GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Maipenrai eller Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

ORMAR......

 

Banded-Krait ( Bungarus-fasciatus )



Förekomst/beteende:

Överallt i hela Thailand. Dessa ormar finner man oftast på låglandet och på kuperade områden. Man har hittat dessa ormar på höga höjder som 2300m över havet. Dessa ormar finns på öppna slätter, fält, gräsområde och skog. De lever oftast nära vatten och försöker undvika solljus.
 
Om de tvingas ut i solen, vrider de sin kropp runt och försöker gömma sitt huvud eller ta sig in i skuggan igen. Allt för att undgå solen. Under dagar som dessa är ormarna för lata för att bita och för ormfarmarna är det enkelt att dra ormarna för hand ur deras nästen för att visa besökarna.
 
Enligt statistiken sker 50% av ormbetten just på detta sätt dessa perioder på dagen. Dessa ormar äter i huvudsak andra ormar, men även ödlor och gnagare. Ormen är nattaktiv.
Starkt dödligt gift

Malayan Krait / Blue Krait




Förekomst/beteende: Överallt i Thailand, speciellt i nordöstra Thailand. Kraiten förkommer på låglandet. Mycket sällan finner man denna orm på höjder över 1200m över havet. Ormen trivs i närheten av vatten.
 
Dessa ormar biter vanligtvis endast i självförvar om de trampas på elller skadas på något sätt. Precis som den randiga kraiten är de nattaktiva och tycker ej om solljus.
 

Red-headed Krait




Förekomst/beteende: Södra Thailand från Ranong. Den Red-headed Kraiten bebor regnskogarna i bergsområdena och de kuperade regionerna. De går knappast  att hitta i bebodda regioner. Denna art är mycket sällsynt. Födan består nästan uteslutande av andra ormar.



Precis som de andra kraiterna tycker denna art ej om solljus och är nattaktiva. Trots detta finns observationer där ormen intagit föda under dagen.
 
FARA: Fastän Red-headed Krait är för lat för att bita, är deras gift mycket starkt och därför måste räknas in som farlig. Tilläggas kan att denna orm kan röra sig mycket snabbt, trots att den är lat. Starkt dödligt gift.
 
 

Monocled-Cobra



Förekomst/beteende: Överallt i Thailand, ganska vanlig.Naja kaouthia lever i låglandsområden nere på marknivå, ändå klättrar och simmar den bra. Ormen känner sig hemma både i skog, djungel, plantager, risfält, byar. Monocle Cobran är aktiv både under dagen och natten.



De föredrar gärna nattliga aktiviteter. Dessa ormar äter gnagare, grodor, paddor, ankor och hönor. Om ormen blir hotad reser den sig upp och breder ut sin nacke och väser. Om du behåller lugnet brukar de oftast lämna platsen. Färgen på ormen kan variera från ljus beige till mörk brun och grå.
Starkt dödligt gift! 
 

Indochinese-Spitting-Cobra





Förekomst/beteende: Överallt i Thailand, utom södra Chonburi. Ormen finns i skogsområden, jordbrukslandskap och bosättningsområden. Ormen är aktiv vid skymning och under natten. Om något hotar ormen spottar den en stråle med gift upp till 3meter rakt i ögonen på den som hotar ormen.




Denna orm kan ha färgteckningarna svart, svart/vit, gul, eller brun. FARA: Naja siamensis är dödligt giftig. I samband med spottande av gift kan detta leda till skador på hornhinnan.
Starkt dödligt gift, frätande för ögon! 
 
 

Equatorial-Spitting-Cobra




Förekomst/beteende: Mestadels I södra Thailand, ganska ovanlig. Aktiv i skymning och på natten. Ormen är aggressiv och reser sig när den är hotad och spottar en stråle med gift upp till 3m rakt i ögonen på den som hotar ormen.
 
Det är även fara för gift vid bett.Notera, Färgteckningen på djuren har stor variation. Starkt dödligt gift, frätande för ögonen! 
 
 

King Cobra

 

Kungs cobran (Ophiophagus hannah)  kan bli upp till 5,7 meter lång och 3 decimeter bred vid halsen. Kungscobran är världens största giftorm. Eftersom de i allmänhet är slanka väger de sällan mer än 9 kilo. Ormens gift  neurotoxinet som, på grund av de stora mängder ormen kan producera, kan döda en fullvuxen elefant. Risken att dö vid ett bett är 75 procent.
 
Taxonomi: Trots att den kallas kobra tillhör den inte samma släkte ( Naja ) som vanliga kobror.
 
Beteende: Kungskobran har ett fruktat rykte men är i allmänhet ett skyggt djur och undviker konfrontation med människor i största möjliga mån. Det finns många mindre giftormar inom dessa arter som har orsakat betydligt fler dödliga ormbett.
 
Beskrivning: En vuxen kungskobra är brun med ljusa ränder, medan de unga ormarna är svarta med ljusa fläckar. Hanarna är längre och väger mer än honorna, vilket är ovanligt då hanarna inom de flesta ormarter är mindre än honorna. Kungskobran kan resa en tredjedel av sin kropp från marken vilket innebär att den i vissa fall blir högre än en människa. Liksom andra ormar med namnet kobra, kan även kungskobran breda ut sin hals och på så sätt få den kännetecknande skölden.
 
Förekomst:  Kungskobror förekommer över allt i Thailand, som exempelvis i tätbevuxna skogar. Ormen, som är en utmärkt simmare, lever framförallt i områden med mycket sjöar och floder.  Kungskobran sägs vara den enda ormen som bygger bo för sina ägg.
 
Jakt: Liksom andra ormar luktar kungskobran med sin kluvna tunga, vilken fångar upp doftpartiklar i gommen. När doften av ett byte har uppmärksammats fortsätter ormen att fladdra med tungan för att bestämma riktningen mot offret. Efter att ha förgiftat bytet börjar kungskobran att svälja djuret samtidigt som giftet hjälper till vid matsmältningen.
 
Föda:  Kungskobrans föda består i huvudsak av andra ormar, som till exempel bandad krai och glasögonorm. Kannibalism är inte ovanligt. När det är ont om mat livnär sig ormen på bla ödlor. Efter en stor måltid klarar sig kungskobran utan mat i flera månader tack vare sin låga ämnesomsättning.
 
Försvar: Om en kungskobra möter ett rovdjur som är immunt, försöker kobran i allmänhet att fly. Om den misslyckas med det breder den ut sina övre revben, formar den typiska kobraskölden och ger ifrån sig ett högt väsande ljud.
 
Gift: Kungskobrans gift, som till största delen består av proteiner och peptider, produceras i särskilda spottkörtlar som sitter strax bakom ormens ögon. När den biter sitt byte pressas giftet genom ormens 8-10 millimeter långa gifttänder och in i såret.
 
Trots att giftet är mindre toxiskt än många andra giftormars, är det farligt på grund av den stora mängden gift som ormen kan producera. Giftet kan döda en fullvuxen elefant på 3 timmar. Kungskobrans gift angriper offrets nervsystem och orsakar snabbt svår värk, synproblem, yrsel, trötthet och förlamning. Under de följande minuterna sker en kardiovaskulär  kollaps och offret faller i koma. 
 
Strax efter inträder döden på grund av andnöd. Det finns två typer av serum  för att bota förgiftning orsakad av kungskobror. Röda korset i Thailand tillverkar en sort och Central Research Institute i Indien ett annat. Båda tillverkas i små mängder och är därför svåra att få tag på.
 
Fortplantning: Honan lägger vanligen 18-50 ägg och det tar 70-77 dagar för äggen att kläckas. Kungskobror parar sig årligen. Ormens medellivslängd är omkring 20 år.

Small-spotted Coral Snake, Speckled Coral Snake



Förekomst: I de platta och lägre bergsområdena i hela Thailand. Eftersom den lever mestadels av maskar, lever ormen nästan uteslutande under jord. Största chansen att se denna orm är under parningstiden i september och oktober. De kommer upp ovan mark kvällstid.
 
Beteende: Djuren är mycket fredliga och biter inte ens om de lyfts upp. Med sina mycket små huvuden, är det tveksamt om de kan förgifta människor med ett bett. Fara: Ingen giftinformation finns för närvarande. Arten är troligen inte farlig för människor.
 

Yellow-lipped Sea Krait



Förekomst: Phuket. De är giftiga, men är inte aggresiva mot dykare. Blir man trots allt biten, är det omedelbar transport till närmaste sjukhus!
 
 

Hardwicke´s Sea Snake




Förekomst: I hela Thailand, vid kusterna och i vid flodmynningar.
Beteende: Ormen kommer endast i land och lägger sina ägg. Ormen kommer att bita dig om den blir störd.Semi-giftig. Än så länge inget serum tillgängligt!
 
 

Chain Viper (Russels Viper)




Förekomst/beteende: I de centrala delarna av Nakhon Nayok, Lop Buri, Saraburi och Chai Nat provinsen. I sydöstra  Prachin Buri, nordöstra  Nakhon Ratchasima. I södra delen och upp till Amphoe Langsuan i Chumphon provinsen. Chain Viper´n bor på öppna torra och gräsbevuxna områden på låglandet och bergen.
 
Ormen förekommer ej I fuktiga områden. Chain Viper är aktiv under natten och vid skymning. Vipern rör sig sakta och smygande i sin jakt på byte.När ormen känner sig hotad  väser den mot hotet. FARA: Lättirriterade och biter snabbt.
 
De långa huggtänderna penetrerar djupt i vävnaden och med det starka giftet blir Chain Vipern till en av Thailands farligaste ormar.
 
 
 

Malayan Pit Viper



Förekomst/beteende:  Överallt i Thailand oftas under torra löv, stenar och gamla träd. Beteende: Övervägande nattaktiva, men speciellt vid duggregn, även en del dag-aktivitet förekommer. Denna orm biter rejält, är aggressiv och rör sig snabbt framåt. Starkt dödligt gift!  
 
 

White-lipped Pit Viper



Förekomst: Överallt i Thailand.
Beteende/revir: Den White-lipped Pit Vipern är mycket anpassningsbar både bland träd och öppen terräng. Man finner den ofta i närheten av bosättningar. Närheten till vatten tilltalar ormen som är nattaktiv och som söker sin mat på marken under natten.
 
Pit Vipern biter snabbt vilket också är vanligt förekommande. Smärtsamma bett som dock inte vanligtvis slutar illa. Ett bett kan dock orsaka vävnadsdöd. Serum för alla Green Pit Vipers finns tillgängligt i Thailand.
 
Notera: Icke ormkännare kan ej se skillnaden på olika Green Pit Vipers. Följande Pit Vipers, som är gröna i färgen som förekommer i Thailand listas nedan:
 
Cryptelytrops (Trimeresurus) albolabris (White-lipped Pit Viper)
Viridovipera (Trimeresurus) gumprechti (Gumprecht's Pit Viper)
Parias (Trimeresurus) hageni Hagen's Pit Viper
Cryptelytrops (Trimeresurus) macrops (Large-eyed Pit Viper)
Popeia (Trimeresurus) popeiorum popeiorum (Popes Pit Viper)
Parias (Trimeresurus) sumatranus (Sumatra Pit Viper)
Viridovipera (Trimeresurus) vogeli (Bird Pit Viper)

 

Kanburi Pit Viper



Förekomst: Provinsen Kanchanaburi
Revir / beteende: Denna art beskrevs 1934 av den brittiska herpetologisten, Malcolm Smith, med hjälp av en honart från kalkstensbergen runt Kanchanaburi. På grund av sitt ursprung i provinsen Kanchanaburi, som tidigare hette Kanburi, har ormen fått sitt namn, Kanburi Pit Viper.
 
Nästan ingenting är känt om dess levnadsvanor i ormens naturliga miljö. Vi vet inte om ormarna lever i träden som en naturlig livsmiljö eller om de lever på marken, som Cryptelytrops venustus, som bor runt kalkstensbergen och ser väldigt lika ut. Ormarna är aktiva i skymningen och på natten.
 
Parningstid för ormarna är september och oktober. Under denna tid är ormarna också aktiva under dagen, särskilt hanarna. Det är stor chans att möta denna orm under dessa månader. Dessa ormar gömmer sig under den torra perioden och kommer fram i början av regnperioden i april. Detta är också när honorna föder sina ungar.
 
Fara: Ett bett och har dokumenterats i litteraturen med hänvisning till giftet från denna orm. Detta bett leder inte till döden, men långvarig vård på sjukhus är nödvändig.
Varning, risk för förväxlande med: Cryptelytrops venustus, Cryptelytrops purpureomacultus
 
 

Large-eyed Green Pit Viper



Förekomst: Norra och centrala Thailand. Dessa små giftiga ormar finns ofta i området runt Bangkok.
Revir / beteende: Detta är, precis som andra arter av Pit Vipers, en orm som är aktiv på natten. När skymningen faller, lämnar dessa ormar sina dagliga gömställen i buskar och träd, där de annars sover ihoprullade som en boll. Dessa ormar når vanligtvis bara en längd på ca 50cm.
 
Det går på jakt i buskar och på marken efter grodor, ödlor, fåglar och gnagare. Cryptelytrops macrops är lätt att känna igen från andra arter av Pit Vipers. Detta pga dess stora gula ögon. Trots att dessa djur oftast sitter på grenar och ignorerar förbipasserande kan de bita så fort som blixten.
 
Fara: Precis som andra arter av Pit Vipers. Giftet kan vara lite starkare än Cryptelytrops albolabris. En giftigt bett, leder i allmänhet inte till några större komplikationer.

Mangrove Pit Viper



Revir: Hittas vid täckta skyddade flodbankar, sumpmarker och i bergiga områden.
Beteende: En lätt upprörd, aggressiv orm, som tillrättalägger en sträcka mycket snabbt.
Varning, risk för förväxling med: Cryptelytrops kanburiensis, Cryptelytrops venustus
 
 

Brown-spotted Green Pit Viper



Förekomst: Mellan Chumphon och Krabi
Revir / Beteende: Den färgade Pit Vipern föredrar livet i skogen och på kalkstens berg, men kan också hittas på gummi plantager. Ormen är huvudsakligen  natt- aktiv. Ormarna är även aktiva under dagen, men först efter kraftiga regn. Ormen lever nästan enbart på marken, där den jagar grodor och ödlor. Ormen är mycket lugnt och biter endast om den blir allvarligt hotad.
 
Fara: Vetenskapliga studier av verkan på giftet har ännu inte genomförts. Rapporter från bitna offer får oss att tro, att giftet inte är så stark som White-lipped Pit Viper. Offren har rapporterat smärta men inga varaktiga effekter.
 
Varning, risk för förväxling med: Cryptelytrops kanburiensis, Cryptelytrops purpureomacultus
 

Hagen`s Pit Viper



Förekomst: I provinserna Songkhla, Suratthani och Trang
Revir / beteende: Parias hageni hittas i låglänta regnskogar. De kan oftast upptäckas efter regn på natten. Ormarna är aktiva i både träd och buskar, samt på marken. Hagens Pit Viper, är i allmänt en lugn orm, och som inte biter så snabbt som de andra Pit Viper arterna.
 
Denna art skiljer sig från de andra gröna Trimeresuru arterna, på grund av de relativt tydliga markeringar och särskilt på grund av det faktum, att ormen ser väldigt smal ut. Den här arten lägger ägg och efter en ruvningstid på cirka 35dagar, kläcker honan 13-17 ägg. Ungarna är cirka 240mm långa vid födseln.
 
Giftighet: Även om Hagens Pit Viper sällan biter, rekommenderas det att vara varsam. Det finns inga registrerade dödsfall som orsakats av bett från denna art. Ett bett kan leda till en extremt smärtsam svullnad
 

Siamese Penisula Pit Viper



Förekomst: Södra Thailand från Chumphon till den malaysiska gränsen
Revir / beteende: Det finns knappast någon information om levnadsvanor av denna art, eftersom den beskrevs första gången 2004 med ett exempel från Nakhon Si Tammarat. Eftersom att denna art tillhör Parias popeiorum-gruppen, kan vi anta att den har samma livsmiljö och beteende som Parias popeiorum.
 
Med hjälp av tabeller och olika DNA skiljer sig denna art från Cryptelytrops albolabris och Parias popeiorum, med ett något längre huvud och band tvärs över kroppen. Det är mycket svårt att skilja dessa arter åt, om man inte studerat dessa arter mycket intensivt.
 
Fara:Tester på effekterna av giftet har inte utförts ännu men vi kan anta att det liknar Parias popeiorum. 

Wirots Palm Viper



Förekomst: Södra Thailand i provinserna Krabi, Nakhon Si Thammarat, Narathiwat och Trang.
 
Revir / Beteende: Arten bebor mestadels den låglänta regnskogen och de tropiska fuktiga skogarna, upp till 750 meter. Enligt uppgifter från lokala ormfångare i södra Thailand, hittar man denna art mestadels nära bäckar, floder eller dammar. De flesta ormar som hittades, var på på marken, nära marken eller i buskar. I nyare litteratur finns det nu  också referenser, om iakttagelser i trädtopparna, mer än 20 meter över marken. Ormarna är nattdjur och livnär sig mest på grodor. Aven fåglar och gnagare accepteras.
 
På den ursprungliga platsen där ormen först hittades vid Baan Hui Hip, Amphoe Chawang i provinsen Nakhon Si Thammarat, hittas förmodligen inte denna orm längre, eftersom nästan hela området har gjorts om till gummiplantager. Ingen av byborna , som tillfrågades 2004, kunde minnas sig ha sett denna orm under de senaste 10 åren. Förekomsten av arten i Thungsong området och söder om detta är säkerställt.
 
Ormen lägger mellan 13 och 17 ägg, som honan ruvar. De ungar som föds har en total längd av ca 240mm vid födseln.
 
Förutom den här visade rödbruna färgvariation, finns det även grå-bruna ormar med svarta fläckar på ryggen eller grå till gråbrun arter med grön eller grönaktig fläckar.
 
Fara: Giftet från Wirots Palm Viper, beskrivs som svagt giftigt, man bör således handskas varsamt med denna orm. Ett bett med båda huggtänderna från en vuxen orm, innebär garanterat allvarliga konsekvenser

Wagler's Pitviper



Förekomst: I södra Thailand från Khao Sok National Park och upp till Takua Pha vid Malaysiska gränsen. Beteende: Wagler's Pit Viper är ett nattdjur som förekommer på låglandet. Den bor i primära och sekundära skogar och i mangroveskogar. I dessa skogar är det främst i buskar och grenar på en höjd av 2 meter, som man finner denna orm.
 
Dessa ormar rör sig inte så mycket och ibland kan de spendera veckor på samma plats utan att flytta sig. Rent allmänt biter djuret inte fort, men kan slå till mycket snabbt. Giftet ger smärta och svullnad hos människor, men är vanligtvis inte dödligt.


Pope`s Pit Viper



Förekomst: Finns i centrala och västra thailands regnskogar. Beteende: En bitande och aggresiv orm som snabbt tar sig fram över öppna områden. Är nattaktiv och under dagen ligger den bland i träden. Nattetid tar den sig fram på marken.