GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMCMLXXIV, Thailand

31 augusti 2017

88,8 kilo –

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,163 (nedåt)



Om du har pengar, så är du vis, ser bra ut,

och sjunger schysst också!!

Idag så satte pannkaks-sugit in, och det rejält också. Så varför inte, jag slavade i hettan i köket, svetten stod som spön i backen, men jag fick i alla fall fram en stor hög med magnifika pannkakor, precis som dom skall vara, om dom nu skall vara värda att kallas svenska pannkakor....

Yongyut, och Namkaeng, och jag själv, käkade brutalt många pannkakor, och jag “tror” faktiskt att thai gillar våra svenska pannkakor. Kanske inte så mycket, så dom frivilligt avstår en anständig thailändsk maträtt, med dess rötna fisk, illaluktande majs, och olika blad och allt riset. Men dom är hyggligt förtjusta i alla fall i dessa pannkakor jag gör...

Jag handlade idag för första gången på Ali Express, jag handlade 3 st wireless Bluetooth hörlurar. Totalt USD 30.58 vilket blev draget på mitt konto då SEK; 248:-, vilket är lika med en kurs på dollarn på 8,11. Kursen idag på XE för dollarn är 7.97, så nog tar dom ut lite extra. Nu skall vi bara avvakta och se om allt går bra.

Men det är ju inte bara dessa som tar betalt i "vida svängar".. Ta min bank NORDEA t.ex. De ståtar stolt med "sin" kurs på olika valutor på framsidan hemsidan, och där står det då 23.91 (4.182) för thai-bahten... När jag sedan direkt flyttade ner (transfererade) ner 48.000 baht hit till Thailand, så fick jag se på kontoutdraget, det som jag ALLTID i detta läget får se.

Och det är att det enbart är en ren bluffkurs dom anger där på hemsidan... Jag fick den nobla skit-kursen 4.115 av dom. De snodde alltså rakt framför ögonen på sin kund (mig i detta fallet), 7 enheter (baht), i detta fallet, så kostade detta mig hela groteska; SEK; 186.- i avgift PLUS de vanliga avgifterna.

Så om det är någon förutom de bankanställda som inte finner detta vara ofta rent bedrägeri, så sök hjälp säger jag bara. När det gäller alla andra hantverk på denna jord, så kallas det falsk varuinformation/deklaration, och man tvingas dra tillbaka informationen på sin hemsida. Om en hantverkare offererar ett jobb, och sedan lägger till kostnader på detta sätt, så blir han varnad.. Men bankerna? Icke sa Nicke, dom klarar sig så bra, så bra...



Men Ali Express har ju fått fantastiskt bra beröm från alla i stort sett man pratat med, så det skall nog gå bra tror jag... Idag annars stack jag till en liten liten affär som ligger mitt ute bland risfälten, och de säljer faktiskt kläder, mestadels sådana där färgglada långärmade t-shirts, som ris-arbetarna använder med förkärlek här i Isaan.

Jag har ju handlat där förut, och jag var ju då så glatt överraskad, att de kostade endast 40 baht per styck, så jag köpte då 3 st... Yongyut gav 2 av dom till en gammal man, som ju hjälpt henne med dagsverken uppe på hannes marker i Nong Bua Daeng... Och han blev riktigt tacksam, så Yongyut kände hans tacksamhet, ,,,  

Nu i alla fall i brist på annat att göra, och jag kände för att köra lite moppe ute i djungeln, så stack jag tillbaka dit till affären igen, det är ju inga långa vägar bara 25 kilometer eller nåt sånt. Jag kom dit, dom kom faktiskt ihåg mig, vilket alltid är himla kul. Jag tjötade lite grand med dom.

Dom log, skrattade och pratade som skam, och varken dom eller jag fattade ett jota. Dock fick jag fram budskapet, att jag ville handla 6 st denna gång, och det skulle vara olika färger, men däremot samma storlekar på paltorna, alltså Xlarge, och samma pris 40 baht per styck.... Inga problem, en tjej plockade ihop trasorna, jag betalade, log, och stack hem igen...

I morse så hämtade jag och Håkan våra cyklar, Vi hade bestämt klockan 08.00, och han reperatören var faktiskt vaken, men att allting skall vara rätt och riktigt och OK o.s.v. finns bara inte på kartan. Håkans cykel var klar, men min cykel hade han inte ens börjat med. Han hade haft den hela dagen igår, så gott om tid hade han haft.



Han sade till mig att gå hem igen och komma tillbaka igen kl. 12.00... ”Så ända in i helvete heller jag gör”, sade jag till honom. Fortsatte; ”det är en jävla thai-style, och jag blir sur, vi har bestämt idag klockan 08.00”.....  Han snirklade sig och förklarade att det hade börjat regna igår klockan lunch, och sedan regnat hela det kommande dygnet.

Skit sade jag, du har ju ett helt jäkla tak över dig att jobba i, så vad är problemet? Du skulle ha ringt mig och sagt att allt var försenat, nu sitter jag här, tycker du jag skall GÅ hem igen 7 kilometer eller????

Nä fan jag är skitsur menade jag på... Han såg mig, och han hörde det kritiska röstläget, och hans fru kom till undsättning, jag tolkade det som att hon spände ögonen i honom, varefter han sa; "om att jag kanske kunde sitta ned och vänta, så skulle han fixa cykeln med en gång".... Bra sade jag, så gör vi.....

Jag satte mig med Håkan och så väntade vi. Efter 2 minuter kom han fram till oss, och gav oss en liten flaska vatten på man, och sade ”this is thaistyle", menandes då att han hade rätt och jag hade fel. Jag nappade inte, sade inget som svar, utan vi satt där hela jäkla tiden, fram till klockan 09.45 exakt, alltså hela 1 timme och 45 minuter....

Men han fick sina 3.000 baht och hans fru var själaglad, jag log, och allting var bra när vi cyklade iväg. Jag känner bara att det känns gött att ibland ge dessa thai lite svartkrut i arslet, så dom uslingarna fattar att dom gör fel, och att falang fan inte är för feg för att belysa, och påpeka det för dom....hehehe...

Handskak


Chaiyaphum MMCMLXXII, Thailand

30 augusti 2017

88,6 kilo – 88,2 kilo (20km) 1 timme 23 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,180 (uppåt)



En lögnare berättar sin historia så ofta,

 så han snart tror sig själv!!

Livet har blivit väldigt ”ovanligt” skall sägas, speciellt nu när huset är betalt. Yongyut vart in till mig nu igår kväll, efter det att huset numer då står på henne. Hon ville ha som minne ALLA mina bank-kvitton på mina inbetalningar till husägaren. Fasen det handlar ju om mer än 170 st totalt, så det var en jäkla massa kvitton, en hel stor bunt.

Men jag gav henne dessa med varm hand, ty jag är ganska mycket, alldeles för mycket, för detta med att slänga iväg saker som man inte har användning för längre. Yongyut däremot, hon är tösen som fanimej sparar på precis allting. Så nu kommer man väl att se alla dessa bankkvitton liggandes över hela huset. Hahaha!!

Men jäklar vad glad hon är nu fortfarande, hon hoppar och skuttar, och kramas, och jag hör aldrig nog med alla thank you, som hon slänger över mig... Men livet måste fortgå, och livet måste fortfarande levas. Jag kommer att jobba på precis som vanligt, bara himla kul med alla dessa transporter som det ju utvecklas till.

Jag kan ju med gott samvete säga att jag aldrig i hela mitt liv sedan jag började med flyttsaker/personliga effekter på slutet 1970;talet, haft så många transporter överhuvudtaget.  Jag måste ha varit rejält lat när jag bodde hemma i Sverige, och lät bara naturen ha sin gång... Men eftersom det är ju absolut inte fysiskt ansträngande, så är det ju bara att hålla på, och hoppas att ens kontakter inte går i pension, och slutar jobba själva.

Men jag har ju bytt partner en gång för 5 år sedan, och den killen är ju bara 51 år gammal, så han lär nog jobba minst i 15 år till, och då vete fan om jag jobbar längre, hehehe.. Men man vet ju aldrig med gamla hundar... Ju en sak vet man ju enligt vissa, man kan inte lära dom att sitta, men nog kan man få dom att jobba i alla fall...

Jag och Håkan, alltså min granne, lämnade in våra cyklar idag för underhåll och reperation. Jag berättade ju för ett tag sedan att jag måste byta navet fram, och kugghjulen bak, och kedjan, och ena tramp-staget, som det är glapp i... Det kostar 3.000 baht vilket är helt OK, och då ingår dessutom en fullständig tvätt av alla delar av cykeln, plus smörjning av delarna... SEK; 730:- för allt detta är ju gruvligt billigt..



På fredag, så kommer betalningen av vår bil att starta, det var ju meningen planeringsmässigt att börja betala den först i januari, sedan trodde jag mer på december, och nu sist så var jag övertygad om att september skulle bli startmånad, alltså i samband med pensionen.

Men min planering kom på skam återigen, och nu betalar jag om 2 dagar, alltså på fredag den 1 september redan... Och om jag inga mer "jobb" skulle få, vilket i och för sig är helt osannolikt, så kommer jag att ha en färdigbetald bil ävenledes runt den 21 december... Kanonfri, och fågelfri blir man då känns det nu som...Och sedan kan man sluta snacka om den saken för gott antar jag!!

Igår så käkade vi ugnsbakad torskfile´ hemma hos Håkan. Det var min inköpta torskfile som jag ju haft nerfryst nu i styvt 6 månader, som kom till heders. Håkan är duktig med fisken, och gjorde både en go sås, men gjorde också ”misstaget” att göra skirat smör. Och med skirat smör på bordet, så blev det inget smakande på såsen alls faktiskt. Inget går uppemot smör till fisk och potatis....

Så detta med torsk kommer det garanterat att bli fler gånger. Håkan hade faktiskt köpt in ett par stycken filleér av en thaifirre på Big C, jag kommer inte i håg namnet på den, men det var nåt som liknande kanske ”Pai eller thai”.... Jag kan ju säga, och då får Thailands-älskarna säga vad dom vill, de filleérna, och den thailändska firren, det köttet var blemigt och mesigt, och kändes mest som fiskslafs i munnen.

Och smaken var noll och ingenting. Torsken var riktigt god, men någonting saknades, och jag tror faktiskt att vi nog har mer smakrika firrar i våra kalla havsvatten, än thaiarna någonsin kan drömma om. Det var trots allt en ren dröm att käka torsk igen, efter alla dessa år....

Handskak


Chaiyaphum MMCMLXXII, Thailand

29 augusti 2017

89,6 kilo – 88,9 kilo (23 km) 1 timme 22 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,169 (nedåt)



Det är bättre att leva i lycka,

 än dö i sorg!!

Jag kom precis nu i skrivande stund måndag den 28 augusti klockan 15.03, tillbaka hem efter ett väl uträttat förvärv inne i Chaiyaphum. Och det var att åka dit och skriva under mina fotokopior på mitt pass, och också intyga att pengarna till huset icke kommit ifrån mig!

Ja det är sant, detta extremt underliga 3:e världs-land, kräver att pengarna ifrån landköp kommer ifrån thailändska medborgare. Och jag misstänker att det beror på, att jag inte som utlänning skall kunna vid en eventuell skilsmässa, kräva halva marken  som del i ”boet”.....

Thailand gör precis exakt allting i sin makt för att uppföra sig så rasistiskt man bara kan, gentemot allt som inte är thai, de skäms inte för någonting, och gör precis allting, även om dom får folk att må illa, och ens existera i detta land. Men har man bara kläm på detta faktum, så ser man till att skita i det fullständigt, och inte låta det gå en åt hjärtat till, och ta illa upp. Bara skita i det, och leva sitt liv.

Att denna sak gör att falangen i de fall när falangen har lite tanke-verksamhet i skallen, drar örona åt sig lite grand, och falangen definitivt fattar att han är helt enkelt exkluderad ifrån thailändskt vanligt vardagsliv. Ja det är ju då som man helt enkelt fullständigt tappar all lust till att assimilera sig, att anpassa sig.

Det är därför detta är den största anledningen till att man ser hela Thailand fullt av falanger, som lever ett liv vid sidan av den thailändska kulturen, där man lever precis som man levde i sina hemländer. Man vill inte göra sig till, försöka anpassa sig, när man fan inte ens är speciellt välkommen till landet.

Hade dom bara varit som typ i Sverige, och låtit folk bli medborgare, och få ta del av landet som sådant, så är jag övertygad om att mängder mer av alla falanger, hade varit mer sugna på att lära sig att språka det thailändska språket, att umgås mer med thailändare, och samtidigt bli en mycket mer intimare del av detta landet.

Men som det är nu, och troligtvis alltid kommer att vara, så nej tack, jag fortsätter nog mitt liv som jag gjort i 9 år nu. Jag lever ett svenskt liv så mycket det någonsin går, jag hackar mig fram på detta könstiga språk, jag ler åt allt och alla, men mitt hjärta kommer alltid att finnas för Sverige, och i Sverige. Men thai ber om det, och de får precis som dom vill...

Vi betalade också överlåtelsen till land-kontoret, eller vad det nu heter. Mr Dan, amrisen, hade ju tidigare sagt när han var nere, och pröjsade sin överlåtelse för styvt 3 veckor sedan, att min skulle kosta 29.250 baht, medans hans kostade 35.000 baht. Det visade sig att jag fick betala (via Yongyut så klart) 25.457 baht, vilket var glädjande förstås, alltså 3.500 baht billigare än jag räknat med.



Och till sist efter det att jag lämnat detta kontor och lämnat kvar damerna (Tim som sålde marken, och Yongan), så ville ju den statligt anställda damen ha del i ”kakan” förstås. Alltså en muta att ta hem... Hon sade att detta kommer att ta 2 månader att skriva under för hennes del.

Men om vi ville ha det genast, alltså att hon skrev under på stört, så ville hon ha en tusenlapp baht i näven av oss. Skit samma, Yongan ville inte vänta, och inte jag heller, så Yongyut gav in, och gav henne 1.000 baht....

I alla fall, jag skrev på alla dokument utan någon som helst känsla. Och det är numera helt underbart för både mig och Yongan. Hon har nu ett hem som är hennes eget, oavsett vad som än händer i framtiden, hon kommer aldrig mer i sitt liv att behöva betala en hyra för ett boende här i huset.

Dessutom så kommer hon att i det fall hon faller bort, så kommer huset att övergå till Namkaeng, för att ge henne en god start i livet.... Jag själv har släppt denna stora ekonomiska  kvarnsten runt halsen, och efter ungefär; 170 st bank-inbetalningar på huset, så är det nu färdigbetalt, och vi kan slappna av, och gå framåt i livet.

Men då kommer ju genast nästa frågeställning? Vilket mål skall man nu titta efter? Bilen den kommer att vara betald absolut senast i december månad. Så utan drömmar så blir livet ungefär som osaltat sidfläsk tycker jag själv... Så jag får nog se till att skaka fram nya drömmar för mig och Yongyut....

Ty bara luta sig bakåt och slappna av, det ligger ju inte för en normal västerländsk människa, vi klarar bara inte den biten överlag tror jag... Vi måste helt enkelt ha något att sträva efter..... ja vi får se vad som händer framledes med detta...

Handskak


Chaiyaphum MMCMLXXI, Thailand

28 augusti 2017

89,2 kilo – 87,7 kilo (45 km) 2 timmar 31 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,179 (uppåt)



Man lider mer genom att äta för mycket,

än genom att inte äta tillräckligt!!

Jösses, kursen fortsätter ju,,,, 4.179 nu på XE, vilket torde medföra att bankens glädjekurs borde ligga på runt 4,12 nånting nu då, och den kurs vi får när vi skickar stålar borde ligga runt 4.07-4.09 nånting. Men glädjande att det går uppåt i alla fall trots att det är bankerna som snor den största portionen i höjningen av valutan...

Jag har ju rört vid detta ämnet tidigare, vad det gäller utseende här i Thailand. Och hur det kanske förändras. Dock skall väl sägas att den förändringen beror INTE på invandring här, som i så gott som alla övriga länder i världen, utan här beror det i stort sett endast på förändrade matvanor.

Thailändarna blir mycket fetare som man kan se, och det beror ju naturligtvis på all mat som dom slänger i sig, låt mig förklara hur jag själv tror att det funkar... I det förgångna, och faktiskt än idag ute i byarna, så ser deras mat ut på ”tallriken” ungefär som 50% sallad och rötter/grenar, 35% ris samt avslutningsvis 15% protein i form av fisk eller kött av olika slag...

När man käkar 50% sallad och 15% protein, så blir ju effekten enbart att man måste äta mer och oftare under dagens lopp, och jag personligen tror att det är därför som thailändarna (kanske hela Asien?) käkar 3 st middagar varje dag. De äter middag på morgonen, middag på lunchen samt middag på eftermiddagen/kvällen.

Vi i falang-land, har ju en helt annan fördelning på vår tallrik, jag gissar, utan att veta exakt förstås, att vi har kanske fördelat som; 10% sallad, 50% potatis och 40% protein. Genom detta ätande, så räcker det för vår del, att vi käkar middag endast en gång under dagens lopp, och så drar vi istället i oss kanske mackor där emellan...

Med att thai äter så lite protein, så stimuleras varken längden på människan, eller ens hjärn-kapaciteten faktiskt... Så thai, speciellt uppe i byarna i Isaan där jag bor, som är speciellt fattiga, de är väldigt små människor. Jag som är 1,80 idag ståendes i en hiss, nu senast på sjukhuset, jag kunde se en massa huvuden runt mig, och jag var som en ensam semafor där.



Ingen var ens i närheten att komma upp i längd, utan vi snackade nog om längder mellan mer 1.60-1,70m på de människorna. Men söderut, där man inte har samma matvanor kanske och inte heller i samma utsträckning riktigt samma fattigdom, så är människorna tror jag överlag längre.... Så Thailand förändras sakta sakta...

Men håll i hatten nu, i takt med att thai får lite bättre ställt, så äter man också mer protein på tallriken, men man slutar inte med sina 3 middagar... Så i tillägg till att längden ökar, så ökar också antalet feta ungar som man ser överallt, och det ser riktigt jäkla äckligt ut, att se alla dessa ur-feta småbarn, som knappt kan gå för dom är så feta.. Detta är priset som dom får betala för ökat välstånd.

I Sverige så förändras vi också, men det är mer utseendemässigt, inte längdmässigt så mycket mer nu... All invandring vi har, kommer att förändra svenskens ansikte och hudfärg ganska mycket. Jag själv i skolan på 1950-1960:talet, så var vi i 1-3 klass bara jag och en kamrat som hade bruna ögon och mörkt hår. I 4-9 klass så hade detta ökat med en endaste person till, så vi var 3 st glada gamänger som flickorna gillade skarpt...

Idag, så vet jag inte exakt, men vi ligger väl i Sverige säkert på mellan 50-75% av eleverna som är mörka kanske? Så visst hela världen förändras. Kanske det blir så till slut, att vi alla återigen återgår till att bli negrer, precis som det startade en gång för 70.000 år sedan. Det är allt en sockerbit att suga på...

Handskak


Chaiyaphum MMCMLXX (2.970), Thailand

27 augusti 2017

89,0 kilo – 88,4 kilo (36 km) 2 timmar 5 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,167 (nedåt pytte)



Antingen det är en präst eller hotellägare,

så alla har vi fiender!!

Idag så kollade jag kursen på svenska kronan igen, och ta mig fasen det fortsätter uppåt  ytterligare... Nu är kursen 4.167 baht på en krona, och det är skillnad emot tidigare 3,766 som det var när den var nere i källaren, och vände. Bara för min ringa pension, så blir det en ”mer-lön” för min del på; 5.013 baht per månad, alltså SEK; 1.250:- per månad, tack vare kurshöjningen, inte katt-skit skall sägas...

Jag läste ett ganska intressant ämne ute på ett s.k. thaiforum häromsistens, och ämnet var den s.k. Sin Sod, som ju är Thailands motsvarighet för hemgift. Här i Thailand, så är det mannen som får betala Sin Sod, medans det i vår västerländska kultur, så är det kvinnan som får stå för fiolerna..

Ämnet som sådant är extrem inflammerat, och ges egentligen ett alldeles för stort utrymme i expats (falangernas) sinne... Det skrivs och tycks spaltmeter i ämnet, och så gott som alltid, så är det extremt negativt. Och man hör alltid skräckhistorier ifrån den och den gubben, som hört ifrån den och den ”vännen”, som dom råkat stöta på i en bar i Pattaya, eller Phuket, eller Hua Hin någonstans.

Och handlingen är alltid densamma, falangen har blivit ”serverad” ett krav ifrån sin flickvän, på Sin Sod belöpande sig på flera miljoner baht (dela på fyra så har ni SEK)... Mannen blir alldeles förskräckt förstås, vem hade inte blivit det? Han  vänder sig till ”facit”, som då är sina expert-vänner runt stenbordet, och så är skräck-historierna igång förstås.

Ingen av dessa gentleman försöker ens finna ut hela historien, och sanningen bakom det hela, utan  man bara kör på. Så jäkla stendött, så bara falangerna boendes i turist-ghettona som Pattaya, Phuket, och Hua Hin kan komma upp med dessa dumheter. Det finns absolut noll nyfikenhet, utan allting är bara svart eller vitt i det hela.

Dessa självutnämnda experter, börjar genast gasta om bluff och båg,, de säger att Sin Sod  är ”ute” ur kulturen, och finns bara kvar för att lura falangerna på pengar. Alla damer som luras kommer bara ifrån ett endaste ställe i Thailand säger dessa halv-helfyllon, och det är Isaan. Det är där bovarna bor, och det har dom svart på vitt på minsann..

En av de största okunniga stolpskotten jag någonsin sett på ett thai-forum, och som vet absolut minst, men är en av de självutnämnda experterna, har varit 2 gånger i Isaan absolut maximum med sin nya flickvän, och då några dagar i stöten. Han vet numera allting. Han hade den perfekta lösningen kom han fram till.



Han  föreslog till alla läsare,  att de skulle resonera på detta sättet i sitt förhållande med thai-damerna; ”[i]Vill du veta om hon älskar dig? Då gör du precis allt i er relation på dina egna villkor[/i]”. Och med detta så skulle falangen se allting i ett klart ljus, och förstå om thai-damen älskade honom, eller bara ville åt hans pengar!!.

Hahahah sådana idioter finns det gott om, skall ni veta. Tänk själv att vara i ett förhållande med någon som skall styra allting efter egen pipa, och vägra att kompromissa alls. Vecka typer, vecka idioter det finns i vår herres hage... Och många lyssnar på dessa "spån" också...Men som tur är så finns det motvikter också....

En annan mer intelligent och sansad kille, tyckte att man åtminstone skulle försöka att förstå kulturen i det land man bor i. Och om man nu inte vill betala hemgift för sin dam vid giftmålet, så kunde man ju för att visa respekt gentemot den thailändska familjen, betala bröllops-festen i fråga.

Denna fest som är så oerhört viktig för dom. Ty det är ju där som man visar upp sig, och sin förmåga att hävda sig socialt i byn där dom tillhör.. Men jag tror själv att de falanger som bor här i Isaan hyser respekt för kulturen på ett helt annat sätt än boysarna, som bor nere i turist-ghettona på turist-orten.

Dessa herrar som ”vet allt” men har noll erfarenheter. Men som så många gånger i livet, så visar det sig oftast när man klämmer många av dessa jönsar på hjärn-kontoret, så finns det inte mycket där kunskaps-mässigt alls, enbart höga röst-resurser....



Angående sedan detta med hemgiften, så anser jag själv, att man skall gärna prata med sin omgivning och lära sig om kulturen, innan man tar beslut om hur man skall göra. Jag anser själv, att det finns noll anledning att definitiv-betala en hemgift. Denna hemgift som egentligen bara är skådebröd, och som är ämnat att visa ansikte.

Ungefär som när vi falanger hemma i falangland köper ny bil, trots att den gamla bara var 1 år gammal, lika jävla onödigt, men självkänslan är viktig.... Vi kallar det självkänsla, och dom i Thailand kallar det ”ansikte”, samma sak i stort sett.... Mitt tips är i denna situation.

Gör upp ett belopp, OM nu det blir tal om Sin Sod, kanske 100-200.000 baht. Och bestäm med svärföräldrarna att pengarna skall tillbaka till boet igen efter att det "visats upp" på festen. Ge sedan en liten dusör efter eget tycke till svärföräldrarna, som en liten smärre gåva, och resten går sedan tillbaka till dig själv, så de kommer i bruk i din egna familj...

Enkelt och lätt som en plätt ,och ALLA är nöjda. I de fall när en familj kommer med ett krav på miljoner baht och uppåt, så är det oftast kvinnor som inte bryr sig om mer än att bara rycka stålar av gamla dumsnutar till män ifrån ett annat land, dessa damer kan man med gott mod slänga på sophögen....

Men kom ihåg alla.... Det finns oerhört många bra damer därute, och de allra flesta är väldigt bra faktiskt....  Så ge alltid människor chansen, och ha ett öppet sinne... Lycka till...

Handskak


Chaiyaphum MMCMLXIX, Thailand

26 augusti 2017

89, 1 kilo – 88,6 kilo (25 km) 1 timme 23 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,168 (jätte-uppåt)



Är du pratglad,

så pratar du mest om dig själv!!

Jäääääklaaaarrr, såg ni kronkursen ovan... secket skutt den tog nu tills i dag, nästan 5 hela satang per krona... Såå himla kul bara. Hoppas nu bara den fortsätter som sattan, och att Ingves inte saboterar som han gjort de sista 4-5 åren, med sitt fipplande av räntan, enkom för att hålla nere kronkursen....

Så nu skall jag starta om igen då med min motion, jag hoppas det kommer att fungera bra. Jag har ont i foten fortfarande, men inte alls lika illa som tidigare, haltandet är borta, men jag känner att där fortfarande finns blod som pressar på nerver i fötterna, som då gör skitont stundtals...

Men jag tror att blödningarna nu nästan slutat, och idag torsdag 24 augusti så startade jag med lugna 2 mil ihop med Håkan, och om allt OK, så imorgon blir det 26 km,s rundan, och dagen efter det så blir det 36 km.. Funkar allt bra med detta, så är jag igång igen, och milen kommer att staplas på varandra igen i en härlig takt...

Håkan min granne, vill ju gärna haka på, och det är ju enbart kul att cykla två stycken och tjöta, istället för att alltid vara ensam.... Så  ur det hänseendet har jag tur då att Håkan vill cykla med mig. Förut så cyklade ju jag och Ingemar, men av naturliga orsaker, så brukar ju Ingemars cykelrundor nuförtiden bli lite för korta för min smak och min diabetes. Ja jag vet... Jag själv kommer snart att hamna på dessa cykel-rundor själv.

Men tills dess, så kommer jag att cykla på och lägga mil på mil.... På tal om det, så skall jag snart nu ned till cykel-handlaren, han ville ändra och byta ut mina nav och kedja på cykeln, ty kedjan ”hoppar” liksom, och hoppar över kuggar när jag tar i vid cyklingen, så han ansåg att det var dags att byta, så där rullar det till 3.000 baht i utgifter, men det är det värt faktiskt...    



Så idag var första dagen i mitt nya liv kändes det som. Jag kunde gå upp på cykeln igen och vara fullständigt lugn. Båda mina fötter är så pass på bättringsvägen, så jag riktigt känner för varje dag hur blodet försvinner inifrån fötterna, och det gör inte alls ont att cykla.

Knölen i bröstet skiter jag fullständigt i, men måste tillstå idag. när jag och Håkan stack ut på min 20 km runda, att det tog emot lite grand i motvinden första milen. Man är ju ringrostig som fan. Men vis av erfarenhet så vet jag ju att det går ganska snabbt att arbeta sig tillbaka igen till fornstora dar, så det är bara att ligga i...

Idag på lunchen, så ville Håkan bjuda tillbaka ifrån förra veckan. Så vi stack ner till Bens Bar och käkade lunch. Jag drog i mig en peppar-steak igen, med stekta potatis och sallad, och ett glas äckligt rött fruktvin, Mont Claire, eller nån sådan dynga. Men maten är så god så skitsamma. Paj, glass, och kaffe till efterrätt. Och Håkan bjöd storstilat, stort tack för det...

Idag så fortsatte cyklandet, jag ökar ju långsamt för varje dag, för att undvika onödiga blödningar mer inne i fötterna och på bröstet. Idag så drog det iväg lite längre än igår, alltså från gårdagens 19 km till idag som blev 27 km. Känns allt bra ikväll, så blir det en 36 km.s repa imorgon lördag, precis som jag förutspådde tidigare...

Efter det så skall vi ner till Chatturat jag, York och kanske Håkan, om han nu vill åka med vill säga. Vi käkar på Tesco där, och passar på och träffar vår irländske vän Sean därnere.... Skall bli kul att ses igen faktiskt. Han är ju som alla irländare, öppna trevliga och glada typer, som man trives gott med....

Handskak

Chaiyaphum MMCMLXVIII, Thailand

25 augusti 2017

89,2 kilo – 88,1 kilo (27 km) 1 timme 50 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,134 (nedåt)


Ett halvt svar,

säger också någonting!!


Forts. från förra kapitlet... Men sade han sedan, -"det är inte speciellt vanligt, men vi måste vara försiktiga, så jag skriver ut antibiotika för dig, samt även en medicin emot svullnad... Och om ingenting händer negativt, utan att denna bubbla fortskrider att försvinna med tiden, så behöver du inte oroa dig".

Han fortsatte; - "Om inget hänt tills nästa vecka, så behöver du inte komma tillbaka, men annars så kom tillbaka denna tiden nästa vecka", och så fick jag en bokning. Så med det tack för maten, på kirurg-avdelningen. Nu fick vi traska upp till 4:e våningen igen, och träffa hjärtläkaren. För att göra detta lite kort då.

Jag berättade att jag hade en känsla av att jag inte gillade wharfarin (Varan), alltså min blodförtunnande medicin, jag sade att jag får blåa blodutslag på kroppen med jämna mellanrum, jag får blåa tår ibland, och så krampar det på natten i båda fötterna. Så berättade jag att Sverige har slutat med att överhuvudtaget ha denna typ av medicin, och ge den till sina patienter hemma i Sverige.. I alla fall så har jag läst detta...

Och så frågade jag om jag inte kunde få byta till en mer modern blodförtunnande medicin, och slänga Varanen... Han berättade då att han ville göra detta i lite olika steg. - "Först sa han, så är det 2 månader kvar tills du ätit medicinen under 1 år, och jag vill att du äter den precis som nu med alla dina andra mediciner under 2 månader till"...

Han fortsatte; - "Sedan så skall jag ta bort Aspirin-tabletten, plus en som heter; Clopidogrel , vilka båda också är blodförtunnande. Och på så sätt kanske få ned den stora blödning som blir varje gång jag bara stöter emot något"... OK Bra tyckte jag, låter kanonbra... Han gav mig några trevliga ord på vägen, och goda råd... Och sedan blev det till att gå till kassan och betala.

Och nu blev man ju nervös som sattan. Förra besöket gick ju på 153.000 baht, och man blev fullständigt barskrapad, och övergiven av försäkringsbolaget... Så med onda aningar satt man där och väntade. Till slut efter 5 minuters lång väntan, så blev jag uppkallad till kassan, och jag fick kvittera ”räkningen”.



Jag kollade beloppet och det blev till att betala totalt inklusive precis allting med 2 läkare, röntgen, och medicinen 2.124 baht, Ja ni läser rätt; 2.124 baht.. Va fasen va billigt. DESSUTOM så betalade min försäkring hela videvippen, så jag kom undan helt gratis.....

Jag var nu lyrisk och glad och lättat, och nu skall jag få en underbar natt med en fantastiskt INTE orolig sömn.... jag tvingade iväg Yongyut ned på shoppingmallen som låg där bredvid, heter väl Living mall tror jag... Yongan handlade på sig sin favvo-mat som jag inte vet vad den heter, men det var ju thaimat så klart.

Jag fikade ju helt klart efter McDonalds, och den fann vi enkelt. Jag beställde en dubbel cheeseburgare med pommes och cola, här skall firas minsann. Satt där och stor-njöt, och åt min hamburgare, och kände att jag inte var riktigt mätt, beställde fasenimej ytterligare en dubbel cheese.

Och jäklar vad gott det var... Men efter detta, så måste jag helt enkelt starta upp mina riktiga cykelturer igen. Slut på sötebrödsdagarna, och slut på dessa jäkla jätte-portioner mat som jag slafsar i mig, för att inte tala om alla dessa otaliga mellanmål jag käkar.

Fasen jag vägde in mig just nu på modiga 88,9 kilo istället för tidiga mer rumsrena 86 kilo... Jag var ju uppe härom dagen på så gott som 90 kilo, och den vikten hör nog mer till 2014 april månad, och inte nu. Så tillbaka viktmässigt måste jag igen, och det snabbt.....

Handskak


Chaiyaphum MMCMLXVII, Thailand

24 augusti 2017

88,9 kilo – 88,3 kilo (19 km) 1 timme 10 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,139 (uppåt)



Det är bra att röra runt i eldstaden

med någon annans hand!!

Ja så drog vi iväg med bilen till Khorat i morse. Läge att ta tag i detta med blodbubblan i bröstet, kände jag...Jag visste inte ens om det fanns en läkare tillgänglig, men så tänker man ju, Bangkok Hospital som är kanon-stort, och dom skulle inte ha en läkare tillgänglig hela dagen? Tror inte det va. Så självförtroendet var på topp när vi åkte iväg

Jag visste ju absolut noll och ingenting, blir detta en snabb grej, eller blir det en dagslång sak, eller blir det rent av övernattning?? Så man fick packa ned mediciner för 2 dagar, och lite sådana prylar. Men som tur är, så lever man ju i ett klimat, så ombytet av kläder, även om det är mer frekvent än hemma i Sverige, så är det så lite kläder det handlar om, så allting ryms i en plastpåse om man så vill..

Vi kom fram till sjukhuset klockan 10.00 cirka, parkerade utanför sjukhuset, och genast så står där väntandes bakom ryggen på oss en sådan där elbuss, som kör folk ifrån parkeringsplatsen till sjukhusets ingång dagarna i ända.. Det är faktiskt riktigt lyxigt. Vi gick in och upp till 4;e våningen. Vilket ju är hjärt-avdelningen.

Tänkte att vi kanske skulle starta i den avdelningen, eftersom dom ju har mig mest i minne sedan tidigare, visste ju inte hur krångligt det skulle bli att uppsöka en komplett ny avdelning... Så vi satte oss ned medans de tog fram min journal, vilket gick snabbt, de kom snabbt fram till en handlingsplan för mig för detta besöket.

Och de ville att jag skulle stövla ned på gatuplanet, och röntga blodbubblan på bröstet, och sedan träffa kirurgen där nere. Allt gick bra, röntgen tog totalt inklusive väntetiden maximalt 5-6 minuter, och sedan så fick vi sitta ned och vänta i väntrummet, vi kom i slang (så klart) med en annan falang.



En gubbe som var ytterligt gammal man, ty det visade sig att han var född i januari, samma år som mig (jag är ju född långt senare i april, hahaha). Jag fick ju då rätten att kalla honom ”old man” fortsättningvis. Här hade vi alla fall en ytterligt trevlig nyfiken pratsam man, men en lika trevlig fru, han bodde i en by utanför själva staden Khorat.

Så han kanske inte var så infekterad av stadslivet som resten av de stadsboende falangerna i storstaden Khorat.. Vi pratade om allt, och tiden gick fort, och vi båda fick till slut se våra läkare. Jag själv kom in till kirurgen, som enkelt kunde förklara på dålig, men väldigt bra engelska för att vara en thai-människa, allting med min åkomma.

Mycket kunnig läkare kunde jag fatta i min egna okunskap... Han berättade att min blodbubbla heter ”Himatooma” på fikonspråket, och att det är en blodansamling, tydligen i en ficka inne i kroppen. Dessa Himatooma kan finnas i någon av alla de ”lager” som finns på människo-kroppen.

Min bubbla låg placerad längst ”ut”, typ maximalt någon halv centimeter under huden, och det var ju bra med tanke på eventuella komplikationer. Han berättade att dessa bubblor stundom kan bli infekterade, och då krånglar det genast till sig lite grand.

I de fallen så måste han som läkare öppna bubblan, rensa ut den fullständigt blod och allt, och göra rent med en saltlösning. Och detta måste göras under kanske 7-10 dagar i sträck. Och jäklar, jag såg framför mig att åka till Khorat (23 mil T/R varje dag under 10 dagar, nej tack.....  Forts. nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MMCMLXVI, Thailand

23 augusti 2017

88,9 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,106 (nedåt)



Fråga råd ifrån alla,

men ta beslut från ditt egna inre..

Tänk vad saker och ting förändrar sig snabbt i detta livet. Jag har ju berättat förut vilket himla krångel jag haft med dessa levnadsintyg här i Thailand. Pensions-myndigheten instruerar oss att dom vill ha ett levnadsintyg varje år, så dom vet om dom skall fortsätta betala ut, eller om vi är döda, och vi ingen mer utbetalning får..

Dessa intyg postades ut till oss utlänningar runt den 20-22 augusti varje år, och Pensions-myndigheten villa ha underskrift endast ifrån antingen ambassad, eller konsulat, eller polis-station. Ambassaden och konsulatet var 34 mil resp. 45 mil härifrån ena vägen.

Och det är ju ett himla meck med den grejen varje år, så klart man prövade polisstationen här då. Ni minnesgoda kommer ju ihåg hur dom bara blånekade här, dom skiter ju fullständigt i oss falanger thailändarna, så där vart det ingen lycka alls. Jag lyckades ju då förrförra året att få en poliskille vi kände att skriva under...

Förra året så vart han förflyttad härifrån, så det fick bli ambassaden då igen. Men nu hade man ju lite mer kläm på det hela, så man kunde passa denna underskrift av ambassaden samtidigt när man ändå var där för deras underskrift av mitt inkomstintyg, som ju immigration vill ha varje år...

Och på detta elände så kom också Handelsbanken LIV till, där jag har en del av min pension. De ville ju också ha ett levnadsintyg. Jag lyckades förra året ”böna” hos dom, och dom godkände att jag skickade kopia av pensions-myndighetens levnadsintyg... Så det löste sig till slut efter sju svårigheter och 8 besvikelser...

Nu i år, så har Pensions-myndigheten faktiskt ramlat in i moderna tider, och bort med blanketterna om man inte vill ha dom. NU kan jag bekräfta att jag lever inne på Pensions-myndighetens hemsida, via mitt Bank ID, helt jäkla underbart lätt ju, och snabbt åtgärdat, och där var det då inga långa 70 mila resor till Bangkok, och sedan ned till postkontoret, här för att skicka kuvert manuellt till Sverige.

Detta tog maximalt 5 minuter, och sedan vart allt klart. Strax innan jag anmälde min levnad till Pensions-myndigheten, så hade jag mailat Handelsbanken LIV också, och efterlyst deras jäkla blankett. Svaret kom precis när jag hade anmält mig hos Pensions-myndigheten. Och Handelsbanken LIV svarade att jag behövde inte göra något, det räckte med mitt mail, som jag precis hade skickat, och frågat dom hur jag skulle göra i år, hahaha.



Va bra sju fåglar eller flugor i en smäll. Hela grejen med levnadsintyg är överstökat, och nu kan man strunta i detta. Dessutom meddelade Handelsbanken LIV, att fr.om. nästa år, så samkör dom med pensions-myndigheten, så jag behöver aldrig mer anmäla min levnad till dom, Härliga tider...

I morgon (i dag när ni läser detta), så sticker vi till Khorat och Bangkok Hospital. Lika bra i att göra detta riktigt med medicinen (Wharfarin), och hur man skall tampas med blodbubblan på bröstet. Den läkaren jag hade då i höstas var ju grymt bra, så honom hyser jag tilltro till.

Jag får visa alla bieffekterna av Wharfarinet (blodförtunnande) som ju heter ”Varan” hemma i Sverige. Och så vill jag helst byta den skiten till en mer modern och bättre blodförtunnande. När det är fixat, så får jag se vad läkaren vill göra med blodbubblan i bröstet.

Det finns ju blodkärl där inne, så det är ju inte bara att köra in en nål och suga ut blodet, ty punkterar du ett blodkärl, så kan det bli blodigt värre sägs det. Men va fan, jag får se vad dom säger. Säger dom att det tar lång tid innan det försvinner av sig själv, och inte är farligt, så får den gärna stanna där.

Men kan jag bli av med den, så bara bra ty det är stundtals vådligt irriterande att ha den där, kliar lite lätt, och stöter man till den, så gör det lite ont. Jag hör av mig när jag är åter igen, annars är livet gött som skam, var på banken igår tisdag, och betalade in som jag skrivit om tidigare, det absolut sista på huset (72.933 baht).

Så nu är huset Yongyuts, och det är bara överlåtelsen klar, som kostar 29.250 baht, men den summan finns på banken fr.o.m. måndag nästa vecka, så jag hoppas då att överlåtelsen ordnar sig, kanske nästa eller senast nästnästa vecka.. Och inga mer hyres-betalningar för min del, under resten av mitt liv, hoppas jag i alla fall...

Handskak

Chaiyaphum MMCMLXV, Thailand

22 augusti 2017

89,9 kilo – (14 km) 45 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,118 (uppåt)



Om du är i strid med din präst,

så slut fred med din bartender!!

Isaan, ja jag stöter på åsikter om Isaan i stort sett dagligen, men jag kallar det nog mer fördomar än åsikter, De flesta som tycker något om Isaan är alltid så gott som negativa. Detta gäller alltså de som INTE bor här, de som bor här är OK, de brukar säga rent ut vad dom tycker, vissa finner Isaan vara skittråkigt, och vissa rena himmelriket, och där emellan finns det också folk som tycker..

Jag själv, ja jag hade aldrig i livet bosatt mig här uppe, om mitt liv hade varit att bo i en jäkla by här ute i djungeln, och ha långt till elektricitet, internet, och mataffärer, andra falanger, och civilisation. Därför så var det ju väldigt planerat faktiskt mitt boende, och jag måste säga som York sade häromdagen vid Big C kaffet.

Vi bor perfekt här, om man nu skall bo i Isaan. Vi slipper by-livet, och vi slipper de stora trista städerna, med de urtrista falangerna. Ja vi har det lagom faktiskt tyckte han. Ja jag kunde ju inte annat än instämma. Livet har varit bra emot mig för min del, och jag har hamnat där jag kan bo utan problem. Jag har vänner och bekanta, och jag har allt i matväg och klädväg, ja i stort sett allting, som jag inte kan vara utan...

Så det mesta gnället och negativa attityderna, får man ju oftast ifrån de som knappt bott här, i alla fall väldigt oerfarna vad det gäller just Isaan, men åsikter och fördomar har dom i mängd. Men en sak märker jag. De mest negativa klarar inte ens av att bo civiliserat som dom säger typ i Pattaya, innan dom är på väg hem igen till falang-land.

Då varandes urfattiga, har alltså supit och pippat upp sina besparingar. Sedan blir ju detta till rena amsagorna som berättas i efterhand, om hur Isaan-damerna i Pattaya har lurat av den stackars falangen (61 år gammal) alla hans pengar.... Blir t.om. TV-program om det, där man ensidigt berättar om hur falangen föll för djävulen, och var försvarslös... Hahahaha dom e fantastiska dessa människor...

Här kommer ett väldigt tabubelagt ämne, och det är ju då desto roligare att belysa det I sin eländighet…. Varför är folk så jäkla egoistiska egentligen? Ja jag tänker på dessa konstiga typer son envisas med att dra med sina små babysar på 4 månader eller 9 månader eller 1 år, på sina jäkla semesterresor???



Deras ursäkt är att dom måste få semester.... Va fan är det för skitsnack? Skaffar man barn, så skall man inte ha någon semester. Och i detta läget som vi pratar om, med små barn under första levnadsåret, de fattar inte ett dyft, uppfattar inte ett dyft, och kan inte uppleva ett dyft.

En sådan liten människa är knappt människa ännu, det är ju egentligen bara en 5 kilos köttklump som är ute och reser med sina stolta föräldrar, och hel-irriterade medpassagerare på flygplanet, vilket småbarnet fullständigt förstör resan för... Jag anser definitivt, att skaffar man barn, så stannar man hemma de första åtminstone minst 2 första åren av barnets liv..

Man utsätter inte andra människor för denna gråt som förstör hela resan för alla andra. Det är bara att inse det kära föräldrar, vi andra är inte ett skit intresserat av varken ditt barn, eller andras barn, eller barn överhuvudtaget. Vi medpassagerare är enbart med på resan för att möjligtvis göra barn, fan inte titta på dom, eller höra på dom... Stanna hemma snälla marodörer, och semesterförstörare...

Handskak
Ps. Nu är detta ämne så tabubelagt, och så fyllt av PK, så ingen vågar varken säga eller skriva nåt, ty då får man massans onda öga över sig, och det vågar man nog inte... TROTS detta ofog som beskrives ovan..


Chaiyaphum MMCMLXIV, Thailand

21 augusti 2017

89, 3 kilo – 89,0 kilo (14 km) 45 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,096 (uppåt)



En ensam stock värmer icke huset!!

Fick mail idag den 20 augusti ifrån norrmannen uppe i Chiang Mai-trakten, den norrbagge som tar hand om mannen som är så cancersjuk, och ligger på golvet och dör….. Han berättade att mannen fortfarande ligger där på golvet, allt medans han skiter på sig 5-6 gånger om dagen, och sakta sakta tynar bort, och för var minut kommer närmare döden.

Hans thailändska fru ställer upp allt hon kan, hon t.om fick hem sin 24 årige son ifrån Korea, som frivilligt ställde upp, och hjälpte nu i denna svåra stund. Detta allt medans den svenska släkten fördömer thailändskan, och struntar i att göra någonting. Fel... Nu ljög jag.... norrmannen berättade nu.

Den ene sonen hade skickat sek; 25.000.- vilket torde vara runt 101.000 baht till hustrun då, så kostnaderna för sjukhuset kunde slutbetalas, och det lånet som hon tagit för det. Dock pengar för de löpande utgifterna vägrar dom att bidraga med i någon form. Och dessutom, så verkar det, sade norrmannen, att ingen av dom tänker komma och ta farväl, eller ens närvara vid begravningen.

Norrmannen berättade vidare att han trodde att publicerandet av denna händelse hade nog i slutändan hjälpt, ty han sade att det lät precis som om sonen hade blivit pressad "utifrån" med detta, hur man skall uppföra sig mot sin familj. Så kanske det gjorde gott detta med att ta med det i mina kapitel, trots att denne Odd Tom, vår mystiske läsare, som gav sig till känna icke tyckte så.

Kanske det t.om. var tack vare att denne Odd Tom kanske pratade med sönerna, och talade om för dom vad omvärlden ansåg om denna familj. Jag hoppas faktiskt det var så.. Jag själv tar gärna lite skit i allt detta, om det bara kommer något gott ur det i andra ändan, för den gamle mannen, och hans stackars fru.... Hans svenska rest-familj skiter jag fullständigt i faktiskt..



Ja det blir väl deras hämnd på sin pappa då... Ja sådana trevliga människor finns det överallt tydligen... Nu hade dock sjukhuset varit för absolut sista gången där hemma hos mannen, pengarna var ju slut, och de hade då dragit ur dräneringen som vart in i lungorna, och därmed så skall det väl gå ännu snabbare nu då utför...

Så mannen kommer nu då inte längre att kunna hålla sina lungorna rena, och fria ifrån vätska.. Så risken för kvävning kanske inte är långt borta, vad vet jag!! Ja slutet närmar sig med stormsteg för honom. Jag berättar mer när han har dött, så har vi i alla fall följt mannen på sin sista resa, där vi alla andra också kommer att färdas. Hoppas bara att vi andra har bättre "färdmedel" (familjer) att tillgå,  än denna stackars man!!!

Ja det råder ingen tvekan nu, regnsäsongen har kommit med stormsteg och det regnar varje dag utan undantag nu. Men som jag sagt många gånger tidigare. Regnet kommer först på eftermiddagen/kvällen, och sedan håller det i sig flera timmar i stöten... Vi får se om det blir några översvämningar att tala om.....

Handskak


Chaiyaphum MMCMLXIII, Thailand

20 augusti 2017

88,9 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,093 (nedåt)



Lusten att uppfylla det man lovat,

avtar i takt med det geografiska avståndet!!


Jag gjorde just klart med en transfer av bl.a. pensionen plus vinst på sista uppdraget. Och både jag och Yongan är ödmjukt lyriska här hemma, har sällan sett en sådan glad människa faktiskt. Anledningen stavas 72.933 baht, vilket motsvarar slutbetalningen på huset.

Helt oförmodat, så visade det sig när krutröken lagt sig, att jag klarar att på tisdag betala in det sista på huset, som då med dessa 72.933 baht blir helt fullbetalt och slutbetalt. Jag har redan tillskrivit ägaren om det hela, och dom kommer hit under nästa eller nästnästa vecka, och så gör vi transfereringen av namnet/ägarskapet på huset, över till Yongyut.

Yongyut äger ett hem för första gången i sitt liv, hon kommer att aldrig att behöva lämna hemmet, ty det finns inga kostnader förenat längre med det, och hennes trygghet blir enormt mycket bättre lagom till hennes ålderdom om 25 år styvt... Och jag själv är överlycklig, ty för första gången i min livstid, allt sedan jag flyttade hemifrån som 22 åring nånting, så kan jag nu fr.o.m. nästa månad, och resten av livet leva helt hyresfritt.

Kul också att många av mina kompisar hört av sig här, och grattat varmt och ärligt menat. Mitt fokus kommer nu att drastiskt förändras, vilket jag skrivit om lite grand tidigare. Jag kommer att spara stålar för olika ändamål som t.ex. bilförsäkringen, vilket kommer att vara en fast kostnad på 2.000 baht cirka i månaden, min hälso-försäkring kommer att vara 5.500 baht i månaden.

Och sedan tänker jag lägga in en större dusör på ett annat konto på banken som avser om sjukdom eller resor skulle gå av stapeln. Alltid gött att ha lite stålar. Och på detta så kommer jag att pröva att ge Yongan hela månads-pengen varje månad, istället för att dela upp den i 10 dagars-intervaller...

Så allt detta känns underbart för en fattig ”student” som mig. Dessutom idag, så var jag nere hos ögonläkaren här i Chaiyaphum på återbesök. Jag fick ju ögondroppar sist, för att skingra ”molnen” i mina ögon... OK jag tycker att de rinnande ögonen har försvunnit och blivit bättre, men mitt riktiga problem var ju faktiskt att jag hade svårt att fokusera blicken på lite längre avstånd.



Jag kan se människo-kroppar riktigt bra, men om vi snackar ansikten, så skiter det sig, och jag kan inte fokusera blicken på det speciellt bra alls. Läkaren frågade ut mig, och han gjorde om syntestet. Han berättade sedan efter det att han också mätte signalerna ifrån syn-nerven till pupillen (eller nåt sånt), att jag faktiskt hade en lite ”skillnad” som han uttryckte det.

"Du fick en smäll på ögat för mer än 40 år sedan sa han, och din läkare i Sverige tyckte synnerven var OK, vilken den också är. Men problemet som du har, är att den synnerven i jämförelse med den andra, som inte var med i olyckan, är inte längre helt kompatibla med varandra", (mina ord, han pratar ju inte sådan engelska..)

"Menas då att när högerögat ser något, så ser också vänsterögat, men signalerna skiljer sig åt, och därför samarbetar inte ögonen till 100% så himla bra".. Läkaren fortsatte. "Du är 66 år gammal, ditt stora problem som du säger, är att du inte fokuserar så jättebra. OM detta nu är ditt enda problem, så är faktiskt mitt råd att INTE operera dig alls".

"Visst de kan operera in nya linser, och visst det kan bli bra, men det är också chanser på att det INTE blir bra, och då blir det sämre, och är ytterligt svårt att sedan korrigera till det bättre... Så tror du att du kan leva med detta, så föreslår jag, gör det och må bra resten av livet".

Jag tänkte på vad han sade, och bestämde mig på vägen ut. Varför riskera något som är hyfsat, jag har faktiskt en bra syn. Och kanske riskera att få en riktig skitsyn de år jag har kvar.... Jag avstår operationen...

Handskak

Chaiyaphum MMCMLXII, Thailand

19 augusti 2017

88,3 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,095 (uppåt)



Det finns ingen som är så döv,

som han som vägrar att lyssna!!


Onsdag 16 augusti, så kom Håkan tillbaka till Chaiyaphum efter 3 regniga månader hemma i Sverige. Det verkade som om han var glad att komma hit faktiskt. Han är en kanongo kille, och erbjöd sig att köpa med sig vad jag ville ha i matväg, så jag fick skriva en liten lista åt honom.

Jag kan dock inte med att utnyttja honom för mycket, så jag gjorde en relativt liten lista, kunde vara MYCKET värre. Men jag är glad vad han än hade med sig hit till mig. Jag blev i alla fall inkallad till honom igår, och han hade handlat åt mig jättemycket saker som då;

3 tuber med räkost, 1 tub svensk hederlig majonaise, 2 paket Leksand knäckebröd, 1 stor cheddar-ost, 3 stora plus en liten burk med kanon-sill,, och 3 ansjoviskonserver, samt slutligen 9 makrill-filee´r,,, Lyckan är fullständig, och det skall sägas med en gång!! BÅDE Yongyut som Namkaeng älskar att snylta in sig på mina prylar i kylskåpet...



Jag hoppas bara dom inte blir för ”falangiserade”, jag vill ju hellre att dom käkar sina rötna rötter, grenar, ruttna fiskar, än mina högklassiska falangprylar i mitt kylskåp!! Men tyvärr så är Namkaeng så pass ung, så ungjäkeln tar nog intryck alldeles för mycket av vad hon ser i kylskåpet, och vad hon hör ifrån mig... Hahaha!!

Jag får lära mig att tala mer tyst om mina maträtter. Annars blir det väl bara thaimat över här hemma för mig att äta, allt annat är uppätet av mina fastboende thai här i huset, hahaha!! Men visst är det sköj att dom tar efter och härmar. Vi har det faktiskt himla kul här hemma, då båda fullständigt numer fattar falang-skämt...

Men nu kan jag i alla fall frossa i allehanda falang-matvaror, så knäckebröd med; sill, ost, makrillfilleér eller räkost är ju bara himmelskt gott ju.. Att steka i flytande smör ifrån 2 st flaskor med smör som Håkan hade med sig ger ju en helt annan smak är den eviga oljan......

Det blev lite kort idag p.gr.a. tidsbrist, bättre imorgon...

Handskak

Chaiyaphum MMCMLXI, Thailand

18 augusti 2017

88,2 kilo – ( 0 km )

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,086 (nedåt)



Enkelt att lova,

men svårt att uppfylla!!


Vad och vem är en entreprenör. Jag hör människor med stolthet kalla sig för entreprenörer. Och ofta har jag sett det, som om att dom är stolta över det, och som att dom använder det som en ursäkt att dom skulle vara lite udda. Det värsta dock är tycker jag personligen, när folk använder ordet för att höja upp sig själva till något dom inte är....

Jag menar om vi ser det i ljuset av vad det verkligen handlar om, så vi får bort det vanliga skitpratet. Att utföra ett arbete eller en leverans/transport, till ett överenskommet pris är ju entreprenad.... Och då snackar vi om varenda överhuvudtaget existerande företag eller företagare jobbar med entreprenad.

Dessa människor/företag är då entreprenörer, eller hur? Men i de fall som jag tänker på, så betecknar väl ordet entreprenör bara en s.k. företagsam person. Va då företagsam.. Är det företagsam att vara pensionerad och sitta av tiden, kan man kalla sig entreprenör då tro??? Det känns avlägset i alla fall. Så jag är ju klart diskad i det hänseendet då!

Men som vi sagt förut, det känns faktiskt mer som att dessa människor som kallar sig entreprenörer, har svårt att stanna på en plats vare sig det gäller arbete, förhållanden eller bostad.... Mamma kallade det ”eld i baken” skolan kallade det ”kan inte sitta stilla” och arbetslivet kallar det för att vara ”ansvarslös”.....

Så när ni hör någon kalla sig själva för entreprenörer, nyp dom i örat, och kläm dom på pulsen, så kommer ni att finna ingentingen... Fråga dom när dom entreprenerade sist, vad det handlade om..... Ja det finns mängder och massor av skitprat i det sociala, folk uppfinner dagligen ord, och termer, och uttryck, för saker som redan finns.



I dagens läge så finns det ju en stenhård övertygelse att bara vi byter namn på företeelsen, så har vi nåt nytt. Jag säger som det alltid sagts,, ”oftast inget nytt under solen”.. Det finns alltid någon som gjort det du tänker göra, innan du ens tänkte tanken”....

En annan sak, Stundtals så pratas det ju om vilka diktatorer som varit de värsta utrotarna som världen någonsin har skådat. Förslagen haglar mellan; Hitler, kanske Stalin, Idi Amin, Khadaffi o.s.v. till Röda Khmerernas ledare vidare till Mao Tse Tung. Ja det finns många förslag typ någon av alla de hemska romerska kejsarna, vidare kanske ända bak till någon slaktande Persisk kejsare.

Men alla förbleknar vid minnet av det värsta som världen någonsin skådat, och nu skall ni få lov att skriva och tala om vem jag tänker på... Som ledtråd skall ni få veta att ”han, ja det var en han, dödade ¼;e del av hela världens befolkning under sin levnad... Vem sjutton tänker jag på?

Handskak

Chaiyaphum MMCMLX (2.960), Thailand

17 augusti 2017

87,2 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,118 (nedåt)



Ära är mycket mer värdefullare än pengar!!


Forts. från förra kapitlet.... Vi åkte till sjukhuset (Ram Hospital), och där satt väl kanske 2 människor. Jag undrar faktiskt ganska mycket hur sjutton vissa av dessa privatsjukhus får det att gå ihop. Enorma anläggningar med mängder av modern utrustning och mängder av anställda.

OK Bangkok Hospital i Khorat som jag var inne på med hjärtat, var ju proppat med folk, men det finns ju massor av andra privata sjukhus, hur sjutton får dom det att gå ihop?? Jag kom i alla fall in till doktorn, och jag förklarade läget. Och han skickade iväg mig till röntgen, och så fotade dom båda fötterna på mig.

Trevliga människor överallt, så ur den synvinkeln, så är det oftast himla kul att gå på sjukhus. De vände och vred på fossingarna inne på röntgen, men det blev klart till slut... Vi väntade sedan kanske maximalt 10 minuter, så blev vi inkallade igen till läkaren.

Och han visade plåtarna, och jag hade varken brutna ben, eller spricka i något ben som han kunde se. Han förklarade för mig. - "Allt detta som händer dig beror på detta med blodförtunningen. Du får en smäll på foten, blodet rusar dit, men det är bara det att i ditt fall med ”Varan-medicinen”, så blöder det ju enormt mycket mer än för en normal människa".

Han fortsatte; - "Allt detta blod pressar sedan på precis överallt i foten och det kan göra riktigt ont", berättade han. Jag föreslår att du tar det vackert med att röra dig i en vecka till, så borde det lugna sig, och börja gå åt rätt håll... OK sade jag, vad då med den hårda klumpen i bröstet?



Han sade, - "Det är också blod", och så nämnda han nåt som slutade på kanske –”toma” när han beskrev klumpen. Jag kollade utlåtandet med en välutbildad amerikansk apotekare, som bekräftade ordet också, och han tyckte att det lät som en bra diagnos.

"Klumpen skall inte alls vara farlig, men det kan ta sin rundliga tid- Men gör det inte ont, så ha tålamod, det blir bra med tiden", sade läkaren. . Jag frågade sedan om det var OK om jag motionerade, och cyklade min lilla runda på 14 km runt träsket.? Nej sade han, låt det lugna ned sig i fötterna, inget motionerande, ta det lugnt. Du kan ju promenera!!!

Och när han sade det, så insåg jag direkt att just den grejen med motionerande,, så var han absolut inte den mest kunnige på det området i detta besöksrum. Så klart jag kommer att cykla dessa 40 minuter och 14 km, istället för att GÅ på fötterna, om jag skal välja, jäklar vad ansträngande för foten att gå gentemot att cykla....

Ja tålamod nu, och jag är lugnare nu, så nu skall jag sova gott i natt känns det som, allt i trygg förvisning att det skall bli bra med allting,,,, hoppas jag i alla fall, hahaha!!! Jag kommer hem, så sätter mig på cykeln, men inser rean efter 2-3 kilometer att jag skall nog hålla mig hemma och varken promenera eller cykla överhuvudtaget.

Det studsar och har sig med klumpen i bröstkorgen både när jag går som cyklar, och jag riktigt känner hur det blöder inne i mig. Skit också får hålla mig hemma, som sagt var.. Känner att jag haft lite oflyt nu ett tag, och känner att jag nog helst skall rapportera om lite vardagsgrejor ur livet, annat än dessa sjukdomar..

Handskak.


Chaiyaphum MMCMLIX, Thailand

16 augusti 2017

87,4 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,124 (uppåt)


Att läsa något på svenska, norska, danska och finska,
är som att få meddelanden ifrån någon
som blir fullare och fullare.

Svenska; Läs igenom bruksanvisningen
Norska; Les gjennom hela brukeanvisningen
Danska; Laes hele brugsanvisningen
Finska; Lue koko kayttoohje

Forts. från förra kapitlet... York mailade mig i alla fall och bjöd in mig, sillen har kommit halleleluja sade han! Jag åkte dit, och visst hade sillen kommit. 2 stycken ytterligt små löksill-burkar hade kommit. De stora burkarna (3 st) med bland annat sill i tomatsås och senapssill, fanns inte alls. Bara 2 st små rackare, som jag och York vräkte i oss.

York trodde att thai-killen hade hittat sillen med mamman (hemma i Sverige bodde hon) där nere i Bangkok, ty det var svensk sill... Och då hade han förstås väl inga stålar att köpa detsamma som York redan hade betalt tidigare... Men jag tycker det var bra hanterat av York. Killen fick lära sig att det i samband med falanger, inte duger att köra någon jäkla thai-kultur inte..

Ja de flesta av Er som kanske bryr Er om svenska kronan gentemot thai-bahten, har kanske noterat eller kommer att notera, att värdet på kronan har stigit rejält sedan en kort tid tillbaka (några veckor). Nu inatt steg den ytterligare ett snäpp. Så ifrån det lite lusiga skitvärdet på runt 3,88, så har kronan nu virvlat upp via 3.90 någonting, fortsatt via 4,10, och nu i morse så noterades häpnadsväckande glada 4,124 baht för en svensk krona.

Ja bara för att sätta in detta i sin rätta omständighet, så tjänar jag runt; 3.000 baht bara på denna lilla höjning, vilket då torde motsvara SEK;  727:- per månad. Det blir ju lite stålar på ett år, eller hur? Ja det hamnar på runt;  SEK; 8.700:- eller; 36.000 baht. Så med dessa relativt små förändringar, så blir det hemska, men i detta fall glädjande förändringar för oss boende, eller semestrande här i Thailand.



Igår kväll så hade jag en sådan där jäkla nervös natt, som ju man kan få ibland när saker och ting inte är i ordning. Det började när jag intog TV-fåtöljen för mina 10 minuters zappande, så man skulle bli trött, och kan somna gott, och under tiden så kylde A/C;n ned sovrummet också....

Yongan kommer fram och tar foton av bröstet, och ropar till vid åsynen av foten. Fan också, jag har ju förlikat mig vid åsynen av dessa 2 kroppsdelar, men nu när man hör en annan människa ropa till så, då börjar man undra om inte den klumpen i brösten, som ju är (tror jag) blod, att den skall trycka på hjärtat, och så vaknar man inte imorgon.

Och sedan börjar man fundera på om inte läkaren hade rätt, och att jag måste åka till Sverige igen, och operera min rygg för denna Spinal Stenosis. Jag somnar i alla fall efter 102 vridningar i sängen, och vaknar klockan 03.30 helt vaken, och kan helt enkelt inte somna om, inte en chans..

Så skitsamma, vi skall ju till sjukhuset och kolla foten, och visa upp klumpen i bröstet idag, så jag går upp, och sätter mig vid datorn, och det enda glädjande med detta, är ju att jag får skriva mina grejor innan Jörgen denna morgon, alltid kul att vinna över honom. Han kommer la gå upp nu klockan 02.30 i natt, bara för att vinna misstänker jag, hahaha!! Forts, nästa kapitel.......

Handskak

Chaiyaphum MMCMLVIII, Thailand

15 augusti 2017

84,4 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,098 (uppåt)



På tal om googla!

En lånad hjärna har inget värde i sig!

Idag söndag 13 augusti, så är jag inbjuden till York på sill och potatis, och gräddfil, och runda av senare med kaffe, vecken god lunch det kommer att bli... MEN detta kom till stånd efter en lång radda av ganska komiska, men mest i vårt tycke, tragiska omständigheter, som thailändare ofta hamnar i p.gr.a. att dom vill rädda ansiktet, till vilket pris som helst.

Det startade med att York då gav pengar till sin frus syster, som är ihop med en svensk, och också boende hemma i Sverige, och så beställde han olika typer av sill, och lite annat smått. Han faktiskt älskar svensk (skandinavisk) mat! Inga problem sade dom, väl vetandes att York har hjälpt dom tidigare enormt mycket.

Systern till Yorks fru hade sin vuxne son där hemma i Sverige på besök, och han fick det ärofulla uppdraget att lägga varorna i sitt bagage, och endast i sitt bagage icke sitt handbagage. ”Khap” sade han som varje lätt trogen thai,  Killen kommer till Bangkok, åker sedan upp tlll Chaiyaphum, och är riktigt irriterad på sig själv, han har fanimej ”glömt” allting i kylskåpet i hans lägenhet i Bangkok, säger han vid ankomsten här till York...

Men han lovar fixa detta vid första bästa tillfälle. York föreslår att han packar in det, och sätter det på bussen hit upp, så har York det inom 6 timmar ju!! MEN det var ju stora problem, och t.om Yorks fru i vanlig ordning, skrider till den vuxne sonens försvar, och talar om att det är ”No good bus”...



Ja frun visste antagligen att något inte stämde här... Men dom håller ihop dom små liven, emot falangerna allt som oftast, har jag märkt.. Detta gjorde att York inför alla där hemma blev jävligt arg, och han visade det också, och han kan uttrycka sig, och han ställde killen rakt emot väggen, och sket fullständigt i hans jäkla ”ansikte”.

Killen erkände på stående fot, att han hade lagt maten i sitt handbagage, och tullen på Arlanda snodde direkt allting av honom, innan han steg på planet... Och så här mycket rabalder blev det, och så mycket ilska och misstroende blev det, bara p.gr.a. thai jäkla stupida kultur med att rädda ansiktet.

Lögner är helt Ok inga problem, bara man kan rädda ansiktet. Jag tror inte ens att en thai behöver känna sig dum om han ljuger, undrar hur dom egentligen ser på lögner. Är lögnen ”oljan i den sociala maskinen” här i Thailand kanske? Killen sade att han skulle tillbaka strax till Bangkok.

Och han lovade att handla ny sill därnere i en falang-affär och skicka med en kompis hit till Chaiyaphum i rappet. Och nu då tydligen så har sillen kommit, ty York bjöd in mig, så vi skall ha en festmåltid som heter duga idag..

Handskak


Chaiyaphum MMCMLVII, Thailand

14 augusti 2017

87,5 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,092 (uppåt)



En lögn är en lögn,

2 lögner är fortfarande lögner,

men 3 lögner är politik!!

Ja då är det kanske dags att rapportera om dagsformen på skadorna ifrån motorbike-olyckan. Som ni läste så dansade jag i backen, och fick motorbiken över mig. Jag kände inget speciellt, kollade lite löst på armar och ben, men inget blod flöt alls, och så åkte jag hem.

Jag berättade ju att jag satt där med svullen fot o.s.v. och läkaren trodde på Spinal Stenosis, men han visste ju inte om olyckan som skulle ske 5 minuter senare, när jag lämnat hans mottagning. Så det gick ifrån min teori med insekt/orm-bett till läkarens teori om Spinal Stenosis.



Och sedan vidare till att olyckan kan ha med den fortsatta smärtan at göra. Jag skall säga att idag lördag, hela 5 dagar senare, så kan jag knappt stödja på foten, och har skitont milt sagt. Svullen är den fortfarande, fruktansvärt öm, och rödflammig på ovansidan foten, nu börjar jag nästan tro att det kan vara nåt brutet därinne faktiskt..



Jag tror mig nästan tro nu, att det faktiskt finna ett eller flera brutna ben i foten eller i båda fötterna, så jäkla ont gör det. Jag sitter och det gör ont, men det lugnar sig lite, men så fort jag lufsar bara in till köket så är smärtan outhärdlig... Risken är att jag nog får traska ned till sjukan igen, och göra en röntgen av foten, och låta en riktig läkare kolla på det hela...



Jag har lite foton här lite grand i följd, så kan ni se hur blodutgjutelsen på bröstet utvecklar sig dag för dag.... Alltså från i måndags fram till idag lördag... Ja spridda foton är inte lika bra som när man ser foton a efter varandra och kan se hur blodet förflyttar sig inne i kroppen efter olyckan.. Jag sticker idag när ni läser detta (måndag) in och röntgar så får vi se..

Jag hade kamrat Åke från Waeng Noi här på besök idag, och han ville printa ut lite grejor (dokument) och så skulle jag visa honom hur man fixar ett bank ID på NORDEA, och så printade vi ut ett personbevis.... Efter det så drog vi till Global House, så han fick handla på sig lite prylar.

Sedan ned till Bens Bar där vi mötte York, och käkade den vanliga kanongoa lunchen med austral-steak, stekta potatis, sallad, och rödvin. Och sedan paj med glass, och kaffe till efterrätt... Jag tycker livet känns ganska OK faktiskt, ja ända tills jag råkade röra på foten där jag satt, och kom direkt tillbaka till verkligheten, och den smärtfyllda fossingen...

Men trots detta alltid kul när Åke kommer på besök, vi är ju båda falanger och trivs med att avhandla lite tjöt emellan oss, och sedan skiljs vi åt igen nöjda med tillvaron... Tänk va trist att vara falang, och inte ha ett umgänge att räkna med.... Det finns faktiskt sådana falanger, även om man inte tror det..

Handskak


Chaiyaphum MMCMLVI, Thailand

13 augusti 2017

87,0 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,080 (nedåt)



Djur har långa tungor,

men kan inte prata,

dårar har korta tungor,

och borde inte prata!!

Jag har ju inget eget barn här i Thailand, men styvdottern (kan man kalla det så?) med henne och med min fru språkar jag engelska hela tiden. Fast dom påstår att jag blandar och ger med thailändska ganska friskt, vilket nog inte är så bra.

Tyvärr så blir det pidgin-engelska här bland oss.. MEN beroende på att vi bor just här där vi bor i Chaiyaphum, hon bor med mig, så blir Namkaengs engelska så pass hygglig, så hon får översätta ibland för thai-läraren säger hon. Dom frågar t.om. henne. Låter helt jäkla osannolikt.

Detta betyder inte att Namkaeng pratar bra som svenska barn gör, men det innebär att hon är överlägsen de flesta thailärare här i engelska språket, och det säger INTE mycket... Men jag är glad att hon kan kommunicera i alla fall. Detsamma kan sägas om Yongyut, hon är en jäkel på att prata engelska, fullständigt inkorrekt engelska.

Men hon är grymt "målande" i sina engelska beskrivningar när hon pratar. Noll problem att fatta vad hon säger, TROTS den uteblivna korrektheten. Jag känner att i det klimat som råder här i Chaiyaphum (civiliserade vildmarken), och deras fullständiga ointresse för att ens säga ett ord på engelska.

Så som sagt var, så känner jag att jag nog inte har tid här att agera Don Quijote, och slåss emot kulturen här... Pissa i motvind, eller spotta i motvind, är nog lika effektivt tror jag..

Nu har man funnit i Thailand (äntligen), och det krävdes en Greenpeace insats här, för att få dom att fatta någorlunda. Jo man har funnit efter att ha mätt luften i 14 provinser, att Khon Kaen, Saraburi, Chaing Mai ligger, och har runt 4 gånger det absoluta maxvärdet på PM 2.5.

Vilket då skall tydligen vara lika med små små (typ 30 ggr mindre i tjocklek än ett hårstrå), som alltså är små små luftburna partiklar, som gärna sätter sig i människors lungor, och är en av de absoluta huvudorsakerna till lungcancer... Jag kollade in lite grand vad detta kommer ifrån, och bland annat så kommer det ifrån bränning av jordbruks-produkter.



Och här vi alltså då den jäkla gräsbränning, och rena rama luntningen som försigår här i Thailand, av varenda människa näst intill... Man krafsar ihop en liten löjlig lövhög, och istället för att lägga den i en soppåse, eller göra en gödselhög av det, så är man blixtsnabbt där med tändaren/tändstickorna), och bränner högen.

Och vill man få bort gräset på vallarna av sina risfält, så startar man en eldsvåda, vänder ryggen till, och sedan tar man sig en fika, och kommer tillbaka när allt är nedbränt. Jag ser precis hela tiden folk som bränner, och tydligen på sådana ställen som Chiang Mai, så är det en ännu grymmare bränning av mark och sopor där, då det fungerar samma som Los Angeles.

Det bildas alltså ett ”lock” uppe i skyn, och skiten och föroreningen kan helt enkelt inte försvinna snabbt nog... Så med detta sagt, Khon Kaen har 44 i värde och Saraburi har 40 och Chiang Mai har 39, och sedan går mätningarna ifrån de 14 olika provinserna, ned till det lägsta som innehades av Lampang (Chiang Mai det också) som hade 26, alltså 2,5 gånger över värdet godkänt av WHO.....

Så Thailand är nog inte ett land att leva i, av ytterligare en orsak av många 100 tror jag, nu när man läser detta. Jag menar inte bara avsaknaden av ett socialt ”säkerhetsnät”, den fruktansvärt livsfarliga trafiken, thai´s fullständiga avsaknad av empati för medmänniskor utanför sin egna familj.... och nu då också denna rena rama livsfara att bo här under många år, och inandas den röken.

Och för de av Er som tror att bo nere bland aristokraterna i Bangkok skulle hjälpa, så glöm det. Där är nästan lika illa som på det värsta stället Khon Kaen. Bangkok visar upp ett glatt värde på 32 vilket är mer än 3 gånger det godkända WHO-värdet. Jag tror avslutningsvis, att det var perfekt att komma hit vid 57 års ålder, som jag gjorde.

Jag hinner nog förhoppningsvis då av hög ålder och annan sjukdom, än att bli dödssjuk av den farliga luften här... Men tänk bara, att flytta hit och arbeta i unga år, och stanna kvar på det sedan efter pensionen. Ja då är man nog stendöd i paritet med genomsnitts-thai, alltså runt 60;års åldern maximalt..

Handskak


Chaiyaphum MMCMLV, Thailand

12 augusti 2017

86,8 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,088 (uppåt)




En sovande man syndar icke,

men det gör hans drömmar!!

Jag kom ju osökt att tänka på i samband med mannen den sjuke uppe i Chiang Mai, hur jag har stött på dödsfall faktiskt i mitt yrke. Livet är skört, och det räcker att någon annan gör en dum jäkla grej i trafiken så kan det plötsligt vara slut. Det räcker att man drar på sig någon sjukdom, så kan det snabbt gå utför i livet. Ja vi är ju rejält påverkade av detta när vi har passerat låt säga 50;års-åldern...

Första gången jag hade ett dödsfall med mina transporter var ner till Israel. Jag hade kontakt med en man i Sverige under 2-3 års tid. Han hörde ofta av sig, och pratade och drömde om att avsluta livet nere i Israel, som sig ju bör. Ja bland judar så anses Israel vara ”hem”, så man vill ju ofta avsluta livet där nere i just Israel.

Till slut så tog han mod till sig, detta var precis när jag flyttat till Thailand. Han var gamla skolan, så han hade ingen mobil, ingen fax, och absolut ingen dator. Det var bara vanlig telefon och svenska postverket som gällde. Så skicka en offert tog 2 dagar bara det.. Han var 77 år gammal, ganska skröplig, men tyckte väl att han hade 6,7 eller 8 år kvar att leva, så dessa år ville han spendera nere bland släkt och vänner, i Israel.

Vi lastade containern, skeppade iväg den. Den innehöll ju precis hela hans hem, och alla hans tillhörigheter. Hans barn i Sverige började blanda sig i det hela, och störde ganska rejält hela processen. Containern ankom, mannen betalade alla kostnader nere i hamnen i Ashdod, och sedan dog han. Min agent hann inte ens leverera containern, så var mannen död. Mycket olyckligt för mannen ifråga, kändes visset för mig också...



2:a gången detta hände var en man ned hit till Thailand. Vi lastade en container för honom nere i Skåne. Han var inte lastgammal, något yngre än jag själv, men tydligen lite halvsleten, kanske av brännvin, men inte säker alls på det. Containern kom fram till hans hem. Och så dog han. Ja så uppfattade jag det hela.

Jag kollade sedan med en annan bekant, och han berättade att mannen hade småskadat sig, och fått ett par sår 2 veckor innan. Gett fan i att gå till doktorn, ville självläka det hela. Han fick feber, vägrade fortfarande att gå till läkare, och till slut dog han, helt obehandlad var han också... Blodförgiftning var orsaken enligt min bekant..

Så där stod hela hans hem inburet i hans hus, och så dog han...Vad jag far efter med att berätta detta är absolut INTE att få folk att avhålla sig ifrån något, utan mer att få folk att verkligen prata betydligt mindre och agera betydligt mer. Våga för fan göra det ni trängtar.

Låt aldrig rädslan att förlora, övergå viljan att vilja vinna något i livet. Med ett fingerknäpp så kan allt vara över, och vi blir till mylla, och minnet av oss har förbleknat för länge sedan. Så lek om möjligt, ta tillvara på Er, och ta tillvara på Era vänner, och familj likaledes.. MEN lyssna aldrig för mycket på desamma, då de försöker förtvivlat att försvara sina egna val i livet, med att försöka tala Er ur Er egna sak.

Alltid svårt, men dessa beslut är ofta jättesvåra, och måste tas av en själv, och aldrig av ens omgivning. Ända resultatet man får av det är att man börjar hata sin egna omgivning, samt irritera sig på sina vänner, som pratade Er ur Ert livs äventyr. Våga och vinn, eller förlora med ett brak, vem fan bryr sig, när man ligger på "stupstocken", hahaha!!.



Resultatet av min vattenrunda med cykeln förra lördagen blev ytterligare en sak. Min kamera (Leica) förstördes av väta. Den har legat sedan i lördags (3 dagar) i lådan med ris, och torr och fin är den nu. Men linsen och zoomen är helt ur lag, och har fastnat. Så om jag slutar att drömma och önska, så måste jag inse att kameran är slut som soldat, och jag måste handla mig en ny kamera...

Handskak


Chaiyaphum MMCMLIV, Thailand

11 augusti 2017

87,5 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,086 (uppåt)



Varje hjärta har en hemlighet!!

Detta gäller mestadels Ingemar, ”gallanten” som kommer tillbaka hit förhoppningsvis runt början av November. Jo han säger att så gott som alltid när han cyklar sin lilla runda, så blåser det alltid, och så säger han vindriktningen, vilket jag glömt alldeles. Men jag vet istället åt vilket håll flaggorna sträcker sig i vinden här utanför mitt boende.

Och det konstiga är, att det verkar som om vinden blåser för det mesta åt ett håll när han är här sina 5 månader, och sedan när han åker hem, så har det nu i 4 månader blåst helt åt andra hållet, . Så jag avslutar med att säga; ”Ingemar, du har valt den perfekta tiden att vara hemma i Sverige, ty du hade fått motvind vareviga dag på Ban Khwaoo-vägen annars”.....



Kola fotot, vattenståndet vid Ingemars tempel vid floden är så här högt nu redan INNAN regnperioden startat, så undrar hur detta kommer att sluta i år....

Nu skall vi över igen till den stackars mannen uppe i Chiang Mai´s närområde. Mannen som ligger för döden i stort sett, och där mannens släktingar hemma i Sverige inte verkar få tummen ur att göra någonting. Allting ligger numera på hans fru, som jag av hänsyn till mannen kallar för ”JJJ”.

Hon tar hand om mannen dagarna i ända och mannen som jag kan kalla för ”TTT” då, han blir mer och mer desorienterad, där han ligger på golvet. Jag kommer nu att offentliggöra ett mail som sändes nu idag till ett av TTT;s barn hemma i Sverige, och här är det alltså norrmannen som skriver. Och i detta läget, så jäkla förbannad jag är, så skiter jag fullständigt i vad denna mannen ”Odd Thom” tycker.

Jag vill att ni alla skall få känna på hur det är att ligga på sitt yttersta i Thailand och ingen bryr sig längre hos den gamla kära familjen. Samma människor som alltid med tårar i ögonen vid groggbordet, stolt säger att; "blod är tjockare än vatten". Well, det är det inte alltid tydligen....



Jag hoppas med detta, att barnen och TTT;s systrar skall skämmas ögonen ur sig, och hoppas dom mår jävligt illa när dom susar omkring i sina bilar, och tycker synd om sig själva. Så här kommer det då, alltså adresserat till en av sönerna till TTT:;

Citat
Hei.
Jeg har snakket med JJJ i dag og hun skal prøve å åpne skypen kl 2400 thai tid.Det skulle bli kl 1900 svensk tid.

JJJ var helt utslitt nå. Magen til TTT fungerer ikke som den skal. Han har avføring ca 6 ganger til dag. Han vil ikke ha på seg bleier og river dem av når hun ikke er tilstede. Han smører avføringen over sengetøyet og madrassen. Vaskemaskinen går snart hele døgnet.

Jeg forstår det slik at det er en person i denne situasjonen dere skal spørre til råds før dere vil hjelpe.

Dumskapen overgår absolutt alt. Jeg trodde du var gift med en lege. Har ikke hun en snev av forståelse for denne situasjonen. JJJ trenger nå økonomisk hjelp for å leie inn avlastning, noe hun sårt trenger. Hun skylder fortsatt sykehuset 78.000 baht. Til orientering koster en thaibegravelse mellom 30-35.000 baht. I dag har TTT også ganske høy feber.

Du refererer stadig til TTT;s uttalelser når han var frisk og rask at han ville dø med støvlene på. Slikt sprøyt kan en komme med over et glass øl i godt lag, men det har ingen relevans til hans situasjon nå. Etter min mening er det helt feil og ganske tåpelig å spørre en mann som er dødssyk om råd og dåd i hans situasjon. Han har selvsagt ikke omtanke for noen ting.

Hilsen Odd
Slut citat.....

Jag mår illa nu så jag slutar, och låter detta vara en tankeväckare för oss alla. Man kan blunda, och man kan strunta i saker och ting. Men en dag kommer livet ikapp oss, och kanske får man ”betala” för sin ”generositet” (ironi),,, när det ”närmar sig” för en själv...!!!

Handskak


Chaiyaphum MMCMLIII, Thailand

10 augusti 2017

87,2 kilo – 86,6 kilo (32 km) 2 timmar 40 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,066 (nedåt) 


Bättre gammalt vin,

än gammal ”styrka”..

Forts. från förra kapitlet... Så nu sitter jag som jag sade i början på berättelsen med svullen fot, skitont, men betydligt lugnare, då jag vet att jag inte kommer att dö av ett urstarkt gift av en okänd ormart...... Men skall också passa på och rapportera, att när jag åkte ifrån kliniken, så kom jag fram till ett rödljus längre fram. Jag svängde vänster där. Noterade 1 moppe som kom ifrån höger, men jag var före den, och hade dessutom företräde....

I nästa ögonblick så ligger jag på marken, hade moppen över mig. De två ung-jävvlarna hade kört rakt in bakifrån i min motorbike.... Jag hann se 2 ungdomar flyga förbi mig, och jag hörde 2 st telefoner som skramlade i backen. Pojkarna var förtvivlade, och jag kände mig mest förvånad över hur jävla dumma chaufförer dessa thai är, fullständigt värdelösa, men det vet vi redan...

Snabbt så rusade det fram två stycken trevliga thai, som lyfte av motorbiken ifrån mig, så jag kunde resa mig, pojkarna kom sedan fram och waiade djupt. Jag frågade om dom var OK, och de såg oskadade ut.. Jag satte mig på motorbiken, tackade för hjälpen, och seglade iväg. Trots allt jätteglad att jag inte hade några blödande skrapsår ifrån fallet. Med min Varan-medicin, så är det värdelöst att blöda ju!!


Måndagen, samma kväll som detta med olyckan hände, Rakt över hjärtat, kul!!!!

Jag kom hem och satt vid datorn, och jobbade sedan fram till 19.15 ungefär, reste mig upp för att fråga Yongyut en sak, kliade på mitt vänstra bröst, och fick en klump i handen.... Va fan? Tittade ner på ett blått och rött blodansamlat bröst. Jääääklar är detta början till en hjärtattack? läcker hjärtat blod eller? Ja jag tänkte att nu är det kört, och Vallhalla väntade på mig runt hörnet.

Yongan fick se, och blev hysteriskt rädd skall sägas, hon tog ut mig i bilen, och vi körde iväg till Ram Hospital, jag ville hellre till Chaiyaphum allmänna sjukhus, men hon vägrade, hon sade det tar hela natten, och du skall få vård NU, och inte om 7 timmar... Så Ram Hospital blev det. På vägen dit, så slog det mig som en blixt från klar himmel.....

Jag hade helt förträngt det faktum, att när jag föll i backen vid olyckan, så fick jag styret på motorbiken rakt över hjärtat, och det var den smällen, som skapade denna inre blödning... Jag blev ko-lugn, och jag berättade för Yongan, och försäkrade henne, att hon inte behövde vara orolig längre. Ok låt oss gå till Ram Hospital och undersöka, så allt OK med hjärtat, och sedan hem igen...

Vi kom dit, och kom in till läkaren till slut, men innan dess så tog dom blodtrycket 151/87, jag förklarade att det var normalt, fasen jag var ju skiträdd ju att nåt skulle va galet med kroppen min, så därför lite extra höga värden... Läkaren berättade att dom skulle röntga mig, och dom skulle kolla mitt blod. Jag fick åka rullstol, detta trots mina ihärdiga protester.. Fan jag är ju inte handikappad ju...

Kom in då på akut-mottagningen, och nu blev det liv och gamman minsann... 3-4 damer samlades, och en sade; - "Mr Gregö"..... Jajamensann sade jag... Yongan tittade skarpt såg jag, hon undrade; "visste dom namnet på min falang"? hahaha... Och nu tog dom hand om mig, hade inte en suck.


Onsdag 2 dagar senare......

Fick lägga mig på en säng, de tog puls, tog blod ifrån mig, och petade runt på kroppen och kollade. Mycket trevligt faktiskt... Alla var glada och det skrattades,, det funkar ju så länge ingen läkare var där, ty annars finns det inget skratt så klart på en akut-mottagning!!

Vi fick sedan efter 45 minuter träffa en annan läkare där inne. Han höll tal, bekräftade att allt var OK med mitt hjärta, mitt blod höll måttet gott och väl, jag frågade och hade ett värde på 2,35. Det skall ju ligga mellan 2-3 för att vara helt godkänt.... Han sade att jag var Ok, och kunde åka hem.

JA VA GÖTT slippa ligga över.. Vi hade valt olycksfalls-försäkringen min, så dom krävde inte övernattning för att pröjsa. Så mitt försäkringsbolag betalade hela räkningen på styva 1.455 baht (SEK;  355:-), Vi fick sedan sätta oss och vänta i cirka 35 minuter, på att försäkrings-bolaget skulle svara sjukhuset, att dom gick med på att betala.

Beskedet kom strax, och vi kunde segla iväg, båda lyckliga att dagen trots allt hade avlöpt väl. Dock när jag lämnade akuten med Yongyut, så råkade jag skämta med henne och säga; -"Konstigt, när jag kommer hit ensam och får vård, som nu senast med min blödande store-tå, så hade jag konstant 5-6 damer runt mig hela tiden, och en kanon-service”....

”Nu när du är med Yongan, så var det skratt i kanske 1 minut, och sedan fick vi sitta ensamma... Nästa gång så kommer jag ensam, flickorna är mycket roligare då". Yongan som ju fullödigt fattar falang-skämt, skrattade till, och sedan kunde hon inte hålla sig.

Hon vände sig till alla de närvarande 6 damerna där på akuten, och översatte vad jag sagt. ALLA skrattade högljutt, och fann det kanon-roligt. De var så högljudda, så det dök upp en doktor ifrån ett bakre rum, och undrade vad som stod på. Det blev knäpp-tyst där, och vi passade på att smita iväg hem....

Handskak


Chaiyaphum MMCMLII, Thailand

9 augusti 2017

87,4 kilo – 86,7 kilo (28 km) 1 timme 40 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,071 (nedåt)



Om du upprepar tillräckligt ofta att du har rätt,

så kommer du att upptäcka att du har fel....

Forts. från förra kapitlet.... Det var oerhört svårt att få med sig cykeln, och hade det varit lite grand djupare bara, så hade jag fått lägga ner detta. Vattnet var noll strömt här, så ingen fara för livet. Men visst tänkte jag på hur olyckligt det var att jag går på blodförtunnande mediciner, plumsar barfota i lera som kan vara fyllt med snäckor, som kan skära upp fötterna.

Och dessutom vilka kryp finns det nere i vattnet och leran. Och när jag gick där, så tänkte jag på Yongans syster Banlo, som ju blev biten av en som dom  kallade ”vatten-kobra”, som ju lever sitt liv ute bland risfältens vatten oftast.... Men allt gick bra.... Jag plumsade nog i styva 20 minuter tror jag, jag fick släpa cykeln, det gick ju inte att rulla den i leran här inte, och jag kom till slut upp på torra land, och nu såg jag varför det varit så trögt.....

Hjulen gick inte att föra framåt. Det var bom-stopp. Det var lera vid bromsarna och vid navet, ja båda hjulen rörde sig inte en millimeter. Jag fick ta mig tid att gå ner i vattnet igen, och starta en tvätt med mina bara fingrar. Peta och pilla bort och rensa cykeln ifrån all lera. Till slut, så kunde jag än så dåligt, cykla framåt.

Det blev inga mer stopp av vattensamlingar och regnet hade nu slutat. Men jag var gör-trött och genomblöt och ville mest hem nu kändes det som. Till sist efter då runt 4 timmar så kom jag hem, och fick ställa mig vid vattenslangen hemma, och verkligen göra rent cykeln, den såg ut som sju svåra år.

Jag berättade för Yongan om mitt äventyr, hon fnyste och sade som vanligt – ”falang pheba´” ”falang dting dtong”... Jag duschade, och kände att högerfoten ömmade. Ja OK jag hade väl kanske stukat den i leran då, det var ju en rejäl promenad jag hade gjort där i vattnet, och för all del, även utefter risfälts-kanterna... Lördags-kvällen kom, och jag linkade uppför trapporna, och gick och lade mig...

Söndag så hade jag mer ont i foten, och på eftermiddagen, så började den sakta att svullna upp. Jag härdade ut, och nu idag måndag som jag skriver detta, så var foten ganska rejält svullen, och det sved rejält vid ett speciellt ställe på foten. Och det var nu som jag insåg att jag kanske blivit ormbiten, eller biten av någon vatten-levande insekt av nåt slag, här finns ju allt inom biografin....



Jag började oroa mig, satte mig och fundera, och skrinlade ganska snabbt orm-bett. Jag vet ju av erfarenhet att ormar och dess gift är lämpade för att oskadliggöra offer, så de inte kan springa iväg, så ormars gift brukar ha full verkan senast inom 20 minuter ungefär. Så jag var mer inne på någon parasit eller insekt.

Men jag ville inte få blodförgiftning, så jag tog min moppe och stack ned till kliniken där läkaren hade tjänst mellan 12-13.00 idag på dagen. Yongyut var inte hemma, hon jobbade på sina risfält uppe i Nong Bua Daeng. Men man får la klara sig själv ibland eller hur?

Jag kom in till läkaren, han trodde heller inte på orm-historien och skrattade åt insekts-teorin... Nej sade han, du har symptom av Spinal Stenosis... Men så tog han foten och vred på den och kollade så inget var brutet, ja Spinal Stenosis upprepade han.. - "Nerv go from your back to your foot"....

Men sade jag, det är ju svullet, jag brukar ju regelbundet få smärtor ifrån denna Spinal Stenosis, men det är ju bara nervsmärtor som går över på 3 timmar absolut maximalt. Detta har hållit på nu i 3 dagar, och dessutom så är foten helt svullen.



Javisst envisades läkaren - "Spinal Stenosis". Han är ju läkare och jag är knappt lekman, så jag höll käft, och gav honom rätt. Han gav mig 3 fina mediciner, och han fick 470 baht för besväret. Jag tänkte då fan inte käka hans medicin.

När jag kom hem, så kollade jag medicinen, och han hade gett mig;
A - Voltaren,
B - Norgesic (muskelavslappnande) samt
C - Toprelin (bra mot konvulsioner och elepsi-behandling)....

Ja jag erkänner, jag slängde Norgesic och jag slängde Toprelin, och efter stor tvekan så ville jag behålla Voltaren, kanske den kunde ta bort det som gjorde att det svullnat. Men proppa i mig mer paracetamol hade jag fan ingen lust med, sådan smärta hade jag inte. Och några elepsi-anfall eller kramp-anfall hade jag ju heller inte...Hahahaha.....

Dock senare på kvällen så dubbelkollade jag Votaren, och den skall man INTE ta om man har; Diabetes (jag), högt blodtryck (jag) samt om man har förträngningar till hjärtat (jag).. Så jag slängde även Voltarenen åt helvete..
Forts. nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MMCMLI, Thailand

8 augusti 2017

87,2 kilo – 86,7 kilo (14 km) 45 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;  4,086 (uppåt)



Du kan inte lappa ihop en trasig vänskap!!

Jag sitter här med svullen fot nu, och det gör ganska ont när jag rör mig. Foten är rejält blodfylld, och det är ju det som smärtar, ihop med ett speciellt ställe som jag misstänker är inspruts-stället av giftet i min fot. Detta är bara en grav gissning, ty jag vet inte mer än följande.

Jag var ute på en sällsamt rolig och underhållande, och stundom ganska desperat utflykt i det gröna, som tog nästan 4 timmar. Det började bra och jag startade min runda med sikte på 42 kilometer. När jag kommit nästan exakt 20 km bort, så avvek jag ifrån asfalten in på risfälten.

Himmelen var helt blå, vinden fanns nästan inte, och det var så där varmt som det kan bli, när det hoppar runt 40;strecket där ute i djungeln bland risfälten... Efter 5 kilometer så kom jag fram till min lilla överfart som består av en cementbro. Jag stannade och tittade, och påfarten var översvämmad, och det var väl runt 50 cm vatten fram till själva bron 3-4 meter bort...

Men va sjutton tänkte jag. Jag blir blöt vem bryr sig? Jag och cykeln hoppade i plurret, kom sedan upp på bron, stegade över cementbron,, bara för att finna på andra sidan, att älven där också var det översvämmat. Dock så var det så översvämmat, så vi snackade om nästan 15 meter bort till strandkanten, och med den strömmen som härjade här, så vågade jag faktiskt inte fortsätta.

Fan det sista jag vill läsa om är ju min egen dödsruna i Bangkok-post ”falang hittad drunknad ute bland risfälten”.. Jag vände helt om, tog mig tillbaka, och fortsatte i styvt 2 km till, och där fanns en mer naturlig väg/överfart, och den var inte översvämmad ännu. Ja det är rysligt med vatten överallt nu känns det som. Men ännu ingen katastrof!!



Jag kom över, och sedan vände jag tillbaka men på andra sidan floden då. Efter 400 meter kanske, så tog allting slut (se fotot), och jag fick gå efter risfälts-kanterna i säkerligen kanske 2 kilometer. Det låter inte mycket, men med en cykel i ena handen, och hålla balansen så man inte drullar ner i risfältet, och sedan hålla järnkoll precis varje steg man tar. Jag tänker på alla dessa ormar som man ser här ute.

Men jag tog ett steg i taget, stannade ibland och fotade, jag älskar verkligen naturen härute, gott om fåglar och gott om grodor, och naturligtvis då också gott om orm, som ju älskar att käka groda och fågel... Jag såg med en glädjetår trillande nedför kinden efter 45 minuters lufsande, äntligen där borta en grusväg.

Jag kom fram och satte mig upp på cykeln, i 3 minuter....... Vägen var nu översvämmad helt och hållet, men ingen fara det var bara styvt 10 meter bort, så var det torrt igen. Härligt ner i vattnet och lufsa igen, med cykeln i högerhanden. Det var lera överallt, sandalerna fastnade med ett slafsande för varje steg jag tog, och till slut så kom jag över "härligt"...

Upp på cykeln igen och efter 100 meter så var det fanimej översvämmad igen, kanske maximalt 125 meter fram. Samma procedur, kom över helt och hållet, och tänkte, secken tur att jag inte vände och åkte tillbaka igen... Men den grejen skulle jag nog aldrig göra, då kunde jag lika gärna övernatta här ute bland risfälten.



Ja och det skall också sägas i samma mening här, jag såg inte en endaste människa på nästan 2 timmars "ta mig fram" här ute i det vilda.... Nåväl upp på cykeln igen, och ytterligare kanske 200 meter längre fram så tog allt slut, livet pyste ur mig också och jag blev heldeppig.

Jag såg framför mig på samma gång, BÅDE att ta mig tillbaka nästan 2 timmar, och dels så framför mig säkert mer än 200 meter vatten. En hel jäkla flod/sjö framför mig. Dock så stod jag där i säkert 10 minuter, drack lite vatten, och också jobbade upp lite mod.. Jag studerade vattnet, jag studerade landskapet, jag kunde tydligt se konturerna av var vägen går, och jag kunde tydligt se sträckningen på vägen, och jag kunde se att långt där framme var torra land....

Dock kunde jag inte se om det var nya översvämmade områden längre fram. Inte en chans att kunna utröna det. Men så tänkte jag, jag måste ta denna grej, jag måste helt enkelt chansa på att det bir väg längre fram, och detta elände tar slut någon gång. Samtidigt, så började det att blåsa, jag tittade upp i skyn, van ifrån västkusten i Sverige som man är.

Blåser det plötsligt upp, så är det garanterat regnoväder på gång. Inom två sekunder så vräkte det ner över mig, och jag hade då bara en endaste tanke, ”sätt fart för sattanimej”... Jag tog av sandalerna igen, tog cykeln i högerhanden, och startade i sakta sakta mak att ta mig fram i det djupa vattnet. Det gick upp till ljumskarna på mig. Forts. nästa kapitel.....

Handskak

Chaiyaphum MMCML (2.950), Thailand

7 augusti 2017

87,4 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,084 (oförändrat)



Där människor älskar dig, gå sällan,

där folk hatar dig, gå aldrig!!


Nu har vi väl haft nog med spänning här, så jag ger Er ett kapitel med bilder, så vi alla kan njuta och slippa att bli upprörda. Nu kan väl ingen kalla mig för besserwisser mer vad det gäller denna typ av kapitel i alla fall, hoppas jag, hahaha!!



Jag har ju varit inne tidigare på detta med färger och thais syn på färger. I början så var jag negativ, ty det finns så enormt många människor här som inte har en susning ”vad som funkar färgmässigt tillsammans”. Jag finner nu att dag för dag, så tänjer jag nu på gränserna. Färg-kombinationer som jag rent ut sagt spydde på förut när jag var ”ny” här, vissa eller skall jag säga många av dessa tycker jag nu är skitsnygga faktiskt.





Thai har en jäkla fin förmåga att nyans-mässigt hitta goa färg-kombinationer faktiskt. Jag fotade några hus titta på dessa, jag klarar bara inte av att kritisera dom, jag tycker dom är skitsnygga faktiskt.... Ja jag har ju fotat tidigare rena rosa hus, som jag tyckte förr såg ut mest som morsans gamla mamelucker, dessa tycker jag numera ser riktigt fräscha ut.. Kolla på dessa foton, och se vad ni själva tycker...





Ja nu är det en ren kapplöpning mellan de som planterar ris, och de som redan planterat sitt ris tidigare, och vädrets regniga makter. Många är dom by-bor som nu kan tjäna några extra dagsverken ute på fälten. Och ser man 10 människor, så är det garanterat kanske 9 av dom som är kvinnor. Den 10:e är markägaren, och han sitter mest på sin traktor och kör, runt medans kvinnorna sätter riset...



Jag såg dess tygstycken på mängder av risfält, men såg dem bara i en by´s marker inte någon annanstans.. Vad är det egentligen? Har dom märkt ut sin mark, eller är det en signal av nåt slag? Någon som vet??



Vattnet har svämmat över nu i alla fall, och vissa människor får sin årliga dos av detta. Jag bryr mig inte längre ett skit, och tycker definitivt inte synd om dom. Jag ser dessa människor ligga dagarna i ända, och sova eller sitta på arslet dagarna långa., och de gör absolut ingenting åt det, dom dikar inte, och dom kollar inte in alls vad att göra för att slippa översvämning nästa år...



Men sedan skall sägas, så finns det dom som anpassar sig, hahahaha.. istället för att jobba ihjäl sig med att skydda sig mot vattnet, så bygger man en bro, smart faktiskt. Slut på tjötet, och inget vatten kommer in i hemmet heller för den delen....



Här kommer 2 foton av Miss Pussys sista nya bygge därinne, som jag berättat om, de bygger alltså in sin uteplats, och hela vägen runt bakre delen av sitt hus. Och som ni ser så gäller det att nyttja varje centimeter i detta land. Jag konfronterade deras arbetare härom dagen ty Yongan vågade inte. Och frågade dom om vattnet skulle rinna in till mig, eller stanna på deras sida. Jag fick bara deras vanliga smil där dom INTE vill komma i tjafs med någon.



Men sedan fick jag se ute på gatan, att de hade med sig langnam (hängrännor), så vattnet kommer jag nog att klara mig ifrån... Det enda som är synd är bara att det kommer att bli ett jäkla dånande när det regnar. Miss Pussy köpte den allra billigaste skiten att göra tak av, (aluminium alltså), så några tegelpannor är ju inte aktuella, hahaha..



Se på detta ovan foto då? Va sjuttan är det för nåt?  Verkar ju vara alldeles för mycket järnrör överallt för att det skall kunna bli ett vanligt hus, eller bygger dom på ett nytt konstigt sätt som kanske är revolutionerande? Ja vi får se när det blir klart... Ser mysko ut i alla fall???

Handskak

Chaiyaphum MMCMXLIX, Thailand

6 Augusti 2017

87,6 kilo – 87,0 kilo (36 km) 1 timme 57 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,084 (nedåt)



Skratt hörs vida längre än gråt!


Vi stack idag upp till Immigration i  Chaiyaphum, igen!! Anledningen var att en falang vars fru jobbar tydligen i ”närheten” av guvernören i stan, hade sagt att de haft ett möte, och nu bestämt att det blir flytt ifrån Ratchabath Universitetet uppe i Tad Ton, in till centrum av Chaiyaphum.

Så vi stack upp, vi hade köpt med oss 10 st donouts till dom, vilket möttes med kanske inte applåder, men väl med ett leende.. Killen vi fick prata med hade t.om ett foto av huset dom skulle flytta in i, och han kunde bekräfta då att flytt blir det runt 3 månader från nu!! Vi vet ungefär bara ett cirka var någonstans. Immigration kommer att ligga vid den stora sjön (Hero Lake-Papa lae lake) vid det kinesiska templet.

Ja där dom har de ur-stora malarna, som man köper bröd till inne på templet. Där alldeles innan, så skall immigration flytta in i ett hus, och bo där allt medans det kommer att byggas ett nytt hus till dom..... Men jag utgår ifrån att med tanke på hur få det är som jobbar på detta lilla immigration-kontor, att dom säkerligen kommer att dela huset med andra avdelningar inom polisen, eller nåt sånt..

Så med detta så snackar vi inte längre om moppe-avstånd, utan vi snackar om cykelavstånd, eller om man är så pigg som undertecknad, en go promenad, det är styvt bara 6 km dit, hemifrån mitt hem i Nong Nasaeng city!!



Nu skall jag prata om något som är jävligt tråkigt, och det är människors inställning till sina nära och kära, när det närmar sig slutskedet i livet...

Jag fick i morse ett mail ifrån sonen till en av mina kunder, som jag hjälpte med transport för 2 år sedan. Han skrev att han var mäkta bekymrad för sin pappa, och han berättade att både hans bror som hans 2 fastrar kände likadant. Pappa hade flyttat till Thailand, och gift sig med en thailändska. Och de visste ingenting!!

Han frågade mig snälla, har du kontakt med pappa? Kan du kolla hur läget är? Vi vet ju ingenting här? Sedan nämnde han en norrman vid namn, som de visste hade kontakt med hans pappa där i Chiang Mai som detta utspelar sig... Jag tänkte att visst, jag kan välan försöka att få kontakt med norrbaggen. Men grejen var att min kund låg inlagd på sjukhus, och nyttjade inte längre datorn, och något telefon-nummer hade jag inte....

Så jag började gräva på norrmannens namn då. Hittade ingen gångbar kontakt på facebook, fortsatte över till SKYPE, och den förste jag ringde till hade ingen aning alls, bodde inte ens åt det hållet, men nummer 2, där fick jag napp rejält. DET var rätt norrman, och jäklar vad denne kille berättade, när han fick kläm på vem jag var...

Han var riktigt näst intill hatfylld över hur familjen hade behandlat sin gamle pappa, pappa som för övrigt fyllde 80 år detta år. Pappans 2 systrar hade tagit avstånd, och hatade riktigt pappans nya fru sedan några år tillbaka. Och pojkarna berättade norrmannen, hade inte mycket till övers för sin pappa, vad det gällde att ställa upp för honom.



Och nu så framkom det hemska saker tyckte jag. Sonen som skrev till mig visste precis allting, och det rådde inga tvivel om hur mycket han brydde sig om sin pappa. Norrmannen hade skrivit runt 4-5 mail under en styv månad, och berättat exakt allting om pappan. Och detta till trots, så spelade sonen av någon anledning "apa", och låtsades inget veta. Jag tror bara den sonen ville ha beskedet att pappan var död, så att arvet kunde skiftas hemma i Sverige..

Pappan/min kund, var inlagd på universitets-sjukhuset i Chiang Mai, och det tog mindre än en månad för dom att fullständigt mjölka ur pappan alla hans besparingar, så nu i förrgår, så hade dom lagt han på en bår, och kört hem honom för att dö i sitt hem... Hans lungor var kass, och han hade stort hjärtfel sedan tidigare som också tärde på honom...

Men det stora problemet var att han fått cancer i lungorna.. Läkarna hade sagt att han hade maximalt 8 månader kvar att leva, och han hade bara 15% av lungkapaciteten kvar att andas med. Hans fru som alla hatade i Sverige, hon har tagit lån på 300.000 baht för att hjälpa pappan, alltså sin man, att betala sina kvarvarande sjukhus-räkningar...

Men nu krävdes det mer pengar ty det var blöjbyten och mediciner och Gud vet vad!! Frun, thailändska som hon är, kan inte skaka fram mer pengar, och är nu skuldsatt resten av sitt liv antagligen. Sönerna hade sagt i bekymrad ton till Norrmannen, att dom nog inte kunde hjälpa, ty då måste dom sälja sina bilar!!!



Ja kolla fotot, detta är pappan, och det är så här han kommer att dö nu, liggandes framför TV;n i sina blöjor, men helt klar i skallen. Snacka om att jag inte har något emot döds-hjälp vid slika situationer.... Så ni som läser detta, och har kvar era föräldrar, ställ för fan upp för dom, dom fanns till hands för Er under Er egna uppväxt, dags att betala tillbaka....

Handskak



Chaiyaphum MMCMXLVIII, Thailand

5 Augusti 2017

87,6 kilo – 86,9 kilo (45 km)  2 timmar 44 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,086 (nedåt)

 



Ben utan kött är möjligt, medans kött utan ben är omöjligt!!

(ordspråk från Litauen)

(fel!!! Vi män kan bara kolla mellan benen)!!!


Jag sitter här vid datorn och kollar på film för tillfället. Känner att det rör sig lite grand bakom örat.. kliar lite grand, och jag får en liten myra i handen.... Jätte-liten men jätterädd kan jag tänka mig. Det blir kross-skador på den vill jag lova, jäkla myra!! Jag fortsätter kolla, nu kliar det på magen, och se en flug-fan har tagit sig in i mitt lilla fina dator-rum..

Dom är dom absolut värsta tycker jag, alltså flugorna. Dom ger sig aldrig i helvete. Sitter på huden, snabba som sattan, landar strax på nytt ställe, till slut kan man inte koncentrera sig på filmen längre p.gr.a. den jäkla flugan. Jag trycker på ”paus” på filmen, hämtar el-racketen, och börjar jaga flug-fanskapet.

Han är smart, nu har han satt sig någonstans alldeles stilla, för att undkomma min hämnd... Till sist struntar jag i flugan, sätter mig och sätter på filmen igen, och njuter i 3 minuter ungefär, då kliar det på foten, jag kliar tillbaka, och ta mig fan, en av dessa tusenfotingar fjantar sig och promenixar på min fot, helt utan skamkänslor. Och dom finns nu sedan 1 månad tillbaka i tusentals här... Måste vara allt vattnet som tvingat upp dom..


Denna är ofarlig, rullar ihop sig...

Alltså inte den där hel-giftiga äckliga tusenfotingen, utan den där som när man rör på den, så rullar den ihop sig, ni alla har säkert sett den. Finner den vara extremt äcklig, speciellt när jag går ut barfota i mörkret på garage-uppfarten, och det plötsligt knastrar till under foten, och man har trampat på en av dom och mosat den, DET är äckligt....


Denna däremot skall man hålla sig undan, skitgiftig tusenfoting.
Vad denna asiat gör fattar jag inte,
men han kanske tjänar pengar på det....

Nu börjar det plötsligt att klia våldsamt på handen av alla ställen, en myggjäkel jagar jag bort. Dessa mygg som ju till 100% satsar sina attacker på de ställen med kortaste vägen in till blodet, och det är ju på oss människor antingen på händerna eller på fötterna.

Dessa mygg dessutom som är så små, så jag som fasen inget ser, inte har en suck att se dom, jag bara hör dom ibland vid örat, och dom låter som en väldigt liten symaskin eller tandläkarborr, det där äckligt höga ljudet ni vet. Jag sträcker mig efter resten av bananen, som ligger på databordet efter senaste tuggan, för den mot munnen , och mitt norra öga skådar då....

Jo myrornas attack på min banan, fy fasen va äckligt, 100 myror på en halv banan... Den bananen går jag ut i köket och slänger. Dock så har jag senaste tiden definitivt nu tagit ett steg i rätt riktning i mitt krig emot myrorna. Jag menar, Yongan har ju fått bort dom fullständigt ifrån köksbordet, med sin sinnrika anordning med vattenfyllda koppar som bords-bena står i, genialt faktiskt, aldrig haft en myra på bordet på 2 år nu, härligt.

Men datorbordet har ju inga ben i den bemärkelsen som vi vet, så jag måste ta till starkare motmedel, så det får bli kritan med gift. Jag kritar in varje morgon runt hela bordsskivan med denna krita, och nu har jag inte haft en myra på mer än 2 veckor faktiskt. Underbart, och det innebär att alla andra kryp som lever och levde inne i datorbordet, antagligen numera är utrotade, hoppas bara inte att någon av dom var fridlysta, hahahaha!!  

Ja som varande svensk, så är man ju inte alls van vid detta enorma utbud av varelser i alla de hörn som finns. Men det räcker ju att kolla på alla människor som finns här i Asien, fan det känns nästan som om dom har potensmedel i maten eller vattnet här. Alla människor MÅSTE bara fortplanta sig till vansinne, och ju mindre chans man har att ta hand om sin avkomma, ju mer barn skaffar man sig...



Så både människor och djur är desamma här. Men det kliar nu vansinnigt nere på foten och min önskan innan jag stoppar in mina fötter på morgonen i mina sandaler är att där inne det INTE skall ligga en skorpion, orkar inte med att bli biten mer nu innan morgonkaffet...

Handskak


Chaiyaphum MMCMXLVII, Thailand

4 Augusti 2017

88,0 kilo – 86,5 kilo (45 km) 2 timmar 24 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,108 (uppåt)



En lögn måste du inte berätta,

sanningen måste berättas!!


Människan måste väl vara dubbel-moralens väktare nummer 1 i denna värld, så säg!! Jag blir bara så jäkla nedstämd när jag ser dessa thai och deras åverkan i deras egna natur, och i deras egna liv. Och sedan så läser jag, och jag ser på typ TV;n, hur människor helhjärtat kravlar över till Asien, ty här finns alla svar på världens olösta gåtor, och här finns lösningarna på alla själsliga problem.

Buddismen denna ”ism” som är så förhärligad, så människor ifrån väst fan inte kan se skogen för alla träd. Förresten detta gäller även asiaterna skall sägas. Alla de 3 största religionerna; kristendomen, islam samt buddismen, kör exakt samma stil. De säger en sak i skrift, som sedan används när det passar dess företrädare.

Sedan ute i praktiska livet så finner man att; kyrkorna var den största markägaren i Sverige, och en av de absolut rikaste institutionerna, och detsamma gällde kristendomen i övriga världen också. Inom islam så lades det ENORMA belopp till att förhärliga religionen. Och inom buddismen, så gnetar dom ur den absolut sista blodsdroppen ur den fattiga befolkningen.

Man skulle ju vilja se att regler och åsikter som tillhör den egna religionen skulle finnas till ute i verkligheten, värderingarna som typ Buddah införde skulle finnas hos varje människa. Ta exemplet som jag hatar i detta land kanske mest av allting. Och det är den alltid pågående slakten av vilda djur.

Buddismen vill värna om allt levande liv, människorna vet detta. Munkarna yrar om det titt och tätt, och ser förnumstiga och heliga ut. Jag ser sedan hetsjakten här på alla de vilda djuren. Thai dödar utan urskillnad, och gör det av en anledning som jag inte lyckats utröna.

Ormarna som står mig varmast om hjärtat, då dom är omhuldade utav en massa trams och fördomar, dessa slaktas regelbundet på daglig basis. Ser man en orm så dödar man den. ”Varför” frågar idioten undertecknad flera gånger” Och jag får alltid samma svar; ”snake kill”.....



”Ja men svarar jag, det var en Ngoo Sing (rått/grodätare-orm)”... Det blir tyst som svar, falang dting dtong tycker dom väl.  Jag är ju ute och cyklar dagligen, och jag ser dagligen flera stycken ormar, som ligger där i sitt eget blod och är dödade. Vissa av dom är överkörda av bilar när dom kravlar över vägen.

Men de flesta jag ser faktiskt, så ligger dom där med helt oskadade kroppar, men med krossade huvuden. Thai stannar, tar en trädgren, och slår igen ormen helt sonika..... och detta är buddismen i sin prydo...  Tror ni att det är annorlunda bland kristendomen och bland muslimerna?

Nä de är lika stora skithundar där också.... Detta är den stora anledningen till att jag inte tror ett endaste skit, på någon Gud eller på något övernaturligt alls. Vi föds genom att två människor pippar. Vi lever vårt liv, och sedan dör vi, förmultnar ,och inget finns kvar till slut, t.om. minnet av oss är snart borta för gott, för de flesta människorna.

Och jag kan lova Er tvehågsna; man kommer INTE till ett ställe som heter Valhalla där man festar, super, och slåss i all evinnerlig tid. ELLER man kommer inte till en himmel där man får sitta med Jesus, och gud vete fan i all evinnerlig tid, och läsa en god bok och må bra.. ELLER man kommer inte till himmelen, och får 121 kameler plus 18 oskulder att pippa med i all evinnerlig framtid....

Man dör och så är det slut,,, och med detta så avslutas det hela med ett sakta,

Handskak


Chaiyaphum MMCMXLVI, Thailand

3 Augusti 2017

87,8 kilo – 86,8 kilo (26 km) 1 timme 30 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,107 (uppåt)



Om det finns bitterhet i hjärtat,

så hjälper det inte med socker i munnen,

för att göra livet gladare!!


Jag funderade ju länge och väl på detta med optiker, och sedan då skita i en optiker, och gå till en riktig ögonläkare. Jag blev ju avrådd att gå till något som jag uppfattade som ”Top Charoen”, vilka mer skulle tänka på att sälja glasögon, än på min hälsa och mina ögon.

Jag frågade Yongan, hon hade inte en susning vad detta var för något heller, men sade att det fanns något som hette ”Top Djöllen” här vilket inte skulle vara så bra. Nähä sade jag. – ”Ja du vet Reine was there buy vänta vänta”, ja vänta är ju glasögon på thai... No good sade Yongan.... OK OK jag fattar.

Jag stack ner på dan ihop med en irländare som heter Sean, han bor i Chatturat, jag har berättat om den gubben tidigare, som alla irländare, ett jäkla solsken skrattar och ler precis hela tiden, inte så där falskt som ju thai gör hela tiden, utan mer innerliga leenden och skratt...

När han hörde om min önskan om ögondoktor, så vill han följa med och kolla in kliniken jag pratade om. Vi tog hans bil ned till stan, väl där fick jag öppet-tiderna, och när jag kom hem, så ville Yongan att vi skulle åka dit redan idag på eftermiddagen, vilket vi då gjorde.

Vi kom dit 1 timme efter öppningsdags (kl. 15.00) klockan 16.00, bara för att få beskedet att doktorn inte var där, skulle komma om 30 minuter, så Ok vi drog ut på stan, pumpade upp bakdäcket hos en gubbe, när jag sade att han såg ut om en falang i huvudet, så fick jag nog en kamrat för livet.

Han log, pratade som fan, och vägrade helt enkelt att ta emot stålar för luften i hjulet. Han berättade för oss att hans fru hade dött för 14 dagar sedan, efter en kort tids sjukdom. Så han frågade om jag kunde fixa en falang-kärring till honom... Va sade jag, skall vi inte vara vänner..



Ja vad menar du sade han via Yongan.. Jo om jag fixar en falang-kärring till dig så kommer du att jaga mig med gevär.. och det är bättre vi är vänner då... fasen va han flabbade,, riktigt skoj att se... Vi åkte därifrån, och han log, och ville jag skulle komma förbi med min cykel, vilket jag fick lova...

Tillbaka till kliniken, och vi satte oss, läkaren kom efter 5 minuter så allt OK. Han frågade ut mig så han  fick bakgrunden, han pratade bra engelska, och han t.om. kom ihåg mig ifrån 6 år tillbaka i tiden..... Strongt minne vissa har!! Han testade mig på 3 st olika maskiner, och han testade min syn borta på tavlan.

Han sade, du har lite ”moln” som skymmer sikten, men annars är din syn förträfflig. Du ser faktiskt 85% på båda ögonen så där är det inga problem. Men jag skulle vilja att du tar 14 dagar, och lugnar dig med Khorat och operera dig. Jag ger dig 2 st ögondroppar, så skall vi se om vi inte kan få bort dessa ”moln” i dina ögon, som ju försämrar din syn".

"Skulle sedan molnen vara kvar, så är det bara laser som gäller sade han, inte byta linser som du trodde, utan laser..... Jaja sade han vi får se"... jag betalade "see roi saoo baht" inklusive 2 ögondroppar, och vi åkte hem.. Och mina förhoppningar står nu till att jag skall slippa operation, vilket är nummer 1. Och om jag måste operera, att  jag kan få laser-operation bara, och slippa lins-byten.... Borde ju bli enklare och billigare

Handskak


Chaiyaphum MMCMXLV, Thailand

2 Augusti 2017

87,5 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;  4,103 (nedåt)



För medkänsla och feghet,

finns det inget botemedel...

Idag så har Dan, amrisen med fru ihop med säljaren av våra hus på gatan här, varit på Amphue, och gjort upp med överföringen av huset till Dans fru. Ja det är samma säljare som sålde till oss.... Min nya granne här han fick ju hela grejen med överföringen nästintill gratis (5.000 baht), tack vare att dom aldrig avslöjade att det fanns ett hus på tomten.

Så myndigheterna trodde att endast marken bytte ägare, och icke ett hus också.. Nu när Dan och Amphorn kommer ned på Amphue, och skall göra samma överföring, så visade det sig att militären har ändrat lagarna fr.o.m. den 1/1-2017, och nu är det ännu högre avgifter tydligen som gäller...  

Klart att alla ljuger, och klart att det finns korruption, fasen ingen har ju råd att betala, så de bluffar ihop en grej, typ då med att dölja att det finns ett hus på tomten, och så snodde tjänstemannen kanske 5.000 baht och stoppade i fickan, och så var överföringen klar.

Dan och Amphorn fick nu betala 34.000 baht plus lite växelpengar som avgift, och det känns som en riktigt grym höjning av avgifterna för överföring till ett nytt namn. Dan tog också chansen när dom var nere på Amphue, och kollade vår tomt faktiskt. Och det visade sig att när det blir vår tur att lufsa ned dit, så kommer det att kosta oss styvt 29.000 baht för Yongan att bli registrerad som ägare till marken, som vårt hus står på.

Men fortfarande, ingen myndighet vet om att huset står här.... Jäklar, hela området är ju fullt av hus som ingen vet om, hahahaha,,, secket konstigt liv det man lever.. Så nu för min del då... Restskuld huset 70.000 baht, och skall betala 30.000 baht på överföringen. Ja det var ju bra att Dan kollade upp avgiften för oss, nu vet jag i alla fall vad som väntar mig....



Nu skall jag bara klara av ögon-operationen, se så jag inte blir urfattig på kuppen, och sedan betala in på huset de pengar jag får kvar på sista jobbet, plus pensions-stålarna, så får vi se hur läget är antingen har jag kvar att betala 10.000 baht, eller så har jag kanske 25.000 baht kvar att betala, men det går snabbt framåt, så jag är lycklig....

Bröt och dunder och oväsen hos miss Pussy. Hennes mamma som ju vi kallar Old Food, det var Yongan som döpte den thaidamen eftersom hon ser ned på henne så mycket p.gr.a. vad hon gjort mot ena grannen, där hon ju scammade 20.000 baht av henne för några år sedan.

Jo oväsendet kommer av att dom har tagit dit arbetare, som skall installera tak där runt deras hus. Och naturligtvis så gör dom ”fel”. Dessa jönsar kan ju bara inte göra rätt, och ta hänsyn till sina grannar t.ex..... De håller på och brötar just nu med aluminium-tak, och det blir väl en härlig kakafoni när regnet öser ned, och man skall försöka sova....

Ja det är ju ingen risk att dessa thai tänker efter innan, det finns ju inte i denna kulturen som ni alla vet. Jag hoppas nu innerligt att dom INTE sätter tak på framsidan, ty då blir det marigt för mig vid häftiga regnfall, utan jag hoppas att taket kommer på deras baksida, eller på sidan av huset....och då får Namkaeng brötet, men hon är thai och kan sova ändå i alla lägen, hahaha...

Handskak


Chaiyaphum MMCMXLIV, Thailand

1 Augusti 2017

87,2 kilo – (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,124 (uppåt)



Den som inte behandlar sig själv bra,

behandlar ej heller andra bra!!

Dan, amerikanaren, min granne alltså, står här utanför nu, och väntar på mig ty vi skall bort till MAKRO och handla. Jag hakar på honom och hans pick up när han storhandlar söndag som det är idag. Jag skall nämligen handla hem här plastboxar i olika storlekar. Plast är ju här en jätte-stor grej, och det mesta handlar om plast.

Ja dom har hela marknader faktiskt där precis allting är gjort i plast. Ett passande material då kanske hårdmetaller anses vara lite ”flådiga” kanske... Och trä är ju fullständigt värdelöst många gånger utav 2 stora orsaker, och det är ju dels då att trä blir missfärgat ganska omgående av all mat dom äter här med starka kryddor i.

Det ser för jävligt ut helt enkelt deras kärl i köket, och det är ju en anledning till att jag har svårt att äta mat hemma hos thai-människor. Och dels så har vi termiterna som äter precis allt som är trä och ser ut som trä..Och sedan har vi då plast, som visst, det missfärgar också efter ett tag, men är ju ända hyggligt billigt att ersätta när man kommit fram till den dagen, i en avlägsen framtid när t.om. en thai skäms för att äta på en äcklig missfärgad tallrik i plast.

Men nu över till mitt ärende, jag har gett mig fan på att försöka få lite ordning på inventarierna här i vårt hem. Yongan gör sitt bästa, men det är inte alls enkelt för henne skall sägas. Vara född i en kultur, sedan när man är medel-ålders nästan, träffa en falang, som kräver att hon skall styra över hemmet till något fullständigt främmande, som hon aldrig sett förut, annat än möjligtvis på de där Bangkok-stationerande såp-operorna på TV:n... Jag talar alltså om falang-kulturen och utseendet vi har på våra hem, och standarden vi har på detsamma..

Ibland skäms jag när jag ber Yongan att lägga ”saker på sin plats” och att ”lägga tillbaka sakerna där hon tog dom ifrån”... Men jag känner att detta med oordning och oreda sakta dränerar mitt inre liv. Att alltid se den där ”skiten”, och skräpet ligga där och dröna. Ingen verkar intresserad av att plocka undan efter sig.

Och sedan när man får ett ”spel”, så blir det uppträde... jag emot en thai är ju en svår kamp, och jag är alltid den som förlorar hur man än ser på saken. Förlorar jag så blir hon glad. Förlorar Yongan så blir hon deprimerat deppig, och jag mår skit.... och ibland tänker man, varför ödsla denna energi på att ha ett fint och städat hem.



Jag är ju snart död ändå, och då kommer hemmet att snabbt förfalla utgår jag ifrån... Men så tänker jag, va fan.... Jag kan bara inte ge mig, jag vill inte att mitt/vårt hem skall förvandlas till ett ”thai-hem”, jag tror att det skulle ta död fullständigt på min vilja att bo i detta hus mer.

Jag ser hur Thai har det i Isaan, och det är den värsta sörja av skräp och skit som ligger precis överallt, och som ingen har ork att bry sig att plocka undan.... De enda gångerna under dessa 9 år här i Isaan som jag sett thai-människor städa upp, är på Kungens och drottningens födelsedag, absolut ingen annan gång.

Då går man ”man ur huse”, på byhövdingens order, och plockar upp skräp och snyggar till efter bästa förmåga..... Sedan dagen efter detta, så är födelsedagarna överstökade, och folk påbörjar en ny cykel av att skolbarnen slänger flaskor utefter vägen, mjölkpaket efter vägen, och plastpåsar efter vägen.

Vanliga människor bara släpper skräpet där som står och går. Och man tar med sig hushålls-skräpet på moppen eller bilen, stannar utanför byn, öppnar bildörren eller bilfönstret, och slänger ut sina plastpåsar med skräp rakt ut i naturen.... Detta är inställningen, och jag vill inte ha ett hem att bo i, där denna inställning skall råda. OK jag skall inte överdriva nu, så ni får fel uppfattning.

Yongan är jäkligt bra, och vi har ett fint hem, men jag ser hur högarna av olika prylar växer här hemma, och tjatet ifrån min sida, är så enfaldigt jäkla tråkigt, så jag orkar fan inte med det helt enkelt. Nu då så köpte jag alltså dessa plastlådor, och det skall bli skitkul om Yongan ville ta detta till sig, och vika ner kläder, och all annan skit i dessa lådor, så jag/vi kan få ett snyggt hem, och slippa se eländet ligga precis överallt.

Handskak