Chaiyaphum MMDCCLXII, Thailand
31 Januari 2017
87,4 kilo - 86,8 kilo (17 km) 1 timme 28 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3988 (nedåt)
Det finns alltid någon,
som nappar på ”agnad” krok!!
Idag är en sådan där kass dag vad det gäller att skriva. Ja ni vet, när
lusten liksom inte infinner sig som man är van vid. Jag gjorde väl
misstaget redan under gårdagen, då jag inte skrev dagens kapitel. Jag
brukar ALLTID skriva åtminstone 1 kapitel, dagen innan, så det bara är
klart att publicera tidigt nästa morgon.
Ni sitter man här, har inget speciellt att skriva om, och inser att man
nog aldrig kommer att få ihop ett vettigt kapitel idag. Jo kanske!! Kom
just att tänka på att jag ju skrev på ett thai-forum tidigare i morse,
och berättade lite grand om Namkaeng och hennes ”skolpeng”, som hon ju
får med sig hemifrån till skolan varje dag.
Jag hade dåligt grepp om saken under flera år, låter ju Yongyut sköta
grejen med ungarna till det mesta. Men så fick jag höra att det
försvinner ju hela 40 jäkla baht vareviga dag, till ungens skolgång. De
har med sig pengarna för att käka, maten ingår ju inte i skolan, och
till ”annat”!!
Jag berättade för Yongyut att vi i falang, på min tid, minsann inte
fick med oss pengar varje dag till skolan för att kunna köpa ”annat”
inte!! Jag tror faktiskt inte med förlov sagt, att thai förstår riktigt
innebörden av vad vi berättar för dom om våra hemländer, om dom nu inte
har varit där, och fått en direkt påverkan av vår kultur.
I alla fall jag fick höra att ”alla” har med sig 40 baht att spendera.
Jag blev faktiskt förbannad vid ett sådant mesigt svar, och sade att
jag skiter i vad alla andra gör. För oss så skall det vara viktigare
att vi lär Namkaeng respektera de pengar hon spenderar, och ännu mer
respektera de pengar som hon sparar.
Yongyut vart förbannad för att jag som falang dristade mig till att
ifrågasätta den överlägsna thailändska kulturen, så jag fick göra min
revolt på alldeles egen hand, lurandes BÅDE kulturen här, och lära
Namkaeng stolthet och respekt för pengar. Jag sade då till henne, och
detta har ni ju läst förut vet jag, men för nya läsare då.
Jo jag sade till henne att hon får fortsättningsvis med sig 40 baht,
och kommer hon hem och har sparat pengar, och inte bränt dom på
skitgrejor som sötdrickor och annat onödigt, så lovar jag att dubblera
pengarna, och så får hon spara dom för framtiden.
Så Namkaeng har alltifrån den dagen för 2 år sedan alltid kommit hem
med 20 baht, och jag ger henne 20 baht, och hon stövlar raka vägen till
spargrisen och sparar 40 baht varje dag. Tösen är nu jäkligt snål, och
unnar sig fasen inte ens en chipspåse på helgen. Som ni läste om för
några månader sedan, så öppnades spargrisen, och Namkaeng fick köpa sig
en ny bra telefon för de egna sparade pengarna.
Jag tyckte hon var så duktig i sitt sparande, så jag lade halva summan,
Namkaeng sparar alltså då 40 baht per dag x 22 skoldagar per
månad, alltså styvt 880 baht i månaden, och inte undra på att den
spargrisen är full av liv och rörelse. Jag hoppas med detta att
Namkaeng skall bli annorlunda än vad folket i gemen är här i
Chaiyaphum, och kanske i isaan, och kanske i hela Thailand.
Jag vill att hon skall få samma tänk som hos de bästa av oss falanger,
alltså medveten om pengars värde, och också hur snabbt det går att få
saker man riktigt vill ha, om man sparar, och är enveten i att uppfylla
sin målsättning med pengarna. Jag berättade i sammanhanget för hernne
också om hur det egentligen fungerar för de flesta falang-turister, som
kommer till Thailand.
Hon visste ju, det pratas ju konstant om hur falang kommer till
Thailand., har obegränsat med pengar, som tydligen växer som salladen
växer i Thailand, alltså nere i diken, och ute på ängar, och uppe i
träden. Jag fick förklara för henne att falang gör precis som hon själv
gör.
De sparar alltså ihärdigt, lever på en viss summa pengar varje månad,
och sparar varje månad sina pengar på banken. De gör detta, så de skall
kunna ha pengar ”över”, och kunna få en erndaste underbar månad varje
år. Falang sparar alltså sina pengar, och avstår massor av saker i 11
hela månader, för att kunna få en semester i Thailand.
Så falang har INTE obegränsat med pengar, men vi respekterar pengar,
och behandlar inte pengarna illa. –”illa” frågade Namkaeng, ja svarade
jag ”illa är när du t.ex. tar med dig 40 baht till skolan.... och du
bränner 20 baht av dessa på Coca Cola, eller Fanta, ellerr Sprite. DET
är skit-värdelöst. Se hur mycket pengar du får nu tack vare att du
avstår den smörjan, som för övrigt bara ger dig dålig hy, och en fet
kropp”...
Jäklar jag glömde av mig lite nu i allt detta, hur sjuttan mycket har
jag skrivit nu då.. Ojdå.. måste nog ändra i början, detta blev ju till
slut ändock ett helt kapitel.... Jäkla Namkaeng det är hennes
fel....hahaha..
Handskak
Chaiyaphum MMDCCLXI, Thailand
30 Januari 2017
87,7 kilo - 86,7 kilo (26 km) 1 timme 44 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,996 (uppåt)
Ge djävulen hans tribut!!!
Ja nu är Yongyut uppe i Nong Bua Daeng igen. Håller kollen på traktorn
som hon anställt, till att harva och Gud vet vad, är ju ingen bonne,
och har ingen lust att enhgagera mig i jordbruk på äldre dar heller för
den delen. Försöker stötta Yongan i hennes härjande där uppe på landet,
även om jag har svårt att se det ekonomiska i det hela.
Jag kommer inte att lägga några större belopp där i alla fall, tänker
inte tappa mina stålar till dåliga investeringar, men lite grand måste
jag nog släppa till. Vi är ju faktiskt gifta med varandra, och en viss
rätt har ju hon som hustru, till att kunna välja vilket liv vi skall
leva ihop, och varft pengarna skall gå, eller hur?
Här kommer lite foton som jag fick av henne härom dagen, de hade bränt
marken, och traktorn hade varit där, och skövlat bort träd buskar, och
annan bröte där i skogen,. Så nu skall väl då harvandet av jorden ta
vid, och sedan skall dom väl vänta på regnen, så de kan plantera sitt
ris.
Risken som jag ser, är att Yongyut kommer att få göra allt jobbet
däruppe, precis som en jäkla anställd, och systern som driver detta,
sitter nere i Bangkok, och kommer bara upp här kanske 2 dagar per
månad, och tittar till det hela. Och jag kommer INTE att sanktionera
att vi skall göra allt jobbet, medans hon lägger typ halva kostnaden,
och vi den andra, och sedan skall vi dela på det.
Detta är ren thailäöndsk uträkning av en situation, och det är så dumt
så det inte är sant. Jag vet ju att ris-grejen kommer att gå med stor
förlust redan nu, innan det ens startat. Och jag fattar helt enkelt
inte denna barnsliga förtjusning, dessa asiater har till sitt jäkla
ris??
Bättre (tror jag) att plantera ”Oiy”, alltså sockerrör istället, som är
mer lönsamt och mindre arbetssamt (tror jag). Man odlar sockerrören,
anställer folk som hugger ner dom, och sedan beställer man dit ett
sockerrörs-företags egna bilar, som betalar, och hämtar sockerrören på
plats, slut...
Old mama är på plats,
Yongan gillar att ta med henne som sällskap upp på sina turer till Nong Bua daeng,
och Old Mama gillar att komma upp dit hon också,
det är ju dotterns land,
och det känns nog fantastiskt gött att veta,
att hennes dotter åtminstone har något här i detta jordelivet...
Riset skall planteras, gullas med, och rensas under tiden, vattnet
måste man hålla kollen på. För lite, så torkar riset, och för mycket
för lång tid, så drunkar riset. Sedan skall man skörda med kanske en
tröska, och sedan gör dom avtal med ”kvarnen”, som brukligt är i dessa
byar i Thailand. Alltså att mjölnaren tar 50% av riset i ersättning,
och resten av riset skall dom sälja, och en del behålla för egen del.
Och är Old mama där, så varför inte old papa också???
Jag lovar det kommer att bli en stor förlust på riset... Och tyvärr så
känner jag att jag kanske INTE vill vara med om detta trams med riset.
Fasen, ris finns att köpa på massor av ställen skitbilligt. Bara att gå
till marknaden i Chaiyaphum, eller Tesco Lotus, MAKRO, eller Big C, och
handla upp sig, typ vårt COOP, och inte riskera nåt ekonomiskt alls..
Försöker jag förklara den dilemma jag själv hamnar i, vad det gäller
känslor gentemot min fru och hennes planer, så blir ALLTID hennes svar
likadant som ifrån alla andra thais; ”you take away my dream, bad
falang”.... OK detta gäller inte de fruar vars män skriver på
internet-forum, deras fruar brukar vara perfekta och västerländska i
hela sitt tänk.. (Detta sista är alltså stor ironi skall förtydligas)
Men i stort som jag sagt förut, jag måste hålla kollen på detta
ekonomiskt, och eftersom yongan i dagsläget, enbart har matpengar att
tillgå, så kan det inte försvinna några större belopp, utan att jag får
kläm på det, och kan göra något åt det..
Handskak
Chaiyaphum MMDCCLX (2.760), Thailand
29 Januari 2017
87,4 kilo - 86,5 kilo (20 km) 1 timme 33 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,991 (uppåt)
En halv limpa,
är bättre än ingen alls!!
Vädret här i Chaiyaphum fortsätter att gå på i ullstrumporna, menandes
då att det faktiskt är kyliga nätter, och morgnar fortfarande. Och det
blåser friskt mest varje dag. Att cykla i ett slikt väder är både
jobbigt stundtals, och lite frustrerande skall sägas. Jag är ju alltid
av den meningen när jag planerar mina cykelturer, att det jag absolut
INTE vill ha, är motvind sista biten hem.
Jag menar, då är man ju ganska trött och sleten, och då få kämpa
dessutom i motvind, är ju ganska värdelöst. Så¨jag har ju lärt mig
ganska bra, hur jag skall lägga upp spelet när jag kommer ut på gatan
här utanför. Jag har ett gäng flaggor (vimplar) hos kinesfamiljen här
bredvid, och ute på gatan brukar jag kolla av hur det blåser, och jag
bestämmer mig på några sekunder, vart hän cykelrundan skall ta mig
denna dag.
Men det är fortfarande så kallt på morgonen, så igår morse när jag fick
nöjet att köra ner Namkaeng till Chaiyaphum klockan 07.00 på morgonen,
så frös jag som en hund i fartvinden, och detta trots att jag hade min
svenska stickade höstjacka på mig. Men det som knäckte mig var
shortsen.. Jag blev kall nerifrån och upp helt enkelt...
Normalt sett tycker jag mig ha märkt under årens lopp, så börjar det
bli kallt i slutet november/början decmber, och sedan blir det kallare
och kallare allt eftersom. I medio januari, så brukar det fixa till
sig, och värmen börjar så sakterliga att återkomma. För att sedan
framme i slutet mars/april, bli som värst på hela året, med goa
tempreaturer på upp emot 43-44 grader Celsius.
Detta håller i sig sedan fram till augusti, då det börjar bli lite mer
ostadigt väder, med t.om. lite moln som tornar upp sig på himlavalvet.
Sedan i september, så är vi inne i regn-perioden här i Isaan. Det
funkar oftast som så, att vädret är underbart gott från morgon till
eftermiddagen mellan 14-16.00... DÅ startar det att regna ganska
frenetiskt varje dag, under någon eller några timmar. Men grad-antalet
under dagen är inte farlig alls, kanskle 29-33 grader, och ren och go
luft, renad av allt regnandet ifrån dagen innan.
Idag så fann jag ihop med Ingemar på Big C, INTE dessa fläskfileér som
ju jag gillar att köra i ugnen. Men Ingemar tipsade mig om riktigt fina
klumpar med fläskkött, alltså fläskkotletter. Det var en rejäl klump
som jag skar ner i 7 skivor hemma. Jag visste inte riktigt vad att göra
med detta, men jag hörde Ingemar prata om att han skulle koka köttet,
ihop i en gryta det var allt..
Jag skar alltså upp köttet hemma. För-stekte dom lite lätt i
stekpannan. Lade dom sedan i en form, med smör och maple-sirap, och in
i ugnen under en dryg timme. Sedan hade jag hackat en halv gul lök,
skyfflade ner löken i lite vatten, mjölk, grädde, och mjöl, och vevade
runt medans det kokade upp... Jag lade sedan i köttet ifrån ugnen däri,
ihop med allt spadet i från formen,och lät det koka under styvt 15
minuter.
Jag smakade av såsen och köttet, och hade det funnits Nobelpris i att
tillreda fläskkotlett, så hade nog jag fått det priset för 2017... Jag
skall också tillägga, att jag hade skalat potatis i mängd, och hackat
dom i bitar, och sedan kokat dom. Och sedan så kylt ner dom i frysen,
så dom inte skulle falla i bitar.
Sedan stekte jag en portion av dom till mig och Namkaeng, och resten
hamnade i kylskåpet för morgon-dagen... Och jag åt upp min mat under
tystnad, det blev hel-lyckat, och jag tror fanimej att jag kan ge detta
till mina kompisar utan att skämmas... Så himla gott var det...
Vill avsluta med att berätta hur det gick igår med potatisen jag köpte
in då. Jo jag var även då på Big C, och handlade in styvt 1 kilo
potatis, alltså samma mängd som jag köpte idag den 28 januari.. Jag kom
hem, Yongyut var hygglig och skalade, och jag jobbade mig med att hacka
dom i småbitar. Fick i dom i vattnet och kastrullen, och lät det börja
koka.
Gick in på mitt rum, satte på en TV-show, så slapp jag att sitta där i
köket, och vänta i 20 minuter på att koket skulle bli klart. Jag njöt
av livet och TV-showen, och 1 dryg timme senare, så får jag höra Yongan
ropa, att det nog brinner någonstans i huset, ty det luktar rök.....
"
Jääääävvvlllaaarrr mina potatis",
rusade in i köket, det luktade fan och vidnbränt, och potatisen var
fullständigt förstörd, alt i kastrulen var svart..... Så den middagen
gick min näsa förbi.. Jäklar va besviken jag blev. Men som ni läste,
jag fick min hemkunskaps-revansch idag istället..... Ja så kan det gå
till bland kök, bestick och kastruller..
Handskak
Chaiyaphum MMDCCLIX, Thailand
28 Januari 2017
87.0 kilo - 86,6 kilo (14 km) 1 timme, 17 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,989 (nedåt)
Grått hår är dödens blommor!!
Har någon av Er läsare verkligen sett en blomma som tillhör citronen?
Yongan visade mig idag en blomma på citronbusken (se fotot ovan), och
inte för att den var beundransvärt snygg och fin, men ovanlig i mina
ögon i alla fall, se och njut över Er nyfunna kunskap.. Inte många som
faktiskt sett en citron-blomma eller hur?
Detta foto tog jag nu i förrgår, har ju redan fotat denna sak tidigare
om åren, men tål att ses igen. De röda små plupparna ramlar ner på
marken, eller in i magen på en fågel, och vips så blir det nya sådana
prylar på andra ställen i naturen. Vad vi skall ha dom till, ja inte
vet jag. Men detta gäller väl många människor också kan tänka, vad fan
skall man ha dom till egentligen, hahaha??
Ja myrorna är fantastiska faktiskt, här har dom gjort det mysigt för
sig, och plundrar denna blomma inifrån och ut. När dom är klara, så
kommer inte denna blomma att ha en chans att klara sig och överleva...
Så godnight för blomman, och goddag för myrorna... Ja jag ser faktiskt
i många blommor här i Thailand, att myrorna gärna festar där.....
Idag så kom spritmagistern och hans familj hit. De ville fotografera
sig med dottern, som ju framgångsrikt klarat sina studier nu, och fått
sitt diplom av kungens dotter (prinsessa antar jag då), tror jag
det var... Så jag kom precis hem då ifrån en 3,5 timmes cykeltur, och
sprutade svett ut ur porerna.
Yongan ville snabbt dynga in mig i duschen, men jag sade till henne att
jag eftersvettas ju som sattan. Ja men dom kommer snart. Yongan svarade
jag, detta är väl ett alldeles utmärkt tillfäle då att jag få ge igen
på 9 års väntande på thailändare, låt dom vänta tills jag är klar. Ja
svaret, standardsvaret, lät ju inte vänta på sig länge alls; -”bad
falang”!!!
Så duscha, ta på sig skjorta (fan också), kalsonger (fan också),
långbyxor (fan också) samt dubbelt fan också på svarta skor, som är 3
storlekar för långa, dtta för att passa det thailändska modet. De har
ju störtsmå penisar enligt säkra källor, och försöker att motverka
detta genom att ha enormt långa skor... Synd bara att dumskallarna inte
fattade när dom kopierade falangerna, att det faktiskt var händernas
storlek som gick i par med penisens storlek...
Sedan blev det fotografering, de tog säkert 100 kort minst. Falang
stående, falang sittande, falang leende, och falang seriöst tittande..
Jag fick sitta, med Yongan, och göra precis som spritmagistern (pappan)
gjorde innan. Han satt i soffan, och den duktiga dottern kröp på knäna
som en slav för honom, för att visa sin respekt, och detta är det
högsta tecknet i Thailand, på att allt går rätt och riktigt till.
När vi ändå är igång, varför inte visa respekten för den döde morfadern också?
Jag sade till Yongyut att översätta, och så berättade jag att i
falangland, så hade nog i detta läget, pappan gått ner i knä-sittande,
och lagt huvudet mot hennes fötter, för att visa sin tacksamhet och
glädje över att hon har gjort sin familj, så stolt och glad över sina
lyckade studier. Han tittade på mig som ett äpple, ja precis som
dom brukar göra. De kan bara inte fatta ett piss, om man råkar gå
utanför deras inbitna rutiner och kulturella grejor...
Fotograferingen slutade, och jag fick lov att ta av mig kläderna igen
tack och lov. Och gänget åkte iväg. Men det skall sägas, igen, Jag har
tur med min familj, dom är bra människor, och jag kan inte klaga
egentligen. Jag undrar bara i mitt stilla sinne, vad alla dessa
falanger gör emot sina familjer, när dom finner anledning att klaga på
dom, och vara så taskiga...
Jag tror faktiskt många falanger är ena riktiga slashasar mentalt, och
har inte en riktig tanke i sina skallar. Dom vill inte ens åka med, och
ställa upp för sin fru/fästmö, och hälsa på sin släkt ens 1-2 gånger
per år de löjdarna...Utan det är bara pengar, pengar, pengar, och
rädsla, rädsla, och rädsla, i deras skallar. Fy fasen vilken trökig
mesig falang-gäng utan någon framtid alls...
Handskak
Chaiyaphum MMDCCLVIII, Thailand
27 Januari 2017
87,7 kilo - 85,7 kilo (42 km) 3 timmar 24 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,994 (uppåt)
Gud hjälper den rike,
den fattige får hjälpa sig själv!!
Igår den 26 january 2017, så paserade den svenska kronan äntligen 4
baht i värde. Vi hyser positiva vibbar numera för den svenska ädla
kronan, och hoppas innerligt att riksbankschefen har brutit benet på
vägen till jobbet, så han fan inte klarar av att drivvla med räntan
mer, och sabba för oss utlands-pensionärer...
Jag själv var ju i ett litet chockläge då när jag kom hit ner, kronans
värde var kanon, och gav 5,60 baht för 1 krona då 2008. Plötsligt, jag
tror det var september-oktober nån gång, så slog den plötsligt i botten
via 3.76 baht för en sleten svensk krona..
Jag kommer ihåg att jag vid det tillfället vid jämförelse fick cirka
24.000 baht lägre i månadsintäkt tack vare denna valutakrash, och
24.000 baht är ju lika med SEK; 6.400:-, ja ni fattar, en sådan
löneminskning klarar man inte av på en eftermiddag!! Så det blev
kräftgång ett tag där. Sedan lyfte sig kronan och vi fick väl några år
med runt 4.05-4.20 kanske (jag gissar nu bara).
Och sedan,,, var det slutet 2014? Så rusade den upp ett tag till
4.95, höll sig där ett tag, för att sedan rusa rätt ner i källaren, och
ligga och skvalpa runt 3.80-3.90 nu sedan ett bra tag bak i tiden.. Men
tiden med 5.60, undrar om de goa tiderna någonsin kommer tillbaka igen?
Skulle älska det, men tvivlar starkt.. Vi har alldles för mycket "lik i
lasten" hemma i Sverige, och omvärlden vet att man inte kan värdera den
svenska kronan speciellt högt, utan är försiktig!
Har lite foton i kameran, som jag ville ta ut nu idag, och gärna
publicera. Först lite av dessa Funfa, (Bougainvillea). Jag har ju
undrat om man kan se arvs-anlagen, alltså färgen på funfan någonstans
på blomman, eller busken. Var inne ett tag på att de ytterligt
millimeter-små blommorna, inne i den stora blomman, kanske avslöjade
färgen?
Så jag cyklade runt, och fotade inner-blommorna på alla tillgängliga
färger som; röd, violett, lila, vit, organge samt ljusröd. Det är dessa
färger som existerar, men sedan har det tillkommit en till, och det är
en blandfärg, kanske en hybrid, men den tidndrar så vackert i violett
och vitt...
Jag har i alla fall fotat samtliga dessa färgers inner-blommor för att
se om det skiljer i färgerna. Men i stort så ser dessa inner-blommor
exakt likadana ut. Men så idag såg jag att i den röda Funfan, så var
inner-blomman faktiskt lite annorlunda, kolla fotot får ni se!!
Thailands tempel är ju himla vackra, och de finns i varje enskild by
ute på landet, så antalet måste vara kanske flera 100 tusentals av
dessa lösdrivar-hus, där det sitter sysslolösa gubbar, och tuggar
tuggtobak, röker ciggisar, och pratar och har det trevligt. Tänk secken
gäng dessa munkar är, och de liken skall fattigt folk dra omkring på,
och betala för. Nä fy fasen.
Jag fotar inte mer dessa tempel, det blir snabbt ett uttjatat kapitel,
men visst är de kinesiska buddist-templen mycket vackrare, det tycker
jag i alla fall.. Se på färgerna här, och utsmyckningarna, oerhört
grannt, kan bara tänka mig hur mycket detta kostar att hålla igång...
I Thailand kan man göra lite som man vill verkar det som. Jag kommer ju
rätt ofta ut i naturen, och finner små vackra tillhåll, och det är
alltid vatten inblandat då... Jag kom till dessa skyltar, tog foton,
och sedan frågade jag Yongan. Hon sade att det var typ; ”fiske
förbjudet”...
Här sätter man alltså upp skyltar om fiske på allmän mark, dom äger
INTE denna mark själva, det är allmänning. Men ingen verkar säga något
alls. Vem fan ger en enskild gubbe rätt att muta in offentlig mark, och
sedan förbjuda andra att fiska där... Ja detta sker i Thailand... ha
det gött, så hörs vi imorgon...
Handskak
Chaiyaphum MMDCCLVII, Thailand
26 Januari 2017
87,7 kilo - 86,5 kilo (22 km) 1 timme 52 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,992 (uppåt)
Stor lycka,
slår alltid tidiga morgnar!!
Idag så var det då den stora dagen D... Alltså D som i Dentist!! Jag
skulle gå till tandläkaren, och laga en tand, som gjorde svin-ont i
nederkäken. Jag har ju haft mina funderingar om detta med att käka både
Plavix som Wharfarin (blodtunnande)- och sedan dra ut tänder- eller
bröta i käften så det blöder...
Jag förde det på tal, men Yongan tyckte jag var ding som ville ta mig
till hjärtläkaren och fråga.. Men det var ju den gamla vanliga rädslan
som thai och hon har, fråga aldrig, stör aldrig överklassen, hehehe..
Sorgligt nog tog jag den lugna fina vägen ut ur det ämnet, och sket i
att åka till läkaren.
Så idag kl. 11.00 var jag inbokad för besök då på lilla
tandläkar-sjukhuset i Chaiyaphum. Vi kom dit, och strax fick jag se en
gubbe ligga där inne, och bli behandlad. Vi satte oss i 20 minuter, och
man började ju fatta att allting kanske var som det brukade, eller
skall man säga inte skall vara...
Ut kom då en sköterska, och berättade att läkaren hade glömt att sätta
upp den patienten som låg där inne, och följdaktligen fick jag hans
tid.... Hon frågade om det var OK om vi kom tillbaka klockan 13.00
istället,,,, - "sure sade jag no ploblem".... Vi drog iväg och käkade
lunch, och gjorde lite ärenden, och sedan var vi tillbaka igen...
Jag kom in klockan 13.45, och de kikade på min tand, och sade att de
måste göra en ”root-canal..”.. Jag kikade på dom och sade – ”eller dra
ut fanskapet”?? Tandläkaren tittade på mig, och Yongan tittade på mig,
och de sade i kör; nej o nej ”root canal!!!,, Det blev lite
dividerande, och då sade jag,,, - "jag går på wharfarin,
blood-thinning"...
Tandläkarn tystnade direkt, kikade på mig, och sade. – ”Ojsan ojsan, du
måste tala med din läkare om detta först”... Under tiden så skrev dom
ett papper till min läkare, och medans dom gjorde detta, så berätta
York som var med mig, om hur det gick till med en rot-fyllning. Och den
jäkla gubben kommer ju aldrig att få något nobelpris i att trösta någon
i alla fall, secken jäkla beskrivning skall sägas...
Sticka ner nålar i rötterna, borra i rötterna, ta död på grejor inne i
tanden, och sedan bygga upp den demolerade tanden. Efter detta, så var
jag helt och hållet inne på att dra ut fanskapet vill jag lova.. Vi
åkte därifrån, och Yongan var skitsur för jag ville dra tanden,
istället för att lägga 2 timmar per besök och mellan 4-5 besök, i den
plågo-stolen under konstanta plågor....
Jag lyckades sedan hemmavid hitta en förklaring som hette duga, och som
hon kunde leva med, och det var att; Jag ju måste sluta med Wharfarinet
om de skall dra ut tanden, men detta tar ju bara max 3 dagar utan
medicinen maximalt... Medans rotfyllning skulle ta runt 10-12 dagars
frånvaro av hjärtmedicinen. Jag sade till Yongan, att jag kan ju dö
under de 12 dagarna utan medicin, och då fattade hon var jag menade..
På eftermiddagen när vi hämtade Namkaeng, så stack vi samtidigt in till
hjärtläkarens klinik, som var öppen då, och frågade henne läkaren där.
Men hon körde mig "i diket" omgående, INTE dra ut någon tand, det
förosakar alldeles för stor risk med blödningar, och det är dåligt med
mitt meicinerade blod....
Men laga tanden var inte alls samma risk. Dessutom så kunde hon INTE
godskänna att jag skulle få sluta med medicinen ens 1 minut sade hon.
Var glad för att du har fint blod, och förstör inte det nu fick jag
till livs....Och på topp av det, så "sköt hon ner" mitt lilla fina
sjukhus. - "Jag vill att du går till det allmänna sjukhuset (mitt
sjukhus), ty om du får problem med blödningar med dina mediciner, så är
det nära till hjälpen där".... Ja tänkvärt jag vet!!
Så nu lever jag i den villfarelsen, att jag kanske skall skita i precis
allting med tänderna, stå ut med smärtan, och låta tänderna ruttna
bort, eller vet någon om nån annan lösning på detta problem....???
Handskak
Chaiyaphum MMDCCLVI, Thailand
25 Januari 2017
86,9 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,986 (nedåt)
Gud hjälper den rike,
och låter den fattige tigga!!
Det är allt en underlig värld vi lever i tycker jag gång från annan. Ja
vi vet ju att livet egentligen består av en mängd beslut, allt ifrån
det att vi kan gå i späd ålder, ända tills vi trillar av pinn i
förhoppningsvis hög ålder. Dessa beslut tas ibland i alla hast, och
ibland efter att man noga tänkt över saken. Vissa människor gör det
ena, och vissa mänmnjiskor gör det andra, och de flesta av oss gör båda
sakerna, eller hur?
Och på detta, så är vi människor experter och väldigt inriktade på att
försvara de beslut vi tagit tills sista blodsdroppen.- I många fall
spelar det ingen roll om det är logiskt eller inte, men det är
viktigare att försvara ett beslut man tagit, än att ge någon annan
rätt! Undrar vad detta inkonsekventa beteende kommer ifrån?
Ja en sak är säker i alla fall, denna fråga skall man INTE ställa till
de som ivrigast försvarar sina beslut, och ibland värdelösa beslut. Ty
dom har ingen förklaring oftast på någonting, detta eftersom dom är
fullt upptagna med att försvara det dom gör, och beslutar.. Jag skall
se om vi kan leda detta vidare!!
Hade ett snack med en kille som berättade hur det minsann går till här
uppe i Isaan, märk väl att han flyttade hit upp till Isaan ifrån
England, men gav upp efter några månader, klarade inte av att bo här
tydligen. Han tog med sig frun och stack ner till Pattaya, där han då
ville skapa, och bo resten av sitt liv. Vad hans fru tyckte berättade
han aldrig.
Nu i alla fall, så berättade han för alla som orkade lyssna, hur
falangerna lever uppe i Isaan, och han kände minsann till massor av
falanger som flyttat hem till sitt hemland igen, massor som blivit av
med sina hem till sina fula lömska thai-fruar, och flera stycken som
får 100 baht nån gång, så dom kan gå ut på byn och dricka en eller två
öl och trösta sig, allt medans frun tar hand om hela pensionen.
Jag menar, vad fan är detta för skitprat, han t.om. avslutade med att
nämna att där sitter ”John” helt ensam i byn, alldeles ensam och är
olycklig, och skall sitta där resten av sitt liv!! Jag tycker och
finner att detta bara är en massa löst struntprat faktiskt, och det
handlar mer om att rättfärdiga sitt egna beslut om vad han gjorde med
sin egna familj, och bara körde på egoism, och inte tänkte på sin
familj som helhet...
Så hur långt är vi beredda att försvara våra beslut, när är nog NOG,
och när finner man att det är lika bra att erkänna att det var ett
jävla dumt beslut, ja tyvärr så i de allra flesta fall, så verkar det
som om de flesta inte avbryter sitt idiotiska försvarande, förrän
mängder av människor har sagt till dom att det är fel...
Men då ofta, så kan det vara alldeles för sent, och effekterna av det
dåliga beslutet kan vara oöverskådliga och förödande. Men t.om, DÅ, i
den stunden, så försvarar sig dårarna.... patetiskt..
För övrigt här uppe där jag bor i Isaan, där alltså enligt utsago, så
skall det ha avflyttat mängder av falanger, och deras hus är övertagna
av andra falanger, eller thai, som flyttat in i dessa. Här bor mängder
av olyckliga falalnger, som inte har varken kraft eller råd att ta sig
härifrån!!! Detta är vad vissa människor har blivit itutade sig, och
sedan sprider vidare för att försvara sina egna livs-val..
Men detta är rent skitprat. Jag själv känner säkert mer än 100
människor som florerat, bott, eller jag har stött på här i
Chaiyaphum-området... 1 st (Flemming-dansken) hittade sig en ny madam,
och stack med henne, gifte om sig, och bosatte sig i Khorat!! Absolut
icke olycklig, fick låta huset stanna hos dåvarande hustrun...
Sedan vet jag 1 till som också han flyttade till Khorat, eftersom han
var olycklig med sin fru, det funkade inte (Lars-svensk), han flyttade
faktiskt också till Khorat!!! Men sedan, så vet jag NOLL personer som
har fått åka tillbaka hem med svansen mellan benen faktiskt, INGEN.
Jag känner naturligtvis till flera stycken i mitt tycke olyckliga
äktsenskap, men dessa finns ju i alla länder världen över. Och inte vid
så få tillfällen, så beror detta på ett övermaga egoistiskt upförande
av falang-mannen, och inte så mycket thai-frun...
Detta är hur jag själv ser på min verklighet, alltså en verklighet som
JAG LEVER I... Att lyssna till folks klagande om denna verklighet, där
dom själva INTE BOR HÄR, är bara inte mycket att luta sig emot i mitt
tycke..
Handskak
Chaiyaphum MMDCCLV, Thailand
24 Januari 2017
86,7 kilo - 85,9 kilo (20 km) 1 timme 39 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,991 (uppåt)
Så gott som grogg är,
så slutar det ändå i törst!!
Miss Pussy har ju inte varit på tapeten på ett tag nu, ett bra tag. Vad
har hänt??? Ja jag vet inte, men nåt mysko har det varit. Hon verkar ha
gömt sig i alla fall. Hennes hallick-föräldrar bor ju här i grannhuset,
de har ju kvar sitt gamla hus i en annan by, men de får inte sålt det
huset sägs det här.
Och det vet ju vi, att sälja ett hus eller fastighet i Thailand är
nästintill ogörligt. Medans mark kan man sälja och finna köpare på. Så
hallickarna är här, och lever sitt liv med att ta hem gäster, och
dricka öl i mängd under flera dagar i sträck relativt ofta. Jag får
verkligen se hur många thai hanterar alkoholen hos denna gäng, och det
är ingen vacker syn, lika illa som hemma i våra egna hemländer.
Men så när man minst anar det så dyker Miss Pussy upp, och
dricker sitt morgonkaffe eller äter sin Som Tam i morgon-gryningen. Jag
såg henne aldrig tyckte jag, inte förrän Yongyut berättade att Miss
Pussy visst bor där. Hon håller till i ett rum på ovanvåningen, men går
ALDRIG ut utanför tomten, så hon gömmer sig tydligen för nåt eller
några!!
Ja att gömma sig är ju en egenskap som den skitfamiljen är vana vid och
bra på, de är hemma, och så har dom hänglåset på grnden, på UTSIDAN,
för att ge sken av att ingen är hemma eller boende där. Och detta
startade när dom inte kunde betala för de möbler dom köpte hem via sitt
bondfångeri.
Där dom sket i att betala, och där det gång efter annan kom hem till
dom, affärer och butiker som bånkade på dörren, ropade in till dom, och
krävde pengar för möblerna. Så hänglåset är på BÅDE när dom är hemma,
som när dom INTE är hemma, och Miss Pussy är där inne.
Hon har nu den sista månaden börjat visa sig lite grand, jag kan se
henne sitta och jobba vid datorn (Thai love link), jag kan höra henne
ganska ofta prata med falanger, via SKYPE eller Line eller Facetime
eller nåt sånt. Jag hör henne också träna på att prata engelska, och
där ingår då att sjunga engelska låtar, och försöka att prata bra
engelska.
Jag säger bara det, om thailändska folket i övrigt hade ansträngt sig
så med engelska språket, så hade Thailand INTE haft de enorma problem
dom har idag, med att INTE kunna ett skit utrikiska... Så nu då..
Yongan åhörde nu i förra veckan. när hon var ute i trädgården, hur Miss
Pussy helt klart hade fått napp på en falang.
Och han har tydligen nu kommit till Thailand, och skall träffa Miss
Pussy! Så sedan 3-4 dagar tillbaka, så ser vi inte längre miss Pussy
här i grannhuset. Hon har enligt Yongan tagit med sig hallickarna, sitt
barn, samt sig själv, och falangen till det ”andra” huset, och bor där
nu medans han är här.
Jag är övertygad om att hon inte vill visa upp ännu ett offer, ty inte
bara jag, utan folk snackar om henne och hennes familj här omkring. För
det skall ni veta, ni dödgrävare söderut, att Isaans-damer är INTE en
enda familj, de tycker inte kollektivt alla detsamma, och de uppför sig
INTE detsamma hela högen.
Så man skall nog akta sig att se dom som ett stort kollektiv, som
agerar som stora stygga vargen, och lurar av den stackars stupide
engelsmannen, eller den stackars naive genomärliga svensken, alla hans
besparingar. Folk här på gatan (thai) har ganska klart deklarerat att
dom INTE gillar vad Miss Pussy håller på med.
Men hela hon och hennes familj, har målat in sig ekonomiskt i ett hörne
känns det som. De har använt hennes underliv nu i flertalet år, och hon
har livnärt sig på att lura falanger på pengar, i utbyte mot hennes
underliv. Föräldrarna sitter på röva här hemma, pappan som jobbar med
försäkringar som många andra thai gör här, han jobbar knappt alls känns
det som...
Hon skickar sina pengar, och då lever familjen upp.. Nu kan dom inte ta
sig ur denna härva, ty hela omgivningen kräver betalt för det liv som
denna idiot-familj har skapat åt sig. De vill ge sin familj ansikte,
har alltid ansett sig vara förmer än andra, och det ända som detta gett
dom, är ett förlorat ansikte, och att ingen här, absolut ingen, vill
umgås med dom...
Men som sagt var, nu har Miss Pussy får slag på en ny falang, som hon
mjölkar i det andra huset medelst härliga krängningar, och kanske hårda
nypor om vartannat!! Hon är i alla fall duktig den lilla varselsen..
Thalands motsvarighet till Cleopatra kanske..
Handskak
Chaiyaphum MMDCCLIV, Thailand
23 Januari 2017
86,4 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,978 (nedåt)
Gud gav oss nötterna,
man han öppnar dom icke..
Livet rullar på i en allt snabbare takt, känns det som stundom.
Dagarna, och veckorna, och sedan månaderna och åren, läggs på varandra,
tills det blir så mycket minnen, så man inte kommer ihåg många av dom
alls. Men på något förunderligt sätt, så blir jag mer och mer tillfreds
över livet här där jag bor, både med omgivningen, som med min egna
familj och släkt.
OK omgivningen är ju som den är, och förlika mig med den till 100%
kommer jag nog aldrig att göra tror jag. Hundar som brötar omkring, och
lever sitt egna liv fullständigt, komplett vanskötta och vanvårdade, av
sina värdar thai-familjerna... Tuppar och hönor skuttar omkring,
pickande och velande ute på vägen, inne på tomten, kacklande som
besatta, endast avbrutna utav en och annan Pytonorm, som slukar en
kyckling då och då.
Ingen bryr sig, när thai är hungrig, så går han ut och plockar ett ägg
var det nu råkar ligga, eller snor åt sig en höna, och grillar den.
Livet rullar på för dessa människor också.. Dock så har jag ofta undrat
hur det står till inne i huvudet på en thai? Inte negativt nu eller så,
men mer, har dom drömmar om framtiden? Funderar dom på framtiden?
Hoppas dom på saker och ting skall hända och ske för dom? Ligger dom
och funderar på slika saker innan dom somnar in på kvällen??? Eller är
det bara som så, att dom tänker det dom lärt sig ifrån barnsben; Det
händer en olycka i trafiken, och svaret är ”mai pen rai”, sånt e
livet???
Dom åker på en snyting och tänker mai pen rai..... Någon gör inbrott
och stjäl allt dom äger och har, och svaret t.om. nu blir som en reflex
”mai pen rai”..... Är hela jävla livet för en thai-person bara ”mai Pen
Rai”??? Jag själv har faktiskt svårt att tro detta, ÄVEN om
thai-personerna jag träffar gör sitt yttersta för att ge sken utav
detta. Fråga en thai; vad drömmer du om?`
Och du får en blick som om du inte är riktigt klok, och det är en tanke
han aldrig funderat över....? MEN jag tror faktiskt att thai bara är så
oerhört ovana vid att fundera över framtiden, och planera och
organisera sin famtid, att ifrågasätta och undra över något, så dessa
tankar har inget utrymme i deras hjärnor.
Men någonstans så måste det väl finnas drömmar, förhoppningar, och en
tro att man skall kunna uppnå ett mål i livet? ELLER? Jag har svårt att
tro faktiskt, att jag som falang, eller rättare sagt, vi som falanger,
är de enda i Thailand som har drömmar, det MÅSTE ju vara fel.... Men
vad är det som gör det så besvärligt för en thai då, att berätta lite
och öppna upp sig??? Ja jag vet inte, nån som funderat på det???
Idag, för att prata om annat, så handlade jag in 2 fina pork
shoulder-bitar, som just nu ligger i ugnen, jag skall repetera
förhoppningsvis, den kanongoa maträtten jag fick till här om dagen, som
familjen gillade så mycket, med mört ugnstekt kött. Men denna gång, så
ligger det sedan igår i kylen 2 stora plastbunkar med potatisgratäng
väntandes, så det ihop med detta nya goa kött, skall bli kanonroligt
att pröva ihop!!
En annan sak, jag prövade potatisgratängen igår med Ingemar som visst
gillade smaken, men frågade mig vilken krydda jag hade i, det smakade
ju sött?? Ja sade jag, jag prövade med Maple-sirap för första gången.
Ingemar var inte helgalen i den smaken, men han gillar ju inte sött
alls.
Jag måste säga att det smakade kanongott faktiskt, om man nu får
berömma sig själv. Så imorgon har jag bjudit hem York och Ingemar, och
de skall få köttet plus gratängen. Och hoppas de gillar den bara.... Vi
får se.
Handskak
Chaiyaphum MMDCCLIII, Thailand
22 Januari 2017
86,4 kilo - 85,6 kilo (20 km) 93 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,987 (uppåt)
Goda råd är innerverande,
men dåliga råd är det inte!!
Vårt grannhus, som ni ju vet är sålt till en kompis till Yongyut och
hennes man, står tomt eftersom de båda är hemma i Sveruge, och ordnar
med en massa praktiska prylar, typ registrera äktenskap, och packa allt
som jag skall transportera/skeppa till Thailand för dom, och en massa
jobb-saker för hennes man Håkan..
Under tiden, så står ju deras hus här bredvid tomt, och vi har nyckeln
dit in, så vi kan hålla kollen på det och också betala deras räkningar.
Nu plötsligt förra veckan, så dök det upp 2 st bilar, varav den ena var
den som vi kanske skall köpa, det var brodern som körde den, och det är
ju vackert.
Alltså att ha en thai som håller på privat, och kör omkring i en bil
som man vill köpa. Det är ju så man ryggar tillbaka, och undrar om inte
man skall backa ur detta köp, oavsett hur billig bilen än är. Att ha en
thai som kör bilen, är ren och fysisk misshandel av en bil, inget
annat. Och säkerheten på bilen försämras ju i takt med varje dags
körning och brukning av en thai...
Jag frågade yongan lite försiktigt vad denna gäng ville, nu när dom
ockuperade Håkans hus? Hon blev ju sur som vanligt när man frågade, ty
det finns inget värre, än när falang sätter fingret på saker och ting
som dom innerst inne vet är galet, men som dom gör ändå!
Men hon berättade att en gammal farbror i byn hade dött, och det skulle
vara party i 4-5 dagar för detta ändamål. Ja det är ett jäkla firande
när någon dör skall sägas. Secken tur att man är falang, så det räcker
med 1 timmes show i kyrkan, lite grand på kyrkogården och kyrk-kaffet,
och sedan kan man sköta sin sorg privat utan insyn...
Sorg är enligt mig en privat och egen sak, som ingen annan har att göra
med, och att visa upp den, är bara löjligt anser jag!! Vilket visar att
man egentligen sätter sig själv i högsätet, istället för den döde
personen.. Men det var alltså runt 15 personer nu inne i huset, och mat
kom fram noterade jag, och huset togs verkligen i ”besittning”, det var
motbjudande att se faktiskt..
Jag fick chansen nästa dag när de stack till festen i byn, och gick in,
och hämtade min och Håkans gemensamma flaska Vodka, den skall dom
fanimej inte dricka upp i alla fall, ty Håkans öl, han hade 3 kartonger
med stora LEO stående därinne, där hade dom redan börjat dricka på...
Men det är trevliga thai-människor skall sägas, så inget ont om den
saken, men jag tycker att det är bara fan, denna stil som thai har, där
dom anser att en persons hus är allmän egendom. Men i grunden, så vet
jag att detta beror på att dom inte fattar konceptet av ett hem. De ser
bara ett hus, och vet inte vad ett hem är. I huset där sover man oftast
bara, och man tillagar kanske mat därinne också i vissa fall.
Men inget annat. Kungen på väggen, och på golvet madrasser och sedan
klart, nu har vi ett ”hus”, men inget ”hem”... Så thai mår inte
illa när dom kommer som en ockupations-makt och tar över, det är bara
naturligt, och inte alls känsligt.. Jag försökte luska med Yongan, men
hon sade bara som vanligt ”falang small heart”. Hon älskar det
uttrycket, när hon vill visa på hur ogina vi falang är, och hur svårt
hon har att förklara de flesta fenomen som thai har för sig....
Jag vet ju nu också var någonstans denna by ligger, där dom firar den
döde, och lyss på detta nu, så fattar ni vad det är frågan om kanske...
Jo byn ligger 1,5 mil utanför Chatturat rakt österut, Chatturat som
alltså ligger 42 km härifrån. Så de facto, så åker denna gäng från
festen, för att ”sova” i huset totalt 5,7 mil en väg. Myser omkring i
en annans hem, brukar allt i det hemmet, rena hotell-verksamheten
alltså, och sedan dagen efter, så åker de 5,7 mil igen för att ta sig
till festen...
De stannade i 3 nätter totalt, och mådde nog prima. Inte alls så att
dom ställde till oreda, det såg snyggt ut, Men fan att jag vill att
främmande människor, som kommer till mitt hem, brukar alla mina
kastruller, bestick, tallrikar, ja allt husgeråd. Går igenom kylskåpet
och frysen, och sover i mina sängar och sängkläder...
Den grejen får thai sköta internt, men inte med mina prylar och mitt
hem i alla fall.. Jag har försökt tidigare att prata om detta med
yongan, men "small heart" kommer alltid upp. Men en sak vet jag har
gått fram, och det är att jag vill VETA innan, om det tänker komma thai
och skall sova i vårt ”hem”..
Det försöktes ju i början lite grand med dessa som ville duscha, käka,
och sova här hemma, innan dom åkte vidare, men jag visade mitt missnöje
när jag talade om att visst dom var välkomna, men vill dom komma, så
skall dom ringa innan, och förklara vad dom vill... Och duscha kan dom
göra hemma hos sig själva...
Men det är ju alltid på det sättet, i alla kulturer, att parasiter
ALDRIG vill skylta med att man vill nyttja andra, det skall ske snyggt
och tyst helst.....Nu är det lugnt igen i grannhuset, och alla har haft
trevligt, men detta är enbart mina egna funderingar, och inget som
grannkillen Håkan bryr sig speciellt om i detta läget.
Han är ju fortfarande nyförälskad och blind, men det kommer att bli bra
med den gubben, när han öppnat sina ögon.... hahaha... Men han är ändå
lyckligt lottad, ty han har en trevlig fru, och hennes släkt som kom
hit, är goa människor de också,, Det är bara dessa olater och
utnyttjande av andra, som man måste jobba bort,,, tycker jag i alla
fall...
Handskak
Chaiyaphum MMDCCLII, Thailand
21 Januari 2017
86,7 kilo - 85.7 kilo (34 km) 2 tim 7 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,986 (uppåt)
Gud kan inte vara överallt,
så då skapade han mödrar!!
Som jag (kanske) skrivit tidigare, så har jag haft ganska ont i
högerdelen av underkäken, alltså under tänderna, nu allt sedan 2 veckor
tillbaka, och jag har ju kört med den där chlor-hexadine, munvattnet...
Listerinet vågar jag inte ta....Har ju sett varningarna om den skiten...
Jag fick nog härom dagen och vi, (Yongan och jag), snackade om att gå
till ”plågis” med käken, och mig själv. Jag drog på det, är bara så
jäkla trött på mediciner, sjukdomar, och all jäkla skit som verkar
komma på en gång nu i denna åldern. Man kände sig helt fantastiskt
stark och uthållig och i topptrim, ja ända tills typ när jag fyllde 61,
när jag ramlade av hojjen 2012...
Sedan dess, så har man ju gång efter annan blivit påmind om stundens
allvar ganska abrupt. Medicinerna har ökat drastiskt och ävenledes
läkarbesöken. Men skam den som ger sig, så jag fortsätter med det lilla
jag kan göra i denna situation, jag fortsätter med motionen, och hålla
i gång båda hjärn-halvorna...
Birger kom hit till Chai Ya Phum i tisdags, och bl.a. så ville han gå
till tandläkarn. Jag tog med honom ned till den yngre tandläkarn, som
hjälpte mig att dra ut min tand för 5 år sedan, eller nåt sånt. Jag
passade då på att presentera även mitt problem för honom, men han
ryggade direkt, och hänvisade mig till Chaiyaphums allmänna sjukhus,
som ju har en sådan avdelning, ty han kunde inte se ett dyft vad mitt
problem var...
Jag tror att den yngre tandläkaren har fallit i samma fälla som många
andra här, han har fastnat i tandutdragnings-fällan. Snabba
utdragningar och snabba stålar, Detta istället för att laga tänderna på
ovilliga isaan-människor, som anser en trasig tand enbart vara ivägen
och dyr i drift, så bort med den.
Så idag var jag på sjukhuset igen och kollade blodet, alltså kvaliteten
på den. Fick återigen fullt godkänt på värdena, så det var ju bra, fick
också medicin några månader framåt, och fick pröjsa för allting 2.700
baht. Jag var ju här och kollade blodet med tillhörande läkarbesök även
i måndags, och då var det gratis, eftersom jag ingen medicin köpte av
dom.
Det är helt enkelt skitbilligt att vara inne i systemet här i Thailand,
svinbilligt, och har man bara tid att slösa bort, och sitta i all
evinnerlighet i väntrummen, så blir sjukvården faktisk skitbillig.
Medans vi satt där i dag och väntade, så stövlade Yongan iväg, och
kollade in dentist-avdelningen. Hon sade att det var MASSOR av folk
både där, och på ögon-avdelningen.
När vi sedan åkte hem, så sade Yongan till mig. ”jag vet ett litet
hospital vid Namkaeng skola, de har enbart tandläkaravdelning där"....
Jättebra,,,,, "ja, jag var där och lagade min tand förra året, och
betalade endast 600 baht....". Oh fan tyckte jag. Vi stack dit och
visade mitt ID-kort, jag var välkommen tillbaka när dom öppnade igen
vilket var 16.30.
När vi kom ditt igen, fick vi vänta i 1 minut, sedan tog dom in oss i
ett rum alldeles vid entree´n, och där var 2 st tandläkare, 1
röntgensköterska, och 2 vanliga sköterskor, plus den
administrativ-anställde. Jag hamnade blixtsnabbt i en tandläkarstol,
och de frågade och kollade, och sedan föste dom över mig till röntgen,
för dom kunde inte hitta ens ett hål i mina tänder...
Detta efter 8,5 års frånvaro ifrån en tandläkare faktiskt, förutom han
som drog ut en tand då.. Efter 4 plåtar, så kallade de fram mig till en
av röntgenplåtarena som var bra, och läkaren (en söt brud) sade att en
av mina tänder börjar ge sig inuti och ut, men hon sade att hon kan
bygga till den igen, till sin forna storhet och glans... 3 besök skulle
det ta....
Så jag skall dit till onsdag 25 januari första gången, och det skall
bli spännande att se behandlingen, och se vilken summa pengar jag får
betala.... Jag ger detta lilla hospital 5 stjärnor av 5 möjliga, en
fantastiskt trevlig bekantskap var det, och jag kommer nog alltid att
frekventera detta ställe vid framtida drama och plågor.....
Och till sist... icke att förglömma... Jag fick betala för
undersökningen, tog väl allt som allt 30 minuter, samt 4 st
röntgenplåtar 100 baht (SEK; 25.-).... Ja vi kan ju försöka att
matcha de priserna i Sverige....
Handskak
Chaiyaphum MMDCCLI, Thailand
20 Januari 2017
86,9 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,955 (nedåt)
Frossare är den som gräver sin egna grav,
med sina tänder!!
Ibland får man ju sina påminelser om sin egna dödlighet. Ja ni vet via
små saker som händer en i vardags-livet. Denna dag var som alla andra
solig, och den var ganska hyggligt blåsig, men jag hade stort flyt ty
jag hade medvind på de mest ”öppna” ställena, där det blåste som mest.
Man är ju hyggligt rutinerad som göteborgare vad det gäller blåst,
vind, och rusk..
Så jag hade go fart, vinkade och hejade på flera bönner som jag
passerade därute på riksvägen. Plötsligt så kände jag något som hakade
tag i mig bakifrån, jag ”hörde” då genast... fan det var ju en
motorbike, och den fan hade kört in i mig bakifrån. Jag kände en kraft
som ville dra ner mig i backen, vände mig om i farten, och där satt en
gammal gubb-fan på sin moppe, och han försökte av alla krafter att
hålla sig upprätt.
Men bara en av oss kunde lyckas med det konststycket. Och jag tänkte
fan inte gå i däck, om jag kunde undvika det, som ni säkert förstår.
Jag höll stenhårt i styret, och parerade flera gånger, och till slut så
fick jag gubben att falla pladask med sin motorbike i backen.
Jag stannade 10 meter bort och gick fram till honom, fick upp både
honom och hans motorbike i upprättstående person. Klappade lite på
honom, trevlig som man är, och frågade om han var OK? Han visade upp
sin armbåge som var blodig, men annars mådde gubben bra såg det ut som.
Han sade sedan de förlösande orden för honom, och de mest fjantiga för
mig ”Mai Pen Rai”, altså ”sånt e livet”,,,
Han frågade inte hur gick för mig alls, visade absolut ingen ånger över
sin bedrövliga roll i det hela, och dåliga körning, NOLL intresse. Jag
trodde jag var OK, ja ända tills gubben hade försvunnit med moppen, och
jag svingade mig upp på cykeln, och hörde och noterade att kedjan, och
hela huset därnere var i all oreda man kunde ha.....
Jag fick tag i en sten, och bånkade till några gånger, och rätade ut
ett stag, och kunde därefter ta mig framåt, om jag gav fan i att
växla..... Det skramlade så man trodde att kedjan skulle gå av... Jag
var cirka 17 km hemifrån, och GÅ HEM i den goa värmen var ju inget man
direkt strävade efter.
Så jag cyklade varligt så inte kedjan skulle brista.... Jag klarade
det........ nästan......... Vid 5 km;s-pålen, så gick kedjan, och
detsamma fick jag göra resten av vägen. Bad- tofflor och promenixa 5 km
i 34 graders värme..... Ja ni skulle varit med... Jag tog mig framåt,
och det funkade hyggligt, men fick naturligtvis lite skavsår på
ovansidan tårna i badtofflorna.
Lufsade direkt ner till cykelkillen i byn Nong Nasaeng, han pillade
lite hit och dit, skruvade lite hit och dit, och klämde till slut ihop
kedjan, och sade; ”Khrap”... Jag satte mig på cykeln, och prövade allt
med växling, hojja framåt, och allt funkade gallant och smidigt. Han
ville inget ha betalt, han kör ju alltid den svängen med mig, för han
vet vad jag svarar honom.
”JO detta är inte till dig, det är till your palleja´”... Och så gav
jag honom 20 baht för 5 minuters jobb..... Alltid gott att ha
välvilja hos folk här... Så min cykel är helt OK nu, och det man man
nog inte säga om gubben som körde på mig, hans armbåge får han lida
för, det vet jag!!!
Men hur fan kan man köra rakt in i en cyklist bakifrån, var fanskapet
full tro, ja, jag vet faktiskt inte. Men denna gång avlöpte det bra,
men det var nog mer min egna förtjänst och styrka, som gjorde att jag
klarade mig, än gubbens.. Och det skall sägas ”rätt gubbe flög i
backen” anser jag!!
Handskak
Chaiyaphum MMDCCL (2.750), Thailand
19 Januari 2017
86,8 kilo - 85,7 kilo (32 km) 2 tim 8 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,958 (neåt)
Detta kommer ifrån en gravsten belägen i Utah, USA
tillhörande Mr. Russell J, Larsen
Han dog utan att veta,
att han skulle vinna första pris i den fina tävlingen;
”coolaste gravstenen någonsin”
Fem regler för män att följa, för ett lyckligt leverne!!
1 – Det är viktigt att ha en kvinna som hjälper till hemma,
lagar mat från gång till annan, städar, och har ett arbete!!
2 - Det är viktigt att ha en kvinna,
som kan få dig att skratta och le!!
3 - Det är viktigt att ha en kvinna som man kan lita på,
och som inte ljuger för dig!!
4 - Det är viktigt att ha en kvinna som är bra i sängen,
och som gillar att vara tillsammans med dig!
5 - Det är väldigt viktigt att dessa 4 kvinnor inte känner till varandra,
annars kan du sluta som mig, död!!!
Idag är det den 14 januari 2017 lördag. Och jag bestämde mig i morse
för, stärkt av Ristos goa lunch häromdagen, att tillaga en fläskfile i
ugnen, eller heter det fläsk-karre´...? vet inte! Jag kollade in google
lite grand, och beslöt mig för att göra det enklaste möjligt, utan att
krångla till det hela.
Jag lade fläskfile´n i en plastpåsen med marinad där i... Lät det ligga
i kylen i styvt kanske 4 timmar. OK lite för lite tid, men det fick
duga. Jag lade sedan flytande smör i en eldfast form, och penslade
köttbiten och lade på salt och peppar, och sedan Santa Maria´s
grillkrydda. In i ugnen, och där fick den mysa i styvt 1 timme, på
kanske 170 grader...
Jag lade därefter till runt köttet äppelbitar och tomatklyftor, och
tillbaka in igen cirka en kvart, och nu höjde jag gradantalet till en
bit över 200 grader, ville ha lite färg också på köttstycket!! Under
tiden hade jag gjort mitt potatismos, som faktiskt brukar bli kanon,
och nu med min eminenta potatispress, så snackar vi proffs-takter i
köket minsann... Till detta gjorde jag som sås-ersättning, gräddfil
utblandat lite med lime-saft, kanongott faktiskt...
Paengtha, mother in law var här och Namkaeng och Yongan också, så vi
fyra satte oss vid bordet, och började käka. Men innan vi kom så
låpngt, så var det jävligt kämpigt skall sägas. Det var samma satans
strul som vanligt med dessa thai. Jag förhandlade fram att jag skulle
göra middagen idag.
Jag sade att jag INTE tycker att det är OK att Yongan gör en
sido-middag med thaimat när vi ändå lägger stålar på min middag, som
jag skulle göra. I så fall är det bättre hon säger till direkt, om hon
inte tänker käka sig mätt på min mat... Ställd inför fakta rakt i
nyllet, så hade hon ju svårt att slingra sig, så henne klarade jag
av...
Men Paengtha, hon kunde inte hålla sig riktigt, utan hon började 1
timme innan vi skulle käka min middag, att göra i ordning all den där
jävla salladen som thai har till maten.... Jag fick återigen säga till
Yongyut att det skall fanimej inte göras 2 omgångar middagar här i
detta hemmet idag.
Yongyut klarar ju inte bara av att säga till sin mamma ens om det är
mulet ute, än mindre att sluta göra mat. Men till slut så fick jag min
vilja igenom. Paengtha fick lägga ner denna jäkla verksamheten med
salladen, och avvakta min mat.
Vi satte oss vid bordet, och normalt sett, så vet jag att Paengtha
faktiskt gillar både min mat, som mitt hembak jag gör, så inga problem.
Men denna gången var tydligen speciell.. Jag tror fanimej jag hade
lyckats att göra god mat... Paengtha smackade och sade flera gånger via
Yongyut till mig, att hon gillade maten mycket. Hon käkade rejält och
tog en andra gång också. Detsamma gjorde Namkaeng faktiskt...
All maten försvann i ett huj konstigt nog, och vi var alla storm-mätta
kändes det som. Så mycket beröm som jag fick idag, har jag nog aldrig
fått förut. Men det skall sägas, att denna anrättning kommer jag att
göra defintivt fler gånger. Köttet var snyggt tillagat, hade en
kanongod smak av mina kryddor, och var riktigt mört och enkelt att
tugga, kanske därför som Paengtha så glatt käkade köttet med sina
löständer..
Så en god dag i köket tycker jag, och man lär sig varje dag lite grand,
men i jämförelse med många andra, så är jag ganska värdelös i köket
skall sägas, så detta är noll och inget skryt, bara en berättelse om en
dag i köket....
Handskak
Chaiyaphum MMDCCXLIX, Thailand
18 Januari 2017
87,4 kilo - 85,5 kilo (36 km) 2 tim 22 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,967 (uppåt)
Detta är Thailands officiella emblem, figuren i sig kallas Garuda,
och den finner man lite överallt i Asien,
men Thailand tog den som sin egna i alla fall!!
Ge aldrig salt eller goda råd,
förrän ni har blivit ombedda att ge det,,
(polskt ordspråk)
Detta dagens ordspråk är definitivt något som jag borde ta till mig
känner jag. Jag kan helt enkelt inte hålla käften, och ger en massa
goda råd hela tiden till folk som inte ens vill ha det. Folk är ju
sådana många gånger att hur okunniga dom än är, så vill dom inte gärna
avslöja sig och be om råd, utan går hellre till okända människor med
detta.
Jag å andra sidan erbjuder mig, och kan inte hålla klaffen. Jag skulle
vilja lära mig faktiskt att ge fan i att vara så jäkla tjänstvillig,
som man alltid är. Låta folk klara sig själva, och skita i dom. Många
människor är ju på det sättet, och dom är lika omtyckta för det, och
uppskattas av medmänniskorna.. Så skit i varandra, är nog rådet och
”dådet” för dagen..
Därför skall jag nu i kommande kapitel skriva om mig, inga goda råd,
och mitt liv här i Thailand, alltså lite grand som jag gjort hela tiden
i snart 9 år nu! Men tankarna har ju kommit stundtals under dessa år,
då ”med-falanger” och också de allstäds närvarande svenskarna, som ju
kommer ner någon gång till Thailand när frun behöver bersöka sin mamma,
pappa, eller kanske rent av något barn. Dessa barn som dom lämnat i
Thailand.
Dessa brukar säga; ”kan du inte thailändska” till mig, eller så säger
dom; ”varför bo i Thailand om du inte bor ihop med thailändare”?.
Ävenledes rena turist-svenskar har ungefär samma frågor och åsikter,
men dom har väl lärt av den förra gruppen jag beskrev, eller läst i
tidningarna, som ju i sin tur lärt ifrån båda grupperna av folk.
Men en lustiger sak som jag sett och tänkt på är ju när svenskarna åker
och bosätter sig modigt i ”grannlandet” Spanien eller Portugal, ja då
är det noll problem. DÅ lär man sig snabbt hur man beställer en öl på
spanska, åker sedan hem till sitt inhägnade område, och har NOLL och
absolut ingen blandning, mellan den inhemska befolkningen och oss. Men
det räknas tydligen liksom inte alls, och skall inte jämföras.
Nä Thailand är ett ömtåligt kapitel. Det känns ibland som om man har
ett kulturellt ansvar på nåt sätt, att vara på ett speciellt sätt, att
uppföra sig på ett speciellt sätt, och ta till sig kulturen riktigt
innerligt!! Kommer vi vita hit ner till nordöstra Thailand, så
förväntas vi, att vi skall bo i en by någonstans. Kunna språket och
kunna kulturen, och slafsa thaimat utan gränser.
Gör vi inte allt detta, så blir de hemmavarande svenskarna, speciellt
kvinnorna, riktigt besvikna och ilskna, och riktigt gnölar, och brölar
ut sin åsikt om hur löjliga vi gör oss, som inte blandar oss mer än vad
vi gör. Jag för min del skiter i vad andra tycker om denna sak, jag
finner det löjlig att överhuvudtaget göra något alls på ålderns höst,
som man inte känner för.
Jag känner INTE för; att bosätta mig i en by mitt ibland alla thai,
alla tuppar, alla hundar, och det där jäkla templet, som skränar ut sin
musik och tjöt på vilka tider som helst på dygnet, helt i avsaknad av
empati för sina medmänniskor...
Jag känner vidare inte för att äta äcklig thai-mat, och dricka
svinäcklig, dåligt tillagad thai-whiskey, den grejen för andra göra,
men jag i alla fall håller mig på min kant, har inrättat en micro-värld
här, där jag bor i mitt falangrike (-hus), där vi har en kulturell
blandning som passar oss båda i hushållet hoppas jag.
Men folket på gatan här utanför hsr ungefär samma åsikter, om hur man
skall leva sitt liv, och vara emot sina grannar,. Så det funkar
hyggligt numera... Lite olja i det sociala livet så blir allting bra,
och ”olja” i detta fallet är för mig; aircondition, golvfläkt, och
hörselproppar.. DÅ mår man bra.. Samvetet är till 100% stillat, av det
faktum att jag och alla andra falanger, vi betalar för oss i livets
alla skiften här nere, och detta ger oss också frikort och frisedel,
att kunna strunta i att blanda oss.
Vi har INTE kommit till Thailand för att bli thailändare, utan vi har
kommit till Thailand för att få en fristad, få s.a.s. asyl ifrån det
livet som vi levt i kanske 60 år hemma i västvärlden, och vara oss
själva, bli lämnade ifred till viss mån ifrån vissa saker, och har
därför rätt i att skita i thaimat, thaiseder, och thai-kultur om vi så
önskar...Vi betalar dyrt för denna fördel... Halleleluja!!
Handskak
Chaiyaphum MMDCCXLVIII, Thailand
17 Januari 2017
86,8 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,962 (samma)
Ge en man en fisk, och han har mat för en dag,
lär honom att fiska, och han har mat livet ut...
För 3 veckor sedan så fick jag ont i tänderna, eller rättare sagt, ont
i tandköttet. Det verkade flytta på sig allt eftersom i käken, och det
kändes verkligen halvkass att råka ut för en grej till i livet, med
vidhängande problem. Jag började googla allt eftersom det gjorde ondare
och ondare. Jäklar skall jag tappa alla mina tänder nu eller, under
hemska plågor??
Ja alla onda tankar tänkte jag i det läget. Under tiden, så märkte jag
att så fort som jag käkat, så om jag borstade tänderna, så kändes det
100 ggr bättre faktiskt, även om värken kom tillbaka efter ett tag...
Men inte lika illa.. Jag kom in på olika sjukforum på internet, och
snart hade jag lyckats att ringa in vad att göra.
Jo ämnet som skulle hjälpa mig skulle heta Hexadine, jag googlade
vidare med det ämnet gällande för Thailand, och fick tag i ett antal
olika produkter. Och i stort handlade det om att gurgla sig i detta typ
munvatten, med bakteri-dödande ämne där i... Jag rumlade ner till
Chaiyaphum, och efter 7 plågor, och 8 sorger, så lyckades jag få
nötterna bakom disken, att få fram en av produkterna som jag letade
efter.
Det hette C-20, och det stod med feta bokstäver på flaskan
”Chlorhexadine”, så det var ju lugnt... Kostade 60 baht, så den köpte
jag. Jag skulle skölja morgon och kväll. Jag höll på i styvt 6 dagar,
och sedan kände jag mig OK igen..... Nu styvt 3 veckor senare, så kände
jag att det gjorde ont igen.
Jag cyklade ner till stan, och apoteket, men de hade slut på de
flaskorna minsann.... Måste nog bara ha haft den flaskan de sålde till
mig. I alla fall huvud-killen, den lelle ladyboyen, hjälpte mig att
finna en annan, hade inga brillor med mig, så kunde inte kolla, men
apotekaren försäkrade mig att det var bra emot tand-infektioner. Jag
motfrågade om man skulle gurgla sig i detta också... svaret blev helt
klart och tydligt,,, ”javisst!!”
Jag kom hem, tänkte inte mer på det föränn nu då, när jag skall gå och
lägga mig och börja gurgla.... Jag tittar på flask-helvetet, och där
står med feta jäkla bokstäver, BÅDE på thai som på engelska; ”FOR
RINSING CONTACT LENS”, och så står det med lika fet stil; ”NOT FOR
INJECTION”.
Ja, så detta är det vi falanger har att leva med, dessa idioter här i
Thailand. Vi har fullständigt outbildade stollar som jobbar på ställen,
där dom faktiskt kan ta död på folk.... Jag tänker åka ner i morgon,
och låta den dumma jäkla lille tunne ladyboyen tappa ansiktet
fullständigt, OM han nu har förstånd till det förstås...
Nu när jag skriver detta, så har jag varit nere på apoteket och killen
var där.... Jag langade fram flaskan, och sade till honom att jag inte
hade lust att gurgla mig i kontaktlins-rengöringsvätska.. Inte en
suck... Han svarade direkt, att det fungerade finfint och inget
konstigt alls, det var ju rengöringsmedel.... Ja sade jag men inte
ämnat för invärtes bruk... Han tittade som hastigast, och vidhöll igen
att han hade rätt.
Jag gjorde inget mer av detta, än att jag sade att jag INTE tänkte
gurgla mig i den skiten, och sade att det var OK om han gav mig någon
annan medicin som jag ändå skulle handla, så kunde vi kvitta. Han
fattade väl att spelet var slut fanskapet, och vi bytte ”tjänst mot
vara”, och han var nöjd över att jag inte gjorde honom mer illa, och
jag var nöjd att han INTE lyckades lura mig på stålar, och göra mig
illa...
Handskak
Chaiyaphum MMDCCXLVII, Thailand
16 Januari 2017
86,9 kilo - 85,9 kilo (32 km) 2 tim 11 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs:3,962 (nedåt)
Vänskap är en fåra I sanden…
Forts. Från förra kapitlet.... Jag kunde börja privatspelandet, som jag
för övrigt höll på med i 2 år oavbrutet, och mamma och pappa betalade
kalaset. Men första gången jag kom, så frågade läraren mig, och han var
en riktigt trevlig kille, som jag inte ens kommer ihåg namnet på, det
är ju ändå 50 år sedan. Han frågade ”vad vill du lära dig”? Ja svarade
jag ”Jag vill lära mig fingerspela som Donovan”!!!
Och det var så jäkla befriande att ha en vuxen kille som gillade
popmusik, och Donovan hade jag snöat in på fullständigt när jag fick
höra hur han spelade och sjöng sin första singel ”Catch the wind”... Om
den nu var bekant för Er läsare.... OK sade läraren, vi kör på.. Jag
fick visa lite hur långt gången jag var. Och han sade,
"[i]vackert[/i]".. vi skall ge dig hemläxa som heter duga...
Eller,, rättade han till sig, inte duga, men låten du skall lära dig
heter ”Greensleeves”, och är en engelsk folkvisa som är vida känd. Har
du hört den, frgade han? Känner inte igen den sade jag. Inga problem
sade han, jag ser att du kan noter ganska bra, så detta löser du.....
Okidoki sade nog jag, och tog 1;an (soårvagnen) hem till
Marklandsgatan, och 47;an (bussen) bort till Järnbrott.
Jag tränade som en besatt under flera dagar, och lärde mig låten
utantill faktiskt, och den kan jag än idag ta mig sjutton. 4 dagar
senare, så kom jag till läraren inne på huset vid Kopparmärra i
centrala Göteborg, och han startade upp mig på studs med Greensleeves.
Jag spelade så innerligt, och så känsligt, och så poetiskt jag
överhuvudtaget kunde spela.
Hade pauser här och där för att poängtera melodi-slingan, och lyckades
att spela denna låt för läraren helt fritt ifrån misstag. Efter det att
jag var klar och lätt svettig, så satt han där, såg ut som paralyserad,
och sade att det var en väldigt vacker låt, jag hade spelat den
fantastiskt bra för att vara så ung, och han hade bara beröm åt mig,
Men så frågade han mig. ”vilken låt var det du spelade”?? Han tittade
på mig, och jag fattade ingenting,, Ja min hemläxa svarade jag!!! Hmmm
svarade han, har aldrig hört den låten förut, men en sak kan jag säga
att ”Greensleeves” var det inte i alla fall.... MEN frågade jag..
amatör som jag ju var.... Du gav ju mig noterna, och jag har lärt mig
allting utantill..
Ja sade han, du hade med varanda simpel ton som fanns i nothäftet, helt
klanderfritt, men du ”läste” noterna och melodislingan helt fel, och
gjorde din egna meoli, men med exakt samma toner som i Greensleeves...
Jag måste ha sett väldigt olycklig ut, ty han kom fram och sade....
"Du är ny, och du är grön, och man måste lära sig krypa innan man kan
gå. Nu kör vi vidare, men innan dess så skall jag spela Greensleeves
för dig"..... Läraren spelade en utsökt vacker melodi, och han spelade
som en Gud, och efter det, så har jag alltid haft honom nära mitt
hjärta, ihop med denna vackra engelska folksång Greevsleeves....
Vi fick ungefär 2,5 år ihop innan våra vägar skiljdes åt. Men det var
lyckliga lärorika år, för min del i alla fall... Så musik är som livet
i övrigt..... Inte allting är vad det ser ut att vara. Nothäftet, det
är livet, och de situationer som uppstår i livet, och det gäller att
tyda dessa på ett rätt och korrekt sätt, så blir allting oftast bra..
Handskak
Chaiyaphum MMDCCXLVI, Thailand
15 Januari 2017
87,0 kilo - 85,4 kilo (36 km) 2 timmar 12 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,975 (uppåt)
Kul att se att Funfa (Bouganvillea), faktiskt har 2 st små blommor?
Eller är det ståndare och pastiller?
i 2 olika färger; vit och gul!!
Effekten av för mycket, blir alltid för lite!!!
Musik, ja det är ett kärt ämne för många barn sager man ju, eller
kanske inte!! Ungdomar har i alla tider som jag känner till i alla
fall, älskat att ha på musik både i tid som i otid. Och det är lika
aktuellt idag som det var igår, ingen alls skillnad, jo kanske att det
är MYCKET mer intensivt idag, än det var i min ungdom.
Detta beroende mestadels på att tillgängligheten är så enormt mycket
större nu. Både vad det gäller utbudet på musik, och utbudet på
apparaterna som man kan lyssna musiken i... Ipad, Iphone, och allting
som jag inte ens kan förnamnet på, med hörlurar/hörproppar, så man kan
ha på musiken precis när man vill verkar det som.
Redan när jag var i 30;års ålderm, när MTV-generationen växte upp, så
vande sig ungdomarna vid att alltid ha musiken på hela tiden i sitt
liv. Det gick så långt, så dom inte ens kunde läsa sin skolläxa
effektivt, utan att ha på musik. Jag för min egna del kunde aldrig ha
på musik om jag ville läsa nåt.
Jag snöade alltid in på vilka ackord som spelades, och älskade att
lyssna till hur melodislingorna i låtarna gick, så musik för mig, blev
avkoppling, när jag inget annat hade för mig mestadels, och ävenledes
när det vankades dans... Dock så älskade jag musiken lika mycket som
alla ungdomar, där var det ingen skillnad....
I detta sammanhang, så måste jag berätta en liten notis, OK liten är
kanske fel uttryckt av mig, jag gör ju aldrig några små notiser i
skriven form precis... Jo jag började ju lira gitarr när jag var 13 år
ung och nekade att börja spela piano.... 13 år, det var 1964, och
Beatles hade kommit till makten sedan nåt år, och alla älskade Beatles,
och alla ville spela gura (gitarr).
Jag fick en gitarr utav mina föräldrar, och tränade som en besatt. Jag
kommer ihåg att jag hade veckopeng, och jag klippte gräset för flera
grannar t.ex. Tant Thea och fru Persson, och fick ihop pengar varannan
vecka, till att köpa notera till en Beatles-sång. Den första sången jag
lärde mig var: ”Cant buy me love”...
Jag höll på med detta i styvt 2-3 år cirka, och spelade bara offentligt
en gång under denna tid. Och det var när jag var nästan 15 år gammal.
Blyg och försagd, men ville gärna visa mamma och pappa, att pengarna
inte var bortkastade, så komponerade jag en sång, tog med gitarren till
skolan.
Det skulle vara musik-prov och betygsättning i Järnbrottsskolan. Och
jag tänkte, om jag får beröm och ett bra betyg, så skulle morsan bli
skitglad..... Läraren tittade på mig länge, lät mig vänta tills i stort
sett sist utav oss drygt 20 elever. Och sedan så sa han; Gregor sätt
igång nu då, och visade upp ett missnöjt anlete, när jag stolt sade att
jag skulle spela en låt jag gjort själv.
Vad jag inte fattade då i min oskuld, var att läraren älskade klassisk
musik, och gammeltjoa-musik. Popmusiken hatade han, fick jag höra
senare av de andra klasskamraterna. Jag fick spela 2 versar, och sedan
avbröt han mig, och skickade iväg mig. När terminen var slut 2 vekor
senare, så fick jag ta med mig betyget hem, och kunde visa upp en stor
feta jäkla 2;a (TVÅ;a) för mamma, och skämdes som fasen och grymt
besviken var jag...
Det var då som morsan sade till mig att spela låten, hon lyssnade och
den var säkert lite halvkass, men hon höll masken... Sedan på kvällen
så pratade hon med mig och frågade om jag ville gå och spela gitarr
privat inne i stan? Ja jösses sade jag på stört,,, skitglad.... Forts.
Nästa kapitel....
Handskak
Chaiyaphum MMDCCXLV, Thailand
14 Januari 2017
87,2 kilo - 86,0 kilo (26 km) 1 timme 42 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,974 (uppåt)
Vänner förloras genom att ringa ofta,
eller ringa för sällan!!
Var ute härom dagen återigen på risfälten, och nya äventyr. Tycker det
är skitkul, även om ryggen tar lite stryk av det eviga hoppandet upp
och ner, när det är knagglig mark att cykla på. Nu idag försökte jag
hitta en genväg fram till en by, som ligger vid ”Fa-vägen”, alltså den
väg som går förbi tysken Peters hus, och förbi Ingemars fru Fa,s
landomtåde.,,
Denna gång blev det verkligen knaggligt och långvarigt, och jag fick
två gånger vända åter igen, då jag hade åkt flera kilometer in i
grönskan. Sista gången jag körde fel, så var jag nära succe´, och kunde
se ett tempel på andra sidan floden, och jag såg en bro där borta,
härliga tider....
Kommer fram till bron, och vänder genast på cykeln med en min av avsky,
se fotot på bron, kul efter att ha lufsat fram typ 1,5 kilometer i
gröngräset bland osynliga ormar och rödmyror.. Men det var bara att ge
upp, och vända åter, och ta en ny väg. Jag hittade en fin grusväg, som
var ”fin” i 600 meter bara, sedan blev det en stig, och sedan hamnade
jag mitt inne bland bananträd, som thai hade planterat där.
Fördelen med bananträd, är att det inget växer emellan dessa träd av
någon anledning, så jag kunde cykla i sakta mak där inne bland dessa,
ända tills en banan-gren strök mig över näsroten, och jag fick blodsmak
i munnen. Fina fisken, jag var uppskuren och käkade blodtunnande
medicin,,,,
Men lite vatten på såret, undvika att le för mycket, och cykla vidare
är nog ända chansen. Jag fick cykla i nästan 2 kilometer till, och
promenera där emellan också, och till sist hoppa över ett stort stort
dike, men det gick att leda cykeln ner och upp igen, så det var
lugnt...
Till slut, så ser jag cementstolpar där framme, och ser att det är en
väg. Kommer fram, och genast till höger en riktig bro, cyklar en 10
minuter till, och kommer fram till exakt den byn som jag hade hoppats
på.. Skicklighet, sällan, jag hade inte en susning om var jag var
innan, så lyckan stod mig bi åter igen denna dag... Undrar när min tur
skall överge mig??
Nu är det den 10 januari 2017, och vi var nere på Bens Bar med Lasse S
(Phuket), samt hans kompis Krister, och så Ingemar och jag själv.
Vi käkade den underbara maträtten steak australia med potatismos och
sallad, och ett glas rött vin till, himmelskt gott. Snacket gick gott
ty vi hade grundat lite grand med en grogg innan också. Kallas väl
”mat-olja” tror jag, alltså att olja upp sig med en grogg innan maten,
hahaha...
Jag käkade en paj av äppelcrust och glass, och 2 fina irish-cofe på
raken, sedan innan hemgång, så en liten Bailey, för att jävlas med
underkroppen. När vi hade käkat färdigt, så dök precis gänget ifrån
Khon Sawan upp, och det var ju 4 gubbar till, så nu satt vi 8 st
svenska gubbs runt bordet, snacka om svensk-koloni... Snacket flöt
finfint, och skitroligt att träffa dom.
Inte mycket mer att rapportera om, klockan 16.20 så ringde Namkaeng
ifrån skolan, och det var dags att hämta hem henne med moppen, de andra
hade redan sagt bye bye och åkt hem..... Ja ni får alla ha en go dag
idag. Byebye.. Ja livet e gött stundtals..
Handskak
Chaiyaphum MMDCCXLIV, Thailand
13 Januari 2017
87,4 kilo - 86,4 kilo (26 km) 1 tim, 33 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,951 (uppåt)
Lyckan är blind,
men inte osynlig!!
Husbyggen och arkitektur i Isaan (Thailand??), hur är den egentligen?
Ja i mina ögon, så är det rena rama vilda västern förstås. ALLA, vem
fan som helst, de bygger precis som de vill.. vilken stil som helst,
vilken färg som helst, och precis var dom vill geografiskt. Man kan
lätt säga att det är amatörernas julafton, och detta går ju helt hand i
hand med det som jag påstått tidigare.
Nämligen det att Thailand som nation skiter fullständigt i en jättestor
majoritet av sin befolkning. Så man resonerar som så då, att om
Thailand låter sina undersåtar göra vad fan dom vill, låter dom skita i
att betala skatt, och resonera som så, att dom får klara sig själva,
och göra som dom vill... ”Då är detta en bra dag på kontoret”.. Jasså?
För vem då?
Jo för de rika och besuttna, som mjölkar nationen Thailand på alla dess
tillgångar. Man jobbar efter den devisen att man låter varandra vara
ifred helt enkelt. De rika håller de fattiga outbildade, och okunniga
om allting utanför byarna, så gott det går, och då samtidigt så
exploaterar de rika Thailand allt vad dom orkar, och hinner.
Man talar nedlåtande om kolonisation av länder, och det stolta landet
Thailand har aldrig varit en koloni till någon annan. Men det behövs
inte, man har de rika i befolkningen, som mjölkar landet värre än
vilken kolonisatör hade gjort. Så med detta sagt, (det blev änna
långt), så ser man lägenhets-hus på de mest möjliga och omöjliga
ställen.
Man kan ofta se ett hus med 2-3 lägenheter, stå där ensamt på ett
risfält, tomt förstås... Och man kan se resorter, byggda på de mest
befängt stupida ställen geofrafiskt... Man kan se de mest snygga hus,
och de mest underliga hus, och de mest fula hus, vilket tillhör detta
tycker ni?? Men som jag sagt förut, färgerna börjar jag mer och mer
förlika mig med, ty man vänjer sig.
Och jag inser att i falangland, så har det gått alldeles för långt åt
andra hållet. Nu när man ser villa-områden och lägenhets-områden, så är
det döda färger fullständigt. I mitt tycke i alla fall, så skall en
färg komplettera en byggnad, komplettera ett område, och tillföra något
som lyfter det. Vit färg, brun färg, grå färg, och svart färg, verkar
ju vara allenarådande i falangland, och hur fasen tråkigt är inte det
då??
Måste visa dessa foton av två gjutna gubbmunkar som sitter staty
utanför detta tempel. Annars ser man ju oftare ”krigare” ifrån deras
andevärld eller mytologiska gamlas värld, som ingen känner till längre.
Så vakthållning finns vid ingångarna till templen, hahahaha!!!
I grannbyn till Ingemar, den heter Cheelong, så finns där en tant, hon
e la 58 år gammal, ser ut som 66 år. Hon verkar ha gått in i ”väggen”
mentalt, alltså senil, och är fullständigt ”borta” från denna världen.
Det har slagit över för henne, och hon gör det som INGEN thai i hela
konungariket Thailand gör.
Hon viger varje vaken stund under hela dagen till att samla ihop sopor.
Jag har sett henne samla sopor inne på tempelområdet, som är skitet så
det förslår, och inne på två skolor som alltid har skräp liggande, och
oftast så ser jag henne inne i sin by Cheelong, där hon strutsar
omkring, och har mängder av påsar i nävarna, där hon lägger i plast,
och papper, och annat skräp.
Hon samlar ihop precis allting. MEN inte ens då, när en tant som hon,
gör sig omaket att samla ihop skiten ifrån de ”normala” skräp-thaiarna,
så kan de friska inte ens få iväg skräpet, utan det ligger där i de
högar, där damen lägger det.
Tänk vilken herkulisk ansträngning att stanna sopebilen när dom kommer,
och ge dom 20 baht, så lastar dom in skithögen på 1 minut. Inga
problem, och sedan så ser det snyggt ut igen.. OK snyggt är väl ett för
mycket starkt ord, men skräpet är borta i alla fall....
Handskak
Chaiyaphum MMDCCXLIII, Thailand
12 Januari 2017
87,3 kilo - 86,3 kilo (17 km) 1 tim, 33 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,930 (uppåt)
En förmögenhet är som en kvinna.
Försumma henne idag,
förvänta dig inte att finna henne imorgon!!
Utvecklingen går framåt även ute i byarna. Man har ju märkt så tydligt
hur eftersatt precis allting är, man har inte brytt sig, och man bryr
sig fortfarande inte speciellt mycket, om orsakerna till t.ex.
dödsfall. Ty att utröna det, så måste man fråga frågor, och kanske
konfrontera folk, vilket man bara inte gör i detta landet.
Man har hört mängder av gånger om pojkar som drunknar i någon av alla
de miljontals dammar som thai byggt till att ha vatten i, för fisk och
för sina risfält.. Ungarna gillar ju att bada i denna ler-välling, och
som många unga i våra länder också, så skuttar man ju i, och har kul
dagen lång.

De allra flesta barnen här kan inte simma, och jag påstår att runt 90%
av barnen i byarna INTE kan simma. De tar sig fram i vattnet, så som
både Namkaeng och Soda gjorde innan febro falang kom till byn, dom sam
”hundsim”, det såg så jäkla löjligt ut, så det var inte sant. De tog
sig fram bättre under vatten än simmandes på ytan av vattnet.
Men jag har skäl att tro att det sakta, sakta, sakta utvecklas,
det finns ett visst litet intresse från skolornas sida nu, att lära
ungarna att simma. Men långt ifrån alla gör det, så då ser man istället
summa summarum, 1 simlärare i hela Chaiyaphum,,, med en befolkning av
drygt 600.000 invånare i områdena runt här... Så kan den läraren lära
några ungar att simma, så kanske hon räddar åtminstone några liv här i
Chaiyaphum och Isaan.
Men om detta nu är politik eller inte politik, ingen aning, för omtanke
är ett ganska okänd begrepp i denna deras kultur, men ändå, se fotona
på hur dom vill att man skall agera i olika situationer typ drunkning,
där man informerar via bilder, hur man skall agera med att; ringa
ambulans, mun mot mun-metoden, och pumpa igång hjärtat.. OK
amatörmässigt som fan, men lite hjälp är bättre än ingen hjälp alls,
tycker jag. Denna skylt fann jag i en by, och jag gillar att de
försöker i alla fall..
OK allt går inte framåt, trafik-offren är detsamma, och man kan inte
ens skylla på att detta skulle vara ett regionallt problem bland byarna
här. Det dör folk i trafiken över hela Thailand, men av olika orsaker
naturligtvis. Förekomsten av innehav av körtkort, är måpngfalt mycket
större i Bangkok, Pattaya och Phuket förstås, än här bland byarna, där
ingen har varken åldern inne, eller körkort, men ut i trafiken skall
dom!!
Men det gemensamt har dom alla, att dom har inga trafik-kunskaper, och
är därför fullständigt egoistiska även i trafiken, precis som i
privatlivet. Hänsyn är nästintill noll bland många, och man ser så
tydligt i små situationer som händer mitt framför ögonen, vilka val dom
gör i trafiken, och jag för min del som ser detta varje dag, förstår
till 100% varför trafik-offren till antalet är kanske 100 gånger större
än i väst-världen om inte än mer...
Men jag ser fler och fler hjälmar på trafikanterna, även bland
flickorna, som förut var så rädda om sitt hår. Fördelen är ju att den
skyddar....... emot solen.... Trodde ni jag skulle skriva skyddar emot
asfalten,,, hehehehe... Hjälmen i alla fall, ser man mycket mer nu för
tiden, än för 9 år sedan det skall sägas.
Det sägs att transport-office utfärdar MYCKET mer körkort nu än när jag
kom hit, och det är ju bra, men jag måste säga.. utbildningen för
att få dessa körkort är under all jäkla kritik. Folk vet inte ett skit
varken teoretiskt eller praktiskt hur att föra sig i trafiken... Här
MÅSTE jag vara på vakt precis hela tiden, kan aldrig slappna av.
Så fort jag ser en deltagare i trafiken, så börjar jag numera per
automatik att köra defensivt, och tar ALDRIG någonting för givet..
ALLTING händer här i trafiken, plötsligt så kör det bara rätt över
vägen en bil ifrån motsatta sidan, och kommer emot mig på fel sida
vägen, de kan inte vänta att göra sin sväng över gatan tills dom är
”framme” s.a.s.,,, och då blinka och svänga över vägen, utan dom genar
rätt över, och kör de sista 3-400 meterna på fel sida vägen.
Jag vet inte hur jäkla nära jag varit att dom klippt mig, och fått död
på mig. Men jag är tjurig skall ni veta, och har ingen lust ännu att
bli ett trafikoffer här. Men en sak skall sägas, bli aldrig för kaxig,,
ty jag har en stark misstanke, och som jag sagt förut... alla dessa hål
i vägarna, det gäller att undvika dom, och det brukar gå bra, men en
dag så kommer ”hålen” att vinna över mig, och då är det kört.
Och detsamma med trafiken. Jag är försiktig och defensiv, men
statistiskt så är jag i längden chanslös att klara mig undan, och
frågan är egentligen då bara, om jag kommer att få en blessyr, eller om
jag kommer att dö... Tiden får utvisa detta..
Handskak
Chaiyaphum MMDCCXLII, Thailand
11 Januari 2017
87,2 kilo - 86,0 kilo (36 km) 2 tim, 35 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,916 (nedåt)
Smicker ger vänner,
och sanning ger fiender!!
Satt och snackade idag på Tesco Lotus med en engelsman, som hade lite
frågor som faktiskt var ganska intressanta. Han var inne på detta med
VISA-frågor och Thailand, och också inne på det gamla kära ämnet med
dessa VISA-agenter som florerar i hundratal här i Thailand, och som
lovar guld och gröna skogar, bara man anlitar dessa...
Priserna för att man skall slippa att gå till Immigration och göra en
förlängning, brukar ligga enligt uppgift på runt 20.000, 30.000 ja upp
till 46.000 baht som jag hört i alla fall.. Folk betalar alltså 46.000
baht (SEK; 11.500), på årlig basis, för att inte gå till Immigration,
och bara betala 1.900 baht,,, som det ju brukar kosta utan mellanhänder
(SEK; 475:-).....
Snacket ifrån alla de som går via dessa agenter är; -”Oh, så enkelt det
var att slippa bekymra sig”,, eller; - ”Oh, hur snabbt och
bekymmersfritt detta var, jag bryr mig inte om pengarna alls”... Detta
är alltså samma gubbar som sitter i barerna, och har en budget på alla
de hundratals öl de dricker i månaden...Och klagar på priset på tomater
i butikerna...
Vad det handlar om egentligen, men som ingen vill säga rent ut, är att
detta är en olaglig sak, en scam gentemot thailändska staten. Men
eftersom denna scam egentligen är initierad utav utlänningar, som INTE
har de ekonomiska medlen att uppfylla de krav som Thailand ställer, så
naturligtvis finns det alltid någon som ”nappar på agnad krok” i detta
korrupta land.
Så VISA-agenterna har ”sin” kontakt på Immigration, vilket sannerligen
inte är svårt att finna. Dessa Immigration-anställda i detta land,
tänker inte ens en gång innan dom stoppar kanske 1.000 baht i fickan,
och sedan trycker dit stämplar och godkännanden i en hiskerlig fart..
En fråga som jag får ibland utav folk, speciellt de som tvivlar på det
som jag säger om dessa VISA-agenter, är att; ”hur kan
Immigration-officeraren se i passet att utlänningen nyttjat en agent
tidigare, så varför skulle det därför vara farligt att nyttja en sådan
agent”??
Om jag tar I min förklaring då ett påhittat datum bara, låt saga 1 mars
2016….. Så en normal process för att få ett uppehålls-tillstånd, är att
man köper sig ett Non Immigrant ”O” någonstans utanför Thailand, som
alltså då är daterad 1 mars 2016... Sedan skall man återkomma till
immigration den 1 maj 2016, för att man då skall få sitt
uppehålls-tillstånd (extension of stay)...
Det har ju då gått 2 månader, och man är inne på sista månaden av
sitt VISA, som man köpte den 1 mars 2016.. Och pengarna, ifall man
använder bankmetoden, har funnits på bankkontot i 2 månader nu... Man
får nu då, alltså den 1 maj 2016 godkänt sitt ansökta
uppehålls-tillstånd fram till den 1 juni 2017.... OK?? Detta är alltså
i normal-fallet...
Men när man använder sig av dessa VISA-agenter, så brukar det se ut som följer, och ser ut i passet på stämplarna..;
- Non Immigrant ”O” utfärdat den 1 mars 2016,
- Uppehålls-tillståndet är utfärdat, och daterat dagen efter, alltså
den 2 mars 2016, och är giltlig fram till 1
juni 2017...
Så när man går dit året efter, så löper man risken, med oflyt, att den
handläggare man får då, han vill inte ta i detta med tång ens, då han
genast ser datumen instämplat..
Han ser ju på stämplarna som inte alls stämmer datum-mässigt, att det
förekommit korruption, och vill inte bli inblandad alls. Detta utav 2
anledningar, dels för att det finns inga stålar för honom att klämma
falangen på, och dels så har ju numera militären tagit kommandot som
tur är, över alla dessa jäkla poliser, som ju immigration i grunden
tillhör...Och har en mycket bättre koll på dessa avskum i många fall..
Så avslutningsvis, tänk Er för.. Visst man kan köpa sig sitt
uppehålls-tillstånd för en dryg summa stålar, men det som kommer
efteråt, året efter,,, eller 2,3,4 år efteråt,,,, Det kommer ju nya år
när man skall ansöka,, varje år. DÅ löper man risken att åka dit, och
bli utslängd ur landet, oavsett om man äger en jäkla condo i Pattaya,
eller ett hus i Isaan, eller ett guesthouse i Phuket....
Handskak
Chaiyaphum MMDCCXLI, Thailand
10 Januari 2017
87,1 kilo - 86,7 kilo (20 km) 1,31 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,944 (uppåt)
Berömmelse är ett förstoringsglas!!
Jag har funderat en hel del på detta med att vem stannar i Thailand,
och vilka åker hem igen. Jag menar anledningen till hemgången eller
stannandet, kan vara flera olika orsaker. Man åker hem efter att ha
spenderat tid nere i prostitutions-träsket (Pattaya) och stålarna tar
helt enkelt slut.
Och inte bara pengarna tar slut, även kroppen tar väl slut antar jag.
Jag har haft samtal med flera olika expats som bor här nere, och de två
som jag tänker referera till sitter på varsin sida av skranket
fullständigt, och har åsikter kapitalt olika varandra. Den förste
killen, han berättar ganska ingående för mig om lite orsaker, och de
råkar vara i hans fall...
Han säger; ”jag lämnade Thailand av många orsaker; a-klimatet det blev
för tufft för mig, och min kropp bara blev sämre och sämre till
slut..... b-Kulturen här gjorde mig till slut fullständigt tokig! Alla
tokerier, all dumhet, OK stundtals bra, men oftast kasst!! c-
trött på att INTE kunna utmana dålig service, enormt trött på allt
jäkla snack som; ”can not” och likaså urkass service....
d-kostnaderna här i Thailand, hur i helsicke kan kyckling, äpplen,
apelsin-juice, m.m. vara så enormt dyrt i en 3:e värld-ekonomi, hur är
det möjligt egentligen... Det kostar MER här än det gör i våra egna
västerländska hemländer faktiskt.. e- utbildning och skola för mitt
blandbarn! Mitt kött och blod förtjänar faktiskt en bra utbildning, och
få chanser i livet, inte som här, där det är fullständigt odugligt ur
de aspekterna...
Jag kan gå på ännu mer,,, men vill sluta nu, tror jag har bevisat min
”point”... Jag har nu med min familj slagit ner mina bopålar i Europa
istället, nu alltsedan 4 år tillbaka, Mitt barn gör helbra ifrån sig i
skolan, det finns massor med aktiviteter efter skolan, mestadels sport
då... Och på toppen av detta, så himla många platser att besöka, som
finns så lätt tillgängliga för oss som bor i Europa...
Jag är enormt glad för att man kan fixa saker och ting i USA och
Europa, låt säga vad det gäller service och kanske få sina pengar
tillbaka, och ”garantier”,,, det respekteras i Europa, inte som i
Thailand, där man ”har” garanti, men ingen lever upp till det 100%..
Nä,,, man skall tydligen bara anpassa sig och hålla käften, och
acceptera det...
Nu steg näste gubbe in i snacket. Och han bodde här med hull och hår,
precis som vi andra som var på baren här… Och han började prisa sitt
boende här, och tyckte att vi skulle vara lyckliga som hade fått
chansen att bo här. Han berättade att han var amerikan, och han hade
rest runt över hela Asien, men slutligen helt fastnat för Thailand.
Detta land med sina fantastiska invånare, som är så snälla emot
falangerna i nästan alla lägen... OK visst finns det thai som tagit
vissa falangers sparpengar, eller skall man säga att dessa falanger, är
som naiva barn som ger sig in i leken, men inte leken vill tåla....
Thailand vill inte att du skall äga mark, dom vill att du skall
rapportera varje 90 dagar. Trafiken i storstäderna är helt tokig,
importerad ost kostar multum, men Thailand har många fördelar, och ett
härligt klimat, vilket de flesta hemländer för oss falanger inte kan
slå på fingrarna alls...
Så jag kan icke förstå alla de expats som bor här, och som klagar
vareviga dag på precis allting i Thailand..... Lev väl och länge sade
han, och tog en välförtjänt klunk på sin äckliga Chang-öl med is i, och
sedan så drog han tag i repsnodden till Bar-klockan, och det innebar
att ha n stod för nästa omgång i baren... Beter man sig som så, då kan
man ha vilka åsikter som helst, allt funkar när man ringt i klockan..
Handskak
Chaiyaphum MMDCCXL (2.740), Thailand
9 Januari 2017
87.9 kilo - 86,9 kilo (31 km) 2 tim, 31 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,943 (nedåt)
Visa mig en hjälte,
så skall jag visa dig en tragedi!!
Ingemar och jag var ute härom dagen på cykeltur, ja det är nästan
vareviga dag, och vi såg en skylt (se fotot). Färggrant med en kossa på
högersidan, och en stor läskande fin biff på vänster sida... Vi hojjade
framåt, och till slut efter drygt 2 km, så kom vi fram till muslimens
farm, alltså det stället som Ingemars fru sålde till en muslim-gubbe...
Vi kikade på samma skylt igen, men vi stannade inte utan cyklade
vidare, OK väldigt nyfikna., Jag blev faktiskt lite hungrig när jag såg
biffen på skylten,, lättpåverkad javisst vem är inte det... I alla fall
2 dagar senare passerade vi igen, och denna gång stannade vi, och gick
in till muslimen.
Hans fru som faktiskt inte var draperad i något lakan, utan såg normal
ut, kom oss till mötes, och hennes tandlösa 60:åriga leende lovade
mycket... Hon visade på att hon hade ett skåp med fönster som var typ
kyl-skåp. Och där i låg köttet dom sålde. Vi kikade, och jag kollade in
en förpackning, där det låg en läcker köttbit av en kossa.
I storlek kanske 200 gr (vet inte exakt), och den lilla biten kostade
150 baht.... Vem faaan vill betala 150 baht för en liten köttbit bland
bonde-befolkningen här? Secka stolpskott... Jag kollade INTE in resten
av köttbitarna, jag tappade fullständigt intresset prismässigt! Första
intrycket är ju viktigt, och denna muslim-familj fick mig att tappa
intresset på direkten faktiskt..
Så när jag åkte hem så berättade jag om detta med köttet, men Yongan
avfärdade det helt sonika, med att det nog inte var så lyckat för
falang att köpa och käka detta okontrollerade kött, som dom sålde
privat där hos muslimen... ”Big C and MAKRO check first and then sell
to people.. You can get sick if not check...”
Så med detta, så struntar jag i att handla något kött där, och med kött
i tankarna,,,, Jag har sett vid väldigt många tillfällen foton och
också i verkligheten, sett när amerikanarna grillar, de kallar det
barbeque där, Jag är noll och ingen expert, men har noterat att dom
hellre i USA grillar kött snabbt på hög värme, än som vi med lite lägre
värme, men lite längre grill-tid...
Effekten blir att amerikanarnas typiska jättepopulära steak ”New York
Strip” ofta kan ses se ut som på fotot... Personligen om jag blev
serverad en sådan vidbränd steak, så hade jag nog skrapat bort allt det
svarta, det ser för jävla oaptitligt ut bara... Eller vad tycker ni
läsare...??
Idag i skrivande stund, fredag den 6 januari 2017, så har Lasse S
(Phuket) kallat till möte nere på Bens Bar. Jag ringde dock ner nu
innan jag skulle åka, ty hade lite på känn att kanske problem. Baren
har haft semester-stängt nu sedan nyårs-afton, och skulle vara stängt 1
vecka framåt....
Fick tag i Ben ägaren, och han sade att dom är redo att öppna imorgon
igen... Så jag fick gå in på den förhatliga Facebook, och meddela Lasse
och Ingemar.... Föreslog imorgon istället, så då kan vi äta irish
cofee, förlåt steak och potatismos igen.
MEN det sket sig förstås. Lasse var upptagen med att klippa gräset sade
han, så han föreslog ny start-tid blir tisdag istället kl. 13.00
OK inga problem, vi kommer, alla utom Dan. amrisen. han vägrar
hårdnackat att ens gå in på Bens Bar. Det är en liten konflikt där, och
Dan blir ju lätt skitsur på allt och alla när han inte får vara i
centrum.
Ben barens ägare var inte intresserad av Dans recept på mat, och Dans
förslag på hur Ben skall driva Baren... Så nu är det konflikt där....
Skitlöjligt av Dan att uppföra sig på det sättet. Hoppas bara Ben tar
det varligt med Dan, amerikanare har ju utvecklat den stilen, att om
dom inte gillar en sak (ett land) eller en bar,, så kanske dom
invaderar och tar över...
Men jag bryr mig inte ett dyft om den grejen. Nu siktar vi in oss på irish Coffee, tisdag, mat, och klockan 13.00 hurra....
Handskak
Chaiyaphum MMDCCXXXIX, Thailand
8 Januari 2017
88,0 kilo - 86,9 kilo (32 km) 2 tim,13 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,944 (nedåt)
Ondska är mer trodd än godhet!!
Jag har ju stött på det där snacket, om att Thailändarna ”firar” nyår när vi västerlänningar
firar vårt nyår...... Jag gillar inte det snacket, ty i mina ögon så är det en jäkla skillnad mellan att ”
fira nyår” och att ”fira nyår”... Jag anser t.ex. INTE att svenskarna ”
firar” Halloween, denna amerikanska högtid, som har absolut ingenting med oss i Europa att göra, inte ett skit...
Vad gör vi i Sverige på Halloween? Jo ungarna har fått ”lära sig” av de
alltid lika ”hungriga och törstande” köpmännen, att man skall kopiera
amerikanarna, och klä ut sig som idioter, knacka på dörrar, och sedan
säga på bredaste amerikanska dialekt; ”trick or treat”? Eller så har
någon ”vänlig” själ översatt för ungarna, och de skriker vid dörren
kanske; ”bus eller godis”??
Detsamma gäller nyåret för thailändarna. De ””
firar”
sitt nyår i april, när de hystar vatten på varandra, och super skallen
av sig, och dör i tusentals i trafiken. Thai tar chansen och festar
till gruvligt, så fort dom får chansen, och då super dom skallen av sig
så gott det går. Och varför då inte den 31 december, när alla falanger
ju också dricker brännvin...
Varför dom sitter och super skallen av sig, det vet dom själva inte,
och inte vi andra heller, men har man bara en synbar och ytlig
anledning, så passar det fin-fint... Thai julpyntar i alla butiker, och
har girlanger i alla affärer, och säljer prylar till jul, och fler och
fler av thaiarna här härmade mig med blixtens hastighet, när jag första
året 2009 här i huset, satte upp granen med pynt ute i trädgården,
pyntade buskar, och min grind, så vackert vid julen....
1 dag senare, så hade några grannar varit på kanske Big C, och handlat
in samma saker, och pyntat hos sig också... De är duktiga på att
kopiera som ni alla vet, och att ta till sig sedvänjor där man får
anledning att supa sig fulla, är kanonbra i deras ögon. Men jag finner
det vidrigt att kalla detta för att man ”
firar” julafton, eller att man ”
firar”
nyår den 31 december.. När man egentligen bara "firar" dessa
begivenheter, utan vare sig kunskap om vad dom gör, eller vetskap om
varför dom gör detta..
Thai har inte en endaste susning om varför dom sitter och super den 31
december, med musiken på högsta volym, men det skiter dom fullständigt
i... Dom är buddister, och bryr sig bara om sig själva, och sin egna
familj, och ”[i]firar[/i]” enbart sina egna högtider, inte andras
högtider.... Men finns det brännvin, så varför inte supa och skrika
”sawatdee Phi Mai”, det kostar ju inget extra... Någon som inte tror
mig??
OK dom vet flera av dom att det vankas ett nytt år, dagen efter den 1
januari, och det har t.om. gått så långt, så Thailand faktiskt byter
årtal samma datum som vi gör det. De har ändrat sin kalender så det
skall passa omvärlden... Och detta måste vara ett stort unikt faktum,
att Thailand faktiskt anpassar sig till något, vad det än månde vara...
Men här hos mig, så finner jag det ytterligt skrattretande, att försöka
tro att dessa inkrökta thai, som bor här i Isaan, har en aning om vad
som egentligen försiggår utanför deras egna lilla ”hägn”.. Så ja, vill
man tro, så skall man ju tro, Och vill man tro att thai "
firar” nyår den 31 december, så kan man ju göra det.
Men då vil jag påstå att ni som anser det, också ”
FIRAR”
Halloween själva, och med dess full innebörd! Ty det är exakt samma
sak... Köpmännen lyckades sälja Halloween till flata svenskar, och
västerlandet lyckades sälja nyåret till flata thailändare..
Handskak
Chaiyaphum MMDCCXXXVIII, Thailand
7 Januari 2017
87,3 kilo - 86,9 kilo (14 km) 75 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,947 (nedåt)
Ondska gör entre´ som en nål,
och sprides likt ett träd!
I Thailand, alltså inte fokuserat på Isaan, utan Thailand som helhet,
så har man faktiskt en oväntat stor procent-andel kvinnor som är
välutbildade, kvinnor som har anställning och arbetar, och i
bonde-områdena i Thailand, så har alltid kvinnorna av hävd haft
ansvaret för att ”driva” familjen, och ansvara för ”driften”...
Kvinnorna har också i Thailand haft fulla ”rättigheter” att äga land
precis som männen allt sedan kungen Rama V levde fram till 1910... Så
vidunderliga hela 80% av de totala anställningarna inom de 10 största
export-industrierna i Thailand, är faktiskt kvinnor. Och inom
tillverknings-industrin så står kvinnorna för 45% av anställningarna.
Denna lägre siffra, kan detta bero på att det mer handlar om manuellt
arbete här, och de lägre utbildade männen då passar bättre där... (min
egna fundering)... 51% är kvinnor bland forskarna i Thailand. Men det
finns en motsägelse kan man läsa bland statistik och verklighet…..
Kvinnorna i Thailand verkar ha svårt att nå den absoluta makten, och
dela maktens korridorer med männen. Visst Thailand hade en kvinnlig
premiär-minister nu senast, alltså Yingluck, Thaksins syster. MEN hon
blev vald p.gr.a. att folk röstade egentligen på den lands-utslängde
Thaksin, och att hon lovade att följa Thaksins önskemål i sin politik.
Hennes devis var ju; ”Vad Thaksin tänker – det gör partiet” (De
röda)... Kvinnorna i Thailand har alltså förtvivlat svårt att få
tillgång till den absoluta makten, och ingenting har egentligen
förändrats i Thailand på den punkten. Man kanske t.om. kan kalla det
för en ”sexuell imperialism”..
Så i Thailand som det kanske är i hela Asien, så är allting en chimär.
En psydo-verklighet. Man är alltså outstanding på att ”ge sken” av
någonting som inte finns, och det finns alltid ett underliggande motiv
till allting som görs, och som sker här borta... Livet är krångligt,
och ingenting är enkelt...
Här så offentliggör man stolt att arbetslösheten är NOLL procent
(0%)... Och man skäms inte ens när man offentliggör dessa siffror.. Men
inte för att jag vet något, men jag kan gott gissa mig till hur man
resonerar i det sammanhanget... Jo arbetslösheten är noll procent, för
det finns ingen arbetslöshet inrapporterad till myndigheterna...
Varför då? Jo därför att det finns ingen att rapportera till, och det
finns ingen utsedd heller som skall rapportera... Så hur perfekt är
inte detta då. Med den stilen så kan man ju påstå precis allting eller
hur? Ja i Thailand, så existerar det inga våldtäkter, inga dåligheter
alls. Ingen bostads-brist heller för den delen... Vem skall rapportera
det i denna öken av byråkrati.....
Man skall betänka att Thailand fortfarande är ett 2:a klasens land ur
många aspekter. T.ex. så har icke datorerna helt slagit igenom ännu.
Det blir bättre år för år. Men bara för att Amphue-kontoret här i
Chaiyaphum har skaffat datorer, så arkiverar man fortfarande manuellt
alla handskrivna dokument. Och bara för att dom råkar ha datorer
tillgängliga på detta mitt amphue-kontor, så innebär det icke att dom
har kontakt datormässigt med andra Amphue-kontor eller andra
myndigheter.
Thailand kör fortfarande 1950;tals-stuk på sina grejor här, man älskar
sina stämplar, sina frimärken på stämplarna, och sina signaturer och
underskrifter, på alla de miljoner kopior som dom älskar att avkräva
folk. Men det blir liksom bättre. Men hur länge det kommer att ta innan
dom är effektiva inom sin byråkrati, så som kanske i västvärlden. ja
jag undrar, hur länge det skall dröja egentligen...
Handskak
Chaiyaphum MMDCCXXXVII, Thailand
6 Januari 2017
87,5 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,962 (uppåt)
Alla pushar på ett ”fallande” stängsel!
Så har det hänt som jag inte trodde var möjligt, jag/vi kommer att ha
en bil i februari redan, och jag kommer inte att behöva börja betala av
den förrän med start när huset är färdigbetalt, om något år framåt i
tiden. Allting gick till som följer.....Och det är med stor glädje som
jag skriver detta, hoppas nu bara inte något skiter sig, så vi står där
utan bil igen....
Man vet ju aldrig, och man skall ju inte ta ut glädje i förskott, det
är ju som att utmana ödet, eller hur? I alla fall, jag och vår nye
granne, alltså Yongans barndomskamrat och hennes man Håkan, var här nu
under nyåret. En dag (nårsafton), så frågar han mig om jag vet någon
möbelaffär i Chaiyaphum.
Och jag sade då att visst, jag har ju kines-pojken ”Pon”, som driver
Koncept/Index här i Chaiyaphum, och de har riktigt fina möbler i
västerländsk stil.. Vi stack dit på eftermiddagen i deras bil, en
Toyota/Honda (vet inte vilket) City, vilken är runt 5 år gammal, och
körd i styvt 15.000 mil såg jag senare..
Vi åkte dit, handlade bordet som han ville ha, och sedan drog vi till
Bens bar, och drog i oss en grogg innan vi åkte hem till våra damer. På
hemvägen, medans vi kör på "bypass-vägen", så berättar Håkan att han
har köpt en BMW för styvt 3,5 miljoner baht, så de skall göra sig av
med denna Toyota/Honda City.
Men han sade att återförsäljarna ger absolut noll och ingenting alls
för denna bil. Det finns tusen och åter tusentals av dom ute på
vägarna, så värdet är noll och inget... Men va fasen Håkan sade jag.
Jag kan köpa den av dig!! Han tittade till och sade visst, kanonbra. Ja
sade jag men först priset vad tror du?
Ja sade Håkan jag vet inte riktigt den är ju inte värd så mycket, men
den är i fint skick ju.. Ja den låter och känns riktigt bra tycker jag
också. OK sade jag, jag betalar dig 100.000 baht, och jag kan bara
börja betala dig när jag betalt färdigt huset, om det är OK med
dig??? "Sure" sade Håkan, låter bra....
Vi åkte hemåt och jag var riktigt glad, tänk om detta går i lås, då har
vi redan en bil, betalar av den med start om 1 år framåt i tiden,
slipper ränta. Jag sparar ju en massa år i avbetalningar med detta, och
kan börja fundera på att spara ihop till ”carporten” så fort huset är
klart, och sedan skall jag vara ”skottfri” och kan leva resten av livet
utan avbetalningar....
Livet kan ju då bli riktigt gott.... Kanske jag inte ens är 70 år eller
ens 68 år när detta blir en realitet, man får bara hoppas man är vid
liv när man fyller 68 år.... Så nu blir det til att avvakta, Håkan med
fru åker till Sverige nu 5 januari, och återkommer mitten februari
igen, då han plockar ut sin nya BMW, och lämnar över Toyota/Honda city
till mig...
Detta är du tanken vi planerar efter.. De enda hinder som jag ser kan
hända, skulle väl vara; a - frun övertalar honom om att släkten hennes
skall ha bilen... Eller b - Håkan dör av någon anledning.... Eller c -
dom krashar bilen det sista dom gör, då vill jag inte ha den längre..
Så ”svarta Livsfaran” (Yongans nuvarande skräp-bil) åker åt helvete,
eller skall man säga så inte Yongyut blir ledsen... den svarta bilen
ställer vi borta hos systern, som ju egentligen äger eländet, och sedan
vill jag inte se den mera... Och skulle den systern säga något om att
vi nyttjat bilen under 2 års tid gratis, så blir det enkelt att stoppa
det snacket, ty jag har petat in MER än 50.000 baht i fanskapet.....
Så hej och hå Toyota/Honda,,, ”here we come”....
Handskak
Chaiyaphum MMDCCXXXVI, Thailand
5 Januari 2017
87,6 kilo - 86,8 kilo (26 km) 1 tim, 41 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,934 (uppåt)
Alla älskar rättvisa,
´när det gäller andras affärer´!!
Igår nyårsafton och idag nyårsdagen, så åkte Yongyut med först sin nya
kompis-granne till ”hennes” tempel”, för att göra bra ifrån sig med
religionen, typ ge mat och stålar. Och sedan åkte dom till ”Yongans”
egna tempel, för att göra likadant. Ja vid dessa högtider, så brukar
det vara exakt detsamma som för alla andra religioner, man skall göra
saker och ting med sin Gud, sin Allah, och sin Buddah o.s.v.
Ty dt gäller ju i vår människo-värld, inte bara att samla tillgångar i
jordelivet, utan det gäller att skapa poäng inför himla-färden också.
Att för oss människor göra en god gärning och ingen vet om det, är
ytterligt ovanligt. Den absoluta majoriteten vill naturligtvis ha
kredit för att dom gör gott, så då inrättar vi t.ex.; Röda Korset,
SIDA, och andra organisationer, som kan bekräfta våra goda gärningar..
I Thailand och för buddisterna, så har detta fått en extremt konstig
sak i existerande faktiskt, och det är att man går alltså till templet,
och "gör gott" med gåvor. Ty templet hyser munkarna, och munkarna är
”mellanhänder” mellan vanligt folk som Buddah tydligen varken hör eller
lyss till. Så folket kommer med gåvor, och då får dom en bön i snabb
retur av munken, vilket naturligtvis ni läsare alla har sett tror jag.
Munken meddelar Buddah uppe i sin himmel, att Yongyut har med sig
gåvor, och på så sätt, så samlar Yongyut på sig kredit och pluspoäng i
himmelen, som då väntar på henne och hennes hädanfärd. Det
häpnads-väckande är att om vi med kristendomen är ganska avskyvärda
individer, så undrar jag om inte buddisterna är samma skrot och korn...
Jag och Yongyut satt på Nattmarknaden 2008 när jag kom hit, fram till
oss kom den blinde killen med en fru, eller syster, som höll honom i
armen, och ledde honom fram, och så sjöng han isaan-sånger via sitt
dragspel och mikrofon, ja han hördes vida omkring. Han gick runt bland
borden och ville ha stålar. Jag ville ge han en sedel, men Yongyut var
inte alls lika intresserad, sade bara; ”asch han klarar sig så bra
så....”
Nåt år senare kom det uppkravlande på backen en klle utan ben, och han
hade en tiggarmugg i munnen, och hasade sig runt bland borden, där vi
återigen käkade middag. Riktigt otrevligt tycke jag, som inte är så van
vid att se tiggare.. Ja men, denne gubben måste vi ge stålar.
”Nej”, sade Yongan ”Han kan gå till templet och få mat”!!!
Och toppen på detta var ytterligare en kort tid senare, så kom det en
tjej i kanske 35 års.åldern, och gick runt bland borden och samlade
ihop stålar... Jag försökte återigen att ge en seel. Nej sade Yongan,
hon kan arbeta, jag vet vem det är, hon har lägenhet där bortåt, och
pekade bortåt Chaiyaphum.. Hon har lägenhet, och betalar hyra, och har
barn , så hon klarar sig. Ge henne inget..
Allt detta fick sin förklaring ganska snart, när jag började lägga ihop
saker och ting, och lägga ihop olika kulturella saker i kunskapsbanken.
Vilken sannerligen inte är så stor, men naggande god, hahaha! Jo Yongan
ville helt enkelt inte ge, för att det utgår ingen ”kredit”, eller hon
får inga ”pluspoäng” genom att skänka pengar på detta sättet,, anonymt.
Hon vill alltså skänka detta via templet. Lite grand bakgrund till
hennes uppförande, är nog säkert också hennes familjs egna upplevelser
där uppe i bl.a. Nong Bua Daeng. Pappan gjorde ju vad han kunde när dom
var små, och jobbade småjobb här och där, och många var de dagar, då
han kom hem utan mat till familjen, som var rent ut sagt lika fattiga
som svin-hungriga.
Han fick då förödmjuka sig, och gå till templet, som ju i Thailand är
deras motsvarighet till Röda Korset. Pappan fick där då ris och mat
till sin familj, och de människor som hade skänk mat till templet fick
bonus, ocb pluspoäng i himmelen, så thaiarna anser väl detta var rätt
och riktigt med den ko-handeln då..
Ni kan ju också höra i högtalarna i byarna, de olika templen skräna ut
sina budskap, att den och den har skänkt det och det, man hör det hela
tiden. T.om. så små belopp som 20 baht hör jag dagligen namn på folk
som har skänkt (SEK; 5,-)... via högtalarna..Vidare så är alla
tempel-murar fulla med plaketter med namn och belopp, på folk som
skänkt pengar till templet.
Så detta eviga springande med gåvor till dessa ”heliga” munkar har sin
funktion, och i slut-ändan så kommer det fattigt folk till godo i alla
fall, och det är ju bra.. Men javisst, jag som inte gillar religiöst
jäkla mumbel jumbel dravvel, jag finner ju detta vara hel.löjligt, ja
lika hel-löjligt som kristendomens olika prylar, och islam-skitens
grejor, de är lika värdelösa alla religioner... Jag gillar det bara
inte.
Men jag säger inte så mycket till Yongan, men hon vet att jag inte
gillar religion, men hon säger hela tiden att hon är Thai-put, vilket
betyder ordtodox i någon enkel betydelse... alltså seriöst
religiöser... Men inte mer än att man kan pippa som ogift, dricka
brännvin, och röka, och uppföra sig som svin emot varandra, ty
pluspoängen i himmelen, ger en ju manöver-utrymme i livet, hahahaha!!
Handskak
Chaiyaphum MMDCCXXXV, Thailand
4 Januari 2017
88,0 kilo - 87,3 kilo (26 km) 2 tim, 11 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,921 (nedåt)
Alla är ”knådade” från samma deg,
men inte alla är bakade i samma ugn!!
(Detta är nog en av de bästa ordspråken jag någonsin stött på faktiskt)
Vi har haft lite goa snack här emellan oss, jag, York, och en canadick
som heter Lloyd. Dessa två gubbar är lika intresserade av saker och
ting som jag är, så vi började prata om engelska språket kontra det
tyska språket. Jag kunde då fylla i om det svenska språket, och ingen
av dessa 2 gubbs hade en susning om släktskapet emellan språken.
Jag tar nu risken att skriva det jag ”vet” i saken, men det är helt
o-googlat så det är fritt fram för Er läsare att finna fem fel, och
sedan missa poängen. Jag tar den smällen förstås.... jag berättade för
dom att jag har noterat allt efter som mina kunskaper i språken ökat
med stigande ålder, att det finns så många likheter.
Så man förstår att forskningen om språken är eniga om hur spridningen
skett, och släktskapet dom emellan. Jag skall också säga att jag inte
vet speciellt mycket om danska, eller norska, vad det gäller deras
släktskap, men jag utgår ifrån att det liknar vårt egna.
Så en liten förenkling då, påhittat utav mig.... Det verkar som om
Germanien (Tyskland) beboddes sedan mycket långt tillbaka, och vi som
”ras” kom dit ifrån Asien, men från olika ställen. Och det bildades en
massa olika stammar och folk i Germanien, som då var även Österrike
plus några länder till...
Vissa stammar tog sig norrut, och började bebo t.ex. Danmark, Sverige,
och Norge. Med tiden som följde, så bebodde germanerna ävenledes
Frankrike (frankerna), Schweiz, Österrike, och Holland. Med detta
nedtecknat, så måste vi hoppa framåt i tiden för att förklara
likheterna i våra språk svenska, tyska och engelska...
Kelterna (en german-stam), vars urhem var i Österrike, tog sig neråt
Algarve och Portugal, där dom stannade ganska länge, för att sedan ta
sig upp, och bebo de brittiska öarna. Ur detta folkslag uppstod
ävenledes Irerna som ju bebodde Wales, Irland, samt Skottland till stor
del. I England så kallades dom kelter. Dessa var som jag kommer ihåg,
ganska mörkhåriga och brunögda, kanske ett arv i från Portugal-tiden..
Så när romarna tappade taget om brittiska öarna, var detta på 400;talet
kanske? Så fick ”anglo-saxerna” en himla lust att ta sig från sina
urhem i södra Danmark, och norra Tyskland. De invaderade England, och
krossade kelterna, som bara överlevde via sitt blod, inne i det
erövrande folkslagen angler, jutar, och saxare...
Med tiden så knöts knuten ännu fastare, då normander ifrån
vikinga-landskapet i norra Frankrike (Normandie), också kom till
England, och tog makten där till viss del.. Nu kan man tänka sig att
dessa germaner från Danmark samt Tyskland tog med sig sina språk, eller
hur?? Och på detta så kom det också påverkan ifrån vikinga-dialekten i
Normandie, plus det franska språket, som då innehöll en hel del
kvarlevor ifrån sitt frankiska, och därför germanska ursprung!!
Så när vikingarna 3-400 år senare ankom till Storbrittanien första
gången för sina ”handels-försök”, så upptäckte dom att dom faktiskt
kunde kommunicera ganska hyggligt med befolkningen där. Språk på den
tiden förändrades kanske inte lika snabbt, så som det gör i dagens
”snabba” samhälle.
Så vikingarna kom, de erövrade, blev till slut utslängda efter många
hundra år, men lämnade kvar ett stort arv till engelsmännen i form av
språkliga ord, kulturminnen, byggnader nere i jorden, och ortsnamn i
mängder. Dublin, York, och London, Grimsby och alla de andra orterna
som slutar på -by...
Och där fanns också alla de ortsnamn som slutade på kirk (kyrka), och
gate (gata) typ Gatewick m.m. Detta för att bara ta några, vilka var
vikinganamn säges det. Och det finns tusentals fler namn på städer,
byar, och samhällen, och MÄNGDER av ord i engelska språket, som härrör
direkt ifrån Sverige, Danmark, Norge, och Tyskland.
Jag kan inte ställa upp för många ord, men jag gör 10 st ord på alla 3
språken och sedan kan ni själva utan problem hitta själva hur många som
helst. Antingen så är orden identiska helt och hållet, eller så stavas
dom olika, eller så har dom en och samma begynnelse-bokstav, så man
förstår släktskapet, läs bara;
England Tyskland Sverige
kitchen
kuche
kök = hör ni tje-ljudet
glass
glas
glas
steal
stehlen
stjäla
shoes
schue
skor
house
haus
hus
ship
schiff
skepp
row
reihe
ro
valve
ventil
ventil
post
post
post
blue
blau
blå
church
kirche
kyrka
Så genom alla dessa rörelser folk emellan, så ser det ut som det gör
idag språkmässigt. Men här handlar det naturligtvis om mer naturliga
förändringar. Detta skedde inte under en natt eller en månads tid,
detta skedde under flera hundra års tid, och i många fall under kanske
tusen års tid.
Så idag så har vi svenskar, och även engelsmän, och tyskar, väldigt
lätt för att lära varandras språk. OK engelsmännen har det svårast av
oss, de har utvecklat sig lite grand åt ett håll som inte vi i Tyskland
och Sverige gjort uttals-mässigt. Men vi har alla dessa tusentals ord i
våra språk gemensamt, så vi kan lära oss hyggligt bra ändå ganska
snabbt... Och visst är det kul med alla våra likheter folken emellan...
Allting känns som om det gått i en cirkel faktiskt..
Handskak
Chaiyaphum MMDCCXXXIV, Thailand
3 Januari 2017
88,4 kilo - 87,0 kilo (24 km) 121 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,926 (nedåt)
Alla trädgårdar har något ogräs....
Jag tror att med detta ogräset i trädgården, så menar nog ordspråket
folket som arbetar på guldkalven ATG i Sverige... Dessa inkvoterade
människor (överbetalda pönnhövven), ursäkta den dialektala stavningen,
men det känns oerhört mycket bättre att skriva exakt som man känner.
Dom sitter på en guldgruva, en guldgruva i form av oss svenskars heta
innersta önskan, att få lite positivt adrenalin in i våra blod-ådror på
lördags-eftermiddagen.
Denna guldkalv är alltså V75... Ett lördags-spel.. ett typiskt
lördags-spel. Där vanligt folk, som lägger undan lite grand pengar till
dessa 4 gånger i månaden, och sedan spelar lite grand till husbehov,
och när en dröm om rikedom och oberoende. Att kunna på måndag morgon
kunna stövla in till chefen och be honom hålla käften,... ,
Be honom att dra åt helvete, och sedan säga upp sig med ett stort brett
grin i ansiktet.. Vi har haft detta spel, men med även andra namn
tidigare (t.ex. V6 och V65), och vi bara älskar det. Vi köper kanske
"Travronden" eller som i mitt fall "V75-guiden" med alla startlistor
och tränar-intervjuer, och sedan läser vi om de olika hästarnas chanser.
Vi ligger i badkaret på onsdag, och läser, och vi ligger i soffan varje
dag och analyserar hästarnas chanser,, Och vi t.om. väljer bort sex med
vår fru, för att kunna läsa V-75 guiden innan man stilla somnar in på
vardagarna.. Och våra drömmar stegras framåt lördagen, allt eftersom
veckan fortskrider.
På fredag eller lördag, så händer det ibland att man samlas några
kompisar nere på travstället där ATG-automaten finns, och man fikar,
tjötar om hästar, och gör ett gemensamt trav-system, som man delar och
lämnar in. Tidigare om åren innan ATG hade automater i tobaksaffärerna,
så fick man gå till det lokala postkontoret, och lämna in sin
trav-rad..
Men det tog slut som tur var, och då ersättes samlingsplatsen med köket
hemma hos en i gänget.. Men i alla fall, hela den veckan, och alla
veckor, så såg man fram emot, man längtade, och riktigt drömde om
lördags-eftermiddagen, när man skulle bli miljonär, och man kunde
riktigt se sin ”Söderhavs-ö” ta form i verkligheten... ”En grogg i
vänster näve, och en bikini-brud i högernäven, sittandes under en palm,
på en solig sandstrand, och doppa tårna i Söderhavet...”
Jag har med fasa sett de sista 2-3 åren nya generationer få anställning
på ATG. Nya chefer anställas, och alla vill dom märka, och pissa in
sina revir på arbetsplatsen, och hur gör man detta? Jo naturligtvis
genom att förändra. Vi alla vet ju hur viktig förändring är, hahaha....
För många naiva typer, så likställes automatiskt förändring med
framåt-skridande, och det är i mitt tycke ett stort stort misstag
generellt sett. Det är folk som inte har de rätta kvaliteérna och
kunskaperna, som gör dessa förändringar idag verkar det som, och vi ser
i andra sammanhang både samhälle, och allt annat förfalla....
Men jag pratar nu om ATG, och jag ser ett vecko-behov förändras till
att urholkas och mjölkas intill vansinne. Man kör ett race som är så
vanvettigt, så även en normal idiot kan se hur tokigt det är.. Nu har
något jäkla snille på ATG, kommit på att man ju kan köra V75 många
gånger vid vissa tillfällen, och kunna få in ännu mer till
stads-kassan...
Man har under styvt 2 år nu kört lite extra vid vissa enstaka speciella
tillfällen, och den grejen köper jag, inga problem. Men när man nu som
i år har så många omgångar så det är rent skrämmande, med en
topp-notering av stupid tankegång, kör detta vecko-spel på datum;
23,25,26,27,28,29,30 samt den 31 december, alltså 8 gånger på 9
dagar...
Men visst förstår jag att det är frestande, omsättningen under detta
"Winterburst" som dom så vackert kallar det, är hissnande bra;
omsättningen sett ut:
23 december, Örebro: 71 461 876 kr
25 december, Umåker: 49 334 422 kr
26 december, Solvalla: 63 306 779 kr
27 december, Momarken: 27 261 781 kr
28 december, Halmstad: 33 855 793 kr
29 december, Uleåborg: 20 890 362 kr
30 december, Bjerke: 25 982 965 kr
och toppades väl av den sista dagen 31 december där vi alla spelade för osannolika 147 miljoner kronor den spel-omgången..
En ”normal vecka under året så kanske omsättningen ligger på mellan
50-60 miljoner kronor, så det var väl egentligen ”bara” 2 omgångar av
dessa 8 omgångar, som kom upp i dessa ”normala” siffror.. Oftast låg
siffrorna på en halverad omsättning. Men oavsett om detta hade gått
plus, vilket det inte gjorde siffermässigt.
Så är det viktiga i sammanhanget, att vi mjölkar ur det roliga, och man
stor-riskerar att folk helt enkelt slutar av olika anledningar. Ja ni
vet, käkar man ”choklad-pudding” varje dag, så blir ju det helt klart
att choklad-pudding ledsnar man på ganska snabbt.... Om man nu inte
blir miljonär av att äta det förstås..
Hur i helvete tänker man, fattar man inte att ”effekten av för mycket,
blir alltid per automatik för lite”. Man kommer att mjolka ur gemene
man hans stålar, han slutar spela, och kvar blir endast spel-torskarna,
som spelar bort det vanliga d.v.s; hyran, lönen, matpengarna, och
hemmet, och till slut fru, och barn...
Möjligen denna situation som åsyftas av 2 st anställda på ATG....
Nä att driva en miljard-verksamhet i statens regi är inte alltid bra,
man skall inte köra svenska stilen med inkvoterade människor, samt ärva
positioner, utan öppen konkurrens, och åt helvete med odugliga
människor, dessa kan jobba inom industrin på nåt mer anpassat,
manuellt arbete...
Handskak
Chaiyaphum MMDCCXXXIII, Thailand
2 Januari 2017
87,8 kilo - 86,8 kilo (26 km) 93 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,927 (nedåt)
Varje ”hund” har sin dag!
Förresten någon som hört den gamla skrönan här om sambandet mellan
waterlilly´s (Näckrosblad) och andarna i vattnet? Kan ju berätta det
jag hört då!! Kolla inte med Era fruar de vet sjutton inte nåt ju!! Jo
i alla fall, det var en gång en by någonstans i Isaan, som hette ”Nong
Bua Daeng”, betyder kanske typ; vattensamling med röda näckrosor...
Alla i grannskapet undvek noggrant att åka dit, eller ens förbi där, ty
det ansågs vila en förbannelse över den byn. Anledningen till detta,
var att det försvann både barn och vuxna helt oförklarligt, och stor
sorg vilade alltid i byn. Och festerna med sorgemusik var pågående
nästan varje dag under hela året, ty folk försvann, och sågs aldrig mer
av i en gapande strid ström...
Det dröjde till 4:e året, då av en tillfällighet, så flöt där en sandal
i den lokala pölen med vatten. En gammal man vågade sig ut i vattnet på
sin båt, och såg då flera sandaler... Efter detta så dröjde det drygt 3
månader, så blev det svår torka, erbarmligt svår torka, och pölen
torkade ur, vilket aldrig hade skett förut i mannaminne.
Gubben som hade haft sin båt där, var där och plockade snäckor, och
krabbor, då han plötsligt i skymningsljuset tittade utåt näckrosorna
som brukade växa där, och när gubben sedan kom tillbaka till byn, så
kunde han svära på den lokala Buddah´n, att han hade sett andar där i
pölen bland näckrosorna.
Nästa morgon när solen började kasta sina första strålar, så var gubben
där igen, men nu var han rejält försiktig, ty man kan ju aldrig veta
med dessa andar. Han satte sig där vid strandkanten, och tittade och
filosoferade. Och DÅ fick han se näckrosbladen alla vända sig åt samma
håll, åt hans håll. Vad han inte tänkte på, var att han hade solen i
ryggen..
Han blev livrädd, och i ren panik så sprang rakt ut i leran i pölen,
och där ute i mitten så halkade han, och ramlade ner i dyn, och hade
plötsligt en hand i sin näve. Han skrek till, försökte resa sig,
snubblade igen, och slog i sitt huvud i en skalle som låg där också...
Han var lamslagen när han plötsligt såg flera av näckrosbladen röra sig
emot honom.
Det första stora bladet fäste sitt blad på hans bara bröst, och genast
fick han ett stort brett sår på bröstet. Helt hysterisk, så lyckades
han nu komma på fötter, och trots att flera av näckrosbladen hade
börjat suga blod av honom, så kunde han göra sig fri, och stack som en
iller hem till byn...
Han berättade nu vart alla barn och människor tagit vägen, alltså de
som försvunnit, och han berättade att pölen var helig,,, ty där fanns
onda andar, och ingen kan gå dit mer... Och allt sedan den dagen, så
döpte dom om Nong Bua Daeng till Nong phee bua Daeng.... Och det är
därför som Yongyuts by Nong Bua Daeng har fått sitt namn, ty den
ursprungliga byn, den bytte ju sitt namn.
Thailändarna i den byn är livrädda för näckrosor överhuvudtaget efter
detta, och trots att det som skedde var för flera hundra år sedan, så
lever rädslan kvar än idag. Jag tycker själv när jag ser dessa blad som
ni ser på fotona, att de är lite skrämmande. Alla dessa enorma blad,
riktade emot solen, och bara väntar på att jag skall ta ett steg ut i
vattnet.
Men usch vad den byn i alla fall missar. Jag älskar ju dessa frön
som ligger i kronan på näckrosbladet, det är ungefär som jordnötter
utan saltet, och mycket mer smaklösa.. Men jätte-goa ändå...
Handskak
Chaiyaphum MMDCCXXXII, Thailand
1 Januari 2017
88,5 kilo - 87.9 kilo (37 km) 99 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 3,932 (nedåt)
Varje moln har en silverkant!
Vi hade ju lite surr om detta med ande-huset på tomten- och var
kvarlevorna hamnade från de döda thaiarna! Jag förde fram mitt, men
blev motsagd av Jonas- som berättade att han visste om vad dom gör med
dessa!! Ja jag var ju inte säker- och det där att jag sade att man nog
lade lite rester av liket i ande-huset, tyckte Jonas att det inte alls
stämde.
Så jag vek mig ganska omgående, är ju inte alls säker på den grejen,
och det verkade ju Jonas däremot vara.. Nu idag (28 december), så
ringde Yongan ifrån Nong Bua Daeng, och hon berättade att hon nu fått
klart med cement-fundamentet, och också fått ande-huset till sig ifrån
säljaren.
Och i morgon bitti har munkarna bestämt att det är en fin dag
datummässigt, för att ta pappan ifrån templet, och lägga ett ben som
dom sparat, vilket ben ingen aning, men ett litet ifrån handleden eller
nåt liknande, och sedan lägger dom dit askan också... Så då visade det
sig att jag inte hade fel då..
Andehuset då, blev fint tyckte Yongyut, hoppas hon tog foton så jag kan
visa Er dessa. Nu skall pappan få frid tycker dom.. Jag har hört
detta förut att pappan har fått "frid".. Så hur många "frid" en död får
här i Thailand, är svårt att veta.
Men det handlar ju naturligtvis INTE om de döda, även om de levande så
bestämt påstår, och påskiner detta, utan det handlar enbart om
sinnesfriden hos de levande...De döda är döda, ja stendöda, och vet
inte ett skit, resten är bara bluff och båg, allt i akt och mening att
dra stålar ifrån vanligt folk...
Idag 29 december, så hände något ovanligt för mig och Ingemar på
cykelturen vi var ute på. Plötsligt säger Ingemar där vi cyklar – ”såg
du ormen”.... jag vände mig om och såg något som inte var den vanliga
tråkiga bruna rått-ormen, utan mer vit/svart istället. Jag svängde runt
jätte-intresserad förstås.
Ormen på fotot ligger där och är stendöd, men ändå respektingivande.
Jag tar foton ty den är ju grann, och jag tycker att det är ju alltid
lika tråkigt synd, när man ser alla döda och dödade ormar här i
Thailand. Vi cyklar vidare, och senare på dagen efter det att jag
försökt att identifiera den hemmavid, jag trodde själv att det var en
ofarlig orm, och att det var en variant av den rätt vanliga ”Oriental
Rat Snake”...
Då skickar jag till slut efter det att jag gett upp, ett mail till en
kille som är big boss på något som heter Thailands Snakes, och skickar
med fotona till honom, och ber om identifiering. Vern som han heter
kommer strax tillbaka till mig med orden; ”[b]It is the very deadly
Malayan Krait. Bungarus candidus. - Cheers!”[/b]
Och nu sitter man och får omvärdera den absoluta frånvaro av rädsla som
jag haft i alla dessa 9 år, när jag egenhändigt går ut i hög-gräset för
att pissa, eller ut bland buskarna för att skita, eller som jag gjort
så evigt många gånger, gått i eländig svårtydd terräng med cykeln i ena
näven.
Och jag har inte varit rädd ett skit, inte något. OK att jag tänkt
tanken att där kanske finns ormar, men jag brukar då försöka att
gå som ett ”cement-barn” som förvillat sig ut ifrån storstaden, alltså
jag klampar fram, detta för att varna eventuella ormar att jag är på
väg. Inte roligt att trampa på en King Cobra 12 km ute bland risfälten,
det är ju lika med rena rama dödsfallet ju.... Så nu fick min
självkänsla och trygghet sig en rejäl törn.
Denna Malayan Krait är en av de absolut dödligaste här, alltså värre än
en normal vanlig Kobra, OK inte värre än Glasögon-ormen, men den är ju
väldigt ovanlig här som tur är. Men de vanliga Kobrorna skall vi
nog kunna överleva om vi är i normal hälsa vill säga.... Men detta var
en väldigt vacker orm tycker jag, och jag var glad att få se på nära
håll en riktig rackare till gift-orm...
Men dagens tips till gamlingar som nykomlingar, ett tips jag fick ifrån
det proffset nere i Krabi. 66% av Thailands alla ormar (runt 150
stycken olika arter) är helt ofarliga, och inget att bry sig om. Men de
33% giftormarna är dessto mer luriga,och bland dessa, så är det några
procent som faktiskt är dödliga.
Det gemensamma för de flesta av dessa dödligt giftiga ormar, är att dom
är Nocturna, alltså nattlevande ormar, och syns nästan aldrig på
dagarna.... Så dagens tips är då, att så fort som vi skall ut utanför
hemmet i Thailand i mörker, ha ALLTID en ficklampa påslagen och i näven
riktad framför Er..
OCH blir ni bitna, se till att ha stenklart för Er vilken orm som bitit
Er, så läkarna kan ge korrekt serum. Inte så lyckat om ni säger Kobra,
när ni blivit biten av t.ex. denna Malayan Krait, ja då kan man döden
dö p.gr.a. av detta misstag i identifieringen...
Handskak