Chaiyaphum MMMLXIV, Thailand
30 november 2017
89,7 kilo – 89,1 kilo (24 km) 1 timme 26 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,894 (nedåt)

Kunskap är som en trädgård,
om den inte odlas,
så ger den ingen skörd...
Lugnet här hemma har nog lägrat sig, jag befinner mig nu vid den
allstädes närvarande ”stormens utkanter”... Det har infunnit sig en
sorts stillestånd av att läget är OK för tillfället. Men jag har samlat
på mig för mycket ”damm” i form av dåliga kommentarer om buddismen, om
munkarna, och om templens förmåga att skrapa de sista skärvorna av
änkorna.
Jag ar nog sagt att buddismen säkert är bra mycket mer effektiv, än
kristendomen någonsin varit i den saken... Så Yongyut har lagt alla
dessa mina kommentarer i en ”pott”, och mäter mig numera med den potten
som måttstock... Så det räcker kanske med ett förfluget ord, så måste
jag mentalt ”huka” mig, hahaha!!
Men dagen igår gick i fredens tecken, och jag behöver inte göra en
”trumph” utav det hela.. Alltså bygga en mur mot Mexico (Yongyut)...
Våra diplomatiska förbindelser är återupptagna igen, och fågeln hoppas
jag skall kunna begravas nu... Ohps, det kanske är fel ordval i denna
sak!!
Jag mötte Håkan med sina 2 vänner ifrån Sverige.De var ute och gick,
och berättade att de ville att jag skulle joina dem nere på Bens Bar
och käka lunch med dom.. ”Sure” sade jag, jag kommer... Så jag kom, och
Ingemar kom med fru, och t.om Jörgen (Nakhon Si Thammarath) kom med
fru, han, alltså den sistnämnde är ju här på besök nu nån dag eller 3..
Vi fick en supertrevlig tid där på Bens Bar, jag avvek väl runt 16.30,
och var tvungen att åka hem, så Namkaeng kunde se att nån var hemma när
hon kom ifrån skolan. Yongan var inte hemma, hon hade avvikit upp till
Nong Bua Daeng för att lämna över foton, och göra underskrifter,, allt
för att hon skulle få sin ”gröna bok”, det s.k. ägar-beviset över sin
mark däruppe.
Allt gick bra för henne i alla fall, och hon visade stolt upp sin
gröna bok för mig igår kväll... Jo det skulle jag säga också vad det
gällde Bar-svängen.... Jag startade med en försiktig Baccardi-coke,
sedan maten blev en nöt-beef, riktigt god och mör, ihop med potatismos,
och sallad med avsaknad av lök i.
Bens Bar brukar numera komma ihåg utan att jag behöver säga nåt, att
”NO Hom plse”(ingen lök tack)... 1 glas rött vidrigt äckligt vin till
maten, och till efterrätt så blev det en kanongo Irish Coffee... Så man
var lugn i kropp och själ, när man åkte där ifrån Bens Bar.. Jag åkte
nog i rättan tid, ty ögonen på vissa deltagare började att flasha åt
olika håll, och ansiktsfärgen matchade gott och väl ”Sitting Bull”...
Efterbörden blev som vanligt efter intag av alkohol numera..... Jag får
sitta av tid framför datorn, och försöka att hålla mig utan att
somna... Sedan slocknar jag näst intill direkt vid läggdags, sover
supergott i 1 timme, och sedan är det kört resten av natten. Denna gång
blev INTE annorlunda.
Jag är idag onsdag supertrött, efter en sömnlös natt, och flera gånger
igår natt lovade jag mig själv att aldrig mer dricka brännvin. OK
löftet i sig är ganska värdelöst, då jag inser att ett liv utan sprit,
är som att titta på en fotbollsmatch, och veta hur det gick i förväg,
alltså en helt meningslös sysselsättning..
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXIII, Thailand
29 november 2017
90,1 kilo – 88,1 kilo (34 km) 1 timme 49 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,902 (nedåt)
Du kan känna igen en åsna på hans långa öron,
och en tok på hans långa tunga!!
Jag fick frågan om Yongan lugnade ned sig till slut efter gårdagens
debacel...?. Kan rapportera följande då. De kvinnliga läsarna kommer ju
att döma ut mig och mina göranden och låtanden i denna sak, men ni
manliga läsare förstår nog exakt vad som timar sig nu i allt detta. Så
Yongyut kom hem ifrån begravningsfesten vid 19;tiden.....
Jag blev snart inkallad till köket av husets härskarinna. Hon gick rakt
på sak precis som kvinnorna brukar göra i dessa saker, vana vid att
kunna regera i hemmet utan att bli ifrågasatta. Hon berättade att hon
hade funderat och tänkt ”hela dagen” över detta med att jag helt grymt
hade slängt hennes Buddah-fågel.
Denna lilla fågel 4 cm i storlek hade nu avancerat ifrån att vara ett
litet prydnads-föremål till att bli en representant för självaste
Buddah, och jag falangen hade dristat mig till att utmana en hel
världs-religion med mitt groteska handlande. Yongan var nu ganska lugn,
och VI kunde snart enas om att jag var ”ding” ”oövertänkt”, och väldigt
taskig som inte respekterar hennes religion.
Jag försökte förtvivlat att försvara mig fram tills dess att ”jag
insåg” att det var mitt fel alltihop, allt enligt Yongyut då... Det
hjälper ju inte att jag tyckte att hon gott kunde ha sagt nåt om att
det satt en fågeljävel 4 cm i storlek fastlimmad på fönsterbrädan under
Buddah "beskydd" där under framrutan på bilen.
Vi pratade lite mer om begravnings-festen hon varit på, och där hon
utverkat ihop med mig att hon kunde ge 1.000 baht i ett kuvert..... Nu
sade hon utan att tänka sig för, att hon hade en stor fläkt med sig hem
igen. Jasså frågade jag? Ja min syster Banloo tyckte att det räckte
gott med 1.000 baht i ett kuvert till de efterlevande som ju betalat
festen.
Vadå räckte? Frågade jag som inte fattade nåt. Ja fläkten, fortsatte
Yongan, den skulle jag ge till munkarna att ta till templet, och vad
kostade den då? Ja 800 baht, svarade Yongan! BRA tyckte jag, - ”så vi
bestämde 1.000 baht, och du bara tänkte ge till munkarna ÄVEN en fläkt”?
Hon blev sur när jag ifrågasatte hennes givande till dessa jäkla
parasit-munkar, men lugnade sig så snart jag sade till henne, för att
utverka lite vapenuppehåll i vårt ”krig”; ”I am bad one thing, and you
are bad one thing”.... Hon tjötade inte emot detta, men det gav mig en
lite halvt om halvt bitter eftersmak i alla fall.
Har man ingen koll alls, så ryker pengarna snabbare än man önskar i
detta land med denna befolkning, det visar sig gång efter annan... Jag
förstår ju mer och mer hur lite jag förstår om Thailands befolkning,
och dess inställning till livet. De försöker i samråd med
thailands-romantikerna, att framställa sig själva som leende,
levnadsglada, oegoistiska människor, som öppet vill leva ett liv i frid
och samklang med naturen, och djuren, och med alla andra människor.
Men den inställningen sträcker sig tycker jag mig märka, enbart till de
som kallas thai och inga andra. De har en ytterligt krass inställning
egentligen till naturen som dom missköter fullständigt, till djuren som
dom dödar, och utrotar utan minsta eftertanke. Och thaiarnas egna
ekonomi kommer också den då att bli satt på efterhand, och de lever ur
hand till mun som dom alltid gjort. Planering och ekonomisk
organisation, glöm det bara.
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXII, Thailand
28 november 2017
89,1 kilo – 87,8 kilo (40 km) 2 timmar 16 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,928 (nedåt)

Är Sverige verkligen en ”banan-monarki?.
Ja, det blev vi 1994. Definitionen är;
1) ett bra fotbollslag, 2) värdelös valuta,
3) ett tropiskt klimat.
4) vi har en kung och drottning!!
Igår kväll så kom Håkan med familj och arbetskamrater, tillbaka hit
till Chaiyaphum. Dom hade ju med sig i sina resväskor ”godis” ifrån
Sverige, och nu kan jag se fram emot ett rejält slafsande/ätande av 4
tuber räkost, 5 3-pack makrillfilee´r och 7 paket hårt bröd... I
tillägg till det så blir det svensk falukorv samt också älgkorv i från
Borlänge...Det skall bli underbart att se kilona staplas återigen på
varandra.... INTE....
Det satt en liten, ja så liten som 4 centimeter stor fågelpryl fastsatt
på instrument-brädan, alltså upptill vid framrutan ni vet... Att 4 cm
fågel kan skapa sådana problem här i denna värld...I alla fall, den
drog jag bort, och slängde för cirka 1 månad sedan, det var ju säkert
den förra ägarinnan som hade sina exter för sig. Så bort med skiten....
Nu i morse alldeles innan Yongyut skulle dra iväg till begravningen, så
kom hon in till mig och frågade om jag visste vart ”hennes” fågel tagit
vägen? JÄVLAR tänkte jag med en gång, fågeln var inte före ägarinnans,
utan Yongans tydligen. Ja svarade jag, den slängde jag för 1 månad
sedan.
Yongan blev vansinnigt arg, ja så arg som bara hon kan bli i denna
familjen. Den fågeln betydde oerhört mycket för henne, och den hade
dessutom blivit välsignad av en munk av nåt slag, så bilen skulle vara
säker att köra med. Men snälla Yongyut,,,, Du kunde väl ha sagt något
till mig, jag trodde det var Nong Nings påhitt, och ville bara göra
bilen fin åt oss.
Hennes svar och reaktion lät inte vänta på sig, och om jag var
förvånad; nä..... ”you always make bad, you take away munk make good,
you always make bad”..... Ja, försökte jag lite lamt; But you can tell
me, and then I know”.. Men jag såg direkt vad som komma skulle, så jag
drog snabbt på mig cykel-kläderna, tofflorna, och drog iväg bortåt
vägen.
Bakom hörde jag ”tornadon” inne i huset, när Yongan drog igen dörrar
med flera brak.. Jag räddade mig runt hörnet, och var på väg, Fiskade
upp Ingemar och han cyklade med mig 19 km, och sedan fortsatte jag
ensammen ytterligare 14 kilometer.
Så man fick lite motion i benen. Jag kom hem och Yongan var redan gången iväg på begravningen, så nu är det lugnt och skönt.
Men troligtvis så befinner jag mig i stormens öga, och inte i utkanten
av en passerad tornado...Vi får se när hon kommer hem, och vill ha en
ursäkt av mig, det slutar alltid på det sättet, alltså jag är busen och
idioten, och hon gör aldrig nåt fel, aldrig!! Hon är kvinna!!!
Jag har en fråga till Er intelligenta läsare...... Hur sjuttan kan en
groda hamna i en isglass? OK när man tänker på det, hos oss kan ju en
häst hamna i en hamburgare, och råttor i kinamat, och flugor i
soppan.... Men ändå, en hel groda frusen och söt, undrar om man skall
slicka på den?
Nä nu är det dags att ta sig en så kallad ”lutare”, alltså en liten
smärre sovstund.. Har varit vaken sedan 03.45.. och det tar ju på
krafterna. Men en sak har jag märkt själv, och det är att på morgonen
så känns det faktiskt som om jag mår helt prima. Det har alltid
förundrat mig, inga krämpor alls, och humöret på topp... Så det stämmer
nog att några timmars sömn gör susen för kroppen....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXI, Thailand
27 november 2017
88,6 kilo – 87,5 kilo (35 km) 2 timmar 5 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,946 (nedåt)

Jag förlåter människor,
genom att glömma dom!!
Måndag 27 november 2018, så stack Yongan upp till en begravning. Hon
sade först att det var en kusin, men det var säkert språk-missförstånd,
ty det var faderns broders barnbarn... Ja ni vet faderns broders barn
är ju lika med kusin, men barnbarn blir väl syssling kanske, ty
pyssling är väl ytterligare ett snäpp längre bort?
Den döde sysslingen är endast 21 år, och det var icke en trafik-olycka
faktiskt, hör på detta... Pappan för styvt 20 år sedan, pippade runt
som många andra thai tydligen gör utanför hemmet, och kondomer har ju
inte ”riktiga” karlar i denna kulturen, så vad hände tror ni?
Jo pappan kom hem fån karaoke-barerna, satte på modern, som blev
gravid, och till slut födde denne döde 21 åring, och han föddes
med HIV... Mycket duktig pappa. Men de fick betala priset själva för
sitt tilltag. De båda dog när pojken var väldigt ung i sviterna av HIV.
Pojken vid födseln gavs cirka maximalt 3 år att leva av läkarna.
Ja så är det i detta landet, man lägger inga stora resurser på
medborgarna, bromsmediciner tror jag personligen är nog mer för
överklassen...Ty man vill väl inte slösa stålar på vanligt folk. Det
känns som om man anser här i detta landet, som om man tycker att folk
är en ren förbrukningsvara. Ja är man 68 miljoner människor, ettrigt
pippande, och skaffande nya ungar i en aldrig sinande ström, så kanske
det blir på detta sättet, och den inställningen.
I alla fall bromsmediciner, kan vi nog glömma här. HIV om jag fattat
det hela rätt och riktigt slår ju ut motståndskraft, och immun-systemet
i kroppen, så de simplaste sakerna kan vara livsfarliga för AIDS och
HIV-patienter tror jag. Föräldrarna dog för länge sedan, och nu dog
pojken i en sjukdom som Yongyut inte ens visste vad det var.
Jag misstänker att Yongan aldrig ens träffat denne 21 åring förut, men
den kulturella pressen på henne, att vara med på begravningen, och
också ge 1000 baht av våra stålar är oerhört stor, så jag säger absolut
ingenting till henne. Känner hon sig väl till mods med att ge 1000 baht
till dessa främlingar i mitt tycke, så får hon ge 1000 baht, utan att
jag skall tjöta hål i skallen på henne.
Så måndag blir en ledig dag för mig, och det är ju aldrig fel, eller
hur. Jag tillhör ju de där karlarna som inte har nåt emot att vara
ensam utan frun stundtals, klarar inte av dessa gubbar som klänger som
rankor och klätterväxter på sina fruar, fy sattan vilket liv...
Ja livet för thailändare är inte alltid så enkelt, en hel del (de allra
flesta) av de som avviker ifrån byn och små städer i typ Isaan, de
hamnar ju över hela Thailand på de större ställena. Ja halva Bangkok är
ju fyllt av isaan-bor, som jobbar som städare, som taxi-chaffisar, och
ja gör de allra flesta mindre ”granna” jobben.
Visst, det finns säkert många av dom som också har en bra utbildning,
och som har bra arbeten där. Jag hörde bara som exempel om en flicka
som jobbar som städare på ett lyxhotell i Bangkok och med den dricks
hon får vara med och dela på, så är hon uppe i hissnande löner av runt
30.000 baht....
Alaam, Sodas och Namkaengs mamma som ju varit borta, och arbetat under
HELA tiden av barnens uppväxt, jobbar nu på ett företag som säljer
möbler och sådana prylar, hennes lön ligger på mellan 20-25.000 baht
cirka.. Men de allra flesta isaan-bor som jobbar där t.ex. i Bangkok
tjänar skitpengar, och detta är en verklighet för thaiarna.
De har noll socialt skyddsnät från myndigheternas sida, och väldigt
lus-dåliga löner. Många av de yngre töserna tvingas försörja sig i
Pattaya, Bangkok, Phuket, ja över hela Thailand, där man kan hitta
falanger.. Helst vill dom ju absolut inte jobba i Karaoke-barer där dom
föreställes vara dricka-partners för gästerna (thai människor).
Alldeles för lite pengar att hämta där...
Nästan hela högen av dessa prostituerar sig förstås, även om ingen av
dom pratar om det.. Så med allt detta sagt, så ser ni fotot ovan en dam
som varit borta ifrån hembyn långa tider, och är nu på hemväg, bättre
sent än aldrig!!
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLX (3.060), Thailand
26 november 2017
89,1 kilo – 87,7 kilo (35 km) 2 timmar 10 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,948 (uppåt)

Den rike har sin hjärna i sin plånbok!!
Julfesten närmar sig, kanske inte med stormsteg, men det lackar snabbt
emot jul nu. Vi är nu uppe i 19 st falanger som skall samlas med sina
fruar och käka gott, och kanske dricka gott också den kvällen under
några timmar. Som vanligt så blir det knytkalas, eller som amrisarna
kallar det en ”dutch dinner”, vilket torde vara samma sak då, alltså
att man bidrager själv med olika saker, och sedan äter man av varandras
mat..
Vi har ju det vanliga på julbordet, så det blir då, om jag nu kan komma ihåg allting;
Julskinka, vörtbröd, smör, senap.
Olika sillar, gravad lax, Janssons frestelse,
Gubbröra, prinskorvar, hårt bröd, ost, brunkål,
Det blir säkert mer, men jag kommer inte ihåg mer just nu.... Men det
blir tufft att organisera detta kalas för så många människor, vi blir
ju 38 stycken. Och vi har satt stopp nu, annars blir det bara alldeles
för många... Ben, barägaren är ju glad som skam tycker jag mig se.
Så även om vi käkar egen medhavd mat, så blir det ju lite thaimat han
får sälja, men en jäkla massa brännvin tillkommer ju, så allt gott i
Sherwood-skogen som han nog skulle ha sagt.. Och på det så kommer ju
den 25:e december, Och då lär det ju tangera 90 st andra utlänningar
som kommer och spisar och dricker..
Dom fattar ju inte att dom ”kommer försent”. alltså juldagen, då alla
engelsktalande firar jul. Det är ju på !aftonen” som saker och ting
skall hända, inte ”!dagen efter”.. Det är ju som att planera en
kanon-fest, och säga till folk, Nä fasen inte på lördag, jag vill att
ni kommer medans jag ligger i badkaret på söndag kväll......
Det är riktigt lugnt här nu. Visst Ingemar har ju kommit och det är ju
störtkul, men å andra sidan har ju Håkan dragit upp till Chiang Mai för
att träffa 2 anställda från Borlänge som kommer på besök. De skall
tydligen spela i en badminton-tävling för äldre människor.
Håkan är ju lyrisk, ty han anmälde sig till mixed dubbel, tänkte att
det nog var lagom för en kortvuxen kille 62 år gammal. Och han blev
ihoplottad med en 50 årig kinesisk tant. Han kände sig lte tveksam ända
tills jag nämnde för honom; "Håkan skärpning på torpet, den tanten
ifrån Kina kanske var världsmästarinna i badminton 1992"? Och då är hon
säkert en kanon-kollega att ha på plan.
Han piggnade till lite grand då tyckte jag... Hahahaha det skulle varit
himla kul att se dessa matcher.... Dessa 3 killar kommer dock ner hit
till Chaiyaphum efter badminton-äventyret uppe i Chiang Mai är till
ända, och stannar här en vecka, och vet ni vad? Dom har 2 resväskor
fulla med godsaker ifrån Sverige. Jag beställde räkost, baconost,
makrillfille´, och knäckebröd... Så det blir bråda dagar att käka upp
dessa Gudagåvor...
Jag har bestämt mig nu, liksom jag har bestämt mig flera gånger
tidigare, att nu får det vara nog med dessa vikter som jag ligger på
numera. Det är fortfarande dessa äckliga 8 kilo för mycket, och jag är
satans svag i anden med mina mackor, och pålägg, och mellanmål hit och
dit. Jag måste helt enkelt starta med det jag gjorde förra gången, då
jag enkelt gick ner till 81-82 kilo 2014....
Så kött eller fisk, plus sallad på tallriken, inget bröd, och bara en
banan om dagen till mellanmål, kanske ett äpple också.... Och sedan
framme i januari, så skall jag välan kunna se ut som en gammal och
sleten Adonis, men kroppen mår väl bra också av det antar jag, så
varför inte. Men jag får vänta tills efter jul innan jag sätter igång.
Innan jul är en ren omöjlighet faktiskt, men det fattar ni välan?
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLIX, Thailand
25 november 2017
88,7 kilo – 88.0 kilo (35 km) 2 timmar 5 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,947 (uppåt)

Du kan inte betala en skuld med en suck!!
Idag, alltså onsdag 22 november 2017 i skrivande stund. Ja då kom vårt
Sharp enorma kylskåp, nästan i storlek av ett restaurant-kylskåp. Det
är så stort, så om Namkaeng tykar upp sig, så kan jag knö in henne i
kylskåpet, hahaha!!! Ni kan se fotona själva. Frösa-facket upptill är
mitt, så då får Yongan ärva den stora jättefrysen vi har där bredvid.
Och jag tar också den översta hyllan inne i kylskåpet och jag har en av
hyllorna på dörren. Det räcker gott till mig, det är så mycket utrymme,
så man får nästan svindel. Men jag undrar i mitt stilla sinne, hur
länge det kommer att dröja tills Yongan fyllt detta enorma kylskåp, så
som hon gjorde med det förra...
Jag vill inte ha invandrings-tjöt på min hemsida, tycker ämnet är grymt
trist, negativt och skrämmande farligt faktiskt. Jag gör som så nu att
jag bara skriver hur jag känner det, och sedan så struntar jag i hur
alla andra tycker och vill svara, jag vill inga svar ha... Ty det är
bättre vi tjötar om Thailand här tycker jag..
Det gick ju fullständigt åt helvete med invandringen under några år.
Under hela denna tid fram tills nu när vinden vände. Den vände i och
med då att SD fungerade inte bara som ”ficklampa”, utan som ett helt
jäkla hel-ljus för oss svenskar i denna fråga. Vi blev upplysta, och
fler och fler vågade säga sin mening, trots att PK-maffian styrde och
ställde hemma i Sverige.
Vinden vände, och naturligtvis så gjorde ock PK-mobben, och nu så
jamsar förstås de där PK-mobbarna som förut sade att; ”invandring är
bra”, ”inte för mycket invandring alls”, ”Vi har gott om pengar, och
har råd med detta”..
Och så höll dom på och tog fram siffror och statistik, så det stod
härliga till. Detta allt medans skäggiga ensamkommande barn i 20;
års-åldern nånting kom i drivor till oss, och välkomnades med öppna
armar. Plus resten av ”gänget” förstås...
Dessa öppna armar misstolkades dock verkade det som, ty våldtäkternas
antal steg med MÄNGDER av antal per år, och har riktigt exploderat. Och
brotten har eskalerat till enorma höjder.. Nu då som sagt var, så
försöker PK-mobbarna förtvivlat försöka att anpassa sig till den ”nya”
tiden, gömma sig i mängden, som dom faktiskt är riktigt duktiga på, och
förklara för oss andra, att ”nu får det vara nog”, och vi kan ju inte
ta emot för många”... Fan det är ju skrattretande.
Det tråkiga i allt detta är att politik-snack och speciellt denna fråga
med invandringen, ställer folk emot varandra, och kompisar tappar
kompisar, och vänner försvinner. Men det som är det absolut
konstigaste, det är att dessa normalt funtade, men fruktansvärt
missledda människor (PK-mobben), som försvarat den enorma invandringen
med näbbar och klor allt i ”moder Theresas anda”, inte fattar VARFÖR vi
andra reagerar så starkt på deras illojalitet och förräderi, gentemot
sitt egna hemland Sverige..
De fattar bara inte, de har fan inte en susning. Men ur min synvinkel
så är dessa människor rakt ut sagt ”landsförrädare” dom är
”quislingar”, dom ger bort sitt egna land till andra människor, och det
är en dödssynd för oss människor, det ligger ju i våra gener, att vi
håller ihop emot utombys hopar.
Det behövs ju ingen forskning på detta genuint självklara. Jag ser
klart och tydligt likheten emellan stadens befolkning, som levde
innanför murarna, och utanför stod en arme´av andra människor, som
ville erövra denna rika stad.
Dessa PK typer som skriver på våra forum, och som glatt ger bort vårt
land, det är exakt dom människorna, som om natten smyger ned till
stadsporten, och öppnar den, och släpper in den fientliga arme´n som
står utanför.... Här behöves fan inte "Hästen i Troja" inte, här öppnas
portarna av våra egna..
Frågor på detta? I så fall, fråga dom på ett annat ställe då. Men nu
kanske ni kanaljer till svikare och förrädare, fattar varför vi vanliga
vettiga människor reagerar så starkt...Men det är nog en fruktlös
önskedröm.... Ty dom är inte aningslösa, dom har gjort detta med vett
och vilja... Och mängden avskedanden på migrationsverket måste väl vara
sista spiken i kistan för dessa samhälls-huliganer...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLVIII, Thailand
24 november 2017
89,2 kilo – 88,2 kilo (33 km) 1 timme 58 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,938 (uppåt)

På andra sidan stängslet,
finns en annan åsikt...
Ja likheter emellan thailändare och typ svenskar. Ja hur skall jag
resonera här. Som det redan etablerats för länge länge sedan, redan på
den tiden som västerlänningarna började att kolonisera österlandet, så
fann dom redan då att skillnaderna var enorma, på alla tänkbara plan
och nivåer i samhället, hos människorna.
Alla skillnader som jag drar upp blir ju per automatik en typ av
”thai-misshandel”, då man ju hela tiden utgår ifrån att vårt sett att
göra, och vårt sett att se på saker och ting, är det klart vettigaste.
Sitta på stolar vid ett matbord eller groggbord, ELLER sitta på golvet
och tugga mat, och dricka grogg?
Ja vi i väst säger stol och bord förstås, medans thai utan minsta
tvekan tycker vi är dumma i skallen, som inte fattar att det är
smartare att sitta på golvet och käka och umgås. Vi säger myror
på golvet, dom säger att det är inget att bry sig om... Dom schasar man
bara undan.
Planera och organisera sig gör vi i väst, helt övertygade om att det är
den enda rätta vägen att leva livet på, medans thai oftast helt
struntar och ignorerar detta. Thai säger att planering tar bort
”glädjen i livet”.. De säger också stundtals, ”varför oroa sig för
morgondagen, när vi ändå kan vara döda då”!!!
Samma människor förstås inte hur falang kan ha så mycket pengar under
sin semester i Thailand, medans thai inte har ett dyft i sin plånbok
eller ficka. Vi säger att vi sparar och lever på budget under 11 av
årets månader, och slösar upp det vi sparat under den 12:e. Horribelt
tycker thai, alltså horribelt hur det kan växa så mycket pengar på träd
i Sverige..
Så thai köper prylar för sina stålar, även om det är de sista pengar
dom äger och har, thai lever och uppträder exakt som de svenskar gör
som deltager i TV-programmet ”skuldfällan”. Så tycker man att thai
lever att bra liv med en bra inställning, så tycker man också att
folket i TV-programmet ”Skuldfällan” gör det...
Skillnaderna är så enorma, så det är stört omöjligt att ens knappt
börja med att prata om det i ett sådant här kort kapitel. Vi är olika,
den ene inte nödvändigtvis sämre eller bättre än den andra, men visst
väldigt olika är vi!! Jag själv varande över 60 år i ålder, jag har
svårt att ändra mig, efter helt liv med vår västerländska logik och
levnads-stil.
De flesta västerlänningar säger att visst har vi i västerland en bättre
kultur och vettigare inställning, med en bättre moral-kompass än thai,
se bara på nobel-utdelningarna varje år. Det har ju aldrig funnits an
thai bland de vetenskapliga pristagarna, de är väl för upptagna med att
kopiera, säger andra...
Så om nu thailändarna har absolut noll koll på att plocka undan saker,
och lägga dom på sin rätta plats, att bara sprida dom runt sig, och
sedan bara strunta i det hela, är det så mycket att bry sig om? Behöver
vi ha ordning runt oss egentligen? Ja för fan så klart vi måste ha. Vi
blir ju skogstokiga när det ligger bankböcker och skruvmejslar precis
överallt i huset,.
Men så vill thai ha det, ty imorgon kan vi vara döda, så varför lägga
tid och möda på att hålla ordning? Det nästan sista jag tänker nämna i
denna enorma härva av olikheter emellan oss, är deras estetiska känsla,
den är helt frånvarande på de flesta av dom här.
Mitten finns inte i ett utrymme, eller att fördela 3 saker lika i ett
ledigt utrymme, finns inte på kartan. Dessa 3 saker hamnar ofta på ena
sidan, och sedan är det tomt... Sedan då avslutningsvis, kolla i Era
byggda thaihus, inte en endaste rät vinkel i hela huset, inte en
endaste? El-kontakterna sitter felplacerade och dom är sneda dessutom..
Jordade el-sladdar i duschen, hahahahahahaha!!!
Så hur skall man göra? Måste man nedvärdera den andres kultur, eller
skall man helt enkelt försöka att se till att hitta en medelväg. Kanske
basera sitt liv på det som man är van vid, och ta till sig med ”öppna
ögon” och ”öppet sinne” de eventuella kultur-yttringar som vi kan finna
vara vettiga? Kanske vi kan finna en go väg i livet då? Så vad kan vi
finna i Thailand att ta till oss då?
Ja ur min synvinkel lite förslag då... Jag tror lite halvhjärtat att vi
skulle kunna ta till oss stilen att le lite mer, och vara mer öppnare
emot varandra. Jag menar se bara på skillnaden i ursprungsläget, mellan
t.ex. göteborgare å ena sidan, och stockholmare och skåningar å den
andra. Friska öppna människor emot ganska tröga, och sega sociala
kunskaper...
Så lite mer leende skulle vara av nöden tycker jag. Men sedan resten,
ja även den mest inbitne thailands-romantikern skulle nog ärligt talat,
ha svårt att ljuga ihop att han tycker att det finns så mycket mer att
hämta här faktiskt. Jo en sak till för sjuttianimej.. Vi kan gott
anamma det lite mer relaxande livsstilen.
Ta det lugnt i livet och försöka att må bättre. Men för fan, ramla bara
inte in i soff-stilen med att söva runt 18 utav 24 timmar på dygnet....
och käka 3 middagar, då kommer vi nog att dö ganska snart tror jag.....
Så blanda och ge, men ge aldrig upp vår egna stil tycker jag i alla
fall..
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLVII, Thailand
23 november 2017
89,3 kilo – 88,4 kilo (36 km) 2 timmar 27 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,920 (uppåt)

Kan du inte stå ut med det dåliga,
Så kommer du inte att uppleva det goda!!
Yongan har en förkärlek till att stuntals ta hand om och använda mina
kläder. Speciellt roligt är det att sno mina kläder som var nya och som
jag tog med mig ifrån Sverige. Antar att det är lite status att ha en
tröja med utländsk härkomst då... Här iklädd min Sverige-tröja, men
också alla mina piqueer ifrån MKC Scandinavia, som jag hade med mig
ifrån min garderob hemma i Götet...
För egen del, så har jag inte mycket till övers för Bangkok, vilket jag
påtalat många gånger. Detta är säkert något orättvist, då jag heller
inte vet ett skit om Bangkok för den delen. Så för att kompensera min
negativa åsikt om det stressfulla stället, så får ni ett faktiskt
ursnyggt foto taget nattetid på Bangkok....
Tänkte också nämna det i all hast. Jo detta med att jag måste hålla
nere konsumtionen vad det gäller alkohol p.gr.a. mina mediciner för
hjärtat är ju en ganska bra sak för min kropp, aldrig fel att strunta i
sprit. Vad det gäller ölen, så saknar jag inte den alls, har ju
egentligen aldrig gillat öl.
Så att ta en öl någon enstaka gång i halvåret till maten fungerar ju,
men att jag inte kan köra det sprit-racet som alla andra gör, är strunt
samma för min del. Man kan väl säga att jag har dragit ned på den
varan... Spriten tar jag mig en jäkel av kanske, 1 grogg varannan månad
numera, inte mer... medans rödvinet tar jag varje gång som jag
frekventerar Bens Bar...
Är det OK om jag återknyter till thailändarnas förmåga att sova i alla
lägen. Jag trodde i min enfald att detta med att sova i tid och otid,
mest gällde folket häruppe i Isaan, men med tanke på denna bild ifrån
Bangkok, så verkar det faktiskt vara en ganska vanlig företeelse över
hela Thailand..
”Jag har grymma missförståenden hemmavid”, säger en polare här. Jasså
säger jag, vad förväntar du dig. Så klart det blir missförstånd, vi kan
ju knappt enas om någonting. Det är ju därför som unga killar inte
binder sig lika mycket med thai-kvinnor som äldre gör, säger jag...
Ja just det säger polarn, vi äldre kan mer förlika oss vid skillnaderna
medans de yngre ännu inte fattat att världen är lite större än dom
inbillar sig. Hahahaha undslipper jag mig, du börjar ligga illa till
hos vissa nu, speciellt de yngre. Många av dom är faktiskt ännu mer
toleranta än vad vi trötta äldre gubbar är, trot eller ej fortsätter
jag...
Ja, jag har ju fortfarande efter denna tid lika svårt att fatta
hurraropen för thailändska jordgubbar som innehåller så gott som endast
vatten, och inte en söt droppe socker.. Jag fattar inte applåd-åskorna
över de thailändska tomaterna som är mogna när dom går i grönt,
pytte-lite rött, och mycket gult..
Skit-tråkiga helt enkelt, och lika förvånad är jag över de tnailändska
apelsinerna som inte är speciellt gula alls, utan mest gröna, och som
smakar ganska gott faktiskt, men innehåller runt 20-30 kärnor varenda
liten apelsin.
Tänk jag satt nu senast bara för några minuter, och drömde mig tillbaka
till någon av alla de otaliga jularna hemma, där våra clementiner låg
på jul-fatet, och hägrade framför ögonen. Man gjorde ofta processen
kort med dom, och slök dom a la mass. Helt kärnfria var dom, gott söta,
och härligt saftiga. Secken skillnad.
Ja säger polarna varför nämner du inte krondillen här. Ja krondillen
där thaiarna klipper bort kronan, och klipper ner resten i någon
anrättning som jag inte alls kan varken uttala namnet på, eller än
mindre stava till det. Nä nu är det dags att lugna sig, och ladda för
ett trevligt nytt kapitel. Kan lika gärna prata om likheterna istället
för skillnaderna, blir ju mer positivt då.
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLVI, Thailand
22 november 2017
88,8 kilo – 88,5 kilo (25 km) 1 timme 36 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,885 (uppåt)

Man sörjer för den döde i 7 dagar,
men för dåren i en hel livstid!!
Idag så tyckte jag livet var lite sletet och halvtråkigt. Hade ju
sysselsatt mig med att plåga stackars Ingemar i morse med att få iväg
honom på en mer normalt lång cykeltur. Jag fick ljuga ihop att vi
skulle köpa bananer på vägen, och att den banantanten ”bara huserar en
bit bortåt vägen”..
Så när krutröken lagt sig, så fick Ingemar lite mer än 1 mil extra i
benen idag, bra för gubb-skrället tror jag..Och sedan så har jag
startat med att undervisa Namkaeng med att köra motorbike, hon fyllde
ju 15 år nu i gångna 31 oktober, så hon är laglig på att köra.
Vi stack bort till en stor cementyta vid kinesiska templet och de stora
fiskarna finns, där faktiskt Yongyut också fick lära sig att köra
motorbike för många år sedan, och dessutom hör och häpna på samma
motorbike... Namkaeng, hade noll problem, lättlärd som skam, och så
himla kul tyckte hon det var, så alltid roligt att hjälpa till det
lilla man kan.
Men det är ju lite grand att lära henne, och framför allt så är det en
HEL DEL att få henne att ta bort ur sin skalle, i form av olika olater
som thai har för sig. De har ju lärt sig att köra via andra by-bor som
själva aldrig har haft ett körkort, och är självlärda. Med andra ord
helt värdelösa.
Så jag tog det ifrån början med henne... Man stannar och man TITTAR åt;
höger - vänster - höger, innan man kör ut på stora vägen, och detta med
att bara köra ut och tvinga de på stora vägen att veja, sade jag till
henne, är det bästa sättet om hon vill bli ihjälkörd...
Sedan blev det lite taktiskt snack, i form av att lära sig att INTE
låsa hjulen i grus, ja om möjligt inte ens broms i grus, detta är ju
annars det bästa sättet att krascha och falla... Men Namkaeng, körde
riktigt bra redan ifrån början, och var så stolt där hon körde runt
runt på den stora cementytan, som nog var kanske 200 meter i diameter,
så det var gott om plats...
Fortsättning följer, och sedan blir det körkort för lilla damen.... Jag
kommer om pengarna finns där, att köpa en ny motorbike, och sedan kan
Namkaeng få vår gamla Honda Click, den är ju i gott skick skall
sägas... Och sedan kunna ta sig själv till skolan, utan att vi behöver
lägga oss i....
Sedan har jag umgåtts lite med Yongan, tjötat lite grand, och nu efter
det att jag kollat på en film på datorn, så har jag startat upp att
baka Pizzabröd. Blev plötsligt så himla sugen. Har ju varit på detta
tidigare, och bara väntat tills sugit har tagit fart. Men nu gör jag
bara brödet, lägger smör på och tar kaffe till.... Skall bli kul att se
om jag får godkänt, eller om detta blir sista gången...
Brödet blev som vanligt gott bröd, smakade inte alls som pizzabröd, så
den drömmen kan jag slå ur hågen... Strunt samma, ty kvällen avslutades
med Håkan, och vi tittade på hans storbilds-TV, kan man kalla 52 tum
för storbild?.. Vi tittade i alla fall på matchen Arsenal-Tottenham
(2-0), och delade en flarra vitt vin.
Jättetrevligt, men just detta sista är också anledningen till att jag
sitter i skrivande stund klockan 01.53 sömnlös vid datorn. Det är bara
fan att man aldrig lär sig, alkohol och min kropp går bara inte ihop.
Nå väl får välan vara glad att det inte är nåt värre att klaga på...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLV, Thailand
21 november 2017
89,0 kilo – 88,4 kilo (21 km) 1 timme 23 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,869 (nedåt)

En antydan sårar djupare än sanningen!!
Foto buddistbord på utsidan god lycka - Dessa s.k. Buddist-bord eller
skall man kalla det för offer-bord. De innehåller gärna sötdrickor,
liljeholmens ljus, lite blommor, plus lite skålar i låtsas-silver
m.m.m. Sedan har man det bordet stående alldeles framför det som man
vill ha ”välsignat”
OM man skall vara snäll, då kan man kalla detta Buddah-bord/offer-bord,
för en thailändsk kostnads-beräkning, eller en thailändsk
marknads-ekonomi-undersökning. Ty bordet ersätter allting som handlar
om att ta reda på fakta och sunt förnuft, och man satsar istället all
sin lycka och sina pengar på ren tur... DETTA är hur en thai hanterar
sitt liv i form av planering.
Detta bord som jag tänker på nu, står idag framför de små byggnader som
innehåller bara ett plan där man arbetar framför dörren. Den första
hyresgästen var ju min cykel-reparatör i byn. Han flyttade dit, ty det
låg ju alldeles vid vägen, till skillnad emot hans förra verkstad som
låg i utkanten av byn. Så han tänkte nog lite grand, att han skulle få
mer kunder som susade förbi där ute på vägen.
Bra tanke och han var nog lycklig där, ända tills han upptäckte att han
måste betala den hyran som han skrivit under på, alltså 4.000 baht i
månaden. Han flyttade då lika snabbt iväg, som han flyttat dit. Nu stod
det tomt i 4 månader, sedan dök det upp en mat-tant som ville sälja mat
så klart, dessa finns inte bara 13 på dussinet som vi brukar säga i
västerland, utan här finns det nog upp emot 20 st på dussinet, som
säljer mat.
Denna dam sålde mat i nästan 2 månader tills hon upptäckte att
detta lönade sig inte. Jag kan säga inom parentes, att det aldrig lönar
sig att sälja mat, om man inte lyckas med att hitta en någorlunda plats
där man är hyggligt ensam. Men att tro att man står där ensam och
säljer mat, och man skall skrapa ihop 4.000 baht till hyran, innan man
ens kan börja prata om att få ihop en inkomst att stoppa i fickan..
Att tro att det skall fungera är ju helt uppåt väggarna.. Dessa
matsäljare finns det ett otroligt antal av precis överallt... Trots
detta... Så nu har det stått tomt säkert i runt 4 månader. Och igår såg
jag när jag cyklade förbi några damer med barn som huserade runt där,
och man kunde ju se vad som var i görningen. Ett nytt mat-ställe...
Inget nytt under solen. Och idag så stod det ett sådant buddah-bord
utanför ingången för att ge tur och framgång i deras liv..
Med tanke på vad som skrivits tidigare i detta kapitel, så är det ju
kanske helt på sin plats att publicera lite foton av den undersköna mat
som thai käkar här uppe i Isaan... Det mesta ser ut som Isaan-mat och
luktar som Isaan-mat, men det kan ju ha smugit sig in en katt bland
hermelinerna, ursäkta den dåliga ordvitsen, ja jag tänkte på lukten...
Så kanske det då är lukten som skiljer de olika maträtterna åt i
Thailand... Jag är nog lite träig i mitt tyckande, men nog måste väl
någon mer än jag finna det vara en ganska enahanda kost/mat som thai
har i denna landsdel. Jag finner det vara nästan detsamma, men
detta kan ju också bero på att jag är en fullständig ”analfabet” vad
det gäller thai och Isaan-food.
Vad är det för ett himla konstigt ord förresten? Bara för att man
tycker det luktar illa med thaimaten, så kallar jag det för att vara
anal-fabet.. SÅ rolig får man bara inte vara.... Så jag slutar nu innan
det brakar ännu mer utför med ord-vitserierna...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLIV, Thailand
20 november 2017
89,2 kilo – 88,5 kilo (18 km) 1 timme 16 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,888 (nedåt)

Till varje svar finns en ny fråga!!
Man kan alltså se samma sak, men se två olika saker, och båda sakerna
kan vara en sanning. Men för den ene blir det till en lögn eller
felaktighet. Därför vill jag gärna vara försiktig med att döma för hårt
detta med ris-tillverkningen som ju görs utav Yongyut. Jag vet att med
västerländsk sans och balans, så är det en förlustaffär, men med
Yongans sätt att se det hela, så är det ett underbart liv, som kanske
inte alltid kan räknas i kronor och ören, eller i hennes fall thai-baht
och satanger...
”Vi lever NU”, tycker Yongan.... Och jag menar att ”vi lever också
imorgon”. Dessa två olika meningar ställer till en massa förtret i de
flesta äktenskap. Tänk bara hur hett det kan gå till mellan 2 parter i
ett svenskt äktenskap, tänk Er då hur det kan fungera i ett
bland-äktenskap... Stormigt minst sagt..... haha!!
”Darling, I dont want people rent my land”!! Yongan vände sig emot mig
när vi gått till sängs härom kvällen. – ”Jasså är det inte bra då om du
kan slippa förlora en massa pengar, och istället faktiskt tjäna lite
pengar”? Hon svarade; - ”But it is my land, it feel I give away my
land, no good for me”!!!
Jag känner inom mig exakt vad hon menar. ÄVEN om detta är den värsta
typen av exempel på hur folk ifrån U-länder resonerar, eller kanske
brister i resonemang, så förstår jag lite grand, att hon släpper in
folk inom sin personliga sfär i livet. OM hon anser på detta sätt, så
måste jag faktiskt respektera, och istället kanske börja räkna över,
hur mycket detta ”nöje” kommer att kosta mig!!
Skit samma med bondförnuft och excellenta excel sheetpages.... I
verkliga livet när det kommer till kritan, så kanske man skall se till
att ha en nöjd fru, ty att vara en något mindre nöjd äkta man, är
kanske lite lättare att stå ut med i jämförelse.... Istället får jag se
om jag överhuvudtaget får en chans att påverka någonting alls.
Det förekommer snack emellan de olika parterna Alaam, och hennes
fästman Pots, och brodern nere i Bangkok, och även lite grand Yongyuts
s.k. Old man... Och sedan får jag reda på en extremt ”friserad”
sanning, som är tillklippt och tillskuren, så som thai tror den skall
vara, för att hålla mig nöjd, och att jag håller käften, och håller mig
utanför det hela...
Jag är övertygad om att hon kommer att köra ris igen, men om hon kan
göra detta utan att det kostar oss i familjen mer pengar än kanske
några tusen baht, så må det vara hänt, Ja ”terapi” kanske är den bästa
benämningen på den typ av verksamhet som thai håller på med, hahaha!!!
Jag tänker faktiskt vid närmare eftertanke låta Yongan få känna på hur
det känns att själv få stå för fiolerna, och ta ansvar för det hela. Ty
om nu kostnaden för att gro detta ris är runt 11.000 baht på årsbasis,
och sedan vi (Yongan+Namkaeng) käkar ris för typ 5.000 baht, som vi
alltså slipper att betala nu då med denna odling.
Då borde jag väl i rimlighetens tecken kunna gå med på att hon får köra
sina 5 rai ris, vi förlorar ju inte några speciellt stora pengar på
detta, kanske 5-6.000 baht.. . Och låta Yongan köra sin terapi med
ris-groendet. Men som det är sagt, detta med att gro ris är en
förlust-affär utan någon som helst tvekan, om vi nu ser på alla
aspekter på kostnads-kalkylen. Låt Er ALDRIG luras att tro något
annat...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLIII, Thailand
19 november 2017
89,5 kilo – 89,0 kilo (36 km) 2 timmar 9 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,892 (nedåt)

Vägen till Nong Bua Daeng
Oxen känner inte sin egna styrka..
Idag så ville Yongan åka upp igen till Nong Bua Daeng, och fixa till
sitt bankkonto på den röda (rosa) banken, alltså Farmers Bank. Hon har
ju lyckats med att ändra sitt namn som ni säkert kommer ihåg, och lagt
till sitt gamla efternamn ”Chaipha”, och lyckats få det som ett
mellannamn istället för som ett andra efternamn...
Dock så är hennes bankbok den enda officiella handlingen kvar där hon
heter Yongyut, och mitt efternamn, alltså inget Chaipha. Hon vill gärna
fixa till detta, ty att bara ha ett falang-efternamn är ingen speciellt
bra medicin uppe i dessa tassemarker i Isaan, ingen fan vet då på
pappret vem Yongan är, men om hon lägger tillbaka Chaipha, så kommer
alla att komma ihåg, och veta vem hon är...
OK, vi åkte till någon avdelning till banken i Nong Bua Daeng som
ligger bra till, men det visade sig att Yongan hade öppnat sitt
bankonto i något som heter Kasi Sombon, och som ligger 40 km bortåt
vägen... Detta är fanimej inte klokt hur dessa människor INTE tänker
sig för, och därför får göra en jäkla massa extra-arbete helt i onödan
faktiskt.
Vi sitter där i bilen mellan Nong Bua Daeng och detta Kasi Sombon, när
Yongan säger, jag skall öppna ett nytt konto nere i Chaiyaphum. Jag
tvär-surnade till omgående, och frågade; ”Men vad sjuttan gör vi här
då, vi har kört nu 7,5 mil plus 2 mil, och har 2 mil kvar, och sedan
hela hemresan? Vad gör vi här, du kunde ju stannat hemma, åkt ned till
Farmer bank hemma i Chaiyaphum, och öppnat ditt konto där...
Svaret blev lika underligt som konstigt som helt oförstårligt! ”I must
take away kontot” svarar hon mig.. Men varför då, svarar jag, Skit bara
i kontot, låt det ligga där overksamt, så dödar ju banken kontot till
slut... Hon svarar bestämt på detta; ”Så gör man inte här i
Thailand”... Jasså, säger jag, ”bättre då att köra upp emot 20 mil hit
upp i salladen bara för att avsluta ett jäkla bankkonto...
Jag lugnade mig snart, och tog hela resan som en familjeutflykt i det
gröna, och nerverna kom snart på plats igen, allt medans vi sakta men
säkert tog oss upp över de höga bergen som skiljer Chaiyaphum och Nong
Bua Daeng... Namnet Nong Bua Daeng förresten, betyder "vatten med röda
näckrosor", om nu någon vill veta...
När vi körde genom Chaiyaphum på hemvägen, så stannade jag till för att
få ett pris på försäkringen för bilen. Det stället jag väljer blir det
som Ingemar använt nu i flertalet år. Vi fick sitta ned medans tösen
kontaktade ett par försäkringsbolag som hon representerade, och efter 1
timme styvt, så langade hon över ett pris till oss, för vår Honda City
årsmodell 2012...
Kostnaden totalt med nummer 1 - alltså den högsta servicen blev
14.614 baht för första året, men i den premien så ingick det en kamera
inmonterad och klar,. Thaiarna här är helt paniska på att ha kamera i
bilen, och har gått på detta med hull och hår... Men om jag tar bort
kostnaden för kameran runt 2000 baht, så ligger min premie på 12.600
bahjt cirka, och det är helt OK för min del faktiskt tycker jag...
Vi kommer nu att köpa denna försäkring i samband med att den gamla
löper ut den 27 december 2017.... Saker och ting börjar komma på plats,
men det är bara fan vad det dyker upp saker som skall betalas nu,.
verkar ju aldrig ta slut. Jag trodde läget var under kontroll nu när
huset var klart, men vi har istället öppnat andra "avgrundshål"
ekonomiskt sett känns det som, så jag tänker hålla i allt för vad jag
är värd...
Vi har ju vårt nya kylskåp den 22 november, vi kommer att köpa en ny
storbilds-TV den 25 december, jag skall lägga pengar på Yongans tak
uppe i Nong Bua Daeng, och jag kommer att åka på 12.000 baht cirka, för
att röja mark, så myndigheterna kan exakt-mäta Yongans mark, och kunna
hålla grannarna borta ifrån att sno lite land varje dag, som dom håller
på med nu.. Och sedan den 27 december så blir det betalning då av
bilförsäkringen
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLII, Thailand
18 november 2017
89,5 kilo – 88,7 kilo (24 km) 1 timme 39 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,898 (nedåt)

Ingen frukt faller från förtorkade träd!!
På tal om geografiska områden, så har vi ju här i Thailand en
musik-form som heter ”Morlam”. Det är en musikform som kommer
ursprungligen ifrån Laos, den finns visserligen spridd söderut i
Thailand, men det beror på att så många Isaan-människor flyttar på sig,
och tar med musikformen till dit dom flyttar...
Så hur stort intresset egentligen är utanför Laos och här i Isaan vet
jag inte, men jag tror faktiskt att det nog finns andra musikformer
runt om i Thailand som just de områdena har adopterat. Mor lam är en
kultur-företeelse djupt rotad i folksjälen här, runt där jag bor i
Chaiyaphum, vidare som sträcker sid bort emot Khon Kaen, vidare till
Ubon, och fortsätter in i Laos till Savannaketh...
Som jag fattat det hela, så finns det lite olika stilar, och det har
också Yongyut informerat mig om. Men Chaiyaphum-borna är fastnaglade
vid sin stil på Mor lam, och vad jag kan se och höra med egna ögon på
festivaler, och marknader, och fester, så kör dom ju med en sådan där
strängad sak som inte liknar nåt annat, men mest ser man deras flöjt,
alltså flera bamburör som är fastbundna med varandra, och dom är olika
långa, som ger olika toner..
Musiken är entonig som skam, och för oss som är vana vid ”Lyckliga
gatan” och ”Vi här bak i bilen”, vi orkar ju inte lyssna länge, innan
man sakta känner att man blir tokig. Melodin hittar ingen väg alls, och
det är bara just det... enformigt som skam... Men Thai älskar sin musik
förstås, och konstigt vore väl det annars. Kan vi älska våra ”polskor”
så kan vi ju inte gärna missunna Lao och isaan-borna att älska sin Mor
Lam..
Idag då, liksom de flesta morgnar, så startade Old Food här bredvid,
med att öppna sina fönster åt vårt håll, öppna dörren, och sedan dra på
med Mor Lam musik, ibland så har hon, eller kanske dottern varit stygg,
och då kommer det istället buddistiska böner från deras stereo,
svinhögt förstås, dom skiter ju i hänsyn som ni alla vet.
Men lika ofta så kommer Mor Lam musik, och denna kärring älskar sin
regionala Mor Lam. Och den är vidrigt kass att lyssna på, En endaste
jäkla ton på både instrument som sångare, ja sångare är nog fel, de
jäklarna babblar istället som långsamma värdelösa hip hopare tycker
jag...
Vilken musik det finns annars i andra regioner, inte en susning, det är
ursvårt att få grepp på detta land. Landet är så varierande som jag
skrivit förut, och det innehåller mängder av precis allting. I Sverige
är vi enormt likriktade, och liksom stöpta i samma form, men här har ju
inte politikerna hunnit så långt med att likrikta folket ännu.
Folk lever efter sina egna val i livet och regler, och skiter i vad som
sker nere i Bangkok. Folk i Bangkok är ju jättetacksamma för detta, och
kan då rätt ostört råna landet på dess tillgångar. Folk ute på landet
fattar inte ett skit om någonting utanför by-gränsen, och ställa frågor
gör man inte...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLI, Thailand
17 november 2017
89,3 kilo – 88,5 kilo (22 km) 1 timme 26 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,918 (nedåt)

Den som blir arg utan anledning,
blir också glad utan anledning!!
Själva scenariot som jag skall skriva om, har ni ju läst om flera
gånger tidigare, men jag vill ändå kortfattat berätta om dagens
”seglats” med cykeln ute i det ”gröna”, eller som stockholmarna säger;
ute i salladen eller spenaten.... Idag som detta skedde är i alla fall
tisdag, och jag och Ingemar startade hyggligt tidigt på morgonkvisten.
Vi cyklade runt under vårt som vanligt livliga samtal mellan cyklarna,
och vi cyklade runt det som vi i dagligt tal kallar ”träsket”, det är
alltså en runda på styvt 14 kilometer utan backar och mestadels
medvind. Det är ju de kraven som den gode Ingemar har, för att våga sig
ut och hojja, alltså; solen i moln, vinden noll, och inga backar... Vi
snackar om en riktig "äventyrare" här...Hehehehe.....
Vi körde runt och 5 kilometer hemifrån, så släppte jag Ingemar, som
fick cykla hemåt ensammen. Jag fortsatte på min 26 kilometers runda,
alltså förbi "tyskens" hus. När jag kommit runt 22 kilometer, så låg
den där frestande grusvägen där in till vänster. Jag dök in där, ty det
var ju nästan 1 år sedan sist jag var in där.
Jag började att cykla, och njuta där inne i grönskan. Det är faktiskt
en helt annan värld därinne, må man säga. Inte ett endaste bilmöte
eller mopedmöte fick jag på hela tiden, skitskönt. Jag cyklade på
duktigt, men efter styvt 7 kilometer, så började jag undra vart i
sjutton som avtagsvägen in till höger ligger.
Jag skall erkänna att jag helt och fullständigt hade glömt allt vad
färdriktning heter. Kommer inte ihåg någonting alls kändes det som. Jag
passerade en kofösare med 10 kossor nånting, log och vinkade, han
tittade långt efter mig men log... Jag stannade, och frågade 2 stycken
thai-gubbar som satt där i skuggan och såg allmänt utmattade ut, de var
la i 45-50 års-åldern, men liknade mest en 70;årig Kirk Douglas med
fårade ansikten.
De kunde inte ens svara mig med en handviftning vilket håll jag skulle
åt, så jag sket i dom till slut. Jag cyklade vidare typ 20 minuter, och
såg en väg ned till höger, tog in där körde 1 kilometer, och där stod 2
fräscha thailändare ute på sitt risfält. Jag frågade vägen, och den ene
viftade frenetiskt till mig att åka tillbaka lång väg, sade han. Lång
väg!!
Jag tackade, sket i vad han föreslog, inte fan åker jag tillbaka med
svansen mellan benen, glöm det, jag hade aldrig nått dit där jag är
idag genom att ge mig, och vända tillbaka. Va då? Var jag är idag? Ja
så menade ni, vilse??!! Löjligt resonemang.... Hahaha!! Jag körde i
alla fall framåt istället för att åka tillbaka, och nu gav jag mig fan
på att kolla på vägar in till höger, och inte ge mig.
Jag cyklade i en styv timme, och tyckte bara att denna jäkla grusväg
blev längre och längre, det dök upp nya krökar, nya kurvor, nya gropar
i vägen, och nya raksträckor där inne i salladen. Men jag fortsatte.
Till slut så såg jag ett tempel långt här ute i ingenstans. Och strax
efter så kom det, om man nu så ärovördigt får kalla det, för en
T-korsning!!
Jag stannade mitt i korset, och där framför mig lufsar samma jäkla
kossor, och samma jäkla kofösare mitt på vägen, som jag hade sett
nästan 90 minuter tidigare.... Jag hade fanimej kört i en cirkel. Ja
jag hade kört så mesigt i en cirkel, och var tillbaka där jag var långt
tidigare.
Jag, alltså killen som satt i mitt vardagsrum hemma i Askim, och
tittade på amerikansk film, om gubbar som lufsar runt i öknen i Amerika
utan vatten, och idioterna fattar inte att dom går i cirklar, sedan
sträcker man sig efter kaffekoppen, och tycker dom är idioter...
Jag stannade denna gången och frågade kofösaren, nu var min starkaste
vilja att komma ut ur denna vildmark och hem, törstig som fan och bara
varmt vatten... Han verkade vara på alerten, och viftade åt "leo sai"
(vänster), och sedan "tom pai" (rakt fram)... OK jag litade på honom ty
han såg ju frisker ut.
Nu visste jag exakt var jag var, och var ko-lugn, om man nu får säga så
efter detta möte med kossorna. Vägen hemåt på grusvägen tog plötsligt
en sväng åt höger, men där låg en sväng in till vänster som jag aldrig
sett förut. Så idiot som man är, ner där och cyklade en kilometer, såg
ett tempel igen, jag passerade och körde några hundra meter.
Vägen delade sig, och jag kände mig i form, resonerade som så att det
ju är mycket roligare att köra parallellt med asfalten ute i skogen, så
jag tog vänster här, trots att vägen gick rakt fram. Cyklade nog runt 2
kilometer, då denna lilla stig tog slut när jag kom upp på en grusväg,
och där framför mig tornade det där jäkla templet upp sig som jag hade
sett tidigare vid T-korset.... Va fan skall detta aldrig ta slut
eller....
Skit samma, jag vände på en femöring och körde tillbaka till där jag
hade kört vänster. Fortsatte där efter på den stig som gick rakt
fram... Efter 1 kilometer, så blev det bom stopp ute på risfälten,
denna stig slutade vid en liten hydda, där det låg en thai och slumrade
så vackert i.
Han blev väckt av sin skällande hund, fick nog skit-slaget när han fick
se en Järnbrottskille där i Thailands djungel.. Jag vände återigen,
fick trampa tillbaka igen till den första grusvägen. Nu kände jag mig
ganska mör, nu gick det bra utan några krusiduller, och jag kom hem
efter 2 timmar och 53 minuters envetet cyklande i Thailands natur.
Och jag älskade nästan varje minut av det. Men en stilla undran... Hur
fasen skall man bete sig, om man får punka 1,5 mil hemifrån ute i
spenaten, skall man gå/lufsa eller skall man bara sätta sig i skuggan
och lipa?
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMML (3.050), Thailand
16 november 2017
89,2 kilo – 88,5 kilo (36 km) 1 timme 56 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,915 (nedåt)

Den som lever med djävulen,
blir själv en djävul!!
Idag måndag så kom Yongyut hem igen efter 6 dagars arbete uppe i Nong
Bua Daeng. Först kom syster ysters fästman ”Pots” med den ”gamle
mannen”, som Yongan kallar honom. Han är 74 år gammal, och är fräsch
som en oxe. Pots 51 år gammal stod där med dålig rygg, och kunde inte
hjälpa till att bära medans den gamle mannen tog dessa 33 kilos säckar
på rygg/nacke, och bar in till baksidan av vårt hem.
Jag själv skulle aldrig i detta jordelivet röra sådana vikter, inte med
min rygg inte... Den gamle bar in 8 st säckar i alla fall, vilka senare
skall köras, och skall lagras nere hos syster Banloo nere vid
grisfarmen, ni vet.. Tanken är att Yongyut skall kunna ha det riset att
äta för dagligt bruk, det handlar ju om över 264 kilo som ligger där,
alltså runt 22 kilo att käka per månad.
När jag sade detta, så sade Yongan att hon skulle äta, och det som blev
över tills nästa års skörd, skulle hon då sälja.... Hur det nu går med
nästa års skörd vet jag inte, speciellt som hon ju tidigare bara för 2
dagar sedan sade att hon skall ”rent out” marken, istället för att göra
ris. Jag tar dock inte för allvarligt på det hela, skiter egentligen i
det hela, men en sak är säker, det blir inga större investeringar från
min sida i ris i alla fall något, mer...
Men vill Yongan arbeta med det, och lägga sin tid på det, så får hon
göra det. Hon är vuxen och får göra som hon vill med sin fritid, vilket
hon för övrigt har alldeles för mycket av.. Jag har nu i alla fall
plockat av både henne, och i smyg denne ”Pots” lite oskyldig
information om riset, och kostnader och sådana saker. Jag vill ju gärna
kunna göra en hygglig kostnads-beräkning att luta mig emot, innan jag
gnäller ihjäl stackars Yongyut...
Så här kommer lite lösryckt information om det hela, jag vet att flera
av Er hemma i Sverige kanske tycker att detta är lite av ”värdelös”
information, men jag har funnit att ganska många faktiskt är ganska
intresserade utav hur detta faller ut med risskörden m.m. Så här kommer
det då!!
De har sått totalt 5 rai (8.000 m2) av ris, Tydligen så finns det 2
sorts ris här som de sått, och det är; ”Khaunioo” (alltså
knåderis-sticky rice), och sedan nåt som heter ”Kayaoo”.. De skördade
nu då i år 15 säckar Khaunioo, och 15 säckar Kayaoo, totalt 29 säckar
ris. 1 säck Khaunioo fick hon lämna ifrån sig till ”kvarnen” där i byn,
så totalt hem då blev 29 säckar.
Khaunioo-säckarna vägde 33 kilo medans Kayaoo-säckarna vägde 32 kilo
styck... Och lägger jag ihop så blir det i total skörd 942 kilo.
Inkomsten när dom säljer detta ligger på 12 baht för Khaunioo, samt 11
baht Kayaoo-riset. Detta ger total inkomst i reda pengar på 10.842
thailändska baht...
De utlägg som jag, som är en fullständig novis, luskat ut är ungefär;
Lönekostnad 3 dagars arbete totalt; 5.500 baht plus 2.000 baht för
maskin som flyttade riset ifrån A till B och in i säckar.....
Total kostnad där alltså; 7.500 baht. Tillkommer gör mat för 3 dagar
till arbetarna, det skall ju ingå i lönen också, den kostnaden blev i
alla fall; 1,550 baht.. Denna summa är beräknad på att Yongan anställde
12 personer första dagen, 7 personer andra dagen, och slutligen 2
personer 3:e och sista dagen...
Så naturligtvis finns det kostnader som inga thai någonsin har en
susning om som t.ex. bensinkostnad fram och åter, ett antal gånger 20
mil varje gång. Matkostnad under alla dessa turer när dom förarbetar
risfälten. Inköp av plantor som man sätter, dessa fick Yongan gratis i
år av sin syster, som säkerligen kommer att få ris i ersättning för
detta. Men denna info kommer nog inte mig till delo...
Räknar man grovt och extremt snällt, så ligger Yongan runt 2.000 baht
PLUS, men då måste jag låta bli att räkna med detta sista jag nämnde
som bensin och mat, ty annars blir det MINUS, ja MINUS precis som jag
förutspådde redan från början. Men jag vill inte säga för mycket,
varför dra hit de onda andarna som skall kasta sin otur över hela
familjen i ovälderliga tider framåt.....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXLIX, Thailand
15 november 2017
88,9 kilo – (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,938 (nedåt)

Sälj inte skinnet,
förrän björnen är skjuten!!
Ja jag nämnde ju i förra kapitlet att Håkan kom in, och lät oss smaka
på hans köttbullar. Jag skulle väl också ha sagt att han kom in därför
att han var hitbjuden till mitt hem, för att käka lunch ihop med; York,
Risto, Ingemar, Håkan och mig själv. Vi käkade sill och potatis, med
gräddfil och trädgårdsuppfödd gräslök....
Ett gäng med Leo (öl), dök också ner i magen ihop med maten. Det blev
en go lunch med goa gubbar, där vi dryftade alla frånvarande vänner och
bekanta, och löste en del problem ute i världen faktiskt. Men jag
känner numer faktiskt, att jag oftast över-äter när jag käkar denna
sill.
Det är så himla gott, så man har svårt att sluta äta, och priset man
får betala är att man har sill-smaken i munnen under resterande delen
av eftermiddagen och kvällen, och jag i alla fall, har ganska ”sur”
mage som svider lite i magmunnen... Så fortsättningsvis, så får jag
antingen käka lite mindre sill till måltiden, eller så får jag helt
enkelt ta en sup eller två, något annat sätt finns ju inte för att
klara ”biffen”...
Håkan berättade under lunchen en himla kul grej som jag inte visste om.
Ni vet detta med Näskaffe, det är ju en stor grej här i Thailand, och
populärt att dricka. Folk som kommer från det bryggmalda förlovade
landet Sverige, brukar ju alltid kommentera hur låg status Näskaffe
har, och hur äckligt det är.
Jag själv kom i kontakt med näskaffe första gången när jag gjorde
lumpen. Innan dess under HELA min livs tid, så var det dagligen
bryggmalet mellanrost Gevalia, och inget annat. Så chocken blev stor i
lumpen när dom endast hade Näskaffe. Jag kan dock säga ärligt talat,
allt skitsnack lagt åt sidan,
Att efter bara kanske 2 veckor, så tänkte jag inte längre på Gevalia,
jag gillade näskaffet och min kropp accepterade det till 100%. Sedan
när jag mönstrade av, och kom hem igen, och började med Gevalia igen,
så dröjde det ju inte länge alls innan man tyckte att Gevalia var
nummer 1.
Så med detta så vill jag ha sagt, att det är nog mer en vanesak detta
med vilket kaffe man dricker. Om man nu inte är som många fjantar man
läser om ute på internet, som bjäppar och tjötar sitt skitsnack om
Zoega och andra konstigheter, för dessa mesar, så kallar jag dom inte
för riktiga kaffedrickare, det är bara PK-nissar som gör vad ”modet”
kräver och föreskriver.
I alla fall, Håkan berättade att han hade en kompis som det visade sig
hade sålt kaffe i mer än 10 år, när dom sågs igen efter att ha kommit
ifrån varandra sedan skoltiden. Killen frågade Håkan om han ville ha en
kopp kaffe... och höll upp en burk med Näskaffe, och berättade sedan
för Håkan, att han sålde kaffe sedan många år tillbaka.
Håkan som visst var lite sugen på en kopp, sade att han inte hade tid,
utan måste göra ett ärende, han ville ju inte dricka detta äckliga
kaffe sade han till mig. Då säger den gamle kompisen till Håkan, inga
problem, kom tillbaka om en timme, så skall du få den bästa koppen
kaffe du någonsin druckit...
Håkan ville ju inte göra honom ledsen, utan lovade komma tillbaka.
Vilket han också gjorde. Håkan berättade för mig, ”Det var fanimej ett
otroligt gott kaffe”. Hans kompis berättade att folk gör ett
general-fel med Näskaffet, och det är att dom överdoserar, alla gör det
nästan, de tar alldeles för mycket kaffe i koppen.
Och sedan berättade han att man skall koka upp vattnet, hälla i lagom
med kaffe i muggen, och låta det stå och dra i runt 10-15 minuter,
innan man dricker det. DÅ är det underbart gott... Så nu skall jag
själv här hemma pröva, och se om detta verkligen stämmer, eller om det
är en skröna....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXLVIII, Thailand
14 november 2017
89,2 kilo – 87,5 kilo (44 km) 2 timmar 54 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,943 (nedåt)

Det är bättre att vara generad,
än att ha ett brustet hjärta!!
Faktiskt lite kul nu tycker jag, ty när man kommer ner till Bens Bar,
så märker man att folk har börjat komma tillbaka igen ifrån sina resor
till sina hemländer. Många som bor här, halv-bor ju här halva tiden
bara. Så igår lördag ville Ingemar träffas, och käka god mat på Bens
Bar....
Jag vill ju inte tacka nej till att komma ut lite, och också få lite
ombyte i maten. Dessutom så var ju Ben själv där, och då kunde man med
fördel beställa stekta potatis, ty han fattar ju att man skall
smörsteka dom, och ta det vackert med dom... Hans fru har försökt att
ta över och steka potatis, men hon gör det a la thai-style, och det är
vidrigt äckligt.
Hon dumpar potatisen i ett hav av matolja, och fritterar dom som om hon
skulle göra french fraiche... Så smaken på de stekta potatisen, blir
skitäckligt milt sagt..... Första gången detta hände sa jag inget...
Andra gången sade jag till irriterat, och 3.e gången så gick jag in i
köket, och sade att jag vill fan inte ha äckliga olje-dränkta
potatisar, jag vill ha smörsteka potatisar, precis som jag beställt
dom..
Ben fick höra detta, och numera så gör han dom igen, och fruns försök
till att göra detta till en thai-rätt, har stoppats i sina lindor som
tur är... Så vi käkade en pepparstek, som inte var en pepparstek, mer
än gris-stek, men skit samma, den smakade kanonbra.
En annan sak jag vill nämna, nere på baren som jag lade märke till, är
alla dessa lärare som springer där och suger hela kvällen på en öl...
Det är väl gott och väl, de bestämmer ju själva. Men igår när jag
skulle betala min nota, så kom det fram ett helt gäng med dessa
ungdomar, de är alltså de som är engelska-lärare här i Chaiyaphum.
Ja det är vuxna människor, och dom vill ju bli behandlade som vuxna
människor, men detta brukar ju bara vara tills det "tar emot". Ja detta
är ju tecknet egentligen, på skillnaden mellan ungdom och vuxna
människor. Dessa är i alla fall mellan 22-32 år tror jag mig veta..
I alla fall de skulle också betala, och medans jag satt där så kom dom
på parad, och inte en endaste av dessa typ 12 st ungdomar, lade en
endaste baht i dricks till tjejen i baren. Dom VET så jäkla väl att
tjejerna ingen lön har, utan de får endast dela på dricksen som kommer
in, DET är deras lön.
Så för min del, jag anser, att dessa ungdomar som skall vara så
vittberesta och utåtriktade, inte fan har varken vett, etikett, eller
förstånd till att lägga tips, det vittnar mer om deras omogenhet, och
det känns fanimej som en skam för mig falangen också, där jag stod. Jag
kände mig så dum, så jag dubblade min egen dricks, och gav 50 baht till
granningen...
Vår julfest som vi skall avhålla i år igen, blir säkert lika lyckad som
de förra åren. Vi är i dagsläget 15 st par, alltså 30 personer, och det
mesta flyter på. Skall bli himla kul i alla fall att träffa gubbarna
igen, och ta ett stilla järn ihop med trevligt folk... Men visst är det
kul när t.om. en engelsman anmält sig utifrån det blå.
Så med honom, så är vi alltså; svenskar,, kanadensare, tyskar,
irländare, finnar och smålänningar. Så det blir många olika språk som
man får glädjen att utöva... Jag håller på så sakterliga, att dela ut
uppgifter för gubbarna i form av olika maträtter, idag så kom Håkan
till oss, och vi fick smaka på hur hans köttbullar kommer att smaka,
och kan bara säga, rent ut sagt, kanon-goa köttbullar.
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXLVII, Thailand
13 november 2017
89,3 kilo – 88,5 kilo (36 km) 1 timme 55 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,960 (nedåt)

Bläck torkar snabbt,
dock inte tårar!
Detta första foto sparade jag in på datorn när jag fick det. Det är
inte många saker som riktigt påminner mig känslomässigt om Sverige
längre, men det som nog alltid kommer att finnas kvar i mig i alla fall
är; En svensk sommaräng.... Det finns noll och ingenting att jämföra
med konstigt nog i Thailand.
Thailand har alla dessa fantastiska blommor i alla dess färger och
skepnader, blommor som vi i Skandinavien har svårt att jämföra med
faktiskt. Men en svensk sommaräng är något enastående grannt faktiskt.
Den mångfald som finns där, hittar du ingen annanstans utanför
Skandinavien och Nordamerika tror jag....
Jag har sett här i Isaan, Chaiyaphums provins-blomma, som är en typ av
tulpan, alltså en lila tulpan. Men de ängar som dom rå-skryter om här,
och som skall vara en turist-attraktion är i mina ögon rena rama
bluffen på ett sätt. I alla fall om man jämför med en svensk sommaräng!!
Denna lila blomma är Chaiyaphums motsvarighet till vår "landskapsblomma"..
Jo titta på fotot på den lila granna ängen, så ser man ju med blotta
ögat, hur planterad av människohand denna thai-äng är, medans den
svenska sommarängen helt är tillverkad av naturen, och skitande kossor
antar jag.... Så det är en sak som är rotad fast i mig....
Den andra saken är bilden, och foton, och minnet, av den svenska
västkusten. Jag vet att det är kanske lite löjligt, men när man inte
längre bor hemma, så blir dessa saker jätte-stora, förr när man bodde i
Sverige, så brydde man sig inte alls lika mycket.... Men en svensk
västkustbild av klipporna i solskenet och havet, det värmer mitt
hjärta....
Om jag vågar vara lite vulgär??? Jo inpyrt i mig finns också minnet av
våra krogar, ställen dit jag kan gå för att få mitt lystmäte av riktigt
gott tillagade köttbitar i alla de former, tänk Er en riktigt god mör
köttbit (nöt förstås) och ett riktigt gott lent vin, och en vacker
bolrdsduk på bordet...
Av dessa 3 saker, så måste man ta bort en sak! Vilken blir det? Handen
på hjärtat? Maten, vinet eller kvinnan? Ja om jag skall vara ärlig som
boende i denna tornado av icke falang-kultur, så åker nog tyvärr
kvinnan åt helsicke först tror jag... Ja så blir det utan tvekan.
Köttet och vinet först....
Jag avslutar med lite foton som Yongan skickar till mig på
kvällskvisten när dagens arbete är färdigt.... Hon har mycket mark den
damen. Första dagen sade hon, så hade hon 12 thai arbetandes för 250
baht per dag/anställd (ja jag vet..... men M/M-lönen 300 baht gäller
inte överallt i Thailand).
2:a dagen, så var hon nere på 5st thai, och 3:e och sista dagen, så
hade hon 2 st thai anställda den dagen... Hon hade nu skördat sitt ris,
och sedan tog arbetet vid, vad man nu gör med ris för att få det till
hyllorna på COOP i Mariestad? Men Yongan lät lycklig, och samtidigt så
vet hon att jag själv inte är riktigt lycklig...
Jag tänker ju som så här. Eftersom ris är en förlustaffär från början
till slut, så varför hålla på med eländet.Köp det ris man behöver på
Big C, eller MAKRO, eller Tesco Lotus,, det är ju utan jämförelse det
billigaste, och mest tids-ekonomiska man kan göra...
Så igår kväll sade Yongan till mig... ”I not do rice next year...People
want to rent land from me, they pay 1.000 baht every rai, They want 8
rai”... BRA sade jag, 8.000 baht rätt ner I fickan, som du kan använda
till att själv gro ”Oi” (sockerrör), och mansappalang, eller
eukaluptusträd (byggnads-ställningar), eller vad du nu vill göra..
Men som ni kan se på vissa av fotona,
mycket av Yongans mark är fortfarande rena rama vildmarken..
Så nu väntar jag bara på att se hur allt detta kommer att sluta. Yongan
har ju ”lånat” pengar av mig, och lovat att betala tillbaka. Men detta
är ju egentligen inte något som jag vill ha tillbaka av henne, men jag
vill tvinga henne till att inse, att man måste ta rätt beslut i livet,
så jag låtsas som om jag vill ha tillbaka pengarna.
Men det kommer aldrig i detta jordelivet att bli några stålar över, det
kommer enbart att bli mer och mer dåliga löften, allt i sann
thai-anda.. Säger man något negativt om detta med att gro någonting, så
är man negativ, och det är inte bra när de onda andarna hör detta, då
kanske dom slår till, och drar olycka över familjen. SÅ på det sättet
sätter man stopp för sunt förnuft i detta landet.... och idioterna kan
göra som dom vill..
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXLVI, Thailand
12 november 2017
89,5 kilo – 88,8 kilo (19 km) 1 timme 28 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,963 (nedåt)

Ångerns vägar är lika dolda som syndens!!
Ja på tal om att de onda sakerna i livet har onda vägar till våra
hjärtan, så vad är då ”onda”. Ja det är förstås olika saker för olika
människor. För en del människor så är falang-mat i Thailand en ond sak,
när man ju kan äta hederlig thai och Isaan-mat överallt till en billig
peng.
Att sitta på golvet och umgås typ äta mat och ha umgänge, är ju för en
del gökar en god sak, medans att ha möbler som man växt upp med i
falang-land är en ond sak.. Att anlita en utbildad elektriker eller
rörläggare i Thailand kan vara en ond sak, när man kan finna en
urbillig ris-arbetare som kan detta med elektricitet, vilket kanske var
falangens sista tanke i detta jordelivet, när han steg in i duschen,
och slog på vattnet...
Sprit är väl annars en sak som för väldigt många är en god sak, ja ända
tills det blir en ond sak. Jag själv finner nog nuförtiden mestadels
att sprit är en ”ond” sak. Den påverkar mitt blodtryck, den påverkar
mitt ”socker”, och den påverkar mina hjärt-mediciner, så det skall jag
säga Er alla, det är fanimej inte ens roligt längre att ta sig en
stilla ”jävel”..
Jag menar, hur kan det vara kul, när man både när man beställer, som
dricker groggen, som efteråt, tänker på effekterna.. Det roliga liksom
försvinner ut genom fönstret.. Så jag har förlikat mig på något sätt
att nöja med med att dricka nåt glas rött vin emellan åt. Det tragiska
med detta är då att Thailand är ju absolut fullständigt det värsta land
man kan bo i, när det kommer till vin.
Thaiarna har inte en susning om vin, eller om brännvin överhuvudtaget,
de är liksom analfabeter även på det området. Vinerna är skitäckliga,
och det är fruktviner så gott som hela tiden i affärerna. Och de
ytterligt få druv-viner som finns antar jag är nog mer det som ”blir
över”, när infödingarna i vin-länderna trampat färdigt första
”omgången” druvor, och även den 2:a ”omgången”....
En Irish-coffe sitter aldrig fel faktiskt...
När denna 2:a omgång vin-trampare har gått omkring och trampat
druv-slafset 3:e och sista gången, DÅ dyker thailändska inköpare upp,
och köper för en billig penning, det som annars hade hamnat i
soporna.... Voila..... ni har vi Mont Clair och Jacobs Creek´s
fantastiska druv-viner här i Thailand...
Men notera gott folk, när man läser etiketterna så inser man att dessa
s.k. ”druv-viner” har ett ”inslag” av bär bland druvorna.... Inslag,
hahaha,, det fullständigt stinker av bär, och smaken är nästintill
vidrigt äcklig, och dessutom skarp i munnen. Enbart helt desperate
fullblodiga alkoholister kan dricka denna skit...
Så när man då till slut hittar ställen som typ; O Leary´s nere i
Rayong, som marknadsför och säljer australiska riktiga druv-viner, ja
då blir man lycklig, och dessutom så är dessa druv-viner, ja flera av
dom, billigare än skit-vinerna underligt nog. Ta t.ex. vinet ”Jump”
både rött som vitt, är riktigt gott, och i en bra överkomlig prisklass
(290 baht per flaska).....
Så om detta nu är bra eller dåligt? Ja fråga mig, så är det bra att
kunna hitta fint vin, och dåligt när man ofta blir tvingad att dricka
skit-vinerna. Ta t.ex. nu idag kl. 17.00, så skall jag träffa Ingemar
nere på Bens Bar och käka, jag blir hänvisad i vanlig ordning att
beställa deras äckliga vin och goda mat.... Men va fan, man lever bara
en gång, så jag tar en god sak med den dåliga, en härlig kompromiss så
säg!!! 55555.......
Handskak
Ps.Nä jag är inte fokuserad på brännvin, jag bara tycker att det är ett
fascinerande ämne, och det ligger mig "varmt om hjärtat".... Kan man
verkligen säga så i mitt läge, där återhållsamhet är av nöden?? Hahaha!!
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXLV, Thailand
11 november 2017
88,9 kilo – 88,5 kilo (19 km) 1 timme 8 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,969 (uppåt)

Som den 57;åriga oskulden sade,
angående frågan om att inte ha fått barn i sin livstid;
”inget kom in och inget kom ut”....
Funderade idag medans man skrev ute på ett thai-forum, vad är det som
gör en människa lycklig egentligen. Ja att ge 1 (ett) svar, gör ju bara
en liten del av mänskligheten lycklig, ty jag antar att för varje
enskild individ, så finns det ett enskilt lyckligt scenario i varjes
liv.
Så för att kunna prata om detta ämne, så gäller det nog, istället för
att prata om vilka olika saker det är som gör oss lyckliga, så skall
man nog hellre prata om känslor, och prata om vad som finns inne i oss.
Ty en sak som jag åtminstone har funnit ut, och det är att göra samma
sak i Sverige, som man gör i Thailand, gör en ju inte per automatik
lycklig.
Typ jag gillade att gå och titta på fotboll i Sverige, detta inbillade
jag mig skulle göra mig lycklig här också.... F E L, inget kunde vara
mer fel. Jag satt där i säkert 10 fotbollsmatcher under ett år och
tittade, och kände bara hur trist detta var, hur lite jag egentligen
relaterade till det, och hur mycket jag egentligen inte längre ville
hålla på själv med fotbollen.
Det finns ju saker som är de omvända, alltså saker som var skittrista
hemma i Sverige, men som är kanon här i Thailand, och det bästa
exemplet som jag kan ge Er läsare, är då i mitt fall, mitt förhållande
och mitt liv med Yongyut.
Jag har prövat hemma i Sverige, och det har fanimej varit rena rama
jäkla krampen, där jag föredraget helt klart att vara ensam istället
för att tjafsa med en egoistisk sketkärring, som aldrig verkar nöjd med
någonting. Här kan jag ropa ut till Yongan; ”vi fick precis ett jobb nu
till Israel, vi tjänar %¤%&/ baht på det”.......
Jäklar vad glad hon blir, kommer inrusande, och vi BÅDA vet att vi nu
kan betala av ytterligare en liten del på huset, som då vid den tiden
fortfarande inte var fullt betalt... Ja tacksamheten och glädjen över
det man gjorde, värmde och motiverade något oerhört, men hemma i
Sverige, så vare det bara en massa ”måsten”, och saker som man bara
skulle göra, och man krävde av mig att det skulle man göra.
Man gjorde dessa saker i 57 år, men sedan bar det av. Jag lämnade min
mentala ”ryggsäck” på Landvetter 2008, och har egentligen inte tittat
och längtat tillbaka sedan dess.. Så just den saken är överlägsen här
borta i Thailand. Dock så träffar jag på betydligt djupare problem hos
en del människor här i den sociala gemenskapen.
Ofta tycker jag att dessa personers problem med sitt boende utanför
Sverige, beror på att de fortfarande inte riktigt har fattat att det
måste inte vara MER LYCKA med 100.000 kronor, än med 10.000 kronor i
fickan... Visst är det roligare med en större summa än en mindre summa.
Men när man baserar hela sitt liv på enbart ytliga saker och prylar, så
tror jag i all fall inte att man någonsin "hittar hem". Och "hitta hem"
för mig, är att hitta sig själv, och vara nöjd med vad man har, och vad
man har av social gemenskap... Att det sitter 22 gubbar i en bar i
Pattaya eller Phuket, behöver inte nödvändigtvis för alla betyda, att
det är bättre, än att ha andra saker uppe i Udon Thani, eller Khon
Kaen, eller Khreng Khro, eller Chaiyaphum....
Jag lider med alla dessa gubbar man stöter på, som aldrig tycks få nog,
de har en slags övertro på att alla saker kan lösas och fixas utanför
en själv. Det gäller bara att hitta rätt ”lärare”. En del går och
grubblar på buddismen, en del lär thaikultur, och en del kan aldrig
stanna till och vara nöjda med någonting verkar det som....
De själva kallar detta sista för att man utvecklas, och de kallar sig
för entreprenörer... jag kallar dem för att ha ”eld i röva”, att ”inte
kunna sitta still”, och numera heter det ju ADHD. Ja eld i röva och
entreprenör som ordet används här, och ADHD är exakt samma sak...
De bor några år max på en ort, sedan säger dom att dom tycker att det
är trist och vill byta miljö, säger att det är själa-dödande. Javisst
kan det vara så. Men ger man aldrig chansen till att leva ett eget liv,
där man inte kräver att något ytligt i livet skall vara målstolpen i
livet, som skall fixa allting i ens liv, ja då kommer man ALDRIG att
bli lycklig, sanna mina ord...
Så varför inte stanna upp lite grand, titta sig omkring där man
faktiskt befinner sig, leva i nuet, och lära sig uppskatta vad livet
ger. Att alltid leta efter något nytt, utvecklar inte någonting, det
avvecklar, ja det avvecklar relationer, äktenskap, och egna känslor.
Jag tror helt enkelt att dessa ADHD-gubbar är ena känslokalla
individer, som slutat att "känna" för länge sedan...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXLIV, Thailand
10 november 2017
88,5 kilo – 88,3 kilo (20 km) 1 timme 18 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,952 (uppåt)

Sköna människor är inte alltid goda.
Men goda människor är alltid sköna!!
Nu när regnet har stillat sig, efter en ganska lång regnperiod, så är
det då dags som sagts tidigare, för folket att skörda riset, och få upp
det på vägar, tempelgårdar, och sina egna gårdar för torkning. När jag
är ute och cyklar, så är halva vägarna belamrade med dessa enormt stora
och långa blåa nät-underlägg, som risbönderna lägger sitt ris på.. Det
ser riktigt hemtrevligt ut.
Men tänk ändå vad vi västerlänningar snabbt har kommit in i okunskap,
och tappat både intresse som kunskap, om hur livet är på landsbygden,
och hur de jobbar där. Javisst jag talar om mig själv nu, men jag vågar
nog säga att extremt många västerlänningar är exakt som jag är.
Ta t.ex. detta när jag och Håkan var ute och cyklade, han vänder sig
till mig, och säger; ”jag tror riset börjar ruttna nu”. Jag tittade ut
över de alltmer gulnande risfälten, och säger, ja jag vet inte Håkan,
men kanske att det gulnar när det är moget, jag har inte en susning.
Dagen efter så var Ingemar med oss, och han "satte stolen” på rätt
plats minsann.
Han sade direkt på vår förfrågan, men va fan, det vet ni väl,,, (han
låter ju lite grand som pappan till Emil i Lunneberga när han snackar)
När riset gulnar, och när havrefälten gulnar hemma, då är det dags för
skörd”.. Ingemar såg nästan förbannad ut när vi inte hade en susning om
slika saker, hahahaha....
Idag i Yongans frånvaro, så handlade jag en nackkrage till henne, för
hennes onda nacke.. Jag hoppas det skall hjälpa henne lite grand till
vardags... Den kostade för Er som vill veta 290 baht exakt, och det får
ju anses som helt OK belopp.. Om denna sedan fungerar, och det finns
ännu bättre och lite dyrare, så köper vi det också förstås...
Jag läste på ett ställe att hundar inte har någon speciellt intelligens
att tala om, och det må kanske vara på det sättet. Men kommer ihåg gör
dom i alla fall, det har jag bevis på här på vår gata. Ja som ni
alla vet så översvämmas ju Thailand av hundar, dom finns precis
överallt, och det är en jäkla stupid kultur-yttring att alla skall ha
hund, och gärna ha minst 3 st av dessa lopp-ök...
Till hundarnas försvar skall dock sägas, att trots thai-människornas
envetna psykiska misshandel av sina hundar, så är dom otroligt lugna
och fina, och har oftast ett väldigt fint humör. Javisst dom är
livrädda eller skall man säga extremt försiktiga för andra människor,
och alla försök till att röra hundarna, än den förhärskande familjen
inne på tomten.
Men jag tycker faktiskt synd om dessa hundar som till vardags får ta
emot stryk och slag regelbundet. Och det verkar vara ytterst sällsynt
att thai-människorna ens klappar sina hundar. Och det är klart, ett
folkslag som inte kramar varandra, och som inte pussar på varandra, då
kan man ju knappt förvänta sig att de skall ödsla ens en droppe värme
och ömhet på ett djur..
Det räcker när jag cyklar och dom kommer springande för att ”jaga mig”,
så pekar jag bara på dom, så tror hundarna att det är en käpp jag har i
handen, och att det vankas stryk, och så försvinner dom på studs... Och
då för att tala om minnet på hundarna. Min gata här, Moo 8 som den ju
så vackert heter (moo är ju väg eller gata) är fortfarande efter 8 år
hundfri..
Inte en dagdrivande hund vågar sig in här. De försöker med jämna
mellanrum, men de får snabbt en sten kastad efter sig, av en okänd
förövare (hahaha). Och hundarna kommer ihåg dessa stenar som kommer
farande, så snart dom sätter sina tassar inom vårt område här.
Inte för att det gör ont, ty jag missar med vilje alla hundar mindre än
Rotweiler, är det Rotweiler och den storleken, så blir det
direkt-träffar vi snackar om, de fattar inget annat. Så vi har det
lugnt och hundfritt på gatan.... Man skall välan säga ”ta i trä”, för
förr eller senare så kanske det flyttar hit en dum jäkla thai, som
skaffar hund.... Vem vet,,
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXLIII, Thailand
9 november 2017
89,1 kilo – 88,5 klo (18 km) 1 timme 12 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,950 (uppåt)

Vin är exakt som människor.
Det blir äldre, det mognar,
det blir surt!!
Jag har absolut ingenting att rapportera idag, och ändå måste man
skriva ett kapitel för att hålla vargarna borta ifrån dörren.... Jag
körde ner Ingemar idag, så han kunde hämta sin motorbike efter det att
”min” kanonkille till reperations-kille i Chaiyaphum, tagit om hand och
lovat serva motorbiken ifråga.
Detta är ju den där killen ni vet, med ytterligt rent golv i sin
verkstad, och sådana människor får man respekt för faktiskt. Kan man
hålla rent på sitt golv, så kan man hålla koll på sitt arbete, och kan
man hålla koll på sitt arbete, så har man hygglig ekonomi, och har man
hygglig ekonomi, så behöver man oftast inte nedlåta sig till att sno
småskärvor av kunderna.
Ingemar tyckte att hans motorbike nu efter servicen fasenimej var
bättre än när motorbiken var nyinköpt.. Jag skall också slänga in min 9
åriga motorbike till killen nu slutet denna månad.... Måste försöka få
ut ytterligare ett antal år ur min motorbike, ty den fungerar så bra
ännu, och krämporna finns visst där, men den har en god vilja att tjäna
sin herre, och gör en sällan besviken.
Så jag satsar på service, och på en ljus framtid några år till, för min
rödskimrande 110 cc Honda Click.. Man skall inte förglömma att vår
Namkaeng visst kommer att behöva en motorbike snart, och hon får då
överta denna åldrande maskin, och ha den till skolan, och när hon vill
göra ärenden.
Jag har ju ännu inte börjat med att lära henne köra motorbike, men
skall starta upp detta projekt nu kanske redan imorgon..... Hon är
hysteriskt spänd på att få lov att lära sig i alla fall... Och jag är
lätt hysteriskt rädd att behöva sitta på samma motorbike som en liten
thaidam... Fasen va nervös jag blir bara att tänka på det...
York dök plötsligt upp medans vi hämtade Ingemars motorbike, och
eftersom Ingemar hade bråttom hem till sin fru, så stack jag och York
till Big C, och fikade donout och cappuchino, och diskuterade damer,
immigration, och konstiga vänner, dock inte Ingemar denna gång,
hahahaha!!
Sedan efter det, blev det hem igen, och sedan har det inte hänt något
alls faktiskt. OK Yongan ringde och sade god natt klockan var då
15.22!!!!! Men gött att hon ringer den lilla damen. Hon håller på för
fullt och skördar riset, och hon fixar också med att bygga nytt tak på
bambu-kåken som ju är hennes barndoms-hem, och som hon sover i när hon
är uppe i Nong Bua Daeng.
Himla konstigt egentligen Yongan är en jävligt tuff lady måste jag
säga. Hon sover helt ensam där uppe denna gång, och grinar inte illa
för det. Jag vågar inte ens skämta med henne om spöken, då blir hon la
skogstokig, och vågar kanske inte sova ensam mera..... Och kräver att
jag skall följa med nästa gång!!
Men vi sade god natt efter lite prat oss emellan, och sedan har jag
suttit här och haft mysigt vid datorn, snackat lite SKYPE med en ny
kund. När jag slog på SKYPE idag, så såg jag att jag hade en
kontakt-förfrågan ifrån en dam. Cirka 19 gånger av 20 möjliga, så är
det ju damer som söker kontakt för att pippa, luras, eller föra en
bakom ljuset på olika sätt. Men denna gång, så hade damen ett judiskt
namn, så jag förstod att det kunde gälla arbete....
Jag godkände kontakt-förfrågan, jag slog upp damens namn på Eniro, och
fick både adress och telefonnummer på ett bräde. Jag ringde henne
direkt, och hon blev glad hur lätt det var att kontakta mig. Hon
berättade att hon skulle flytta till Eilat, och hade blivit
rekommenderad av en vän boendes där, att använda mig, så då visste jag
bums vem detta var, Stort tack Bertil Creson...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXLII, Thailand
8 november 2017
89,8 kilo – 88,5 kilo (40 km) 2 timmar 36 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,952 (uppåt)

”mer” vill ha ”mer”....
Idag så tog jag tid till att åka ut en stund med Håkan som rådgivare,
och kolla in kylskåp. Vi har ju ett fullständigt normalt ett här, men
det är för himla litet!! När Yongan dyngar in sin sallad, sina
rotfrukter, sina rötter, och sina smetiga hysteriskt luktäckliga prylar
in i kylskåpet, så finns det inte mycket plats kvar för mina ståtliga,
gott luktande adliga matvaror...
Det är ett evigt kivande här hemma, och jag måste ta chansen vareviga
gång som damen här åker hemifrån, för att göra nåt ärende. Till hennes
häpnad och ilska, så öppnar jag då kylskåpet, och hör och häpna, jag
fick ihop 2 st plastpåsar fulla med mat och andra saker i kylskåpet.
Gurka med tomater låg och flöt i sina plastpåsar i botten på kylskåpet,
och var i sin förruttnelse-process.Detta var alltså förra gången som
hon åkte hemifrån, och jag i lönndom städare upp kylskåpet, för att
kunna få in lite av mina prylar också...
Där fann jag 2 st stora bingar med ris, som hon sparar och vägrar
slänga.... Men jag är obeveklig och slänger skiten rakt ut bara, och då
blir det ju i alla fall lite plats för min del... Så idag då, så ville
jag titta på kylskåp, och nu tittade jag på ena riktiga
monster-kylskåp, breda som sattan, och stora hyllplan, och en stor
frysavdelning därinne...
Vårt nuvarande kylskåp skall vi skänka till Alaams hus (Yongans
lillasyster), så SODA har ett bra kylskåp. Och det kylskåp som står där
nu, ett billigt skit-kylskåp skall Yongan förstås INTE slänga åt
helvete, trots att det är trasigt... Nä det skall hon ta med upp till
Nong Bua Daeng av någon anledning.... Jag och Håkan åkte i lite
geografisk ordning, och arbetade oss fram utefter motorväg 201;an från
söder, och mot riktning norr.
Så vi startade med HomePro. Jag hittade runt 5 st olika skåp i rätt
storlek, och till rätt priser faktiskt. Jag är stolt när jag berättar,
att jag lånade en penna på Hompro, och inte lämnade tillbaka den...
Stöld på låg nivå.... Vi åkte sedan till Global House, hittade exakt
samma kulskåp till viss del där, men de var dyrare där, så inga plus i
marginalen för Global House.
Jag är stolt när jag berättar att jag lånade en penna på Global House,
och inte lämnade tillbaka den... Stöld på låg nivå.. Sedan åkte vi
vidare till nästa ställe, och det var vitvaruaffären som öppnat vid
Esso-stationen, vid infarten till vår by från 201;an.. Det är mamman
och pappan till Phon kinespojken, som styr Index-affären här i
Chaiyaphum. Vi fann en kanonbra kyl där, en Mitsubishi faktiskt till
ett bra pris...
Jag skrev upp den och sedan åkte vi vidare, men låt mig också nämna att
jag är stolt, när jag berättar att jag lånade en penna på detta ställe
också, och inte lämnade tillbaka den... Stöld på låg nivå. När nu dessa
3 besök var avklarade, så var det dags att ta med informationen ned
till den affär som jag verkligen ville handla i, och som jag alltid
handlar mina vitvaror och TV i, nämligen Tannin.
De har bra service och bra priser. Tjejen där som äger affären ihop med
sin make, har sagt till mig, att hon lovar matcha alla priser i
Chaiyaphum som jag kan finna. Just denna grej fungerade inte denna dag,
ty jag fann dagens fynd vad det gäller kylskåp hos henne och hos
Tannin, nämligen en Sharp, ett brett kylskåp som skam, och det kostade
29.990 baht.
Priset var nedsatt denna dag till 21.990 baht, så jag tvekade inte
många sekunder. Jag sade till henne att lägga undan kylskåpet jag vill
ha det, men inte förrän den 22 november, då min pension ankommit till
Thailand.... jag frågade henne om hon ville ha garanti-pengar, så hon
var trygg i att jag inte skulle ångra mig.
Hon tittade på mig och sade; "I have seen you nine year now, if I dont
trust, no good". och så fick det bli. Jag lade ordern, och hon skrev
upp den. Och jag betalar den 22 november på middagen, så lovade hon att
köra hem kylskåpet till mig. Och sedan plocka med vårt gamla bort till
systerns hus. Slutet gott allting gott. Dock skall det sägas att jag
INTE lånade en penna på detta ställe...
Avslutningsvis, så berättade jag att jag nog gärna ville handla en TV
också, en stor sådan typ 49-55 tums kanske... Hon visade olika TV, och
jag berättade vilket prisläge jag fikade efter, och hon visade mig på 2
st olika märken, där priset var nedsatt ganska rejält, och man hamnade
på kanske 13-14.000 baht för en 50 tum;are....
Och sedan sade hon som lök på laxen, när jag berättade att jag tänkte
handla i december,,, ”com here 25 december, vi have big sale and big
price-reduction”!!! OK visst sade jag, och tack tack... Och man for
hemåt i eftermiddags-solen, mot en kopp kaffe, macka, och en trevlig
TV-show på datorn...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXLI, Thailand
7 november 2017
89,2 kilo – 88,5 kilo (24 km) 1 timme 26 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,942 (uppåt)

Det är inte farten som dödar, det är smällen.
It's not the fart that kills, it's the smell.
Ja den dagens dubbel jag satsade på i lördags var ju ”kul” att få
uppleva. 6;an var ju Nuncio, och många trodde på en annan häst (Tobin
Kronos), och gjorde den till favorit. Detta trots att vi alla vet att
Nuncio är en världshäst. Nuncio hade dock förlorat ganska enkelt
senaste starten, så spelarna satsade vilt nu åt alla andra håll.
Jag kände ju dock att torskade han sist, så blir det garanterat vinst
nu i stället, och spår 6 är ju inte illa när man är hyggligt
startsnabb. Han tog ledningen efter 500 meter, och sedan var det lugna
gatan. Gött, där satt en då. Sedan i dagens dubbel 2, så hade jag tagit
nummer 3, som Spelarservice.se hade gjort till sin spik i omgången, och
tränaren snackade upp hästen, och sade att han tar starten, och han har
aldrig förlorat därifrån.
Så jag hakade på och såg ju oddset igår 18 gånger degen.. Jag visste
dock att slutet inte skulle bli 18 gånger pengarna, aldrig i livet. De
stora spelen läggs in sent i dessa stora lopp, så jag var glad om den
skulle ge 10 ggr pengarna, det vore kanonkul, och 500;. Rätt ner i
fickan.
Så tänkte jag innan andra loppet. Starten gick och programenligt så tog
3;an ledningen, den hette ”Global” någonting. Fick husera ganska lugnt
där framme i ledningen, och jag kände bara GÖTT........ Loppet är
över..... Upploppet kom, och fanskapet slängde in handduken, och kom
3:a, då vinner Björn Goop förstås.. Så inga pengar.
Men detta underbara spel var ju förr nästan mitt uppehälle i många
många år, och gav mig alla mina semestrar, och till slut den avgörande
möjligheten att komma hit till Thailand och bosätta mig, så varför
klaga över uteblivna 500:-? Jag har numera travet enbart som
fritids-sysselsättning och nöje, som enbart genererar glädje, och en
smula upphetsning på söndag morgnar, när jag tittar på loppen i
efterhand på ATG.Play..
Ja, som jag skrev för ett tag sedan, regnsäsongen är nu över, vattnet
har dragit sig undan, men bara ytterligt lite, så mina turer ut på
risfälten får anstå ett tag till tror jag. Där emot, så har
thailändarna (bönderna då), börjat att skörda sitt ris, ja det ris som
inte ruttnat i vätan här.
Det finns mängder av folk ut på fälten, och där finns maskiner som
skördar (skördetröskor), och oftast så är det gäng med 5-10 st som
samarbetar med att skörda riset. Ser riktigt trevligt ut, när alla
dessa människor nu har börjat utkristallisera sig, utanför den annars
allestädes närvarande hängmattan och Lao Khbao-flaskan ute i byarna....
Men dom kanske har med sig dessa 2 saker också ut på risfältet, vad vet
jag...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXL (3.040), Thailand
6 november 2017
88,8 kilo – 88,2 kilo (31 km) 1 timme 36 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,933 (nedåt)

Alla brudar är vackra,
och alla döda människor är fromma!!
Idag lördag, så meddelade Ingemar här att han ämnade åka till Bens Bar
och käka middag, jag frågade; ”vill du ha sällskap”? – ”Ja alltid kul
att ha med dig sade han”..... Ok jag hittade på detta sista, men han
menade säkert så i alla fall. Vi bestämde att vi skulle käka ihop och
träffas klockan 17.00.
Håkan fick också vara med, och vi fick en trevlig 2 timmare cirka,
medans vi käkade peppar-stek utan peppar, kanongott i alla fall, med
stekta potatis med äcklig lök i, men kanongott i alla fall, och med en
sallad med vidrig rödlök i, som smakade eländigt äckligt....
Vinet var i klass med salladen som ni ju vet vid detta laget, men jag
kämpade ner det i alla fall. Håkan slafsade i sig en god pizza tyckte
han. Till efterrätt så käkade jag hallonpaj med en glassbit, och en
irish coffee med det obligatoriska farin-sockret på toppen av
grädden... Och detta sista är ju mer eller mindre ett socialt tvång, så
jag kände mig tvingad att ha detta tilltugg till pajen...
En kul sak hände på Bens Bar, det jobbar en riktig granning där, så
granner så man nästan glömmer av vad man tänker beställa när man ser
henne. Tur att man är gift och har känslor för sin fru, så man slipper
göra sig till åtlöje där på Baren... I alla fall Håkan gamängen som bor
granne med mig, har nu skroderat vid åtminstone 2 tillfällen, hur han
imponerar på damerna.
Och just denna granning där i baren, minsann kunde säga och skriva hans
namn, medans mitt namn var för många vokaler och R i sade han, så det
klarade hon inte, "hon kommer inte ens ihåg ditt namn", fortsatte
varulven från Borlänge... "Skitprat", sade jag till honom. Hon känner
igen en riktig karl när hon ser en, och då kan hon skriva, och uttala
namnet utan problem. Hahaha tyckte Håkan, ”jag är nummer 1”.
Vi satt där i baren, så frågade hon plötsligt Håkan, när hon skulle
förbereda notorna inför kvällens övningar; ”what is your name”.. Jag
såg Håkan hoppa till och titta på mig, ”ja titta på mig din fan”, sade
jag!! Jag sade då till granningen; ”what is my name”? ”Glegolo” svarade
hon direkt utan någon som helst tvekan.....-”Och med detta Håkan, så
inser du att du aldrig kan slå en göteborgare varken i idrott eller
kärlek...”
Jag for hem sedan, glad i hågen med återställt självförtroende, och har
nu allt sedan klockan 19.00 fram till nu klockan 22.30, suttit och
mailat fram och åter med en israelisk kvinna, om att skeppa hennes
90;åriga mors saker från Sverige ned till Ranana i Israel. Godset skall
skeppas under kommande januari, och det slutade med att damen lovade
att jag skulle få godset, när det väl blir dags...
Så en fin dag i Thailand var till ända, och som absolut sista syssla
denna lördag, så satte jag 50:- på en rak dagens dubbel på 6-3, vilken
stod i 18 gånger pengarna då, Vinner dom totto-vovvarna, så blir det
runt 900:- rakt ned i pappas ficka.... Nu i morgon bitti när jag
vaknat, så startar jag datorn, gör i ordning en morgonfika, och kollar
på V75-svepet på atg.se, och ser om jag kommer att få 900:- ned i
fickan, eller om det hamnar en ”torskusling” där i stället...
Min förhoppning nu när jag släcker ned datorn, är att nattsömnen blir
fin, och att jag slipper att vakna kärn-pigg klockan 04.00 igen. Jag är
ju helt slut som soldat om detta skall hålla på länge till, hahaha!!!
Kanske jag måste låta bli att ta mig en stilla ”lutare” i soffan runt
middagstid på dagarna, hahaha!! Men vad skall man göra när ögonen
börjar falla ihop mitt på dagen.... Tänk vad 15 minuters sömn gör
underverk på en yngling som mig...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXXXIX, Thailand
5 november 2017
89,0 kilo – 88,4 kilo (26 km) 1 timme 44 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,934 (lite tillfälligt uppåt)

När 2 säger att du är full,
så gå till sängs!!
Idag så skall det bära av upp till Immigration. Jag skall hjälpa Håkan
grannen här, att söka sitt uppehålls-tillstånd. Han baserar sitt på
retirement förstås, där kravet då är som bekant att man kan visa a)
800.000 baht på banken under 2-3 månader innan ansöknings-tillfället
ELLER b) ha en bekräftad inkomst på 65.000 baht per månad ELLER c)
banktillgång och inkomst sammanlagt uppgående till 800.000 baht.
Vi for först ned på stan så Håkan fick handla på sig 20 st passfoton
uppgående till det hissnande beloppet av 150 baht (SEK; 40:-), undrar
hur mycket det kostar i Sverige nuförtiden, det måste väl vara himla
mycket dyrare antar jag? Vi hann med en morgonfika i stan, medans vi
väntade de 30 minuterna på att fotona skulle bli klara..
Vi stack sedan de 12 kilometrarna upp till Ratjabat University vid Tad
Ton, och Håkan fick göra sin ansökan där. Som vanligt ypperligt
trevliga anställda, som var service-minded hela högen, och glada
ansikts-miner hade dom också. Vi blev klara inom runt 30 minuter, och
det inkluderade även inköp och ansökan av ett s.k. "Re Entry permit”....
På hemvägen så blev Håkan och jag stoppade, jag trodde det var lugnt
med polisen, men det visade sig att Håkan bara har ett svenskt körkort,
och inget Internationellt körkort, eller thailändskt dito. Så han åkte
på 200 baht i böter och onda ögat av polismännen, som dock blinkade och
log i smyg åt mig, hehehehe... Så skall dom tas dessa Borlänge-bor!!
Väl hemkommen igen, så käkade jag lunch i form av en fryst gris-stekbit
som jag tinade med sallad och ansjovis bit med sourcream... Utsökt god
lunch var det, trots alla protester ifrån Er som inte gillar ansjovis
ihop med kött.... Så nu i sittande och skrivande stund, så är dagen
över, och jag hann även med min dagliga cykeltur.
Håkan stannade hemma idag, jag tror luften gick ur den gubben när han
fick sponsra polisväsendet med 200 baht idag.... Men imorgon blir det
kul igen, då skall vi ned till buss-stationen klockan tidigt, och hämta
vår box ifrån O Leary´s. JA, vi har beställt käk och godsaker igen, JA,
vi är gottegrisar och JA, vi är bad men från falangland,
Men jäklar va gott det skall bli. Jag beställde faktiskt hela 6 stora
limpor rågbröd och 1 limpa med surdeg.. Plus rött vin, och annat godis
för 3.450 baht totalt.... OCH jag beställde vidare skorpor riktiga
skorpor. Hårt bröd, och Räkost på tub igen, och nyponsoppa.... Härliga
tider.... ljuvliga tider...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXXXVIII, Thailand
4 November 2017
89,3 kilo – 88,2 kilo (39 km) 2 timmar 7 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,932 (nedåt)

Hos en doktor och hos en bartender,
finns det inga hemligheter!!
Forts. från förra kapitlet... För att inte gnälla häcken av mig,
Yongyut kom in till läkaren 15.30, och då hade jag tagit alfa-mamman
tillbaka till bilen redan klockan 13.00, ty hon ville sova i
bilen. OK tänkte jag inga problem, under tak, ingen sol, och i trygg
förvaring... Alfa-mamman fick stanna där ända tills vi åkte hem klockan
17.30.. Men hon gillade det,,,,kanske,,,,
Nu skulle vi upp till 5:e våningen, och träffa den andra läkaren som
Yongan uttryckte det, för att få en andra åsikt om skadan. Det visade
sig förstås vara en liten förvirrad åsikt bara... Det handlade
egentligen om att det var en fysio-terapeut av nåt slag, som ville lära
Yongyut att träna upp denna nackskada. Alltså visa henne hur man kunde
träna upp den skadade nacken, och ta till hjälp en varm handduk runt
nacken.
"Ja ni kan Er sak" tänkte jag, men ville inte säga nåt, ty Yongyut är
ju full av åsikter där Thailand är det bästa landet i världen, och
detta inkluderar deras sjukvård. Jag ville helst säga, att visst har
dom läkare, och visst har dom resurser, men en sak har dom INTE, och
det är viljan och resurserna att RIKTIGT ta hand om sina sjuka..
Jag menar, jag förstod ju redan efter första besöket med denna skadan,
och alla andra erfarenheter här, att läkarna helst och gärna, hellre
ger en påse mediciner till patienterna, än att dom aktivt ser till att
typ operera en skada. Jag misstänker att dom är ytterligt noga med de
ekonomiska resurser dom har, och lägger dom hellre på att reparera de
mest påtagliga skadorna, som arm och benbrott, där man inte kan klara
sig undan att göra nåt.
Men att operera en inre skada, DET är en helt annan sak tror jag. Där
kan man ju jobba i ”mörkret”. Ingen kan märka nåt. Och en ”påse
paracetamol” till patienten, och en ”utebliven operativ behandling”,
genererar ju mängder av pengar i slutändan för alla inblandade i toppen
inom sjukvården. Och det är ju hela kedjan av välutbildade, som här kan
sno åt sig av dessa stålar...
Ja Yongyut fick exakt detta, vi fick spendera 1 timme där uppe på 5;e
våningen, mestadels med en varm handduk runt halsen, och sedan ned igen
till första våningen, där vi fick vänta en styv timme för medicinen.
Alltså denna jäkla Paracetamol som vi lika gärna kan köpa på apoteket
hemma i Chaiyaphum.
Mina avslutande tankar om alla Thailands allmänna sjukhus, så var där
enormt med människor, men en sak kände jag efter ett tag där jag
lufsade omkring, och noterade var som försegick lite grand. Om man
bortser ifrån avsaknad av ett riktigt sjuksystem, där man riktigt tar
hand om sina sjuka.
Jag menar då, opererar dom, och gör dom friska, inte bara kör den där
”ögontjänar-grejen”, där arm och benbrott gipsas, men det mesta i
operativ väg känns avlägsen. Ja bortser man ifrån det, och bara ser
till alla de andra miljoner skavanker som folk har, så måste man säga
att det känns som om dom är ganska överlägsna oss på våra svenska
sjukhus.
Jäklar anåda, vilka antal patienter som läkarna här piffar till och ger
medicinpåsar till varje dag. Så det är en enorm ruljans på folk och
mediciner, nåt som vi inte ens kan stava till hemma i Sverige.. Så all
kredit till det grejen tycker jag... jag avslutar denna resa med detta
sagt då.
Resan hem fick vi göra i mörkret och det skall sägas, jag gillar INTE
att köra i mörker, så efter det att jag tagit bilen ut ur Khorat,
så lämnade jag över körningen till Yongan.. Hon tog oss hem, men jag
har jävligt svårt att slappna av när hon kör... Min fru eller inte min
fru, känslan av att slappna av ljuger inte om man säger så....
Efter mer än 47 år bakom ratten, så noterar man ju och känner igen
osäkerhet och okunskap i trafiken, saker som broms-sträckor, hur bete
sig vid omkörningar, och planera sin körning, och planera när man ser
saker framför sig i trafiken, hur hantera hel och halvljus o.s.v.
Ja detta och många fler saker, är ju grejor som man INTE lär ut på
bilskolor tydligen i detta land, utan ”det får man lära sig allt efter
som”.... Ja så är det.. Kan man starta bilen eller moppen, så kan man i
allmänt tal ”köra bil eller köra moppe”.. "Motorn går ju, jag kan
köra"...
Så vi kom hem rejält trötta klockan 20.00 på kvällen,, så ni fattar
efter en sådan här erfarenhet, både kvalitets som tidsmässigt på det
allmänna sjukhuset, hur GÄRNA man hellre besöker de privata sjukhusen,
där väntetiden var och är NOLL minuter....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXXXVII, Thailand
3 november 2017
89,6 kilo – 88,7 kilo (33 km) 1 timme 50 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,942 (samma)

Med tålamod, så kan du t.om. borra genom granit...
Forts. från förra kapitel... Det susade runt så enormt
många bilar och letade samtidigt med mig, så jag insåg att det är
bättre att jag tänker som jag brukar göra hemma i Sverige ibland, när
man skall till Ullevi och kolla på fotboll, och det är slutsålt, och
alla parkeringsplatser är definitivt ”gone by the wind”...
Jag tänkte; ”bättre att promenera 500 meter, och i alla fall finna nån
plätt att ställa bilen. Till slut långt långt bakom sjukhus-byggnaden,
så fann jag en snutt, där jag flyttade en av dessa löjliga oranga
trafik-konor lite grand, och tryckte in bilen min där.. Jag gick ur
bilen och till min besvikelse, inte ens jag som skiter i det mesta,
vågade lämna bilen ståendes där...
Där bilen stod halvvägs ut i trafiken. Det var en garanti för att thai
när de kommer körande, kommer att skrapa upp den definitivt... Så in i
bilen igen, och nu lyckades jag komma så långt bort på smågatorna bakom
sjukhus-byggnaden, så jag faktiskt inte hade en susning om var jag
befann mig.
Det enda jag noterade var att det fanns massor av ”stora
sjukhusbyggnader” precis lite överallt, och de alla hade jättefina
stora skyltar som kunde t.ex. säga ”%&¤//&%¤” eller varför inte
”&%¤%#”#¤&”, och det hjälpte ju mig väldigt mycket, när det
gällde att kunna hitta tillbaka till Yongan och svärmodern.
Jag var lite smånervös i alla fall, jag hittade ingen parkering, så jag
stannade bilen mitt i trafiken, sket i vilket, och frågade en vakt...
Han förstod nog ordet ”parking” i alla fall ty han pekade 100 meter
bort, och där såg jag precis en bil köra in i ett hus, och ta mig fan
där var ett parkeringshus ju...
Jag körde in där, och som jag alltid brukar göra i sådana
parkeringshus, jag struntar direkt i de 2 första våningarna, och mycket
riktigt på plan 3, utav de 6 plan som fanns, där var det enormt många
fria parkeringsrutor att parkera på... Ja så jäkla konstigt är
det med oss människor, eller är det bara att thai är så ENORMT lata som
jag beskrivit förut i otaliga kapitel... Men här kör dom omkring, och
spenderar mängder av tid, bara för att slippa gå några meter.
Ja på tal om det, så kom jag ur parkerings-huset, och nu var goda råd
ganska dyra, skyltarna på byggnaderna var enbart på thai som sagt var,
och det är ju lite lurigt att förmedla innehållet på en skylt, när man
inte ens kan bokstäverna i deras alfabet... Jag såg en sådan där
elektrisk öppen buss, som ju privatsjukhuset Bangkok Hospital hade, och
jag tänkte, ”jag kan ju inte fråga någon om vägen”, så jag sätter mig
och åker med, och kollar omgivningarna...
Jag fattade inte då hur jäkla bra ide´detta var, det tog inte lång
stunds färd, då bussen med mig plus 40 st thai kom fram till ett
ställe, där jag kände igen mig konstigt nog. Fasen tänkte jag, här har
jag kört tidigare... Så 3 minuter senare, kom vi fram exakt till ”min”
byggnad, och jag kunde andas ut, det var välan kanske 1 kilometer
emellan min parkering, till där Yongan befann sig..
Jag fick ringa Yongyut, och höra vad dom befann sig i det enorma huset
som dom var i, hade ju aldrig tidigare varit inne på detta sjukhus. JA,
jag hade den förhatliga telefonen med mig, och JA, jag erkänner att
stundtals är det en ”blessing” att ha en sådan till hands... jag
hittade Yongyut till slut i alla fall, där dom satt och väntade på att
det skulle "gå framåt". Forts. nästa kapitel....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXXXVI, Thailand
2 november 2017
89,2 kilo – 88,1 kilo (32 km) 1 timme 41 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,942 (nedåt)

Varje man är blind för sina egna fel och brister!!
Ja då var dagen avslutad, alltså dagen då både Yongyut som hennes mamma
skulle till sjukhus i Khorat. De hade samkört sina tider , så vi skulle
kunna ta båda sjukhusen den dagen. Jag vet inte vad som for in i min
skalle, när jag inbillade mig att det var en ”slam-dunk”, och enkel sak
att fixa tidsmässigt... men sån e ju jag s.a.s.......
Vi startade hemifrån Chaiyaphum på min uppmaning klockan 06.00, för att
kunna hinna segla in i tid till klockan 08.00, och
magnetröntgen/skivröntgen på Bangkok Hospital i Khorat. Vi kom fram
lagom till 07.30 och stans största trafikrusning. Så grymt med bilar
får man nog bara uppleva om man skulle bo i Stockholm-träsket tror jag..
Enorma köer, och i början på ALLA köer i Thailand skall ni veta, så
står där alltid en dåligt trafik-utbildad polisman, som är satt att
sköta ljus-signalerna. Jag märker gång efter annan att OM man sätter en
polisman som tar över frekvensen på ljussignalerna manuellt, så slutar
snart det fina flödet på trafiken, och stockningarna börjar blixtsnabbt.
Så ock denna fina morgon, det tog evigheter att ta sig ifrån utkanten
av Khorat fram till Sjukhuset, kanske 5 kilometer bort. Ja det tog i
stort sett en hel timme.. Och under tiden man småputtrar framåt, eller
står still i köerna, så susar alla dessa fartdårar till barn och
ungdomar på sina mopeder, runt omkring en i hissnande farter.
Javisst man själv körde ju som en blådåre, när man var ung där hemma i
Sverige, och det var ju lika korkat då som det är korkat nu. Den enda
skillnaden var att vi i en långt större utsträckning har en mycket
större önskan att fortsätta leva, och inte dö, thai verkar ha en
avsaknad av överlevnad eller så fattar dom helt enkelt inte riskerna,
eller så skiter dom fullständigt i om dom lever eller dör, inte alls
rädda för döden... och dessutom att vi hade ENORMA trafik-kunskaper i
jämförelse med dessa fullständiga kunskaps-mässiga analfabeter, som
susade runt oss denna morgon.
Halvliggande på mage på sadeln med benen rakt bakåt körandes med sina
mopeder i styvt 100 km/timme, där trafiken i övrigt som maximalt kunde
komma upp i kanske 45 km/timme... Man slutar aldrig att förvånas
faktiskt, och detta var alltså en stor-stad som Khorat, där
befolkningen torde vara civiliserad, nyanserad och mer upplyst. Men
Thailand är Thailand, oavsett vilka kläder du klär dom i...
Vi kom fram nästan en halvtimme för sent till röntgen. Men i detta
härliga land, så spelade det tydligen ingen större roll, Men som
vanligt, så ringde dom naturligtvis medans vi satt i bilen, och frågade
om vi ”tänkte komma idag”?? Dom gör ju alltid så, och det är ju himla
bra.. Så när vi kom fram, ingen undrade ”var i helvete vi varit, ni är
30 minuter för sena, och ni saboterar för alla andra tidsmässigt”..
Direkt blev hon införd till röntgen, och tittade ut en 45 minuter
senare med plåtarna i hand, och allt var klart.... Jag hann med en
stilla fika kaffe med donout medans vi väntade. Sedan bar det av ned
till Mahar(l)ad, alltså det allmänna sjukhuset, dit Yongan skulle till
för återbesök för sin nacke.
Och detta blev till ett ytterligt segt äventyr. Det startade med att
jag släppte av Yongan och alfa-mamman, så de skulle kunna ta sig en
kölapp, och snabbare komma in till läkaren, hahahaha, secka naiva
tankar av en gammal naiva falang.. Hahaha... Jag fick i alla fall nöjet
att köra omkring i denna rusningstrafik, där man verkligen in på de
absolut minsta gator man kan tänka sig, man märker att Thailands
befolkning är 68 miljoner minst..
Ta detta då i jämförelse med vår trafik i Sverige där man lipar
över våra snart 10 miljoner.. Jag lyckades köra runt utanför
sjukhus-byggnaden i kanske 40 minuter, kom välan 2 varv, det fanns inte
skall jag säga, ens en tillstymmelse till parkerings-plats. Forts.
nästa kapitel...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXXXV, Thailand
1 november 2017
89,5 kilo – (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,966 (nedåt)

Doktorer och gravgrävare är partners...
Idag 1 november så kommer det att bära av till Khorat och 2 st sjukhus.
Jag får skriva om detta imorgon lite mer ingående. Ty Paengtha
(svärmodern-alfa-mamman) åker med mig och Yongyut. Alfa-mamma skall
till Bangkok hospital privatsjukhuset, och ta en skivröntgen som
Thailand betalar för henne, och Yongyut skall på återbesök med sin
grymt onda nacke...
Som sagt var, jag skriver mer om hela videvippen imorgon torsdag
istället. Yongyut blir ansvarig för GPS;en, och skall träna på den
tills imorgon, sånt kan ju inte jag alls sköta. Jag kör och det klarar
jag, men ingen teknik tack... Det blir i alla fall en grymt lång dag
imorgon onsdag, så man kan ju hålla sig för skratt tror jag!!
Avslutningsvis, jag har lite strö-foton ifrån Thailand, som jag inte
kan finna någon speciell text till, jag ger Er fotona nu på detta
sättet, utspritt i detta kapitlet, och hoppas att dom blir
uppskattade. Thailand i alla dess former och skepnader, allt här
nere är inte Bangkok, Pattaya, Khon Kaen/Khorat, Chiang Mai, Chiang Rai
eller Phuket, det finns SÅ mycket annat att kika på skall ni veta....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!