GTG Shipping,
Thailand
Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com
Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar
Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!
Chaiyaphum MMCMXII, Thailand
30 juni 2017
87,3 kilo – 0 km - (Wienerschnitzel)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,020 (uppåt)
Man skall icke måla väggen,
förrän grundfärgen har torkat!!!
Det är verkligen blött här nu, och har varit så en kort tid nu igen... Det går stundtals kanske 3-4 dagar och inget regn, och då torkar det upp fort som skam på grusvägarna.. Och vattenpölarna på vägarna försvinner på bara några timmar. Så ta sig ut och cykla, eller köra moppe ganska snart efter grymt regn, är inga större problem, då det torkar upp snabbt som ögat.
Men det går ju an att vara falang och besökare här i Thailand. Vi ”måste” ju inte alls anpassa oss till vädret eller nästan någonting här. Vi lever våra liv i våra hem, och i den sociala krets vi lever i. Så det är inga större problem vi har att brottas med här. Jag vet att det retar gallfeber på vissa Thailands-romantiker, som bara kräver att alla falanger skall bo i en sketen by ute på landet, dit inga besökare hittar vägen till.
Så ja i mitt fall, jag har hittat en tillvaro där man knappt kan tro att jag inte lever i Sverige. Jag lever inom min sociala sfär, och tar mig sällan utanför dess gränser. Och utsätter mig sällan för dessa prövningar, som man annars möter ständigt här i Thailand.
Jag har därför absolut inget måste-krav på mig, att lära mig detta skit-svåra språk, där man inte ens hade fantasin att hitta på egna ord för en jäkla massa saker, utan samma ord, stavas samma o.s.v. betyder flera olika saker. Hund och häst heter samma sak, men bara med en annorlunda ton när man säger ordet. Det finns t.om. samma ord som kan betyda upp till 10 olika saker...
Jag tänker på den förste thai-människan för 5.000 år sedan. Han satt vid sin grotta och funderade, och tänkte. ”fan” sade han, -”vi thai måste ha ett eget språk, så jag får väl hitta på ett språk då till oss. Jag orkar inte jobba för mycket med det hela, så låt oss göra det enkelt, innan det är dags att gå och sova middag..
Låt oss kalla en massa olika saker för samma ord, då blir detta jobbet med att skapa ett språk, en relativt enkel affär”... Och så gjorde den första thaimänniskan. Han skapade ett språk på en torsdag-eftermiddag, och sedan var det klart. Ma – neråt ton = hund.. Ma – uppåt ton = häst. Go natt nu vart det klart....
Anpassning i alla fall, där känner jag mig lite grand som en fuskare nästan, jag borde väl ha det svårare i livet, och borde väl anstränga mig mer för att passa in. Fasen folk blir ju sura på mig annars... Thai där emot, som bor här och födes här, dom MÅSTE ju anpassa sig, och det kan ju också vara svårt när man måste anpassa sig.
Så för thai nu, så är det fullt av vatten här, och under nästan halva året vågar jag väl säga, så är vattnet här en faktor som skapar oreda för dom. Ena gången så kan det vara torka, och inget regn faller på kanske 5 månader.. Då dör grödan. Eller så kanske det kommer för mycket regn, vilket det gör ganska ofta, då drunknar ris-plantorna för länge, och grödan blir rutten och oanvändbar. Det är i det läget som regeringen delar ut 1.000 baht för 1 rai risfält till ägaren. 1 rai är ju 1.600 m2 mark....
Men jag sitter här hemma, och har en go tillvaro, Jag umgås med mina vänner, min familj, och min dator. Jag kan sitta vid min dator alltså, och kolla på film om jag vill. Jobba med transporter om jag vill, och skriva på min hemsida om jag vill, eller tjöta via SKYPE, med vänner och bekanta om jag vill. Så livet flyter på, och det finns ingen anledning att klaga.
Inte mer då än på den jävla växlings-kursen. Varje satans gång som svenska kronan börjar få för sig att stiga i värde gentemot denna sket-baht här i Thailand. Ja då kallar fanskapet Ingves till stormöte, för att korrigera den svenska räntan, och vips dagen efter, så blir det djupdykning, och man tappar 10.000 tusen tals baht vareviga månad.
Handskak
Chaiyaphum MMCMXI, Thailand
29 juni 2017
88,2 kilo – 87,3 kilo (26 km) 1 timme 32 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,977 (uppåt)
Först så glömmer du namn,
sedan så glömmer du ansikten,
sedan så glömmer du att dra upp gylfen,
och till sist så glömmer du att dra ner gylfen!!!
Har ni lagt märke till en sak här i Thailand? Jo här finns ju det vi kallar pappers-exercis i massor, och byråkrati i mängder. Allt i stort sett skötes manuellt via handskrivna papper eller dokument, och stämplar skall det vara, och det är bara så jäkla 1950;tal i mina ögon i alla fall.
En annan sak, hur jäkla mycket papper och dokument måste man inte skriva under och signera. Skriv din signatur, så gör man det, och då underkänner dom det, de suckar djupt, och får göra om dokumentet, så man får skriva under. Jag frågar då ”vad vill ni ha utav mig, min signatur eller min namnteckning? Yes svarar thaien, som inte har en susning om skillnaden emellan de två olika sakerna.
Att jag skall skriva min signatur finns bara inte på ett viktigt papper, då måste jag göra om, och texta mitt namn istället. Jag tittar på thaien bredvid mig, och ser ett snett streck, DET är hans underskrift, jag utgår ifrån att den gubben inte kan skriva då, men de godkänner ändå hans sneda streck till namnteckning, men icke min signatur, den funkar bara inte, hahaha!!
Jag får sedan kopia av det jag skrivit under.... F E L ...... jag brukar alltid få originalet, och de som egentligen skall ha originalet, alltså beviset att jag skrivit under och godkänt, de nöjer sig med kopian.... Så det är ju ganska kul här när man inser att thai egentligen inte vet ett skit om pappers-hantering och kontors-arbete, inte ett dyft egentligen.
Och det blir ju bara roligare, när man står där, och får skriva under saker och ting, som egentligen motparten skulle skriva under, och garantera mig att allt är rätt och riktigt... Typ man betalar en avgift t.ex. på en kommunal inrättning, och man själv får skriva under kvittot, inte dom att dom tagit emot mina pengar, hahaha!!!
Ja världen i dessa länder är ibland upp och ner på vänd. Men vad gör väl detta, det är bara att peta näsan, och tänka efter hur lycklig man är i detta jordelivet,. Så blir allt enklare, och man är lika glad ändå.... Ty att spotta, kissa, eller svära i motvind, gör ju bara att man själv istället för motparten får det jobbigt,,,, så le och var glad!!
När man tittar på fotot av Namkaeng och Soda, så inser man ju hur länge man varit här.. Dessa 9 år nu 6:e juli har gått rekord-snabbt, och aldrig under denna tid har det känts konstigt, eller att man ångrat sig, eller funderat på vad man håller på med de sista brinnande åren i livet.
Soda nu 17 år i mars, och Namkaeng fyller 14 kommande oktober, dom är ju ena riktiga människor nu åldersmässigt, så det är faktiskt ganska kul. Inte så att jag bryr mig som en pappa, men som en kopia av en fadersfigur får väl duga. Jag är den som ger mat på bordet varje dag, och ger en trygghet för gänget när jag är här. Så jag hoppas att dom tycker om att ha mig här...
Förresten så är det nu dag nr. 8 som jag gick till hospitalet, och såret är fortfarande ganska öppet på tån. Jag tycker personligen att läkaren gjorde fel, när han klippte bort hela hudfliken på tån, för att öppna upp såret. Hemma i Sverige så låter vi ju hudflikarna ligga kvar i såren, som ett slags lock, och skydd mot bakterier...
Men jag är ju ingen läkare, så det kanske inte funkar samma i Thailandet. Men det blöder fortfarande pyttelite ur såret, men det blir sakta bättre och bättre, och hade jag inte haft min blodförtunnande medicin, så hade jag väl varit ”spelklar” redan efter dag 3 tror jag...
Avslutar med att berätta hur försiktig man måste vara, tror jag... Detta jag berättar nu är baserat på gissning, och på observation, och på känsla.... jag vet fasen inte vad jag skall tro. Jo där på akuten i alla fall, där jobbar en sköterska, som inte kan vara mer än maximalt 30 år i ålder, helt enkelt kanonsnygg..
Hon pratar och pratar, och ler och ler, och är alltid ytterligt go och trevlig mot mig. Det är ju viktigt att man inte missbedömer detta uppförande... Jag menar en gammal gubbjävel, och en sådan ung tös, usch och fy på sig minsann... Jo i alla fall, vid 5:e besöket, så började jag bli lite ”hemvan” vid henne, och ville vara trevlig där hon stod bredvid mig, där jag halvlåg i sängen på akuten, medans jag blev omplåstrad.
Jag frågade henne; - ”jobbar du varje dag”?? Nä svarade hon; -”imorgon är jag ledig”, och så tittade hon på mig.... Jag tittade nonchalant bort, och sade ”måste vara gött att vara ledig ibland”.. och sedan fattade jag.... ELLER så fattade jag inte ett skit... Bytte samtalsämne snabbt som ögat, och tänkte ”sorry Yongan, är man charmör så är man”...
Handskak
Chaiyaphum MMCMX (2.910), Thailand
28 juni 2017
88,2 kilo – 87,0 kilo (36 km) 2 timmar 1 minut
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3.945 (uppåt)
En dare,
alltid en dare!!
Vi har ju pratat om detta med kaffe, och vi har pratat om kaffe ihop med thai. Som vanligt för Er som är lite på krigs-stigen, så gäller alltid mina åsikter ”mitt” Thailand, alltså det Thailand som ligger runt här i Chaiyaphum där jag bor. Så när jag refererar till Thailand, så menar jag då förstås ”mitt” Thailand, capice!!
I alla fall så har vi dessa drömmar som alla människor har, och thai är ju absolut inte undantagna detta. Och drömmar om att göra investeringar i olika saker, står ju högt på agendan då förstås. Man bygger resorter, eller som man refererar till dom här bland oss falanger; ”knull-stugor”.
Dom verkar användas mestadels av vuxna thai som har typ förhållanden i smyg med andra by-medlemmar. Så vi snackar om 2 timmars pass, och sedan blir det till att rengöra stugan på resorten inför nästa ”patient”!!! Och det verkar som det faktiskt är en bra ruljans på det hela.
MEN snart så kommer man till en brytpunkt, och det är när nummer 2 och nummer 3 och kanske nummer 4 när samma dröm, och de bygger sin resort inom samma smala område. DÅ får man effekten av tomma stugor, rum som sällan blir uthyrda. Just detta fattar inte jag som västerlänning..
Man ”ser” helt enkelt inte riktigt effekterna av vad man gör.. Grejen med orsak och verkan, verkar vara extremt underskattad i Thailand.. Jag menar vi ser ju detta i precis allting här. Man kör på vägen, och ser ett lök-stånd, och bredvid står ett lök-stånd, och sedan ytterligare ett lök-stånd. Ja jag kan se lätt upp emot 25 olika lökstånd, inom ett avstånd på bara kanske 1 kilometer.
Och detta fenomen gäller, svamp-stånd, det gäller vattenmelon-stånd, och det gäller den äckliga ångkokta majkolvarna o.s.v.. Dom står bredvid varandra, och konkurrerar så ända in i h,vete.. Jag fattar helt enkelt inte, varför dom inte sprider ut sig utefter vägarna, skapar lite mellanrum emellan sig...
Vem vid sina sinnes fulla bruk letar upp ett lök-stånd, och sedan placerar sig 55 meter därifrån maximalt, och sedan säljer..... lökar!!! Och då för detta oss utsökt fram till alla dessa kaffe-stugor. Det är rent fantastiskt hur många kaffe-ställen det finns, precis överallt finner man dom, och dom alla har EXAKT samma egenhet.. Dom är sope-rena på thaiare som dricker kaffe.
Ja, jag vet om den och den falangen, som bygger eller skaffar sig en kaffestuga, och sedan tror att dom skall skapa en framtid med detta. De tjötar och jamsar om att visst har jag fel, thai dricker visst kaffe... Men va FAN varför står då ALLA KAFFE-STUGOR TOMMA???
Men dom får väl till slut ett ordentligt uppvaknande, och som vanligt så skyller dom på allt som visar på att det INTE är deras egna fel, och dumma beslut dom tagit... Jag var ute igår och hojjade drygt 7 kilometer rakt ut i bushen, men utefter asfalterad väg. Och där hade en familj byggt en kanon-snygg kaffestuga, se fotona.
Jag hade Namkaeng till hjälp med översättningen av texten på fotona, så jag vet inte hur tillförlitligt det är. De där sötdrickorna med sugrör i kostar ju 25 baht, men Namkaeng tydde att hela sortimentet ni ser på fotona kostar enbart 25 baht per styck... Så detta innebär att detta är det absolut första stället jag sett där man faktiskt använder hjärnan och förståndet, och försöker göra lite annorlunda än vad "alla andra" gör.
Vilka då kör med sina 35 baht, 45 baht, och 55 baht för sitt ganska äckliga kaffe. Jag föreslog för en gammal falang-kompis att han skulle nog behöva göra något promotion, marknadsmässigt annorlunda, än alla andra, och ta fram kaffe-alternativ som var mycket billigare än dessa 35-55 bahten. Ty en thai som bor i en by som har en reducerad inkomst, väldigt reducerad....
Ser, när han tittar på prislappen, att en kopp kaffe kostar lika mycket som en hel satans middag. Men denna falang visste förstås bättre tyckte han... Hur det går idag, inte en susning, ty han skulle aldrig i helvete, aldrig i denna värld, erkänna för en endaste levande själ, om det skulle gå dåligt, så det är noll ide´att ens fråga.
Men kaffeställena växer upp lika snabbt som resorterna, som lägenhetsbyggena o.s.v. Men som med allt thai gör, så är det alltid kortvarigt. De verkar inte kunna hålla igång en verksamhet längre än deras ytterligt korta tålamod klarar av, innan latmasken tar över igen, och "lampan slocknar"...
Handskak
Chaiyaphum MMCMIX, Thailand
27 juni 2017
88,2 kilo – (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,898 (uppåt)
Du är klädd i sammet,
men handlar ändå med trasor!!!
Idag så började veckan direkt, med att Yongan tog av upp till Nong Bua Daeng igen. Hon hade möte med både By-hövdingen och med Farmer Bank. By-hövdingen skall skriva på samma dokument som munken skrivit på, gällande Yongans överlåtelse av hennes land, ifrån hennes döde pappas namn till sitt egna.
Ja i detta 1700;tals-land, så regerar fortfarande alla dessa små-furstar, och de har inte kommit längre här än att de kör fortfarande med handskrivna dokument. Dokument som alltså skall intygas, och skrivas under av människor som vi i vår kultur, inte tycker har med saken att göra ett skit.
Men hela grejen, och hela samhället är ju uppbyggt på det sättet, att alla dessa små-påvar skall kunna sno stålar av alla, speciellt de fattiga i samhället. En munk-fan, varför skal det gubb-skrället skriva på åt Yongyut överhuvudtaget? Hans existens-berättigande i ett samhälle, är ju egentligen av noll värde för folk.
Att by-hövdingen skall skriva på ett dokument om landägande, finner jag vara skratt-retande. En gammal gubbe, som får runt 8.000 baht i månaden för detta jobb, men som nog tjänar 4 gånger det beloppet, genom alla andra transaktioner, och byråkrati som går igenom honom.
Yongyut ringde precis där upp ifrån nu, Farmer Bank hade nu bestämt att de skall komma och fotografera marken ifråga, innan de utfärdar detta bank-konto. OK jag fattar detta med fotograferandet faktiskt, i just detta fallet. Det handlar ju om att banken tar emot pengar (skadestånd) ifrån den thailändska staten, för räkning dessa bankkonto-ägare.
Thai får ju 1.000 baht per 1 rai mark vid förlust av t.ex. ris-skörd. Detta händer ju ganska regelbundet vid för mycket regn, eller för litet med regn... Så med dessa bankkonton som staten sätter in pengar på, så skall det ju finnas en kontroll, att det verkligen existerar uppodlad mark...
Idag så var jag nere (igen), och gjorde ren stor-tån. Det sipprar fortfarande blod ifrån såret efter 5 dagar. Och det beror ju på min blod-förtunnande medicin.. Den första räkningen den 20 juni, kostade ju försäkrings-bolaget runt 2.200 baht hos Ram Hospital, men efter det den 21,22,23 och 24 juni, så kostade det 424 baht.
Igår när jag var där, så kostade det plötsligt 736 baht, för exakt samma sak. Egentligen så kan jag ju strunta i detta, försäkringsbolaget betalar ju ändå kalaset. Men alltid kul att störa ”nattsömnen” för vissa människor. Så jag tog med mig mina kopior på räkningarna hittills (6 st), och visade personalen på akut-intaget, och frågade dom varför exakt samma behandling plötsligt igår, hoppade upp från runt 400 till runt 700 baht??
Jag blev omedelbart ombedd att sitta ned, och satt där och väntade i styvt 12-15 minuter. Det föregick en palaver mellan 3 st biträden/sköterskor där borta vid skrivbordet, sedan kom det en matrona, som var 10 år äldre, som viftade lite grand med händerna, och alla biträdena skingrades för vinden. Och hon stegade över till mig, och förklarade det hela för mig, med följande glimrande förklaring
”yesterday computer no good, show wrong number, see here”... Och så pekade hon.... jajaja tänkte jag, jag behöver inte se, det var ju jag som kom hit bara för den saken. Men sade jag ”you fix it?” Yes sade hon "I take care”!!! Ja mer än så kan man ju inte göra kände jag. Så sjukhusets personal räddade sitt ansikte genom att skylla på att datorn räknade fel!!!!!!! Thailand i ett nötskal eller hur??
Handskak
Chaiyaphum MMCMVIII, Thailand
26 juni 2017
88,6 kilo – 87,3 kilo (36 km) 1 timme 58 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,895 (uppåt)
En dåre kan fråga mer,
än 10 visa män kan svara..
Så var det då avklarat. Alltså sammankomsten med middag på räk-restauranten här i Chaiyaphum. Enligt mitt förmenande den klart bästa restauranten, också med den godaste maten, och den bästa servicen.. De har alltid lady-boysare som jobbar där, men de fjantar inte omkring som dom annars gör, utan uppträder som killar, och hyggligt värdigt tycker jag.
De har också en typ av chefs-kille ute bland gästerna, men han är bara bög, men en schysst bög, utan en massa åthävor, så han stör minsann ingen... Mycket duktig för övrigt på sitt jobb... Jag hade tagit med mig 8 st olika Spy-flaskor med det där lättvinet (sött som fan), som dom ju dricker a la mass här i Thailandet..
Jag tog in 2 st på restauranten ty dom hade bara öl, och inget annat, och jag gillar helt enkelt inte öl. Vi hade ju bjudit in Bill, amrisen med sin gravida fru Git, och hon dricker ju inte, och han hade tagit med sig en bamse aluminium-burk med ”German lager beer”. Säkert en hel liter, så stor var den..
Jag tog ett glas och det var faktiskt en riktigt god öl. Det var ju en mörk öl, och smakade som en sådan, jag tog ett glas. Sedan tog jag fram mina spy, men INGEN runt bordet ville ha. Git den gravida hade ju legitima skäl, och hennes äkte make, den 68;årige Bill. han vägrade han också att dricka och drack av sin öl.
Fotot med ananasen och det friterade riset, gick åt h,vete,
så ni får hålla tillgodo med en bild av cokosnöten fylld med allehanda mat-godis....
så ni får hålla tillgodo med en bild av cokosnöten fylld med allehanda mat-godis....
Yongyut beställde in en massa mat, och jag fick in den maträtt som jag gillade mest, och det är ju det där friterade riset i en skål gjord utav en riktig ananas, svin-gott helt enkelt. Det ligger oskalade räkor däri, och det är ju så jäkla urbota dumt, så bara en thai/asiat kan komma på en sådan stupid anrättning.
Så där fick man mitt i ätningen av den goda maten, plötsligt stoppa för att skala räkor. Och det skall ni veta... dessa thailändska räkorna har den egenheten, att dom är ytterligt svår-skalade. Dom är lika ovilliga att bli av med skalet, som en mänsklig oskuld är ovillig att bli av med sina kläder..
Yongan ryckte in och hjälpte mig som tur var... Hon beställde sedan in också till oss (mig och Bill), dessa goa torkade gris-bitar som är så himla goa att tugga till maten, jag älskar den maten... Resten av bordet, alltså Yongan själv, Git, den gravida, Jai Paengtha svärmodern, samt barnen Namkaeng och Sopda.
Pojken Soda blev 17 år nu i mars, så han fick ett helt glas med Spy-vinet, och han var nog lite stolt där tror jag.. Bill, han vägrade som sagt var att röra den Spy som jag handlat till oss, och han slutade snart också att äta den mat som Yongyut beställde in till oss. Han gjorde som han alltid brukar göra.
Ja vad vore ett besök på krogen här, förutan dessa "räkor" som bränns i elden,
ungefär som vi brände häxor under 1300:talet i Sverige.
Det luktar och smakar så jäkla vidrigt,
så endast en sann thai tycker att detta är en god anrättning för den mänskliga gommen....
Faktum är att det stinker runt matbordet,
när det serveras denna typ av rent undermåligt tillagad mat...
I våra näsor då.....
ungefär som vi brände häxor under 1300:talet i Sverige.
Det luktar och smakar så jäkla vidrigt,
så endast en sann thai tycker att detta är en god anrättning för den mänskliga gommen....
Faktum är att det stinker runt matbordet,
när det serveras denna typ av rent undermåligt tillagad mat...
I våra näsor då.....
Han satt där med sina tindrande nykära ögon och höll koll på sin fru, och såg knappt mig alls, och vi hade egentligen (som vanligt) noll snack med varandra... Han käkade hennes mat, ungefär som om han var någon slags jäkla mat-avsmakare åt en kunglighet. Men det är klart, hon gillade det nog, hon fick ju uppmärksamhet till den milda grad...
Efter 2 timmar, så var det dags att ta bilen hem igen. Kvällen hade faktiskt varit trevlig och glatt var det runt bordet, men det var väl mest på damernas sida tror jag, hahaha!! Bill och Git skall ni veta är ett ytterligt trevligt par, jag gillar dom skarpt, bara synd att det är så sattans svårt att få igång ett tjöt med den amrisen.
Fan han ser ju absolut noll och inget annat än sin fru, så det blir lite halv-trökigt, om ni förstår hur jag menar... Jag och lelle Fridolf går ju inte så bra ihop tror jag!! Vi kom hem klockan 19.30, och Yongan var nu trött av migrän och en hysterisk vecka, så hon däckade när vi kom hem. Men jag fick i henne i alla jag en bra bit, av en jättefin födelsedags-tårta som Bill hade med sig, mycket snällt av honom....
Handskak
Chaiyaphum MMCMVII, Thailand
25 juni 2017
88,6 kilo – 87,5 kilo (45 km) 2 timmar 35 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,884 (nedåt)
Fasta är enkelt med ett kycklingben,
och en halv-flaska vin...
Lördag idag när detta skrives, och vi skall iväg klockan 17.00 till räk-restuaranten och ”äta av” Yongyuts 42 åriga födelsedag, vilken ju var den 18 juni.... Jai Paengtha, Namkaeng, och hennes broder Soda, Yongan själv förstås, och jag skall fira, och göra det ihop med Bill och Git (den gravida). Vi ville gärna få chansen att bjuda igen, enär de bjudit oss flera gånger tidigare, och är mycket generösa människor. Jag rapporterar om detta senare..
Ja för Er som inte riktigt tror detta med lök och lökens delaktighet i thaiarnas vardagsliv, skulle nog bli mäkta förvånade, över hur mycket lök som det handlas med här, och hur mycket lök det ligger i precis alla maträtter. Ja löken är ju nästintill kungen av alla ”buk-fyllor”.
Och skapar en grandios mättnads-känsla för en annars fullständigt värdelös matvara.. Jag får säkert massor av protester nu ifrån alla ”lök-bögar”. Men de facto, så är det som så, att det nog vore 100 gånger bättre om thai kunde få en hel del mer protein på sina tallrikar, än alla jäkla lök, sallad, grenar, löv, och buskar....
Löken säljes precis överallt. Hemma i Sverige, så går en normalt funtad mat-mor till COOP eller ICA, och handlar 3 ”fina lökar”, som hon ju alltid säger om dessa lökar.. Här köper man absolut INTE 3 fina lökar. Här köper man stundtals påsa-vis, och t.om säcka-vis med lök, i alla de former och skepnader. ”Hom daeng” går åt som smör i solsken, alltså dessa små lökar som typ t.ex. charlotten-lök m.m....
På fotona, alltså de två här ovan, så var Yongyut och jag inne i byn med moppen, ty hon skulle handla lök.... Och vi hamnade i nåt som såg ut som ett stort lök-företag, med hyllmeter efter hyllmeter med lökar, som såldes till allt och alla där omkring... Lukten där inne i denna typ lada, var minst sagt ”intressant”, hahaha..
Jag som gillar gul-lök väl hackad, så man slipper att få eländet i munnen, och känna den äckliga konsistensen, jag kände min mage vrida sig i plågor av alla denna lök!! Inte konstigt att det finns så mycket cancer, med alla denna bukfylla runt omkring oss..
Så äntligen var det dags då att ta sig till mountainbike-handlaren, och handla min cykeldator, som jag ju åstundat nu sedan december någon gång. Han hade ju en med stora siffror som han gick ner i pris på, ända ned till 1.000 baht ifrån utgångspriset 1.200 baht. Nu då skulle jag handla denna, men då utspelade sig detta förstås....
”Vilken vill du ha”? Ja den som du visade mig i december som kostar 1.000 baht!! ” hmmmm vilken är det nu då”?? Inte vet jag, du vill väl sälja till mig?.... ”Ja nu kommer jag ihåg, det är denna”, Så tog han fram en trasig förpackning, med en cykeldator som nog mer var begagnad än ny....
Nä sade jag, ”det är absolut inte den”.. Vad har du för datorer egentligen, låt mig se. Han hade väl kanske 10 st paket liggande där... Jag såg en med stora fina siffror perfekt för mig. Men så såg jag prislappen 1.700 baht. Jag ledsnade igen, och sade. Nej fan, jag hade räknat med 1.000 baht. OK sade handlaren ”men när det regnar du måste ta bort den och stoppa den i fickan...”
Men va sjutton tyckte jag..... Skit samma låt mig se 1.700 bahtaren igen.... Jag tittade på den, höll den i näven och tänkte,,, Köpa en fullständigt värdelös en ifrån Clas Ohlsson, som kostade mig då styvt; 1.460 baht, och nu få en med kanon-siffror. Jäklar jag tar denna.... OK sade jag installera Mr 1.700 baht på cykeln. Han skrattade glatt förstås.
Jag åkte sedan hemåt, och ta mig fasen, jag har aldrig sett på maken vilken enkel cykeldator. Clas Ohlsson släng dig ytterligt sakta i väggen, detta är kanongrejor ju. Behövde inte ens en bruksanvisning, så simpelt enkelt var den att justera, ställa, och läsa av denna pryl. Så all good.....
Handskak
Chaiyaphum MMCMVI, Thailand
24 juni 2017
87,8 kilo – 87.0 kilo (25 km) 1 timme 44 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,892 (uppåt)
När en vis man pratar med en dåre,
så pratar 2 dårar!!
Var på Big C och handlade på mig mycket med fin potatis, jag köpte en stor fin tysk paket med bacon, och en falukorv a la fleischwurst från tyska märket här... Lök hade jag redan hemma, och sedan hem och skala potäter, finskära den i bitar, göra det samma med korven, och steka baconet, och hacka det också i bitar, och sedan stekte jag som besatt.
Jag fick ihop en mängd av denna underbara ”hangover-food” som det ju kallas på utrikiska, medans vi i götet, och säkert annorstädes, kallar pyttipanna for baksmälle-käk. Jag lufsade över till Dan med en stor tallrik, så han och hans fru fick en middag på man där på eftermiddagen..
Namkaeng och Yongyut käkade med god aptit, så jag fann för gott till slut att stänga locket, ty annars åker min goe-mat åt fanders med en hiskerlig fart ju!! Fan dessa thai babblar om sitt käk, men dom bangar då inte för att äta upp min falang-mat... Jag tycker dom skall hålla sig till sitt, annars blir det snett i våra respektive kulturer tror jag!!
Varje dag, så är jag och gör rent såret på stor-tån, det slutade att blöda till slut, och ser bra ut nu idag fredag. Men när jag frågade om jag kunde strunta i det imorgon lördag, och kanske komma till dom på hospitalet på söndag istället, så sa den snygga sjuksystern, att dom måste lägga om såret varje dag i en dryg vecka. OK ja sade jag, dom är ju goa tjejer, och varför chansa med alla bakterier i detta land...
I går torsdag, så var jag med York uppe i Tad Ton och på Immigration-kontoret där, han kom på han också, att han missat sin 90 dagars rapportering!! Så vi gjorde klart den grejen, och sedan hem till honom, för han ville bjuda mig på sin hemlagade Lasagne. Den smakade utsökt gott.... Så torsdag var jag mätt sedan hela dagen och hela kvällen...
Bil, amrisen som vill ha mig att hjälpa honom att ta hem 2 st motorcyklar från USA till Thailand, alltså killen som 61 år gammal nu, har en gravid fru i 5;e månaden, han mailade mig härom dagen, han hade också varit uppe på Immigration, och nu ser man hur alla dessa olika rykten om olika saker startar..
Jo han sade att dom vägrade att ta hans gula husbok (tabien Baan) som bevis på hans boende... Jag ifrågasatte och sade att jag aldrig någonsin hört något så underligt förut. Jodå sade han i nästa mail. -"Min fru pratade med 2 olika tjänstemän och båda vägrade att ta den som bevis"...
Jag satte mig och funderade lite grand, och snart så ringde ju klockan även hos mig. Ty jag kom ihåg att han också hade sagt att det fanns totalt 3 NYA blanketter, trots mina protester. Jag fick honom att maila dom till mig, och det visade sig vara blanketter som är mellan 2-3 år gamla, så han hade aldrig sett dom förr, men ville ändå kalla dom för nya. Så ja detta skapade också förvirring..
Jag funderade och funderade och till slut så kom jag på vad det hela handlade om faktiskt.. Jo de kom hem ifrån sin utlands-semester för 1,5 månader sedan. Och de har inte någon gång sedan de flyttat in i sitt nya hem som dom byggt här i Chaiyaphum, registrerat sin boende-adress hos Immigration.
Reglerna är ju numera att man har en TM 28 för mig, och en TM30 för thaidamen, eller landlorden om du hyr, och dessa skall fyllas i, och lämnas in, och sedan för Immigration in falangen som boende då... Så dom krävde Bills frus husbok (den blå alltså) som bevis på hennes boende, sedan bekräftade hon via sin TM30 hans boende.
Så dom hade noll behov av hans gula husbok denna första gång!!! Varför han yrade om detta vet jag inte, ty han fick ju sitt uppehålls-tillstånd, och allt är ju bra. Men vissa människor älskar bara att skapa kaos och förvirring!!!
När jag till slut igår förklarade för honom, så trodde han inte mig, utan ”han skulle gå till botten med detta”. Han verkade nästan besviken att hans försök till kaos hade misslyckats redan från start.
Handskak
Chaiyaphum MMCMV, Thailand
23 juni 2017
87,8 kilo – 87,2 kilo (12 km) 1 timme)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,882 (nedåt)
Om du börjar tänka på döden,
så är du inte längre säker på livet!!
Så kom då pengarna jag transfererade i måndags (onsdag idag. De skulle ha kommit, om jag skickat till mitt gamla konto i Khrung Thai bank på onsdag kl. 12-13.00, alltid dessa 2,5 vardagar i tid. Nu dock när jag använde Bangkok Bank, och slapp ytterligare en bank i sammanhanget, så hade jag pengarna tillgängliga redan klockan 10.00....
Så med detta, så fick jag pengarna 3 timmar tidigare, och 350 baht billigare, kostnaden från Bangkok Bank var endast 200 baht för transfereringen. Så med mina runt 20 st överföringar på året, så blir det runt 7.000 baht extra i fickan för undertecknad, härliga och ljuvliga tider!!
Idag igen så fick jag åka ner till Ram Hospitalet och göra rent såret på stortån! Det gick smärtfritt som skam, ty nu slapp jag vänta på läkaren. En av biträdena kunde göra rengöringen helt OK, så in och ut på runt 20 minuter, och kostnaden var 424 baht, alltså runt SEK; 112:-... Men som tidigare, AIA, min försäkring tar ju dessa kostnader...
Jag ser mig ju omkring när jag är på sjukhuset, och både idag som igår, så var där totalt 7 st uniformerade inte sjuksköterskor, jag vill faktiskt inte kalla dom det. Jag tror att vi här i Thailand mestadels har biträden faktiskt, och ett ytterligt fåtal sjuksköterskor. Man ser exakt samma sak på alla sjukhus känns det som.
Ett ENORMT antal människor som jobbar där, och dom gör allehanda små saker som t.ex. forsla ett A4-papper från en avdelning till en annan. Eller ändra läge på en sopkvast ifrån ett rum till ett annat, eller bära en röntgenplåt från ett rum in till läkaren...
Man har en människa för varje liten detalj, så i slutändan när man sitter där och tittar, så undrar man hur i helsicke dessa sjukhus har råd att anställa alla dessa biträden. Jag kommer ihåg när jag var inne för min operation, där dom satte in ett nät, ljumsk-bråcket ni vet, för att hindra inälvorna att puta ut.
Det var ju på St. Mary´s sjukhus i Khorat. Där i alla fall, så såg jag under de 2 dagar jag var där, totalt kanske 20 st biträden, tjejer som inte fick göra mer än i stort sett kanske serva mig, och byta i sängen o.s.v. och så såg jag endast 1 st sköterska. En dam som hade förtroendet tydligt att få byta bandaget/såret på mig.
De andra fick tydligen inte alls pilla med detta. Så jag undrar om det är skillnad mellan Thailand och våra länder. Jag har för mig att våra biträden på våra sjukhus i Sverige är avsevärt mycket mer, och bättre utbildade, än de motsvarande här i Thailand.. Men jag kanske har fel för mig?
Jag åkte hem i alla fall, och tur har jag, ty såret gör inte ett dyft ont någon gång. Jag cyklar inte idag, måste ge det chansen att läka, skall se imorgon om jag kanske borde strunta i det då också, eller kanske bara ta en lite pytteliten dagstur... Nu skall jag gå in i köket och göra min pytt i panna, får berätta om det imorgon...
Handskak
Chaiyaphum MMCMIV, Thailand
22 juni 2017
87,8 kilo – (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,884 (uppåt)
Blodigt i duschen.......
Solen skiner alltid klarare
efter en regnskur..
Forts. från förra kapitlet... När jag kom ut ifrån banken, så slog det mig,, ”Fasen, Jackie kaske har öppnat nu då”? Så jag tog motorbiken dit, och kollade, steg av utanför gick snabbt fram till dörren, och just då slog jag i min högra stortå i en cementgrej alldeles utanför dörren, Ajaj lite ont, men gick över snabbt.. Jackie hade inte öppnat nu heller, så han måste väl vara på semester antar jag.
OK tänkte jag, jag sticker till Big C innan jag åker hem, och handlar potatis, bacon och fläskkorv, och så skall jag göra 2 av mina favorit maträtter d.v.s. Pyttipanna och pepparrotssås.... Det blir grejor det. Jag kommer fram till Big C, och skall parkera motorbiken, och då känner jag lite konstigt i högra sandalen...
Ynkligt litet sår ger ett flöde utan like....
Tittar ned, och det fullständigt flödar blod ifrån tån ned på cementen, det såg ut som bara fan.... Inte en chans att blödige undertecknad kan ta sig in på Big C, och lufsa runt där och skvätta mängder av blod. Så jag vände, och stack hem fort som sattan. Ropade på Yongan, och hon kom snabbt, och hon skrek "Ram hospitel"....
OK sade jag "lets go"..... Vi kom dit, och på ER (akuten alltså), så fanns det räknade jag snabbt, hela 7 st anställda som jobbade där, och där var fullständigt tomt. Tjejerna blev lyriska när jag kom in, och lagom ljumma när dom såg min fru komma med... jaja det är tufft att vara en vacker åldring..
Dom la ner mig på britsen och tog alla prylar som dom brukar ta; blodtrycket, vikten och sedan skvallrade Yongan om sockret, så där ljög jag ihop 99,9, allt under 100 är ju godkänt på sjukhusen.. Läkaren kom till slut efter styvt 30 minuters väntan, och han klippte bort huden på hela framsidan av stortån, och lade om såret.
Yongan berättade beredvilligt om min blodförtunnande medicin, och då nickade läkaren, och han förstod då varför det flödade så friskt från såret.... Ja ni skall bara veta kära läsare. Inte trodde jag att det var så grymt. Men snacka om att blodet flyter. Normalt sett i mitt vanliga liv i yngre dar, så har jag aldrig varit en blödare, utan blött normalt kort tid, och sedan vart det färdig-blött..
Men nu.. herre jäklar, hela jag är ju en öppen blodbank, och ger beredvilligt ifrån mig blod vid minsta lilla skada..... De gav mig Tylanol /Paracetamol), och så fick jag antibiotika förstås. Men några smärtor har jag inte, så dom gav jag till Yongan, så kan hon ha dom vid sina ”perioder” varje månad, hahahaha jaja inget får förgås i detta hemmet..
Vi åkte sedan hem, och mitt försäkrings-bolag fick betala räkningen, som slutade på 2.200 baht idag. I morgon och några dagar till måste jag tillbaka och lägga om såret igen, och det gör jag gärna.. men vill ju gärna känna sig åtråvärd som sagt var, där vid akut-intaget!!
Handskak
Chaiyaphum MMCMIII, Thailand
21 juni 2017
87,3 kilo – (0 km - blodig tå)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,875 (nedåt)
Man tror alltid att andra är lyckliga!!
Idag hade jag i tankarna att cykla ned till min cykelhandlare här,
alltså Jackie. Jag är ute efter att köpa en ny cykel-dator utav honom.
Jag fann ut att han hade en bra sort med stora siffror, som passade mig
som handsken. Jag köpte ju en ifrån Sverige, ifrån vårt kära
Insjön-bolag ni vet.... Clas Ohlsson, som Birger hade med sig hit. Den höll i runt 1 månad innan den sakta men säkert föll sönder, och till slut fungerade bara temperatur-mätaren på den, och då hystade jag iväg den ut på ett risfält härom dagen... Sån jäkla skit. Men när jag kom ned till Jackie, så var det stängt, och hänglåset satt på dörren. Jag hojjade iväg.
Jag cyklade väl runt 1 mil totalt, och kom tillbaka glad i hågen, övertygad om att han hade öppnat butiken. Men där var jag fel ute, fortfarande låst och stängt. Jag hojjade då iväg igen, på en tur som tog mig hem till slut. Väl hemma, så hamnade jag till slut framför datorn, och kollade en TV-show.
DÅ kom jag att tänka på plötsligt..... När sjuttan var det jag skulle till immigration, och göra min 90 dagars rapportering?? Fram med passet, bläddrade fram längst bak, och fick se på slippen, att där stod 20 juni 2017.... Fan det är ju nu....idag.... Jag bytte om, packade ned Tabien baan, och Baht baa cha chon (ID-kortet), och passet, och tog motorbiken och stack iväg upp till Rajabaht university, uppe vid Tad Ton, där ju Immigration håller till...
Smidigt att ta sig dit, tänk vilken skillnad emot de tidigare 7 årens kajkande till Khon Kaen, runt 25 mil tur och retur, och i stort sett hela dagen spenderades till den grejen. Så visst är man lycklig nu. Det är runt 1,2 mil till Immigration, och det tar väl runt 20 minuter allt som allt dit upp.. Så på 1 timme max är man hemma igen och allt klart...
Jag kom in på Immigration-kontoret, bara en annan falang satt där, och försökte härja med sina papper... Så mig tog dom hand om på studs, tog mitt pass, knappade in mitt passnummer, och ut kom min TM 47;a, alltså min 90 dagars rapport. Man behöver ju inte göra ett skit nu för tiden. Jag fick underteckna och det var klart...
Jag fick till slut betala 20 baht för att dom tog kopior av mitt pass det var allt. Jo det skall sägas, att i och med att jag varit och rapporterat en gång tidigare på detta kontor, så finns jag i datorerna numera, och då slipper jag skriva om alla detaljer, som jag skrivit under alla dessa år till förbannelse, och jag slipper att ens visa mina identitets-handlingar, och bevis var jag bor. Allting flyter på kanon-fint...
Jag körde hemåt, då jag kom att tänka på att jag ville makulera mitt Khrung Thai ATM-kort, stannade på banken, och de mackade det snabbt och elegant. Jag vill ju inte ha en mängd av dessa ATM-kort, de kostar ju trots allt ett flertal hundra baht, vart och ett av dom... jag nöjer mig med ett endaste kort och det är för mitt senast öppnade bankonto, alltså hos Bangkok Bank... Forts. nästa kapitel..... handlar om blod, går inte att missa...
Handskak
Chaiyaphum MMCMII, Thailand
20 juni 2017
87,0 kilo – 86,3 kilo (25 km) 2 timmar 49 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,887 (nedåt)
Du kan aldrig få mer i skålen,
än du har i grytan...
än du har i grytan...
Dagens bild föreställer infarten till kamrat Ingemars residence i Chaiyaphum. Jag rapporterade ju tidigare om att de (byn alltså) cementerat infarten till hans hem, och nu så har templet tydligen byggt nånting som liknar ett hus utan väggar. Kanske en lagerlokal för ris, eller kanske högljudda grisar, eller vad som helst, jag vet inte faktiskt. Kanske någon läsare har idee´r om vad detta kan vara....
Tillgången på bananer är extremt god nu faktiskt. En sak fattar jag dock inte riktigt, och det är att man ser miljontals efter miljontals med bananträd här omkring, ja överallt ser man dom. Men ändå så kan det gå flera dagar, utan att man har en chans att hitta mogna bananer.
Det verkar ju dessutom som om dom mognar tillsammans och vid samma tidpunkter. Hur fasen förhåller sig detta egentligen. Med den enorma mängd bananträd som finns, så borde ju tillgången vara lika enorm, och priset borde ju då också sjunka i takt med tillgången.... Idag köpte jag en riktigt fin jättestor klase Namwa-bananer, och fick betala 30 baht, och jag kan fasen inte ens klaga på det priset, även om ju jag anser det vara helt klart över-prisat, helt klart...
Men aktiviteterna ute på risfälten är ganska OK nu, men ändå, ser man 200 risfält, så ser man endast liv och rörelse och arbete vid kanske 5-6 stycken av dom.... Extremt många risfält ligger också obrukade, men det är nog ett tidens tecken, eller vad tror ni.
Dom har väl kanske snart samma läge här, som vi i västvärlden har. Alltså ingen vill vara bonne längre, lika lite som ingen vill vara ”arbetare” längre. Alla vill vara direktörer, företagsledare, och ”chefer”. Så ingenting förutom manschett-yrken duger nåt till för folk längre..
Dom 2 väktarna vid tempelingången vaktar troget, och skall väl hålla folk i herrans tukt och förmaning antar jag. Dessa 2 soldater är otyg eller andar, och en är god och den andre dålig... Ungefär så har jag hört det, vad det gäller dessa statyer, som står utanför ganska många tempel faktiskt.....
Annars kan man ju alltid bygga och slösa pengar på en jätte-staty av Buddah, som alla är så stolta över. INGEN vågar eller ens fattar, att se ner på detta slöseri, så munkarna och religionen lever ett härligt liv här i Thailand, ja runt hela Asien faktiskt. Precis som våra jäkla oduglingar till präster, och kristendomen levde hos oss förr i tiden...
Denna blom-sort finns i lite olika färger som; rött, rosa, gult plus lite olika nyanser förstås.. Bina är ju flitiga, så färg-korsningarna står som spön i backen.
Jag avslutar med denna bild som kanske visar li8te grand influensen av idisk konst, vet inte, men vränga händerna ur led när man dansar, målar sig, och klär sig i granna "trasor".. Jag är osäker på var i Thailand denna kultur finns, men troligtvis mer den norra delen. Här i Isaan ser det inte riktigt ut på det sättet. Men vi i Sverige har ju kultur ifrån Dalarna och kultur ifrån Göteborg, och det ser ju heller inte likadant ut. Jag menar granna folkdräkter för den ene och fiskluktande jean s på den andre...
Handskak
Chaiyaphum MMCMI, Thailand
19 juni 2017
86,9 kilo – 85,9 (42 km) 3 timmar 14 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,902 (uppåt)
Ord måste bli vägda,
och ej räknade..
och ej räknade..
Jag har en massa foton som jag inte bara vill slänga, och dom togs nu härom dagen på en av mina cykelturer. Som vanligt är jag böjd att säga, så började det bra med en hygglig väg att cykla på. Fotot överst här,,,,,
Strax så smalnade det av rejält, och man hamnade i bryderi som vanligt, men va fan, det är väl bara att hojja på antar jag. Alltid kommer man fram till något antar jag....
Jodå, små diken fyllda med vatten, det är ju rejält med vatten nu ute bland risfälten, och stundtals rejält jobbigt att ta sig fram....
Jag kom fram till fyllda risfält, och då kan det bli rejält knivigt ibland att överhuvudtaget komma framåt......Men det är bara att bita ihop, och vara viss i att det alltid finns stigar lite varstans, och med lite flyt kanske man hittar dom. Folk här har ju haft tusentals år på sig att lära sig stigarna....
Vackra vyer ser man ofta, och jag är lite svag för bergen där borta vid horisonten....
Jag kom fram till slut faktiskt till en gubbe som hade ett hus som han bodde i. Han hade en go hund som skällde som fan, och han var sällskaps-sjuk som sattan. Och han pratade i ett, och han fattade inte att jag är värdelös på både thai som på isaan-språket, förutom då mina små inhopp med lite goa glosor....
Han satte sig i sinnet att han ville ha över mig till andra sidan floden, ty där gick vägen sade han, när jag frågade. Han pekade, och jag såg faktiskt en grusväg där.. Gött tänkte jag, och plötsligt hade gubben min cykel på sina bara axlar, och började att gå ner i vattnet.
Och det enda som jag tänkte på var ju blodiglar, krokodiler, och pyton-ormar, som väntar på mig där i vattnet, ihop med alla parasiter som bara älskar att sätta sig på, och ta sig in i, en gladlynt naiv falang som mig....
Jag tog bestämt men varligt cykeln ifrån honom, han släppte inte tagit genast, utan flikade in, att jag kunde ta kanoten, och jag kunde i det läget inte låta bli att låta honom få höra lite göteborgska, det förtjänade han faktiskt; - ”e du alldeles go eller, jag i de ranka trä-skrället”.
Till slut så släppte han taget, och jag sade till honom att jag skall ta mig över längre fram, och cykla på den vägen han pekade på. Och både han och hunden verkade nöjda med det. Jag cyklade iväg, och efter kanske 2 tröttsamma kilometer, så kom jag faktiskt fram till en meterbred cementbro över denna flod...
Jag cyklade över i alla fall, det kändes som med livet som insats. Körde höger, och cyklade på några kilometer, och kom fram till ett gammalt övergivit tempel, som hade 5 st hundar som bodde där ensamma. De skällde som fan, men vem bryr sig. Jag såg genast när jag tittade mig omkring!!
Det fanns alltså ingen väg alls som fortsatte här. Men hur fan kommer man fram till den vägen som jag hade sett så tydligt... Jag lufsade in försiktigt som sjutton i hög-gräset och buskarna, tog mig igenom grenverk och buskar, och tittade ut på andra sidan,,, och höll på att ramla rakt ner i floden....
Alldeles 5 meter under fötterna på mig, så flöt en avstickare till floden, och där så käckt på andra sidan flod-armen, så tittade den fina grusvägen på mig. Helt omöjligt att ta sig dit.... Skit samma, jag vände på klacken, och cyklade tillbaka igen, cyklade över bron igen, och fick fortsätta nästan 5 kilometer bland fälten, innan jag kom fram till en trevlig by, som nog aldrig sett en falang i hela sitt liv tror jag.
Alla stirrade, och alla kändes det som, ropade falang efter mig... Jag log och dom verkade glada att jag var där och visade upp mig, tror jag i alla fall.. Jag tog mig hem till slut, och det känns helkul att göra dessa cykelturer skall ni veta. Gick till baksidan huset för att hänga upp mina sjöblöta cykel-kläder.
Jag råkade titta in i en buske som Yongan planterat i en stor kruka där på baksidan, och ta mig fan, där låg 2 fina nästan blåa ägg... Mamma fågel var inte där, men kanske inte gör så mycket i denna värme som finns i Thailand.
Kanske inte lika viktigt här, att ruva äggen som våra fåglar hemma i Sverige tvingas göra... Nyfikenheten fick mig sedan vid skymningen, att smyga ut, och se vilken fågel-art detta var och se, där låg en fågel som är vanlig, och som ser grå-röd ut och som börjat kvittra jävligt energiskt precis INNAN gryning. jäkligt enerverande må jag säga,,,,, Och hon ruvade så stolt på sina 2 ägg....
Handskak
Chaiyaphum MMCM (2.900), Thailand
18 juni 2017
87,5 kilo – 86,3 kilo (45 km) 2 timmar 22 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3.897 (uppåt)
I de blindas land,
så är den en-ögde kung!!
så är den en-ögde kung!!
Och på tal om banker, så har jag nu skaffat mig alltså detta nya bank-konto, och idag fredag (16/6) så gjorde jag i ordning transfereringen (SWIFT) den 19/6 från Sverige till mitt nya konto, alltså den allra första jag gör med Bangkok Bank. Alltid spännande att se hur det funkar nu första gången!!
Och med detta som sagt var, jag tjänar runt 250 baht för varje transferering, och det blir ju runt cirka; 20 st sådana minst per år. Och det innebär en besparing för min del på cirka 5.000 baht. Pengar som nog kan komma till nytta annorstädes, än i fickorna på bankens ägare.... Hahaha!!
Sandhögen på fotot ovan, noterade jag när jag var ute och passerade med cykeln. När jag kom hem, så frågade jag Yongyut, och hennes version tror jag inte var så himla underbyggd av kunskap, utan mer utav snack som hon hört, tror jag!! Hon berättade att folk i huset där bredvid sandhögen, hade lite otalt med andarna runt omkring.
Och det handlar lite grand som dom gör med de röda T-shirtarna ni vet, man alltså snackar med andarna, och man framför sina önskemål här i detta jordelivet. Och enligt Yongan, så kan det vara allt ifrån vinna på byns lotteri, få en ny fin bil med röda skyltar, önska oflyt till grannen, och få till att ha ett stort party med skränig musik, och ju högre musikvolym desto mer status i byn får man....
Man skriver ner sina önskemål på dessa papperslappar, kör pinnen igenom pappers-lappen, och ner i sanden... Jag stannade dock dagen efter, och kollade en papperslapp som låg där, och där fanns ingen text alls på den, så jag vet inte vad jag skall tro om det hela. Alla ni som har thai-fruar, kan välan fråga och skriva här, och berätta för mig om sandhögen, och dess betydelse i denna thai-kulturen..
Jag fick in de första fotona nu ifrån Yongyut över hennes ”verksamhet” uppe på sin mark i Nong Bua Daeng. De har ju harvat upp en massa rai, vet faktiskt inte hur många, svårt att få en thai att berätta hela grejen. Hon säger 7 rai, men jag tror det är mer faktiskt. Men skit samma, hon får röja med detta som hon vill.
Jag tänker inte sponsra den förlustaffären för dom ändå. Vill dom inte ha mig med i det hela, och berätta vad som händer, så lägger nog jag locket på. Yongan är lycklig att pilla med jordbruket där uppe, och det räcker för mig. Ty är hon glad och lycklig, så är ju jag det samma...
Det som jag vet, och som hon berättat är alltså; 7 rai är fixat för ris-odling, några rai är fixat för banan-odling, de skall ju sälja till MAKRO har det sagts, och på några rai har dom sått ”mansappalang” (Tapioca-Cassave).. Och i min bok så är det alltså inte 7 rai, utan det har harvats upp totalt mellan minst 10-12 rai, kanske nästan dubbelt upp, än vad som erkänts för mig...
Dom tänker, som jag sagt tidigare, lägga upp risskörden i säckar inne i systerns hus här i Chaiyaphum, och avvakta hög-säsongen. Bananerna säljes väl efter hand till återförsäljare, och mansappalang säljes väl direkt till fabrikerna tror jag. Jag är noll jordbrukare och är relativt ointresserad, så det blir svårt med jordbruks-detaljerna för min del, och googla mig fram till "låtsas-kunskap" som jag inte har, sysslar jag inte med..
Handskak
Chaiyaphum MMDCCCLXCIX, Thailand
17 juni 2017
87,8 kilo – 86,7 kilo (45 km) 3 timmar 24 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,897 (uppåt)
En vis man vet vad han säger,
en dåre säger vad han vet.
en dåre säger vad han vet.
Det är skillnad på banker och banker faktiskt. I Sverige så vet ju vi alla att målet för vår bank hemma i Sverige är helt klart att nå slutmålet, som är; Absolut inga människor (kunder) inne på banken.... Och så kort öppet-tid som det bara är möjligt... Och på det absolut helst inga stålar som byter händer...
Pengar skall enbart vara siffror på en dataskärm eller på ett A4-papper.... Icke mynt eller sedlar, det skapar ju bara arbete för dessa tjänstemän.... I Thailand, så får man en personlig fråga även om man är där första gången på bankkontoret. Och man får ALLTID ett leende.
Javisst kan man tro att det beror på att jag är så himla sexig, men misstänker att jag nog är aningen fåfäng där???? Banker här finns av två slag. Det finns de reguljära kontoren som öppnar kl. 08.30, och stänger kl.15.30, och har öppet 5 dagar i veckan...
Och sedan har vi de s.k. service-kontoren, som är helt överlägsna vad vi ens kan ställa upp med i Sverige, och falang-land. Dessa öppnar kl.10.30 och stänger kl. 19.00, och har öppet ALLA DAGAR I VECKAN..... Full-service kallas det visst... Halleleluja känns det som, och livet förenklas avsevärt för oss kunder...
Jo jag pratade ju om svärmodern, och hennes vanor att föredra att ligga på det hårda trägolvet, istället för att sova i säng, eller sitta i soffan och kolla på TV;n... När man sätter sig ner (ursäkta roligheten) och riktigt tänker efter, man kanske kollar lite på foton, och man som sagt var funderar lite grand.
Ja då inser man nog ganska kristallklart, att det inte är alldeles svartvitt allting, och den ena kulturen behöver inte vara rätt före den andra kulturen. Alla kulturer har sina sidor, men mest är dom väl ämnade att passa just de människor som är uppfödda i den. Och icke anpassad för folk som INTE är uppfödda i den... Så om man tar en by-thai, se foton ovan.....
Och sedan tittar på detta foto alldeles här ovan, så är det ungefär 45 år emellan dessa människors upplevelser. På den sista bilden så har denne svensk varit gift i 45 år nästan, och den damen har inte längre mycket gemensamt med varken flickan på fotot, eller pojkarna på risfältet. Det är en oerhört lång tids påverkan för damen.
Min svärmor, har inte haft någon i stort sett alls påverkan, hon är nog mer som den lilla flickan på fotot ovan, hon lever i byn, och har aldrig levat i falangland, eller haft en soffa, eller säng hemmavid.... Så jag vill med detta klart säga att jag inte ser ner på svärmodern, utan jag är nog mer förundrad, ty med eller utan påverkan, nog fan är en säng mjukare än ett kallt hårt golv????
Jag har precis kommit tillbaka ifrån Bens bar, och sammanträffande med min polare Lars (Phuket) där... Han hade med sig 2 goda vänner som bor i en närliggande by här utsidan Chaiyaphum nära Lars då... Mycket trevliga killar, även om dom nu kom ifrån Sveriges baksida, där vindarna från Karelen viner, och spriten ifrån Finland flödar, och Mohammeds böner vrålar genom luften.
Men dom verkade lugna, så dom kanske inte bor i smeten riktigt då. Den ene ifrån Nacka, och den andre ifrån Stockholm, ingen närmare stadsdel... Vi hade 2 trevliga timmar, och maten var god som bara skam. Jag såg Nacka-gubben spisade Pizza, och Sthlms-kisen slafsade i sig en rejäl burgare av nåt slag.
Och Lasse petade i sig en köttbit med tilltugg, och jag själv drog i mig en australisk steak, med stekta potatis och en god sallad. Jag drack 2 glas vin, och till efterrätt drack drack vi 2 Irish per skalle.... Och där efter blev det adjö och hej då, Lasses chef (frun), satt i bilen utanför och skulle hämta honom.
Men en mycket lyckad lunch som vanligt, och det bästa av alltihop tyckte jag i alla fall.... Inte nåt tjöt alls om den vanliga visan, om invandringen och den jäkla politiska katastrofen hemma i Sverige. Jag känner mig bara så trött på att tjöta om dessa jäkla idioter till islamer som finns överallt, utom där dom skall finnas, alltså i sina egna hemländer....
Handskak
Chaiyaphum MMDCCCLXCVIII, Thailand
16 juni 2017
87,3 kilo – 86,.5 kilo (30 km) 1 timme 55 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,879 (nedåt rejält)
Kråkan flyger högt,
men sätter sig på en galt..
men sätter sig på en galt..
Paengtha bor ju här hemma nu fram till den 16;e, och får vila upp sig, och Yongyut får ta hand om sin moder. Yongan berättade för mig att sist hemma i byn, så hade dom suttit och pratat där under ett hus, en massa kärringar och gubbar, sysslolösa som vanligt!!
Paengtha berättade att hon tyckte så synd om deras falang (jag då alltså), som hon nu kallar ”ammer gen”, kan ju inte uttala mitt efternamn bättre... Men det värmer att jag stundtals får heta nåt annat än ”uncen”, eller ”lung” här i Isaan..
Jo säger Paengtha då till den övriga gängen, som desperat letar samtalsämnen; ”Här kommer falangen hit ner till Thailand, pensionerad som han är. Och så sitter han fast i sitt lilla rum, och arbetar hela dagen och hela kvällen”.... Alla skrattade gott åt "eländet", men Paengtha var ju ärligen bekymrad för min skull, men sa inget mer..
Yongyut hade inte hjärta att berätta att jag mestadels har skitkul på mitt rum, med att se på filmer och TV-shower, svarar på mail, skriver mina berättelser, och gör inlägg på olika thai-forum... Så läget för mig är kanon, och jag stortrivs med livet..... Ja kul att Paengtha ens bryr sig, det värmer faktiskt..
Men nu har det gått ytterligare ett par timmar, och som ni alla ”vet” själva av egen erfarenhet, eller via mina berättelser, så är verkligheten fullständigt annorlunda ett par timmar senare. I Thailand så bestäms aldrig någonting definitivt, ingenting är skrivet i sten, och folk känner sig inte ens bundna av löjliga saker som falangerna hittat på typ; ”hedersord” eller ”gentlemen agreement” eller handslag... Dessa saker finns inte...
Så idag torsdag morgon så stack Yongyut med sin moder tillbaka till byn igen. Detta med att modern skulle vara här och tas om hand, och hon skulle kunna vila upp sig, slippa smutsen och skiten, och bakterierna i byn, var redan glömt.. Ty en sak skall ni veta. Min svärmoder Paengtha är nog som de flesta Isaan-bor, eller när man tänker på det, kanske som alla människor är på denna jord, alltså fångar i sina egna (o)vanor...
Menandes då att svärmodern är uppvuxen i en thailändsk by, uppvuxen att sitta på marken och käka, ligga på marken och sova, samt sitta på marken och umgås. Hon är här hos oss, tittar på thai-boxning, hon gillar när dom knäar varandra på revbenen, hahahaha... Hon ligger då ner på golvet på bastmattan, och tittar på TV;n..
Jag frågade Yongyut, kan du inte säga till henne att hon behöver ju inte ligga där på golvet... Jag har försökt säger Yongan, som ju själv inte heller är helt främmande för ett liv på golv-nivå. Men Paengtha vill helt enkelt inte sitta i soffan och titta på TV;n.. Hon gillar att dåsa bort i sömn där hon ligger på bastmattan, när thaiboxningen blir för träigt tråkig.
Sedan stapplar hon in på ”sitt” rum och skall sova natt, drullar ner på golvet förstås, och absolut inte i den fina goa sängen... Jag kommer ihåg när jag kom till Thailand 2008, då bad Yongan om vi kunde köpa en säng till modern. Javisst sade jag, och det gjorde vi. Den sängen användes aldrig av henne.
De 9.000 bahten som sängen kostade gick åt helvete kändes det som, när jag efter första natten gick ner för att ta en kopp kaffe, och fann henne ligga där på golvet och sova.... bredvid sängen, den nyinköpta!!! Dom e la för goa.... I alla fall, svärmodern bad ju Yongyut att få åka ner till byn igen.
Hon saknar nog sitt liv där, och jag förstår det nog innerst inne. Hon har ju alla sina kompisar där nere, och hon har hela sitt sociala liv där nere, och så har hon ett liv som hon levt i, nu i hela sitt liv... Så inte alls så konstigt att hon vill dit.... Men ändring i planerna blev det.
Först läkaren som på söndagen sade att svärmor skulle stanna 5 dagar fram till fredag på sjukhuset, men skickades hem dagen efter på måndagen. Och så Yongyut som på måndagen bad att svärmor skulle få stanna fram till fredag hos oss, ty hon ville ta hand om sin mamma.... Men dom stack redan på torsdag morgon bitti.. Så inget är konstant, inte ens konstanterna är konstanta här i Thailand..
Handskak
Chaiyaphum MMDCCCLXCVII, Thailand
15 juni 2017
87,3 kilo – (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,895 (nedåt)
Risfält står under vatten nu överallt!!
En god människa kan inte skadas av en krog,
eller en dålig människa,
reformeras av en synagoga.
Jag skulle bara vilja gå tillbaka till föregående kapitel en sekund.
Jag pratade ju i slutet om ett fantastiskt litet äpple... Jag tror inte
fotot gör storleken rättvisa faktiskt. Låt mig klargöra, dessa äpplen
ni såg på fotot är i storlek som ett svensk krusbär ungefärligen,
fattar ni hur himla små dom är då??eller en dålig människa,
reformeras av en synagoga.
Idag hade vi en härlig dag. York ringde och bjöd mig på lunch. Han är verkligen en kille som alltid bjuder igen kvickt som fasen. Han var ju här förra veckan, och vi åt en macka med kokt ägg, ansjovis, och gräddfil som förrätt, och sedan den där wiener-schnitzeln ni vet, som jag berättat om tidigare!!
Nu så hade York slagit till med stora ”klubban”, gått på Big C, och handlat 3 burkar med färdig-skalade räkor, och patchi lao (dill), kokta ägg-halvor, och svensk majonaise, den gröna riktigt goa ni vet... York hade kokat räkorna, men det är ju svårt för en nord-tysk att få till det riktigt proffsigt.
Men skit samma, det var räkor och dom var lite salta, och allting smakade ”sehr gut” som jag sade till honom. Verkligen gott skall sägas... Vi hade t.om skivor av citron till. Så vem säger att det är primitivt i Thailand, och primitivt i Chaiyaphum, Isaan? Dom som säger det är nog själva ganska primitiva tycker jag. Här finns nästan allt att tillgå, och med lite fantasi, så behöver man inte sakna någonting i boendet här i Thailand...
Ja jag kan ju knappt mer nu rapportera ifrån mina turer ut i obygderna, och risfälten med cykeln. Jag har ju berättat flera gånger, och händer det inget speciellt, så är det ju ganska svårt att få till det lite roligt, när samma saker händer hela tiden. Som nu denna gången för 2 dagar sedan.
Jag velade in på en liten stig som jag aldrig kört förr, och det är ju det som är så himla kul med nya vägar, man vet ju aldrig var man hamnar. Men denna dag, så var det en dag av återvänds-gränder precis hela tiden. Jag brukar ju normalt sett aldrig vända åter, ty det känns ju som slöseri med energi bara, så jag fortsätter alltid.
Och finns det ingen väg, eller ingen stig, så brukar jag stanna, titta mig omkring.. Ser jag byggnader som hus eller tempel?? Ser jag typ träd som växer på rad långt där borta? Ja då måste det finnas ett vattendrag där. Och finns det ett vattendrag, så finns det så gott som alltid en väg, gata, och även till slut en by någonstans.
Jag brukar då gå av cykeln, och lufsa i hög-gräset, sakta sakta, men ändå fortsätta till det tar stopp. Och ta stopp gör det endast p.gr.a. en endaste anledning, och det är att det flyter en stor å framför mig, och det går inte att ta sig över. Idag så hände detta faktiskt 3 ggr, och det är jäkligt tråkigt, tidsödande, och andefattigt för själen..
Jag lufsade bl.a. ut på denna gräsbelagda yta (se fotot), och kom väl runt 500 meter bort tills ett vattendrag tvingade mig tillbaka, men jag vände, hittade en ny stig, och fortsatte med gott humör, och kom fram till en grusväg, och allt var lugnt igen.. Jag hittade ett hus, och var tvungen att fråga vägen (se nedan foto). På utsidan stod en gubbe, och han ledde in mig till sin fru.
Hon kunde prata utan att vara alldeles förskräckt, så jag kunde framföra mitt ärende, alltså att fråga hur man tar sig till mitt hem i Nong Nasaeng..... Jag fick även innan jag gick iväg, ta ett foto. Tydligen gör hon mat, och sedan säljer hon det till olika hem där i byn. Ja ni ser hur man använder sina hus här. Alltså förvarings-lokaler, mer för nytta, än för prydnads-prylar som vi gör.
Bra eller dåligt, vet inte, men det passar nog Isaan-folk väldigt bra, och det är ju huvudsaken. Don skiter ju i bokhyllor, dom läser ju ändå inte böcker i denna kulturen. Dom skiter i snygga tavlor, det räcker så gott med gratis-porträtt av kungen eller kungafamiljen. Och de skiter i soffor, fåtöljer, eller ens gardiner allt som oftast. Sådant är krims krams, och går ju inte att äta...
Handskak
Chaiyaphum MMDCCCLXCVI, Thailand
14 juni 2017
87,6 kilo – 86,3 kilo (37 km) 2 timmar 12 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,905 (uppåt)
Hackad lever,
är bättre än urusla problem...
är bättre än urusla problem...
En sak som jag funderat på, och det gäller ju inte just bara Thailand, men precis överallt i världen, och SPECIELLT i den kommersialiserade västliga kulturen. Att varför anses, och varför väljes alltid, de människor som har ett snyggare utseende, och anses som bättre och mer valbara, i alla de olika situationer i livet.
Människor vill hellre umgås med snygga människor än med fulingar med dålig hy, taskiga tänder, och en ful kropp!! Det finns säkert några bland Er läsare som inte håller med, och tycker att ”så är det inte alls”... Men i mitt tycke så är det visst på det sättet, och dessutom så ser man bevis precis överallt hela tiden runt omkring oss.
Det börjar när vi är små, och det är väl just DÅ som vi INTE gör dessa val i livet. När vi är små, så är vi kompisar och vänner i sandlådan, och enda kravet är väl att du är vid liv och andas, några andra kriterier finns nog inte. Rasism finns inte, och bedömningar av andra människor finns inte. Halta, lytta, fula, finns inte. Jag tror bara att stygga kompisar, är det enda som vi barn reagerade på....
Men sedan allt efter som tiden går och vi växer, så kommer påverkan ifrån föräldrarna (i vår generation), och sedan via press, media, och nu för tiden, via social media. Nu är vår indoktrinering fullständig, lagom tills när vi är runt 15 år gamla och uppåt. Jag vet inte anledningarna, men kan ju bara kolla hur jag själv är.
Och jag är ju bara en spegelbild antagligen av mina just Er, och mina andra medmänniskor. Jag vet inte säkert, det finns säkert människor som kan hitta svar ute på internet, men som ni vet, den grejen får andra hålla på med. Jag själv gjorde faktiskt ett ”val” redan när jag var 9 år gammal. Det gällde valet som president i USA.
Jag ”hejade” på Kennedy, ja det gjorde vi alla i skolan och i sandlådan.... Vi såg bilderna, och jag i alla fall såg ju hur gammal Nixon såg ut, och hur ful han var. Och sedan se den unge Kennedy, som såg så bra ut, och som ”alla” avgudade... Jag röstade i min skalle helt klart på Kennedy...
Så visst finns den sak sim jag pratar om, alltså val via utseende. Ja titta bara på alla supermodeller, alla artister, alla skådespelare. Se alla reklamsnuttar i TV, där de snygga människorna med perfekta kroppar, är de enda som får chansen att synas med de olika produkterna. Det finns ju ingen som tillverkar en pryl, och vill göra reklam för den, som väljer att låta en ful människa presentera densamma.
En sak dock som jag funnit när eftertankens kranka blekhet har slagit mig, vad det gällde mitt val av Kennedy..... Jag tror att på något konstigt outsagt sätt, så var det visst en utseende fråga, men det jag tror för min del i alla fall..... Kennedy representerade ÄVEN något ”nytt” för oss små, och kanske de unga...
Det etablerade samhället som funnits i evigheter tyckte vi i alla fall, förändrades nu, och Kennedy fick vara frontfiguren för den nya musiken (popen), och för de vetenskapliga framgångarna, som kom hand i hand med honom.. Fan vi hade ju besegrat ”rymden” ju....
Så med detta sagt, visst har vi besegrat de dumheterna som att utseendet skulle vara viktigt???? Hahahahahahahahahahahahahaha, skall säga att ingenting har blivit bättre, snarare 7 resor värre, vad det gäller den prylen med utseendet..
Världens minst ”äpple”?? Jag passerade, stannade cykeln och fotograferade denna buske, frågade Yongan, och hon pekade på en påse som låg på vårt bord. Jag smakade på en, vågade ju inte smaka där ute på cykelturen, och ta mig sjutton, det smakade äpple i smaken...... Fantastiskt litet äpple må jag säga....
Handskak
Chaiyaphum MMDCCCLXCV, Thailand
13 juni 2017
87.8 kilo – 86,5 kilo (28 km) 1 timme 47 minuter)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; (3,896 (nedåt)
Om världen någonsin kommer att förlösas,
kommer det att ske tack vare våra barn...
kommer det att ske tack vare våra barn...
Har ju gång efter annan blivit anklagad för att i min ”iver” alltid söka få rätt när saker och ting kommer på tal. Man har ju själv så himla svårt att inse sina eventuella fel och brister, så jag har inte fattat hur folk kan tycka detta..... Jag tycker själv att jag gärna vill argumentera för det jag tror på, men ute bland allmänheten, så är detta faktiskt inte en bra sak.
Så jag har nu fått lära mig den hårda vägen, att hålla käften hur jäkla korkade, insnöade, och okunniga folk än är. Annars mister man kanske både bekanta och vänner. Så visst kan det vara värt att hålla tyst, och låta argumenteringen dö ut. Vinner man för många argument, och motparten till slut förlorar, så spelar det ingen roll, ty folk blir så trötta, så i slutändan vinner man noll och inget ändå!!
Jag gjorde ett första steg i mitt nya liv, och höll käften inne hos Dan, amrisen när han sade denna grej; ”Well, they was supposed to be in Khon Kaen in May 2017, but they pushed it back to november 2017 instead” Men Dan sade käcke jag då som inte kan hålla käften. –”you mean that they pushed it FORWARD to november 2017”??
NO sade Dan, och stirrade med sina arga ögon, som man alltid får om man råkar ifrågasätta honom.. ”I said push back”..... Och trots att ta en sak ifrån maj 2017 framåt till november 2017, så är det i mina ögon helt klart ”push forward”, så höll jag ändå käften, och var mäkta stolt över min tysthet...
Och tur var väl kanske det. Ty inte så längt efter det, så läste jag en inlaga på ett amerikanskt forum ute på internet. Och där pratade en kille i dessa ordalag; ”Discovery was due to start filming early last month to air in January 2017. This schedule was already ambitious, so when it was announced that the debut date was being dropped back to May 2017, it was hardly surpricing”…
Så med detta sagt.. amerikanarna är ju för fan helt bakvända ju! Hur kan man annars säga att ”push back” och ”dropped back är orden för dagen, när man de facto går FRAMÅT i tiden... Ja där ser man i alla fall... T.om. inom vår egna samma kultur, vi delar ju ändå kulturen med samtliga västländer, så är det så infernaliskt olika oss emellan stundtals....
Här ser ni en påse med solros-frön. Lägg märke till att påsen faktiskt inte ens är halvfull. Jag vet ju att producenterna i västländer som USA och Sverige, har fått vika sig, och det har sagts ifrån att det inte längre är OK med att skylta med paket, påsar eller emballage, där man försöker ”påstå” att produkten är mycket större än vad den i verkligheten är...
Jag har samlat lite foton typ 4-5 st utav dessa stora blommor som man mestadels ser växa i dikena här i Isaan... De finns i gult, rött, rosa och vitt, och sedan i flera olika nyanser på dessa grundfärger. Dom är granna att se på, men man får änna känslan av att det är lite utav ”bracka-blomster” faktiskt, när man ser dom, när man passerar förbi.
Men färg-glatt är det i alla fall, vilket man får vara glad för här i denna färgfattiga delen av Thailand, fan allt är ju nästan bara grönt här.. t.om maten är ju grön, och avundsjukan den är grön..
Handskak
Chaiyaphum MMDCCCLXCIV, Thailand
12 juni 2017
87.8 kilo – 86,3 kilo (38 km) 3 timmar 4 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,911 (uppåt)
Att anta,
är att bli lurad....
är att bli lurad....
Minnen består av 2 st komponenter tror jag. Först själva syn-intrycket som lagrats i hjärnan, och sedan känslan, alltså hur det kändes då vid det specifika tillfället när minnet skapades. Och utan det ena, så har vi genast början till det, som vi säger att ”minnet förbleknar”.... För min del, så är känslan det absolut viktigaste i ett minne, och synintrycket är bara ett komplement till minnesbilden.
Det var hur det kändes just då vid det tillfället för kanske 35-40 år sedan, eller 5 år sedan... Så är vi människor väldigt olika i grunden? Är eller har vissa människor svårt att ”känna av” sin omgivning, och därmed lägga den på minnet, och därmed lagra det? Ja, för min del när jag gissar och spekulerar om människor i allmänhet, så tror jag att det är så.
Hur många gånger hör man inte när man nämner en sak som man just upplevt ihop... ”Ja det tänkte jag inte på”... Och DET minnet mina vänner för DEN människan, kommer snart att vara bort-raderat ur skallen på honom/henne!! Så visst är vi olika, men en sak är då säker känner jag för egen del. Jag finner det mer och mer svårt och lurigt, att motivera mig att lägga allting på minnet.
Detta kan ju vara ganska störande ibland, när man märker att folk i ens omgivning bara älskar motorer, bara för att ta ett exempel.. Och jag skiter fullständigt i allting som har med motorer, och t.ex. bygga saker och ting, det är bara inte min pryl skall sägas.. Så där är jag helt senil faktiskt.. Men jag märker faktiskt att fler och fler saker blir mer och mer svårmotiverade att lägga på minnet, och just DETTA är nog att bli gammal tror jag!!
Sista budet på svärmodern idag när Yongyut kom hem för dusch och mat-påfyllning!! Läkarna vill att Paengtha stannar på sjukhuset fram till fredag. Jag tycker det är en bra ide´, då ju hjälpen är nära om saken skulle kompliceras något. Det verkar ju som om hon haft en stroke tidigare enligt läkarna här och nu.
Jag fick reda på att Paengtha alltså har skitigt i att ta sin stroke-medicin, och slängt medicinen. Tydligen så är medicin-mannen i byn, snäppet bättre än läkarna på sjukhuset, ja så resonerar en hel del av de äldre by-borna i alla fall. Ja det är rent fantastiskt att dom får hålla på helt enkelt, medicin-männen alltså.
Man går till medicin-mannen, som tar direktkontakt med 3:e makten, alltså de goda andarna, och söker upplysning. Och nog fan finns det alltid någon växt ute i naturen, som dessa goda andar kan tipsa medicin-mannen om. Jag tänkte, kan inte dessa goda andar nån jäkla gång beordra dessa sjuka äldre människor, att gå till sjukhuset, och skita i alla dessa växter?
Undrar om dom har ett konkurrens-förhållande, alltså läkarna och de goda andarna... Och ingen vill låta den andre få glorian upprättad, och hedern på högkant. Kommer ju så väl ihåg vår egne ”onde" ande hemma i Sverige, då när jag var ung på 1960;talet, och morsan var helt inne på detta med THX, han hette väl Elis Sandberg tror jag.
Men han hade väldigt tuffa och svåra år i Sverige, och blev väl aldrig heller riktigt erkänd, och hans medicin kunde dom väl aldrig heller få kläm på, eller ens bevisa att den var verksam eller inte verksam. Så kanske vi i alla kulturer har goda och onda andar, som tävlar mot läkarna om kropparna och själarna...
Så Paengtha i alla fall, hade nog en jäkla tur denna gång, slängde sin stroke-medicin, och slapp undan utan att få en ny värre stroke, kanske detta bara var en liten ny sådan? Ja vi får se efter fredag hur hon mår då..
Handskak
Chaiyaphum MMDCCCLXCIII, Thailand
11 juni 2017
87,5 kilo – (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,908 (samma)
Jag riktigt ogillar dueller.
Om en man utmanar mig,
Så skulle jag ta honom vänligt och förlåtande vid handen,
och leda honom till en lugn plats,
och döda honom.
Om en man utmanar mig,
Så skulle jag ta honom vänligt och förlåtande vid handen,
och leda honom till en lugn plats,
och döda honom.
Svärmodern, Paengtha fick stanna på sjukhuset över natten. Yongyut och Jennifer, magisterns dotter stannade, och höll svärmodern sällskap. Det är ju alltid Yongyut som är den gemensamma nämnaren när det gäller att ta dessa grejor. Men jag förstår dom faktiskt.
De andra har ju prylar att göra. Jag menar Alaam, lillasystern arbetar ju på HomePro nere i Bangkok 34 mil bort, och detsamma gäller för bagage-brodern på flygplatsen. Dom är ju för långt borta, för att kunna ställa upp på marktjänst ända här uppe. Och Banlo storasystern, hon har ju farmen att ta hand om, medans hennes man är rektor, och arbetar fulltid.
De har just nu förresten 41 st gris-kultingar som fötts de sista dagarna, och som måste övervakas, så Banlo har att göra. Yongyut däremot har ju inget jobb, mer än att ta hand om hemmet här, och ta hand om sin falang (mig)... Så det blir väl lätt som så att det blir hon som gör marktjänsten.
Men det gör hon så gärna, så gärna. Och så berättade hon för mig nu när hon kom hem idag lördag sen-eftermiddag för att duscha och hämta käk, att hon fortfarande har dåligt samvete för att hon ”lät” pappan dö ensam där uppe i Nong Bua Daeng, så det ville hon inte skulle upprepas med mamman...
Så jag är verkligen stöttande i allt detta, så att inte Yongyut skall få nåt löjligt motstånd ifrån min sida. Nä hon skall få ställa upp för sin mamma, så mycket hon orkar, inga problem alls från min sida... Jag frågade nu då också vad läkarna sagt om hälso-tillståndet, jag fick bara blaha-information.
Vilket visar att dom helt enkelt fan inte vågar fråga här i Isaan. Överheten i form av läkare skall man ju tydligen inte ens fråga. Så när jag frågade vad läkaren hade sagt om hälsotillståndet, så fick jag till svar att ”mamma är yr och svag i benen, och kan inte riktigt stå upp”.
Ja detta är vad dom får ut utav ett sjukhusbesök, och vistelse tydligen.. Så här när man är yr, så har man ”stroke” säger flera thai här.. och har man ont i ”magen” som man kallar det, så är det cancer och plus allt annat som kan vara ”magen”.... Inte lätt att vara patient här skall sägas..
De dör som flugor, och fan ingen vet vad det beror på. Jag undrar om ens läkarna vet så där himla mycket, eller ens bryr sig så där himla mycket. Ja ni kan tänka Er när man gör statistik i Thailand, och vad man baserar sina siffror på, och vilka underlag dom har att göra statistiken på.....
På tal om mat, jag fick ett ryck härom dagen, jag gjorde nämligen misstaget att gå hungrig in på Big C, och det vet ju vi alla hur dumt det är, att gå och handla hungrig, man handlar ju bra mycket mer än man behöver, eller hur? Jag i alla fall stannade till vid disken för kött, och där låg mina små fina platta tunna skivor av griskött som jag brukar ha, och göra Wienerschnitzel utav.
Jag handlade på mig 4 paket, och fick hem 12 st köttbitar, och startade att fixa till dessa wienerschnitzlar, och sedan la jag dom en och en i 11 st plastpåsar, och frös in dom. Den 12,e köttabiten åkte direkt ner i magen på mig, ihop med MAKROS pulvermos, som jag ju berättat om tidigare. Det blev alltså en himmelsk middag för en halvsvulten falang, vilse i djungeln i Isaan...
Handskak
ps. Varför gör en del nationaliteter dessa enorma wienerschnitzlar,
jag tycker personligen att dom ser både fula och äckliga ut på tallriken....
jag tycker personligen att dom ser både fula och äckliga ut på tallriken....
Chaiyaphum MMDCCCLXCII, Thailand
10 juni 2017
87,7 kilo – 87,0 kilo (28 km) 1 timme 55 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,908 (nedåt)
Det är händelserna i livet som formar oss,
men det är de val vi gör, som definierar oss
men det är de val vi gör, som definierar oss
Nu skall jag prata om Paengtha lite grand, alltså min gamla svärmor. Hon är skröplig som fan nu, och det går ganska snabbt utför för henne, tycker jag i alla fall... Hon har haft några goda år tycker jag, men tyvärr så har hon dragit ”bena efter sig” ganska rejält, och mer och mer fallit in i den thailändska ”koma-stilen”.
Där man alltså vid 50:års åldern helt enkelt säger till sin familj, att nu är jag gammal, och nu är det Er tur att ta hand om mig.. Ja det är helt fantastiskt hur många av dessa ”gamlingar” som man finner sittandes där ute i byarna. Och i den åldern, alltså efter 50, så är det fullständigt värdelöst att sitta av tiden som dom gör här, alltså rent fysiskt då menar jag!!.
Hela kroppen, alla organen, ja allting rostar snabbt ihop hos dom. Ja det verkar som om dom helt enkelt faller ihop fullständigt, ganska snabbt efter 50:års åldern. Genomsnittet i Thailand ligger runt 73 för damerna, och 65 för herrarna sägs det. Tänka Er ett snitt på 65, då är det alltså mängder av människor som dör en bra bit innan 65 år gamla.....
Paengha som ju fyllde 73 år nu i juni, var ju här 2 nätter nu tidigare i veckan, tror det var måndags-kvällen och tisdagskvällen. På onsdagen körde Yongan hem henne igen. Men hela tiden hon var här, så var hon där uppe på andra våningen. När hon inte låg ner på stengolvet och sov, eller när hon inte var inne på sitt rum och sov,,, så tittade hon lite grand på thaiboxning vilket hon gillar.
Och Yongan springer häcken av sig med mat och service. Ja missförstå mig inte, hon storälskar förstås sin mamma, och gör detta mer än gärna, inget snack om den saken. Det är väl egentligen mest jag som finner hela denna jävla karusell vara skitlöjlig. De äldre här är fanimej som ”käppar i hjulen” för barnen och de yngre, som är utsedda att ta hand om föräldrarna.
Det är en jäkla ond cirkel faktiskt. Man har inte råd med någonting extra, tack vare att barnen som ju bildat egen familj, nu istället för att konsolidera sin egna familjs ekonomi, nu tvingas dras på 2 vuxna, som inte gör ett skit, mer än äter, rapar, och skiter, när dom inte sover..
Man hindras att köpa upp sig, få saker till sin familj, och kanske i förlängningen inte har råd med den där lite bättre och därmed dyrare skolan till barnen. Och detta tack vare de två köttstyckena som skall tas om hand. Ja jag vet, det låter kall-hjärtat, men denna onda cirkel måste sluta nån gång faktiskt, Thailand som land, måste snart ändra sitt ekonomiska system...
Se bara på de thaidamer som flyttat t.ex. till Sverige, och se dem efter några år, när dom äntligen börjar att fatta vad som är deras familj, och vad som inte är deras omedelbara familj.. Hur många har man inte hört som både sagt och tyckt, att det är skönt att komma ifrån familjen i Isaan, med alla sina ekonomiska krav, som ställes på kvinnorna här i denna kulturen...
Ni dag fredag, så ringde då Yutin, magistern ni vet, Nu hade Paengtha stora problem igen och var darrig, hon måste till sjukhuset igen. Yutin jobbade, så Yongan fick ta bilen naturligtvis igen, inga problem, panik-situation ju! Medans jag skriver detta, så är dom på sjukhuset, och har varit där nu säkert i 9 timmar, helvete vilken värdelöst lång tid det tar där skall ni veta. Ja det vet ni ju faktiskt, jag har ju berättat om mina egna besök där.
Jag får berätta om Paengthas sjukdom i nästa kapitel istället. Ha det gött everybody!!
Handskak
Ps. För Er google-akrobater som hellre googlar siffror och kollar, än läser bokstäver, kan hitta siffror om Thailands medellivs-längd här,,,, Men notera att det verkar inte finnas mycket till entydiga siffror för detta Thailand....
Det sägs ju att om man skall vara en lögnare, så måste man ha gott minne.. Så livslängden här för män spinner ifrån 65 år upp till 71 år eller kanske ännu högre, medans kvinnorna ligger i spannet runt 71 år upp till 80 år i medellivslängd.....
https://www.google.co.th/search?q=medellivsl%C3%A4ngden+i+thailand&oq=medellivsl%C3%A4ngden+i+thailand&aqs=chrome..
69i57j0.6530j0j4&sourceid=chrome&ie=UTF-8
dsme
Chaiyaphum MMDCCCLXCI, Thailand
9 juni 2017
87,4 kilo – 86,8 kilo (36 km) 2 timmar 22 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,904 (nedåt)
Swedish “brännboll”….. we try to explain this game in english;
"In Sweden we have a game called “burned balls”.
First you hit the balls,
and then you run like hell,
while the others try to burn you…."
"In Sweden we have a game called “burned balls”.
First you hit the balls,
and then you run like hell,
while the others try to burn you…."
Denna fagra sommardag for vi, alltså jag och York, upp till Waeng Noi med min Honda City.... Ojsan undrar säkert vän av ordning, dom tog bilen. Ja visst är det förvånande, visst? Både jag och York gillar ju fullständigt till 100% friheten, med att åka motorbike i landskapet, och ta sig runt och kolla och härja.
Och att köra endast 60 friska kilometer en väg, är ju noll problem för starka gentlemen som jag och York... MEN nu vart det problem plötsligt. York hade fått nåt skit i huden på skallen. Nåt som varade sig och blev till inflammation, och som krävde att fabbro doktorn karvade och skar lite grand, och sedan sydde ihop huden.
York är i fint skick igen, men kan inte använda en hjälm de närmaste 7 dagarna sa han. Så jag erbjöd att vi tog min bil.... Ja visst hade man lite dåligt samvete, jag själv har ju helt och hållet kommit till sams med tankarna, att helst inte åka bil alls här nere, utan hellre nyttja friheten med en motorbike, när man glider omkring.
Men även om jag inte tänker erkänna det helt öppet, så visst var det för en gångs skull ganska bekvämt och mysigt, att bara sitta där och köra lugnt och fint upp till Åka i Waeng Noi. Åke-pojken verkade glad att vi kom, och han hade gjort mat till oss; köttbullar kanon-goa, potatismos, himla gott, och sås till det...
Så vi hade trevliga 2 timmar med Åke, och han visade stolt upp sina ägor. Han har det bra där uppe i tassemarkerna den killen, skall sägas. Han odlar fisk, och han odlar sköldpaddor, och han odlar kräftor. Och sedan gillar han att göra så saker och ting trivs och växer, så hans tomt är riktigt underbart snygg och fin tycker jag..
Vi stack tillbaka hem igen, och var tillbaka i Chaiyaphum kl. 14.30 igen. Och det var bra att vi kom hem ganska snabbt, ty jag hade lovat svärmor Jai Paengtha att göra Janssons Frestelse. Tanten hade Yongan tagit hit för 2 nätters sovande. Och hon hade lite försiktigt frågat Yongyut, om det fanns chans att falangen kunde göra det där med man-falang och palaa swede´n???
Javisst sade jag, så klart skall vi glädja henne med detta. En stor anledning, förutom att hon faktiskt älskar smaken på min mat allt som oftast, är att just Janssons Frestelse passar perfekt för hennes käft. Hon har ju löständer, och ugnsbakade potatis och anjovis (palaa), är ju enkelt att tugga för löständerna..
Så igår kväll... jäklar vad det tuggades fradga här i huset. Soda kom körande 8 kilometer hit, bara för att få middag, jäkla Yongan som tjallade.. Namkaeng tog 2 omgångar, och Yongan var också där och slet åt sig... Jag hade lovat York en omgång, så jag tog en bunke, och stack hem till honom i går kväll, så han fick en kanon-middag han också....
Och sedan på detta, så kom grannen in, och fick en middag hon också.. Hon smackade som fan när hon åt, och otroligt nog, så sade hon 3-4 gånger högt och tydligt, att hon verkligen gillade maten. Thai brukar ju inte annars berömma, eller ens kommentera, mat skall ni veta.... Resten av mina 3 kilo potatis och 2 burkar med anjovis, fick plats i en liten plast-binge i kylen till mig, så allt blev till det bästa.... Forts. nästa kapitel....
Handskak
Chaiyaphum MMDCCCLXC (2.890), Thailand
8 juni 2017
87,8 kilo – 86,9 kilo (28 km) 1 timme 44 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,921 (uppåt)
Vi skapar vår egna morgondag,
med det som vi drömmer idag!!
med det som vi drömmer idag!!
Fotot ovan visar mitt egna banan-ställe, de har eller tanten har skall väl sägas, helt enkelt Chaiyaphums bästa bananer till försäljning. Hon är även duktig på att fritera bananer när dom blivit bruna och osäljbara, smaken finns ju där, och det smakar riktigt grymt gott. Hon gör även banan-chips. Hon gör alltså chips av bananerna, kanongott faktiskt.
En del bananer har ju en skittråkig och irriterande egenskap, att dom har en stor kärna i ena ändan av frukt-köttet. Detta finner du ju aldrig i falang-bananerna hemma. Men vissa sorter av NamWa-bananen här har just den grejen. Och det är ju extra kul, när man häftigt snabbt tar sig en rejäl tugga på bananen, njuter precis av sockerhalten, och sedan blir det bom-stopp i käften.
Kärnan du fick emellan tänderna hotar att spränga tanden i småbitar. Jag har faktiskt slängt hela banan-klasar i soporna bara p.gr.a. den orsaken.. Men jag är i alla fall glad att jag och banan-tanten är på bra ”terms” igen. Det blev ju grus i maskineriet för drygt 1 år sedan, när jag kom dit, och hon gick ifrån 15-20 baht klasen, och plötsligt ville ha 30 baht.
Fan hon höjde ju med nästan 50% sitt pris ju... Jag sade till henne att jag inte vill handla till 30 baht för en klase, utan jag ville betala 20 baht.. Hon vände demonstrativt ryggen till mig. Jag blev sket-förbannad, här vänder människan ryggen mot mig, hennes kund sedan mer än 5 år tillbaka..
Nä jävlar sade jag., -"no more bananas here".... Jag har sedan demonstrativt cyklat ”förbi” hennes stånd, och visat hur stark jag är i anden, fast det svider som fan när man ser de goa bananerna ligga där i sin prydo... Nu kom ju då min nye granne Håkan in på mina cykelturer för några månader sedan,. Och nu i april, så stannade jag faktiskt just där hos tanten, för han ville handla bananer..
Vi började prata, och tanten var så glad, och hon tog betalt 20 baht precis ”som om det regnade ute”.. eller skall man säga precis ”som om inget hänt alls tidigare”.. Jag köpte då också en klase, och glada i hågen cyklade vi hemåt i värmen. Efter det så har jag förlåtit denna thai-tant, och vår diplomatiska relation är till fullo upprättad igen skall sägas...
Cyklade förbi dessa nybyggda villor, och som ni alla kan se, det är ju exakt så som thai bygger och hanterar sina investeringar... De räknar efter hur många hus som kan få plats på den mark-plätt som dom inköpt, eller kanske redan äger. Och sedan knör dom in husen så gott som det går, tak vid tak, och noll tomtmark emellan.
Tomter som vi i västerlandet har det, existerar INTE här alls, om nu inte en enskild thai bygger sig själv ett eget hus.då naturligtvis finner man lite tomt utanför huset, tomt som belägges med cement, och så lite gräs, buskar, och blommor som möjligt, så man slipper extra med det eländet.... Träd dock är dom stormförtjusta i, och då företrädesvis Mango-träd...
Ute på Ban Khwaoo-vägen cirka 2-300 meter ifrån det ställe där poliserna brukar stå dagligen, och kontrollera trafiken och körkort etc. Så har 2 st olika hemlösa thaifamiljer, byggt sina hyddor. Alltså bara runt 10 meter ifrån den förbipasserande trafiken på highwayen nummer 225. Och tror ni polisen gör något alls för att säga till skit-grisarna, nä då.. dom stackarna kan väl tappa ansiktet då antar jag...
Det tog väl 2-3 dagar så såg det snart ut på detta sätt. De samlar sopor, och säljer nog som re-cycle tror jag. Men tro inte att dom plockar upp, och håller rent de lat-oxarna, nä då, precis som vanligt, dessa människor med sin inställning till att INTE värna om varken natur eller sina medmänniskor, är fanimej det värsta jag sett i hela mitt liv, även om jag inser att alla 3:e världens länder ser exakt likadana ut... Skräp-grisar är dom faktiskt...
Handskak
Chaiyaphum MMDCCCLXXXIX, Thailand
7 juni 2017
87.5 kilo – (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,918 (nedåt)
Ibland så låtsas jag vara normal,
men det blir lätt tråkigt,
så då går jag tillbaka till att vara jag!!
men det blir lätt tråkigt,
så då går jag tillbaka till att vara jag!!
Ja så passerade svenska nationaldagen utan något större väsen, här hos mig i Thailand. Jag gillar ju naturligtvis mitt Sverige, men jag kan ju inte gärna påyvla mina thai här, mina egna känslor för mitt egna land... Så inget speciellt alls skedde och inget firande alls...
Hade en görgo cykel-tur idag faktiskt. Ja jag vet, jag snackar mycket om dessa cykelturer. Men det känns gött att ha detta att luta sig emot faktiskt. Jag drog iväg i morse, och lite för sent så kände jag mig lite matt i bena, fan också tänkte jag. Jag får cykla bort detta lama, rena rama latheten ju, tänkte jag.
Kom 10 km, och fortfarande trött, och då tänkte jag, OK nästa by kommer ju borta vid 18 km;s märket...Där vi byn Ban Kud Thom, eller som dom stavade det själva; Ban Gud Tom.. Så jag måste leta upp nåt ställe att fylla på förrådet i kroppen min. Och det slog mig, sjuttan också snabba kolhydrater, jag handlar på mig lite ris, det finns ju överallt.
Sedan kände jag... fan va trökigt att slafsa i sig ris på min cykelrunda, Nä det får nog bli knåde-ris i alla fall, som ju har en god smak, ja knåderis, khanioo... I byn efter 18 km, så hade dom på första stället naturligtvis bara isaan-mat som luktade som fan. En tant pekade bortåt vägen tillbaka igen, och det visste jag var rena rama skitpratet, där fanns ingenting för mig alls att handla..
Så jag tog mig framåt, och kom fram till ett litet stånd med 2 kvinnor, de stod och stekte isaanska kanom, alltså läckerheter.... Jag frågade om Khanioo, och till min förvåning sade kvinnan till mig; ”wait please”.... Hon stack in i huset som stod där, och kom ut med en sådan där bunke som dom förvarar knåde-riset i....
Jag sade ”Sib baht khanioo, kaphom”, hon tog fram, och lade i en plastpåse till mig. Jag frågade om jag fick sitta ner och käka det där på plats, de tog fram en stol, och hällde upp isande gott kallt vatten, och där satt jag, och fick berätta min historia för damerna ifrån Isaan...
Det slog mig sedan igen, fasen hon speakar ju bra engelska ju, så jag frågade hur det kom sig... ”jag har arbetat i 6 år nere i Pattaya”, svarade hon. Finkänslig som man är...stundtals..... så frågade jag inte mer, men det var en grymt trevlig tjej, som gjorde allt för att jag skulle trivas. Vi tog adjö, och jag stack min kos..
Efter ett tag så kom jag fram till ett hus där jag alltid, allt sedan 8 år tillbaka, alltid hejat på de boende, och varit lika förundrad 2 gånger per år, när översvämningarna sätter in. Men denna översvämningen som denna familj lever i är skit-löjlig, och består endast av en liten damm utanför där dom bor.
Och vattnet rinner ifrån den dammen in till deras hus, och tomt där dom bor. Ja dom är lika jäkla lata som så många är här borta i Isaan, och jag förundras över att man blir lika överraskad varje gång vattnet kommer. De verkar inte kunna fundera ut, att "nu kommer vattnet snart"...
De verkar vara lika enormt förvånade varje april, och varje september, år efter år, efter årtionde som århundrade. Ingen verkar göra mycket åt sin situation verkar det som. Ja tänk om vi falanger hade bott så, och fått vatten till vår tomt och vårt boende. Hur många minuter hade det tagit innan vi satte spaden i backen, och började gräva dike, kanal, eller vad fan som helst, för att leda vattnet förbi ens ägor...
Men här skiter dom i precis allting. De sitter vid sina hus, de ligger vid sina hus, och där sover dom vid och utanför sina hus. Arbete kommer först på 26:e plats i livet...... Ja det ser för jävligt ut, men jag tycker inte ett dyft synd om dessa jäkla latmaskar, Ty det är just vad dom är, alltså latmaskar..
Handskak
Chaiyaphum MMDCCCLXXXVIII, Thailand
6 juni 2017
87,2 kilo – 86,2 kilo (42 km) 3 timmar 4 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,932 (uppåt)
Minnen är en stor del i framtiden!!
Idag så ville Yongan ta bilen ty hon skulle köra systern till Håkans fru, och sonen I huset ty han skulle ha en motorbike, som dom skulle köpa. Och då vart dom 3 st, och åka motorbike faller bort. Yongan vet ju om, att så länge som vi har ärenden inom Chaiyaphums gränser, så skall vi ej ta bilen, och har vi ärenden utanför, så klart vi tar bilen, eller rättare sagt hon tar bilen.
Jag är ju inte främmande för att köra vad sjutton som helst, de flesta av oss falanger, OK i alla fall inte jag, har noll problem att INTE visa upp mig, eller ”stila mig”. Jag är den jag är, och duger inte det så åt helvete med folk bara.. I alla fall, iväg for dom, och innan hon stack, så sade hon att hon tänkte handla på MAKRO också, no problemas sade jag!!
De stack väl runt 09.00 i morse, och jag stack ut sent idag på cykelturen, alltså runt klockan 10.00 tror jag det var. Jag kom sedan hem när det var klart, och klockan var 12.30 och ingen hemma. Jag ringde sedan Yongyut runt klockan 14.00 och kollade läget. Allt OK sade hon, var är du frågade jag. Ja vid MAKRO, nära där, sade hon.
Hon kom hem med grann-tanten klockan 17.30, och jag frågade henne var sjutton hon egentligen hade varit, ty jag såg ju att hon plockat Mango, och så hade grann-tanten med sig en halvfull tub med norsk kaviar till mig. Så jag fattade att dom varit nere i den där byn typ 65 km härifrån.
Jag frågade henne, ”har ni varit i byn”? Ja sade dom precis som om det regnade. Och inget mer, och då ilsknade jag till lite grand. ” Va fan, varför sade du ingenting för sade jag. Tänker ni tjejer aldrig innan ni gör nåt? Åker ni ner totalt 130 kilometer för att hämta jäkla 2 små påsar med Mango, och en halvfull kaviartub? Fan ni har ju skaffat världens dyraste Mango ju, varför handlade ni inte lite Mango på MAKRO istället, mycket billigare...?
Ja då kröp det fram lite peau a´peau, att dom hade åkt ner dit, för att grann-tanten var tvungen att åka till Amphue där, och skaffa fram papper på att hon var singel, och också ett bank-statement ifrån en bank... Och detta gjorde mig ännu mer upprörd faktiskt. Detta handlar alltså inte om bilkörningen egentligen...
Utan det handlar mer om det misstroende som dessa damer känner emot en. Fan jag känner mig som en buse i alla världens situationer här. Jag sade till Yongan, jag hatar när du smyger omkring, och håller inne på dina planer, och hoppas komma undan att berätta. Och jag håller på som en jäkla fjant, och rapporterar till dig alla mina rörelser. Jag trodde du fattade varför jag gör detta?
Men jag tror fanimej Yongan inte riktigt har kläm på dessa saker, det är precis som om hon förlorar nyllet, om hon skall vara rättfram och berätta. Tydligen gör man inte så i denna jäkla kulturen i Thailand. Här håller man käften, berättar så lite som möjligt, och genom att undanhålla saker och ting, ja då ljuger man ju inte, enligt deras sätt att se på saker och ting!!
Jag fick i alla fall snacka av mig där på utsidan, och grann-tanten, hon är alltså ihop med en norrman sedan säkerligen 9 år tillbaka. Hon såg mer förskräckt än road ut, men skitsamma, hon kunde gott få höra vad jag kände i detta. Jag gick in, och 10 minuter senare kom Yongyut in på mitt rum, och skulle ha räfs och rättarting, som alla damer älskar att ha, när deras knäppa logik skall gälla i livets alla skiften...
Men jag sade till henne, kör inte med ditt snack nu idag, jag brukar alltid lyssna fanimej, men idag fungerar det bara inte, jag är besviken. Jasså säger Yongyut, ”varför då”? Med världens mest frågande ansikte... Jag tittade på henne, och sade; ”inte funderat på att försöka åtminstone att lyssna när jag säger nåt”??
Jo jag skojar bara säger hon då.. Och så var det OK, men en sak till säger hon; damen sitter här utanför och är alldeles förskrämd. Jasså varför då då, undrade jag försynt”? Jo du tjötade ju på mig helt öppet, och hon blev jätte-rädd.... Fan tänker jag varje gång. Är dessa damer ”skotträdda” eller?
Jag finner än den ena, och än den andra thaidamen riktigt huka sig inför sina falanger. Jag säger det, den gång som Yongan skulle visa sådana tendenser, alltså att visa rädsla, så kommer jag nog att bli så besviken, så man nästan blir förbannad. Vem fan vill regera ett hem via rädsla, vilka jävla fjantar till falanger kör sådana melodi-slingor hemma tro?
Jo det skall jag säga, dom är väldigt många härnere... Dom kör en stil som en amerikanare skulle kalla för ”intimidating”... Ja nästan hotfull i sitt snack... Men nä tack då avstår jag hellre. Men Yongan tvingade ut mig där på framsidan, där damen satt på huk bland sina Mangos.
Och jag satte mig också ner på huk, och började förklara för henne, att jag inte alls var varken arg eller förbannad på Yongyut, ingen fara. Och sedan försökte jag förklara ungefär för henne, denne by-thai; ”vi falanger gillar att prata om saker och ting, ni thai hatar att prata och konfrontera varandra, vi gillar det. Och har vi en sak, som måste tas upp och dryftas, så gör vi det.
Och den falangen som inte klarar av det, är en mespropp”.. Jag använde förstås mer barn-engelska när jag förklarade detta, men med Yongan hjälp, så såg det ut som om grann-damen fattade, och lugnade ned sig.... Och med detta så sitter jag här nu vid datorn och skriver just det ni läser nu...
Handskak
Chaiyaphum MMDCCCLXXXVII, Thailand
5 juni 2017
87,8 kilo – 86,3 kilo (36 km) 2 timmar 13 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,906 (nedåt)
Att vara stark innebär inte alltid att man skall slåss.
Riktig styrka är att vara mogen tillräckligt,
för att lämna det nonsens med att hålla huvudet högt!
Riktig styrka är att vara mogen tillräckligt,
för att lämna det nonsens med att hålla huvudet högt!
Forts. från förra kapitlet.. Skall säga det med en gång, det är min ”spinal stenosis” som ger sig tillkänna väldigt ofta. Första gången jag upplevde detta 2013, så trodde ju jag att jag hade problem med höftkulan på höger sida, då det gjorde jäkligt ont där, så fort som jag rörde på mig, eller cyklade... Och bo i Thailand och få problem med höftkulan, ja då är väl livet nästan slut här, och det MÅSTE åtgärdas...
Jag åkte ju till Sverige september 2013 i akt och mening att operera min rygg, då mina 2 nedersta kotor höll på att gnida sig emot varandra, och enligt läkarna så var katastrofen bara ett ”kvarter bort”, med oerhörda smärtor. När jag kom till Sverige, röntgade mig med magnet-kameran, och specialist-läkaren kollade röntgen-plåtarna.
Då skrattade han ju, och sade att jag ingen steloperation behövde alls. Jag hade något som hette spinal stenosis. Så med detta sagt, jag har alltsedan jag kom tillbaka ifrån Sverige, och den vård dom ger där, och kvaliteten på läkarna där, givit mig en alldeles särdeles trygg inställning för första gången i hela mitt liv, vad det gäller min rygg.
Jag får smärtor både här och där, och med jämna mellanrum. Men smärtorna nu när man vet exakt vad det är, och att dom skall vara tillfälliga (ta i trä) ger mig inte så mycket oro, jag spänner mig mindre, och smärtorna är därför på en nivå som man lätt kan leva med.
Igår som sagt var, skitont verkligen i ”ring-tån”, stack ut på 2 timmars cykling, fortfarande ont, men nu idag så är smärtan borta kan man säga, bara när jag böjer ring-tån så gör det skitont. Ja nerven är ju påverkad uppifrån ryggen. Höftkulan känner jag av kanske en gång om året, lårets framsida kommer 1 gång i månaden, ock insidan av båda fötterna kommer kanske 6 gånger om året. Och allt detta härstammar ifrån nerv-smärtor ifrån ryggkotorna..
Det håller i sig maximalt 2 dagar, sedan försvinner det. Och de flesta gångerna försvinner det helt efter 30 minuters cyklande faktiskt.... Så med detta så är dagens gnäll och sjukdom avverkad, och vi kan gå vidare till andra skandaler istället...
På onsdag så skall jag och York "bika" upp till Birger i Waeng Noi, det blir trevligt, vi köper med oss lite ost och bröd till honom, så han får njuta lite utav civilisationen han också... När vi är där så skall jag inspektera "mina" kräftor. Ja Birger skall minsann ha kräftskiva nån lunch när odjuren vuxit till sig, inget snack om den saken, skall bli skit-gott i alla fall... Tänk en snaps, en öl kräftor i den ordningen, secken lycka....
Avslutar med foton från Thailands natur idag också.... Vi hörs...
Handskak
Chaiyaphum MMDCCCLXXXVI, Thailand
4 juni 2017
87,6 kilo – 86,1 kilo (20 km) 1 timme 44 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,917 (nedåt)
Var inte rädd att misslyckas,
var bara rädd för att inte försöka!!
var bara rädd för att inte försöka!!
Ett sådant flyttlass det stod utanför på gatan idag skall ni veta. Det var en svart pick up av nåt märke, som jag inte känner till. Men proppfyllt med möbler och allsköns bröte, såg det ut som. Jag kom precis hem ifrån cykelturen, och hann väl knappt innanför dörrarna här hemma, förrän Yongyut berättade, att hon hört följande.
Miss Pussy har nog fått tag i en ny falang, och att hon körde med ”fattig-varianten” för denne nya falang. De har alltså 3 hus verkar det som nu. Dels då föräldrarnas gamla hus, som inte är speciellt gammalt, kanske 15 år och så, maximalt. Och sedan har de ju detta bredvid oss, som dom nu haft i styvt 10 år, det äges för övrigt av Miss Pussy...
Och dom har ju alternerat emellan dessa 2 hus nu då av någon anledning. Jag vet ju att de försökte sälja av detta grannhus vid ett tillfälle, men ingen ville nappa med en prislapp som var skit-dyr... Så huset finns kvar i deras ägo. Dock så äger familjen båda husen och dom är fullbetalda, i alla fall grannhuset är det vet jag.
Ty det betalade ju Patrik, engelsmannen av. Ja ni vet Miss Pussys man, och pappa till den lille tjocke pojken här bredvid. Samma pappa som familjen säger till den stackars pojken, att han är död och begraven.. Men nu då, Miss Pussy, har en ny falang tydligen, och de måste ju scamma av honom stålar. De vågar ju heller inte ta hit dessa falanger mer nu, verkar det som.
De 10-12 stycken som redan varit här, är ju förbrukade, och de vågar inte riskera att dessa falanger blir för hemtama här i området, ty då kan de ju börja prata med grannarna, och kanske få reda på sanningen om Miss Pussys vådliga äventyr och scamms.. Så nu blir det en tillfällig förflyttning till mammans gamla föräldrahem i risbyn, som dom utrymt för ändamålet, som är beläget i den by dom kommer ifrån.
De vill tydligen ge falangen sken av att dom är utfattiga, så han kan börja betala pengar till husköp och markköp kanske. Till understöd och försörjning kanske, och all skit som denna miss Pussy kan komma upp med i sammanhanget.. Så när hon mjölkat färdigt denna falang, så kommer hon väl tillbaka igen, och viftar med näsan, tuttarna, och kroppen, inför tanterna här på gatan.
Jag har en känsla av att dom alla föraktar både henne, och hela den jäkla skit-familjen, mamman och pappan inkluderad!! Men min aversion gentemot denna familj är nu i dagsläget bara i paritet med min smärta i min ring-tå.. Ja ringfinger ni vet fast vänster fot.... Har skitont, och det är den där jäkla goa smärtan som är så outhärdlig så man nästan njuter, eftersom man vet att den kommer att gå över efter ett tag... Forts. nästa kapitel....
Handskak
Chaiyaphum MMDCCCLXXXV, Thailand
3 juni 2017
87,3 kilo – (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,951 (uppåt)
Bakom varje förbannad kvinna,
står en man,
som inte fattar ett dyft av vad han gjorde för fel!
står en man,
som inte fattar ett dyft av vad han gjorde för fel!
Skulle lite snabbt idag vilja dra igenom detta med husbok här i Thailand, den heter ju yellow bok på engelska, eller på thai Tabien Ban. Thai själva har ju sin blå husbok med motsvarande engelska, och thainamn då förstås. Många är frågor om varför man skall anstränga sig att skaffa en sådan, och detta gäller då också det thailändska ID-kortet för oss falanger (utlänningar..)
Den första stora frågan ifrån de flesta som skriver till mig, är naturligtvis VARFÖR skaffa sådana saker. Låt mig då först försöka att förklara lite grand för Er läsare, som alla kanske inte har 100% kläm på det hela. Och även då för Er läsare som inte vet, men aldrig skulle nedlåta Er att fråga, för då tror ni att ni tappar ansiktet, och inte har kunskapen.
Men som man säger; ”det finns inga dumma frågor, det finns bara dumma svar”. Så för all del ni som avses, var aldrig rädd för att fråga.. Ni är ändå alltför genomskinliga i Er jakt på att vara perfekta..
All information som jag meddelar här och nu, är alltså inför de anställda på kommunalkontoret (amphue-kontoret) i varje distrikt, är alltså upp till deras tolkning av den allestädes närvarande lagen. Och dessa tolkningar, är tyvärr lika många som det finns anställda. Anledningen till att lagarna utformas på detta sätt, är ju då att man öppnar dörren för korruption, och krav på mutor ifrån de anställdas sida.
Detta är inget speciellt konstigt, utan mer en levnads-stil här i Thailand, ja i alla dessa 3.e världens länder faktiskt. Så varför en husbok då... Jo i Thailand så är man folkbokförd via dessa husböcker. Och thailändarna själva, bekräftar alla sina adresser med husboken deras, och deras alltid närvarande thailändska ID-kort...
Så för oss falanger, så är det väl lika viktigt att vara registrerade som boende någonstans i Thailand, absolut inget fel på den saken. Och är man av den åsikten att man inte ”vill” avslöja sin bostads-adress för myndigheterna här, så stöter man på problem ofta, och i alla de former.
Många utlänningar fattar inte detta, utan maler på att "pissa i motvind" år efter år, och det är enbart Thailand som är dumma i huvudet, inte dom själva. Försök att bevisa Er bostadsort, måste man göra i många olika sammanhang. Körkortstagande, köpa motorfordon, skaffa ID-kort, kontakt med polisen, kontakt med banker, och samtliga statliga institutioner.... samt sist men inte minst Immigration här i Thailand.
För att bevisa sin adress, så sägs det att man kan ta kopia på sin elräkning, eller internet-räkning, eller vattenräkning, och visa detta. Immigration här i Thailand på flera ställen brukar godkänna detta. Men hur sjutton enkelt är det att ha någon av dessa 3 räkningar i sitt namn, om nu t.ex. huset eller boendet är skrivet på thaidamen då?
Då första kravet är då, skriv Er själva som delägare i huset, så kan man ju sedan kräva att få räkningarna i sitt namn... Men fortfarande så står man där utan en husbok eller ID-kort, och det funkar tyvärr inte bland de andra institutionerna, att komma drällande med kopior på räkningar. Så då skall det till fruns blå husbok, och ibland kräver dom t.om. vittnen i form av by-grannar eller kanske rent av by-hövdingen som skall gå i god för Er falanger.
Det spelar ingen roll att vi falanger i snitt kanske har 7-8 gånger mer stålar månadsvis att spendera, vi ligger ändå i absoluta botten i näringskedjan i Thailand, och vi lär aldrig komma högre för den delen. Så mitt råd till Er som bor här nere, skaffa både husbok och skaffa ID-kort.
Nu då till detta med lagar och regler. Normalt sätt så sägs det om när man söker sin husbok, att man skall vara boende här i Thailand på ett långtids-VISA (1 årigt), och att man skall vara gift. Jag har stött på flera exempel på människor som varit ogifta, kommit hit ned till Thailand på 3 månaders VISA 1 gång om året bara, och ändå via lite stålar, så har dom noll problem att få vad dom ville ha.
Så ingenting är skrivet i sten. Visst gör som jag, ta reda på vad lagen säger, och vilka krav Thailand har offentligen, men sedan steg 2, ta med frun ned till Ert amphue-kontor, och fråga dom rent ut vad sjutton dom vill ha ifrån Er. Och sedan är det bara, och det är rent ut sagt enkelt, att ni skaffar Er husbok eller Thai ID-kort.
Till sist ett thai ID-kort får ni bara om ni har den gula husboken. Jag har hittills aldrig hört några undantag i denna sak faktiskt, men det kommer säkert någon gubbe som lyckats muta sig fram skall ni se....
Handskak
Chaiyaphum MMDCCCLXXXIV, Thailand
2 juni 2017
87,5 kilo – 86,6 kilo (35 km) 2 timmar 3 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,935 (uppåt)
Livet är kort,
le medans du har tänder!!
le medans du har tänder!!
Vad är det som gör att så många egentligen gillar att käka utländsk (thailändsk) mat? Jag menar med våra gommar och tungor, så smakar ju det mesta rena rama skiten här i Asien, vågar jag säga. Men bevisligen så gillar ju många maten, inget snack om den saken. Min stilla undran är ju då naturligtvis, hur klarar man av att intala sig själv, att man de facto gillar maten?
Ja det finns flera olika scenarios förstås, och det är bara att välja och vraka bland dessa. Men att få svar ifrån de inblandade är lika svårt. Ingen vågar/vill/kan erkänna för någon annan, att deras matsmak tog en fullständigt ny vändning, när dom träffade sin nuvarande första thailändska, som dom föll i kärlek med.
Ok visst naturligtvis finns det människor i den kalla nord, som faktiskt gillar, och alltid har gillat kryddstarka smaker. Men det är inte dom jag pratar om här, utan det är mer de som plötsligt i livet går ifrån fläsk med löksås och potatis, till att sitta ute på de olika thai-forumen, och häva ur sig ”mumsfilibabba”,,,, över en svinäcklig Som Tam a la Isaan.
Dessa gladiatorer finns, men jag fattar helt enkelt inte vad det är som driver en människa, alltså en fullvuxen individ, att identifiera sig själva med ett främmande lands mat och kultur. Är man så erbarmligt svag i anden, är man så enormt lättpåverkad, eller tror och inbillar man sig, att damen dom har kär, skall älska dom mindre, om dom fortsätter käka den mat dom alltid käkat innan???
Jag för min del har faktiskt försökt att käka thaimat flera gånger när jag kom hit till Thailand för 9 år sedan. Jag fick maten på min tallrik, stanken (lukten) var som ett KO-slag i ansiktet på mig, och mina smaklökar kreverade nere i halsen. Är man ärlig mot sig själv, så är det nog inga problem att inse att en sådan lukt och stank, nog smakar lika jäkla illa som det stinker..
Att sätta sig vid bordet, och sedan äta, och på det säga att det ar gott, visar ju bara hur mycket förälskad man är, eller hur förblindad man är, och hur vilsen och svag man är i livet. Jag vill inte att någon skall bli förbannad nu, detta är mina tankar, jag står naturligtvis för dom.
Men min vilja är inte som sagt var att oskyldigt folk skall bli förbannade, utan jag vill däremot att jönsarna, de oärliga fjantarna, skall bli skitsura, det gör inget... kan dom sitta och äta den maten, så får dom banne mig tåla lite sanning till efterrätt också... Så nu är detta sagts, och det känns gött. Må ni skyldiga som avses i detta kapitel, spilla Pa laa på Er skjorta.......
Jag har några naturfoton att delge Er här ifrån Thailand. Så klart undviker jag att fota tempel, det är ju skittråkigt, men jag är svag för alla dessa vyer med höjder och dalgångar och berg.... Men här kommer mer matbetonade foton istället denna gång!!
Handskak
Chaiyaphum MMDCCCLXXXIII, Thailand
1 juni 2017
87,5 kilo – 86,0 kilo (36 km) 2 timmar 36 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,917 (uppåt)
En vis man sa en gång..... ”ingenting”!!
Ja dialekter är alltid kul. Jag har alltid tyckt att dialekter låter riktigt exotiskt. Framförallt så gillar jag värmländska, dalamål, småländska, och sedan alla dialekter norr om Västmanland, hela vägen upp till Treriks-röset!! Göteborgska dock, som många finner vara trevligt och låter mysigt, finner jag själv inte vara så himla upphetsande faktiskt, kanske trivsamt och hemvant, men inte speciellt snyggt egentligen...
Kanske det berodde på morsans eviga jäkla gnäll när man var liten. Jag vet inte om hon försökte att få mig att låta som en jäkla tokholmare... Men på nåt förvridet konstigt sätt, så lyckades hon få mig att INTE vara så himla stolt över den göteborgs dialekten. Det ringer fortfarande minnen i örat på mig av morsans svavel-osande eder, där hon tjötade hål i hövvet på mig, när hon sade;
”Det heter inte la, det heter väl...” eller ” det heter inte mäj, det heter mig” eller så tjoade hon te ”det heter verkligen inte änna, prata riktigt”... Ja effekten på detta tjöt blev nog mer tvärtom, tror jag. Jag struntade helt i att neutralisera min dialekt, och pratar nog mer göteborgska än de flesta, men kanske lite mer vårdat kanske, om jag får säga det själv...
Annars, så fick jag en fin komplimang ifrån Sean, irländaren ni vet, som vi ju fikade med härom dagen... Han sade till mig, att jag faktiskt låter inte alls som en scandinav, utan mer som om jag är sprungen ifrån Malta, ty dom pratar engelska som jag gör, där på den lilla ön i Medelhavet.
Så det kändes ju himla schysst och exotiskt, att höra att folk tycker jag pratar som en Maltes, jaja det får la gå då... Jag har ju tidigare bara fått höra att jag verkligen låter som en scandinav, med min ”sjungande” dialekt på engelska... Jag frågade då Sean, irländaren. Men York då, var kommer han ifrån med sin dialekt, nä, han låter som han kommer ifrån Flensburg i Tyskland, och så flabbade vi alla 3... Ty det gjorde ju York...Alltså kom ifrån Flensburg, Tyskland...
Ibland under cykelturerna under sockerrörs-säsongen, så är det faktiskt himla nervöst med alla dessa lastbilar, som susar omkring ute på vägarna. De allra flesta av dom är överlastade, så till den milda grad, så att ens kalla det för ”överhöjd” är en grov underdrift. Höjden på godset gör att bilarna alltså INTE kan ligga i de vanliga filerna på vägen, ty då kantrar dom snabbt, och mindre elegant.
Dessa lastbilar med sockerrör ligger och kör mitt ute på mittlinjen på landsvägen för att undvika att välta. I kurvorna så är det mycket värre, dessa lastbilar med den överhöjden, måste alltså helt enkelt gå över på motsatta sidan av vägen, och köra mot trafiken på fel sida vägen, ty annars får lutningen på vägen, bilen att välta på studs.
Enligt vad man hör, så är det många dödsoffer bland mopedister, och cyklister, och gående, som får dessa lass över sig, när lastbilen välter. Men detta hindrar inte på något sätt lastbils-chaufförerna att fortsätta sin olagliga verksamhet, med att lasta lastbilarna alldeles för högt, för att de skall tjäna några thai-baht extra på varje sväng de kör med sockerrör.
Vad som hindrar polisen att bara stoppa dessa idioter, är väl antagligen thai-baht, som hamnar i deras fickor, för att titta bort när lastbilarna passerar.. Det är i alla fall ett elände, och jag har väl lärt mig lite grand hur det fungerar numera när jag är ute och kör. Är jag på motorbiken, så kör jag bakom denna lastbil, tills jag tydligt ser att vägen INTE lutar, och också att det inte finns en kurva som kommer där framme.
Sedan tar jag sats och kör om på insidan så fort jag kan....Om jag nu kommer fram där vill säga för all bröte so ofta ligger där, saker som ramlat av sockerrörs-bilarna.. Är jag ute och cyklar där på landsvägen, så MÅSTE jag helt enkelt lyssna hela tiden, på vad som kommer bakom mig. Hör jag att det är en sockerrörs-bil, så stannar jag cykeln och kör av vägen, inte fan vill jag att det eländet med den chauffören, skall köra om mig, och tippa hela lasset över mig... Avslutningsvis, dessa sockerrörs-lass ligger utefter vägarna i bl.a. december månad, och det är skrämmande att se hur lite thai verkar bry sig om orsak och verkan...
Handskak