GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMMCDLXXXVII, Thailand

31 januari 2019

90,4 kilo – 89,2 kilo (44 km) 2 timmar 15 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,461 (nedåt)



Bättre en höna i handen,

än en örn uppe i skyn...

Forts. Från förra kapitlet... Men jag önskar dom båda god tur, och det är gött att ha en speciell mountainbike-shop i vår lilla stad.... Så lite för man stå ut med. Dock med detta jag skall berätta nu, så skall man ju inte stå ut med allting tycker jag, så jäkla mesig får man bara inte vara. Jo idag när Jacky precis hade börjat mecka, och göra klar min nya bike som jag ju köpt, så dök det upp en ny kund ganska omedelbart.

Så plötsligt fann jag att Jacky började serva denne kille, och lät mig sitta därute. Jag reagerade på studs, ty jag hade dagen innan sagt “mai pen rai” när jag kom som kund nummer två, och var beredd att vänta på min tur. Och jag tänkte fan inte låta denna thai smita emellan, och låta mig sitta som ett jäkla mähä där...

Jag sade till Jacky där inne i affären; “I am number neung, and he is number song” och pekade på thaiaren. Jäklar va han reagerade thaien, han blev kutryggig direkt, och sade 3 gånger “sorry sorry sorry”, ja han kunde faktiskt säga R..... Jag log naturligtvis, man vill ju inte dra på sig folks ilska.

Jag kände att killen nog kände att han tappade fejjan lite grand, så han hängde med mig och Jacky ut till min cykel, och fortsatte att prata thai med Jacky... Jag hörde tillräckligt för att fatta vad thai-.killen pratade om. Falang, Thailand, bla bla bla bla..... Jag ställde mig upp, och sade med mitt största leende, och då visade det sig att denna thai faktiskt pratade bra mycket mer engelska, än vad jag någonsin trodde var möjligt.

Jag berättade att jag var number song yesterday, och väntade då  och 90 minuter på min tur. Och jag ville inte vänta mer nu, och jag sade att du vet säkert hur falang är med tur och ordning, och att man köar och väntar på sin tur. Vi är väldigt noga med det. Han log stort emot mig, och sade att han var medveten om det, och att han var sorry återigen.

“No ploblem” sade jag (utan R), och så plötsligt hade samtalet snyggt och fint övergått till att prata om vilken mountainbike han skulle handla, ty han var där i akt och mening för att köpa en mountainbike... Vi snackade i runt 15 minuter nästan om allt möjligt, och han var super-trevlig.



Och jag vågar säga att när jag vinkade adjö med min nya cykel, så kände nog inte den killen att han tappat ansiktet i alla fall, det kändes absolut inte så i alla fall. Så allt gott för en gångs skull, och alla vart nöjda, och jag kände också att det var för jäkla gött att fräsa till/säga till, när man blir irriterad. Så med detta kan vi lämna min cykel, och anse detta äventyr som ganska lyckat faktiskt...

Jag hämtade min och Ingemars paket med mat från O Leary´s igår onsdag. Gott.. nu har man 5 limpor rågbröd här hemma. Dessutom det var ju onsdag, vilken har förvandlats av Håkan, grannen här, till en regelbunden återkommande “helgdag”, som skall firas medelst lunch nere på Bens bar.

Vi beställde in dagens special, vilket var Beef, en bamse-tjock köttbit, med stekt potatis och en god sås. Vi alla tre käkade detta med allehanda alko-sorter till. Ja jag själv drack 2 söt-drickor, ville inte dricka alkohol, ty jag skulle ut efter lunchen och cykla tur numbro 2 för dagen, den första blev alldeles för kort..

Efter maten som alltså var god, och pratstunden lika trevlig, så fick vi med oss varsin australisk ost på 1 kilo, som vi beställt av Ben. Vi fick betala 300 baht, och det var det väl värt tycker jag. Kommer inte håg vad osten hette, alltså vilken sort det var. Men i smaken så var den ett mellanting mellan Herrgård och Hushållsost, alltså ganska menlös, men jag gillar ju menlösa ostar, så all good for me..

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXXXVI, Thailand

30 januari 2019

90,4 kilo – 90,0 kilo (37 km) 2 timmar 15 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,469 (nedåt)



Den rike mannen har sin hjärna i sin plånbok..

Jag åkte idag (måndag) ned till Jacky cykelkillen här i Chaiyaphum. Jag ville ha hjälp bara med min lilla cykel-dator som krånglade som sattan. Teknisk som jag är (INTE), så klarade jag inte av att varken identifiera problemet, eller lösa det ens... Så ned for jag till cykelaffären.

Jacky höll på med en thai redan, som hade lämnat in 2 stycken mountain-bikes, och de skulle fixas och donas med. Så jag fick vackert sitta ned och vänta på min tur. Han oljade, han meckade med hjulen och växlade, och det verkade som om han bytte och ändrade på precis allting.

Jäklar vilken tid det tog, jag satt nästan exakt snällt i 90 minuter, och väntade på min tur. Till slut efter all denna väntan, så tog Jacky tag i min cykel, och skulle hjälpa mig. Han pillade en sekund på cykeldatorn, böjde sig ned och pillade loss 2 batterier, och hans fru hämtade 2 nya batterier, och Jacky satte in dom, och simsalabim så fungerade datorn som en klocka...

Jäklar under 2 minuter tog detta, och jag som väntat i hela 90 minuter. Ja jag vet att Jacky frågade när jag kom vad jag ville, men jag gillar aldrig detta jäkla multi-pillande som alla thai håller på med. Alltså jobbar med en sak, och samtidigt så bara “måste” dom ta en, eller rent av 2 andra saker att pilla samtidigt med. Dessutom släppa "förbi" kunder i kön, jag gillar icke sådant..

Så jag svarade heroiskt “mai pen rai”, ja man är ju nästan thai-språkig nu för tiden, hahahahaha, tror inte det va..? Så jag blev sittande. Så Jag kom att tänka på att jag behöver ju ha en extra cykel-hjälm här hemma att byta av med. Så jag bad hans fru att få se på hjälmar, så klart försökte hon att sälja på mig en hjälm för 1.600 baht, som hon genast reducerade ned priset till 1.200 baht för.

Jag tackade nej, tyckte det var för jäkla mycket, när jag vet att hjälmarna mer ligger runt 5-700 baht... Så jag pekade på en annan hylla, och mycket riktigt de hjälmarna kostade 600 baht. Jag sade att jag vill ha en sådan, men jag vill inte ta med den nu, och släpa på under min kommande cykeltur, jag hade ju redan en på skallen.



Så jag sade att jag kommer imorgon bitti och hämtar hjälmen, som för övrigt blev orange, som är en himla fin färg om man hittar rätt kulör av orange vill säga, jag tar också med pengarna då sade jag... Så idag tisdag, så åkte jag ned till cykelaffären igen, betalade hjälmen, och satte den på huvudet, och sedan hände det som inte fick hända.

Jacky drog in mig i bakre rummet, och sade att min hojj inte var i bästa skick nu efter nästan 19.000 kilometers cyklande, sedan augusti 2014. Och han sade att jag byter in din gamla för 6.000 baht, och så betalar du 8.000 baht för denna splitternya moderna mountainbike, som dessutom har samma yttermått på däcket (29 tum) som Håkan har...

jag funderade i kanske 30 sekunder, och jag slog till. Jag vet ju att jag tidigare reagerat på att min cykel skrapar i lagren ganska bra, och nu det sista har jag märkt att det är glapp i både fram som bakhjulet. Så varför vänta. Jag har ju stålar att köpa. Och varför inte köpa när det handlar om en sådan viktig sak som en cykel. Jag cyklar ju vareviga dag.

Så han gav mig gratis cykelställ, nya handtag, nya stänkskydd, ny flaskhållare, samt ny cykelväska, så jag kände mig riktigt nöjd. Jag berättade för honom att jag cyklar inte omkring med 8.000 baht i fickorna, “Inga problem sade han, du kan betala på 3 gånger”... hahahah tack så mycket Jacky, jag betalar dig 8.000 baht i eftermiddag, skall ändå ned till stan och banken då, så du får allt på en gång 14.30 idag (bai mohn song khung)...

Jag cyklade sedan hem, och det blev en go cykeltur på 6 kilometer hem, och den var lätt-cyklad den hojjen. Men det är bara fan va denne Jacky brukar sälja på mig prylar när jag kommer dit... Och hans lilla fru, en söt fru dessutom, har tagit tag i försäljningen hon också, och är duktig på det... Forts. Nästa kapitel...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXXXV, Thailand

29 januari 2019

90,3 kilo – 90,2 kilo (12 km) 52 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,483 (nedåt)



Antingen så hjälper det inte,

eller så behöves det icke...

jag tänkte på det.. Ja jag vet, dessa jäkla cykelturer, och alla tankar som florerar då. Men visst kan det vara nyttigt att släppa loss tankarna, det sker ju inte ofta i livet, och hos de flesta verkar det som så släpps dom aldrig lösa, annat än när de ornanerar. I alla fall på tal om tankar Jesus! Jag ser nu honom faktiskt som den första “action-figuren”..

Ja varför inte, vi har haft mängder av dessa i moderna tider typ; Captain Mickey. Davy Crockett, Tarzan, Fantomen, Stålmannen, Läderlappen m.m. Vissa av dessa actionfigurer har sedan glidit över till idrottsmännen, och vi har målat vår avguda-dyrkan till; Babe Ruth, Gunnar Gren, Patrik Sjöberg. Messi, Pelé, samt Ronaldo.....

Men tänk efter nu när vi var små, och vår lärare läste bibeln för oss, eller var det den tjänstgörande prästen ifrån den närmaste kyrkan, kommer inte ihåg. Men visst var vi fascinerade utav Jesus, och hur han klarade av att utfordra 5.000 människor på 5 stackars fiskar.

Hur han sade till Lazarus, “ta din säng och gå härifrån”... Alltså lame Lazarus, kunde plötsligt gå. Jesus gjorde väl ett "gäng" underverk till. Och innan Jesus så hade vi ju de berömda gammal-testamentliga profeterna, som var ena hejdundrande mirakel-gubbar. Moses gav Egypten, var det 10 stycken plågor,;

Typ torka, gräshoppor, och grodor i miljarder, och också då döds-febern, som bland annat dödade faros egna son och resten av Egyptens alla nyfödda barn, DET var slakt det som hette duga.... Han avslutade sedan allt detta mirakel-görande, med att dela Röda havet på mitten, och promenixa över med sin mångtusen-taliga folkskara av israeler.... Ja nog var dessa grabbar mer action, än man klarade av att fatta som liten.



Det var nästan skönt när alla dessa andra tecknade figurer kom till och frälste oss, och vår mirakel-fria trista värld. Nu kunde man luta sig emot Robin Hood, och gå ut i skogen och tälja till lika schysst båge med lika goa pilar, även om det var ett helvete att få fjädrarna på pilarna att sitta kvar....

Vi ungdomar, vi fick en tillflykt undan verkligheten som hette duga. Många av oss "höll" på de fantasifullt målade indianerna, och vi ville vara Uncas, siste Mohikanen, eller Hjortfot när vi lekte, ingen fan ville vara General Custer, som var ett sådant svin som han var. Tarzan sprang alltid omkring i skogen barfota.

Och då gjorde man det själv, även om det stundtals gjorde jävulskt ont när man trampade på en pinne på marken, som hade en avbruten liten kvist, som rände rakt in i foten, annars räckte det ju gott med alla gran och tallbarr på marken... Fasen va hårda fötter Tarzan måste ha haft tyckte vi alla...

Annars löper det på bra i Thailand i nutid. Här finns inga tall och gran-barr, och barfota kan man inte ränna runt heller numer, för gammal är man, och för jäkla varmt på marken är det här i Thailand..Jag slutar nu för denna gång, och hoppas ni läsare har det bra var ni än bor Sverige, Spanien eller Thailand. Vi hörs imorgon...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXXXIV, Thailand

28 januari 2019

90,8 kilo – 89,8 kilo (35 km) 2 timmar 12 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,487 (uppåt)



Kan du inte tåla ångern,

begå då aldrig synden!!

Idag lördag, så cyklade jag 24 kilometer, alltså 5 kilometer längre än tidigare efter min operation. Det stramar fortfarande, och är ömt som fasen där blodsamlingen trycker på. Men allt går framåt sakta sakta sakta, så jag är positiv. Jag cyklade utan uppehåll 1 timme och 36 minuter.....

ThaiVisa.com har gjort på sin facebook-sida en undersökning, OK de ställde en endaste fråga som utlänningar boende i Thailand skulle svara på, de frågade; “Tror du att det kommer att bli värre eller sämre om 5 år att bo i Thailand”? Många skyllde på VISA och svårigheter där, många, ja de flesta oroades över den starka valutan här (thai-bahten ni vet).

Och slutligen så oroades många av att priserna stiger så kraftigt!! Ja detta med prishöjningar är ju sant, men jag för min del ser INTE prishöjningarna som speciellt skräckinjagande alls, visst priserna har stigit, men ytterligt litet här där jag bor. Det är mestadels nere på turist-orten, där lättlurade turister huserar, som priserna stiger genom taket varje år.

Alltså samma turister som tycker att vi fastboende är gnetar och lever trista liv som fan, inte ens kan ge dricks 100 baht för en maträtt som kostar 35 baht... De köper en pryl i affären som kostar 55 baht, och ger 100 baht, alltså 45 baht i tips... Snåla jäkla fastboende säger dom.

Sedan när dom kommer tillbaka till Thailand året efter, så kostar den där 55 bahts-prylen, numer då 100 baht. Varför? Jo thai är ju inte dummare än att dom inser att om falanger GER BORT 100 baht, så kan man lika gärna ta betalt 100 baht... Samma för hårklippningen här, när en turist dyker upp.



Den kostar 50 baht, men han slänger över 100 baht, och ser lycklig ut, nästa gång så kostar 50 bahts-klippningen 100 baht. Luften i cykeldäcket kostar numera 5 baht, ja det får man acceptera, men turisten vill vara "generöse Ove", och ger 20 baht till den stackars thaiaren (vars splitter nya pick upp står halvgömd bakom huset)...

Punktering kostar 20 baht, återigen turisten räcker över 100 baht med motiveringen “fan det är ju bara 20 kronor dricks till den stackaren”. Samma människor förstör fullständigt för oss som bor här, och sedan i förlängningen för sig själva... Men dessa turister kan bara enkelt byta semesterland när dom förstört allt här. Vi som bor här vi bor här, och kan inte flytta i en handvändning.

Ja det sades att resultatet av frågorna gällande om det skulle bli bättre eller sämre blev; 76% trodde på sämre, och 24% på bättre. Ja grejen kanske då är, att vi bör nog bli av med dessa 76%, så kanske Thailand blir riktigt bra att leva i, vem vet??

Idag söndag, så skall jag käka goa köttbullar till lunch förstås, med god kokt potatis och svampsås.. Och idag så har jag också lagt ytterligare en order hos O Leary´s, jag beställde 5 stycken rågbröd, ärtsoppa, 1 flarra rött australiskt vin som heter Jump, kanongott faktiskt... samt 1 kilo Wienerkorv igen... Och med detta så står lyckan högt i tak här hemma...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXXXIII, Thailand

27 januari 2019

90,4 kilo – 90,4 kilo (15 km) 58 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,486 (uppåt)


Fortsättning från gårdagens kapitel. Jag fortsätter här nu min 10 i topp-lista, på de olika kategorier av människor som söker sig hit till just Thailand. Listan speglar kanske inte med vansinnig vetenskaplig exakthet, kanske då mer min egna förutfattade åsikt, generella slafs-åsikter, och slarvigt ihopsamlade fakta, som inte är fakta i någon form eller konsistens...

6 - Den uttråkade frun; Ja visst finns det kvinnor här, även om de flesta ungkarls-kvinnor fattar till slut när det värsta kåtheten lagt sig, att thaimännen nog inte riktigt är vad dom vill ha med sig hem. Vill knappt många av de thailändska kvinnorna ha dessa thaimän, så vill ju inte gärna våra falang-damer ha dom heller tror jag.

Och varför skulle dom. Vill dom ha drönare, så har vi ju alltid serie-mördare hemma i fängelset, vi har alkisar hemma och vi har brottslingar i fängelse, dit kvinnor kan ty sig, ty alla andra män i Sverige verkar ju vara för mesiga enligt dessa falang-tanter... Nä hellre en afghansk pojke till älskare, eller en neger ifrån Gambia, eller en fängelse-kund till älskare och äkta make, än en trist tråkig svensk man, som fan inte kan annat än arbeta och ta hand om sin fru. och sina barn, och sitt hem.

Sedan har vi ju kategorin av falang-fruar som lever sitt liv medelst bli körda av privatchaufför i deras hyrda bil, shoppa varje dag. Deras män arbetar och sliter, och tyvärr så kan ju inte kvinnan göra detsamma, då hennes VISA och uppehålls-tillstånd i Thailand inte tillåter detta. Ja dessa har ett ganska trist och innehålls-löst liv framför sig här i Thailand..

7 – Nybörjaren; Ja detta land är en “hub” för nykomlingar, som knappt är torra bakom öronen, är osnutna, och har noll livs-erfarenhet. De består ofta av missanpassade, av landsstrykande rena rama luffare, och socialt utstötta individer. Dessa synes icke ha lyckats med någonting i sina hemländer. mer än möjligtvis bara "jävulskap"....

Så de har “dragits” hit till Thailand via billigt brännvin, fina stränder, och friska ljugande resebroschyrer... Prognosen för dessa nybörjare oavsett ålder är inte alls bra, de synes skaffa overstay på sina VISAS, de är ofta fyllekörande, balkong-hoppande människor allt som oftast...

8 – Sexturisterna; Dessa är mycket kända/berömda, och extremt mycket baktalade av PK och PK-media i våra västliga hemländer. På gott eller ont!! Dessa tenderar att samlas bland likasinnade som kanske inte rynkar på pannan över sexturistens lust att få sig ett skjut till ett hyggligt pris.



Hemma i Sverige så är jakten helt öppen och kvinnorna deltager med liv och lust i den typ; Nässjö Stadshotell, Generalen Göteborg, eller Nalen i Stockholm. Ja överallt så är det helt OK, även för kvinnor att gå ut och skaffa sig ett ligg i Sverige, det kallas då kvinnlig frigörelse, och kvinnan har i västlandet rätt till sin egen kropp.

I Thailand kallas det sexpats på engelska, och sexturister på svenska, och fördöms kraftigt utav ALLA dagstidningar, veckotidningar, och all press överhuvudtaget, och dessutom av ALLA kvinnor redan döda sådana, nu levande sådana, eller sådana som ännu inte fötts. Alla fördömer den stackars sexturisten, hahahaha!! Men hej, Gambia och Afghaner är helt OK. Och skillnaden är????

I denna kategori göms även pedofilen, men jag ger inte det svinet något utrymme här, honom kan dom skjuta omgående, det skiter jag fullständigt i för min egna del... Men avslutningsvis, ni hittar sexpaten på de 4 P;na alltså; Pattaya, Phuket, Patpong, och Patong....

9 – Den systematiske klagaren; Här har vi ett vanligt kapitel som nog inte ens undertecknad kan dra sig undan ifrån, och det är att klaga på detta landet, dess befolkning, och dess kultur.... Det blir till slut en livsstil som nästan lever sitt egna liv. Thailand är dock ett stort land, med en ganska gammal kultur, och det är en rejält uppblandad kultur.

Och ju längre du stannar i detta landet, ju mer fattar du, att ingenting verkar ha en mening och vettig betydelse... Många av dessa riktiga  hatare av Thailand har aldrig ens varit i Thailand, de sitter hemma med sina drömmar, vilka förverkligas inne på olika thai-forum och Facebook, och sedan berättar dom för alla “hur det verkligen ligger till med Thailand”...



10 – Digital nomads; Denna grupp varav jag själv kanske tillhör densamma, är ganska utspridd och vanlig här. Gruppen som sådan har från början fallit emellan “stolarna” lagmässigt här i Thailand, och man har inga problem att bo här och arbeta utomlands, vilket man ju gör egentligen.

Denna grupp skapar rejäl avundsjuka bland de andra grupperna som innehåller en hel del ganska fantasilösa typer, som knappt ens själva hittar till Big C för att handla, utan att få hjälp av frun eller flickvännen... Digital nomads som alltså i klartext arbetar via sin dator, tar inga jobb ifrån några thailändare, och pengarna dom tjänar, tjänas utanför Thailand... Blir en alltmer större grupp, och den växer dagligen.

Hoppas bara inte den blir alltför stor, så myndigheterna uppmärksammas än mer på detta fenomen... Det stora problemet för Digital Nomads är för den åldersgrupp som är yngre än 50 år i ålder, och som INTE är gifta med en thai-fru. De måste hanka sig fram på olika kufiska VISA, typ Turist-VISA, och på Excempt Tourist-VISA, och på VISA on arrivel.

Det brukar vara svårt att få detta att hålla i längden. Så man gör nog bäst i att man ser till att vara 50 år eller äldre, ty då kan man köpa VISA, och skaffa uppehålls-tillstånd utan större problem, bara man kan visa upp att man har pengar och inkomster tillräckligt...

Så med detta så avslutar jag min uppräkning, och hoppas ni haft behållning av densamma.... Ha en fortsatt go dag...

Handskak



Chaiyaphum MMMCDLXXXII, Thailand

26 januari 2019

90,5 kilo – 89,9 kilo (24 km) 1 timme 36 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,485 (nedåt)



Livet är det största fyndet,

vi får det för...ingenting!!

Jag tänker nu köra 2 kapitel med att berätta lite grand om vilka som kommer till Thailand, ja ni får läsa och se om ni känner igen Er i något av det jag skriver...

Det brukar ju ibland pratas om vilka typer av människor det är som dras att åka till Thailand. Och så klart svaren blir ju lika många som det antal människor som man frågar. Visst det finns alltid det som nämns mest och oftast, och det kanske då finns med bland de 10 stycken olika grupper av människor, som dimper ned här i Thailand.

Jag skall inte dra och göra för många meningar om alla grupper, då blir det ju oerhört långt, utan skall försöka komprimera svaren lite grand. Så på denna lista som jag gör nu, så kommer det alltså 10 stycken olika kategorier av människor till Thailand enligt följande;

1) Träffa/hitta en partner-fru; Denna kategori är väldigt vanlig, man har ledsnat hemma i västerlandet där vissa uttrycker en åsikt att våra kvinnor blivit alltför manhaftiga, och ganska trista icke-kvinnliga varelser, och därför söker man sig till Asien och till Thailand, för att träffa en mer kvinnlig kvinna.

En kvinna som är mer artig, lydig, och underdånig! Men ack vad dessa män bedrar sig när krutröken lagt sig. De thailändska kvinnorna är oerhört tåliga, de är starka, och dom vet vad dom vill. Dom är såpass starka så dom vågar gå emot PK-industrin i västerlandet, och vågar och VILL vara kvinnor, inte slips och kostymbärande kopior av "kvinnor" som vill likna idealen, männen!! Men dom har också på samma gång vett på att uppskatta det som den västerländske mannen kan tillföra....

2) Affärsmännen; Det lever ett stort antal män som arbetar för stora internationella företag mestadels I Bangkok. De har löner som många skulle hoppa högt av glädje för, vissa av dem är single, men många av dessa har tagit med sin falang-tant hit. De lever det glamorösa livet, det lättsamma livet med hemhjälp/hembiträde, och ytterligt mycket tid till övers, speciellt falang-tanten. Ja dom lever mer eller mindre i en låtsas-bubbla faktiskt.

3) Pensionera sig i Thailand; Mantrat som alla pensionärer hör och upprepar själva, är att de kan flytta till Thailand på sin knappa pension (i många fall), kunna leva ett bra liv här, och kunna promenera på beacherna i Phuket, shoppa i Bangkok, och njuta av naturen upp i Chiang Mai...



Vissa single, har dragits hit p.gr.a. billig öl, ändlösa vackra stränder, och en aldrig sinande ström av vackra söta unga damer. Men mycket har förstås förändrats här de sista åren. Valutan i Thailand har stärkts emot vår krona med mer än 40% sedan bara 2014..... Så det förmodade paradiset blir i många fall en lite mardröm för vissa gentlemen.

4) Engelska-lärare, Ja den kategorin finns och den frodas naturligtvis här. De flesta i denna kategori är ganska unga människor, som nog gärna ville komma hemifrån och ut i livet. De tar dessa lärarjobb, tjänar skitpengar, runt 30.000 baht (SEK; 8,700:-) i absolut bästa fall, många tjänar mycket mindre, lever under läs-året som hundar, och gnager på grönsaker, och sparar sina lönepengar.

Och sedan efter ett fullbordat läsår, så åker dom ned till någon av hålligång-öarna typ Koh Samui, och festar glatt i en månad, och bränner upp alla sina stålar. Hem kommer dom sedan med svansen mellan benen, och absolut vägrar att erkänna att det året var en fullständigt bortkastad tid. De kallar det för att förverkliga sig själva och sina drömmar. Ja alla har alltid "en dåres försvarstal" när det gäller att försvara sina egna idiotiska beslut och göranden i livet..

5) Entreprenörerna; Ja dessa ankommer alltid som en svans till vanligt folk, dessa människor som vill söka lyckan, och hitta arbeten, eller skapa egna arbeten, så de kan leva livet i solen och bland de såta damerna skattefritt, och laglöst... Svårigheten med denna livsstil brukar betecknas med följande mening; Att "vill man skaffa sig en liten affärsverksamhet här, så är det bara att investera en förmögenhet i en stor affärsverksamhet”....

En del klarar faktiskt detta ganska bra, inget snack om den saken. En del slår sig på real estate (mäklare). De satsar på att sälja en fastighet om året, lever sedan nere på stranden i solskenet, och lever av kommissionen av den enda fastighet dom sålt under innevarande år.... Men vill ni veta fakta, ni som vill flytta hit ned under denna kategori, bjud då ut en kille som gjort resan redan, på middag och pumpa killen på fakta. DET kan vara den bästa investeringen ni någonsin gjort. Forts. Nästa kapitel.....

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXXXI, Thailand

25 januari 2019

90,5 kilo – 89,9 kilo (19 km) 1 timme 11 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,492 (nedåt)



Dagis formade vår nuvarande regering,

därav anledningen till att de styr,

 mer med känslor än med hjärnan

=

ENSIDIG kvinnlig påverkan från unga år..

Jag cyklade idag (förrgår) igen de 19 kilometrarna, och det kändes ännu bättre idag än igår. Det gick också 6 minuter snabbare. Nu är jag fasenimej på gång, dock blod-ansamlingen ligger kvar, kulan är stenhård, men det känns som om den blir mindre dag för dag nu, och något mindre smärta dag för dag också...

Idag så blev det Bens Bar, det var ju onsdag, och det har blivit en typ av samlingsdag för lunch där. Det var Håkan som instiftade denna. Dock idag så blev det ingen alkohol alls, jag tog en söt-dricka till maten, som för övrigt var chicken-wings, riktigt gott var det... Men jag ville inte dricka, då jag hade bestämt mig för att förlägga cykelturen klockan 15.00 istället för på morgonen.....



Dessa bär på fotot lär heta ungefär som “Mawaeng”, de finns i denna förpackning som på fotot att köpa, och Yongan säger att hon just nu odlar dem också i vår trädgård. Dom är tydligen erkänt bra för bland annat rethosta,, säger dom här. Så jag skall sjuttonimej pröva nästa gång, ty våra västerländska mediciner mot rethosta, tycker jag verkar vara fullständigt verknings-lösa i det hänseendet...



Ganska fantastiskt detta med vår gamla fackförening, och den kamp dom bedrivet i så många decennier, och den stolthet som socialdemokraterna haft över att ha byggt upp allt detta. Samma gubbar i stort sett hoppar jämfota nu av stolthet, över att vi tillhör EU.

Och våra arbetare som då arbetat upp sina löner så dom är hyggligt nöjda, får nu istället smäll på fingrarna, av arbetare ifrån andra EU-länder som i sin tur har pisse-löner. Och med det konkurrerar bort våra egna arbetare i vårt egna land. Förr så slogs man framgångsrikt emot s.k. "svartfötter" och "strejkbrytare, och fick bort dessa till slut tack vare samma människor som nu släpper in den nya tidens "svartfötter".

Ja när Fan själv får pengar så blir han salongs-ren sägs det ju.. Så även där “min Brutus”, så går Sverige fullständigt åt helvete för oss själva. Jajaja.... hela jäkla världen skall ju leva på våra brödkanter numer.

Så nu är förhållandet omvänt, i alla fall för pensionärerna.. Vi har en pension att klara oss på som arbetarna troligen har i Syrien, medans Syrianerna kommer hit för de har det så svårt i sitt hemland, och så får dom inkomster i Sverige som MINST är det dubbla mot våra egna, typ pensionärer...

Och nu är det OK att friställa svensk  arbetskraft för att ta in rena rama svartfötter på vår arbetsmarknad. Ja kolla ni in fotot här ovan, visst är livet fantastiskt.......underligt nu för tiden. Många kallar det utveckling, och att man inte skall fastna i det gamla.....

Och man skall utvecklas med tiden och med andra människor. Ja jag har en kompis som alltid tutar i alla andra detta. Men jag undrar om den kamraten har tänkt alla tankar färdigt!! Jag undrar egentligen vem som fastnat i vad, i allt detta.....



godmorgon EN liten historia från mig till Er;

Hon körde för fort på vägen och hon får se en polis med en radarn i högsta beredskap.
Polisen vinkade in henne, gick fram till bilen, med den klassiska nedlåtande leendet vi
alla känner och älskar, och polisen frågade:
- Vad är din brådska?
... - Jag är sen till jobbet.

Visst, sa polisen, vad jobbar du med?
- Jag är en ändtarms-utvidgare, svarade hon.
Polisen stammade:
- En vad? En ändtarms-utvidgare? Och precis vad gör en en sån?

- Jo, sa hon, Jag börjar med att sätta in ett finger, sedan arbeta mig upp till två fingrar,
sedan tre, sedan fyra, tills hela handen är i. Jag arbetar från sida till sida tills jag kan få i
båda händerna , och sedan sakta men säkert tänja ut den, tills den är ca 180 cm bred. "

- Och vad sjutton gör man med ett 180 cm rövhål ? Frågade han.
- Ger honom en radar och sätter honom bakom nästa vägkrök

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXXX (3.480), Thailand

24 januari 2019

90,8 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,513 (nedåt)


Vad Gud bestämmer,

kan icke människan förhindra..

Jag hade ju 2 stycken containers nu sist till Israel. Min stockholms-burk den gick iväg som den skulle, så “all good” med den... och sedan i måndags/tisdags, så lastade kunden sin container i Helsingborg. Allt bra, och jag ordnade in den i hamnen. Sedan utifrån det blå, så hörde kunden av sig plötsligt.

Han berättade att han blev så stressad efter 2 fulla dagars lastning, när kranbilen stod där och skulle hämta containern, så han missade att surra (säkra) en pall inne i containern. Och nu började en go cirkus, som till slut kokade ned till följande scenario, efter 10:tals mail fram och åter.

Kunden vill ha ut containern igen ifrån hamnen, och sedan vill han lasta “om” containern igen på den plats där han skötte sin lastning tidigare.... Jag försökte förtvivlat berätta för honom om problem med extra-kostnader, om planhyror, och lyft inne i hamnen =svindyrt, om containerhyror=svindyrt, och också att han skulle få ytterligare transport-kostnader.

Han “sög” på detta under natten, och kom tillbaka idag, och bekräftade att han ville kortskeppa containern, och ha den liggande kvar i hamnen fram till 5-6 februari, och sedan skulle han vara tillbaka till Sverige igen, och ta tag i detta, och lasta “om” containern i Helsingborg.

Ja det blir i alla fall inga roliga extra kostnader, och med tanke på hur lite gods han egentligen har i containern, så tycker jag för min del, att det är så enkelt att bara sätta in 1 eller 2 tomma pallar, och stärka upp bottenlagret, och sedan stänga dörrarna, maximalt en timmes arbete. Nä han vill ha en hel dag för att göra detta. Fan lika korkat som att han behövde ha 2 stycken HELA arbetsdagar, för att lägga in det lilla godset ni ser på ovan foto...

Jag tror i slutändan att detta kommer att bli världens mest dyra transport faktiskt, och ändå försökte jag “upplysa” honom om hur det fungerar med lastning av container, och trots detta, så gör han det största enfaldigaste kardinal-fel som man kan göra, man lämnar bottenlagret öppet, så det kan börja röra på sig, klantigt!!! Rapport kommer senare!!



Ibland så undrar man ju hur himla gammal man egentligen är. Ja visst man lever nu, det finns digital-photo-grejor, man har passerat polaroid-foton, svartvita foton o.s.v. Men man lever nu, och gamla tider är gamla tider. Men varför känns det som om Bonnie och Clyde var något som fanns för länge länge länge sedan???

Handen på hjärtat, jag gick in idag bara för att påminna mig och kolla lite... Jag fick se ovan foto, ser ut som sent 1800;tal eller hur?? Och min förskräckelse blev ännu värre när jag kunde läsa mig till att dom sköts ihjäl, bara så sent som maj månad 1934. Alltså bara ynka 17 år innan jag föddes.. 17 år.......



Det känns ju nu nästan som om man levde när Bonnie and Clyde levde.. Ja ni fattar, om någon dog 2002, så skulle det vara exakt samma med dagens datum mått mätt... Helvete vad gammal man är.... Så låt oss glömma Bonnie and Clyde for ever.. Ingen nytta i att späka sig, och tycka synd om sig själv...

Dessutom så kommer jag aldrig att erkänna för någon att jag faktiskt gillade de gamla Fred Astaire-filmerna med han och Ginger Rogers, dom dansade i kostym och finklänning, och hela Sverige inklusive jag själv, tittade andäktigt på... Detta måste ha varit början av 1960;talet när de filmerna visades på svensk TV... Fan man e gammal, inget snack om den saken..

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXXIX, Thailand

23 januari 2019

90,8 kilo – 90,5 kilo (19 km) 1 timme 13 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,522 (nedåt)



En mans tur,

är en annans mans otur!!

Igår tisdag 22 januari, så vaknade jag upp, och kände det annorlunda i ljumsken faktiskt. För första gången sedan den 3 januari, så var smärtan där i ljumsken mycket mer överkomlig, och det var en riktigt “go” smärta, om man nu kan kalla det så. Ja ni vet typ när man gjort ett grymt träningspass i fotbollen (idrotten) när man var ung.

Man kom hem och dråsade ned i soffan framför TV;n och bara mådde GOTT,,, allt medans varenda muskel värkte i kroppen, det är vad jag kallar en go smärta. NU kände jag samma fenomen denna tisdag. Det gjorde ont, men inte alls lika illa, och det kändes precis som om detta var en tröskel som jag passerat, och NU skulle allt bli bra igen...

Jag stack direkt ut med cykeln, hojjade runt “Yrselvägen” som är 19 km lång, alltså inte speciellt långt, men perfekt för min del, för att pressa ned blodsockret, och också hålla styr på mina tarmar i magen, som behöver motion för att fungera bra.... Jag kom hem, mådde nu så jäkla bra, så det var inte sant.

Satt och gick omkring hela dagen och mådde bara bra. Var ner till banken, var till apoteket, åkte hem både till Risto som till Ingemar för att tjöta lite, och allt kändes prima. Blodklumpen ligger fortfarande kvar i ljumsken, men jag misstänker att den minskat lite nu det sista dygnet, ty pressen på nerverna i ljumsken måste ha minskat, då smärtorna inte alls är lika tuffa nu....

Så normala tider vankas kanske framåt hoppas jag, och man kan återgå till att cykla med Håkan, så vi kommer ut på lite längre turer igen.... Förresten på tal om det. Nu när jag varit ur bruk alltsedan den 2 januari från cyklandet, så då har Håkan och hans fru hojjat ihop varje dag, och Yongyut har sett detta, och erbjöd sig igår tidig morse att följa med mig och cykla.



Hon trodde väl inte jag skulle säga ja, men det gjorde jag, och hon backade direkt, och sade; - "inte idag tisdag, men torsdag"!!! Ja detta känner man ju igen, hon vill inte åka med, hon ville nog bara mer kolla om JAG ville ha med henne... Ja detta är ju kvinnlig logik, alltså röra upp himmel och jord enbart för att kolla om vi män vill, och sedan skiter dom i det, så fort dom ser att allt OK..... Ja dom är roliga dessa parallell-varelser till oss män!!

Nu kan man heller inte ens cykla längre, utan att ta risken att få böta för fylle-cykling. Livet blir bara tuffare och tuffare här i Thailand. Tar polisen en om man hojjar full, så kostar det 500 baht, och dom tar ett ben.... Nä skojar bara, dom tar körkortet, nä skojar bara. De tar bara 500 bht (SEK; 143.-).....

Jag vill också avslutningsvis passa på och tacka Er läsare som varit schyssta och gett mig Era email-adresser, så jag kan skicka INVITES till Er rörande att nyttja Transferwise. Jag har inte använt SWIFT (banköverföring) en endaste gång gång, nu sedan jag började med Transferwise, och det fungerar suveränt...

För de av Er som vill pröva, gå till denna sida på internet;  https://transferwise.com/  och lek runt där, och se hur det fungerar. Beslutar ni Er för att använda detta, så skicka först Er mailadress till mig INNAN ni gör något mer, så skickar jag en inbjudan till Er, och då får BÅDE ni och jag en fri transfer, som tack för besväret, värt runt SEK; 100:-...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXXVIII, Thailand

22 januari 2019

90,8 kilo – 90,0 kilo (19 km) 1 timme 19 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,528 (uppåt)



Porten till tårar är aldrig stängd...

Usch, det blev aldrig något mer kapitel under gårdagen, hade alldeles för mycket grejor som väntade på mig när vi kom tillbaka från Khorat, så här kommer det kapitlet då istället..

ja vi stack som vanligt 06.30, och Yongan körde fint som ögat. Hon har verkligen “tagit sig” som man säger, och kör lugnt och städat, och försöker följa de regler som jag präntat in i henne. OK inte allt bara till en viss gräns. Att ge falang rätt i allting, knappt någonting, finns inte på kartan.

Men jag har fått henne att acceptera att hålla sig i marschfart 80 km/timmen, jag anser att det är den hastighet hon klarar av att hantera, om det skulle dyka upp något oförutsett i trafiken. Jag har fått henne att sluta att trycka på gasen när hon blir omkörd. Hon gör exakt det som många bilförare gör, alltså oavsett om det är falang eller thai.

Alltså att när man blir omkörd i trafiken på landsvägs-körningen, så trycker man omedvetet per automatik på gaspedalen... Hon gjorde detta också förstås, och det tog en massa gånger med TJAT, så fick jag henne att slappna av, och inte gasa i det läget..



Hon har INTE lärt sig heller att när man stannar utefter vägen, och typ skall köpa kaffe eller en bit mat, så sätter man på blinkersen, och meddelar då övriga trafikanter att “hej, jag har parkerat här, så pass upp”.. Hon brukade bara ställa bilen på sidan, så motorbikes och andra fordon bara hade att köra upp i arslet på vår bil och omkomma.....

Jag harvar och tjötar på henne att vid filbyten, så går man sidles in i den andra filen allt medans man blinkar, blinka funkar med Yongan, men hon kör rakt över till den andra filen, så där ges fan ingen pardon precis. Försökte att förklara att om hon kör sidledes, så tar det lite längre tid, folk ser vad man tänker göra, och om man gör ett korkat filbyte, så hinner bilen utan- eller innanför kanske tuta, så man hinner avbryta manövern.

Men så som Yongan kör och byter fil, så hinner ingen människa reagera alls innan det smäller... Vidare så försökte jag förtvivlat ett par gånger påtala för Yongan att man "kör in i en lucka vid filbyte, man bromsar sig icke in där".. Men jag inser att detta är överkurs i denna del av världen....

Men jag tycker att hon kör grymt mycket bättre nu än tidigare, ja den thailändska s.k. körskolan är helt värdelös, och de lär inte ut ett skit om bromssträckor, och om VARFÖR man gör si och så, så förståelsen i trafiken är noll och ingenting faktiskt....

Men jag kunde tuppa av, och slumra lite då och då när Yongan körde. Hon käkade, drack kaffe, och drack vatten enastående bra precis hela tiden medans hon körde bilen. Det är ju alltid på det sättet med thai känns det som. Så fort som dom skall in i en bil och åka någonstans, så är detta detsamma som "sesam öppna dig", och all medhavd mat åker fram. Jävvlar vad dom käkar, hela högen gör detta....



Vi kom fram klockan 09.00 till Saint Mary´s, och kom in till doktorn ganska omgående, precis som vanligt. Han klämde på hematooman och tyckte allt var bra, jag försökte förklara att det gjorde skitont hela tiden, och borde inte det vara bra nu eller? Nä tyckte läkaren, och tryckte lite extra för att jävlas tror jag, Gjorde för övrigt skitont...

Blodkärlet är läkt sedan länge, det kommer inte alls något mer blod in där sade han. Ja det var ju min farhåga. Jag tycker dessutom fortsatte han, att hematooman faktiskt är mindre nu, så du behöver inte komma hit, fortsätt du med dina mediciner och motionera på, allt ser fint ut. Jaha tyckte jag, jag trodde jag var nära döden ju.

Han tittade på mig och försökte se om jag skojade eller inte... Så jag sade, - “ja men snälla doktorn, min hematooma är ju hög som Moo Hin Khaao ju (Isaans högsta berg för övrigt),,, så jag trodde jag var illa däran, han tittade nedåt såret, gjorde inte en min, så antingen hade han noll humor, eller så tyckte han inte att jag var rolig....

Jag blev ivägskickad bra mycket lugnare än när jag kom, och åkte på 325 baht (SEK; 93:-) i kostnad, himla bra faktiskt med dessa privat-sjukhus... Men Yongan tillhör numera utsugarna... För först försökte hon klämma mig på betalt för att hon var min “driver”, och sedan skulle hon även ha bensin-pengar.... ja men lilla Yongan du får hela 20.000 baht i månaden, försökte jag.

Det är för mat och du Mr khun falang äter upp nästan alla pengarna.... Secken överdrift, jaja du får la bensin-pengar extra då.... Men nästa gång kör jag till Khorat... Ett tunt nästan ljudlöst svar kom från framsätet; -” tror du ja”.....

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXXVII (A), Thailand

21 januari 2019

90.5 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,522 (uppåt)



Ett hjärta känner andras känslor

Idag är det måndag, och ett återbesök för att visa upp blodansamling och operations-såret hos läkaren på Saint Mary´s sjukhus I Khorat.. Så jag kommer att rapportera om detta lite senare på måndag, kanske nu på eftermiddagen, Hav tålamod mina lärjungar!! Forts. Följer vid 15;tiden tror jag...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXXVI, Thailand

20 januari 2019

90,5 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,517 (uppåt)



Hoppas gärna på mirakel,

men förlita dig inte på dem...

Jag har lite foton att dela med Er, visst det handlar om Thailand, så helt ute är det faktiskt inte. Ja ni vet att jag klagar på allting här i Thailand, men en sak är ju säker, att när thaiarna väl vill lägga energi på annat än att sova, supa, och vara otrogna mot sina fruar, så är dom riktigt konstnärliga. Ja man kan absolut inte tro detta, men när dom väl sätter manken till. Kolla bara deras välvårdade tempel.



Ja inte deras skit-tempel som är smutsiga, fula, och eftersatta, men de tempel som de vill visa upp för turisterna, ja då är dom supersnygga. Och tänk när kungen eller drottningen fyller år, eller skall hedras, ja jäklar vad dom städar utefter vägarna och dikeskanterna, det är rent otroligt, och de sätter upp flaggor efter alla genomfarts-vägar, ja miljontals av dem.



Titta också på de foton jag bifogar, Snygga färger va? Och tänk att detta är faktiskt enbart pet-flaskor, inget annat. Tycker det är kanonkul ide´..... Så visst kan thailändarna, de har bara den inneboende latheten att övervinna, och den kommer garanterat ifrån den nedärvda by-genen, det var ju bara stort sett en endaste generation sedan, som thai levde sina liv i byar ute i urskogen, och bara brydde sig om just den dagen som var då, och sket i morgondagen..



Jag pratade ju om att gå i pension för några dagar sedan. Ja kanske inte jag då, men jag tror att det finns andra bra exempel på andra människor, som nog borde se över sitt “hus”, och lämna arbetslivet bakom sig, lika klart som vissa borde när åldern är inne, sluta köra bil....





Ville gärna visa Er två foton ifrån min kompis Graham, och hans bröllop i Sakon Nakhon, som jag ju missade att åka till beroende på ljumskbråcks-operationen. Ja vi skall åka dit framåt mitten av februari, och det skall faktiskt bli roligare att träffas på tu man hand då, istället för att knö på bröllopet, med 20 st stupfulla alko-engelsmän.....

Annars här idag, så är det ju söndag, jag förväntar mig inte att det händer något speciellt alls. Jag känner att jag nog skall stanna vid datorn ganska still, för att om möjligt se om det hjälper mot smärtorna, och kanske kan skynda på att blodet sugs upp av kroppen, nere vid ljumsken  ni vet...

Annars avslutningsvis så var det en fantastiskt trevlig upplevelse nu sista gången med Transferwise, och transferera pengar. Jag har ju gjort detta tidigare cirka 5 gånger nu, och det går ju snabbt, ja från en dag till nästa bara. Nu dock så fick jag chansen att se om det verkligen fungerade, som dom sade, alltså att få pengarna inom 6 timmar ned till Thailand.

Ja alltså från 2,5 arbetsdagar ned till 6 timmar, och dessutom bättre kurs, och lägre avgifter än bankerna ger. Villkoret för dessa 6 timmar, är då att man skickar pengarna innan klockan 08.00 på morgon, ja då lovar dom att pengarna finns på kontot senast klockan 14.00 på eftermiddagen. Jag kollade klockan 13.45 och se där... pengarna fanns redan på plats, helt fantastiskt...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXXV, Thailand

19 januari 2019

90.5 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,516 (uppåt)



Varje person har sina egenheter!!

Idag kommer de matvaror som vi beställde för några dagar sedan, vi skall hämta dom klockan 08.00 redan, alltså om en styv timme... Min kostnad blev till slut 2,365 baht, plus att jag fick i present av O Leary´s 2 stycken vörtbröd för lång och trogen tjänst... Vad Ingemar och Håkan skall betala, har jag ingen aning om, då det var Håkan som lade beställningen denna gång!!

Lilla Funfa, heter ju Farsai egentligen, men jag har alltid kallat henne F,unfa, vilket ju är thainamnet på busken Bouganvillea. Hon fyllde igår 14 år, och den lille “tassen” har vuxit från en baby när jag såg henne första gången, till en liten dam redan. Vi hade barbeque, förstås, hemma hos Araam, som var på besök nu i hela 5 dagar....

Undrar hur länge sedan det var som hon var här i fem dagar? Måste ha varit för 5-6 år sedan minst!! Och jag fick åka dit förstås och vara med en stund, men det skall sägas min blodansamling i ljumsken gjorde så jäkla ont, så jag kunde inte ens käka nåt, utan åkte hem efter 1 styv timme.

Annars denna Barbeque, som thai här där jag bor i alla fall, ALLTID har på menyn. Om det så är bröllop, skilsmässor, munkinvigning, födelsedagar, husinvigningar, eller Buddah-dagar vilket det ju för övrigt verkar vara hela tiden, så nog fan har man “Barbeque”... Denna maträtt består av en sorts kött; griskött skuret i skivor.



På den lilla cement-klumpen vari man har kolen och elden, så lägger man ju den grejen som ni ser på fotot. Man häller vatten däri, dumpar olika i grönsaker, och får fram en ganska god enligt min smak, typ soppa, som flyter omkring där. Grisköttet, och räkor, och bläckfisk (som luktar bara fan), och vad man vill, lägger man sedan på mitten, och grillar det som ni också ser på fotot..

Allt detta smakar samma från gång till gång, och från år till år. Jag har käkat det nu i snart 11 år, och trots att smaken på soppan är god, och köttet som för övrigt är helt jäkla okryddat, också är gott. Så blir man sabla trött på den urusla mathållningen som thailändare har. Ingen smaksättning alls mer än fisksåsen, som fungerar som salt-tillsättare inget mer.

En sås för att förhöja smakupplevelsen kan dom inte ens stava till, och att krydda maten intill förfining låter sig helt enkelt inte göras. Men är så fast i sin gamla stil, sin rent ut sagt infödings-stil, då när dom satt ute i djungeln i byn och käkade, så dom vet inte hur dom skall ta sig ur detta levnadssätt, och utvecklas lite.

Men hur skall man kunna förvänta sig detta, då thailändarna per automatik ser ned på allting som utlänningar gör och kan. Speciellt då västerlänningar. Ja dom skryter ju alltid att dom var det enda landet här i Sydostasien, som aldrig koloniserades, och ser detta som deras egna privata hjälte-gloria. Men att dom sedan släppte sitt land under 2 nätters snabb-invasion till japsen under 2.a världskriget, har dom mycket effekt helt glömt bort...



Jag klarade i alla fall av att käka 3-4 små skivor av grisköttet, men tackade nej till det torra riset, det får vara nog med denna mat. Jag äter min mat hemma. Mat som jag gillar. Varför i helsicke skall jag försöka att anpassa mig 67 år gammal, varför? Till vilken anledning?? Jag respekterar Yongans smak och tyckande, och hon accepterar min smak och tyckande,

Jag lagar oftast min egna mat, men stundom så gör faktiskt Yongyut min middagsmat, och hon gör det riktigt bra. Jag tycker hon är duktig i köket... Men anpassning för min del är inte att krypa till korset, och helgonförklara alla thai, helgonförklara deras kockar, och sedan äta allt som dessa urusla kockar sätter fram på bordet.

Nä anpassning i mina ögon, är helt enkelt att man accepterar varandras olikheter. Jag ser och jag läser alltför ofta alla dessa turister som dimper ned här i Thailand, käkar thaiarnas godis som smakar räkor och havs-tång, och de käkar all thais mat och de dricker all thais svinäckliga hembrända skit-sprit.. och de säger stolt till alla andra, "kan ni inte anpassa Er, stanna hemma i Sverige". Detta är toppen av bottenslafset bland svenskar i mitt tycke..

Handskak

Chaiyaphum MMMCDLXXIV, Thailand

18 januari 2019

90,5 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,511 (nedåt)



Ju äldre vi blir,

desto färre saker är värda att köa för.....

Vill inte prata mer trista sjukdomar, men nämner bara som i förbigående, att jag slutade igår torsdag att cykla för några dagar, tycker att blodbubblan i ljumsken, känns väldigt extrem just nu, och rör på sig lite grand, och det gör faktiskt ganska ont skall sägas. Så ett par dagars vila, IGEN, och sedan får jag hoppas att kroppen tar hand om blodet som läkaren lovade...

Annars igår kväll, så hade vi en trevlig kväll hemma hos York, han bjöd på pizza med öl, och det går ju bra ihop. Han kör ju med sin vitlök med salami till hans favorit-pizza, men han var schysst, och gjorde en hel plåt av min pizza också, alltså Hawaii. Men folk e la roliga, jösses dom ivrar och säger att salami hit och dit är pizza nummer 1, och Hawaii bara är turist-skit.

Och så då när man sätter sig till bords, ja då serverar dom Hawaii-pizzan ut på bordet, och folk äter som fan och rensar fatet, och EFTER det, så smyger dom in Salami-pizzan, varefter den blir halväten. Kunde dom inte börjat med den äckliga Salami-pizzan, så kunde ju alla dessa Salami-älskare äta sig fördärvade på den pizzan, istället för att vräka i sig av min underbara pizza....

Nä folk e konstiga skall sägas.. Annars en supertrevlig kväll, och många ämnen avhandlades. Våra 3 damer satt på bortre ändan av det stora träbordet, och det åt sina rötter löv och sallad, och drack en jäkla massa röd-vin. En av dom var nykter hela kvällen, och en av dom blev fnittrig, och en slutligen blev rejält packad, och hade säkert roligast av oss alla...



Om det är några av Er som undrar över den fullständiga röran av färger på registrerings-skyltarna här i detta landet Thailand, så kan ni se foto ovan, vilka skyltar det är och var dom tillhör. OK Thailändarna själva kanske i vissa fall har kläm på detta, men jag misstänker att den stora massan, antagligen endast vet om 2 färger, och det är den vanliga vita “bonn-skylten” på bilarna, och sedan den röda “adels-skylten” den vet dom alla om.

Thailändare när dom köper nytt, kan alltså åka omkring i flera år här med de röda skyltarna, som visar att bilen är ny. Detta ger då bra prestige, och bevisar att dom förtjänar en plats högt upp i näringskedjan. Och dessutom så länge som skyltarna sitter kvar, så är bilarna inte officiellt ute på vägarna, och betalar då heller ingen skatt... Så 2 goa anledningar för bonn-befolkningen här, att skrävlandes köra omkring med sina röda registrerings-skyltar i evigheter...

Jag satt och funderade på detta med att jobba lite grand. Först skall jag förklara. Det är nåt fel i skallen på mig själv, kanske inte på alla andra. Men jag ser mig själv i spegeln, och jag kan faktiskt inte “SE” en gubbe på 67 år!! Så i min skalle, så är jag absolut icke 67, och absolut icke pensionerad. Ja kanske jag känner mig mentalt mer som en 40;taggare.

OK kroppsligt, så har jag nog mer förståelse av min ålder, men som sagt, icke mentalt. Jag funderade härom dagen, skall man jobba när man är 67 år. Eller skall man “lämna plats” för yngre förmågor? Svaret kom blixtsnabbt till mig. För det första så finns det absolut ingen som jag tar jobbet ifrån.



Och för det andra, så finns det ingen mer än jag i stort sett i Sverige som jobbar så specialiserat med flyttsaks-transporter som jag gör. De s.k. “yngre förmågorna” på företagen, lägger i stort sett på luren när privatpersoner ringer och vill ha in priser. Ingen av dessa “förmågor” vill ta jobbet som det innebär att ro hem en sådant arbete/jobb ifrån en kund, och sedan så har dom heller inte kunskaperna.

Står det ingen skriven manual inne på google så kan dom ingenting, och därför så för att rädda nyllet/ansiktet, så tackar dom hellre nej till jobb och tappar inkomster. Jag själv är själaglad för detta, som alltså sedan jag pensionerade mig i stort sett har betalt hela mitt hem, och en stor del av möblemanget och inredningen i vårt hem. Så jag kommer nog att fortsätta så länge som jag kan hålla tankarna i styr, och hålla skrivandet på rätt köl.

Varför inte.... Jag gör ju faktiskt en himla nytta med det jag gör... Jag har noterat alla kunder jag haft sedan jag flyttade 2008, alltså 10 år. Och på Israel, så har jag haft 127 stycken, och på Thailand 166 stycken familjer, som flyttat genom min försorg. Så varför sluta? Där emot så slutar jag detta kapitel nu, och känner mig lite bättre till mods, när jag fattat att jag fortfarande för vissa, kan göra lite nytta...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXXIII, Thailand

17 januari 2019

90,5 kilo –  ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,514 (nedåt)



Vara ung är vackert,

men vara gammal är bekvämt,

Ja idag är det torsdag, och det är den sista av en lång radda av dagar, där vår svenska krona sjunker sakta men säkert ned i dyn. OK vi är redan i dyn, men vi sjunker djupare ned i dyn i alla fall. Vi har en regering som vi inte saknar, ty det märks inte ens att den saknas, så man undrar ju egentligen till vilken  nytta vi har den?

Värdet på vår valuta lär ju inte stiga så länge vi inte har en sittande vald regering, och den lär knappt heller stiga mer p.gr.a. att vi importerat flera miljoner människor, som INTE bidrager ett skit till varken stads-kassan, eller några företags-kassor, och heller icke verkar ha någon vilja att bli svenskar, och ens tillhöra vårt lag.

Men jag fortsätter att sticka huvudet i sanden, och vill helst inte ens höra talas om politiken, men tyvärr så dyker den upp precis hela tiden t.ex. på facebook, så den är svår att undvika. Jag är numera så ointresserad av Sverige tyvärr, så jag t.om. struntar i att skaffa en VPN-tunnel så jag kan se svensk TV.

För övrigt så rullar livet på framåt. Min hematoom har beslutat flytta på sig lite grand. Förut så låg den precis under stygnen på operations-såret, men nu har den flyttat på sig uppåt lite grand, och närmar sig höften åt mera. Jag skall ju på återbesök till läkaren i Khorat på måndag 21 januari, så får vi se vad han säger om läget...

Men jag tycker att kroppen borde väl vid det laget ha börjat absorbera denna blodsamling kallad Hemtoom. Eller så beror det att jag har cyklat 3 dagar på raken, gjort att det kanske försinkar läkningen, vem vet. Idag i alla fall så skiter jag i att cykla, det gör för ont helt enkelt.... Vi får se tiden an...



Idag, så är vi bjudna hem till York på middag, och det skall bli kul, det blir pizza och rödvin antar jag... Jag vet inte vilka som kommer mer, jag vet att Håkan med fru kommer, men inte vilka mer, har glömt att fråga!! Så en kamrat-träff är alltid roligt. Annars här på gatan, så är Dan, amrisen super-lycklig, och riktigt lever upp nu när Amphorn har gått i pension.....

Miss Pussy, vår granne, har ännu ett offer på “slaktarbänken”, denna gång en hyggligt ung kille faktiskt, så det skall bli skoj att försöka utröna om hon klarar av att dränera honom på några stålar. De flesta unga har ju inte så många kronor till sitt namn, ja vi får se. Ja Miss Pussy är en duktiger kvinna.

Jag hörde häromdagen att hon började jobba falang redan som 15;åring.. Hon skötte det tydligen från Chaiyaphum lokalt här då, och jobbade via dating-sajter... Hon kom ju sedan ganska snabbt som 17;åring ned till Phuket, och fick en mer direkt “approach” till jobbet så att säga, detta med föräldrarnas, eller skall vi kalla dom "hallickarnas" lov och förtjänst...

Och på den vägen är det då. Hon är ju fortfarande ganska ung, tror hon är runt 30 år nu, och vi har ju haft henne över vår horisont nu i exakt 10 år.... Hon är fortfarande en grann tös, nä dam kallas det väl när man är 30 år. Hon färgade sitt hår för 6 månader sedan, till ljust gult hår, och nu ser hon mest sliten och förfallen ut... Så förändring är inte alltid till det bättre.

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXXII, Thailand

16 januari 2019

90,1 kilo – 90,1 kilo (14 km) 53 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,560 (nedåt)



Min Gud, håll dina armar runt mina axlar,

och din hand över min mun!!

Jo just det, igår eftermiddag så gjorde jag pannkakor till familjen, plus 8 stycken pannkakor till Dan och Amphorn. Dan har ju kommit hem ifrån sin sjukhus-vistelse på 3 veckor, han har fått en pacemaker, och det har varit ett jäkla “meck” med honom som jag sagt tidigare. Men dom lyckades rädda livhanken på honom till slut, och det var himla bra gjort.

Speciellt med tanke på att denne amris Dan ju levt ett liv i en fullständig avsaknad av all form av motion i någon enda form. Killen har varit smällfet alltsedan 20 års-åldern har han sagt, men aldrig gjort ett dyft för att “komma på fötter” och bli åtminstone lite grand i form som de flesta andra människor är. Nu tack vare hans senaste sjukdomar där han dränerats på energi med att ligga till sängs, tappa aptiten och bara få dietmat.

Så har han gått ned till mäktiga 114 kilo. Han själv är otroligt glad och stolt, och proklamerade igår, att han nu var nere på samma vikt som han hade när han var 19 år gammal, alltså början av 1960;talet... Så hans fetma har funnits med honom från det han slutade skolan i stort sett...

Jag ville nu trösta honom med “swedish panncakes”, vilket jag vet att han stor-gillar. Dan han är allmänt lycklig han också nu. Dels då för att allt till slut fick ett lyckligt slut med pacemakern, men MYCKET också tack vare att Amphorn nu till slut har gått med på att pensionera sig, 58 år gammal....



Hon inser att ha Dan hemma, där allt hälsomässigt kan hända under hennes arbets-dagar, mest ger henne oro på hennes arbetsplats, så hon beslöt sig för att avsluta sitt liv, och stanna hemma, och ta hand om Dan... Ja hoppas allt blir till det bästa för dessa två då, om det nu är vad dom verkligen vill...

Idag annars, så utökade jag min cykeltur ifrån gårdagens plågande 12 kilometer, till mödosamma 15 kilometer. Inte för att jag är trött, utan för att det gör skitont. Jag bryr mig inte om det onda. Jag känner mig mest lycklig att jag troligen är helt frisk nu, och bara behöver vänta på att smärtorna om 1 eller max 2 veckor försvinner.

Lunchen, så bjöd jag hem Ingemar och Håkan på pannkakor från igår, och det blev en trevlig lunch med 2 goa gubbar, och pannkakor är ju aldrig fel. Dock så är både pannkakor och Janssons Freestelse den typ av mat som man helst ogärna äter 2 dagar i rad. Man blir änna lite trött på den maten s.a.s.

Sedan nu idag på eftermiddagen, så kom Håkan över och gav mig en rejäl portion med Jansson Frestelse. Så himla gott, stora äckliga lök-slafsor var gömd i maten, men jag blundade och skyfflade in, så det gick bra som sjutton att äta, trots lök-eländet... Nu har vi 3 killar dessutom beställt online ifrån O Leary´s en ny omgång med godis därifrån.

Jag för min del beställde följande godsaker; Rågbröd, Edamer-ost, Wienerkorv, köttbullar, Hårt bröd, räkost, Johnnys senap, ärtsoppa, mjölkchoklad, och skorpor... Totalt kostar detta mig 2,445 baht plus andelen i fraktkostnaden cirka 170 baht... Skall bli himmelskt gott att få hem lite falang-prylar att stoppa i “kistan”..



En avslutande stilla fundering. Har thailändare alla "knivarna på rätt ställe i utdragslådan" i köket?? Jag såg denna bild på en toalett a la falang-style, och visst är det ju alltid kul att vara social och ha kontakt med folk... Men alltid??

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXXI, Thailand

15 januari 2019

89,5 kilo – 89,1 kilo (15 km) 1 timme 2 minuter 

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,567 (nedåt)



När du är missnöjd, och önskar bli ung igen,

tänk på algebra!!

Ja så bar det av då bort till Khorat, eller som dom säger oftast här, Nakhon Ratchasima. Det var ju återbesök till sjukhuset Saint Mary´s... Anledningen för återbesöket var ju att ta bort stygnen som stramade som bara fan, och har gjort det en hel vecka nu... och anledningen till det var ju blod-ansamlingen där i såret under huden, som pressade på rejält underifrån, och uppåt emot stygnen då..

Tyvärr är det ju som så ofta, i alla fall för mig, att trots att jag litar på läkare oftast, så måste man ju också försöka lite i smyg, försöka att se vad dom håller på med, vilka mediciner dom pumpar i en själv. Detta gjorde jag ALDRIG hemma i Sverige, där jag litar 100% till läkarna.

Men här, där ansvar för läkarens och myndigheternas sida är noll och ingenting, och allting som drabbar individen är deras egna fel, och alla konsekvenser får dom stå för själva. Ja i ett sådant liv här, så måste man vara på alerten, och hålla koll på verkligheten, och på vad som rör sig runt omkring en själv.

Kanske att en del av detta, är just den anledningen, att man bland annat lärde sig alla VISA-frågor om Thailand, just för att slippa vara i händerna på dessa korrupta myndigheter. Alltnog, jag kollade ju läkaren, och när jag märkte att jag blödde ganska hyggligt efter operationen, så hade ju läkaren redan sagt till mig att starta med min blod-förtunnande medicin.

Jag käkade dessa i 2 dagar, men sedan helt sonika på söndagen, 3 dagar efter operationen, så slutade jag med dom. Inte fan tänkte jag vara hemma, och det skulle blöda som skam, när det redan var så illa. Jag slutade i alla fall med medicinen från fr.o.m. förra söndagen. Och vid besöket igår (8 dagar senare) så frågade jag läkaren om jag skulle börja igen nu då, om jag var okey helt enkelt.

Ja sade han, inga problem kör du igång med de blodförtunnande, han ville inte ifrågasätta mig verkade det som. Så det är vad jag menar med att försöka ha kollen här nere. Ingen kommer att ta ansvar om dom övermedicinerar dig med antibiotika, eller att de ger dig 4 stycken olika Paracetamol på samma gång mot löjliga små-smärtor, som ingen smärtmedicin kräver överhuvudtaget.



Ifall de ger dig epilepsi-medicin som de gjort mot Yongan, där jag helt slängt den åt helvete, ihop med all Paracetamol... Yongan har med detta nu också lärt sig, att alltid komma till mig med sina mediciner, så googlar jag och sedan vidtas åtgärder. Är jag det minsta osäker, vill ju inte leka outbildad dödsängel, vill ju inte slänga medicin då jag inte är en doktor, i onödan...

Nu i alla fall, doktorn kom in på undersöknings-rummet på sjukhuset, ja vi fick förstås vänta hela 1,5 minut när vi kom, men det fick man överleva. Han tyckte såret såg helt OK ut, det som han en vecka tidigare kallade en blodsamling, men absolut inte en Hematoom, hade nu i mina ögon i alla fall, förvandlats sedan flera dagar tillbaka, till en kraftig knytnävs-stor Hematoom.

Det trycker och pressar, grymt underifrån som sagt var på såret. Men läkaren sade att han vill inte suga ut blodet eller göra någonting. Han sade, kroppen tar hand om den Hematoomen inom 1 vecka, absolut maximalt 2 veckor. Och det kändes ju himla gott. Det slutade att strama lite grand, direkt sköterskan klippte bort sy-tråden i såret. Görgott!!

Vi var klara inom 30 minuter totalt, och detta var alltså 30 minuter från det vi kom, till då vi steg ut utanför sjukhusets portar. Jag måste säga att det är en fantastiskt befriande känsla i jämförelse med de svenska sjukhusen, och våra hemska väntetider där... besöket kostade hela 720 baht denna gång (SEK; 205:-), och detta är alltså ett "dyrt" privat-sjukhus...

När vi kom hem, så kollade jag på en film för att riktigt mysa till det, jag steg sedan på cykeln, och cyklade i “pensionärs-tempo” i 12 kilometer. Ena testikeln värkte av blodet i pungen, och där jag satt på den hårda sadeln. Men jag var så himla lycklig att vara på bättringsvägen, så jag cyklade glatt runt detta varv med hojjen, även om det som sagt var värkte en hel del.... "Man får lida pin, för att bli fin"....."det som inte dödar, det härdar".

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXX (3.470), Thailand

14 januari 2019

89,5 kilo – 89,2 kilo (12) 46 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,575 (uppåt)



Rikedom gör dig smart,

därför att rikedom gör dig rik..

Ja livet här på landet är inget direkt att klaga på. Jag läste idag om en kille som beklagade sig djupt över hur varmt det är när man bor här, han menade alltså att det blir jobbigt i längden. Killen är hyggligt ung, typ i 40;års åldern, så jag vet ju inte sanningen om hur han kan bo här nere i Thailand, istället för att jobba på hemma i Sverige.

Men kanske han ärvt stålar, kanske han jobbar via datorn, eller har ett arbete här, eller så myglar han via sjukkassan. Jag tror att i det läget när man är hyggligt ung, har runt 20 år eller mer att arbeta innan pensionen, så är man inte riktigt “färdig” med livet. Jag tror att det mentala inne i oss människor, talar om att det är dags att lägga ned detta med paraply-drinkar, och åka hem och jobba.

Killen ifråga, han berättade att hans thailändska fru ville hellre hem till Sverige för hon var så “trött” på Thailand, och att det bara blir varmare och varmare i Thailand. Och kriminaliteten bara ökar, och priserna bara ökar. Detta illojala sagt av en thaidam då. Ja jag tror inte ett skit på sådant snack. Det låter mer som ord som lagts i hennes mun av en falang-kille..

Denne kille är nog som de flesta andra av oss människor, vi är så jäkla fega och vågar inte stå för våra beslut, och vill hellre skylla ifrån sig på andra faktorer än sig själva. Killen skyllde han också på samma saker som sin fru, så nu tack vare värmen, så skulle han minsann åka hem. Och istället bara säga att han längtade hem, saknade Sverige, så började han yra om olika saker som var så himla dåligt med Thailand.



För min del så tror jag med bestämdhet, att unga människor skall inte bo heltid utanför Sverige, om man nu inte har ett riktigt arbete och ett riktigt liv, vilket för all del många har som just jobbar och har familj i Thailand t.ex. Men detta att som ung åka hit ner och bara driva omkring, inte jobba och inte göra ett skit.

Ja det är ju rent förkastligt. Ens liv rinner bara förbi en själv, ens s.k. karriär hamnar på soptippen, och man förlorar tid som man aldrig kan få tillbaka igen. Så detta fenomen med att man träffar på alltför många unga människor ifrån väst som slår dank härnere, och som "förverkligar sig själva är rent bullshit,  är tror jag mer en spegelbild av det förfall som försigår i våra västliga länder...

Nä ni som läser detta, alltså ni unga, stanna hemma, åk hellre på semester, och pippa, sup, och ha kul under några veckor, och bygg upp Era liv, ni passar helt enkelt inte in här, och ni spelar nog inte riktigt i den divisionen än så länge. Ni får träna på och utvecklas hemmavid, innan ni kommer in i vårt “omklädningsrum” här nere i Thailand...

Imorgon när detta skrives, alltså idag när detta läses (måndag), så skall jag åka till Khorat för återbesök, och ta stygnen ifrån såret. Och det skall bli jäkligt härligt, det svider hela tiden som sju svåra år i såret, men detta brukar ju släppa helt när stygnen är borttagna och det hela liksom “lossnar”... Jag får rapportera om den grejen på tisdagen. Enda lilla orosmolnet är väl att jag känner en stor förhårdnad under huden vid såret, och DET är en hematoom som heter duga...ha det gött!!

Handskak

Chaiyaphum MMMCDLXIX, Thailand

13 januari 2019

89,5 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,569 (nedåt)




Lycka och charm kan icke köpas i en affär...

Hejsan där, snart dags,,, råttan är snart färdiggrillad, och glädjen står högt i tak skall ni veta. Hur den smakar. Ja inte fasen vet jag, skulle nog aldrig klara av att få i mig sådan mat. Dock så kan jag snabbt sammanfatta det lilla jag vet om “rått-intaget” här. Thai käkar alltså icke råttor som lever bland avfall och skit, de äter naturligtvis ENBART risfälts-råttorna, vilka då så klart har tagit smak av sin föda som dom enbart äter där ute på risfälten, och ICKE bland sopor och avfall....



Ja råttorna ute på risfälten, lever där, förökar sig där, och äter ENBART ris som basföda, plus naturligtvis även annat kött som lever därute på risfälten, dom är ju faktiskt köttätare också. Men oppurtunister som det ju vackert heter. Vilket innebär att man slafsar det som råkar passera eller stöter på, eller hur???

Köttet av en risfälts-råtta enligt initierade källor, smakar inte kyckling, men väl en mildare “variant” av kyckling-köttet sägs det... För övrigt ett välsmakande kött, som är otroligt uppskattat här i isaan, alltså mina hemtrakter här... Storlek på en risråtta brukar vara så här; i en vanlig spann, så får det maximalt plats 3 stycken råttor, icke mer..... Tack för maten...



Har ni sett modiga familjen. Ja man skall ju hoppa upp på hästen när man fallit av, men frågan är.... Finns det en gräns? Finns det en gräns där man kanske skall fråga sig själv, om man är lämpad för detta att köra motorbike, och finns det en gräns när det är dags att sluta lita på att “pappa” skall köra moppen... hahahaha!!



Nä nu skall jag hjälpa Yongan med disken, taskigt å lämna henne ensam med lunch-disken, det kommer ju senare idag middagsdisk också, men där tror jag hon får ta den ensammen. Ha en god dag...



Vart har livet tagit vägen? Såg ni fotot här ovan på Pippi, Annika och Tommy, ja kan ni tänka Er att premiären gick av stapeln på TV året 1969, jag var då 18 år ung och nästan okysst... Det har nu passerat hela 50 år exakt, och vi alla, inklusive skådespelarna också, ser helt annorlunda ut, efter att ett helt jäkla liv har passerat revy....

Det enda som jag känner kan trösta oss i att bli gammal då, är ju att vi ALLA oavsett ålder, vi alla har legat på topp i närings-kedjan, och fått ta del av känslan att INTE vara slängd på soptippen, som ju vi ALLA blir runt 50;års-strecket senast... Så 60-70;talet var det vår tid, och efter det blev det en brantare nedförsbacke som sagt var...

I fredags annars så fick jag finbesök av ett jättetrevligt par, han hette Johnny J i alla fall. Vi har haft “kontakt” i många herrans år nu ute på internet, så det var första gången som vi träffades i verkliga livet. Vi fick i alla fall tjöta i drygt 2 timmar ihop, och jag hann få chansen att bjuda på hemlagad pizza, så det var käckt. Hoppas att vi kan ses igen när dom kommer ned ifrån Sverige senare under 2019.

Handskak

Chaiyaphum MMMCDLXVIII, Thailand

12 januari 2019

89,5 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,573 (nedåt)



Hopp och väntan gör dårar av vettigt folk!!

Läste en kul grej om hur ett övergivet, byggt shoppingmall mitt inne i Bangkok alltså, översvämmades, vattnet stannade där inne, och det utvecklades till att bli rena rama fiskdammen där inne... Ja kan ni tänka Er, bygga inne i centrala Bangkok, ett shoppingmall för flera miljarder thai-baht, och sedan blir det övergivet.





Nu fick i alla fall fiskarna ett hem att simma omkring i. Men vän av ordning undrar ju, hur i helsicke kan fiskarna leva och äta.. Ja vad äter firrarna där inne egentligen? Och titta det är ju inga enstaka fiskar precis, en riktigt hoper av fisk mätt  i hundratals kilo...



Kul detta med Thailand, och den hysterika det finns runt detta med alla sexuella avarter som finns här helt öppet. Här verkar man skita fullständigt i allting, och ack och ve den baby som av misstag greppar en docka, och råkar ha den i näven när föräldrarna set detta. Han kommer troligtvis genast att kläs i rosa kläder, klänning, och trosor.

Naturligtvis så är det jättebra att man inte mobbar och är taskig emot dessa människor som verkligen föds i “fel” kropp, men helvete kan det finns så enormt många “fel” kroppar i Thailand egentligen? Man går på stan, och går det 1 minut utan att man ser en ladyboy, ja då är det helkonstigt, eller så är man blind.

Dom finns överallt, dom t.om, går på flick-skolorna. Här i Chaiyaphum på Namkaengs flickskola för endast flickor, så går ladyboysarna skall ni veta. Om alla miljoner bögar också går där vet jag inte, men dessa verkar dock stortrivas bland pojkarna på de vanliga skolorna av naturliga skäl.



Man har ladyboys-tävlingar i mängd, och dessa konstiga människor lär sig att föra sig som det ju heter. Men en sak är säker, både ladyboys som bögar, ingenting verkar kunna få dom att INTE ha den där helt överdrivna "svängiga" stilen, när du glider gatan fram på stan, ja ni vet säkert. Det sägs ju att det är svårt att se OM det är en tjej med snopp, eller vad.

Men vissa omisskännliga kännetecken finns det i min värld i alla fall, oavsett hur vackra dom skulle vara: a) känslan man får, ja den aura av “fel”. Den går ibland inte att ta miste på, Inget direkt att peka på, bara den där känslan att “något är fel här” och b) gången när dom glider fram, avslöjar ju dom oftast ganska enkelt...

Och c) adamsäpplet är ju en tuff grej att dölja. d) storlek på händer och fötter går ju knappt att operera bort. Ofta man ser en perfekt kvinna med alldeles för stora händer, ja då är det dags att kolla “paketet” innan man hoppar i "halmen" med dom... e) rösten brukar vara omisskännlig om nu inte intaget av östrogen varit kraftigt under en lång tid...

Jag påstår inte, om att det INTE finns en perfekt ladyboy, där man aldrig i helsicke kan se i "förväg"vad det är frågan om, men det är bara ett vidunderligt stort undantag, ungefär som att vinna högsta vinsten på Penning-lotteriet.. Med lite rutin så känner man i ryggmärken att nåt är fel, och då börjar man leta efter de omisskännliga kännetecken som brukar finnas.



Avslutningsvis, frågeställningen framkommer ju ibland om huruvida folk föredrar en ladyboy framför en kvinna, men naturligtvis, så är ju detta mest på skämt. Dock så kan ju skämtet sätta sig i halsen, bildligt talat, eller hur?

Handskak

Chaiyaphum MMMCDLXVII, Thailand

11 januari 2019

89,5 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,585 (nedåt)



Bättre ett slag från en vis man,

än en kyss från en dåre!!

Jag vaknade runt 02.00 av att det hördes röster ute på gatan, och där stod, när jag tittade ut 2 stycken pick ups och typ 3-4 killar med ficklampor, och lös omkring huset rakt över gatan. Jaha vad är detta nu då, på vår lugna gata?? Jag visste ju att de hade party som vanligt där i huset, de har alltid party vid ALLA stora helger året runt flera dagar på raken...



Nu vart det nyår när detta skedde, och då börjar man några dagar innan nyår, och festar bort fram till några dagar bortom nyårsafton, allt i sann thailändsk fylle-anda.. Man dricker och dricker, och gör det alltså 4-5 dagar på raken... Men jag kunde inte röna ut vad i helsicke skedde. Yongyut vaknade samtidigt, och fattade heller inte läget. Vi förstod till slut att detta var antagligen poliser vi såg.

Vi såg hur ett par av poliserna gick utefter staketet över till grann-huset, och lös med ficklamporna precis som om dom letade efter någon. Ja detta verkade ju “lovande” må man säga!! Till slut så gick vi och lade oss igen, det var ju inget pangpang utanför direkt. Kanske förhoppningsvis att vi skulle få reda på vad som hänt imorgon.

Morgondagen kom och gick, och ytterligare en dag kom och gick, och DÅ kom damen över till oss med en stor påse med apelsiner och ananas och bananer, log och var supertrevlig. Jag hälsade och tackade förstås, och Yongan pratade länge med henne. Efteråt så frågade jag Yongyut vad damen sagt.

Nä ingenting, men så säger Yongan, ja hon sade ingenting, men varför kommer hon över med frukt till oss??? Något är konstigt, sade jag!!.... Svaret fick vi skvallervägen på gatan via systern till det paret som ägde huset, alltså den gamla damen som är kompis med Yongyut, och som brukar komma över med Isaan-mat till oss. Hon heter ju Baoo.

Damen berättade att mannen i huset hade tagit stryptag på sin fru, hämtat sin machete, och rusat runt i huset och hotat frun, och till sist så hade han tagit fram reservdunken med bensin, och börjar hälla ut runt huset, och sedan hotat med att tutta på... DÅ ringer Baóo till polisen, vilka det vi då såg den natten jag berättade om..



Sedan berättade Baoo att mannen i huset hade gått över till grannhuset också, kanske för att komma ifrån allting. Men i och med att han gjorde detta och blandade in ett annat hem i det hela, så blev han omhändertagen och tagen till fängelset. Annars hade polisen nog skitit i det hela när det lugnat ned sig...

Det visade sig sedan att mannen får sitta av typ 1 månad i fängelset i Ban Khwaoo, icke Chaiyaphum city.... Detta antagligen för att dom ringt Ban Khwaoo-polisen av någon okänd anledning. Men jag tror det berodde på att, det var mer neutralt att INTE blanda in den vanliga Chaiyaphum-polisen, och bli utskämda här i Chaiyaphum....

När Yongan fik höra allt detta så sade hon till mig. Jag har aldrig hört den mannen förut ens höja rösten mot någon enda människa inklusive sin fru.. MEN jag har hört MÄNGDER av gånger hur frun i huset hela tiden varit missnöjd, och med hög, gäll, skrikig röst, kritiserat mannen, och varit jävligt otrevlig emot honom.

“Jag tror att det sprack för mannen till slut”, sade Yongan... Jag förstår honom.... Man orkar inte lyssna på en gapig kvinna i det långa loppet, Nä det har du helt rätt i Yongan, jag vet hur det känns. Jag fick snabbt resa mig, och sticka undan den snyting som annars skulle komma, hahahaha.....

Så avslutningsvis, så får familjen från den dagen och 1 månad framåt, åka 1,5 mil upp till Ban Khwaoo, för att hälsa på den äkta mannen, som sitter där på knäckebröd och vatten, i en månad framåt. Gutår på Er alla.... Var snälla emot Era fruar, annars hamnar ni i finkan för långa tider framåt ni också.....

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXVI, Thailand

10 januari 2019

89,5 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,606 (uppåt)



Hur vet du hur smart tuppen är?

Jo man mäter i kuckel-iku.....

Forts. Från förra kapitlet.... Vi körde iväg 06.30 och Yongan körde igen, allt gick bra och vi kom fram runt 2 timmar senare till Saint Mary-sjukhuset, Stövlade in och langade fram min identifikation, och kom sedan in till läkaren 10 minuter senare. Ja så enkelt är det i Thailand i stort sett. Bara gå till det privata sjukhuset, och man har express-hjälp.....

Det stod t.om leende vackra sköterskor utanför varje avdelning, och tog emot folk, och visade dom fram till skrivbordet där inskrivningen var. Snacka om att fatta service på dessa ställen. I Sverige känns det nästan som om folk säger till mig när jag kommer; “Va fan vill du då”?

Jag fick lägga upp mig på britsen, och läkaren kollade på såret och klumpen av blod, och sade att det var inget ovanligt när jag käkar blodförtunnande. Jag tänkte, men sade inget; “som du sade till mig att börja med direkt efter operationen ja”... Sedan säger han, Detta blir bra, ser inga problem, men tycker du skall sluta med dina blodförtunnande i 5 dagar, så det lugnar ned sig lite.

Ja jag slutade med dom för 2 dagar sedan svarade jag. Han tittade till, men ville tydligen inte utmana mig.. Jag frågade om han inte kunde suga ut blodet, så det inte pressade på så mycket under huden på stygnen? Men det sade han absolut N E J till, inte bra, det tar mellan 5-10 dagar, sedan börjar kroppen absorbera blodet, inga problem, var inte orolig.

Och med detta så vart det klart, vi åkte hem igen, med samma hemska smärtor, men en väsentlig skillnad denna gång, alltså förutan den gnagande hemska oron att nåt hemskt var på gång att hända, typ som jag nämnde tidigare; såret spricker – operera om hela skiten en gång till..



Nu kan jag uthärda mina pinor likt de kristna som korsfästes för 2.000 år sedan nere i Rom.... Idag när detta skrives så är det tisdag, och jag kan nog utan att verka för övermaga, säga att jag mår lite bättre än igår, så det går framåt med, kanske inte stormsteg, men med ett steg i taget....

Och jag var idag inne på Ram Hospitalet och bytte bandage, och när de tog bort det, så fanns det inte en bloddroppe på bandaget. Så mitt sår var täppt, och det hade slutat bloda. Det var ju kanongott, så nu gäller det bara för min kropp att ta hand om blodet inne under huden då... Och sedan hoppas man att allt skall kunna läka fint, och det vara över om en 10 dagar kanske med flyt...

Onsdagen, så för första gången så försökte jag mig på att stå upp lite längre än vanligt, och se om jag kunde uthärda det, jag bestämde mig igår för att göra pizza här hemma. Jag tycker nog att det avlöpte OK, även om jag fick avbryta 1 gång och sätta mig ned, när det sved för jäkla mycket.

Men pizzan blev gjord i alla fall, och jag gjorde en bakugns-plåt stor pizza som vanligt. Men jag delade den på mitten på det sätt att halva med en seafood-pizza till Yongan och ungarna, medans halva blev min fantastiska Hawaii-pizza. Jag delade min halva med Håkan,,, Alltid kul att dela med sig till den generöse killen..

Handskak

Chaiyaphum MMMCDLXV, Thailand

9 januari 2019

89,0 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,593 (nedåt)



Alla har rätt att tycka detsamma som mig!!

Forts. Från förra kapitelet... Jag gick till sängs ungefär som vanligt, vilket alltså startar med TV tittande 15 minuter, och sedan sova... Jag låg där i sängen och jagade upp mig på lördags-kvällen, och kunde bara inte sova. Jag knatade upp efter en halvtimme, och tittade på TV 2 timmar till,

Drösade sedan i säng, och somnade faktiskt trots att hjärtat gjorde frivolter, så nervös var jag att allting skulle gå åt helvete. Jag började inbilla mig att såret skulle spricka, sängen bli full av blod, och operationen skulle dom tvingas göra om, om jag nu överhuvudtaget skulle överleva natten vill säga... Och dom skulle inte ge sig förrän dom dränerat hela min ekonomi...

Jag vaknade söndag morgon klockan 03.00 i stort sett och gick upp, jag kunde bara inte sova. Ned till datorn, kaffe macka, och ett äpple, och min medicin. Det fortsatte att värka bara jag rörde mig det minsta. Javisst kan man uthärda smärta, men när smärtan kommer i samband med oro för framtiden, så kan det nästan bli outhärdligt...

På morgonen, så blev det alla mediciner som vanligt, men nu övergav jag läkarens idiotiska tyckande att jag skulle slafsa blodförtunnande, med ett öppet sår inne i kroppen. Struntade i min Lixiana plus Aspirin. Måste ju försöka själv då att få det stoppa blöda...

I alla fall samma som lördag, sitter vid datorn och försöker få tiden att gå, utan att tänka på den via filmer och jobba om möjligt. Men jäklar va segt det var. På eftermiddagen iväg till Ram Hospitel och lägga om såret. Faaaaannnnnn va ont det gjorde att ta bort tydligen världens bästa tejp ifrån såret....



Sköterskan (hade otur denna gång) såg ut som en tomboy, tjock kortklippt hår, och manlig.. Kanske inte min önskedröm precis. Hon drog av bandaget med all tejpen, med 1 millimeter var 10;e sekund. Jag riktigt kunde märka hur hon tänkte; “Nu jävlar skall denne killen som konkurrerar om mina flickor, få känna på smärta”...

Och smärta blev det, det verkade som om dom satt fast tejpen rakt över såret, ty jäkkllaarr vad ont det gjorde. Ja hela rummet tyckte jag var löjlig, men det skiter jag i, damer fattar bara inte vad smärta är.. glöm det där med förlossning... kan dom vara ihop med mig, så har dom ju fött barn många gånger innan, så sluta gnäll nu damer...

Hem igen allt OK, såret OK, läkaren tyckte allt såg OK ut,  men vad fan vet han, han var ju bara allmän-praktiserande läkare.. Kvällen nu på söndag blev ännu värre, nu värker det i pungen, och jag såg framför mig, mig själv liggandes på golvet i Thailand, tjoandes av pung-smärta när blodet tränger på, och testiklarna kommer i kläm, ja en pung-spark vet ju alla killar hur illa det “smakar”...

Klockan 21.30 upp till TV; och satt där och tittade 1 timme på TV, började bli trött och somnande sjuttanimej, vaknade klockan 03.30, gick upp, omöjligt att sova, Yongan vaknade och jag sade till henne.; “Jag klarar inte av oron längre, läkaren i Khorat måste kolla blödningen, och avgöra om dom skall suga ut eländet”, jag har för jäkla ont”....

Vi drog iväg till Khorat återigen då måndag morgon, och jag packade allting med mediciner, utifall dom skulle behålla denna krympling, och behandla mig, och skinna mig på komplett ALLA MINA RESTERANDE BESPARINGAR.... Forts. Nästa kapitel.....

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXIV, Thailand

8 januari 2019

88,5 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,590 (uppåt)



Vi alla är födda till att dö!!!

Lördag morgon och utskrivning var det planerat. Det ömmar, och det rammar, och det skär, och det brinner riktigt i såret och under huden, och det är ett helvete bara jag rör mig överhuvudtaget, och pissa och skita sittandes på toaletten? Ja sitta ner var fruktansvärt, och krysta för att skita gick bara inte p.gr.a. såret.

Så jag käkade inte , drack dåligt under torsdagen och fredagen. Men som jag sade efter spyattacken så kändes det bättre, så jag klarade i alla fall lördag morgon 2 rostade mackor och ett ägg, allt kallt förstås, plus ett glas juice. Läkaren kom vid 08.00;tiden, och förklarade att allt var bra.

Inga speciella blödningar alls, så han sade till mig att starta upp med mina blodförtunnande mediciner igen. Jag fick utskrivningen som jag så gärna ville ha, vi fick sedan sitta på sängkanten lördag morgon, och vänta på det jäkla försäkrings-bolaget skulle säga ja till att betala räkningen.

Jag hade ju redan betalt 20.000 baht i förskott, och realistiskt så vet man ju med lite livserfarenhet, att dessa 20.000 bahten var torsken. Vet inte om detta är en grej mellan sjukhuset och försäkrings-bolaget, men de har börjat med förskott i alla fall.... 2,5 timmar senare kom dom med räkningen.

Den var på hiskerliga 86.000 baht minus de 20.000 baht, = 66.000 baht vilket försäkrings-bolaget sagt ja till. Jaha det var så dom räknat ut denna process! Så nu återstod bara att betala rummet då, med maten, och sköterskor, och mediciner, och all den skiten. Förra gången hamnade det beloppet på 11.000:-...

Efter ytterligare en rund timme, så kom dom med ytterligare en räkning på 29.000 baht för detta. Så det gick alltså från för 3 år sedan 62.000 baht totalt, till 86.000 baht totalt nu 3 år senare, och det gick ifrån 11.000 till 29.000 baht för mig?. Helvete skulle min insats på detta bli hela 20.000 PLUS 29.000 då eller?


Man kan inte riktigt se på Yongyuts foto här själva höjden på blodansamlingen.
Hon fotar ju inte så bra kanske...

Jag var riktigt deppig nu och kände mig riktigt lurad skall sägas.. I alla fall tur i oturen att man har en hyggligt ordnad ekonomi. Yongan stack iväg och betalade. Kom strax tillbaka, och berättade att de dragit 20.000 baht ifrån de 29.000 bahten, så hon betalade således endast 9.000 baht. Så de 86.000 fick endast 9.000 baht på topp.

Jag blev kanon-lycklig skall sägas, och min totala insats blev icke 49.000 baht utan 29.000 baht, och det kunde jag leva med faktiskt... Vi stack sedan snabbt, ty jag längtade hem. Men kan säga rakt av, jag fattade inte den ekvation som presenterades mig och det "paperwork" som visades upp i förhand.

Lite rädd att någon de facto gjort fel och att de sedan kanske ville ha mer, gjorde ju också att man ville iväg och låsa skrivbordslådan på sjukhuset.. Jag fick sedan sitta därbak och hitta en fantastiskt bekväm ställning där och hade noll smärtor medans jag sätt därbak alldeles still. Yongan körde som en Gud hem med bilen.

Och jag som alltid varit ohyggligt nervös när hon skall köra bil med mig däri, var nu lugn som en filbunke, inga missöden, och hon höll sina 80 km/timme i snitt. Ja jag vill inte att hon skall köra snabbare, hon hanterar inte hastigheterna bra alls, så bättre hon kör, så hon hinner reagera och åtgärda situationerna som uppkommer.

Vi kom hem, och jag satte mig vid datorn, och det skall sägas, att så fort som jag ens rör på mig så smärtar det som fan. Ett riktigt helvete. Men nu började det kännas mysko i såret, efter runt 2-3 timmar, så kollade jag nedåt, och såg att det börjat “puta ut”. Jäklar blodet har börjat rinna till, och bilda en “Hema-toom”, alltså en sådan där blodklump under huden ni vet...

Ja varför inte, ja varför inte mer problem, kom all skit på en gång!! Jäkla blodförtunnande, varför tog jag den skiten fredag, och nu lördag morgon?? Skulle aldrig lyssnat på läkaren. Det blev allt jobbigare, och nu gjorde det än värre ont, och för att inte tjöta om detta för mycket, så satt jag där vid datorn under dagen och hela kvällen, och sedan på kvällen, så var jag så nervös så jag skulle spricka.  Forts. Nästa kapitel...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXIII, Thailand

7 januari 2019

90,8 kilo – ,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,571 (uppåt)



Problem är som stark medicin,

för mycket på en gång kan bli skadligt!!

Forts. Från förra kapitlet..... Runt ½;timma efter den måltiden, så kände jag mig helt uppblåst i magen och jag antog naturligtvis att det var för operationen dom gjort, och det var det naturligtvis. Man skall ju upp ur sängen och stövla runt kvickt efter ingreppet, men i mitt fall, så var det omöjligt.

Jag var tvungen att ligga i sängen flera timmar innan jag kunde klara av att resa mig upp... Så magen kom nog i olag, så med en Big Mac liggandes skvalpandes där inne, så kände jag till slut att det var dags att “kasta upp”, eller om ni vill spy.. Och det var en upplevelse, alltså 3 timmar efter operationen så spydde jag, secken möda det blev för såret, och smärtor för mig.

Men efter det föreställningen så blev magen faktiskt bra, men min aptit var som bortblåst, och trots att jag knappt ätit någonting på flera dygn, så var aptiten helt borta. Som vanligt på sjukhus, så blev det en heltrist tillvaro med enbart sängliggande, och noll att göra, ingen dator, och enbart thai-program på TV;n,

Deras fjärrkontroll till TV;n, hade inte ens en knapp så man kunde ändra language... Till slut efter ett fåfängt letande, så hittade jag ett amerikanskt värdelöst program, som visade 1 miljon videos av djur som snubblade, eller hamnade i alla möjliga olika fall av olyckor och nöd. Skittrist.

Jag släckte ljuset i alla fall för min del redan klockan 20.00, och fick ligga och vrida mig hela natten, med en grym nackvärk som gick över i huvudvärk p.gr.a. min dåliga nacke jag har,,, Jag vaknade sedan på morgonen, och fick frukost, 2 kalla mackor som lade marmelad på, 1 glas juice, och ett stekt ägg.

Jag skall inte klaga för mycket, men varför i helvete är thai så nonchalanta så dom inte ens försöker att lära sig hur andra människor äter. Jag menar bara för att thailändare kör mestadels kall mat, och inga problem har med den biten, så skall ju inte ägget vara kallt, och de rostade mackorna kalla de också!!

Jag lyckades sedan schasa ut Yongan på “stan”, så hon slapp och bara sitt där, vilket för henne måste vara skittrist. Så hon gick lyckligen iväg, och var borta ett bra tag, och det var lika bra för mig, så man slapp dåligt samvete. När hon kom tillbaka, så visade det sig att York och hans fru Cat var på samma sjukhus 12 mil bortifrån Chaiyaphum som vi var, alltså i Khorat...



York hade problem med ett öga... De kom aldrig upp till mig och rummet, ty York fick order av läkaren där att åka genast ned till ett specialist-sjukhus i Bangkok, tror det heter nåt som låter som Bumrungrad. Och där skulle han göra en operation av det redan tidigare opererade ögat, ty de hade inte dom resurserna här....

Så de stack ganska snart. På tal om vänner, så ligger Dan fortfarande inne på sjukhus, efter att ha fått en pacemaker här i Khorat, men på sjukhuset; Maharat. Han har fått välderliga problem, han är ju 76 år gammal, helt och komplett ogymnastiserad.

Så han fick först en infektion, och sedan när han skulle ställa sig upp sade hans fru, så drösade han i backen, eftersom han ingen kraft hade i benen alls. Men det verkar som om det finns chans, att han kan få komma hem inom 1 vecka nu... Måste vara gött för honom och hans fru Amphorn.... Jäkla skit att ligga på sjukan...

Så vid ett och samma tillfälle så var alltså både jag, och York, och Dan, på sjukhus i Khorat, 12 mil hemifrån konstigt va.....? I alla fall för mig då, läkaren kom på morgonrundan, och sade att allting verkade bra med såret och mina krämpor var OK. Så det blev en jäkla lång dag som man fick ligga där på fredagen då..

Natten blev om möjligt ännu värre, och jag tror att man kommer att få mentala problem över detta med att ligga där, trist som fan, ont i såret som skam, och ont i nacken som sattan.. Så man får väl göra det man kan för att slippa i fortsättningen. Men hur lätt är det på en skala?? Man är ju "gammal, sliten, impotent, och väderbiten"..... Kommer ni ihåg vem som sjöng den snutten för 50 år sedan??  Forts. Nästa kapitel...

Handskak
Ps. Det finns en anledning till att jag publicerar detta kapitel redan nu en dag innan, men den grejen får vi ta när jag skriver nästa kapitel.....

Chaiyaphum MMMCDLXII, Thailand

6 januari 2019

89,8 kilo – ,,,,,,,

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,570 (uppåt)



Karma is a bitch, heter det ju på engelska.

Och karma är underbart,

jag kan behandla folk precis hur illa jag vill,

allt i vetskap att dom ju får exakt den behandling dom förtjänat!!

Torsdag den 3 januari, så åkte vi då iväg till Sant Mary´s sjukhus i  Khorat. Jag hade redan på måndagen 4 dagar innan, slutat med min blodförtunnande medicin, då dom har en förmåga att kunna operera på studs i detta landet, vilket är kanon-bra... Vi kom in efter 3 “långa” minuter till läkaren..

Han konstaterade snabbt, att jag naturligtvis hade ljumskbråck, och han frågade om jag ville blir opererad med en gång. Ja visst, svarade jag, och innan jag hann blinka så stod jag där med neddragna skjorts framför Yongyut, Läkaren, och sköterskan, och exponerade hela mitt vidunderliga organ.

Läkaren sträckte sig efter en tuschpenna, och kryssade i var dom skulle skära mig... Sedan hamnade jag på en brits,. De kollade hjärta och en massa prylar på mig, så noga var dom allt, inget slarv  kändes det som. Det var lite fram och åter medan jag låg på britsen, mellan olika avdelningar, typ röntga hjärtat bland annat.

Och sedan in till operations-rummet. Där stod en gäng färdiga sköterskor av olika kön, narkoskillen villa skaka hand med mig, och berättade att han hade sövt mig för 3 år sedan, när jag opererade det första ljumskbråcket. Kul tyckte jag. Ja att vi ses idag då, ty annars hade ju jag antagligen varit död....



Inte 100 på att han gillade skämtet, så tätt in på operationen. Men när jag är nervös så pratar och skämtar jag mycket, allt för ofta...Jag fick resa mig på britsen till sittande ställning. De skulle göra en ryggmärgs-bedövning, och den grejen gillade jag noll och ingenting.

Jag sade dock ingenting, men killen fick se ärren därbak efter mina 3 rygg-operationer, så han lade som tur var ned den grejen... Han gav mig sömnmedlet på ovansidan handen. Jag kände inget, och undrade om det inte var läge att börja räkna nedåt...... Och då vaknade jag och allt var över. Tänk var gött att kunna sova bort en hel operation.

Tänk att ligga där med ryggmärgs-bedövning, och höra det skvalpa av tarmar, höra gnisslet när dom skär med skalpellen i köttet, och höra sörplandet av allt blod, som dom tar bort med sugen.. Dom hade rakat mig var det första jag såg när jag vaknade, och kollade nedåt "taskerna"...

Jag hade rakat hemma lite grand med maskin, och när jag fipplar i de hemtrakterna, så brukar det alltid uppstå blodvite, och så också denna gång, så jag hade inte rakat så himla noga. Men nu hade dom rakat rent fullständigt, t.om. pungen fick sig en rakning, och hela magen upp till bröstkorgen..

Jag rullades upp till rummet, och det blev mat nästan på studs, och jag var fullständigt avvaktande till mat, helt ointresserad. Ända tills Yongan på sen eftermiddag, kom in på rummet med en go McDonald (Big Mac).... Det var grym tur det, för att den maten jag fick var helt superäcklig i mitt tycke, då ju narkosen och fipplandet med mina tarmar under operationen, inte alls gör att man är hungrig.



De hade gett mig, se fotot ovan, fin sallad, och svamp (det svarta) och en köttbit. Thaiarnas syn på det som dom vet vi kallar för “gravy” och älskar till vår mat, är ju att man skall ta från flaskan med marinad och köra flera REJÄLA SKVÄTTAR med marinad och dumpa det över köttet och maten. Ja de har tydligen inte sås i sin matlagning. Ja de nöjer sig väl med sin "naamba" (fisksås antar jag)...
Forts. Nästa kapitel...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLXI, Thailand

5 januari 2019

89,0 kilo –.......

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,569 (nedåt med ett brak tydligen)


Kom hem idag lördag klockan 12.55 och det svider som sattan I såret. Jag skriver rapport om detta och annat I morgon, hoppas OK med Er alla.





Handskak

Chaiyaphum MMMCDLX(A) (3.460), Thailand


Jag kommer att segla iväg till Khorat torsdag morgon,
alltså den 3 januari.
Jag skall operera den andra sidan av mitt ljumskbråck.
Jag visste ju med nästan garanterad säkerhet,
att om man får ljumskbråck på ena sidan,
så får man strax också den andra sidan,
detta nästan som ett brev på posten.

Tyvärr så lär det bli 2 övernattningar,
så jag bör vara hemma igen på lördag frisk och nykter,
och kan då starta upp med att skriva nya kapitel från mitt liv här I Thailand.
Men med detta så slutar jag,
och hoppas vi hörs av igen på lördag då igen...
Ha det gott och ha en god fortsättning..

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLX (3.460), Thailand

3 januari 2019

??,? kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,???



Man kan inte leva med en annans människans sunda förnuft!!

Fortsättningen kommer här på Bangkoks taxibilar, som ju har en kakafoni av olika färger som man kan välja bland. Se fotona som jag bifogar..... Dessa olika färger betyder olika saker, speciellt om vem som äger och kör bilarna, och på detta sättet då tror jag att det ligger till, när man läst in sig lite grand på det hela....

Det finns alltså Rosa taxis och oranga taxis och lila, gröna samt gula taxis. Så det är egentligen en färgkod dessa färgade taxis. De enfärgade taxibilarna är antingen företags-taxi eller privattaxi i förhållande kanske med hyrestaxi. Dessa enfärgade taxi kan då vara i en massa olika färger som; ljusgrön, ljus himmelsblå, oranga, gula, blå, rosa, lila, violetta, samt brun.



De tvåfärgade taxibilarna kan vara av 3 slag nämligen;  Gul/grön och Röd/blå samt gul/orange. Den gul/gröna är den personliga-privata taxin. Den röd/blå är hyr-taxin och den gul/oranga taxin är företagstaxin. Men den gul/gröna anses oftast vara den bästa, eftersom den körs av ägaren själv...

Men Bangkoks transporter är ju inte enbart begränsade till taxis, vi har ju alla de olikfärgade bussarna också... Och varje färg representerar olika avgifter, olika färdvägar, och olika ägare. Och också om det finns aircondition på bussen också... De bussar UTAN A/C har en färgkombination av kräm och röd.



Dessa bussar opereras av ett företag som heter; Bangkok Mass Transit Authority (BMTA), och det är den billigaste busslinjen i Bangkok. Med tanke på hettan och naturligtvis föroreningarna i Bangkok, så kan ju det bli en riktigt prövande erfarenhet. Synnerligen under rusningstrafiken då!  Dom vit och blå bussarna är inte mycket bättre.

Också dom utan a/c, och dessutom en bit dyrare än de föregående bussarna. Dom kräm och blåfärgade bussarna har a/c, och är också en bit bekvämare än de föregående linjerna jag beskrivit. De gul-orange bussarna Euro II bussarna, är också relativt nya och har a/c... De lila eller rödfärgade bussarna är de s.k. Microbussarna, som är privatägda, och erbjuder ett alternativt färdsätt för befolkningen.

Dom har också a/c.. Och de har en fast taxa oavsett vart man skall resa i Bangkok. Denna buss stannar bara på hållplatserna, OM det finns lediga platser på bussen. Så med detta, så är varje passagerare garanterad en sittplats då i alla fall.. Bästa sättet för besökande i Bangkok, att lura ut dessa bussar är att kolla in “BMTA bus map”...



Så systemet fungerar ungefärligen som att nummer 7 röd färg tar ju INTE samma rutt som nummer 7 blå färg, eller gul eller grön. Bangkoks hysteria för färger går förbi både taxis som bussar förstås. Thaiarna har olika färger på olika veckodagar, typ söndag är röd, måndag gul, tisdag är rosa, onsdag är grön (dagen) och grå (natten), Torsdag är orange, fredag är blå, och lördag är slutligen lila!!

Dessa färger anses vara tursamma, och kallas också för födelsedags-färger. Så är man född som jag på en onsdag, så bör man ha grön som sin “tur-färg”... Även politiken i Thailand är “färgad”, om man nu får dra ett sådant talesätt. Till nyligen, så var det vanligt att t.ex. se folket bära gula skjortor på måndag, och blå skjortor på fredag, då detta var kungens och drottningens födelsedags-dagar.

Detta förändrade sig ganska nyligen, då gult plötsligt blev förenat med “folkets samling för demokrati” (de gula ni vet)!! Och motståndarna var ju de fattiga i Isaan, och ute på landet, Thaksin-anhängarna som ju de kallades, och som bar röda skjortor... Dom som inte ville göra ett offentligt ställningstagande politiskt, de klädde sig helt enkelt i rosa de dagarna (måndag och fredag)...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLIX, Thailand

2  januari 2019

90,3 kilo – 89,8 kilo (25 km) 1 timme 33 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,635 (uppåt)



Vägen till kyrkogården,

är kantad av lidande!!

Tänkte idag att prata lite taxi, och förslagsvis i den alltid så hatade staden Bangkok. Hatad av mig, anledning, jag gillar helt enkelt inte storstäder, ingen annan anledning... Finner det vara en fullständigt meninglös sysselsättning att bo, och leva i mänsklig misär uppe på 62 våningen, uppe bland fåglarna, och vara stolt över utsikten, och sitt fantastiska sociala liv...

Alla som har besökt Thailand kommer antagligen någon gång att besöka Bangkok, och då kan det vara bra att veta vad, och vilken taxi man ska undvika, och vilka man kan åka med. Det finns massor av tuk-tuks i Bangkok, och det är lätt att bli lurad av dessa chaufförer, om man inte är uppmärksam. Även vanliga taxibilar kan köra med fula knep för att lura turister på pengar, det gäller alltså att vara uppmärksam.



Man har flera gånger åkt taxi till förutbestämt pris, men vi har under årens lopp lärt oss att det bästa och billigaste färdsättet är att ta en taximeter. Det är lite olika priser på startavgift och km-kostnader beroende på dag, tid på dygnet, och vart man är i Bangkok.

I Ban Phe finns inga taximeters utan då är det songtaews som gäller eller förbokad taxi/minibuss till fasta och "dyrare" priser. Det är lite synd tycker jag, för det blir väldigt dyrt i längden, om man skulle behöva åka taxi ofta.
Tuk tuk

10 Tips för Bangkok Taxis

1. Taxibilarnas färger?
Bangkoks taxibilar är mycket färgglada, särskilt synliga är de rosa taxibilarna. Färgerna betyder inget speciellt för oss, utan det är bara olika företag, men priser och funktioner är desamma.

2. Tillgängliga taxibilar?
Tillgängliga taxibilar har en glödande röd lampa med texten "LEDIG"

3. Taxameter priser?
I en av de färgglada taxibilarna ska man inte behöva förhandla om något pris eftersom alla taxibilar i Bangkok ska använda taxameter. En chaufför som vägrar att sätta igång taxametern är varning om att något är skumt. Kliv ur och byt taxi direkt. Taxibilar som ofta står och väntar utanför hotell, är vanligtvis misstänkta chaufförer som vill förhandla om priset, och inte använda sig av taxameter.



4. Ovilliga chaufförer?
Bli inte förvånad om någon chauffören skulle vägra att köra dig dit vill åka. Även om du egentligen inte kan göra så mycket åt det, så kan du kan anmäla chauffören/taxin till transportavdelningen på Hotline 1584. Viktigt: Ta en bild av bilskylten (de skyltar som finns inne- och utanför hytten). Du kan också ladda ner appen DLT Taxi där du kan rapportera direkt. Övrigt: Kliv ur och ta en annan taxi!

5. Haffa en taxi?
Det är ok att haffa en taxi vid tex en busshållplats, om inte någon buss närmar sig, annars kan man förvänta sig att bli tutad på.

6. Taxi Scams?
Taxi scams som tex Tuk-tuks, se upp för övertrevliga och ihärdiga taxichaufförer, som erbjuder att ta dig till "speciella och bra platser" som de föreslår, hoppa över det, och tacka bestämt nej! Lita på din intuition. Om du magkänslan säger att det verkar skumt, är det troligen skumt. Stå över och ta nästa tuk-tuk, om du bestämt måste åka tuk-tuk.



7. Taxichaufförer och lokalkännedom?
Förvänta dig inte att taxichaufförer ska veta var alla caféer, restauranger och gathörn ligger inne i Bangkok. Staden är stor, så det är svårt att ha lokalkännedom om alla platser. Tips är att ha med sig en karta, eller tex ett visitkort med namn och adress till hotellet, eller platsen dit ni ska, om möjligt, gärna skrivet på Thailändska.

Akta dig när du kliver ur taxin!
8. Om du måste kliva ur taxin på den sida där det kör fordon, se dig noga för innan du öppnar taxidörren så det inte kommer tex motorbikes smygandes bakom taxin. Mitt bästa tips är att kliva ur taxin vid en vägren eller trottoar istället för att undvika olyckor.

9. Dricks?
Dricks till taxichaufförer behövs inte, men gärna avrundning uppåt på taxameterpriset, till närmaste 5 eller 10 baht är ganska vanligt. Det är en bra sak att göra, eftersom taxichauffören tjänar ganska lite, arbetar många långa timmar, under ofta stressiga förhållanden.
Men kom ihåg:Taxichaufförer har av någon anledning ALDRIG växel, därför är det viktigt du har småsedlar och mynt att betala din resa med. Om resan kostar 38 bath och du bara har 100 bath, kommer du som oftast inte få tillbaka någon växel.

10. Kvarglömda tillhörigheter!
Se till att du inte glömt eller tappat värdesaker eller annat i taxin, innandu betalar och stiger ur. Om du glömmer eller tappar något i taxin, kommer du garanterat aldrig att få tillbaka det.
Håll koll på dina grejer och få med dig allt ur taxin.

Lycka till nu på Er resa, alltid gött med lite småtips om man inte är van vid förhållandena...

Handskak


Chaiyaphum MMMCDLVIII, Thailand

1 januari 2019

89,4 kilo – 89,3 kilo (19 km) 1 timme 8 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,631 (uppåt)



Du skall icke strö salt  I såret...

Idag hade vi snack om det gamla goa ämnet som alltid dyker upp. OK jag förstår att man pratar om det ty att höra detta jäkla order “falang” 10;tals gånger MINST varje dag, blir till slut nerverande och ganska jobbigt. Man har ju hela tiden den känslan att det handlar om ett rasistiskt uttryck, trots att alla thai försäkrar att det bara betyder “främling”.

Efter mina snart 11 år nu, så har jag fått ytterligare dimensioner på själva betydelsen av ordet, och det är inte alltid så vackert. Jag tycker mig “känna” att ordet främling i själva verket kan översättas till utlänning, till en nedlåtande version av orden; “okunnig barbar som inte kan prata thai, eller föra sig som thai gör...”... Order falang är menat allt som oftast att vara "distanserande", så visst är det många gånger rent rasistiskt...

Jag själv hade ju tur med att Yongan redan från början introducerade mig för släkten som “uncen” (unceln-farbror eller morbror), så jag slapp i alla fall att höra ordet falang i min förlängda familj. Men låt Er inte förvånas, nog fan fick jag höra falang mer än nog ändå.. Alla barn, alla spädbarn, alla ungdomar, alla vuxna, ropar och säger falang och de äldre väser ganska tufft sitt etter-gift; "Falang" mot mig.

Speciellt flera av de äldre som nog inte alls gillar alla utlänningar som dykt upp på arenan, har en förmåga att uttala och uttrycka ordet falang, på ett speciellt ettrigt giftigt sätt, tycker jag mig höra. Jag är efter alla dessa år, fortfarande känslig att höra skiten, ty jag tycker inte vi förtjänar det.

Jag har i så fall mer förståelse för att vi västerlänningar säger utlänning till folk, för många av alla dessa utlänningar som kommer till oss i Sverige, har ju inte med sig pengar eller saker, utan vill ju tära på våra ägodelar. Medans vi falanger i Thailand, fasen inte tär något ifrån någon levande människa, vi har med oss stålar, och försörjer en jäkla massa thailändare, Så jag tycker inte att vi förtjänar att kallas för detta fula ord faktiskt...



Jag har sagt det förut, tror jag, men jag brukar ropa tillbaka numer. Först ropade jag "thai" och pekade på dom när dom ropade falang. Men sedan ändrade jag det till att peka på dom och ropa "Lao", i en förhoppning att dom skulle fatta.... Dom vill ju absolut inte kallas för Lao, ty dom är ju thai säger dom. Jag svarar dom då att ni ju pratar Lao, och ni ser ut som Lao, och ni kommer också från början från Laos...

Visst blir det surt då skall ni veta, och sedan trycker jag till dom en sista gång, med att säga att hemma i Sverige när thai kommer dit, så är det dom som är “falang”...  Ni ser mörka ut, med mörkt skinn, hår, och svarta ögon, kan inte prata svenska eller engelska, och då kallar vi Er för “falang”,  för ni är inte riktiga svenskar.

Flera av dom fattade faktiskt att detta nog var ett dilemma, medans de flesta inte fattade ett skit, och upprepade envist sitt eviga "mantra", att dom var thai och jag falang... Inte så lätt alltid att aldrig veta nåt utanför byn måhända... Men det är jäkligt gött att röra om i grytan på dessa inkrökta människor, även om jag tror att 99% är som att “kasta pärlor till svinen”, om ordstävet ursäktas i detta sammanhanget...  

Men i det stora hela, så tycker jag faktiskt att man kan skita i det, i alla fall ni turister som kommer ner och turistar, eller kanske hälsar på Er frus släkt så lite, kan ju blunda och slå på dövörat, och bara le och vara glada, skit samma. I det stora hela, så tror inte jag att en thailändare har förstånd att förstå, att ordet i sig egentligen är jävligt kränkande och rasistiskt....

Handskak