Chaiyaphum MMMXCV, Thailand
31 December 2017
89,6 kilo – 88,6 kilo (32 km) 1 timme 55 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,989 (uppåt)

Ingenting på denna jord är perfekt..
Vi skulle egentligen igår (27/12), ha varit till försäkringsfirman och
betala för vår nya försäkring. Men vi orkade helt enkelt inte släpa oss
dit på eftermiddagen, då båda av oss helt enkelt glömde bort detta. Men
nu har jag i alla fall förberett för morgondagen, och hämtat 14.700
baht som vi skall betala för bilförsäkringen...
Vi hade tisdag (igår) ett jäkla trökigt väder, om man nu skall prata om
den värdelösa saken. Det blåste småspik, och det regnade, och vart man
än vände sig, så hade man motvind och säkert uppförsbacke också. Jag
tänkte dock som så, att jag mår nog bättre om jag trampar iväg en stund
på cykeln i snålblåsten.
Bytte om, gick ut och tog tag i cykeln som naturligtvis denna dag hade
punka på framdäcket. Jag tog moppen bort till min vanliga cykelkille
för punkteringar. Misstänkte att han kanske inte ville jobba denna
mellandag. Och det var väl tur, det var stängt och tillbommat, han fira
jul, nä absolut inte, men det är nog en himla bra ursäkt för att
slippa jobba i alla fall..
Fick lufsa bort till en annan gubbe som efter mycket möda och besvär
lyckades få av slangen, och laga den mot 20 baht i betalning. Jag
cyklade bort till Ingemar, men han vägrade denna bistra dag, trots att
jag lockade med att vi kunde köra hans mini-runda runt träsket... Men
inget går att rubba den smålänningen..
Började cykla själv, bara för att finna att min cykeldator inte
fungerade., reperatören tidigare hade tydligen haft sönder den. Fasen
också, jag cyklar ned till Jackie min mountainbike-affär, han har ju
sålt datorn, så han får fixa den. Jag är alldeles för otekniskt lagd...
Kom dit, han petade på den och ställde in den 2 centimeter, och sedan
fungerade allt smärtfritt... Det kostade ingenting,, så det kändes ju
finfint... Cyklade hemåt, och ramlade in på heltaskiga 14 kilometer
bara, så någon viktminskning denna dag uteblev helt.... faktiskt....
Jag sitter nu här hemma lite yr i mössan, efter att jag haft 1,5 glas
med rött vin hemma hos Håkan. Det är bara fan, jag tål absolut noll och
ingen alkohol längre... Men egentligen skall man ju inte sörja detta
elände. Bättre att vara torrlagd då resten av livet...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXCIV, Thailand
30 december 2017
89,3 kilo –89,3 kilo (20 km) 1 timme 24 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,988 (uppåt)

Varken dina svordomar,
eller dina skratt kan förändra världen..
Jag har nu 3 morgnar på raken mått skitdåligt på morgonen, typ yrsel
och allmän svaghet. Det känns något bättre faktiskt när jag ställer mig
upp, och rör på mig. Men typ under 3 timmar framåt, så mår jag
skit-illa. Så klart man blev skrajsen, och idag 3;e morgonen, så åkte
jag ned till Ram Hospital, och tog PT-INR värdet på mitt blod.
Jag har ju inte en susning om varför man blir yr.... Är det att jag
käkar bröd och har skapat mig en alldeles egen allergi emot gluten,
eller mjöl, eller nåt sånt? Är det blodtrycket som är för lågt? Eller
är det rent av att mitt blod inte ligger inom de värden som
rekommenderas vid Wharfarin-användning?
Det konstiga är att när jag tar cykeln alla dessa morgnar vid 10;tiden,
så är allt det otrevliga som bortblåst så fort som jag börjar cykla.
Jätte-konstigt!! I alla fall åkte ned till Ram Hospital, och de
startade med blodtrycket, vilket dom alltid gör till hysteri här på
sjukhusen i Thailand. Jag hade 171/112, alltså ett värdelöst värde
egentligen...
Dom tog blod av mig för att göra PT/INR testet, och jag stack hem för
det skulle ta en dryg timme innan värdena var klara att ges till mig.
Jag käkade frukost hemma, och sedan stack jag tillbaka. Jag fick
pappret i min hand, och värdet på blodet var nu 1,36. Ja ni kommer ihåg
att jag skrivit tidigare, att normalvärdet skall ligga mellan 2,0 till
3,0, annars är blodet för trögt och kan ge proppar, eller för löst och
kan ge inre blödningar.
Jag bad att få en träffa en läkare, och de sade att doktor Singh fanns
till hands. Va bra tänkte jag, en indier här också ute i urskogen. Men
läkare Singh var infödd thai, säkerligen av indiskt ursprung, men det
kan ha varit för ytterligt länge sedan. Det visade sig vara
chefsläkaren, och jag fick förtroende för den killen direkt...
Jag berättade att jag hade kört på Wharfarin i ett helt år med 3 mg
dagligen, och sedan bara för att jag hade ett endaste test en dag som
var för högt, så lade dom om hela konkarongen, och jag fick 3 mg endast
lördag och söndag. Och resterande dagar, alltså måndag till fredag,
endast 2,5 mg..
Och nu tack vare denna stora förändring, så har jag alldeles för lågt
blodvärde... Denna läkare Singh sade direkt till mig. Jag vill att du
går tillbaka till 3 mg varje dag framöver, och om 2 veckor kommer du
tillbaka och testar igen, så får vi ta det från där.... Ja det är ju
kanongott att ha detta Ram Hospital, ja ni vet Chaiyaphums allmänna
sjukhus, som alltid tar MINST 5 timmar i anspråk, för att göra det
endaste lilla lilla...
Här på Ram Hospital, så knatar man upp, ingen kö någonstans,
blodtrycket tages, och stick i fingret, och sedan stövla hem, och komma
tillbaka en timme senare, och vips allt klart... MEN så klart kan jag
inte vara utan Chaiyaphum public hospital. Där finns medicinen i form
av subventionerad medicin... och det kan jag inte vara utan....
Så för att vara på den säkra sidan, så kommer jag fortsättningsvis att
kolla mitt blod kanske var 3;e vecka på Ram Hospital, och göra mina 3
månaders-besök på Chaiyaphum sjukhus, få min medicin där, och på så
sätt ha järnkoll hoppas jag, på läget i kroppen.. Usch det kan vara
jobbigt att vara utlänning i Thailand.
Mn vet aldrig vad man får förrän man fått det, och utlämnad känner man
sig verkligen. Säkerheten ifrån Sverige kan vi glömma, och det är i
dessa lägen som vi aldrig skall glömma hur bra vi har det hemma i
Sverige. Synd bara att allting numera slås nästan i spillror, tack vare
den enorma invandringen som idioterna i regeringen har tillåtit.
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXCIII, Thailand
29 december 2017
89,3 kilo – 88,9 kilo (17 km) 1 timme 4 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,966 (samma))

Hastighet är bara bra för en sak,
för att fånga flugor!
Dagarna rullar snabbt på emot nyårsafton, och den hysteri som då
infinner sig av någon anledning, i alla länder i världen nästan.
Speciellt i våra hemländer, så finner jag det vara extremt jäkla
jobbigt, när alla skall stå och kramas och gråta, och önska varandra
gott nytt år...
Ofta då gärna med folk som inte ses nästan alls under resten av året.
Finns det något mer falskt eller oäkta att se.. Man skall skåla, och
man måste bara dricka denna fruktansvärt ÄCKLIGA CHAMPAGNE, som
egentligen inte alls är Champagne, utan mer någon typ av andra klassens
vin med bubblor i. Oftast med en rent vidrig smak.
Snacka om att man längtar till groggen i det läget. Men en sak har jag
funnit vara ganska kul med nyårsafton, och det är att när klockan slår
24.00 (heter det så?), ja då är de flesta kanon-packade både kvinnor
som män, jag snackar om Sverige nu fattar ni va?....
Så när det blir dags 23.55 att kravla ut, i bästa fall snön, utomhus,
frysande som bara satan, med groggen i näven, och i andra näven
smällare, raketer, samt cigarett-tändare.. Ja då är det en fuller
samling av ömkliga människor. Den tidigare värdigheten runt matbordet
på nyårsaftonen är som bortblåst.
Herrarnas slipsar och flugor ligger spridda på byrås och i soffan, och
damernas scarfar och västar ligger de också spridda inne i hemmet, som
hyser denna fest. Nu är man bundis och kompis och kamrat för livet, och
man medger att man riktigt tycker om varandra.
Ja det är nästan som en trolovning mellan människor som inte var vänner
klockan 19.00, men nu klockan 23.55 verkligen stor-älskar varandra.
Javisst klockan 10.00 nästföljande morgon, så vill man ju inte längre
vara vänner, och umgås med varandra, men vad skiter man inte i det.....
Man stövlar in till festen igen, klockan är nu nästan 01.00, och man är
så frusen så skinnet orkar inte ens knottra sig längre. Värdparet har
gjort i ordning Smögenröra med ägghalvor, med kaviar och hårt bröd med
ost på, och en härlig julmust att skölja ned med...
Efter denna måltid, så är folk så trötta och fulla, så man börjar nu
hetsjakten på det fruktlösa äventyret att finna en taxi denna kväll...
De smartaste av oss (bl.a. jag), har naturligtvis ringt till Christer
Ahlgren, som jobbar nyårsafton med sin taxi, och han meddelar att han
befinner sig just nu ute på Hisingen, men kan komma till Mölndal om
runt 40 minuter. Inga problem säger jag,,, vi ses....
De andra vill nu gärna haka på och pengar byter ägare, och det blir
fina pengar för den företagsamme deltagaren. Folk är beredda att betala
väldigt mycket för att kunna ta sig hem denna kväll.... Vad morgondagen
har i sitt sköte? Ja inte mycket att tala om.
Men om ni tänker på baksmälla, törst, ont i skallen, hungrig som satan,
hemsk andedräkt, och dåligt samvete över vad man ”nog” sade till dom
och dom under kvällens lopp. Ja detta är vardag på slika fester....
Ibland har vissa en riktigt stor ”ågren” då de i hastigheten har råkat
pilla på fel kärring på dansgolvet... hahaha!! Känns igen va?
Jag själv, ja jag slutade dricka redan klockan 10.00 cirka, och det
blev coca cola i glaset, men när folk frågade så var det
Baccardi-coke.. Men visst var man så där gött rund om fötterna ändå,
men på ett lagom sätt.... Så ”dagen efter” styrdes mot spelbutiken, och
emot närmaste pizzeria, och en riktigt god pizza ”Reale”.
Denna alltså då innehållande; oxfile-skivor, kokt ägghalva med
bearnaisesås på toppen, naturligtvis låg där det vanliga tomatsåsen,
osten, och skinkan... Detta är en ren höjdare att käka som
bakfyllemat..... Och efter den måltiden så var man helt spelklar, och
färdig för en ny arbetsvecka...
GOTT NYTT ÅR....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXCII, Thailand
28 december 2017
89,6 kilo – 89,3 klo (17 km) 1 timme 8 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,966 (uppåt)

Rik man smal,
fattig man fet!!
Jag har funderat på detta med att köpa vörtmix-påse + ingredienser,
kontra köpa ett färdigt bröd här i affären. Ty även om man köper denna
”genväg” som ju vörtmix-påsen är, så skall man ju ända handla en del
saker till eller hur? Så vad kostar dessa 2 olika alternativ då...
Jo om vi tar det från början då... Vörtmix-påsen (Santa Maria), kostar
att handla här 120 baht, och sedan tillkommer det; 40+60 baht i
vetemjöl+rågsikt, smör kostar runt 50 baht. Torrjästen försumbart
nästan, men låt säga 10 baht. Sirap runt 80 baht. Och till sist 1 öl
kostnad runt 40 baht. Allt detta ihop blir då alltså i total kostnad;
400 baht...
OM jag beställer en limpa vörtbröd online, vilket ju är svindyrt, så
kostar det 425 baht, ibland 495 baht. Så skillnaden blir åtminstone att
man tjänar minst 25 baht (SEK; 6.-) på att baka själv via vörtmixen...
Dock så tillkommer ju fraktkostnaden för det beställda färdiga
vörtbrödet på 500 baht, men men, jag beställer ju oftast fler saker vid
samma tillfälle, så kanske 100 baht tillkommer vörtbrödet som frakt.
Och då tjänar man ju runt 125 baht (SEK; 34.-) totalt på att baka
vörtbröd via vörtmixpåsen.. Bra att veta kanske.... Så kan man
hitta gott vörtbröd billigare än 400 baht, så lönar det sig att köpa,
och hittar man bara dyrare så skall man baka själv.... Härligt nu har
vi utrett den saken, till gagn för alla de mängder av Er läsare, som
verkligen har gått och funderat och undrat över detta nu i långeliga
tider.....Hahaha!!
Ja jag funderade över detta med att thai verkar ha ett koncept med att
man i stort sett håller sig till sina familjer, och utom i väldigt
extrema fall så har man inga vänner som man umgås med. Visst vänner har
man säkert, men inte i den meningen som vi uppfattar vänner och vänskap.
Jag har alltid undrat detta, och det var först nu med dessa incidenter
med bilparkeringen plus det sista med Miss Pussys familj, som jag
verkligen inser fördelen med att hålla sig till sin familj, istället
för att ha vänner som vi har i övriga världen. Hela denna thai-värld
där man inte ”får” säga "till", om man ser saker som är helt uppåt
väggarna.
Man får helt enkelt INTE konfrontera varandra, då ju thai tappar sitt
ansikte tydligen lika enkelt som en brusten ”face-lift”... Så man
håller sig undan varandra, säger icke ett ord till varandra, och
använder ett ”hundbeteende” i sitt interagerande sins emellan.
Jag menar alltså att i sann mänsklig anda så visar thai tänderna för
varandra, och ler för glatta livet, ja deras liv kan bero faktiskt på
att dom ler ofta och gärna.. Ett leende avväpnar, och ett leende visar
att man inte har några fientliga avsikter mot varandra... Så då vet den
andre thaien att han/hon inte blir konfronterad, ty den andra ler för
glatta livet ju.
Hoppas ni förstod vad jag far efter, och hur jag menar. Och man umgås
inom familjen och släkten helt enkelt, och dyker det upp tråkigheter
där, så löser man detta på ett mycket enkelt sätt, med respekt mot
varandra värdigt en familje-medlem... och ute i byn/samhället för
övrigt, så tvingas ofta by-hövdingen träda in och lösa konflikter och
föreställa vara ställföreträdande FN-ambassadör... hahaha!!.
Detta för att undvika den definitiva blodspillan som annars blir
resultatet. Jag vet inte, men i mångt och mycket så ser jag, och
uppfattar också, thais beteende, som så pass primitivt, så man förs
omedvetet tillbaka till en nivå, som mer liknar stenåldern faktiskt...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXCI, Thailand
27 december 2017
89,0 kilo – 88,7 kilo (14 km) 1 timme 8 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,924 (uppåt)

Den fattige tänker,
den rike skrattar!!
Så var vi då framme vid dagens händelse som jag lovade att berätta om.
Jo allt sedan Miss Pussy och hennes föräldrar byggde sin inbyggda
trädgård på baksidan, så har dom kört ganska hög musik dagarna i ända.
De öppnar alla fönster och dörrar, och ställer stereon på en ganska hög
volym.
Hör man dessutom musiken dagarna i ända i veckor, så blir man faktiskt
irriterad. Igår måndag så tröttnade jag definitivt, gick ut, och ta mig
fan där utanför på andra sidan muren stod Miss Pussy själv, med färgat
ljusgrått hår, ja hon har färgat det, och all snygghet var som
bortblåst...
Jag sade till henne, och försökte verkligen lägga band på mig själv;
”Can you plse take your music down a bit, thank you”, sedan lufsade jag
in innan hon hann reagera.... Sedan kom Yongyut efter en stund och
frågade vad jag hade ställt till med. (hahahaha – samma visa igen)....
Ja jag bara bad dom att sänka musiken. Ja säger Yongan, jag kan höra
miss Pussy skrika och gapa med sin mamma därinne, att hon minsann skall
få ut falangen och skälla ut honom. Och göra ditten och datten. Yongan
sade, snälla nappa inte på henne, de vill bara att du skall tappa
humöret/fattningen, så kan dom sedan berätta för alla hur stygg falang
du är...
Tror du att folk bryr sig om vad de säger då? Jag menar, de lurade av
den gamla damen 20.000 baht för flera år sedan, alla här på gatan vet
om detta, men absolut noll och ingen reagerar på detta, ingen alls för
det på tal, och ställer idioterna mot väggen. Så varför bekymra sig om
de sprider ut att jag är en dålig falang.
Ja sade Yoingan och det tog på mig i alla fall; ”om folk inte gillar
dig, så kanske dom tycker illa om mig också”..... Oj fan tänkte jag.
Ja, jag lovar Yongyut, jag skall låta det gå 8 år till, innan jag
pratar med dom. Ja det var ju 8 år sedan nu i år... Och de är
fortfarande jävliga hela familjen, verkar det som.
Yongyut stövlade över till Amphorn, och pratade med henne länge, under
tiden satt jag i Håkans trädgård och diskuterade allting, och käkade
kvälls-skinkmacka ihop. När jag var klar, så gick jag över till Yongan
där hon stod, och hon hade förstås berättat del hela för Amphorn.
Amphorn sade till mig, akta dig för att prata med de typerna sade hon,
de kanske kommer att försöka att få dig att tappa humöret, och sedan
filmar dom dig, och sedan beställer dom dit ”sin” polis, som
kommer att kräva dig på pengar, annars kommer han att ”ställa till
problem” för dig. Det är tydligen så folk opererar här i detta
underbart leende land...
Ja jag lovar, skall inte ens titta eller svara om Miss Pussy så står
och skriker på mig, på andra sidan muren.. Jag skall bara negligera
henne, och göra mitt och gå iväg. Det kommer nog att reta henne till
vansinne... Men sade jag til Amphorn, det har gått 8 år nu sedan
träd-incidenten med den idiot-familjen....
Hahaha skrattade Amphorn, för en thai så är 8 år ingenting, här gror
saker och ting så länge som folk andas.... Det är därför som det är
bättre att hålla sig till familjen, mycket enklare att sköta om
orättvisor och tråkigheter inom familjen utan våld, som annars kommer
på tapeten mellan folk ute i samhället...
Så som sagt var, håll i hatten, kommentera inte thai, hur jävla korkade
och dumma och okunniga dom än är, ty dom är faktiskt alla de sakerna
många av dom. Låt det bara passera. Kör dom över Er baby, så säg bara;
- "äsch inga problem mai pen rai, vi kan göra en till"... Genom att
leva så, ja då har man kvar sin värdighet..... INTE.....-.. Men man
överlever längre i alla fall..
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMXC (3.090), Thailand
26 december 2017
89,4 kilo – 89,4 kilo (18 km) 1 timme 19 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,923 (nedåt)

Dom som kan få dig att tro på absurditeter,
kan också få dig att göra skändligheter!!
Idag så har det varit en kanondag faktiskt, och speciellt p.gr.a. att
jag avslutade gårdagskvällen med att dricka vatten istället för
brännvin, eller vin. Så jag fick min vanliga sömn, och det var
kanongott. Jag var förbi Ingemar i morse, och där var det ”rostigt” i
rösten skall sägas.. Och han var lagom bakfull helt enkelt...
Håkan fick i sig ett antal drinkar, men såg helt opåverkad ut i morse.
Den karl-fan kan dricka hur mycket som helst, utan att det märks efter
6 timmars sömn, helt otroligt!! Maten igår var precis lagom, det fanns
i stort set inte ens damm krav på uppläggnings-faten.
Nu skall jag prata om en sak som kanske mest ”stör” nya vad det gäller
Thailand, och låter dom bli ganska förvånade. Ja vi har ju alla hört om
hur vi blir behandlade här i Thailand. I stort sett så fungerar det
enormt bra mellan oss falanger och thai. Men det skall ni veta, att OM
det fungerar, avgörs helt och hållet på om vi öppnar käften eller inte.
Ni skall få 2 tillfällen, när JAG fått en avhyvling av Yongan, trots
att i mitt, och säkert Ert tyckte, ”felet” var hos thai. För 2 veckor
sedan, så kom det en pick up och ställde sig på andra sidan gatan här,
vilket är ganska trångt. Han ställde sig så jävla dumt, så när vi skall
backa ut bilen, så står hans bil där, och blockerar så fint så fint.
Denne falangen (jag), gjorde ju det enda rätta och riktiga......F E L
.......... Jag gick ut till puck upe,n killen satt fortfarande i bilen.
Han vevade ned rutan, och jag bad honom hövligt att köra fram bilen 5
meter, och visade att han blockerade min utfart. Han gjorde inte en
ansats då att göra som jag bad honom om.
Men efter 2 timmar ungefär, det kanske är den tiden som thai behöver ha
på sig för att rädda ansiktet, så flyttade han fram bilen. I den vevan
så kom också Baoo, den gamla kvinnan, som tar hand om huset där denne
pick up-gubbe jobbade på. Det är för övrigt Baoo´s syster som äger
huset.
Det visade sig att Baoo har tvingats av sin syster att gå över till
Yongyut, och tala om för henne att falang är ”bad”.... Jag hörde
ord-växling utifrån baksidan av huset, men tänkte inte då på det hela.
Yongan kom in sedan och var upprörd, och frågade vad jag hade ”ställt
till med nu då”?
Ja tänker du på att jag bad pick up-gubben att flytta fram bilen 5
meter, i extremt vänlig ton, så kanske det är det som du menade? Ja
sade Yongyut, jag vill inte att du skall säga till folk, dom gillar
inte alls att bli tillsagda. Men va fan Yongan, skall jag bara sitta
här, och bli behandlad som en jävla fjant eller???
"Terak" fortsatte hon, och nu kommer det som är värt att notera för oss
alla; ” Falang kan not say to thai what to do, thai can only say to
thai”.... Så där kom det alltså. Det anses tror jag som den yttersta av
synder, om vi falanger säger ifrån om det är riktat emot en thai. Vi
skall hålla käften, le och hålla med, och ta emot all skit som finns.
Senare på dagen men dagen efter, så passerade jag gubben, som gick till
sin bil, han kikade på mig, och jag kikade på honom. Jag log och hälsad
artigt på honom. Han log tillbaka, och hälsade han också. Efter detta
så vart isen bruten tyckte jag mig märka, och han var inte alls
uppbragd.
Det visade sig att det var den där jäkla systern som hade lagt sig i,
och sedan förstorat upp en mikroskopisk sak till en enorm sak. Men det
räckte ju att man mådde illa under 2 dagar för en sådan skitsak, fan
jag vill inte ha trassel, men å andra sidan, så vill jag inte heller
bli behandlad som 89,6 kilo lax-färs av thaiarna.
Fan jag har uppehållstillstånd, och jag äger mitt hus, nog fan skall
jag väl kunna säga någonting i mitt liv, eller vad tycker ni andra? Så
exempel det som hände idag 25 december, skall jag berätta om i
morgon-dagens kapitel... Så håll Er på mattan och njut av väntan...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXXIX, Thailand
25 december 2017
89,6 kilo – 88,5 kilo (36 km) 2 timmar 9 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,925 (nedåt)

Maskar äter upp dig när du är död,
medans oro äter dig när du lever!!
Kom precis tillbaka ifrån julfesten. tar det ju väldigt lugnt med
spriten nu när jag ju käkar medicin, men lyckades smyga i mig en härlig
Baccardi+coke, en spännande Leo öl till maten, och avsluta med en
lysande Irish coffee till efterrätt. Klockan är bara nu 21.05 när detta
skrives, och vi började festen klockan 16.00,,,
Ser detta som att man lyckades besegra fest-jävulen som oftast får en i
sitt garn, och tvingar en att sörpla i sig groggar precis hela tiden,
och hela kvällen. Men detta med att käka hjärtmediciner är modellen,
finns nog ingen bättre motivation till att strunta i att förhäva sig
med sprit, än att käka medicin för hjärtat tror jag!!
Men att sitta och dricka vatten bekymrad mig inte så himla mycket
faktiskt. Man kunde rulla runt bland borden, och försöka att prata med
de flesta som var där. T.om. några av fruarna lyckades jag avverka att
prata med under kvällen. Hoppas jag bara inte var för framfusig.
Många av dessa thaidamer kan vara lite tveksamma och blyga, med att
prata med främmande män, som inte är deras äkta män... Men fasen va kul
och trevligt det var. Vi hade matadorer, riddare, och hjältar, som
hette allt ifrån; York Peter Kurt, alla 3 var tyskar. Vi hade Lloyd,
Ron, och Victor, som alla var canadicker, och vi hade Sean som var
irländare.
Sedan hade vi utlänningar som kom ifrån stockholms-området som typ;
Anders D. Bengt S, dalmasar som Hans H samt Håkan O. Vi hade 2 st
engelsmän som hete Harry och Geoff D. Vi hade en smålänning som heter
än idag Ingemar A. En värmlänning som jobbar med att spela
dansbandsmusik, men han kallar det rockmusik, och han heter Anders
O.....
Sedan hade vi killen som sade förra året att det var första och sista
gången han var med, och han heter Åke. Han kom med dock i år igen av
någon anledning, och han sade när han tog adjö att DETTA var definitivt
sista gången han ville vara med. Det visade sig att den gubben hade
dålig hörsel, och den höga musiken gjorde honom tokiger, vilket man i
det läget i och för sig kan fatta. Men han kommer säkert nästa år igen
tror vi... Är nog bara en rent surmulen gubbe misstänker jag!!
Bosse Bus gjorde oss den äran med sin medverkan, och så ock hjälten
ifrån Waeng Noi; Åke B. Och avslutningsvis, så hade vi 3 nya trevliga
killar som lät som "smyg-stockholmare" och dom hette Cjhrister D samt
Claes G. Vi får forska på den saken angående deras geografiska hemort
senare..
Maten var helt suverän, och gubbröran älskade folk, och Janssonen var
ruskigt populär bland alla nationaliteterna. Skinkan med brödet fick
stort beröm, och sillarna med gräddfilen slank ner mestadels bland
svenskarna... Köttullarna rönte uppmärksamhet då dom var vackra att se
på, och dessutom ruskigt goda...
Så med knäckebrödet, och smöret, och osten till allt detta, och sprit i
form av grogg, öl, och snapsar, och glögg till förrätt, så var alla
nöjda och övermätta. Dock så var detta rätt bra faktiskt för är man
mätt, så tar inte spriten så styggt utan man kan hålla sig i skinnet
under kvällen.
På tal om detta så var vår ”vis-mästare” Ingemar snart på tårna, det
brukar räcka med en öl och en snaps, så har vi kommit inom regionen
”sjunga snapsvisor och snuskvisor”. Han förnöjde sitt bord under säkert
1,5 timmar framåt, med mycket skratt och gamman...
Hans fru lade dock bevakning på honom, ty som thai kanske hon mer
misstänker att sjungande är ett säkert tecken på att den sjungande är
rejält på fyllan. Ja man kan väl säga då till alla thaidamers stora
lättnad och glädje, att jag inte tog gitarren med mig, och vi drog
igång en rejäl allsång, då hade nog alla fruar trott vi var helfulla
hela gänget, hahaha!!!
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXXVIII, Thailand
24 december 2017
88,8 kilo – 88,1 kilo (28 km) 1 timme 34 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,937 (uppåt)

Ett gram av tur,
är värt mer än 1 kilo guld!!
Idag den 22 november, så kunde jag klockan 10.00 på morgonen återigen
känna att solen värmde gott, och det var inte svinkallt alls. Och
enligt väderleksrapporten, så får vi nu lördag och söndag (julafton) 2
goa dagar med 32 respektive 31 grader på dagen. Det blir himla skönt.
Men OK kvällar, och nätterna blir kalla som satan, ända ned till 15-16
grader, men det struntar jag i, jag får la sova i en t-shirt och dra
täcket över mig, så blir det perfekt skall ni se... Men så länge som
gradantalet hoppar upp till 25 grader och mer på dagarna, så är jag
tacksam, sedan struntar jag i hur kallt det är på nätterna....
Ja idag blev det av!! Jag hade faktiskt tänkt att strunta i hela grejen
med TV;n.. känner att det rullat stålar oerhört mycket, och inga
besparingar finns alls att tala om. Man känner sig lite osäker i det
läget, så jag tänkte lägga locket på, och spara 10.000 baht istället i
månaden framöver..
I förrgår kväll, så kunde man varken sätta på tv;n eller stänga av den
med on/off-knappen. Man fick sätta i sladden i väggen för att starta
TV;n, och dra ut samma sladd, om man ville stänga av den. Nä fan nu är
djävulen lös, så här vill jag inte ha det. Så jag plockade fram
rea-bladet (sales-reklamutskicket) som hade legat i vår brevlåda igår,
och kunde titta på mer än 50 olika märken, storlekar och priser och
färger.
Hittade ett par stycken platt-TV som låg i den prisklass som jag tyckte
det var värt. Så idag då under cykelturen i morse med Håkan, så
stannade vi, jag pekade ut den TV som jag ville ha, den kostade för
övrigt 8.990 baht (SEK; 2.305:-)... Jag gav 3.000 baht i ”garanti”, så
de lade undan min TV, och jag lovade sedan att återkomma efter
cykelturen, och betala resten.
Jag åkte dit senare på dagen, och betalade då de resterande 6.000
bahten som jag avtalat. Jag sitter nu och väntar, de lovade vara här
klockan 15.30, men den grejen går man ju inte på. Men kan dom komma i
närheten av detta, så är det ju bra. Närheten i detta fall, är väl
kanske inom en 2 timmars rymd... Skall bli kul att få en Sharp 40” att
titta på fortsättningsvis......
1 timme senare........
TV;n kom klockan 16.30 ”bara” en styv timme för sent, men helt OK, vi
var ändå hemma. Killarna hjälpte till det som skulle plus det där lilla
extra man ber dom om, detta till priset av varsin stor LEO. Döm om
deras överraskning och glädje när jag gav dom dessa 2 öl.
Riktigt roligt att "belöna" dom, och få den responsen... Sitter precis
och kollar på TV;n, och ser vilken fin bild man har nu, och hur stor
bilden är med 40”, härliga tider för falang från Göteborg...
Idag, så kunde jag inte sitta vid datan med t-shirt, det var alldeles
för varmt igen. Vi har ju haft ett par eländiga dagar med kallt väder,
och inte bara t-shirt,, men tröja, och ibland jacka, och långyxor
inblandat!! Jag kom också precis ifrån Dan, amrisen. Han har ju handlat
på sig en slice-maskin..
Han kan alltså skära vår 4 kilos julskinka i lagom stora och breda
skivor, mycket snabbare än t.ex. Yongyut kan göra, detta gick i ett
nafs typ 15 minuter.. Yongan tog 2,5 timmar för 2 kilo skinka.. det
gick oländigt sakta... Vet inte varför, vill inte ifrågasätta för
mycket, en kvinna med en kniv i näven, hahaha!!!!
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXXVII, Thailand
23 december 2017
88,8 kilo – 88,1 kilo (37 km) 2 timmar 24 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,931 (uppåt)

Barnets gråt,
når ända till himlen!!
Bill, amrisen, ni vet han som är 68 år ung och förrförra månaden nedkom
med 1 st baby med sin thai-fru... En stor dag i hans liv, ,och dom
verkar snör-lyckliga. Tyvärr så blir det ju i stort sett endast ”surr”
om deras baby, och inte mycket annat. Och det är ju just den grejen som
gör att många män tappar sina vänner när dom tuggar för mycket
baby-snack.
Ja vi män gillar ju naturligtvis barn, speciellt våra egna. Men vi män
har ju annat i fokus än just barn. För oss så är det nog i vardagslivet
viktigare med andra samtalsämnen och vardagssysslor, hahaha... Jasså ni
kvinnor trodde nåt annat. I så fall glöm det.
En annan sanning i detta sammanhang. Brudar tycker att babysar är så
himla söta. Vi män, kanske inte bögarna, tycker att det är runt 3 kilo
kött som ligger där och gråter, inte söta i alla fall. Och en sak
till.... Damen tittar på babysen, och säger direkt utan vare sig
insikt, avsikt, eller eftertanke; - ”Åh vad lik han är farbror
George”....
Hur fasen kan dom säga på det korkade sättet, man undrar ju i sitt inre
vad ser egentligen en kvinna när dom ser en baby, ja definitivt icke
samma sak som vi män gör i alla fall... Det finns ärligt talat noll och
ingenting likhetsmässigt mellan babyn och vilken vuxen som helst, inte
ett skit faktiskt, bara larvigt kvinnosnack finner vi män..
Jag tror att det är dessa saker som gör att vi män finner det vara så
himla jobbigt att umgås med babysar, om dom nu inte är våra egna vill
säga. Fasen vi kan ju aldrig leva upp till kvinnorna, som i det läget
när dom ser babysen, plötsligt förvandlas till, antingen en gen,- och
släktforskare av rang, eller en spå-kvinna som ser stora saker hända
det lilla köttstycket, som ligger där på britsen och gapar efter bröst
eller mat eller båda sakerna..
I alla fall Bill ringde mig igår, han tackade för kanel-bullarna sist.
O fasen sade jag när var det, har helt glömt det. Men sade han du
bakade ju själv.. Ja men det var ju nån gång i november tänkte jag,
tackar han NU, när vi setts redan 4 ggr sedan dess.. jajaja bättre sent
än aldrig.
Han fortsatte, ja jag uppskattade verkligen dina ”cinnamon-rolls” Ja
amrisarna kallar kanelbullar för kanelrullar faktiskt. Medans
engelsmännen har en mer direkt översättning cinnamon-buns... Bil
fortsatte igen.. Ja jag tycker det är så himla gott att gå upp och få
den uppåtgående solen i ansiktet, på baksidan vid sittplatsen där, och
jag tog dina bullar då till kaffet några morgnar..
Ja OK sade jag, jag skall baka ett gäng till dig, så du kan ha framåt i
tiden... Så idag efter den svinkalla cykelturen (onsdag 20 december) så
bakade jag en hel uppsättning kanelbullar, fick faktiskt till det
riktigt bra tycker jag själv. Och jag åkte sedan på eftermiddagen, och
lämnade bullarna i en stor plastpåse, som jag fick hänga på hans grind
(högt upp naturligtvis).
För hur det än är, kan dessa thai-hundar äta den vidriga thaimaten här,
så käkar dom ju med förtjusning mina kanelbullar, så högt upp hängde
jag påsen. Han fick 20 stycken bullar, så han skall välan vara nöjd ett
tag framåt.. ja dom var inte hemma, men det löser sig snart, med en 2
månaders baby så kan dom ju inte vara borta för länge antar jag!!
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXXVI, Thailand
22 december 2017
89,4 kilo – 88,1 kilo (52 km) 2 timmar 52 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,907 (uppåt)

Ord måste bli vägda,
ej räknade!!
Jo vi killar är ju ute himla mycket i det fria så att säga. Menandes då
att vi kör ute så gott som alltid med våra motorbikes, och förnöjer
oss. För min del, och säkert för de andra också tror jag, så är det
själva färden med motorbiken, det som får en att må riktigt bra.
Man upplever ju massor av olika scenarior, och en enormt massa olika
möten med ganska kul människor sker också. Vi stannar ganska ofta på
vägen, det blir glass-stopp. Det blir kaffestopp förstås, och ofta har
vi ett mål med resan, och det är ju att stoppa i oss en lunch i någon
gudsförgäten håla bredvid en lerig bäck som ligger bredvid ett risfält
beläget ute i ingenstans.... DET är kul.....
Och det är under dessa luncher som man faktiskt ibland blir sittande i
sina egna tankar, och man tänker på hur bra man egentligen har det
numera i livet. Javisst hade man det jäkligt bra hemma i Sverige, och
jag skulle aldrig i h,vete vilja ha det ogjort... Men en sak är säker,
olika saker passar bäst till olika åldrar i livet.
Att leva detta livet man gör nu, passar med all säkerhet en kille som
kommit upp i åren. Jag ser ju gång efter annan unga människor, som inte
riktigt, varken har blivit vuxna eller ens kommit igång riktigt med att
arbeta, se dom komma hit till Thailand, och göra sig beredda att stanna
här resten av livet.
Många av dessa unga tror ju på tesen ”lördag hela veckan”, och de är
inte riktigt vuxna och mogna ännu för att fatta att en ”vardag” står
och väntar alldeles runt hörnet. Detta livet är rent själadödande för
en ung människa. Så även om de mot all förmodan skulle kunna bo här
ekonomiskt, så skulle jag aldrig någonsin vilja rekommendera någon
under 55 år i ålder, att bosätta sig här faktiskt..
Så med detta sagt, dessa utflykter blir nästan till ett ”kvitto” hur
rätt vi gjorde när vi flyttade en gång i tiden, vi gubbar, men det
skall väl sägas klart och tydligt. Allting kan hända i livet med t.ex.
sjukdomar. Och en sådan kan komma över natten och morgondagen, kanske
bara ger en ett endaste val om man vill behålla livhanken, och det är
att snabbt återvända hem till ingenting i Sverige.
Till ett liv i armod, halv-svält och ensamhet. Till ett liv av
känslomässig kyla, och till ett liv i väntan på döden som befriare...
Men detta försöker man för allt smör i Småland att inte tänka på alls.
I alla fall så pratar man inte om det. Vi snackar om sjukdomar förstås
bland oss gubbs, men det är på ett helt annat "plan" än vad som görs
hemma i Sverige.
Jag får en känsla av att hemma i Sverige, så är det bara en vanemässig
sjukdoms-berättelse utan början och utan slut, som försigår emellan
gubbarna och kärringarna hemma i Sverige, nästan som man gett upp att
leva och bara avvaktar dödens snara ankomst. Sjukdomar och det
evinnerliga själadödande vädersnacket som man håller på med.
Vi thailands-boende som jag umgås med i alla fall, vi pratar om de
sjukdomarna vi har, men alltid med ett mål i samtalet, och det är att
delge varandra hur fan vi skall lyckas klara ”biffen”, inte för att
gnälla och gnöla, utan för att kunna fixa till problemet i sig... Jag
finner det vara fasen så mycket mer givande än det andra svenska
alternativet...
Så med lite foton av de ”bilder” som vi passerar på våra turer,
avslutar jag dagens kapitel, och så ser vi fram emot ett roligare och
mer positivare kapitel i morgon... Jag göra inga kommentarer om fotona,
utan låter Er insupa atmosfären, och lev Er in i hur det är att ha allt
detta in på knutarna...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXXV, Thailand
21 december 2017
89,6 kilo – 89,3 kilo (44 km) 2 timmar 34 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,903 (uppåt)

Ett vänligt ord,
är bättre än allmosor!!
Lite prat om priser och falang-pris, eller om man så vill ”speciella”
priser enkom för att man är utlänning. Jag tänker nu i detta hänseende
på dessa olika sätt att ta sig fram i Bangkok, och detta för rent
informationssyfte till Er andra som läser detta. Thailand har för sina
invånare som fyllt 60 år rabatterat resan med 50%.
Detta gäller deras transportsystem som heter bl.a.; MRT...... Men då
måste man handla sin resa via ett ”fönster”, alltså ett bemannat
ställe. MEN deras största alltså BTS, här får man noll, nada och
ingenting även om man så fyllt 110 år... Här skiljer man på utlänning
och medborgare i landet Thailand. Kunde kanske vara bra att veta för
vissa av Er...
Men för egen del, så finner jag detta var rent naturligt. Va fan skall
vi komma hit till detta fattiga land, betala våra skatter hem till
Sverige, och sedan här i Thailand nyttja deras välfärds-system. Nä
skärpning nu, vi vill det lika lite som vi vill att allsköns skräp av
människor kommer till Sverige, och rensar rent fullständigt hemma hos
oss, utan att göra rätt för sig.
Så jag har inga problem alls längre med det som vi kallar
”falang-priser”, i alla fall inte i stort. Däremot när man tar ned det
på ett rent personligt plan, så blir man ju förbannad när bananklasen
kostar 10 baht för byinvånarna, och sedan vill dom sälja till mig för
20 baht. Jag försöker på min lilla individuella nivå då jämka faktiskt.
Jag har hygglig koll här i närområdet vad saker och ting kostar, och
jag brukar gå med på att jag skall betala lite mer, men fasen inte
dubbelt. Så jag säger bara att jag betalar 15 baht, och inte mer, och
det blir idel leenden och affären går i lås, eller så tittar jag på
säljaren av bananerna med avsmak, läger tillbaka dessa med
orden,,,,”bobobo”, alltså nej nej nej...
Så jobba ihjäl sig på detta med falang-priser har jag till slut funnit
vara ganska löjligt. Det är ett fattigt folk, och om jag kan ge några
extra baht då och då, det må vara hänt. Men en sak gäller för mig, och
det är att jag aldrig i helvete i detta jordelivet gör som vissa stolta
falanger bland Er läsare.
Och det är att betala 30 baht för samma bananklase, säger sedan
det nylärda ”mai pen rai” (sånt e livet), och drar vidare, medans thai
hånflinar bakom ryggen på Er. Och sedan per automatik fattar att vi
falanger har mer pengar än vi har förstånd till.. Så där kommer jag
nästa gång och klarar inte längre mina 15 baht, utan nu efter mycket
tjötande, så måste jag kanske betala 20-25 baht för samma klase som
thai betalar 10 baht för.
Ja tack så mycket då turist-falang som dråsar ned hit till Thailand,
och inte fattar alls vad som händer och sker... Verkar kanske lite
tjafsigt att prata om några baht, men säg detta till polisen som tjänar
350 baht per stånd på marknaden och gatan där utanför, han har runt
1,500 stånd att plocka pengar av, och totalt stoppar han i fickan att
dela med sina överordnade runt 525.000 baht i månaden. Så snacka
om småsummor..
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXXIV, Thailand
20 december 2017
89,5 kilo – 89,0 kilo (15 km) 58 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,897 (uppåt)

En dåre åldras icke,
lika lite som kallt vatten förstörs!!
På tal om ordspråket ovan, detta med kallt vatten är ju ganska aktuellt
just nu skall ni veta. Ja det är flera som skriver om detta väderämne,
men bland Er läsare som inte är vana vid Thailand, så kan detta ju vara
givande att veta läget, hur det står till just nu.
Ja sedan 2 dagar tillbaka, med toppen idag tisdag, så vaknade jag i
morse, och frös som en griskulting en höstdag i Gällivare. Så jäkla
kallt. Min normala klädsel inomhus, är att jag enbart har ett par
kortbyxor på mig, ingenting annat funkar, det är alldeles för varmt...
Idag så blev det T-shirt först, sedan märkte man ju snabbt att det inte
räckte till, så jag fick ta på mig ävenledes en grå jacka i tyg, som
jag tog med mig ifrån Sverige när jag var där 2013-2014... Det visade
sig att grad-antalet svävade mellan 14-15 grader, och den temperatur
som är utomhus, den är också inomhus.
Ja ni vet dessa thaihus som är lika otäta som ett ruckel oavsett hur
många miljoner baht dom kostat.. Jag snackade i morse med Yongan, som
berättade att det varit +1 grad uppe i Loei de 2 sista nätterna. Och
ja, inte konstigt att thailändarna dör i dessa temperaturer.
Har man dåliga hus, dåliga klädtrasor, och en sedvanlig dålig
kroppskondition, så klarar man inte mycket mer, än att ligga ner och dö
i kylan... Ja skillnaden blir ju märkbar när jag tittade ut klockan
07.00 i svinottan, och där satt fanimej Håkan, min granne, den där
Borlänge-bon ni vet.
Och han satt där och njöt i frost-kylan i shorts och t-shirt, och drack
kaffe, och var på ett gruvligt fint humör. Han kallade mig mesig och
blödig.... Jag fick ju tala om för honom, att vi måste vänta fram tills
åtminstone 09.00 innan vi kunde cykla, ty jag ville inte ha frostskador
på min snygga kropp..
Så viktig var inte motionen, ju förresten det är den nog.. Men varför
lida. OK sade Håkan och tog en slurk kaffe. Jag gick in igen, kollade
en tv-show på datan, och gick ut igen klockan 08.30 igen, lika
svinkallt, jag gav upp och sade till Håkan, vi skiter i det idag.
Han skulle ändå åka till Khorat idag, så han var nog glad att slippa
cyklingen. Jag gick in igen avvaktade 1 timme till, cyklade då i
morgonkylan bort till Ingemar, och skulle kolla om han ville följa med.
Solen var nu uppe över nejden, och värmde sakta sakta upp marken. Men
jag frös som skam hela vägen till Ingemar.
Jag fick med mig honom, men jag säger det, jag frös fanimej hela tiden
trots att benen gick som en propeller i 2 timmar och 2 minuter denna
morgon. SÅ i morgon bitti blir det att cykla i långbyxor och en tröja,
annars struntar jag i det. Har hört att detta gruvliga Kiruna-väder
skall hålla i sig under de närmaste 10 dagarna.
OK dagstemperaturen skulle tydligen gå upp till 28 grader. Vad är det..
kallt ju...Allt under 30 grader numera är inget alls att ha... Jag
sitter nu och skriver här hemma, och väntar på att Yongan skall komma
hem ifrån sjukhuset. Hon åkte ju dit idag. Hon skulle träffa läkaren
som skulle kolla på röntgenplåtarna på hennes nacke.
Hon ringde mig för en stund sedan, ty hon väntade på sin medicin. Hon
berättade att läkaren hade sagt till henne att de opererar inte om de
anser att hon inte tillhör 99% skadade... De rubricerad henne som 35%
skadad.. Så för hennes del blir det medicinering samt träning av sin
nacke...
Om detta beslut tas här i Thailand p.gr.a. det som jag trodde tidigare,
alltså att dom helst inte vill satsa vård och resurser på vanliga
bönner, utan på mer prominenta människor i samhället vet jag inte. Men
min känsla är helt klart sådan. Dom skiter i folk här. Folk dör t.om. i
de mest triviala sjukdomar, och ingen gör någonting mer än att dom
skickar med de döende människorna lite Paracetamol....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXXIII, Thailand
19 december 2017
89,6 kilo – 89,0 kilo (33 km) 2 timmar 2 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3.872 (uppåt)

Den fattige arbetar i sin anletes svett,
allt medans den rike sitter och snickrar på ordstäv och visor!!
Ja idag så dimper pensionen ned, kanske inte i brevlådan men väl på
bankkontot. Och i samma ögonblick så kommer den att transfereras ned
till Thailand, och mina giriga nävar. Jag måste säga att jag nästan
aldrig har haft en sådan ”tight” budget som denna november och december
utbetalning.
Men jag har haft tighta budgeter flera gånger tidigare hemma i Sverige
under de gånga åren innan emigrationen till Thailand. Men då måste jag
säga att man nästan mådde illa när man insåg hur tight det var
stundtals. Jag hatade varje gång som pengar inskränkte mitt liv hemma i
Sverige.
Jag har vid några tillfällen, speciellt under sent 70;tal och tidigt
80;tal, några år där då och då, när man ramlat in i lägen, när man blev
sittande med en fasansfull liten summa att leva på. Och speciellt
jobbigt var det, då man hade ensam vårdnad och ansvar om ett litet
barn. Men man lärde sig av detta, och man red ut stormen.
Nu när jag dessa 2 månader märker att det är ”tight” återigen, så
förundras jag nästan istället över hur lite det påverkar mig. Fan
jag/vi har mat på bordet, vi har lätt pengar att betala våra räkningar,
och göra lite andra saker.. MEN pengar till extravaganza fungerar inte
dessa 2 månader.
Och dessutom, hur dåligt ställt man än har det, och lägger sig på en
minimum-budget, så åker man ned till nightmarket, och käkar middag typ
en Padthai som kostar 35 baht... Inte fasen blir man desperat i det
läget. Jag själv har ju nu också glädjen att kunna tillgodoräkna mig
livserfarenheten, och rutinen av att ha levt ett helt liv.
Så det är bara att titta fram emot januari-utbetalningen, och må jäkla
bra, ty man känner att läget under varje sekund och varje minut och
varje dag, är helt under kontroll... Och det är just i detta läget med
så enormt billiga alternativ här i livet i Thailand, som gör att man
klarar i stort sett alla scenarior av den ekonomiska arten...
Att jag gnäller och gnölar är helt enkelt av den anledningen att jag
vill ha saker som jag inte normalt sett har anledning att köpa, utan
det är ”extra-prylar”. Ja ni kommer ihåg kylskåpet det enorma, som
kostade 23.000 baht, den stora 52 tummaren TV;n,, som ju kostar runt
10.000 baht,,, och också då den 27 december bilförsäkringen,,, på
nästan 15.000 baht. Vi snackar alltså om brutto i svenska kronor på;
12.600:-..
Så vill man ha saker och ting, och man inte har det sparat eller har en
kanonpension, så får man uppoffra lite grand under en tidsperiod, tills
man är ikapp igen. För min del, så tar det 2 månader för att uppnå
ekonomisk nirvana igen, och leendet på mina läppar är återställt
igen......
Jag inser att jag är lyckligt lottad i de flesta hänseenden, en go fru,
en tös här hemma, som sköter sig alldeles charmant, goa grannar, och
goa kamrater, och en go pension som räcker mer än väl. ÄVEN om jag
aldrig i detta jordelivet skulle tacka nej om Löfve´n en vacker dag,
ringde på min mobil, och sade att de tänkte dubblera min pension livet
ut.... En sådan smäll får man ju ta, eller hur?
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXXII, Thailand
18 december 2017
89,3 kilo – 88,7 kilo (33 km) 2 timmar 2 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,823 (nedåt)

Vegetarian,
är ett urgammalt stam-namn på by-fånen,
som inte klarar av att jaga,
fiska, eller starta en eld!!
Idag lördag, så skivade Yongan min stora goa skinka. Det tog henne i
effektiv tid lite mer än en timme att göra detta, så stor var den (4
kilo).... Jag har ätit massor av vörtbröd och skinka och druckit kaffe,
och känner nu mig svullen i magen, och ganska trött och le på vörtbröd
med skinka. Måste nog lugna mig lite grand, och käka lite annat, annars
saboterar man ju hela jul-äventyret redan innan det hela startat...
Detta med möbler i Thailand, här där jag bor i Isaan. Dessa möbler
består av träslag som är så tunga, så en helt vanlig stol eller bänk
går knappt att marklyfta, och dessa går inte att marklyfta utan att man
åtminstone är kanske 4 st gubbar som kämpar på. Och borden som thai
älskar att handla på sig.
Dessa är rejält stora och väger flera hundra kilo, och där kräves nog
mer en lyftkran än mannakraft känns det som. Jag har lite foton på hur
dessa möbler brukar se ut. Jag finner det rent skrämmande när man ser
alla dessa falanggubbar som tysta ser på, medans deras fruar bestämmer
hur möblemanget skall se ut.
Damer som oftast är uppvuxna i byar här i Isaan, och absolut inte har
möbler och bord och stolar som något vanligt förekommande alls. Deras
vana vid slika saker är så begränsade, så jag fattar inte varför en
västerlänning lämnar ifrån sig dessa beslut rörande vilket möblemang
man skall ha.
Damerna väljer alltid de svintunga mode-möblerna a la Thailand, Och
bryr sig inte alls om möbler som vi västerlänningar är vana vid, där
man med en hand kan lyfta och flytta en stol utan större åthävor.. Nä
det blir det traditionella, så är det bra med det. En sak dock som man
skall tänka på, och det är att man kan faktiskt ibland träffa rätt
genom att välja fel, även om man just då är rätt ovetande om det.
Vad jag menar, är att om man väljer våra enkla möbler i lätta träslag,
så brukar detta vid olyckliga tillfällen vara mumma och mumsfilibabba
för termiterna som finns i överflöd precis överallt här både utanför i
trädgården, som inomhus i allt som är gjort i trä. Medans de tunga
träslagen är så enormt täta och svårtuggade, så termiterna i många fall
undviker att ens jobba sig på slika träslag...
Jag själv har funnit att stål eller aluminium i möblerna är kanon.
Lätta att hantera, och termiterna har inte en suck..... Jag har också
ersatt de flesta fönsterkarmar här hemma som är i trä, med aluminium.
Och också börjat nu med dörrkarmarna.... Dessa krabater
(termiterna),skall jag försöka att svälta ut hur nu det skall gå till.
Ty nu har Yongan upptäckt i entre´-hallen där vi har en jättestor
inramad entre i trä, där vi typ har foton och slika saker uppställda i,
att denna trä-byggnation har attackerats av termiterna, och de jobbar
nu på inifrån, och är nästan helt omöjliga att få tag i för oss
amatörer, så det slutar välan med att vi kommer att förlora hela denna
träanordning, utan att vi kommer att kunna göra någonting.
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXXI, Thailand
17 december 2017
89,6 kilo – 89,3 kilo (25 km) 1 timme 22 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,825 (samma)

Du har din åsikt, jag har min åsikt.
När det gäller den riktiga åsikten,
eller den korrekta åsikten,
eller den enda åsikten,
så existerar den icke alls...
Vi åkte idag upp till Nong Bua Rawe, med hjälp av damernas läsande på
skyltar, och deras frågande till passerande bönder, så hittade vi till
slut detta ”tempel”. Ja för egen del, så tyckte jag nog att kalla detta
för ett tempel låter lite väl mycket.. Det såg mest ut som ett
skrotupplag med flera byggnader nästan rasfärdiga...
Det stod en byggnad som dom inrett till Buddahs fromma, och munkarnas
egna väl, men sedan så såg det för jävla illa ut. Vi möttes väl av när
vi körde in bilen, typ 21 stycken lös-springande vovvar som skällde på
kapp, och ansträngde sig till sitt yttersta att stå ivägen för Yorks
bil, när vi körde genom infarten och fram till gårdsplan.
Gårdsplanen var fylld av gammal och ny hundskit, pinnar, käppar,
brädor, och rent skrot, så till den milda grad, så man nästan blev
hysterisk över all skit. Ja detta är ju som dom säger själva ”the thai
way”, och må dom vara lyckliga över eländet och all bröten.
Munken som hade kontakt med York kom oss sakta till mötes, och var
säkert en go kille, och trevlig var han också, även om han inte yttrade
ett ord till mig. Ja dessa typer vet ju inte bättre, och har aldrig i
sitt liv haft några krav ifrån sin omgivning på hur dom skall uppföra
sig, så vad kan man kräva av dom egentligen?
Vi steg då ur bilen, och runt mig så stod den en halv-ring med vovvar,
och ett jäkla skällande. Men va fasen lite van är man ju vid vovvar,
trots att jag aldrig ägt någon. Men jag vet ju att babysar och hundar
är väl nästan identiska. Alltså ge dom uppmärksamhet.
Kom gärna ner på knä, så man inte är i en sådan skrämmande höjd över
hundarna, så kan man enklare få dom att komma fram och nosa. Vissa kom
fram, ja de flesta faktiskt, men det finns ju alltid, av olika orsaker,
alltid vovvar som det tar lång lång tid att komma in på livet.
Munken visade oss hur han jobbade, ja jobbade kanske inte är rätt ord i
detta sammanhang. Men om man jämför med hans insats och resten av
thailändska befolkningens insats gentemot hundar, ja då kan man nog
ändå kalla det för att ”jobba”!!!
Han tog oss till en inhägnad, och därinne fanns det hundar till ett
antal av runt 25 stycken, de var enormt glada att se oss. De stod på 2
fötter mot staketet och skällde, och jag var lite tveksam till att
sätta fram händerna. Munken visade mig att alla hundarna var helt Ok,
och ganska ofarliga.
Så dom fick slicka och lukta på min näve bäst dom ville. Hundarna som
till ett runt antal nu var cirka 40 st var också dom nu ännu mer ivriga
att bli klappade, och vllle slicka mina händer. Mycket fina
hundar, och faktiskt så märkte man på pälsen att de var hyggligt
omhändertagna...
York tog in sin kartong med sina 4 valpar in i templet, satte upp en
bur som han hade köpt, och tog fram 4 vattenskålar han hade köpt..
Monterade ihop detta, och släppte in vovvsingarna, de sprang genast in
i kartongen igen, och gjorde den till sitt sov-palats. De såg lyckliga
ut därinne, eller skall man säga trygga?
York lämnade över ett kuvert till munken, som jag frågade hur mycket
det var, han gav munken 5.000 baht för att ta hand om vovvarna vi hade
med oss. York bekräftade att han hade totalt spenderat 25.000 baht på
dessa hundar, och detta inkludrade hans egna frus vistelse till Ram
Hospital efter det att en av valparna hade bitit henne... (det besöket
kostad 5.000 baht totalt med alla sprutor)..
Alldeles innan vi åkte iväg, så berättade munken att de hade haft en
dyr utgift på en av hundarna som hade haft cancer. De hade gett hunden
”chemo” som dom ju kallar cancer-behandling här i detta landet... Och
detta hade räddat livet på hunden. Och sedan berättade han att dom som
regel plockar ballarna ur hanhundarna, så vidare produktivitet blir
omöjlig. Honorna rör dom dock inte i det syftet...
När vi var klara, och York hade gråtit färdigt, han är en extremt
blödig kille, så åkte vi iväg för att käka lunch, York han gruvade sig
och vände och vred sig i bilen hela vägen tillbaka till Nong Bua Rawe,
och det kändes änna lite könstigt tyckte jag. Men va fan, upp till var
och en att lipa så mycket dom vill.
Jag själv är ju en gammal beprövad ”lipare” till Lilla Huset på
prärien” och till den gamla filmen ”Lassie”, så jag skall ju inte stila
mig och spela karl i detta läge, hahahaha.. Vi kom snart fram till
Stefans Place i Nong Bua Rawe, och beställde in en hederlig hamburgare
med pommes frittes, och drack en Manao-dricka till detta..
Vi åkte sedan hemåt under tystnad, ty York återföll lite grand i saknad
av vovvarna som han hade känt nu i 4 dagar.... Vi får hoppas att han
slutar att snyfta nu, och dagarna kan återfalla till vad de var innan
dessa valpar kom in över vår horisont.... men ur deras egna synvinkel
då; ”Slutet gott, allting gott”.....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXX (3.080), Thailand
16 december 2017
89,6 kilo – (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,825 (nedåt)

Han är i ett bra läge
om han inte har några pengar att låna ut till sina vänner,
då skapar han i alla fall inga fiender!!
Jag träffade på York idag torsdag, och han berättade att han i morse på
ren tur, råkat fånga in de resterande 3 valparna. Och att det nu var
läge att åka och lämna dom. Men det kanske inte kunde ske denna vecka,
ty han gav sig fan på att åka till veterinären med dom, och få dom
kollade...
Ja det verkar inte finnas någon hejd på Yorks djursnällhet, så nu måste
vi vänta tills han grejat med sjukhuset och hela test-historien
med valparna.... NU förresten så ringde han till mig, klockan är nu
17.22, och han berättade att veterinären hade friskförklarat valparna.
Så nu kan vi i morgon klockan 11.00 åka med York upp till Nong Bua
Rawe, till templet och lämna valparna till munken därstädes.. Men det
kommer säkert att hända saker där emellan, vilket det ju alltiod verkar
göra... Jag rapporterar i morgondagens kapitel om fortsättningen på
valparna...
Ja när vi ändå snackar munk, och tilltala dessa, så pratade jag med
Yongan igår, och fick reda på, ty jag skrev ned det, vad sjutton man
säger till en munk istället för ”Sawatdee khrap”, alltså som man annars
hälsar på varandra här i detta landet.
Jo berättade Yongyut, till en äldre mogen människa som är munk, så
säger man; ”Namathsagaahn Luang Phaa”.. Phaa och dess "a", uttalas som
när vi i svenskan säger a:et i ordet "bra"!! Om munken råkar vara en
ungdom, så säger man istället; Namathsagaahn Long phee” och om det
råkar vara en barnmunk man stöter på, så skall man säga korrekt då;
Namathsagaahn näähn”....
Kustnära charmig trävilla med visst renoveringsbehov
Men det skall sägas, så som jag uppfattar det hela i alla fall, det är
nog bara ett av dessa 3 tilltal som jag kommer att lägga på minnet, och
det är hälsandet på den äldre munken. Barnmunk eller ungdomsmunk skiter
jag mangrannt i, och dessa hejar och skrattar oavsett, så skitsamma...
men nu vet ni i alla fall....
Idag torsdag, så satte jag igång med att göra 4 st vörtbrödlimpor, och
det skall sägas med en gång, detta blev det bästa vörtbrödet jag gjort
dessa 10 gånger nu här i Thailand. Jag fick ju utav en av föräldrarna
till mitt sista fotbollslag hemma i Sverige (Agneta Bogren) som vanligt
igår onsdag, en sändning i ett kuvert med 2 st Santa Maria Vörtmix...
Så ja detta blev kanonlyckat...
I morgon så skall jag fortsätta och nu skall jag se om jag klarar av
att baka på ”riktigt” ett vörtbröd. Håkan, min granne hade ju med sig
till mig för ett par månader sedan de kryddor som behövs för att baka
på riktigt, ja typ nejlika m.m. Det skall bli spännande att se om jag
kan få till det OK. Funkar detta, så kan jag baka vörtbröd kanske till
andra också, vem vet?
Nä nu räcker det för idag, måste ut till köket och käka en
vörtbrödmacka med ost på... Lyckliga tider, en bra avslutning på dagen
både för mage som själ!!! Ha det bra där hemma i Sverige, och även ni
läsare i Thailandet. Julen närmar sig nu med stormsteg, och vår julmat
som vi beställt hos O Leary´s kommer på lördag, alltså idag när ni
läser detta.. , skall bli kanonkul....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXIX, Thailand
15 december 2017
89,0 kilo – 88,6 kilo (23 km) 1 timme 37 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,850 (nedåt)

Om det inte blir bättre,
så kan du lugnt lita på att det blir sämre!!
Ja detta med Yorks hundar som han hittade ute på gatan i buskarna inne
på sitt bostads-område, fortsätter med oförminskad kraft. York skrev
till mig igår kväll tisdag, och bad mig att nämna hundarna inom mitt
kontakt-verk online, och kolla om någon ville ha dessa lös-springande
valpar, och på så sätt rädda livet på dom.
Jag skrev ju på min hemsida, på mitt svenska thai-forum samt på det
engelska forumet jag tillhör, alltså thaivisa.com. Jag fick ganska
snabbt svar ifrån Jörgen, alltså Ingemars kompis nere i Nakhon Si
Thammarath runt 120-130 mil härifrån, vars fru är en sådan där som
ömmar för hundar i alla lägen, och drar hem dom tydligen....
Jörgen frågade henne, och ta mig fan, hon genast fann att det faktiskt
finns en grupp här i Chaiyaphum, som tar hand om herrelösa hundar. Hon
kontaktade dom, och jag fick lämna Yorks namn adress samt
telefonnummer, så dom kunde ringa upp honom, och ta denna kontakt.
Dom ringde faktiskt redan inom 30 minuter, och York blev himla glad för
detta. Nästa grej blev att York mailade mig, och sade att han hade
pratat med en munk som ringt upp honom. Ja ta mig fan att det var en
munk, vem annars bryr sig i detta landet. York hade problem att förstå
vad munken sade skrev han till mig, så dom skulle pratas vid idag
onsdag morgon istället.
Jag fick under tiden besked ifrån Jörgen, att munken hade talat med
hans fru, och sagt att han inte fattade vad ”falangen” hade sagt alls.
Jag skrev då till York att ”låt din fru snacka med munken”!!!
Nästa grej i detta blev sedan att Yongyut blev uppringd utav Cat (Yorks
fru), som bad Yongyut att tala med munken.
Anledningen var att Yorks fru inte har en susning varken hur man
tilltalar, eller ens pratar med en munk. Det skall tydligen vara på ett
speciellt sätt. Dessa märkvärdiga typer säger ju inte "sawatdee khrap"
och slika saker, utan använder fullständigt annorlunda språk. Yongyut
förklarade för mig i alla fall, så jag fattade. Yongan är ju född in i
de fattigas ”thai phut”.
Vilket innebär alltså att thai-phut motsvarar ungefär, att de är
seriöst religösa och är ”inne” i detta med buddismen.. Men den stora
övervägande massan här i Thailand, och säkert annorstädes också, är ju
som våra söndags-kristna. Man går till kyrkan när nån dött, eller man
har personliga problem, och resten av tiden, så skiter man inte ens
högaktningsfullt i det religiösa..
Sedan hörde jag att York tyckte det verkade löjligt att någon annans
fru skulle hjälpa honom, så han ringde upp munken igen i morse, och
pratade ytterligt sakta med honom. Tydligen så gick det bättre denna
gång, ty han fick fram vart detta templet ligger någonstans o.s.v.
Så nu är York i full färd med att försöka få fatt i vovvsingarna igen,
vilket nu efter 2 nätter i det fria visade sig vara skit-svårt.
Valparna hade, 3 stycken av dom, trängt in längst in, alltså runt 20
meter rätt in i ett buskage, vilket är helt ogenomträngligt, och
omöjligt för en människa att ta sig in i, utan en motorsåg.....
York fick dock tag i 1 stycken valp ganska genast, men de 3 andra får
han jobba på. Ja det skall kul att se hur detta slutar. Ty en sak kan
jag säga i alla fall, att får han inte tag i dom idag eller absolut
senast imorgon, så kommer dom att vara döda, ihjälsvultna, så tiden
rinner iväg för den snälle, men genom-blödige York...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXVIII, Thailand
14 december 2017
89,8 kilo – 88,4 kilo (43 km) 2 timmar 33 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,868 (nedåt)

Bättre att dö upprätt,
än att leva på sina knän!!
Natten efter festen blev tradigt tråkig, precis som vanligt, men
skitsamma, inte roligt att prata om sömnlöshet och ligga och vri sig
som en ivrig sälunge mellan lakanen hela natten. Jag vaknade tidigt,
gjorde mina bestyr vid datan, och då kom Yongan ned, och käkade
frukost, och stack sedan vidare till sjukhuset.
Återigen åkte hon dit igen, för att träffa läkaren igen, om sin nacke
som hon ju har hemska besvär med. Hon har gett sig fan på att de inte
skall få avspisa henne och skita i henne. Jag har sagt till henne att
oavsett vad som krävs ekonomiskt, så kan hon inte gå och ha ont resten
av livet.
Så om inte Thailand tar hand om henne, så får vi göra det själva, och
försöka att låta operera henne på privatsjukhus, och höra om vi kan få
det på avbetalning!!! Ja vi får se. Men först skall hon försöka
igen..... Innan hon stack, så sade hon att hon hade lovat Ingemars fru
”Fa” att jag skulle hämta Ingemar på morgonen, och köra tillbaka honom
ty hans bil stod på utsidan.
Han var alldeles för packad för att köra bil. När jag kom till Ingemar
klockan 08.05 på morgonen, så var det en ljummen Ingemar jag fick se,
hans sjungande och flabbande hade försvunnit, och hans glada pratande
var ett minne blott. Hans fru berättade att Ingemar hade spytt under
natten vid sängen i en hink. Och det var ju himla roligt att få
rapportera detta, hehehehe....
Ja så åkte Yongan till sjukan igen, hon har himla ont i nacken.. Det
tog hela jäkla dagen som vanligt. Hon åkte 06.30 och kom hem här
18.00... Yongyut träffade läkaren som inte fattade varför dom inte tog
hand om henne när vi var i Khoret, och opererade henne när det är så
illa ställt.?
Hon fick medicin för 1 vecka framåt av läkaren, och sedan skall hon
tillbaka till honom igen, så skall han kika på röntgenbilderna själv,
och göra en bedömning av det hela. Ja det är ju i alla fall bra att
Yongan ligger på dessa läkare, så något händer... Denne läkare, likt
alla andra läkare i detta gudsförgätna land, skickade hem Yongyut med 7
stycken olika mediciner, se listan jag gör här under, och vad
läkemedlen är till för:
Tramadol 50 mg - narkotic drug.... Alltså för smärta...
Gabapentin – smärta
Buprofen – smärta
Amitryptyline – mot depression
Paracetamol – smärta
Vitamin B – Fjantmedicin bara...
Ergotamine – Migrän...
Ja vad kan man säga mer än ”hur fan kan en läkare låna sig till att
vara så jävla amatörmässig, skicka med 7 mediciner varav 4 av dessa 7
är ren smärt-medicin... Man skulle fanimej vilja åka dit och slå
nåt hårt i skallen på idioterna, och få dom att skämmas att tjäna
pengar på folk på det sättet. Jag tänker alltså på hans provision på
alla mediciner som han skriver ut till folk.
Ja läkemedelsbolagen betalar provison till läkarna, och dessa bara
skriver ut, och skriver ut, och skriver ut.... Nå¨nu skall hon tillbaka
dit igen nästa vecka på tisdag, så får vi se vad dom säger... Jag måste
på nåt sätt få henne till Khorat och Bangkok Hospital, och läta den
läkaren där kolla röntgenplåtarna, så får vi i alla fall ett utlåtande
till...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXVII, Thailand
13 december 2017
89,6 kilo – 88,3 kilo (43 km) 2 timmar 34 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,872 (uppåt)

När bruden är gravid,
så tittar gästerna bort!!!
En liten notis bara, idag är det den 13:e "gudskepris" att det inte är
fredag i alla fall på topp av det... MEN det är Lucia, och ingen verkar
bry sig här, konstigt? Jag mistänker att thailändarna inte änu har
hunnit kopiera in denna högtid i sina liv ännu, men det kanske kommer?
Eller inte? Det finns ju inga presenter inblandade, så vi kanske får
behålla den högtiden, där den ändå har en innebörd för de flesta...
Fasen också att man inte kan hålla ordning på alla dessa jäkla
buddah-dagar och kungs-dagar i detta land. Jag borde ana något när
Namkaeng berättade igår kväll att hon var ledig ifrån skolan ”i morgon
bitti”... Men eftersom hennes lediga dagar i skolan infaller precis när
som helst, och så ofta som bara sjutton, så tänkte jag inte vidare på
det.
Jag och Håkan cyklade vår vända i morse, duschade snabbt, och tog
mopparna ned till stan, och skulle gå till ”Cash deposit”-apparaten på
Kasikorn bank och betala all vår julmat, belöpande sig till hela 17.025
baht (SEK; 4.460:-)... Vi kommer ner och inga folk alls, tittade på
cash deposit-apparaten, och där fanns ingenting, den var sönder (ur
lag)....
Drog i bankdörren, låst p.gr.a. helgdag... Fasen också, helt i onödan
åkte vi ned till stan... Vi drog till Big C fikade och kollade syndiga
damer, och jag köpte sedan äpplen, ty jag skall hjälpa Håkan med att
göra äppelpaj med vanilj-sås tills ikväll. Hans fru Nong Ning fyller 42
år, samma ålder som Yongyut alltså..
Ja ikväll så blir det grillkväll för oss grabbar; Hans H, York,
Ingemar, Dan amrisen, jag själv, samt Håkan. Kött och potatisgratäng
samt min äppelpaj då. Skall bli kanongott, och sedan sörpla 2 små glas
vin till detta, och sedan skvallra som sattan om alla som inte finns
med på denna grill-fest, precis som det skall vara... jag rapporterar
mera imorgon om denna begivenhet...
Nu är det ”i morgon”, och nu skall jag berätta lite om denna trevliga
begivenhet som ändock Håkans fest var. Han och hans fru hade gjort
jättefint, och vi alla blev väldigt gott omhändertagna. Ingemar var på
ett fullödigt humör hela kvällen, och ”drickan” flöt i en strid ström
hela tiden, från näve till mun för vidare befordran ned i hans
mage.
Klockan 20.35 så var det ”läge sång”, och då börjar alltid Ingemar att
sjunga sina oika sånger. Det handlar alltså om sjömanslåtar, både
populära som bestättningarnas egna sångtexter om kärlek, underliv och
för mycket brännvin... Ingemar kan dom alla, och speciellt när han
ramlat in i ”brännvins-nirvana”....hahaha!
Vi fick i alla fall en go drink när vi kom, och jag lät nöja mig med en
baccardi-coke, och sedan ett enormt glas med rött vin. Sedan blev det
ett glas champagne och välkommen till alla. Dan var en lycklig gasell
denna kväll. Han brukar ju dansa hem runt 19.30 – 20.00 annars.Men
denna kväll så gick tiden snabbt och Dan var på lyset faktiskt och
glömde nog tiden, och avvek inte förrän klockan 21.40,,
Mycket strongt gjort faktiskt.. Jag tror mig märka att både Hans H. Som
York trivdes gott, så kvällen blev väldigt lyckad för oss alla. Vi
gubar satt ju vid ett eget bord med egen mat precis som vanligt...
Damerna satt, ja var fan satt dom egentligen? Först så satt hälften av
dom inne i köket på golvet, sedan fylldes det på med nya damer som kom,
och den gängen satte sig vid ett bord på utsidan. Sedan satt dom där
hela kvällen och käkade. Jag tittade ut ibland på dom, alla satt där
ute nu vid detta laget.
Och i mitt tycke så såg det mest ut som om dom hade druckit morfin
eller nåt annat bedövningsmedel, för mer stelt har jag aldrig sett. De
satt där liksom och vaktade på varandra, ja så som bara brudar kan
göra. Jag vågade inte ens fråga om dom hade kul, då hade jag nog
fått på käften. Men jag frågade flera av dom idag, alltså dagen efter,
och de alla svarade samstämmigt, att dom hade haft jordens roligaste
fest.... Ja luras kan de små liven.. Men ärligt talat de hade nog kul,
kanske,,,hahaha...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXVI, Thailand
12 december 2017
90.0 kilo – 88,7 kilo (30 km) 1 timme 41 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,835 (nedåt)

Prat är bra,
tystnad ännu bättre!!
En sak har ju drastiskt förändrats sedan jag flyttade hit, och bosatte
mig här i Thailand. Och det är hur jag numera ser på tid, eller skall
man säga att jag inte längre alls lika mycket mäter mitt liv i form av
tid. Jag har nästan fullständigt kommit ifrån detta, och det är klart,
en anledning måste ju naturligtvis vara att jag gått i pension, och
kraven på att inställa mig precis överallt är helt borta.
Men jag tänker väldigt ofta på detta fenomen, och hur jag helt har
ändrat mig på många olika plan när det gäller just dessa saker. En sak
är ju att veckans dagar numera är nästintill fullständigt oviktiga för
mig, det är bara fortfarande måndagar som är lite kass, liksom dom
alltid varit i hela mitt liv.
Därför att nu här, så innebär måndag att Bens Bar är stängd, och det
begränsar ju ens liv lite grand känns det som, ja som nästan ett
olagligt intrång i ens liv. Och sedan skall väl sägas att lördagar, så
innebär detta fortfarande i skallen på mig att V75 går av stapeln då,
och travet kommer. Och det är ju alltid uppskattat och varmt välkommet
i ens liv.
Men det skall sägas, jag spelar nog inte alls på lördagar längre,
kanske bara någon enstaka gång. Jag finner det nu när jag har familj,
att jag inte vill lägga pengar på spel och dobbel, när vi har så många
andra åtaganden och önskningar i livet, det känns faktiskt väldigt fel
att göra detta. Men stundtals "smäller" det till och jag lirar några
hundralappar, och förlorar dessa i vanlig stil, hahahaha...
Men alla de gångerna spel eller inte spel, så tittar jag på söndag
morgon på atg.play.se, och ser loppen i efterhand. Finner det vara
ganska kul, och då har jag en ”låtsas-travrad” framför mig som jag
rättar... Inte samma sak förstås som att spela på riktigt. Men va
fasen, om inbillning kan stilla mitt adrenalin, så varför inte lura
kroppen med en låtsas-rad då?
Men annars så försvann ju klockan ifrån armen redan första dagen jag
kom till Thailand, den är fortfarande borta. Men nu skall ni höra,
thailändarna, speciellt dessa ”låtsas-thai” nere i Bangkok, som ju är
väldigt mode-medvetna, de har skapat ett mode nu, utav att bära en
armbands-klocka på armen. Ja kan ni tänka Er?
Men det är enbart utsmyckning är jag övertygad om. Jag undrar om en
normal thai ens kan klockan.... Här uppe i Isaan, så är det ett STORT
frågetecken på den grejen faktiskt.. Jag tror annars att det är mina
dagliga cykel-turer som fått mig att göra avkall på att mäta mitt liv i
timmar och minuter..
Jag sitter där på cykeln, har inget mål, ingen tid att passa, ingen som
gapar efter mig, och som ber mig att skynda mig hem, för vi ”måste”
göra ditten och datten. Fattar ni nu varför jag INTE gör som Yongan ber
mig om, alltså att ta med telefonen på mina cykelturer. Att cykla för
mig är en ren terapi faktiskt, som gör mig enormt gott skall ni veta...
Och likadant är det om vi gubbar t.ex. går ner på Bens Bar och käkar en
måltid, ingen av oss här har nåt oftast att passa, och vi kan stanna så
lite, eller länge vi själva vill... Underbart liv att ha det på
det sättet. Hemma i Sverige, så begränsades hela ens tillvaro och
existens av; regn, blåst, kyla, eller alla dessa enormt myckna
”måsten”, som man hade som en jäkla ryggsäck i sitt liv i Sverige....
Och i samband med detta med tid och rum, så har ju också då i
förlängningen avstånd kommit helt att förändras för min egna del. Detta
kanske låter konstigt, så låt mig förklara.. Hemma i Sverige, när man
skulle göra något, så var avståndet alltid begränsat av brist på tid.
Bodde någon 35 km bort, så drog man sig att åka dit i första taget, och
sköt på det lite då och då... och bodde folk i Borås typ 70 km bort, så
åkte man aldrig någonsin dit, om det nu inte handlade om en födelseag,
eller begravning, eller bröllop, men annars åkte man inte 70 km
enkelväg dit....
Här i Thailand så cyklar jag mellan 35 kilometer upp till 65 kilometer
per dag. Fasen detta moitsvarar ju i ren cykling en enkel trip till
Borås från Göteborg. Hade någon sagt till mig hemma i Sverige; ”hej,
låt oss cykla till Borås idag”, Ja då hade jag nog slagit nåt hårt i
skallen på honom, och undrat om han var dum i huvudet.
Men här i Thailand så cyklar man sådana sträckor flera gånger i veckan,
och dessutom sjunger man ”lyckliga gatan” under tiden hahahaha..... Så
flytta hemifrån till värmen behöver inte alls vara illa, det kan vara
en lisa för själen, och en sista spik i kistan, på det som kallas
planering, tidtabeller och "jag måste göra det" eller "jag måste göra
det".......Just då, annars går det åt helvete!!!!
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXV, Thailand
11 december 2017
89,3 kilo – 88,5 kilo /36 km) 2 timmar 4 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,855 (nedåt)

Sömn är en tjuv!!
Lördag avlöpte lika smidigt som fredagen gjorde. Kan inte egentligen
rapportera något speciellt alls. Jo kanske, Ingemar den knallhatten ni
vet, han har nu under några dagar fått stanna hemma från cyklingen och
stanna vid datorn, sängen, och TV;n i stillhet, ty hans fot har
svullnat, och han har fått en rodnad på sidan av foten.
EXAKT likadant som på en annan snygging här? Ja jag själv förstås,
kommer ni ihåg? Jag trodde ju att jag hade fått min skada när jag
vadade i vattnet, och fötterna blev överansträngda när jag fastnade i
leran hela tiden. Dock så kunde jag inte bortförklara den rodnad på
sidan av foten, och ett litet stick eller bett i huden där..
Holländaren kom ju till slut upp med att om det INTE var någon insekt,
så var dett verket av en skorpion. Och jag kom ju då att tänka på min
45 minuters promenad med cykeln vid bananplantorna i gräs och jord.
Ingemar kunde inte påminna sig att han överhuvudtaget hade varit ute i
någon vildmark och blivit stungen av någonting alls.
Så han står vid samma punkt som jag själv gjorde, han har en svullen
fot, och en rodnad som på ett speciellt ställe är alldeles kanon-ömt
att vidröra... Precis som jag själv hade det. Nu tredje dagen så börjar
det sade han, så lätt att avta med smärtan, och idag först (lördag), så
kunde han ta sig ned till Bens Bar, och käka en go middag, ihop med mig
och Håkan.
Vi fick en trevlig stund som vanligt därnere, och vi alla käkade exakt
samma sak, alltså en beef från Australien med underbart goda stekta
potatis, och med en sallad ävenledes. Till detta drack jag i alla fall
en superfin Baccardi+coke, och Håkan drog i sig den vanliga dubbla
Jamesson, plus en bärs, och Ingemar sörplade i sig en öl också.... Vi
käkade och jag drack min Baccrdi även till maten (samma grogg alltså).
Sedan till efterrätt så tog jag och Ingemar och överraskade våra
kroppar, med en irish coffee var.. Notan för mig hamnade på 520 friska
baht, som blev 540 baht med dricksen till snyggingen i baren. Sedan
hemgång framåt 18;tiden, och dagen var över för min del....
Vi får hoppas att Ingemar frisknar till igen, och kan återuppta sina
cykelturer. Jo han fick föresten ett smeknamn i dag som Håkan myntade.
Håkan berättade för mig att vi ju har Miss Pussy på vår gata, och nu då
med tankte på Ingemars lilla halvblessyr som han ojjar och lipar sig
över, så kunde vi gott kalla honom för; Mr Pussy!!!! Hahahaha!!! Sköj
när han läser detta....
Idag åkte Håkan med som vanligt på min cykeltur. Vi velade bort till
kinesiska templet med de stora fiskarna, fortsatte ned till centrum av
Chaiyaphum city, cyklade genom stan, passerade Bens Bar och Tesco
Lotus, och körde vänster in på Tad Ton vägen som startar där.
Sedan hojjade vi 3 kilometer rakt fram, tog sedan av åt höger 6
kilometer, och kom ut på 201;an som går emot Khreng Khro/Khon Kaen. Men
vi körde ju åt andra hållet. Vi kom ut på bypassvägen, och efter 2
kilometer där, så föreslog jag att vi tar av på en liten cementväg in
mot risfälten.. Cementen slutade aldrig, utan det var cement nästan 1
timme framåt i tiden när vi cyklade.
Vi slapp helt grus, så det blev en härlig tur därute, en sträcka som
jag aldrig förr kört. Och vi kom fram där jag minst anade. Men det var
kul att cykla idag, ingenting hände som är värt att skriva om, så detta
får bli en typ av utfyllnad, så jag får ihop ett fullt kapitel, hahaha!!
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXIV, Thailand
10 december 2017
89,6 kilo – 88,6 kilo (35 km) 1 timme 59 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,863 (samma)

Ingen rök utan eld!!
På tal igen om detta med släktforskning, så gick jag ju in på internet
och hittade anfäder ända ned till 1705, som jag skrev för 2 dagar
sedan. Vad jag inte skrev, var att jag fortsatte in på den källa som
det refererades till, och det var ett dokument som staplade upp alla
invånarna i den socknen år 1734.
Jag märke att det var kyrkan som ”bokförde” oss människor, och det
skall sägas att vi i Sverige nog fan har fåt slita ont under vår tid
som landet Sverige funnits. Ja jäklar hur illa det var, sida upp och
sida ned så stod det ord som invalid, sköka, medellös, hemlös, och det
som absolut mest noterades var och varannan människa, var ordet ”helt
urfattig”!!!
Hur Sverige och dess socknar kunde fungera överhuvudtaget, är för mig
en stor gåta. Vi måste helt enkelt ha tagit hand om varandra ganska
mycket, annars hade alla dessa människor helt enkelt ha dött av svält
och umbäranden. Javisst dog de ut i massor utav sjukdomar, men vi måste
ända ha varit hyggligt bussiga mot varandra i samhället.
Man känner ju att man blir oerhört ödmjuk till vår egna historia, och
det skall sägas när alla dessa utlänningar slänger i våra ansikten, att
vi inte vet något alls, och lever i en ”kakburk” av bara goda saker i
vårt liv. Vi har heller ingen aning om krig och umbäranden. Med vår
egen historia, så kan dessa slänga sig i väggen, och själva ta en slor
slev ödmjukhet tycker jag, vi har nog fasen fåt vår del av sleven av
skit och krig märker jag!!
Fenomenet med födelsedagar fortsätter här i Thailand. Jag har faktiskt
inte trott det var möjligt att en befolkning som faktiskt INTE firar
födelsedagar, ändå envisas med att härja med den grejen. Detta gäller
då som jag märkt i alla fall, alla thailändskor som är ihop med
falanger.
Oftast så är hela släkten indragen i detta firande, och ingen av dom
har en susning om vad en födelsedag egentligen innebär, och hur den
firas. Man apar efter bara, och precis allting handlar BARA om gåvorna,
inte ett skit om gott hjärta, och att uppvakta någon.
Ger man något, så gör man det för att visa omvärlden att man är schysst
och ger, och får man, så visar man här i landet, att man är någon att
räkna med då man får presenter. Är det någon av Er läsare som inte tror
mig, utan tror något annat, så kan ni väl ta en tur ned till Thailand,
ta Er sedan till VALFRITT tempel, och kolla på muren som omgärdar detta
tempel. Hela muren är fylld av text, som skrives med ofta guldbokstäver
VEM som gett VAD, detta för att alla skall kunna se vem som ger.
Anonyma givare här i detta land, hahaha glöm det...
Man vet knappt hur gamla man är, och vilket datum man själv fyller år.
Frågar man, så får personen börja räkna på fingrarna innan de kan
avgöra hur gamla dom är, frågar man efter datumet, så är det efter stor
tvekan, som man vet sin egen födelsedag.
Frågar man efter sin frus föräldrars födelsedagar, så vet dom inte,
ofta vet dom inte heller hur gamla dom är, och detta gäller i allra
högsta grad även objektets syskon, inte en susning!!! Men så
kommer en falang in i familjen, så vips så börjar man fira
födelse-dagar, och sedan så börjar man fira julen....
Så det är med stor tvekan som jag själv deltager i dessa utomordentligt
falska begivenheter, då det icke finns någon grund att stå på med
firandet, utan man bara träffas utan att inse vad det handlar om i
botten.. Men va sjutton, det kanske bara är att haka på och inte ta det
så allvarligt, man kan ändå inget göra.. Thailand är ett kopierande
land, med ett efter-apande folk som bara apar efter västerlandets seer
och bruk..
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXIII, Thailand
9 december 2017
89,0 kilo – 88,3 kilo (34 km) 1 timme 59 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,863 (uppåt)

Den fulaste levnaden,
är bättre än den trevligaste döden!!
Arbeta i Thailand? Vad får man göra, och vad får man absolut inte göra?
Ja det verkar vara lite ”blurrigt” och suddigt hela denna grej.
Thailand som nation försöker ju att försvara och förhindra falangerna
att jobba här, och som dom säger ”ta arbete ifrån thailändarna”. En sak
som jag själv fullt ut respekterar.
Vill dom ha jobben för sig själva, så har dom rätt att bestämma det...
Men samtidigt så finner vi att MINST 5 miljoner ”gästarbetare” håller
på och gör skit-jobben i Thailand, alltså de jobb som inte thailändarna
själva orkar, och vill göra.
Dessa 5 miljoner till stor del är avlönade med en lön som understiger
t.om. minimum-lönen här i Thailand. Det bestämdes ju för 4-5 år sedan
att Thailand skulle införa 300 baht som minimum-lön för ett dagsverke.
Dock utav det dryga 60;talet provinser här i Thailand, så är det en
minoritet av dessa som följer den regeln och lagen...
Resten skiter i det och thai själva får betalt mellan 200-250 baht om
dagen ute på landsbygden där det råda tuffa tider och förhållanden, för
de som vill arbeta.... Vad det gäller oss falanger, så har vissa
falanger helt enkelt gett upp, och säger bara, att det gäller att se
till att hålla en lagom låg profil i samhället, och med grannarna, så
brukar det mesta gå bra.. Och ingen rapporterar falangen.
Ty det skall ni veta att om falangen får för sig att göra
”egen-arbete”, även på sitt egna hem, i form av större saker som typ
byta dörrar, eller laga och byta fönster, eller fixa till taket, eller
att bygga sitt hus själv, skall vi inte snacka om. Det går icke för
sig, det får man helt enkelt inte göra..
Jag skrattade gott när en falang nere på Bens bar, när vi dryftade detta, lät undslippa sig;
”Can you drive a car or do you have to hire a driver”?
”Can you walk or bicycle to visit a place, or do you have to go by public/private transport”?
“Are you allowed to clean a glass in a hotel room, or do you have to call room service”?
Ja det kan verka lite löjligt att prata i dessa termer, men ibland
undrar man när det gäller detta alldeles utomordentligt konstiga, och
ologiska landet. De lipar och har sig, och säger så snart en falang
tjänar en krona här, att falangen ”take money from Thailand”.....
Samtidigt idag så fick jag höra av Håkans fru som letade jobb åt sin
son här i Chaiyaphum, att hon hittade online på internet att HomePro
söker folk.... Ja det är sant. I denna landsdel, som anses vara
Thailands mest fattiga landsdel alla kategorier, så finns det arbeten
som tydligen inte duger åt ungdomarna.
Så bland 1 miljon arbetslösa, så hade dom svårt på HomePro att hitta
folk som ville arbeta, och tjäna runt 9.000 – 10.000 baht i månaden..
Detta istället för att ligga på arslet, och spela på mobil-telefonen,
och ligga andra till last. Och detta sker då med föräldrarnas tysta
medgivande förstås...
Vi falanger som vill tjäna en krona extra, måste ligga ganska lågt i
alla fall, och även de som kallar sig ”digital nomads”, alltså folk som
jobbar via datorn mot sina hemländer, så kan det vara riskfyllt om nu
thaipolisen skulle vara avogt inställd till det hela.
Dock så sägs det ganska klart i regelverket och i lagen, att det inte
anses som ett brott med digital nomads arbete, så länge som man inte
uträttar fysiskt arbete i själva Thailand.. Utan arbetar mot sitt
hemland, då skall det vara helt OK....
Men man undrar över hur dessa thailändare tänker egentligen? Det känns
i alla fall som om hela grejen ligger på en jättestor primitiv nivå,
som verkar helt enkelt löjlig i omvärldens ögon... Så med detta sagt,
klipp ni gräset, det är en skröna som överlevt sig självt, trodde man.
Men tyvärr så föds det nya människor, och tyvärr så matas dessa med
samma skrönor som man själv hörde, och kunde avfärda redan för 10 år
sedan. En annan var att tvätta sina fönster i sitt egna hem... Så kort
sagt, gör ni små saker i Ert hem, fixar och donar, ligg lite lågt i
samhället, skrodera inte om det, och var vän med Er omgivning, och var
inte så jävla tråkiga som flera av oss falanger faktiskt är,
skittråkiga människor som drar med sig sina tråkiga mane´r ifrån sitt
liv hemifrån...
[center][b]Är vissa saker vad det gäller egen-arbete alldeles för
uppenbart korkade, så är dom helt enkelt inte sanna, så är det
bara....[/b][/center]
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXII, Thailand8 december 2017
88.8 kilo – 88,0 kilo (59 km) 3 timmar 22 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,844 (nedåt)

Sömn är den bästa medicinen!!
Ganska “lustigt” egentligen, jag skrev ju här tidigare om döden och vid
ett tillfälle nyss också om hur lätt vi blir bortglömda när vi dött,
trots alla våra föresatser att försöka få folk att minnas oss, efter
det att vi dött och försvunnit ifrån jordens yta… Så idag i morse så
fick jag ett mail ifrån en site som heter “Geni”.
Där berättade dom att dom hittat min 4;e morfar/farfar, och nu så kan
vi spåra oss tillbaka till 1771 i Bohuslän... Denne 4:e morfar bodde
och dog på nåt som hette Kleva Torp, som alltså ligger på ön Orust i
Bohuslän, grann-ö med Tjörn... Ja då vet väl ni utbölingar också
ungefärligen var detta är någonstans..
Han hette i alla fall;
Lars Petersson Spelman
fourth great grandfather
Birth: 12/9/1771 - Bohuslän, Sverige
Death: 1/25/1841 - Klevfa, Torp, Orust, Bohuslän, Sverige
För Er som undrar så kan alltså gången tillbaka i tiden se ut på detta sätt, kanske kul för några av Er att se och läsa;
Jag själv –
min mor - Syster Viola Matilda Almergren
hennes pappa - Herman Alexius Abrahamsson
hans pappa - Axel Teodor Abrahamsson
hans pappa - Abraham Olsson Brattås
hans mamma - Anna Larsdotter
hennes pappa - Lars Petersson Spelman (1771-1841)
hans pappa - Bengt Engelbrektsson Spelman 1734 - ?
hans pappa - Spelman Nils Jönsson 1705 - ?
Jag googlade denne Lars Petersson Spelman, och fann att hans pappa
hette som jag skrivit in ovan, och om detta nu då stämmer, och sedan
ytterligare en pappa tillbaka i tiden,så är vi tillbaka till 1705.....
Så det är ju på ett sätt himla kul detta med släktforskning, men jag
misstänker att när man väl är framme och lyckats krångla sig fram till
en gammal död avliden släkting från det förgångna, så har vi ju knappt
några känslomässiga bindningar kvar längre till den personen.
Denna gamla människa ifrån 1700;talet som var född 100 år innan min
egna farfar föddes, har ju sysselsatt sig med att skapa ett oändligt
antal avkommor, som i sin tur har delat sig, och producerat en mängd
ungar både till höger som vänster, som det är nästintill omöjligt att
spåra över de kommande generationerna...
Och råkar man stöta på någon, så finns det absolut ingenting mer där
att finna, än en främmande människa, utan några som helst likheter med
en själv... Så egentligen gott folk, borde man inte bara låta hela
grejen vila, och strunta i denna forskning, den ger ju noll och
ingenting för en själv?
Men som jag sade i början, en ganska kul grej att finna en avlägsen
gammal släkting. Men det är bara att spika upp namnet på ”väggen”, och
sedan fortsätta sitt egna liv. Man kan vara helt förvissad att om 200
år, så kanske det sitter en avkomma till Glegolo någonstans i Sverige,
och ser mitt namn, och tycker att det är en kul grej med
släktforskning, och sedan spikar han upp mig på väggen, och fortsätter
sitt liv..
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXXI, Thailand
7 december 2017
89,0 kilo – 88,1 kilo (31 km) 1 timme 59 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs;3,872 (nedåt)

En man lär till han är 70 år,
men dör ändå som ett dumhuvud!!
Det är ju sällan faktiskt som man pratar bortom klagomålen på kultur,
och på människorna här i Thailand. En sak som jag tänker på ibland är
ju faktiskt hur lika vi människor utvecklats under de årtusenden sedan
vi flyttade ut ur Afrika, för runt 70.000 år sedan.
Vi må bo i Sverige, Norge, eller Luxemburg, eller vi må bo i Peru,
Venezuela, eller Puerto Rico, eller så må vi bo i kanske Indonesien,
Vietnam, eller Thailand. Men fortfarande, alla kilometer och mil som
skiljer oss åt, så känner man igen alla företeelser som finns, och som
vi använder i dagligt bruk.
Vi kramas t.ex. Vi klappar på kinden stundtals, vi bryter arm från gång
till annan, och vi sjunger tillsammans. Små saker visst. Men om vi nu
är så himla olika som man ofta vill låta påskina, hur kommer det sig då
att de flesta ”signaler” som vi människor ger ifrån oss, är så pass
lika över hela världen. Hur kan en människa ifrån Chile ha exakt samma
uppfattning av en situation som en Philippin?
Vi broderar, vi väver massa olika saker, vi bygger, och vi drejar i
lera på nästan exakt samma sätt överallt. Och alla dessa
kultur-yttringar har funnits i tusentals år, och har växt fram
individuellt i de olika länderna. Så man undrar då, är vi egentligen i
grunden speciellt olika? Jovisst är vi olika, ja vi är grymt olika när
det gäller att ”tolka” vår omvärld.
Men vi är oerhört lika när det kommer till värderingar faktiskt. Jag
talar inte om de olika idioterna som finns i alla olika kulturer, utan
om folk i allmänhet, värderingarna finns där, och dom är likartade och
har vuxit fram var för sig över hela jordklotet.. Och ändå trots allt
detta, så kan fasen inte ens 2 bröder dra jämnt. 2 vänner klarar inte
av det, och vår mor och far har oerhört svårt de också.
Att ha det som vi i Sverige har det, med demokrati och repsekt för
varandras later, och olater, och sedvänjor är strongt, och ganska unikt
sett i ett brett perspektiv. OK nu är detta i stort sett borta
antagligen p.gr.a. av invällningen av folk som absolut INTE delar vår
uppfattning om någonting. Men jag beundrar mitt land i alla fall..
Så finna olika vävstolar i Thailand, ja jag ser dom på mina cykelturer
lite varstans.. Jag ser männen sitta och vända och vri vidje för att
skapa en mjärde eller ryssja. Jag ser i mängd alla damer som sitter på
marken och gör dessa bastmattor. En fascinerande värld här där jag bor,
och den är nog likadan borta i Columbia tror jag...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXX (A) (3.070), Thailand
6 december 2017
FLYTTA TILL THAILAND//ISRAEL - JAG TRANSPORTERAR DET!!!!
Går ni i flytt-tankar, eller vill ni bara få iväg lite gods från Sverige till Thailand eller Israel.
Kanske alla de där sakerna som saknas dit ni flyttar, som ni inte gärna vill vara utan....
Kontakta mig på mailen här; almergren@hotmail.com, så hjälper jag Er gärna!!
Jag erbjuder fartyg varje vecka,
transittiden runt 40 dagar för Thailand och 21 dagar för Israel ifrån hamn till hamn.
Min facebook-sida Thailand är;
https://www.facebook.com/gtgthailand.gtgthailand
Min facebook-sida Israel är;
https://www.facebook.com/profile.php?id=100009668342709
Välkomna....
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Chaiyaphum MMMLXX (3.070), Thailand
6 december 2017
89,2 kilo – 88,3 kilo (35 km) 2 timmar 1 minut
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,901 (uppåt)

Med en god gäst, så är du glad när han kommer,
och med en dålig, när han reser!!
Jo jag tänkte på detta med tillfället när människor dör och lämnar oss
f.v.b. till de ”sälla jaktmarkerna” eller kanske till himmelen, där det
finns 25 änglar per man, som väntar på att ta hand om oss, eller kanske
till en annan himmel där oskulder av någon anledning väntar på att bli
”härtagna” av skäggiga musselmaner.
Och så håller det på i all evinnerlighet i alla de olika religioner som
vi människor hittat på, för att slippa stirra döden i vitögat, och
acceptera det utomordentligt enkla faktum, att vi människor vi dör,
kroppen slutar att fungera, vi läggs i jord, ruttnar bort, eller bränns
i någon ugn.
I alla fall samtidigt som vår kropp försvinner, så försvinner också den
människan för evigt. Folk gör allt, och har gjort allt i evigheter
tillbaka för att bevisa att människan som dog, inte dog, utan lever
vidare i en annan dimension, eller fortfarande vandrar hos oss som
andar, eller spöken, eller demoner, eller bor uppe i himmelen,
kropps-lösa individer som tydligen sitter där och spelar harpa i all
evighet framåt...
Bara tanken på att allt blir svart efter döden, verkar vara en
panik-känsla som vi människor tydligen har svårt för. Vi bygger
byggnader, och vi bygger statyer över ”stora” människor. Men trots våra
ansträngningar för att göra dessa människor ”odödliga”, så blir det
oftast ganska snabbt en rask hädanfärd även för minnet över den
aktuella döda människan.
Först så dör de människor bort som levde i samma generation som den
döde, sedan dör den kommande generationen, och DÅ är vi riktigt
bortglömda redan. I absolut bästa fall, så finns vissa ”stora”
människor inskrivna i historie-böckerna, men som personer är vi borta,
och detta oavsett vad vi gör för att förhindra detta.
Ta t.ex. detta med att bygga ett mausoleum över en människa. En
grandios tanke, men vad sjutton hjälper det... Folk glömmer med tiden
bort vem maosuleumet var byggt för, och man kommer inte ens ihåg vem
som ”uppfann” själva företeelsen maosuleum... Ja han hette faktiskt
”Mausollos”, som lät bygga det första maosuleumet...
Inte ens det vet vi längre.. Så varför i herrans namn är det så jäkla
viktigt för oss människor att ha religion, inte fasen behöver vi vara
rädda längre. Vi bor ju inte längre i grottor, och ser en massa
skrämmande saker hända där utanför grottöppningen.. Typ åska, eller
farliga djur som väntar där...
Nä bort med eländet, upplys folk ännu mer, så man slipper alla dessa
jäkla avarter som skapar sådan splittring folk-slag emellan. Låt oss
sluta att vara så himla skrajsna att dö... Javisst allt blir svart och
maskarna käkar upp vår kropp, men skit samma vi är DÖDA.....
På tal om död och pina, så vill jag nämna att Håkan bjöd över mig till
sig, så käkade vi en kanongo köttbulle-middag med potatismos och
lingon. Vi satt där och funderade över livet, och en tanke som slog mig
som ofta slagit mig faktiskt, när man sitter där med sin middag,
ensammen och frun är totalt ointresserad att deltaga att äta vår mat...
Och det skall väl sägas, vi är ju å vår sida exakt lika ointresserade
av att äta deras äckliga thaimat, så det jämnar väl ut sig. Men detta
är ju en sak som är lite grand trist med att leva i ”bland-äktenskap”,
Det är så himla många saker som man inte ”delar” med varandra, som man
inte har gemensamt i livet.
Men men men, vi får ta det onda med det oerhört myckna GODA, som dessa
förhållanden ändå ger oss....Vara glada och tacksamma att vi fann vägen
ut ur det liv man levde, och kan få några år nu på slutet som är
lyckliga och harmoniska är ju aldrig fel, eller hur?...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXIX, Thailand
5 december 2017
89,3 kilo – 88,6 kilo (35 km) 2 timmar 18 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,868 (nedåt)

Alla är rädda för en get fram ifrån,
en häst bakifrån,
samt en dåre från alla håll!!
Visst hugger det till i hjärtat när man ser t.ex. foton av saker ifrån
hemlandet. Man kan aldrig förneka sitt fosterland, och visst finns
tankarna där. Sverige står ju för vad och vem man är. Värderingar och
kultur är ju inpräntat i en själv. Och det räcker väl att se en bild på
jordgubbar eller smultron, så smälter man.
Ja varför inte en fin bild på ett höstlöv. Själv hatar jag hösten, då
ju den förebådar den skit-tråkiga vintern som man riktigt tycker illa
om. Då frysa är något som jag absolut inte tycker alls om. Hellre en
god svettning i Thailand, än en olycklig förfrysning hemma i
Sverige..Men visst är det läckra färger stundtals på löven vid hösttid,
typ oktober månad, i min del av Sverige (Göteborg)....
Och det konstiga är att när man tänker tillbaka på Sverige, så vill man
helt enkelt inte förlika sig med tanken på att där kravlar omkring en
massa muslimer, och zigenare, och annat löst folk, som får ta del av
våra resurser. Jag tar helt avstånd från det vanvettet, och mina tankar
när jag tänker på Sverige, består i de minnen som jag själv har skaffat
mig tidigare om åren.
Kalla det för stagnation, eller en vägran att utveckla sig som en f.d.
kompis uttryckte sig. Utveckling är framgång och framåtskridande. Han
hade inga alls funderingar på VILKEN utveckling han ville ha, bara det
ändrade på sig, så var han nöjd...Och han var nöjd med invandringen
till Sverige skall sägas.
Jag har ju helt förmånen att INTE ha sett skiten som tydligen finns där
hemma nu.. Så positiva tongångar från mig och min syn på Sverige... Jag
tror att det fixar till sig. Vi kommer att få lida länge länge tills
dräggen har försvunnit från Sverige, eller att deras avkomma kanske
t.om. kommer att inlemma sig i sitt nya hemland. Men i det fallet så
hyser jag noll förhoppningar.
Jag hittade faktiskt en ladugård häromsistens. Inte vanligt alls skall
sägas. Eller kan man kalla detta för en lada? Det är väl mest en
samlastnings-plats för höet eller är det ris? Tyckte dock att det såg
mysigt ut där man cyklade fram.... Dessutom så gillar jag stilen med
att kossorna tillåtes att käka ganska vilt runt omkring här i Thailand.
Om denna grej varit hemma i Sverige, så tror jag att markägaren,
oavsett om han for illa av det eller ej, nog hade stängslat av, och
förbjudit kreaturen att ens nafsa i sig av hans fina gräs... Det verkar
ju här i Thailand som om det förekommer en viss flexibilitet mellan
olika människor, så dom kan nyttja varandras resurser.... Utan att dom
mår så jäkla illa av det...
För de av Er som kanske inte har 100 grepp om var jag bor, så heter det
ju Chaiyaphum, och vi har t.ex. Chi-river (floden), som rinner genom
vårt område. En ganska rejäl flod, dyig och gyttjig, inte alls lika
grann och fager som våra floder i Europa, utan mest rinnande genom
lerbotten, där man aldrig ser ned till botten.. Hur firarna och djuren
kan se nåt där i vattnet, är mig en gåta...
Ibland så tar vi oss upp i bergen här bredvid, och det är ofta rejält
granna vyer man får uppleva. Folk där uppe i bergen verkar också vara
av en lite annorlunda kaliber. Ja jag inbillar mig att de faktiskt
jobbar och ligger i lite mer än sina bröder nere i dalgångarna. Jag
tror, utan att veta, att livet kräver att man helt enkelt jobbar mer
uppe i bergen, för att man skall få det drägligt på alla de sätt som vi
människor vill..
Ja säga vad man vill, men detta med att alltid göra upp eld med ved,
detta ÄVEN om man skulle ha en spis är ju en kvarleva ifrån by-livet
som nästan alla thai här i Isaan där jag bor, är uppfödda i. De fick
väldigt snabbt en utveckling, ifrån rent stenåldersboende till hyggligt
modernt, och de hinner bara inte med i svängarna skall sägas.
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXVIII, Thailand
4 december 2017
89,1 kilo – 88,4 kilo (21 km) 1 timme 16 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,898 (nedåt)

Prästens dotter är förbjuden de saker
som badhus-ägarens dotter är tillåten...
På fredagen den 1 december på lunchtid, så tog jag också adjö av Håkans
arbetskamrater, de skulle åka hem till Sverige igen.. Dessa yrväder,
eller skall man kalla dom för ”orosmoment”, hade hoppas jag, en trevlig
tid här ute bland risfälten. Jag vet att Håkan i alla fall tog väl hand
om dom.
Jag tror att på det arbetet så måste dom ha kanonskoj. Riktigt
avundsjuk kan man bli. MEN så kommer jag att tänka på hur bra jag själv
har det numera PLUS hur illa hemresan kan bli för dom, hahaha....
Inget arbete att tvingas gå till... Inga krav på att tjäna pengar för
att överleva, och dagarna kan man lägga upp, och göra hur och vad man
vill på...
Jag cyklar nu sedan kanske 1,5 vecka tillbaka helt ensammen, och det
känns ovanligt, men min nyfunne vän Håkan är inte bara en timid snäll
kille, han är en ömtålig kille också. Det har nu visat sig, efter det
att hans polare varit här på besök, att han fått en ”kråka” i näsan,
och ligger platt fall framför TV;n, och tittar på Ria Waegner eller nåt
sånt och snörvlar välderliga.
Och nu berättar han att han inte klarar av att cykla innan ”febern”
lagt sig.... Hur fan ömtåliga är dessa ”mitt i Sverige”-killar
egentligen, jag trodde dom skulle vara tuffa. Medan mina gummidäck
skriker i hettan ute på asfalten utav hög fart och långa
cykel-sträckor, så växer Håkans däck fast i asfalten p.gr.a.
overksamhet.... Hahaha!!!
Idag söndag, så åkte jag bort till Ingemar, han skulle baka
kanelbullar, och jag ville snika åt mig ett par stycken plus en kopp
kaffe, kul att träffas och visst är han duktig i köket. Han är dessutom
lika jäkla irriterad som jag själv är med alla dessa olika mått som
finns inom baknings-gebitet. Ta t.ex. 1 cup, 1 ounce, 1 tsked 1
matsked 1 gram 1 deciliter, centiliter eller 1 liter...
Man blir ju bara matt av när man skall omvandla 25 gram jäst till något
mätbart. Vem fan har våg med sig i köket, när alla mått ju handlar om
CL DL eller liter, secka ägg-hövven.... Men jag har en ”genväg” i min
dator, så jag klarar ju gallant av att konvertera till och från olika
saker...Men värre för Ingemar. Ordet "höfta" olika saker, fick en
alldeles ny innebörd när jag studerade Ingemars bak av kanelbullar,,
jäklar vad han höftade och hade sig....
Kanelbullarna blev tama, men kanongoa. Jag tror han hade för varmt smör
som han hällde i ihop med jästen, så han dödade nog jästen, dessutom så
hade han för lite kanel och socker. Men vi är så nödda och sugna på
västerländska saker här, så alla försök är bra försök, och detta var
himla gott till kaffet trots allt...
Kan berätta att vi blivit inbjudna att fira nyår med en ganska nyfunnen
vän som vi känt nu i 2 år snart, tysk är han och heter Peter. Jag,
York, Håkan och Ingemar har blivit inbjudna. INGEN av gubbarna dock har
fått chans att få med sina fruar, dom vill alla fira med sina egna
familjer, och INTE med utsocknes vänner, sånt gör man tydligen inte i
Thailand...
Jag tror dock att damerna bara inte vill, eller så ligger det något
underliggande här som jag inte känner till. Jag vet ju att här liksom
hemma i Sverige, så retar ju sig damer på varandra i om möjligt ännu
högre grad än vi gubbar gör. Och jag misstänker att denna dam som är
fru till denne Peter, verkar köra med lite överklass-stil här uppe i
isaan.
Hon är alltså en vanlig by-brud, så det faller väl inte dom andra
damerna på läppen tror jag. Så jag tror att dom har snackar med
varandra, och kommit överens om att inte följa med helt enkelt. Så jag
vete sjuttan inte vad jag skall göra detta nyåret heller. Men skit
samma, jag har suttit hemma de sista 10 nyåren så vem bryr sig.
Jag kan ju ändå inte dricka sprit, och höra den där jäkla höga musiken
precis hela kvällen långt in på natten, nä det får någon annan göra,
inte jag tror jag!! Får se kanske vi kan käka nåt gott några av oss
kompisar....Det skall väl funka tror jag i alla fall...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXVII, Thailand
3 december 2017
89,6 kilo – 88,6 kilo (31 km) 1 timme 31 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,906 (nedåt)

För envetenhet,
så finns det inget botemedel...
Idag så blev det till att bjuda igen vad det gäller maten. Jag kände
att jag ville bjuda Håkan och killarna på en god lunch som tack för att
Håkan och frun varit så generösa, och bjudit mig och Yongan på mat, och
att de två killarna var så bussiga, och tog med sig alla godsakerna
ifrån Sverige.... Så idag torsdag 30 november, så bjöd jag dom på en
tror jag, riktigt lyckad Janssons Frestelse....
Till detta så hade jag gjort i ordning en hård macka med en finsk
ansjovis på, och också gräddfil med gräslök. En riktigt god kombination
skall sägas.... Vi fick trevliga 2 timmar ihop, och skvallret flöt på
riktigt bra. Yongan fanns runt oss hela tiden, och skötte sig som
vanligt gallant, och charmade gubbarna tror jag. Hon charmade mig i
alla fall..
Nu hopp till fredag 1 december.... Jag hade avtalat med Åke uppe i
Waeng Noi, att han skulle komma hit och handla på sig saker som han
brukar göra. Denna gång så var det dock ganska enkla saker han ville
ha. Och i prylväg, så ville han handla på sig en sprinkler till sin
trädgård där ute i vildmarken, och så ville han ha lite stearinljus.
Jag fick fråga Yongan vad sjutton stearinljus heter på thai, hon sade
att jag skulle säga ”Tien kitmak” så skulle dom fatta, kitmak är ju som
ni alla vet christmas uttalat på thai/isaan... Homepro hade sprinklen
med icke ljusen. Big C hade matvarorna han ville ha, men icke ljusen.
Men lyckan vände inne på MAKRO, dom hade flera olika sorters
ljus, och käre Åke valde sådana där oranga Buddah-ljus, jag föreslog
vita fina riktiga juleljus, men de kostade några baht för mycket för
vår gentleman ifrån tassemarkerna... hahaha skämtar bara, ja jag vet
att Åke läser detta, hahahaha..
Vi stack sedan ned till Bens Bar vid 13,tiden och käkade en
Lamborghini, alltså en kanongod Lamburgare. Åke körde vin-svängen till,
och jag drack Schweppes Manao (Lime-smak alltså)... När detta vart
avslutat och färdigätet, så tog vi mopparna för det sista ärendet, och
det var att åka upp till Immigration vid Ratchabat University.
Vi skulle där fråga om Åke boendes i Khon Kaen-provinsen, fick göra
sina rapporter till Chaiyaphum 6 mil bort, istället för att åka 15 mil
till Khon Kaen... Jag hade kollat in Immigrations hemsida, och
där stod det svart på vitt att dom även servade Khon Kaen-provinsen.
Visst detta var ett oerhört långskott, men varför inte fråga så säg!!
Så jag föreslog för Åke, att vi ju kunde chansa och åka upp dit och
prata med dom. Men det skall sägas med en gång, det blev kalla handen,
och de ville inte kännas vid att det stod på deras egna hemsida om att
de servar Khon Kaen... Men men men, man argumenterar icke för mycket
med Immigration.
Detta ställe är ju det absolut sista stället som man vill skaffa sig
ovänner på i detta jordelivet, nästan värre än kanske Hells Angels,
hahaha... Sedan efter det att vi fick ett rungande NEJ, så stack vi
tillbaka 13 kilometer till Chaiyaphum, och där tog vi farväl, och Åke
försvann i ett dammoln neråt vägen, med riktning sin lilla by ute på
landsvägen, där mjölkpallarna mötes, kossorna råmar, hundarna skäller,
och vanligt folk dricker Lao Khao till morgonkaffet....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXVI, Thailand
2 december 2017
89,6 kilo – 88,4 kilo (40 km) 2 timmar 26 minuter
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,909 (uppåt)

Avund föder hat!!
Så för att fortsätta där vi slutade igår. Yongyut kom faktiskt tillbaka
med ett gott uträttat förvärv. Hon hade med sig motorsågen, plus lite
andra prylar att jobba med uppe i Nong Bua Daeng... Så allt är klart
med den saken i alla fall.. Sedan fortsatte dagen precis som vanligt.
Ja jag menar det händer ju saker och ting precis hela tiden, alltid
något att skriva om, det gäller bara att man ”ser” dessa saker, och
sedan skriva ner dom. Det handlar alltså inte om att det händer så
enormt mycket i mitt liv, utan mer om att jag tvingar mig att verkligen
se mig omkring, och skriva ned vad som händer och sker...
Mina cykelturer börjar ju bli rutin att skriva om, och kanske blir det
trist för Er läsare att höra om dom hela tiden. Men för mig är dom en
kanongo rutin grej, en daglig syssla som får ”dagen att gå”, Någonting
att "se fram emot". Min största sorg nu är ju att jag ingen kamera
har... Men jag skall spara ihop till en, jag lovar...
Igår kväll så skulle Håkan och hans fru ha grillkväll hemma hos sig här
bredvid. Håkan ropade över muren in till mig att vi var välkomna
över... Han hade ju också sina 2 arbets-kamrater fortsatt hos sig, de
åker hem nu på fredag den 1 december, så det blir väl näst sista gången
jag ser dom ikväll då.
Vi lufsade över och löftet till trots att aldrig mer dricka alkohol, så
satt jag där inom några sekunder med ett glas rött vin.. Jag dricker
detta så ofta, så risken finns ju att man snart vänjer sig vid skiten,
och kanske t.om. börjar tycka om att dricka det, fy för den lede....
Vi hade ett kanongött tjöt alla vi fyra, medans vi kollade på ishockey
mellan olika lag på alla de kanaler som Håkan har tillgång till... Vi
avhandlade allt mellan himmel och jord, och det är ju kul att höra vad
som händer hemma i Sverige, ja kul ända tills den där jävla
invandringen alltid kommer på tal.
Jag riktigt hatar att prata om den misslyckade skiten hemma i Sverige,
så jag lyckades faktiskt sätta stopp på politiker-snacket för det
mesta... Snart vart maten färdiggrillad, och det serverades ett riktigt
gott rejält griskött, fint grillat, och till det sådana potatis som
heter Hasselbacks-potatis, riktigt gott skall sägas, och vinet till
gjorde susen det också...
Jag stannade hos killarna fram till 21.30, då jag kände att jag inte
ville dricka ett 4:e glas rött vin, ty nu var jag lullig som man ju
säger så vackert, och risken blir ju att även denna natt blir så där
trist sömnlös igen... Natten innan var jag ju uppe flera timmar innan
tuppen...
Så jag sade bye bye. Yongan hade supertrevligt med sina kamrater och
det unnade man ju henne, hon stannade kvar i alla fall. Jag somnade
ganska snabbt, var uppe 1 gång kl. 00.30 och pinkade, somnade faktiskt
om igen, då jag vaknade igen klockan 02.55 och var helt superpigg, ont
i nacken och kände mig nästan lite bakfull...
Jag insåg på stört att lägga sig var lönlöst, så jag stövlade ned
klockan 03.00 och började min dag, när allt omkring mig var svart, och
alla sov som småbarn, hahaha... Men jag mådde bra trots allt, hade mina
sysslor i datorn, skrev 2 st offerter på förhoppningsvis 2 kommande
transporter till Thailand.
Båda kunderna har jag pratat med över telefon idag torsdag 30 november,
och det känns som om det skall bli av, och det är ju underbara pengar
att tjäna där.. Jag tar adjö nu, och hoppas ni läsare lever ett gott
liv också...
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!
Chaiyaphum MMMLXV, Thailand
1 december 2017
89,6 kilo – (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,896 (uppåt)

Spring iväg ifrån en skymf,
men jaga inte äran!!
Idag onsdag 29 november 2017, så stack Yongyut med bilen ned till Pots,
ni vet mammas pojke, som ju är fortfarande ihop med syster yster
Alaam,Yongans syster. Anledningen var helt enkelt att Alaam hade nämnt
för Yongan, att hon nu var på gränsen att inte längre vill vara ihop
med den thaikillen.
OK han är en riktigt bra karl, och arbetsam är han. Och numera så har
han också lyckats med konststycket att ha förmågan att kunna välja att
ha ett eget liv, istället för att alltid ta hand om sin mor... OK detta
låter hemskt när jag säger detta, så en liten förklaring krävs nog här.
Dom är alltså runt 5 st syskon (tror jag mig veta), och de andra 4
syskonen har lagt hela bördan på denne kille, och helt enkelt struntar
i deras mamma. Så denne Pots då, han sitter där med mamman, kärringen i
sin tur har ju fått kraft i sina lungor och tankar, av denna situation.
Och en riktig thailändsk mamma och pappa dom är fruktansvärt medvetna
om den makt-position dom har över sina barn, och hon ställer sina krav
på sin son, över vilka fästmör som han skall välja, alltså de som hon
själv gillar. Men det har tydligen visat sig att hon inte gillar att
riskera att bli lämnad ensam, så inga damer har godkänts alls hittills..
Så det verkar nu som om Alaam inte vill dras med denne kille längre,
och det skall sägas, dom ses ju aldrig nästan heller. Alaam jobbar nere
i Bangkok och tjänar hyggligt med pengar, så hon kan betala av sitt
hus, fästmannen/pojkvännen jobbade ju också tidigare nere i Bangkok och
tjänade pengar...
Men nu valde ju han att flytta tillbaka till hembyn, tjänar noll med
pengar, betalar inget alls på huset, och ta hand om sin mamma. Allt
medans hans systrar och bröder skiter fullständigt i honom och mamman.
Yongyut i sin tur har köpt bland annat en motorsåg som skall användas
uppe i Nong Bua Daeng till att kapa träd och bambu och buskar.
Denne Pots, han tar hem denna motorsåg varje gång som de lämnar Nong
Bua Daeng, och tar hem den till sig. Yongyut misstänker att hennes
motorsåg används där utav denne Pots mot betalning, men hon får aldrig
ett korvöre för detta... Och nu så är hon då rädd att om Syster Alaam
gör slut med sin fästman, så kanske motorsågen fryser inne.. och aldrig
mer fås tillbaka....
Och så är ju vi människor, speciellt här i detta landet.. Så hon är där
idag, och skall ta tillbaka sina saker på nåt sätt.. Ja jag var inte
välkommen att följa med, ingen bra ide´tyckte Yongut, och kanske det är
så, att om en utböling följer med, så blir det bara mer vatten i oljan
så att säga!!
Ja vi får se hur detta går, men som jag sagt förut, inget alls är som
man tror i Asien, så hon kommer garanterat tillbaka utan en motorsåg,
men kanske med en grillvante i väskan istället..Hahaha....
Handskak
obs... Valet 2018 - Rösta rätt , rösta PÅ ditt fosterland!!!