GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt

Chaiyaphum MMDCLXX  (2670), Thailand

31 oktober 2016

86,1 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3.90 (uppåt)



Vet du vad jag gjorde innan jag gifte mig?
Allt som jag ville!!

I skrivande stund, så sitter jag klockan 21.48 på bevakningsrummet (där man hamnar efter operationen), och skriver detta kapitel. Jag opererades klockan 13.00 idag lördag, oh klockan 14.00 var det klart, och jag hamnade här på rummet. De sade att jag skulle vara uppkopplad och under bevakning fram till klockan 20.00, och sedan skulle det lätta, och jag skulle ligga kvar på detta rum under natten.

Jag kom i alla fall till Bangkok Hospital klockan 09.00 som avtalat, och de tog tag i mig på studs, här snackar vi inte om några väntetider alls. Lite prover, lite snack med läkaren som sklle operera mig. Han hette för övrigt Tannin i efternamn sades det. Han förklarade exakt för mig vad som skulle ske under operationen.

Jag och Yongan blev sedan forslade till rummet som vi skulle ha. Detta rum som jag för övrigt inte kommer att se insidan av under någon av dessa 2 dagar (lördag-söndag). Men Yongan får ta det och mysa, och sova där ensam det gillar hon säkert. I alla fall, de körde mig till en vanlig röntgen. De tog en plåt på 10 sekunder sedan klart. Efter detta, så blev det dusch, pinka, och sedan avvakta tills dom kom, och hämtade mig för f.v.b. till operationsrummet.

Som vanligt vågar jag säga, så var det ett svinkallt rum, varför är alla dessa operationsrum alltid svinkalla., detsamma hemma i Sverige ju. Där inne så var det en himla massa töser som sprang omkring, och gjorde varsin sak såg det ut som. Men dom förberedde mig i alla fall för operationen.

Efter ett tag så släntrade doktor Tannin in, och det hela tog fart, jag visste ju vid detta laget ungefär vad som skulle ske, men trots att jag försökte få mig själv in i en mental koma, eller skall vi kalla det Nirvana, så fanns oron där hela tiden, och den stegrades också under operationens gång.



Jag kan ju säga att när läkaren säger efter 20 minuter under ingreppets gång ”ojsan” (det lät så), och han sade det högt och tydligt, så tolkade jag det när jag låg där under kniven, ungefär som att han menade att han hade tappat nåt vasst som satt fast i mitt hjärta... Jag kände dock ingen knivsmärta, så jag försökte lugna mig..

Några minuter senare, så kom det ett ÄNNU högre "ojsan", och nu förberedde jag mig för döden. Inte fan säger man "ojsan" högt och tydligt, och rycker till..... Men läkaren fortsatte som om inget hänt, kanske jag missförstod det hela??

Han fortsatte med ingreppet, och plötsligt böjde han sig fram över till mitt ansikte och sade... ”Jag har 1 stent att föra upp, tänkte du ville veta”.... och tack sade jag, och samtidigt fick jag den första signalen om hur jäkla pissenödig jag var.. Kent uppe i Khong hade varnat mig, och sagt att han hade blivit jäkla pissenödig under sin operation..

Anledningen till den korta konversationen mellan läkaren och mig under operationen, var helt enkelt att den ekonomiska situationen var ju att AIA (försäkringsbolaget) skulle betala för det initiala ingreppet, och kollen på vad som måste göras (60.000 baht), samt att dom skulle betala för första ballongen (stenten),  och jag den andra ballongen.

Så läkaren visste att jag skulle bli extra lycklig om vi slapp två ballonger/stentar, och då skulle försäkrings- bolaget ta hela kostnaden för mig. Han satte nu då igång med att föra upp sitt instrument genom hålet nere vid ljumsken, upp till och in i hjärtat, och i detalj vet jag ju inte exakt, men han placerade nåt dom kallar en stent tydligen, som öppnar blodvägen till hjärtat. Forts. Nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum 30 oktober,2016


Idag då skrev jag inget kapitel alls, satt ju på sjukan i Khorat, så nu tar det fart istället fortsättningsvis.. Hav nöje med läsningen om operationen o.s.v.

Handskak


Chaiyaphum MMDCLXIX, Thailand

29 oktober 2016

85,4 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,891 (uppåt)



En politiker är en man,
 som vill satsa ditt liv för hans land!!

Så var vi till Khorat igen i torsdags för återbesök, 1 vecka efter det initiala besöket där hos hjärtdoktorn. Han frågade läget, och jag sade att medicinen var fullständigt verkningslös mot min smärta i bröstet. Han berättade att han var hyggligt säker på att det bästa nästa steget att ta i allt detta, var att gå in i ljumsken med en kamera, ta sig upp till hjärttrakten, och titta sig omkring bland de 3 blodkärl som förser hjärtat med blod, och då också syre.

Han berättade att det är relativt vanligt när man kommer upp i ålder, att en åkomma kan vara att det blir förträngningar i blodkärl o.s.v. Och om det blir en ojämn och ansträngd tillförsel av blod till hjärtat, så kan man få dessa symtom som jag ju nu har. Han frågade om jag var beredd att göra denna undersökning.

Så klart, sade jag, vi måste ju fixa detta, som det är nu, så är det ju rena rama natta ju! De började sedan prata pengar, och det kändes faktiskt ganska otrevligt när man såg vilka belopp som dom vill ha för dessa ingrepp. Så i mitt fall, Att föra in instrumentet med kameran via ljumsken, och leta uppe i hjärt-trakten skulle kosta mellan 40-60.000 baht.

Om dom sedan upptäcker förträngning på blodkärl där, enligt en gubbe jag pratade med, så finns det 3 st stora sådana, som förser hjärtat med blod. Ser dom då en förträngning, så måste dom i samma veva som dom gör undersökningen, föra upp en ballong av nåt slag, som tydllgen är ett ”nät”, och sedan på något sätt vidga blodkärlet, så det kan fungera normalt, och släppa igenom blod till hjärtat!!

Detta ”första” blodkärl betalar alltså min försäkring, ihop med ävenledes själva undersökningen. Ballongen kostar runt 100.000 baht... OM det skulle vara,, må Gud förbjuda det, ytterligare ett blodkärl som har en förträngning, så kostar det också 100.000 baht, och det måste jag stå för själv....



Jag har skrapat och grejat ihop dessa extra stålar, så det skall vara OK, hoppas bara inte ett tredje blodkärl är paj, för då får dom skita i det... MEN detta är ett okvalificerat eget amatör-snack nu, OM det skulle vara ett tredje blodkärl som var kass, så finner jag det vara underligt minst sagt. Ty om 3 utav 3 möjliga blodkärl har förträngningar, så skulle väl jag i rimlighetens namn må skitdåligt nu , eller??

Men jag mår ju förutom smärtan, ganska bra, och inget annat att klaga på. Så låt oss hålla tummarna för att det helst av allt enbart är 1 blodkärl, och att jag slipper betala en endaste baht, det skulle vara mumma i ”baht-fabriken”.... Jag får rapportera vidare i allt detta på måndag morgon, ty söndag är ju jag på sjukhuset sovandes där....

Kent i Khong, min polare, också han ifrån västra Göteborg (Sanna), som ju jag träffade senaste besöket i Khorat, och käkade hamburgare på Burger King med, han ligger faktiskt inne på samma sjukhus nu, han fick snabbt och mindre lustigt, ett njurstens-anfall härom natten, och fick skyndsamt åka till sjukan.

Nu efter sju sorger och åtta bedrövelser, så betalar hans försäkringsbolag hans operation. Han har en sket-stor sten i ena njuren. Så dom får gå in kuk-vägen upp till njuren, skjuta stenen i bitar, och ta ut den genom ”snabeln” bit för bit. Kan tänka mig att pissa blir en smärtsam upplevelse för honom någon vecka efter detta.... jag gissar förstås.....

Handskak


Chaiyaphum MMDCLXVIII (A), Thailand

28 oktober 2016



Här kommer ett extra kapitel tack vare att Anubaan fann denna länk.. som alltså gäller att få samma rättigheter för oss boende i Thailand, som för de av Er som bor inom EU. Alltså att få sjukvård på plats med samma förutsättningar som på svensk mark...

Detta är ju oerhört viktigt för oss alla som bor i Thailand... och vi är ju ganska många....
så detta är då alltså länken;

https://www.facebook.com/groups/965644490231223/?fref=nf

Klicka på länken, gå dit, och skriv sedan under den petitionen, och så kan vi bara hoppas att PK hemma i Sverige förlåter oss, att vi valde bort den svenska kvinnan, och istället valde lycka.. och ett boende i ett annat land.

Och sedan vill jag be alla, publicera denna länk på alla de ställen ute på internet där ni är aktiva, så vi når så många som möjligt. Gör det där lilla EXTRA för att hjälpa till, om ni orkar och vill!!

legolas

Chaiyaphum MMDCLXVIII, Thailand

28 oktober 2016

85,4 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,869 (katastrofdåligt)



Jag erbjöd min motståndare en ”deal”,
om han slutade med sina lögner om mig,
så skulle jag sluta berätta sanningar om honom!!

I morse så blev det det vanliga morgonstöket. Publicera ett kapitel på hemsidan, sedan arbeta med de mail som kommit in hit under natten, och sedan kolla antingen dagens dubbel, eller kanske en TV-show vilka  jag laddar ner regelbundet på min  dator. Och nästan som vanligt, så hör man genom mina öppna fönster där på morgonkvisten klockan 05.35 ett skränande ifrån högtalare monterade på en av alla dessa pick up;er, som kör omkring i allsköns olika ärenden.

Man har ju inte riktigt ännu kommit till skott här ute på landet, med något bättre sätt att informera folk i området om vad som händer och sker, och också ren information. Ett bättre sätt, än att ”avlöna” ett par gubbar med sketna sletna pick up;er som kör omkring, och väcker upp allt och alla i byn och i området där omkring. Skränet var nästintill öronbedövande, och det hjälpte inte att stänga fönstren ens.

Namkaeng satt där inne i köket och käkade middagsmat till frukost som vanligt, så jag gick in och frågade vad dom pratade om i högtalarna som var så viktigt! Jo berättade Namkaeng. Hon berättade att en man hade gått upp i bergen till templet där, för att be och söka vishet hos Buddah. Så dessa människor har en jäkla förmåga att förmedla riktiga skitsaker till varandra, och speciellt myndigheterna, det är dom som är värst.

Och jag förstår dom fullständigt, så klart att man vill disinformera folk i samhället, och så klart att man vill fokusera på nyheter som inte ens är nyheter, egentligen bara löjliga saker. Man berättar alltså då idag om mannen som gick upp i bergen för att be, vilket då skulle vara jättekul att höra för allmänheten här. Ofta så hör jag ”nyhets-killen” i byn, vilken stundom kan vara byhövdingen eller i vissa fall hans lakej.

De pratar i stora högtalare som är uppsatta över precis hela området, och som skränar något fullständigt fruktansvärt. Deras nyheter är ganska ofta rent löjeväckande, och syftar enbart till att göra propaganda för han som råkar vara byhövding och ledare för byn. I dessa typer av kulturer som finns i de fattigare länderna, speciellt där folks vetande och kunnande är näst intill noll.



Så kan man med fördel berätta idiotgrejor som att ”vår käre ledare har idag bestämt att lägga cement på vägen genom byn förEr skull i byn”.. Ingen vågar dock säga att detta är 2:a gången som denne byhövding får stålar till att bygga samma väg. De förra stålarna stoppade han i egen ficka istället för att låta dom komma bgyn till glädje. Så dom stjäl förbehållslöst och skamlöst, och ingen vågar säga någonting alls. OCH va fan måste idioterna berätta detta klockan 05.00? Det fungerar precis lika bra klockan 10.00...

Så visst, dessa högtalare är egentligen till för att styra folket, ge dom en känsla av att dom är medlemmar i ett samhälle. Men det meata som bwerättas är antingen rena rama lögner, eller fullständigt värdelöst vetande. Toppen på allt är ju när dom börjar rabbla alla dom som har skänkt 20 baht (SEK; 5.-) till det lokala templet.... va fan...

Och sedan har vi ju förstås de privata affärsmännen, alltså privatpersoner som monterar på sina högtalare, kör en grym volym väcker alla i byn, och berättar att dom säljer; lime, grönsaker, eller kött, eller vad dom nu säljer... Ett evigt rabblande med 20 baht hit och dit, och 100 baht hit och dit.... Men thai är glada, för en sak har dom alla gemensamt.

Och det är att dom (myndigheterna) har definitivt och fullständigt lyckats i sina föresatser att fostra sina medborgare, till att vara tysta accepterande möss, och aldrig ifrågasätt något, aldrig vara negativ mot någonting. Det börjar i stor stil mot kungen, och sedan så kräver den thailändska kulturen, att man skall böja nacke för dom som har mer stålar en man själv har....

Handskak


Chaiyaphum MMDCLXVII, Thailand

27 oktober 2016

85,4 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,930 (uppåt)



Politik är den fina konsten av att få röster ifrån de fattiga,
och kampanj-bidrag ifrån de rika.
Och att lova att skydda den ene från den andre!!

Vi har ju detta med språket här i detta landet. Jag finner det vara väldigt mycket dubbelbottnat med allt detta med avskyn och förnekandet av att det finns språk, och länder utanför Thailand. Att thai tror och inbillar sig i de flesta fall, att alla falanger föds med engelska språket är nog allom bekant.

De tycker ju därför att när vi falanger har så förtvivlat svårt att lära oss prata, förstå, och skriva thai, så är vi enbart lata, och tycker rent ut sagt att ”vi thai pratar thai, varför kan inte ni lära Er thai”!! Och i min värld så håller jag förstås med till viss del, visst vi är besökare här i detta landet, och borde därför lära oss att prata det lokala thailändska språket när vi bor här.

Men jag som är jäkligt konstig ibland, tycker att det borde istället vara på detta sättet... Jag föds med mitt språk (svenska), och thailändarna föds med thailändska språket. Vi skall sedan samsas ute i vida världen med varandra, och dessutom kunna prata med varandra, och då borde vi väl gå halva vägen var, eller hur? Men icke sa nicke, thai vill inte gå en halv-meter till mötes ens.

Alla andra skall lära sig att prata deras språk, och dom själva inte lära sig ett skit. Men sedan händer det något lustigt lite grand här och där, lite grand då och då, alltså med språket här.... Jo jag tittar i går när jag väntade på banken, i flera av deras broschyrer, och bland alla olika rubriker, så står det OFTA på engelska,, och sedan är resten av texten på ren thailändska.

Om man betänker att 99% av folket här i Isaan INTE kan läsa, skriva, eller prata engelska, så kan man ju vackert undra varför i helsefyr dom gör rubriker i sina broschyrer på engelska, och resten av texten på thai. Det är det samma nästan i vilka broschyrer som helst, sjukhus samma, och TV-bolag samma....Ja underliga är Guds vägar, men kanske kanske kanske,,,, är det lite utveckling på gång, och att någon sakta sakta sakta, försöker att lära thailändarna, att det finns fler språk än thailändska på detta jordklotet...

I denna anda då, så var Yongan idag borta på Amphue´s lokalavdelning som ligger på Big C (Food-courten).. Hon ville ändra sitt efternamn. Hon heter ju sedan 8 år tillbaka vårt gemensamma falang-efternamn (efter  mig då), Men nu när det skall bli lite ändringar i ägandeskap och i arrendeskap, på hennes mark uppe i Nong Bua Daeng, så ligger ju marken idag i hennes flicknamn Chaipha.



Om nu Yongan åker dit upp i vildmarken till deras Amphue (kommunkontoret), så blir väl dom alldeles villrådiga, och vet sjutton inte vem fan Yongyut + falang-efternamn är överhuvudtaget... Så hon gjorde det enda raka riktiga, hon gick ner idag, och ändrade sitt ID-kort till dubbel-efternamn, först hennes flickefternamn + mitt efternamn....

Då kan ju myndigheterna fatta att hon är en och samma dam, som har tillgång till marken, och så inte de blir alldeles förvillade med ett falang-efternamn... I samma anda så förekommer också ävenledes något underligt. På Thai´s ID-kort så står det på thai, javisst gör det,,, men visste ni att där står också namnet på engelska..... Men ni skall bara veta hur grymt okunniga dom är, läs detta så ser ni nivån på Thailands kunskaper, detta är alltså myndigheterna som gjort detta.....

Pappan heter alltså Djöllen i förnamn, och han heter Chaipha i efternamn. Hans namn står på hans ID-kort på thai, vilket jag inte kan läsa, men vi får väl förutsätta att det är rättstavat, men hans namn skrivet på engelska blir då, istället för som jag rätteligen skriver det Djöllen Chaipha, så skrev dom; "Charoen Challe" i Yongyuts pappas officiella ID-kort.....

Thailand har en ytterligt lång väg att ”gå”, innan dom kan komma ur garderoben, ja dom är väl mest att likna vid en alldeles för blyg homosexuell, som vägrar komma ut ur garderoben.  I deras vägran att inse sin omvärld, och deras vägran att lära sig om sin omvärld.... Men det kommer väl, i detta hänseende så har deras skrävel, och stolthet över att aldrig ha varit koloniserade närmast blivit deras förbannelse.

Titta på länderna runt omkring, dom alla har nästan mangrannt passerat Thailand, kanske inte alla, men de flesta, och det arvet som europe´erna gav dessa länderna, har varit värdefullt för deras framtida utveckling.... Vietnam, Malaysia, Singapore, Hongkong m.m. De alla har alla mycket bättre förutsättningar, i och med att dom kan prata och föra sig, med utländska motparter vad det gäller affärer och ren kommunikation...

Handskak


Chaiyaphum MMDCLXVI, Thailand

26 oktober 2016

85,5 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,910 (nedåt)




Jag har svårt att kyssa de läppar på natten,
som har tjötat på mig på dagen!!

Varför är rasism så svår för vanligt folk egentligen. OK en del har ju klart för sig genom att googla fram en förklaring som dom kan adoptera, och leva med i all sitt PK-liv, men för oss ”fritänkare”, så är rasismen sådan svår sak!! Jag menar ”black berry”, är det rasism? Svarta Vinbär?

Är blackmail rasism eller ”svarta pengar”... Hur länge kommer det att dröja innan det blir ”ute” på grund av rasism att säga ”jag tjänade svarta pengar idag”!! Är det löjligt att föra detta på tal, att det är skillnad på svart och på neger? Ja OK Negerboll fick ju begravas, ty det var ju rasism. Men det fick ju också ”svart” göra eller hur? Jasså ingen aning?

Ja man får inte säga svart längre i vissa sammanhang, det heter ”färgad”, så visst är nu ordet ”svart” också behängt med handfängsel. Lika lite som man får säga neger, man skall säga ”afro-amerikan” istället (i USA alltså). För mig om man skall dra detta i långbänk, så är det enbart löjligt. Om man nu skall kalla en neger för nåt annat än det, så varför inte kalla honom ”amerikan” som alla andra där borta i USA!

Va fan har Afrika med saken att göra i dagens läge... Inte fan kallar amsisarna mig för ”scandi-whitey”, alltså en viting ifrån Skandinavien. Lika lite som man borde syfta på alla negrer borta i Afrika, när man pratar om USA,s svarta befolkning!!

Vad man skall kalla honom i Sverige eller utanför USA beror nog på dagsformen på PK misstänker jag. Tiderna förändras och vi förändrar orden i takt med dom. Vår oerhört stupida tilltro till ordens betydelse är löjlig, Varför inte istället koncentrera oss på att förändra folks tyckande och görande istället i första hand... Ingenting mer än lönen kan förändras bara för att [b]lokalvårdare[/b] ersätter ordet [b]städare[/b].....





Nä, ordet svart i sig borde helt tas bort och helt förbjudas, om man nu vill få rent på bordet, vad det gäller rasism. Se bara hu det brukas utav alla dessa onda rasister runt om i världen... Svarta hål finns i rymden, syftar på något ont förstås. Svarta får är den onde i familjen, syftandes på att negrerna skulle vara mer onda än vita, och svarta änkan är spindeln som dödar, återigen ett ont fenomen... Finns det nåt som heter Vita änkan? Fan är svart och Gud är vit!!! Svart är död och vit är liv, Kan världen bli mer rasistisk än den egentligen är???

Så jag röstar på att vi tar bort ordet svart helt och hållet, och får slut på all rasism. Ty det är tydligen i orden som lösningen på hela problemet ligger. För övrigt, det finns bara en absolut korrekt värdemätare vad det gäller svart, och det är på roulette-bordet, man får lika mycket i vinst, oavsett om man vinner på rött eller på svart.... Alltså undantaget som bekräftar regeln..

På tal om svarta hål, alltså bl.a. hål dit pengarna stundom försvinner, så skall jag ihop med Yongan idag ner till cykelkillen, som skall montera ditt en cykelkorg på cykeln, så att Yongan kan lägga frukt och grönt och mat där.. Jag handlar också dit stänkskärmar, vilket verkligen behöves här när det är regnperiod. Så för att få dit cykelkorgen, så måste jag handla dit en pakethållare också, att fästa cykelkorgen i.. Jaja hoppas Yongan blir nöjd med detta då....

Dagen i sig blev finfin, först cykelkillen där gick det löst på 1.400 baht, och sedan hämtade vi tillbaka Yongans svarta djävul (hennes bil) som varit inne på lite upputsning, det gick på finfina 2.000 baht där, så familjen  gick back 3.400 baht idag.. glänsande tider.... Och på torsdag skall ju läkaren på Bangkok Hospitali Khorat, återigen ta sig en "runda" med min "plånta", vi får se hur skinnad jag blir där...

Handskak


Chaiyaphum MMDCLXV, Thailand

25 oktober 2016

85,3 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,931 (nedåt)



Hon tog min ring,
och gav mig fingret!!

Jag berättade idag för York om det som hände med mig, alltså om old food och deras jäkla eldande. Han skrattade gott och berättade följande. Där han bor, han bor, är ju i stort sett mitt i byn, som ligger mitt i city-kärnan av Chaiyaphum, så det är både en primitiv som en modern plats på sitt sätt...

En morgon så kände han också en stark röklukt, och det virvlade in mängder av rök på hans altan, där han satt och jobbade och käkade frukost. York han berättade att han kommenterade det för sin fru, som i sedvanlig stil (samma som Yongan), inte brydde sig, eller inte vågade bry sig. Det var deras granne, visade det sig, en gammal tant som eldade, och brassade på sin frukost antagligen, trodde York.

Ty det luktade sedan inte bara rök, utan en otroligt äcklig matlukt också.  Detta upprepade sig också morgonen efter, och nu frågade York sin fru om inte hon kunde be den gamla damen att gå ifrån att elda precis just vid tomtgränsen, utan kanske lite mer avskilt, så det inte störde grannarna... Men den bönen var som de flesta kristna böner,, alltså fullständigt ohörda, och fullständigt obesvarade...

3:e dagens morgon, så var York ute med sin jycke på sin vanliga piss och skit-promenad (för hunden alltså), då han noterade en thai-kille som stod på hans soi (gata), och tittade sig omkring. Han stod där ett bra tag, så York stegade fram, och frågade vad han ville. Killen ruskade på huvudet efter det att han tittat noga in på Yorks tomt. Han gick sedan vidare in till den gamla damen noterade York.



Efter en dryg timme, så kom den gamla damen in till dom, naturligtvis upprörd, ty hon hade blivit konfronterad. Det visade sig att mannen hade gått in till damen, och sagt till henne att hon skulle sluta med sitt eldande, inget mer eldande sade han i allvarlig ton.

Damen kom in till Yorks fru, och berättade upprörd, att hennes grannar inte var bra alls, för det visade sig att thaikillen var utsänd ifrån by-hövdingen, som hade blivit kontaktad av några grannar till damen. Och by-hövdingen tog grannarnas sida, och förbjöd den gamla damen att elda på det sättet i byn. Vilka konstiga människor gnällde damen, skicka by-hövdingen.....

Men inte en endaste ansats till att fatta att hon själv gjorde fel.... Enligt henne, så skall man kunna elda och ställa till jävelskap när det passar en, Och trivs man inte med det, så kan grannarna flytta därifrån... Jaja sådant är kulturen, men York var helnöjd.

Och nu står den gamla damen på andra sidan sitt hus och brassar käk inför öppen eld, och det enda hon ställer till besvär för är skogens djur, ty baksidan på hennes hus, vetter emot ett skogsparti. Att hon skulle ha gjort detta ifrån början, ja men det kan ju inte vara så lätt att veta, hahaha!!

Så säger York, inte bara du har den där skiten att ta hänsyn till i våra liv. Vi alla råkar ut för thaiarnas fullständiga brist på respekt för varandra... York avslutade, fan va kul om en sådan thai bosatte sig hemma i Flensburg, och satte igång att elda på det sättet. Inte bara grannarna hade skällt ut henne, utan även polisen och brandkåren hade kommit. DÅ kanske dom skulle lära sig hut och allmänt folkvett!!

Handskak


Chaiyaphum MMDCLXIV, Thailand

24 oktober 2016

85,6 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,940 (uppåt)



Min fru stack med min bäste vän,
jag saknar honom mycket…

Jäklar va tråkigt det är nu när man inte kan cykla längre, och inte ens gå längre. Jag sitter här med världens sämsta dåliga samvete, ty jag är rädd för att min kropp skall söndras, och brytas ner av ålder, och overksamhet. En bieffekt av detta blir ju också att mitt blodsocker säkert kommer att stiga, så jag kommer att bli tvungen att gå ut, och röra på mig lite grand varje dag, hur ont det än kommer att göra...

Satt i morse vid datorn och arbetade. Plötsligt så kommer det in riktigt stark stinkande röklukt i rummet. Jag har ju alltid på tidiga morgonkvisten många fönster öppna, så slipper jag ha på aircondition, och slösa med elen i onödan. I alla fall, jag tittar ut och ta mig fan, den där jävla dumma grannen jag har, ni vet old food och miss pussy, de höll på och fanimej eldade inne på sin tomt.

Det verkar som om dessa thai som bor speciellt här i Isaan, de är uppvuxna med att elda upp precis allting, så dom slipper böja sig och bära något, eller arbeta med det överhuvudtaget... Det är riktigt befängt detta med eldningen, man ser det precis överallt här. Jag har ju hört och sett hur det går till t.ex. uppe i Chiang Mai, alltså norrut.

Där röken ligger tät och kväljande under månader, och terroriserar folks liv och leverne. Thai står ut med detta, allt i akt och mening att ”det är inget att göra nåt åt”. Man kan ju inte gärna säga till folk att dom inte ”får elda”, och att säga till en thai att dom skall ta hänsyn till andra i grannskapet, är nog bara rent skrattretande. Man gör precis allting som man vill, ty ingen vågar ju konfrontera varandra.

Så jag blev jävligt förbannad på idioterna här bredvid. Vi har alltså samma storlek på tomten, och den är precis 15 meter bred. Och att ha ”mage” att sätta igång, och elda här inne är det ju bara idioter som gör... Jag blev helförbannad som sagt var, jag ropade högt och tydligt på svenska ”hur jävla dumma får man va egentligen”.... Varefter jag slängde igen våra fönster, högt och ljudligt.



Men jag gav mig icke in i en direkt konfrontation. Men dom  fick reda på ganska öppet och direkt när det rök som fan, och jag reagerade och uttryckte vad jag tyckte.... Jag satte mig och jobbade igen, kikade ut 3 minuter senare, och de hade släkt den sattans elden. Jag berättade för Yongyut vad som timat sig, vilket jag icke skulle ha gjort förstås, när skall jag lära mig?

”No gooood”, säger hon som vanligt... Jojo sade jag, jäkligt goood... Nu vet dom att dom gjorde fel som eldar och förpestar för sina grannar..... Yongan fortsatte no goood...  They know people, can kill you when  youout bicycling.. Yongan för fan… någon måste saga till någon jävla gång… Jag pratade inte ens med dom, men dom fick veta vad jag tyckte I alla fall,  klart och tydligt….. det kom som avslutning nu lite tystare,,, ”no goood”...

Ja att vara granne med mig kanske inte är helt enkelt, om man tänker sig att vara egoist och skita i alla andra och köra sitt eget race, men annars funkar det säkert bra, grann-samarbetet menar jag, inga problem med mig.... Men elda..... och elda upp sin skit på en 15 meter tomt. Jag tror den elden var maximalt cirka 10 meter ifrån vårt hus, och öppna fönster....

Handskak


MMDCLXIII, Thailand

23 oktober 2016

84,7 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,938 (neråt)



Om telefonen inte ringer,
så vet du att det är jag!!

Jo nu den senaste gången jag var ute, innan detta med bröstsmärtan slog till, så träffade jag på faktiskt vid 3 olika tillfällen under samma cykeltur, hundvalpar som lekte utefter vägen. Det var alltså 3 st olika kullar, på olika ställen med hundvalpar. Jag såg inte till hundmamman någonstans mer än vid ett tillfälle, och den hunden letade i skräphögarna strax utanför byn, efter mat till sin avkomma.




Jag antar att thailändare gör med hundvalpar som med vuxna hundar. Dom får klara sig själva, skitsamma dom är inte beredda att lägga en endaste baht i matpengar på sina hundar. Dock så vill dom gärna ha dom springande ute på vägarna, och göra jävelskap, och samtidigt skälla på allt och alla som passerar... men ingen mat speciellt alls ges till dom. OK några gör det säkert, men som jag ser det, så käkar dessa hundar precis allting precis överallt...

Idag så kom Yongan fram till mig när jag kom hem ifrån Tesco Lotus. Hon säger... imorgon så skall jag bort till det huset, och ha en Buddah-grej.. Kan inte översätta, vilket hon alltid säger när hon inte har lust. Vilket hus sa du? Ja det "bortersta" huset där. Men va fan skall du där att göra? Det är ju de där jönsarna som haft den där jävla tuppen i alla år, som låtit alla andra lyssna på eländet i 7 år nu...

Du fattar inte säger Yongan, dom frågade om jag ville komma, det är mycket nu med Buddah säger hon, Kungen är död, och jag är ju ”thai put”, alltså en religiöser buddist, som tar det på fullt allvar... Så jag VILL gå dit... ja ja mig spelar det ingen roll, men i mitt land, så hade jag inte satt min fot i det huset, men det är ju inte samma här.... Hur mycket pengar vill dom ha förresten???

Yongan blev sur när jag frågade. Antagligen p.gr.a. att det som vanligt skall vara insamling till nån jävla munk eller nåt annat... men man får ju inte fråga rakt ut i det här landet... Så jag får hoppas att hon inte ger för mycket bara... Jag själv är av den åsikten, att jag hellre ger direkt till en fattig, än till en insamling, speciellt i ett sådant här land som Thailand, med alla sina såta ”mellanhänder”..



Trodde man att Röda Korset och SIDA förr om åren, har haft sina skandaler med insamlingar, så skulle ni se här. Detta landet är lika med penga-skandaler, som ingen vågar ifrågasätta... Men Yongan får naturligtvis göra som hon känner för, jag struntar egentligen i vilket, bara dom inte snor för mycket av mina stålar.

Man märker faktiskt nu att regnperioden är över här, Tycker att den höll på extra länge i år. Tycker mig ha märkt förr om åren, att den höll på i hela september och kanske de första 7 dagarna i oktober. Men i år så hare det varit hela september och fram till nu drygt 20 oktober...



Men det har inte regnat nu på 3 dagar, så det är nog över för denna gången, och en torka på kanske 6 månader kan ta vid, och göra livet lika besvärligt även fortsättningsvis, men på ett annat sätt då förstås...

Handskak


Chaiyaphum MMDCLXII, Thailand

22 oktober 2016

84,8 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,939 (neråt)



Jag har aldrig gått till sängs med en ful kvinna,
men jag har vaknat upp med flera!!

Forts. Från förra kapitlet......Han pratade med mig lite grand, och sade att han hade besked på blodproverna, men han ville också för att få en bra överblick, låta ta Ultraljud.... jag sade då, men jag är inte gravid??? Ingen skrattade... Konstigt hela detta land skrattar ju åt de mest befängda löjliga skämt, men mitt kvalitets-skämt föll i fel låda tydligen.

Så in på en brits, och där satt doktorn själv med mig, och hade en mackapär med massa anslutningar på min kropp, och sedan hörde jag att han hela tiden fingrade på datorns tangentbord. Jag fick till slut efter 10 minuters scannande med ultraljud vända mig om, och såg då TV-skärmen som hade kanske 16 mindre rutor vardera, med olika lägen på mitt hjärta, som pulserade så fint där på bilderna.

Han säger till mig... Jag kan inte finna något fel på själva hjärtat i alla fall, det ser fint ut, lite förstorat är den ena kammaren, men det är nästan legio i din ålder, betyder inget alls.. Så ta på dig, och kom in på mitt rum, så jag stegade in till honom för tredje gången då. Översätterskan är där, denna gång är det en annan, som snackar precis lika flytande engelska... fantastiskt service faktiskt...

Han berättar för mig, han informerar mig hela tiden, om allt ifrån läkemedel till behandlingen, och till framtiden. Och vad att käka, och vad att inte dricka (brännvin förstås)... Han behandlade mig verkligen som en människa. Han avslutade med en sak som gjorde mig imponerad, medans han räckte mig en papperslapp. Om du gillar at googla och ta reda på ditt tillstånd, så googla detta, och lär dig lite om det, det skadar aldrig.

Han var ju läkare och hitta den läkare som skriver rent och fint, den gubben finns ju inte, men så här skrev han i alla fall... undrar om jag tyder det rätt; ”atrial fibrillation”.. Jag kollade som hastigast, och sparade sedan sidan inne på internet, men såg att det handlade om förmaksflimmer.

När han hade pratat och informerad ett långt tag, så fick jag denna bild klar över mitt tillstånd då. Mitt hjärta är OK idag, lite förstorad, var den ena kammaren, men inga problem i sig. Han sade att mitt hjärta det ”dansade”, vilket var mycket talande i sig, hjärtat slog normalt, och sedan plötsligt, så slog det mer intensivt, och det var inte helt orytmiskt.



Min smärta som jag hade där i bröstbenet, berodde på att det kan vara en effekt med orytmiskt hjärta, sidoeffekten av det kan ge dålig mage och sura uppstötningar ibland, och en svidande värk som jag hade. Men sade han, ditt hjärta ser bra ut, Och en sak ser jag, och det är att dit hjärta får det blod som det skall ha, så blod med syre är OK...

Det gäller bara för oss att medicinera bort det orytmiska, och det gör vi med att jag höjer dosen på Metoprolol (blodtrycksmedicinen), så det lugnar ner hjärtat lite grand mer, och sedan så får jag en antikoagulerande medicin som heter Eliquis. Jag fick även fortsätta att käka en medicin som heter Nexium, det är en magmedicin, som skall hålla ordning på kistan....

Jag fick en behandling på detta sjukhuset som  inte var av denna världen. MEN  jag måste säga det igen, dom är jävligt duktiga på att ta betalt. Jag åkte på 8.200 baht för allt detta. Men jag sade till Yongan, jag vill fan inte ligga över här, bara för att få försäkringsbolaget att betala detta. Ni vet kravet för att dom skulle pröjsa, är ju att man ligger över.

Vi åkte hem jag lycklig, och Yongan var verkligen lättad, och jävligt skadeglad att läkaren hade sagt att det nog är bäst att jag lägger brännvinet bakom mig.... Hehehe... Men med de gamarna på Luamphaet sjukhuset i Chaiyaphum som debbade mig 6.400 baht i förrgår, utan att göra något speciellt alls, så blev detta till en kostnad på runt 14.500 baht (SEK; 3,700:- för båda sjukhusen.

Men jag skiter i att lipa ihjäl mig om inte försäkringen vil ta detta, jag fick Yongyut att ringa dom, och vår försäkrings-kille lovade i alla fall att försöka att få dom att pröjsa. Men jag var så lättad att allt kändes OK, så jag lipar inte ihjäl mig över dessa stålar. Jag berättade om allting för amrisen Dan, och nämnde de 8.200 bahten på Bangkok Hospital, men den gubben som ju är van vid USA;s prisbild vad det gäller sjukvård, tyckte att detta var underbart billigt...

Så som ni märker, allting är relativt i livet. Men hur relativt blir det vid återbesöket den 27 oktober, alltså om en vecka? Kommer dom att klämma mig på ytterligare 8.000 baht, så då blir det ju problem och inte alls roligt, då får vi nog börja undersöka om inte läkaren kan lägga in mig över natten, så jag får tillbaka alla stålar jag lagt ut....

Handskak

Chaiyaphum MMDCLXI, Thailand

21 oktober 2016

84,8 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,947 (uppåt)




En kille säger stolt; ”min fru är en ängel”!!
Kompisen svarar;
Du har tur, min lever fortfarande”!!

Vaknade i morse minst sagt förväntansfull. Har ju mer och mer jagat upp mig nu de sista dagarna, sedan dom börjat pratat om hjärtat... Har sovit lite halv-knas, och gått upp vid 4.tiden på morgonen (natten), Dock skall jag väl säga att jag kände mig betydligt bättre till mods, efter det att mackes (Martin) skrev mail till mig, och rådde mig att skita i Saint Mary´s..

Han menade på att dom har bara en specialist där några timmar, några enstaka dagar i veckan. Medans Bangkok Hospital har det varje dag i veckan, mellan 08.30 fram till 16.30, och dessutom så har dom full utrustning där... Så den sista natten fram till torsdag sov jag bättre än de föregående. Kanke jag var mer utmattad dessutom...

Så, vi for iväg i morse klockan 08.00, ville undvika att hamna i rusningstrafiken i Khorat, så vår ankomst vid 10; snåret var riktigt bra faktiskt. Vi körde rakt på det, efter en liten u-sväng..  Detta trots den kassa vägbeskrivningen av google maps.. "Väg 201 i 5 mil, vänstersväng in på 205;an runt 6 mil, och sedan en lätt högersväng, och följa vägen hela vägen ner till Bangkok Hospitalet". Detta sista var min  egen beskrivning, vilken vasr exakt.

Jag har alltid haft ytterligt svårt för Khorat, om det beror på att stan och dess leder, är minst sagt luriga att hitta på, eller om det är jag som är ding, det får andra tvista om, men denna gång så gick det lugnt och städat till. Vi kom fram, parkerade, gick in på sjukhuset,,,, ojsan ojsan ojsan...

Vilket härligt sjukhus, riktigt imponerande, jag har då aldrig sett något liknande i Sverige i alla fall... Vi stegade fram och registrerade oss, och jag langade tufft fram mitt körkort samtidigt som jag sade en av de ytterligt få meningar på thai som jag kan... ”Phom mi baht ba cha chon”.. vilket betyder ”jag har ID-kort. Då hon ville ha ID-kortet istället.. tiitade och vred på det, tittade sedan på mig, och sedan registrerade hon mig....

Jag är en av dom nu antagligen,, jag tror hon tänkte så... ja har man ID-kort så är väl man thai, hahahahaha... Sedan fick vi ta hissen upp till 4;e våningen. Hela tiden massor av anställda, och alltid någon, som kan hjälpa till med vad som helst. Rent och snyggt och modernt överallt.. Rullstolen avvisades dessutom. Va fan en frisk gamäng i sina bästa år och en rullstol, ja det skulle se ut det!!

Kommer fram till disken vid avdelningen för HEART &HYPERTENSION, de vet redan vem jag är, kommer fram till oss när vi satt oss ner, och frågar om vårt besök i stort. Det dröjer väl maximalt 5 minuter, så tar dom mig in i ett rum och tar febern, blodtrycket, vikten, och längden. Sedan ut till Yongan i väntrummet.



Efter runt 5 minuters ytterligare väntan, så var det klart att komma in till doktorn, fick förklara mig, han lyssnade och ställde frågor. Han visade intresse, och hela tiden så fanns där en engelsktalande översättare som är anställd av sjukhuset... Hur jäkla schysst som helst...

Sedan säger läkaren, gå med sköterskan hon tar blodprover på dig, sedan ses vi om 1,5 timme, så kan vi prata om resulatet av proverna. Jag följer med en riktig skönhet, och jag undrar om inte jag lyckades se en liten glimt av oro i Yongans ögonvrår, när jag stegade iväg med denna skönhet. Men det skulle hon aldrig erkänna..

Men det gick bra, hon tvättade armvecket, letade febrilt efter ådern där, och hade jag inte varit gift så skulle jag mycket väl ha kunnat föreställa mig detta som ett slags förspel, så vacker var hon.. I alla fall, in med nålen och ut med blodet. Sedan sade vi adjö och jag steg ut i väntrummet, där vår polare Kent ifrån Khong stod och pratade med Yongyut....

Ja vi hade avtalat att försöka att ses, ty han hade också ett ärende till sjukhuset, så det var jäkla gött att det passade så bra med denna timmes avbrott, så vi kunde käka. Jag var svinhungrig, eller som man säger i den 2;a enda mening jag kan på thai ”Phom you khaoo”...

Vi stack iväg ner till ett shoppingcenter som heter The mall tror jag det var?? Och Kent ville gå på Burger King,,,, Jag hakade på, tyckte att jag kunde pröva Burger King a la Thailand... Måste dock säga, trots att jag vet att Kent läser detta, Burger Kings burgare stinker i jämförelse med McDonald.... Men vad kan man förvänta sig ifrån en gubbe ifrån Sanna-kvarteren i Gamla Göteborg, hahaha!!!!

Men vi var glada ändå, och fick en skittrevlig matstund med varandra. Sedan tog vi adjö, och Yongan och jag stegade tillbaka till sjukhuset. När vi kom dit, så hade det gått en timme drygt, och vi satte oss. Efter 1 minut så kom sköterskan, läkaren var klar att ta emot. Så det gick snabbare än de 90 minuterna, bravo...
Forts. Nästa Kapitel.....

Handskak

Chaiyaphum MMDCLX  (2660), Thailand

20 oktober 2016

84,9 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3.946 (skitsama)




En man satte in en kontaktannons; “fru önskas”.
Nästa dag så hade han mottagit nästan 100 svar,
alla sägandes samma sak;
“ Du kan ta min”!!

Jag är mäkta förvånad här hemma faktiskt!! Namkaeng ligger i med sin cykel precis som hon lovat. I morse drog hon upp Yongan redan kl. 06.00, och så stack de klockan 06.30 ut på 15 km cykling. Och även  om 15 km bara är uppvärmning för en proteinfylld falang, så är jag jätteglad att thai lyckades ta sig runt alla dessa kilometer....

De kom tillbaka efter 1 timmes cykling och var jättenöjda, och jag tycker at det är kanon att dom får lite motion, till skillnad ifrån sina thailändska medsystrar och bröder, som ju mest sitter av tiden här ,och anser att cykel och cykling är för fattiga. Och gång är för de mesta och lägsta på samhälls-stegen som inte ens har kulor till att köpa en vanlig broms-lös thailändsk cykel...

Man tar moitorbiken 75 meter bort till gatuståndet som säljer mat, och man tar bilen om motorbiken är upptagen 150 meter bort. Att gå passar sig inte.. Grannarna ser ner på en, och DESSUTOM så riskerar man att bli brun, ve och fasa... Jag såg t.om på en sådan "upplyst" person som sköterskan på privat-sjukhuset, att hon körde stenhårt med ”whitening” produkter på sitt ansikte.

Hennes ansikte lös så vackert i vitt och rött och blått, typiskt den där färgen man får när man varit död i 16 timmar. Men thai tycker tydligen att detta är vackert, och ser inget fel i det alls. Kallas väl mode, och vi i väst kanske inte skall prata illa om andras mode-idee´r, eller??





Kommer ni ihåg tjafs på brallorna.. kommer ni ihåg flower-power-skjortorna??? Kommer  ni ihåg myggjagarna,  MEN VÄNTA nu.. Myggjagarna?? Fasen det har dom ju haft nu i Thailand under flera år... Det anses som fint och snyggt att ha storlek 47 på skorna, när ens fötter kanske bara är 42 max 43... Jag vet inte om dom ser på det, som vi gör i väst, alltså stora fötter är lika med stor..¤%¤#¤%%.. Men sketstora skor som myggjagare, säljs i enorma mängder, och ALLA killar har det när dom klär sig någorlunda fint...



Inte fasen är det nåt man är helstolt över nu för tiden, även om man tyckte det var kanon-tufft då när det begav sig.... Så låt dom ha sina otroligt sjukligt fula nyllen, där dom mest liknar frun i huset i TV-serien Familjen Addams, om ni kommer ihåg den??

Ja nu sitter jag här, och skall sticka iväg idag med Yongan till Khorat, vi har velat nu ett tag (jag har velat), och vi har haft Saint Marys i tankarna hela tiden. Jag fick dock ett mail av mackes som lyckades övertyga mig om att Saint Mary´s nog inte alls är det rätta sjukhu8set för en gubbe med misstänkt hjärtproblem av nåt slag...

Så trots att jag kanske åker på, enligt Yongyut 10.000 baht extra, så bryr jag mig inte, man kan ju inte gärna förhandla med hjärtat och med resten av livet. Och jag vill inte riskera att komma till Saint Mary´s och bli hemskickad utan vidare spisning.

Så imorgon blir en spännande dag, som jag hoppas kommer att sluta i dur.... Vi får se, jag får rapportera efterhand..

Handskak


Chaiyaphum MMDCLIX, Thailand

19 oktober 2016

84,1 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,967 (fy faaaan)



En god hustru förlåter alltid sin make,
 när hon har fel!!

Har mycket på gång här hemma nu, 3 st besök har aviserats, och på toppen av detta så varvas det med sjukhusbesök. Först i söndags så kom en gammal kompis ifrån Sverige som vi träffade när vi var i Sverige 2013. Jag lärde känna honom ute på vårt thaiforum Sawatde.se.

Han kom hit och hade med sig sin tillkomande. En mycket trevlig tjej. Det var ett jätteroligt besök, och de låg över på den rosa resorten 2 nätter faktiskt. Var käkade ihop, tjötade ihop och drack grogg ihop, riktigt kul. På toppen av detta så installerade han Linux på min halldator.

Jag hade Windows sedan tidigare, och den var helt utan support ifrån Microsoft, såjag var tvungen att byta. Så nu har jag en mycket mer tillförlitlig, snabb och ganska effektiv dator, istället för den gamla tröga, sega rishögen som trots att den var ganska oanvänd, var skittråkig... Men nu vart allt bra tack vare honom.

Idag så blev jag tvungen att ta mig till Luamphaeth privata sjukhus här i Chaiyaphum. Jag har haft stora problem att cykla nu un der en vecka. När jag bara cyklat minuter, så for jag en brännande känsla i matrören, heter det så? Jag måste sluta veva på pedalerna då, och efter 5 sekunder så är allt bra igen, men sedan efter 10 sekunder så startar det igen när jag cyklar.

Jag har därför nöjt mig med att pina mig runt 13 km varje dag i ytterligt sakta mak, och det var urtrist att cykla och ha så ont. Så nu till slut så sa jag till Yongyut, vi åker till sjukan och kollar vad dt är. Jag hade faktiskt veckan innan varit på kliniken och läkarn sade tt javg hade problem med magmunnen och gav mig Losec som ju heter Opramed här i Thailand.



Det hjälpte noll och ingenting. Så idag när vi kom till sjuknhuset, så sade läkaren att hon trodde at det faktiskt var hjärtat som var problemet, och kollade med sladdar och prylar. Och hon kunde då läsa av att jag hade oregelbunden hjärtrytm och ocksåatt jag hade en del blockeringar av blodkärlen. Vilket då gav dessa besvär. Men hon ville inte säga mer.

Hon ville jag skulle komma tillbaka vid 12. Tiden igen när deras speialist var där. Så jag fick åka dit igen. Dom röntgade mig på en vanlig röntgen som inte gav några svar alls. Men dnne specialist bekräftade allt var dn andra läkaren hade sagt. Men han poängterade att det var viktigt att jag sökte för detta i Khorat eller khon Kaen..

Risken för stroke kan vara klart gångbar eftersom jag har dessa blockeringar som han kallade dom. Så de snodde 6.450 baht av mig för några mediciner och hans utlåtande. Det är skitdyrt här med vad man än vill göra på dessa provbatsjukhus i Chaiyaphum. Så nu skall vi åka till Khorat på torsdag och ta tag i detta och försöka lösa det.

Tack vare detta såfick jag avstyra det tredje besöket som var ifrån min polare Johan, som jag spelade fotboll ihop med när vi var unga och vackra 1978-1980. Han har bott i Thailand mig ovetandes nu i 12 år, så det var en glad verraskning. Men vi får träffas en annan gång bestämde vi..... Jag hör mig och rapporterar vidare i detta ärende...

Handskak


Chaiyaphum MMDCLVIII, Thailand

18 oktober 2016

85,5 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,002 (uppåt)



Min fru och jag var lyckliga I 20 års tid,
sedan träffades vi!!

På tal om cykeltur, så har vi ”nedkommit” i familjen med en mountain-bike till... Denna stora händelse föranleddes av att Namkaeng ju hade sagt att hon gärna skulle vilja ha en cykel någon gång, och kunna gå ut och cykla, och ha roligt med sina kamrater!! På detta, förra veckan så kom ju tösen hem och visad glatt upp sina betyg.

Där stod inne på internet, tydligen publiceras dessa där, så ungarna själva kan kolla vilket betyg dom fått. Då slipper läraren den kontakten med eleven också... Kanske bra sett ur lärarens synvinkel... Kan ju sova vidare då.. I alla fall, Namkaeng visade mig och  där stod 3,1.. Jag tänkte ju direkt, varför är dom så himla glada hon och Yongyut?

Då kom jag att tänka på att deras betygs-skala ju går upp till max. 4, så detta är ju riktigt bra faktiskt. RIKTIGT BRA, speciellt med tanke på att hennes skolgång efter 1 år i grundskolan, slutade med att hon fick gå extralektioner under en hel sommarledighet, för att komma ikapp. Hon kunde varken läsa eller skriva, ens i närheten vad hennes klasskamrater kunde göra.

Ja hon var inte ensam i klassen då, där var ytterligare 6 st i klassen med samma problem. Men eftersom man inte frågar frågor, eller ifrågasätter något i skolan, så har ju ungarna ytterligt svårt att tillgodogöra sig ett endaste skit, om dom skulle hamna på efterkälken... Så då var Namkaeng ett rejält bottenskrap i klassen, medans hon nu då tillhör toppen i klassen.

Jag vet inte alls egentligen på vilken plats, men har man 3,1 utav 4.0 möjliga,, ja då kan det ju inte vara för himla många före i kön...Soda kom hem och var hungrig strax efter, killen visade mig sitt betyg 2,8.... Va fan sade jag.... är du på väg att bli skolans lataste elev eller?

Jag hade pratat med honom några dagar innan, och han är fortfarande inne på att bli polis, och jobba inne på kontoret, vilket han viljat göra nu under de sista åren. Jag har sagt till honom, att han måste ha bra betyg, annars kommer han att hamna nere vid ”bad engineering” i Chaiyaphum, alltså den idiotiska korsning vid infarten till city of Chaiyaphum.

Där det alltid på morgon och eftermiddag står flera poliser, och viftar och visslar med sina käcka visselpipor, och skapar köer som inte annars hade funnits där. Vill du bli en sådan, frågade jag Soda? Nä svarade han ju förstås.. Ja då får du sätta fart och läsa mer och sova mindre.. Detta sade jag redan för 2 år sedan, och för 1 år sedan, och nu  fick jag säga det igen...



Jag sade till honom; Soda jag vet inte vad de andra i din familj säger, men jag är glad i alla fall att du inte springer ute på nätterna och gör jävulskap, och att du sköter dig, och är en artig och trevlig kille, men en sak tycker jag....

Jag tycker du är lat och det är inte bra alls att du har bara 2,8 i betyg, det är för jäkla dåligt, och du kommer inte få nåt jobb på polisen alls, det är nog mer troligt med det betyget att polisen kommer att jaga dig, än att anställa dig...

Han skrattade, men jag såg att han faktiskt tog det på allvar.... Jag sade jag vet att du är ensam, ingen morsa ingen farsa och du bor ensam, och det är inte bra, så jag skall inte vara taskig. Men om du vill ha mitt stöd, så får du sätta fart och plugga och göra dina läxor mycket bättre. Jag har gnällt nu, men här får du ros också... du får 500 baht att göra nåt kul för.

Men tänk på att jag kan hjälpa dig om jag vill. Men då MÅSTE du sköta skolan mycket bättre, annars skiter jag i det. Se till att höj ditt betyg, så skall jag överraska dig rejält nästa år... Han pojken, faktiskt sken upp lite när han tog adjö, och stack hem till sitt. Det kändes som om jag nådde fram till honom, förbi all den där löjliga thailändska fegheten att inte konfrontera..Bättre att få en sanning, än 100 lögner inlindade i sockervadd..

Namkaeng fick cykeln tack vare hennes grandiosa insats i skolan, den kostade 7.500 baht, och hon skall dela den med Yongan. De har lovat mig att motionera, och ta vara på sig, och inte bara sitta på röva och kolla dokusåpor hela dagarna...  Så vi får se, men alla är glada här hemma i alla fall.. Och det bästa var att Soda såg med egna ögon var det var som han missade med sin lathet och flathet i skolan..

Handskak


Chaiyaphum MMDCLVII, Thailand

17 oktober 2016

85,5 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,996 (samma)



Det mest effektiva sättet att komma ihåg din hustrus födelsedag,
är att glömma den 1 gang!

När vi ändå är inne på denne supertrevlige och snälle finne, Risto som han ju heter, så vill jag nämna 2 saker. Det ena är att jag numera är en lycklig ägare till 4 st ”romkräm”, alltså finsk kaviar. Det är en ren replika av Kalles Kaviar så klart, precis som ”Svennes” är en replika av Kalles i Sverige. Dock denna Rom-kräm, är bättre än både Kalles och t.om. Svennes svenska kaviar, riktigt god och len.

Så nu kan jag mysa med kokta ägg, jag finner det verkligen meningslöst annars, att koka ägg och käka det med bara salt till. Nä kaviar skall vara med i spelet vad det gäller kokt ägg.. Och nu när jag var hemma hos Risto i hans hus, han själv är fortfarande i Finland och kommer den 19 oktober, så fick jag se att hans son satt där på trappen ut mot trädgården.

Killen är 35 år gammal, låter sin pappa ta hand om sig, kan inte behålla ett arbete längre än några månader innan han får kicken. Ja verkar faktiskt vara en riktig slashas. Men pappan drivs antagligen av dåligt samvete, så han betalar glatt för denne kille. Arbetslös och medellös som pojken (35 år) är, så satt han där efter att ha åkt ifrån Finland ned till Pattaya för att förnöja sig på pappans bekostnad.

Nu satt han där på trappen med världens största blåklocka.. va fan har du gjort, sporde jag? Jo jag gick på gatan i Pattaya, och så kom det fram en ladyboy och ville jag skulle följa med honom. Jag ville inte, sade jag, och då puttade ladyboyen på mig, och jag puttade tillbaka. Genast så dök det upp 2 st ladyboysare till, och slog och sparkade ner mig på marken.



De tog min klocka och 10.000 baht... Jasså du är inne på ladyboys, är du bög då eller? Nä  för hillvitte menade han på. Jag bara gick där och tittade mig omkring... ”Mitt på dagen”? Ja svarade han.... ”med 10.000 baht i fickan”? Nånting i hela denna historia luktade förstås lögn och osanning.

En arbetslös kille utan egna stålar bär med sig hela reskassan i stort sett, när han spankulerar omkring i träsket Pattaya. Ja tack för maten, det är ju som att leta efter problem. Och dessutom.... hur vanligt är det att dagtid mitt på offentlig plats bli riktigt ofredad av ladyboys? Kanske händer vad vet jag, men i normal-fallet så har detta inte hänt alls på detta sättet..

Jag tror helt enkelt att han var ute på kvällstid och ville pippa, vad det nu var som han ville pippa, antingen pojke eller flicka, skitsamma. Och det var med mörker som täckmantel som han antagligen blev ofredad, mer på en undanskymd plats, än en offentlig plats. Kanske han ville få en avrivning av en ladyboy... usch två nu mår jag illa bara att skriva detta, undrar om inte ni mår illa av att bara läsa det, hahahaha!!

Så nuj sitter denne killen, 35 år gammal, skiter i att arbeta och göra rätt för sig, på pappans trapp i Chaiyaphum, och antagligen väntar på hans återkomst den 19 oktober.... ja vad skulle man göra i det fallet...? Ge fan i att hjälpa sonen att komma på ständigt återkommande semestrar hit ner, riktigt svindyra semestrar... ja det hade nog jag gjort i alla fall tror jag!!!

Handskak


Chaiyaphum MMDCLVI, Thailand

16 oktober 2016

85,1 kilo - 85,1 kilo (12 km) 65 minuter - 577 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,997 (uppåt lite grand)



(Sagt av nybliven far)
Får man en pojke,
så behöver man bara bekymra sig för 1 penis,
men får man en flicka,
så får man bekymra sig för alla penisar!!

Visst är det kul när man stöter på energiska och aktiva damer här nere. Jag tänkte på finnen Risto´s fru ”Kwan”, hon är alltså tjejen som var förr gift med en engelsman, hade barn ihop med honom, sedan ”dödde” han av ålderdom eller nåt liknande, och nu blev hon plötsligt världens snyggaste änka, och fri som en fågel, som så när som på att hon hade ett barn att ta hand om.

Ja ta hand om det gjorde faktiskt England i detta läget. Engelsmannens pension på dryga 40.000 baht får denna änka tills hon döden dör, hon är nu 42 år samma som Yongan. Hon träffade strax en ny falang, alltså Risto, skaffade sean 2 barn med honom, MEN aktade sig våldsamt att gifta sig, ty då skulle hon ju mista änkepensionen.

Så klart finnen var med på detta, varför gifta sig när man inte måste gifta sig, och med 40.000 baht/månad i potten? Så nu skulle man ju kunna tänka sig att hon skulle hamna i den allstädes alltid närvarande hängmattan, men icke. Detta är ju den damen som jag berättat om tidigare, hon köper in T-shirtar och andra klädpaltar, ställer sig på marknader här i Chaiyaphum-området, och säljer ihop lite vinst varje marknadsdag.

Inga stora pengar alls, men hon kämpar på. Tycker hon är grymt duktig faktiskt. Hon brukar också sedan flera år tillbaka, åka med sin finne hem till hans Finland, över 4 månader cirka. Och så plockar hon svamp, blåbär, vinbär, jordgubbar, och skogens guld som det ju heter uppe i Norra Sverige, alltså Hjortron.

Hon säljer detta sedan på marknadsplatsen i Finland, sätter in pengarna på banken, och skickar dom till Thailand. Hon tar hem flera hundra tusen baht varje år. En riktigt alert och aktiv dam, som är guld värd tycker jag. Anledningen till att jag nämner henne igen, är helt enkelt att hon gjorde en sista grej nu denna sommar innan hon återvände.



Jo, hon packade ner mängder av bär i resväskan, och hon har nu gjort riktigt god dricka av bären. Hon köper in plastflaskor, hon tillverkar här i Chaiyaphum etiketter på plastflaskorna, så det ser riktigt grannt ut. Jag/vi köpte idag för att stötta henne 15 st flaskor a´20 baht styck. Jag gillade blåbärsdrickan, och jag gillade röda vinbärs-drickan också. Den 3:e sorten vet jag inte ens vad det är, kanske ett lokalt finskt bär av nåt slag, rött i alla fall..

Det var starkt syrligt i smaken, och jag utgår ifrån att det passar som hand i handske thaiarnas smaksinne, vad det gäller prylar att stoppa i gapet... Men hon har gjort några hundra flaskor, så det blir några tusen i ren vinst för henne som går in på banken, så bra jobbat damen... Så man ser, det är inte bara slashasar i detta landet, det finns riktigt arbetsamma och hederliga människor, som förtjänar allt gott dom kan få..



Idag för första gången sedan jag kom hit för 9 år sedan, så såg jag utan tvekan definitivt en kobra som ringlade sig över vägen, först trodde jag det var den vanliga grod-snoken som finns överallt här. Tyckte dock den var lite kortare. Men när jag steg av cykeln, så stack ormen, och medans den ringlade iväg, så vecklade han plötsligt upp skölden, och markerade att jag skulle ta det jävligt vackert. Och det gjorde jag så klart.... Gott med alla dessa djur här......

Handskak

Chaiyaphum MMDCLV, Thailand

15 oktober 2016

84,7 kilo - 84,6 kilo (12 km)  65 minuter - 577 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,994 (katastrof-dåligt)


Två hemligheter som håller ditt äktenskap i gott skick;
När du har fel, ge med dig!
När du har rätt, håll klaffen!!

Nu idag under fredagen när jag kollade XE.com, så stod det där i extra feta siffror, alltså denna tidpunkts kurs för kronan gentemot thai-bahten. Och det var ingen uppbygglig läsning vill jag lova.... 1 SEK =3,99766THB...  Alltså nere UNDER den förhatliga nedre smärtgränsen för 4 baht för 1 sleten svensk krona..

Jag hoppas att detta är en tillfällighet, för det är ju synd att missa en sådan massa stålar var eviga månad, om kursen skall ligga där och fjanta sig. Ta bara som exempel 12.000:- med 4 baht i kurs, så motsvarar det 48.000 baht, medans samma kronantal med en kurs på kanske 4.70 motsvarar 56.400 baht, alltså en skillnad på 8.400 baht per månad, och på års-basis torskar man på hela; 101.000 baht... Tack för maten....

Ja kungen dog ju i går den 13 oktober, och på det sättet som en thai sörjer är rent otroligt. Dom sörjer nog mer innerligt sin kung än sn egna mamma och pappa verkar det som i vissa sammanhang. Eller så är detta bara den vanliga teatern här i detta land. Kan man verkligen älska någon så mycket, när man så enkelt langar över sina egna ungar till sina föräldrar, och sedan lever sitt egna liv på annan ort.

Har sett flertalet exempel, tillräckligt för mig att våga generalisera i alla fall, där man efter någon tid på annan ort, utan sina egna barn, börjar få en bra ekonomi och tjänar bra. Men man föredrar utan tvekan att låta ungarna bo kvar hos mamma och pappa där i byn, som får ta hand om dom, och så skickar man månadsvis dit lite bidrag till mat kläder och skola.

Det enda avbrott i det hela är när den frånvarande mamman och pappan, naturligtvis INTE slutar att producera barn, utan de kommer hem då och då till byn, pluppar ur sig ungar, och sedan drar man iväg snabbast möjligt igen. Detta beteende är fullt godkänt i det thailändska samhället, mest antagligen beroende på att båda parter, alltså morföräldrar/farföräldrar kontra deras barna-producerande ungar, har taske-greppet om varandra.



Morföräldrarna kan inte försörja sig, utan lutar sig alltid på sina barn att finansiera deras liv och ålderdom, och i gengäld så får man ”lov” att ta hand om barnbarnen, och låta barnen vara fria att jobba ihop stålar till morföräldrarna. Ser man detta helt och hållet ur de små barn-barnens perspektiv, som då missar precis allting med sina föräldrar, så vore det nog bästa att mor och farföräldrarna helt enkelt försvann ifrån jordens yta.

Dom är ju inget annat än rester av något som bara varit, och bidrager inte längre till någonting i samhället, eller till familjen. En grym tanke, men kom ihåg, tanken var enbart sedd ur barn-barnens perspektiv, för att ge dom ett mer värdigt familjeliv, än att ha en ”reserv-mamma” 50-60 år gammal ,som gett upp precis allting för länge sedan, och bara i stort sett sitter där på arslet och vill bli matad, precis som en Gök-unge..

De orkar inte uppfostra barnen, orkar inte kolla deras skolarbete, lär dom inte ett skit om livet, mer än att bocka för överheten (kungen och munkarna).. Thailands kultur, är också Thailands tyngsta kvarnsten, runt deras halsar tycker jag..

Med denna kvarnsten runt halsen, så är det ytterligt svårt att navigera sig fram i livet, och man hindras precis hela tiden av traditioner, vanor, ceremonier, och allting bygger på att man skall behålla det som det är.. Ty de rika vill behålla sina stålar, och de äldre vill kunna sitta och bli omhändertagna.

Handskak

Chaiyaphum MMDCLIV, Thailand

14 oktober 2016

85,6 kilo - 84,9 kilo (12 km) 65 minuter - 577 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;4,025 (nedåt)



Jag har haft otur med båda mina fruar.
Den första lämnade mig, medans den andra, inte!!

Igår så pratade jag med en engelsman ifrån Bath. Han berättade att han hade diabetes 2 han också... Det verkar som om det är en väldigt vanlig grej på äldre dar, precis som högt blodtryck är....

I alla fall, han berättade att han brukade gå till ett apotek som ligger nere vid marknadsgatan i mitten av Chaiyaphum. och att han pröjsade endast 1 baht per tablett... Ja detta var ju endast 50% av vad jag betalade, trots att jag handlade kopior hos Ladyboy-pharmacy.....

Jag knatade dit ner, ganska nyfiken. Kom in i ett apotek som timade av verksamhet, inte de där vanliga sömniga ställena, där en kund kom in 2 ggr per timme ungefär!! Frågade om Diabetes, och genast började småpojkarna som jobbade där, att ropa och gestikulera, och peka på en tjej borta vid ett bord, på andra sidan lokalen...

Jag gick över och kom fram till en tjej, som var riktigt himla trevlig, och verkligen visste vad service var. Jag berättade att jag hade hört att dom hade billig diabetes-medicin... Och jag berättade att jag hade Metformin idag. Hon sade till mig, du skall få se alla sorter vi har. Hon ropade över lokalen till pojkarna, och hon sade att de hade 4 olika Metformin-sorter här till försäljning.

Där var Metformin i styrka av 20 mg, och 85 mg, och så var det den vanliga piratkopian som kostade 2 baht per tablett.. Och den sista hon visade var en annan kopia av Metformin som hette "Formin 500".



HÄR VAR DEN, alltså den medicin som engelsmannen pratade om, den kostade 1 baht per tablett, vilket i ett huj minskade ner min månadskostnad för denna sjukdom till 120 baht (SEK; 30:-).... Ibland har man flyt minsann här i livet!!! En som dock kanske hade lite mindre tur i livet, var tjejen som hade hjälpt mig (tror jag i alla fall).

Hon tog betalt av mig, var precis lika himla trevlig hela tiden, så jag tog en extra koll ty hon var ju snygg. Jag började genast att få en känsla som inte var normal i kroppen. Först tyckte jag att hon hade en lite konstig make up. Hon hade målat ögonen så dom spretade uppåt istället för oss sidorna. Och sedan tyckte jag att hon hade daskat på alldeles för mycket av den varan.

Faaaaan vänta nu lite.... "hold your horses"....... Detta är ju den första varningssignalen ju... För mycket mascara, överdrivet klädd, och överdriven i sina kroppsrörelser. Det är ju ett stort likhetstecken med en Ladyboy ju, alltså en transgender, eller som vi säger hemma i Göteborg, en transvestit eller en transa...  Jag tittade till igen, och visst sjutton var detta en kille, uppklädd till tjej.

Men ”hon” hade en riktigt granner kropp, bröst, och en kvinnlig normal röst. Jag glömde fullständigt att kolla adams-äpplet i början, men i slutet när jag fattat galoppen, så visst putade det ut i halsen på ”henne”.... Men detta var en riktigt trevlig och helt OK transa, så jag hade noll besvär med det hela faktiskt... Så jag gick iväg med ett stort leende, och tackade många gånger..  

Handskak


Chaiyaphum MMDCLIII, Thailand

13 oktober 2016

84,9 kilo - 84,9 kilo (6 km) 20 minuter - 400 kalorier maximalt kollade inte ens..

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,032 (uppåt)



Det finns ett sätt att transferera pengar,
 som t.om. är kvickare än online banking!
Det kallas äktenskap!!

Innan vi helt lägger detta med vinyl åt sidan, så lyckades jag idag med konststycket att fantastiskt nog komma ihåg min absolut första vinyl som jag köpte. Vad det var som gjorde att jag köpte den. Jo det var så att i skivaffären ”Bengans”, så spelade dom en låt när jag kom in i affären, och jag gillade den direkt..



Där var ett nytt sound, och en go melodi-slinga att lyssna till.. Den hette ”I had too much to dream last night”, och bandet hette [b]The Electric Prunes[/b]....  Vill ni höra vilken musik som en tonåring 1967 lyssnade på, så var det bland annat denna låt då, här kommer länken till youtube…



Jag gillade musiken så bra, så jag köpte denna single-vinyl, och fick därför INTE köpt noterna till Ett Lovin Spoonful-album synd nog. Det fick vänta en månad tills nästa löning!! Men jösses vad den skivan gick varm på min nyfunna bästa vän, min skivspelare.. Jag bytte stift i ett på den, och jag repade mina skivor till oigenkännlighet... Men jag slängde dom aldrig...

Inte förrän jag stack till Thailand 2008. Men jag visste ju att värdet på dessa vinyl var ju nästintill noll. Alltså det kommersiella värdet. Men det känslomässiga värdet var enormt, hade jag bara fattat det lite bättre, och inte tagit min vinyl för givna, så hade jag nog tagit med dom till Thailand, så hade dom fått avsluta sitt liv här, liksom jag själv skall göra så småningom....



Jag bakade snabbullar igen. Yongyut sade nämligen idag. Du behöver väl inte vara så himla snål? Nä, är jag det då? Ja, när du åker ner till byn med 1 påse med 5 bullar i, och mamma vill skryta om dig och dina bullar, då sitter det kanske 10 tanter där under grannhuset, och så får dom nypa varsin gång på en bulle, och säga vad dom tycker. Du kan väl åtminstone skicka med 10 bullar, så dom får varsin.

Så klart jag kan, så jag bakade som skam idag, och fick klart med en underbar samling bullar, det blev till slut 6 påsar med bullar typ 30 st av dom. Så nu kan Jai mata hela jäkla byn om hon vill... Men jag vet nog mer än Yongyut var hela grejen ligger minsann. Min svärmor är inte så himla generös som Yongan försöker ge sken av. Hon storgillar mina bakprylar, som kakor och bullar.

Och hon ser inte "värdet" i att ge bort allting (hahaha). Fasen hon smyger ju redan undan bullarna för sin egen dotter Banloo ju... Men dom får som dom vill,, Jag ger gärna bullar någon gång då och då, och bara kul att jag lyckas rucka och skaka i den thailändska kulturen, och få dom att uppskatta falang-saker, hahahaha, så skall dom tas, alltså med bullar och kakor.



Jag önskar bara att det var lite mer ömsesidigt detta med att vara generös. Jag har ju nämnt detta med grillfesterna, där dom aldrig har nåt ätbart till mig. Dom vill så himla gärna att jag skall vara med familjen och grannarna där i byn,. Och sitta och dricka bärs och käka grillmat.... Men aldrig att dom ens kommer på tanken, att handla på sig lite griskött som jag kan grilla....

Jag tänker dom tankarna varje gång. Men så vill man ju inte gärna snöa in i dom tankarna för mycket heller för den delen. Jag behöver ju inte bry mig om det sämsta i deras kultur, utan fokusera bara på det bästa tror jag!! Släkten är kanon, och verkar grymt positivt inställd till mig. Och speciellt positiva är dom till just mig p.gr.a. av jag tar hand om barnen.... Jag vet inte vad dom trodde om falanger innan, men nog så känner thaiarna till att falang i så fall är 100 ggr mer positiva till att ta hand om familjen än vad thai är,.

Alltså alla dessa mängder av försöpna ansvarslösa karlar, som sitter av dagarna här, eller som bara stack undan ifrån ansvar för de babysar, som dom så gärna producerade. Fan man kan ju tro att ju fattigare och slöare du är, desto mer livskraftig sperma har du i din kropp. Se bara på allt barna-producerande i alla dessa urfattiga länder... Och med denna oövertänkta tanke, så säger jag adjö med ett gripbart,

Handskak

Chaiyaphum MMDCLII, Thailand

12 oktober 2016

84,8 kilo - 84,0 kilo (10 km) 65 minuter - 818 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,020 (nedåt)




Många människor frågar oss om hemligheten
med ett långt äktenskap.
Vi brukar svara,
att vi tar oss tid att gå på restaurant 2 gånger i veckan,
 en go liten romantiskt middag,
fin musik och lite dansande.
Hon går på fredagar, och jag själv lördagar!!

Idag fick jag ett praktexempel på hur illa ställt det är med den underbara, i mångas tycke, thailändska kulturen. Jo Yongan berättade för 3 dagar sedan att hon idag måndag klockan 11.00 skulle hem till en kompis fru nere i Chaiyaphum. De skulle träffas och tjöta lite grand och umgås antar jag....

Hon förde det på tal några gånger, och allt var bestämt. Idag klockan 10.50 när jag kom hem ifrån cykelturen, så var hon fortfarande hemma och jag ropade... "Jag duschar",  berättade hon. Men Yongan du skulle ju träffa din kompis kl. 11.00.. Hennes svar blev det vanliga ”falang ....time......”...

Här duschar hon istället för att vara på väg, haft hela förmiddagen på sig att bli klar. Hon hade i alla fall gjort klart med att tillaga svamp, att ta med sig som dom kunde käka ihop (antar jag)... Hon ropade där uppe ifrån till slut, att hon hade ringt kompisen och senarelagt det hela till 11.30.... Så det var ju kanonbra gjort. Antar att jag får ta rosor för den grejen, inpräntat under snart 9 år nu,, alltså att man skall höra av sig om det skiter sig med tiden...



Hon stack iväg 11.30, och jag gjorde lunch, och gjorde mig beredd att njuta av en inspelad TV-show på datorn, precis när jag käkat färdigt, så hörde jag ett rasslande i dörren, stängde av och gick ut, och där stod Yongyut, precis som om inget konstigt hänt alls... ”Are you back already” frågade ju jag naturligtvis!!!

Yongan berättade att när hon kom dit, så kände hon att kompisen inte hade så mycket ”tid”,, ty hon kom precis tillbaka ifrån shopping på Big C. Så den bruden var lika illa organiserad hon också.. Så Yongyut stannade nog bara 15 minuter tror jag, lämnade ifrån sig 95 baht med svamp, som vi köpt och fick några plantor i retur, och ut genom dörren igen.

Detta var fullt normalt och absolut inget konstigt. Jag undrade över förstås, varför man pratar och nämner detta möte under 3 dagar, åker dit, och sedan åker hem igen efter 15 minuter, och kallar det för ”inget konstigt”!!! Jag bara undrar.... är det jag,,, eller är det den thailändska kvinnan som är underlig??

Handskak

Chaiyaphum MMDCLI, Thailand

11 oktober 2016

84,5 kilo - 84,5 (6 km) 20 minuter . 150 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,062 (uppåt)




Den eviga frågan, jag aldrig lärt.
Vad är det en kvinna vill?

Min kärlek till vinylen är oföränderlig, och den är evig, och den kommer aldrig att förändras. Den kärleken är min kärlek, och den kan aldrig varken förstås, eller adopteras av yngre generationer. För mig som växte upp, icke med stenkakan, men med vinylen, men båda fyllde ju exakt samma syfte förstås... så var vinylen ett kvitto på en händelse i mitt liv, eller ett kvitto på en situation som man kommer ihåg hela livet.



Jag kan än idag, runt 50 år senare, kunna gå in i en skiv-affär, och kolla in min ungdoms pop-band, och de låtar som man var speciellt förtjust i. Jag kan hålla i vinylen, inte ens lyssna på musiken, men bara minnas, bara komma ihåg den där tjejen man var så vansinnigt kär i.... Eller den där festen, där vi hade så enormt roligt. Jag kommer ihåg många av spelningarna, som man gjorde med sina kompisar, i bandet vi hade de där åren på 60 och 1970 talet...

Ja vinylen är en ”tidskapsel” för mig. En kapsel där tiden har stått stilla, och när man tittar på omslaget på just den där vinylen, så kommer känslorna tillbaka, väldigt starka återigen.... Ja den där festen ute i Fiskebäck. Jag var 16 år tror jag, kanske runt 1967 eller 1968. Vi gick ifrån Frölunda torg vi killar, och det tog säkert en timmes promenad. Men r man 16 år, så skiter man i sådana bagateller.



Kommer in på festen, och genast, napp..... en tjej visade direkt jätte-intresse för blyge mig. Jag hade gitarren med, jag gömde ju mig alltid bakom den.Det blev mycket spelande den kvällen, och till slut så ville tjejen dansa. OK anledning att kramas,,, så det fick gå då... Och dom spelade 2 låtar på skivspelaren, den första var Massachusetts, och den andra kommer jag speciellt ihåg, ty då ville tjejen kramas”... Låten hette ”Words”...



Båda låtarna för övrigt spelades av Bee Gees... Detta var ju långt innan deras 2:a stora period, det var ju dom som i stort sett fick igång Discomusiken världen över... Ja ni kanske kommer ihåg Grease och Saturday Night Fever.. Men i alla fall, varje gång jag ser skivan med Bee Gees, så kan jag plocka ut mängder av minnen ifrån den LP;n, men speciellt "Words" kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat...

Denna vinylskiva som fenomen, kommer ju aldrig att kunna upprepas, det fattar ni alla va? Visserligen så funkar det fortfarande antar jag, med att man har minnen med själva låtarna, det är helt OK... Men att leta bland vad det nu heter i dagens läge, CD-skivor, miljarder av dom, och det är bara denna veckas nyinspelningar.... är kanske inte alls lika roligt som vi hade det.

Vi hade förmånen, och den stora glädjen att leva i en period, då man låg i badkaret på lördag eftermiddag, lyssnade på tio i topp, och så hörde man Eight Days a week, och blixtsnabbt så hörde man, "fan det är ju The Beatles".. Man kände igen artisterna,  sångarens röst i bandet, trummorna, man kände igen solo-gitarren... Allt detta gav en personlighet, och en samhörighet med musiken.

Något som antagligen var den stora anledningen till att dessa artister än idag, 50 år senare, fortfarande hålls som idoler, har erövrat SIR-titlar, och lever mycket "över" nutidens mång-fabricerade artister... MEN det skall sägas, det är icke kvaliteten på dagens eller gårdagens artister jag är ute efter, ty idag finns det säkert lika bra, eller ännu skickligare artister att tillgå.

Utan jag vänder mig emot den ENORMA MÄNGDEN av artister... Det blir bara för mycket för människan, och för den som skall lyssna, att ta till sig all denna musik. Till slut blir det bara nåt som man hör i örat, utan personlighet och utan större glädje...Ett jäkla surr som inte rör upp en endaste känsla, eller skapar en endaste tår i ögat!!

Ty en sak är säker. I takt med att tillgängligheten ökar så enormt som den gjort nu för tiden, så kommer icke låtarna att sätta så djupa spår som dom gjorde förr i tiden, aldrig i livet att dom gör det. Det kommer ny musik varje dag, alla dessa musik och movie-stars som massproduceras idag överlever i de flesta fall, endast 1 hit som skivbolaget massinvesterat i, och sedan är det dags för nästa ”produkt” som skall fram i rampljuset. Artisten är reducerad ned till en produkt som kostar pengar, och som måste generera stålar illa kvickt, innan dom tar slut...



Jag vet inte hur det är för Er andra, om ni ens har funderat i dessa banor. Men jag blir bara så jävla trött på denna mass-produktion av nya stjärnor i alla de sammanhang. Titta på TV på följande shower som alla har för avsikt att skapa MINST en eller två superstjärnor, som sedan döden dör inom kort; American idol (idol), Ex Factor, Americans got talent, Fame, Voice,  m.fl. Detta är endast ett litet axplock...

Ett enormt antal länder har alla dessa program, och dom alla kan ses i TV;n.. Jag tror att till slut så orkar inte ens dagens ungdom med längre. Jag tror att dom skiter i musiken till slut, och dom kommer att skita i artisterna till slut, och ”club-musiken” kommer att ta över fullständigt. Alltså den där musiken som dom flesta aldrig har hört, men det handlar om mestadels takt och rytm, och en jäkla hög volym, och sedan så dricker man shots, och dansar tills man stupar.

Och dagen efter, så skrattar man gott under bakfyllan med sina vänner, och säger att man hade en kanonkväll/natt på klubben igår... Ingen kommer dock att bry sig om låtarna, eller om artisterna dom hört under den kvällen...

Framåtskridande är bra, det tycker nog alla. Men i framåtskridandet ligger också katastrofen, där ligger utsuddandet av personligheten,,, av karaktären,,, av livet,,, och av alla våra känslor i det liv vi upplever..



Jag röstar för att återinföra vinylen.....

Ha en god dag, och låt inte detta deppa Er nu. De flesta vill ha framåtskridande, och dom lever blinda sina liv, ifrågasätter aldrig något annat än de mest ytliga saker, så ingen fara på taket, snart är vi gamla vinyl-ägare borta, så detta snack spelar noll roll....

Handskak


Chaiyaphum MMDCL  (2650), Thailand

10 oktober 2016

84,1 kilo - 83,2 kilo (20 km) 80 minuter - 1.007 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,047 (uppåt)




Kvinnor inspirerar oss män till stora ting,
och hindrar sedan oss att uppnå dem!!

Detta krångliga språk, och dessutom så är det två språk att hålla kollen på, Vi har säkert pratat om det tidigare, dessutom flera gånger. Men varje gång som jag lyckas nöta in ett ord, så vet jag sjuttan inte vad det är för språk. Yongans huvudsyssla verkar vara att ge mig ett ord då och då, så jag klarar mig. Hon skiter ju här i Chaiyaphum, i den kulturen vi lever i, vilket språk jag kommunicerar på. Bara det rullar på och jag kan klara mig lite grand här och där..

ALLA här är två-språkiga förstås. Det där man hör ifrån andra ställen, att by-borna INTE fattar thai har jag väldigt svårt att tro på helhjärtat. Hur sjutton skall dom annars kunna tillgodogöra sig nyheterna? Både de lokala, som de nationella är ju på thai. ALLA TV-program är på thai. Så dessa by-bor sitter då där framför sina TV-apparater, och fattar ingenting. Någonting klingar lite underlig här. Bli nu inte arg på mig Birger och mackes, jag bara skriver min åsikt...


Thailändska

Men i alla fall. Alla här där jag bor, och i områdena runt omkring här, fattar och pratar definitivt thai, medans deras vardags-språk är ”Isaan”, vilket då som jag fattat det är en ”dialekt” av laotiska/thailändska. Befolkningen är ju här till en stor majoritet av laotiskt ursprung, det är ju inte så himla länge sedan som skogen och landskapet här i Isaan rensades upp, och gjordes nästan enbart till risfält...

Just ursprunget kan man ju väldigt enkelt se på utseendet. Trots århundraden som passerat, med uppblandning av de omkringliggande länderna, lite indier och kineser, sedan dom utvandrade ifrån Laos, så ser extremt många av dom ut som en ”mall” av en kvinna från Laos. Medans jag har ytterligt svårt att se det där typiska laotiska manliga utseendet, så är det lika enkelt åt andra hållet, att se det på kvinnorna. Oftast så är dom till utseendet i många fall likt amerikanska indian-kvinnor, om ni kan tänka Er det.


Laotiska

Ganska satta människor, korta och överviktiga, och livsglada, med runda ansikten, och håret i en häst-svans.. Detta är den typiska Isaan-kvinnan. Kvinnorna i unga åldrar behöver inte alls se ut på detta sätt, även om en hel del gör det. Många kvinnor i 20:års-åldern kan vara extremt vackra damer innan dom trampar in i 40:års-åldern, och deras livsstil kommer ikapp dom. Alltså deras stillasittande liv, med NOLL motion och deras excesser av måltider alla dagar i veckan...

Jag fick i alla fall idag lära mig ett nytt ord när Yongan frågade om jag ville gå ut och köpa guäitio till henne, typ thai-spagetti med den vanliga lilla ”nypan” med protein i, i storlek som till en kanariefågels middag.. Hon sade, gå ut och köp ”Sälleck naamtåck”” är du snäll.. Jasså, ja men vad är det då? Ja det är ju Guäitio!!! Fattar du inte? Nä tydligen inte, hahaha, dom e la för goa....

Handskak


Chaiyaphum MMDCXLIX, Thailand

9 oktober 2016

84,2 kilo - 82,8 kilo (35 km) 210 minuter - 2.644 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4046 (uppåt)




Efter ingånget äktenskap,
så blir man och fru 2 sidor av samma mynt.
Dom kan bara inte längre tåla varandra,
men fortfarande är dom tillsammans...

Idag så var jag inne på toan, och fick se ett nytt fräscht duschdraperi..... Tog ett steg tillbaka, fasen det var ju kanonsnyggt ju!! Hämtade kameran, tog ett foto och ropade på Yongyut. Hon berättade att hon och Namkaeng hade varit på Big C och handlat, och Yongan lät då Namkaeng välja draperi till min  dusch... Tösen valde detta med resonemanget berättade Yongyut; - ”uncen like chakrajan (cykla) and like to say centimeter”..



Ja detta sista har hon ju lärt sig ifrån Yongan.. Det får bli en liten hämnd på den grejen. Men jag uppskattade i alla fall eftertanken hos damerna i min familj måste jag säga. Inte illa att kolla in sin cykel medans man sitter och skiter, eller hur?

Läste härom dagen om en killes funderingar, OK det är inte mina funderingar, även om jag ställer mig bakom dom naturligtvis. Hans funderingar om sin egna roll i livet, och hans egna position i samhället, ger skäl till mycken huvudbry tycker jag i alla fall.... Så han funderade som så här då...

Jag brukade tro att jag var bara en vanlig kille, men ... jag föddes vit, vilket nu, varken jag vill det eller inte, gör mig till en rasist!!! Jag är konservativ vad det gäller skatter och göra rätt för sig i samhället,  det mina vänner, gör mig en fascist.
 


Jag är heterosexuell, som enligt homosexuella människor, nu gör mig till en intolerant  homofob. Jag är icke fackansluten, vilket gör mig till en förrädare gentemot arbetar-klassen, och allierad till storföretagen. På detta så är jag kristen, som nu etiketter mig som en otrogen av majoriteten (muslimerna) på detta jordklotet.
 
Jag är äldre än 65 år och pensionerad, vilket gör mig till en värdelös gammal man. Jag tänker och jag funderar och resonerar, och därför tvivlar jag på allt vad ”main stream” / PK-akrobaterna berättar för mig via all etermedia, detta gör mig nu till en reaktionär!! Jag är stolt över mitt arv, och vår svenska kultur, och vår svenska fana, vilket gör mig främlingsfientlig.
 


Jag värdesätter säkerhet för mig och min familj, och jag uppskattar polisen och rättsväsendet, vilket gör mig till en högerextremist. Jag tror på hårt arbete, rent spel, och rättvis ersättning enligt varje individs meriter och kunnande, som i dag gör mig till en anti-socialist.
 
Jag har förvärvat en hygglig utbildning utan studielån, (det kallas arbete), och därför inga skyhöga studielån, vilket gör mig till någon form av en udda person, som inte bidrager till samhället. Jag tror på försvar och skydd av hemlandet, för och av alla medborgare, som nu gör mig till en kallhamrad militant.
 


Snälla hjälp mig komma till rätta med den "nya" mig ... Eftersom jag inte är säker på vem jag längre är! Jag vill tacka alla mina vänner, för att dom fortfarande är just mina vänner, genom dessa plötsliga, nyfunna förändringar i mitt liv och mina tankar! Jag bara kan inte föreställa mig, eller förstå vad som har hänt med mig så himla snabbt!
 
Kul... detta elände och förändring, har skett under bara de senaste 7 eller 8 åren! Som om all denna skit inte var tillräckligt att hantera. På toppen av detta så är jag nu rädd för att gå in på både herrarnas som damernas toalett, vet inte längre vilket är politiskt korrekt....

Handskak


Chaiyaphum MMDCXLVIII, Thailand

8 oktober 2016

84,5 kilo - 84,2 kilo (7 km) 25 minuter - 555 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,041 (uppåt)




När en man stjäl din fru,
så finns det ingen bättre hämnd,
än att låta honom behålla henne!!

Fredag idag, och då satte Baccardi-nerven igång, och jag och Yongyut stack iväg ner till Bens Bar, och förnöjde oss. OK det var väl mest jag som förnöjde mig. Yongan följde med under lite av protest. Hon lät mig gå på baren ifråga, och själv gick hon in på nattmarknaden, och kikade sig omkring. Mycket att se faktiskt. Hon kom snart tillbaka till Baren där jag satt, med ett par nyinköpta läsglasögon a 100 baht... Riktigt snygga faktiskt..

Jag beställde in en cider ifrån Sverige som Ben har införskaffat. Cidern heter ”Älska” mycket lämpligt, och är skitäcklig, men jag sade inget, så Yongyut tyckte om den sade hon. Efter ett tag när Cidern var uppdrucken, så var det tillbaka till ruta 1 igen, och 1 Spy stod på bardisken, hahahaha!

Jag själv gjorde mitt bästa med att avsluta min baccardi cola, och var lyckosam i mina föresatser. Jag lyckades faktiskt inte bara avsluta den första groggen, utan ävenledes grogg 2 och grogg 3 slank ner med en härlig frenesi. Dock under tiden som detta timade sig, så blev jag hungrig, och jag beställde in steak mo, riktigt grymt god tillagad, samt hans potatismos, kanongott var det... So all good...

Vi drog iväg igen efter styva 2 timmar i baren, en sak dock som känns lite mysko. Jo där jobbade idag en riktig granning i baren... Yongan är ju 41 år gammal, och i mångas ögon och öron, så är ju detta en skandalös ålders-skillnad oss emellan. I alla fall, så kom jag på mig själv, att jag satt och kollade in den snygga tjejen bakom bardisken.



Inte öppet alls, utan i smyg, förbannade sedan mig själv, och kände mig lite mysko, fan hon var grann som socker, men om hon nu är i 20;års-åldern, så är Yongan ju dubbelt så gammal. Så om det är en skandallös ålders-skillnad mellan mig och Yongan,  hur ”fel” är det inte då att jag kollar på denna tjugo-taggare? Jag kollade läget med min Bar-granne, han sade rappt; - ”shit, no problem, we are allowed to look, arent we” OK det kändes redan bättre, och mitt dåliga samvete fick ge sig för skönheten i betraktandet..

Idag så har jag och Yongan haft en smärre ”kontrovers”, ungefär som när skåningar gnäller och skäller på stockholmare. Jo jag är bara så jäkla trött på detta landet, och dess odugliga arbetare. Jag kan sitta och skita, och kolla alla dessa vinklar på toaletten, inte en rät korrekt vinkel någonstans. Jag kan sitta och jobba vid datorn, se mig omkring, och inte se en korrekt vinkel i hela rummet, och så håller det på i hela satans huset.

Rören och ledningarna är och har alltid haft ”fel” dimensioner på toan, så när man skiter eller pinkar BÅDE på ovanvåningen som härnere i huset, så räcker inte ledningarna till, och den ena toan slutar att fungera och spolningen är hel-kass. Så jag var med detta sagt lite upptänd, när jag fick se att Yongan hade ändrat på ett skåp i matsalen. Helt OK att byta vägg, inga problem, men kolla placeringen.





Jag klarar bara inte av längre att titta på ett felplacerat skåp. Jag drog skåpet så det stod ”korrekt” under fönstret, så avstånden och måtten blev korrekta. Hon blev sketsur förstås, och anklagade mig för att vara annorlunda än alla andra falanger, som ju inte alls brydde sig om slika saker... Om man i mitt tycke dessutom titar på fönstrets placering på väggen, så gillar jag inte det heller, men där kan man ju inget göra...

"Jaja Yongan, kan hända, men det gör ju inte saken rätt, att dessa falanger är ena slöa typer som skiter i allt och alla, det gör ju inte mig till en dålig människa. Sedan försökte jag få henne att köra en kompromiss. Jag sade, du bytte ju vägg och placering helt och hållet, det var ju OK tyckte jag, men sedan när jag flyttade skåpet 10 cm, så blev du skitsur,,,, Yongan detta är ju inte bra....

Jag fick till slut låta det vara, ty ögonen blev lite svartare, och hennes hjärta ännu svartare. Nu efter Bar-turen, när vi kom hem, så log hon när jag visade skåpet, så jag tror att imorgon är allt som vanligt igen, och hon kanske inser att thai återigen har blivit tvungen att krypa till korset, och kompromissa sig fram till en lösning, istället för att gapa och skrika sig fram till sin egna vilja.. Kompromiss i Thailand, finns det verkligen?

Handskak


Chaiyaphum MMDCXLVII, Thailand

7 oktober 2016

83,6 kilo - 83,1 kilo (20 km) - 60 minuter (igen) - 755 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,037 (neråt)



Bakom varje ”kvinnlig” förmögenhet,
döljer sig en man!

Gick till doktorn i morse, hade en jobbig dag igår, som kröntes med en skit-natt. Jag fick riktigt ont i min tarmficka, körde min vanliga medicin som jag brukar fixa själv. Det hjälpte absolut ingenting, så jag fattade att det onda berodde på en infektion!!??!! Kvällen kom, och jag drog på mig en jobbig feber, och med den så fick jag den sedvanliga värken i hela kroppen men speciellt i nacken denna gång, har ju en kass nacke sedan länge.

Jag hystade mig i säng redan klockan 20.30, somnade genast, men vaknade igen klockan 10.00, låg och vred mig i svett och frossa fram till klockan 00.30. Gick ner ty Yongan satt där nere, och jobbade med sy-grejor. Jag gnällde lite för henne, det brukar ju göra susen för oss killar att få lätta vårt hjärta... Jag lade mig i soffan, och somnade en kort stund till hennes pillande på symaskinen, och sprätta stygn...

Till slut så funkade inte det. Yongan tittade på mig, och stegade fram, och gjorde en nackmassage som var grymt go. Jag gillar inte massage överhuvudtaget, blir bara ”sugen” om damen är snygg, och är det en kille, så vill jag inte att han pillar på mig. Men denna massage var kanon-go,,,, Gick sedan upp igen till sovrummet, lade mig, och vaknade igen  klockan 05.00.

Då jag gick upp, lycklig över att ha fått sova i 4 hela timmar. Jag hade fortfarande riktigt ont, det var så illa, så jag kunde bara ligga på vänster sida, icke alls på höger sida, det gjorde bara svin-ont.. Men jag gjorde mina sysslor vid datorn, märkte när jag satt där, att febern faktiskt var borta, och det nack-onda hade Yongan faktiskt fått ordning på härligt....

Jag stack i alla fall ner till stam-kliniken, doktorn bad mig pissa i en kopp, och sedan kollade han resultatet, och sade att jag inte hade någon påvisbar infektion, ja där ser man vad fel man har. Men han trodde att det onda berodde mer på att det faktiskt var en rejäl förstoppning i tarmen, just där fickan ligger. Han sade i alla fall, ingen antibiotika för dig.

Den gubben  är faktiskt bra ofta har jag märkt, inte alltid dock, kolla detta bara som kommer. Han skrev ut 2 nya mediciner som jag skulle ta ihop med de två som jag brukade ta själv sedan gammalt, han skrev ut Semithicone som när jag kollade var mot smärta p.gr.a. gasbildning i tarmen , alltså rena rama kopian av den medicinen jag redan tar för smärta mot gasbildning i tarmen.....



Sedan så gjorde han en "rokad" och gav mig ävenledes Opramed, som vid närmare koll är en av alla de hundra konkurrenterna till Losec, som kom ut på marknaden, när den medicinens patent gick ut... Den här sista medicinen slängde jag i papperskorgen utan prut.... Jag tänker då fan inte käka Losec, det vill jag bara inte... Inte utan ett rejält magsår i alla fall....

Ett tips ifrån mig till Er som bor här nere, Googla ALLTID alla de mediciner ni får. Jag vet inte hur många olika sorters Paracetamol som jag slängt i papperskorgen, inte för att Paracetamol är dåligt, utam mer för "hur många olika sorter behöver man??? Jag utgår ifrån att en sort räcker gott i mitt hem...

Och hur många andra mediciner som fan inte har något syfte för min sjukdom, annat än att läkaren, han som delar ut medicinen, får "kick back" ifrån läkemedels-bolaget...Hur många av dessa som jag avmätt bara slängt.... mängder....

För de av Er som undrar, så har det gjort ont hela dagen, men jag kan ana att smärtan släpper lite grand timme för timme. Bara jag inte får ett återfall av min inbillade malaria-åkomma, så skall jag nog reda ut denna stormen också...

Torsdag kväll nu idag, och jag kunde igår kväll ligga på både höger som vänster sida, och jag var dessutom och cyklade makligt 15 km på cykeln, utan jätte-ont. Dock helt matt, och trodde aldrig jag skulle komma hem den timmen det tog. men inte undra på, har inte ätit frukost lunch eller middag på 2,5 dagar nu, inte förrän idag.

Så jag käkade en go lunch efter cykelturen, som Yongan gjorde i ordning. det tog väl runt 4 timmar efter lunchen med protein, som jag kände att jag var på rätt kurs igen. ja det tar inte många dagar av ingen mat, för en gammal kropp att nötas ner...

Handskak


Chaiyaphum MMDCXLVI, Thailand

6 oktober 2016

83,0 kilo - 82,7 kilo (15 km) 60 minuter - 755 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,052 (uppåt)




En kopp med svett, kan spara en spann med blod!!

Jag kan ju inte hålla mig, moralisk och karaktärslös, är väl en bra benämning på mig tycker jag!! Har jag Ahlgrens Bilar som jag haft flera gånger här hemma, som kompisar gett mig, så åker första påsen upp på datorbordet illa kvickt när jag är ensam. Allt i tanke att sitta och småpilla, och småäta och riktigt njuta av innehållet. Detta utvecklas snabbt till en riktig ”sluggerfest”, där tempot i ätandet av dessa bilar, bara ökar hela tiden, och snart är påsen borta, men har istället ersatts med den grymmaste ”Ågren”...

OK, då tänker jag, för att fixa detta humörmässigt. Inte bra, inte bra alls, jag cyklar imorgon, och fixar till sockerhalten på det sättet, inga problem!!!! Nästa dag kommer, visst jag sticker ut med hojjen, och cyklar av mig det mesta i ånger-väg. Kommer hem, och sitter där vid datorn och tänker; ”där ligger 2 mer påsar med Ahlgrens påsar i lådan. Det är ju lika bra att jag drar i mig en påse till, har ju varit så duktig, och cyklat.

Jag har redan glömt, all Ågren jag hade, bara påsen med bilarna finns i min sinnevärld... Jag öppnar lådan och påse 2 har gått till de ”sälla jaktmarkerna” i en sällan skådat fart.... Som rutin igen, dagen efter, cykling och sedan tänker jag... Lika bra att slafsa i mig sista påsen också... Så slipper jag ha dessa negativa tankar mer.... Och så är det klart och alt är slut... och uppätet...

Annars kan man ju göra som jag gjorde nu sist, när jag fick 3 st påsar med Ahlgrens bilar. Jag gav Namkaeng 1 påse, och käkade upp 2 st själv, efter 4 dagar, så stod jag inte ut längre, jag visste att hon inte hade öppnat sin påse, hon ville spara den. Jag tror hon gillar Ahlgrens Bilar faktiskt. Jag stegade upp till hennes rum, och frågade "20 baht mot påsen med godis",,, hon valde på studs det mer hälsosamma alternativet, och tog 20 baht ifrån mig.



Så visst karaktärslös är man, och stundtals omdömeslös, och helt odiplomatisk är man på toppen av det.. Häromdagen, så hängde jag på låset igen till frösaboxen, och där ligger mina svenska Wienerkorvar, flera påsar av dom. Men jag älskar dom, och nu så gjorde jag potatismos, korv med Oboy till det hela, ja det är faktiskt Oboy där på fotot ovan..  Denna Oboy som jag haft i flera år nu här hemma, fick en burk av någon kamrat,, förlåt kamraten, men har helt glömt ditt namn, men det kan ha varit redan för 4-5 år sedan detta hände....

Och jag får hålla i Oboyen här hemma. Både Namkaeng som Soda, hel-gillar svensk Ovaltine (som det heter här i Thailand). Då man ju inte behöver värma upp mjölken när man blandar, och det är ju faktiskt den grejen som gjorde Oboy så stor hemma i Sverige, kall mjölk och Oboy, det är ju gott till vad som helst, och man växer aldrig ifrån det heller för den delen....



Var nere på marknaden idag (onsdag kväll) och tog några foton, marknaden i sig är som de flesta thai-marknader, ganska upprepande, och till slut helt ointressanta. Killen här säljer nåt, tror det är insekter av nåt slag, med vingar i alla fall... gotiigottgott...



Pojken lagar mat för att sälja, och hjälper sin mamma i ”köket”.



I ett annat stånd, så sålde man kokosnötter med sugrör i, ganska gott tycker många. Jag finner det vattnet inuti vara ganska lamt, så jag har inga svårigheter, att INTE köpa kokosnötter faktiskt.. Men kokosmjölk i thaisoppa, som hemma i Sverige, är kanon-gott tycker jag!!

Handskak


Chaiyaphum MMDCXLV, Thailand

5 oktober 2016

84,2 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,043 (uppåt lite)



Priset på framgång är glömska”....

Idag, så blev jag ”stoppad” av fiske-tanter, och fiskegubbar utefter min färdväg. Just nu så är det massor av vatten som kommer fortfarande ifrån den där stora sjön ”Nahan”, som ligger neråt Chatturat till. Den släpper ut oerhörda mängder vatten... Varför? Inte en aning, mer än att jag utgår ifrån att tillflödet är alldeles för stort. Det regnar ju inte mycket alls numera, tror att regnsäsongen nästan är över nu för denna gången.

Så tillflödet består antagligen av mycket vatten norrifrån som varit på väg en månad nu... men detta är ju kul för fiskefolket, det finns ju massor av fisk precis överallt nu. Och det är förvånansvärt tycker jag, att se all denna fisk. OK mestadels junior-firrar, ytterligt små, men thailändarna här älskar fisk oavsett storlek, så i detta fallet så har storleken ingen betydelse..



Jag kom fram till dessa damer (damen), hon stoppade mig, och pratade som skam, jag höll lite masken, fattade ju inte mycket... Men hon var lycklig i alla fall.... Sedan pekade hon på mig, och sedan pekade hon på fiskenätet, drog upp det och tjohoppsan där låg 5 st firrar i där och sprattlade... Så jag sade det som Yongan lärt mig; ”Falang – good luck”, och DET fattade hon.

Strax skrek hennes granne 10 meter bort, att jag skulle komma dit, men jag var nu tvungen att sticka iväg, jag ville absolut inte riskera mitt numera grundmurade ”rykte” som ”god tur falang”. Men tittade bakåt när jag cyklade iväg, hon lyfte upp sitt nät, och där fanns ingen fisk alls däri.



100 meter bort, så stod det 2 gubbar och kastade nät, den ene gubben pratade när jag stannade, och visade stolt nätet som låg där ute i vattnet.... jag sade ”falang good luck” och så pekade jag bortåt vägen till tanterna där borta som fiskade på... Han skrattade, sade "palleja", och upprepade mina ord till sin granne där dom stod, drog upp nätet, och se på fan,,, där i låg en STOR firre.



Det blev smackande, och glädje bland de två gubbarna. En fisk av denna storlek (vitling-storlek) är ju en jättefisk för folk här. Inte ens när jag talade om att jag kom från Swede´n, och bodde vid naam gööa talee, och beskrev med mina armar storleken på våra firrar, så kunde jag ta bort glädjen, inte ens lite avundsjuk blev han,,,, men han kanske inte ens fattade vad jag sade, vem vet...





Men annars, så blir det snart slut på mina skriverier beskrivandes vattnet här i Chaiyaphum. Jag märker 2 saker nu igår,,,, Jo först vattnet runt här i floderna sjunker sakta, men ytterligt stadigt, inte mycket, men man märker att det sjunker, så tillflödet till Chaiyaphum är nog slut för denna regnperioden i alla fall... Allt det vatten jag beskrev tidigare i detta kapitel, alltså det som kom ifrån sjön Nahan, det vattnet stannar borta i Baan Khai, 1 mil bort, och tar sig sedan öster/syd bort igenom... Så det vattnet faller av, och når inte oss här..



Men annars avslutningsvis igår, så gjorde jag bara en endaste tabbe bland alla de chanser jag hade under cykel-turen, jo jag gav mig inte, jag steg av cykeln och knatade iväg in på den stigen ni inte ser p.gr.a. allt vattnet. Jag trodde det bara var som vanligt 100 meter vatten, och sedan OK igen... Jag började lufsa, och efter 50 meter bortåt kröken ni ser, så blev vattnet plötsligt mycket djupare, ända upp till underlivet ungefär.

Och jag funderade på att vända, ty det är ju inte så himla enkelt att stövla på där i lervattnet med sandaler och en cykel att släpa på. Faktiskt till slut så kom jag över, men kan säga att 100 meter., blaha..... det var nog mer 500 meter av vatten. Och på toppen av detta där vattnet började att ta slut så ersattes det av 50 meter ren lera.



Jag kunde inte ens ha sandalerna på mig, de fastnade hela tiden i leran, och fötterna kunde inte stanna i sandalen. Allt gick dock bra, och jag kom till torra land, satte mig vid närmaste risfält, och tvättade bort skiten ifrån fötterna och sandalerna. Och sedan bar det av hemåt... Ytterligare en kul dag lades på hyllan, och solen brände så gott idag.

Handskak

Chaiyaphum MMDCXLIV, Thailand

4 oktober 2016

85,2 kilo - 84,2 kilo (41 km) 200 minuter - 2.518 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,042 (uppåt)



Om livet vore del i en vårdnadstvist,
 skulle utan tvekan många människor mista livet.

Ja idag, så bar det av igen upp till Kent i Khong (Khorat-provinsen), York och jag tog mopparna, är ju bara drygt 8 mil upp till honom, så inga problem. Det var en helt händelselös resa faktiskt, inget speciellt hände, så detta får bli kort då... Vi skulle upp för att jag lovat att ge honom steg-för-steg-instruktioner att ladda ner filmer och musik....

När vi kommer dit, så visar det sig att hans printer inte fungerar, den är helt enkelt inte synkad ordentligt med datorn. Så Farbror York, som är den tekniska av oss, fick sätta sig och ta tag i detta problem. Ett drygt 5:timmars problem, visade det sig till slut. Vi kom till Kent klockan 10.00, och exakt klockan 15.00 så var han klar, och hade fixat problemet.

Vid det laget så ville jag åka hem, Vi hade ju 2 timmars resa framför oss med mopparna, och köra i mörker är absolut ingenting som någon av oss vill göra i detta farliga land, med fylle-bilister i mängder, och alla dessa stora hålor i vägarna... Så jag fick köra en riktig reptil-snabb kurs för Kent, om hur man laddar in musik,,,, Och med mina skrivna instruktioner, så får han träna sig, och om problem,,, så får han ringa mig så mycket han orkar.

En sak till dock, Kent har Windows 7, och han har nog fått 100 påminnelser ifrån windows, att gradera upp sig till Windows 10 gratis. Dessa erbjudanden har klingat fullständigt ohört, så nu har han en dator som inte har någon support från Windows, och följaktligen lite lurig att jobba med.

York lovade hjälpa honom att avinstallera Windows, och lägga in Linux istället, så skulle allt lösa sig till det bästa. Kent får ta med sig BÅDE datorn och printern tills nästa vecka, när han skall till Chaiyaphum, så hjälper York honom... Så med det så stack vi ut på vägen för hemfärd, solen sken, så solglasögon på, och allt gick nästan felfritt hela vägen hem...



Nu är skyltarna runt Chaiyaphum uppsatta, aå nu är vårt Immigration-kontor officiellt godkänt, och installerat...... Dock som jag sagt tidigare, bara 90 dags rapporter än så länge, det dröjer tills november innan dom kommer att klara av att göra uppehållstillstånds-förlängningar. Men jag är ju grön tills oktober 2017, så det är lugnt för min del. Men min 90 dagars-rapport som jag brukar rapportera antingen online eller via postkontoret, tänker jag ta moppen och sticka upp med, personligen den 15 oktober, bara för att se hur det funkar...







Inte på tal om skyltar, men väl om ämnet som jag pratat om så mycket, alltså vatten och översvämning, så visst är det ändå vackert. Jag är ju ingen risbonde, så jag kan ha råd med att njuta av utsikten, så länge som jag inte behöver gråta över en förstörd skörd, här kommer lita goa foton. Senare idag, så skall jag ta cykeln och cykla bort till Baan Khai, som är grymt  översvämmat.





Det ser mest ut som en endaste hel insjö när man ser ut över allt det som en gång varit skog och risfält förut... Blir säkert massor av grymt fina foton för oss alla att kolla på.. Skall väl också säga det, att på de ställen som ligger lite högre, så är ju allt jättebra, regnet har kommit i precis lagoma mängder, och riset mår bra, och vattnet kan bönderna reglera själva.... Och dessa har nu börjat med sin skörd för året....



Matdags i naturen, ja dessa skidor med ärtor lär inte bli gamla, jag steg av cykeln för att kolla om de var mogna redan nu, för jag finner dom vara rätt goa att nafsa på stundtals. Men ack vad jag bedrog mig, det fanns nästan ingenting inuti skidorna, så jag får la vänta 3 veckor till minst... Men då är det säkert försent, det finns alltid någon thai-familj, som utsett alla träd till ”sina” egna träd, och bevakar det ätbara på desamma, alltså dessa skidor, löv, och kvistar, och kanske rötter....

Handskak

Chaiyaphum MMDCXLIII, Thailand

3 oktober 2016

84,9 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,032 (neråt)




”Ett land är vad det spenderar”

Forts. Från förra kapitlet... Hon kom in till mig först i tisdags och sade; ”uncen” you drive me to school? No why svarade jag... "My friends not go school today I am alone"... Jasså spelar roll. “I can not go with teacher A and his pick up, he a man, I am a girl, alone noooo gooood”… OK jag orkade inte tjafsa, så jag körde ner henne till skolan, då klockan 06.45 på morgonkvisten.

Onsdag ledig fån skolan, och torsdag så kom hon in IGEN på morgonen, och ville jag skulle köra henne. Jag blev änna lite småförbannad och sade ,”Namkaeng, we pay Teacher A to drive you, he is a very nice man”.. Namkaeng gav mig sin vanliga attityd, och den grejen klarar jag inte av längre alls, fick nog av den skiten redan på 1980;talet nån gång.

Så jag ropade till  henne ”you go with Teacher A, I dont care if you have nobody to talk to when you go to school, it is 6 km and it takes 10 minutes, you can be alone without friends 10 minutes, Goooooo now”... Hon stegade iväg, sade inte adjö, eller inte ens en blick…

På eftermiddagen när jag hämtade henne så pratade jag som vanligt, och hon hälsade inte alls, och hon svarade inte alls när jag pratade. Väl hemma så gick hon direkt upp till sitt rum, och gav mig det så berömda konceptet av det thailändska ”silent treatment”, när hon sedan inte ens sade god natt till mig, så blev jag förbannad.

Fredagen så var hon ledig, och jag såg henne inte på hela dagen, inte en sekund, hon höll sig på övervåningen hela tiden. Och sade inte god natt på kvällen.... Jag höll stilen, och när jag på lördag morgon stötte ihop med henne i köket så svarade jag med exakt samma mynt, jag sade inte ett dyft, tittade inte ens på henne, nochade henne fullständigt.



Hon och Yongyut drog iväg sedan på förmiddagen in till Chaiyaphum, och när jag nu då kom tillbaka ifrån mina eskapder med Tesco Lotus och cykelaffären, så kom hon också tillbaka. Hon började prata med mig, Yongyut alltså. Hon berättade att Namkaeng hade fört det på tal om hennes och min situation. Och hon berättade att hon reagerade för att jag hade ”höjt” rösten emot henne.

Ja hon försökte i vanlig stil från barn, att lägga skulden på mig, och gärna då efterkonstruera något som inte alls gällde. Hmmmm kanske detta inte bara gäller barn, det kanske är en kvinnlig ”grej”, tycker mig känna igen det nu då ifrån alla möten även med kvinnor, alltså efterkonstruktioner menar jag då..

Jag sade till Yongyut, detta är bara skit-prat, hade jag höjt min röst, så hade du vaknat och grannarna hade ju hört det utan vidare... Jag fortsatte, ”jag tror att Namkaeng börjar bli lite för bekväm med mig och troligtvis tappat respekt för mig... Jag tänker markera denna gång, och låta henne få konsekvenser av sitt handlande. Gör jag inte det så blir det bara värre och värre, och det vill jag inte, ty då blir situationen här ohållbar.

Så jag tänker hålla käften, vara tyst, inte prata eller göra någnting och om inte Namkaeng har kommit till mig för att prata på söndag, så tänker jag sätta mig ner med henne, och erbjuda henne; Vill du att jag flyttar härifrån? Det verkar så på ditt uppförande?? Namkaeng en sak skall du veta, skall du bo här så måste du snacka med mig, om du har ett problem...

Inte köra thaistilen med att sticka huvudet i sanden, och tro att problemet löser sig av sig själv, för det gör det aldrig... Så hur vill du göra??? Och skulle hon hålla masken, och inte svara eller gå därifrån i sann tha-anda för att rädda ansiktet, så skall jag skrämma skiten ur henne  och göra en grej ihop med Yongyut, där jag sticker en kväll och inte kommer tillbaka förrän dagen efter, så får Yongan skrämma henne ifrån vettet.. Vad tror ni, kommer det att funka??

Handskak

Ps. Det gick inte alls som jag trodde, klockan 17.30 så knackade det på min dörr till arbetsrummet. Jag visste att det var Namkaeng, för Yongan knackar ju inte... Jag reagerade inte alls. Jag hörde snyft bakom mig, och vände mig om... Namkaeng stod där och såg sklit-ledsen ut, och sade med yviga rörelser "I am solly Uncen...."



Sedan dök hon ner i knäsittande, och waiade och gömde ansiktet i sin wai, och ursäktade sig så innerligt som jag aldrig sett förut.  vem fan kan vara sur eller förbannad efter det.. Jag kramade henne, och sade till henne ett par sanningens ord, utan att göra för stor sak av det hela. Han gav mig också samtidigt ett papper, som hon hade plitat på, som var till mig, där stod saker som;



"I love you unceln",,, I´m sorry",, "Dont be angry please",,, "please accept my apologies",,,Forgive me I would not do it again",,,really sorry that I behaved badly",,, och ett sista "Talk original photo",,,,, ja detta sista var väl nåt som stod där på samma sida som det andra inne på internet......

Hon är duktig på att googla och hitta översättningar. Hon kan inte läsa eller skriva engelska, bara skriver avpå sann thailändskt mane´r... Men jag uppskattade tanken och ansträngningen... Så "all god i Sherwoodskogen" sa Robin Hood"........


Chaiyaphum MMDCXLII, Thailand

2 oktober 2016

85,2 kilo - 84,3 kilo (37 km) 127 minuter - 1.599 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,036 (neråt lite)




Den första hälften av livet lyssnade jag,
och den andra hälften pratade jag!

Cykel-killen, alltså han som jag vare så glad över, att han hade öppnat eget här i Chaiyaphum, och där jag köpte min kanon-mountauinbike hos, han försvann ju om ni kommer ihåg? Jag kom dit en dag, jag såg skylten, vi ringde, och hyresvärden sade att han och hans familj hade stuckit, och lämnat hyreslokalerna med 2 månaders hyra obetalt....

Jag sade ju då att det inte vore någon vidare lösning att våga öppna någon annanstans i Chaiyaphum, då det ju under normala omständigheter kunde ge jätteproblem för honom. Jag tänkte ju då i banor av, att om nu lagen och dess företrädare polisen, som vanligt inte bryr sig, så brukar ju folk lösa sådana här saker på egen hand i detta land, med konsekvensen att det kanske just inte blir så lustigt, om man skiter i att betala 2 månaders hyra.

Vad fel jag hade, jag fick ju reda på att han hade faktiskt öppnat en ny affär i Chaiyaphum. York hade sett det och tipsade mig. Så jag åkte dit i förrgår, pratade med dom, och frun och killen var vid gott mod. Men jag märkte inne i lokalerna att hans sortiment av mountainbikes var nästan helt borta. Jag tror med det sagt, att han garanterat hade missat att sköta redovisningen och betaltningen, gentemot sin huvudman som han sålde bikes för.



Märket på dessa mountainbikes var ”Merida”, och jag såg inte en endaste Merida inne i affären, bara ett fåtal mountainbikes av inte så bra kvalite, samt några racercyklar, och några vanliga skitcyklar. Han var definitivt inte längre i marknad, med att sälja något större antal cyklar inte. Så jag vet inte vad han tänker leva på fortsättningsvis.

Det är skit-tråkigt när detta händer, alla dessa värdelösa affärsmän här i Thailand, det är grymt hur vanligt det är att dessa outbildade människor ställer till det för sig i livets alla skeden, på alla de sätt faktiskt. Men jag kände ändå att det är synd om killen och hans familj, både han och frun är riktigt goa och trevliga.

Så jag var nere idag lördag igen till affären, och bokade in att på måndag så kommer jag med min cykel, så får han jobba med den under dagen. Jag bad honom att tvätta ren cykeln från topp till tå, att montera på min nya cykel-dator, samt byta både slang som däck, både fram som bak på cykeln. Han verkade skitglad, så vi tog farväl med ett leende...



Lördag idag alltså, innan jag och York åkte till cykelkillen, så träffades vi på Tesco Lotus, drack kaffe med bulle och jag käkade min vanliga ”ajtiim mamuang sook”, alltså gul mango-glass.. Vi tjötade och tittade på alla granna damer som passerade, så man kan väl säga att det blev en samtalsstund med många osammanhängande meningar. Ja ni vet, grann dam passerar, jag i alla fall, glömmer vad sjutton jag pratade om, redan när jag säger meningen...

Vi drog sedan iväg till Bens Bar. Jag fick förklara för York, att min kropp krävde Baccardi. Vi åkte dit, det blev 2 st Baccardi-coke, och sedan vart jag hungrig, så jag beställde in Spagetti Bolognese med ett glas rött vin. Riktigt himla gott var det, så nu slipper jag käka middag senare idag.. Sedan bar det av hem till Yongyut, och den för dagen skitsura Namkaeng. Hon har varit sur sedan i torsdags. Forts. Nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MMDCXLI, Thailand

1 oktober 2016

85,1 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,045 ( (uppåt)




Anledningen till att det inte är ett tvång,
är att vänja folk vid det,
lagom i tid, tills det skall bli ett tvång!!

Igår fick jag bekräftat, min nye granne Håkan, han som köpt huset här bredvid, har lovat att handla med sig en potatispress till mig, vilket blir kanon att ha här. Det finns inga potatispressar här, bara potatistryckare, där man trycker sans och balans ur potatisen, för att få potatismos... Men nu blir det lite mer finlir, och moset blir kanon, utan alla dessa småbitar i, vilket jag riktigt hatar att få i mun..

Detta med Thailand, jag säger bara det. Det är fruktansvärt enkelt att bli ”fartblind” eller ”hemmablind”, eller vad ni än vill kalla det. Stannar man upp lite grand, och tittar sig omkring, och verkligen låter intrycken sjunka in, så är detta ett grymt annorlunda land, ja något så annorlunda som man aldrig ens varit i närheten av tidigare...



Om man försöker att slita sig ifrån runda bordet-konversationerna i alla fall någon gång ibland, där man ju med väldig frenesi, mest talar om hur dinga thai är, och hur långt ”efter” dom är, så kan man upptäcka en helt ny värld. Kanske försöka att ta den för vad det är. Alltså något helt annorlunda, något som inte behöver varken vårt godkännande, eller ens vårt stöd för att leva vidare..Jag har ju varit inne på det tidigare, men läsarna nappade inte, i stort sett ingen av dom var modiga nog att erkänna för sig själva ens, det lilla jag nämnde.

Då när jag frågade om det var någon mer än jag själv, som drogs med vanföreställningar, drogs med inställningen, att vår egna kultur i västerlandet som vi är uppvuxna med, är normen på detta jordklotet, och alla andra kulturer är andra klassen, och kommer kanske i någon avlägsen framtid ikapp oss, och också kan få det bättre i livet. Vi dömer ner thaikulturen, och säger,,,,”jaja, dom lär la sig så småningom de små liven, när dom supit färdigt, och när dom sovit färdigt”....

Men jag struntar i vad andra säger ut i luften och vad andra förnekar t.om. inför sig själva, eller dom kanske inte ens har förmågan att kunna tänka klart?? Titta lite på bilderna, försök att stanna upp lite, fundera lite, ta bilderna och motiven exakt för vad dom är.... Och plötsligt så ser man att där finns en kultur, en levnads-stil där dom inte har behövt oss på de senaste 5.000 åren, ty även om dom är grisfattiga, så klarar dom sig.

Vi själva var grisfattiga ända fram till 1950:talet, när det började rätta till sig lite,, och fattigdomen gick ifrån matbordet upp till skallen istället. Innan dess, så var vi inte mycket bättre organiserade än vad thai är idag, och som vi alla ondgör oss över... Ja ni vet ju hur mycket jag gnäller på detta lata folkslag, men jag gör det helt enkelt för jag tycker att man borde kräva mer av dom. Och att jag inte är bättre än vad ni andra är...

Fan det retar mig när man träffar en hel nation i stort sett, som sätter sig nöjt vid middags-tallriken nöjd och belåten, bara det ligger fisk eller löv eller rötter på tallriken, då är hans liv tillfyllest, och han önskar inget mer... Då är det vilodags, jag kräver mer av människan som djur.



Skulle vi alla haft den stilen i urminnes tider, så hade vi ALDRIG i helvete utvecklats ifrån att vara apornas närmaste kusiner, där vi båda djur-arter svingade oss emellan lianerna tillsammans, till att senare utveckla vår hjärna, och utveckla hela vårt liv, till skillnad emot aporna, som stampar på precis samma fläck, som dom gjorde för 3-6 miljoner åt sedan... Att bara och enbart nöja sig med mat på tallriken, och skita i allt annat, ger noll utveckling. Buddah kanske är nöjd, men den gubben brydde sig aldrig om utveckling, han levde och lärde thai att nuet gäller, och imorgon kan vi vara döda...

Och man kan väl säga utan att vara taskig, att människan som djurart, definitivt icke har utvecklats ifrån thai-människan, och blivit till den den är idag, utan utvecklingen har ju definitivt kommit ifrån de människor på jordklotet som har varit tvungna att kämpa och strida mot naturen, och konkurrera mot alla andra djur om tillgångarna, och utvecklats den vägen, och sedan gett Thai en chans att få haka på utvecklings-mässigt...



Men visst finns det en underbar kultur här i Thailand, och urgammal är den, och de har inget att skämmas för i gångna tider, de utvecklades till en viss punkt tidigare än vad vi gjorde, vi var ju alldeles för upptagna med att bara överleva i våra hemska klimat, och väder vintertid...

Handskak