GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMMDXCI, Thailand

18 Maj 2019

90,5 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,302 uppåt



vad som finns i hans tankar, finns ock på hans tunga,

Lördag idag, alltid kul med lördag, men som jag sagt tidigare efter morgonkaffet, så är den dagen lik måndag och torsdag eller vilken dag i veckan som helst... Just nu i dagsläget, så ser jag fram emot resan hem till Sverige. Och jag ser fram emot den BÅDE med lust som lite olust.

Inte olust som i alla det skall bli trist eller tråkigt, utan bara det där att man blir uppryckt ifrån sina vanliga dagliga rutiner, som man lärt sig att uppskatta. Ja ni vet.. allt som är bekant och invant är bra, och allt som är nytt är främmande, och tar bara energi. Ja ända fram tills man faktiskt gör den nya grejen, ty då ändras det i en hast, och allt det nya man gjorde ångrar man inte en sekund.

Ja man blir tyvärr en bekväm fan till slut i livet, men det är priset för att bli mer äldre än medelålders antar jag. Jag vet att jag kommer att få en kanon-rolig hemresa under dessa 2 veckor. Dock så skulle jag INTE vilja stanna längre än 2 veckor, risken blir ju då att man ser Sverige för vad det verkligen är i dagens läge.

Jag vill helst inte att bilden av mitt Sverige som jag växt upp i, och som jag levt hela mitt liv i stort sett i, skall förstöras av vad som skett där hemma av idiotiska politiker, och idioter till medborgare, som röstat på dessa människor, som helt demonterat Sverige, och gjort det till en stor jävla camping-plats, för folk som fan inte gjort ett handtag i hela sitt liv, för att ha byggt Sverige...

Nä 2 veckor är perfekt, hålla sig undan i möjligaste mån själva staden Göteborg, resa runt och besöka lite vänner, kolla kanske en fotbolls-match, göra mina sjukbesök, träffa min familj, och sedan får det vara bra, kanske rent av för resten av mitt liv. Men man vet aldrig vad framtiden bär i sitt sköte, så bäst att inte säga för mycket...



Ja lördag idag, och när man bodde hemma i Sverige, så var fokuset denna dag på a) travet plus b) eftermiddagen på fotbollen... Ja det är förundransvärt egentligen hur mycket mer man får ut utav sina inkomster, om man jämför att spara dom, eller att spela på travet för dom. Visst vinner man ibland.

Men vinsterna når ytterligt sällan upp i totalen ens för 1 månads spelande. Visst man hör om dessa som vinner låt säga 700.000:- eller 1,5 miljoner  kronor, men det är sådana grymma undantag, så chansen att det skall träffa dig är otroligt liten. Så vad jag upptäckte här borta, var att jag hade en god tid hemma med trav-spelandet i Sverige.

Men det fungerar enbart om man är ungkarl och speleman. Men så fort man har familj, så skall spelandet bara bort. Visst kör en travrad på lördag för några 100;lappar, det kan man unna sig. Men spela under veckorna, lägg bara ned det... helt otroligt dumt.

Inte fasen kunde jag tro att med exakt samma liv i Thailand, som hemma i Sverige ekonomiskt alltså, så har jag kunnat skaffa och färdigbetala ett hem och en bil, och kunna leva ett ganska bekymmersfritt liv.... Men det som drev en hemma i Sverige, i alla fall mig själv, Var att man levde på de på s.k. marginalerna hela tiden.

Jag ville ha mer än att bara "överleva, och jag var villig att satsa för att få mer. Ja jag försökte under många herrans år så gott det gick, att spela mig fram till en förmögenhet, men det sket sig, och det brukar ALLTID skita sig..... Men som sagt var., detta är bara en blick i backspegeln, flydda tider, och nu ser vi bara framåt....

Handskak


Chaiyaphum MMMDXC (3.590), Thailand

17 Maj 2019

91,4 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,285  uppåt



Kärleken kan vara söt, men det är bra att ha bröd där till,

Idag är det 17 maj för 11;e gången sedan jag kom till Thailand första gången. Det är ju inte mitt fel, men ändå ha en bra dag alla norrmän.... Annars så vaknade jag i morse efter den bästa natt jag haft på en lång lång tid tillbaka. Och det innebar inte med garanti att sex hela natten ingick i det konceptet.

Förut när man var yngre, så var ju en bra och häftig natt alltid förknippat med brudar, och komma till, och sex. Sedan när man blev medelålders, så är en fin häftig natt oftast förknippad med öl och sprit i massor, och somna stupfull. Men i min ringa ålder av 68 år, så kan nog en häftig natt mer liknas vid vad som hände igår kväll.

Jag gick till sängs 10.00, och vaknade utan en sekunds uppvaknande där emellan, klockan 05.00, utvilad som en kommunal-arbetare, och på språng direkt... DET för mig... idag.... var en kanon-natt.. Normalt sett så brukar jag vakna runt 02.00, och 04.00, och sedan gå upp kanske senast 05.00. Pissar minst 2 gånger under natten.. Men som sagt var, en underbar natt..

Annars igår så måste jag meddela att Mr “Socklock” var igång igen, denna jäkla osis, hur fan kan allting hända mig. Och då har jag ändå Jai Paengtha på min sida. Jo i alla fall, på morgonen när Yongan åkt hemifrån i ett ärende, så såg jag det vanliga på utsidan, alltså alla jäkla verktyg som ligger utspridda överallt.

Thailändare gör 2 saker på ett fantastiskt sätt. Dels så lägger dom aldrig tillbaka saker och ting på sin riktiga plats, och dels så låter dom sakerna, efter användning, alltför ofta bara ligga kvar, ja ända tills någon (jag), säger till dom att fixa det... Dom är precis som barn som ännu inte lärt sig att trevnad är lika med ordning... Men thai delar ju denna sin livsstil med alla andra infödingar på detta jordklot..



I alla fall, så till slut så låg där en sekatör mitt ibland blommorna. Jag plockade upp den, och bar den tillbaka till sin plats baktill huset, på vägen så låg där 2 stycken handdukar som legat där och skräpat i 2 dagar, jag plockade upp dom OCH, tappade Sekatören. Den föll rakt ned, graviationen ni vet, och den föll rakt på min pekfinger-tå på höger fot.

Och NATURLIGTVIS (hur stor är chansen), så hamnade den super-vassa delen av sekatören med bladet nedåt, och skar djupt rakt in i tån. Ja blodet välde ju fram, ni vet min blodförtunnande medicin, och det rann så jag fick ta hjälp av Namkaeng, som lade om medans jag knep igen såret med min hand..

Jäklar vad blod det kom, badrummet blev fyllt på golvet, och det låg blod i en lång radda över vardags-rums-golvet..... Men vi fick till slut stopp på blodflödet, och jag satte mig vid datorn, kollade på filmer med foten i högläge. Jag fick sitta där fram till Yongan kom hem igen från sitt egna sjukhusbesök, klockan var 15.30...

Vi åkte då till Ram Hospitalet, som hälsade mig välkommen, med förnamn och skratt och leende och welcome Sir... Ja jag har ju varit där nu ett antal gånger och lagt om mina blessyrer. Ja ni vet bara nu det sist,a så har det ju varit cancer-såret vid tinningen, det djupa skrapsåret från klättringen på muren här hemma, omplåstringen av cykel-skadan nu senast, med revben och nyckelbenet ni vet, och nu då igår Sekatör-katastrofen...



Ja snart får man ju klippkort på det sjukhuset, eller kanske en guldstjärna i kanten för gott uppförande, precis som hos tandläkaren förr i tiden när man var liten. Men livet går vidare, och det känns alltid lättare när man har släkten bakom sig. Yongan naturligtvis rapporterade händelsen, och vips, simsalabim , så stod här hemma ett gäng med Yutin, syster Baloo, och Jai Paengtha.

De kom hem och ville visa sitt deltagande. Ja här händer fasen inte ett dyft utan att alla blir inblandade. Ja vanligt för mig här, och också ibland lite irriterande. Men så tänker man till lite grand, och nog fan vill man mer ha en familj som bryr sig, än en familj som bara kommer om man ligger på dödsbädden. Ja var i världen har vi det på det sättet tro...

Ja Paengtha tog tag i det hela (förstås)... Jag fick sätta mig ensam i soffan med waiande händer. Medans hon tog vanligt köpevatten ifrån en plastflaska, och skvätte över mig, och sedan öste hon besvärjelser och eder över mig, riktade emot alla onda Phee (andar), som fan inte ger mig en lugn stund..... Det var snart över, men jag märkte ingen skillnad, eller gjorde jag det kanske trots allt...??? Jag sov ju som en gris hela natten... kan det....?????

Handskak


Chaiyaphum MMMDLXXXIX, Thailand

16 Maj 2019

90,5 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,284  uppåt



Det är lättare att tjäna pengar, än att behålla dom,

Nu så har skrämsel-propagandan slagit till igen bland oss falanger, som antingen bor i Thailand, eller besöker Thailand under lite längre vistelser än 3 veckors-turisterna. Jo i förrgår så publicerade en stor tidning (The Nation), och flera andra hakade på utav tidningarna här. läs länken om ni vill,,,,,

http://www.nationmultimedia.com/detail/national/30369323?fbclid=
IwAR0AMpEp2d2Pd0A6EyIS0
3aT91KASUmx7zmrLfz4o3NZVj0d6SBQOi40AoM

Och sedan hamnade det skräckhistorier, och faktafel ute på de sociala medierna, som t.ex. Facebook och alla de större thai-forums som finns. Och folk som inte har en aning om detta med VISA/uppehålls-tillstånd, började nu vässa sina knivar, och de alla går ut och berättar om denna nyhet.

De talar med övertygelse om att nu är det minsann slut på behagligheterna här i Thailand, ty nu skall alla ha en hälsoförsäkring minsann, och detta skulle innebära i klarhet att många många falanger får åka hem, då det är svindyrt med en hälsoförsäkring, och många många pensionärer redan lever på marginalen....



Ja som vanligt, svartmålarna och alla de som minsann “vet”, de är ur-kvicka med att skriva, och det blev till slut så mycket palaver ute på internet, så folk faktiskt ser detta nys som spreds som sanning.... Ingen dock av alla dessa som är så snabba att berätta att dom "vet" och gärna delar med sig av falska tidnings-artiklar, har dock varken orken, och ens lusten, eller anständigheten, att ens försöka ta reda på fakta i målet.

Det tog mig runt 10 minuters kollande av fakta, för att märka att tidnings-artikeln är skriven på ett sådant sätt, så man genast märkte att journalisten själv inte förstod, vad som hade beslutats av immigration-myndigheten här i Thailand. Detta krav med en hälso-försäkring gällde ENDAST vid ansökan av ett VISA, som man söker i sitt hemland t.ex. Sverige, som heter Non Immigrant O-A.... ni kan läsa denna länken för ett klargörande i denna sak.....

https://forum.thaivisa.com/topic/1100759-mandatory-health-insurance-for-
non-immigrant-o-a-retirement-visa-holders-likely-to-take-effect-in-july/

Det är inte speciellt många som ändå söker detta VISA, så utöver att det är riktigt tuffa regler redan innan för detta VISA, så blir det än tuffare nu då.  MEN om man lugnar sig och tänker efter, som boende i Sverige och besökande till Thailand, visst fasen har man ändå en olycksfall och hälso-försäkran tecknad innan man åker....

Så detta är egentligen inte mycket alls att grina för. En annan sak som visar okunnigheten bland journalisterna och även de thailändska immigration-cheferna, är när dom i artikeln babblar på om thailändska tillgängliga försäkrings-bolag, och sedan med extremt få bokstäver, pratar att man också kan acceptera utländska försäkringar.

VADÅ, tror dessa nötter att en svensk, amerikan, engelsman eller t.ex. en australiensare, när han skall ansöka om ett Non Immigrant O-A VISA i sitt hemland (enda ställer man kan köpa det), att han sitter hemma i Sverige och googlar efter ett thailändsk bolag, när vi har 1 miljon egna försäkringsbolag i Sverige.

Så hur detta går för den vanliga människan, ja vi får hoppas hon läser detta, eller mina svars-mail, eller alla inlägg inne på thaiforum och facebook, så de slipper få oro, rädsla, och panik. Ingenting har förändrats för alla med uppehålls-tillstånd som bor i Thailand, och ingenting har förändrats för alla de som köper Non Immigrant O VISA eller Turist-VISA... Så som Robin Hood sade på sin tid; All good in Sherwood-forest...

Handskak


Chaiyaphum MMMDLXXXVIII, Thailand

15 Maj 2019

90.8 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,281  nedåt



Det kostar på att synda,

Ja nu snart måste jag helt enkelt börja igen med den där dieten som jag så hårt undviker, men som är så himla bra för min kropp. Jag talar alltså om LCHF-grejen. Där man ju tuggar kött-fisk-sallad plus frukt i en viss utsträckning, och vatten verkar vara den allenarådande vätskan att välja på. Alltså en mycket charmig dryck, som man kan dricka med gott humör livet ut......INTE......

Men jag misstänker att detta nog till slut ändå kommer att bli mitt öde, då vitt mjöl och snabba kolhydrater som potatis, pasta m.m. sätter fart på mitt blodsocker så det står härliga till... Hittills så har jag varit lite, låt säga djärv i mitt ätande av socker och vitt mjöl. Men aktar man sig inte, så kanske blodet inte rinner ordentligt ned i benen o.s.v. Och då kan det ju bli knepigt att bli gammal..



Men Yongan är schysst, så fort jag ber om det, så gör hon mat till mig, och då gör hon mat som inte är sockerfylld så klart.... Se foto med kyckling i en rund ring på tallriken och sallad i mitten.... Men det största problemet för mig är ju inte här hemma, utan det är när gubbsen kommer tillbaka hit ifrån sina hemländer.

Då blir det ett himla skvalpande av brännvin = dåligt, av jordnötter = dåligt, av kaffebröd = dåligt, och av söt-drickor = dåligt, och mat som är kanongod = dåligt.... Så mitt liv består mer eller mindre av att leva och göra de saker som är skit-trista och tråkiga.... Men det är väl bara att se glad och lycklig ut antar jag, och vara nöjd med att man fortfarande andas, hahaha!!!



Yongyuts röjande i trädgården blev ju 7 reser värre sedan vi kom tillbaka från Sverige april 2014. Hon lade ju märke till min ena syster, som har ärvt tydligen vår pappas “gröna fingrar”. Hon röjer jämt i trädgården, jag berättade för yongan om henne, och sedan träffade hon henne under dessa 5 månader nästan, och såg växthuset, ja det var ju inte ens vår då vi mestadels var där.

Vi återkom till Thailand, och hon tog fullständigt över min del av trädgården också.... Men samtidigt så märkte jag att det gick inte att släppa taget helt, ty då hade vi snart haft en jäkla djungel därute. Yongan planterar, planterar, och hon planterar. Hon har exakt samma åsikt om växter och blommor som hon har om plastgrejor och prylar, alltså ingenting får förgås eller slängas.

Så under busken vid dess rötter, planterar hon mängder av andra växter, och hon försökte vid 2 olika tillfällen att plantera rena rama träd i vår lilla trädgård. Men där satte jag den definitiva gränsen, och detta vet Yongyut, inga träd i vår trädgård, inga alls. Trots ihållande dösnack om “good luck” och Buddah hit och dit, så förklarade jag att varken Budda eller Jesus eller Allah får bli en anledning till att ha träd i vår trädgård.

Det lilla livet överlistade mig då med att plantera, hör detta,,,, vin-druvor.... dessa vandrande slingrande, krypande, växande, dominerande växter, som mer än gärna tar över allting i trädgården. Men jag kunde inte med att tjafsa om den grejen, så nu har vi en växande katastrof på gång i trädgården..





Min förhoppning steg ett litet kort tag, när vi fick kraftiga vindar här förliden, vilka sopade ned trä-ställningen med vin-druvorna.... Jag försökte då med lite illvilja med att vi kanske skulle byta ut dessa mot blommor kanske??? Hon blev mig inte svarslös, reparations-arbetet gick rekordsnabbt, och allt blev till det gamla.... Nu gäller det bara för mig att se till så fanskapet inte tar över hela trädgården.....

Handskak


Chaiyaphum MMMDLXXXVII, Thailand

14 Maj 2019

91,4 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,282  nedåt



Bättre be för dig själv, än att förbanna andra,

Det får bli som det vill idag med skrivandet. vi får se om det leder till ett dagens kapitel, eller om det bara leder till en "småfis i dimman"...... Problemet som ni säkert förstår är ju att jag knappt kommer utanför dörrarna p.gr.a nyckelbens-brottet, man upplever ju knappt någonting när man inte träffar andra människor, så som jag ändå gör vid normala "vätskor"....

Jag pratade med en granne idag, och han berättade helt öppet (via Yongyut), och också namngav 3 familjer här på gatan, vilka envist vägrar att inlemma sig i solidariteten och lojaliteten, vad det gäller belysningen på vår gata. Ja jag vet att jag berört detta ämne lite ytligt tidigare, men så här blev till slut slutklämmen nu när el-ljuset är installerat, och nya lampor och armaturer är monterade.

Detaljerna är ungefär som så här. Vår gata hade förut belysning, lite half-fesen visserligen, men ändå ljus. Detta betalades av den kvinna som byggt husen och då sålt dom vidare, men hon har nu tröttnat efter 12 år att betala vår räkning på gatubelysningen.... Och jag förstår henne.

Så hon sade helt sonika, att nu slutar jag betala.. Effekten av detta bli ju att el-bolaget helt sonika stänger av gatubelysningen och vi får en svart gata, med allt vad det kan innebära. Ja inte bara inbrottstjuvar frodas ju i mörkret, vi har ju även gift-ormarna, och kanske lite grand skorpionerna, och de stora tusenfotingarna, som man ju inte gärna vill trampa på...

Och dessutom, vem vill ha en becksvart gata utanför, där man får treva sig fram. Dan (amrisen) och jag gick ihop och sade, att detta blir inte alls bra, vi kan gott dela på den årliga el-räkningen för gatubelysning. Vi 12 hus som finns på gatan. Vi berättade dettA för el-bolaget, som då tog namnet på en av de thai som bor på gatan, och tog hans namn på elräkningen.



Allt gick bra... nästan..... Här är det tydligen samma som överallt annars ute i världen. Där är människor som är solidariska.... och där är människor som skiter i allting.... Utav våra 12 hus, så var det 3 idiot-familjer som vägrade att betala för gatubelysningen.. De helt enkelt bara blånekade.. Kostnaden för de resterande 9 familjerna här på gatan blir då 480 baht per familj per år.

Alltså det hissnande beloppet av 40 sketna baht per månad, vilket ät lika med SEK; 13.-.. vi snackar här om thai, med arbeten, som äger hus precis som jag gör, alltså inte lusfattiga by-thai. Så dom är helt enkelt bara ena ogina jävlar, som bara skiter i alla andra, och inte har en fungerande hjärna känner jag..

Men vi har i alla fall ett fungerande ljus, och det är ju huvudsaken. Annars är vår gata en ren prydnad, det enda som sticker ut är väl i så fall old food , vår granne med miss pussdy i spetsen.... De har ju sin jävla katt som jagar småfågel i hela området, och också lockar alla grannskapets skit-katter hit till vårt område. Men denna familj skiter i allt och alla, och gör precis som dom vill...

Jag slänger sten efter katten så fort han beträder min trädgård. Och jag gör likadant med alla hundar, som så gärna vill komma in på vår gata, och pissa in den.... Men denne falangen har gett sig fan på att inte ha lös-springande hundar på gatan. Ingen här på gatan varken äger eller har en hund, så ta i trä, det är så lugnt här på den fronten. Jag undrar om inte denna gata är den ENDA i hela Thailand, där det är helt och fullt hund-fritt...

handskak


Chaiyaphum MMMDLXXXVI, Thailand

13 Maj 2019

91,4 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,285  uppåt



På andras partyn, så äter man helhjärtat,

Söndag idag, nyckelbenet läker, tror jag, vet ju faktiskt inte hur sådant läker, men kan nu lyfta armen uppåt kanske 25 cm, nästan till axelhöjd, men sedan tar det emot... Ja tiden får visa om det blir bättre eller om det stagnerar snart...... Men annars gott humör. Vi har fortfarande supervarmt, men med den skillnaden att lilla regnperioden har satt in nu, så det kommer en rejäl skur på eftermiddagarna. Idag kom den skuren redan kl. 13.30....

York kom idag med sin bil, och hämtade mig, vi stack vi ned till Mrs. Robinson och käkade vår-rullar, och sedan fikade vi det vanliga kaffet, och avslutade med lite handling på Tops... Gott att komma ut lite grand bland folk. Nu är klockan snart 16.00, och regnet har slutat låter det som, så jag tar och promenerar ut på dagens tur......

Allt OK, jag gick väl runt 4 kilometer tror jag, sedan satte jag mig på den urtrista motionscykeln här hemma. Ja 5 minuter, sedan steg jag av. Jag bara vantrivs som sagt var på dessa motionscyklar, alltså de stationära sakerna. Sedan tänkte jag trots värk i arm och axel, att jag måste pröva att cykla på den vanliga cykeln.

Jag cyklade ut 1,6 kilometer till stora vägen och hem igen. jag var livrädd till att börja med, men rädslan släppte sedan, och det kändes så himla gott där i fartvinden, trots en molande värk i nyckelbenet... Men jag tar nog en lite längre tur I morgon med cykeln, väldigt försiktigt förstås......

Jag fick kontakt idag från en av mammorna till töserna, som jag tränade innan jag lade av och flyttade till Thailand. De vill så gärna bjuda mig på middag ihop med flera andra familjer från det fotbollslaget, och jag fick t.om. välja vilken mat de skulle bjuda på..... Jag valde utan att tveka en köttbit av nöt trädgårdsgrillad, med sås och potatis i vilken form som helst....

Trött som man är på; bacon, grisbitar och kyckling, vilket serveras precis hela tiden här i Thailand, enbart med ytterst sällsynta avbrott,,, då en fiskfile´kan dyka upp på bordet... Men det saknas alltid goa såser. Jag skall se till att handla med mig hem till Thailand saker som pulver-såser, tuber med ost, kaviar, och majonaise.. m.m.



Jag var inne idag en kort stund på att jag, när jag återkommer till Thailand den 12 juni, att jag bokar in flyg upp till Khon Kaen, så kan Yongan hämta mig där med bilen. När jag sedan synade detta lite mer ingående, så gick flygen ifrån Bangkok kl. 07.00 samt därefter kl. 10.50..... Mitt flyg från Dusseldorf dimper ned kl. 06.05, så glöm 07.00 det funkar bara inte, med så kort tid emellan flygen.

Jag kommer då att bli sittande på flygplatsen från kanske 07.00 fram till 10.50 alltså nästan 4 timmar, sedan 1 timme flyg till Khon Kaen... Kostnaden för det ta flyg får jag för cirka 1.000 baht... Och sedan 2 timmar körning hem till Chaiyaphum, bensinkostnad cirka 600 baht.... Vilket alltså innebär ankomst hemma cirka klockan 14.00... till en extra kostnad av cirka 1.600 baht....

OM jag där emot gör som jag tänkte från början, alltså tar en taxi från flygplatsen till buss-stationen Mooshiit, vilket kostar 200 baht, tar bussen där, kostar 350 baht maximum..Jag kommer att sitta på bussen senast klockan 09.00, och vara hemma klockan 14.00 till en total extra kostnad av 550 baht, och jag slipper dra både Yongan och vår bil extra 30 mil den dagen.....

Så jag har tänkt om, åt helsefyr med flyget, och sitta på arslet på flygplatsen 4 timmar och vänta, detta efter en lång flygresa från Sverige... Lite självarbete skadar icke...... man är ju retired, och tid har man, och allt för lat är man inte heller... Jag var ju också inne på att anlita en taxi vid ankomsten till Bangkok...

Men jag vill inte utsätta mig för dessa trafik-idioter som kör som lust-mördare, inte ett kul sätt att avsluta min resa hem till Sverige. Med att sitta i en taxi i 5 timmar som kostar runt 4.000 baht, och vara livrädd för att dö.....

Handskak



Chaiyaphum MMMDLXXXV, Thailand

12 Maj 2019

91,4 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,279 nedåt



I ett gräl, så har bägge sidor rätt,

Jag vaknade i morse och var helt livrädd, hjärtat slog frivolt kändes det som, och jag var svettig, och de känslor som dväljes inom mig i det läget är grymt otrevligt. Saken var den om ni kan se detta framför Er. Jag satt i en gymnastik-sal, på en liten avsats, och där var 2 snygga damer kommer jag ihåg, och där var Dr. Phil, och så var det jag.

Vi alla fyra satt på denna trånga avsats dryga 25 meter upp i luften. Där fanns publik i gymnastik-salen, och de alla ropade på att vi skulle hoppa. Va fan tänkte jag, hur skall jag komma härifrån, jag var så skräckslagen så jag kunde varken prata eller andas.. Plötsligt så hoppade utan att tveka en sekund Dr Phil... han landade på knäna långt långt där nere rakt på trägolvet i gympasalen..,.

Han reste sig smidigt och borstade av sig, och allt gick bra. Jag vet jag tänkte.. hur fan... 25 meter upp i luften.... landa på knäna.. och inte skadad någonting..... Där nere så tyckte väl folk att det var synd om damerna, så dom rullade ut en madrass, och de två damerna bredvid mig, de hoppade i rask takt utan att tveka en sekund,, landade på sina fötter, och skrattade och hade sig där nere.....

Jag fattade ingenting, jag vet ju att man är dödens lammunge från 25 meters höjd. Och jag vägrade att hoppa... Fytti helvete vad högt detta var..... Jag kände till slut lite press i ryggen, vände mig om, och där stod vaktmästaren i skolan, hur fasen han hade kommit upp dit, det fanns ingen väg upp alls.

Vaktmästaren han började att putta på mig, och tvinga mig att hoppa, då kände jag plötsligt att jag trampade fel, och började tappa balansen. Då precis när jag gick över kanten, så vaknade jag av att ha jävligt ont i nyckelbenet... Men jag vaknade i alla fall. Och så himla glad som jag var då när jag vaknade, har jag nog inte varit sedan jag fick mina första skridskor på 1950,talet.....

Om någon undrar vad Dr Phil gjorde i min dröm, så kan det bero på, ja inte att vi är nära vänner, utan säkert mer beroende på att jag ser många av hans TV-shower..... Han var i alla fall en tuff fan, som hoppade utan att tveka en sekund, och så gjorde ju även damerna. Jag fattar fasen inte hur dom vågar....25 meter... hualigen.....



Jag har svårt för höjder, har alltid haft det. Tycker faktiskt det inte ens är kul att kolla på de där videos ute på internet, där man visar bilar och bussar som kör omkring någonstans i syd-amerikanska Anderna, på bergsidorna på ytterligt smala stigar, som inte ens är breda nog för att kallas väg.....

Jag måste helt enkelt titta bort, klarar icke av att ens titta på eländet. Ja det har gått så långt nu ungefär sedan jag fyllde 50 år, att jag utvecklat nåt jag kallar bro-skräck.. bron i sig skiter jag i, men höjden är otroligt nerverande. När jag tvingas att ratta bilen över Tjörnbroarna, så kallsvettas jag, och känner nästan domnings-känslor i kroppen, skitäckligt.

Så jag brukar strunta i att köra Tjörnbroarna när jag skall till mina systrar i Stala. Jag kör hellre rakt fram, genom Stenungsund och bort till Kolhättan (heter det så tro?), och tar den långsamma färjan där. Då kan jag åtminstone mysa mig fram, och slippa dessa höga äckliga broar.

Ja det känns ju inte bättre när man väl kommer ihåg på 1970;talet, när ett fartyg körde på en av broarna, och ett flertal bilar körde över bro-kanten i nattmörkret, rakt ned till en säker död i bråddjupet..... Så nä, inga broar för min del bakom ratten, men kör någon annan, absolut noll problem.....

Handskak



Chaiyaphum MMMDLXXXIV, Thailand

11 Maj 2019

92,4 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,283 nedåt



Helvetet är inte lika illa som vägen dit,

Igår så var jag med om en ganska traumatisk upplevelse när jag var ute och promenerade. Ja jag lufsar ju cirka 3 kilometer nu dagligen, för att hålla nere sockerhalten i kroppen, ganska viktigt nu när jag inte kan cykla längre på ett tag... I alla fall jag gick här nere på gatan, och passerade affären som “tomboyen” har.

Strax därefter hörde jag springande steg bakom mig, jag vände mig om så klart, och fick se tomboyens mamma, hon är i 55 års-åldern tror jag, komma lufsande ikapp mig. Hon tittade allvarligt på mig och sade -”bai sai”.. åh svarade jag “pohm exercy” hon stod där och småhoppade framför mig, och studerade mig, det var nästan lite otrevligt...

Då slog det mig som en blixt ifrån en klar himmel, kärringen trodde nog jag var ute och irrade omkring, kanske hade Alzheimer eller nåt sånt.... jäklar är man så himla gammal nu, så folk i Thailand tror man är senil bara för att man försöker hålla sig i trim.... Ja dom anser ju folk vara fattiglappar, om dom cyklar eller promenerar, ty det gör ju ingen vettiger människa...

Annars igår, så stack vi ju ned då med bilen och hämtade broder York och hans fru. Vi stack till Mrs. Robinson, och vi började med att äta på food-courten där, jag åt en Pad Thai, hyggligt god men definitivt inte 3 stjärnor, men jag var nöjd. Sedan avvek jag och York från damerna och Namkaeng, och stack till cafeet, och fika donout med kaffe.



Och efter det, vilket ju var gör-trevligt, så stack vi ned på stan och handlade en ny dator till Namkaeng, det blev en Lenova som kostade 13.990 baht, damen gjorde dock ett falang-avdrag på 500 baht för min skull.... Ja Namkaeng blev ju själaglad förstås, så nu är både Soda och Namkaeng säkrade med datorer....

Och mamman har säng, hon har ett stort klädskåp, en stor platt-TV, och hon har en stor kylanläggning, som skall göra livet drägligare för tanten. Så hon är också säkrad för framtiden..... I alla fall när vi var klara med datorn, så stack vi till HomePro, och där handlade vi hem en stor motionscykel, alltså en sådan där stationär sak.



Så gårdagen var bra ekonomiskt sett INTE..... Jag brassade 22.000 baht, men det var värt det, och jag hade råd att glädja andra så varför inte..... Jag fick Yongan att lova mig på hedersord,,, hahahahaha, ja thai vet inte vad det är för nåt..... därav skrattet... Ja lova mig att verkligen nyttja träningsmaskinen nu, hon lovade detta.

Jag sade till henne, att din mountainbike står här utanför, kostade 6.000 baht, och du cyklar i stort sett aldrig, jag hatar sånt sade jag till henne. Så nu får vi se hur motionerandet går för henne. Hon startade igår med 15 minuter och i morse 30 minuter, helt OK sade jag till henne, nu gäller det bara att du hänger i vareviga morgon, och inte thai-myglar.....

Annars så “tror” jag att jag läker, men det går jäkligt sakta. OK revbenet som var brutet har läkt finfint, jag nös idag och behövde inte falla ihop på golvet av smärta, och jag kan sedan 2 nätter tillbaka ligga på rygg. Men höger axel-skuldra där mol-värker det, och när jag ligger ned, så tar det runt 1 timme maximalt, så måste jag bara upp och röra på mig, då krampar det fint i nyckelbenet.

Men hur illa det än låter, så “tror” jag, eller är det inbillning? Att det sakta sakta sakta blir allt bättre. Så jag är positiv fortfarande att slippa operationen. Men jag antar att den 22 maj på läkarbesöket i Khorat på Bangkok hospital, så avgörs den frågan mer definitivt.... Dock om jag blir bättre med tiden fram till 22 maj, och läkaren säger ändå operation, så tror jag nog att jag klarar av att trots allt, åka till Sverige och göra vad jag skall där.

För att sedan efter det, åka tillbaka 2 veckor senare till Thailand, och göra operationen... Men detta är ju bara i detta läge teori.. Hav det bra, så höres vi snart igen...

Handskak


Chaiyaphum MMMDLXXXIII, Thailand

10 Maj 2019

91,9 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,293 nedåt



Även den bästa simmaren kan drunkna,

Denna tidnings-artikel florerade igår ute på medierna. Jag tycker alltid det är kul att gå under ytan på folk ibland, och utmana skitpratet som så ofta florerar i alla möjliga sammanhang. Många som finner det ytterligt “bekvämt” att leva och frodas i en världs-uppfattning, som enbart är deras egen, och som passar perfekt in i det liv som dom levt in sig i.... I alla fall här då, så kommer artikeln......

Konungen skänkte 2,4 miljarder till sjukhus

Hans Majestät gav mer än 2,4 miljarder baht till 27 sjukhus för inköp av ny
medicinsk utrustning, enligt Royal Household Bureau.
Förutom att användas för inköp av utrustning, syftar donationerna också till
att hjälpa sjukhusen att bygga nya medicinska anläggningar.

En del av det finansiella biståndet på 2,4 miljarder dollar har kommit från
donationer som gavs av allmänheten under begravningen av King Rama IX.
Den andra delen av pengarna var kommer av intäkterna från
”Un Ai Rak Khlai Khwam Nao” eller
”Kärlek och Värme vid vinterns slut” -festivalen på Royal Plaza i Bangkok.

Donationerna utfärdades till sjukhus runt om i landet, inklusive Siriraj Hospital
och King Chulalongkorn Memorial Hospital i Bangkok.
På listan över mottagare finns också
Pattani Hospital och Yala Regional Hospital i söder.
------------------------------------------------------------------------
Jag läste alltså detta på nyheterna idag, och visst är vardagen som den alltid varit, de rika "ger", men när man tittar efter, så har dom inte gett ett skit. 2,4 miljarder till 27 sjukhus.... secken snäll kung dom har i Thailand. Det blir ju runt 90 miljoner baht eller sek. 27 miljoner per sjukhus i gåva.Inte dåligt alls, jätteschysst...

Man tittar vidare, och upptäcker att hälften har den thailändska allmänheten skänkt.. Typ den fattiga änkans sista skärv.... och den andra hälften, den kommer väl ifrån kungen???  Nä dessa stålar kommer ifrån en festival i Bangkok som samlade ihop pengar till den gamle kungen....

Varför håller dessa thailändare på som dom gör? Thailands kung är rikast i hela jäkla världen, och nog fan kunde han väl ha tagit ifrån sin egna kassakista, istället för att fortsätta med dränerandet av vanligt folk..... Och sedan har dom "mage" att öppet kalla det för att kungen skänkt 2,4 miljarder baht till 27 sjukhus , fy skam.....

Och i detta landet är det ett riktigt allvarligt brott att ifrågasätta och öppet beskriva sina tankar om kungen, ja så som jag gör nu. Kungen kunde gott, om han nu ville hjälpa, återbetala det han stulit från sitt egna folk under århundraden tidigare, istället tagit sina egna pengar, och inte skita ner sig på det sättet.



Thailands kung är den enskilt rikaste kungen i hela världen, och det beräknas att han har i kassakistan flera hundra MILJARDER baht... Att skänka 2 miljarder, va fan hur ont gör det... Han får säkert bara i ränta per år mer än 2,4 miljarder.....

Idag skall vi göra några saker, och det skall bli gott att komma utanför dörrarna lite grand. Först skall vi ta bilen och hämta York, han sitter ju hemma med blödande öga, och kan inte köra själv. Så vi hämtar honom i vår bil. Vi körs sedan av Yongan till mrs. Robinson, där vi skall käka lunch plus dricka kaffe...

Därefter skall vi åka ned till en dator-shop och handla in en dator till Namkaeng, hennes första riktiga egna dator. Förväntan är stor hos henne så klart. Därefter åker vi till HomePro, där vi skall köpa en stationär cykel. Detta så att vi kan träna hemma, utan att behöva gå ut. Jag utgår att detta blir exakt som med mountainbiken jag handlade till Yongyut, alltså en ytterligt kortvarig fluga..

Ty trots att hon ligger på tufft och vill ha denna, så tror jag inte den blir använd speciellt mycket. Jag för min del hyser ett innerligt hat gentemot dessa cykel-maskiner, man sitter där, kommer fan inte ens utanför dörrarna, och tiden man sitter där och vevar, så går tiden så långsamt, så det lätt kan jämföras med en rotfyllning tidsmässigt och känslomässigt....

Så det blir antagligen en dyr historia detta, men som läget är nu med mig själv, så kan jag kanske hålla mig hemma fram till Sverige-resan, och inte riskera nåt med att cykla mer utomhus, och dessutom med brutet nyckelben, så fungerar det att cykla stationärt, men absolut inte med fri-cykling utomhus...

handskak


Chaiyaphum MMMDLXXXII, Thailand

9 Maj 2019

92,4 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,309 uppåt lite



Vargen räds icke hunden,

men han ogillar skällandet

Idag så åkte vi då till Khorat för läkarbesöket, och operationen på torsdag (idag) skulle bestämmas definitivt. Yongyut körde som vanligt, hon älskar ju att köra bil nu när hon äntligen efter 42 år fick en alldeles egen sådan. Ja det är kanske svårt för oss falanger att riktigt förstå den känsla som genomsyrar en människa när dom haft en barndom och ungdoms och vuxentid, utan att nästan äga och ha någonting alls i sina liv.

Men jag kan se stoltheten i hennes ögon och uppförande, så jag låter henne köra bilen. Jag känner nu när man är kommen upp i ålder, att jag inte behöver bevisa min manlighet längre, genom att göra alla dessa saker som man gjort i hela sitt liv. Ja som t.ex köra bil. Dock så är hon himla jobbig med en sak, hon stenvägrar att lyssna på tips ifrån mig, fullständigt vrål-vägrar.

Jag försöker lära henne saker som t.ex kör in i luckorna, broms inte in i dom, eller vid filbyte kasta inte in bilen i den nya filen, små-smyg den istället, då man ju då ger sig själv en chans att häva filbytet, om man nu tabbar sig i döda vinkeln. Ja den döda vinkeln har dom heller inte lärt henne, så den grejen vill hon heller inte veta av.

Planera sin körning, ja kör inte alltid upp i röva på framförvarande bil vid omkörning, ta hellre lite sats och matcha omkörningen, så går den snabbare, och blir därför säkrare. Jag försöker förtvivlat få henne att “läsa av” med-trafikanterna, försöka läsa deras nästa drag, och vara beredd, istället för idiotiska inbromsningar bara för aTt man inte tittar 2-3 bilar framåt.

Och sedan ber jag henne att alltid kolla backspegeln, sedan höger sidospegel, och sedan vänster sidospegel, och göra detta hela tiden hon kör, i alla fall kanske 5-6 gånger i minuten.... Detta för att ha järnkoll också vad som händer i bakomvarande trafik.... Hon sköter sig bra, men jag blir skraj när hon är så jäkla kaxig så hon fullständigt skiter i mina tips.

Vilka som verkligen kan göra henne till en bra chaufför, istället för bara ytterligare en annan thai-chaufför, dessa finns det ju alltför många av redan. Vi kom i alla fall fram till Bangkok Hospital och allt gick bra, det brukar faktiskt gå bra, det är bara så himla jobbigt att sitta där och åka med en nybörjare, som inte lyssnar.

Vi kom snabbt in till läkaren, precis som vanligt, han skickade mig direkt till röntgen, läkaren ville göra en djupröntgen, det gick på bara 5-6 minuter, sedan satt jag hos läkaren igen, och han hade röntgen inne i sin dator, och började berätta för mig. Han sade att ligamenten var helt ok, och att läkningen gått över förväntan.

Sedan så tog han min ömma arm, och han vevade runt den försiktigt 7 varv nånting, han frågade hur ont det gjorde. Ja sade jag efter 4,e varvet, så gör det inte ont längre, känns bara obehagligt på nåt sätt.... Så han gav sin åsikt, "strunta i att operera, och att detta skall läka av sig själv. Normalt sett när jag vevar runt armen så sade han, ja då är man nära att skrika av smärta om operation är av nöden"....



Så glad i sinnet lämnade jag denna fantastiskt duktiga läkare. Vi gick bort till kassan för att skriva ut oss för denna gång. Kalaset kostade 1500 baht ungefär, och det betalade som vanligt mitt försäkringsbolag AIA... En sista grej vad det gäller denne läkare... vi satt där vid kassan och väntade.

Då kommer en sådan där dundersnygg sköterska bort till mig, hon har sprungit från avdelningen, och ger mig en papperslapp.. På denna står det på engelska, och det är från denne läkare, "mr Gregor, you can restart now with your Lixiana...”  jag nämnde för 3 veckor sedan till denne läkare att jag hade blodförtunnande och den hette Lixiana, och att jag måste stoppa den 3 dagar innan eventuell operation.

Efter det samtalet, så har vi inte med ord ens pratat om mediciner i någon form. Jag blev i alla fall grymt imponerad av denne läkare och hans omsorg om sin patient... Jag har ett sista återbesök den 22 maj bara för att definitivt se att det gått åt rätt håll. Och med detta, om jag slipper operationen, vilket jag nu satsar stenhårt på.

Ja då slipper jag ju ändra tiden för boendet hos mina systrar, tiderna för läkar-besöket och operationen i Sverige, samt mina redan bokade och betalda flygbiljetter.... Ja med detta sagt, ner på shopping-mallen promenixade vi. Jag köpte en trippel-cheese med french fraise och coke... Namkaeng hon beställde in thaimat, detta är alltså McDonalds vi snackar om.

Yongan försvann själv och köpte några nudlar att käka..... Men jäklar va gott det var att äta triple-cheese...... När vi var på shoppingcentret, så passerade vi ett fika-ställe, och dar satt 2 olika gäng med falang-gubbar, de har suttit där alla 4 gånger på förmiddagen som vi varit där, alltså en typisk samlingsplats.
 
Såg i alla fall himla trevligt ut. Annars så möter man ju också falanger när man går där.. 90% skiter i att hälsa, medans resten är normala människor, med normalt hyggliga sociala kunskaper.... Men jag försöker skita i dessa dönickar som inte hälsar, de lever ensamma, och de dör la ensamma också, kan tänkas.....

Vi åkte sedan hem, och det avlöpte återigen bra... Väl hemma, gott humör, framtidstron på plats, då jävlar tog jag på mig det råbarkade sinnet, strandtofflorna, och basboll-kepsen, och promenerade hela 3,5 kilometer för att nu börja rätta till sockernivån igen, efter allt stilla-sittandet de sista veckorna.....

handskak   


Chaiyaphum MMMDLXXXI, Thailand

8 Maj 2019

92,2 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,327 nedåt



Ett smart huvud, varar icke länge,

jag tänkte idag prata lite om den thailändska skolan, och framför allt den skola som Namkaeng går i... jag fick idag chansen att få Namkaeng lite grand på tu man hand, och bad henne hämta sina betyg. Detta eftersom jag ju inte alls var så där himla nöjd med hennes framfart i skolan under senaste läsåret...

Hon hade ju, om ni kom ihåg, ganska låga 2,63 i medelbetyg utav det maximala 4,0. Här i Thailand så går man ju från 0-4, och icke som vi, upp till 5.... Namkaeng har 17 ämnen som sattes betyg i. Jag räknade ihop slutsumman på alla de enskilda betygen, och kom upp i 46 poäng. Jag delade detta med 17 ämnen, och se det sprack på en gång....
 
Jag fick fram ett snitt på 2,71 icke 2,63... men vad fasen vet jag, de kanske räknar på något annorlunda sätt här i Thailand.... Ja ni kan ju kolla själva och se om ni får fram ett annorlunda snitt.... Så med detta sagt, de ämnen som Namkaeng läser är enligt följande då, ni får även det enskilda betyget efter varje ämne.... jag skriver de “sämsta” betygen först...

sociala studier 1, kemi 1,5, astronomi/astrofysik 2, fysik 2, teknisk design 2, historia 2, matematik (I) 2,5 + matematik (II) 2,5, biologi 2,5, religion 2,5, english writing 2,5, english talking 4, syslöjd 4, konst 4, hälsolära 4, thailändska 4, samt programmering dator 4.

Och med detta så kunde jag ganska enkelt strukturera problemet med det i mitt tycke dåliga medelbetyget. Hon och yongan var dock inte alltför nedstämda, och tyckte att flera i klassen ju var sämre. Ja sade jag, de som är sämre är ju idioterna och framtida ris-arbetarna, och kanske sega i skallen, eller helt ointresserade, men inte skall vi väl jämföra Namkaeng med dessa. ÅH NEJ, svarade dom samfällt.

Ja fortsatte jag, om nu Namkaeng vill bli lärare, så kanske det blir svårt att komma in på bra skolor med låga betyg.... Jag sade, "Namkaeng alla betyg med 1, och 2, är helkass dom MÅSTE du fixa till, och samtidigt även försöka med dessa 2,5.... Mer ansträngning med läsning och mindre ute på internet. Jag lovade henne också att hjälpa henne att lära sig läsa och skriva engelska, hur fasen det nu skall gå till...



När man ser på listan på olika ämnena, så frågade jag tösen lite grand bl.a. om historia, de läser ju bara sin egna historia, och skiter i andra länder fullständigt. Jag frågade henne varifrån thai kom från början, hon svarade efter en lång stund Kina med femton frågetecken efter.... Jag frågade henne var i sydost-asien det bodde thaimänniskor, och där hade hon noll susning..

Jag frågade henne om Thailands historia, det var ytterligt lite, men så frågade jag henne om hennes egna område i Thailand, alltså Isaan, och där hade hon inte en susning. Så jag falangen, satt där och berättade för henne lite skrönor och sanningar om hur det gick till när hennes Isaan befolkades i äldre tider.

Jag frågade henne var social studies var för något, fick ingen förklaring, men det luktar ju lite grand som det ämne vi hade i skolan som hette samhälls-kunskap... Varför 2 olika matematik-kurser, hon kunde inte förklara mer än att det var kurs 1 och kurs 2...... De läser astronomi och det vill och kan jag inte yttra mig om....

Programmerare verkar vara ett bra ämne. Fysik, kemi, biologi och religion verkar också vara OK ämnen..... teknisk design, ja de får tydligen lära sig design..... kan det vara något åt det vi hade kanske “teckning”..... så med detta så har vi fått lite kläm på läget. Men det skall sägas här finns massor av ämnen som verkar suspekta, ta bordtennis.... eller ta detta med att bånka på trummor...

Nu skall det i alla fall bli en mer inriktad skolgång, och pluggandet på allvar få starta, annars fan ta ungen, misslyckas hon igen, så sätter jag henne på hårt bröd och vatten, och "som tam" kan hon se sig om uppe i månen,....

handskak


Chaiyaphum MMMDLXXX (3.580), Thailand

7 Maj 2019

91,4 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,337 nedåt



Be en stilla bön,

att du inte skall bli till en börda för dina barn,,,

jag skrattade så himla gott när jag kom att tänka på grillning. Denna företeelse som är varje familjs dröm, alla vill vara med på grillafton, och alla killar vill verkligen steka till köttet, så det står härliga till. Jag misstänker att själva grillningen nog speglar ett urgammalt beteende hos människan.

Som kanske sträcker sig tillbaka så långt bak i tiden som till när vi upptäckte eldens fördelar för flera hundra tusentals år sedan, i människans gryning. Att ha ansvaret för att maten stektes var nog det yttersta beviset på vem som var herre i huset, och den som hade fällt bytet hade också ansvaret att steka/grilla det över elden..

Detta beteende baserat på en verklighet som för länge sedan helt försvunnit ur vårt västerländska samhälle, finns dock kvar i massor av jägar-samhällen där primitiva folkstammar fortfarande lever som vi gjorde på stenåldern. Så med detta sagt, en endaste sak lever då kvar hos oss män, och det är grillningen av köttbiten eller korven eller fisken.

Våra kvinnor instinktivt, vet och känner outtalat i sina gener, att detta område bör dom nog inte klampa in på, så dom håller sig ytterst motvilligt borta från grillnings-biten. Javisst undantag finns. Det finns alltid människor som har svårt att förstå eller svårt att fatta, och de kvinnorna kanske redan i vissa fall har avväpnat sina män, och satt på dom förklädet, och låter männen diska efter maten.

Detta medans kvinnorna själva tagit över grillningen. Dock skall det sägas att en övervägande majoritet ifrån min egna generation och tidigare generationer, lever efter det jag beskrivit, alltså männen som grillar. Men hur det blir och är framgent för alla dessa kullar och generationer av dagis-barn är svårt att säga.

Vi har ju redan sett i alla möjliga sammanhang, hur dessa pojkar från dagis-generationerna ju har blivit mentalt köns-stympade av psykologer på dagisen, och män som klär sig i kjolar genom sitt uppförande. En sak dock som jag vill avsluta detta med grillningen med, är hur kul egentligen rollfördelningen är mellan kvinnor och män när det kommer till grillning i trädgården, så här ser det oftast ut...

a – kvinnan handlar all mat
b -  kvinnan gör salladen och tillbehören
c – kvinnan marinerar köttbiten
d – kvinnan bär ut allting till mannen, som tar sig en öl/grogg vid grillen...
e – MANNEN GRILLAR
f – kvinnan dukar bordet
g – kvinnan berömmer mannen att “köttet ser bra ut”
h – mannen tar köttet från grillen
I – gästerna berömmer mannen för grillningen
j – kvinnan dukar av bordet efteråt, allt medans mannen tar sig en öl/grogg till...

Det är vid sådana här tillfällen som man så klart inser att man skall låta livet ha sin gång, och inte pilla och ändra på sakers tillstånd. Vi har haft det bra på detta sätt i 1 miljon år,,, men plötsligt ville vi ändra.. Vad är detta för trams. Mannen grillar och kvinnan dukar, låter ju helt perfekt ju......



Avslutningsvis, så måste man vara extra rädda om sina burfåglar bland annat här i detta landet.... haha, jaja alla måste ju få lov att äta, och en fink, sparv, eller kanske en undulat, är ju bara en liten mumsbit, inget att bråka om...

handskak


Chaiyaphum MMMDLXXIX , Thailand

6 maj 2019

91,4 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,341  nedåt



Stoltheten  ligger på dyngestan....

Här ovanför fotot med mannen, ja det är fotot av en av de absolut första musik-favoriterna i mitt liv. Det var ju tidigt 1960,tal, kanske mitten 60,talet. Dom hette i alla fall Sonny&Cher, och de spelade alla dessa melodiösa låtarna som jag gillade så skarpt..... Här kan ni lyssna på ett exempel på en sedan länge bortglömd hitlåt från 1960,talet nämligen “I got you babe´”....

https://www.youtube.com/watch?v=80QHRTQ3Kmw&list=
RD80QHRTQ3Kmw&start_radio=1&t=18

Annars kanske den stora frågeställningen är här i livet, vad är rätt och vad är fel, eller finns det något som heter “Det är rätt båda sakerna”. Eller är det bara den fega vägen ur en dilemma, som man inte själv har mod att ta ställning till??? Ta den hårda mackan på fotot här under... är en sida rätt och den andra fel, eller är båda sidor rätt?



Jag lever i alla fall i den föreställningen själv att det är viktigt att identifiera ett problem, och också framför allt försöka att identifiera en lösning. Nästan ALLTID så är den ena lösningen bättre än den andra lösningen, OM man ser det ur sitt egna perspektiv. Problemet kommer ju när man skall lösa frågeställningen ihop med en drös andra människor, som har sina egna idee´r och ibland inga idee´r alls...

Så till syvende og sist, så hamnar man ändå dit där man helst inte vill hamna i livet, alltså att det finns flera olika sätt att se problemet och finna lösningen. Vilket ordspråket “hur tunn man än gör pannkakan, så har den ändå 2 sidor”.... Så med det så tar det slut, och man når egentligen inte fram till någonting....

Det heta och varma vädret fortsätter med oförminskad styrka, det är 2 månader nu med runt 38-40 grader här, visst det kom ett gäng regndroppar härom kvällen, men det gör inte ens ett grässtrå speciellt upphetsat. Så nu hyser vi alla i Thailand stora förhoppningar att det skall lugna ned sig värmemässigt lite grand, nu när lilla regnsäsongen startar i mellan-Thailand.

Det innebär lite mer förekomst av moln, kanske någon enstaka regnskur ibland, och framför allt att temperaturen skall krypa nedåt till mer mänskliga 28-30 grader, det vore en lisa för själen, och en lättnad på el-räkningen, då man kunde dumpa aircondition dagtid i alla fall.... Nu när jag inte kan cykla, så har jag inte ens stängt av min aircondition i arbetsrummet under hela dygnet, då jag ju sover där.....

På tal om arbetsrummet, så lyckades jag klara av att somna hela 2 timmar i går natt på soffan ute i vardags-rummet. Jag kunde alltså lägga mig på sidan och sova, första gången på 10 dagar..... kanske man snart kan bli av med det envetet onda på det brutna revbenet, nu när 11 dagar har passerat.

Det sägs ju när man läser och kollar, att revbens-brott är som värst mellan 7,e till 10,e dagen, så nu borde det vända då. Jag försökte också skärpa till mig, och röra mig lite grand, så jag promenerade idag 3x700 meter, alltså 3 promenader på vardera 700 meter, nyckelbenet och revbenet gör ont när jag rör mig, men idag för första gången, så kände jag det lite lättare, och det är ju himla gott..

handskak


Chaiyaphum MMMDLXXVIII , Thailand

5 maj 2019

91,4 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,342  samma



Det första grälet är det bästa grälet,

lördag idag när detta skrives, och absolut ingenting händer i ens liv. Ja det är väl därför som mina dagens thailändska kapitel, hastigt men mindre lustigt har förvandlats till något som mer liknar “storyn om killen med otur med hälsan, som flyttade till Thailand”. Fasen skriva om alla dessa olyckor, operationer, och blodflöden är ju i längden ganska trist inte bara för Er läsare, utan även för mig, som har dessa blödningar, hahaha....

Ännu en natt i fåtöljen, och ännu en natt med totalt tror jag 2-3 timmars sammanlagd sömn. Ja vem sjutton kan sova sittande.. Jag har ju annars svårt att sova en hel natt i en säng, så tillfredsställelsen att sova i en fåtölj är väl närmast begränsad, antar jag. Men när man kollar på klockan och den närmar sig 04.00, så anser man det vara en seger över “natten”, och dess mörka tankar och makter, och man har fått ännu en dag framför sig att njuta av.

Mentalt, så är jag nu inne i något som amerikanarna kanske skulle kunna kalla “survivel-mode”. Jag vet att operationen med all sannolikhet blir av, och att den kommer att ske på kommande torsdag den 9 maj, så allt det jäkla trista kan man ju mentalt dra ett draperi över, och istället fokusera på det goa, att livet kommer att starta med att man vaknar upp efter operationen, och tillfrisknandet startar.

Och resan till Sverige blir av, som man ju sett fram emot så mycket. OK, jag lär få skjuta på den tror jag, fram till runt 20-25 juni, men det goa är ju att det fortfarande är sommar hemma i Sverige då, kortbyxor, t-shirt och badtofflor blir modet för dagen, och jag behöver endast handla på mig kanske 3-4 t-shirts, för att klara mig under de 14-16 dagarna under Sverige-vistelsen.



Jag har ju INTE betalat för något bagage på resan Bangkok-Göteborg p.gr.a. att det inget behov föreligger, men på tillbaka-resan Göteborg-Bangkok, så har jag bokat bagage... Jag kommer att köpa en resväska på Orust, på det goa stället som heter, tror jag, “Gökboet”, ett billighets-ställe med massor av försäljning till fantastiska priser, de verkar som om de har allting där.

Så en resväska för 100-200 kronor hittar jag säkert där. Detta “Gökboet” är ungefär som IKEA mini, eller Orusts IKEA.... Jag googlade precis nu, och namnet är inte varken gökboet eller ens örnnästet, men det heter de facto “Göksäter”, fasen att man aldrig kommer ihåg detta trots att dom har dom mest underbart goda och generösa räk-mackor jag någonsin stött på här på västkusten.

Man får betala endast 35 kronor för nöjet att äta en sådan, medan man nere i Göteborg då 2014 när jag var hemma senast, ALDRIG lyckades hitta en räkmacka för under 90 kronor.... Så Göksäter är ett kul ställe att besöka måste jag säga... Nä nu har vi gått händelserna i förväg. Mycket att klara av här i Thailand först, många hinder att klättra över och fixa till...

handskak


Chaiyaphum MMMDLXXVII , Thailand

4 maj 2019

91,4 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,342  samma



Fådd mat smakar alltid bäst!!

Idag så kommer kompisen Åke på besök. Det är meningen att vi skall arrangera med hans och hans dotters resa till Sverige lite senare nu i sommar. Ja det är ju mycket med det jordiska när det gäller boendet härnere, men ändå när man tänker på det, så är det ju ändå oändligt mycket mer primitivare, och kanske mer och bättre uttryckt, enklare att bo här.

Man bör för sitt boende i Thailand endast ha 2 saker i ordning för att det skall fungera. Bankerna och hanterandet av pengar måste fungera. Visst så kanske man kan helt strunta som vissa gör, i att ha ett betalkort från svensk banken och en dosa för att kunna operera internet-banken.

De människor som endast lever ett helt okomplicerat liv, där endast en sak ekonomiskt rör på sig, och det är då pensionen, ja vilka krav har dessa på att flytta stålar hit och dit inne på internet, ja inga behov alls. De kan ju bara instruera pensions-myndigheten hemma i Sverige, att dom betalar ut pensionen direkt till personens thailändska bankkonto, och med det så är allt OK i falangens liv vad det gäller pengar.

Ja och sedan den andra grejen som ju verkligen är en levande grej, som hela tiden måste gullas med och åtgärdas minst 4 gånger om året, och det är vårt VISA, och våra kontakter med den thailändska immigrationen. Många utav de jag möter, verkar ha ganska bra koll på sitt egna läge och hur agera, för att det skall fungera för just dom själva gentemot myndigheterna.

Men sedan vet dom absolut ingenting mer, så händer det något utöver det vanliga för dessa vad det gäller VISA, så vet dessa personer ingenting och klarar inte av heller att rätta till detsamma. Men de som överlag verkar vara mest utsatta, och rent ut sagt okunniga, är folk ifrån turist-orterna och i synnerhet måste jag säga falangerna ifrån Pattaya.

Där verkar finnas (förutom några vanliga falanger som tränges där) 2 typer mestadels av människor, båda typerna ungefär lika okunniga. Den ena gängen vet absolut ingenting, har noll ork att lära sig, och verkar skita i allting, och brukar inte inse och fatta allvaret i att kunna om VISA och uppehålls-tillstånd. Och den andra gruppen är den som sitter runt samma stenbord, och skall lära de orkeslösa, hur det VERKLIGEN fungerar.. det är precis som “en blind leder en blind”..



Det är häpnadsväckande att se vuxna moderna svenska/skandinaviska män tro sig kunna överleva i ett land, utan att kunna någonting mer än att dricka öl, och äta middag på fel tid på dygnet. Bara så ni skall förstå.. Dagens personer som dominerar stenbordet, är gårdagens nykomlingar, som då tydde sig till och lyssnade på, den förra generationens stenbords-chefer, vilka nu mer eller mindre är döda, eller hem-flyttade igen.....

Men all kudos till alla de som ber om hjälp, som frågar och vinnlägger sig om att inte hamna i problem, dessa är de som jag beundrar mest av expatsen...

Så detta med att kunna reglerna för VISA i Thailand är kanonviktigt... det finns faktiskt en tredje väldigt viktig sak att tänka på i sitt boende i Thailand, och det är hälso-olycksfalls-livförsäkringen.. och då med stor tonvikt på hälso-försäkringen så klart. En sådan sak som hälsan och vara täckt, kan ju i vissa lägen vara helt avgörande för om man skall kunna bo här överhuvudtaget...

så för min egna del för min egna överlevnad, var det ju vissa specifika saker som man är tvungen att ha hjälp med från utomstående. Ja är ju som ni läsare vet “tekniskt handikappad”, och således så måste jag försöka ha vänner som kan hjälpa mig med den saken, kanske en sådan kille som Håkan är extremt bra att ha som hjälp med detta, den killen verkar vara född med en skiftnyckel I ena näven, och en hammare I den andra, plus att han är duktig på datorer till en viss gräns.

Och när jag måste få riktig hjälp med datorn, Så brukar jag fråga martin S. ifrån Khorat-provinsen, han föddes nog med en mus i fickan tror jag, så himla duktig är han. Och så håller det på, folk kliar mig på ryggen, och jag i min tur kliar andra folk på ryggen så gott jag bara mäktar med. Så måste man leva sitt liv här i Thailand, och det är säkert likadant överallt i världen.

Men här är det mer uttalat, då man ju är väldigt utsatt då man inte kan prata språket, man kan inte ens läsa skyltarna, och har välderliga problem ens att köpa rätt ost-bit på Big C...... så i Thailand, så gäller det att ha kontakter, kontakter och kontakter, ty annars kan man hamna i riktiga sociala blås-hål, och få absolut ingentingen gjort...

Om någon undrar, ja mitt egna kliande i allt detta, alltså det som jag kan bidraga med, är ju mina kunskaper vad det gäller just VISA och uppehålls-tillstånd, så jag har ju en “vara” som är viktig för alla, så jag brukar kunna byta till mig hjälp utan alltför mycket stress... och att man bott här nu i 11 år, kan ju också vara värdefullt erfarenhets-mässigt...

handskak


Chaiyaphum MMMDLXXVI, Thailand

3 maj 2019

91,4 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,342 nedåt



Bättre att förlora med en vis man,

än att vinna med en dåre!!

Jag gick ut nu på morgonen och promenerade, ja jag har sagt det förut, det är värdelöst trist i jämförelse med cyklingen. Men det måste förstås göras trots allt. Jag tar bara en kort tur på maximalt 1 kilometer, alltså nästan ingenting, men ändå känns det precis som en stor himla klump i halsen, och man blir nästan andfått när man går, så det känns inte ens underhållande att lufsa där i bastuvärmen.
 
Idag så fick jag 2 stycken thai-killar att stanna sina motorbikes och fråga mig “bai nai” (vart skall du), de erbjöd sig alltså att skjutsa mig, går man, så har man väl ingen motorbike, cykel, eller bil, och då skall man erbjuda hjälp. Ja jättesnällt av båda, och trots att båda killarna verkade helt förvånade när jag svarade “excersai”, så förstod dom att jag nog kanske trots allt hade stålar på banken, där jag promenerade i solskenet...

Den gångna natten var den bästa jag haft på länge nu.... jag somnade i fåtöljen jag har nämnt om i arbets-rummet runt klockan 23.20.. jag vaknade med stel nacke klockan 02.00. Jag bytte stol, och kollade på en tv-show fram till klockan 04.00.. då blev jag trött igen, tillbaka till fåtöljen, somnade, och vaknade av att det var ljust ute, och klockan var hela 06.02, fasen jag hade ju sovit bort hela morgonen ju.... så en väldigt lyckat natt för att ha varit sex-lös....



Jag jag gick in på NORDEAS hemsida och läste på om “kort” där, detta efter tips ifrån ledarn Janne Karlsson.... och visst jag har avbeställnings-skydd, ty jag betalade ju min resa online med detta kort... nu gäller det bara att kolla in om hur man praktiskt går till väga, någon vet säkert detta, men kanske man måste ha en anledning att avbeställa, och om sjukdom (som i mitt fall), så kanske det tarvas ett läkar-intyg på det också....

Idag fick vi regn, helt tvärtom hemma i Sverige, så är det fullständigt skitsamma här nere i Thailand. Jag bryr mig helt enkelt inte. Fattar inte riktigt det där jätte-intresset med att prata om moln på himmelen, vädret igår, vädret idag, och visst kom det några droppar i morse. Och efteråt när samtalet självdött, vilket det för övrigt alltid gör, så undrar man varför detta heliga intresse....

OK hemma i Sverige, så var det ju väldigt intressant och väl-motiverat, då man ju antingen spelade fotboll, eller som de sista 25 åren så var man tränare, och då ville man ju helst ha bra väder till träning och matcher..... men va fan bry sig här i Thailand. Jag ser alltså vuxna människor inne på facebook.

Dessa som vareviga jäkla morgon fotograferar sin termometer utanför huset, och sedan berättar med 7 felstavade ord, om hur varmt det är, och hur torrt det är.. Man undrar ju liksom “hallå hur står det till”.. det är ju så varmt så det är skitsamma om solen skiner eller regnet faller ned... det känns ändå bara som en varm dusch, och kläderna brukar torka i solen på runt 15 minuter när man är ute...



Jag vaknade nu i morse, inte med ett leende, men var glad att vakna i alla fall. Klockan var 02.53 och det var färdig-sovit för natten helt klart. Det fick bli en tv-show som heter “Bull”, som startade morgonen för mig, 2 rostade och en kopp kaffe satt ju heller inte fel. TV-showen för övrigt, är att rekommendera, vet ju inte om Sverige har handlat in serien i fråga, men rekommenderar den starkt..
 
Jag har ju mina favorit-serier, så förutom reality-serierna, så gillar jag “Suits”,”Blacklist” så klart, den är ju den klart bästa av dem alla.  Jag tittar sedan gärna på “The son”.. sedan finns där 2 riktigt bra shower som heter “The profit” samt “Sharktank”..  ja där finns ett ytterligare antal tv-shower, så jag har faktiskt god behållning i att förströ mig med denna typ av underhållning.

Skulle man göra samma sak via TV och svenskt varuutbud, så blir det ju oerhört segt och utdraget att genomlida en massa skitprogram i “utbildnings-syfte” av svenska folket. Vilket ju kräves, om man skall också kunna se de bra programmen där emellan, hos en svensk tv-kväll i stugorna.. Nä det är bara så himla bra att kunna fokusera och enbart se de program man gillar.. Ingen reklam, och ingen PK-propaganda från det svenska etablissemanget...

handskak


Chaiyaphum MMMDLXXV , Thailand

2 maj 2019

91, 4 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,356  nedåt



Vissa vill gärna leva väl men kan icke,

medans andra kan leva väl men vill icke...

Ja som jag skrev igår då, vi stack upp till Bangkok hospital I khorat, då jag tröttnade på idiotläkaren på Ram hospitalet, som tjafsade emot x-ray jag ville göra. Jag skrev redan på förkvällen igår, efter det vi kom hem ifrån Ram till läkaren i Khorat och frågade honom om han jobbade onsdag, detta så vi inte skulle åka de 25 milen i onödan.
 
Men vi fick ett snabbt svAR att han fanns på plats, och att jag var välkommen så skulle dom göra x-ray där i stället. Sagt och gjort, vi åkte de 12 milen till Khorat,  vi kom fram kl. 09.45, och trafiken var befriande liten på vägarna, och ongan som sagt var kör bara bättre och bättre för att vara en thai...

vi stegade in på sjukhuset, blev snabbt inskriven, och blev lotsad av en kanonsnygg anställd till avdelningen.... Ja detta med snygga och vara anställda/sköterskor... det finns två sidor av allting om man jämför.  I Sverige så känns det som medelåldern på våra anställda och biträden och sköterskor är runt 45-50 år i ålder, och dom är lika upphetsande som sin ålder....

Dock så är dom välutbildade och kunniga i sitt yrke....  I Thailand så ser man mer sällan någon sköterska/biträde vara över 30 år, och dom supersnygga, med supersexiga snäva kjolar..... Dock så vågar jag nog med bestämdhet säga att kunskapsnivån på den personalen är ytterligt ytlig och ganska skral.
 
Så det är svårt att få allt i livet... men jag säger som så i just detta fallet, “hellre en fel-behandlad liktå av en ursnygg dåligt påläst thai-lady, än en korrekt behandling av en sur medelålders bitter dam, som har problem i äktenskapet hemma i Sverige.....

Vi fick sitta och vänta på läkaren I säkert 4 minuter innan vi fick komma in. denne supertrevlige kille. Han skickade mig direkt till röntgen, jag var tillbaka igen på avdelningen 7 minuter senare. Läkaren kallade in mig 6 minuter senare, och han hade då redan röntgenplåtarna i sin dator.

Fattar ni läsare hur jäkla snabbt det går att göra detta. Ja jämför med Sverige, vänta minst 1 dag på plåtarna, eller ta ett PSA-prov och vänta 7-10 dagar, här I Thailand maximalt 1 timme... läkaren berättade i alla fall att läkningen INTE gick riktigt åt rätt håll.. Vinkeln på mitt nyckelbensbrott var 47% i torsdags förra veckan, och nu idag så var det mera, 53%...



Tanken är ju att brottet och ändarna på nyckelbenet skall läka ihop sig, men här hade vinkeln ökat istället. Läkaren förordade, om jag gick med på det, operation. Jag sade OK, men ville först göra som så att vi gav det 1 vecka till, det hade ju trots allt bara gått 7 dagar sedan olyckan..

så vi bestämde att jag återkommer till honom i Khorat nästa onsdag 8 maj, och om ingen förbättrad vinkel, så opererar vi dagen efter den 9 maj.... och med detta, så vågar jag nästan med garanti säga att ingenting kommer att bli bättre, och operationen kommer att gå av stapeln den 9 maj, 3 veckor tar det att bli spelklar, och eftersom det ju är 18 dagar mellan operationen och mitt flyg lyfter till Sverige, ni ser krisen där va...
 
Så vill jag inte riskera att missa flyget, och chansen att boka ny tid för resan. Så jag tänker som så här, men jag behöver ju inget göra förrän efter operationen den kanske 11-12 maj. Jag skjuter resan framför mig med lite marginal istället, typ sticker runt 20 juni istället..... då bör man ju vara fräsch och go, med ett fräsch nyckelben med ett plast-stöd.....

Så nu har jag 1 veckas jäkla skit framför mig av smärta i revbenet, som värker både där framme som bak i ryggen. Men med ett gott humör, och läge att kunna skriva av sig irritation här i mitt dagliga kapitel, så skall det väl fungera. Men det är på gränsen snart till elände, denna kväll, onsdag kväll blir den 3,e på raken där jag tvingas sova i fåtöljen sittande i mitt arbetsrum....

Jag klarar inte av smärtmässigt att ligga på rygg, på mage, eller på någondera sidan.... så det blir max 2 timmars sammanlagd sömn, men med mängder av att kolla tv-filmer och shower, vilka jag ju har massor nedladdade i datorn MIN....

handskak


Chaiyaphum MMMDLXXIV , Thailand

1 maj 2019

91,0 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,359 uppåt



Du skall icke fråga en dåre en fråga,

och inte heller ge honom en förklaring!!

idag vart jag till Ram hospital, läkaren i Khorat som vi åkte till med mitt revben och nyckelben, hade ju bett mig att röntga skadade nyckelbenet 1 gång per vecka så han kunde se att läkningen fungerade.. jag kom till Ram berättade att jag ville röntga och läkaren avvisade mig helt frankt och sedan pratade fanskapet inte ett ord med mig på hela tiden.
¨
Han pratade bara thai med Yongyut trots att jag vet att han pratar lite grand engelska i alla fall. Men han är den där typiske thailändaren som tycker att utländska språk är skit och helt onödiga... Han pratade med Yongan och sade att man får cancer av röntgen, och han sade att mitt försäkringsbolag inte vill betala 4 st röntgen för samma sak.

Jag försökte förklara för detta jäkla ägghövve till läkare, att det var en specialistläkare på benbrott som hade tagit emot mig där på Bangkok hospital, och att han kanske visste vad han gjorde. Idioten tappade nu fejjan, och det märker man genast när han börjar höja rösten lite grand, vänder sig bort från mig, och börjar snacka om andra saker med Yongan, på thai så klart...

Meningen och önskemålet från Khorat var att röntga tisdagar 30 april, 7,14 samt 21 maj ty läkaren ville se att min skada verkligen läkte rätt, och att det inte blev en snedläkning.... tyvärr så förstörde denne idiot det hela med sitt snack, men jag fick honom att gå med på en röntgen den 14 maj i alla fall...

Och så skrev jag just nu till specialisten i Khorat och berättade om idiot-läkaren, och att jag inte har någon röntgen förrän den 14,e maj. Vi får se vad han säger. I värsta fall så får jag gå och betala själv för dessa 3 extra röntgen då, det finns ju ett privatsjukhus till i Chaiyaphum, så jag tar mig dit i så fall....



Man hör ju hela tiden tycker jag mig veta, att om man betalar sina flygbiljetter med ett betalkort VISA, utfärdat av NORDEA I mitt fall, ja då har man automatiskt avbeställnings-skydd. Stämmer detta verkligen???

handskak
ps. Jag fick precis nu klockan 23.10 svar konstigt nog ifrån specialisten i Khorat. De brukar ju inte prata illa om varandra så han kommenterade inte i detalj läkaren här i Chaiyaphum, men han skrev att om jag var “up” för det, så ville han gärna att jag kom upp till Khorat och röntgade mig hos istället.

Han skrev att det ar viktigt att han kunde “monotoring” själva läknings-processen nu dessa 4 veckor. Han skrev att om benbitarna på nyckelbenet läkte åt “rätt håll”, så skulle jag ju slippa operation, men om han skulle märka att det i detta fallet inte fungerar med själv-läkning, så kunde vi direkt med bara 1 veckas varsel planera in operationen.

Så jag skrev tillbaka på stående fot, att visst jag kommer upp de 25 milen t/r till Khorat och gör första röntgen..... Jag berättar mer sedan...