Det finns ett otal olika människor som brukar uttala sig i detta ämne. Och de allra flesta av dessa människor är som amrisarna brukar säga har blivit "taken to the cleaners", menandes då att de i sin naiva tillvara har blivit utnyttjade å det grövsta. Felet till detta utnyttjande är ren okunskap.

Jag tycker inte att man skall skylla enbart på befolkningen i Thailand för detta, utan felet är i stort sett oftast utlänningens eller falangens. Beroende på att han sjuttan har gjort ett par av de absolut grövsta fel man överhuvudtaget kan göra, när det gäller att interagera med främmande länders människor. Ett par av felen är då:

a - Han kan inte ens tala språket i landet oftast.

b - Han har inte brytt sig att lära sig om varken kulturen eller sedvänjorna.

c - Han har inte respekterat tiden som skall till för att få ett förhållande respekterat

av omgivningen i Thailand, utan bara klampat på i sin iver att bli gift inom 1

månad av deras förhållande. Vem fan gifter sig i västerlandet efter 1 månad?

Jo det gör enbart fyllekajor, eller knarkare, eller utslagna typer.

Så för att få en respektfull inställning ifrån de lokala thailändska medborgarna, så skall man nog visa dom att man är intresserad aldrig så lite. Komma inklampande direkt ifrån turistorten som extremt många utlänningar gör. Fortfarande rödögda efter alla fylleslag där i t.ex. Pattaya, så är det ytterligt svårt att bli tagen på riktigt allvar.

När man ändå har en fyllekaja till utlänning på kroken, och han verkar dessutom naiv och okunnig i allmänhet, varför inte ta tillfället i akt.....Sin Sod 1 miljon please!!!!!! Ja så går det till alltför ofta, det är patetiskt och det drabbar tyvärr alla oss andra som tar saker och ting lite mer på allvar här i livet... jag skall nu i alla fall försöka att samman-fatta en killes uppfattning och kunskap om detta med brudgåvan, den s.k. Sin Sod som skall betalas i vissa fall här i Thailand.

Att ge ett entydigt svar och recept är dock helt omöjligt, det finns tusentals regler, och det finns dessutom olika regler för olika regioner i Thailand. Ungefär som att arrangera ett bröllop icke är detsamma i Västmanland som i Småland......Det kan man ju lätt förstå. Men jag skall försöka i alla fall, och hoppas att någon kan ha lite glädje av det hela.

OK då börjar vi! Första steget att ta när man träffat en thaidam och man tycker att det är dags att gifta sig, är att ha någon som kan sammanträffa med de framtida svärföräldrarna och diskutera "Tong Mun" och "Sin Sod".

Tong Mun menas "guld-arrangemanget" i 24 carat guld smycken att ge till hustrun ifråga. Detta påminner lite grand faktiskt om vårt sätt att ge bruden en ring, och det vet vi ju hur kostsamt det kan bli, eller hur.... Här finns variationer mellan 2.000:- upp till hur mycket som helst, finns ju folk som vill visa i västerlandet hur duktiga dom är och ger ringar värda upp till miljoner.... Så torskar finns precis överallt.

Sin Sod är alltså giftemålspriset, brudgåvan!! "Sin" menas rikedom, alltså saker av värde. Förr i tiden kunde detta lika gärna vara en farm, eller djur ifrån farmen eller produkter ifrån farmen, t.om mark och land och andra saker. Allt av värde kunde vara en Sin Sod.Nu för tiden, så är det i stort sett enbart pengar som räknas som "Sin".

"Sod" är själva akten att lägga undan "Sin", för länge sedan kunde det vara att behålla djuren ifrån farmen inom ett avhängnat område!! Nu för tiden så är ju "Sin" istället lagrat undan i ett bankfack. Värdet eller summan av Sin Sod i pengar varierar väldigt mycket ibland beroende på social status i samhället. Och eller mannens föräldrars ställning i samhället och deras rikedomar.

Också sådana saker som kvinnans (dotterns) utbildning, ålder, oskuld, om hon har barn sedan tidigare. Kostnaderna för de olika ceremonierna, partyna, maten m.m. tas ifrån de pengar som inbringas via "Sin Sod"...Och betalas alltså av kvinnans föräldrar.

Det finns vissa västerlänningar som kanske inte har så mycket koll på någonting och inte orkat bry sig att utbilda sig i varken thai-kulturen som ens i sin egna kultur, så då kan det verka för dessa falangmän att detta handlar om att "sälja" sin dotter... Det finns inte så mycket mer som kan vara fel än det stupida tankesättet.

Thaikulturen har en fullständigt annan uppfattning om det hela. Kvinnans föräldrar tycker att mannen är skyldig dem för att de uppfostrat en duktig, utbildad och god kvinna som mannen tar över i färdigt "skick", och de vill ha ersättning för det, eftersom mannen annars utan kostnad bara skulle ta en sådan sak i "besittning" utan att göra rätt för sig!!!

Och sedan så förlorar ju kvinnans föräldrar den arbetskraft som ju kvinnan representerade, och som nu mannen får nytta av. Och slutligen med en "Sin Sod" så visar du att du har "råd" med att skaffa dig familj. Thaiarna är ju väldigt noga med sin kultur. Hur sedan thaimännens inställning att bara skita i sina fruar, och dra vidare när det passar dom själva, passar in i deras kultur, är väl något som får avhandlas på annat ställe på denna hemsida...

Själva Sin Sod, brudgåvan kommer att bli presenterad vid en cermoni som heter på thai " Phitee Mun", vilken avhålles oftast vid kvinnans föräldrars hem. Det kommer att närvara en luiten grupp av bara de närmaste släktingarna och vännerna. Denna cermoni inkludrar då bl.a. presentation av brudgummen av en vän....

Han ger då gåvorna ifråga till de kommande svärföräldrarna, löften av brudgummen där han lovar att ta väl hand om bruden och där ingår då också accepterandet av svärföräldrarna, alltså att dom går med på det hela.

Du och bruden anses nu vara trolovade eller som det heter på thai "Khoo Mun", vilket gentligen betyder strikt "bundet eller sammanfogat par". Efter denna cermoni, så kommer naturligtvis den allstädes närvarande maten fram, och mycket prat en god tid framöver!!

Sedan efter detta, det kan bli samma dag, eller nästa dag, nästa vecka eller närsomhelst framöver de riktiga bröllopscermonierna. Det finns massor med cermomnier, och med massor av namn, de vanligaste kan vara t.ex. "Bai Sri Soo Kwan", denna "Bai Sri" är en symbpolisk cermoni där kvinnorna i byn gör ett konstverk gjort av banablad, ris, blommor och färgglada tygband.

"Soo Khwan" är en predikan som ges som vanligt av byhövdingen, under tiden han mässar och efter det att han mäsat färdigt så börjar alla närvarande att fästa runt handleden på både brud och brudgum dessa små band i tyg. De heter på thai "Siezingh" och är en vanlig företeelse i alla de sammanhang där man önskar lycka och välgång till folk av olika de slag.

Sedan skall man fästa runt halsaarna på brudparet kransar av blommor, det kan bli ganska många vill jag lova.... Det kommer också att bli en måltid (vad annars) musik samt "Ram Vong"-dans om det bara finns plats.....

Vad det gäller gåvorna och speciellt pengarna som oftast är det största bekymret för varje ärrad naiv falang, så förekommer alla olika resultat på dessa "bröllop". man hör ofta att föräldrarna stundtals ger tillbaka nästan allting till brudparet. Typ om det överenskommits att falangen skall betala 500.000 baht i Sin Sod.

Så är det ofta bara en tyst överenskommelse att ha dessa pengar framme för alla att se, och sedan smusslas pengarna tillbaka till brudparet för att kanske investeras i något som hus o ch hem eller en rörelse. Föräldrarna brukar då efter överenskommelse kanske behålla ett smärre belopp typ 10-30.000 baht.

Det ligger ju oftast ändå i tiden att falangen på ena eller andra sättet får hjälpa och supporta sina svärföräldrar, såSin Soden är inte den viktigaste pengainkomsten för föräldrarna har dom insett, det är nog istället att ha ett bra föhållande till sin svärson.

Men det är också väldigt utbrett i vissa byar att svärföräldrarna behåller precis allting av Sin Soden, men jag har en liten gnagande känsla av att det kanske gäller mer giftemål mellan thai-thai.... Och till sist, rent generellt så brukar thaimän lägga MER än falangmän i Sin Sod.... Det är en RIKTIGT stor grej och föräldrar kan spara i riktigt många år för att kunna låta sin pojk bli gift.....