycker jag. Det enda som jag med säkerhet kan säga att de skall äta baserat på vad hon handlade på ”Hung Fat” (Bäckebol) idag fredag, är ett gäng med musslor som hon gjorde rent här igår.
Dessa musslor är ren import och tydligen duger inte våra friska fräscha musslor, utan hon och alla asiatiskor föredrar de asiatiska fullständigt smaklösa varianterna, fy och usch.. jag smakade och luktade och ordet toalett kom på mig omedelbart...
Handskak