Chaiyaphum MMMCCX, Thailand
30 april 2018
88,8 kilo – 87,4 kilo (35 km) 1 timme 58 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,639 (uppåt)

Det som praktiseras I ungdomen,
eftersträvas på äldre dar!!
På tal om absolut ingenting, så började en gubbe på internet prata om
Trocadero, och genast så började ju minnen komma till en, gällande
olika goda drickor som stod till buds när man var riktigt liten. Jag
kom ju ifrån ganska fina men enkla omständigheter, saknade aldrig
något, men hade inte allt.
Jag fick ju smaka på dricka ibland, men det var ju absolut inte varje
vecka som man fick smaka på dricka. Mitt minne var att det en gång i
månaden året runt, kom en chaufför som hette Andersson. Han jobbade åt
Robertssons i Kungsbacka, och körde en av deras dricka-bilar.
De hade ju fasta rutter med fasta kunder, och körde ut en back hit och
2 backar dit. Denne Andersson, stannade alltid till hos oss länge, och
sörplade kaffe med mamma och pappa, som gillade denna gubbe riktigt bra
kommer jag ihåg. Minnet brister ju ibland, men de drick-sorter som stod
till buds från mitten till slutet 1950;talet var väl för mig då;
Sockerdricka, Solo, Blodapelsin, Pommac, Hallonsoda, och mästaren;
Passions-frukt.... Den dricka, tror jag, som höll bäst och fortfarande
håller, är nog utan tvekan Sockerdricka. Inte den absolut godaste, men
höll måttet för oss ungar i brist på annat, men dög fint som ögat, som
groggvirke för skitspriten typ Renat, och annan sprit från de gamla
tiderna, våra föräldrar körde i alla fall med det grogg-virket...
Även ”Vind i seglen”, alltså Explorer Vodka” dög fint med sockerdricka,
tyckte tydligen den äldre generationen. Jag själv senare i ungdomen,
riktigt hatade sockerdricka till sprit. Den smaken tog inte bort varken
smak eller lukt från den äckliga spriten då, tyckte jag. Coca Cola kom
som en befrielse över min horisont, och den stannade för gott i detta
hänseende...
Men idag vad det gäller sötdrickor, och jag hör namnet Trocadero, så
blir man ju nästan matt till sinnet, av minnet av hur god den var....
Men den godaste av dom alla var Portello. Jag tror om jag inte
missminner mig, att Portello dök upp över min horisont som tonåring,
alltså på medio 1960;talet....?
Jag fick 10 tuber med smörgåskaviar av Risto, eller rättare sagt jag
köpte det av honom. Hans son Wille kom hit till Chaiyaphum, och hans
pappa Risto beordrade sonen att ta med åt mig. Så 10 tuber, tyvärr var
det inte den vanliga underbart överlägset godaste kaviaren av dom alla,
inklusive alla de svenska, utan det var Finlands motsvarighet till
smörgåskaviar, som man hade hemma som liten på 1950;talet.
Så dessa 10 tuber plus att jag fick 2 paket med pärlsocker, så med det
jag har hemma så har jag nu 3 paket med pärlsocker samt 2 paket
farinsocker till irish Coffe samt då de 10 tuberna kaviar. Ja OK jag
har 8 stycken kvar, farbror Birger fick med sig 2 stycken hem till
Waeng Noi i lördags. Den gubben lever i förskingringen, så han behöver
ha uppmuntran i form av kaviar, så han fick ta med sig 2 stycken..
Jag betalade till Risto för allt detta 620 baht.. Jag räknade ut nu via
online att OM jag hade handlat detta på ICA i Sverige, så hade det
kostar mig SEK; 265.- eller 944 baht, Vi är alltså i Sverige nästan 50%
dyrare, än det svindyra EURO-landet Finland. Va bra då!!
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCCX, Thailand
29 april 2018
88,3 kilo – 87,7 kilo (25 km) 1 timme 28 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,637 (nedåt)

Morgondagen,
är oftast den jobbigaste veckodagen
Forts. från förra kapitlet.... Dessa små-vovvar var Harry´s utan
tvekan. Mamman (tiken) såg likadan ut, så det förvånar mig inte om
Harry är pappa till mamma-tiken också, hahahaha.... Ty den Harry-vovven
var en riktigt oliderlig sälle berättade Kjell... Men nu är det helt
slut på förökningen, och de 10 vovvsingarna vaktar området, och skäller
på precis allting som rör sig, fy sattan va jobbigt...
Jag blev bjuden på riktigt god panerad fisk, och kokta potatis med
tomater, morötter, och sallad, jättegod mat. Yongan käkade någon
thai-maträtt som jag kände igen, men kan inte uttala, och vill helst
aldrig se igen, men lyckades glömma namnet på den, hon var nöjd och
glad i alla fall. Vi satt var för sig till slut och snackade, och det
flöt på riktigt bra.
Förutom vid de 2 tillfällen, när jag bara var tvungen att låna hans
dator, och kolla mailen som hade kommit in rörande mitt jobb. Så tur
var väl det, jag kunde avstyra minst 2 stycken smärre katastrofer... Så
thanks för att det finns datorer att jobba med... Vi åkte sedan hemåt
klockan 15.45. Det tog nästan exakt 1 timme i anspråk de 5 milen hem...
Och jag säger bara, och då till enbart mig själv, vill ju inte såra
någon, att bo så långt ut i urskogen, långt bort ifrån civilisationen,
och de andra falangerna. Nä tack, inte jag i alla fall.. Visst kan man
välan säga att där är grannt som sjutton i naturen, man får säkert se
en mångfald av en massa goa ormar, skorpioner, tusenfotingar och andra
saker som biter hårt och smärtsamt som bara fan, så fort man inte är på
sin vakt.
Jag vill ha saker och ting ”omkring” mig i alla fall, ha det lite
civiliserat, nära till kompisar, nära till vettiga affärer o.s.v. OK
naturligtvis så skulle jag kunna bo så om det handlade om semester en
kort tid, men ändå nej tack, skall jag bo så himla öde, så vill jag bo
nära havet. Jag kan bara inte njuta ensam i Isaans djungler tror jag...
I förrgår då, fredag 27 april, så blev det inte av att jag cyklade
någonting, det blev lite för nära med att åka cykla före det
lunchbesöket, och sedan kom vi hem så sent som 16.45 i stort sett, så
jag hann inte ut på cykeln. Men lugn och fin, tänkte jag... Jag hojjar
idag lördag istället.
Det regnade hela natten, hela förmiddagen, så när min kompis Birger kom
på besök hit idag klockan 09.30, så hade jag inte haft en suck att ta
mig ut att cykla... Vi käkade lite frukost här hemma, drog ned på stan
enbart för att finna att översättningsbyrån var stängd lördag-söndag...
Men inga problem, jag lämnar in för översättning på måndag för Birger,
och postar eller mailar översättningen till honom på måndag. Sedan
stack vi till Tesco Lotus, och käkade en tidig lunch a 60 baht.
Handlade lite, sedan vidare till vår supermarket här, och kollade efter
muggar till hans dotter, men tji fick vi...
Jag sade sedan hej då till Birger som fick åka hem igen i regnet de 65
kilometrarna till Waeng Noi... Åkte hem och fikade, kollade på en
TV-show, och satte mig sedan på cykeln och hojjade 26 kilometer på 1
timme och 26 minuter, och fick gjort mitt för idag som tur var. Sitter
nu framför datorn och avvaktar min agents mail där dom berättar volymen
på en trälåda dom snickrat ihop för dagens transportbokning från
Bangkok till Göteborg.
Med vetskap om volymen, så kan jag ju sedan debitera fraktkostnaden, så
det är med en viss iver som jag avvaktar måtten på trälådan... jag har
ju också en 20´container stående inne i Göteborg för en kund till
Thailand, men där är det tyst, så allt är under kontroll. Dom skall ju
lasta själva denna container nu under helgen, så hämtar jag den måndag
morgon.
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCCX, Thailand
28 april 2018
88,2 kilo – 88,5 kilo (26 km) 1 timme 28 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3.641 (nedåt)

Människor är som viner;
med åren blir de dåliga surare,
och de goda bättre.
Fredag idag, och just idag så var vi hembjudna till en hyggligt ny
bekantskap som heter Kjell S. Här i Chaiyaphum-provinsen. Ja han bor
inte här runt där vi bor, utan en jäkla lång bit utanför, långt inne i
en by, långt inne i obygderna, ungefär där sista risfältet kantas av en
stor lerig damm, där stora Pytonormar parar sig lika övrigt som våra
Mars-katter hemma i Sverige..
Dagen var väldigt illa vald ur arbets-synpunkt, jag tackade ja till
denna fredag att käka lunch hemma hos dom, och det var väl först under
timmen innan vi skulle åka, som flera saker började tona upp sig över
himmelen, vad det gäller mitt arbete.. Jag insåg ju att denna dag i en
god väns ”lag”, skulle bli lite halv om halvt krampaktig.
Ty jag skulle säkert ha jobbet i tankarna hela tiden. Jag gjorde ifrån
mig så fort det gick innan vi åkte, vi stannade på vägen och köpte 1
kilo gula mangos, nåt måste man ju ha med sig. Vi åkte först 15
kilometer upp till Baan Khwaoo, sedan 7 kilometer ovanför Baan Khwaoo,
fick ta en högersväng, och sedan följa den vägen mot riktning djungeln
ungefär.
Vi körde sedan på den vägen cirka 27 kilometer, innan vi var framme i
hans by, som hette nåt som lät som ”Sappa son gang” jag vet ju att gang
betyder underkläder, så bara fantasin sätter ju gränser, om man skall
försöka lista ut vad namnet på den byn blir på svenska, hahaha!!
Kjell S. Bor alltså i stort sett 5 mil utåt helvete, och han kan nog
inte räkna med att folk kommer att springa ner dörrarna hemma hos
honom... Han är lite sällskaps-sjuk har jag noterat, och inte så lite
heller. Men han försöker dölja detta, när man pratar geografi med
honom, och speciellt placeringen av hans hem geografiskt.
Men det var kul faktiskt att åka ut på turne´ med Yongan och bilen, ja
hon krävde bil, vägrade att åka motorbike.... Thai åker 1.000 gånger
hellre bil, än något annat, oavsett hur nära det än handlar om. Men
okey denna gång 10 mil totalt, kan bli lite surt för arslet, som ni
säkert fattar...
Vi kom fram, och Kjell öppnade grinden till sin tomt, och jag fick
parkera bilen på anvisad plats. Jag tittade upp när jag hade parkerat,
och direkt så dansade det ner en stor gul mogen mango på bil-taket. Ja
men va roligt tänkte jag. Här kommer vi med 1 kilo gul mango som
present, och här ser jag när jag tittade mig omkring, ungefär 4 st
stora mangoträd, fulla med mogen gul mango, hahahaha!!
Men som det sägs, det är ju tanken som räknas inte presenten. Vi blev
väl bemötta utav Kjell och hans trevliga fru, och deras 10 stycken
hundar. De har numera kastrerar, steriliserat, knipsat, och
omöjliggjort för dessa hundar att föröka sig mer. Speciellt en hund,
lite svart i färgen, de hade namnat honom Harry av alla namn...
Han var fanimej far till 8 stycken hundar ur olika kullar. De hade ju
gett bort vovvar till olika bra människor berättade Kjell, men när de
ingen bra finner, så behåller de vovvarna. ALLA de 10 hundarna såg
exakt likadana ut kroppsligt sett. Små korta korta ben, tax-lika kropp,
och sedan olika former på sina huvuden, men de hade faktiskt olika
kulörer och färger på sina kroppar... Forts. nästa kapitel...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCCX (3.210), Thailand
27 april 2018
88,2 kilo – 0 km
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,653 (NEDÅT med stora bokstäver)

Sanningen har många ansikten...
Jo amerikanen Bill tog oss alltså i måndags till restauranten vid
Bypass-vägen (201:an), Jag har aldrig varit där förut, men det var en
riktigt fin restaurant, med hypermodern inredning, och exteriören var
superfin den också, så inga klagomål där inte. Men som vanligt så
lämnar ju personalen alltid i Thailand mycket övrigt att önska...
Och jag tänker då i samspelet med kunderna. Kommer det in en falang, så
ofelbart, så börjar precis allting gå på kryckor. Thailändarna försöker
faktiskt förtvivlat att rulla in i moderna tider, men det är ungefär
som att dom har ett sinne för sig själva, där dom lever i sitt
förflutna, och i sin egna lilla thai-värld, men så har dom moderna
utseendemässigt utländska kläd-paltar på sig. ”En ulv i fårakläder, är
fortfarande en ulv”, ungefär så är det.
Så när jag kommer in från min horisont, så blir det naturligtvis mol
tyst på servitrisen, hon kan inte ens fisa på engelska. När jag frågar
efter en öl-sort, så har hon inte en susning om mer än det vanliga 4
sorterna, ja ni vet; Leo, Chang, Singha, och Heineken, sedan tar det
bomstopp.
Nu hade jag flyt, ty jag gick bort till disken där dom förvarade ölen,
och hittade Corona, vilket jag storgillar. Jag beställde Corona, men
hon förstod inte alls, så Yongyut fick rycka in och säga exakt samma
sak, alltså ”Corona”, och DÅ gick det upp ett Liljeholmen på tjejen...
Men allting gick bra med ölen, och den var riktigt god, men citron
till....hahaha glöm det....
Sedan så käkade Yongyut, Bill och hans fru thai-mat. Denne Bill älskar
Thaimat lika mycket som han älskar sin fru, så där var det enkelt att
beställa. Jag försökte beställa en ”steak mo lae manfalang”, men hon
förstod inte, så Yongan fick beställa åt mig, hon sade ”steak mo lae
manfalang”....
Thaimaten kom in efter runt 25 minuter helt OK, inga klagomål, och de
andra 3 började käka, och jag satt där i ytterligare 25 minuter, och då
när dom andra hade käkat klart nästan, så kom min mat in, min köttbit
var jättegod, pommes frittes, vilket jag inte hade beställt, var gamla,
torra, och skit-äckliga.
Men min födelsedag, och ville inte lägga sordin på stämningen, så jag
höll käften... Koncentrerade mig på köttbiten, som faktiskt smakade
bra, speciellt efter det att jag spottat ut de oätbara fett och
brosk-bitarna runt alla kanterna på köttbiten.. Vi hade en trevlig
stund, så alla var nöjda och belåtna när vi åkte hem.
Avslutningsvis, så förbjöds jag att betala räkningen, amerikanen
insisterade på att betala... En riktigt snäll kille, och det är därför
som jag är så inne i det, att ge honom hembakt, för att kunna ”betala”
tillbaka lite av det jag får utav honom. Tack Bill för maten,,, snällt
av dig...
Idag har varit den i särklass mest svettigaste dagen sedan förra april,
förra året, helt klart. Temperaturen stannade på 38 grader, men det
kändes som 44 grader. När jag cyklade, så kändes det ungefär som när
man sitter i en bastu, och andas in den där heta värmen, som susar
ifrån stenarna inne i bastun, ni vet när man häller vatten på dom...
Jag cyklade endast 21 kilometer idag, det fick räcka sjuttanimej....
Jag var rädd att gummidäcken oå cykeln skulle smälta i hettan från
asfalten... Men man tror ju när man läser om värmen och cyklingen, att
det är ett hejdundrande svårt jobb. Men så är icke fallet alls.
Aircondition inne i kroppen kommer igång och det fläktar i fartvinden
som susar emot en på ansikte och framsida kroppen...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCCIX, Thailand
26 april 2018
87,8 kilo – 87,1 kilo (28 km) 1 timme 56 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,687 (nedåt)

När man måste,
så kan man!!
Jag bakade i tisdags,,, det gick fullständigt åt helvete, det värsta
jag varit med om i hela mitt liv faktiskt.. Jag startade i ett
ursinnigt tempo, ville göra åt Bill den 69;årige nyblivne amerikanske
pappan lite hembakat. Han har öppet erkänt att han fullständigt älskar
mitt hembakta kaffebröd.
Tyvärr så har hans thailändska unga fru hoppat på det ”tåget”, och
smäller i sig mitt kaffebröd snabbare än jag hinner baka det. Så Bill
får någon bulle då och då, och sedan plötsligt så är allting slut...
Han är ganska finkänslig, och kan inte alltid med att fråga mig att
baka mer åt honom.
Men nu i måndags, så tog han och hans fru ut mig och Yongyut på middag,
på ett thai-ställe utefter den stora väg vi kallar ”bypass” här i
Chaiyaphum, alltså samma väg som har nummer 201;an... Där låg en
riktigt granner restaurant, som dom bjöd oss på. Riktigt goa vänner må
jag säga. Anledningen var ju min födelsedag den 18 april..
Så jag kände att jag gärna ville ge tillbaka till dom naturligtvis, och
då tänkte jag, att jag skall baka åt dom 3 grejor, som jag utvecklat
till en ren konst-art, och brukar kunna göra riktigt gott. Ja gott i
den mån man gillar riktigt hemmagjort kaffebröd. Thailändare typ, är ju
inte alls inne på den grejen, men de lär sig snabbt..
Och det söta i kaffebrödet tilltalar ju dom enormt.. Jag gjorde således
i ordning sockerkaks-smet, Kardemumma-kaka-smet samt kanelbulle-deg...
Jag lassade in sockerkakan i ugnen, satte den på 30 minuter. Ute i
köket, ja ugnen står på utsidan, när jag stod där, så kände jag
plötsligt efter några minuter rök-lukt...
Jag rusade ut, öppnade ugns-luckan, och såg till min fasa min underbara
goda socker-kaka, se ut som häxan Ulla-Britta Hjertsdottir när hon
brändes på bålet 1671, alltså alldeles svartbränd (se fotot)... Sorgen
var stor, och jag insåg att min goa ugn som tjänstgjort alltsedan 2009,
nu hade sett sina bästa dagar.
Jag utgick från att termostaten hade gjort sitt. Jag plockade ner den,
Yongan klippte av el-sladden, och förklarade stolt att hon ville spara
den. Ja så var vi där igen då, alltså spara på precis allting. Hon
berättade, att hon ville ha den till Namkaengs katt, som hon ju
förvarar i sin systers hus.
Katten skall kunna slinka in i det utrymmet, och mysa inne i ugnen. Hmm
tyckte jag, du tror inte katt-skrället finner det vara rena rama bastun
där inne då? Du är kass du fattar ingenting, tyckte Yongan över min
fråga... Så ugnen plockades bort ur min åsyn. Jag hade sedan kvar min
lilla ugn.
Den ugn som vi haft till att grilla kyckling i tidigare.. Den kom nu
till heders igen, och glad i hågen så gjorde jag ett nytt försök, och
stoppade in formen med Kardemumma-smeten. Det gick 7 minuter, så kändes
det rökdoft utifrån..... igen..... Men va faaaaannn nu då? Jag rusade
ut.....
Jag öppnade ugnsluckan, och smeten var nu förkolnad svartaktig i
formen, och till lukten, lika bra att slänga den också, (se fotot), och
den jävla ugnen kan åka samma väg... Dock så lugnade jag mig lite
grand, efter det att jag slängt smeten till Kardemumma-kakan... och
kollade lite.
Fann då att jag var fasenimej det dummaste som någonsin bakat i
Chaiyaphum, Thailand. Jag hade alltså glömt av att ändra på reglaget,
och ändra från GRILL till över/undervärme.... Jag hade alltså grillat
Kardemumma-kakan.. Så om nu någon av Er skall pröva att grilla kakor,
så glöm det, fungerar icke alls.....hahahaha.....
Nu hade jag bara kanelbullarna kvar att baka, jag var full av
tillförsikt, och stoppade in första plåten, och secka små plåtar, bara
6 kanelbullar i taget kunde bakas. Jag satte temperaturen på 200
grader, och på över/under-värme, och körde några minuter, jag satt där
framför ugnen, och höll ett örn-öga på ugnen, inte fasen tänkte jag
acceptera ytterligare, alltså ett tredje misstag...
Det gick runt 9 minuter, sedan såg bullarna så fina och bruna ut, så
jag tog ut dom, smakade av en.. och den var så god som den skall
vara... Och sedan fick jag köra runt 40 bullar via 6 st bullar på varje
plåt.. Alltså ett jäkla vaktande, och ett himla väntande.. Jag fick
alltså köra totalt sett 7 stycken plåtar för att få mina 40 bullar.....
Men trots att jag var glad att bullarna blev bra, så var jag ledsen i
ögat att 2 kakor gick åt skogen. Jag har nu bestämt att inte låta nöja
mig med denna lilla ugn, det är ju värdelöst, utan jag stack ner i
morse till Tannin, min white-goods-affär här i Chaiyaphum, och kollade
på ugn. Fick se en ugn för 6.900 baht, som hon gav mig ett pris på
5.900 baht....
Jag skall sedan strax sticka bort till HomePro och MAKRO, och kolla vad
ugnarna kostar där... Jag har ett par jobb nu i april, och 3 i maj, och
ett jobb i juni, så jag kan fixa en ny ugn ganska snabbt faktiskt, och
det skall bli kul att få en ny variant här hemma, som förhoppningsvis
kommer att fungera lite bättre.
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCCVIII, Thailand
25 april 2018
88,1 kilo – 87,2 kilo (21 km) 1 timme 26 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,698 (nedåt)

En vass tunga är värre,
än en ond hand!!
En stilla fundering om sprit.... I botten så känner jag att det
stundtals är ganska gött att få höra kommentarer som t.ex. ”Man kan
faktiskt dricka sprit, utan att ha kul”!!.... Ty då får man ju lite
mannamod att våga säga nej till att dricka sprit ibland, och kanske
hålla sig till ett glas vin.
Ja det har ju blivit så enormt viktigt att tala om sina känslor, att
erkänna att man är ledsen, och gärna vill prata ”ut”, med helst någon
kvinna. Kvinnor älskar ju att sitta på häcken, och lyssna på amvisor i
det oändliga. Nu har vi karlar tyvärr förvandlats till något som vi de
facto inte är.
Alltså förvandlats till en typ av människa, som jag inte tror att
varken Gud eller naturen avsåg när vi skapades. Vi män, jag menar nu vi
normala män, som inte stöptes via dagis-hemmet på 1970;talet, eller via
de extremt populära psykologer på samma årtionde.
Glosögda glasögonprydda damer i kastrull-frisyrer, som nästan hatade
män, och vad män stod för. Jag är för evigt tacksam att jag redan var
en vuxen 20-30 åring då under det årtiondet, och kunde stå emot allt
snack om känslor, och allt snack om att öppet erkänna för omvärlden vem
man ”verkligen” var...
Jag ”tvingades” aldrig in i känslo-träsket som många unga gjorde då,
vilket helt ruinerade mångas liv. De blev aldrig igen den person de var
innan, utan de blev en mesig sak, som vandrade på vår jord, och
uppfyllde andra människors önskningar, mestadels kvinnornas...
Bejaka din kvinnliga sida, sades det ganska högljutt, och jag själv
ryste av obehag varje gång jag hörde dem förljugna skiten... Jag finner
det vara trams, lika tramsigt som det där om man får ge ett eget
exempel...
”Vilket är bäst känslomässigt för människan.. Att ligga bakom ryggen på
någon, eller att ha någon liggande bakom ryggen på sig själv??
Ja jag som kille kanske tycker det är mysigast att ligga bakom ryggen
på en brud, medans då en normal brud kanske gillar att ha killen
liggande bakom sin rygg. Och sedan kommer man ju fram till de
homosexuella, hur vill dom ha det egentligen? Jag tror att det är samma
där faktiskt.
Ty i deras förhållanden, så delar dom ju ändå in sig parvis i att en
skall vara ”butch” manliga, och den andre vara lite lamare och
underdånigare, och då vara kvinna. Så fattar jag det i alla fall, men
vem fasen vet... Men hur sedan kotöjer (ladyboys) gör... inte en
susning.
Eller hur ”Lapplisor” gör... dom kanske föredrar att inte ha någon alls
bakom ryggen, med tanke på deras yrke.. Men jag undrar, finns det
normala killar som gillar att ha tjejen liggande bakom sin egna rygg,
eller är killar normalt sett funtade som jag själv är....
Jag gillar tjejernas vackra anletsdrag, sedan drar dom på sig make
up..... Men jag vet att tjejer älskar killar som kan bre på med
kärleksord i örona på dom. Så jag ljuger mycket för tjejerna... Låter
väl ganska rättvist eller hur? Öga för öga och tand för tand...55555
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCCVII, Thailand
24 april 2018
88,2 kilo – 86,8 kilo (26 km) 1 timme 36 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,704 (nedåt)

Innan du säger ett ord så är du mästaren,
efteråt så ses du som dåren!!
Jag har idag en rent häpnadsväckande bra sak att rapportera, för oss
som är utskrivna ur Sverige. Förut typ när jag var hemma i Sverige
2014, så var det ju som så att alla, oavsett om man var inskriven eller
utskriven, så fick man, och hade rätt till, akut sjukvård. Men man fick
inte, och hade INTE rätt till, planerad sjukvård.
Nu idag, så fick jag höra ute på facebook, att följande länk florerade
där, jag läste den, och ta mig sattan, den säger via VÅRDGUIDEN att;
Akutsjukvård får jag, precis samma som förut. OCH nu kommer det
viktiga, planerad sjukvård får jag också som utskriven, men enbart på
det landsting som jag tillhörde när jag skrev ut mig, spelar ju dock
ingen roll negativt alltså...
Denna grej har ju annars under åren varit den stora stötte-stenen för
många som vill skriva ut sig. De vågade i många fall helt enkelt inte
ta steget, och flytta utomlands, de var rädda av förstårliga skäl, att
mista den säkerheten som svensk sjukvård ändock ger...
Så länken till vården, som ges till oss utlands-svenskar, är denna;
https://www.1177.se/Varmland/Regler-och-rattigheter/
Vard-i-Sverige-om-man-ar-utlandssvensk/
Så nu kan man slappna av lite grand till, och man slipper att OM man
måste ta steget, och åka hem för vård, slippa att skriva in sig i
månad-tals, och det är ju inspirerande nu på gamle-dar!!
Ja som ni vet, så kan man ju bli lycklig för riktigt små saker som
händer en i vardagen, bland annat här då i Thailandet... Jo idag så
ankom stålar ifrån Sverige, och det var dags för den vanliga
fördelningen, betala här och där, och köra omkring som en furie, och
ordna alla dessa ärenden. Riktigt rolig terapi för en halvt sysslolös
gamäng från Göteborg.
Kom bland annat ned till PEA, där man betalar sin elräkning, stegade in
där på kontoret, och fick till min fasa se runt 30 människor sitta där
och vänta, på sin tur att betala sin elräkning. Min första reaktion var
ju att bara gå därifrån, åka till 7/11, eller Tesco, eller Big C, och
betala där istället, mot en avgift på 10 baht (SEK; 2,75).
Men snålvattnet rinner ju på en här nere, och man behandlar ju varje
sleten liten baht, precis som om den vore en svensk enkrona... Så jag
tog en nummerlapp och stannade kvar, jag fick inte 30 nummer efter,
utan det var ju istället 22 st nummer före mig, men illa var det.
Men jag lugnade mig, va fasen jag är en "pansjis", och har ingen
anledning att stressa, jag borde fatta detta nu efter 10 år härnere i
paradiset. Stod och tittade på en tjej som dom höll på att behandla,
och hon plockade fram elräkning efter elräkning, och skalade av pengar
ifrån en tjock pengabunt hon hade i näven.
Jag tittade mig omkring och ALLA hade massor av elräkningar i nävarna.
Så detta artade sig till samma jäkla fest som vid ATM-uttagen då.
”Sändebuden” ifrån byarna ute i vildmarken, har med sig hela byns
människors elräkningar.. Jäklar detta kan ju ta riktigt lång tid då.
Men jag satte mig ned, tittade mig omkring, och alla thai som var där,
satt så nöjda och leende och pillade på sina telefoner, och ingen
verkade stressad alls. Så jag gick in i nirvana, och kvicknade till
runt 15 minuter senare, när det blev min tur. Det tog runt 14 sekunder,
så var jag klar..
Sedan kom jag till dagens riktigt roliga ”grej”. Jag körde nämligen
till 3bb, internet-bolaget, och skulle betala april månads kostnader på
632 baht för mina 30 30 mB i internet-hastighet. När jag kom dit,
alltså till bolaget som säljer internet, så beklagade sig damen bakom
disken, och sade att hon kunde inte ordna min betalning, ty de hade
inget INTERNET....
Jag skrattade högljutt, och trots att hon vart röd i nyllet, så
fattade hon väl till slut, att det fan inte handlade om hennes jäkla
”anseende och ansikte, detta var ju skitroligt ju, riktigt
kanon-roligt. Internetbolaget hade inget internet själv....
hahahahaha..
Jag sade till dom att jag kommer i morgon istället, no problem, och
alla vart glada igen... Fasen va trista thai är med sin fullständiga
avsaknad på riktigt god humor... Javisst de skrattar gärna och ofta,
men det handlar om Nils Poppe-humor alltså snubbel-humor, som man växt
ifrån när man fyllde 10 år ungefär i ålder.
Vem fan skrattar åt en gubbe som snubblar, ramlar, och skadar sig
blodig, inte jag i alla fall... Men annan situations-humor, inklusive
ord-humor, är icke existerande här i detta land... Så jag åker dit
imorgon igen, och jag skall då ta med mig Yongans ”baht ba cha chon”,
alltså hennes ID-handling, ty jag skall gå ifrån 30 mB till 100 mB i
hastighet, och ifrån 632 baht, till nästan samma kostnad på 700 baht
per månad...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCCVI, Thailand
23 april 2018
87,9 kilo – 86,4 kilo (31 km) 1 timme 53 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,709 (nedåt)

Äran kommer att komma av sig själv,
bara du inte söker den!!
Jag ogillar friskt att prata om vädret, men kan väl helt kort säga att
det är riktigt jäkla varmt nu mest varje dag. Regn kommer inget alls,
så torrt och stekhett. Men man får anpassa sig, och köra sin cykeltur
tidigare än vanligt då för att stå ut... Jag stack ut idag klockan
09.45, och det var alldeles för sent, och värmen var påtaglig.
Jag stannade till vid en by 6 kilometer hemifrån, och jag snackade med
en ung dam (i Yongans ålder), brukar prata med henne ganska ofta när
jag passerar. En riktigt trevlig brud, och att hon är så lätt-snackad
beror helt och hållet, på att hon ”jobbat falang” några år nu nere i
Pattaya.
Men skit samma hon är super-trevlig i alla fall. Nu talade hon om för
mig att hennes fästman, en engelsman kommer hit till Chaiyaphum, och
hälsar på när han kommer den 30 maj... Jag kommer kanske inte att
träffa honom, men jag önskar henne all lycka, och hoppas att det
fungerar för henne, så hon slipper att jaga mer trygghet, och en vettig
framtid i sitt liv...
Men hennes morsa trodde nog ett tag att jag var intresserad, ty
hon gav mig bananer när jag kom förbi, och det var ju schysst. Jag
ville betala de vanliga 15-20 bahten för banan-klasen, men hon vägrade
att ta emot pengar... Så snälla människor. Ja man stöter på riktigt
trevliga, och snälla människor bland thaiarna mest hela tiden.
Och de mest trevliga verkar vara de mest fattiga av dom utan tvekan,
alltså de s.k. ”by-thai”... De andra ”stads-thai” har ju lagt sig till
med avarter och mane´r, och en tråkig stil, så dessa har man noll
glädje av. Ungefär som hemma i västerlandet mellan oss falanger.
Landsbor är skit-trevliga, medan stadsborna inte har mycket till övers
för andra, tycks ju aldrig ha tid för nåt i sina liv, socialt sett...
Jag passerade Baan Khai nu idag i alla fall medvetet, ville handla på
mig lite jordgubbar. Men där fick jag tji... De som sålde sade;
#¤”%/&%¤%¤#.... vilket jag tydde som att jordgubbarna växte nu, och
var inte mogna.... Jag fick sedan höra av en annan thai där på
marknaden i Baan Khai, att jordgubbar tydligen har 2 säsonger här i
Thailand, ja i Chiang Mai då tydligen, uppe i norr i bergen...
Så jag får lugna mig lite, och se om det är bättre framåt juni-juli
förhoppningsvis.. Roligt nu då när man lyckats till slut att
kolla in goa jordgubbar, och slippa de där tråkiga icke söta alls
jordgubbar. Men vi får lugna oss ett tag då.. Glass och jordgubbar med
en skål med kall mjölk... Jäklar va gött!!!
Ja den där högtiden Songkrahn som jag skrivit om tidigare, alltså det
thailändska ny-året, tog ju slut den 16:e april, och turistorten där
slutade den runt den 22, alltså idag... Men här i Chaiyaphum, så var
det mellan 12 – 16:e april, och sedan var det över. Men i gengäld så
tog en massa andra fester över.
Och jag kan säga att jag hör musik, hög vröl-musik varje kväll
alltsedan den 16:e april, så det vete skam vad dessa thailändare firar
för något. Men det kan jag säga, inte fan behöver dom mycket till
anledning för att slå på stora trumman, hyra in högtalare, och dra på
vrölhög musik, och börja dricka sprit, och dansa på gatan.
Ja först stänger dom ju av hela jäkla vägen för all trafik, ty där
skall dom ju sitta och festa vid bord och stolar. DET ger ansikte och
anseende skall ni veta. Ju mer människor som kommer på festen, och ju
mer gatstump man stänger av, och ju mer mat och sprit man har till
festen, ju större anseende får man i denna primitiva kultur..
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCCV, Thailand
22 april 2018
87,6 kilo – 86,7 kilo (23 km) 1 timme 29 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,711 (nedåt)

Sanningen dör aldrig,
men den lever ofta som en fattig!!
Sanningen har charm,
men den är blyg!!
Jag hade idag bjudit in Risto och York på middag här hemma. Detta med
tanke på min födelsedag i torsdags den 18 april. Tänkte att jag måste
nog bjuda dessa kanaljer på lite mat, eftersom jag ju gång efter annan
är hemma hos dom och spisar deras käk. Jag gjorde min Wienerschnitzel
efter eget huvud lite grand.
Jag köpte 2 klumpar med fläskkotletter, skar dom i små tunna skivor,
som jag sedan bånkade ut med min kötthammare. Sedan blev det som
vanligt med mjöl, ägg samt ströbröd. Jag stekte sedan, och vände
köttbitarna var 5:e sekund ungefär, detta för att slippa få dom svarta
understekningen.
Ströbrödet vill ju gärna annars bli svart snabbt på hög värme... Men
det gick bra som vanligt. Gubbarna gillade köttet, och jag berättade
för dom att köttet var fläskkotlett, och ingen av dom grinade illa i
alla fall.. Potatisen tärnade jag, och stekte sedan en stund för att få
igång processen.
Sedan öste jag dom i en ugnssäker form, ihop med matlagnings-grädde,
och in i ugnen i styvt 1 timme på 180-200 grader.... Potatisen blev
faktiskt riktigt goda måste jag säga. Jag gjorde till detta en sås, en
ostsås, och den smakade grandiost bra måste jag säga. Salladen till
maten bestod av 10 stycken små party-tomater, det fick räcka tyckte
jag..Sallad är ju bara magfylla ändå i mitt tycke..
Jag gav oss sedan glass och kaffe till efterrätt. Jag hade till maten
också handlat 6 stycken olika sorters öl, jag är ju ingen direkt
”öl-gubbe”, så all öl som inte är dom 3 stora märkena här, är exotiska
för mig, jag handlade San Miguel, en öl hette Phuket, en hette
Budweiser, och sedan hette en Federbrau..
Jag har helt glömt namnet på en sista öl, men den ligger redan i magen
på Risto, så strunt samma. Ölen dom var goda i alla fall... Dagen till
ära, så var vi ensamma här hemma, ty både Yongyut som Namkaeng hade
dragit ned till byn igen, och ja,, ni gissar rätt, ytterligare en hade
dött där.
Denna gång så var det en dam, hon var 62 år gammal, och hon kolade
vippen medans hon ihop med ett gäng damer var nere och fiskade de
vanliga dy-fiskarna. Dessa firrar som dom gillar att grilla och dränka
i kryddor av allehanda slag, och sedan säga att det är en förträfflig
fisk... Men fisken som dom käkar, är egentligen en riktig skräpfisk.
Dessa firrar lever sina liv i dypölar och dy-floder, och naturligtvis
som alla vatten-djur, så tar dom snabbt smak av dyn.
Vi falanger märker ju blixtsnabbt av hur förvrängd smaken är, och med
deras kryddning med chille och löv, grenar, och rötter, och sallad, så
smakar fisken inte fisk, den smakar kryddor, löv, grenar... Men va
sjutton thai smackar med munnen, säger ”Ahaaa” och ler stort när dom
äter sin fisk, så varför förstöra deras stämning vid maten, med att
berätta vad man tycker. Nä sådant gör man ju inte bara...
Efter York och Risto varit här och ätit, stack jag ut med cykeln ned
till byn, klockan var 14.30, och hettan var som allra värst då, och jag
måste helt enkelt hålla igång cyklandet när det är så varmt, så fort
man stannar, så forsar svetten av en, och det blir nästan outhärdligt,
men så stiger man på cykeln, och cyklar iväg, och min inneboende
aircondition inne i kroppen tar vid, och den fungerar fasenimej riktigt
kanonbra.
Temperaturen var runt 39 grader och det var nästintill vindstilla, så
det kändes som 44 grader.... Grisarna på farmen nere i byn där Yongyut
var på begravningen, dom orkade inte ens resa på sig i hettan, så himla
varmt var det. Jag kom hem, och allt gick bra, och jag fick i mig runt
26 kilometer och cirka 2 timmar och 20 minuter idag, vilket är bra för
blodtrycket, diabetesen, ryggen och åldern...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCCIV, Thailand
21 april 2018
87,6 kilo – 86,9 kilo (26 km) 2 timmar 22 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,714 (nedåt)

I lyckliga tider så är det bra att prata,
men I olyckliga tider gör man bäst I att tiga!!
Dagens ”roliga” var väl då att gå upp tidigt i ottan, och hånka sig
till sjukhuset här i Chaiyaphum. Det var dags för min 3
månaders-kontroll precis som vanligt. Ja som vanligt är väl inte vad
jag tycker. Ty jag läste ju in mig på min medicin Lixiana, och det
kräves inte längre några 3 månaders-kontroller av blodet med dessa nya
mediciner, det räcker gott med var 6:e månad.
Vid kontrollen förra gången 19 januari, så påtalade jag detta för
läkaren på allmänna sjukhuset, men den gubben fattade inte vad jag
pratade om, han var fullständigt ovetande om denna medicin Lixiana,
trots att den varit i bruk mer än 3 år nu på marknaden, och gjort
fantastiska resultat.
Dessutom så vägrade ju den killen förra gången att ge mig medicin för 6
månader, som jag ville och frågade efter. Ä sade han, - "hospital
policy, no more only 3 months”!!! Så jag var därför tillbaka igen
nu då idag 20 april, för en ny onödig blodtest... Vi kom dit redan
05.45, och fick nummer 60....
Men va falls 60.... Vi brukar ju få runt 30 ju.... Men denna dag,
så var det enormt med folk i omlopp, och jag såg en lång hemsk dag
framför mig på sjukhuset. Och inte blev det bättre när en tant
kollapsade framför mig, och blev körd i ilfart ned till akuten (antog
jag)... Hon var gammal.... min ålder...
Men vi satte oss och väntade i 1,5 timmar på blodkontrollen. Sedan
efter den, så bort och sätta sig vid doktor-mottagningen 25 meter bort,
där de skall registrera mig inför mitt senare sammanträffande med
läkaren. Vid denna tiden 07.30, så ligger ju läkaren fortfarande hemma
i sin säng och vilar.
Sedan far han till sin klinik, där han stannar fram till klockan 09.00,
då han ankommer sjukhuset, och tar emot hans dagliga kanske 250
patienter.... Efter den registreringen, så blev det till att vänta fram
till klockan 10.00 ungefär, då jag fick träffa läkaren. Och denna gång
så fick jag se damen som är chef tydligen där, hon språkar pyttelite
engelska.
Men med hennes engelska, och min thai som är ungefär lika dåliga, så
kunde vi faktiskt kommunicera riktigt bra... Hon sade att mitt
blodvärde var lite lågt.... Jag sade till henne, jag behöver inte vara
orolig för det, jag har bytt för 6 månader sedan till Lixiana...
Ahaaa, sade hon Lixiana va bra, mycket bra medicin sade hon.. Ja då
inga problem... jag passade då på att flika in, - "så snälla
doktorinnan, kan du vara bussig och skriva ut medicinen för 6 månader
istället för 3, så slipper jag komma hit förrän i oktober någon gång"?
Jajamensann sade hon fast på thai då naturligtvis... Inga problem, och
så gick vi igenom medicin-listan, och allt var klockrent. Ty alla
värden var jättebra, puls, blodtrycket, och diabetesen, och jag har ju
inga bröstsmärtor alls (ta i trä),,, Så vi lämnade läkaren med många
härliga - "tack så mycket".
Ut till medicin-avdelningen på samma våning, ja vi slapp med detta att
sitta och vänta i styvt 2 timmar på några flickor, som skall skriva
rent mina mediciner på en orderlista till apoteket där...... Vi lämnade
in min lista, och 10 minuter senare fick vi tillbaka en spec att betala
efter, vi gick 3 meter till kassan, och betalade 4.486 baht, för 6
härliga månader framåt i tiden.
Sedan fick vi vänta i en styv halvtimme, och fick sedan min medicin,
och hem for vi, och lämnade sjukhuset 10.45, nytt rekord..... Härliga
tider.-. Men jag har nu lurat ut hur vi skall kunna kapa ytterligare
lite tid vid dessa besök... Jag åker hemifrån redan klockan 05.00, och
försöker få tag i nummer 1-5 nånstans på sjukhuset.
Jag lägger sedan mina papper hos blodkollen, och hos
doktors-mottagningen. Sedan åker jag hem igen, pillar med datorn en
styv timme, och hämtar Yongyut och sedan åker vi tillbaka, och ligger
grymt långt fram i hanteringen, och slipper att sitta och vänta 1,5
timme på blodprov-tagningen....
Så jag tycker att det nu börjar bli bra detta med mina besök, och
kollen av mig, 2 besök på 1 år istället för 4 besök, är riktigt bra
grejor det... Och kostnaden 4.486 baht för 6 månader, det ger mig
en månads-kostnad på 3.500 baht för Lixiana plus 750 baht på de andra
medicinerna. Alltså en total medicin-kostnad per månad på; 4.250 i
månaden...
Jag kan leva med det, ÄVEN om det är skit att slösa pengar på
mediciner.... Men kanske man skall tänka som jag gör,, "bättre att
spendera extrapengar på lite dyrare medicin och kanske i gengäld få ett
par extra år i livet...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCCIII, Thailand
20 april 2018
87,7 kilo – 86,6 kilo (20 km) 1 timme 16 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,715 (uppåt)

Tiden kan förändra allting!!!
Jag har nu gjort 3 stycken olika överföringar från Sverige till
Thailand, och det skall väl en gång för alla täcka de möjligheter som
står mig till buds... Ja inte att skaffa SEK-konto på Bangkok bank, men
de möjligheter som finns för vanliga normala överföringar i alla fall..
Jag tog ut 10.000 baht cash via mitt NORDEA VISA-kort inne på Bangkok
Bank, jag gick sedan direkt ut utanför och tog ut 5.000 baht, och sedan
direkt hem till datorn, och skrev ut en SWIFT överföring på 27.500
baht.... Resultatet på dessa 3 överföringarna blev som följer...
Skillnaden mellan att ta ut cash inne på banken, och sedan gå ut till
ATM;en med samma VISA-kort, är att jag slipper 220 baht i avgift inne
på banken. Men jag får exakt samma kurs, idag fick jag det nobla värdet
3.64. hip hip hurra... I båda fallen betalar jag SEK; 40.- på mitt
svenska bankonto från vart pengarna togs...
SWIFT-överföringen där fick jag i kursvärde 3.68, och avgiften hemma i
Sverige var SEK; 50.-,,, och avgiften sedan i Thailand blir ju
vet jag redan 200 baht, som Bangkok bank tar när dom tar emot
pengarna... Så egentligen kan man förenkla hela denna grej, och säga
att den enda skillnad som föreligger emellan SWIFT, och de 2 andra
uttagen är att på SWIFT där får jag en bättre valutakurs på runt 5-7
satang i snitt, vilket jag ju visste tidigare.
Men det finns alltså absolut inga överraskningar som en del människor
försökt att tuta i mig.... Ja rykten finns mängder, men ack så få
människor som orkar att verkligen kolla efter, och se hur verkligheten
ser ut. Så för min egna del, så råder det inget tvivel, det får ta 2,5
dagar i anspråk, men jag fortsätter med SWIFT transfereringarna hit
till Thailand....
Annars idag, så var det riktigt lugnt och fint. Fick i alla fall
handlat åt Birger uppe i Waeng Noi, nylon-strängar till hans dotters
gitarr, och sedan cyklade jag till posten, och fick iväg det via EMS
(tracking) till en kostnad av 18 baht. Ja skicka här kostar bara
SEK; 5.-,, och då får man det rekommenderat i stort sett.
Nu har tydligen Thailand summerat sin fylle-högtid Songkran, alltså
deras egna ny-år. De lyckades i år igen skall sägas.. Alltså att slå
ett nytt rekord i dödade människor, ja jag säger dödade människor,
istället för döda. Ty det känns för mig som ser trafik-skiten här, att
det nästan är medvetet som man dödar varandra i trafiken, om man
betänker bristen på körkort, bristen på kunskap i att framföra ett
fordon o.s.v.
Ja hur låter 323 dödade samt 3140 stycken skadade. Massor av de 3.140
som rapporteras skadade, dog naturligtvis på väg till och inne på
sjukhuset, men då är dom så finurliga i detta landet att man då tar
bort dessa döds-offer ifrån trafik-statistiken. Man kanske skall nämna
att 21.829 personer togs för fylla under då de 5 dagar som deras
fyll-fest varade...
Avslutningsvis, så läste jag bland annat inne på facebook, hur vissa
"fynd" där försökte att försvara Thailands siffror av trafikdödade
människor med att dom är mångfalt mycket fler än oss och de har
mångfalt mycket mer motorbikes.
Nu är det ju så i statistiken att en människa kan bara framföra en
motorbike i taget på vägarna så det spelar noll roll att det finns fler
motorbikes i Thailand än i Sverige, det är folkmängden som är salig
allena görande i detta fall anser jag.
Så med Sveriges 9 miljoner människor, och Thailands 67 miljoner
människor, så har alltså Thailand runt 7 gånger fler människor. Så ta
Sveriges runt 350 dödade på ett år, gångra det med 7, och vi har en
jämförelse-siffra gentemot Thailand på cirka; 2.450 dödade i Sverige
(detta alltså OM vi hade varit 67 miljoner svenskar)....
Thailand har runt 24-27.000 stycken trafik-dödade människor, beroende
lite på hur man räknar. Så vi kan lugnt säga hur fan man än räknar att
Thailand har ett dödstal i trafiken som ligger mellan; 10-11 gånger
fler än vi i Sverige orkar komma upp i. Så dessa fjantar som försvarar
Thailand, kan kamma till sig och öppna ögonen tycker jag...
Grattis Thailand, ni lyckades igen...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCCII, Thailand
19 april 2018
87,6 kilo – 86,4 kilo (26 km) 1 timme 44 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,714 (nedåt)

Den vise mannen maskerar sin intelligens,
medans dåren öppet visar sin dårskap!!
Ja i skrivande stund så är snart denna dag slut, och min 67:e
födelsedag är till ända. Ja ens egna intresse för att fylla år, tog väl
slut någon gång runt 20; års-åldern tror jag det var. Sedan vart det
mer skit samma. Och numer känns det bara ohälsosamt och onödigt, va
fasen bli påmind om hur sleten, impotent och väderbiten man egentligen
är (Cornelis ord)......
Jag fick en herrans massa grattis och gratulationer inne på facebook,
det blev nästan ”congestion” där inne. Ett ord som betyder ”anhopning”.
I mitt yrke så används ordet när för många fartyg vill komma till kaj,
i en och samma hamn, på samma tidpunkt. Facebook med mängder av
gratulationer inne på PM:sidan gjorde att jag nästan inte kunde se, och
besvara de PM som rörde mitt arbete.
Folk är jättesnälla,men 99,99% av alla som grattade har jag aldrig
sett, aldrig pratat med, eller ens bytt ett skrivet ord med. 4 stycken
till och med ringde via messenger, och ville prata mer ”personligt”..
Och det får man väl uppskatta. Men hur tänker man i det läget, när man
vill prata med en fullständig främling.
Men jag vill verkligen inte göra det jobbigt eller besvärligt för dessa
människor, och kanske få dom att känna sig udda, så jag pratade på
precis som om vi varit polare i veckovis redan. Det fungerade , och dom
var nöjda, och jag slapp att få fiender för livet.
Så med detta kan jag snart nu ikväll lägga min födelsedag åt sidan, och
njuta av livet igen, och veta att jag med detta nu redan är inne på
mitt 68:e år. Ja det är bara fan att man hinner knappt fylla 67, förrän
man är inne på sitt 68:e år... Livet är stressigt, och det går snabbt
framåt, och veckorna läggs på månaderna, och åren rullar på.
Jag undrar ibland om man skall vara nöjd om man kunde knö sig upp i 80:
års åldern nånting, det är väl där vi gubbar brukar stanna av, och
avsluta livet tror jag... Men detta då om man slipper sjukdomar och
skit. Men just nu så lever jag mitt i livet, motionerar, och försöker
att ha det mysigt, trevligt, och kul med min familj och med mina
vänner, så får vi se vart det bär hän. Man kan aldrig veta ju...
Nu har jag 2 bråda dagar framför mig. Torsdag (idag) så skall jag
åka till banken, och ta ut 50% av mina månadspengar i kontanter, och
sedan skall jag arrangera med banktransfer med de resterande 50% av
pengarna, och alltså göra som jag skrivit tidigare, alltså jämföra
vilket som lönar sig.
Men jag tror faktiskt nu när jag tänker efter, att jag kanske nog tar
bara kanske 25% och tar ut, jag har en gnagande känsla, av att det inte
lönar sig alls med kontant-uttag, Jag får säkert antingen thailändska
bankens, eller VISA;s egna skitkurser.. Jag vet ju att jag får
topp-kurser, alltså NORDEAS spot-kurs, när jag SWIFT-överför mina
pengar....
Så 25% får det bli då... Sedan fredag skall jag upp innan ”ottan”, åka
till sjukhuset och kolla blodet, och få nya mediciner utskrivna till
mig... Och det tar ju runt 7 timmar i anspråk varje 90:e dag... Tänk om
man kunde slippa detta, det är ju urtrist dessa 7 timmar.
Bara sitta där och titta på andra människor, i en evighetslång väntan.
Men enda chansen att slipp,a är ju att göra detta på ett privat
sjukhus, men då kostar allting en mängd mer stålar, och trots allt när
man tänker på det, så kan det vara värt några tusen baht varje månad,
att sitta där i 7 timmar var 3:e månad...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCCI, Thailand
18 april 2018
88,0 kilo – 87,4 kilo (33 km) 1 timme 59 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,715 (uppåt)

Ibland känner jag att jag inte har något att säga,
och jag vill ju gärna framföra det också!!
Så fort som man bröstar upp sig, så fort man blir för stor för sina
egna skor, och så fort man ”stilar sig”, ja DÅ har livet allt en
förmåga att slå tillbaka hårt och bestämt, utan någon större tvekan.
Livet har inga känslor, livet bara ”är”, livet bara finns ”där”, och
livet bryr sig inte heller.
Och med allt det sagt. Jag skrävlade vid flera tillfällen, om hur bra
det fungerade över hela högtiden Songkran här, med mitt ”blodiga”
bandage, jag fick alltså inte en vattendroppe över mig ifrån att de
hundratals olika vattenposteringar som jag passerade på mina cykelturer
och moppe-turer, under de 5 dagarna.
Jag cyklade ut idag, en ny dag vatten-kastandet är över för i
år...ganska osäkert väder med moln på himmelen, men jag brukar kunna
läsa ”av” om regn eller inte regn på gång. Jag tolkade himmelen som
regnfri, och startade, kom kanske 350 meter, då det började regna.
Nåväl inga större problem att skriva hem om tyckte jag.
Regnet fortsatte dock, avtog inte alls, men kanske t.om. ökade i
intensitet. Det regnade, kan jag säga, under precis hela cykelturen, så
jag cyklade enbart ”Yrselvägen” idag, den mäter ju 19 km och tar
normalt sett en styv timme. Men det var blött och kallt idag, så jag
lyckades klippa den sträckan på 59 minuter...Hahaha...
Så där fick jag för mitt skrävel,,, Vatten alltså,,, i mängd över
mig...Som sagt var, livet slår tillbaka blixtsnabbt om man är kaxig,
och gött är väl det tycker jag.. Annars så dök elräkningen upp idag,
och man kan se ganska tydligt på beloppet att vi är inne på den varma
årstiden nu... Räkningen min hamnade på styva 2.300 baht (SEK; 630.-),
OK man överlever ju det.
Men det var goare i november-december-januari, när månads-räkningarna
på elen låg mer på strax över 1.000 baht (SEK; 274.-)... Mitt vatten
ligger stadigt på mellan 300-350 baht per månad, och slutligen mitt
internet på 632 baht (SEK; 173.-). Så mina fasta kostnader ligger på;
3.282 baht (SEK; 900.-) för den varma årstiden, och kanske; 1.982 baht
(SEK; 543.-) på den kalla årstiden..
Jag såg härom dagen en ganska kul bild (tecknad), som jag mer än gärna
vill delge Er läsare.. Ja den handlar ju om detta med mångkultur i vårt
kära Sverige. Jag tänker inte dra detta i långbänk, tycker att detta
skall vara en politisk fri hemsida. Orkar fan inte med mer tjöt om
utlänningar, muslimer, parasiter, och idioter, bland alla som tillhör
kärring-väldet hemma i Sverige, jag menar naturligtvis även män då, de
som går klädda i "mentala" kjolar...
Ja man läser ju om hur det himlas och humlas bland de äldre damerna som
tar ”in” de afhganska ”barnen” t.om. i sina egna hem. Och sedan tar in
dom i sina egna sängar. Ja de ensamkommande behöver ”värme, mänsklig
kontakt och någon att ty sig till”... Detta är alltså kod-ord för
superkåta kärringar, som finner detta vara billigare sätt att få sex,
än att behöva spendera pengar på resa ned till svartaste Gambia, och
pippa negrer därnere...
Nu har dom afhgan-barnen i 20-25 års-åldern istället... Och i samma
mångkultur så har vi ju månggifte och barn-giftmål. Så låt mig avsluta
och undra.. Vem som är barn och vem som skall tituleras hemmafru, får
de lärde tvista om hemma i Lund.. Nej fan det går ju inte.. Muslimerna
har väl tagit över Lund också eller? Så låt oss kalla den institutionen
för "Immamerna i Lund"...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCC (3.200), Thailand
17 april 2018
87,9 kilo – 86,9 kilo (19 km) 59 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,708 (uppåt)

Det bittraste ”oflyt”,
kan lätt döljas av ett leende!!
Songkran-högtiden, alltså det thailändska nyåret, är nu idag den 16
april inne på sin sista dag detta år. Det började med buller och bång i
stor skala, och den grymt höga musiken vrålade ut ifrån enorma
högtalare den första dagen oavbrutet ett helt dygn. Jag vet inte vad
som hände sedan, antingen tog pengarna slut, och ingen hade råd att
hyra dessa högtalar-anläggningar mera.
Men till och med templet här borta som ansvarade för hela nattens spel
och dunder, de tystnade. Och från att ha varit sömnlös i stort sett
HELA natten den 13 april, så vart det lugnt och fint resten av
nätterna, Jag behövde inte ens sätta in öronproppar på natten.
En natt hörde jag t.om. gräshopporna skrika och gnissla på natten, som
sedan följdes av ett jätte-regn, och det är ju alltid signalen till
pipp-kalas bland grodorna. Och deras kvackande i en enorm kackafoni,
gjorde resten av natten rofylld faktiskt. Nu snackar vi om att göra
babysar förstås bland grodorna.
Jag klarade mig hela dagen idag också från att bli blöt. INGEN på hela
de 5 dagarnas högtid och vattenkastande, kastade en vattendroppe på
mig. OK jag körde kanske inte med rent spel, men alltid kul att lära ut
lite fult spel bland mina falang-vänner... Varför ta emot iskallt
vatten och puder i nyllet, när ett blodigt bandage klarar biffen.
Löjligt ju!!
Jag har nu tagit bandaget, lagt det i blöt, och sedan fick jag gnida
ganska rejält för att få ketchupen att lossna och försvinna. Bandaget
hänger nu på tork, och skall sedan läggas i min sjukbox, och sparas
tills nästa år. Denna ide´var så bra, så den skulle faktiskt vara
lämpad för att emottaga Nobels antivatten-pris till ett värde av kanske
SEK; 200.000:-.....
Läste på internet att man ju kan gå in på banken här i Thailand med
sitt svenska ATM-kort, och taga ut pengar ifrån sitt svenska bankkonto,
och detta är MYCKET mer ekonomiskt bättre, än reguljära ATM-uttag. Så
va bra tänkte jag! Jag skall då på torsdag den 19;e april, ta ut på ATM
VISA-kortet, hälften av månads-stålarna, och sedan samtidigt göra en
överföring den vanliga vägen, alltså via SWIFT.
Och se och jämföra, om detta är en positiv skröna, eller om det ligger
något ekonomiskt vettigt i det hela... Skall bli spännande, ty om
det är en bra grej att ta ut pengarna via svenska ATM-kortet, så får
jag ju ut månads-pengarna 2 dagar snabbare än via SWIFT-vägen som ju
tar 2,5 dagar i anspråk! Jag hör av mig på fredag, om resultatet av
detta lovar jag!!
Svenska kronan, kan numera snart kallas för ”pesetas”, den har gått
kräftgång länge nu, Ingves stretar emot, och vill ha låg skitkurs, så
vi kan ha bra export för Sverige.. Drabbas gör ju vi som måste skicka
våra svenska kronor utomlands, och spendera dom där...
Nu sedan ett tag så ligger kronan nere och dallrar på mellan 3,67 –
3,71, och för många gubbs som lever på marginalen, så är detta nästan
en katastrof för dom. Jag vet en del gubbs som har SEK; 7.000.- att
leva på, plus att dom kanske har något sparat på banken.
Men med dessa skräp-kurser, så måste ju dessa gubbar pilla på
sparpengarna nästan varje månad. 7.000.- idag är ju lika med, 26.000
baht.. Visst man kan faktiskt leva på detta här i Isaan, där ju maten,
om man har kontroll på läget, ofta kostar runt 50 baht per måltid....
Men att ha ett sådant belopp, låter en ju inte göra några saker alls,
som typ gå ner på Bens Bar och käka en god middag, eller handla något
"extra" som man kanske vill ha, eller kanske hjälpa en släkting i nöd.
Allting går på sparlåga i ens liv, så fy satan för att ha det på det
sättet. Med en bättre kurs på låt säga kanske 4.30, så har man ju
istället c:a 30.000 baht.
Och det är extra 4.000 baht som är himla gott att ha, för att kunna
unna sig i alla fall lite grand i sitt vardagsliv... Men det är dock
alldeles för lite pengar för att åka på semester ned till havet på, det
är då säkert.... Så för egen del, så är jag tacksam och lycklig över de
pengarna som jag har tillgång till på månads-basis, jag är fullt nöjd
med mitt liv här penga-mässigt vill jag ha sagt...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCXCIX, Thailand
16 april 2018
88,7 kilo – 87,2 kilo (35 km) 2 timmar 8 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,678 (uppåt)

Om det inte vore för rädslan för bestraffning,
så skulle det vara nice att synda!!
Korruptions-stegen i Thailand, kan man kalla den för det, I så fall har
vi ett nytt ord kanske... Jo korruptionen bland annat här i Thailand,
är ju så djupt inrotat i landets alla skrymslen och vrår, inrotad i
varje människan själ här, och i minsta utrymme i den thailändska
kulturen.
Den är en företeelse så enormt vanlig, så människan här inte tycker
alls att det är något konstigt, det är bara ett sätt att leva.
Korruption börjar INTE i den absoluta botten i samhället, och nu talar
jag om typiska byar i Thailand. Och det skall också sägas att jag
absolut inte är någon expert på detta, utan jag hankar mig fram via
gissningar, baserade på erfarenhet av att ha bott här ett tag.
Så jag generaliserar lite grand nu då, och beskriver en teoretisk by
och samhälle här där jag bor.... I botten bor vanligt folk, de är
oftast INTE delaktiga något speciellt i korruptionen som jag ser det, i
alla fall till ytterligt liten grad... Sedan kommer då lärarna, de
utbildade i byn som folk ser upp till.
Och som tack för det, så skor sig lärarna på allehanda ting i
samhället. Ja allt ifrån kläder till skolbarnen, och den eviga
”extra-skolan” som alla MÅSTE gå till för att kunna få ett vettigt
betyg. Namkaeng som exempel, hennes skola kostar 3.000 baht i
skolavgift för ett skol-år. Plus böcker och kläder förstås.. Men strunt
samma..
Extra-skolan som lärarna kör ett grymt race med, gentemot föräldrarna
OCH skolbarnen, debiterar de jävvlarna 3.700 baht för. De tar ungarna
då under lördag och söndagar under skol-året. Inte alla helger även om
det sägs så från början. Ty sedan kommer alla möjlga ursäkter för att
INTE behöva komma den och den lördagen eller söndagen...
Så lärarna snor åt sig betydligt MER i skolavgifter, än vad den riktiga
skolan kostar, och lockelsen är att lärarna under förtäckta ordalag
antyder för de inblandade, att dom bör nog gå i extra-skolan, ty annars
kan det vara svårt att få ett bra betyg... Så skolläraren ifråga har 45
elever i klassen, ta det gånger 3.700 baht, vilket ger en
brutto-inkomst på cirka; 166.500 baht på skol-året, minus förstås
lokalhyra i vissa fall..
Så visst blir dessa extrastålar riktigt stora pengar när allting läggs
ihop på banken. Sedan så har vi då de andra människor som också gick i
skolan, och slapp by-skolan, den fullständigt värdelösa skol-företeelse
som enbart utbildar ris-arbetare och hemmafruar, och inget
annat...
Och de människorna är typ kommunal och statligt anställda människor, på
kontor och kanske inom polisen, och HÄR skall ni veta att stor-grisarna
finns i samhället. Jag kan inte ens börja med att räkna upp alla
”inkomst-källor” som finns. Men dessa människor pengar ifrån precis
allt och alla, i en evigt stor och lång kräftgång av olagligheter.
Poliserna snor nog mest av alla, och mer finurliga utpressare finns
inte på denna planet, och kommun-anställda. Ja vad skall man säga,
titta bara på grannens hus här,,, När de bytte ägare nere på
land-office, så får man ju betala dryga pengar för ägarbytet av hus och
mark. Typ 80.000 baht (SEK; 22.000.-)
Men då gör man som så då som anställd på land-office, för att sko sig
själva och stoppa pengar i fickan. Man går ned som köpare av huset, och
registrerar ägarbytet för marken, ty plötsligt finns det ju inget hus
på marken (ja det finns hus på marken, och alla vet det..), och
ägarbytet på den tomma marken kostar 5.000 baht endast istället för de
80.000 bahten...
Kostnaden som kommer thailändska staten tillhanda är väl ett par hundra
baht, bara för stämpelavgiften på sådan mark... På detta sättet håller
det på, och ALLA deltager som får chansen. Det är inte alls så att alla
fattiga är så ärliga, så dom inte vill vara med. Utan de är bara så
fattiga, därför att dom inte har fått utbildning nog för att kunna vara
med...
Samhället här är ett grymt skoningslöst samhälle, fruktansvärt rått och
grymt och kallt emot varandra. Och det är DÄR som vi har förklaringen
till varför thailändarna enbart i stort sett håller sig till familjen
och inge ”vänner” har, så som vi har det i västländernas kultur... Så
all romantik ihop med Thailand och dess kultur är blaha fjanterier
bara...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCXCVIII, Thailand
15 april 2018
88,5 kilo – 87,2 kilo (34 km) 2 timmar 14 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,677 (nedåt)

Förlorade år,
är värre än förlorade pengar!!
Vi skall alla dö, eller hur? Men tänk..... Vad lämnar du efter dig? Ja
secken fråga egentligen.... Folk som frågar. den brukar väl oftast inte
vilja ha något svar, utan har väl redan bestämt sig. Jag kan dock här
och nu redogöra för min åsikt indränkt i generaliseringar av stora
mått....
Historiskt sett ur min synvinkel, så såg jag denna frågeställning,
alltså om vad att ”lämna efter sig” när man är död. I de flesta
poetiska sammanhang så handlar detta naturligtvis om större värden, än
den vanliga människans ganska billiga funderingar som t.ex. typ som arv
till barnen.
Många människor, speciellt kvinnorna, ser ju väldigt ofta bara en
endaste sak som de kan lämna efter sig, och det är ju barn. Alltför
många kvinnor fortfarande idag, värderar sig själva efter om dom har
satt barn till världen eller inte...Man hur hur dom identifierar sig
själva inför andra, med att rabbla upp hur många ungar dom har
och hur gamla barnen är, och vilken utbildning dom har...
kvinnorna själva verkar mera vara neutrum i det hänseendet.. För
männen, så tror jag nog att de har bra mycket mer vidgade vyer
faktiskt, och drömmer om helt andra saker, än att lämna efter sig
barn... Och dom själva är bra mycket mer i centrum än kvinnorna..
I det stora sammanhanget, så vill ju då människor lämna efter sig,
antingen monument som typ statyer, byggnader, mausoleum, tavlor, eller
ett eftermäle om hur fantastiska dom varit under sin levnad, och hur
framgångsrika dom varit... I många fall så har dessa människors krav på
sig själva, skapat både krig mellan nationer, som ovänskap mellan olika
folkslag...
Jag själv skulle nog vilja att mitt egna eftermäle vore mer positivt i
mina egna ögon. Jag skulle vilja vara så pass lyckosam med att uppfylla
mitt liv, så folk skulle säga att den där gubben; ”han levde sitt liv
exakt så som han ville leva sitt liv”. ”Han gjorde de saker han ville
göra, och gjorde ingen annan något illa”...
Jag tror det skulle kännas prima. Att ha en staty, eller monument,
eller mausoleum efter mig själv, skulle enbart kännas fjantigt och
”övermaga”!!!! Men i det stora hela bland vanligt folk, i de flesta
kulturer här i västländerna, så är det ekonomiska arvet till barnen
tydligen det viktigaste. Ja mer viktigt än den egna skyldigheten
gentemot sig själv, att kunna leva ett eget lyckligt liv....
För att hoppa över på annat, idag så drog Yongyut mig ut till
vardagsrummet, där hon ställt ett stort foto på sin döde pappa, plus
lite attiraljer på bordet... Det visade sig att vi (jag Yongan
och Namkaeng) i tur och ordning fick ta en grenruska modell mindre att
doppa i vatten, skvätta i en skål, och prata med pappan medan vi
skvätte 3 gånger på raken...
Det funkade fint... Men sedan så blev det dags att tvätta mina händer
och fötter ,och både Namkaeng som Yongan tvättade som skam, och dom
pratade gott till mig, och tackade mig för min insats med familjen,
detta gör dom tydligen vid denna högtid som är nu, alltså Songkrahn,
thailändarnas egna nyår.....
Jag har ett gäng foton så kan ni se hur det funkar. För övrigt när vi
ända snackar om Songkrahn, så är vi inne på 3:e dagen, och alltså 3
dagars cyklande bland 100;tals vatten-ställen, där barn och vuxna står
och slänger vatten på en när man passerar. Mitt flyt håller i sig. Inte
en endaste gång har jag fått en endaste vatten-droppe vatten på mig.
Jag kikar alltid 100 meter framför mig på marken när jag cyklar, och är
där blött på marken så vet jag att de små jävvlarna står där (inget
illa ment), med sitt vatten, beredda att hysta det över mig. Jag saktar
in håller upp min ”skadade vänsterarm”, och skriker ”båbåbå” (nej nej
nej), "Hospital"......
ALLA släpper förbi mig utan undantag.... Dock så måste jag byta route
varje dag, ty annars tycker dom säkert det är konstigt att jag aldrig
byter mitt blodiga ketchup-bandage.... Man får ju i alla fall hoppas på
att dessa thaimänniskor har glömt mig tills nästa års
Songkrahn-firande, då jag måste göra om denna lysande grej igen, vem
fan vill bli blöt, inte jag i alla fall..
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCXCVII, Thailand
14 april 2018
88,4 kilo – 87,2 kilo (25 km) 1 timme 35 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,685 (NEDÅT)

Ingen är villig att ta bort dina bekymmer,
och ingen kan ta bort dina goda gärningar!!
Härom dagen så gick jag till ögondoktorn. Jag har ju haft i tankarna
länge nu att operera mina 2 ögon, och mitt försäkrings-bolag säger att
dom betalar 70.000 baht för mig på Saint Mary´s sjukhus. Sjukhuset
debiterar tydligen 26.000 baht per öga, så den räkningen blir ju då
52.000 baht, plus säkert 10-11.000 baht ytterligare,
Dessa thai privata sjukhus hittar alltid via sina ”speceri-räkningar”,
kostnader som slutkunden får betala. Jag tror att det är i samråd med
försäkringsbolaget faktiskt som dom smygdebiterar oss kunder vid sidan
av fakturan mot försäkrings-bolaget...... Men jag går och drar på det
lite grand, vet inte varför,, man blir ju inte direkt yngre....
Så för 1 år sedan så gick jag till en ögondoktor här i Chaiyaphum. En
manlig doktor som undersökte mig via sina maskiner, och han tyckte INTE
jag skulle operera mig, det kanske inte skulle bli bättre alls, snarare
tvärtom antydde han. Och han sålde sedan på mig ögondroppar av nåt slag
för 400 baht per liten liten liten plastflaska...
Jag lät nöja mig med detta besked, och ett år gick, tills York upplyste
mig om att han hade varit hos en kvinnlig läkare här i Chaiyaphum, som
hade praktik på kvällarna. Han berättade att hon var kanonbra, och York
tyckte att det kändes som om hon visste vad hon pratade om, och
dessutom så pratade hon flytande engelska...
Så nån månad senare, så gick jag dit till henne. Det var en ganska ung
kvinna, ja ung hmmm.... men kanske 40 år i ålder maximalt. Hon tog
verkligen tid på sig och undersökte mig, och jag märkte som jag märkt
tidigare vid datorn, att jag ser sämre och sämre i takt med att tiden
går.
Hon kollade i alla fall via flera olika maskiner, hon berättade att
mina linser var det inget fel på i alla fall. Och för varje maskin, så
sade hon att hon inget fel kunde se alls. Men jag kan ju inte se mer än
3 rader där borta på väggen invände jag.. Ja men du börjar ju också bli
äldre menade hon på, och det är naturligt....
Ja DÅ fattade jag läget med ÄVEN denne läkare, ingen av de två jag
varit hos, visste vad som sker med mina ögon, de visste helt enkelt
inte. Hon prövade sedan med att kolla om jag behövde ha glasögon, men
det gjorde ingen människa glad, och gav noll förbättring för mitt
seende.
Han sade sedan att - "du tåras i ditt högeröga va"? Ja det gör jag,
speciellt när jag jobbar länge vid datorn. Ja det ögat är ganska torrt
menade hon på, och sedan kom försäljningen. Jag vill att du använder
denna ”tårvätska” 4 gånger per dag, så skall det allt kännas bättre.
Ja OK sade jag, och fick betala 300 baht för allting, så inget man
lipade ihjäl sig för. Van som man är vid doktorer ifrån våra
falang-länder, så frågade jag om återbesök, och hon tittade på mig
precis som om jag var en idiot.... Återbesök, hon fattade inte ens vad
jag ville...
Ja skall jag komma tillbaka så du kan se om det fungerar med
tårvätskan?... Hon skakade på huvudet. Och det är på det sättet mina
vänner här i Thailand, bland alltför många läkare ute i det fria. Dom
åtgärdar symptomen. Men tar sig aldrig tid i stort sett, för att leta
efter orsaken till sjukdomen eller sjukdoms-tillståndet.
OK i den privata svindyra vården, där är dom ju intresserade av att
tjäna pengar, så där finner man i mycket mer utsträckning återbesök,
och intresse att finna orsaken till problemet i sig. Så nu i alla
fall så frågade jag även denna kvinnliga doktor om operation, och hon
var inte alls med på noterna, och nästan avrådde, meningslöst tyckte
hon...
Jag har nu själv gjort min lekmanna-bedömning om dessa två läkare, som
jag besökt här i Chaiyaphum, och jag misstänker att INGEN av dessa 2
är, eller medverkar vid operationer av ögon på något sätt, och de är
därför inte alls inne på detta med operationer, och tycker att
ögondroppar och halvblinda människor, är dom lyckligaste på denna jord.
Jag kommer snart skall ni se, åka upp till Saint Mary´s hospital i
Khorat, och göra undersökningen, så får vi se om dom vill operera,
vilket jag nog tror att dom vill, de vill ju gärna tjäna pengar. Så man
är ju lite halv-nervös att intresset för att tjäna pengar via en
operation skall göra att dom skiter i riskerna, och struntar i om det
ens lönar sig att jag opererar mina 2 ögon. Jag hör av mig vidare när
tillfälle ges..
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCXCVI, Thailand
13 april 2018
87,8 kilo – 87,0 kilo (19 km) 1 timme 7 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3.704 (nedåt)

Ibland kan även en dåre säga något klokt!!
Ja mina vänner, idag är det den 13:e april när ni läser detta. Och på
toppen av alla olyckor, så är det ävenledes fredag. Så idag gäller det
att hålla i hatten och se glad ut, och ta alla motgångar med ett
vänligt ord, och en hjälpsam attityd. Ja för mig, så tillkommer även en
ytterligare omständighet, och det är att fjant-högtiden, det
thailändska ny-året ”Songkrahn” inträder officiellt idag...
Så att vara glad och gladsint, medans man får iskallt vatten kastande
på sig, slängt på sig, hystandes på sig, är lite svårt faktiskt. Och på
toppen av det, så vill dom små liven (thailändarna), att man skall
stanna och få talk (barnpuder) insmetat i ansiktet, och på sina
kroppsdelar, och sina kläder.
Detta är årstiden som jag berättat om tidigare, där jag måste starta
extra tidigt mina cykelturer nu under de fyra närmaste dagarna... Jag
måste försöka komma igång senast klockan 08.00, och ta maximalt 2
timmar på mig, och alltså vara hemma senast klockan 10.00 på morgonen.
Annars är det stor risk att jag får framför mig alla dessa huliganer
som vill blöta ner mig. Men jag har klarat det förut, så det skall gå
bra igen tror jag. Jag har ju också mina egna små lurigheter att ta
till.. För 2 år sedan, så ramlade jag med cykeln alldeles innan
Songkrahn, och jag stukade tummen så svårt, så jag trodde jag brutit
densamma. Jag fick den ordentligt lindad på sjukhuset.
Dagen efter, när Songkrahn hade startat, så kom jag där cyklande i
godan ro, och plötsligt så stod där i byn jag körde igenom flera
ung-jävvlar som skulle slänga vatten, ”faaaannnn det är Songkrahn”,
hann jag tänka. Sedan såg och hörde jag, att ungarna pekade på min
hand, och alla stannade liksom av, och lät mig passera med tummen upp
åt mig.
Jag kikade på näven, visst fan jag är ju skadad, de var snälla och
ville inte förstöra bandaget för mig. Jag glömde inte den grejen, så
året efter, alltså förra året, så prövade jag en annan grej, ty jag var
lite sen på förmiddagen, så jag ville inte ens åka ut mitt i
Songkrahn...
Men medans jag var hemma, så kom jag att tänka på bandaget runt min
vänsterhand året innan, och hur ungarna reagerade..... Så jag prövade
följande. Jag tog bandage hemma här, jag lade lite grand ketchup på
bandaget. Jag vek ner bandaget i min cykelväska, och drog iväg ut.
När jag passerat min egna by Nong Nasaeng, så stannade jag, virade
bandaget runt huvudet snyggt och prydligt, och det dröjde sedan inte
länge på min cykeltur när jag kom in i nästa by,,, Där stod mängder av
ungar med vattenpistoler och vattenslangar, och i just denna byn, så
hade jag ingen smitväg bakom ryggen på dom, så jag måste passera.
Men sjuttan också va lugnt det plötsligt blev framför mig. Ja jag hade
ju bandaget runt huvudet kom jag att tänka på. ALLA stod och tittade på
mig när jag körde förbi. Jag tackade ödmjukt förstås, jag log lite
smärtsamt i mjugg, och sade ”Ram Hospital”.... Folk gjorde tummen upp,
och släppte igenom mig, och inte en droppe fick jag den dagen över
mig...
Dock dagen efter, som jag säkert berättade förra året, så gick det
kanske inte lysande precis. Jag kom utan bandage, kom fram till 2
stycken små töser i 10-12 års:åldern.... Jag hade klarat mig i nästan 2
timmar genom olika manövrar, och detta var sista byn innan hemkomst,
och säkerheten hemma inom mina egna 4 väggar...
Jag tänkte snabbt, ty där vid sin grind vid sitt hem, stod de små
töserna med en vattenslang med en jäkla sprut, inte en suck att klara
sig. OK jag vill inget vatten ha på mig, så jag rotade fram i min
cykelväska en tjugo bahts-sedel. Vilken jag alltid oftast har med mig
för att kunna betala punkteringar som jag regelbundet får.
Jag steg av cykeln med sedeln i hand, och gick fram till den första
tösen, och förklarade och visade att -
"ni får tjugo baht om ni ger sjuttan i att skjuta vatten på mig"....
Flickan neg så vackert, log så gott, och såg supernöjd ut medans hon
tog emot sedeln av mig. Jag vände mig om för att stiga på cykeln, då
den andra tösen hällde en hel jäkla hink med iskallt vatten över mig.
Behöver jag säga att jag skrattade högt i ren förtvivlan, det var ju en
så himla kul grej faktiskt. Och behöver jag säga att jag INTE krävde
tillbaka pengarna, jag tycker dom förtjänade den 20:lappen för att dom
lurade mig så vackert.... Så Songkrahn är inte nåt som jag tycker
speciellt bra om, inte min grej precis.
Jag käkar ägg till påsken, sill till midsommar, smörgåsbord, skinka med
vörtbröd till julen, och kräftor i augusti, det räcker för mig, och gör
mig lycklig. Slänga vatten, ja det får andra fjantar hålla på med..
Alla kulturer är nog roliga för de som är uppfödda med den, låt oss
stanna vid det...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCXCV, Thailand
12 april 2018
87,8 kilo – 86,7 kilo (15 km) 59 minutes
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,742 (nedåt)

Lagar är för de förnuftiga, en vägledning,
men för dårarna, är dom verktyg till lydnad....
Idag fick vi celebert besök i form av vår granne Tony´s fru, som ju
heter See, och hennes ”vän” som hon kallar det.... Han heter Martin
fick jag reda på idag. Dom skulle egentligen ha kommit tillbaka 2 dagar
senare när dom var här sist, men jag tror att Tonys fru See är
skitnervös att jag skall prata för mycket med honom.
Men de kom idag istället 2 veckor senare, Han gick in till mig, och jag
höll på med att baka kanelbullar, och vi pratades vid under tiden jag
bakade. Jag förklarade för honom att jag gärna ville fråga om saker som
inte angick mig, men om han har ambitioner att kunna umgås med mig, så
måste jag få ro i mitt sinne, och veta hur landet ligger, med hela den
här grejen med Tony och denne killen och fru See...
See har ju berättat att dom inte legat med varandra, att dom numera
bara är ”vänner”, detta efter det att Tony, hennes man och denne nye
bekantskap Martin, har träffats och pratat "ut" med varandra. Jag
frågade i detalj, och killen berättade för mig faktiskt hur det gått
till, och hur landet ligger.
Hela den här grejen att See sammanfört dessa 2; Martin och Tony är en
ren och skär lögn, de har aldrig träffats. Vidare att dom bestämt att
lägga ner "förhållandet", och See istället skulle satsa på sitt
äktenskap, är också det en ren lögn. Och slutligen så har dom pippat
hela tiden, och dom har ävenlees pippat nu när han kommit hit till
Thailand..TROTS hennes bestämda nekanden i detta...
Så denne See, thailändska som hon är, har ljugit om nästan allting som
kommit ur käften på henne. Jag skiter ju i vilket, men hur fan är man
funtad när man ljuger om sådana helt oviktiga saker, ja oviktiga för
oss andra i alla fall.. Men denne Martin var en supertrevlig kille i
alla fall, och jämföra honom med Tony är ju som natt och dag. Men
barnens pappa är ju Tony, det får man ju aldrig glömma.
Så här tråkig ser den underbara frukten "Passionsfrukt" ut,
kallas på Isaan-dialekten; katoklok
Och man får ju aldrig heller glömma att livet är kort, och inte fasen
skall man tvingas vara ihop med en skittrist typ som aldrig pratar, och
aldrig vill göra något alls i livet, och aldrig vill träffa folk, och
bara vill vara ensam, och inte vill pippa, och hellre köra en
handtralla. Ja det är svårt att klandra See i alla fall för hennes
vilja att börja om igen med en ny gubbe, som är raka motsatsen i precis
allting till denne Tony!! Men som sagt var, synd om ungarna, som alltid
kommer i kläm oftast...
Jag sitter och skriver nu, och jag riktigt känner hur varm denna dag
kommer att bli, just nu alltså 24 grader redan och klockan är 05.40,
det skall sedan hoppa upp till 38 grader, så nu skall jag försöka att
kravla mig ut snarast, innan värmen riktigt sätter in, och också värt
att notera att Songkrahn, denna vattenkastande fjantiga högtid, startar
idag 12:e (officiellt imorgon), och håller på några dagar.
Thaiarna, de börjar stå och vänta runt gatuhörnen och gömda ställen,
och så får man en hink med iskallt vatten över och på sig, och så
börjar dödens högtid i Thailand. Jag vet inte vem som uppfann detta med
vattnet, men jag misstänker att det är munkarna faktiskt. Dessa munkar
som lever på att folk föds, och att folk dör, och att folk är och blir
sjuka, eller råkar in i olycka på något sätt.
Det främjar ju munkarna, och skapar pengar till deras tvivelaktiga
verksamhet. Ha en god dag alla läsare, nu blir det bastuvärme på cykeln
i 2 timmar framåt, lite solbränna i ansiktet, och ett fasligt hejande
på alla thai man möter, ja i ett stort, en vanlig dag i Isaan Thailand,
för den cyklande idioten (falangen)....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCXCIV, Thailand
11 april 2018
88,3 kilo – 86,8 kilo (25 km) 1 timme 51 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,759 (mycket uppåt)

För att undvika kritik,
säg ingenting,
gör ingenting,
och var noll och ingenting!!
Någonting händer med svenska kronan, den stärks nu för 3:e dagen på
raken gentemot thai-bahten, och det är ju himla gött. Man tycker ju att
det är skitpengar, men om man betänker att på en månads-transferering
som jag oftast gör på låt säga 11.000:-.
Då blir skillnaden ifrån i fredags till dagens kurs, en skillnad på;
759 baht, vilket motsvarar runt; 15 middagar. tar man detta på
årsbasis, så fattar ni att vi snackar om stora pengar typ 9.100 baht...
Så små kursändringar, kan snabbt ge väldigt positiva reaktioner för oss
som bor här borta..
Ja nu stack Soda ned till Bangkok för att jobba ihop lite pengar, och
också för att ha något vettigt att göra under sommarlovet. Han arbetar
med att göra rent airconditions, vilket är en stor industri i dessa
länder med denna värme.. Han var just uppe i Ratchabat University, och
lämnade in sin inträdes-ansökan där. Han vill gärna gå där och utbilda
sig till, ja undra vad det är i dagsläget?
Jag vet ju at han i omgångar har pratat om att bli polis, och också
militär. Han vill dock arbeta med det administrativa, inte vara ute så
mycket på fältet. Och det är väl en vettig tanke kan jag förstå. Soda
fyllde precis 18 år nu i mars, och är stora grabben nu. Han var 8 år
gammal när jag kom hit...
Namklaeng är i skolan varje dag nu verkar det som under sitt sommarlov.
Att inte dessa jäkla fjantar till lärare låter ungarna vara ifred.
Hittills, så har skolan tagit ifrån barnen säkert runt 2 veckor av
deras ledighet, då barnen skall springa dit och träna för att få sitt
betyg, typ niga och le vackert, registrera sig, anmäla sig, sitta och
lyssna på skitprat, där läraren (som alla thai) älskar att prata i
mikrofon under en hel dag.
I Sverige, så ringer det ut den 8 juni, och Gud nåde den lärare som ens
tilltalar en under sommarlovet, det är ju heligt för oss falang-ungar.
Men här i det förlovade landet, där man fasen inte ens klarar av i
dagens läge att registrera ungarna inne i datorn, utan kör med
”hand-tralla” fortfarande. Allting skrives med hand, och stämplarna
lever ett eget förnöjsamt liv, och frodas här i Thailand.
Ja som vi brukar säga här, de ligger mellan 50-70 år efter i tiden. Så
Namkaeng och Soda för den delen också, måste göra samma jäkla process i
skolan varje år. Bevisa var dom bor, bevisa vem dom är, och registrera
sig som sökande. Tänk vad enkelt det hade kunnat vara för dessa
korrupta människor i Thailandet?
För in alla medborgare en gång för alla i datorn, och lämna ut
informationen till polisen, skolan, och alla anfra myndigheter.
Och sedan är det bara ett par fingertryck utan papper och dokument, så
är allting klart, och man kan säga att man lever i nutiden, inte i en
gammal förgången omodern tid.
Namkaeng fyller 16 år nu i oktober, så även hon är gamla damen, hon var
6 år när jag kom hit till Thailand. Hon skall fortsätta skolan så
klart, jag vet inte exakt vad de olika klasserna heter, men hon har väl
2-3 år kvar typ via Highschool här, och sedan vill hon in på
universitetet och läsa vidare. Hon vill bli stundtals; lärare och
ibland doktor, och ibland veterinär... Men ingen fara med att bestämma
sig, hon är ju bara barnet ännu...
Funderar starkt på att ta mig en moppe-tur de 6 milen upp till Nong Bua
Daeng igen, det var ju styvt 2 år sedan nu som vi var där.. Inte
speciellt mycket att göra där, men att komma ut på ”tur”, och se sig
omkring, och få lite variation, kanske dra i sig någon lokal pizza där,
det är ju alltid kul.....
Men jag undviker nog thaimaten, jag gillar den helt enkelt inte, inte
ens sköldpaddor gillar jag att äta. Gärna gulla med dom, men inte att
gnaga på en Sköldpadda...Och att äta räkorna, som är brända och stinker
skogsbrand, den grejen gör jag bara inte. Hjälper inte med chilli, som
vissa falanger tycks tro i det läget, Nä så kär blir jag aldrig, så jag
kommer att tvinga i mig sådan skräpmat..
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCXCIII, Thailand
10 april 2018
88,4 kilo – 87,0 kilo (38 km) 2 timmar 15 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,739 (uppåt)

En gång i tiden så trodde folk att Guden Neptun,
var orsaken till alla stormar till havs...
Idag, så kallar vi dessa stormar för orkaner,
Och de enda människor som fortfarande kallar dessa saker för ”Act of God”,
är försäkrings-bolagen...
Livet går nu tillbaka till den vanliga lunken igen. Jag hoppas också
att det skall sluta att vara så förbannat kallt och blåsigt. 100 gånger
hellre svettas jag i bastuvärmen, än fryser i kylskåps-kölden här i
Thailand. Känns ju larvigt att behöva sitta här vid datorn på
morgonkvisten, och inte kunna komma ut på sin dagliga motions- tur,
förrän det är varmt tillräckligt.. Va e de för liv egentligen...
Förutom själva livet jag har här i Thailand, så arbetar ju jag dagligen
med mina transporter. Det var ju lite lugnt under julhelgen och
julmånaden december. Men det har ju kommit ikapp sig med råge nu i
mars, och april månad. Och det är en go känsla på morgonkvisten när man
öppnat datorn, och man kikar på inkommande mail, och ser att jobben
rullar på som tidigare.
Inte bara jag blir ju glad, utan även mina kontakter/agenter som jobbar
med mina transport-uppdrag blir ju glada. Jo jag tänkte ju p detta med
ringar på vattnet. Jag visar mig ju på dels min egna hemsida
www.glegolo.com, och också inne på 2 facebook-sidor, och sedan också
inne på olika thai-forum, och sidor med israelisk anknytning.
Och ganska kul att jag får transporter till helt andra länder ute i
världen också, utan att ens be om det. En människa nämner mig för en
annan människa, som kanske inte har en transport till just Thailand
eller Israel, utan nu i april till 2 helt andra länder, nämligen; USA
samt Australien. Ja alla bäckar små, och jag blir ju bara glad...
Idag så var jag så himla uppspelt över livet överhuvudtaget, så när jag
varit uppe på toan klockan 03.40, så låg jag där och vände och vred
mig, fullständigt utsövd kändes det som. Gick slutligen upp klockan
04.30 pigg som en mört, och började med att skriva detta som ni läser
nu, och också började skicka mail till folk, som alla ligger och sover
just nu.
Jag tycker faktiskt morgonen för mig är den absolut bästa tiden på
dygnet utan vidare jämförelse. Jag är utvilad, jag mår oftast bra
kroppsligt, och det är tyst i huset, och jag kan ävenledes slappna av
helt i mina egna tankar, kanske sätta på en kaffe med mackor, och kolla
en TV-show, och som sagt var jobba på datorn. Ja morgonen är helt
kanonbra för min del....
Livet här borta i Thailand och Isaan för min egna del, är rent
förunderligt bra. Jag kände ju på slutet hemma i Askim (Göteborg), och
då skall ni veta att jag alltid trivdes gott där, att livet sakta
började gå på tomgång för min del. Fotbollen tog slut, jag hade
plötsligt tid på kvällarna för mig själv.
Mina vänner och bekanta dom flyttade vidare, kanske köpte villa efter
det att dom sålt sitt radhus, en del köpte radhus, efter att ha bott i
lägenhet några år, och en del slutligen som bott ganska länge i villa,
sålde och köpte insats-lägenhet inne i Göteborg. De allra flesta rörde
på sig.
Ja livet går vidare hur trist detta än är. Man hoppas ju att allt skall
vara konstant, men ingenting oftast i livet varar icke alls, utan alla
går vidare mot nya mål i livet, eller mål är kanske synd att säga ,
många cashar in i livets slutskede, och på äldre dar, och vill ha lite
valuta för allt sitt sparande och gnetande, under kanske många år.
Ja så kom Thailand på tapteten via min gamle vän Reine Hast, som fick
med mig hit ned, och resten är ju historia som man brukar säga. Så
istället för att sitta av tiden hemma i min drömlägenhet i Pilegården
Askim, så kunde jag få ihop ett hem, med en familj, och en helt ny
uppsättning vänner och bekanta här i Thailand.
Rent fantastiskt hur livet faktiskt går vidare, trots att man är
skit-gammal. Man förleds ju att tro hemma i Sverige, att man inte
längre duger till någonting, och att man inte skall inbilla sig att man
är någonting, men där fick många trista typer ”tji”, som vi brukar säga
bl.a. hemma i Göteborg...
Nu är endast ”negative-Nisse” kvar i ”frufällan” hemma i Sverige, och
får leva i den gyttjan resten av livet, om man inte gör slag i saken,
och hittar på något roligare, än att bara vänta på döden. Lika bra att
göra nåt, folk dör i alla åldrar, så man har ju inte all tid i världen
precis....
Så med detta så viker jag ned locket på min PC, och önskar Er alla
läsare en god morgon, en god dag, och en god kväll, och en god
fortsättning, på resten av Ert liv... Må ni må bra också, det är Er
alla väl förunnat!!
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCXCII, Thailand
9 april 2018
88,0 kilo – 87,0 kilo (30 km) 1 timme 53 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,728 (nedåt)

En bra sak med vetenskapen är,
att det är sant,
oavsett om man tror på det eller inte!!
Jag gjorde mitt bästa med att försöka få till ett dagens kapitel
daterat den 8 april 2018, men det gick över styr tyvärr rejält. Jag kom
aldrig in i skrivar-klådan, och latmasken i mig var hela tiden i full
kontroll.. Normalt sett så brukar jag skriva dagen innan, och justera
allting kvällen innan, så jag bara har att sätta mig vid datorn när jag
vaknar på morgonen och publicera den dagens kapitel.
Men nu får det till en extra skärpning så det inte händer igen, himla
skämmigt att inte kunna hålla ett vanligt simpelt schema, som jag ju
följt nu alltsedan 6 juli 2008. Men kanske får acceptera att det kan
komma små dippar emellanåt, trots att man inte vill det, eller önskar
det....
Som plåster på såren, så fick jag finbesök idag. Kongo-Kent, han bor
alltså i Khong, styvt 7 mil härifrån, han hade med sig sin trevliga fru
som heter Phaeng. Dessutom så var det med i bilen Åke och hans 14:åriga
dotter Linda, från Waeng Noi.. Alltså samma gubbe som brukar komma ned
hit till Chaiyaphum och handla matvaror, och dricka vin till maten..
m.m.
Vi fikade rejält, och slafsade i oss mina kanelbullar, så nu är dom
slut dom små rackarna. Fasen igår hade jag 41 stycken som jag bakade,
och nu i skrivande stund söndag klockan 17.59, så är precis alla slut,
komplett borta. Men det är klart, jag kan ju inte skylla på alla andra.
Direkt efter baket igår, så gjorde jag kaffe, satte på en TV-show på
datorn, och ihop med kall mjölk så lirkade jag i mig hela 7 stycken
kanelbullar... Rakt av på ett bräde. Mådde härligt illa ett tag där
efter, men det var det värt, jösses va gött det var skall ni veta...
Och sedan i morse, så käkade jag 4 stycken kanelbullar...
När vi hade fikat klart här hemma, så stack vi alla till Big C och
handlade lite grand. Sedan vidare ned på stan, så Åke fick köpa samma
lilla billiga Canon-kamera som engelsmannen hade köpt förra veckan. Och
sedan rakt över gatan inne i Chaiyaphum, till kinesen som säljer
billigt mjöl och annat för köket. Åke köpte mjöl och cakao, han skulle
baka negerbollar hemmavid...
Sedan skulle vi kolla efter en till boxning sandsäck, och också
handskar. Vi fann ingen sandsäck men väl boxhandskar till Åke, så han
vart nöjd!!! Nu var vi så himla nära Bens Bar, så ingen av oss kunde
med att neka magen en måltid... Vi slängde i oss Spagetti Bolognese jag
och Åke, och hans dotter Linda käkade hamburgare, medans Kongo-Kent och
hans fru käkade någon konstig thai-maträtt...
Efter detta så avvek jag hemåt, hela dagen hade gått nu, ty jag hade
också varit ute på en mesig cykeltur i morse. Men jag kände noll och
ingenting för den sattans cykelturen, det blev endast 14 stackars
kilometer och en styv timme, ganska meningslöst alltså.
Men ut kom jag, men anledningen till att jag var så himla less på det
hela, var att det var svinkallt ute, och det blåste en snålblåst som
var grymt, vem sjutton orkar cykla i 14 sekundmeters motvind och 18
graders kyla. Fan att jag inte lär mig att INTE åka ut med cykeln så
arla på morgonen när det är så kallt..... Kvällen avslutades sedan
finfint, ty när jag stegade in i sovrummet mitt, så trots att jag satt
på AC;n som vanligt så var det ändå varmare där inne i sovrummet än ute
i resterande huset.
Inte så konstigt, jag brukar ha AC:n på 26 grader och det brukar vara
knaongott att sova i..... Men denna dag så var det bra mycket under 26
grader, så AC:n var nöjd och belåtten och jobbade sig inte ned till
kyla utan bara till 26 grader precis som jag bett den om...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
8 april 2018
88,0 kilo - 87,4 kilo (14 km) 1 timme 4 minuter
Idag måste jag tillåta mig att strunta i att skriva ett dagens kapitel.
För sattan, har alldeles för mycket att göra, med motion, med flera
besök, och att göra ärenden. Känns som om man ligger i bakvatten.
Får jag återkomma imorgon så är jag tacksam
MVH
legolas
Chaiyaphum MMMCXCI, Thailand
7 april 2018
88,3 kilo – 87,6 kilo (16 km) 1 timme 4 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,729 (uppåt)

Framtiden, är bara en av många versioner av nutiden!!
Det är vad vi gör idag i nutiden,
som skapar framtiden, inte tvärtom!!
En observation, lika värdelös som alla andra observationer? Jo jag
undrar i mitt stilla sinne. Varför egentligen thai har så enbarmligt
dålig smak. Man kan jiddra en massa floskler hit och dit, och man kan
vara pro thai i takt med hur mycket man älskar sin fru eller flickvän.
Men till syvende og sist så måste man landa i förhållandet, och börja
ta för sig. OK om man nu inte tillhör 70;talisterna som ju var
vederbörligt avkönade med start på sitt daghem, och sedan i småskolan,
och sedan av våra regeringar där efter, där kärringväldet har funnit
nya hemska nivåer och växlar, år efter år efter år...
Ja var sjutton skall man börja egentligen. Jag ser det runt omkring mig
dagligen precis överallt. OK min erfarenhet gäller ju här där jag bor,
så jag vågar sträcka mig till thai-folket här i Isaan styvt 20
miljoner, av de 67 miljoner som finns.. Ute i byarna säger vän av
ordning att man inte kan begära så mycket....
Jasså undrar jag, varför skall inte inte begära lite ordning och reda
och snygga omgivningar. Är det för att dom är fattiga? Men va fasen, e
dom fattiga så har dom ju all tid i världen att hålla rent och fint
omkring sig. Men nädå... inte thai inte... Skiten ligger överallt, och
man kan se på den minsta lilla småsak hur dom egentligen skiter i
precis allting runt omkring sig, så länge det inte handlar om att
stoppa mat i käften..
Härom dagen var herr By-thai ute och han röjde i sin trädgård. Ja
egentligen en skam att kalla det för en trädgård, mer än jordplätt där
huset står på... Han röjde lite grand, vilket innebar att han la
skiten i ena hörnet på sin jordplätt..Få iväg bröten ifrån
jordplätten, hahahaha, viktigt? Men han orkade inte heller bry
sig om de styvt 73 stycken plastpåsarna som låg och skräpade där, dom
fick ligga kvar...
Frun var ute på jordplätten och hängde tvätt... Jag undrar, VARFÖR är
thaiarna så jäklars kåta att hänga sin tvätt FRAMFÖR sina hus till
allmän beskådan. Normalt set så är ju vi falanger uppväxta med att
tvätten hänger på baksidan huset, där ingen kan se den. Men här
minsann, så skall allting hänga framför huset, och många av fruarna
hänger t.om. sin jäkla tvätt på staketet ut mot gatan....
Här rätt över gatan i huset mitt emot vårt egna hus, så har
kines-gubben hyrt ut sitt hus igen i väntan på att få det sålt. Och
familjen som kom hit, började med att på det fina gjutjärnsstaketet
uppe på deras fina mur, vi alla har samma mur, där hängde dom upp 4
stycken cykeldäck, ja ena jäkla cykeldäck,, och det var för prydnad!!!
Hur i helvete tänker dom egentligen, det ser löjligt fult ut, och
endast en idiot smyckar väl ut ett fint gjutjärns-staket med gamla
cykeldäck... Miss Pussys familj här bredvid, dom älskar att ha gammal
överbliven skit kvar, men dom tar ut den ifrån sin egna tomt, och
lägger den på den gemensamma ytan , trottoaren utanför sitt hus, och
sedan blir skiten liggande kvar till allmän beskådan i åratal.
Snyggt? Ser ut som en skandal. Ja jag känner att vi lever på en
knivsudd här på gatan faktiskt, och det dröjer nog inte länge, tills
det kommer en ny idiot-thai, och har med sig hundar och skit, och
skräpar fullständigt ned vår falanggata, som anses vara en av de
finaste här i Chaiyaphum faktiskt....
Så jag är tacksam för varje dag som går, när ingen ny kommer och
förstör. Ty problemet är att den dag idioten kommer hit, så finns det
ingen thai som säger till, och jag kan/får ju inte säga nåt, jag är ju
utlänning som ni vet... Så jag måste hålla truten för att undvika
bråk...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCXC (3.190), Thailand
6 april 2018
88,2 kilo – 86,5 kilo (33 km) 1 timme 53 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,714 (nedåt)

Den klokaste man är skyldig till dårskap!!
Den engelsman som var här i förrgår ni vet, han som bara är ”vän” med
Tonys fru See, han köpte ju en kamera. Han fick tag i en Canon, en
riktigt bra kamera tydligen, liten med bra kvalite´ på fotona. Han
betalade den läckra summan av 3.200 baht, och det är ju fantastiskt
billigt. Jag kommer att köpa den, kanske denna kamera även skulle
passa Birger i Waeng Noi?
Idag så blev det annars en tidig runda till allmänna sjukhuset i
Chaiyaphum, för att laga den tanden som jag fick tid till senast vid
tandutdragningen ni vet... Jag kom dit ensam, då Yongan ju var på
Amphue, och skulle fissla med Funfas vistelse här, och skriva in henne
i husboken...
Jag misstänkte att det skulle ta gör-lång tid, men ingen fara sa
Yongyut, åk du före, vi ses klockan 09.30 på sjukhuset. Jag sade till
henne vad jag trodde, alltså att hon inte skulle komma i tid, och låta
mig stå där som ett fån på sjukhuset, och ingen skulle förstå något av
alla mina språk..
Jag var löjlig och negativ sa hon, vi ses där... OK, jag åkte dit kom
klockan 09.20 och langade fram mitt papper med tids-bokningen. Damen
tittade på mig, och höll på att öppna mun, ty thai skall ju alltid
fråga nåt. Det är nåt jäkla behov dom har. Men hon måste ha sett att
jag inte var på humör att språka thai denna morgon.
Så hon knep igen, och visade med ett stort leende var jag kunde
sätta mig och vänta... Gött det gick ju bra det här, vem fan behöver
Yongyut, frågar ju sig vän av ordning.. Hann inte ens tänka tanken
färdigt förrän jag hörde ropas ut; "Mr.... och resten av mitt namn blir
ju bara blurr när thai försöker uttala falang-namn..
Jag stegade fram, och DÅ jäklar började dom snacka thai, fattade nada
engelska. PRECIS då kom Yongyut in på sjukhuset styvt 25 minuter
försenad förstås... Det var ingen större grej, dom frågade bara något
löjligt som redan stod i mina papper. Medans jag väntade, så kom
en thai-man med tydligtvis sin son i famnen....
Sonen kanske 5 år gammal sprattlade som en nykrokad havslax på 22 kilo.
Jäklar va han skrek och fötterna på honom gick som gurka-perkor, eller
skall man säga helikopter-vingar.... Såg kul ut, men ändå tyckte man
synd om pojken. Va fan var det verkligen nödvändigt att bröta med
pojkens mjölktänder.... Fan se till att borsta dom istället, funkar
säkert bättre..
Jag väntade i styvt 10 minuter till, och sedan blev det återigen;
"Mr ......" Jag reste mig, lämnade yongan i väntsalen, och
stegade in till tjejen som ju tidigare dragit ut min tand. Hon stod
beredd med borren i hand nästan, och log stort. Kanontrevlig tjej
faktiskt. Jag berömde henne stort för den tidigare tand-utdragningen.
Man vill ju inte i detta jordelivet ha en förbannad och sur
tandläkerska, som skall borra och härja i käften... Så vi hamnade på
rätt köl med varandra i alla fall som tur var. OJSAN tyckte hon från
start redan, detta var ett stort hål... Ja det var alltså en gammal
lagning som hade lossnat.
Jag sade till henne att lägga undan alla jäkla sprutor med bedövning,
sånt vill jag inte ha, kände mig ganska tuff och modig i det läget, hon
var ju snygg, så ville imponera lite grand.... Svaret lät inte vänta på
sig, hon svarade; ”Nä tänkte inte heller ge dig någon bedövning”...
Jasså undrade besviket, men tänk om det gör ont då? Äsch du är ju
falang!!! Javisst ja, det är jag ju...
Hon började borra med ett stort borr, sedan med ett mindre borr, och
till slut med ett jättebra, skarpt, pyttelitet borr. Jag kände efter en
styv halvtimme med tungan, och min förr så stolta tand, såg nu mer ut
som en nedfilad tand fullt i klass med de där infödingarna i Afrika och
Syd-Amerika ni vet...
Den sköna tandläkerskan, fyllde sedan i hålet, och efter 45 minuter var
det klart, och inte en enda gång kände jag någon smärta alls
överhuvudtaget.. Jag gick stolt ut till Yongan, och hon stegade bort
för att betala kalaset. Ja man kan nästan kalla detta för ”kalas”, ty
det kostade mig 150 baht (SEK; 40,.) styvt.... Grymt billigt eller hur?
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCLXXXIX, Thailand
5 april 2018
88,6 kilo – 87,3 kilo (26 km) 1 timme 39 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,723 (uppåt)

Det är bättre att vara med en vis man i helvetet,
än en dåre i paradiset!!
Vad roligt, våren kommer snart till Sverige, och med våren så kommer
alla de olika rapporteringarna ifrån människor som normalt sett inte
pratar temperatur under resten av året. Plötsligt 20 mars så är det 20
grader varmt ute, och flickorna dansar nakna på ängarna och liknande.
Och en annan vill gärna överglänsa den första, och säger att i Alingsås
så är det minsann full blom på Tussilagon i dikeskanterna, och 23
grader ute på altanen, och hela familjen satt där och njöt... Och
avslutningsvis, så blev det naturligtvis samma dag 29 grader varmt i
trädgården i Njurunda och småfåglarna var så lyckliga och svettiga på
samma gång, och snön nästan smälte..
Alla utan undantag när det gäller vår-rapportering av temperaturer,
brukar ta termometern när solen ligger och steker vid denna årstiden...
Inte många fattar att man skall mäta skugg-temperaturerna... och då är
det ju inte lika roligt längre med de där vanliga 6 kanske 7 graderna
och isande vind i ansiktet....
Idag så kom Yongan tillbaka ifrån skolan, och hade med sig resultatet
ifrån Funfas test, som hon gjorde härom dagen. Hon måste ju klara
500;gränsen. Det visade sig när krutröken hade lagt sig, att denna
lilla by-tjej, trots taskiga förutsättningar, klarade av att komma in
på totalt 227;e plats av de möjliga 500, som stod på spel för att bli
antagen till skolan...
Vilket jag anser vara en riktig prestation av henne. Namkaeng har
suttit med henne nu dessa 2 veckor, dagarna igenom, och tillsammans har
de pluggat, och Namkaeng har undervisat och utbildat tösen hur det
funkar med dessa tester... Så jag misstänker att Namkaeng har ett bra
finger med i spelet, och med resultatet....
Dörren slets sedan upp här bakom ryggen på mig i mitt arbetsrum, det
var Namkaeng som hoppade jämfota av glädje.... Hon skall ju få
resultatet imorgon den 5:e april, på sitt egna test. Ja hon måste
kvalificera sig vareviga år, för att få fortsätta på denna skola i
Chaiyaphum.
Men tösen hade gått in på internet, och kunnat kolla skolans hemsida
eller nåt sånt, och där stod hennes namn klart och tydligt, och
Namkaeng hade faktiskt placerat sig på 127;e plats utav dessa styvt
1.000 eleverna, som slåss om platserna med nykomlingarna...
Så drömmen för Namkaeng om att bli veterinär, eller läkare, eller
lärare, eller vad nu hon har i sinnet i dagsläget, de drömmarna kan
fortskrida och hållas vid liv. Vi är jätteglada för henne, och vi skall
som sagt var uppmuntra henne efter förtjänst... vid ett senare
tillfälle...
York ringde mig vid lunchtid och bjöd hem mig på Pizza. Han och Risto
hade tillsammans (York ville lära sig) bakat pizza. GÖTT skrek jag,
slängde mig på moppen, stannade bara på vägen, och handlade på mig
baknak (Ananas), som jag vill ha på pizzan....
Kommer dit, och det luktar kanongott, vi njuter och käkar i mängd, och
sedan blir det kaffe med mycket glass till, så livet kan knappast bli
bättre idag i alla fall... Bra betyg, och god mat, och gott väder till
cykelturen..... Halleleluja...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCLXXXVIII, Thailand
4 april 2018
88,3 kilo – 87,3 kilo (25 km) 1 timme 37 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,717 (nedåt)

Att vara elak är värre än att stjäla!!
Fick idag ett nytt PM ifrån samma kille som rapporterade rabies härom
dagen. Hans fru arbetar inom kommunen, och med borgmästaren tydligen
här i Chaiyaphum. Så min kontakt får förstahandsnyheter. Och lite
alarmerande nyheter faktiskt, om detta med rabies. Thailand som nation,
de styrande, känner väl till situationen, och är tydligen inte
förvånade alls över den rådande katastrof-situationen.
Idag i Thailand så har INTE provins-kommunerna eller de statliga
organen i respektive provins (landskap), tillgång till rabies-medicin.
Den dosen har tagit slut då allting skickades direkt ut till de röda
zonerna där rabies är som värst florerande. Fram tills nu, så kunde de
olika kommunerna köpa direkt ifrån företagen, men det har tagit ett
härligt stopp på den fronten också...
Ty det visade sig efter de 2 sista årens inköp hos flera privata
företag, att dessa har sålt falska rabies-mediciner till Thailand, och
dess provinser. Så de sprutor som gavs i hundratusentals var
fullständigt verkningslösa, och resultatet lät inte vänta på sig
alltför länge...
Tänk om en sådan här nyhet nått Expressen eller Aftonbladets kvinnliga
reportrar, som ju hatar konkurrens på det kvinnliga planet ifrån
thailändskorna, ja du hade det tagit hus i helvete...
Nu får Thailand betala för dessa falska vacciner till full potenial,
och det förvånar mig att man inte ser detta på nyheterna, alltså att
man hänger och skjuter de ansvariga för denna katastrof. Men som
vanligt, så är det väl den styrande makt-eliten som sopat hem de flesta
stålarna på den falska medicinen, så då lär det ju inte hända alltför
mycket rättsligt sett...
Idag fick vi celebert besök av See vår granne Tony´s fru. Alltså samma
See som flyttade för 2 år sedan till sin make i England med deras 2
barn ävenledes. Och gissa vem hon hade i släptåg? Jo en engelsk snubbe,
som enligt uppgift bara var vän till henne,,,,, numera......
Bakgrunden på detta scenario var att Yongan berättade för mig för ett
styvt halvår sedan, att dom hade stora problem i äktenskapet där borta
i England, och ja stora problem i äktenskapet brukar ju rent allmänt
vara, om man tar bort allt jäkla skitprat, att det finns otrohet med i
spelet..
Ja vi mer rutinerade vet ju om denna grej, och brukar också kalla saker
och ting vid dess ”rätta” namn. Det visade sig snart eftersom dagarna
går, då för halvåret sedan, att See är less på sin Tony, och han
föredrar alltså att spela ”ficktennis” istället för att spela
”handboll” med sin fru..
Ja då träffar naturligtvis av en absolut ren tillfällighet denna fru
(See), alltså en annan engelsman som gärna vill vara med och spela
handboll med See... Trots att See nekar enträget, och säger att dom
inte ligger med varandra, utan bara håller handen, och viskar vackra
saker i öronen på varandra, så vet ju vän av ordning, att sådant
löjligt snack förekommer endast i den där blaskan, som tjejerna läste
när vi var unga, ja ni vet ”Frida”.......
Till slut, så lyckas See och Tony tydligen sätta sig ned och prata om
det hela, och trög-hästen Tony kanske fattar att han inte kan fortsätta
med sitt jäkla onanerande i tid och otid... Så de beslutar sig för att
ge det ett försök i alla fall.. Smarta som många människor är, så
erkände See till sist när allt var OK för Tony att hon hade en gubbe
vid sidan av.
Tony och denne smygande engelsman till gubbe, beslöt sig för att
träffas och ”prata ut” om hela saken. Ja så jäkla långt har det gått i
vårt västerländska kärring-samhälle. Erkänna, va fan är det för
löjligheter. Det är ju för fan bara att lägga på locket, och gå vidare
i livet, secka fjantar... I alla fall så mynnar det hela ut i att den
smygande engelsmannen tillåts vara "bästa vän" med See också
fortsättningsvis.
Så då kommer alltså denne engelsman ned till Thailand, och See råkar
vara här, och så klart om nu dom båda ”råkar” vara här samtidigt, så
måste man ju träffas... Så See åker ned till flygplatsen 68 mil tur och
retur, och hämtar sin bäste vän, engelsmannen. De kom då på besök hit
hem till oss...
De stannade i runt 15 minuter, tillräckligt långt så jag inte ens hann
ställa de där goa besvärliga frågorna, och inte ens hann bjuda på kaffe
med dopp... De stack in till Chaiyaphum ty han ville handla på sig en
kamera, att ha här nere i Thailand... Men de lovade att komma tillbaka
strax igen efteråt.
De kom tillbaka 2,5 timmar senare, och hann bara säga adjö, jag känner
att See nog var livrädd för hela grejen, och modet svek henne nog till
slut.... Men jag skulle gärna vilja prata med denne kille, och de
lovade visserligen att komma tillbaka till fredag, men jag tror dom
inte faktiskt.
Men kommer dom, så kommer jag nog i lugn och ro med engelsmannen fråga
lite om det hela. Va fan det har jag rätt till.. Tony har jag ju känt i
10 år nu faktiskt, så nog måste jag få fråga läget, hahahaha skall bli
skitkul att få engelsmannen att börja svettas lite grand, ja ni vet,
blir lätt röd i fejjan, kliar sig förskräckt på ena örat, drar i
t-shirten lite grand, och suckar djupt innan han känner sig tvingad att
börja förklara sig. Ja då njuter pappa här......
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMCLXXXVII, Thailand
3 april 2018
88,1 kilo –87,1 kilo (26 km) 1 timme 26 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,719 (nedåt)

Om du dansar på varje bröllop,
så kommer du att gråta på varje begravning!!
Sä Rabies är ju på attack här i Thailand, och om jag vore en sjukdom,
och då vore t.ex. rabies, så är ju Thailand ett av de mest underbara
länderna i denna värld att attackera, då thai skiter i allting, och dom
skiter i alla andra. Dom är orkeslösa och viljelösa, och de låter bara
allting hända, och har sedan bara en sak att säga; Mai Pen Rai”....
Chaiyaphum har ju hittills varit en av de zonerna som INTE har varit
rödmarkerade på kartan, och således inte haft problem med rabies. MEN
nu i morse, så fick jag följande varnings PM ifrån en bekant här i
Chaiyaphum. Det är en australiensare som jobbar som lärare, som ville
förmedla det som jag citerat här nedan...
[u][b]Citat[/b][/u]
A person moved not far from us not long back. Maybe a couple of kms
down the road. Her dog died and the autopsy today has revealed it was
rabies. The investigation team is coming tomorrow. Our area also hasn't
done this years free rabies program yet due to the company running out
of shots (sending them to red zone areas first). So tell your friends
to watch out for dogs/cats. Obviously wash/get post shots if
scratched/bitten. RAM hospital I think does the pre-exposure shots.
[u][b]Slut citat[/b][/u]
Så med detta så är oskuldens dagar I Chaiyaphum antagligen över, visst
man kan ju hoppas att denna hund kanske har tagits in till Chaiyaphum,
från en annan provins, av en av de stupida thai-människorna, men det är
nog att önska för mycket, skiten har nog kommit hit nu. Så nu gäller
det att hålla i hatten framledes, i kantakten med vovvarna...
Idag så blev det en i mitt tycke ganska underbar cykeltur, och lite
längre än vad jag först tänkte mig. Men det är (ta i trä) fanimej
ganska gött att må så bra som jag gör just nu, och som jag skrivit
förut jag tillskriver detta helt den nya medicinen Lixiana, som ju
kostar mig 3.500 baht per månad (SEK; 950.-)... Men väl värda
pengar, om man betänker att jag slipper följande biverkningar.
Kramper i benen på nätterna, stora blåa märken på kroppen, 3-4 stycken
åt gången ser skitäckligt ut, en matthet som gjorde att jag inte kunde
cykla, i den utsträckning som jag vill. Och ett allmänt retsamt humör.
Allt detta var biverkningar från den blodförtunnande medicinen Varan
som dom ju skrev ut här nere.
Allt detta är väck nu, och det känns nästan som et ljus i tunneln. Jag
cyklade ned till byn där Jai och Baloo och sprit-magistern bor, alltså
Non Saton, jag cyklade sedan vidare upp till 201;an igen, en annan väg.
Sedan ut på risfälten i en menlös, komplicerad, meningslös, omväg som
enbart tog mig tillbaka efter 30 minuter till utgångspunkten igen.
Och sedan via Yrselvägen hem. Det blev till slut 45 kilometer och 2
timmar och 54 minuters motionerande, och jag mådde prima när jag kom
hem... Så prima så efter duschen, så tog jag en jättetjock korv med
bröd och potatismos och Johnnys sötstarka senap, med ketchup och mjölk,
och vräkte i mig denna lunch. Jäklar va gott det var...
Jo detta med försäkringen som jag först gladdes åt, och sedan fick höra
från annat håll att det var gammal skåpmat. Jag har nu äntligen fått
tag i den kille Kjell Nyström, som de facto jobbar idag med att blåsa
liv i detta ute på Facebook. De tror att bara om rätt antal människor
registrerar sig på blanketten, så kommer försäkringsbolagen att ta till
sig detta raketsnabbt. Kolla länken;
http://www.insurance-in-thailand.com/affordable-health-insurance-for-anyone-in-thailand/
För det är en riktigt stor grupp med människor/kunder det handlar om.
Så JA jag registrerade mig, så nu blir det till att vänta bara, och JA
jag registrerade Yongyut också..... Skall nu också sprida det bland de
boende här och deras fruar, så kanske man vågar hoppas att det blir
några tusen själar....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Jag har tidigare skrivit lite om denna försäkring.
Och försäkringen ifråga kommer att gälla livet ut.
enkelt kommer att få råd med....
baserat på det antal falanger som visar intresse.
http://www.insurance-in-thailand.com/affordable-health-insurance-for-anyone-in-thailand/