Chaiyaphum MMMIII, Thailand
30 september 2017
89,6 kilo –
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,089 (nedåt)

Den visaste man är skyldig till dårskap!
Forts. från förra kapitlet.... Läkaren började alltså att skriva ner
bak på min egna medicin-lista följande; han skrev namnet på min nya
blodförtunnande medicin; ”Eliquis”, jag ville ju ha denna nya, eller
rättare sagt ”en ny blodförtunnande” istället för den utdömda ”Varan”
(wharfarin), som dom t.om. slutat att sälja i Sverige. Men här kört
vilt med...
Jag har ju haft en massa problem med kramp i fötterna, kramp i låren,
blödning ifrån sår i många många dagar, och blå märken som pluppar upp
lite varstans på kroppen... Så nu ville jag förändra detta. Hoppas bara
inte den nya medicinen är ännu sämre, och tar död på mig, håller
tummarna i smyg gör jag i alla fall...
Läkaren skrev faktiskt nedanför på samma papper ned följande
ersättnings-mediciner, som gör samma jobb, om nu inte sjukhuset i
Chaiyaphum har ”Eliquis” att sälja till mig.... Och dessa var; Xarelto
och Lixiana. Så om allt skall gå väl då, så hoppas jag på ett
något enklare, och inte så våldsamt blödande vid småsår
fortsättningsvis...
Med detta så var det dags att betala kalaset på detta svindyra
privat-sjukhus. Till min förvåning (återigen) kom ihåg att jag ju gick
till läkaren förra gången när jag hade fallit omkull, och fått den där
”himatooma;n” i bröstet, då knatade jag ju upp till honom, och han
pratade ju med mig, och han debiterade mig inte en cent för det jobbet.
Nu kom vi till kassan, och de ville ha 520 baht (SEK; 130:-) för det
besöket. Kanonbilligt för att konsultera en läkare på ett
privatsjukhus. Jag har dock en teori i detta... Jag tror dom känner sig
lite halv-fesna över detta med mitt försäkringsbolag, och tyckte nog
jag blev taskigt behandlad av dom då vid hjärt-operationen. Jag tror
han försöker vara bussig helt enkelt den läkaren, emot undertecknad
falang...
Jag är nu klar med detta, och kan fortsätta mitt liv förhoppningsvis
här i Chaiyaphum, och kan åka till sjukhuset här, istället för att åka
25 mil fram och åter till Khorat..... Jag och Namkaeng avvek efter det
att jag nyttjat deras toalett,, de har en kanon handikapp-toa, som det
nästan står mitt namn på, så jag brukar halta lite grand, och gå in där
och göra nummer 2..... En mysig upplevelse faktiskt....
Sedan stack vi ned, jag och Namkaeng till till shopping-mallen, som
heter The mall.... Snabbt efter det att vi hade parkerat till
McDonalds... Det är nog mer som att likställa med att gå till kyrkan på
söndagar. Är man i en stad/ort med McDonald, så är det en döds-synd att
inte käka McDonalds....
Namkaeng ville käka samma som mig, och jag såg hur kul hon tyckte detta
var, vi drog i oss en dubbel-cheeseburgare med en extra stor portion
med pommes frittes, plus en stor coca cola var... proppmätta blev vi,
och fick faktiskt lämna lite pommes kvar där, när vi lämnade...
Efter maten så traskade vi bort till falang-shoppen, som heter ”Tops”,
en dyr upplevelse, men kul att se deras produkter. Men skall vara
ärlig. Visst de har en sattans massa prylar i denna affär, men vågar
nog säga att näst intill 99% av dessa produkter har vi redan i
Chaiyaphum, till halva priset, eller så har man noll användning för
det, känns bara helt onödigt.....
Jag handlade på mig av ren lättja och sysslolöshet; smörgåsskinka,
finns i Chaiyaphum, Avocado, finns i Chaiyaphum. Kallkorv, finns också
det i Chaiyaphum, och en burk med sardiner i tomatsås, finns inte sådan
god i Chaiyaphum. Men kändes helt löjligt svindyrt bara... Jag
struntade denna gång i grann-affären som ju är en kanon-butik, med en
miljon olika goda falang-viner... Forts. nästa kapitel....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMII, Thailand
29 september 2017
89,9 kilo – 89.0 kilo (51 km) 2 timmar 49 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,115 (uppåt)

Kunskap kan inte ärvas!!
Tillbaka från Khorat, och tillbaka ifrån 2 st sjukbesök på 2 olika
sjukhus, för mig och Yongan. Vi startade ovanligt sent för att vara
oss, så vi stack här hem ifrån 07.00, bra eller dåligt vet inte, men
det utvecklade sig helt OK tidsmässigt. Vi skulle för första gången
köra med GPS.
Namkaeng hade dagen till ära laddat ner, eller så hade hon redan fixat
en GPS i mobiltelefonen, som hon sedan lade in på Yongans telefon. Jag
vet inget om slika saker, så den grejen fick tjejerna sköta faktiskt.
Jag är den mer praktiska filuren i sammanhanget, som får saker och ting
att fungera, när teknik-dårarna ställer till det för sig.
Så jag hade tagit York till hjälp, och han hade givit mig skrivna
instruktioner, på hur man tog sig till det allmänna sjukhuset i Khorat,
som för övrigt heter Maharat Nakhon Ratschasima hospital. Ja Maharat
uttalas då naturligtvis inte Maharat, utan det uttalas Mahalat, detta
antagligen bara för att jävlas med oss utlänningar!!
Vi körde rakt på det, och det kändes faktiskt väldigt konstigt, ty i
mitt liv här, så har absolut ingenting någonsin under mina nu 9 år här
nu, just gått på ”räls”, eller gått ”rakt på”... Alltid nåt trassel.
Men denna underbara morgon, så körde vi rakt på i stort sett, utan att
trassla mer än 1 gång.
Och det var när jag kände igen mig där vi körde, och GPS;en enligt
Namkaeng sade ”leo Sigh”,, men jag struntade i vad "Kvast-Hilda" sade
där i GPS;en, utan körde ”leo qua” istället. Körde alltså höger
istället för enligt GPS;en vänster... jag var så säker, så GPS;en fick
ge med sig....
Vi körde sedan i stort sett rakt på som sagt var, och jag var störtnöjd
med denna GPS. Jag släppte Yongyut, och Namkaeng fick åka med mig med
GPS;en, och ge mig direktiv, så jag kunde hitta till mitt sjukhus
”Bangkok Hospital”.... Vi körde enligt anvisningarna, och det fungerade
finfint, jag kände igen mig alldeles på slutet, ty jag hade ju kört där
förut kanske 7 gånger tidigare.
Men då började ”Kvast-Hilda” i GPS;en återigen att tramsa sig. När vi
såg sjukhuset där på höger hand, så visste jag ju läget, att allt vi
behövde göra var en höger s.k. U-sväng, och in på sjukhus-området. Ta
mig fan om inte ”GPS-Hilda sade ”tompai” (rakt fram). NEJ sade jag till
Namkaeng, här blir det höger....
Inne på sjukhuset var det som vanligt suveränt, hittade parkering, blev
upplockad inom 30 sekunder av den där service bussen, som går på
elektricitet. Vi gick sedan upp till 4;e våningen, och jag kom in till
läkaren inom 10 minuter. Och det blev lyckat. Han ville dock INTE ändra
min blodförtunnande, eftersom det inte hade gått ett helt år, endast 11
månader. På ditt eget ansvar sade han.
OK svarade jag... du är läkare och jag inte, så kan du vara bussig och
bestämma här och NU, hur vi skall ändra min medicinering, och
vilken/vilka mediciner som skall gälla efter den 1/11 november då....
Jag skall till sjukhuset i Chaiyaphum nu den 6 oktober och kolla
blodet, och handla på mig 3 månaders mediciner, och vill faktiskt inte
behöva slänga mediciner för 3-4.000 baht, bara för att dom är borttagna
efter 3 veckor.....
Så han hjälpte mig grandiost, så jag kan nu gå till läkaren i
Chaiyaphum, beställa medicin mellan 6 oktober fram till 29 oktober,
sedan beställa de nya medicinerna mellan 1 november fram till kanske
runt början januari 2018..... När detta var klart, så satte han sig att
skriva ner.......Skit också.. kapitlet är slut... fortsättning
imorgon.....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMI, Thailand
28 september 2017
90,0 kilo – 88,5 kilo (44 km) 2 timmar 30 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,088 (secken skit-nedgång)

EXAKT där, var det jag blev stungen också...
Livet är som ett barns undertröja,
kort och smutsig!!
Så tillbaka igen då till vardagen efter Khorat-trippen, med trist
trivselvikt och trist växlingskurs... Mer om Khorat i morgondagens
kapitel....
Jag var på besök hos min bekant, den där holländaren som bott här i
Thailand nu snart i 30 år. Han är ju 85 år gammal i år. Jag brukar
stanna till hemma hos honom ibland, dels för att det ligger runt
halvvägs på min 36 km;s runda, och dels p.gr.a. att det känns bra att
byta några ord med denna gamle mannen.
Han är ju ganska ensam trots att han har en grymt trevlig fru och
familj. Men det har ju aldrig skadat att stundom prata med folk,
utanför den direkta familjen. När jag satt där, så berättade jag om min
fot och de problem jag haft med den, efter den där olycksaliga trippen
ute på risfälten med den långa vandringen i vattnet.
Jag berättade att jag blev stungen av någonting, detta är jag numera
övertygad om, trots att min läkare på kliniken här, skrattade åt mig
och min teori, och sade att det onda kom ifrån min rygg och ”Spinal
syenosis”... Jag gillade faktiskt inte alls den teorin. Jag har ju haft
detta Spinal Stenosis 4 år nu, och känner till verkningarna bättre, än
den läkaren tror jag.
Yongyut bekräftade ju att jag hade ett litet hål i huden mitt på foten
där det gjorde absolut ondast. Men jag har ju struntat i detta nu sedan
allting försvann. Jag hade grymma besvär och grymt ont i 2 hela veckor,
så det var ju inte att leka med alls. Japp, som de gamla mannen heter,
frågade ut mig lite grand, och sedan sade han.
Om du nu inte kände något när du gick i vattnet, så är det ju inte alls
säkert att du fick detta medans du gick i vattnet, du kan ju ha fått
det medans du gick i gräset. Jag kom då att tänka på, att jag gick ju
ute på sluttande gräs och jord vid bananplantorna, runt flera stora
risfält, under nästan 40 minuter, innan jag kom fram med cykeln till
dessa översvämmade områden.
Japp sade, - "Jag gissar bara nu för hålet är ju borta i foten din, men
var inte förvånad om detta var t.ex,. ett Skorpion-stick”. Dom är ju
för en vanlig människa inte speciellt farliga, men obehagen kan ju
variera kraftigt, mestadels beroende på hur mottaglig och känslig man
är för just den Skorpion-artens gift...
Så om detta stämmer, så har jag gjort den bedriften, att jag gjort min debut med att bli Skorpion-stungen...
Jag avslutar med en engelsk vits, blir den för lång och tråkig, bara hoppa över den för all del....
Citat
Malcolm Turnbull called Bill Shorten into his
office recently and said, ‘_Bill, I have a great
idea. We are going to go all out & talk to country voters_.’
‘_Good idea Malcolm, how will we go about it?_’ said Bill.
‘_Well,_’ said Malcolm, _’We’ll get ourselves one
of those Driza Bone coats, some RM Williams boots, a stick
& an Akubra hat.
Oh, and a blue cattle dog. Then we’ll really look the
part. We’ll go to a typical old outback country pub, we’ll
show we really enjoy the bush.’
‘Right.’_ said Bill.
Days later, all kitted out & with the requisite blue
heeler, they set off from Canberra in a westerly
direction.
Eventually, they arrived at just the place they were
looking for & found a typical outback pub.
They walked in with the dog & up to the bar.
’G’day mate,’_ said Malcolm to the
bartender, _‘two middies of your best beer.’
‘Good afternoon Malcolm,’_ said the
bartender, _‘two middies of our best coming up.’
Turnbull & Shorten stood leaning on the bar drinking their
beer and chatting, nodding now & again to whoever came
into the bar for a drink. The dog lay quietly at their feet.
All of a sudden, the door from the adjacent bar opened &
in came a grizzled old Stockman, complete with a stockwhip.
He walked up to the cattle dog, lifted its tail with t
whip & looked underneath, shrugged his shoulders & walked
back to the other bar.
A few moments later, in came another old stockman with his
whip. He walked up to the dog & lifted its tail, looked
underneath, scratched his head & went back to the other
bar.
Over the course of the next hour or so, another
four or five stockmen came in & lifted the dogs tail and
went away looking puzzled.
Eventually, Turnbull and Shorten could stand it no longer
& called the barman over.
‘Tell me,’_ said Shorten, _‘why did all those old
stockmen come in & look under the dog’s tail like that?
Is it an old outback custom?’
‘Strewth no,_’ said the barman_. ‘Someone
’em there was a cattle dog in the bar with two
arseholes.’
slut citat
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMM (3.000), Thailand
27 september 2017
66 kilo – (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 6,150 (uppåt)

När hungern passerar dörren,
så flyger kärleken ut ur fönstret!!
Förutom rena rama önskedrömmen ovan, så är jag är i Khorat imorgon,
rapport senare.. Så jag hinner inte skriva något endast nedan vits..
Håll till godo... Så hörs vi i övermorgon istället....
En IFK,en ÖIS och en GAIS-anhängare åker till Saudiarabien på semester.
De känner inte varandra, men möts på flygplatsen och börjar snacka om
sin gemensamma passion: fotboll. De träffas på kvällen, börjar värma
upp med en flaska Absolut vodka som en av dem hade med sig och sitter
och spelar kort.
Ju mer de dricker och snackar fotboll, desto mer högljudda blir de, så
slutligen kommer polisen och upptäcker att de sitter och dricker
alkohol, vilket är strängeligen förbjudet i Saudiarabien! De tre blir
dömda till 2 veckors fängelse och att därefter piskas 20 gånger var,
ett fruktat straff som ofta lämnar men för livet.
Dagen kommer då de ska piskas, men eftersom det sammanfaller med
nationaldagen, känner sig kungen givmild och ger dem audiens. "Idag
firar vårt stolta land sin nationaldag", säger kungen "så jag ger var
och en av er ett önskemål. Ni kan be om vad som helst, förutom att bli
benådade". Den första att bli piskad är GAIS-fantasten. "Vad önskar du
dig?", frågar kungen. "Att ni spänner fast en kudde på min rygg, ers
höghet", svarar GAIS;aren och känner sig jävligt smart.
Men kudden håller bara i 10 piskslag innan den går sönder. GAIS;aren
svimmar av smärtan, och kan knappt andas efteråt. Det blir då IFK;arens
tur och han tror sig veta tricket: "Jag ber om att få två kuddar
fastspända på min rygg!", säger han. Men bödeln skrattar åt denna
kaxighet, och ger sig fan på att slå ännu hårdare, varpå kuddarna har
gjort sitt redan efter 12-13 slag; resten är ett helvete för IFK;aren,
som förs bort halvdöd.
Sist blir " ÖIS;aren". Kungen säger "Mina tjänare har talat om för mig
att ditt hjärta ligger hos "eleganterna" AKA ÖIS. Det gjorde min ärade
avlidne fars också, säger den gamla kungen. Det förtjänar respekt, så
jag skänker dig två önskemål, istället för bara ett". " ÖIS;aren"
funderar lite på saken och säger sen "Mitt första önskemål är att ni
ger mig 100 piskslag istället för 20".
Hela salen är mållös: så otroligt modigt av honom! "Det glädjer mig att
se sådant prov på mod, unge man", säger kungen."Men vad blir ditt andra
önskemål?""Tja...", svarar " ÖIS;aren" att ni spänner fast IFK;aren på
min rygg....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMCMXCIX, Thailand
26 september 2017
89,2 kilo – 88,2 kilo (31 km) 1 timme 45 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,116 (nedåt)

Kunskap om bibeln,
ger inte frisedel till synd!!
Så kom då Yongan hem, och det var söndag, en dag för tidigt som sagt
var. Hon hade med sig ris förstås, ris som skulle ligga bak huset och
torka, och lukten var ju inte speciellt mysig skall sägas, det stinker
unket och ganska äckligt ifrån riset, det trodde ni inte va?
Det skall sedan ned till syster yster Banloo, då de har en kvarn där
som kan skala riset, och göra det klart för att säljas och eller
tillagas... Med i bilen var då naturligtvis gammel-mamman, henne
glömmer dom aldrig, och det är ju ett fint drag hos thaiarna detta med
familjen....
Sedan var också syster Alaam, och broder Wenchai med. Båda hängde med
hit hem, ty dom skulle ta bussen ned till Bangkok nu på kvällen... Så
dessa två sistnämnda var mäkta glada och nöjda nu tror jag, ty de
jobbar ju nere i Bangkok, och de ville gärna träffa gammel-mamman här i
Chaiyaphum...
Brodern t.ex. den killen han visar sig väl inte mer än absolut maximalt
1 gång om året här, och hälsar på sin moder. Men detta är väl ganska
typiskt, precis som jag skrivit om flera gånger tidigare. Killarna har
inte alls samma intresse som döttrarna har, att ta hand om
föräldrarna..
De brukar med lätthet kunna skita i det. Och det är med en stor
förundran som jag gång efter annan, i all oändlighet, ser detta med att
föräldrar och systrar ger ”slack” och lössläppthet till sina söner och
bröder. Dessa slipper undan alla i stort sett fostrings-.detaljer, och
det bästa jag kan beskriva detta var vad vi hade på 1970;talet bland de
som visste ”allt” då..
Ingenting är vad det ser ut att vara!!!
Alltså de som idag utvecklade sig till PK-massan.... Vi hade ju s.k.
fri uppfostran då, och exakt det bedriver dom med alla söner i detta
land, medans döttrarna får stryk och vägledning i detta jordelivet, där
fokus är på att ta hand om, och aldrig någonsin glömma sina föräldrar.
Killarna skiter i vilket, killarna anser t.om. i sin helsjuka värld,
att systrarna gärna skall ta hand om dom också ekonomiskt....
OK alla är inte sådana, men skall man gå efter vad jag sett, så är det
ytterligt ovanligt att se en respektabel ansvarsfull kille, som inte är
full av sig själv, och helt egoistisk.. Men det är klart... Med den
fullständiga avsaknad av uppfostran som killarna får, så kan man ju
heller inte räkna med något annat resultat...
Jag har nu under nästan ett år hållit mig undan att baka sådana där goa
grejor som matbröd och kaffebröd. Men idag blev frestelsen alldeles för
stor. Jag håller på i skrivande stund att baka ”Vetebröd”, som ju är
riktigt gott till kaffet, tillhör ju den ”gamla” skolan,,,,,
Brukar ju annars baka kardemumma och sockerkaka, men vetebröd kan vara
lite ovanligt, och också himla gott, så det får gå idag. Skall dela med
mig till Håkan och till York här, annars käkar jag bara snabbt upp
allting, och fettnar till mig ännu mer, ännu fortare....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMCMXCVIII, Thailand
25 september 2017
89,6 kilo – 88,8 kilo (35 km) 1 timme 26 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,142 (nedåt)

En låtsad sjukdom,
är värre än en riktig sådan!!
Laser-printern som jag köper av Kent heter DCP-1510, den verkar vara
helt OK dock icke WIFI, men det struntar jag fullständigt i. Jag
betalar Kent 2.000 baht (SEK; 490:-) för den, och det är det värt
tycker jag. Jag vet ju att en ny kostar runt 5.000 baht, men denna är
så pass ny, så jag är glad och tacksam för chansen att få köpa den...
Yongyut väntas hem idag söndag, jag tror jag vet varför. Hon skulle ju
komma måndag hade ju jag gissat tidigare. Jag pratade med Håkan och
hans familj i förrgår morse (fredag), och de frågade ”när kommer
Yongyut tillbaka”? Ja hon har sagt lördag sade jag, så det brukar ju
aldrig stämma, så hon kommer garanterat måndag.....
Vi skrattade gott, sedan så talade jag med Yongyut på lördagen på
dagen, och hon sade att; ”Tirak, jag kommer på måndag”!! Ja jag vet
sade jag.... Hon skrattade.....igår kväll lördag fick jag reda på
följande. Yongyut hade pratat telefon, med både Håkans fru, och den
gamla damen rätt över gatan.
Och båda hade sagt till Yongyut att jag ”redan visste” att hon INTE
skulle komma på lördag utan att hon skulle komma på måndag!! De hade
tydligen skrattat gott åt min profetia, som ju faktiskt alltid stämmer.
Thai kan aldrig i helvete hålla avtal, eller tider, eller avtala tider,
och sedan fullfölja det..
Så Yongyut ringde mig sedan på lördagskvällen, och sade så där lite
lagom ointresserat. Jo jag kommer imorgon söndag. Oj va roligt svarade
jag..... Ja sade hon, jag vill inte att du skall få rätt om måndag..
Jag vet ALLT sade hon sedan, du pratar med alla på gatan om hur jag
inte kommer hem lördag, utan på måndag, så nu skall jag visa att jag
visst kommer hem i tid...
Jag sade ingenting. Om nu söndag är ”i tid”, så får hon gärna komma hem
tidigare, bara kul för mig. Så nu har jag precis varit ute på baksidan
huset, och gjort klart med bortplockning, och städning av all skit som
Yongan samlar på sig. Fasen den damen är så nära en ”horder” man kan
komma.
Trot eller ej, men jag lyckades fylla 5 stycken svarta stora sopsäckar
med allsköns bröte. Gamla flaskor tomma med sprayfärger av olika slag,
flera 2 liters plastdunkar med mjölk, flera dunkar av andra olika
vätskor, dessa dunkar är alltså tomma skall ni veta, men hon kan helt
enkelt inte slänga skiten.
Jag slängde mängder av gamla stört-smutsiga trasor av olika slag, plus
ytterligare skräp... Jag tvättade ur tunnan, och ur en annan behållare,
där hon gömt all skiten. Så nu ser det riktigt trevligt ut igen på
baksidan. Men jag får bereda mig på ett rejält tumult när hon kommer
hem, och börjar märka att en massa saker är slängda och borta.
Bara för att hon inte skall kunna bröta i soptunnan, och ta in sakerna
igen, så tog jag moppen på 3 st turer bortåt byn till, och slängde de
svarta säckarna där borta, ur synhåll för tösabiten, hahaha!! Jag
känner mig som en bad man from Sweden... Jag avslutar dagens kapitel
med en vits, hoppas ni gillar den...
Citat
Tre äldre herrar satt i allrummet på äldreboende där de bodde och diskuterade.
-70 år är den värsta åldern man kan vara i sa 70-åringen. Det känns
alltid som att du måste gå och kissa och när du väl är på toaletten
kommer det inte ut en droppe!.
-Äsch, det var väl inget, sa 80-åringen.När du är 80, som jag, är det
omöjligt att bajsa. Du får äta laxermedel, försöka med kli och andra
grejer men när du sätter dig på toan händer ingenting.
-Det är faktiskt så att 90 är den absolut värsta åldern kontrade 90-åringen.
-Jaså? Har du också svårt att kissa? Frågade 70-åringen.
-Nej, faktiskt inte. Jag kissar varje morgon prick klockan 6. Jag kissar en högtryckstvätt inga problem alls svarar 90-åringen.
-Har du svårt att bajsa då? Undrade 80-åringen.
-Nej. Jag bajsar varje morgon prick 6.30.
Med en väldigt förundrad min frågade då 70-åringen:
-Har jag förstått det här rätt? Du kissar varje morgon klockan 6 och du
bajsar sedan klockan 6.30? Vad är då så svårt med att vara 90 år?
-Jag vaknar inte förrän klockan 7.
Slut citat
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMCMXCVII, Thailand
24 september 2017
90,3 kilo – 89,6 kilo (37 km) 2 timmar 1 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,143 (nedåt)

Om du inte har nåt att svara,
så är det bäst att hålla käft!
Igår kväll, så blev det som sagt var grillning på hög nivå inne hos
Håkan och hans fru. Jag var ju inbjuden, och Dan och hans fru var också
inbjudna, och sedan fick granntanten, en 64 åring, också följa med, hon
heter Ba´oo och har ju varit Yongyuts sällskap här i flera år.
Nu har tanten fått ytterligare en yngre förmåga att ty sig till (Håkans
fru), och det är ju himla kul för henne. Så nu springer hon emellan
våra 2 hus här med sin mat, som hon ger nästan dagligen till Yongan och
Håkans fru. Alla trivs och tycker det är kul med denna gamla dam...
Ja jag vet, det känns mysko att referera till henne som gammal tant,
när hon ”bara” är 64 år gammal, och jag själv är 66 år ung... Men dom
är så himla skrynkliga och stappliga, så man får alltid intryck av att
dom är sket-gamla synd och skam... Men en sak är säker, denna gamla
kvinna vill inte för allt smör i Småland veta om, att man skämtar om
hennes ålder....
Hon har t.om. uttryckt en klar önskan att vi skall ordna en falang till
henne. Typ en falang som mig eller som Håkan.... Ja vi låtsas ju
tänka på det, men kanske att det är ganska utsiktslöst att någon falang
skulle nappa på en gammal tant ifrån Isaan, Thailand. I så fall kan dom
ju lika gärna ragga på äldreboendet i Sparsör, Borås.... Nu reagerade
min ena syster, när hon hörde Sparsör, hahaha!!!!
När Namnkaeng och jag kom in till Håkan, Ja Yongan är ju inte hemma, så
fick jag se att ytterligare en gubbe fanns på plats med sin fru. Och
det var en som heter Hans, en trevlig kille från Khon Sawan, och
tillhör det gänget därifrån, som brukar komma med på julmiddagarna nere
på Bens Bar.
Ja gänget börjar så sakterliga samlas nu härnere, alltså de som bor
hemma hos mamma under den svenska sommaren, så dom inte skall bli
utskrivna... I alla fall, Hans fanns på plats, så nu var vi 4 st vuxna
gubbs, och det blev himla trevligt. Jag drack rödvin hela kvällen, och
kan ju säga som jag alltid sagt.. ”rödvinsdrickande ger det tyngsta
huvudet av all alkohol dagen efter”....
Jag sitter här nu klockan 04.15 och försöker att skriva, men trött och
seg i skallen och hungrig,,, så det är som sagt var himla segt, hela
livet just nu... Vi hade kanonkul igår i alla fall, och Håkan hade
gjort god mat som vanligt. Han är en yvig fan den killen, men maten i
köket får han till, så det är kanongott...
Vi fick en karre´bit av fläsk, alltså en grillad sådan... plus
jättegott potatismos.. Det var allt som låg på tallriken, noll sallad,
jag skrattade gott själv. Detta är ju rena sinnebilden av hur normala
heterosexuella män vill ha sina tallrikar. Inget jäkla grönsakskrafs,
hahaha.. Jag tittade åt vänster där borta på golvet...
Där satt de isaanska damerna med sina mattallrikar, som innehöll 90%
sallader av olika slag, och någon ytterligt liten bit av protein..
Men dom är som vi är, de älskar förstås ”sin” mat..... Vi tycker ju det
är pittoreskt, och charmigt, och självklart, när utlänningarna käkar
sin mat, vilken mat den än månde vara.. Men när vi dömer vår egna
kultur, så är vårt egna beteende förkastligt, rasistiskt, och
hälsovådligt dumdristigt dålig mathållning.... Snacka om att "aldrig
bli profet i sin egna hemstad", som Jesus sade för länge sedan...
Jag stapplade hem senare på kvällen, efter en kanonkväll, och stort
tack till Håkan.... Dan lyckades gå på egna ben över till sig utan att
ta taxi (50 meter), och Hans med fru fick ta motorbiken hem, kanske 3,5
mil i natta-mörkret. Deras bil har inte blivit insnöad, men väl
invattnad där i Khon Sawan....
Hans hem står numera på en ö p.gr.a. allt regnande under regnperioden,
och är fullständigt omgärdat av vatten, så Hans kan inte få ut sin bil
därifrån, den är fast säkert någon månad till,, hahahaha... Secka
gubbar, ja så går det, när man vill ha bilen 5 meter ifrån hemmet,
istället för på fast mark.... Men dom har ju som sagt var motorbiken,
så inga problem...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMCMXCVI, Thailand
23 september 2017
89,3 kilo – 88,4 kilo (37 km) 2 timmar 3 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,145 (nedåt)

Upp till 70;års-åldern så lär vi oss visdom,
sedan dör vi som dårar!
Idag när ni läser detta, så skall Håkan med familj grilla, och jag
skall vara med tyckte han. Så jag tar med mig för honom och mig att
dricka, den flaska röda vin, som jag handlade i Khorat sist vi var där
jag och Yongyut. Flaskan var efter förhållandet ganska dyr, alltså 750
baht, så det skall bli lite högtidligt när jag och Håkan skall dricka
upp denna flarra.
Jag kommer i möjligaste mån att INTE låta thai vara med och dela på
den. Dessa thai har ju inte en susning om hur riktigt vin skall smaka,
och vill egentligen ha vin som fräter i halsen, inte lent och mjukt i
halsen. De får dricka sitt äckliga fruktvin eller Spy-drickan, ty Håkan
och jag skall bli lulliga på "rektigt" vin ikväll, så det så....
Kompisen Kent, boendes i Khong ringde nyss, han berättade att han läst
att jag skulle inhandla en ny printer hit hem, jag skrev ju om det igår
tror jag det var.. Han berättade att han hade en printer som bara hade
”gått” 50-60 kopior ungefär. Den passade inte alls till hans dator, så
han hade köpt en ny.
Han frågade mig om jag ville köpa hans, javisst sade jag, kom bara hit
med den, så köper jag den. Va gött nu har jag då en ny laser-printer,
och kan slänga den andra åt helsicke. Men att slänga den finns ju inte
på denna planet för Yongyut, så vi får köra över den till syster Alaams
hus, så vi blir av med den.... Härligt inga mer svindyra inköp av
färgpatroner...
Har en vän här, en amerikan som heter Bill. Han skall ta hit sina 2
motor-cyklar ifrån Texas. Jag har jobbat lite löst med detta nu i över
1,5 år. Bill har ju varit mitt uppe i husbyggande, vilket tog all tid i
anspråk, och sedan gjorde han bebis med sin fru, och det tog också
mannakraft, och tid ifrån viktigare saker i livet, och sedan så föddes
hans barn för 2 veckor sedan.
Men nu verkar han ha toppat upp detta med sina MC, och vill sätta igång
med denna process att ta hit cyklarna till Thailand. Han har ju gjort
som jag sade till honom, och byggt häckar för motorcyklarna, snyggt och
fint blev det. DÅ fick vi plötsligt reda på av speditören borta i
Texas, att dom inte klarade av att skicka styckegods till Thailand,
utan det måste bli en hel container-last.
Jag lyckades då att prata sans och balans hos Bill, och frågade om inte
han hade mer saker att skeppa hit egentligen. Han medgav då att han
hade en hel del saker som han skulle vilja ta hit... Så mitt förslag på
en 20´container var inte alls speciellt negativt för honom, tvärtom....
Så med detta så kände jag vis av flerårig erfarenhet, att hålla på med
mellanhänder av olika nationaliteter, inte var så himla lyckat med
detta transport-uppdrag. Så jag föreslog för min Bangkok-agent (En
thai-dam), att jag skulle sköta kontakten med hennes agent borta i USA.
Hon var helt förstående och tyckte det var en bra ide´.... Jag skrev
igår kväll till agenten, och sade att det nog var till det bästa att 2
falanger pratar med varandra, och gör upp detta. Jag fick sedan tag i
killen där borta, han hette nåt mysko som Yeo i efternamn,,,,
Han verkade trevlig i alla fall.... Det visade sig at han var
.....Korean..... Hahaha tur man inte snackade för mycket om asiater och
falanger....Jag skall nu se om det går att jobba med denna kille, och
se om han klarar av dessa saker som skall göras.
Jag menar, inspektera Bills gods nere i Texas för att kunna ge ett pris
för packning, och pris för lastning av containern, samt
container-transport lokalt USA, samt sjöfrakten till Bangkok.... Men
vet ju aldrig nu för tiden, eftersom folk ju ofta inte alls har den
yrkesvana som man skaffade sig förr.
Nu för tiden, så ersätts ju 10 års branschvana med 3 år i gymnasiet
eller nåt sånt, skitlöjligt. Men det märks också på kvaliteten på
jobben, som folk ofta gör idag. Be en stilla bön till högre makter, att
inga problem uppstår, ty problem kan bara lösas via branschvana, och
inte via sitta på arslet på skolbänken anser jag!!
Så lite att pilla med har jag, och tiden rullar snabbt på, och som inte
USA var nog, nu igår så fick jag mail ifrån en spanjorska trot eller
ej. Hon hade dunsat in på min hemsida på www.glegolo.com , och sett att
jag gjorde transporter. Det visade sig att hon skall flytta till
Thailand, och gav mig en förfrågan på 6 m3 ifrån Rioja (som
vinet),Malaga till Hua Hin i Thailand.... kanonkul faktiskt...
Sedan som ett brev på posten så hjälpte en annan kompis mig, och
rekommenderade mig till en annan kille, som skulle flytta sin
Mora-klocka+lite mer, från Sverige till Melbourne, Australien.... Och
på toppen av detta så har jag det reguljära godset till Thailand och
Israel ifrån Sverige... Snart hinner man väl inte ens cykla på dagarna.
Hahahaha!!
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMCMXCV, Thailand
22 september 2017
89,2 kilo – 88,9 kilo (27 km) 1 timme 27 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,153 (nedåt)

Amerikanska äckliga pannkakor..
Arghet är som ett törne i hjärtat!!
Jag måste bara nämna för Er vad det gäller pannkakor, eller som
amisarna säger panncakes.... Amerikanarna tycker ju som vanligt, och
det gäller ju alla deras egna grejor, att de har Guds svar, och Guds
Val av pannkakor.
Svenska godingar...
Ni vet dessa enorma stora tjocka feta pannkakor, som jag för min egna
del, enbart finner vara ganska motbjudande varelser, som ligger
dallrande där på tallriken i sitt egna fett, och hälsovådliga
tillstånd. Våra egna "pankisar" som amrisarna kallar ute i världen för
”swedish panncakes”, dom är ju smala smärta mer hälsobringande, och
utomordentligt mycket mer godare också för den delen.
Amerikanarna trycker dit så mycket sötsaker på sina pannkakor, så man
fattar att det är nåt fel på själva pannkakan, som man döljer med en
massa sirap.. De ser skitäckliga ut helt enkelt.... Jag hittade några
foton så ni med egna ögon kan se skillnaden.....
Thailändska riktigt otrevliga saker....
Vad det gäller pannkakor, så har jag inte ens nämnt thailändarnas
"försök" att göra pannkakor. Fy sattan va äckliga dom är, som ofta
deras andra bakverk innehåller, så har även deras pannkakor kött och
kor av olika slag inbakat, och hela den grejen stinker ju äckligt och
motbjudande.. En sådan till kaffet - Jo ni - Tack för maten...
Läste ute på thaiforumet www.sawatdee.se att folk rekommenderade
laserskrivare (printer) istället för den gamla vanliga med bläck och
färgpatroner.... Jag gick ut i hallen här nyss och kollade, för jag
skall printa imorgon, och satte igång vår färgskrivare... Den var
snustorr, och ingen färg alls syntes nästan på pappret jag printade ut.
Nu får det fanimej vara nog, en patron med färg ligger på mellan 6-700
baht i kostnad, och det går åt runt 2-3 stycken per år. Den skrivaren
som syster Alaam köpte för en del år sedan, har vi betalt redan dubbelt
för, genom inköp av färgpatroner. Så nu skall det bli laser, kanske
redan denna månaden med lite flyt....
Ja nu fick jag det bekräftat via en skotte som heter Gordon Nicol, han
var uppe på immigration i förrgår, och frågade om flytten ned till
Chaiyaphum. Denna flytt som varit så omtalad och så säker. De
bekräftade högtidligt till honom, att det blir definitivt ingen flytt
alls inom det närmaste året i alla fall...
Så good bye med den grejen, men det spelar faktiskt ingen större
roll... Vi snackar om 15 km 1 väg med moppen, och det går på 1 timme
hela grejen med att; åka dit, fixa sina stämplar, och resa hem
igen, så struntsamma.. Dom får göra som dom vill, jag är pensionerad
och har tid... Bara man slipper 240 km båda vägarna, som det ju var
förut bort till Khon Kaen, så myser jag...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMCMXCIV, Thailand
21 september 2017
89,5 kilo – 88,5 kilo (32 km) 1 timme 36 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,129 (nedåt)

Tre saker du aldrig kan gömma,
kärlek, hosta och fattigdom!!
Idag var en lite halvslapp dag faktiskt. Vaknade av att det regnade vid
05;tiden, och det fortsatte att regna, så vid 10;snåret på förmiddagen,
så bjöd jag in både York som grannen Håkan, att käka pannkakor här med
mig till lunch.... Det blev en härlig lunch med massor av "pannkisar",
och en STOR utputande mage.
Vi tyckte sedan att vi skulle dricka kaffe efteråt, och vi skulle
trycka i oss varsin donut, som York hade tagit med sig. Och det vart ju
också himla himlastormande gott... Men nu var man så stinn, så det
dåliga samvetet vaknade rejält. Ungefär samtidigt med att vi hade ätit
färdigt vid 13;tiden, så slutade det regna, och jag fick med mig den
gamle Håkan ut på cykeltur, för att kunna döva samvetet lite grand i
alla fall..
Det blev en härlig tur, svalt och gott var det i luften, Vilken var en
go skillnad ifrån tisdagens 38 kanongoa graders värme.. Jag måste
erkänna för Er.... 38 grader varmt, DET är lite för varmt, och 44
grader är gruvligt varmt... Men jag måste säga att jag kanske inte har
vant mig vid värmen bättre, men jag har lärt mig att stå ut med den mer
och bättre.
Det är ju ändå en viss konst att konstant vara svettig över hela
kroppen, hela dagen lång, ifrån tidig morgon till sen kväll.. Det är ju
därför som att det dels då, är så himla skönt att ta en cykeltur när
det är som värst, det fläktar åtminstone då, och också så märker man
att kroppens egna värme-generator sätter igång och fungerar mycket
bättre, än när man bara sitter på arslet, och gnäller över värmen.
Jag brukar efter cykelturen på förmiddagen, när jag kommer hem,
faktiskt sätta på A/C;n i mitt arbetsrum, och sedan går den hela dagen
fram till läggdags... Det skulle inte fungera annars för mig utan dessa
aircondition i vårt hem. Men det var gott i alla fall som sagt var, att
döva samvetet idag efter pannkakorna. Jag skulle behöva gå ner runt 7
kilo, för att må maximalt bra känner jag!!
Jag beslöt nu idag med Yongyut att vi helt enkelt skiter i denna
försäkring som jag ville ha med henne. Anledningen var ju att jag var
så jäkla trött på dom, efter det att jag kom dit och inga pappers fanns
alls. Faan jag klarar helt enkelt inte av dessa thaimänniskor längre,
med sitt skitprat, lögner, och undanhållande av information. Jag vill
fasen inte leva det livet i alla fall..
Dom messade och ringde Yongyut idag, och tjötade på henne om varför jag
helt enkelt inte ville (kunde) betala hela försäkrings-premien på
årsbasis, istället för att dela upp premien på 2 betalningar, september
och mars.. alltså exakt samma betalningsterminer, som på min egna
försäkring..
Dom toppade det med att försäkrings-killen kunde tänka sig att betala
halva summan ur egen ficka som lån tills nån månad framåt... jag
förklarade för Yongyut, glöm det, aldrig i helvete att jag lånar pengar
här i Thailand på det sättet. Jag förklarade för henne, ”Yongyut, det
är för mycket skitsnack, jag har ledsnat, vi gör som så här.. vi
avvaktar tills mars nästa år, och betalar hela års-beloppet då
istället, och startar försäkringen då. Nu får du ringa, och förklara
för dom”....
Jäklar vad Yongan gick och tvekade innan jag nästan fick tvinga henne
att ringa till dom, och avstyra försäkringen.... Men hon gjorde det
till slut, och det skall hon ha beröm för. Inte lätt alls att vara thai
och behöva ställa sig upp och konfrontera en annan människa, man gör ju
bara inte det, såtillvida om nu inte är a-full eller b – vansinnigt
arg...
DÅ i dessa 2 fall så är det tydligen i deras kultur helt OK att
konfrontera folk. Så ni kan ju tänka Er hur mycket innehållen vrede och
arghet, det finns i thailändarna. Så när dom ÄNTLIGEN släpper loss sin
vrede, så är dom så himla-stormande vansinnigt arga, ungefär som
vikingarnas bärsärkeri.
Så då i det läget vet inte en thai vad dom gör alls. Kniven sätter dom
i ryggen på meningsmotståndaren, eller pistolen riktar dom emot
huvudet, och bara skjuter, utan en enda riktig tanke i skallen....
Men jag löste det i alla fall bra tyckte jag, försäkrings-bolaget
uppförde sig som ena dumjönsar, så då får dom faktiskt stå sitt kast,
secka tjöt-mostrar....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMCMXCIII, Thailand
20 september 2017
89,2 kilo – 88,2 kilo (29 km) 1 timme 37 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,160 (uppåt)

Äpplet faller inte långt från trädet...
Nu imorgon torsdag, så skall Yongyut upp till Nong Bua Daeng och sina
risfält. Först så skall hon betala den ärliga skatten för sina 65 rai
(ungefär), vilket tydligen uppgår till runda "häftiga" 250 baht i
skatt. Ja det är helt fantastiskt hur lite dom betalar i skatt i
detta landet....
Men det är väl bara som så att bondebefolkningen har inga stålar att
betala skatt för, och sedan kan man ju ifrågasätta varför dom skall
betala skatt överhuvudtaget. De får ju knappt någonting tillbaka utav
staten, när statens medlemmar (de rika), har stulit klart allt dom
orkat...
Och sedan så är det dags nu att starta ris-skörden, och Yongan behöver
anställa folk på dagsverken. Så där försvinner det stålar. Hon lovade
mig dock att detta var första, och sista året som hon sår ris.
Jag var ju himla mycket emot detta, ty det är nog världens absolut
sämsta affär, fullt i nivå med att köpa in Fermenta-aktier... Så hon
vet att jag hatade den o-ekonomiska idee´n..... Men vi får se, känner
jag thai rätt och riktig, så låtsas hon säkert nästa år, som om det
regnar, och sår riset igen, och hoppas att jag har glömt allting!!
Hahaha, hon e bara för go allt som oftast.... Men va fasen, hon e ju
min fru, så lite får man ju tåla....
På tal om att tåla... AIA försäkringsbolaget var ju här, och vi
bestämde ju oss för en försäkring för Yongyut, till en kostnad av
10.256 baht x 2 gånger per år.. Dom satt här i soffan i lördags, och
bad mig komma och hämta försäkrings-pappren dagen efter! Jag
replikerade att det var söndag, tänkte dom jobba då?
Då svarade dom snabbt, nä måndag menade jag!! OK jag kommer måndag och
hämtar försäkrings-pappren.... Så jag åkte dit igår måndag, och blev
mött av stor förvåning, och fick ett annat papper i näven.... Det var
en faktura på 3.500 baht... Men va fan sade jag, jag har ju redan
betalt min försäkring nu i augusti (den 22/8).
Då ringde dom till Yongyut, ty deras engelska är urusel minst sagt.
Yongyut hade ett helvete att förklara för mig, då hennes specialitet är
långt ifrån kontors-arbete... Dock efter sju sorger och åtta speglar,
så fattade jag till slut.... Det jag fick, var fakturan för den
inbetalningen jag gjorde för en månad sedan...
Ja dom är så jäkla balvända i detta 3:e klassens land. Dom väntar tills
folk har betalt innan dom utfärdar fakturan. Inte som vi har det
överallt i hela vida världen, alltså att man skriver en faktura med
alla villkor inskrivna, och sedan betalar kunden den fakturan...
Skitsamma, jag tog fakturan och arkiverade den hemma... Men gällande
Yongyuts försäkring, så fick jag inga papper alls, det var bara bluff
och båg tror jag, fattar inte varför man gödslar med slika lögner gång
efter annan. Det enda de får ut utav detta är ju att jag enbart känner
att jag vill skita i hela försäkringen och gå till ett annat bolag,
bara för att straffa dom...
Visst får man vara glad för att det åtminstone finns papper......
Saken är den att dom vill att jag betalar försäkringen först, och sedan
får jag försäkringsvillkor, ja hela den kompletta bibban med dokument
rörande försäkringen. Varför man gör på detta sättet. Ja, jag satte mig
ner här hemma och kom faktiskt fram till en slutsats.
Jag tror att detta förfaringssätt är ett måste i detta land, med dessa
invånare som bor här. Jag tror att thai helt enkelt är så fruktansvärt
opålitliga, så vilka överenskommelser man än gör med dom, så har dom
förtvivlat svårt att komma ihåg dom 10 minuter senare, och dagen efter,
ja då kommer la dom inte ens ihåg sina egna namn..
Så då kan det ju bli en massa extra onödigt arbete att utfärda fakturor
rörande överenskommelser, och sedan behöva makulera fakturor "a la
mass" p.gr.a. att thai skitit i betalningen. Enklare då att ha "fågeln
i handen" och därefter utfärda fakturan. Ja ur den synvinkeln så låter
det vettigt faktiskt... "Don efter person", ja har dom det
uttrycks-sättet, eller är det för mycket konfrontation?
Så jag vet inte ens i skrivande stund, om jag skall uppfylla mitt löfte
att betala premien på försäkringen 10.256 baht på torsdag den 21
september, eller om jag också skall skita i det som vi avtalade rent ut
sagt?
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMCMXCII, Thailand
19 september 2017
89,6 kilo – 88,4 kilo (38 km) 2 timmar 3 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,158 (uppåt)

Ingen har ensamrätt på ånger!
Så är det definitivt slut nu med min kamera som jag brukar ha med mig
på mina cykelturer. Min Canon som jag fick av Mr Camera (Sir One) i
Sverige 2013, är ju kanon, men alldeles för stor att ha runt halsen när
man cyklar omkring styvt 2 timmar varje dag. Så jag hade denna
Leica-kameran som extra-kamera under mina cykelturer.
Men tyvärr så dog den fullständigt under min så ödestigra cykeltur ni
vet, med blod i fötterna och orm eller insektsbett i foten, när jag
vadade i ljumsk-djupt vatten. Regnet som kom på detta, dränkte min goa
kamera, så nu måste jag köpa en ny när ekonomin så tillåter...
Och det vete skam när detta blir. Får nog vänta några månader tror
jag.. Får sno foton ute på internet... Men visst är det jättetrist att
inte kunna fota alla goa motiv som man passerar på cykelturerna. Idag
t.ex. Så låg det en Ngoo Sing ute på vägen, och var slö och trist, jag
var ute redan klockan 06.15 så det var lite svalt, så ormen ville väl
ha sol på sig några minuter, för att vakna till liv lite grand.
Dom är ju kallblodiga som ni säkert vet... Så där kommer jag, stannar
när jag ser ormen, sitter på huk bredvid den, och önskar att jag hade
kameran... Men för att visa vilken orm det var, så kan ni se här ovan
på ett foto jag hittade online..... Helt giftfri är den, men om man
blir biten , så får man vackert ändå åka in till sjukan, för såret blir
med garanti infekterat inom några timmar...
Ja när ni läser detta (tisdag), så kommer alltså som jag skrivit
tidigare, Yongan och hennes äldsta syster Banloo att ta bilen upp till
Malada eller vad det nu heter, alltså allmänna sjukhuset i Khorat...
Och där får Yongyut träffa läkaren, som då skall besluta om operation
eller ej operation,, men det verkar luta åt operation sägs det nu.
OM det blir omgående operation, så stannar Banloo och håller Yongan
sällskap på sjukhuset. Ty det finns ingen vård här på de allmänna
sjukhusen, där de anställda hjälper till att tvätta patienterna eller
ens hjälper dom till skithuset. Dom är helt enkelt hänvisade till att
klara sig själva, med hjälp av släkt och vänner.
Vilka då ligger i drivor på golvet i de stora salarna, mitt bland
patienterna. Fy fan secken sjukvård dom har här... Jag kommer se till
att Yongan får ligga på ett eget privat rum, och slippa hundratals
människor trängas runt hennes säng.. Och det är säkert tjo och tjim om
jag känner thailändarna rätt och riktigt.
Massa smärtor och en massa "lust att prata" mitt i natten, utan någon
hänsyn tagen alls mot de andra i salen... Så Yongan skall få eget rum,
så hon kan sova i alla fall vettigt. I Chaiyaphum, så ligger detta på
runt 800 baht i avgift per natt, och det är det värt....
Jag själv får inte vara med, och lika bra det. Jag är nog bara jobbig
att ha med på slika saker, och kan ju inte klara mig alls med språket.
Jag stannar hemma och tar hand om hemmet och Namkaeng, fast i omvänd
ordning!!
Handskak
ps. Nu blev det bestämt hastigt och lustigt, att dom åker nästa vecka istället... Förvånad nä......
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMCMXCI, Thailand
18 september 2017
89,6 kilo – 88,9 kilo (30 km) 1 timme 45 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,154 (nedåt)

Bättra att ha en snygg ”lapp”,
än ett fult hål!!
Det är ju faktiskt himla kul detta med Thailand. Först när jag anträdde
denna "resa", mitt Thailands-äventyr, så kändes det nästan som om man
var ensam här uppe i djungeln i Chaiyaphum. Och ju mer man lär sig om
landet, lär sig omgivningarna, och lär sig om människorna, så märker
man snabbt efterhand hur fel man hade ifrån början.
Här kommer fler och fler falanger och bosätter sig, i en eller annan
form. Det finns ju en hel del av den varan, som gärna vill vara här på
halvtid, och det är ju upp till var och en vad som gör dom mest
lyckliga antar jag. Och en del stannar här för gott, utan att titta för
mycket bakåt.
Sedan har man ju den gängen, som oftast är för unga helt enkelt att
bosätta sig här, och som enbart bor i Sverige med sin thailändska
fru/flickvän, och kommer hit på korta semester-trippar då och då. Det
finns t.om. dom människorna (falanger), som kommer hit ner på besök med
sin fru, som ju gärna vill besöka sin thailändska släkt i ris-byn, och
falangen vägrar följa med dit.
Han stannar då i turistorten under den tid som hans ”käresta” är i byn,
1-2 veckor kanske... Det finns många ”konstiga” figurer i vår herres
hage skall ni veta... Men detta är min åsikt, och den visar enbart det
JAG själv tycker, återigen, upp till var och en att uppföra sig som dom
tycker är anständigt.
Tycker folk det är anständigt att lämna sina barn och fru under sin
semester så är det upp till dom, men samtidigt, så visar dom ju ganska
direkt på vilken nivå dom lägger sitt egna förhållande med sin familj...
Men en sak är säker, alltför många falanger har jag en känsla av, tar
inte sina förhållanden och äktenskap på fullt allvar. De ser det verkar
det som, mest som ett tidsfördriv. Det riktiga äktenskapet i dessa
underliga figurers ögon och hjärna, var det som dom hade när dom var
gifta med en svenska tidigare, och fick sina första barn. DET är det
som gäller fortfarande för dom...
Och det som flera av dom skapar här med en thailändska, verkar mest
vara en jäkla lek av nåt slag.... Jag träffar mycket människor här, men
det skall sägas med en gång, dessa udda människor som jag beskriver, är
mestadels hemska undantag, och dom representerar inte mycket alls här.
De absolut flesta som man träffar på, är på "riktigt", och riktigt
varma goa människor, som gör allt för sina lokala fruar, och sätter dom
i främsta rummet. Men igen då, det förvånar mig lika mycket varje gång
som jag träffar dessa andra människor, som har sådana udda åsikter, och
udda uppförande, mot den som dom är ihop med, och som dom oftast är
gifta med..
Och till sist, så har vi ju gänget som bosätter sig nere i t.ex.
Pattaya-träsket (det finns normala människor där med faktiskt), och som
lever sina liv bland öl-flaskor, barer, och goa nattfjärilar. De lever
från dag till dag, och försöker få ut maximum av varje dag. Jag har
full respekt för dessa, ty det är det valet dom gjort i livet.
Att avsluta sitt liv med ”flaskan”, pippandes var och varannan dag, är
inte alla givet, så "good luck" pojkar, stå på Er, vi lever bara en
gång!!! Som man ju säger i vissa kretsar ”Det är bara de saker som man
INTE gjorde, som man ångrar” i livet!!
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMCMXC (2.990), Thailand
17 september 2017
89,9 kilo – 88,8 kilo (39 km) 2 timmar 23 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,157 (uppåt)

Om du försöker att vara alla till lags,
så kommer du att dö i förtid...
Håkan, min granne, hade stört-flyt härom dagen. Ha skulle köpa
motorbike nere i Chaiyaphum, och dessa kostar ju mellan 45.000-50.000
baht ungefär, för nya sådana. Han kom med frun till Yamaha, och av en
tillfällighet, så fick de se en motorbike som hade gått styvt 56 mil,
var flång ny....
Yamaha-säljaren berättade att de hade sålt denna motorbike till en
thai, som haft den väldigt kort tid, varit helt omöjlig att vilja
betala för sig, så dom tog tillbaka den nästan på stört.... De sålde
den till Håkan för 32.000 baht, Alltså en motorbike för 45.000 baht för
32.000 baht. Om jag kan få samma deal, så slår jag också till
blixtsnabbt....
Ingemar-pojken, här kommer ett allmänt upprop, VINDEN HAR VÄNT.... Ja
nu blåser det medvind igen på Baan Khwaoo-vägen, som det ju alltid gör
under de 5 månader som Ingemar bor här, och cyklar runt sin
”träsk-runda”... Så jag nästan tittade mig omkring i morse, och nästan
förväntade mig att möta Ingemar komma cyklande... Välkommen till
Chaiyaphum min vän..... Naturen och jag väntar på dig, hahaha!!!
Idag så slog vi till med en försäkring för Yongan. Jag tycker synd om
Yongyut, då hon måste springa på dessa allmänna sjukhus som ju är så
himla jobbiga, och tar hela dagar att möta en doktor.... Jag har ju
lite mer pengar ”friställda” nu sedan huset är betalt, så jag vill, och
känner att det är ett måste, att ge Yongyut bättre skydd än gemene thai
har i detta, med olyckor och sjukdomar.
AIA, som kom hem hit förklarade läget på 2 olika försäkringar, där den
ena var en försäkring som gav Yongan 700.000 baht vid cancer, och 1
miljon totalt vid olyckor. Där maximum var 35.000 baht vid varje
enskild olycka. Och detta är exakt vad jag ville att Yongan
skulle ha...
Den andra försäkringen var något liknande min egna, med ett ”sparande”
i botten, och ett utbetalande av sparade medel efter 25 år..... Lite
bättre villkor, men kostnaden för denna försäkring var 42.000 baht,
medans den första kostar 20.110 baht per år. Så visst jag valde den
billigare för Yongyut. Alla glada och nöjda, inklusive jag själv!!
Jag smet idag ned på Bens Bar, och sköljde ner en baccardi+coke, och
det var himmelskt gott.. Tänkte att detta skulle vara lördagens clou.
Men det blev faktiskt fler clous än jag kunde drömma om. Ty när jag kom
hem igen, så vart jag över till Håkan för lite allvarligt grannsamtal,
och vi drack 2 glas vin ihop, och hade det skittrevligt.
Så nu hoppas jag bara att jag kan somna så där gott som jag oftast INTE
kan göra efter alkohol-intag... Håkan den glade gamängen, berättade i
alla fall för mig, att han trivdes som fisken i vattnet här, och var
stört-glad att vi träffats, och livet var kanon här i Chaiyaphum.
Kändes riktigt kul att ha detta snack, och det är riktigt kul att ha
Håkan som vän här i Chaiyaphum...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMCMLXXXIX, Thailand
16 september 2017
90,6 kilo – 88,7 kilo (26 km) 1 timme 26 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,155 (uppåt)

Det man inte har i huvudet,
må man ha i bena!!!
Det är ju roligt detta med ordspråk, ordstäv, och uttryck, för olika
situationer. Och det är väl bl.a. på den punkten, som man märker hur
stor skillnad det är emellan olika kulturer. Det finns nästan INGA
ordspråk i ett västerländskt land, som man INTE också finner i ett
annat västerländskt land, så den samhörigheten och likheten finns
definitivt...
Även om det kanske skiljer på orden lite grand. Men innebörden är exakt
likadan. Jag tror inte jag behöver slösa utrymme här och nu, och gå
igenom en massa ordspråk för att påvisa detta. Men att applicera, och
sedan nämna i ord dessa ordspråk här i Thailand, är som att hälla
”vatten på en gås”... Ingenting fastnar eller förstås.
Thai kan helt enkelt inte relatera till detta verkar det som. Jag vet
inte om det beror på att dom inte har ordspråk här, ty det tror jag att
dom har. Ja dom har ju detta "tam dee, dai dee; tam chua, dai chua"
(gör gott, få gott i retur), och naturligtvis det ALLESTÄDES närvarande
uttrycket; "Mai Pen Rai", som är thais riktiga smörjmedel i samhället,
och betyder "C´est la vie", eller på svenska "sånt a
livet"
Men Kanske ordspråk här enbart användes av vissa personer, men inte
allmogen (allmänheten)... Försök att säga till en thai; ”Du ser ut som
om du har sålt smöret, och tappat pengarna”..... Du får enbart ett
likblekt ansikts-uttryck tillbaka... finns noll och ingen respons allt
till det uttrycket.
Så med detta, så har man fått sluta ganska abrupt med alla de uttryck
som man hade för sig hemma i Sverige, det fungerar helt enkelt inte här
i Thailand. Jag har också försökt med att stolt säga; ”all cats
are grey in the dark”.... Va fan menar falangen, e han full eller??
Och nu senast igår så använde jag det ordspråk som ni finner överst;
"Det man inte har i huvudet, må man ha i bena”..... Trots att jag kom
tillbaka efter att ha åkt iväg till Immigration igår, och kommit ned
till Big C 3 kilometer bort, då jag kom att tänka på att jag missat en
viktigt dokument, min inkomst-uppgift, fick vända om, och kom hem, och
drog till detta uttryck till min fru...
Hon fattade nada och ingenting.... Men å andra sidan för att vara
riktigt rättvis, jag har faktiskt märkt att de yngre generationerna än
mig själv hemma i Sverige, nog har en ganska usel koll på detta
också... jag tror att det blir så, när man utbildnings-mässigt satsar
på att googla sin kunskap, istället för att ”lära in den i skallen” via
sociala kontakter med andra människor i verkliga livet....
Så i alla fall hem igen, hämta dokumentet, och starta om resan upp till
Immigration. Sitter där i en halv minut och väntar innan min tur, och
kollar i passet.... "expire-date"; 18 juli 2018..... Va faaaaannnnn
inte ens ett helt år kvar, och jag som sitter här med mitt pass, och
skall göra mitt uppehålls-tillstånd 1 år framåt i tiden...
Jag har helt enkelt missat, och jag har helt underlåtit att kolla i
passet. Jag vet ju att jag får mitt uppehålls-tillstånd ändå, men man
får ju det bara så länge som passet är giltligt. Jag hade ju lite grand
tur i oturen, att mitt pass faktiskt var giltligt i styva 10 månader
till, så någon hel-katastrof är det ju inte.
Men denna glömska kommer nu att kosta mig, 2 stycken extra resor ned
till Ambassaden i Bangkok. Först för att åka dit och åter 70 mil, och
ansöka om nytt pass. Och sedan dit igen 70 mil med bussen, för att
hämta passet ifråga. Och sedan upp inom 10 månader, och söka ett nytt
uppehålls-tillstånd. Ja som man säger; "Som man bäddar får man ligga"
eller kanske då mer träffande; "Det man inte har i huvudet, må man ha i
bena”!!! Det stämmer så gott, hahahaha.....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMCMLXXXVIII, Thailand
15 september 2017
90,6 kilo – 89,2 kilo (43 km) 2 timmar 31 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,136 (uppåt)

Många människor ser många saker,
men få förstår dem!!
Ja, så var det då dags för Yongyut att ta sina röntgenplåtar och stövla
upp till sjukhuset här i Chaiyaphum, och låta sig bedömas av läkaren
här.... Jag var inte med henne, det känns lönlöst, då hon ju inte är
dödssjuk, och hon klarar sig bättre, bara hon slipper att dra omkring
på mig....
Hon kom hem, och berättade i alla fall för mig, att läkaren hade sagt
till henne bland annat; Du är nog en av de ytterligt få som fått göra
röntgen gratis i Khorat, och så har du en skada på nacken, och inte i
ryggen som alla andra har... Ja så sade han. Fullständigt löjligt och
onödigt sktprat, av en läkare anser jag...
Sedan berättade han att han nu skrev ett papper som var giltligt i 90
dagar (3 månader), där Yongyut gavs tillåtelse att gå till det allmänna
hospitalet i Khorat. Alltså inte privat bra vård, utan det allmänna.
Dom var tydligen mer kapabla där vad det gäller dessa operationer. Jag
tror ju (utan att veta) att Yongan har diskbråck i nacken på en, eller
kanske fler kotor....
Så nu måste jag pusha på Yongyut, så vi verkligen åker snabbt upp till
Khorat, så dom får utvärdera henne där, och eventuellt opererar henne
därstädes... ja vi får se vad som händer, men hända nåt skall det
definitivt göra. Jag tänker INTE låta henne bestämma och strunta i
denna chans. Att ha diskbråck i nacken är värdelöst, och det kan med
o-flyt, ge henne grymma huvudvärkar i framtiden, om hon inte åtgärdar
problemet....
Idag dessutom, så snackade vi med AIA om att fixa en hälso-försäkring
till Yongan där. Vår kontakt där vet ju om Yongans nackproblem och
röntgen-utlåtandet, så dom föreslog att vi agerade snabbt och tecknade
försäkringen, INNAN vi åkte upp till Khorat, och fick hennes skada
s.a.s. offentlig... De trodde att det inte var så bra att ha med den
skadan i försäkrings-policyn,,,,,
Och det låter bra, så på lördag, så kommer de hit, så skall vi bestämma
den försäkringen för Yongan.... Hon är ju 42 år nu, och det är bra att
ha en försäkring för henne. Det är ju i och för sig ganska schysst att
ha 30 bahts-försäkringen via Thailands allmänna hälsovård, men deras
sjukhus är inte roliga, och deras inställning till alla sina miljontals
patienter är inte heller helt lysande när det gäller allvarliga saker.
Att vara sjuk här och bli hemskickad med en påse innehållande 3 olika
sorters paracetamol, och en epilepsi-medicin, är ju inte kul för någon,
vilket land man än kommer ifrån. Så en försäkring som gäller på ett
privat sjukhus, förtjänar Yongan helt klart..... jag återkommer på
söndag om vilken försäkring det blev till slut...
Vår käre granne måste jag rapportera lite grand om nu, eftersom det
tryter annars med nyheter idag. Jag har ju berättat att dom sålde sitt
ursprungliga hus, det blev nog för mycket att ha 2 hus i drift för dom,
och det är ju inte konstigt, Men herre jäklar vad dom festar här
bredvid nu. I stort sett varje och var eviga kväll, så har dom folk och
mat och glada sammankomster, och tomflaskorna står som spön i backen på
utsidan..
Dom käkar, dom super, och dom festar allt vad dom kan, nu med de pengar
dom fick för det förra huset vid försäljningen. Och detta är ju bara
thai, så himla typiskt thai. Inte en tanke att satsa på framtiden, och
pensionen, och ha lite på banken. Utan leva i nuet, och bränna de
pengar som finns. Mai Pen Rai och sedan dö.....
Bättre att leva nu och bränna allt som finns, än att spara för
framtiden, och kanske dö, och inte kunna nyttja sina besparingar....
Detta är en tes som nog följs av de flesta thai. Så med byggandet av
det extra taket runt hela huset, och cement som ersatte det lilla
gräset som fanns, så blev dom nog lätt av med 300.000 baht bara där,,,,
och så resten skall sättas sprätt på.
Men vår lilla unga dam miss Pussy, jobbar på i frenetisk anda.
Hon sitter uppe verkar det som nätterna igenom. Europa och USA har ju
tider som mer hamnar nattetid i Thailand, om man vill prata med
falanger. Och Miss Pussy ligger i som hin håle i en orm-grop, och
jobbar ihop stålar för uppehället.... Bra jobbat unga dam, tycker jag...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMCMLXXXVII, Thailand
14 september 2017
90 kilo – (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,129 (nedåt)

Om du gräver en grop för andra,
så kommer du själv att falla där i!!
Thai har någon slags inneboende vilja att förändra, att riva upp redan
tagna beslut. Det känns nästan som en sjukdom faktiskt, när man stöter
på denna grej precis hela tiden, till vardags, i denna kultur. Efter 9
långa år, så har man lärt sig, men trots detta så blir man faktiskt
lika häpnadsväckande förvånad, när ”släggan” faller.... Låt mig
förklara med exempel...
Ja Håkan vår granne t.ex. har boende hos sig några dagar en syster till
hans fru och hennes man, riktigt trevliga människor. Mannen är ganska
sjuk, så dom tyckte att det skulle vara bra för den gamle att få bo här
uppe, och slappa lite grand. Nu i alla fall så var det aktuellt att
Håkan med fru skulle åka ned till Bangkok 34 mil enkel väg, och lämna
tillbaka paret ifråga.
Igår kväll så, då var det lite fest ty det dök upp 2 st bil-lass med
människor nerifrån Bangkok, som hoppade in på vägen nedåt söderut.. Vi
var också inbjudna, och hade det supertrevligt där inne med god mat,
gött tjöt o.s.v. Och för Håkan så blev kvällen jättebra på ett annat
sätt.
Det visade sig tydligen att det ena paret som hade en enorm skåpbil,
kunde ta med sig det gamla paret ned till Bangkok, så slapp Håkan köra
styvt 70 för det ändamålet... Så glädjen stod extra högt i kurs då.....
Jag gick in till mig runt 21.40:tiden, och de flesta andra hade också
gett sig av då.
Men det fanns fortfarande lite liv i luckan där inne, så Yongan
stannade kvar, hon gillar ju att tjöta lite grand. Håkan rumlade i säng
han också. Han har ju vurpat med moppen och fått sy 20 stygn i
högerarmen, men skit samma han är vänsterhänt, hahaha!! Men han ville
lägga sig i alla fall, och glömma smärtorna...
I morse när han vaknade, ja då hade kvinnorna egenhändigt bestämt att
avvisa det underbara förslaget att de andra kunde ta med sig paret till
Bangkok, eftersom dom ju bodde där nere.. Nä det var inte längre bra,
utan nu måste Håkan med fru ta paret i sin bil, och göra en jäkla
tur-retur-resa till Bangkok... Men jag kunde inte se att Håkan var sur,
så allt OK.... men kul med ändrade planer.
Jag t.ex. kan få till livs här inne hos mig, ”jag skall säger Yongan,
åka till byn i morgon bitti tidigt för att hjälpa mama till templet”..
OK säger jag.... Och ”imorgon tidigt” kommer, och ”imorgon tidigt” går,
och absolut ingenting händer... Jag frågar, och Yongan blir alltid så
där förnärmad, nästan så man kommer på henne med fingrarna i
kakburken...
När skall du åka då frågar jag. Vid tiang (lunchtid) säger hon då....
Och så åker hon iväg runt 14.30..... Detta är något som sker exakt
precis hela tiden. Så inte bara är det lönlöst att bestämma någon tid,
det är nästintill lönlöst att bestämma något alls planeringsmässigt.
På lördag säger Yongyut, skall broder Yutin och syster Banloo komma och
hämta mig, och så skall vi till en faster i Khorat, ty hennes systers
broders mans äldsta bror har dött... Ja när blir detta då... Ja
"tidigt" säger Yongan... Behöver jag säga att "tidigt" kommer och
"tidigt går", Yongyut får sedan ett telefonsamtal där dom avstyr hela
grejen, och bestämmer sig för att åka dagen efter, på söndag istället.
När då frågar jag (hahaha), Yongan svarar bara så käckt som bara
Yongyut kan göra, ”tidigt”..... Så alla planer som vi hade på lördag la
vi på hyllan, bara för att märka att det var fullständigt i onödan. Nu
får vi lägga våra planer på söndag på hyllan i stället, och vad tror ni
händer......?
Jo de enas på söndag förmiddag långt senare än "tidigt", om att det
inte blir någon resa alls, ty broder Yutin har supit skallen av sig på
lördagskvällen, och hans vita ögonvitor är rödsprängda, och bakfyllan
står som spön i backen. Yongan vet att jag vägrar att låta henne åka
med fyllproppen, när han är onykter... Så det spelade nog in när hela
grejen med Khorat-resan lades på avskrädeshögen.
Ja så kan en helg spenderas i väntandets tecken, men det är bara att
vara glad, ty dessa människor, och deras kultur är ju så söt, och man
måste ju fatta att det finns högre värden i livet än ”tid”.... Ja det
kan man ju predika, när man sitter inlåst som en himla munk i ett
tempel, och inget annat har för sig än att pilla på sig själv, och läsa
heliga böner....
Handskak
Chaiyaphum MMCMLXXXVI, Thailand
13 september 2017
89,5 kilo – 88,4 kos (36 km) 1 timme 54 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,153 (uppåt)

Med lögner kommer du långt,
men icke tillbaka!!
Lördag morgon så kommer min polare Birger på besök hit till Chaiyaphum,
det mesta går i dur för den gamängen. Han får gjort alla sina ärenden
ganska enkelt här i stan. Han fikar alltså efter att köpa bland annat;
skruvstäd, testosteron samt bläckpatroner till sin printer.....
Vi får tag i allting som han vill ha, förutom bläckpatron, vilket jag
föreslog att han handlar på nätet istället, då det verkar vara en
specialmodell på printer som säljes i Sverige, och inte i Thailand. Jag
skall se om jag kan hitta hans bläckpatron kanske på Ali Express....
Efter ett flängande på Global House, Computer Center, Datagrejorshopen
vänster om Lotars, repairshopofcomputers höger om Lotars, apoteket
höger lotars, så ankommer vi helsvettiga och lessa på det hela till
Bens Bar.....
Det är ju egentligen den destinationen som han fikar mest efter.
"Rektig" falangmat, och lite syndadryck som INTE är den äckliga Lao
Khao, som han annars dricker till vardags, fy sattan va äckligt. Jag
förstår att ha tycker det är kul att komma hit, och återuppleva sitt
ursprung, hahaha!!!
Lördagen avslutades med att grannen Håkan och jag lirade V75 igen, han
envisades med att jag skulle ta ut hästarna, istället för att köpa ett
färdigt system på "ATG tillsammans". Det gick som det gick, det sket
sig rejält. Vi lämnade dock in en dagens dubbel också som tröst.....
Jag hade i första dubbeln hästen som skulle komma till ledningen, och
sedan enligt tränaren vinna loppet, det var en 7%;are (nr. 4), så det
hade blivit drag i kuponghögen, om den nu inte hade hoppat där vid
starten. Så vi åkte direkt på dagens dubbel. Och naturligtvis i 2:a
avdelningen, så hade jag tagit häst nummer 11 (Aron Palema) som skulle
rensa ganska rejält, och skulle ge oss 10.000:- att dela på...
Och det fanskapet vann plätt-enkelt bakifrån när bensinen tog slut för
hästarna framme i täten..... Typiskt 4:an hoppade bort sig i första,
och sedan för att riktigt retas, så ordnar ödet med att 11,an vinner i
andra avdelningen....
Idag söndag, så vart det liv här utanför lite grand, och man hörde
skratt och höga utrop av glädje tror jag.. Gick ut, och Yongan hade
bestämt att åka med Håkans fru, och hennes syster till ett tempel för
att ”göra rätt för sig gentemot Buddah”,,, Men va fan menade jag på,
håller du på ännu Yongyut, trodde det var klart när du var med din
kompis för 2 dagar sedan, och skänkte pengar och mat till dessa
munkar...
”You no understand, I am thai put, I am serios buddah”... Och hon
berättade att hon hade lovat att åka med de 2 damerna till templet, för
dom skulle också offra och göra sig till förstås, för att få ett bättre
liv när dom dör, och go tur medans dom levde.
Jag tänkte fråga dom om vi inte skulle komma lite billigare undan, om
vi satsade lite större en gång, och handlade på oss ett avlatsbrev på
man, så vi kunde slappna av, och veta att läget var under kontroll
efter döden... Men så insåg jag att Yongan och damerna nog inte visste
vad detta var för något!!
Jag frågade Yongan, men varför skall du med då, kan dom inte åka
själva. Nä jag måste visa vägen. MEN VA FAN menade jag på. Visa vägen
är det långt då? Ja 1 timme dit och 1 timme hem... MEN varför åker ni
dit, ni kan ju promenera upp 250 meter till det närmaste templet här,
och greja och förödmjuka Er där i stället, så slipper ni slösa bensin
som tokar....
”falang dting dtong”.... Jaja svarade jag, men det visste jag redan
innan, hahaha!! Yongyut berättade att det var good luck med det
templet, och damerna ville veta om det gällde dom också, om dom nu åkte
dit......
Jag fick nu medans jag och Håkan snackade över häcken här när damerna
var borta, veta att Yongan och damerna skrubbade skithusen i templet.
Va fan skrek jag till... Ja sade Håkan, dom e fan inte kloka våra
damer. När Yongan kom hem så luktade jag på hennes händer och sade;
”Yongyut jag fick en inlevelse och syn när jag sitter vid min dator,
att jag ser dig sitta på huk i templet, och torkar skit”... Hon tittade
skarpt på mig,,,, Hur vet du detta? Ja svarade jag ”my sixth sence of
course”.. Irriterad så upprepade hon frågan... I know many things
yongan” svarade jag.....
Jag fick ju berätta till slut, att Håkan hade hört det ifrån sin fru,
som hade ringt hem och berättat. Jag frågade henne, men varför i
helvete gör du detta skitjobb. Låt munkarna jobba själva och torka sin
skit på sina egna dass”! Hon blev skitsur, om uttrycket ursäktas,
och tyckte att jag inget fattade... Nä sade jag, kanske inte, men jag
ser i alla fall när människor utnyttjas av andra människor....Och DET
gör inte ni thailändska buddister, ni är helblinda...
Handskak
Chaiyaphum MMCMLXXXV, Thailand
12 september 2017
89,6 kilo – 88,1 kilo (42 km) 2 timmar 21 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,134 (skutt nedåt)

Du kan inte gro havre på taket!!
Onsdag, så fick vi alltså besök av Pohn, Yongyuts kompis sedan många
många år, och hennes fästman Graham ifrån England. De har kamperat ihop
allt sedan 10 år tillbaka. Jag har ju träffat dessa vid flertalet
tillfällen, och killen han ”växer” för varje gång som jag träffar
honom. Så klart skall man säga, han dök ju t.om. upp i Falkenberg, när
jag var hemma i Sverige 2013.
Så det var ett kärt möte, och kul att ha dom här under 2 nätter. De tog
in på den rosa resorten, som ligger alldeles utanför vår gata, så det
är 200 meters gångavstånd bara. De har 2 egenheter som är både bra och
mindre bra. Hon Pohn, är super buddist, och håller på med sina ”exter”
med böner, och fixar med buddistiska prylar, så fort hon hinner.
Här nu idag sista dagen innan dom åkte, så installerade hon ute vid
muren i träd-gården vår, en typ Budda-grej med ljus och blommor och
snygga saker. Yongyut var kanon-lycklig, och jag undrade mest vad som
stod på och hur mycket det skulle kosta oss. Men är damerna nöjda, så
blir ju livet lite enklare att leva för oss falanger också....
Igår morse, så drog hon iväg Yongyut till ett tempel, har inte ens ännu
frågat vilket tempel, och där lämnade dom mat och stålar för att blidka
ödet, munkarna, och Buddah själv. Yongyut stod hela kvällen innan, och
gjorde mat för en hel jäkla bataljon. Fan här jobbar man hela sitt liv,
får pension, och så skall man budgetera för dessa jäkla parasiter, som
ju ändå munkarna är. Präster, och munkar, och immamer, är samma skit
minst sagt...
Graham då, hennes fästman. Ja han gillar ju bärs som alla engelsmän i
stort sett. Jag är ingen expert precis på engelsmän, men man har ju
nosat reda på lite grand under sina levnadsår. Och engelsmän och deras
kultur innefattar ju näst intill varje kväll att gå på puben, och dra i
sig ansenliga mängder av detta öl, som dom är så otroligt tokiga i.
Jag kan helt enkelt inte förlika mig i den kulturen, de super fanimej
skallen av sig dessa engelsmän, och de finner det inte alls vara
konstigt. Det roliga är att sitta där i baren med Graham och höra honom
berätta om hur polacker, ryssar, och finnar, super. Väl beskrivandes,
hur stora dricksglas med vodka som ryssen kan hulka i sig, i ett
endaste drag!!!
Samma Graham, som när han kom hit runt 15:tiden i onsdags, jag köpte 4
st stora Leo, han drack upp alla 4 på 2,5 timmar. Vi åkte ned till Bens
Bar runt 17.30, och han drack tror jag garanterat minst 4 st stora Leo
till. Hur fan kan en människa dricka 8 st stora Leo på runt 6 timmar,
utan att dö? Vi snackar alltså om 62 cl/flarra x 8 flarror = 4.96 liter
öl i magen.. Hur fan fungerar dessa människor....?
Men han vart inte full ett dyft, märkte absolut ingenting alls på
honom. En supertrevlig kille, som alla gillade att prata med, inne på
Bens Bar.... Vi käkade i alla fall revben, som var de bästa revben jag
någonsin ätit i mitt liv. Köttet var så mört, så det föll av benen bara
man petade på det...Och så stekta potatis till, rena rama drömmen, OM
man nu inte tog med det grymt äckliga vinet, som jag var nödd och
tvungen att dricka.
De stack hem i alla fall i fredags morse efter 2 nätter här. Och nästa
gång så blir det vi som får ta vår ”kareta” och åka till dom i Sakon
Nakhon för att det skall bli rättvist...Skall dock då vid det besöket
försöka att undvika att käka hund. Som ju lär finnas på menyn där på
den orten, i alla fall i gamla tider. De flesta i Thailand vet att åt
det där "hållet", så slafsar man hund minsann både till förrätt,
huvudrätt som efterrätt!!
Handskak
Den 11 september, så blev det inget pubilcerande.
Jag var ju i Bangkok och fixade med körkortet mitt
(förnyelsen).
Och hämtade även mitt inkomstintyg..
Mer om detta under de kommande dagarna...
Chaiyaphum MMCMLXXXIV, Thailand
10 september 2017
89,6 kilo – 88,9 kilo (25 km) 1 timme 18 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,174 (samma)

Fattigdom har en tjock skalle!!
https://www.svtplay.se/video/14991596/thailandsdrommar/thailandsdrommar-avsnitt-1?start=auto
Idag, så har jag tittat på det omtalade TV-programmet
Thailands-drömmar! (Se länken ovan om ni vill titta på den...).. Jag
måste säga för att vara en dokumentärfilm, så var den faktiskt riktigt
sevärd. Jag själv dock har svårt för denna typ av familjer, där man
ursäktar supandet, och det evinnerliga fyllesnacket.
Och en bekant till mig, frågade om jag kände karaktärerna från
Göteborg? Men kan säga direkt, att trots att likheterna fanns där
mellan min familj, och den familjen i fråga, om att båda så tillhörde
vi arbetarklassen, så var skillnaden ENORM emellan oss. Farsan söp
aldrig, kanske tog en grogg eller två när det var kalas eller fest, men
aldrig annars.
Så, nej det fanns noll, och absolut inga likheter alls. Dessa gubbar
som stack ned till Thailand och fyllde sina drömmar inget snack om den
saken. De hamnade på flera olika turist-ställen såg jag. Om jag inte
var alldeles fel ute, så kände jag igen stranden i Hua Hin (hästen),
husen i bakgrunden vid stranden av Pattaya, och sedan som jag fattade
det, så var dom också på Koh Samui.
Och alla dessa 3 ställen är turist-ghetton, och rena rama träsket om
man är svag för ”drecken”, som vi säger i Göteborg. Det känns när man
ser dessa karaktärer som om hela dagarna fokuseras på enbart sprit och
alkohol av någon form. Och till slut när jag tittade, så fann jag noll
och absolut ingenting likhet mellan dom, och mitt liv här där jag bor
och verkar, här i Thailand.
Så Thailand kan vara enormt olika, på olika ställen, för olika
människor. Men jag tror att det helt enkelt är som så, även om
dom själva säkert säger motsatsen, att dom nog mest flyttade ned för
spriten och latmans-livet. Och det är ju faktiskt som så, att lever du
som en alkis, så dör du ganska snabbt, och då dör du som en alkis med
en kropp som förfallit i trasor...
Att rekommendera denna dokumentär för att folk skall lära sig något
ifrån att titta på den, är skitprat, det finns absolut ingenting att
lära ifrån dessa människor, jo kanske.... Att man nog skall välja något
annat än dessa turist-träsk om man vill bo, överleva, och ha det
bra i Thailand....
Men jag vill inte sabla ned filmen alldeles. Jag fann den sevärd, då
figurerna i den var lätta att ta till sig, och det kändes ärligt och
seriöst menat av de som filmade. Så en bra dokumentär över en familj
som visar hur man absolut INTE skall leva sitt liv i Thailand.... För
övrigt skall sägas så vet inte dessa gubbs ett vitten om Thailand
utanför turist-stråken...
Avslutningsvis, så läser jag ute på olika forum om folk som skriver om
denna dokumentär då dom sett den, och de klagar över att det är skit
att visa dessa stereo-typer över Thailand, och de människor som kommer
och flyttar hit. De menade på att det finns massor av vanliga
människor, nyktra människor, som bor i Thailand, och som inte lever
sitt liv för spriten...
Så dom tyckte filmen var kass, och en stolle t.om. skrev att han tyckte
att det var näst intill tjänstefel att ens visa en sådan här film som
Thailands-drömmar. Men som så många gånger annars, så har inte dessa
människor riktigt fattat vad det hela handlade om, utan stirrar bara
sig helt blinda på spritflaskor och fyllegubbar.
Jag kan säga att anledningen till denna dokumentär, vilket också klart
sades ifrån i början av filmen, var att producenten och filmaren, ville
berätta om sin familj, vilket ju detta var. han var familj och släkt
med alla medverkande. Han ville filma och belysa, och försöka att
förstå, varför hans familj helt hade snöat in på Thailand, till den
milda grad...
Handskak
Chaiyaphum MMCMLXXXIII, Thailand
9 september 2017
90,1 kilo – 89,0 kilo (41 km) 2 timmar 4 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,174 (nedåt)

En rättfärdig man, som vet att han är rättfärdig,
är inte en rättfärdig man!!
Idag onsdag 6 september, och vi åkte tidigt för att hinna till röntgen
I Khorat. Allt flöt på fint, hahaha trodde ni va... Fasen jag fick
hota, skrämma, locka, och pocka, Yongan att komma i tid. Först gäller
det att väcka upp henne, i det första stadiet, så är hon naturligtvis
beredd att skita fullständigt i röntgen, läkare, och Khorat, bara hon
får sova vidare.
Sedan får man locka, och pocka, så att duschen går snabbare än 45 långa
jäkla minuter. Hon blir fortfarande förbannad när man ropar på henne,
och man säger att hon måste snabba sig, och man går ut och startar
bilen... Hon hatar detta fullt ut riktigt. Det är så att det
nästan ”låser sig” för henne, när hon blir stressad.
Hon förklarar för mig, ”inga problem läkaren väntar”. Ja men för fan
Yongyut, det kanske är kö till röntgen också?. Vi kommer dit för sent,
och de säger bara ”välkommen tillbaka imorgon”.. ja säger Yongan
likblek i blicken, - ”då får det bli så.. You make it no fun anymore,
[b]kriath[/b] man”... (negativt menat för seriös säger hon med det
tnailändska ordet)...
Jag frågar sedan Yongyut lite grand så där undrande.... Men varför
skall vi till läkaren INNAN vi röntgar dig? ”Falang talk too much”,
blir svaret.. Ja men Yongyut, är du säker, är det inte så att vi
skall till röntgen först, och sedan kollar läkaren på plåtarna...
Blicken jag får talar om för mig att jag skall hålla käften nu...
Vi sätter oss i bilen, och vi har lyckats med konststycket att vara
nästintill 28 minuter för sena redan ifrån start, faaaan också..... Jag
kör undan lite extra snabbt denna morgon, och jag hatar att stressa
helt i onödan.... Vi kommer fram i stort sett runt 4 minuter för sent.
Yongyut är lugn som en filbunke, och det är jag som mår illa av
stressen, inte hon. Hon skiter fullständigt detta med tid,
fullständigt.. Folk kan vänta på henne, det är liksom deras jobb
antagligen att vänta på Yongyut... Röntgen tar emot på studs, de har ju
väntat, och de t.om. ringde efter oss när vi parkerade bilen utanför
sjukhuset. Så allt var förberett när vi staplade in 4 minuter försena...
Jag väntar väl kanske 30 minuter nånting, fikar och studerar människor,
och sedan kommer Yongyut, och är klar.... Nu kan vi åka hem svarar hon.
Ja men läkaren då? ”We not see doctor here, we see doctor in
Chaiyaphum”, och detta svar kom så naturligt, precis som om det var den
naturligaste sak I världen….
OK, jag hade gett upp nu, thai-logik, och undertecknad befinner sig
inte ens på samma planet, så hålla käften är mode-inställningen för
dagen... Vi gick ner till bilen, jag startade motorn för att åka hem,
då ringer telefonen, jag är ju 9 år rutinerad i detta landet, så jag
fortsätter INTE att köra bilen, utan stänger av motorn, och avvaktar.
Ja mycket riktigt, nu vill röntgenavdelningen be oss att komma
tillbaka, och hämta CD-discen av plåtarna, den är klar nu... Jasså sade
jag, var den inte klar innan då.... Nä dom skulle posta den till
Chaiyaphum... Yongan fick springa själv tillbaka till röntgen, och kom
strax tillbaka, och NU kom vi till anledningen (min anledning i alla
fall), till resan till Khorat. Alltså besöka McDonalds.....
Vi kom dit, allting låst, klockan var 09.15, och shopping mallen
öppnade 10.00.. Vi åker hem säger Yongan, hon fick en blick ifrån
falangen som var mörkare än den iturivna äktenskaps-licensen.. Så
hon sade bara sedan, vi kan sitta därborta och vänta. Och
så blev det. Vi väntade sedan i 45 minuter.
Sedan gick vi in på shopping-mallen, och jag beställde min dubbla
cheese-burgare med pommes och coca cola... Och avnjöt detta utan att
ens prata med min fru... Det passade liksom inte in att prata medan man
avnjöt denna delikatess. Yongan käkade nån thaimat, och var nöjd med
detta.
Avslutningsvis toabesök, och då väntade jag och satt 5 meter ifrån en
falang, kunde inte hålla mig, utan började inleda en konversation. Det
visade sig vara en skittrevlig engelsk kille. Som faktiskt visste var
Chaiyaphum låg, och dessutom skulle han och hans fru dit nästkommande
vecka... Vi skiljdes åt i sämja.
Vi åkte sedan hem, ty vi skulle nu under eftermiddagen få besök ifrån
Sakon Nakhon och Yongans gamla kompis Pohn, och hennes fästman sedan 10
år tillbaka Graham ifrån England.... Men mer om detta äventyr i
morgondagens kapitel.... Ett kapitel i ölens tecken...
Handskak
Chaiyaphum MMCMLXXXII, Thailand
8 september 2017
90,1 kilo – 88,8 kilo (25 km) 1 timme 28 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,177 (uppåt)

Om du investerar I feber,
så kommer du att möta en sjukdom!!
Måndag idag i skrivande stund. Yongan kom tillbaka ifrån sjukhuset med
en remiss i näven, och också en ny tid att besöka Bangkok hospital i
Khorat. Det blir nu på onsdag den 6 september. Jag sade till henne
innan hon åkte hemifrån. Gnäll och skäll nu inte på sköterskan innan ni
fått det nya pappret med ALLA stämplar på, så inget tråkigt inträffar,
och du kanske inte får någon röntgen alls gratis!
Yongan rynkade på näsan åt mig, och sade som hon alltid säger. - "Detta
klarar jag falang förutan", fast på engelska... Hon kom tillbaka några
timmar senare, och berättade när jag frågade om dom hade skällt på
idiot-sköterskan.... Nä hon var inte där, och jag hörde sade Yongyut,
att Bangkok Hospital verkligen sade att denna sköterska som idag fixade
pappren, var nummer 1 på Chaiyaphum Hospital....
Så nä, sade Yongan, - "behövdes inte skälla, vi fick den bästa
sköterskan i hela Chaiyaphum"... Jaha sade en alldeles matt falang. Så
ni lät inte sjukhuset alls veta då, att ni hade åkt förgäves 6 st
familjer hela vägen till Khorat och åter??? – ”Nä behövdes ju inte, jag
har ju pappret nu ser du väl”!!! Så nu skall vi dit upp på onsdag, och
hoppas att allting skall fungera nu då. Tänk Er om man kommer dit, och
det finns något mer fel? Då får jag dårpippi faktiskt, tror jag!!!
Jösses anåda, nu har jag en STOR SAK att rapportera. Jag satt här och
tittade på X Factor UK, Och en av popstjärnorna som satt i juryn, hade
fasenimej råstora ”tjafs” på sina brallor, precis som de värsta och
största vi hade på 1960;talet. Så nu är då tydligen mode-cirkeln
äntligen sluten, och alla kan tycka att tjafs är fräckt igen....
Ty att tjafs kommer tillbaka är lika garanterat som ”amen i kyrkan”,
eller ”Allah i moskee´n, eller waiandet i Thailand... I och med att en
pop-artist bär tjafs, så kommer ”flocken” att böja nacke, och adoptera
blixtsnabbt detta fenomen som ändå tjafs är. Jag kommer ihåg under alla
dessa år, hur olika kommande generationer har flabbat, när dom sett
bilderna av tjafs, och nu kommer dom själva att bära tjafs.
Jag funderar starkt på att sätta mig med en kopp kaffe på Big C här,
och även göra det i Göteborg, och le och rå-flabba åt flocken, när dom
stelt och likblekt, inga personliga tyckanden och åsikter alls,
passerar revy, med sina enorma nya fina tjafs.....Hahahahaha!!!
Avslutningsvis, regnen ifrån norr börjar äntligen nu att ge ifrån sig
sina regnmassor här nere i Chaiyaphum, på sin väg söderut mot mest ofta
Bangkok, och dess närområde..
Risfälten fylls alltmer, ingen gör någonting alls, utan bara låter det
hända. Kanske att det finns en tyst överenskommelse, att om den förste
risbonden fixar sitt risfält och öppnar det, så vattnet kan försvinna,
så drabbas ju risbonde nummer 2,3 och 4 o.s.v. Och det hjälper ju inte
problemet i det stora hela...
Detta överflödsvatten har ju absolut ingenstans att ta vägen, mer än
över risfält, då risfälten ligger PRECIS ÖVERALLT, och inga
vattenpassager mer än åar och små flöden, ligger här och där.. Ja lite
organisation skulle nog inte skada, men viljan bland dessa människor
att gå ihop, samarbeta, och komma upp med en handlings-plan, är nog
"överkurs" i överlevnad tror jag....
Man tyr sig hellre till missväxt istället för att lösa problemet, och
nu när t.om. regeringen betalar dessa människor för deras lathet, och
sin egna dumhet med 1.000 baht per rai, för missväxt eller
vattendränkta risfält, så tycker ju dessa risbönder att det är goare
att ligga i hängmattan, låta fruarna fiska i det närvarande vattnet,
och avvakta tills vattnet dödat allt ris och se vad som händer
"senare".
Det brukar väl ofta ta någon månad av "flooding" översvämning innan det
har passerat och dränker nästa provins på sin väg söderut mot Bangkok,
och senare havet... Jag själv tycker mig märka att fenomenet här starkt
påminner faktiskt om vårt egna bidrags-system i den socialdemokratiska
politiken i Sverige. Där detta pengasystem fullständigt förlamar en
hel befolkning i Sverige...
Jag har lagt in några goa foton av ”vattenfolk”, hahaha!!!
Handskak
Chaiyaphum MMCMLXXXI, Thailand
7 september 2017
88,7 kilo – 88,1 kilo (20 km) 1 timme 9 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,158 (nedåt)

Rynkor visar att du har skrattat,
grått hår betyder att du har brytt dig,
och ärr betyder att du har levat!!!
Indianen Washaki (kan ha fått stavningen om bakfoten) sade alltid till
de sina i Shoshone-stammen, alltså en indianstam i Utah-området i USA,
att ”du skall ha frid och fred i ditt hjärta”, detta då apråpå när hans
stamfränder kom och ville kriga mot de vita, som hade slaktat alla
fränderna i grannbyn.
Denne indian hade också ett uttryck som lät ungefär som ”Du kan alltid
finna lite grand av dig själv hos andra människor”.... Många retade sig
på denna indan-hövding, ty han vägrade att göra något, utan bara satt
stillatigande, och tog emot allting som de vita kom med, när dom
slaktade hans folk, och när dom tog allt hans land.
Washaki levde för övrigt hela vägen fram till 1900, då han stillsamt
dog på reservatet som de vita tilldelade indianerna, efter dom hade
slaktat resten av dom... Man fick sedan höra att han var en mycket vis
man. Han blev 89 år gammal. Han hamnade i någon slags ”Hall of Fame”
för nord-amerikanska indianer. Den listan hade förstås vinnarna, ”de
vita”, gjort, och omdömet om honom var också gjort av de vita, och så
är det alltid, det är vinnarna som skriver historien.
Varför jag skriver detta? Jo Washaki blev 89 år gammal, men ingen av
hans samtida överlevde så länge, Washaki tog aldrig striden för
någonting, han bara vände andra kinden till, och predikade fred emellan
folk. Han predikande kostade hela hans folk livet, och de var endast
c:a 5.000 Shoeshoner kvar år 1937 sägs det. Alltså ifrån 100;a
tusentals början av 1800;talet...
Jag kommer då genast att tänka på alla dessa idioter som öppnar våra
gränser, öppnar för vansinnet med vår invandring. Skall vi alla spela ”
Washaki” i händerna i denna livets hemska teater, och bara ta emot???
Eller skall vi stå upp och säga ifrån nu i valet som kommer. Rösta, och
lägg Er röst, annars blir det ju en röst för Washaki, och det vill ju
ingen mer än alla dessa svenska idioter som vill ge bort sitt
egna land...
Jag avslutar med en historia snodd ifrån allehanda ställen, men go är den... , så slutet blir i dur i alla fall.....
Utanför O’Learys i Gällivare rullade en polisbil sakta förbi, precis
efter stängnings-dags. Precis då vinglade Pekka ut genom dörren, till
synes praktfullt på lyset och med bilnyckeln i högsta hugg.
Polisbilen stannade och de båda poliserna betraktade med häpnad Pekka,
som beslutsamt kämpade sig fram mot parkeringen. Där provade han
nyckeln på inte mindre än sju bilar innan han hittade sin egen och
mödosamt tog sig in bakom ratten.
Där satt han sedan alldeles stilla i tio minuter, varpå han startade
vindrutetorkarna fast det var en vacker sommarkväll och inte ett moln
på himlen. Sedan tände och släckte han strålkastarna några gånger,
tutade och slog på och av varningsblinkern.
Så startade han motorn och la med ett skrapande i en växel. Bilen tog
ett kort skutt framåt och motorn dog. Han försökte några gånger till,
alltmedan parkeringen tömdes på bilar.
Till sist, när han var ensam kvar, lyckades han få bilen att börja
rulla framåt, tog sig ryckigt ut på gatan och satte kurs norrut.
Poliserna, som väntat tålmodigt, slog nu på sirener och blåljus och
körde fram och stoppade Pekka och bad honom blåsa. Dom trodde knappt
sina ögon när apparaten inte gav något utslag!
– Du får lov att följa med oss och ta ett blodprov, det måste vara fel på apparaten, sa en av poliserna.
– Tvivlar jag på, flinade Pekka. Det är jag som är lockfågel ikväll!
Handskak
ps. imorgon blir det om Thailand igen....
Chaiyaphum MMCMLXXX (2.980), Thailand
6 september 2017
87,7 kilo – (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,163 (nedåt)

Angående folk och deras Pitbulls;
"Men min är faktiskt annorlunda”......
Jasså, säger du det!!!"...
Forts. från förra kapitlet... Vi kom ut på stora vägen, vi hade ju
märkt på ditvägen vilken enorm trafik det var, och det var lika mycket
trafik nu även åt andra hållet, ni vet lördag och alla är lediga... Så
när vi strax kom kanske 500 meter ifrån Living Mall, så såg jag kön som
gick i vänsterfilen in till denna mall med McDonalds....
Jag sade till Yongan jag åker absolut INTE in där, och står i 45
minuter i kö, och väntar på en jäkla parkeringsplats... Vi chansar och
parkerar här ute på gatan. Hon gastade och peka att ”can not” precis
hela tiden, hon har ju körkort nu, och försöker precis hela tiden lära
mig att köra bil. Ja det är sant ”En thai skall lära en falang som haft
körkort nu i år i exakt 47 år, att köra bil”.....
Till slut gav jag fan i det, Fortsatte att köra bara för att åka hem,
kanske åka till Bens Bar, och äta nåt dåligt surrogat tlll hamburgare,
men bättre än ingenting. Precis innan vi skulle köra ut ur Khorat, så
ropar Yongan, uppenbarligen störd av dåligt samvete (kan thai ha dåligt
samvete?).. ”-”Look darling McDonald – Tesco Lotars”....
Jäklar tänkte jag blixtsnabbt – räddad. Gjorde en grym passering av 2
st filer ut till höger, gjorde en snygg U-sväng på rätt ställe, och kom
fram så småningom till Tesco Lotars... Och McDonalds... När vi gick ut
ur bilen på parkeringsplatsen, så tittade jag på husväggen på Tesco
Lotars.. Jag såg absolut noll och ingen McDonald-skylt!!
Yongan va fan, nu ar jag sketsur,,,,,, Äsch tyckte hon, du är ju
helblind!! Och fortsatte gå... Jag pekade igen på väggen ... -
"No sign Yongyut No sign with McDonald"... DÅ fattade hon och pekade,
trodde att den röda skylten var McDonald.... Då gick det upp ett
Liljeholmen för mig också.
Yongan kan ju inte läsa engelska bokstäver, så hon gick efter färgen på
skylten. En skylt som sade fullständigt annorlunda än McDonalds, kanske
sålde ”Bindor” vad sjutton vet jag!!! Sketsur igen.. jäkligt sur.
Det är ju för fasen som om någon vid en oas i Sahara när man kommer
nästintill död av törst, räcker fram ett glas med vatten, man sträcker
fram handen, och då säger personen bara; ”hejpådejdö”, vilket på
Isaan-dialekten betyder; ”Nä den får du inte”... Så kände jag det med
McDonalds-skylten...
För 2:a gången så startade jag hemfärden mot Chaiyaphum, Jag satt där
och tänkte medans jag körde, och tyckte riktigt synd om mig själv...
Varför skall alltid allting gå åt helvete här i detta jäkla
under-utvecklade land? Ja nästan att man kunde känna en tår trilla
nerför kinden min, när man tänkte på en dubbel McCheese x 2stycken....
Det var just då som Yongen körde in kniven för sista gången denna
härliga dag... Hon vände sig till mig, och sade ”You bad man, you think
about yourself, you dont care me” WHAT tjoade jag till, och fick
torka tåren.... ”We go Tesco Lotars, you said McDonalds, you dont care
I am hungry”.. DÅ JÄKLAR kom jag på, fan Yongyut kanske också är himla
hungrig, och fasen va man kände sig billig I det läget….
Jag fick prata ”gott” med henne under styvt 15 minuter innan hon
började mjukna, och under den tiden så nyttjade hon tiden till att
fastställa vissa krav hon hade hemma. Ja hon ville INTE ha dörren där
jag sagt, vi skulle ha dörren för att göra ett nytt sovrum till mig om
10 års tid...
Så jag fick ge mig så klart. Sedan när det var klart att döva det
dåliga samvetet, så skulle vi leta mat till Yongan utefter vägen. Jag
hade förstås bara McCheese i skallen. Men till slut så ropade hon
STOPP, jag nitade, och hon handlade en massa plastpåsar med käk hit och
dit.
Och jag fick den bästa måltid man kunde tänka sig (förutom McCheese) av
Yongyut medans jag körde hemåt. Hon satt och handmatade mig det godaste
Moo-köttet (gris) ihop med knåde-ris.... Och sedan när grisköttet var
slut, så handmatade hon mig med grillad kyckling och knåde-ris. Jag
säger bara, detta knåde-ris är underbart gott, eller så kanske jag bara
var sket-hungrig...
Vi kom hem till slut, och allt var OK och bra förstås... Jag
kompenserade mig med att ringa ner till Farbror Håkan (vår granne) som
är nere i Pattaya, jag frågade honom om han tänkte handla nåt på
Foodland (Speceri-affär med falang-grejor).. Ja sade han, jag frågade
då om han hade lust att köpa ett gäng tuber med räkost, knäckebröd samt
makrill-filleér.. Javisst svarade han,. Och nu vart jag nöjd äntligen...
Handskak
Chaiyaphum MMCMLXXIX, Thailand
5 september 2017
87,7 kilo – 86,9 kilo (36 km) 2 timmar 9 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,166 (uppåt)

Även det rödaste av äpplen har mask i sig!!
Några dagar för sent kanske att skriva om detta. Jag tänker på vår trip
till Khorat i lördags 2 september, och röntgandet av Yongyuts nacke och
sida. Vi såg fram emot detta länge och väl, som ni kanske kommer ihåg,
så har jag ju flera gånger misslyckats kapitalt med att få Yongyut till
läkare. Hon hyser ju den där rena rama ”by-mentaliteten" som är så
djupt rotad i denna kulturen.
Hon vill helst inte gå till sjukhus och läkare. Ty pratar man om en
sak, så kan det ju faktiskt hända, och snokar man hos en läkare om
sjukdomar, så får man alla hemska sjukdomar som finns. Thai finner sina
”medicinmän” i byn vara mycket mer trivsammare. Dessa medicinmän
förstår också sina medmänniskor bättre.
Varför prata om eländet, när några böner gör susen. Kanske vifta med en
lövruska över kroppen, och be några högljudda böner till allt otyg som
flyger och far omkring i det thailändska samhället. Jag vet inte hur
många människor med cancer som dessa medicinmän ”botar”, men han tar
emot dom, han viftar och gör sin plikt, och folk går hem och dör, och
ingen klandrar någon för att man dör.. Schyssta bananer...
Så Yongyut har ju sett och varit med på alla mina läkarbesök, hon har
tagit sin mamma med till läkare många gånger, så jag tror att hon till
slut fattar att gå till en medicin-man i byn, nog är en genväg till
döden, snarare än till fortsatt liv och hälsa... Vi fick remissen och
åkte iväg i lördags morse, för att hålla den bokade tiden på
skikt-röntgen på Bangkok Hospital i Khorat klockan 12.30...
Jag var glad eftersom Chaiyaphums allmänna sjukhus skulle betala och
Yongyut skulle äntligen få reda på vilket problem hon hade. Hon skulle
ju också få träffa en riktig läkare där på sjukhuset... Så vi kom fram
i alla fall i riktigt god tid, cirka 1 timme innan bokad tid.
Men dom var bara glada att vi kom i tid, och vi blev hänvisade in till
väntrummet på röntgen. Yongyut langade fram sin remiss, vi satte oss
ner. Och min rumpa hann bara nudda sittdynan, så kommer sjuksköterskan
tillbaka till Yongan, och säger till henne att; ”det saknas en stämpel!
En stämpel från sjukhuset som bekräftar att dom betalar röntgen”...
Dom ringde till Chaiyaphum sjukhus, och dessa ”ville” inte anstränga
sig att skicka en telefax eller mail, med ett nytt papper med en
stämpel på. Utan dessa sattans idioter tvingar oss att åka tillbaka
igen 12 mil, och få ett nytt dokument. Snacka om att Thailand är ett
3:e land i utvecklingen i världen. Helt sinnesslöa outbildade
människor, som jobbar precis överallt faktiskt...
Vi fick sedan reda på att vi var dom sista av de 6 st som kom och
skulle röntga oss, och alla de tidigare 5 patienterna hade också ingen
stämpel, så ALLA blev hemskickade igen.... Det värsta var den gamla
damen berättade Yongyut, som bodde uppe i Thetrasit i vår provins.
Thetrasit är ju långt där borta där vattenlandet ligger, som ju vi
pratat om tidigare under åren här. Thetrasit ligger runt 10 mil ifrån
Chaiyaphum, sedan hem igen, och sedan stiga på en ny buss och åka till
Khorat 11 mil. Den damen hade varit gruvligt ledsen och trött, sades
det....
Jag undrar nu stilla om dessa 6 människor inklusive Yongan tänker ha
lite räfs och rättarting, eller om dom skall spela thai-leken och le,
hålla käften och kröka rygg för överheten??? Ja jag struntar kanske i
vilket, men jobbigt för både mig och Yongan också. Nu måste vi åka
tillbaka återigen till Khorat 24 mil tur och retur och göra röntgen,
men skam den som ger sig.
En stor personlig ”setback” för min del, var slutklämmen på mina
hissnande drömmerier om McDonalds, och hur jag skulle slafsa i mig 2 st
dubbla McCheese med cola och pommes.... Jag fantiserade om detta med
start redan kvällen innan, och jag späkte mig med att endast käka 2
rostade mackor klockan 04.25 på morgonen, innan vi åkte.
Så jag var rejält hungrig skall sägas.. När vi kom ut till sjukhuset så
sade jag till Yongan, vi kan väl låta bilen stå, och promenera ned till
”Living Mall”, vi snackar ju om bara kanske 800 meter att traska och
gå... Yongan är thai, och dessa hatar att gå, så hon vred på sig, gav
mig onda ögat, och ända sättet att klara sig undan det ögat, var ju att
sätta in startnyckeln, och starta upp bilen, och köra dit. Forts. nästa
kapitel....
Handskak
Chaiyaphum MMCMLXXVIII, Thailand
4 september 2017
88,7 kilo – 87,4 kilo (25 km) 1 timme 22 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,155 (uppåt)

Dårar och ogräs växer utan regn!!
Jag lovade ju en lite mer nyanserad lista över Thailand och boendet
här, och här kommer då min syn på det hela. Med alla sina fel och
brister, kanske vi kan enas om några punkter….. Och dessutom så finns
det så enormt mycket att skriva, så jag tar bara med några få
punkter, som jag kom att tänka på;
- Ett underbart klimat med 2 regnperioder, den lilla och sedan den
stora i september (Isaan). Regnandet pågår dock så gott som endast med
start eftermiddag och framåt. Så man har fortfarande under
regnperioden, oftast tillgång till soliga goa dagar...
- Att bestämma tid fungerar inte med en thai, de fattar inte tid, de
fattar inte ide´n om att ”stjäla tid ifrån sina medmänniskor. Så bestäm
aldrig tid med en thai, bestäm bara dag. Det kravet klarar dom av att
fatta, alltså ”vi ses på fredag” eller "på torsdag skall det vara
klart”.. Men i ärlighetens namn, så brukar det skita sig så gott som
alltid ändå med tiden....
- Oavsett vilka ”setbacks” eller tjafs man råkar in i, bara le som bara
sjutton och se glad ut... så blir man populär, och det är faktiskt det
bästa ”smörjmedlet” i Thailand näst efter rena kontanter.....
- Och med detta, BETALA ALDRIG I FÖRSKOTT,
ALDRIG,
jag pratar alltså om att betala för ett jobb som thai skall göra för
Er...!!! Det enda som jag brukar gå med på att betala i förskott är
materialkostnaden. Thai har inga pengar tänk på det. De lägger aldrig
undan pengar, ÄVEN om de driver företag, så finns det oftast inga
pengar för materialet, så där kanske man får vara beredd att betala i
förskott.
Men betala som sagt var aldrig för själva arbetet. Gör ni det, så är
det lika säkert som amen i kyrkan, att dom INTE kommer dagen därpå,
eller att dom slutar med just Ert jobb mitt i, för att starta upp ett
annat jobb. Thai älskar ju att multi-taska (alltså bolla med 2-3 saker
samtidigt i livets alla skiften. kanske därför som konceptet med Mia
noi existerar här, 555555....
- Låna aldrig ut pengar,
ALDRIG!!!.
En thai ser oftast ett ”lån” som en gåva, och brukar allt som oftast
högaktningsfullt fullständigt strunta i att betala tillbaka en skuld.
Den där grejen som västerlänningar, åtminstone försöker att
upprätthålla, ett s.-k. ”gentlemen agreement” vet inte thai ens vad det
är. Så hela konceptet av en "gentleman" finns inte här i Thailand.
- För de av Er som inbillar Er att ni är ”vänner” med thai, så finner
jag det bara vara enbart naivt och dumt och okunnigt!! En thai har så
gott som aldrig vänner, ty dom ser inte vänner som ett koncept alls.
Man har BEKANTA som tidsfördriv, men vänner, struntprat. Som sagt var,
glöm det bara!! En thai vänder sig
ALLTID
till sin familj, DOM är hans vänner och stöd i livet... Så hör ni om
vänskap mellan falang och thai, bara skratta åt dessa naiva
människor.....
- Allting är dubbel-prisat till en viss gräns här i Thailand, ni vet
falang-priser!! Ja nere på turistorten innebär detta en sak, medans det
här uppe i Isaan en fullständigt annan. Ni alla som har någon kontakt
med Thailand, vet hur det fungerar på turistorten, så det behöver jag
inte prata om, men där brukar det bli väldigt dyrt minst sagt, ty
turisterna är ju de lättaste offren.
Hos mig i Isaan, så tar folk gärna chansen att lägga på 5-10 baht
maximalt på en sak, det brukar stanna där... I början var jag förbannad
över själva principen, men nu efter mina 9 år, så blir det mer och mer,
att jag inte längre bryr mig om dessa ytterligt små ”pålägg”... Varför
lägga sordin på sitt liv för kanske 4-5 kronor?
- Lukten av deras mat är gruvligt äcklig, och de falanger som flyttar
ner till byn, och verkligen slafsar i sig detta Isaan-skräp, är inte
enligt mig vid sina sinnes fulla bruk. Antingen så är man en av två
saker; Antingen så är man så kär så man sväljer vilken skit som helst,
ELLER så är man så desperat att passa in i kulturen här, så man gör
allt för att vara en ”thai”....
Oftast handlar det om lite äldre falang-gentlemen som faller för dessa
2 "grejor". och inte sällan så förekommer mat-slafsandet även bland de
äldre om dom bor i Sverige faktiskt, helt otroligt när man ser och hör
om hur vanliga nyktra människor förvandlas till idioter som äter
thai/Isaan-mat hemma i Sverige....
- Vi kommer alltid att vara falanger här i Thailand, vi kommer aldrig
att bli mer än utlänningar, som folk pratar om i smyg, pekar på, och
kallar öppet för utlänningar!! Thai är helt enkelt fullständigt
ointresserade av att låta en utlänning bli en thai och få
medborgarskap, det kräves sådana ansträngningar att få ett permanent
uppehålls-tillstånd eller ett medborgarskap, så 99,99% av samtliga
falanger inte klarar av, eller orka ta sig igenom den processen.
Man hör dock om folk som "lyckats" med detta, men i stort sett ALLTID,
så har man icke träffat dessa personligen, det är alltid en vän, en
bekant, eller en bekants bekants vän som lyckats med bedriften...
- En utmärkande sak är också att thailändare, och landet Thailand, är helt och hållet absorberat utav sig själva.
Hela landet lever i en enda stor grotesk narcissisk yra,
där allting som inte är ”thai”, är betydelselöst och fullständigt
onödigt att lära sig. Man är alltså fullständigt värdelöst okunnig om
alla kunskaper om andra länder, än just kanske Kambodja, Laos, och
Malaysia. Vilka man kan ytterligt lite om. Kanske typ som gemene svensk
vet om Jemen kanske?
- De tror att alla falanger är födda med engelska språket, och många
här (de absolut flesta), fattar inte att en finne pratar finska, en
svensk pratar svenska, och en holländare pratar holländska i sina
länder, de tror att vi alla pratar engelska ifrån födseln, och att
engelska är vårt hemspråk... Det är då också anledningen till att alla
falanger i stort sett kan prata engelska så bra...
- Livet i Thailand är supergott, trivseln står i högsätet, och det är
mycket enklare här i Thailand att skaffa sig ett socialt liv, än det
någonsin är hemma i t.ex. Sverige. Folk här har inte sina höga murar
uppe, eller är otrevliga och sura oftast. De flesta är glada bland
falangerna, det är nästan som om thais leenden har smittat av sig på
oss falanger...
Detta var bara ett litet axplock, men lite grand hur jag upplever min
omvärld här. Och så villa jag skriva det som en liten motvikt till den
där förra listan, som "utnyttjaren" hade gjort i förra kapitlet.... Det
finns massor med mer saker, och det står var och en fritt att framföra
sina egna små saker som är av betydelse i Ert liv...
Men jag känner i alla fall här där jag sitter framför datorn, att livet
är bara så himla "enkelt" plötsligt att leva. Alla sattans himla
"måsten" är som bortblåsta, och det är precis som om dörren öppnade sig
i livet, när man flyttade hit...
Handskak
Chaiyaphum MMCMLXXVII, Thailand
3 september 2017
88,1 kilo – 86,9 kilo (41 km) 2 timmar 23 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,147 (nedåt)

Den som är tyst är en halv dare,
medans den som pratar är en komplett tok!!
Jag läste en riktigt rolig, kul och underhållande sammanfattning om vad
Thailand egentligen handlar om. För Er som blir små-sura, snälla bli
inte det, detta är ju bara ironi inget annat. Killen som skrev detta,
en ganska välkänd figur inne på internet, och de olika thai-forumen
skrev detta.
Hans egna roll i det hela brukar han tala extremt tyst om. Han är ju en
s.k. riktig ”nyttjare” av människor. Han åker runt i Thailand, stannar
kanske några månader, han är en äldre modell, typ som mig själv,, och
stannar tills han gjort sig omöjlig där på orten. Han utnyttjar damerna
på alla de sätt ni kan tänka Er, och där finns ju ifrån hans sida det
alltid outtalade löftet om att det skall bli en ”fortsättning” för
flickorna, och att dom skall bli omhändertagna ekonomiskt.
Med dessa outtalade löften så får ju denne gubbe ut det ”mesta” av
dessa förhållanden med de unga flickorna. Men snart nog så märker de
olika flickorna, att det bara är skitprat och tomma löften, och att
killen bara är en ”parasit” i ordets alla negativa bemärkelser...
Han, skrev i alla fall detta ironiska över Thailand, och notera då han
att han tycker att det han själv gör i Thailand på något sätt skulle
vara bättre än vad Isaans döttrar gör för sin fattigdom.... Trots hans
lumpenhet, så tycker jag det var skitroligt ironiskt skrivet faktiskt,
berättandes om alla de olika fördomar som florerar runt "stenborden" i
Thailand.....
Citat
THAILAND
- Språket är mycket svårt och invånarna saknar oftast språkkunskaper som engelska.
- Maten består mest av rötter, insekter, fisk, grodor, orm eller det man hittar för att
döda för stunden.
- Bordsskick saknas och man äter helst på golvet eller sittande på bordet, man
serverar sig själv med otvättade händer och tar en tugga, gillar man inte maten
lägger man tillbaka den halvtuggade maten.
- Vanligaste ingredens är rutten fisk, som även dödar massor av innevånarna. Regionen
toppar magcancer i världen, och minst ovanliga åkommor är belastningsskador.
- Viktiga inkomstkällor är att skicka sina döttrar till turistorterna för att mjölka
hormonstinna medelåldersmän på pengar med sina späda kroppar.
- Inte sällan kommer dom hem med en jakttrofé som nästan genast börjar bygga ett
näste till sin lilla ”duva”, omedveten om att andra flygfärdiga familjemedlemmar
genast flyttar in.
- I bland är det ombytta roller, där mannen tar hem sin jaktrofé till sitt redan färdiga -
rede på andra sidan jordklotet, med löfte om pengar till släkten, så dom inte behöver
jobba.
- Hängmatta är hemmets viktigaste möbel och TV kommer på andra plats.
- Vardagens beslutsfattande lägger man gärna på religiösa företrädare och -
självutnämnda medicinmän så man inte behöver grubbla själv.
- Viktigaste religion är status och sen kommer en massa avgudar, spöken och andar
som bor i hemmet i små hus.
- Toaletter består oftast av ett glaserat 4 tumshål i golvet.
- Lagar som är stiftade i landets huvudstad gäller inte i utsocknes regioner, utan här
råder frihet med både höger- och vänstertrafik, som gör tjänstgörande poliser
överlyckliga, så man kan berika sig själv för alla typer av trafikbrott.
- Att landet leder ligan om mest dödade i trafiken, kompenseras av att man ligger i
topp bland tonårsgraviditer.
- Andra mindre hedrande utnämningar är bottenplaceringar i trafficking, slaveri och
narkotika.
- Statsskicket är balanserat "elitiskt”, där man växlar mellan civil elit och militär elit,
som i lugn och ro får plundra statskassan i cykler om 4-5 år. Oftast är det samma
rövare i båda regimtyperna, bara kostym eller uniform skiljer.
- I detta land är det närmast omöjligt att bli medborgare, oavsett hur länge och felfritt
man bott där, varken pengar, jobb eller egen familj löser detta, utan nästan alla är
bara turister i 90 dagars cykler.
- Trots allt negativt, såär det några hundra tusen västerutlänningar som flyttat och
hittat till sitt Snangri La och trivs där.
- Största debattämne brukar vara om hur manligt det är med is i ölen.
Slut citat
Detta är alltså det Thailand jag lever i. Så klart kan man göra en
annan lista, en fullständigt annorlunda, sett utifrån en fastboendes
ögon här i Thailand, som är lycklig i sitt liv.... Och den listan
kommer i morgon....
Ha en god dag och skratta gott åt den riktigt bra skrivna i texten ovan av den parasit-gubben....
Handskak
Chaiyaphum MMCMLXXI, Thailand
2 september 2017
88,9 kilo – (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,148 (nedåt)

En far kan stödja 10 barn,
men 10 barn kan ej stödja en far!!
Så idag var det slut för vår norrmann då uppe i Chiang Mai. Jag fick
detta mail ifrån hans kamrat Odd, som ju stöttat familjen hela den
sista tiden. Det är kanske lite deprimerande att läsa för Er andra, Men
då vi har följt detta lite grand innan, och det finns andra läsare som
verkar kolla vad som skrives i ämnet (Odd Thom), så kanske detta
avslutande mail i ämnet då kan vara läsvärt.
Citat
Hei Gregor.
Jeg skriver i dag for å meddele deg at XXXX døde i dag ca kl 1200 thai
tid. Vi var å besøkte han i dag, og jeg hadde kontakt med han en
time før han døde. Han kunne ikke si noe, men han nikket med hodet når
jeg snakket med han. Det var nok best at han fikk slutte av nå.
Han hadde en del plager av ligge-sårene. Mens vi var der kom det to
damer fra nabolaget, og hjalp Jeena med å skifte bandasje på sårene.
XXXX var så mager nå at en kunne telle alle beinene i kroppen hans. Han
har fått mye omsorg og god pleie av Jeena den siste tiden.
Vi var der også på tirsdag og da kunne vi prate litt med han. Han sa da
at han hadde jobbet litt i dag, han hadde skiftet skaft på øksen sa
han, men dessverre kunne han nok ikke gjøre slikt arbeid nå.
Jeg spurte han da om han husket Gregor og det gjorde han. Jeg sa jeg
hadde kontakt med deg, og han bad meg hilse deg. Jeg har også sendt
mail til hans to sønner i Sverige og orientert dem.
Ha det riktig bra så lenge.
Hilsen Odd
Slut citat
Ja så här kan det då gå till I ett “annat” land. I ett land som inte
omfattas av vår grandiosa sjukförsäkring. En sjukförsäkring som dessa
idioter i regeringen fullständigt krossar för oss svenskar, i sin
satans iver att ”hjälpa” en massa utlänningar.
Och tyvärr så är dom ivrigt påhejade utav alla dessa privata idioter
son finns, och där t.om den satans svenska kyrkan finns med. Ja man vet
vad man har i livet, men man vet aldrig vad man kan få. Men att bli
sjuk i ett annat land är förödande, om man inte har stora pengar att
spendera på sjukvård. Detta gäller då oss svenskar.
Jag menar en liten ryggoperation kostar sina modiga 5-800.000 baht
(SEK; 125.000:- - 200.000:-) En sleten liten blindtarms-operation
ligger väl på runt; 150.000 baht (40.000:-). Och sedan går det
uppåt bara, ja ni kommer ihåg den lilla inopererade ”stenten” i mitt
egna fall, den kostade ju totalt; 260.000 baht (SEK; 63.000:-),
samt min bråck-operation, den kostade ju 60.000 baht (SEK;
15.000:-)...
Så det är ytterligt viktigt att, OM vi inte har en
hälso/olycksfalls-försäkring att tillgå, att vi åtminstone har en rejäl
dusör med pengar på banken eller madrassen, som sedan kan användas här
till vår sjukvård. Norrmannens cancer behandlades på sjukhus, och dom
skrapade norrmannen fullständigt ren inom bara en endaste månad.
Tog honom på samtliga hans besparingar PLUS ytterligare 70.000 baht,
således totalt 370.000 baht (SEK; 90.000:-). Så det går oerhört snabbt
när sjukhusen börjar att debitera sina kostnader..... Så låt oss
tänka på detta när vi flyttar från Sverige, och låt oss alla tänka på
detta när vi pratar strunt om vårt kära hemland...
Men jag vet att de flesta svenskar är stolta över sitt land, och hyllar
det. Synd bara att det finns så många belackare, och illojala svenskar,
som är beredda att sälja ut sitt land till allsköns människor, som
förstås står på lång lång kö vid gränsen, och bara väntar på att få
komma in, och parasitera på vår välfärd...
Jag säger bara det, secka satans idioter vi människor är. 2-3
generationer jobbar ”röva” av sig för att bygga upp en välfärd, och ett
samhälle som tar hand om oss svenskar. Och sedan tar det bara en
endaste jäkla stupid generation, runt 10 år, att rasera allt det blod
och all den mödan som krävts av våra föregångare..
I ren klartext, jag personligen skiter högaktningsfullt i om något
skäggigt ”barn” i 20:års åldern flaxar in ifrån Afghanistan, och vill
ha ”hjälp”. Skicka tillbaka dessa figurer, och om det finns eventuellt
några pengar ”över”, så hjälp dessa människor på plats i Afghanistan
typ.... Men i absolut bottenläge, visst hjälp människor, men vi skall
sjutton inte ta LÅN för att hjälpa andra
Handskak
Chaiyaphum MMCMLXXV, Thailand
1 september 2017
89,0 kilo – 88,0 kilo (31 km) 1 timme 57 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,181 (uppåt)

Så länge du förstår din dårskap,
så är du smart!
Jag var ju med Yongyut ner på den klinik i Chaiyaphum som vi brukar
nyttja de gånger, vi inte behöver att till oss sjukhus. Anledningen var
ju den där vurpan hon gjorde för 2 månader sedan styvt på motorbiken...
Hon har ont i halsen, nacken, och utefter hela vänstersidan på
överkroppen.
I alla fall så fick hon ju ett antal mediciner som jag beskrev senast
utav den läkaren, och notera då att han visste fan inte ens vad som var
fel på Yongyut, enbart vilka symptom hon hade enligt henne själv. Men
han lyckades ”värpa” ur sig 3 mediciner i alla fall, så lite pengar
extra tjänade han ju den slaktaren...
Han bestämde i alla fall efter det att han läst en lapp som jag lade på
hans skrivbord, som jag skrivit där det stod; MRI och sedan stod det
också CT.....Jag skrev det för att komma ihåg hur man skulle be om just
det, så läkaren skulle fatta ordentligt... Han vände sig direkt
till mig och frågade om vi ville ha den röntgen. Ja sade jag till
honom, det skulle vara kanonbra ifall detta handlar om diskbråck...!!
Han klämde på Yongan lite grand, lämnade över sina 3 mediciner, och
sedan sade han; -”kom nästa vecka tisdag förmiddag, så skall jag ge dig
en remiss till sjukhus i Khorat som har denna röntgen..” Hon gick till
sjukhuset i tisdags, fick en remiss hör och häpna, till Bangkok
Hospital i Khorat, för att där ta ”dataröntgen” eller vad det nu heter,
ja det kallas väl ”magnetröntgen” också tror jag..
Hon fick också en tid att se en läkare där, på detta stora oerhört dyra
privatsjukhus. Eftersom hon nu har en remiss, så blir hela denna grej
kostnadsfri, fantastiskt tycker jag.. att detta kan hända i detta
land.. Så jag får väl rapportera vidare söndag morgon hur det hela
avlöpte uppe i Khorat för Er....
Idag, så fick jag mail ifrån York, han bjöd in mig på Wienerschnitzel,
och underbart goda stekta potatis. Han hade manao till (lime), Men Lime
på Wienerschnitzel är ju inte alls så jättegott som citron är, så
undvik det om ni har möjlighet att välja. Jag tog med mig pannkakor och
sylt till honom, så vi fick efterrätt till maten. Secken lunch kan jag
säga, secken lunch....
Förresten så skall York åka med oss i bilen upp till Khorat på lördag.
Han skall träffa ögonläkaren som jag ju avbokat tills vidare. De sade
till York att om operation skulle bli av, så kunde de göra det på studs
när han ändå är där... Så jag skall avvakta och se om han överlever
ingreppet, och hans utlåtande om sjukhuset och dess ögonavdelning...
Yorks fru hade, berättade York under lunchen, sagt att det inte alls är
möjligt att Yongyut får göra denna röntgen på Bangkok Hospital gratis.
Nä sade hon, och för att ytterligare bevisa att hon hade "rätt", så
pratade hon med en väl utbildad släkting tydligen. Kom sedan tillbaka,
och sade att hon fått en bekräftelse från denna utbildade släkting, att
det inte är möjligt att få det gratis..
Jag åkte hem sedan efter middagen, och pratade med Yongan, bara för att
försäkra mig om att det verkligen var kostnadsfritt... Yongan sade
javisst är det gratis, jag har en remiss ifrån sjukhuset här i
Chaiyaphum, och dessutom så var det ytterligare 6 stycken andra thai,
som också fick remisser, vi pratade med varandra om det hela...
Jag gick sedan över till Dan, amrisen och hörde med honom om hans
erfarenheter. Han var inte ett dyft förvånad, exakt precis som vanligt,
han spelar ju alltid kunnig om allting, så just det var inte speciellt
förvånande. Men i detta fallet, så hade han på fötterna faktiskt.
Han berättade att hans fru, som ju är statligt anställd, flera gånger
har blivit remissad (heter det så?) över från det vanliga offentliga
sjukhuset till olika privatsjukhus för vård kostnadsfritt. Javisst
menade jag på, kanske inte precis samma sak.
Din fru är ju statligt anställd med gratis sjukvård, medans min fru
inga sådana förmåner har alls. Men när jag sammanfattade själv senare i
skallen. OK det finns i alla fall remisser emellan sjukhusen då, så
detta blir nog bra och kostnadsfritt förhoppningsvis då....
Handskak