GTG Shipping,
Thailand
Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com
Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar
Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!
Chaiyaphum MMDCXL (2.640), Thailand
30 september 2016
85,0 kilo - 84,0 kilo (37 km) 141 minuter - 1.775 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,043 (uppåt)
Medans män språkar om målsättning, lösning och drömmar,
så pratar kvinnan om andra människor.
Därför har naturen det så logiskt inrättat,
så kvinnan ärver mannen.
så pratar kvinnan om andra människor.
Därför har naturen det så logiskt inrättat,
så kvinnan ärver mannen.
Idag drog vi upp till Nong Bua Raewe, York och hans fru kom och hämtade Yongyut och mig själv i deras bil. Väl där uppe så möttes vi av Stefan och hans fru, i deras restaurant. Jag beställde in en gris-steak med pommes och en god sås, medans York käkade en schnitzel.... fasen jag glömde att beställa det, är ju mycket godare med schnitzel än med gris-steak,,, Men det kommer väl mer tillfällen....
Våra fruar beställde in den vanliga thaimaten. Jag måste säga en sak, och kanske är orättvis, men jag själv är av den åsikten, att om jag tog en av alla dessa isaan-damer eller thaidamer, till en 5:stjärnig restaurant i Paris, New York eller London, så kommer dom att leta frenetiskt efter isaan-mat, leta efter Som Tam eller nåden eller annan thaimat på menyn.... OK kanske inte de av Er som har falangiserade thaifruar, de räknas ju liksom inte längre, är inte längre mycket likhet med thai längre, bara bleka kopior....
Vi fick trevliga dryga 2 timmar med gött tjöt både mellan oss killar som mellan damerna. Sedan bar det av hemåt igen, klockan var nästan 14.30 när vi kom hem, så jag och latmasken i mig bestämde att vi inte skulle motionera idag, det var alldeles försent... Och det var lika bra det, ty jag hade flera mail att besvara, och flera problem att ta tag i och lösa... men allting gick bra denna dag.
Ganska kul detta med krabborna här. Det är ju ”stockholmare”, alltså landkrabbor, och har aldrig i sitt liv sett saltvatten, så dom föredrar att leva uppe på land, och stundtals ta sig ner i vattnet, mestadels för att para sig, eller lägga sin rom antar jag. Lägger krabbor rom??
Jag antar att som vanligt varje år nu, sedan tusentals år tillbaka, så ankommer väl allt detta vatten ner till Bangkok, och skapar problem därnere. Det kommer ju ursprungligen ifrån norr, uppe i Chiang Mai antar jag, flyter sedan i strida strömmar söderöver via oss här i Chaiyaphum, för att till slut förosaka kaos, och stor förvåning i huvudstaden i detta land. Varje år till samma stora förvåning!
En gubbe undrade varför Bangkok brukar översvämmas. Ja egentligen så har det inte varit lika illa innan där nere. De byggde ifrån början i Bangkok mängder av "klongs" (kanaler), som lät de forsande vatten-massorna ifrån norr passera ganska effektivt.
I takt med att girigheten ökade bland thai, och de istället byggde hus och byggde igen dessa kanaler, så har vattnet ingenstans längre att ta vägen, så det hamnar på gatorna i Bangkok, och skapar rena paniken... Men strunt samma, Bangkok skiter i mig och jag skiter i Bangkok....
Jag passerade genom en by som jag inte vet vad den heter faktiskt... Såg ett enormt rökmoln, och när jag passerade så var det oerhört äckligt tjock rök. Röken kom ifrån grönt gräs ihop med 1 st bildäck samt sopor, som denne kille brände alldeles vid vägkanten, mitt inne i byn, cirka 7,5 meter ifrån grannen rakt över vägen, där dom säljer mat under dagens lopp.
Jag såg att de höll på att stänga ner matståndet, och packa ihop och ta sig därifrån. Men ingen vände sig till idioten, som mitt i byn trakasserade de andra med att bränna sopor på det sättet, secka mesar dom är thailändarna...
Handskak
Chaiyaphum MMDCXXXIX, Thailand
29 september 2016
85,2 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,038 (uppåt)
En lärare är bättre än två böcker!!
Dagens kapitel komer att bli lite av det segare slaget. Inte mycket händer här nu i mitt liv alls. På ett sätt så gillar jag det skarpt, men anledningen till det gillar jag ”inte alls”. Det beror nämligen på att jag blir mer och mer sittande vid datorn, och kommer inte därifrån. T.om. så jag har medvetet fimpat mina cykelturer. OK bra undanflykter varje gång, men lite lurigt då jag faktiskt är väldigt beroende av motion i mitt liv.
Men den största anledningen som sagt, var datorn och det handlar INTE om att sitta och kolla tv-hower, jag blir helt enkelt mer och mer bunden vid transpoorterna och de olika problem som dyker upp där och skall lösas för kunderna. Och nu blir det tvehågset igen. Jag hade ju den inställningen när jag kom hit att jag vill njuta av livet, slänga min jäkla kulturella ryggsäck på sophögen, och bara ta tillvara på livet, och njuta av sista tredejdelen i mitt liv.
Men hur enkelt är detta då? Alla pratar ju om hur gott det skall bli att bli pensionär, och slippa göra nåt. De som säger just detta, är oftast dom som haft mycket att göra både på arbete, som fritid hemma i falangland. Men sedan har vi ju den gängen som säger att ”jag har aldrig haft så mycket att göra som nu när jag är pensionär”, och det är oftast de som inget speciellt alls haft att göra när de var i ”aktiv ålder” hemma i Sverige...
Vi människor är ena konstiga djur, vi söker oftast det som inte finns, vi söker det som vi inte har, och vi påstår gärna att vi är det som vi inte är. Vi älskar att ha ”muren” uppe, och sätta dit skylten ”insyn förbjuden”,,, Men sedan i andra sammanhang, så kan vi bara inte låta bli att berätta om vad som döljer sig bakom muren ifråga... Och jag själv naturligtvis är ”barn av samma natur”, med samma åsikter, men kanske inte med samma insikter som alla andra.
Jag tror nog innerst inne att jag vill ha någon slags jämvikt i mitt liv, jag vill nog gärna ha det som jag hade hemma allt som oftast, jo att jag alltid kunde ha ett val i liovet, alltså att kunna göra ditten och datten, och att jag hade möjlighet att ta mig loss och göra just det. Den största skräcken jag har, är vad en kund har just nu i detta ögonblick, låt mig berätta.
Han skall flytta bohaget i sitt sommarhus nere i Skåne, ner till Israel. Han själv bor i Stockholm. Han har jobbat sig fördärvad i hela sitt liv, men han har en fantastisk, som jag förstår det, ekonomi och en massa tillgångar. Hem i Stokchoilm, sommarhus i Skåne samt alternativboende nere i Israel med ett tredje hem där. Han är fullständigt desperat i att kunna utnyttja allt det som han samlar på sig, och jag undrar hur länge detta kommer att räcka för honom.
Hör här, killen ifråga är 4 år äldre än mig själv, alltså 69 år gammal. Jag försökte när vi startade att planera upp hans lastning av en container ett visst datum som skulle passa honom. Han plockade då fram sin kalender med alla möten han skulle ha, och istället för att hitta ett vettigt datum runt den 24-25 oktober för lastning där nere i Skåne, så förklarade han att han inte hade en lucka, utan hade möten och resor hela tiden, i sin kalender och i sitt liv, så den enda tid som vi hittade för honom i hans kalender var den 14 oktober...
En man på 69 år i ålder hittade INTE en lucka i sitt liv att göra någonting under en 2 veckors-period, vad fan för liv är detta egentl.igen. Kan man säga att den gubben antagligen missar hela sitt liv, att han arbetar bort helka sitt liv, och missar ett socialt liv i hela sitt liv... Så klart han säger att han INTE gör, han missar inget socialt, han bjuder in sina s.k. ”vänner” när han vill ha fest, altså vänner som han inte ser mer än kanske 1 gång vartannat år, och sedan kallar dom vänner...
Nä tack och lov, sådan vill jag absolut inte bli, och det tack och lov har jag lyckats att undvika till fullo. Men ack vad man ser, när man tittar sig omkring bland blinda och döva människor. Vi är tyvärr fast i våra hjulspår i livet, vilka hjulspår det än är, och vi kommer till slut att dö i dessa hjulspår, påståendes något helt annat, alltså en stor livslögn, vilket de flesta av oss lever i.....
Halleleluja!
Handskak
Chaiyaphum MMDCXXXVIII, Thailand
28 september 2016
85,3 kilo - 84,6 kilo (37 km) 150 minuter - 1.889 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,027 (neråt)
En sked vet inte smaken av god soppa,
ej heller känner en lärd dåre till smaken av visdom!!
ej heller känner en lärd dåre till smaken av visdom!!
September månad går ju nu snabbt emot sitt slut, och med den vår tyngsta regnperiod under året. Som jag skrivit tidigare, så är vi välbehållna här i mitt grannskap, men det ser ju inte likadant ut överallt. Faktiskt, så kan jag säga att jag sett en sak som kan vara lite positiv i allt detta myckna regnande, och den vattenmängd som bildas, och som kommer i rörelse. Och det är de vattenväxter som växer med raketfart i denna tropik-värme.
Jag får heller inte någon känsla av att thiländarna bryr sig speciellt mycket om att rensa och ansa i sina vattendrag, utan det blir mer Mai Pen Rai som vanligt. D.v.s. man tar tag i problemet när problemet redan är så stort, så man inte kan blunda för det längre, och det förosakar så stora problem, så man inte längre kan leva med det. DÅ får man betala folk i byn, för att ta sig ner i vattnet, och försöka att lossa förtöjningarna på vattenväxterna.
Då de då ju kan flyta vidare, och förosaka samma problem någon annanstans längre nedför floden, eller vattendraget, men då är det ju inte längre deras egna problem. Den enda gång som jag sett att thai tar ansvar för upprensningen av dessa växter, är när det helt enkelt inte finns chans för dom att kunna flyta vidare typ p.gr.a. för trånga passager..
Ja annars är allt sig likt, jag fick gå upp imorse klockan 04.30 ungefär, och nu klockan 05.00, så börjar jag känna mig pigg och fin igen, sitter ju här och skriver, fick inget gjort igår, då ”jobbet” tog all tiden för mig. Men visst är morgonen den bästa tiden känner jag. Kroppen mår prima efter dessa 5-6 timmars sovande i sängen, och man känner sig hyggligt pigg inför dagens övningar.
Jag köpte förresten en orm-bok igår ifrån en förening som heter ”Thailands-snakes”. Denna förening drives av en kille (falang) nere i Phuket-området, och det är faktiskt gör-kul att läsa det han berättar om deras utflykter i det gröna, och den mängd orm som finns därnere i djungeln... Denna ormbok bestod mestadels om 30 tips om hur man på bästa sätt, kan hålla ormen ifrån sitt hus och sin tomt. Små goa tips som jag tar till mig, även om inte jag har några större problem här.
2 ormar om året, är ju inte mycket att bråka om, och dom är ju bara förbipasserande, i transit s.a.s. och inte bosatta på min tomt, så varför lipa ihjäl sig.. Skall för de som är intresserade visa lite av de tips som jag kan läsa i boken.
Det första gäller dräneringen, vi har ju mängder av dränerings-”hål” i huset, och kanske ute i trädgården. Ormarna älskar att ta sig ner i dessa, poka omkring där, och sniffa och leta efter råttor och möss där nere. Och sedan vill ormarna förstås komma upp igen till marknivå. Det är då förnuftigt att man har säkrat dessa oftast galler, som finns över dräneringshålet... Så inte ormen bara kan peta bort locket, och kravla in i huset...
Sedan skall man nog ganska noga kolla i huset, när åren har gått, och thais arbete med cement börjar att ge med sig, och öppningar visar sig, att man kollar typ toaletten där det ju finns massor av ledningar (vatten), och där med ofta så bildas det håligheter och gångar i golv och väggar för ormarna. Täpp till dessa håligheter.
Ute i huset, så kolla ventilationshåligheterna, och se så armaturen sitter kloss an, och inga autostrador finns för våra vänner ormarna.. Sedan försegla Era fönster i huset, I många fall när thai byggt huset, och ingen kollat deras arbete, så finns det stora glipor mellan fönster-karmarna och väggen, och där slinker våra vänner in, försegla dessa också...
Jag fortsätter med fler tips imorgon, det får räcka med dessa så länge..
Handskak
Chaiyaphum MMDCXXXVII, Thailand
27 september 2016
84,9 kilo - 84,3 kilo (32 km) 119 minuter - 1.498 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,053 (neråt)
En son är en son, ända tills han finner en hustru,
medans en dotter är en dotter, under hela ditt liv!!
medans en dotter är en dotter, under hela ditt liv!!
En stilla sak som jag undrat över flera gånger. Det är kanske inte alla förunnat att ha slika tankar, men det skadar kanske inte att tänka tankar, även om dom inte alltid är trevliga för alla... Jo mina tankar och mina undringar är detta då..... Håll i hatten....
Vem äger mest rätt att sörja i en situation av t.ex. ett dödsfall. Låt mig förklara och måla på en situation, som inte kan missförstås med vilje.... En trafikolycka utanför hemmet alldeles, hela familjen är hemma, t.om. mor och farföräldrarna finns på plats, inklusive alla barnen. Endast modern finns inte på plats, hon ligger i sitt egna blod ute på gatan, livlös och död. Alla rusar förstås ut, inför denna hemska tragedi...
Så då undrar jag,, vad säger samhället, vad säger kulturen, och framförallt i Sverige, vad säger PK-tramset i dagsläget? VEM äger mest rätt att rusa fram först, och förkrossad kasta sig över kroppen, och skrika ut sin sorg? Är det den gamla mamman till liket som ligger där? Eller är det barnen? Eller är det den äkta mannen?
Skulle vara intressant, om ni nu vågar utveckla det vill säga, det brukar ju vara lite trögt minst sagt på den fronten.. Vad säger ni?? Skall vi satsa en femma på att det i ett romantiskt skimmer blir den gamla mamman som ropandes att; ”det är inte rättvist, barnen skall inte dö före föräldrarna”.... Eller blir det en 10;a på att den äkta mannen i outsägerlig sorg, kastar sig ner på marken, och ropar med hög stämma ”Varför, varför, varför,,, Varför var det inte jag istället”??
Eller känns det mer rätt i dagens läge, att barnen är det som har mest rätt till att vara först i sin sorg, skall vi satsa hela 20;lappen på den grejen...??? Berätta nu vad ni tycker.... Jag själv vete fan, kanske att mina tankar lutar åt att äkta mannen har en moralisk rätt till det första sorge-utbrottet, kan inte riktigt förklara varför, men det känns bara så...men taskig situation..
Idag stack vi ut York och jag, med våra motorbikes, och vi ville undersöka läget med vattnet och översvämningarna, runt här omkring... Vi hade precis läst i tidningen här ”The Nation”,, att det var surt i Chaiyaphum-provinsen med vattnet. Vi ser inte mycket alls i Chaiyaphum city där vi bor, men lite utanför, kan man se lite grand av översvämmade ängar, men inget farligt alls, och inget att bråka om, har sett hundra gånger värre tidigare om åren...
Nu skrev tidningen i alla fall att sjön ”Nahan” som ligger neråt Chatturat, 40 km söderut, den sjön är på runt 18.000 rai, alltså runt 28,8 m2 kilometer i omkrets.. Den sjön hade släppt taget om en mängd vatten, som hade forsat ut mila-tals runt omkring i nejden, och ställt till med grymt elände för de boende...
Vi åkte dit ner, och det var himla grannt att se allt vattnet, och fint att se hur folket anpassar sig snabbt, 100;tals människor sysslade med fiske från landbacken med nät, och ifrån båtar ute på sjön... Fisk finns det ju alltid i mängd, så dagens rätt är nog inte fläskfile´här tror jag, utan mer fiskpinnar, nä skojar bara, tror inte thai gillar mesiga fiskpinnar..
Men det är en grym verksamhet här nu när vattnet pressar på i från alla håll. För mig dock i mina hemtrakter, där man förr om åren var utsatt med mängder av översvämningar och massor av vatten, vi klarar oss numera galant bra och vi är nöjda, men som sagt var, en bit bort, typ 1,5 mil bort, så är det helt andra bullar.
Här så ser marken precis likadan ut, som den antaglige gjorde när människorna började röja här så smått för 800 år sedan. Under alla dessa år, så har man nog inte ens kommit på tanken, att försöka att anstränga sig nåt vidare, och skydda sig, utan vad man gör i tider av översvämningar?
Då sitter man på arslet i sann thai-anda, och väntar på de där fullständigt värdelösa säckarna fyllda med sand, som myndigheterna delar ut till befolkningen... Va fan,,, gräv ett dike för satan, gör nåt under de satans 11 månader under resten av året, när det inte är översvämning. Nä då, thai ser lika förvånade ut när vattnet kommer, skakar på huvudet, och låter riset ruttna, och familjen svälta....
Jag fattar inte detta folket bara.. skrämmande sätt att se på livet, Mai Pen Rai, ”sånt e livet” säger dom bara, och skiter i allting som kan förosaka svett. Dessa människor är ungefär det som damlags-fotbollsspelare anklagas för i tuffa tider, de tror att ”svett är en sjukdom”...
Vi tog lite foton, tog en fika, och sedan var vi klara, och åkte bort till MAKRO hemma i Chaiyaphum.... Alltid kul att kolla in MAKRO, de har det mesta som man behöver ha i ett falangkök,,, så kul som sattan....
Handskak
Chaiyaphum MMDCXXXVI, Thailand
26 september 2016
84,4 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,059 (uppåt)
Ett mjukt svar stillar vrede,
Medans hårda ord drar upp ilska.
Medans hårda ord drar upp ilska.
Idag cyklade jag rakt in i min familjs by som ju heter ”Non Sathon”, den ligger ju runt 15 km hemifrån ena vägen, och den vägen går ute på risfälten, trodde att det skulle ha torkat upp lite grand, men det blev en skit-jobbig cykeltur de 15 km, i ren vattensand, och lera, och dy... Men jag kom fram till slut, och stannade till vid min familjs granne, som ju var hemma hörde jag, de satt där gubben och 2 st tanter. De hade varsin stor spann som de jobbade med samtidigt.
Den första spannen hade gong (risfälts-räkor), och de är ju små och luktar ren och skär dy... Den andra spannen var full av små små fisk, som ju används till att krossas, och läggas i Som Tam-salladen när den rötnat tillräckligt. Men den stank fint av röten dy den också, så alla var nöjda... Den tredje spannen var full av lite större fisk, typ 100 grams fisk, den var så himla röten och gammal tydligen, ty alla var jättestolta över den spannen speciellt...
Så när gubben satt där med firren i ena näven, och en kniv i den andra, och försökte att fjälla firren, så föll den bara i småbitar, ner på det sketna cementgolvet där dom alla satt... Han smackade förnöjt, och var tydligen tacksam att fisken var i så dåligt fint skick... Jag har en stilla undran nu när det gäller dras hemska rötna illastinkande mat.
När thailändarna någon gång i urminnes tider började att fiska upp firrar och småräkor, sade då chefs-thailändaren till de andra thailändarna; ”Nu må vi antingen vältra denna läckra mat i dy, så det luktar gott och trevligt, eller så låter vi dyn ligga kvar på maten, så får det vara i 7 månader tills det är ruttet, och lukten och smaken förbättrats välderliga”
Jag undrar då,,,, sade inte de andra thailändarna till sin chefs-thai, att han var dum i skallen, och att fisken måste tvättas ren, och sköljas, och rensas först, innan man gjorde i ordning maten??? Men de kanske höll käften, och till slut så var denna matlagning ett begrepp i deras kultur.... Kanske det fanns PK redan på den tiden? Så hur kom dom tillrätta med dy-smaken då? Jo för de som inte gillade dy-smaken, så använde man chilli som effektivt tog död på smak och lukt-lökarna på människorna, och alla vart nöjda och glada.
Och nu så kan man inte längre hejda sig, så trots att vi kan erbjuda thai ren och fräsch fin fisk ifrån våra fina vatten i Atlanten, så vill dom mycket hellre äta sin rötna stinkande dyiga fisk härifrån sina risfält... Är detta nationalism på jättehög nivå, eller är det bara ett dumt försvar av ett urbota dumt val, gjort i gamla tider??
Jag stannade i alla fall lite grand och småpratade det lilla jag kan småprata, men tydligen så funkade det bra, ty när Yongyut kom idag till byn, och lämnade tillbaka svärmodern, så kom det fram en annan gubbe som berättade att falangen hade skojat och varit riktigt trevlig, så Yongan var stolt som en tupp, att jag inte hade gjort bort mig i alla fall...
Svärmodern fick med sig en påse av snabb-bullarna jag hade gjort i morse (lördag), och de alla där fick smaka, och de sade sedan till Yongan, att detta var 3,e kakan som jag hade lämnat, och sockerkakan och kardemumma-kakan kunde jag lämna hemma, detta var den grandiost bästa hittills, och de gillade den störtbra....
Det kändes jäkligt bra, ty att få ur en thai att de gillar någonting man bjuder på är skitsvårt, så jag är glad att dom tvärt emot sin kultur faktiskt, känner sig bekväma att säga till mig, att dom gillar eller inte gillar nåt jag gjort, bra stil tycker jag.... Jag skall försöka att baka en rejäl omgång med snabb-bullar nästa vecka..... För de av er som är intresserade så lyckades jag medelst funderingar, och uteslutningar, komma fram till ett recept där jag faktiskt fick fram exakt receptet på gamla tiders snabb-bullar.
Har ju letat som skam länge nu, men ingen hjälp fått. Tog tag i det i dag, googlade fram några exempel på snabb-bullar som alltså INTE är gamla tiders snabb-bullar, tog bort lite grejor som mjölk, kanel, och kardemumma, och voila´ där hade vi den, jag hade lyckats återskapa den originala snabb-bullen, kändes nästan som om man genom DNA-forskning hade lyckats att föda fram en dinosarie faktiskt....
Ingredienserna var då enligt följande;
200 gr smör, 2 dl socker, 2st ägg,
1 matsked bakpulver, 7 dl vetemjöl,
Detta är allt, men 2 saker dock... Jag upptäckte just nu, att jag hade missat grovt, och kört med wheatflour och inte vetemjöl, alltså ett grövre mjöl, men smaken var kanon, och det är mycket bättre för kroppen att käka wheatflour, än vetemjöl faktiskt... Och sedan så har jag ju blivit lite varsam med sockret de sista åren, så jag kände att det nog var lite för mycket socker med 2 dl... Så jag halverar nog det tills nästa gång.
Dock skall det sägas att när jag nämnde detta för Dan senare, när han provsmakade, så tyckte han att det var perfekt med sockermängden, och att jag kanske överreagerade... Så upp till Er andra att välja sockermängd, och mjölsort... Lycka till om ni vill göra snabb-bullar hemma nu, ni kommer INTE att ångra Er i alla fall lovar jag!!
Handskak
Chaiyaphum MMDCXXXV, Thailand
25 september 2016
84,7 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,057 (uppåt)
Ett land växer till storhet, först när gamla män planterar träd,
i vars skugga dom själva aldrig kommer att sitta i!!
i vars skugga dom själva aldrig kommer att sitta i!!
Yongyuts senaste funderingar och önskningar, nu vad det gäller hennes mark uppe i Nong Bua Daeng, innefattar inte bara längre syster yster och mammas pojke Pots anläggning med bananer och diverse annat, utan nu är hon inne att också för egen del starta risodling i liten skala. Detta kommer att bli en grej där jag kommer att få lägga dit stålar, och jag är inte glad alls i det.
Anledningen är helt enkelt att hon vill inte lyssna på mig i något läge, och när jag började med att säga att det i så fall var läge att göra en arbets-planering, och en sammanställning av de olika momenten att gå igenom från början till slut, alltså från sådd till skörd, så tyckte Yongan att jag tog glädjen ur allting.
Ja sade jag, kanske det, och inte nog med det, vi skall göra en budget också, och inte bara det, jag skall ta reda på hur många rai, alltså hur mycket land som du måste plantera och skörda, för att ens komma att få en vinst på detta äventyr. För utan vinst, så kommer jag inte att satsa några pengar, jo sade jag kanske om du nöjer dig med ett rai för egen hushållning, det kostar ju inte så mycket. Jag har redan planerat lite säger Yongan. Jag får gratis av Banloo tillräckligt med ”sätt-ris”,,, och då kostar det ingenting, och vatten finns däruppe och kostar ingenting, och skörda kostar jättelite.
Jag vet ju innerst inne att det finns en väg att gå, och den vägen tänker jag gå, även om det blir gråt och tandagnisslan. Jo jag tänker ta reda på steg för steg, EXAKT hur det går till praktiskt att odla ris, och eventuellt så gott det nu går i förväg, att kolla in kostnaderna.... Jag återkommer i ett senare skede med detta, jag kommer i alla fall att avstyra detta tills efter vårt hus är färdigbetalt, om det nu är möjligt...
Denna orm en s.k. Red-tailed pipe snake är fullständigt ofarlig, har noll och inget gift alls, och de rapporter som finns, så hugger inte ormen alls emot människor, den är som en sittande höna när en människa kommer och bara krossar den. Ormen lever av det vanliga i thailändsk natur alltså insekter mestadels, Munnen är enormt liten, så den klarar inte stora råttor eller stora grodor. Varför döda den ens, jo det sker av ren och skär kulturell vana och ren okunskap...
Nu en stilla fråga, thailändsk konst...finns den verkligen? Javisst, så har jag sett vid sällsynta tillfällen något som kan kallas för konst, men det har då mest handlat om ren kopiering från befintlig västerländsk konst, och ävendels motiv ifrån deras religiösa sinnesvärld.... Den mesta s.k. "konsten" jag sett i detta hänseende, har varit nere i Pattaya av förstårliga skäl, ofta väldigt snygga tavlor, men dom handlar om att avbilda som en spegel ungefär, och det finns inte det där vi kallat själ och liv i tavlorna alls, stendöda kopior i all sin prydo,,, tycker jag...
Handskak
Chaiyaphum MMDCXXXIV, Thailand
24 september 2016
84,3 kilo - 83,4 kilo (32 km) 99 minuter - 1.247 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,053 (uppåt)
Ett rykte går in ett öra,
men ut ur många munnar!!
men ut ur många munnar!!
Forts. från förra kapitlet... När jag kom hem igen, så väntade svensken Håkan med fru, alltså de som köpt huset bredvid oss, på mig. De hade under tiden jag hade varit i Khon Kaen, varit ihop med säljaren av huset, och gjort upp allting och slutbetalt huset. De for sedan ner till lantmäteriet eller vad det kan heta i detta läget, och gjorde namnändringen på ägarförhållandet på huset. Detta gick bra visade det sig.
Mitt under detta, så satt falangen och väntade, medans hans fru och säljaren stod där vid disken och pillade och donade och försökte bli klara, då vänder sig frun om, går till Håkan och säger ”We pay 3.000 baht to lady, not pay anymore”,,, men sade Håkan ”vad händer med de 60.000 baht i kostnad då?”, hon svarade ”No more,,, only 3.000 baht,,,, can I give it to lady”” ja för fan svarade Håkan överlycklig över att ha vunnit 57.000 baht ut ur ingenting.
Det visade sig att detta sedan var en scam gentemot Thailand i vanlig ordning, de vet precis dessa tjänstemän hur slipstenen skall dras tydligen, för att kunna stoppa stålar i egen ficka, och lura av Thailand detsamma,, Men även vår säljare är ju icke oskyldig i allt detta. Hon tjänar ju in på att slippa betala skatt på 2,4 miljoner baht det lilla livet.. i detta fallet med resultatet; tjänstemannen tjänade 3.000 baht att stoppa i egen ficka+skatten på försäljningen, Medans det thailändska folket förlorade skatten + 57.000 baht.... Detta i min mening är sann thailändsk national-ekonomi....
Så vad hade dom gjort för att göra detta möjligt, jo dom rapporterar denna affär som så här, om jag fattade det hela rätt, när Yongyut förklarade det... Säljaren av huset meddelar att hon har sålt mark (icke hus) till Håkans fru, hon kommer sedemera att bygga ett hus där, ja ni fattar rätt huset står där redan, men de ljuger om det. Därför så kunde tjänstemannen mygla bort denna affär som enbart en försäljning av mark emellan 2 thailändska medborgare, och inget hus var inblandat alls...
MEN, det finns alltid ett MEN i hela kråksången, beloppet som motsvarade försäljnings-summan som rapporterades var 100.000 baht för marken, men Håkan med fru kan ju inte sälja detta hus vidare, inte innan de har ”byggt” ett hus på marken, Men att leva på det sättet i det huset, som inte är ett befintligt hus enligt myndigheternas dokument, det måste ju vara extremt svårt.
Kan man få en adress, alltså en giltlig adress till ett hus som inte finns, kan man få ID-kort till ett hus som inte finns, kan man få bli registrerad i en husbok, om man inte bor i en registrerad fastighet. ja många frågor, men i ett land som Thailand, så frågar man inte. Man ger 3.000 baht, ser inte längre än fram till jul, och sedan får livet leka vidare.... "Gapa över alldeles för mycket, och kanske mista hela stycket"..
Man måste ju sedan också "bygga huset" i ett senare skede, och registrera det, om man nu skall kunna bli ”boende” där, ellersälja det. Men alla var glada inklusive tjänstemannen, som kunde sno åt sig 3.000 baht,
Jag för min del, är i en annan sits, jag kan faktiskt göra denna grej, och kan göra det i akt och mening att det kommer att fungera. Jag har bott här nu i snart 8 år i huset, bott här nu i 6 år sedan jag fick min husbok och alla annan registrering, och i teorin så har vi ju byggt detta hus själva, här på denna mark för 8 år sedan, och inte köpt huset i fråga, man blir ju inte belastad med skatt, för namnändring om man byggt själva... .
Så med denna information om hur man går tillväga i Vilda västern här i Thailandet, så kan jag sluta ögonen till den kommande natten, i vetskap om att de sparade 52.000 bahten på min bankbok, nog kan användas till roligare saker, än att betala avgifter till Thailand... Känns bra, även om det är att luras lite grand..
Håkan och jag avvek ifrån våra damer vid 17;tiden, och drog ner på stan för att käka på nattmarknaden. Ville gärna visa honom hur det var där. Men först så ville vi "rätta te oss lite" som man säger bl.a. i Göteborg, så vi startade på Bens Bar med att han tog en dubbel whisky, och jag belönade mig själv med 2 st mysiga Bacardi....
Sedan gick vi över och käkade varsin Padthai, han hade aldrig ätit det, men sade att det faktiskt var riktigt himla gott. Jag betalade extra 5 baht för varje portion ty jag hade beställt Padthai Falang, alltså med tillräckligt med protein däri, för att föda en vuxen falang, annars får man ju max en matsked med kött.
Hem for vi sedan, och strax tog vi adjö, de skulle tillbaka ner till kusten och saltvattnet, och förbereda sin resa hem till Sverige, för att där börja planera sin nya framtid här i Thailandet... Jag snackade med Håkan om husdjur lite grand, och han var rörande överens om att inte skaffa hund här på gatan, där INGEN har hund alls.
Och jag frågade sedan hans fru, Yongans kompis, om hon skulle ha tuppar, höns, och skit springandes omkring och sabba för alla andra, men hon ville inte ha det sade hon... Så hoppas på slutet gott, alting gott...
Handskak
Chaiyaphum MMDCXXXIII, Thailand
23 september 2016
85,2 kilo - 84,4 kilo (27 km) 100 minuter - 1.259 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,050 (nedåt)
En fattig skönhet finner mer älskare,
än äkta män!!
än äkta män!!
Ja torsdagen kom, och min resa till Khon Kaen blev av. Och jag skulle ordna med förlängningen av mitt uppehålls-tillstånd... York hade sin bil och vi delade på bensinkostnaden. Och Yongyut slapp att åka med till Immigration, och det var ju hon glad för vet jag. Ibland är det ju bra att vara åtminstone lite självgående i detta land, i kontakten med Immigration. Vi stack redan klockan 06.00 hemifrån.
Vi körde först till Bangkok Hospital i Khon Kaen, där York då hade ärende med sin ”lever”. Jag tog över bilen, och körde sedan till Immigration, det var ingen längre sträcka som tur var, för jag hittar inte alls omkring Khon Kaen. Kom dit väl förberedd, och fick nummer 5. Hade framför mig nummer 2,3,4 således, medans nummer 1, satt där framför tjänstemannen.
Det var en falang som inte visste ett skit, hade ingenting förberett alls, ingen ansöknings-blankett, inget foto, och inga kopior av passet, ingenting. Jag tror att det var tur för honom att han var nummer 1, och tjänstemannen fortfarande hade lite tålamod kvar i påsen. Det var en otroligt snygg kvinna i en raffig uniform, så det var ett sant nöje att sitta där och ”kolla läget”.
Killen fick ränna in och ut hela tiden med att fixa saker till sin ansökan, det hela slutade med att hans inkomst var för låg, och han då skulle försöka att kombinbera med bankmedel, så hade han tydligen heller ingen brev-konfirmation ifrån sin bank med sig. Sicket slöseri med tiden dessa gubbar och människor har för sig, både med andras som sin egen tid. Jag anser dom vara stendumma faktiskt, dumma och otroligt lata typer...
Sedan blev det dags för en normal människa, som hade något mack med sitt pass, fick sin stämpel, och ut for han i ett jehu nöjd och glad. Sedan kom en thai-människa som också hade något pyssel med sitt pass, kanske en gästarbetare, men det löste sig bra. Nummer 4:a kom, och den falangen och hans fru fick några korta meningar, och iväg stövlade dom, inte alls så nöjda, och upp kom nummer 5 , hurra!!
Jag väntade totalt 20 minuter i väntan på min tur tror jag, plockade upp mina plastmappar med uppehålls-tillståndet, 90;dagars-rapporten, samt foreigner report. Den vackra kvinnan var hur vänlig och trevlig som helst, och det var tryggt att sitta där, och bara fylla i ditten och datten, allt medans hon lotsade mig fram i pappers-högarna. Hon var jättenöjd med mig, och att allting var gjort i förväg, precis allting.
Jag gav henne 1.900 baht. Märk väl,,, ge ALDRIG 2.000 baht, ty då är risken extremt stor att ni aldrig får tillbaka 100 baht.... Deta beroende då på att alla dessa jävla dumma falanger, helt feltolkandes situationen, brukar säga till tjänstemännen – ”Ahh you keep 100 baht, for you,,,,”.. Detta utvecklas sedan snabbt till någon slags rättighet som Immigrations-tjänstemännen tror att dom har..
Ut gick jag, med livets sista smile mot tjänstemännen därinne, och nu slipper jag fortsättningsvis att åka de jäkla 25 milen till Khon Kaen, och istället ta motorbiken till nya kontoret I Chaiyaphum… Hurraaaaa… Jag åkte tillbaka till York och sjukhuset, och vi åkte vidare till “The Plaza” (tror jag namnet var).. Vi käkade McDonalds, jag tog min vanliga triple cheeseburger med meny...
Priset sade tösen var 371 baht....No way sade jag, never.... Jag förklarade återigen min beställning, och istället för en triple cheeseburger som hon så energiskt hade nickat, och sagt kha kha (OK) till, att hon förstod, var på min beställning 3 st double cheeseburger. Ny förklaring och nytt pris, nu blev det 205 baht, väldigt billigt, kanske i rena förskräckelsen över att falangen ifrågasatte en thai..
Faaaaannn va gott det var som vanligt... Andäktigt nästan under tystnad, käkade vi vår mat, inga trummor, inga hundars ylande, eller tuppars galande, eller thais skrikande, eller grodors kväckande, störde vår mat-ro... Efter maten, så stack vi bort till andra änden av detta shopping-mall, och handlade på falang-affären TOPS... Ett bra ställe med många prylar, men rent svindyrt.
Det har visat sig i takt med att man blir mer och mer medveten och kunnig, att deras sortiment har gått i min sinnevärld, ifrån rent fantastisk till nästan så man kan vara utan det helt och hållet. Allting finns numera i Chaiyaphum med omnejd, eller så kan jag tillverka det själv. OK vissa prylar kan man fortfarande inte hitta i Chaiyaphum, jag handlade på mig 7x450 grams;paket med Rye flour, skall baka matbröd, och spara till julen också, om det blir över något..
Detta var allt jag handlade, resten av sakerna såg fantastiskt inbjudande ut.......ÄNDA TILLS MAN SER PRISLAPPARNA..... Det är oftast skandallöst dyrt att handla där, så jag köpte inget mer. Efter detta, så for vi hem nöjda med livet och nöjda med vad vi uträttat i Khon Kaen.
Handskak
Chaiyaphum MMDCXXXII, Thailand
22 september 2016
Vete fan kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; förhoppningsvis 5.565 (uppåt med stormsteg)
En ny kvast borstar rent,
men den gamla känner alla skrymslen!!
men den gamla känner alla skrymslen!!
Jag sitter här på kvällen den 21 september, och i morgon bitti så bär det iväg för absolut sista gången till Khon Kaen, och immigration-kontoret där. Nästa gång så kommer Immigration istället att finnas i Chaiyaphum, och det räcker att ta motorbiken dit, istället för att lägga en hel dag på detta med bussresa, tuc tuc-resa, och sedan en bussresa igen...
Jag kommer inte att få en chans att publicera någonting i morgon bitti, så det får bli detta då, med lite foton på blommor jag tagit här under mina cykelturer. Hoppas att detta faller Er på läppen, tills imorgon när verkligeheten igen kommer att beskrivas i nya hårdhänta ordalag.
Handskak
Chaiyaphum MMDCXXXI, Thailand
21 september 2016
84,2 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,101 (uppåt)
En vän i nöden,
är den bäste av vänner!!
är den bäste av vänner!!
I morse så hamnade jag vid datorn redan klockan 04.30, och när den värsta första morgon-chocken lagt sig, så är det som vanligt extremt rogivande att sitta här... Alldeles tyst i huset, och alldeles tyst där utanför, inte ens ljudet av hundar eller fåglar (synd), ty det regnar ute igen. Lite ovanligt dock med att det regnar nu redan på dagen.
Det brukar ju annars starta på eftermiddagarna, under regnperioden i september här i Isaan i Thailand. Medans morgonen och själva dagen brukar vara bra väder i stort sett. Och det är ju just då som jag brukar få lägga min dagliga cykeltur. Men vissa sällsynta dagar, vilka har varit ett flertal nu för ovanlighetens skull, så regnar det ävenledes på morgonen, och ställer till det planeringsmässigt.
Så får se vad denna dag bär i sitt sköte, kanske det blir stillasittande och bara lite ärenden, pensionen kommer ju att komma hit till lunchen, och då kan man ju dra ut, och fördela de pengarna på rätt ställe. Ibland undrar jag om jag verkligen lyckats helt med det som jag ofta skrytit om, alltså att ha skapat mig en problemfri tillvaro här i Thailand, med västerlandets alla fasor lämnade bakom mig, i form av det så hemnska ekorrhjulet med alla "måsten"...
När 19;e stålarna kommit, så måste jag vareviga gång göra ungefär som så här;
Khrung Thai Bank – ta ut stålar
Khrung Thai bank, annat kontor – sätta in stålar
Kasikorn Bank - skicka stålar till BKK
Betala el-räkningen
Betala internetet 3 bb
Ayutthaya Bank - ta ut stålar för försäkringen
Betala vatten-räkningen
Bangkok Bank - betala på huset
Bangkok bank - sätta in stålar
Siam Comm. Bank - sätta in stålar
AIA – betala halvårs-räkningen på min försäkring
Ja så ser min runda ut idag, och alla andra 21;e i månaden under året... Visst, kul att ha nåt att göra, men vad hände med ekorrhjulet egentligen.... Håller jag på och drar på mig mer och mer grejor i livet kanske... Är jag lika mesig som resten av västvärlden, trots att jag inte ens bor där, och behöver bry mig om alla måsten... Hmmm tål att tänkas på idag...
Han är exakt lika skygg och livrädd för närkontakt med andra människor, än de som bor i hans hus, och inte ens dom är han bekväm med, ty de brukar skita i honom, och för minsta anledning sparka och slå honom, som de flesta thai här gör med de flesta hundarna.. Så Svartöga blir nog aldrig kompis med mig, men det får gå, kan inte engagera mig i en thai-hund det funkar ju bara inte...
Handskak
Chaiyaphum MMDCXXX (2.630), Thailand
20 september 2016
84,2 kilo - 83,4 kilo (37 km) 140 minuter - 1.763 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,070 (nedåt)
Så som en hund vänder tillbaka till sin spya,
Så vänder en dåre tillbaka till sin dårskap!
Så vänder en dåre tillbaka till sin dårskap!
Jag som är sprungen ur en förort med lite bonn-natur omkring mig, men med absolut noll kunskap i att ta tillvara på ätbara prylar i naturen, är ju ofta väldigt förundrad över hur ofta jag finner alla dessa thai här omkring i Isaan, där dom krafsar omkring bland buskar och snår, repandes löv och rötter,,,, ute i vattnet,pillandes efter räkor, krabbor, fiskar, grodor, råttor och ormar,,,,, uppe i träna,,, och nere i jorden.
Allt i akt och mening att finna någonting ätbart, att fylla ut sin mathållning med. Jag tror att dom har stora kunskaper i allt detta, sådana kunskaper som vi västerlänningar förlorade för länge sedan, speciellt när industraliseringen kom in i våra liv, på den tiden. Idag när vattennivån är extremt hög, så försöker ju thai då att fokusera på den biten.
Jag såg precis överallt dessa fisknät som finns placerade, överallt där vattnet slussades mellan de olika risfälten. Och man vill då åt de där små firrarna som man gör Palaa på antar jag. Man stänger helt vägen för firrarna, så dom hamnar i dessa små fällor varken dom vill eller inte. Och i tillägg på det, så antingen så står/sitter man och metar med spö och krok, eller så har man det där stora nätet som är utspritt som en stor te-sil, och som man lägger via en bambustav en bit ut ifrån landbacken där i vattnet.
Allehanda vattenväxter som faktiskt i många stycken är ätbara för människorna, och i de flesta fall ätbara för boskapen, flyter omkring och växer som skam snabbt, i alla vattensamlingar. Idag dessutom, så såg jag en grupp thai, både tanter som gubbar som några ungdomar, som alla jobbade på samma sak.
Myr-ägg här hemma, mumsfilibabba!!
Vidare uppe i träden, så älskar man att plundra bi-samhällen, och sno honungen, ser detta väldigt ofta, jag ser också att man så fort tillfälle ges, att man klättrar upp, och snor fåglarnas ägg. Och vidare så ser jag dagligen, hur thai har slangbellan med sig, och skjuter ödlor och fåglar, som inte varit snabba nog att sticka och gömma sig bättre, där uppe i träden.Thai är förvånansvärt pricksäkra. Jag är helt förundrad varje gång jag ser dom pricka en liten fågel eller ödla....
Handskak
Chaiyaphum MMDCXXIX, Thailand
19 september 2016
84,7 kilo - 83,4 kilo (32 km) 124 minuter - 1.561 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,076 (nedåt)
En apa tycker aldrig att hans baby är ful!!
Nu skall jag skriva om en sak som kanske, eller kanske inte, ni andra känner igen. Jag skall prata först om hygienen då. Jag har ju alltid varit av den åsikten, att asiatiska människor har en betydligt bättre kroppshygien än vad vi västerlänningar har, och alltid har haft, det var väl mest lukten, och de jättedåliga maneren som gjorde förr i tiden, att asiaterna benämnde oss vita europeér för barbarer...
En sann asiat hon tvättar sig oerhört noga, hon hittar kroppsöppningar som vi falanger fan inte ens kan stava till, och in där och brötar, med tvål och schampoo och vatten. Och ut ur dessa håligheter kommer också smuts, och skit, och bakterier... Den tid som dom lägger på toaletten/badrummet är hissnande. Jag snackar här om 45 minuter vareviga morgon t.ex. för lill-Namkaeng här. Hon är ju upplärd av Yongyut...
Jag stövlar in på morgonen, snyter mig, borstar tänderna, sköljer ansiktet, vaskar mig under armarna, pissar och skiter, och sedan ut igen, det tar väl 5-6 minuter, och sedan är man spelklar. Jag brukar istället bröta med min kropp efter cykelturen, och när det är dags att duscha. Jag finner noll nöje i att duscha klockan 05.30 när jag går upp, bara för att duscha igen klockan 10.00 efter cykelturen, för att sedan duscha igen innan läggdags. Så jag skipper morgonduschen med glatt hjärta..
Nu då till disken, har man som jag träffat på Yes där hemma i Sverige, låter en droppa glida ner i diskvattnet, och sedan kan man köra hela hon full med disk nästan..... DÅ mina vänner är man bortskämd. Här är det fanimej som om man kommer bort på den billiga marknaden i Askim, där dom säljer allt som finns för otroliga billiga pengar.
Och där köper de mest naiva kvinnorna och männen diskmedel, för det är så himla billigt tycker dom... Problemet är ju bara att man måste hälla i kanske 10-15% vid varje disk av flaskans innehåll. Så den flaskan överlever inte länge vill jag lova, så man kan nog lugnt säga att förutom att Yes är otroligt drygt, så innehåller ju Yes också MYCKET bättre diskmedel, som tar bort skiten ordentligt.
Diskmedlet här verkar komma ifrån samma inköps-källa som skiten hemma i Göteborg, China antagligen. Och på toppen av detta mina vänner, vi har inget varmvatten i Thailand, bara kallvatten, så tänk Er vilka goa diskningar det blir... Men man måste vara positiv och köra på, snart e vi ändå döa... så spelar roll...
Jag har sedan faktiskt lyckats lokalisera den goa lukten, och det är inte alls kroppslukt, det är faktiskt kläderna som ger ifrån sig lukt, rätt över vägen åkandes i 50 km i timmen på moppen, och jag möter i 20 km i timmen,,, Men lukten är ordentligt enkel att identifiera tycker jag... När man sedan snackar med kompisarna här, så har jag mina generaliseringar och åsikter helt klara. Alltid gott att ha klart för sig eller hur.
Jo samtliga av dom har exakt samma erfarenheter via sina fruar och släktingar i vissa fall. Thai i regel brukar vräka i tvättmedel när dom tvättar, och dom VRÄKER på ännu mer av sköljmedlet, det går åt hiskerliga mängder av denna vara när thai tvättar sina kläder. De har sedan funnit den geniala grejen med det hela, de anammar nämligen inte alls på samma sätt det som vi fått lära oss.
Och det är att man måste skölja tvätten, och bli av med tvättmedlet, och man måste sedan skölja av sköljmedlet ävenledes. Varför ta bort detta när det luktar så gott,,, och lukten får man ju på köpet helt gratis, vad befängt att slänga bort detta med att skölja bort, typiskt falanger säger dom antagligen sins emellan...
Så nu vet ni alla när en väldoftande thai passerar Er på gatan, det är sköljmedlet i första hand som ni känner, Parfymer är ju ingen produkt som thai brukar så himla mycket tror jag, men sköljmedel fungerar. Kanske man skulle satsa stålar på den nya parfymen häri Thailand, kanske kalla den för; "Hugo ThaiBoss Sköljmedel", eller "ThaiPaco Rabanne" sköljmedel.... Ha en god dag i dag gänget..
Handskak
FLYTTA TILL THAILAND - JAG SKEPPAR DET FÖR ER..
Går ni i flytt-tankar, eller vill ni bara få iväg lite gods från Sverige till Thailand.
Kanske alla de där sakerna som saknas i Thailand, som ni inte gärna vill vara utan....
Kontakta mig på mailen här; chaiyaphum@glegolo.com, så hjälper jag Er gärna!!
Fartyg varje vecka, transittiden runt 41 dagar ifrån hamn till hamn.
Min facebook-sida är;
https://www.facebook.com/gtgthailand.gtgthailand
Välkomna....
Kanske alla de där sakerna som saknas i Thailand, som ni inte gärna vill vara utan....
Kontakta mig på mailen här; chaiyaphum@glegolo.com, så hjälper jag Er gärna!!
Fartyg varje vecka, transittiden runt 41 dagar ifrån hamn till hamn.
Min facebook-sida är;
https://www.facebook.com/gtgthailand.gtgthailand
Välkomna....
Chaiyaphum MMDCXXVIII, Thailand
18 september 2016
85.6 kilo - 84,5 kilo (35 km) 120 minuter - 1.511 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,081 (uppåt)
En man kan mycket väl leda hästen till vatten,
men han kan inte tvinga den att dricka!!
men han kan inte tvinga den att dricka!!
Ja fredag morgon klockan 08.00 så bar det av med motorbikarna upp till Kent i Khong. Jag och York gjorde sällskap, det är ju ganska viktigt tycker jag, att man är 2 gubbar som gör sällskap, kan bli ganska tufft i dessa trakter om man går omkull i okända trakter, och inte kan förklara sig alls. Så jag ser alltid till att ha med mig någon i sällskap...
Tänk egentligen vad vyerna har ändrats sedan man kom hit till Thailand, och sedan man hoppade av ekorrhjulet, och lugnade ner tempot lite grand. Inte bara på cyklingen märks detta, jag kan ju rätt som det är vara ute i styvt 4-5 timmar vid sällsynta tillfällen, och bara må bra av det, inte stressad ett dyft.
Och nu då med motor bikarna, så åker vi upp närmare 7 mil en väg, eller 14 mil fram och åter, OK rumpan blir öm, men jag tänker,, kan ”rumpe-nissarna” bli ömma i baken utan för mycket gnäll, så skall välan jag klara det också.. Vi stack iväg, kom fram efter 2,5 mil styvt till nåt som heter Noen Sang-a, där tankade jag för 40 baht soppa till motorbiken..
Vi drog sedan en genväg på 16 km bort till ”In the middle of nowhere bar”, dit är det ju styvt 4.5 mil nånting, och sedan vidare bort till korsningen där väg 2160 tar vid, tror jag den hette, och nu hade vi väl 25 km kvar hem till Kent... Allt gick bra inga missöden, och vi hittade hem till Kent tack vare Yorks GPS och lokalsinne...
Kent, fixade en härlig fika, med hembakat bröd, han hade tagit receptet på ”Dans bröd”, vilket jag gav honom när jag startade upp hans bakande för honom. Men han tog bort "Wheatflour", och han tog bort "all purpose flour" (ungefär som vårt vetemjöl), och ersatte det med "Rye flour", (rågsikt alltså), och sockret för jäsningen tog han bort, och ersatte det med mörk sirap...
Jag fick sedan göra det som jag kommit för, nämligen visa Kent hur man laddar ner torrentar för musik och filmer... Han har väl kommit halvvägs själv, men han behöver ha skrivna instruktioner att följa, så jag fick hemläxa av honom, alltså att skriva instruktioner och maila till honom.
Vi åkte strax hem igen, men på hemvägen, så stannade vi till vid ”In the middle of nowhere” bar, och hälsade på änkan till Australien-Tony, som ju så olyckligt härom året, dog i en egen trafik-olycka med sin motorbike... Hon blev jätteglad, och pratade och visade oss runt, och berättade att det hade varit tufft, men nu så var hon på fötter igen ekonomiskt.
Jag tror att hon har hyres-pengar, som kommer in till henne varje månad ifrån lägenheten nere i Pattaya, som Tony lämnade efter sig till henne. När jag kom hem, så berättade jag för Yongyut, att vi stannat till där, och berättade, att hon nu var på fötter ekonomiskt... Då säger Yongan i sann thailändsk anda, dom har ju fanimej kollen på allting ” Yes I think she have falang take care, many times she go Suvarnabhumi to meet falang”...
Men hur sjuttan vet du detta Yongyut, blir ju frågan genast då.... ”I look facebook”..... Så detta innebär att man nog helt kan släppa den grejen då, damen har tagit tag i det själv, och det är ju jättebra... Jag noterade dock en sak, och det var ju att hon var lika raffigt klädd som någonsin tidigare, så kanske som Yongan hintade lite grand, hon är på jakt och letar en framtid, och vem fan kan klandra henne, eller hur.
Alla har vi rätt att skapa oss en framtid, oavsett vad vi hittar på, bara man inte skadar någon annan människa. Vi åkte vidare, jag/vi kom fram till Baan Khai, 12 km kvar, då klarade vi oss inte längre, himmelen öppnade sig, och man förvandlades, ifrån en törstande ökenkörande varelse, till en dränkt katt på bara 15 sekunder....
Jag körde de 12 km hur satans fort som helst, kom hem svinkall, och det blev duschen direkt, och det var himmelskt gott.... Dagen avslutades med lite gott snack på SKYPE med flera kamrater, och en mängd mail besvarades, jag hade ju varit borta i 9 timmar vid detta laget nu.... Slutet gott, allting gott..
Handskak
Chaiyaphum MMDCXXVII, Thailand
17 september 2016
84,4 kilo - 84,0 kilo (16 km) 92 minuter - 1.158 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,080 (nedåt)
Ett lås är bättre än misstankar!!
Jag vet inte om ni har kläm på det hela med immigration här, och att dom faktiskt skapar sig facebook-konton, så dom skall kunna nå ut till folk. Immigration är alltså en instutition som i första och enda hand vänder sig till utlänningar, därför är deras hemsidor på alla möjliga språk för att utlänningarna skall kunna läsa och förstå vad Immigration vill nå ut med informationsmässigt – I N T E.....
Detta är Thailand i ett nötskal, allting säger allting säger allting inne på denna facebooksida är på thailändska förstås, de kan ju inte skriva i allmänhet på engelska nåt speciellt bra, och de vill heller inte skriva på utrikiska, det strider ju emot deras nationalistiska natur. De anser att människor skall lära sig thailändska helt och hållet, gärna innan de kommer hit och besöker Thailand. Så idag fick jag länken till hemsidan som gällde Chaiyaphum-provinsen, inte ett endaste ord på annat än thailändska.
De hade i dag 149 st ”vänner” på facebook på denna sida, och jag klickade mig in och kollade, inte en endaste vän, alltså utländsk vän fanns där... ALLA vänner var thailändare, varför i helvete en thailändare vill vara vän på facebook med Immigration, är för mig en stor gåta....
Secka jäkla stolpskott det är som driver detta landet... Skriva information om immigrations-lagarna, som är riktade DIREKT till utlänningar, och inte ha en endaste skriven rad på engelska, eller något annat språk, än just thailändska..
Han var en riktigt trevlig kille och en mycket god vän, men ibland så styr ju omständigheterna över en, mer än viljan gör tyvärr. Det sista jag visste var att han jobbade på posten, och levererade paket för något företag som posten anlitade... Men sedan ingenting. Jag tittar på telefonnumret, men va faaaaaannnnn 08........ Killen måste ju vara här nere i Thailand ju...
Jag ringde upp, jodå det var min gamle vän, och han hade liksom jag gjort under åren, sökt och googlat men inget funnit (konstigt nog). Nu hade han funnit mig via en kamrat till honom, som kände till mitt namn och min verksamhet med transporter. Han skrev därför som sagt var i chat-ruten, och jag ringde upp så fort jag kunde..
Johan bodde Kanchanaburi, bortåt och för bi västerut Nakhon Sawan en bit, ganska nära gränsen till Burma (Myanmar). Här hade han bott i 11 år nu, hade hus, och hem, och en fru, och en egen lokrung (äkta dotter). Och killen spelade faktiskt fotboll fortfarande 62 år ung,,, Jag kommer ju ihåg honom som en vindlande snabb ytterspelare i fotbollen, oerhört svår att få grepp om på planen..
Han berättade att han fortfarande spelade, var inte lika snabb, men tillräckligt snabb fortfarande, för att skapa fullständig panik på fotbollsplanen, bland oldboys och liknande oerfarna spelare, här i de thailändska lagen. Faktum var att de olika lagen ringer till Johan, och vill ha med honom var och varannan vecko-ända, när det vankas matcher. Och han gillar nog det extremt mycket, och vem vill inte få kvitto på sin duglighet genom att bli tillfrågad?
Åren har flutit och det är för jäkla kul att få en återkontakt ifrån de åren, då man var runt 28-30 nånting, man var ju en helt annan person då både utseende-mässigt som mentalt tror jag. Johan kommer att komma hit på besök ganska snart, nu i oktober faktiskt, och det skall bli kanon att svepa ett par groggar, och tala om kvinnor, idrott, och andra världsliga viktiga ting med honom...
Handskak
Chaiyaphum MMDCXXV, Thailand
16 september 2016
83,7 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,118 (uppåt)
En tuff början,
ger att bra slut!!
ger att bra slut!!
Det rör sig vad det gäller Yongans mark uppe I Nong Bua Daeng. Det handlar ju i grund och botten faktisk mest om Yongans egna omtanke om sin syster Alaam, alltså syster dyster, eller man kanske skall vara schysst, och ändra namnet nu till syster yster istället, då hon ju ser något lite (ytterst lite) mindre dyster ut nu, sedan hon blev ihop med Pots, mammas pojke. Så dom är säkert bra för varandra..
I alla fall, Pots som tidigare jobbat nere i Bangkok under flera år, har lite kontakter kvar därnere, och nu har han faktiskt hittat en smärre guldkalv.. Det är 3 st personer i en Bangkok-familj, som är villiga att lägga stålar på ett projekt, låt oss kalla det för banan-projektet. Det handlar alltså fortfarande om bananer.
Men när jag pressade henne, så var detta förstås bara nys, yongan var bara orolig att jag skulle bli sur, om hon bara lät folk använda hennes mark, och nyttja henne. Va fasen, man känner sig jävligt dum, när hon tror så om en själv. Det enda som jag sagt till henne, är att jag inte vill vara med på några grejer, där andra skall kapa åt sig vinsten, och jag falangen skall stå där, och få betala för nöjet att titta på.
Först sade Yongyut, att hon skulle dela på vinsten, men när jag pressade henne, så var det inte alls tal om delning, det var t.om. så illa, så hon hade inte ens fört på tal den känsliga grejen alls.. Hon kan helt enkelt inte med att föra på tal, och göra upp en affärs-uppgörelse....
Men innerst inne, så gör jag inget väsen av detta inför Yongyut, hon vill ju så gärna att systern skall slippa Bangkok, och jobba ensammen därnere år efter år. Boendes i en liten enrummare med noll kök, och toalett ute i hallen på hyreshuset... Ingen familj där nere alls, och hon är helt ensam, secket jävvla liv helt enkeltför en ung mamma till 2 barn.
Så klart att man ger Yongan lösa tömmar i denna sak, låt dom pröva vingarna, och se om dom kan flyga, låt dom lyckas eller misslyckas, det enda som jag tänker göra, är att jag tänker inte låta mig blandas in i denna härva, ty en thailändsk härva blir detta, varken man tror på det, eller inte tror på det.
Så nu har jag hört 2 st affärsidee´r då ifrån Yongyuut, som berättar om systern och Pots drömmar. Den ena är ju denna sista då med folket ifrån Bangkok, som via Pots som gör jobbet, bygger upp en banan-plantage på Yongans mark, och hur han blir belönad för detta har jag ingen aning om, det är ju inget som thai i första läget brukar prata om verkar det som.... Men han skär säkert emellan på bananerna...
Ty när man räknar på det, så ligger det ju i botten deras fasta kostnader, redan innan detta tagit fart och börjat, alltså 15.000 baht på huset och med internet, vatten och elektricitet, så ligger den summan totalt cirka på; 17.000 baht.... Om dom tjänar 5 baht per klase,,, hur många klasar måste man sälja till MAKRO för att bara täcka huset, internet, vatten och elen?
Jo just det cirka; 3.400 klasar varje månad, och då har dom inte ens börjat att äta, eller skicka barnen på utbildning, eller betalat bensinen, och andra prylar man måste ha..... När Yongan hörde detta, så var det blixtsnabbt locket på från hennes sida, och jag hade förstånd att hålla käften jag också, liksom hela det thailändska folket gör, när det gäller planering och organisation.
Ja 3.400 klasar med bananer, jag undrar hur många banan-träd de tror får plats på 3 rai land??? Men själv så tror jag nog att detta kan fungera om man använder bananerna som en grundplåt i deras familje-ekonomi, alltså bara som en liten del i kakan. De måste då börja planera för att odla ris och sälja, odla sockerrör och sälja o.s.v. och tillsammans så kanske detta kan föda den familjen...
När skall hon våga säga till ”Nu räcker det, jag vill använda den och den delen av marken själv, ni får flytta på Er”.... ja hon säger det, och oavsett hur generös och snäll hon varit tidigare under många år, så blir det garanterat dödsstöten systrarna emellan, Det tror jag i alla fall...
Det är ju exakt i detta läget som talesättet kommer in, som är så sant så sant; "Om du gör din vän 100 goda tjänster, men nekar 1 tjänst, så är det alltid den enda tjänsten som man kommer ihåg att du inte gjort" Eller som morsan alltid sade, kommer jag ihåg; "otack är världens lön"...
Handskak
Chaiyaphum MMDCXXVI, Thailand
15 september 2016
84,2 kilo - 84,1 kilo (16 km) 93 minuter -1.171 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,106 (uppåt)
Ett gammalt lån,
kan aldrig bli till en gåva!!
kan aldrig bli till en gåva!!
Forts. Från förra kapitlet.... Vi åkte härifrån Chaiyaphum på måndag sena kvällen klockan 23.59, vilket var tidtabellen, men de facto, så åkte vi klockan 00.17 ifrån stationen, men inga sura miner från någon. Alldeles innan vi åkte, så tar värdinnan på bussen mikrofonen och meddelar att dom väntat på andra ”ingående” passagerare från andra orter i krans-området..
Hon berättade att p.gr.a. översvämningen och det myckna regnandet, så kunde inte dessa passagerare ta sig hit till stationen, så de beslöt att köra runt hela Chaiyaphum drygt 11 km ena vägen, och plocka upp dessa. Vi kom dit då, och plocka upp 3 st!!!!! Ja allt detta körande totalt 22 km för 3 passagerare.. Secka goa typer... Vi kom då iväg slutligen ute på stora Bangkok-vägen, cirka 00.42 alltså runt en trekvart försent...
Men jag struntade fullständigt i vilket, för vår tid nere i Bangkok, är ju alltid en lång lång väntan innan klockan blir 08.00, och ambassaden öppnar. Resan gick bra och chauffören körde som en ren dröm, och bussen var en ren dröm, detta bussbolag är rena rama drömmen att åka med ur alla aspekter, de heter, för de av Er som vill veta; ”Tien Chai”.. Jag kan varmt rekommendera dom för Er alla.
Vi kom fram 05.30 och tog en lugn taxitur till ambassaden, och sedan till Subway, och jag käkade italienskt stort bröd, med skinka ost och tomat, kanongott tyckte jag... och sedan blev det runt 2 timmars lång väntan... OK den avbröts av den vanliga promenaden bort till syndens näste ”Nana” eller heter det ”soi Cowboy”, inte en aning.
Vi gick där i efterdyningarna av nattens eskapader av prostitutierade, och ladyboys, och sketfulla falanger som letade sprit och sex och sällskap.. Hela den gatan är en stinkande dynghög, och den trafikerades nu på morgonkvisten, av resterna av nattens klientel, och också av hemlösa som letade mat på diverse sätt... hemskt att se faktiskt..
Klockan blev till slut 08.00 och upp till våning 20 kom vi, vi var 5 st falanger med thaidamer med olika ärenden. Utav oss 5, så var 2 st tycker jag sketfulla, och kunde inte styra varken kropp eller prat. Secka människor det finns på denna jord. Det blev lite prat emellan oss under den tiden vi tillbringade där på ambassaden, och det är rent otroligt hur o-informerade ganska många av oss falanger det finns.
Men en sak har jag märkt under årens lopp, och det är att många av dom som är extremt oinformerade, och ointresserade av att ta till sig kunskap om detta med VISA och UT, det är de gubbarna som bara kan språka svenska, inte ett ord utrikiska.. En smärre generalisering förstås, men jag har märkt detta samband, man blir liksom extremt mycket mer isolerad p.gr.a av sina urdåliga språkkunskaper, varken man håller med om det eller inte...
Medans jag och Yongyut satt där, så kommer Anubaan (Christer) indansande.... va fan kom du ifrån... Jo jag kom igår kväll sade han, och bor på hotell över natten. Anubaan gillar verkligen att se sig omkring och resa runt, bra för honom tycker jag. Han ville käka lunch, men vi hade inte lagt in i planeringen hemmavid att stanna borta tills nattetid, så vi var tyvärr tvungna att tacka nej till lunch och dra iväg, så får bli tills nästa gång.
Vi rusade (jag) över gatan via en sådan där gångbro, ty jag fick se en McDonald-skylt där, Fram till disken och beställde det som ingen man kan vara utan, nämligen Triple cheese hamburgare med pommes och cola.... kostade sina dryga 260 baht. Jag blev nedstämd över priset, men upprymd över smaken, så det jämnade ut sig... Lyckan var nu fullständig, ty nu tog vi en bulle ner till "svinskiten" eller som thai kallar det här ”Mooshiit” (Buss-stationen)..
Vi lyckades komma med 10.00 bussen, så allt var härligt kändes det som, men att sedan bussen avgick klockan 10.23 var ju bara som vanligt kändes det som. Resan tog styvt 5 timmar så det gick, Det hade regnat hela dagen i vår frånvaro, så vi fick plumsa i vatten när vi gick ifrån 201;an där bussen släppte oss och hem, en vacker promenad i regn på styvt 1.600 meter (1,6 km)... Men jag hade mitt levnadsintyg, och jag hade min inkomstuppgift, och därför, så som engelsmännen säger ibland, all good!!
Handskak
Chaiyaphum MMDCXXIV, Thailand
14 september 2016
84,2 kilo – (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,107 (samma)
En god make är frisk och frånvarande!!
En resa i tiden, en resa som känns som slöseri med tiden, en resa som helt enkelt måste göras. Jag har i alla fall nu äntligen fått solklart för mig hur, och vad att göra för att få tag i dessa papper som skall fyllas i vad det gäller mitt levnadsintyg, som ju skall skrivas under varje år av både mig själv som något svensk eller thailändsk myndighet.
Jo jag fick äntligen en dam på pensionsmyndigheten att sända till mig levnadsintyget som en levande fil, jag vet fasen inte hur det går till, men datumen ändras sig när jag öppnar filen, och rättar sig efter vilken datum som datorn har, alltså just den dagens datum. Jag har ju automatiskt alla detaljer, och det räcker att jag skriver under det ena pappret, och sedan skriver ambassaden eller polisen här under det andra pappret.
Den andra anledningen till min Bangkoks-resa var ju att få min bekräftelse ifrån ambassaden på min pensionsinkomst, detta skall man ju göra även det varje och vareviga år, så länge man lever. Så det är nödvändigt att kravla sig ner till denna häxkittel av människor, hemsk trafik och en överväldigande bebyggelse. Helsicke vad dom bygger där, vägar uppe i luften, nästan när man kör däruppe, som om det finns en extra psydo-värld ovan marken 30-50 meter upp i luften...
Ja den stan, för min del, är bara ett nödvändigt ont, och jag har så svårt att uppbringa några positiva känslor när jag kommer till Bangkok.. Kanske man skulle tvinga sig att stanna en vecka, och kolla in saker och sedan döma stan...... Men tyvärr så är man lite Tjalle Tvärvigg, alltså lite motvalls kärring och har svårt att rucka på förhastade slutsatser och åsikter..
Jag gillar helt enkelt inte stora städer, och har man då enb stad som Bangkok som lär vara MINST 20-30 gånger större än Göteborg, så svindlar bara tanken att kunna bo där i det ghettot.. Min åsikt får en än fastare grogrund när man ser dess människor så där utifrån och in. Thailändarna är i jämförelse stenkalla, och falangerna är så jäkla träiga med sina stirriga döda ögon och brustna leenden, så man undrar varför och hur dom fortfarande är i livet...
Först hade vi Lucy, henne fann dom kvarlevorna av nere i Rift Valley i Afrika, hon lär ha varit en föregångarna till dagens människa, och sedan många steg framåt i tiden så hade vi Peking-människan, som dom fann i Peking för många år sedan, och som bodde och verkade i Asien innan homo Sapiens kom dit för runt 50-60.000 år sedan....
Nu gäller alltså att man har en skjorta rutig eller randig eller enfärgad, ärmarna skall vara uppkavlade tills strax nedanför armbågarna, Skjortan skall hängas löst och icke instoppad, och hänga till cirka penishöjd, det är den perfekta höjden. Man skall nu i Thailand gärna ha helst svarta skor som är alldeles för långa, och som då kanske skall tyda på att man har en enorm manslem, vet inte säkert. Man har släppt shortsen för länge sedan och kör nu enbart med enfärgade långa byxor....
Till detta bestyr så har ALLA axelremsväskor. Och nu liksom förr så är innehållet väldigt okänt och väldigt individuellt. De som har meningslösa kontorsarbeten har antagligen sina smörgåsar i sin väska medans de med bra arbeten kanske har lite dokument däri, mEN innehållet är helt betydelselöst, det är utsidan som räl¨knas. Detta jag beskrivit nu är alltså män med kontorsarbeten som passerade mig när jag väntade på att ambassaden skulle öppna klockan 08.00....
Damerna var av en annan kaliber, och jag måste säga följande... det fanns 2 kategorier av damer, det var de thailändska och så var det falang-kvinnorna. Klädseln var extremt olika på damerna. Thailändskorna var otroligt trimmade med kanon-kroppar, snygga ben kortkorta kjolar, med en snygg blus, och högklackat ibland, eller mer lätta gympaskor som ju är mode nu tydligen.
Falang-kvinnorna var oftast väldigt bleka med röda blemor på armar och ben, antingen så var dom tjocka eller alldeles för magra, de såg otroligt bistra ut, ungefär som en söndagsskole-fröken från 1890;talet.... De var så osexiga, så jag tittade faktiskt bort, istället för att observera mer ingående...
Bangkok-människan har gjort sitt inträde på scenen, och ihop då med immigrant-falangerna, och turist-falangerna, så är det ingen rolig läsning eller ens en rolig upplevelse.. Forts. Nästa kapitel....
Handskak
Chaiyaphum MMDCXXII (A), Thailand
13 september 2016
Denna dag klarar jag inte av att publicera ett kapitel. jag och Yongan sticker med natt-bussen klockan 23.59 härifrån ner till Bangkok, till den svenska ambassaden. Vi skall skaffa inkomst-intyg till mig, och vi skall också få mitt levnads-intyg påskrivet..
Jag lovar återkomma som vanligt med nytt kapitel onsdag morgon igen..
MVH och ett kraftigt,
Handskak
Chaiyaphum MMDCXXII, Thailand
12 september 2016
83,6 kilo - 83,6 kilo (37 km) 101 minuter - 1.272 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,104 (uppåt pyttelite)
En dåre ser inte samma träd
som den vise ser!!
som den vise ser!!
Igår precis när Paengtha steg ut genom dörren här, och Yongan skulle köra hem henne till byn, så fick hon en nybakad sockerkaka, alltså 1 plastpåse med en halv sådan, ville ju ha själv också. Hon säger då till min stora förvåning, - "Va bra, Jennifer och granntanten där i byn, hade undrat och frågat svärmodern om varför jag inte hade varit där nu på flera veckor och lämnat kakor till dom".
Ja det skall sägas direkt, för det första så visste jag inte omfattningen om vad dom tyckte om dessa kakor, jo kanske lite grand.. sockerkaka gillade dom hyggligt hade jag tytt det som, medans Kardemumma-kakan sade dom – ”can eat”.. Och det visste jag ju sedan tidigare att det betydde att dom egentligen inte gillade kardemumma-kakan.
Så den slutade jag med för ett tag sedan, ville inte slänga pärlor till svinen i det fallet. Kardemumma för thai har dom i sin matlagning, och absolut icke i kanom (kakor och sådant).. Dom tycker helt enkelt inte om smaken på kardemumma, antar att dom saknar väl chillin som tar musten ur kardemumman eller nåt sånt, vet inte...
Vill ni veta vad dom tycker, så måste ni FRÅGA DOM RENT UT... och även då pratar dom i kod... "vely vely good", då kan man utgå ifrån att dom kan äta maten utan att spy för mycket, och säger dom då som sagt var ”can eat”, så gillar dom inte maten, men kan tänkas tvinga i sig densamma.
Jag blev i alla fall glad, för när man får beröm av en thai utan att fråga, då vet man att de uppskattar att käka sockerkaka i alla fall.... Av bara farten så rusade jag in i frösaboxen, och skickade med svärmodern även min plastpåse med sockerkaka... Himla kul att jag lurat dom att gilla ”mamma Vivans sockerkaka”.....
Mina irrfärder på cykeln blir ju mycket roligare, och mer motiverande, när man vet att man är välkommen till byn på det sättet. OK jag brukar alltid sätta mig och snacka med granngubben och granntanten, varje gång jag kommer dit, och snacka lite med Paengtha och Banloo o.s.v. Jag fattar inte mycket, men några meningslösa meningar kan man alltid spruta ur sig, hahahaha!!
Att Yongyut fick köra sin moder till byn så raskt, hon övernattade ju inte ens här. De hade varit nere i nåt som heter Peu Khiaoo, ursäkta stavningen... Yongyut ville prata med munken som ju har original-handlingarna, på marken hon köpt däruppe i urskogen. Hon ville höra när han har tid att komma, och hur han vill lägga upp spelet, med mätningen av marken och överlämnandet...
Yongyut och mamman kom i alla fall hem sent här i går eftermiddag, och genast skulle dom ner kvickt till byn igen.. Jag frågade, för Paengtha brukar ju alltid ta en natt här när hon får chansen. Men icke denna gång. Yongan berättade då att modern skulle vara i ottan i templet i byn, och sitta där, och vara helig under många timmar som idag.
Vitklädda som riktiga oskulder, och rulla in i nirvana eller nåt sånt, ja vad vet jag vad som försigår i de kretsarna, man har ju hört talats om pastor Imsen och den gängen, kanske det finns någon motsvarighet här i Thailand, och inom buddismen... Kanske dom har party inför stängda dörrar i templet och käkar god mat och har sig.. vem vet...
Handskak
Chaiyaphum MMDCXXI, Thailand
11 september 2016
84,3 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,103 (uppåt pyttelite)
En drunknande man,
är icke bekymrad över regn!!
är icke bekymrad över regn!!
Först av allt i detta kapitel, idag 11 september 2016, så är det min syster Maisie´s födelsedag, väl vetandes att falang-damer inte vill att man nämner åldern, så avhåller jag mig ifrån det, nöjer mig med att säga, att hon är 13 år äldre än undertecknad...Hahahaha... Stort GRATTIS...
Jag berättade ju för många år sedan som ni kanske kommer ihåg ni minnesgoda, om de vietnamesiska hängbuks-svinen (2 st), som bodde under Yongyus pappas hydda ute i skogen... Jo härom dagen så började Yongyut att återigen att prata om pappan, och det kommer suckar ifrån henne några gånger i veckan, då hon undslipper sig – ”I kithung papa”.... Jag saknar pappa!!! Så han finns i hennes tankar tror jag, extremt mycket och ofta. Jag kan ju inte göra mycket mer än att försöka att avdramatisera det hela, och stödje-prata med henne....
I alla fall, denna kamraten hade varit med sin mamma, och besökt ett tempel uppe i bergen, och där hade mamman direkt känt igen Yongyuts pappas 2 st svinstora grisar. De var som husdjur där i templet hos munkarna. Kompisen berättade att grisarna var om möjligt ännu fetare nu, och dom verkade älska all uppmärksamhet dom fick numera ifrån alla besökare som hade små godsaker till dom.
Yongyut åkte sedan upp förra helgen, och talade med mamman direkt om det hela. Det visade sig att en granne, en man, en kamrat till Yongans pappa, hade direkt efter begravningen av pappan, tagit sig till hyddan och tagit hand om grisarna, och kört dom upp till bergen och till templet i fråga. Han ville undvika att andra thai skulle plundra, och stjäla precis allting i hyddan inklusive grisarna då..
No säger Yongan,,, inte Vietnam, dessa grisar tog pappa för 20 år sedan som kultingar ifrån skogen uppe i bergen., dom lever vilda där. Men Yongyut dessa urfeta grisar som knappt kan röra på sig... No no no, sade hon genast, grisarna pilsnabba, arga, och farliga,, lever i bergen, inte alls feta,,, snabba och starka.....
Jag och York var ju uppe i Nong Bua Raewe igår och käkade lunch, och jag fick Wienerschnitzel med pommes, och en god sås, secken dröm-mat kan jag säga, så himla gott. Vi fick en trevlig stund med kaffe och glass på det hela,,, så frid och fröjd... Triggad av detta, så var jag borta på Big C i morse, och köpte tre fina platta rena gris-fileer av nåt slag, inga ben eller fett, riktigt fina.
Jag googla upp receptet på wienerschnitzel, och tänkte kolla om det ens var möjligt, att en sån som jag skulle kunna göra sådan kanonmat. Det visade ju sig genast att detta var så enkelt, så t.om jag skulle kunna göra detta tänkte jag... Jag körde igång, bankade lite lätt köttet, kokade "Agnesi" bandspagetti, rullade köttbitarna i mjölet/salt/peppar-blandningen, doppade i det vispade ägget, och till sist doppade i ströbrödet.
Jag lätt-stekte sedan 5 minuter på var sida, och hade massor av smör i stekpannan. Jag trodde nog aldrig att jag skulle kunna säga detta, men det blev fanatiskt gott. Speciellt då med tanke på att det var jag som hade lagat maten. Jag fixade till en god sås med stek-resterna. Travade sedan ut i trädgården, och snodde en av Yongans fina gula mogna citroner där. Sedan var det dags att äta, Jag hade precis fått hem Pots (mammas-pojke ni vet – Alaams fästman) och han ville prova sa han...
Handskak
Chaiyaphum MMDCXX (2.620), Thailand
10 september 2016
84,0 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,102 (neråt)
En god historia föregås alltid av en drink!!
När vi ändå är inne på thailändare och deras vanor och (o)vanor..... Vi har ju definitivt konstaterat, att thai inte bryr sig om tiden, de struntar i vad klockan är i skrivande stund, och de struntar i vad klockan är om 4 timmar. De bestämmer aldrig träff och bestämmer tid, och även om det skulle råka vara ett klockslag i bilden, typ när vi falanger är ena parten, så bryr dom sig inte alls, och planerar aldrig ens för att hålla den tiden.
Jag kan också säga att det är inte alltid av onda avsikter som dom aldrig ”kommer i tid”. Anledningen är att dom aldrig ens tänkt hela tanken ut, att ens försöka att komma i tid. Och de vet faktiskt inte ens hur man gör för att komma i tid. Dom säger antagligen endast till varandra när dom skall träffas typ; ”Vi ses på fredag”.... Inte klockslag eller någonting, ty dom vet ju med varandra, att det är lönlöst, och varför bekymra sig för vad morgondagen har i sitt sköte, man kan ju vara död då.
Så lika att dö ståndsmässigt då tycks dom tänka, allt medans dom köper sig en bil för sina sista stålar, och maten saknas på bordet. Så man tyr sig till uttrycket som nästan tagit död på hela landet Thailand "Mai Pen Rai", det passiviserande uttrycket, uttrycket som lamslår en hel nation på ett positivt sett tycker dom själva, negativt tycker vi utlänningar!! Det betyder ju "skit samma" på ren göteborgska...
Så med allt detta ”bagage”, så har jag sett här nu i Chaiyaphum en grej växa sig mer och mer och mer stark, och det är att folk som vill visa sig från sin bästa sida, de har en klocka på sin handled. Ju mer guld-lik den är, desto mer imponerande är det. Det är faktiskt ganska komiskt,,, en thai som har en klocka på handleden. Precis som en falang..
En klocka dom aldrig i helvete ens tittar på själva, och jag skall säga en sak som nog några av Er Thailands-romantiker kommer att reagera på,,, Jag tror de flesta inte ens kan läsa klockan.... Jag menar hur skall de kunna läsa klockan när dom ingen vana har av det alls. Men vem vet, klocka på handleden har dom i alla fall.
Jag tittar på Big C,,, många har klocka nuförtiden, jag tittade på Amphue,,, ALLA hade klocka, och jag var på Ayutthaya Bank, Khrung Thai och Khrung tep Bank idag,,,, alla i personalen,,,, ALLA... hade armbandsur.... Och dom alla var i guld eller guldlame eller vad det heter.... Så det finns hopp för Thailand, kanske de så sakterliga kommer in i 1900;talet, Jag tror att ASEAN har gett dom den rätta sparken i röva, så dom till slut inser hur illa dom ligger till konkurrensmässigt...
Men lycka till, första steget taget.. klocka på armen hurra.... men notera avslutningsvis... INGEN av alla lokaler jag var i, hade en klocka på väggen INGEN, så där var allt precis som vanligt, alltså klockfattigt... Så med lite oflyt, detta med armbandsur.. det kanske bara är en betydelselös modegrej, som snart kommer att vissna igen, eller så är det vägen framåt,,,, tiden (hahaha) får utvisa detta.... Men varför inte... Hitler på T-shirten igår, och klocka på armen idag.....Det rör på sig i Thailand...
Handskak
Chaiyaphum MMDCXIX, Thailand
9 september 2016
84,5 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,122 (uppåt)
En hund är förståndigare än en kvinna,
den skäller inte på sin husbonde!!
den skäller inte på sin husbonde!!
Jag gjorde mig ärende bort till Big C för att handla alldeles nyss. Orkade inte baka bröd nu med start klockan 17.00, då blir det inte klart förrän klockan 24.00 i natt, och det orkar jag inte. Får köra igång det baket tidigt imorgon bitti istället. Så det blev till att dra till Big C, och köpa lite värdelöst farligt skräpbröd typ fralla, som är så jäkla gott ni vet...
Och på toppen av det så handlade jag en burk ”sprid-bar” bär-sylt/marmelad, till mina mackor, gillar verkligen det att ha på mackorna.. När jag kom till kassorna, så hade jag bara 3 varor, så jag vände mig till snabbkassan, där man ju få ha max 10 varor, alldeles innan jag hann sticka dit mina fötter, så dök en thaikille med fru och ett barn före mig, ja fanskapet nästan dök, för att inte behöva vänta så länge på mina 3 varor.
Dåren hade en hel kundvagn full av varor, och började hellycklig att langa upp varorna på bandet, jag sade till honom 10 varor, du har 100..... Han gör som alla thai gör, de ler och skiter fullständigt i en.... Kassörskan struntade fullständigt i det hela, hon vågade väl inte konfrontera honom/familjen...
Secket pönnhövve,,, tänk om han försökt den grejen på COOP hemma i Askim, då hade vi nog lyft ut fanskapet på parkeringen, men här i Thailand, så har ju inte vi utlänningar rätt att säga eller göra nåt, och det är OK för min del, bara jag får klaga inne på min egna hemsida. Det var bara till att le och se glad ut, hade jag retat upp den gubben, så hade det väl snabbt och elegant blivit 20 st stolta thai, som skulle sparka skiten ur falangen.
Om en kille ifrån Eritrea med muslim-handduk på huvudet, skulle börja gapa och skrika på COOP på oss svenskar, så skulle vi svenskar också bli sura, och ge han en propp (kanske?).... Men ändå... varför har dom ens dessa snabbkassor, i ett land som fan inte fattar konceptet med köer, och som fullständigt skiter i köer, och skiter i att följa regler, om det inte gynnar dom själva...
Jag skall imorgon åka med York upp till Nong Bua Raewe, och käka lunch där hos Stephan och hans matställe där. York skall bjuda säger han.. Det blir en go moppetur på 4 mil x 2, vilket är en lagom trip för rumpan.... Vi kommer att passera på vägen Baan Khwaoo, och passera den där affären som sålde silkes-skarves i supergoa färger.
De tog bara 50 baht (SEK; 12:- ) per styck för dessa, och det är ju ett enastående pris. Jag är faktiskt inne lite grand på att köpa hem kanske 10 st av de grannaste, för att kunna ge bort till vänner och släkt hemma i Sverige, för att sedan när jag sitter här, komma att tänka på vilka då, sa du?? Jo släkt och vänner... Ja då behöver jag nog inte köpa många scarves faktiskt..
Mina 2 systrar har redan fått, och de vill nog inte ha fler tror jag, har jag fel, så får ni maila mig Era yrväder, så postar jag till Er, detta är till systrarna alltså.. Så det blir väl bara tankar detta tror jag, köpa hem 10 st här, och de blir bara liggande.....Någon som har några andra tankar med detta??
Handskak
Chaiyaphum MMDCXVIII, Thailand
8 september 2016
84,6 kilo - 83,3 (37 km) 126 minuter - 1.587 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,104 (uppåt)
En gårdsplan känd bland många,
blir städad av ingen!!
blir städad av ingen!!
När jag är ute och kör, eller cyklar på vägarna här, så märker jag ju hela tiden förekomsten av skräp och plastpåsar som folk slänger ut på dikesrenen, dessa mängder av skräp är rent förvånande, och skrämmande mycket, men jag tänker inte prata om den ”sjukdomen” här nu, utan istället det fenomen där thai brukar knyta plastpåsar utefter vägarna, på buskar och träd, fullt synliga när man kommer körande.
Jag har märkt detta mestadels på de vägar som saknar gatubelysning, vilket ju utanför själva citykärnan är så gott som alla vägar. Där hänger dessa tomma begagnade plastpåsar, och det ser för jävla dumt ut. Jag funderade ett tag på varför dom hängde där, och vikten av att göra sig omaket att hänga dom där. Vi vet ju hur jävla lata thai är, så något viktigt måste det ju vara.
Då slog det mig, kan detta vara en typ av reflektor? Alltså plastpåsen reflekterar moppe eller bilbelysningen, och när thai då kommer körande på fyllan, som dom brukar göra här, så kan dom se var vägen slutar, och diket tar vid... Tycker själv att detta känns som den korrekta anledningen i detta fallet, har ni andra läsare någon annan ide´...
Men nu är allt borta, det låg alltså endast 6 korvar i en stor jäkla konservburk, trodde nog att där skulle finnas fler, så nu är man nere på ruta 1 igen, men faaaan va gott det var med svensk riktig korv. De gör mängder av korvar i detta landet, men de smakar helt enkelt inte detsamma som man är van vid, och det är så jäkla motbjudande att köpa korv utanför de stora affärerna. Ty där säljs de ju utefter vägarna, och hänger där i 45 gradig värme, och avgaser ifrån bilarna dag efter dag dag, och sedan skall vi människor käka dessa thai-korvar.
Men det sägs ju att för varje situation så finns det alltid en idiot minst. Och falangerna kommer dit ganska ofta och handlar, och tycker väl att det är pittoreskt och romantiskt att köpa deras korv då. Men inte bara avgaser och smuts avhåller mig ifrån den thailändska korven, även saker vid produktionen av thaikorv får mig att må illa. Vi vet ju alla att korv är rest-produkter i mångt och mycket, och lägg då till en korv producerad i Thailand, där det finns NOLL kontroll, och NOLL vilja att ha det hygieniskt runt omkring sig.
Vad får man i sig egentligen när man käkar en thailändsk korv... Nä tacka vet jag en hederlig svensk korv, med smak som man är uppvuxen med, och som man litar på, Nu ser jag fram emot nästa Sibylla kok-korv, förhoppningsvis så får man chansen att äta detta igen, innan man döden ser en i vitögat, hahaha!!
Hundarna är ytterst skygga, och är egentligen till noll glädje för någon levande människa, mer än då för en endaste sak, och det är deras förmåga att skälla, inget annat betyder ett skit för folk här. Dessa hundar för mig, kunde lika gärna vara vilda, ty vilda är dom i hela sin läggning, de skäller så fort som någon passerar tomten där dom håller till, och dom gör utfall många gånger på förbipasserande där ute på gatan, allt för att skydda sitt revir. Under tiden sitter/ligger fanskapet till thai därinne, och skrattar gott åt hundens försök att försvara sitt revir.
Men så mitt uppe i allt detta hund-elände så finns det ett moln med lite sol i kanterna. Häromdagen, så stannade jag alldeles utanför en by för att ta ett foto, normalt sett så brukar jag mötas av 3-4 argsinta hundar, som skäller som fan medans jag står där på gatan och fotar, men denna gång till mig förvåning, så hörde jag ett gnällande...
Jag vände mig om, och emot mig kommer en hund mer krypande än gående, och visar att han är ödmjuk, och erkänner min ställning i näringskedjan. Han kommer rakt fram till mig, nosar på mina ben, jag böjer mig ner i nigsittande, och hunden slickar mina händer, och jag kan klappa den. Jag kan säga att det går åratal emellan man får chansen att klappa en hund här i detta landet....
Tog dessa foton som minne, det kom fram en till, ser ut som bröder tycker jag, de var båda lika varma och öppna, så de hade en husbonde, en thai, som visade dom kärlek och omtanke, det kunde man se, Så dom fick mat istället för hugg och slag. Så med detta sagt, DENNA typ av hund gillar jag, inte resten av skit-hundarna här i landet, och jag struntar i vems felet är....
Handskak
Chaiyaphum MMDCXVII, Thailand
7 september 2016
84,1 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,082 (uppåt)
Ett land kan bedömas,
på kvaliteten på dess ordspråk!!
på kvaliteten på dess ordspråk!!
“Ett skepp kommer lastat, med vadå? Jo ett paket ifrån Pattaya”... Känner ni igen den leken när vi var små, fann det vara en löjlig lek, ungefär som den leken som alla tjejer älskade att leka, ni vet ”sanning och konsekvens”.. Men denna gång så gillade jag den första leken. Ty när Yongan kom hem hit i morse, med en stor kartong på moppen, som våra vänner sänt hit ifrån Pattaya, så vart vi hemskans glada, jag och Yongyut.
Öppnade kartongen, och däri låg en stor påse med mjuka klappar, som jag då genast utgick var till Yongyut (korrekt-generaliseringen,, funkade också denna gång)... Och den lite hårdare påsen var då till mig, igen helt rätt. Jag fick kaviar, hårt bröd, samt Sibyllas Kokkorv ORIGINAL.... Jag ordnade direkt med lunch för mig och York, som skall komma hit klockan 11.30 och käka fotbollslunch, alltså en hel eller halv special kokt, med ketchup och senap.. Vilken glädje det skall bli för oss med denna kanonmat.
Talade precis i morse med killen som hade indirekt skickat denna kartong via sin fru nere i Pattaya, han satt nu i Sverige igen, och får värka lite grand där tills november, tills det är dags igen att åka hit och förbereda flytten hit ner. De har nu igår betalt handpenningen på 1 miljon baht, så köpet måste väl antas vara i hamn nu då, alltså köpet av vårt grannhus här. Känns skönt i alla fall att få grannar, som man vet inte kommer att ställa till en massa trassel och olustigheter...
I förrgår så drog jag iväg igen, jag kände mig återigen mogen att snika in i ödsligheten, på en av de ytterst små vägarna som kommer ut på asfalts-vägarna. För trots allt, det är ju 100 ggr roligare att cykla inne i grönskan, än att se all denna asfalt, och cement precis hela tiden.
Jag passerade 2 st döda påkörda fåglar, den första är en s.k. Indian Roller (blå) och den andra vet jag inte namnet på, men de får representera det tråkiga med civilisationen, så efter detta kändes det oerhört lätt att svänga av, och in i skogen...
Men jag vill säga, jag cyklade inte, utan jag ledde cykeln, och jag ledde den ytterligt försiktigt ty mina fötter försvann ner genom grönskan på marken och om det fanns ormar, skorpioner eller annat otyg under det gröna, inte en susning.
Men va fan lite äventyr är bara kul, så länge det nu inte handlar om en Glasögon-orm vill säga, det kanske inte är så himla kul.... Men försiktigt,,, men på samma gång så stampade jag ner foten, för att upplysa ormarna om jag att kommer, så dom hinner iväg...
Jag kom ut på en väg i en by som jag inte ens visste vad det var, hade aldrig vari där förr, man jag visste att om jag bara fortsatte, så kommer jag fram till nåt jag känner igen,, DEN saken behöver jag aldrig vara orolig för, inte efter snart 9 års cyklande i grevskapet....
Handskak
Chaiyaphum MMDCXVI, Thailand
6 september 2016
83,8 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,057 (uppåt)
En stängd mun,
fångar inga flugor!!
fångar inga flugor!!
Idag så går mina små funderingar till språket i stort, och speciellt då till det språk som är aktuellt här i Thailand, nämligen thailändska. Jag märker här med alla de kamrater och bekanta som jag har, speciellt ifrån Amerika, men också England och Australien och Nya Zeeland, de har jäkligt svårt att uttala ett ord på något annat språk än sitt egna, engelska alltså!
Deras uttal riktigt osar av påverkan ifrån engelska språket, och folk i gemen har skitsvårt att fatta vad dom säger. Jag vet inte om detta gäller enbart det engelska språket, men en sak har jag lagt märke till i alla fall, och det är att de språk som liknar t.ex. svenskan där vi uttalar en bokstav som den låter utan att förvandla det för mycket, vi har bra mycket enklare att lära oss ett språk, och få det att låta naturligt och korrekt, även i den inföddes öron.
Jag tänker då på svenska, norska och tyska som typ-exempel. Holländarna brötar omkring med en massa konstiga ljud i sitt språk, som inte finns någon annanstans, och danskarna låter ju som bekant är, som om dom har halsen fylld av julgröt, så där blir det jobbigt att få till uttalet. Men sedan kommer vi till en annan sak i allt detta, och det är vad hör vi själva egentligen.
Mina tvivel börjar ju direkt när jag efter 1 år plötsligt upptäcker att det thailändska ord jag kört med i 12 månader, innehåller ett ljud som jag inte lagt märke till förut. Ta ett sådant enkelt ord som ”fort fort” på thailändska nämligen ”leo leo”, Jo då upptäcker jag att det egentligen betyder ”inte bra” eller ”no good”. Det skall ju plötsligt heta ”raeo raeo” vilket då betyder fort fort....
För att inte tala om Suej, hur sjuttan man nu uttalar den grejen korrekt, vilket alltså helst skall betyda snygg, vacker, grann...Och med lite fel-uttal så blir betydelsen allvarligt mycket värre... har glömt betydelsen just nu, men illa är det och blir istället till nåt folk kan bli förbannade över... Och så håller det på, hela detta språk är en stor skattgömma av olika ljud.
Och det är kanonkul att upptäcka dessa ljud, utan att ha bördan av att gå på kurser och lära sig den vägen. Jag kan ju stoltsera med att säga, som jag alltid sagt tidigare, jag kan inte ett skit språkmässigt, mer än kanske 100 ord, och några enstaka meningar, så jag är en fullständig novis, och detta för mig då automatiskt till språket.
Om jag ställer mig i spegeln och verkligen vinnlägger mig om att uttala ett ord exakt som det skall vara, så klarar jag detta med gallans, om t.ex. en amerikan gör detsamma, så låter det skitkonstigt, och han klarar i stort sett inte av det.... Det är alltså JAG som säger detta nu, MEN har JAG verkligen koll själv på vad som är rätt eller fel, ÄVEN om det står en thai bredvid, och säger ordet själv?
Det som JAG upplever som korrekt är det verkligen korrekt,,,, och är JAG överlägsen de engelsk-språkiga människorna när det gäller uttal av främmande språk? JAG är övertygad om det, men då måste vi genast gå tillbaka till det jag nästan började med, och det var att jag efter en lång tid fann ut att de ord jag stoltserade med år 1, sedan under år 4 var fel, och innehöll läten som jag inte uppfattat eller ens hört innan...
Innebär detta att jag har fel nu också? Innebär detta att jag måste ändra på min uppfattning att svenskar och tyskar har enklare att uttala ett främmande språk, än de engelsk-talande? Ja vad tycker ni andra, ni måste ju ha upplevt exakt detta, om ni nu vågar prata om det förstås, ni skyggade ju mangrant när det gällde den kulturella biten, och tycka att egna kulturen är bäst...och ingen ville känna till det jag nämnde...Fegisar..
Handskak
Chaiyaphum MMDCXV, Thailand
5 september 2016
84,5 kilo - 83,1 kilo (36 km) 128 minuter - 1.612 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,036 (uppåt)
En nära vän,
kan bli en nära fiende!!
kan bli en nära fiende!!
Under kaffet idag med York borta på Big C, så förde han på tal det där ämnet om thais ”artighet” i olika lägen här i Thailand. Ja den grejen genomsyrar ju hela det thailändska samhället. Inte bara ren vanlig artighet, utan det går igen i bl.a. trafiken, där man fullständigt skiter i varandra, de kör sitt egna ”race” ända tills det tar emot och någon reagerar på det hela.
Det har gått så långt här i Thailand, så det anses att man tappar ansiktet om man reagerar på saker och ting, och det visar på visdom, om man är undfallande och låter en mellanhand ta hand om problemet. Det där med by-hövdingen kommer ju väl till pass då. Han får träda in när de värsta idioterna har kört sitt race alldeles för långt, och då fungerar han som U Thant eller Dag Hammarskiöld, och medlar emellan parterna.
Släpper du fram en bil, så kör per automatik 100 bilar i den luckan, ja ända tills du pressar dig ut, och helt enkelt blockerar idioterna. Och håller du som sagt var upp dörren för en thai, så kan du bli stående där hela dagen.... En artig människa, en svag människa, och den skall man nyttja till 100%..
Jag trodde ju i min enfald när jag höll upp dörren för en thai, att jag var en god människa, och det känns för jävligt att veta att thai innerst inne anser att jag är en idiot som håller upp dörren.. Och här har vi ju svaret till alla dessa olika situationer då som vi pratat om tidigare i det thailändska samhället. Thailändare knör sig ända tills det tar emot i köer, både mänskliga köer som bilköer. De vet inget alls om köande, ty deras egna ego, kräver att dom skall fram först och ingen annan.
Jag misstänker, utan att veta förstås, att dessa våldsdåd här i Thailand emellan thailändare, dessa överdrivna reaktioner i våra ögon, är resultatet av känslor som man bär inom sig, känslor som man sedan barnsben lärt sig att lägga band på, och som man lärt sig att det är fult att reagera på. TILL SLUT så brister det bara. Du tutar på en thai, han stannar, tar fram sitt skjutvapen från sidan på sin bildörr, och skjuter dig.
Utmana aldrig en thai i någonting, håll Er borta bara, ty hur liten den asiaten än är, så har han en kniv, och hur liten den kniven än är, så kan den döda Er hur oskyldiga ni än är.. Så igen då som jag sagt i 8 år nu, drick aldrig sprit med by-thai, inte med andra thai än den omedelbara släkten och familjen, ty har ni inte, som falanger, familjens skydd, så är ni ute på djupt vatten den enda gången som ni kanske inte är på vakt..
Jag för min del dricker enbart sprit med falanger, aldrig med thai, jag litar inte på dom ett smack, sedan får ni säga vad ni vill... Jag ser våldet här i byn. Ute på gatan här, och inne i Chaiyaphum. Sist för några veckor sedan, så kom jag cyklande styvt 1 km hemifrån på raksträckan ifrån Bangkok-vägen in till mig. Jag tror jag skrev om det då...
Där stod en man i kanske 30; års åldern, mitt emot en man i runt 70;års åldern, och vad skedde, jo den yngre började att slå på den äldre, och sedan övergick han till att sparka på honom, då han plötsligt tog fram den allstädes närvarande kniven. Jag som precis passerade såg direkt vem det var, alltså den yngre, han jobbade borta hos bilmekanikern, han kände till mig sedan de 8 åren jag bott här.
Så om ni tror att Ert liv är värt ett skit i detta landet, så dröm vidare, Thai har inga vänner, de har sin familj och släkt, men inga vänner, så de som inbillar sig att dom kan kalla en thai vän, dröm vidare... ja vän i primitiv betydelse av att du som falang har stålar, och thai har det inte.... Så artighet, den företeelsen tror jag inte ens existerar i det thailändska samhället, eller är det bara här upp i Isaan som det är på det sättet???
Handskak
Chaiyaphum MMDCXIV, Thailand
4 september 2016
83,8 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,034 (neråt)
Ett gott samvete,
är en mjuk kudde!!
är en mjuk kudde!!
Yongan kom tillbaka idag lördag ifrån Nong Bua Daeng, hon var där uppe igen för att bevaka sina intressen. Denna gång så var det meningen att hon skulle röja runt hela sina ägor, så att mätnings-männen ifrån Amphue-kontoret, eller vad det heter, klart kunde mäta ordentligt, så att sedan Yongyut kan hängsla in sina marker där uppe i djungeln. Hon åkte upp med Namkaeng och svärmor, för att slippa vara ensammen där uppe, och det är himla bra tycker jag, man vet ju aldrig i dessa trakter...
Nu visade det sig direkt, att Yongan inte hade en suck att få tag i arbetskraft som kunde röja upp i snår, buskar, och träd, ty hela högen av dom var upptagna med ris, och med sockerrör, och med Tapioca (Casave). Och på toppen av detta, så är det också säsong för bambu uppe i bergen. Det finns ett fönster i tiden på 3 månader (september, oktober samt november) då det är tillåtet att ge sig upp, och in i bergen, alltså väldigt djupa, och stundtals väldigt otillgängliga berg, och hugga bambu.
Vad dom gör är alltså att hugga den unga bambun, som alla rättskaffens thai käkar med så god aptit. Och detta gäller inte bara här i Isaan ute på landet, utan alla thai över hela Thailand käkar sin bambu. Det är den unga plantan dom kokar, ångar, grillar, och käkar till vansinne. Här snackar vi om inkomster som är 5 ggr minimum-lönen i Thailand.
Dessa arbetare tar sig in i bergen, det står stora lastbilar från de stora bolagen och väntar, och de fylls sedan av alla de boende där uppe vid Yongans gamla hemby. Lastbilarna kör sedan ner till Bangkok, Khon Kaen, Khorat, ja över hela denna delen av Thailand.. Yongyut berättade att hon fick reda på idag, att gubbarna som jobbar med detta, tjänar 1.500 baht OM DAGEN.... Detta då att jämföra med minimum-lönen på 300 baht om dagen annars..
Så Yongan fick klart besked, det blir inget arbete gjort med hennes ägor förrän tidigast i december månad, alltså om 3 månader. Hon satte sig här med mig, i mitt arbetsrum nu när hon kom tillbaka, och så berättar hon med sin milda stämma om sin pappa igen. Jo en av grann-tanterna kom över igår kväll till henne, och berättade följande för Yongan.
Den blå motorbiken som Yongans farsa fick av Yongan för några år sedan, har stått på en av grannarnas tomt allt sedan pappan dog i januari. De ville inte ha den stående i Yongans bandomshem, då ingen ju bor där under veckorna... Granntanten berättade, att det nu sista tiden hade varit ett himla knakande, och brötande, nattetid där ute i trädgården ifrån motorbiken. Motorbiken hade t.om. rört på sig lite grand.
De, alltså familjen som hade hand om Yongyuts pappas moppe, förstod då genast vad som var på färde... Gammel-mamman i familjen, som hade varit vän med Yongans farsa i yngre år, gick ut och ställde sig vid moppen, och förklarade högt och tydligt för yongyuts pappas ande, att allt var bra, de skulle ta väl hand om hans motorbike. Och att hans dotter Yongyut hade lovat detta. Var lugn Djöllen sade hon, du har inget att oroa dig för alls...
Det var sista natten som de hörde nåt alls, och de ansåg nu att Djöllen (svärfar) hade tagit sista steget vidare in i glömskan, nä så får man inte säga, men sista steget in där vi alla snälla hamnar när vi dött... Yongyut blev så himla glad och lättad när hon hörde detta, ty hon hade märkt olika tecken och signaler, där uppe i Nong Bua Daeng runt huset, så hon förstod att något inte stod rätt till, och hon fattade att pappan brötade omkring i sin oro. Nu fick alla kvitto på att allt var OK, och svärfadern var definitivt borta, och nöjd med vad han lämnade kvar till de sina.....
Handskak
Chaiyaphum MMDCXIII, Thailand
3 september 2016
83,5 kilo - 82,7 kilo (37 km) 181 minuter - 2.279 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,035 (neråt)
En bruten hand kan arbeta,
men icke ett brustet hjärta!!
men icke ett brustet hjärta!!
En sak som legat och gnagt i mig ganska länge, faktiskt flera år, är det faktum hur många av oss människor egentligen är funtade, mig själv inkluderad. Jag t.ex. om man skall starta med att vara självkritisk, har en tendens att prata för mycket. Varför? Ja från början så var det väl en önskan att folk skulle tycka att det var roligt att vara i min närhet, och prata med mig. Detta mynnade i att jag var som många andra ungar, ganska osäker av naturen som barn.
Man läser otroligt mycket om hur bra det är att lyssna istället för att prata, om varför naturen har det så inrättat att man har 2 öron, men bara en endaste mun, så prata 50% av det som du lyssnar på, skulle vara jättebra. Man har hört talats om ”en talande tystnad”. Ja alla dessa ordspråk står som spön i backen, och de är lika motvalls som vilken mumrik som helst.
Lite mildare stämd blev jag när jag då mötte ordstävet ” Den första hälften av livet lyssnade jag, och den andra hälften pratade jag”! OK va bra, då kan jag tjöta på då!! Bara för att genast dagen efter, mötas av nästa ordspråk ”tala är silver, tiga är guld”..... Men va fasen vill dom.. Skall jag tjöta eller skall jag lyssna? Bäst att vara tyst kanske?
Men jag fortsatte då att leta efter det perfekta sättet att vara, och interagera med vänner och bekanta. Bara för att mötas av ytterligare ” En stängd mun fångar inga flugor”. Nu jäklar nu kan jag alltså prata igen då... Detta är nog det perfekta sättet för att mötas av respekt av andra!! Men då fick jag se och läsa plötsligt ”Vältajmad tystnad, har mer vältalighet än tal”!!!
Nå nu måste jag vara tyst, helt klart tyst, inget mer tjöt nu då... Öppna bara munnen mer sällan, och bara när jag har funderat på vad jag skall säga, absolut inte annars. Jag fick då till min fasa se följande ordspråk, vilket nådde ända in i mitt hjärta ”Det enda som krävs för att det onda skall segra i livet, är att goda män inte gör ett skvatt”!! Nä nu får det vara slut, jag skall inte sluta prata och tjöta, det är inte jag, jag vill inte svika mig själv, andra får tycka vad dom vill, det är deras problem, inte mitt!!
Jag märker dagligen, ute på internet, ute på internet-forum hur människor säger saker och ting, som kan vara hur smarta och korrekta som helst, ingen jäkel bryr sig, ty de har ingen större respekt för den som säger det. Sedan, kliver en mer omtyckt person in i handlingen, och säger exakt samma sak, alltså i stort sett kopierar vad den andre redan sagt i klara ordalag.
Jäklar vad den omtyckte killen får rosor och beröm för vad han sagt, han får t.om tillerkänt sig det sagda, alla har snabbt glömt att det som den omtyckte sade, inte ens var hans egna ord, utan kopierade... Så med detta sagt, om en o-omtyckt människa lägger fram ett bra förslag, så sopas det undermattan.
Om en omtyckt människa lägger fram ett ganska dumt förslag, så har det en tendens att berömmas och godkännas, utan mig veterligen några större kontroller. Människan är ett konstigt djur i många stycken, och de flesta av oss människor vill verkligen låta sig ledas åt olika håll och riktningar, det är väl därför som vi så lättvindigt släpper fram olika ledare, och får en tilltro till dom.
Jag har också märkt under årens lopp att den omtyckta människan får en tendens att bli lite större än sig själv. Inte nog med att han gärna tar åt sig beröm som egentligen INTE skulle vara åt honom, utan åt den han kopierade, den omtyckta har förtvivlat svårt att erkänna inför andra, varifrån han fått sina grejor ifrån, utan vill hela tiden låta påskina att de kommer ifrån honom själv.
Och på toppen av detta, den omtyckta människan skulle aldrig erkänna att han har fel, ELLER att en annan person har rätt.... Den krediten ger han bara inte... han ser att ha fel som en svaghet, och det vill han inte visa, och denomtyckte släpper aldrig in en annan människa in på livet, ty det ärju en gruvlig risk att ta.... också en gruvlig svaghet...
Handskak
Chaiyaphum MMDCXII, Thailand
2 september 2016
83,7 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,044 (neråt)
En dålig sak,
kräver många ord!!
kräver många ord!!
Ja gårdagens kapitel handlade alltså om denna amerikan, och han hade väl all otur som man kan ha i hela världen. Plus att han nog inte fick speciellt mycket hjälp av sin fru, plus att som amerikan, oftast så pratar du ingen thai alls, och fattar inte alls vad som sker och händer, när han blev skjutsad runt hit och dit...
Jag har nog aldrig i hela mitt liv sett en sådan beskrivning som han beskrev i gårdagens kapitel. Men ni läsare skall veta, att en sak är i alla fall stensäker här i Thailand, och det är att ALLA lagar och regler, är skrivna och utformade så att dom skall kunna tolkas individuellt utav varje enskild tjänsteman. Detta i sin tur befrämjar ju då den korruption som fungerar som olja i samhället här borta.
Alla i samhället här bidrager via mutor och korruption, till extremt många tjänstemäns löner. Det sades mig när jag kom hit till Thailand, att polismännen, att det var underförstått i deras lönesättning, att de skulle kunna skaka loss stålar ur den thailändske medborgaren, för att komma upp i den lön som dom rätteligen skulle ha ifrån början. Så ALLA i stort sett, är inne på detta med korruption, ja ALLA förutom de som står längst ner i näringskedjan förstås.
Det är den fattiga gängen som får betala, för att knösarna skall kunna flasha runt med sina bilar, hus, och fina kläder, och överlägsna attityd. Den fattige här kryper på alla fyra, och kysser fötterna på de rika, de rika vars pengar den fattige redan har gett honom i första läget.. Man spyr när man ser underdånigheten här, och ödmjukheten här, så fort som någon har stålar visar sig.
Hon som sålde huset till oss, hon kom härifrån byn Nong Nasaeng, hon gick inte ens klart skolan, kom ifrån en vanlig normalfattig by-familj. Hon hade flyt, träffade en stenrik kille, som hade en fabrik i Bangkok, och en fru som hade fått Alzheimer, och säljaren här då, hon fick frisedel, och är fortfarande ”Mia Noi” i den mannens familj.
Dessa båda tar hand om första-frun och hennes Alzheimer sjukdom, och ser till så hon har det bra, hon är ju nu runt 65 år gammal... Hela upplägget med Mia Noi (2:a fru) är ett accepterat koncept, och skapar egentligen fler ”arbets-tillfällen”... Och då menar jag arbets-tillfällen som ”fru”.... Tycker själv att om alla parter är med på den grejen, så är det helt OK.....
Så med detta sagt, vi gick alltså från husboken, och dess anskaffande, via korruptionen i hela Thailand, till konceptet med ”Mia Noi”.... Bra marscherat tycker jag.. I alla fall med detta sagt, vi pratade ju om husboken, så är det helt olika emellan alla de olika kommun-kontoren, som utfärdar dessa gula husböcker för utlänningarna.
Jag behövde inte alls åka ner till Bangkok, jag översatte mitt pass, och mitt körkort (svenska) och min äktenskapslicens, Yongyuts mamma fick skriva på något, och som sista grej, så fick jag ner spritmagistern, att hota dom, och sen var det klart... I alla fall så gick det till ungefär, har säkert glömt nåt, det var ju 6 år sedan minst jag fick min gula husbok.
De som har denna husbok, vi påtalar i vilka situationer som det är bra att ha den, och de som inte har den av olika anledningar, de strider lika frenetiskt för att övertyga andra om hur lite nytta man har av denna sagda gula husbok.... Och med detta sagt, all good, vi hörs imorgon nyktra, och med fina kläder på kroppen,
Handskak
Chaiyaphum MMDCXI, Thailand
1 september 2016
83,5 kilo - 82,7 kilo (37 km) 129 minuter - 1.624 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,045 (neråt mycket)
Med eller utan religion,
goda människor kan föra sig bra,
och dåliga människor kan göra ont!
Men för att goda människor skall göra ont,
då krävs det religion!!!
goda människor kan föra sig bra,
och dåliga människor kan göra ont!
Men för att goda människor skall göra ont,
då krävs det religion!!!
Nu när det är över så verkar det roligt, men detta var en mycket frustrerande upplevelse under hela den tid som det fortgick. Så här gick det till för att jag skulle få mina kära ”värdefulla” Gula Husbok. Frågan man ställer sig när krutröken lagt sig, är det mödan värt??? Detta handlar alltså om en stackars naiv amerikan som fick uppleva detta nedan.... God läsning!!
Jag bestämde mig för att jag skulle vilja få en gul bok för att visa min närvaro i Thailand i händelse jag kan behöva det för vissa finansiella situationer eller transaktioner, så off gick jag med min fru till vårt lokala Ampur i Huai Thap Tan , Sisaket, där de berättade för mig att jag först skulle behöva få ett brev från Immigration-kontoret.
Så vi åkte till Immigration (80 km tur och retur). Där fick jag höra att jag skulle behöva ta mitt pass och foton till utrikesministeriet i BKK, för att få alla dokument som skulle vara nödvändigt för att göra Ampue-kontoret hemmavid nöjda, jag skulle då se till att få dessa bekräftade på den amerikanska ambassaden.
Inga problem, min fru tog mig till Ubon Ratchathani flygplats (220 km tur och retur), och jag flög till Bangkok, och skaffade mig ett rum, eftersom jag trodde att jag kunde göra en mini-semester av detta. Dagen efter så fick en tidig utcheckning, och fångade en taxi för vidare transport till utrikesministeriet. Taxin lämnade mig där, och efter att ha väntat i kön fick jag veta att Immigration hemmavid, hade helt fel angående dokumenten, och jag fick ta en annan taxi till ministeriet för konsulära ärenden.
Jag kom dit och väntade ett par timmar i kön, härliga tider... Fick tillbaka dokumenten igen, och fick veta att alla mina papper skulle behöva översättas, och sedan bekräftas av den amerikanska ambassaden. Men deras översättnings-tjänst skulle inte öppnas förrän om ytterligare fyra dagar.
Tja, det tog ca 2 1/2 timmar, och jag kom slutligen tillbaka till ambassaden i en taxi, för att slutföra mitt pappersarbete. Klockan var nu omkring 16.00, och trafiken var fruktansvärd, bara så fruktansvärd som trafiken i Bangkok kan vara!!, så taxichauffören föreslog mig, att han skulle köra mig till en skytrain station istället, ty det skulle vara snabbare. OK. skytrain till Chitlom, och en motorcykel-taxi till ambassaden.
Jag sprang upp på ambassaden, fram till luckan, och informerades genast om att klockan nu var 17.03, och de var nu stängda, så jag skulle inte kunna komma till någon personal förrän i morgon. Till hotellet, avverkade kvällen och natten, och kom tillbaka nästa morgon till ambassaden, och fick veta att jag inte kunde komma in, eftersom jag inte hade bokat tid, och nästa tidigaste bokade tid var tisdag. (Det var nu fredag). Det föreslogs mig då att jag skulle återvända hem med flyget, och boka tid på nätet, och sedan flyga tillbaka igen...
Flög då hem igen, bokade en tid 2 veckor framåt i tiden, och sedan en ny satans flygning till Bangkok. Fick nu äntligen komma till ambassaden med mina dokument för min stackars Gula Husbok, och efter ungefär en timme cirka, så hade allt gjorts klart för USD. 50. (1.750 baht) per sida, och fick sedan hasta med en taxi tillbaka till ministeriet för konsulära ärenden.
Jag betalade dem deras avgifter plus ytterligare 60 baht för dom att skicka allt till mitt hem. Underbart, nu är jag färdig ........... nänänänänä,,,, inte så snabbt din dumme farang... Några dagar senare efter hemkomsten, fick jag ett stort kuvert från Foreign Affairs som informerade mig om att några av sidorna inte hade översatts ordentligt (puhhhh) .
Vi kontaktade sedan det översättnings-företag i Bangkok som vi hade använt tidigare, och vi skickade då till dom alla dokumenten, med tillräckligt med pengar, och de skulle sedan översätta allt på rätt sätt, och ta hand om allt med ministeriet, och ja, de gjorde som de utlovat, och en vecka senare fick vi allt vi behövde (dumma falanger) för att lämna till Ampue där hemma.
Sedan nästa morgon återvände vi med min MIL, SIL, BIL och en granne. För de av Er som inte vet, så är det mother in law, sister in law och brother in law... Vi hade nu hållits i väntan i 5 timmar, medans de producerade dokument som mina vittnen fick underteckna, och vi fick höra att vi skulle vara tvungna att komma tillbaka igen nästa morgon, för att se om allt var redo.
Nästa morgon när vi kom dit, så pratar dom med min fru, hon fick veta att vittnena behövde återvända ytterligare en gång till för underteckna ett annat sletet papper. Vi återvände nästa dag, vittnena undertecknade, och vi väntade på att få dyrgripen, alltså den i fjärran hägrande Gula Husboken. Efter att ha varit där i 6 timmar, fick vi veta att vi skulle få gå hem igen (det var nu fredag) och vi ska ringa måndag morgon för att se om allt redo.
Vi ringde dit då på måndag morgon, ingenting var redo ännu. Inget redo på tisdag, och sedan onsdag morgon, så ringde fanskapen, och sa till min fru att det nu endast var ett endaste papper till att underteckna för henne, och sedan skulle jag få min Gula Husbok Vi gick tillbaka till Ampue, och efter att ha väntat ytterligare 3 timmar, så hade jag min Tabien Baan falang. Den totala tid som tillbringades på Ampue var drygt 15 timmar och utspritt över 8 dagar.
Dessutom alla dessa flygresor ner till Bangkok, hotellkostnader i Bangkok, ambassadens hemska avgifter samt resorna till Immigration. För mig så verkar hela denna erfarenhet mer än löjlig, även om man räknade in thailändska standarder, och jag undrar vad andra falanger hade att göra, för att få sin gula bok.
Skrivet av en resignerad amerikansk boende i Thailand....
Handskak