Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på
min mail här; chaiyaphum@glegolo.com
Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna
med Era förfrågningar
Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av
mig, klicka
på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn
upptill, Transport och flytt!
Chaiyaphum MMCDLVII, Thailand
31mars 2016
84,1 kilo -
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,332 (uppåt)
Utbildning är inte att fylla en ”hink”, men mer tända en brasa!!
Tiden för "hemgång" närmar sig nu med stormsteg på flera håll än man
önskar sig. Man har ju sin vänskaps-krets, och den ser man ju ogärna
att den ruckas på. Nu då så har Martin åkte till Sverige, Ingemar
sticker den 5 april. York kommer nog ganska säkert att sticka till
Tyskland på obestämd tid.
Och Kent A i Kong sticker i maj. Och sedan kommer Risto, att åka med
sin familj till Finland igen, över hela sommaren alltså 5-6 månader.
Och detta representerar i stort sett hela mitt umgänge.
OK jag har ju en hel del andra "bekanta" att umgås med, typ Dan här på
gatan, och sedan de gubbarna som hänger nere på falang-baren i
Chaiyaphum, men jag är ju ingen direkt vän av att sörpla bärs varje
dag, så jag lär ju inte hänga där i alla fall, annat än någon enstaka
gång!!
Så nu får man vänja sig vid att bli mer ensam, och ta tillvara på sig
själv. Har ju klarat detta gallant under hela mitt liv, men det finns
nog väldigt få människor, som känner att det är helt OK att vara helt
utan vänner i livet...
En ros i kanten då... Åke (Birger) flyttar ner till Waeng Noi, och
kommer ner runt 5-6 april... Och det är ju en super-trevlig kille
som ni vet. Men hans boende ligger ju nästan lika långt ifrån
Chaiyaphum som Kents Kong gör, så vi lär ju inte ses annat än
sporadiskt antar jag... Men kul, anledning till moppetur dit då....
alltid kul att resa ut i gröngräset...
Men jag får ta chansen nu när vännerna skall åka hem till mammas gata,
och skärpa till mig med maten och motionen, och gå ner de där
nödvändiga 3-5 kilona, alltid kul med en morot i livet, annars blir det
ju lätt att man bara hänger vid datorn, och inte gör nåt aktivt alls...
Jag var nere igår på grisfarmen och tog sockervärdet på Yutin, han hade
5,3 denna gång, och förra veckan hade han 6,3, så han sköter sig
exemplariskt faktiskt.. Han var i prat-tagen, och ibland så funkar det
bra emellan oss att prata. Jag snackar ju extremt lite thai, förutom de
där 100;talet ord, som jag lite löst kan slänga in i en engelsk mening.
Och Yutin pratar väl kanske 20 ord engelska...
Men igåe pratade han mycket.. Han berättade för mig att han ville bygga
ett nytt eget hus, granne med grisfarmen, och lämna huset inne i byn
till resten av familjen. Och sedan säger han till mig, att han vill att
Yongyut och jag flyttar ut, och bygger hus på hans mark där bredvid som
han tänkte bygga!! Jag vet inte exakt, men Yutin äger i
storleksordningen 40 rai tror jag (64.000 m2) mark, vilket mestadels är
risfält.
Men där finns plättar som inte är brukat, och där man kan bygga ett
hem. Han vill alltså att vi skall bygga där. Jag förklarade för honom,
att jag håller på för fulla muggar att slutbetala det hem vi redan har,
och att jag nog inte gärna vill hamna här ute i spenaten, han undrade
förstås vad spenat hade med detta att göra. M;en oerhört generöst av
honom att ge bort land till oss... Jag uppskattar det väldigt mycket..
På detta så insinuerar Yongyut flera gånger till mig, att - "tänk
va roligt att få bo uppe i Nong Bua Daeng"... Jag tror på fullt allvar
att hon vill bo där uppe i den värsta jäkla byhåla man kan tänka sig...
Är vi människor verkligen så märkta av vår uppväxt, så en gång by-thai,
alltid en by-thai? Eller är det bara Yongan tro...??
Men jag har hela tiden varit extremt klar gentemot henne, att jag
aldrig i detta jordelivet kommer att bosätta mig där uppe, ALDRIG....
Och dessutom så blir jag faktiskt lite stött i kanten, när ens
ansträngningar med att betala detta huset inte tas emot med mer
respekt, än att man vill flytta härifrån!!! Va fan håller man på med
egentligen. Nu skall det väl sägas att jag tror nog inte Yongyut menar
riktigt allvar i sitt snack om Nong Bua Daeng..
Det är nog mest p.gr.a. att pappan nu gick och dog, det har tagit henne
väldigt hårt, och det kommer väl upp till ytan nu då hennes barndom,
och ungdom, och uppväxt ger sig till känna i sorgen, det är väl de
minnena som talar genom hennes mun, Jag tror hon faktiskt är
överlycklig, att få ett alldeles eget hem i en civiliserad del av
Thailand, plus att det är hennes egna, och blir helt fullbetalt....
Handskak
Chaiyaphum MMCDLVI, Thailand
30 mars 2016
84,9 kilo - 83,8 kilo (14 km) 48 minuter - 604 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,309 (uppåt rejält)
Var ”stor” i små saker!!
Jag har oerhört svårt att komma tillbaka till min gamla favorit-vikt,
son ju låg på 82 kilo. Nu ligger nålen och dallrar på 85 kilo
o-motionerad, alltså innan motions-turen på dagen, och efter turen så
ligger jag på 84 kilo. Fasen det är försmädliga åtminstone 2 kilo
”fel”.....
Som jag ser det, så slafsar jag alldeles för mycket matbröd. Och sedan
så har mitt omdöme vad det gäller det där lilla "extra" på dagarna och
kvällarna, blivit alldeles omdömeslöst för mycket och ofta känns det
som.
Man kan ju alltid säga till sig själv, ja en donout kan man ju alltid
sno i sig nån gång, en glass nån gång i veckan, vad sjutton gör det....
Lite frostflingor någon enstaka gång i månaden, spelar roll?? Käka
potatis och ris lite för ofta spelar väl ingen roll. Äpplen, apelsiner,
mango, och alldeles för många bananer slinker ner alldeles för ofta.
Så alla dessa ”undantag” som man inbillar sig. Adderar ju upp till
oerhörda mängder socker, och fett, och protein, och kalorier. Så när
man ser på det hela lite seriöst, så är det absolut inte konstigt att
jag sakta sakta går upp i vikt igen... Egentligen ett under att jag
ändå bränner så pass många kalorier dagligen, så jag inte ökar 1 kilo
om dagen...
Nä, nu skall jag återgå till en striktare diet, lägga av med att ens
äta potatis mer än kanske 1 gång per månad inte mer, och strunta i
glass, annat än till rena festliga tillfällen, nån gång i månaden...
Bort med slarvet, och in med disciplinen igen... annars går det åt
helvete tror jag med vikten och diabetisen...
Prästkragar finns ju lite överallt i världen... Av en händelse, nere i
en flodfåra under min cykeltur, såg jag detta jättexemplar här i
Chaiyaphum-området....
Sedan har jag ju då som ni sett tidigare prästkragar (Daisy) här i trädgården, alltså svenska sådana.
Nordamerikas ser ut som så här...
Och Europas Daisy ser ut på detta sättet.
Så visst liknar dom alla varandra.... Dessutom så finns det i massor av
olika färggranna kulörer, men jag nöjer mig med den vanliga gul-vita
sorten som vi alla känner igen... Förresten Prästkrage på engelska
heter Daisy.....
Idag så åkte Yongyut med svärmor till sjukhuset, och skulle på koll med
sina ögon, som ju konstrat mycket under några år. Vad dom gör dessa
läkare, är att dom ger ögondroppar med naturämnen, inget annat.
Det finns ett fabrikat som dom langar ut till sina patienter och sedan
skickar hem dom. Jag googlade märket, och kunde inte finna annat än att
den ”medicinen”, inte var något annorlunda, än de ögondroppar jag själv
tar varje morgon, för att rensa dom lite, och de kostar 30 baht per
flaska. Jag hoppas inte tanten blir blind på kuppen, de verkar ju skita
i vilket dessa läkare....Allt i sin jakt på att expediera runt 250-280
patienter varje dag dom jobbar...
I alla fall, det var en grej till.... Jo hon klagade på feber i går
kväll, och jag gav henne Tylanol (Alvedon på svenska), så hon kunde
sova. Men jag sade till Yongyut, och försökte förklara det lilla som
man själv vet om dessa saker; - ”Yongyut när kroppen ger feber, så är
det ett sätt som kroppen kommunicerar med. Kroppen talar om att det är
något galet som kanske bör åtgärdas”.
Hon tittade på mig, och tyckte nog jag var ganska jobbig, precis som
vanligt!! Jag sade till henne till slut, för jag vet att dom skiter
absolut fullständigt i vad jag säger, jag är falang och vet inget, Thai
har uppfunnit febern... Jo jag sade, ”Yongyut be att läkaren kollar in
varför din mamma har feber, och att hon kanske kan få någon
febernedsättande medicin om han nu anser det"...
Dom kom tillbaka ifrån sjukhuset 5 timmar senare, och det visade sig
att sköterskan ihop med läkaren mycket myndigt talade om, att man inte
kan komma till dom på sjukhuset, och ha 2 saker att söka för, utan det
skall vara en sak, bara en sak...
Så de skulle vara tvungna att komma tillbaka, och ställa sig sist i kön
av 200 människor, ty läkaren ville inte befatta sig med denna grej med
febern, bara ögon-vätskan skrev han ut, allt som allt 4 minuter tog
det.... väntetiden var 4,5 timmar...
Men thai är tålmodiga, och ingen av dom skulle falla sig in i att klaga
högljutt, man tappar ansiktet om man tappar kontrollen. Och det är vad
man gör när man klagar, eller säger till någon annan, man tappar
kontrollen... stollar.....
Handskak
Chaiyaphum MMCDLV, Thailand
29 mars 2016
85,1 kilo - 84,2 kilo (37 km) 115 minuter - 1.448 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,266 (uppåt)
Man kan inte vara nog försiktig i sitt val av fiender..
Måste få lov att fortsätta och berätta om en annan tur jag tog idag på
cykelturen. Jag gjorde för styvt 5 år sedan en riktigt halv-dum
cykeltur rakt ut i gröngräset, och i ljuset av vad jag vet idag, så var
det nog inte det smartaste valet av upptäcktsfärd. Ty området är det
största av de alla, och om jag förlorat riktningen då, så kunde det
lätt dra iväg med ganska många mil, innan man kom ut till civiliserade
asfaltsvägar...
Den gången lyckades jag på ett förunderligt sätt i alla fall, hitta en
väg genom djungeln, och jag lyckades trassla mig ut 16 km senare, på en
väg jag inte hade en susning om var den låg någonstans... Men det var
bara att fråga och se glad ut. Den dagen för 5 år sedan, så tror jag
att det gick åt styvt 6,5 mil och runt 4 timmars cyklande totalt den
dagen...
Nu efteråt så kommer jag ihåg det som himla kul, men samtidigt grymt
oroligt långa stunder, eftersom jag ju inte visste om, eller när, jag
skulle hitta ut igen. Eller om man skulle åka på en punka mitt i
gröngräset, med en grymt lång promenad som resultat....
Men nu idag så passerade jag det stället där jag vek av in i djungeln,
och tänkte att jag skulle göra om det igen, en fin dag för
upptäcktsfärd. Och nu så är jag ganska kunnig på att hitta hem i alla
fall...
Jag vek av, och började hojja.... och efter 5 km ungefär, så blev det
bom-stopp, den lilla stigen tog helt slut, och det var omöjligt att
fortsätta rakt ut på ett risfält. Det blev till att cykla tillbaka runt
4 km, då jag kom att tänka på, att jag den gången för 5 år sedan, hade
haft floden hela tiden på en och samma sida, för att inte cykla vilse,
och det var på vänster sida..
Jag hittade en övergång över floden och började cykla, och kilometer
lades snabbt på kilometer på kilometer. Det var så länge sedan, och
allting ser ju så trist likadant ut överallt, så jag hade inga
riktmärken alls att gå efter, mer än att se till då att ha floden på en
och samma sida, alltså vänster sida... Det är ju ett effektivt sätt att
hålla koll på vad man håller på med..
Efter runt 1,5 timme, lite pinkande, och skitande, och
vatten-drickning, och fotograferande, så kom jag till slut fram exakt
till den plats, där jag hade kommit ut den gången för 5 år sedan, och
nu kände jag igen mig utan problem, jag befann mig runt 6 km ifrån byn
Baan Gud Tom, så jag hade stenkoll på läget..... bara styvt 24 km hem
då... vilket gjorde total-cyklandet den dagen till runt 5,5 km.. Bra
motion...
Efter ett nytt debakel med min matlagning, inte bara rulltårte-fiasko
alltså, utan det sket sig även med kött och sås-lagning... Denna gång
så tänkte jag som så, att Ingemar ville ju att jag skulle koka runt 1
timme med 2 glas vatten plus stekfettet och köttet däri, då blev köttet
hel-mört... MEN tänkte jag, inget fel i att utveckla saker och ting...
Mjölk är ju en go pryl som alltid morsan hade i såsen, så i stället för
vatten, så körde jag med mjölk, och satte det på kokning, och gick in
och kollade på en film. Efter en halvtimme, så tänkte jag att det var
dags att kolla så det funkade fint..... Kom ut i köket, och den lukten
som stod där inne var ur-äcklig, kunde nästan tävla med Isaan-maten...
Köttet hade bränt fast med hjälp av den nästan fullständigt bort-kokade
mjölken i botten på kastrullen, och köttet såg ut som sju svåra
synder... Jag blev tvungen att slänga eländet, och erkänna för Ingemar,
Åter igen då.... - "Du e la ding" tyckte han..... SÅ för att få
revansch, så gick jag upp i morse, och startade upp en ny gris-file,
skar bitar cirka 10 st.. bankade till dom, och kryddade dom, och stekte
dom...
Hällde över i en kastrull, och fyllde på med 2 glas vatten, och kände
mig som ett proffs. Gick in och kollade på en film, och kom tillbaka en
halvtimme senare, och allt stod där och puttrade, och köttet mådde
super-bra där i kastrullen. Det fick fortsätta runt 15 minuter till,
och sedan ordnade jag till en sås, och nu lade jag i mjölk, och 2
skedar med mjöl och lite kryddor. Det blev en jättego sås.
Ingemar blev hembjuden till lunch, och ihop med sallad och nygjort ris,
så kunde vi käka oss mätta och belåtna, även denna dag, trots att vi
inget vann på V75 igår.....
Handskak
Chaiyaphum MMCDLIV, Thailand
28 mars 2016
85,4 kilo - 84,0 kilo (55 km) 177 minuter - 2.229 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,246 (uppåt)
Ingen man är rik nog att köpa tillbaka sitt förflutna..
Idag bjöd Ingemar till fest i liten, men ack så god. Han hade lagat
till en underbart god Janssons Frestelse, helt suveränt god var den.
Ett snabbt glas LEO till det, och man var sedan proppmätt. En mycket
trevlig lunch, stort tack om du nu läser detta, vilket jag vet att du
gör din luns...
Måste berätta en ganska kul grej som hände på min cykel-tur igår......
Ingemar vill ju inte gå upp tidigt på morgonen, så jag kör ensam
numera, men det är helt OK det också.... Igår i alla fall så kändes det
segt, så jag beslöt under turen att köra 2 ggr istället, 2 kortare
sträckor... När jag hade cyklat runt 14 km på min 20 km;s runda, så såg
jag några cementstolpar (ljusstolpar), och en väg in, som jag inte sett
förut, har väl inte kollat så noga antar jag.
Jag vände och körde in där... Skall först som sist säga att jag helt
och hållet har slutat att oroa mig så mycket för att köra vilse. Jag
har numera björnkoll på var någonstans de asfalterade vägarna finns,
alltså de vägar där man kan orientera sig, och också lätt hitta hem på.
Så jag körde på, går det åt helvete, så blir det absolut maximalt 20 km
skit och elände ute i djungeln, men inga större problem.
Jag drog iväg, och det blev snabbt slut på cementen, och snabbt slut på
cementstolparna, dessa var nog bara skådebröd antar jag. Men solen
sken, vinden yrde, och temperaturen var kanon-go... Efter 4 km utan att
veta nåt, och inga byar ens i sikte, så kom jag fram till en övergång
över en flod, körde över på ren känsla till andra sidan, trots att
stigen egentligen fortsatte rakt fram.. Men det kändes lite fel med
rakt fram..
Vid några tillfällen så smalnade vägen ner till en stig, och då blir
man ju lite små-nervös och är rädd att man måste vända.... Men det
löste sig, och vägen breddade sig igen till en 1,5 meters bred grusväg
i alla fall... Nu hade jag tutat och kört i vida svängar, och skall
erkänna att jag inte hade en susning var jag befann mig, varken
riktes-mässigt eller geografiskt.
Solen står ju i zenith här nere, så den kan man ju inte gå efter
heller, och vinden funkar inte heller, den vänder och vrider sig hela
tiden. Nu hade jag lagt runt 7 km, och då såg jag där framme i fjärran,
byggnader av ett tempel.. Ahaaaa tempel betyder ju att det måste finnas
en by.......
Jag kom fram, cyklade igenom tempelgården, och kom fram till by-gatan,
och hade inte en susning var sjutton jag var.... Såg bara en asfalterad
väg i alla fall, och den gick rakt fram och också åt vänster.... Jag
stod där villrådig, kände inte alls igen mig.... när en gubbe kom fram
och började prata med mig, jag log, och försökte, ja ni vet ju..
thailändska är ju inte precis mitt första-språk...
Pekade på mig själv och sade Nong Nasaeng, och sedan pekade jag runt
området där vi stod, och han sade
direkt –
”Cheelung”..... DÅ fattade jag direkt var jag var någonstans.. Jag stod
för fasen styvt 125 meter ifrån Ingemars tomt-gräns ju, i hans by.. Man
är ju helt blind när man kommer in i en by ifrån ett helt annorlunda
håll än man någonsin gjort tidigare....
Jag blev ju tvungen att erkänna detta för Ingemar och Fa när jag
passerade 2 minuter senare, de skrattade gott de jäklarna.... Ja så kan
det gå till i vilda västern,,, eller skall man kalla det för "ystra
Östern" i stället?.... Men det var en kanon-tur ute bland risfälten,
och jag trivdes hela tiden..Visserligen blev det en liten genväg vilket
jag aldrig gillar, men ändå kul att upptäcka en ny väg...
Handskak
Chaiyaphum MMCDLIII, Thailand
27 mars 2016
85,2 kilo - 84,0 kilo (45 km) 149 minuter - 1.876 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,187 (neråt)
Det förflutna är bara början av en begynnelse, och allt det som är och har varit, är bara det dunkla i gryningen.
Det alltid närvarande ämnet om Isaan och dess befolkning. Jag själv
inkluderad, är allt som oftast väldigt negativ, och ibland stökigt
frispråkig, när jag beskriver Isaan-bonden och by-thai-människan... Det
finns flera olika verkligheter i denna värld, och jag skall beskriva 2
stycken som jag kommer på, vilka jag hört ifrån olika andra människor
här.
Ni får ta det som det är, men dessa 2 verkligheter kan appliceras på så
gott som alla människor i Isaan, OCH resten av Thailand tror jag!
Det tog ganska lång tid att få en liten koll, i hur många bönder i
Isaan verkligen lever, och då skrapar man ju som utböling bara på ytan
ju. Och vad som ligger bakom deras leenden. Många av dem har inte
möjligheter till en inkomst för att kunna köpa grundläggande saker som
tandborstar, och tandkräm, eller schampo, eller balsam, vilket alltså
inte kan ses i ett vanligt badrum i Isaan.
Alltför många människor borstar inte tänderna, de använder bara ett
visst pulver, och gnugga det över sina tänder, som då inte rengör dom
speciellt bra alls. De flesta av dem har inte tillräckligt med pengar
för att gå till en tandläkare, om dom så ha tandvärk, så går dom inte
för att se en tandläkare, bara för att dom vet att dom inte har råd
till det.
En tandläkare på ett sjukhus har bara 10 minuter per "30 baht patient".
Om t.ex.en rotbehandling skulle vara nödvändig, eller något annat, då
måste dom gå till en klinik. Men de har inte råd att gå till en klinik.
Så de kan inte få det gjort, och förlorar fler och fler av sina tänder.
Konstigt, eller?
Många barn i skolor på landsbygden har ruttna tänder redan i fem;års
åldern, de tandläkare som kontrollerar barnens tänder i skolan, kan
inte fixa barnens liv i fattigdom, och ingen verkar heller bry sig om
dessa omständigheter. Inte alltför många har varmt vatten för att ta en
dusch på vintern. Och listan kan göras lång.
Många äldre människor måste passa barnbarnen åt sina egna barn, som ju
arbetar någon annanstans. Om dessa inte skicka pengar varje månad, så
blir livet ännu mer extremt för dessa äldre. Självmords-frekvensen är
mycket hög på landsbygden i Isaan, sägs det ...
Man har ju hört ifrån människor (falanger alltså), där dessa tror att
de fattiga skulle få varma kläder varje år från sin regering, och att
de skulle vara ena lata jävlar. Allt de får när de är över 60 är, är
5-800 baht per månad beroende på sin ålder, ett belopp som vi falanger
lätt spenderar en kväll när vi äter ute.
Barn-graviditeten är mycket hög i Isaan. Farbröder och andra släktingar
nyttjar de små barnen, ingen berättar för polisen. Ingen familj vill
förlora ansiktet. Massor av människor har HIV, eller har redan
utvecklat aids, som nu behandlas på landsbygdens sjukhus. Men
alltför många av dem går bara inte till en läkare, eftersom det är ett
stigma att leva med detta virus.
Man har sett en hel del människor som dör av aids. En kompis berättade
att i hans frus by, så vägrade en mamma att tvätta sin dotter eftersom
hon trodde att hon skulle bli smittad av AIDS. En annan kille, en
japansk medborgare, han skickade tillbaka sin fru till hennes by. Hon
var inte längre behövd, och hon dog senare en ensam död i följderna av
HIV eller AIDS, eller vad man nu skall kalla eländet!.
Grannar slutar prata med dom smittade, när dom får reda på att någon i
huset har viruset. Ingen vet riktigt vad viruset verkligen är, och
skolor rör inte detta ämne, eftersom lärarna inte vet ett skit om det.
Ett annat stort problem är tuberkulos. De som är sjuka kan få
behandling och fri rådgivning i sex månader. Men många av dem slutar ta
sin medicin när dom mår bättre. Och de kommer tillbaka till byn, andra
blir smittade, o.s.v. .. Rent och skärt vansinne, som orsakas av den
icke existerande utbildningen i Thailand.
Ingen i detta land mer än dom besuttna får egentligen fria saker. Ingen
får fri mat från en organisation. Och ingen verkar egentligen bry sig
om dom. Visst de fick lite pengar när de röstade för Thaksin & Co,
men den nuvarande militärjuntan verkar vara för upptagen med annat för
att hjälpa dem.
På många håll.... en (1) ris-skörd per år, och endast ett fåtal baht
per kilo för deras ris, är den totala skandalen. Tja, skörda
chilipeppar i den heta solen för 3 baht per kilo gör livet inte mycket
bättre. Bara bra affär för killen som säljer dem på marknaden.
Hur de känner sig när dom tittar på såp-operor på TV, som alltid har
rika människor i Bangkok, med sina fina hus och bilar, så när vi sitter
där och tittar alltid samma skit. Dag efter dag, vecka efter vecka,
månad efter månad på TV, så förstår man ju att dessa enkla människor
tror att det inte är för dom alls.
Lärarna på by-skolorna är ofta så obildade, så att de knappast kan lära
någon någonting. Om du hittar i en by engelska-lärare som kan säga mer
än hej på engelska, hade du stor tur. Jordbrukaren i en by kan knappast
skicka sina barn till en bättre skola i staden, så vad chanser har de
när de är äldre?
Varje flykting i Europa har mycket mer att äta, mer kläder, och en
mycket bättre framtid, med en bra utbildning, något som alla dessa
människor bara kan försöka att drömma om. Dessa thailändska bönder tar
inga ”genvägar”, dom säljer inte droger, det är oftast ärliga
människor.
Regeringen i Thailand försöker sno mark ifrån bonden, genom att säga
att de kan få ett snabbt billigt lån, allt i vetskap om att de inte har
råd att betala tillbaka nästan nånting. Och så många människor undrar,
varför så många unga människor tar droger, och försöker lämna denna
tristess i ett par timmar?
De glömda bönderna i Isaan, är de fattigaste bönderna i ASEAN;s
medlems-länder. Och det inkluderar Burma och Kambodja. Jag tycker
verkligen synd om dem!! Allt detta hörde jag av en kille, men det skall
sägas, man hör mycket annat också, vilket går helt stick i stäv med vad
denne förste kille ansåg.... Läs bara....
Är du galen? Min hustrus familj, har bondgård/farm i Ubon! Inget av
ovanstående gäller! Ja, de är fattiga, men glada! Min fru åkte till
Korea för att arbeta vid 18:års ålder, och sedan fick hon sin
grundexamen via kvälls-skola! Hon tog examen på statsförvaltningen, och
var nummer två i nordöstra Thailand.
Fick ett bra jobb i sitt distrikt på Administrations-kontoret.. Hon har
nu sin MBA och är C-7 vid 45. Hennes tänder är vackra, och jag
frågade om dom borstade tänderna på gården. Hennes mormor gjorde
tandborstar och tandkräm, till mycket låg kostnad, om ens någon. så,
snacka inte skit!
Så med detta kan vi ju säga att för en (1) kille, så räcker det att
vederlägga hela Isaans fattigdom med att han råkar känna till en
lyckosam människa i Isaan. Så nu vet vi alla detta då. Det finns ingen
fattigdom i Isaan, ty en (1) kille känner en dam som lyckats i detta
jordelivet... Heja Thailand.... Alla Era problem är lösta....
Handskak
Chaiyaphum MMCDLII, Thailand
26 mars 2016
85,2 kilo - 85,2 kilo (23 km) 81 minuter - 1.020 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,187 (neråt)
Genom att försöka så riskerar man att misslyckas! Men risker måste tas i livet. Och den största risken i livet är att göra ingenting. Den person som inte riskerar
någonting, gör
ingenting,
har ingenting, är ingenting. Han kanske kan undvika lidande och ledsnad, men han kan inte lära sig, känna förändring, växa eller ens leva!! Kedjad vid sitt ingenting, han är en slav som har förverkat sin frihet, Bara den man som riskerar någonting, är verkligen fri!!
Igår var en dag som kändes allmänt matt hela dagen igenom faktiskt. Var
trött när jag knatade upp kl. 05.00, och kände mig matt hela cykelturen
igår. Kom hem och var slö, slapp, och likgiltlig. Kom på att jag nog
hade slarvat med proteinet de sista dagarna. Alltså mest slafsat bröd,
istället för kött och/eller fisk.
Bestämde med Yongan att jag nog hellre ville åka ner till Bens bar, och
käka en rejäl bit mat där. Hon hakade på, och jag släppte henne vid
Tesco Lotus, hon vill hellre gå omkring där och handla, än att sitta i
en falang-bar vilket jag kan förstå. Jag kommer dit till baren och vem
sitter där, om inte Ingemar förstås. Han hade redan matat sig, med ett
par bärs, och han var gladlynt modell extra i nyllet.
Så jag kände lite tvingad att ta mig en Baccardi och coke innan maten.
Beställde sedan in steak a la nånting. Och in kom nånting onämnbart
engelskt, som var kalops i botten, och någon typ av bröd på toppen. Och
till detta serverades potatismos, kan inte klaga på nånting,,,
Baccardin smakade utsökt,,, och maten alldeles förträffligt!!
Drog i mig 3 st baccardi till, och Ingemar körde väl ett par öl till.
Stämningen steg där i baren, och sedan kom Ingemars fru Fa dit, och då
ringde jag in Yongyut, så Fa fick sällskap. De pep i sig varsin svensk
Cider modell jordgubbe, som ju baren har här ute i ödemarken.. Vi satt
där och tjötade vid ett bord, med en kanadick som kom ifrån Nova
Scotia, han kände dock inte till kanadicken ifrån Prince Edward Island,
som ju ligger nästgårds där i Canada..
Vi åkte sedan hem runt kl. 19.00 nöjda. Att Yongan var nöjd det vet
jag, genom att hon tjötade hål i hövvet på mig på hemvägen på
motorbiken,. Hon tyckte att jag körde olagligt sade hon. Va fan, körde
några vänstersvängar vid 2 röd-ljus, inget att grina åt, vi tjänade ju
över 2 minuter på de två manövrarna... Kom hem, och satte mig vid
datorn,,,, och somnade.....
Insåg till slut att jag var slut som soldat, alltså rejält trött efter
alla tidiga morgnar... Gick upp och lade mig redan kl. 20.30, vilket ju
är löjlig tidigt, men det fick gå denna slöa fina dag. Somnade genast,
vaknade sedan pigg som en mört.........kl. 23.55...... Va
faaaaan,,,,, gick och lade mig igen efter toan, och låg sedan och
vred mig fram till klockan 05.30... gav då upp, och gick upp.
Igår var en skitdag på många sätt, men fin på andra, så den fick i
betyg en "frisker 3:a" i alla fall... I dag så var jag betydligt
piggare, temperaturen hade droppat nästan 7-8 grader sedan igår, och
när jag cyklade ut i morse, så kände jag mig frisk och pigger, och de
29 km gick son en snabb dans, det enda som höll mig tiilbaka lite, var
att det var en jäkla motvind på den långa vägen, så det blev inga 5,5
mil idag som planerat, men skit samma...
Namkaeng, är ju nere igen på grisfarmen hos Baloo och Yutin. Hon
skall ju arbeta där är det meningen. Men som jag skrivit tidigare, hon
hamnar i den där jäkla thailändska hängmattan hela tiden, och ingen
talar om för henne att jobba och göra lite nytta. Där lufsar svärmodern
74 år gammal omkring hela dagarna, och pillar och gör bra ifrån sig,
medans Namkaeng 13 år ligger i hängmattan, denna troligtvis thailändska
uppfinning, hahahaha.
Jag har försökt att tala om för släkten att dom skall sätta press på
ung-fan, och tvinga henne att jobba, annars får hon ingen mat... Dom
tittar bara oftast helt oförstående på mig, och har noll förståelse, på
hur man kan neka en människa att äta............. Ja sade jag, -
”arbeta och ät, arbetar du inte, så äter du inte,,,”....
I deras ögon, så är jag en trevlig snäll kille, men väldigt udda och
konstig,,,,, Jag håller med dom faktiskt, men fan vad jag önskar
stundtals att förhållandet var tvärtom, och att dom kom hem till mig i
Sverige, och jag skulle fanimej tvingat dom att jobba, annars blev det
inget ris på tallriken...
Handskak
Chaiyaphum MMCDLI, Thailand
25 mars 2016
85,5 kilo - 84,8 kilo (29 km) 101 minuter - 1.272 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,260 (neråt)
”Si vis pacem”, Om du vill ha fred, förbered för krig!!
Det började med att Dan berättade för mig förra veckan om att hans fru
ville åka på ett bröllop till någon som var allt annat än släkt på nåt
vis. Det var en kompis kompis långt nere i Chantaburi,,, Dan var lite
villrådig om detta, ty hans fru hade sagt till honom, att dom skulle
åka ner dagen INNAN bröllopet för att fira extra med familjen...
Dan gillar ju inte så himla mycket detta med att ligga över, och
promenera och sådana saker,,, Så han är som mig i detta, snabbt in,
fira, och snabbt hem igen till hemmet igen.... Så han såg INTE fram
emot detta alls. Men han trodde väl att han skulle kunna slingra sig ur
detta på nåt sätt misstänker jag..
Nu fick jag mail ifrån honom där han berättade att de skulle åka
hemifrån till bröllopet redan på fredag, och komma hem söndag kväll!!
Jag skrev tillbaka till honom, ingen tvingar ju dig att åka med. Din
fru har ju flertalet kolleger från skolan som skall åka dit, och dom är
nog säkert bara glada att slippa att ta med en falang, och sitta och
översätta för honom under en hel jäkla helg.
Han gillade inte alls detta, är man gift så skall man vara tillsammans,
och 2 blir till en, och allt sådant amerikanskt trams... Jag försökte,
- "Men bara för att man gifter sig, så upphör ju inte ens egna liv, man
upphör ju inte själv som individ att existera". Men de tankegångarna är
bara hädelser i vissa människor öron och ögon.
Jag avslutade med att säga; "Jag tror ärligt talat att har man ett bra
förhållande med sin thaidam här nere, och de vill göra en kulturell
grej, som en samling, typ bröllop eller begravning, så vill dom nog fan
göra detta själva, och kunna fokusera på det andliga och sociala där,
istället för att sitta och vara oroliga för att en utböling som en
falang skall misstrivas...
Och hon skall hålla på med alla dessa översättningar, och förklaringar
under en hel helg"... Han var nog inte själaglad i mig tror jag..
Men ibland måste man nog säga ifrån vad man tror, så folk fattar, eller?
Falanger dör här nere, och även om det kanske inte är helt sant i alla
stycken, så känns det precis som om många dödsfall bland falangerna
känns lite onödiga..... Skrapar man sedan på ytan lite grand, så är det
en mer naturlig verklighet som kommer till ytan. Gubben som dog av en
infektion, var nersöpen välderliga o.s.v. Alltid en dubbel botten i
vissa människors liv...
Jag och Dan var uppe på Moo Hin Khaoo-vägen uppe i bergen för 3 år
sedan, och hälsade på en amerikan där uppe (Lloyd), som hade brutit
benet, och så hade dom lappat ihop honom med titanskruvar på flera
ställen. När vi var där, så hade det gått en ganska lång tid sedan
operationen, och han var fortfarande ganska orörlig, och bara satt där
som en vålnad..
Vi tyckte båda två att det kändes konstigt, att killen inte ansträngde
sig mer än han gjorde för att friskna till. Men då berättade hans
thai-fru för Dan, att killen söp friskt vareviga dag, och hade gjort
det i flera år. Nu i förra veckan, så hittade dom honom då död i
hemmet.
Läkarna kollade, och det visade sig att titan-skruvarna hade lossnar de
flesta av dom, infekterat sig, och killen hade bara söpit vidare, utan
att gå till läkaren..... Så hans brutna ben blev till slut hans död.
Men berodde det på infektionen av lossade titanskruvar, eller berodde
det på en övermängd av alkohol???
Beror det stora antalet "flygande falanger" ifrån balkongerna i
Pattaya, på att det är thailändare som slänger, och puttar ut dessa
falanger över räcket till en ond bråd död? Eller beror det på att det
absolut flesta av dessa falanger är ganska ned-söpna med dålig balans,
och/eller drogmissbrukare, och tyr sig till "fel" sällskap.
Är verkligheten som man tror? Beror balkong-hoppandet i Pattaya, på att
det endast finns balkonger i Pattaya? Eller beror det på att där finns
ladyboys som dödar falangerna, eller beror det på ned-söpna individer
som antagligen hade dött i sina hemländer ändå?
Handskak
Chaiyaphum MMCDL (2.450), Thailand
24 mars 2016
85,4 kilo - 84,4 kilo (32 km) 116 minuter - 1.461 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,263 (uppåt)
Inget är för litet att känna till, och inget är för stort att försöka sig på!!
Måste bara nämna det, Dan och jag var ju uppe i bergen I torsdags förra
veckan. Pizzan vi åt hos Lloyds där, var som vanligt utsökt, men tyckte
ändå att den var ännu godare än någonsin förut. Porösa och mjukare i
själva pizzabotten, och extra ost i fyllningen. Det som jag dock finner
lite tråkigt här i Thailand vad det gäller just pizzorna, är ju de
begränsningar som finns vad det gäller olika smaker på fyllningen.
Visst antalsmässigt, så finn det många många olika sorter, minst lika
många som hemma i falang-land. MEN som jag ser det,,, de smakar skit,
rent ut sagt skit-äckliga smaker. Vem fan vill ha thai seafood på en
pizza? Vem vill ha thais egna korvar på pizzan. Och i många fall,
så´finns inte de råvarorna som man är van vid, utan man måste nöja sig
med de surrogat som finns här i Isaan.
Betänk nu då att jag INTE pratar om pizzorna i ”Lilla Sverige”, alltså
Pattaya eller Pukhet eller ens Bangkok, utan pizzorna i nordöstra delen
(Isaan).... Var inte förvånad om en thai beställer in en pizza med
absolut minimalt med ost, ingen tomatpasta alls i biten, och så lägger
dom helt sonika dit sönderkokta grönsaker, samt kanske brända
(grillade) räkor, helt osaltade, och så fisksåsen på detta...
Hej och hå,,, man har nu då plötsligt fått en maträtt i från Isaan som
man lägger på en pizza, och kallar det pizza.... Det är bara så jäkla
svårt att anpassa sig för dessa thai... Så med detta sagt, detta är
anledningen till att så enormt många falanger, nästan alla faktiskt,
gör sin egna mat hemma, istället för att köpa den skitbilligt ute.
Maten är värdelös, och smakar och luktar svin-äckligt!!
Min stortånagel började ju Yongan misshandla med sina s.k. verktyg,,,,
och pillade bort delar av den, se fotot... Till sist nu härom
dagen, ute i köket, så trampade hon på samma stortå, och senare vid
datorn den dagen, när jag kände efter, så var hela nageln lös, satt
bara fast lite grand i ”fästet”.
Yongan hukade sig ner, tog saxen, och med ett leende, och ett
obarmhärtigt knix, så flög hela nageln åt helsicke, Jag hann inte ens
ropa till av smärta. Nu gäller det bara att blodet dunstar bort, och
resten av nageln hinner växa ut tills augusti (Inte oktober), så har
jag 100 baht säkrat av Ingemar hehehe...
Nere på Yutins grisfarm så har dom ett himla arbete, alltid mycket att
göra, inte bara grisarna, och inte bara risodlingarna på alla
risfälten, utan nu odlar dom också manao (lime), vilket är lättsålt,
och ganska bra betalt på...
Och dom odlar också ”backsida´ ”, alltså falang eller Guave på falang-språk, se fotot...
Men om ni tittar på fotot på frukten som hänger vid trästaketet.. Vad är det för nåt, någon som kan fråga sin fru?
Jag avslutar med att nämna att jag också har lagt in foton av lite
thai-byar som jag passerar på min 43 km;s runda... så ni får en känsla
på vad dom kallar sina byar här. Ordet Ban, eller Baan som återkommer i
de flesta ortsnamn i dagligt tal, betyder ”hem”, eller som vi sade förr
i tiden ”hemman”..... Så ibland är det OK för mig, när dom skriver sina
skyltar med latinska bokstäver och arabiska siffror.
Men problemet kommer ju när vissa skyltar enbart har thai orts-namn med
arabiska siffror. Detta återkommer ju hela tiden på de typ meterhöga
vita cementstolpar utefter vägen, som ju innehåller ortsnamn på thai
och en siffra. Det är alltså avståndet till närmaste by, och det är en
kanongrej när man är ute och cyklar, och undrar läget med distansen....
Yongyuts sista foto med pappan fortfarande i livet.... Detta foto har
hon lagt ut också på facebook, hoppas hon snart kan komma över sin
förlust av pappan och gå vidare i livet......
Handskak
Chaiyaphum MMCDXLIX, Thailand
23 mars 2016
84,4 kilo kilo - 83,4 kilo (43 km) 141 minuter - 1.775 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,247 (uppåt)
En cigarett är en pinne med glöd i ena ändan, och en idiot i den andra.
Allting gick bra med telefon-konferansen I alla fall. Tidsskillnaden
var 12 timmar, så vår kl. 19.00, var 07.00 på morgonen borta i Houston.
Killen Scottie där borta hade skött sin del himla bra, och han hade
kontaktat rederiet som jag föreslagit, och han hade fått tag i ett
företag som hade packat de 2 st MC i varsin crate (trä-häck).
Dimensionerna kommer Scottie att maila mig, så jag kan förbereda
allting ifrån införtullning till hemtransport.
Vi skulle träffas var det meningen kl. 17.00, trodde ni ja! Jag vet ju
hur Yongan som thai är funtad, hon bara hatar, och nu snackar jag ett
inneboende inlärt hat och förakt, till att komma i tid, att hålla
tider, att ens bry sig om tiden, när man skall träffas. Så fort som jag
hade bestämt på morgonen att vi skulle träffas kl. 17.00 borta på
T-Bone (restauranten, och då jag talade om för Yongan att vi måste åka
senast ifrån vårt hem kl. 16.45 för att komma i tid, så började det "gå
utför" på studs..
Yongan påtalade ivrigt för mig att falang var alldeles för seriösa i
livet, och falang kunde inte ”relax”... I nästa andetag, så kom det som
jag mest fruktade, och som allt som oftast brukar hända. Jo Yongyut
bestämmer saker att göra under dagen, och helst saker som ligger
oerhört nära i tid.... och denna gång så bestämde hon att åka ner till
buss-stationen med bilen och hämta Jennifer, alltså Banloos och Yutins
dotter, och köra henne till byn, och till sitt föräldrahem..
Jag var på alerten så klart, och sade – ”Yongan, du kommer INTE att ha
tid att sitta nere i byn nu med din mamma och syster, och käka löv och
rötter i timtal, och samtidigt förstöra aptiten, vi skall käka middag
kl. 17.00,, bara så du kommer ihåg det”... Yongans svar – ”relax, I
knoooooow”. Men jag vet innerst inne att så fort som hon sitter i
bilen, eller kommer ner till byn, så gör hon precis hur fan hon vill,
hon skiter i om det är en middag planerad.
Thai bryr sig bara inte, de är vana vid att göra vad fan dom vill i
livet, och inte ta speciell hänsyn till någonting verkar det som... Och
dom konfronterar varandra aldrig... Till min stora förvåning, så
verkade det som om mitt tjöt denna gång hade hjälpt, ty Yongyut kom hem
igen kl. 16.15..
Men men men nu började cirkusen, och det är fanimej precis som om thai
får "mental kramp" så fort man pressar dom till att skynda sig... Detta
ord ”skynda”, är ett riktigt hat-ord, nästan lika illa sett som orden
”måste göra”...
Jag sade till Yongan, du har exakt 30 minuter på dig att bli klar nu
till 16.45, så lägg på en rem.... Det dröjde ytterligare 15 minuter
innan Yongan ens gick in i duschen... Gör brudar detta på pin kiv,
eller vad tror ni gubbar?? När klockan var 16.50, så stövlade jag upp,
och Yongan höll på at lägga dit puder i nyllet, och hade kläder på
kroppen, så rent grymt illa var det kanske inte,,, Men att hinna till
restauranten, nu till kl. 17.00 var uteslutet... Yongan för fan . ”ÖS
PÅ NU”!!!! ”RELAX” fick jag till svar...
Vi ankom till restauranten kl. 17.15, och det kändes pyton att komma
för sent när killen var så schysst, så att han erbjöd sig att bjuda på
maten.... Vi kom dit och ingen var där.... Det dröjde 10 minuter till,
och sedan kom dom, han var som ett jäkla åskmoln, och började ursäkta
sig... inga problem sade jag, "samma här", och så släppte vi det...
Vi beställde in maten, och det var en riktigt fin meny, med enbart
falang-food. Den lesbiska bruden var kortklippt som det sig bör, och
var lite så där lagom ”Butch” som man ju är van vid.. Hens ”fru” var en
kanonsnygg söt flicka, i fina kläder och en fin kropp, synd på så rara
ärtor... får aldrig smaka manliga atribut, synd..
Maten kom in, allt var jättefin och bra service, Jag käkade köttet, och
kunde inte avsluta tuggan, ty den var full med fett, brosk, och annat
som inte gick att tugga. Jag tror om jag skall vara snäll, att denna
Pork-steak till 50% hamnade i min mage, och de andra 50% hamnade i
hundens mage, som stod där bakom ryggen på mig, och väntade andäktigt
på mat-smulor...
Jag kan säga att jag var rejält besviken, ytterligare en
thai-restaurant som handlar sitt kött antagligen på MAKRO, där dom
säljer rena rama skitköttet stundtals... Ja jag vet.... de är billigare
och så, men jag lägger hellre några baht extra på Big C, och får rensat
kött, och dessutom kött som motsvarar namnet, typ Shoulder, filee´eller
vad det nu kan vara...
Dessutom, så hade dom ingen öl till försäljning, så jag fick traska
iväg några hundra meter bort till 7/11, och handla varsin bärs, och ta
med tillbaka till middags-bordet.. Jag skall vara ärlig och säga, att
jag inte tror att jag kommer tillbaka så länge som dom tänker servera
detta skräp-kött.....
Handskak
Chaiyaphum MMCDXLVIII, Thailand
22 mars 2016
84,7 kilo - 83,5 kilo (36 km) 107 minuter - 1.347 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,242 (uppåt)
Bigami är att ha en fru för mycket, monogami är detsamma!!
Jag och Yongan hade ett trevligt samtal här i dag. Hon berättade att
Yutin verkade vara deprimerad av någon anledning, och hon blev förstås
orolig, så hon ringde direkt till Yutins dotter och bad henne att hålla
kontakten ofta med pappa Yutin, gärna ringa varje dag och bara prata
lite. Yongyut verkade orolig att Yutin skulle göra illa sig tydligen
Jag försökte uppmuntra Yongan med att säga att Yutin ju kommer att gå i
pension med en pension av halva sin nuvarande lön, alltså 26.000 baht
minst per månad livet ut.. Och dessutom så skulle han få runt 1-1,5
miljoner baht i en utbetalning, alltså en klumpsumma, den dag han
pensionerar sig!!!
Yongan berättade då, och då fattade jag varför hon var så orolig, ty
hon hade läst i tidningar här i Thailand, om att det var många lärare
som faktiskt tog livet av sig. De gjorde det p.gr.a. att thailändska
staten drog dom alla vid näsan grovt. Jasså, frågade jag? Hur då?
Ja många gånger så vill Thailand bygga ut fler skolrum, och fler
byggnader i en befintlig skola, man söker dessa pengar ifrån centralt
håll i Bangkok, bidraget accepteras och lovas tills en viss tidpunkt.
Men pengarna dröjer, och då lärarna som jobbar på skolan vet att det är
trygga pengar, eftersom det ju kommer ifrån staten, så går lärarna till
banken, garanterar ett lån, så att arbetet kan starta, så att eleverna
har någonstans att sitta och lära.
Thailand håller inne stålarna, skiter fullständigt i sina löften, och
låter sina lärare ta smällen!! I många fall har det tydligen blivit
ganska grova smällar, vilket har ruinerat många lärare fullständigt.
Först tar banken hela klumpsumman ifrån läraren/lärarna, och sedan tar
dom pensions-utbetalningarna också varje månad, och det kan bli åratal
av utebliven inkomst för dessa stackars familjer.
Många lärare klarar inte av detta mentalt att bli så lurade, så dom har
tagit livet av sig helt enkelt... Yongan hade detta i tankarna, men hon
kunde inte redovisa eller visa på, att just Yutin hade råkat ut för
detta, eller om detta bara var en mental pryl, som vi alla kanske kan
råka ut för med lite oflyt.... Jag hoppas verkligen att han inte gör
några dumheter vår käre Yutin..
Idag skall vi ha en telefon-konfererans emellan vår vän Bill, mig
själv, samt Bills kontakt borta i Houston, Texas. Vi kommer att prata
ihop oss om en kommande transport av 2 st motorcyklar från Texas till
Thailand. Bill är lite av en fanatiker när det kommer till motorcyklar,
så han är mer än villig att betala de pålagor som ingår i en sådan här
slik transport.
Jag har via min thailands-agent tagit reda på precis allting i form av
krav och dokument som kräves, och också vilka kostnader som ingår. Så
nu gäller denna konferensen bara att instruera killen borta i Texas,
att han skall bygga trä-häckar till resp. MC, och vilket rederi som han
skall boka cyklarna med.
När hojjarna sedan kommer hit, så kommer min agent att ta hand om
införtullningen samt hemtransporten, så det lär gå bra hoppas jag... Vi
skall också idag, i samband med konferensen, käka en god bit mat. Vi
har bestämt oss för att träffas på det nya stället som ju heter
”T-bone”. Det drives utav 2 st lesbianer, och dom har enbart
falang-food på menyn enligt uppgift, så ingen thaifood. Stackars
Yongan, hahaha!!
Vi har inget sagt till våra fruar, det får komma som en glad
överraskning för dom, annars grinar dom bara i förtid, och förstör
nöjet för oss killar.. Samma som hände igår kväll, alltså thais brist
på humor är frapperande stundtals tycker jag. Yongan hade gjort i
ordning ”Samoo” till mig, det är alltså den där frukten som ser ut som
grapefruktskött, men det är mer orange än gult.. Och smakar utsökt
mycket bättre än grapefrukt.
Hon skalade hela frukten, och lade fruktköttet i en plastförpackning i
kylen till mig, lite grand som plåster på såren för mig, bara för att
hon och Namkaeng avvek till nattmarknaden, och käkade gottigottgott där
utan mig.. Jag drog i mig hela rasket, och det var lätt gjort. Tänkte
efter lite grand, tänkte; - "jäklar kanske jag skulle sparat lite"?
Ritade sedan på en stort pappersark 1 ansikte med en nedåt-lutande mun,
precis som om deppig..
Så när Yongan kom hem senare, och hon och Namkaeng tänkte dra i sig
kanske häften av frukten, så hittade dom bara en papperslapp med ett
deppigt ansikte i plastbunken i kylen... Jag vred mig av skratt, och
dom tittade på mig så illa, så jag nästan kände mig tvungen att låsa
dörren in till mitt arbetsrum, hahahaha! Fan ingen humor har dom ju...
Handskak
Chaiyaphum MMCDXLVII, Thailand
21 mars 2016
84,5 kilo - 83,4 kilo (32 km) 114 minuter - 1.435 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,239 (uppåt)
Sex är en av de mest fullständiga, vackra, och naturliga erfarenheter som pengar kan köpa!!
Jag var precis inne på min hemsida, och kollade statistiken lite grand.
Brukar gå in där kanske en gång i halvåret. Men nu har jag inte varit
inne sedan nästan ett år tillbaka.... Och till min glada förvåning, så
har jag mer besökare än jag någonsin haft förut. Har ju hört av de mest
negativa människorna, som gärna klankar ner, och klagar på alla andra
än sig själva, att mina skriverier inte duger alls.
Jag hoppas med dessa siffror då att åtminstone några av dessa runt 300
människorna dagligen, har behållning av mina skriverier... Från 13
t.om.19 mars 2013, så hade jag följande antal besökare/läsare;
13/3; 322 st 14/3: 340 st
15/3: 336 st 16/3: 365 st
17/3: 330 st 18/3: 344 st
19/3; 303 st
Kanske inte mycket att skryta om, när man betänker att visa skrivare på
sina bloggar/hemsidor där dom pratar mode, har mängder av tusentals med
besökare. Men jag är superglad över de av Er som läser mina skrifter,
stort tack för det....
Så tillbaka till Chaiyaphum. Jag arbetar för tillfället med 2 st
transporter, 1 till Israel och 1 till Thailand, och så har jag en som
är på väg till Thailand just nu, så det löper på. Upplägget som jag
har, fungerar bra. Jag sköter arbetet med Sverige och företaget där,
ifrån min dator, och själva arbetet alltså det praktiska, sköter min
thailändska agent kanonbra!
Det är faktiskt en enorm känsla man har när man kan använda alla dessa
år av erfarenhet, och man kan arbetet på sina 10 fingrar. De flesta
problem som många andra har stora svårigheter att ens försöka att lösa,
de brukar man själv kunna fixa till på ett bra sätt, och detta beroende
då på ”inget nytt under solen”. Erfarenheten talar, och problem finns
knappt som är nya, det är bara en repeat av de gamla, så man har varit
med förr, och kan hantera de svårigheter som dyker upp.
Så livet flyter stilla på här, och tid har man gott om. Jag är lyckligt
lottad som då kan fylla min tid bl.a. med arbetet med transporter. Mina
huvudsakliga marknader är ju som sagt var; Thailand, Israel,
Philippinerna samt Spanien. Men i princip så tar jag emot bokningar
till alla destinationer. Har redan skeppat gods till L.A. San
Fransisco, Houston, Montreal, Banjul m.m. Så allt är OK, och jag känner
mig tillfreds, mycket tack vare de vänner och bekanta som man har.
Bara som exempel då. Efter det att Ingemar och jag fikade på Big C, så
kom Gordon (skotten) förbi, han var nere och handlade, han bor ju uppe
i Nong Bua Daeng, 8 mil bort. Sedan satte sig en ny gubbe vi aldrig
sett förr ner, och tog en kopp kaffe, men det var en grymt trevlig
kille från Prince Edward island (Canada), Strax efter så kom även hans
fru, och till min förvåning så var det en falang-fru han hade.
Hon visade sig vara en riktigt grymt trevlig kvinna också. Lätt-snackad
och lättroad. De bodde nere i Chatturat 6 månader om året, och var
engelska-lärare båda två. Men de gjorde det helt ideellt, och begärde
ingen lön för mödan.. När vi hade skiljts åt, så gick vi in och
handlade lite, och kom strax i möte med flera falanger där inne, ett
par stycken log och hälsade.
Medans 3 st kom i sina vanliga långbyxor, skjorta, och svarta strumpor,
och skor, stela var dom som ett veckogammalt lik, och undvek blicken,
och svarade inte på hälsningen. Det var med garanti sådana där nissar
som kom förbi med frun, och hälsade på i byn runt maximalt 1-2 veckor,
och sedan iväg snabbt igen till turist-orten..
Men det är ett gött liv, som man bara kan rekommendera, tänk att slippa
ryggsäcken med stress och alla måsten, skit-vädret, och priserna.. Det
är helt enkelt kanon att ha fått chansen att lämna, och jag hoppas
verkligen att jag slipper att åka tillbaka till Sverige, vill gärna
avsluta livet här.
Men jag åker nog gärna till Sverige under kanske 2 veckors tid på
sommaren nån gång, det vore kanon... typ juni vid midsommar... Käka
färskpotatis, och goa jordgubbar (självplockade), och bada havet på
dagarna, och kolla lite fotboll på kvällarna. Som man säger, det vore
”essen gefressen”......
Handskak
Chaiyaphum MMCDXLVI, Thailand
20 mars 2016
84,7 kilo - 83,8 kilo (15 km) 54 minuter - 680 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,238 (uppåt)
Ja se, problemet är detta! Gud gav mannen en hjärna och en penis, men bara tillräckligt med blod för att hantera en av dom i taget..
Ja ser ni? Yongyut har klarat det som jag inte klarade alls av, damen
fick fart på Prästkragar, jag hade ju med mig fröer till 5 olika
blomsorter, och sådant som blåklint sket sig, Akleja sprack
fullständigt, och det andra har jag glömt, men Yongan klarade
prästkragar, och de är nästan en hel buske nu ser det ut som....
Ingemar gjorde Rulltårta, såg lite halv-sleten ut, men smakade kanongott. DÅ ville jag ju också göra en, ni ser fotot här ovan.
Den blev faktiskt inte hel-illa, men jag sabbade lite grand det söta
goa som ju skall vara inne i rulltårtan. Jag hade blåbärssylt, men
Ingemar berättade att han hade tagit vispgrädde och blandat in i
blåbärssylten, och det blev kanon-gott.
Så då tänkte jag när jag insåg att jag ingen vispgrädde hade, - ”Va
sjutton jag tar matlagnings-grädde istället borde funka fint, och
missade dessutom att lägga i socker i matlagnings-grädden. Det visade
sig när krutröken lagt sig, och rulltårtan tittade ut ur ugnen, att
smaken var mesig, och inte alls så där söt och smarrig som den skall
vara. Så tag varning,,, matlagnings-grädde i rulltårta är värdelöst.
Jag bjöd Yongan och Namkaeng, och de gillade smaken när jag hade vispat
riktig grädde med socker i.... T.om. en sådan kille som amrisen Dan
sade rakt ut, att han gillade min kaka, jag hade mycket vispgrädde där
också, så vi åt den som en bakelse till kaffet.....
Så med detta i bagaget och råg i ryggen, så kastade jag mig in i detta
äventyr en gång till nu idag då lördag... Vispade runt lite, in i
ugnen... och tycket att den hade varit inne tillräckligt.
Ut med den, men den gick inte att hantera, så jag misshandlade den
pyttelite.... Insåg att mera minuter i ugnen måste till, annars blir
detta inte bra,,,, Skyfflade in den lite porösa, och mjuka rulltårtan
igen i ugnen... Efter 5 minuter ut med den, och jag försökte få ”liket”
ifrån plåten, men den blev bara mer och mer misshandlad...
Yongyut kom till min assistans, och vi fick gemensamt över den från
plåten till ett fat som jag lade ini frysen... Det är ju ändå mycket
enklare att hantera bakverken när dom är nerkylda. Men helvete vad den
rulltårtan såg ut, kolla fotot ovan.
Den var så mjuk och slafsig, så jag förstår nu ambulans-personalen, när
dom skall rulla över sjuka eller döda personer ifrån en säng, till en
bår eller tvärtom.. Alltså ett mödosamt arbete, men försiktigt arbete...
Efter styvt 1 timme i frysen, så ut med den, och så provsmakade vi, och
visst den smakade gudomligt, men den såg allt annat än rolig ut, men
man får strunta i det, skall ju varken prata med kakan, dansa med
kakan, eller ens beundra kakan, den skall nu bara rakt ner i magen, så
skitsamma med utseendet...
Jag tror att jag kommer att hålla mig ifrån Rulltårtor framledes,
får se vad Ingemar tänker hitta på nästa gång.... Har en liten
misstanke att hans varmluftsugn a la´ modern, är den stora skillnaden
emot min mesiga 8 år gamla el-ugn, som nog inte håller värmen så himla
bra. Duger väl till brödbak, men inte mycket mer...
Avslutningsvis ett litet foto av en dam som var på väg att sälja
kvastar, hon hade promenerat redan nästan 8 km på vägen, med sin
hand-dragna vagn med kvastar, när jag kom där kl. 09.00 på min
cykel.... Dessa ”terrorist-luvor har dom hela gänget här, så fort dom
skall ut på fälten, eller promenera nånstans, så åker dessa luvor på
skallen som skydd emot solen.
Detta mode med att INTE bli solbränd är grymt stort här i Thailand, dom
är rent frustrerande fokuserade på sin hy, och då skall ni veta att
många av dom som bor här, är nästan svarta när dom inte är solbrända,
så varför många av dom håller på som dom gör fattar jag bara inte.
De fokuserar på följande saker i sina liv;
A – att inte bli solbrända
B – att skaffa större bröst
C – att skaffa en rakare och större näsa
D – att skaffa större läppar
E - att få ett rus under dagen
Så för att vara en bonn-befolkning här, så är dom förvånansvärt moderna
och ”civiliserade”, vad det gäller saker som dom vill ha, rena rama
kopiorna av Beverly Hills-människor, kan man tänka sig kanske... De har
ju lärt sig alla dessa ”exter” via TV;n och datorn förstås... Bara
facebook ger ju dom många impulser....
Handskak
Chaiyaphum MMCDXLV, Thailand
19 mars 2016
85,2 kilo - 83,7 kilo (44 km) 143 minuter - 1.801 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,237 (neråt)
Enligt en nyligen gjort undersökning, så fann man att kvinnor kände sig mer bekväma
att klä av sig framför en man, än dom kände sig framför en kvinna. Dom sade att kvinnor är bara så fördömande, medans männen är bara, ja, tacksamma!!!!
Jag läste en tråkig historia om 2 gamla gubbar som brukade åka ner till
Hua Hin (Thailand), och roa sig några månader varje år. Detta år, så
åkte en gubbe i förväg, och så skulle dom träffas lite senare. Under
tiden dog den förste mannen, en naturlig död. Nu blev det ju som det
brukar bli, lite hallo och stök för de som hittade honom.
Bla. då en engelsk vän, och också hyresvärden. Gubbarna hade tydligen
hyrt en condo av nåt slag.
Den engelske mannen sökte ambassaden, men där var det tydligen stängt,
och ingen kunde, eller ville hjälpa. Men jag tror dom har lön ändå, hur
konstigt det än låter. Hur som helst, det visade sig, att det inte är
någon större ide´att ”störa” ambassaden, utan istället ta den den
vanliga vägen d.v.s. polisen. Dessa skall ju ändå kontaktas vid
dödsfall naturligtvis. Och det visade sig att dom hade öppna kanaler
till rätt myndigheter, så allt gick bra tillväga, och snabbt också.
De kallade på ambulans-personal som skulle plocka bort den döda
kroppen. Mannen hade nu varit död i mellan 15-20 timmar. Men dom gav
honom ändå helt öppet, både syre via en syrgasmask samt
hjärtmassage.. Vidskepligheten kommer väl till pass även i detta
läget visade det sig. Hyresvärden ville inte för allt smör i Småland,
att det skulle läcka ut att en av hans hyresgäster hade dött i hans
hus.
Det betyder ju stort trubbel om den döde mannens ande skulle härja där
i området, och skrämma bort nya hyresgäster. Så det föll sig väl
naturligt att ambulans-personalen fick instruktioner att göra dessa
åtgärder med syre som massage, för att ge sken av att mannen levde, och
senare skulle dom bara säga att mannen dog på väg till sjuknhuset.
Passar alla parter..
Man har försökt sägs det länge, att klarlägga i vilken tonart
kärringarna brukar gnata på sina män. Javisst alla gnatar inte i samma
ton-art, men enligt undersökningen, så har det visat sig att vid de
tillfällen där männen blir mest förbannade, och sura över sina
kärringars gnat, så har tonarten legat och dallrat vid F-dur....
Om nu någon undrar... Så JA, männen brukar försvara sig emot dessa
kärringar, mestadels i den något lägre tonarten D-men då i moll
förstås. Anledningen ser i på detta fotot av ton-arten. F-dur ligger
ovan strecket medans D-moll ligger under, i ett mer undergivet läge....
För de av Er som undrar, så cyklar jag mestadels på ”bakvägar”, alltså
stundtals ganska stora, men inte speciellt livligt trafikerade vägar.
De är i bra skick tycker jag, och det går lätt att cykla där, här ser
ni ett par foton på de vägarna. Så ibland är det riktigt njutbart, med
bra fart på pedalerna, och vinden susar genom håret,,, faaan jag är ju
flintis....
Borta vid templet i Godmaeng, om det nu inte är Cheelung, vet inte
vilket, så har dom äntligen tagit tag i problemet med all växtlighet i
floden. Det har varit nu sedan nästan 2 år tillbaka fullständigt
igenvuxet med gröna växter, se fotot...
Och som jag ser det utan att vara speciellt kunnig på det hela, så
stjäl ju dessa växter precis allt syre ut ur floden, vilket gör det
ur-svårt för fiskarna, att frodas, och växa och bli till mat för
befolkningen här.
Så byn satte via by-hövdingen ihop en fest, vilket man ju måste ha, om
man skall få nåt utfört, alla skall ju ha del i kakan även om man inte
jobbar.... Så man sätter upp fest-tält, bord och stolar, och mängder
med sprit och mat, plus en lastbil med mastodont-högtalare till den
evigt närvarande musiken..
Och sedan var det dags,, Jo sedan vart det dags för arbetarna att sätta
igång och arbeta och slita, och repa bort all växtlighet, det var nog
ett digert arbete tror jag. Allting under överinseende av de som sitter
på röva, och dricker sprit, och äter mat för pengar som egentligen
skall vara till byns bästa.
Men det viktigaste denna dag, var att de gjorde jobbet. På
eftermiddagen gick alla hem till sitt,, en del trötta efter en hel dags
arbete, och de flesta fulla efter en dags supande...
Handskak
Chaiyaphum MMCDXLIV, Thailand
18 mars 2016
85,7 kilo - 84,0 kilo (44 km) 144 minuter - 1.813 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,248 (neråt)
Åh ja skilsmässa! Från det latinska ordet,
menandes att slita ut en mans penis genom hans plånbok!!
Vi hade en fikastund nere på Big C igen, verkar ju vara riktigt ofta,
och det blir väl typ minst 2 ggr per vecka, som vi sitter där och
myser, tjötar, och kollar fagra damer. Vi möter också väldigt ofta nya
människor, nya falanger där, vilket ju kan vara riktigt kul... Idag så
träffade vi en engelsman, som har flyttat hit ner för 5 månader sedan.
Jag har sett killen vid ett par tillfällen, när han varit och handlat
med sin fru/fästmö! Han ser väl ut som många andra antar jag, alltså
lite vilsen, har svårt att möta blicken när man kommer. Nu dock denna
gång, så råkade jag komma rakt på honom, så han hade inte en suck att
”komma undan”. Vi (jag)hälsade, och han svarade faktiskt,,, hans fru
log brett, och var riktigt trevlig. Jag berättade att jag skulle fika
med en kompis lite längre bort.
Då säger hans fru, -”Chestel, you go take coffe and talk, I go
shopping”. Chester, han följde med, och mötte då också York där
han satt. När vi fått in fikan, så började vi prata med att jag frågade
killen vad han sysslade med på dagarna..... Han berättade då om alla
saker som dom gjorde, han och hans fru.... Jag anser ju för egen del,
att när man får en sådan fråga, och man genast börjar blanda in sin fru
i det hela, ja då har man inte mycket för sig, för att få tiden att gå!
Så jag frågade honom – ”but what do YOU do to get the days to pass”?
Han svarade att han påtade I jorden lite grand, och han pratade SKYPE
med nån kompis hemma I England, och så promenerade han runt I byn där
dom bodde. Ja OK tyckte vi, så allt OK då eller? Ja tiden går ju
sakta, berättade han, saknar mina vänner hemifrån, och min familj där
hemma i England.
Ja inte konstigt menade vi på, detsamma gäller nog alla utav oss. Men
vi har ju varit tvungna att skaffa oss saker att göra, alltså komma
hemifrån lite grand, och tjöta med andra än just bara frun och hennes
familj. Ty det kan ju vara himla själa-dödande i längden, med den brist
på språkkunskap, och brist på kunskap i varandras kultur, och thais
minimala intresse av andra kulturer, som inte är thai kultur..
Så du har inte mött några vänner här då? Nä sade han, vi brukar handla
här, men det finns ju inte så många falanger här i Chaiyaphum verkar
det som.. Jösses säger då York, här finns ju MÄNGDER av falanger,
precis överallt. Vi möter ju fler falanger än vi orkar lära känna. Men
du kanske skulle våga ta kontakt själv lite grand med människor du
möter. Bjud hem dom om dom verkar trevliga, vilket de allra flesta
faktiskt är..
Jag tror att detta som många gör när vi möts t.ex. på Big C med att
titta bort, titta ner i marken och studera den, eller studera väggarna
runt omkring, eller studera himlen, allt för att slippa möta blicken
när man möts, DET är exakt DET som gör att vi har svårt att
skaffa vänner, och vi blir då sittande ensamma där hemma med frun, och
tycker att Isaan och kanske Chaiyaphum är en skittråkig håla.. Det är
nog mer upp till dig och mig att få detta att fungera, inte fan kommer
din fru att vara lösningen, glöm den grejen...
Jag tittade på York, jäklar, sån hade jag aldrig hört honom förut, han
pratade ju jättebra ju, helt rätt. Men vad gör ni då för att få tiden
att gå, frågade Chester? Jag berättade då, ja jag börjar min
morgon med att gå upp runt 06.00,,, pilla med datan,,,, har en hemsida.
jag besvarar mina mail som kommit in ifrån Sverige och andra länder
under natten.... Sedan tar jag min kaffe med macka framför datan, och
kollar på en film... Där efter ut runt 2-2,5 timmar och cyklar.
Jag kommer hem och käkar lunch, ofta ihop med en kamrat någonstans, vi
brukar ibland ta motorbiksen, och åka ut på turne´ och hitta olika
matställen. Kommer sedan hem på eftermiddagen, då har Sverige och
falang-land vaknat upp, och det är dags att jobba lite, och besvara de
nya mailen som kommit in.
Ibland så hör kanske någon annan kompis av sig, eller så vill frun åka
till Nattmarknaden, och så käkar vi middag där runt 18.00, och sedan är
vi hemma kl. 20.00 igen, då är det dags att jobba lite till, tjöta med
familjen, och sedan är klockan 23.00 och dags att gå till sängs,
så man har kraft att kravla sig upp igen klckan 06.00 nästa morgon.
Chesters svar blev - ”Oh my God, I dont have too much to do
during daytime..”. York svarade; - “ It is up to you Chester,
take your own life in your own hands, and make something out of it…
Your wife or your thaifamily cannot live your life for you, that
is too much to demand from people”…
Så nu hade vi tjötat färdigt, jag tror faktiskt att Chetser nu hade
lite bättre förståelse, och förhoppningsvis så kan han bli lyckligare i
sitt liv genom att ta för sig saker och ting, istället för att sitta
där som en ”stugsittare” helt apatisk, och låta frun leva livet för
honom. Killen var alltså 54 år gammal, och fräsch, och det fanns noll
anledning att vara så himla passiv...
Handskak
Chaiyaphum MMCDXLIII, Thailand
17 mars 2016
85,8 kilo - 84,4 kilo (36 km) 113 minuter - 1.423 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,257 (uppåt)
Kvinnor kan kanske bluffa en orgasm, men män kan bluffa ett helt förhållande!
Kommer ni ihåg detta fotot? Jag trodde ju på Raps, men flera av Er
andra sa att det inte var Raps, men ingen visste vad det var nåt. Idag
i alla fall så pratade jag med en gubbe just ifrån byn ”Ban Kud Sjöa”,
han som ägde detta Rapsfält. Han berättade att detta växtslag samt
ytterligare 3-4 andra sorter gror man på risfälten, när man märker att
skörden börjar tunnas av, och man misstänker att jordmånen inte är den
absolut bästa.
Man gror, låter det blomma i sin friska gula färg, och när fältet har
gått över till brunt, så harvar man ner hela härligheten i jorden, och
nästa skörd med ris året efter blir riktigt bra.... Som ni säkert
förstår så var Yongyut med och översatte, annars hade ju aldrig jag
kunnat snacka med den gubben så ingående.... Detta då med att man där
emellan eldar, precis som om det inte finns någon morgondag, och
alldeles dränerar ut jorden fullständigt på nyttoämnen, den vetskapen
har man inte....
Jag hade en lång, faktiskt lite grand in-nerverande pratstund med
Yutin, spritmagistern ni vet. Men fr.om. nu så kommer jag inte mer att
referera till honom som spritmagistern, han har fullständigt lagt av
med att ”läska” alltså supa. Så han förtjänar en befordran tycker jag.
Jo jag berättade att jag hade varit ute och cyklat, och letat efter
avtagsvägen in till hans skola ifrån den 22 km långa vägen upp till
Baan Khai!
Jag ritade på ett papper klart och tydligt följande; Ett stort kryss
som jag skrev home på, och förklarade att det var hans hem,,,,, Sedan
drog jag en linje fram till en korsning, ingen annan korsning där
emellan, och så skrev jag 6 km på den linjen, jag förklarade att det
var vägen ifrån hans hem fram till denna Baan Khai-vägen....
Jag ritade sedan en höger-sväng, och frågade honom var på vägen till
Baan Khai som avfartsvägen till hans skola låg...? Han frågade
mig då vad för väg detta var, alltså Baan Khai-vägen? Ja sade jag, kör
man vänster så kommer man till Bua Yai! – ”Ja men skolan ligger inte i
Bua Yai!” Nä jag vet Yutin, men du frågade vilken väg detta var, och
kör du höger på vägen, så kommer du efter 22 km upp till Baan Khai!
Någonstans utefter denna väg, så ligger din avfartsväg till din skola?
Han var tom i blicken nu, fullständigt tomt var det. Jag tar härmed för
givet att thai nog aldrig har utsatts för kartor i några former alls.
Han kunde inte alls förstå, och tyda mina streck och bokstäver, även om
han så klart kunde läsa dom, han är ju trots allt en rektor för en
thailändsk skola.
Han tog pappret och pennan ifrån mig, och började nu helt fristående på
samma papper, rita ett tempel, och sade att man skall svänga av där.
Jaha var ligger det templet då.. Jo vid byn Baan Non Saam Laan... Men
templet låg i byn Nong Phi, sade han, sedan när han genast hade glömt
vad hans sagt 10 sekunder innan... . Han fortsatte att prata, och sade
att jag skall svänga vid byn; Baan Kud La Loom!!!!!!!
Dessa fantasier och fullständigt vilsna, frustrerande, och helt
felaktiga informationer, var denne mans förklaring till hur jag skulle
cykla för att komma till hans skola. Han förklarade också stolt att han
hade runt 4 km till sitt arbete hemifrån!! Jag var inte sen att direkt
berätta för honom;
”På min karta Yutin, vägen från ditt hem till korsningen där vi skall
svänga höger är exakt 6 km, jag har mätt den flera gånger. Sedan
svänger vi höger och kör MINST runt 3-5 km tror jag, men du kan ju inte
förklara för mig, och sedan skall vi svänga vänster i en okänd by, och
du har där 4 km till din skola. Så Yutin du har ungefär minst 13-14 km
från ditt hem till din skola.... Inte 4 km”....
Hmmmm tyckte han, stämmer inte..... Till saken hör att jag en gång för
4 år sedan var i hans skola, när han fick jobbet och installerades där.
Men åkte med honom, och kom inte alls ihåg vägen, DÅ hade jag inte ens
cyklat så lång sträcka, så hade noll referenspunkter... Så helt ute och
cyklade var jag faktiskt inte, visste ju att hans avfartsväg till
vänster, var på Baan Khai-vägen i alla fall, men inte exakt var
någonstans...
Men skitsamma, jag undrar nu, ni som är gifta med thai,,,,, förstår ni
nu varför thai har så enormt svårt med att förklara vägen, och varför
dom då helt konsekvent aldrig heller kan med att fråga om vägen, både
fråga som förklaring tarvar ju att man fattar en karta, alltså förstår
att kunna titta, och läsa, och förmedla, information tagen ifrån en
karta.
Jag tror helt enkelt inte att thai ens har kommit i kontakt med kartor,
ja avstånd är dom ju helt värdelösa på, och dom beräknar ALDRIG avstånd
överhuvudtaget, vilket vi alla vet... Och varför skall dom förstå, de
bryr sig ju inte om tid, och när dom skall ankomma någonstans, så
avstånd är ju lika strunt-samma.
Så ta nu tag i Era fruar, om ni nu är gift med en thai vill säga, och
kolla in hur duktiga dom är på att förklara vägen, läsa en karta, eller
ens kunna rita upp en förklaring på ett papper. Be dom rita vägen,
ifrån Ert hem till närmaste ICA-affär, så får vi höra Era
rapporter..... Skall bli kanon-kul faktiskt... OM ni nu vågar vill
säga...
Handskak
FLYTT - TRANSPORTER TILL THAILAND/SPANIEN/ISRAEL...
PERSONLIGA EFFEKTER
Flyttsaker, bohag, removals, household goods,
Ja kärt barn har många namn!!
Läs gärna under rubriken ”transport och flytt” ovan...
Hör av Er på mailen; chaiyaphum@glegolo.com om ni vill ha hjälp!!
Vi finns även på Facebook, sök då på; Gtg Thailand
Chaiyaphum MMCDXLII, Thailand
16 mars 2016
85,9 kilo - 85,0 kilo (25 km) 96 minuter - 1.209 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,220 (uppåt)
Sex för män vid en ålder av 90, är som att spela biljard med ett rep....
Gick då upp imorse kl. 05.00 och jobbade framför datorn fram till kl.
06.00, då Yongan och jag stack ner till busstationen och tog bussen som
avgick kl. 06.30. Yongyut fick sällskap med Amphorn, och de kunde prata
sig fram den första timmen, medans jag slapp involvera mig så mycket...
gött, ty det var ju himla för tidigt för att ens orka prata ju!!
Vi kom upp til Khon Kaen, tog en Sam Law till passmyndigheten där. Det
visade sig vara en kort sträcka och killen ville ha 60 baht för detta.
PENG PAENG tyckte jag (dyrt alltså betyder det), men gubben tittade
inte ens åt mitt håll. Vi gick in, och vi kom ut 20 minuter, senare och
var klara. Nu gick vi tillbaka till busstationen som låg ungefär
500 meter bort, fan secka bortslängda slantar dessa 60 baht var..
Hel-lurade var vi.
Men skitsamma man lär ju av sina misstag sägs det. Om den grejen
stämmer så borde väl min bankbok vara full av stålar vid detta laget,
så nåt rätt har man väl gjort i sitt liv då, antar jag!! Klockan var nu
09.55 och bussen skulle gå 10.30, så det blev till att vänta, allt gick
bra, och inget speciellt att rapportera om hemfärden. Hemma igen i
Chbaiyaphum kl. 13.00, fasen va gott att komma ifrån storstaden så
snabbt.
Jag mötte upp York på Big C, så vi käkade ihop där, och han berättade
lite hemlisar som jag tyvärr inte kan avslöja för Er, men det får ge
sig med tiden. Vi åkte hem Yongyut och jag, och nu blev det tid till
att jobba med alla mail som hade kommit in i inkorgen på mailen. Och
jag struntade i att kasta mig på cykeln idag, skit samma!!
Jag åkte dock bort till Ingemar, och gjorde upp med tiden för
morgondagens cykeltur, och han bjöd mig på sin nybakade rulltårta. Fan
alla här verkar ha gått samman, för att sabba min diet och sabba för
min viktminskning. Men snart åker Ingemar hem, och då kan jag isolera
mig lite grand, och kunna börja gå ner lite grand i vikt, vecka för
vecka. Jag kommer att satsa på´att gå ner de nödiga 5 kilona, under den
kommande april månad... Så det så..
Uppmuntrad av min skrivning angående den blinda ofarliga snoken som
canadicken bånkade ihjäl, så fick jag faktiskt in ett par foton ifrån
en annan polare, som upptäckte inne i sitt kök, där han och hans fru
stod, och skulle laga mat, just denna orm. För Er som inte vet, så är
den ytterligt lätt att identifiera. Det är en orm som heter ”Yellow
Banded Krait”..
Denna orm är en av de mer farliga ormarna här i Thailand, och dör man
inte av att man inte kan andas, så kan man dö utav att musklerna slutar
fungera, och/eller att man helt enkelt blir paralyserad. Men OK en
frisk människa dör väl inte i 100% av fallen, men man ligger himla pyrt
till, om man inget serum får snabbt!!
Kan säga att denne kille faktiskt lugnade sin fru, tog kvasten som man
skall göra, och sopade ut ormen genom samma dörr som den kommit in.
Skaftet på borsten är ju runt 1,5 till 2 m långt, så det är lugna
puckar, ni behöver inte skita på Er av rädsla.. Ut med ormen. Det finns
också en annan lösning fick jag höra.
I väldigt många städer, och definitivt i alla provinser, så finns det
människor som jobbar för myndigheter oftast, och som man ringer till,
och som då kommer hem till Er, och räddar ormen ifrån oss hjältar, och
släpper den sedan i det fria, efter det att dom tappat den på sitt
gift, om det nu råkar vara en giftorm.
Tänk på att i Thailand att endast 5% av alla Thailands ormar är
giftiga, och utav dessa 5% giftormar, så är 95% av dom natt-aktiva,
menandes att vi aldrig ser dom dagtid. Så lugna Er lite grand.... Så
med detta så lämnar vi avsnittet ormar för ett bra tag framåt, om nu
inte jag själv blir biten, för då jävvlar skall det skrivas massor av
kapitel om den grejen, så håll tummarna för det ena, eller det andra,
Ert val, hahaha!!
Handskak
Chaiyaphum MMCDXLI, Thailand
15 mars 2016
85,3 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,203 (uppåt)
Det finns ett antal mekaniska saker som ökar den sexuella upphetsningen, speciellt hos kvinnor. Den största av dom alla är Mercedez Benz SL500
Jag har blivit ombedd att försöka mig på att ta video med min kamera
igen, och gärna då av mitt hem och omgivningarna här. Så jag har då
gjort en video runt 11 minuter lång, som visar vår gata med alla hus,
vilka som bor där, min trädgård, samt inomhus här hemma. Ni får även
möta Yongan och Namkaeng i några korta sekvenser.... Hoppas att ni
gillar det!!
Jag har ju kanske tidigare berättat om detta med min premiepension och
efterlevandeskyddet? Om inte, så kör vi igen då, och gör hela saken
dags- aktuell. Jag fick härom dagen ett mail ifrån pensionsmyndigheten,
som berättade att dom nu efter 4 månader hade kommit på att jag, när
jag bestämde mig för att söka efterlevandeskydd på premiepensionen,
hade tagit en kopia av Yongans pass, precis som man skall göra, och
skickat det till pensionsmyndigheten .
Dom berättade nu att hennes pass gick ut 15 december 2014 redan, och
kopian jag skickat med EMS var ogiltligt. Faaaan också,, nu måste vi
åka till Khon Kaen för att fixa Yongan ett nytt pass, så jag får skicka
en kopia av det istället. Men DÅ kom jag att tänka på.. Thailand
behandlar ju ID-korten som alla har mer seriöst och allvarligt, än
passen i stort sett.
Jag satte mig då och skrev tillbaka till Pensionsmyndigheten, och
frågade om jag istället då kunde få skicka ID-kortet plus körkortet,
det skulle väl kunna duga som bevis på vem hon var... Jag fick svar
idag då, att NEJ Skattemyndigheten anser inte att ID-kort och körkort
duger, Gäller dessa ärenden personer bosatta utanför EU så skall det
vara giltliga passkopior.
Det som jag genast kom att tänka på i detta ärende var ju då att när vi
gift oss här i Thailand 2009, så skickade jag en fotokopia av
äktenskapsbeviset, på thailändska dessutom till skattemyndigheten i
Sverige, och 2 veckor senare när jag drog ut ett personbevis på mig, så
stod där i klartext att jag var gift med Yongan. DÅ minsann dög det med
en vanlig fotokopia, inga ID-handlingar alls..
Så konsekvent, njaeee jag vet inte vad jag skall tycka.... Men det är
bara att spela med, alltid jobbigt att pissa i motvind... Så i morgon
bitti, så blir det till att åka till Khon Kaen för Yongan och mig, det
enda lilla positiva i denna kråksång, är att vi INTE behöver åka dit
igen om en vecka, för att plocka upp det nya passet, myndigheten här
postar det hem till Yongyut,,,, puh va gött, jag riktigt hatar dessa
resor till Khon Kaen...
Bussen går 06.30 från Chaiyaphum, vi kommer att ta samma buss som
amrisen Dans fru Amphorn tar till skolan, då har åtminstone Yongan nån
att snacka med 1 timme framåt, och jag slipper... gött..... Sedan en
snabb tuc tuc till passmyndigheten, vänta i kön där, och sedan tillbaka
till bussen, och snabbt som fasen hem igen.... Hoppas vara hemma igen
senast kl. 15.00, men hellre kl. 13.00.
Handskak
Chaiyaphum MMCDXL (2.440), Thailand
14 mars 2016
85,0 kilo - 83,6 kilo (42 km) 137 minuter - 1.725 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,201 (neråt)
Mod är inte detsamma som frånvaro av rädsla, men mer en bedömning, att något annat är mer viktigt än just rädsla!
Fick höra en grymt ”intressant” historia idag om hur det kan gå till i
Thailand. Man tar ju mycket för givet, och allt det man tar för givet
är ju grundat på den kunskapsbas som vi ”vet” att vi tillförskaffat oss
i västerlandet. Så trots att det finns dumhuvuden överallt, så vet vi
trots allt i västerland, någorlunda var någonstans den absoluta botten
går för mänskligt beteende.
Christian är gift här, och han bor här. Hans frus syster ringde
häromdagen, och berättade att en fågelunge hade ramlat ur ett fågelbo
som dom hade på sin tomt. Denna syster visste att systern och hennes
falang-man båda var stora djurvänner, så hon frågade om dom till ta
hand om fågelungen, och se till så den överlevde.
Sagt och gjort, systern och Christian åkte dit och hämtade den lilla
ömkliga fågelungen, och de gjorde i ordning någon typ av föda baserat
på mjölk eller nåt sånt... Fågel-ungen käkade faktiskt lite grand där
första kvällen. På morgonen var den stendöd. Christian med fru blev
förstås bestörta, och det första dom fick göra var ju att ringa till
systern som hade gett dom fågelungen, och beklaga att tyvärr så var
fågelungen död, den klarade sig inte....
Nä sade systern, jag förstod nog att den inte skulle klara sig....
Jasså frågade Chjristan... Nä sade systern vi såg ju här hur ömklig
fågelungen var, och vi lyckades inte få den att äta alls, så vår dotter
(21 år gammal med highschool-kompetens) försökte att kurera den med
hjälp av mikrovågs-ugnen här hemma. Antagligen värma den lite.....?
Hon körde fågelungen ett tag, så den inte skulle frysa, berättade hon.
Christian trodde han skulle få ”araben” när han hörde detta. Men va
”#¤%&%&/ säger han, tro fan att fågeln stendog.... Jag tyckte
väl att den var ovanligt brun på fjädrarna...”. Ja så kan det gå till i
Thailand, mänsklig stupiditet, och isaansk dumhet finns överallt, men
är nog på sitt ”peak” här.
Vi fikade med Mr Lloyd, pizzakillen uppe i bergen ni vet. Han kom idag
och fikade på Big C med oss. Han berättade om flera saker, en riktigt
trevlig kille måste jag säga först som sist. Han berättade om sina
försök med att plantera citroner och potatis och jordgubbar, men
ingenting fungerade i längden, han fick några enstaka jordgubbar,
ganska goda sade han. Men de tvärdog ganska snart.
Sedan så berättade killen om att de hade fått besök av en riktigt
farlig och giftig orm. Han visade en bild på en liten mörk sak, som låg
där på golvet stendöd, mosad till oigenkännerlighet av Lloyds
kvastskaft!! Alla dessa jäkla falanger som tror att dom är dagens
hjältar i samhället, när dom dödar utan betänklighet, allting som dom
inte fattar. När man pressar dom, så gör dom dödandet för att skydda
sina barn!!!,
Alltså för att skylla ifrån sig när dom inser hur jävla korkade många
av dom är. OK en del kanske finner en klart identifierad mycket giftig
orm, och då är det ju lite mer förstårligt, även om jag tycker det ändå
är dålig stil att bara döda den, att man vill ta bort ormen ifrån
familjens omedelbara närhet.
Han berättade att han såg ormen inne i sitt kök i alla fall, de thai
som var där hemma hos honom ryggade förskräckt tillbaka och sade med en
tunga, att den var dödligt farlig.... Vi satt där på Big C och han
visade upp fotot på ormen, och berättade hur liten den var, och att han
sedan slog ihjäl ormen. Jag försökte lite löst...
Men Lloyd jag har aldrig hört talats om att det skulle finnas en sådan
liten svart orm som är dödlig. Vet du hur thai brukar reagera emot
ormar? Vet du att dom kallar alla ormar dom möter för dödliga. De vet
inte ens namnet på ormarna, men nog fan vet dom samtliga, att dom är
dödligt dödliga!!!
Ja men sade då Lloyd, och nu kommer det förskräckliga; - ”Jag slg ihjäl
ormen först och frågade sedan”!!! Jag har barn hemma kom det sedan
snabbt!! Jag sade inget mer ville inte bli ovän med kllen..... Men när
jag kom hem, så började jag bläddra i min E-book om Thailands ormar,
och ganska snabbt kom jag på vilken orm vi snackade om, och här är
fotot och texten om denna lilla orm.....
Brahminy or Common Blind Snake One of the snakes most likely to find
its way into your home is the “Brahminy blind snake.” These are
subterranean snakes that burrow into dirt, but inevitably find their
way up drain pipes and into kitchens and restrooms.
At one place we stayed we must have found 30 of these tiny snakes over a period of months. This is another snake Thais will
swear up and down is deadly. This is probably the most harmless snake
in Thailand. Possibly the world!
Så med detta en sista bön då…. Snälla spela inte pajas här borta i
exotiska länder, och slå ihjäl allting som ni inget vet om. Ta det
lugnt, om orm, ta kvasten och sopa ut den genom dörren, se bara till,
så den inte får chansen att krypa under typ diskmaskin, kylskåp, eller
frys, då kan det bli en lång väntan, innan man får ut den ormen...
Handskak
Chaiyaphum MMCDXXXIX, Thailand
13 mars 2016
85,0 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,208 (samma)
Det är lättare att göra ett arbete riktigt, än att förklara varför man inte gjorde det.
Ja träffen på Bens Bar blev riktigt trevlig. Dock var det lite
avslaget, och snacket kom väl inte riktigt igång kändes det som...
Detta får mig genast att spekulera i en sak som man kanske inte så ofta
brukar prata om. Jo, finns det ett ”bra” antal personer runt ett bord?
Jag menar, ett antal som gör att snacket löper friare, att alla kan
deltaga, utan att känna sig utanför?
Jag tror defintivt det, och samtidigt är jag övertygad om att inte
många har en susning om den saken... Man tänker säkert som så... ”vuxna
människor, spelar ingen roll, alla kan prata och känna sig väl till
mods”. Men det är fel, mycket fel. Så t.ex. låt oss säga 10 st hamnar
runt ett bord, vissa av dessa 10 kommer att hamna en bit bortåt bordet,
och det kommer att vara näst intill omöjligt att deltaga på ett gött
sätt i snacket tror jag.
Så då blir en del lite mer isolerade än andra, denna grej är ju vanlig
på fester har jag märkt, under alla dessa år som man deltagit i det
sociala spelet hemma i falang-land... Alldeles för stora bord, ger
alldeles för stora avstånd, och alldeles för många som kanske känner
sig lite utanför. Det är mycket bättre då att göra flera små bord, än
ett större bord. Låt säga 4 st bord a 5-6 människor, istället för ett
endaste bord med 20-24 st människor...
På dessa fester med dessa bord, med alldeles för många människor
sittandes, så blir man oftast inte alls gammal. Man äter, och sedan
lämnar man bordet blixtsnabbt, så där är det stora tecknet på att
festen är på väg att urarta redan ifrån början. Nu närmar det sig att
bli en riktig kärringfest, alltså med dans, köns-gnidning, och pillning
på granntantens make under spritens inverkan, alltid kul dessa
fester..haha!!
Exakt samma fenomen har vi med musiken, vilken ju som bekant (eller
kanske inte bekant?) är en riktig party-dödare av rang,om den behandlas
fel.. Återigen så har vi här människor som inte lärt sig att tänka och
förstå hur saker och ting fungerar. Hur många gånger har jag inte sett
dessa typer, som sprang fram till stereon som det hette då, och drog
igång volymen rejält. De trodde dessa ”nypon” till människor att partyt
skulle ta fart.
Det enda som tog fart med den grejen var att man fullständigt dödade
alla möjlighyeter till gött snack, till mingling, och inbjöd istället
till att folk lämnade rummet med sina groggar, och drack och pratade
ute på balkongen, altanen, eller kanske trappuppgången. Jag fattar inte
varför man INTE känner till dessa enkla regler om hur det fungerar....
Ja det var ju gött att få skriva detta, vet ju att det finns säkert
någon som tycker helt annorlunda, och skall berätta i förnumstig form
att detta bara är gubb-sjuka, och att de yngre minsann tycker helt
annorlunda!! Ja de tycker säkert helt annorlunda, de har ju inte lärt
sig ännu, och de tycker kanske att prata och lära känna varandra inte
är speciellt viktigt ännu i livet. Så vi får se. Kör på, skall bli kul
att läsa i alla fall..
Så vi fick i alla fall en trevligf stund ihop med Kohn Sawan-gänget.
Tyvärr så fanns det noll chans att lura den gängen att glömma
hemfärden, ty de hade med sig ”förkläden”... De hade alla med sig sina
fruar, och fästmöar till baren, och vår träff. Dan, York, Ingemar och
jag kom som vi var, vi hittar ju vägen hem utan fru.
Så de hade fruarna med sig, jag tror att anledningen var; svartsjuka
ifrån fruns sida, eller gubbarna hade fruarna med sig för att de skulle
hålla räkningen på ölen som försvann ner i struparna, och också så
skulle fruarna ha tidtagare-uret med sig, så det inte blev för
sent..... Nu jävlar va roligt det blev att skriva detta och hetsa den
gubbgängen där ifrån Isaans ”lapp-marker”.....
Nu kommer jag att få skit en lång tid framöver.... Men det är ju surt
att bli avslöjade, hahahaha. Där fick ni.. Dock ser jag fram emot redan
nu oktober-november igen, när dom kommer tillbaka till Thailand,
så vi kan träffas igen... Mycket trevliga killar även om dom går i
fruarnas ledband oftast, hahahah!!
Handskak
Chaiyaphum MMCDXXXVIII, Thailand
12 mars 2016
85,4 kilo - 84,2 kilo (44 km) 130 minuter - 1.637 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,208 (neråt)
Problemet med nutiden, är att framtiden icke är vad den brukade vara...
Idag den 10 mars, så stack jag och Ingemar ut så tidigt som vi aldrig
gjort tidigare. Vi träffades redan kl. 08.00, vilket då innebar att vi
var färdiga med cyklandet redan kl. 10.00, vi hann till Big C k. 10.30
och fikade med York och Pizza-Lloyd. Och sedan hade man hela dagen
framför sig. Man slapp att vara ute i den 40 gradiga hettan.
Mig spelar ingen roll, jag klarar ju den biten ganska lätt
faktiskt (ta i trä), men hur Ingemar klarar det är lite osäkert, så det
är himla bra att cykla tidigt, så det kanske blir min framtida melodi
hoppas jag, det var underbart svalt, bara 26 grader ungefär där på
morgonen innan det tog fart rejält, redan klockan 09.00 så var tempen
uppe i 35 grader....
Imorgon fredag 11 mars, så blir det ”samling vid pumpen”, nere på Bens
Bar, alltså det som ni andra kallar för ”Number 1 bar”... Vi skall
träffas och fira av Anders ifrån Khon Sawan, så förutom, mig, Ingemar.
York och amrisen Dan, så lär det ju komma ett flertal ”rednecks”
(bonnläppar) ifrån Anders hemby Khon Sawan också. Så det blir en rolig
tillställning.
Vi gubbar är nu så till den milda grad till åren, så bönnera från Khon
Sawan ville lägga detta tidigt, så dom kunde ta sig hem i dagsljus....
hahahaha, secka fynd..... Men det blir roligt, vi får väl lura i Anders
och hans kompisar lite extra antal groggar, så dom glömmer av
hemfärden, det skulle ju vara himla kul om dom skulle komma på läget
framåt 23.00, och bli tvungna att sova hotell i Chaiyaphum, hahahahaha!!
Är civilisation och ”framåtskridande” enbart av godo? Jag tänker nu
lite grand på vattenfrågan här, det är ju snustorrt i år igen, samma
visa nu under några år.. Javisst är det torrt här,,, jag finner, men är
inte säker på att jag har rätt, jag ser i alla fall att den vanlige
mannen drabbas förstås mest som vanligt. Under de första 6 åren här i
Chaiyaphum, så var det exakt samma scenario år efter år, och det hade
antagligen varit likadant under tusentals år...
Alltså att det blev massiva översvämmningar, man lärde sig att dra
nytta av dessa, och ALLA fick vatten till sina risodlingar. NU minsann
så är stads-thai missnöjd, för hans barn blev blöta om fötterna på väg
till skolan, så då sattes alla resurser in i att stoppa dessa
översvämningar och omdirigera vattnet, så det passerade runt Chaiyaphum
i kanaler o.s.v.
Så nu blir barnen inte blöta om tassarna, och vanliga bonn-thai har
inget vatten att tala om, förutom då i september under regnperioden,
när det regnar ordentligt under 1 månad, och sedan är det snustorrt
resten av året... Så visst är det torrt, och vanliga thai lider.. Hur
dom skall lösa det,, ja hur fan löser man ett sådant oerhört problem?
Ett sådant problem som enbart översvämningar kan lösa???
Man kan ju inte gärna fylla igen alla avlopp och kanaler man har byggt,
så hur skall man finna en väg, så att alla rättvist får ta del av de
vattenmassor som passerar Chaiyaphum från norr, på sin väg ner till
Bangkok där det översvämmar huvudstaden nåt oerhört vareviga år..?? Det
är ju en nästintill omöjlig gåta att lösa.
Det finns ju miljontals efter miljontals efter miljontals med risfält
här, och alla måste få vatten. Att ge alla vatten via avloppsrör är ju
en mastodont-uppgift som inte ens är möjlig att lösa.. Ja vi får hoppas
att de vanliga thai kan lösa detta. Men de kommer definitivt aldrig att
lösa det, om dom inte "samarbetar", "kompromissar", och "hjälper"
varandra.
Och det är nog inte deras allra ädlaste, och mest förekommande
reservdel i deras hjärnor tror jag i alla fall... Jag ser stora problem
med ris-odlingen här, och framtida försörjningar där... Men vi får
hoppas, ty utan ris, så blir la det en svält katastrof a la´ Afrika kan
jag tänka... Men det brukar lösa sig, så vi får hålla tummarna för de
stackarna..
Handskak
Chaiyaphum MMCDXXXVII, Thailand
11 mars 2016
84,6 kilo - 83,6 kilo (51 km) 166 minuter - 2.090 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,211 (uppåt)
Människan är det enda djuret som rodnar, eller åtminstone borde göra det!
Idag så fick jag nöjet att sammanträffa med Stefan, tysken som har
matstället uppe I Nong Bua Raew. Han var verkligen pratsugen, och i
sitt esse idag. Normalt sett så brukar jag prata mest. Stefan hade
också med sig en tysk kompis därifrån, han hette Hartmuth. Stefan gick
igång nästan genast efter de vanliga öppnings-hälsningarna och fraserna
om vädret och det skitpratet...
Han berättade om hur jäkla trött han var på thais lögner, löften, och
brutna sådana. Han tog som exempel följande som han berättade medans
första koppen kaffe slank ner ihop med en diger Donout me jordgubbssylt
i mitten......
"Jag gick till en djuraffär i går ville köpa en liten fågel . Vi kom
överens om ett pris på 3.500 baht . Nöjd med det. Jag går tillbaka för
att hämta fågeln dagen efter .... Priset var nu 4.500 baht . Alla
fåglar hade sålts slut igår (10 st), även dessa som var dyrare,
berättade innehavaren. Jag visste att det var fullkomligt struntprat
och ren lögn, men ingen skam alls.
Jag var nedstämd och arg . Vad är fel med dessa människor? Detta exakt
samma scenario har hänt mig i 90 % av mina kontakter här . När vi t,ex.
hyrde vårt hus ... Vi kom överens om hyran, betalningar och
insättningar etc. Vi kommer med våra möbler, och genast börjar thai att
försöka att ändra avtalet vi hade där vid inflyttningen....
Skulle köpa en lägenhet i ett skede ... samma sak . Det är som att om
du är överens om ett pris ... då tror dom att deras pris måste ha varit
alldeles för lågt, och att dom måste försöka att höja det...
Samma sak hände med en motorcykel jag skulle köpa . Jag hatar att göra
någon besviken här då kanske deras familj förlitar sig på en affär med
mig. Det verkar som om ett thailändskt löfte inte är värt två satang .
De lovar oss ”världen”, och langar över en ”atlas”!!!"
Jag frågade lite stilla Stefan – ”Kanske du skulle ha köpt fågeleländet
när du ända var där i affären, och kommit överens om priset, och inte
åka hem och fundera på det”??? Ja kanske svarade Stefan, men va fan...
du förstår vad jag menar va?
Javisst sade jag. Men måste säga dock, att jag aldrig har haft det
problemet under mina 8 år här. Men håller med dig, skulle det hända, så
skulle jag gå ur affären, och aldrig mer i mitt liv återkomma för att
ens köpa grus där, sade jag...
Hartmuth blandade sig nu i samtalet och lade till sitt korn av
silver.... När man generaliserar , affärsetiken i Thailand, och
etik i alla affärer som involverar pengar så blir grunderna helt
felaktiga. Denna brist på etik är inget annat än ren och skär barnslig
girighet .... Detta är inte en typisk "dra nytta av falangen " heller,
detta är helt enkelt att dra nytta där det är möjligt att dra nytta.
De människor som dras med en bristfällig moralisk kompass, och
förvrängd etik, kommer att dra nytta av thailändska och alla andra för
den delen.. Girighet är inte rasistisk i grunden... Lyckligtvis så är
den mänskliga naturen varierad, och det finns gott om möjligheter
att ta itu med dom som är omoraliska, gentemot de svagare i samhället,
som typ godtrogna och naiva snälla människor... Det hjälper också att
ha ganska låga förväntningar i våra liv här i Thailand, då blir inte
chocken fullt så hemsk"... .
Samtalet självdog sedan vad det gällde den grejen, och vi skiljdes åt
20 minuter senare.. men alltid trevligt att träffas, och det är
oumbärligt bra att ha vänner och bekanta, man har alltid någon att
fråga till råds, och alltid någon som kan hjälpa i tid av nöd av olika
former. Och alltid någon som kan få en att känna att man nog ändå mår
ganska bra här i boendet, om ni förstår vad jag menar!!
Handskak
Chaiyaphum MMCDXXXVI, Thailand
10 mars 2016
84,1 kilo - 83,1 kilo (31 km) 103 minuter - 1.297 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,179 (uppåt)
”Rynkor” borde väl indikera var leendet förr fanns!
På min begäran (önskemål), så kom Ingemar över nu dag etter lunch till
mig, allt för att lära mig att laga till gott kött och go sås. Jag hade
köpt gris-filee´r igår på Big C, så dom låg bara och väntade här hemma.
Ingemar han kom, och sedan tog jag pappar och penna, så´jag inte skulle
glömma nåt, en mycket viktig händelse i mitt liv detta....
Han skar köttet i skivor, och bankade ut dom med hammaren lite
försiktigt. Sedan öste jag på med Santa Maria´s grillkrydda på köttet.
I med smör i stekpannan, och sedan stekte vi köttet. Sedan öste vi i
två glas vatten, och hällde alltihopa i en kastrull. Det fick sedan
småputtra i runt 1 timme. Jag kollade av köttet, och det var nu så mört
så en 3 månaders baby kunde tugga det.
Nu gjorde han en redning på mjöl och vatten, och hällde det i vattnet
med köttet, och vi dumpade även i matlagnings-grädde. Jag hällde nu i
Sojasås lite grand, plus salt och peppar, och smaken blev bedårande
bra..... Nu fick jag även reda på att smakmässigt så kan jag göra som
jag vill, kanske ösa i lök, eller ösa i svamp, för att få de typiska
smakerna. Huvudsaken är att jag fattar själva ”grejen” nu med hur man
gör köttet och såsen.
Jag kommer idag, och imorgon, och i övermorgon, att få en bedårande
middag med denna mat... Men riktigt kul detta, nu kan jag också bjuda
mina vänner på riktigt god mat, och jag behöver inte mera köra med
pulversåser, som jag ju gjort nu i snart 8 år.. Nu fixar jag detta
själv. Ja tänk va bra med vänner, alltid lär man sig nåt nytt..
Dagens korta kapitel slutar nu och här, men imorgon blir det nya tag
med mera text. Skall nu snart sätta i mig frukost, klockan är 06.15,
och kl 08.00 kommer Ingemar för en rekordtidig cykeltur. Värmen är
hektisk nu och igår slog termometern upp på goa 43 grader när det var
som värst, Gud vete skam vet vilken temp det blir idag.
Vi kör tidigt idag, så kanske det inte är alldeles förskräckligt varmt
när vi cyklar. Den andra anledningen är helt enkelt att vi skall träffa
York, och Pizza-Lloyd på Big C för en fika, så det gäller att hinna
dit, och det gäller att hinna cykla innan dess, och vara klar med
eftersvettning, och duschning, och sådana konstigheter.
Handskak
Chaiyaphum MMCDXXXV, Thailand
9 mars 2016
84,0 kilo - 83,3 kilo (19 km) 74 minuter - 932 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,164 (neråt)
Var snäll, kom ihåg att vi alla kämpar hårt i livet!!
Detta börjar nästan bli tjötigt nu. Men låt mig berätta då! Igår så var
vi inbjudna hem till Ingemar och Fa på lunch. York kom med fru och
hennes syster, och jag och Yongan kom, medans Risto passade på att åka
till Khon Kaen istället, med 2 finska kompisar. Systern till Yorks fru
var ett riktigt ”fynd” skall sägas!!
Och med fynd, så menar jag kanske inte i den snällaste meningen då! Som
vanligt så försökte man ju vara trevlig emot folk, och denna kvinna
hade jag aldrig sett förut, och det var första gången hon var hemma hos
Ingemar och Fa. Jag frågade henne när vi alla stod där i hallen, och
väntade på att sätta oss vid middagsbordet; - ”So, nice to be back in
Thailand again?”, hon vände mig demonstrativt ryggen bara, och sade
inte ett skit.
Jag frågade då hennes syster att det var ju synd att hon inte förstod
engelska! Jodå sade Yorks fru om sin syster – ”Hon förstor engelska, no
ploblem”!! Men varför svarar hon inte då när man försöker prata... Då
vänder sig ”fyndet” emot mig och säger; – ”I dont know you”!!!
Nähä tyckte jag, - ”men OK att komma och äta i alla fall”....
Sedan så tänkte man, secka jäkla typer det finns egentligen,
fullständigt oartiga, trots att hon varit nu i fem år i Sverige och
jobbat och bott där, så hade hon noll koll på hur man för sig!! Jag
fattade direkt motvilja till den bruden i alla fall, men sade inget mer
till henne under hela lunchen, och det var hon säkert glad för...
Vä hemma igen, så frågade jag sedan Yongyut vad hon tyckte om det hela,
hon sade att hon inte gillade den bruden, var alldeles skittråkig, och
lite ”viktig” tyckte Yongan...Och då berättade jag för henne om hela
grejen som hade hänt tidigare. Jasså sade Yongan, det var ju ganska
kul,,,
Ty Cat systern då, hon brukar undervisa mig hit och dit, och köra med
”no good” hit, och ”No good” dit, för att lära mig om saker och ting.
Nu kan jag tala om denna grej då, så kanske hon kan lägga av det
snacket, och ta hand om, och lära sin syster i stället lite vett och
etikett.
Ingemar bjöd denna dag på nåt som man kan kalla för pannbiffar med en
kanonsås igen, och kanongoa kokta potatisar och fina grönsaker, och
halvstekt lök som var underbart god. Till efterrätt så käkade vi med
god lust chokladpudding med vispgrädde, och det är ju bara bedårande
gott... Lunchen blev perfekt och maten perfekt.
Nu har jag ”bokat” Ingemar, så skall han helst i morgon, få göra sitt
kött, steka det, koka det 1 timme och sedan göra sin sås, jag skall stå
bredvid och skriva så pennan glöder, stolpar och kommentarer så jag kan
göra denna maträtt själv nu när Ingemar åker hem igen i april, fasen
också, vi skall icke bli strandsatta här nere i Thailand, bara för att
den sjö-busen åker hem...
Ni vet alla dessa munkar här i Thailand, som vi brukar kalla med olika
öknamn, vissa ganska vassa namn så ni får ursäkta, men vi har bl.a. då;
knullmunken, han pippade runt på bordellerna här i Thailand. Sedan har
vi Jet-munken med eget jetplan, den grabben hade samlat på sig en
smärre miljard-förmögenhet i sitt värv som fattig egendomslös munk
(hahaha).
Och sedan fanns det pedofil-munken, som ju gillade småpojkar och
flickor... Plus ett otal andra namn. Nu har vi uppdagat en till... en
snäll variant, men dock en ny variant, vi kallar honom numera för
”hund-munken”, varför? Ja ni kan väl se fotot jag tog härom dagen....
Vart hän den grabben går, så har han ett harem av hundar efter sig.
Det kanske inte är så himla mycket att vara stolt över, men jag har
efter oerhört stora ansträngningar, och många ”indian-smygningar” bakom
buskar, träd, och liggande i gräs, tagit bl.a. detta foto av en
pippifågel, som dock hann lyfta... Dom har en jäkla hörsel, och en grym
syn, så där är ingen risk för glasögon inte, och dom ser ju mig innan
jag kommit för nära.
Men jag är småstolt över detta foto, med den ensamma pippin som just
lyfter.... Närmare än så kommer jag nog aldrig, om nu inte fågeln
ifråga, kanske möjligtvis kunde vara död, DÅ kan det ju bli en zoomad
närbild...Men inte annars!!
Handskak
Chaiyaphum MMCDXXXIV, Thailand
8 mars 2016
84,1 kilo - 83,0 kilo (41 km) 132 minuter - 1.662 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,179 (uppåt)
Det är alltid bättre att ha älskat och förlorat, än att aldrig ha älskat!!
Jag startade idag min tur med att komma att tänka på det som vi redan
avhandlat lite grand förut. Och det är ju detta att det är en riktig
försäljningshysteri nu här i Isaan verkar det som. I alla fall här i
Chaiyaphums-området. Jag vet att vi snackat om det tidigare, men det
har inte varit mycket medhåll jag fått av läsarna.
Utan de tyckte väl att jag överdrev, och inte visste vad jag snackade
om. Inte säljer thai av sina marker för snabba stålar, idiotköp av
bilar, och nya hus, och bygga resorter, och lägenheter, och
restauranter, jag vet nog inte vad jag snackar om.
Nä jag kanske inte vet det, men om jag nu gör som så då tänkte jag, att
jag fotar några av alla de skyltar som dyker upp utefter min cykelväg,
publicerar dessa foton, så får la ni läsare dra Era egna slutsatser.
Och om ni kommer fram till andra slutsatser än mina, så har ni fel Era
dönickar, hahahaha!!! Studera fotona och njut.. Thailand säljer...
By-borna säljer sin ris-mark. Thailands by-befolkning, deras skålar med
ris på ”matbordet” bli bara mindre och mindre.
Man går ifrån traditionellt hushållande i Thailands utmarker, alltså
rent by-liv över till ett liv i industralismens anda. Ett liv man inte
har en susning av, inte förstår och heller inte orkar riktigt leva som
det skall levas. Ett liv inom industrismen där måste man arbeta och
producera, det går inte att basera sina liv på att enbart spendera och
inget mer...
Risbonde har land/mark, ärvt och ägt i familjen i kanske 100;tals år,
kanske mer än 1000 år, vem vet... Deras ägande är så gammalt, så det
finns inte ens papper på det i flera fall... Dessa risbönder ser andra
grannar sälja 1 rai land (1.600 m2), för en diger summa pengar.
Pengar som risbonden aldrig i hela sitt liv klarar av att spara ihop.
Han ser sin granne sälja, och köpa sig en bil, ha en stor fest för att
glänsa, och en massa andra prylar, och köphysterin utan för-tanke,
efter-tanke fortgår tills stålarna snabbt tar slut.
Nu står grannen till ris-bonden där med 1 rai mindre i ägande, skulder
på bilen, och de andra prylarna, och hans skål med ris på matbord är
mycket mindre. Han tvingas nu inse att det är dags att sälja av mer
land för att kunna betala de lån han tagit, och de bilar han köpt...
Detta fortgår i en snabb takt, och allt medans tiden går, så rinner
pengarna i en allt snabbare takt emellan fingrarna på dessa människor,
som aldrig har fått lära sig att hantera dom överhuvudtaget...
Matbordet och familjens symboliska skål med ris, blir mindre och mindre
i takt med tiden, och Thailand och Isaan häruppe ändrar skepnad
fullständigt. Risbondens familj med barnen i spetsen, ser man aldrig
ute på risfälten arbetandes, jag har nog aldrig på 8 år sett en ungdom
jobba med pappan därute. Var ungarna är vet jag inte, så klart dom är i
skolan när dom e små, men sedan efter 18 års ålder, så finns dom bara
inte mer.
Isaan saknar en hel generation med barn. Dessa barn vill inte jobba på
risfältet, de har flytt ner till Bangkok, och nu blir dom tvungna att
skicka pengar till sina föräldrar som inga har, ingen mark har, och
alla lån måste betalas, ty annars tar långivaren även deras sista
ägodel i deras fattiga liv, deras hem ifrån dom....
Så kan någon snälla säga att jag har helt fel, att jag överdriver? Det
sades så för 4 år sedan när jag sist skrev om detta!! Kanske någon av
Er också har sett verkligheten här nere, och alla skyltarna, och alla
de andra tecknen, alla de risfält som ligger i träda.
Bara för 8 år sedan såg jag gröna fina risfält precis överallt, och det
var en ren överraskning om man råkade se en markbit ligga där brun,
medans alla andra var gröna..... Nu är det absolut ingen ovanlighet...
Massor av bruna obrukade marker ligger här, och det är sorgesamt att
se....
Jag fotade på en runda härom dagen, jag cyklade 17 km, se alla foton
här i kapitlet, och fann dessa skyltar som stod utefter cykelvägen, och
då cyklade jag inte in på bi-vägar, bara huvudvägen.... Thailand säljer
ut, eller kanske skulle jag säga ISAAN SÄLJER UT...
Och de säljer inte bara ut sin mark, de säljer ut en gammal livsstil
som fött dom i tusentals år, och med det, så säljer dom också ut sig
själva. Vågar jag säga att detta är TV;n och datorns fel, upplysningens
förbannelse, eller upplysningens fantastiska fina påverkan på folk, som
inte klarar av att försvara sig emot den....
Handskak
Chaiyaphum MMCDXXXIII, Thailand
7 mars 2016
84,7 kilo - 83,0 kilo (42 km) 140 minuter - 1.763 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,166 (uppåt lite)
Där är så mycket godhet i den värste av oss, och så mycket ont i den bästa av oss, så det anstår icke för oss andra, att prata om resten av oss...
Min och Ingemars cykeltur tog slut redan efter 5 km hojjande, och den
tog slut med ett kanonskott hördes det som. Vi cyklade genom en by
utefter vägen, och plötsligt en grymt hög PANG.... Kände direkt efter
det att man hoppade 1 meter rakt upp i luften, och att luften var borta
ur bakdäcket....
Fasen det hade exploderat, och jag visste sedan tidigare att denna by
var helt kass, här fanns ingen cykelreperatör, så det skulle nog bli en
lång promenad för mig tillbaka, för att försöka att hitta en... Men
turen i oturen var, att när vi frågade så pekade folk faktiskt
framåt... Vi kom till slut fram till en nyöppnad shop i byn, där en
kille reparerade motorbikar och allt därtill...
Secken röta jag hade. Oturen var ju dock att allting hade ju
exploderat, och jag måste ha nytt däck och ny slang.... Killen hade
ingenting av detta hemma, så han fick sticka 8-9 km ena väg till
Chaiyaphum, och köpa detta till min cykel... Jag fick vackert vänta
under tiden. Ingemar fick jag skicka iväg, inte skulle han behöva sitta
där och ha det tråkigt...
Jag lufsade runt där i byn på flera ställen, och tjötade med folk. Alla
är ju glada och snälla, och finner det kanonkul att prata lite med en
falang, prata är la synd att kalla det, men vi utbytte ord med
varandra, och knappt någon av oss fattade vad det andre sade, hahaha!!
Jag blev sittande på ett sådant där vägmatställe, där bara en gammel
gubbe satt.
Han satt med en av dessa M150 (svinsöt energidryck) enbart baserad på
socker... och i andre näven Lao Khao (thai-whiskey).. Han var rejält
nersöpen den gubben, och han slutade aldrig att tjöta, käften gick
precis hela tiden, och jag klarade bara inte av honom, jag gick
tillbaka till cykelkillens familj, som satt där som i koma, precis som
alla by-bor gör i alla byar i hela Thailand. De gör absolut nästan
ingenting, mer än pratar, äter, skiter, och sover dagarna igenom..
Har var den en tjej i sina bästa år, jag tror hon var maximalt 19 år
gammal, jag lade märke till att åtminstone 2 av barnen var hennes. Men
där var totalt 4 barn... Där satt också mamman till 19;åringen, och
vaggade ett ganska nyfött barn, och bredvid där, så satt mammans mamma
också för säkerhets skull.. Så här hade vi 4 generationer som gjorde
ingenting mer än drog omkring och var fattiga...
Medans jag satt där, så kom det flera gäng ifrån templet, och de var
ute på samlar-stråt och ville ha pengar, och alla i býn ger ju efter
bästa förmåga. Synd bara att deras sista stålar går till munkarna och
templet... De gamarna är väl det sista som en fattig befolkning
egentligen behöver ha att dra runt på....
Jag lade dit en tjugo-lapp, och de var glada för att falangen ställde
upp... Jag vill ju inte ge falang dåligt namn, så jag visar ju aldrig
mina innersta tankar... Ett stort leende och en tjugo-lapp rätt ner i
spargrisen, så hade jag gjort mitt i alla fall... Familjen jag satt
hos, de försökte lite grand att prata, men dels så är dom blyga, och
dels så har dom absolut noll kunskaper i någonting utanför
by-gemenskapen... Så det blev inte så himla mycket sagt.
Efter 1 timmes väntande i värmen, så kom killen tillbaka, med slang och
däck runt halsen... Han satte på det blixtsnabbt, och hela kalaset
kostade 600 baht ) SEK; 145:-). Billigt eller dyrt, det får ni andra
avgöra, men jag kom ihåg hemifrån Göteborg 2008 sista gången, att bara
en sketen punktering kostade ju runt SEK; 100:- (420 baht)... Så undrar
vad en ny slang, och ett nytt däck kostar hemma i Sverige.
Ingemar hade lämnat 500 baht till mig som jag lånade av honom, och så
fick jag fråga krita av killen, Han pekade på mig, och sade ganska
högtidligt faktiskt –” for you.... no ploblem”!!! Jag sade till
honom – ”I come back song schamung with roi baht”!!! Han nickade och
log, och iväg for jag mycket lättad. Jag slutförde min cykeltur och
körde en extremt kort sträcka hade tappat sugen redan denna dag.
Åkte hem, duschade, kollade en film, och sedan iväg till ATM;en och tog
ut stålar. Åkte till närmaste by som hade god ”Guäithio”. Jag köpte 2
st omgångar a´ 30 baht styck... Det är ju en typ av thai-spagetti,
eller glasspagetti med lite kött och grönsaker däri... Thaiarna älskar
i alla fall den maten. Fortsatte sedan 3 byar bort, där cykelkillens by
var och gav honom sina 100 baht plus en middag då som jag köpt.
Han blev redigt förvånad, men grymt tacksam, så det var riktigt roligt
att få visa min tacksamhet mot killen.... Sedan vidare 6 km till
Ingemars hem, och gav honom sina 500 baht plus hans fru den andra
matpåsen... jag körde sedan hem, och gjorde ingen större påverkan på
vågen när jag besteg den... Skitdag ur den bemärkelsen... Men i morgon
blir det en tidig, och lång jäkla fakir-tur för min del....
Diabetes-Nisse skall få lida i morgon (idag alltså) lovar jag!!
Handskak
Chaiyaphum MMCDXXXII, Thailand
6 mars 2016
86,1 kilo - 84.6 kilo (17 km) 90 minuter - 1.133 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,162 (nedåt)
Ett liv tillbringat med att göra misstag, är mer betydelsefullt, än ett liv där man inget gör alls...
Igår lördag så var det en riktig höjdardag. Först så fick ju diabetesen
en fridag och kunde riktigt ”leverera” i min kropp kändes det som. Jag
cyklade och motionerade noll, och bara det gladde Herr Diabetes
otroligt mycket. Och sedan så vart vi hembjudna till Ingemar för lite
mat och hus-gesyn.
Vi hade ju varit hemma hos Peter den nya tysken på fredagskvällen igen,
han vllle bjuda på middag. Jag satt hemma klockan 16.45 och käkade min
middag, med kött och sallad och vatten, och kollade på en movie. Då
ringer Yongan nerifrån byn där ju mamman och syster Baloo bor.
Hon berättade för mig att vi var hembjudna till tysken på middag, men
sade jag, jag har redan ätit halva middagen här nu ju..... Men jag
lovade att vi skulle komma, säger Yongan.. OK sade jag, och slängd
resten av middagen i soporna...
Ingemar och Fa var naturligtvis medbjudna, så jag ringde blixtsnabbt
till dom. De stod precis ute vid bilen, och var på väg ner till Bens
Bar för att käka middag som planerat. De avbröt sina planer, och styrde
kosan hem till Peter, och jag tog moppen och åkte dit också, och så
skulle Yongan komma direkt med Namkaeng.
Jag och Ingemar kom precis samtidigt, och klockan var nog runt 17.15,
när vi anlände till Peters hem, och vi fick varsin öl (LEO me is) på
man. Och nu väntade vi bara på Yongyut, Peter hade tagit lärdom av att
alla inte drack öl, så han hade köpt hem Baccardi, Gud välsigne honom,,
amen....och det är ju lite grand som ”sesam öppna dig” för mig..
Vi hann med ett par groggar, och ingen Yongyut i sikte. Det var ju nu
mörkt och klockan var runt 18.30... va faaan tänkte jag, ringde henne,
hon svarade att hon stod i mörkret, och inte visste vägen... men va
faaan ring mig då,, tyckte jag..... Jag förklarade vägen.. Tiden gick,
och jag ringde igen, klockan var nu 19.00 och Yongyut svarade att hon
kört fel i mörkret.
Till sist så fattade hon thailändskt mod, och frågade någon by-bo
någonstans som pekade så hon skulle hitta.... Yongyujt kom hit till
festen som hon själv initierat klockan 19.45, och det kändes som bara
fasen när hon ställer till det för sig nästan varje gång med att komma
i tid.... INTE..
Vi fick i alla fall mat med halvrått kött, med kanongoa stekta potatis
med ketchup. Men baccardin hjälpte gott, så man kunde svälja. Vi
lämnade runt 22.30 och åkte hem i nattmörkret. Jag fick ta Yongans
moppe, ty min egna stod där med helt dött batteri, och jag fick inte be
någon reperatör att komma, ty att be en thai att jobba i nattmörker i
dessa byar, är att be om problem med onda andar, och otur för
generationer framåt verkar det som...
Ingemar hade återbjudit Peter med familj att kolla in deras hem, och
Ingemar den gamle Jönköpings-kocken hade verkligen ansträngt sig för
att visa svensk kok-konst ifrån sin bästa sida. För att göra detta lite
kort..... Kokta härliga potatis med en underbart god gräddsås, fet och
slafsig var såsen, så man satt där i ren extas.
Och sedan hade Herr Ingemar stekt grisfilee´r, och sedan kokat dom 1
timme minst, i sitt spad plus vatten, och det köttet var så mört och
gott, så inte ens 5 stjärnor Michelin kunde konkurrera... Helt otroligt
gott,,,,
Jag kunde t.om drcka Öl och njuta av maten så gott var det.... 5 poäng
av 5 möjliga får han för den maten. Och man kunde se och höra även att
tysken Peter älskade denna mat, han riktigt storgillade den. Ja där ser
man att svensk husmanskost slår det mesta ute på restauranterna....
Jag kom senare hem i lagom tid för att fortfarande må bra, och inte
behöva lida p.gr.a. brännvinet.. Så dagen igår var fin, och lyckad ur
alla hänseenden..Förutom dt van lioga....d.v.s. travet då!!
Handskak
Chaiyaphum MMCDXXXI, Thailand
5 mars 2016
84,6 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,172 (uppåt)
Hårda tuffa tider består icke, men hårda tuffa män gör det!!
Lite grand uppdatering om sörjandet och pappans bortgång.. Ja Yongyut
har nog återhämtat sig till det bästa, och är mer stabil nu, men hon är
verkligen inne på detta med att ha pappan på nån typ av piedestal av
nåt slag...
Hon sparar hans prylar, och dom ligger lite överallt här, men jag har
sagt ifrån, hoppas jag på ett bra sätt, att vi inte har plats för
pappans alla saker. Och att det kanske så småningom är dags att ”släppa
taget”... Hennes svar är att jag inte förstår!!!
Jag förklarade då för henne, att min egna mamma och pappa också är
döda, och när dom dog så sålde vi hemmet, och gick vidare i livet....
Och sparade mamma och pappa inne i våra hjärtan....
Jag vågar ju inte säga det rakt ut, det blir för tufft för människor i
denna kulturen tror jag..Men lite fick hon veta av mig i alla fall....
Hon berättade att det blir bättre med tiden, men nu längtar hon svårt
efter sin pappa, och saknar honom hemskt mycket, och känner sig
övergiven och ensam.... Det är nästan så jag undrar hur det egentligen
står till...
Men försöker att vara förstående, och så får läkningen ta sin tid för
henne... Så hon ville spara pappans verktygslåda, min kompromiss blev
då,,,, Ja men slipa till den och betsa den, så köper jag en piedestal,
och så ställer vi den i hallen, det blir snyggt. Hon blev skitglad så
den grejen funkade bra.... (Har ju redan skrivit om den grejen)..
Mindre bra grejor är, skitna höft-skynken, skitna nerslitna handdukar,
och nerslitna ris-påsar som ligger på baksidan ihop med en gammal jävla
tvättkorg som är trasig.... Jag vågar dock inte ännu ta tag i den
grejen, men det ser för jävligt ut helt enkelt.... Hon gör sitt bästa
att gömma undan dessa prylar, så jag hoppas med tiden att jag får
slänga dom en efter en, men högst osäkert....
Annars är läget bra här hemma, jag är ju frisker (ta i trä), men jag
bromsas hela tiden av diabetesen och kan inte dricka brännvin som jag
vill, eller käka godis som jag vill o.s.v. Men skitsamma, allting e la
bättre än att dö antar jag, hahahaha!!
Så Yongyuts resa till Nong Bua Daeng, som skulle skett i onsdags, skall
nu tydligen bli av idag på lördag. De skall ju upp och kolla in läget
med Yongyuts land där uppe. Alaams fästman Pots, mammas pojke, skall ju
arrendera mark, odla ris och annat och dela med Yongyut. Vi får se vad
den grejen kostar i slutändan.
Litar inte riktigt på thai skall sägas, och ingenting blir som man
planerar, så detta med betalningen tror jag att vi kommer att bli
lurade på i slutändan. Jag är mer än bombsäker på den grejen.. Vi får
se, jag måste försöka att hålla ögonen på den grejen, och se vartåt det
barkar. Språkförbistring och den vanliga thailändska undanglidningen är
frapperande tydlig i dessa sammanhang.....
Handskak
Ps. sitter här vid datorn, klockan är nu 03.55 när jag tittar, och jag
mår pyton efter en alldeles charmant trevlig kväll hemma hos den nya
bekantskapen Peter ifrån Tyskland. Jag får rapportera om igår ikväll i
nästa kapitel, har ingen ork mer nu, livet är surt, men kan ändå säga,
Peter tog revansch på sig själv, och bjöd på Baccardi-coke, mycket fint
gjort skall sägas...
Chaiyaphum MMCDXXX (2.430), Thailand
4 mars 2016
84,9 kilo - 83,9 kilo (45 km) 132 minuter - 1.662 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,154 (uppåt)
Saker och ting fungerar i vårt land, inte tack vare regeringen, men trots densamma!!
Vad i helvete håller svenska kronan ELLER thaibahten på med nu då. Det
var inte alls länge sedan nu som valutan låg där och dallrade på runt
4,30 mot bahten. Nu idag i morse så såg jag 4,13, och den är på väg ner
stadigt! Landet Sverige ”går som tåget” säger min egna
”nyhets-nisse” här i Chaiyaphum, Ingemar alltså... Han berättar alltid
när riksbankschefen skiter, suckar, rapar eller fiser, så man vet när
man kan tänka sig en värdeförsämring på svenska kronan.
Ingemar är förresten en riktig nyhetskille, han lever här i Thailand
med att starta dagen med text-TV, och sedan är det som om
Klarälven öppnar sig. Han läser födslar och dödslar. TV-program och
sportnyheter, han läser serierna, och han läser allt om politik,
speciellt invanmdring-skiten. Han toppar sedan av all negativ skit, med
att läsa om vädret både i Sverige som här i Chaiyaphum. Han har en
speciell app i sin telefon, så han kan se när vindbyarna kan komma hit,
hahaha!!
”Fan Ingemar”, sade jag en dag för ett bra tag sedan. Du blir bara
deprimerad av att läsa om all negativ skit varje dag. Gör som jag,
sluta.... Ingen tackar dig för att du håller reda på allting, du är ju
73 år, och behöver inte tynga ditt liv med sådan skit som du läser. Men
han säger att det är hans plikt att läsa och hålla sig underrättad. Så
ja, vi får nog hålla en plats öppen för honom på
”nervöst-sammanbrotts-hemmet” snart!! Fasen gamla människor skall hålla
sig borta ifrån sorger, negativa prylar, och bara njuta av livet....
Vidskepelse vad är det egentligen? Varför är man vidskeplig? Varför
tror vissa människor mer eller mindre på dess tokerier. Är verkligen
allting så himla enkelt, som att bra utbildning och läskunnighet, ger
mindre vidskepelse, och man tror mindre på sånt elände? Hmmm, vid
närmare eftertanke titta på amerikanarna som skall vara bra utbildade,
och lever i ett extremt civiliserat samhället, i alla fall enligt dom
själva, trots massaker av skolbarn med skjutjärn o.s.v.
Ja civilisation kan nog ses på olika sätt tror jag!!. Kommer genast att
tänka på orden som sades av Mahatma Gandhi för 20 år sedan bara, vid
frågan han fick ifrån västerländsk press; "Vad tror ni om västerländsk
civilisation"... Ja, svarade Gandhi,,,, "Det skulle nog vara en bra
ide´"!!!!!!
Där lever ju religionen i alla fall sitt egna liv, i USA alltså, och
dom tror på både det ena som det andra, och mer vidskepliga människor
får man leta efter!! Så skall man då döma thai-folket för hårt, och
tycka att dom är annorlunda? Jag menar dom har ju alla sina tokerier,
all sin vidskeplighet, men gör en stilla illa avvägd jämförelse med
amrisarna då.
Thai går till den lokale medicinmannen i byn, han blåser på såret, han
säger till dig att hålla dig undan ”vissa” människor som bara bringar
otur. Och sedan får du örter, och rötter mosade till mos, lagt på
såret....Och kanske en "siezing" runt handleden, och ett litet önskemål
om ett ekonomiskt bidrag i form av kanske SEK; 30;.,,,,
Amerikanarna går till deras ”minister” i den kyrkan dom tillhör, och
den prästen han bönar och ber, och skriker och tjoar, och församlingen
hakar på, och det blir ett härligt ståhej där i kyrkan. Allt medans den
lame mannen ligger där, och hoppas att Gud skall ta bort lamheten för
honom. Han har dessförinnan skänkt USD; 200.000:-... ty en glad och en
positiv präst-fanskap har alltid en bättre kontakt med Gud tror mannen..
Vi kan liera oss med amerikanarna, men inte med thairna!! Varför
egentligen? Jag menar, den ene skiljer ju sig inte ett jota ifrån den
andre! Är amrisen så jäkla mycket bättre där han håller på i 350 år nu,
och letar efter ”Bigfoot” (snömannen) borta i Amerika? Är han bättre än
en inföding som by-tnhai, som vet att spöket ”Phee” finns i husen och
på olika platser runt om i bygden...
Är amrisen så mycket bättre, som yrar omkring, och talar om att hus är
besatta av döda människor, som vägrar lämna sina hem när dom dött. Är
dessa amrisar så mycket bättre än thai som ”vet” att man bara inte
dödar vissa djur, ty det kan finnas lämningar av anfäder eller förfäder
i dessa djur...
Jag bara undrar,,, varför rynkar vi bara på näsan åt den ene, men
klagar högljutt och utförligt på den andre? Vi tolererar det ena, men
vägrar att acceptera det andra!! Jag skall klargöra med ett par ord vad
jag tycker. Jag ser definitivt ner på människor, som påstår sig vara
kunniga och utbildade, men ända håller på med skit som vidskepelse,
trots att dom borde veta bättre.
Medans jag har full fördragsamhet och respekt, för människor som lever
med vidskeplighet i sin vardag, och har haft den i tusentals år. Jag
ser tusentals år av lagrad kunskap, medans hos amrisen ser jag bara 350
år av kommersiella aspekter och penga-begär, och vidskepelse i dess
mest negativa form,,, inget annat!!!
Handskak
Chaiyaphum MMCDXXIX, Thailand
3 mars 2016
85,5 kilo - 84,9 kilo (36 km) 141 minuter - 1.775 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,129 (neråt)
Inkomst-skatten har skapat fler lögnare, än vad golfen har gjort!!
Det enda som kan konkurrera möjligtvis med ovan ordspråk (tankstäv), är
väl möjligtvis att vågen ligger där också och skapar en massa lögnare.
Folk ljuger friskt om sin vikt, det verkar precis som om man inte ser
att det är så viktigt att vara sanningsenlig. Jag själv blev återigen
skitsur när jag ”vägde in”, och fann att vågen berättade för mig att
jag nu var upp i friska och ytterligt deprimerande 85,5 kilo!
85,5!! Va fan,,,,, härom dagen så var jag ju nere på morgonvikten på
82,9 kilo ju! Sjuttan också vilka skillnader... Antingen så börjar
batteriet bli kass, jag skall faktiskt ta och byta det senare idag.
Eller så beror detta helt enkelt på att jag i går käkade falang-mat
till lunchen med kompisarna, och drack också öl, plus chokladpudding
till efterrätt PLUS noll motion alls igår... Och sedan på kvällen, så
vart vi då hembjudna till den nya tysken Peter med det enorma huset.
Han bjöd på en stor bit med griskött och stekta potatis, och jag drack
öl i sådana mängder, som jag sällan eller aldrig druckit förut. Enda
ursäkten var att han inte hade riktig sprit hemma, bara äcklig öl...
Jag tror att denna fullständigt onödigt onyttiga dag för min del,
skapar detta kaos viktmässigt i min kropp...
Så nu snabbt ner till Chaiyaphum för inköp av ett nytt batteri, och
förhoppningen är så klart, att det kommer att visa helt nya och
glädjande vikter.. Jo vi blev alltså nerbjudna igår till tysken Peter.
Han visade sig vara ihop med sin fru, precis lika trevliga och snälla,
som dom gav sken av, när vi mött dom tidigare ute på gatan..
Peters svärföräldrar kom och hälsade på medans vi var där, men inte
alls den där påträngande stilen, utan dom kom mer som att kolla in oss,
Peters nya polare med fruar. Trevliga svärföräldrar som bara gillar vad
deras dotter skapat, ihop med sin man, och de stödjer allting med den
hjälp som pappan ger, han håller koll på huset under tiden det byggdes
när Peter inte kunde vara där, och farbrodern han bor i huset, medans
Peter och frun och deras barn bor i Tyskland större delen av året...
Dom skitnar inte ner, och dom är rejält försiktiga i handhavandet av
huset, berättade Peter, så allt är perfekt när Peter och frun återkom
efter sin Tysklands-vistelse... Jag sade ju till Peter när vi träffades
att huset såg enormt ut, och att man fick intrycket att det liknade mer
än skola. Men nu när det var färdigbyggt, så såg allting så himla fint
ut. Och när man kom inomhus, så var intrycket precis det motsatta.
När jag gick omkring där vid ”visningen” av insidan huset, så var allt
kanonsnyggt till tysk perfektion. Där var rejält stora rum. Sovrummen
var nog mer i storlek, som vår egna hall här hemma. Och jag tror att
det handlade i storlek om runt 30-40 m2 på flera av dom. Det minsta
rummet var nog inte mindre än 20 m2. De hade en stor hall som löpte
från ena sidan av huset till den andra, och allting var placerat
utefter denna hall.
Så där var en stor enorm toalett med tvättmaskin, och dusch därtill,
och där var en stor toalett till av någon anledning. Där var ett stort
kök som var jättesnyggt utrustad, med skåp och bänkar ifrån IKEA,
Bangkok. Och slutligen så var där då dessa enorma sovrum till ett
antal av 4 st.
Utsidan hade en enorm trädgård, säkerligen totalt sett kanske 2.000 m2.
Och de hade en altan, där vi satt på kvällen och drack vår öl. Så mitt
intryck i alla fall, var att det var ett ytterligt välbyggt hus, som
hade noga övervakats av kunniga människor, det kunde man klart och
tydligt se...
Där var räta vinklar, inga sneda, varken hörnen eller väggar eller
nånting, och golven var perfektion, och till det så noterade man att
möbler och köksinredning också var perfekt. Man kunde inte komma till
ett mer typiskt tyskt hem, Just detta är ju tyskarna kända för, alltså
ordning och reda och perfektion i vad dom gör och håller på med...
Svärföräldrarnas syn på det hela kan man ju förstå, när man läser om
vad vi fick reda på via Fa, ingemars fru, när vi åkte hem ifrån denna
bjudning! Jo för många år sedan, så hade dessa svärföräldrar tagit sig
hela vägen, runt 15 km) från sin by bort till Ingemars frus by
(Godmaeng).
Och de hade vallfärdat dit, enkom för att titta på Fa;s hus där som var
rejält stort, och många människor i byarna där omkring beundrade
storleken på det. Med denna vallfärd, så hoppades svärföräldrarna att
de också skulle få tur i livet, och få ett likadant stort fint hus. Så
det handlade alltså Om en framtida "Good luck" som så ofta här bland
bonnfolk i Thailand. Och med denna vallfärd, så kom turen till dom,
eller rättare sagt till deras dotter som nu har ett stort och fint hus
i byn!!!!
Handskak
Chaiyaphum MMCDXXVIII, Thailand
2 mars 2016
84,1 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,130 (neråt)
Datorn låter oss göra fler misstag snabbare, än någon tidigare uppfinning i mänsklighetens historia!
Jag har ju sagt till Er tidigare att thai inte har nån humor att prata
om. De lever kvar fortfarande på det stadiet som man kanske kan kalla
för ”Nils Poppe-stadiet”, alltså som jag nämnt tidigare, de skrattar
bara mest åt snubbel-humor, när någon ramlar då flabbar man, och blir
det blodigt vid fallet, så skrattar man hänsynslöst mycket, och helt
ogenerat...
Så gör Er inget besvär med ordvitsar eller ordlekar i humor-hänseende,
det är som att ”kasta pärlor till svinen” som ju ordspråket
heter. Det definitiva beviset fick jag kvitto på idag ifrån min egna
införtullnings-agent här i Thailand. Hon, alltså en kvinna, råkade det
vara denna gången, hon fick utav mig för första gången ett s.k.
”roligt” mail, ni vet med fyndiga saker.
Och denna gången handlade det om reaktions-tider. Jag klickade på
länken, och på första försöket så kom det upp ett diagram som sade
ifrån att jag reagerade samma som en 93; åring.... Fan också, jag
försökte igen, och nu var jag kanonsnabb att reagera på testet, och
diagrammet visade mig som en 74;årig gubbe. Jag är alltså 65 och pigg
som en mört...
NU jävvlar anåda, en tredje gång, och nu vet jag inte vad jag gjorde,
men jag darrade till under testet, och råkade trycka innan jag ens hann
se stoppskylten. Men det visade sig att jag hade tryckt runt någon
millisekund efter att skylten visats, rena rama rötan alltså. Nu kom
svaret upp och diagrammet visade, att mitt resultat var att dom
tvivlade på att jag var sprungen ifrån detta jordklot, och kanske mer
var en alien, en utomjording, så jäkla snabb var jag....
Jag fick nyss svar ifrån min thailändska agent, en underbart trevlig
kvinna annars, som sköter sitt jobb exemplariskt faktiskt, inget alls
annat att klaga på. Hon svarade på mitt mail med orden ;” What this
mean?”..... Så hur såg mailet ut, som jag sände ut till en massa folk,
jo så här exakt såg det ut;
IF YOU THINK YOU HAVE QUICK REACTION TIMES WHEN DRIVING,
TRYTHIS.
AND IF YOU DRIVE AND TEXT, SHAME ON YOU.
Så hon hade inte en susning vad detta handlade om. Om ni undrar om det
är en språkfråga, så kan jag genast avfärda den ursäkten... Hon pratar
näst intill perfekt engelska har jag märkt i våra mail och
telefonsamtal. Hon har lärt sig efter 15 års äktenskap med sin
australiensiske äkta man... Så spekulera på gode män och kvinnor.... Vi
har en grundläggande annorlunda typ av humor som roar oss. Om den ena
är primitiv och inte speciellt intelligent, jag det får ni svara på,
inte jag!!
Ja här får nu en närbild på Namkaeng, alldeles innan hon skall gå och
nana på kvällen. Rumpe-pudret kommer alltid till användning. Nu i
hennes värld, så är hon i puberteten, och har därför små kvisslor,
finnar, eller vad ni nu kallar dom. Vad gör man i Thailand, jo man kör
puder-svängen på kvällen, och sover ner sängkläderna till dom ser för
jävliga ut, och man är övertygade om att deras mirakel-medel, alltså
pudret, skall göra susen, och ta bort alla finnar tydligen...
Handskak
Chaiyaphum MMCDXXVII, Thailand
1 mars 2016
82,9 kilo - 82,9 kilo (20 km) 79 minuter - 983 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,163 (neråt)
Om ni inbillar Er att hundar inte kan räkna, lägg då 3 hundkakor i Er ficka,
och ge sedan hunden 2 av dessa!!
Idag på cykelturen så passerade jag och Ingemar det där huset som
tysken Peter har byggt, och som jag sade liknade mer än skola än ett
hus. Nu när det är mer i färdigt skick, så måste jag medge att det är
riktigt snyggt och rejält hus, med en stor rejäl tomt till... Så allt
ser fint ut där. Dock så har Ingemar och jag spekulerat välderliga om
varför vi aldrig ser denne tysken Peter. Det är just 3 år sedan vi såg
honom senast.
Idag så hände det. Precis när vi passerade hans hus på våra hojjar, så
åkte en bil ut ur hans tomt, och den stannade lite längre fram, och ut
ur bilen kommer Peter, och han hade med sig förutom fru och barn även
en tysk polare som hettre Stefan... Peter såg glad ut att träffa oss,
och han sade genast när vi stod där, att han snart skulle ha
house-blessing-party, ja ni vet det där med välsignelsen av huset innan
man flyttar in på riktigt, med munkar, mat, och musik förstås... Och
han ville gärna att vi skulle komma.
Vi hade en trevlig pratstund där på vägen, och då pekade Peter på ett
hus som stod där, och sade att huset tillhörde en farbror till hans
fru, en farbror som hade gått i pension, och 2 veckor senare hade han
dött. Så det blev ju inte mycket glädje av den pensioneringen... Peter
ville vi skulle komma in och titta oss omkring och prata lite, han var
väl lite sällskapssjuk, vilket alltid är kul att se.
Vi gick in i huset, och det var ett helt OK hus i falang-style
(ungefär), och man märkte att farbrodern som dött, hade varit polis, ty
pengar hade han att utrusta huset. Där fanns det mesta, men det som
saknades mest i mina och Ingemars ögon, var att där var noll möbler.
Men ni vet, thai och möbler... Har dom ett kök med gasplattor, och en
säng att sova i, så räcker det i 100 år för dom, dom behöver absolut
noll möbler.
Dom sitter ju alltid på utsidan huset och sover, pratar, umgås, och
äter, och det tar aldrig slut, utom när dom går in för att sova igen...
Och så håller dagarna på för många här i Isaan, i landet på låtsas...
När vi stod där inne på övervåningen, så pekade Peter ut över nejden,
och berättade att 11 rai var till salu för 5 miljoner baht och då
ingick huset i det hela... Vi snackar alltså om 455.000 baht
(SEK; 110.000.- / rai..
Men om man skall räkna på att huset kanske är värt 2 miljoner baht, och
huset står på 1 rai, så kostar alltså detta kalaset per rai förutom
huset då endast 300.000 baht / rai... Som en jämförelse med Ingemars
fru, som säljer mark ännu längre bort ifrån stora vägen för 1 miljon
baht per rai, så är detta rena fyndet ju, rena rama fyndet.
Hade jag haft inte 5 mioljoner, men kanske 10 miljoner baht extra, så
hade jag gladerligen tagit 5 miljoner av dessa, och köpt denna
fastighet. Jag är övertygad att inom bara några få år, så kommer
priserna att rusa i höjden. Redan så är snart anläggningen som
transport-office bygger färdig-byggt. De skall flytta hela grejen med
körkortstagandet ut hit.
Och då kommer dom naturligtvis att fixa till vägen så den blir
kanonbra, och mycket bredare. Allt detta gynnar transporter, och all
övrig trafik, den övriga bebyggelsen kommer att öka markant, och då
kommer priserna per automatik att rusa i höjden. Jag tror att man
skulle kunna lätt tjäna 5 miljoner på en 5 miljoiners-investering
där... Någon av Er läsare intresserade?
Vi skiljdes åt, och Peter lovade att ringa eller maila mig, så skulle
vi ses till hans husparty lite senare, vi får se om detta blir av,
eller inte? Annars var dagen idag som den varit länge nu. Kylan är väl
fel att kalla det, men den där stenheta värmen har inte riktigt kommit
tillbaka ännu. Och vi cyklar nu på dagen i runt 28-29 grader säger
Ingemar, och man behöver inte dricka, och man svettas inte ens...
Detta är urkonstigt för att vara Thailand, men jag är glad för varje
dag som man slipper dessa gruvliga 40-44 grader som man skall leva i,
ständigt svettandes..
Handskak
JAG GLÖMDE ATT SEPARERA FEBRUARI OCH MARS MÅNAD, SÅ DOM KOMMER ATT LIGGA IHOP I MARS MÅNAD, NÄR NI SÖKER NÅGOT SOM GÄLLER FEBRUARI 2016...
Chaiyaphum MMCDXXVI, Thailand
29 februari 2016
83,8 kilo - 82,5 kilo (28 km) 108 minuter - 1.344 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,177 (uppåt)
Detta är begynnelsen på min häck,
eller skall man säga klängerväxt på vårt staket på framsidan, blir
jättesnyggt, men den måste ansas hårt och ganska ofta,,, men det
löser jag....
Kärleken är mycket som en vild ros, vacker och stolt,
men fullt villig att ta blod till sitt försvar!!
Yongyut frågade mig i morse om jag ville följa med på begravningen idag
uppe i Khorat-provinsen, hon vet ju att jag inte gillar vare sig
präster, rabbiner, munkar, eller jävulens rena avföda, dessa satans
grisar till imamer, och ayatollor. Så jag brukar slippa dessa
begravningar, om det nu inte råkade gälla den närmaste familjen. Hon
vet att jag inte är intresserad utav alla människor i släktens
utkanter. Är jag ointresserad hemma i Sverige, så varför vara
annorlunda i Thailand.
Yongan respekterar i alla fall detta, och vet att jag ställer upp om
det verkligen ”kräves” att jag kommer med. De skulle ta bilen nu på
morgonen kl 09.00 var det bestämt. Naturligtvis så gick mina innersta
tankar direkt till en given tidpunkt, och hur mycket försenat allting
skulle bli, jag menar, vi snackar ju Thailand.
De hade bestämt att Pots (mammas pojke) skulle köra vår bil. Jag gick
med på det lite tveksamt, ty jag vet att han kör som en jäkla
vettvilling. Men enligt Yongyut, så har han lugnat ner sig betydligt.
Pots ringde Yongyut i morse kl. 08.30 ungefär, och sade att han lämnade
nu sin by, jag vet att det tar med bilen 20 minuter att komma hit, så
han skulle komma i tid.
Klockan blev 09.15, den blev 09.25, och den blev 09.40 DÅ sade jag till
Yongyut, och frågade varför han inte kommit.... Ring honom sade jag
till henne... Jag vet ju att thai hellre väntar hela dagen utan ett
ord, istället för att ringa och få reda på läget, men de tycker väl att
den som är försenad tappar ansiktet då, antar jag.
Yongyut till min förvång, hon ringde faktiskt, och Pots han svarade
inte, idioten lyfte inte ens och svarade. Jag såg hur Yongyuts egna
lilla ”falang-gen” blev förbannad, hon ställde sig upp, beordrade
Namkaeng att göra sig i ordning, tog på sig skorna och iväg for dom.
Hon stack fanimej och sket i Pots... Fan va bra Yongan är ibland,
riktigt krut i den damen skal sägas...
Så nu är hon iväg i alla fall, och det skall bli underhållande att höra
vilka svepskäl som Pots har... Men de sopar nog allting under mattan
för att ingen skall tappa ansiktet... secka nötter.. Jag får återkomma
lite senare och berätta vidare i ämnet.
Nu skall jag berätta om den där engelsmannen, som för 4 år sedan drygt
bestämde sig efter ”goda råd” ifrån Gary, Wales, att bygga 2 st hus
uppe i Baan Khwao. Han byggde ju dessa hus för att investera de pengar
som han myglade bort ut ur den kommande skilsmässan hemma i England.
Han byggde, och han satte priset för husen till styvt 3,500.000 baht
per styck. Han ville göra en riktigt fin vinst där tyckte han. Priset,
om man skall jämföra med oss i Nong Nasaeng där jag bor, 6 km utanför
staden Chaiyaphum bara, och ganska tätt bebyggt är ju då en hel miljon
dyrare, där ute på rena landet 15 km utanför Chaiyaphum. Husen är altså
i mitt tycke helt fel prissatta.
Jag tror att han gott kunde sålt dom för 2.100.000 baht, och ändå gjort
en fin vinst på den grejen, och då alltså de facto fått sålt dom,
istället för som nu, så står dom där till allmän beskådan, och ingen
verkar vilja köpa dom. Jag tror att egentligen skulle man ge ett rent
skambud, och se om han är mogen och desperat nog att svälja ett lågt
bud, bara för att bli av med bördan av att ha husen ståendes där till
absolut noll vinst för honom..
Jag kommer ihåg att han gav mig inplastade broschyrer av dessa hus, och
ville att jag skulle hjälpa till med att sälja dom. Han var generös nog
att erbjuda mig 20.000 baht i arvode för att sälja husen. Jag sade till
honom vad jag tyckte redan då... Alltså att husen var prissatta
alldeles för högt, och att mitt arvode var för helvetes för lågt.
Jag sade till honom att det nog var bättre då att lägga sig på max
2.400.000 baht, och att jag ville ha 100.000 baht per hus i arvode, om
jag lyckades förmedla köpare. Han nekade till bägge förslagen, och hans
inplastade broschyrer åkte i papperskorgen hör hemma då för 4 år sedan.
Ja naiva människor finns det gott om, och fullblodsidioter finns det
ännu fler av..
Ni kan se på fotona telefonnumret, ring om ni vill köpa, eller ring och
kolla priset, jag har ingen aning, kanske dom har gått ner i pris nu
efter 4 år, vem vet? Struntar i vilket....
Handskak
Ps. Pots rapporterade nu till oss, att hans klocka tyvärr hade gått
sönder och visat fel tid. Hans lögn är så genomskinlig, så bara en thai
kan inte klara av att se genom den. Han ringde alltså sade han, när han
precis lämnade sin by, inte fan behöver man ha en klocka för att köra
bil 20 minuter, eller?
Chaiyaphum MMCDXXV, Thailand
28 februari 2016
84,4 kilo - 84,0 kilo (36 km) 132 minuter - 1.662 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,170 (samma)
När du är olycklig, finns det då något mer irriterande, än att bli tillsagd att man skall vara nöjd med det man har?
Idag har det varit en riktig “degar-dag” av stora mått. Jag
tänkte ta en jätte-tur på cykeln, då Ingemar ju åkte till Khon Kaen,
men istället blev det en rejäl flopp, då mitt sämre jag vann en
övertygande seger vad det gällde dagens göromål.. Latmasken vann
överlägset faktiskt. Han vann genom att övertyga den bättre hälften,
att det nog vore mer schysst att stanna hemma, och baka bullar, än att
fjanta i solskenet på cykeln..
Jag höll med tyvärr. Resultatet blev en grym Ågren och ånger, och ett
gäng skit-äckliga bullar.. helt misslyckade, som både smakade, och
luktade unket faktiskt.. Fan också att man skall avvika från sina
rutiner.. Och det skall också varnas för "MAMMAS GODA BULLAR",
Tag varning för det skit-receptet, resultatet blir en katastrof, jag
tror utan att veta, att receptets önskan av att använda torrjäst
istället för bakpulver, kan ha gjort detta till skräp, plus alldeles
för lite socker också....
Men detta skall sägas nu när ändå inte Yongan kan läsa
falang-bokstäver. Jo jag var inne i stan idag efter denna flopp, och
skulle hämta förstorade och inramade foton av Yongans döda farsa....
Jag stannade då till på Bens Bar, beställde in en härligt smaskig
Baccardi-coke, faaan va gott det var. Inte en endaste smula dåligt
samvete för att det var mitt på dagen, bara svepte den, och åkte hem
igen.... Så skall en slipsten dras, och ett dåligt recept firas av.....
Jo idag så har vi fått tag i piedestaler. Jag var ute och letade på 6
eller 7 ställen i Chaiyaphum. Kom hem helt tomhänt, och Yongyut frågade
vad jag letade efter. Hade svårt att förklara ty piedestal har thai
ingen aning om vad det är. Googlade och visade henne ett foto, och hon
säger direkt –”ahaaaaaa, I know”.....
Det visade sig att dom säljer fina piedestaler ute på gatan i
Chaiyaphum, utanför postkontoret, mitt framför ögona,. Och detta har
jag inte sett nu på 2 veckor, när jag passerat... Hon kom hem senare
den dagen och hade tagit foton, och det var skit-fina piedestaler
faktiskt. Vi stack ner idag då, och handlade på oss 2 st..
En piedestal till hennes farsas verktygslåda, som ju Yongan hade
slipat, betsat, och gjort fin, och en piedestal till Namkaengs små
musar... Då skall väl dom bli lyckliga också kan jag tänka, då dom
kommer upp i höjd med att kunna kika ut genom fönstret...
Piedestalerna fick dock Yongyut betsa och lacka först på utsidan, så
dom blev fina. Och dom blev faktiskt riktigt snygga, så jag var
helnöjd. Ja ni kan se fotot på dom, både mus och
verktygspiedestalen.....
Jag mötte Dan ute på gatan, och han tyckte att vi skulle ta oss en
drag-nagel ihop, och jag har svårt att säga nej till kompisar faktiskt.
Jag stack iväg, och handlade på oss en 5-6 chipspåsar, och sedan
stänkte vi i oss 3 st groggar på man, käkade kycklinglår, chips, Mango,
apelsiner, Philadelphia-ost med kex och avocado-dipp med kex....
Yongyut och Amphorn plockade fram den ena thaimaträtten efter den
andra. Att sitta och småtugga falang-snacks är ju inte speciellt
tilltalande för dom. Så där stod Som Tam förstås, plus torkat griskött
med knåde-ris, och någon okänd och oätlig annan maträtt, som nästan
kövde en där man satt. Men det fick gå....
Kroppen fick sitt och också sinnet fick sitt, så vi alla var nöjda. Nu
har jag precis tagit ut en liten V75:a, och en liten dagens dubbel....
Tummarna håller jag, och det blir som vanligt kul att slå på datan i
morgon bitti, hålla sig ifrån inkorgen på mailen, och hoppa direkt till
ATG.PLAY och kolla ”V-75-svepet” där..... Miljonär eller fortsatt
fattiglapp, ja det är den stora frågan..
Handskak
Ps. Fattiglapp är man fortsatt, hela 3 rätt på V75, och hela 1 rätt på
dagens dubbel... Enda glädjeämnet var att min spik vann, alltså nummer
7 i 6;e avdelningen, kusen hette SPRINGOVER, och den höll måttet, både
kusk som häst skötte sig enligt mina planer... Men nu blir det till att
försöka nästa vecka igen... aldrig ge sig!!
Chaiyaphum MMCDXXIV, Thailand
27 februari 2016
83,9 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,170 (neråt)
Fördelen med ett dåligt minne, är att man kan uppleva samma goa saker flera gånger!
Idag är det alltså den 27 februari, och jag skriver i nutid. Min syster
”Ninna” fyller år i dag, stort grattis till henne. Hon vill inte för
allt smör i Göteborg, att jag skriver hennes ålder, så det skall jag
inte göra. Men hon är inte alltför gammal, det finns ännu ett par ”mil”
att klämma ur henne vet jag! I alla fall stort grattis ifrån lellebror
och "svär-systera"!!!
Och med detta, så kom ju tankarna till Sverige då naturligtvis, slutet
februari, jag brukar nu börja tänka som ”Ja mars snart, våren börjar
rulla på, och maj och t-shirt-väder är inte alltför långt borta. Jag
har faktiskt (1980) varit med om 1 maj, då det var 30 grader i luften,
samt 19 grader i havsvattnet. Så det har man ju i tankarna hemma i
Sverige.
I Thailand, så är ju just det vädret så vanligt förekommande, så man
tänker inte alls på det längre. Och det goa är att nästan ingen pratar
väder i Thailand. Jo förresten det är det, de korttidsboende, som bor
här kortare perioder typ upp till ett halv-år, de brukar hålla på med
sina jäkla telefoner och datorer, och läsa nyheter och kolla väder allt
vad dom orkar.
Men för oss fastboende så har vi slutat pratat väder för länge länge
sedan. Finns väl ingen mer värdelös och tråkig sysselsättning än att
kommentera, att det är "mulet ute", och att regnet ”hänger i
luften”...Och "ojsan va kallt det är idag i vinden, måste vara
nordan"..... Allt detta upprepas till vansinne livet igenom, ända tills
du dör väder-döden hemma i falang-land..
För att tala om annat. Jag lyckades ju med konststycket, att knäcka och
förstöra Yongyuts stolthet här i livet, hennes telefon... Hennes
telefon, som hon i stort sett levde med. Hon inte bara pratar i den,
hon har i stort sett ett bra mycket mer, både intimare och mer
spännande liv med sin Samsung, än med sin äkta make tror jag, hehehe.
Vi har ju facebook, den stora sjukdomen bland de flesta av Er
mobil-töntar, och vi har SKYPE, Messinger, LINE, email, kamera, video
och texting..plus allt det som jag inte ens har hört talats om ännu...
Ja hade det funnits en liten mekanisk penis på denna Samsung, så hade
jag väl varit utmanövrerad för länge sedan tror jag!! Hahaha! I alla
fall så gick det till på detta sätt om ni nu hade glömt det.
Jag tog moppen till Big C, och fikade med York och Ingemar för 2 veckor
sedan. Kom hem 1 timme senare, och Yongan var fortfarande ute i
trädgården och jobbade, precis som när jag åkte hemifrån. Precis då
kommer Baó (granntanten) till oss, och i handen har hon en telefon, som
hon räcker til Yongyut. Hon säger -”Denna är nog din, jag fann den ute
på stora vägen”...
Yongan lade ihop 2 och 2 och sade till mig, ”ditt fel,,, du körde iväg
med min telefon på sadeln”.. Jaha svarade jag ”mitt fel, och du tycker
förstås att en dyr jäkla mobiltelefon skall ligga på en moppe-sadel
då?”..... Hon vred på sig, och jag ville inte tjöta om eländet, visste
ju att när "skyllaifrånsigsjukdomen" hade lagt sig, så skulle detta
kosta vårt hushåll åtskilliga tusen i en ny telefon...
Nu idag, så fick hon i alla fall 7.000 baht, och stack till Big C och
handlade på sig en ny Samsung. Den ser fin och skinande blank ut, om
den är bra, inte en susning. Jag försökte prata med Yongan när jag gav
henne pengarna, och förklarade att det kanske vore bra om hon kunde
prata med någon kunnig på området, om vilken telefon som var lämplig
att handla på sig.
Jag försökte förtydliga för henne eftersom jag vet att thai inte gärna
tar sådana steg som att ta in information, och lära sig att ta råd
ifrån andra.. Så känner jag det i ala fall. Jag förklarade som exempel
att jag ju alltid brukar prata med Martin, min kompis i Nong Ma, när
det gäller datorn och mjukvarorna, eftersom han är ur-kunnig på dessa
saker.
Yongan nickade precis som om hon förstod, men jag vet att hon inte ger
mycket för mina s.k. goda råd. "Falang råda en thai", hahahahahaha!!!
Yongan kom tillbaka en timme senare ifrån Big C med en....
Samsung... och hon gillade den verkligen, men hon visste absolut noll
vad det gällde detaljer för kamera eller pixlar o.s.v.
Så jag vet fan inte vad en thai egentligen gör för att värdera en
mobiltelefon dom skall till att köpa?..... Men hon är glad och belåten,
och det är huvudsaken.....Och det känns änna gött..
Handskak
Chaiyaphum MMCDXXIII, Thailand
26 februari 2016
83,8 kilo - 83,4 kilo (25 km) 103 minuter - 1.297 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,201 (neråt)
Människor som arbetar sittandes, har mer betalt än folk som arbetar ståendes upp!!
Forts. Från föregående kapitel.. Ja Yongan blev i alla fall uppringd,
jag frågade Yongan en gång hur många människor man egentligen ringer
till vid slika sjukdomar. Jag har ju själv sett och hört hur frenetiskt
många som Yongan ringer till... Inte bara de sedvanliga mamma/pappa,
och broder/systrar, utan med i svängen kommer också alla kusiner,
fastrar, mostrar, och farbröder med sällskap, och sedan till sist
diverse vänner och grannar, jag tror även att "tuppen" i granngården
blir kontaktad för säkerhets skull... Ett sjuhelvetes ringande är det i
alla fall...
Varenda sate vet när man hamnade på sjukhuset, och det dök upp
människor här hemma efter jag drösade i backen september 2012,
människor som jag aldrig sett i hela mitt liv. En pick up kom ju hem
hit, och på flaket satt det nog runt 7-8 st vuxna människor. Maten var
med, och grönsakerna var med, och vattnet var med, och ofta har dom
också någon växt eller ungträd som skall planteras....
Och böner som skall bes, och så får man dessa garn-band runt handleden
för ett fint tillfrisknande. och eftersom läkar-kåren här är så jäkla
kallhamrade, så behövs det massor av band runt handlederna för att
klara livhanken...Omtanken är mycket god, och man blir varm, men man är
ju fasen inte van vid detta alls, det är nästan lite skrämmande.
Men nu dock, så blev Yongyut återigen uppringd, hon satt ju här och
väntade på sin systers samtal, när dom skulle samlas på sjukhuset för
besöket.. Nu kom samtalet, och det blev som det alltid blir med thai,
det blir tvärtom vad man tror. Det blir alltså ingenting av det alls.
De skall nu inte besöka mannen på sjukhuset, ty doktorn skickar hem
mannen redan efter en natt på sjukhuset, ingen vet någonting, och ingen
frågar någonting, Mannen lever, och mannen andas, och det är
tillräckligt för att skicka hem honom. Jag tänkte själv sticka ner idag
med cykeln för att kolla till honom, inte mycket jag kan göra, men jag
kan ju visa upp mig i alla fall
Han har alltid varit väldigt snäll och trevlig emot mig, och jag har
alltid varit noga med att han fått bitar av mina bakverk som jag lämnat
till svärmodern. Så han kanske uppskattar att jag visar upp mig i alla
fall. Men att jag skall på egen hand kunna fråga någon i byn vilken
medicin mannen är på, det går ju inte, så bra kan jag inte kommunicera.
Men det är ju "granna liljor" när doktorn avfärdar en patient redan
efter en natt.
De kan ju fan inte ens ha fått in några svar eller besked på prover, de
kanske förresten inte ens tog några prover. Jag får en stark känsla här
inom sjukvården i Chaiyaphum, utan att veta, att man nog skiter i att
finna ut, och inte har lust att finna ut, för då kanske dom känner att
dom måste behandla sjukdomen det är fråga om. Då är det tycker nog
läkaren, bättre att skicka hem patienten, och hoppas att det självläker
eller nåt sånt..
Idag så är det ju meningen att vi skall käka lunch här hemma, vi skulle
ju käka sill, potatis, gräddfil, ägghalvor samt chokladpudding med
vispgrädde. Men York skulle ut med en kompis på en 150 mila nöjes-tripp
med sin moppe, och Risto, finnen, skulle till Khon Kaen och
Immigration, så dom kommer inte.. Ingemar och jag beslöt därför att
INTE käka sillen själva, utan spara den tills nästa vecka.
Jag förslog för Ingemar att jag då gör en ”halv special kokt med
ketchup och senap, Ingemar gllar ju den maten kanon-mycket, så det
fixade jag. Och vi åt till efterätt chokladpuddingen med vispgrädden
med banan där i..... Vi blev så proppmätta, så vi beslöt på stående fot
att skita i cyklingen igår. Vi får väl kämpa extra idag istället.
Priset för detta exempel-lösa leverne, är att min våg i går kväll innan
läggdags, darrade på häftigt stora och tunga 85,3 kilo...
Jag måste nu skärpa till mig igen... Denna julen startade allt detta
vikt-elände, och jag måste försöka sluta med att uppmuntra mig själv
med all denna goa mat, och allt detta tilltugg emellan måltiderna...
Livet är gott, men det får tydligen inte vara för jäkla gott, då går
det åt hillvitte....
Handskak
Chaiyaphum MMCDXXII, Thailand
25 februari 2016
84,4 kilo - 82.9 kilo (43 km) 146 minuter - 1.838 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,203 (neråt)
Tvivel är mer grym än den värsta av sanningar
En liten insikt I hur by-thai kanske har det lite här och där vad det
gäller sjukvård, kanske kan beskrivas igen. Yongyut blev uppringd idag
om att grannen till spritmagistern, mannen där, en för övrigt mycket
trevlig gubbe, kanske 76 år gammal, men ung i sinnet. Han hade ramlat
ihop för 3:e gången igår, medans dom satt och käkade ris ihop de
sedvanliga grannarna.
De som alltid dag ut och dag in, sitter och umgås hela dagarna, på
stolar eller liggandes utanför sina trä-hus. Han sitter där och pratar,
ler och käkar, och plötsligt, så viker han sig bara framlänges, och
blir liggandes där bredvid där dom sitter, detta är alltså 3:e gången
detta händer under loppet av 1,5 år nu.
Jag frågade Yongan vad ”felet” var? Men hon hade ingen aning. Och som
jag misstänker, så är jag tveksam till om någon överhuvudtaget frågar
doktorn alls. Jag frågade igen, ty jag kan inte tro att det är på det
sättet att läkarna klarar sig så jävla enkelt undan i detta konstiga
land. Ja då började Yongyut att yra om att ”blodet var högt”, alltså
blodtrycket..
Men tror inte ett jota på det, det var nog bara nåt hon drog till med,
för att jag skulle sluta ”fråga”... Hon vet ju att jag har högt
blodtryck..... Men hon berättade att gubben hade varit inne på
sjukhuset efter två tidigare svimnings-anfall, men ingen vet nåt om
medicin, eller behandling, eller förhållningsorder ifrån läkaren och
sjukhuset, ingenting alls.
Det verkar franimej som om dom fullständigt skiter i det hela, och
Yongan avslutade det hela med att säga det vanliga ”Mai Pen Rai” (sånt
är livet)... Men när jag försöker förklara för Yongan, att livet
behöver faktiskt inte vara på det sättet, så har hon svårt att sätta
detta i samband med sitt älskade ofelbara Thailand, som aldrig gör fel
i någon enda sak.
Yongan vet om hur sjukvården ser ut lite grand i Sverige av erfarenhet,
men hon ”ser” inte att det skulle kunna vara något, som skulle kunna
användas även i Thailand, ty detta är ju bara falang-prylar, och det
angår och behöver inte Thailand ha nåt av, dom klarar sig bra förutan!
Jag försökte att prata vidare med Yongan.....
Men tänk Yongyut, om det bara handlar om några enkla blodtrycks-piller
för att rädda livhanken på gubben, fasen det skulle jag gärna betala,
inga problem det har vi allt råd med.. Eller vad tror du? Nä inte vår
sak tyckte hon. Läkarna i Thailand vet om det är någon ide´att ge
piller eller inte, svarade hon bara. Ja du "tack för maten" tänkte jag
själv.
Att vara thai, och bli gammal i Thailand, det är nog ingen sinekur
precis, fy fan secka svin egentligen det är som styr och ställer. Dom
har ju sina egna försäkringar, och dom jäklarna får ju sin sjukvård på
de privata sjukhusen, de behöver inte ligga på allmänna sjukhus och ta
del av de värdlösa läkare som finns i alldeles för stort antal där..
Yongan kom plötsligt att berätta om sambandet mellan spritmagisterns
familj- Yongans familj och gubben. Och det visade sig att det från
början var en djup vänskap som startade det förhållandet. Vänskap
emellan Yongans numera döde pappa och denne gubbe. De hade varit
kanon-polare under hela sina liv.
Denne gubbe som nu då är illa däran, han var en riktig ”påsättare” av
rang i byn i yngre år. Och på den tiden berättade Yongan, så visste ju
ingen nåt om AIDS, och ingen hade heller HIV. Men däremot så florerade
det andra sjukdomar, alltså underlivs-sjukdomar. Damerna bjud generöst
på dessa veneriska sjukdomar, och gubben som pippade runt som besatt i
byarna däromkring, han spred ju då inte bara sin säd, utan även en
"dessert", som mest bestod utav bakterier.
När det blev för jobbigt, alltså det gjorde ont, och det kliade nere i
snoppen på honom, så vände han sig alltid till Yongans pappa, som hade
goa kontakter med sin bys medicinman redan på den tiden. Och
medicin-mannen lärde Yongans farsa vilka löv och rötter man skulle
blanda, och stryka på, och även dricka, för att får bort
köns-sjukdomen. Jag tror utan att veta att vi antagligen snackar om
gonorre´ här .....
Och sedan efter avslutad behandling, så var gubben på gång igen för nya
"stordåd" med förnyade krafter. Enligt snacket, så var det visst på
flera håll i byn, som man misstänkte att gubben var farsa till några av
barnen, och kanske inte den hemmavarande ”pappan” i huset.. man kunde i
vissa fall klart se likheterna... hahaha.. Secken by det måste ha
varit.. forts nästa kapitel....
Handskak
Chaiyaphum MMCDXXI, Thailand
24 februari 2016
83,9 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,209 (uppåt)
Alla traggliga och söndriga vägar må sakta dig, men dom tar dig ändå till målet....
Fotot är av min vänstra stortå och dess nagel. Jag har inte berättat om
detta, men jag hade en liten ”socklock” (olycka) här i trädgården för
kanske 14 dagar sedan. Jo jag var ute och vattnade i trädgården, och
stod där med vattenslangen och myste i solskenet. Jag rörde mig framåt
med foten. Fötterna var som vanligt i mina sandaler.
Jag kom för nära muren, så när jag tog ett steg framåt och satte ner
foten i marken, så hakade stortå-nageln i stenmuren medans foten
fortsatte nedåt marken. Ni kan ju tänka Er hur grymt ont det gjorde.
Jag kunde känna hur nageln lyftes upp ifrån tån... Det dröjde några
sekunder, sedan så började det blöda underifrån nageln.
Jag hade grymma smärtor under hela den dagen och nästa dag, och kunde
egentligen inte ens stödja på foten p.gr.a. smärtan. Men jag kunde ju
inte lägga mig å dö, så jag rörde på mig, och gnällde som en hund i 2
dygn, innan det sakta sakta blev mer uthärdliga smärtor. Yongan fick
hjälpa mig med den oranga flaskan med antibiotika-medlet, och hälla på
där flera gånger om dagen, efter det att hon tvättade rent runt nageln.
Här finns ju så mycket bakterier, och dessutom bakterier som min kropp
inte alls är kompis med och van vid, så det gäller att undvika öppna
sår och skavanker, om man vill överleva till hög ålder. Detta med
blödandet höll på i hela 2 veckor, och man börjar ju undra om det är
nåt fel på en... hemma så brukar jag kunna skrävla med att jag har ett
bra läkekött, men här är man som en vuxen baby uppfödd på TREO
(blodtunnande) känns det som.
I alla fall, denne Ingemar som jag cyklar med, han har ju haft lite
roligt över detta lyte, och Yongyut har skämtat precis hela tiden om
"Mr Bean”, olycksfågeln!! Nu idag så tittade då Ingemar på min tånagel,
funderade lite, och tyckte att den nageln är hel-körd, och jag kommer
garanterat att tappa den.... Men det höll jag inte med om....
Nä sade jag, blodet under nageln, som gör att det ser blått ut under
nageln, när nageln nu sakta växer inifrån och ut, och sakta
puttar och pushar blodet framåt, och till slut så finns det inget
blod..... Då säger Ingemar, det kommer att vara klart i oktober.......
Jasså tyckte jag, jag tror snarare augusti...... OK sade Ingemar,, 100
baht till den som vinner. Så nu är min stortå med vidhängande nagel
föremål för vadslagning... Någon som vill haka på och välja en annan
månad...???
Yongyut håller ju på och drar hem allsköns prylar som hennes pappa har
haft däruppe i Nong Bua Daeng. Jag är livrädd att hon skall dra hit
skiten, och sedan skall vi sitta här med skräpet, och hemmet ser
förfallet ut i sann thai-style... Den grejen går jag bara inte med på.
Men läget är skitsvårt. Jag kan inte prata för tufft med Yongan, jag
menar hon bor ju här också, och det är lika mycket hennes hem.
Men jag har pratat med henne under alla dessa 8 år, att jag absolut
INTE till något pris, kommer att gå med på att det blir ett
skräp-upplag här hemma. Och Yongyut har adopterat detta till 100%, så
det är kanon. Dock, jag ser så ofta små små försök till att det dyker
upp gamla skit-prylar som hon inte klarar av att slänga, utan det skall
sparas till varje pris.
Yongyut är en "horder" känns det som.. Ni som inte känner till ordet,
så är det engelskt, och betyder manisk samlare, en människa som inte
klarar av att göra sig av med, och slänga prylar, utan snarare samlar
på dom hemma, ända tills dessa personer faktiskt så gott som drunknar i
prylar hemma...
Plastpåsar, måste jag slänga i smyg, och plast-containers av de
billigaste slag måste jag också smygslänga!! Yongan klarar helt enkelt
inte av att slänga en kläd-palta. I värsta fall när hon inte kan bära
den längre, så sparar hon den, under förevändning att den nu skall bli
till trasa vid rengöring och slika saker... problemet är dock, att det
till slut blir så jäkla mycket saker av olika slag, så vi helt enkelt
inte får plats längre.
Jag köper en garderob, vilket jag gjort flera gånger, hon fyller den
blixtsnabbt med t-shirtar och allsköns kläd-paltar. Kläder som tillhör
hennes syster, som ju har sitt egna hem, ni vet där borta i det andra
området. Jag vill ju då att systern kan ha sina kläder där borta, då vi
inte har plats. Nä säger Yongan jag använder ju dessa kläder. Men va
fan, du kan väl köpa kläder som alla andra, slänga de gamla o.s.v.
Jag säger till Yongan, "hemma i falangland, så brukar vi, när vi har
för mycket kläder, helt enkelt packa ner dom i kartonger. Ett bra sätt
att spara och lagra kläder, är ju att när sommaren kommer, så packar
man ner vinterkläderna i kartonger, och gömmer undan dom, då tar dom ju
inte upp onödig plats, och likadant kan vi göra när vintern kommer"...
Yongan har ju sitt standardsvar i dessa lägen när jag försöker att
komma med en ide´... ”falang fattar inte”......
Nu dock, så vill jag avsluta detta med en positiv sak, och det är denna
träbox, som där pappan har handgjort själv för verktyg. Yongyut tog med
sig denna, och satte sig ute i trädgården i dag, och sandpapprade den
till förbannelse, trät är ju stenhårt här. Sedan lackade hon den.
Va fin den blev tyckte jag....
Hon överraskade mig sedan, då jag sagt att den kan vi nog ha inomhus
som prydnad, hon blev jätteglad. Efter 1 timme kom hon till mig med
detta.. se fotot.... Riktigt snyggt tycker jag. Hon har smak emellanåt
det lilla livet.... hahaha!!
Handskak
Chaiyaphum MMCDXX (2.420), Thailand
23 februari 2016
83,9 kilo - 83,6 kilo (26 km) 97 minuter - 1.221 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,206 (neråt)
Smärtan av att inte göra någonting, är större än smärtan av att ha uträttat något!!
Skall berätta nu om en klle som berättade detta för mig för ett tag
sedan, tyckte det var så kul så jag skrev ner historien och har sparat
den i min dator. Så detta skrev jag då vid det tillfället hemma på
kammaren, och jag skriver i första person förstås.
För några år nu, så har jag hört om Thais pladder om Tokai (se
fotot), och hur de kommer att hoppa och attackera dig, och låta
dig känna på döds-greppet, som du får när dom biter dig. Du kommer att
behöva åka till sjukhuset med ödlan fortfarande sittande fast, tuggande
på dig, så läkaren kan ta bort den, utan att den stackars ödlan tuggar
ner dig till malen köttfärs.
Tja, en del sanning är det säkert, och en hel del dösnack är det
naturligtvis också. Allt bottnandes i thais vidskepelse, och
berättarlusta, och broderande, när dom berättar!! Jag själv tycker ju
t.ex. att;
1: Tokai hoppar på dig och attackera - Struntprat! Det tog mig 20
minuter och 3 flaskor Chang, innan jag kunde komma åt att fånga den
stora ödle-mamman, som lever hemma hos mig. För övrigt så hoppar dom
inte, dom springer, och dom springer snabbt som ögat på väggar och tak.
2: Döds-greppet - Detta är helt sant, de släpper inte taget!. Efter att
framgångsrikt fångat min onda lilla vän, så tog jag in den i sovrummet,
för att visa min son och hustru. Jag lade ödlan på golvet framför
dom... Pojken min stack på studs, och frun gömde sig ute i
köket..Tokaien gick in i ”spela död-läge” som ju många djur gör här
nere i Thailand (Asien). Jag fick naturligtvis genast en
anklagelse att jag dödat den stackarn... Nu tycker dom plötsligt synd
om fanskapet...
Nu kommer misstaget, alltså att bevisa att den var fortfarande i livet,
så jag petade lite på den där den låg på golvet. Jag satt där kanske i
2 minuter bredvid den ”döda” ödlan, och sedan som en blixt, så stack
den in i garderoben. Det stora misstaget här, var när jag
kunde se hans svans sticka ut, och naturligtvis med lite "Chang-mod”,
så beslutade jag att greppa hans svans och dra fram den...
Och där var det, idioten i mig kom fram. Jag kan numera intyga att dom
biter, och dom biter som finnen sa ”sattanna”... Och Ja just det,,, dom
släpper fasen inte taget heller.... Den lelle satan fick tag i min
tumme, och dom har ju grymt vassa tänder, det blev blodigt lite
överallt inne i, och runt garderoben.
Jag lyckades till slut emellan tårarna, att bända upp överkäken på
monstret, och ta bort den ifrån min numera sönder-trasade tummetott...
Jag tog ödlan med mig ut i trädgården, och släppte den. Jag kände inte
för att åka till läkaren och sjukhuset, trots att tummen min såg ut som
sju svåra synder. Och jag ville heller inte straffa den lilla ödlan...
Ödlan den befinner sig på väggen utanför min frontdörr, och när jag
tittade på fotot jag tog av den, så ta mig fan, skrattar den inte åt
mig, väl vetandes att den vann. Min tumme som ju definitvt inte vann,
den räddade jag med ”Dettol”, och den läker hyggligt, och inga
infektioner i sikte... Ödlan låter mig komma ganska nära, i alla fall
mitt ansikte, och den ler så fint åt mig..... Han vet ju att det står
1-0 till ödlan, så han har inget att bevisa..
Min fru berättade för mig, att hon och hennes familj ber för mig, att
inget ont skall komma av detta. Jag hade ju antagligen gjort ödlan
upprörd!!!! Mitt bekymmer är infektionen, men en sådan bisak är ju för
thai bara ”mai Pen Rai”, eller som fransosen säger ”c'est la vie”,
eller engelsmannen ”that´s life”, eller svensken ”sånt e livet”!!!!!
Handskak
Chaiyaphum MMCDXIX, Thailand
22 februari 2016
84,0 kilo - 83,5 kilo (26 km) 109 minuter - 1.372 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs;4,228 (neråt)
I livet så har vi alla, en outtalad hemlighet, en oåterkallerlig ångran, en onåbar dröm, och en oförglömlig kärlek.....
Jag var ute idag med Ingemar och hojjade... Alltså samma visa som så
många gånger förut, nästan inte en dag förutan en cykeltur. Egentligen
så händer det inte speciellt mycket, men det är ro-givande, och det
blir många man hälsar på, och många som hälsar på en själv..
När Ingemar är med, så blir det väl dubbelt så många att hälsa på, den
gubben hälsar fanimej på allt som rör på sig, både på väg, som ute i
naturen. Skulle inte förvåna mig om inte han hälsade, om han nu mötte,
Fru Uggla eller Herr Sork också...Hahaha...
Idag var han dessutom i kamera-tagen så det blev många stopp. Han skall
starta upp Instagram säger han. Kul faktiskt. Det första fotot av mig
fortsättningsvis är av ett Rapsfält, jag vet faktiskt inte om det finns
raps i Tbailand, det vet nog våra läsare tror jag. Men kolla in allt
det gula...
En sak är dock säker, om dom nu inte har kunskapen att göra raps-olja,
så funkar det att låta boskapen käka det i alla fall. Ingemar berättade
att dom (thai), gärna går in på kvällarna på dessa fält och repar och
snor raps till sin boskap....
Dom här små blommorna som det finns ganska mycket av, dom är inte vilda
alls, utan dom inköpes på trädgårds-mästerierna här. Ganska granna
tycker jag, skall nog skaffa sådana hit hem vad det lider tror jag!!!
Hoppas det får plats bara bland Yongans alla växter som växer hej
vilt..... Hahaha!!!
Frö-skidor som thai gärna repar ifrån träden, undrar om dom inte käkar
bladen också, lite osäker där..... Varning dock för lukten... Ja käkar
man dom, ty dom är ganska goa, så brukar man lukta och stinka skit i
käften. Men det går väl hand i hand med Isaan-maten, så inget man
förvånas över..... Det andra trädet är jag mer osäker på,. Käkar thai
dessa blad. Vet inte, tror inte det....
Nästa bild är av ris-odlaren, som under tiden riset mognar, skördar
råttor där ute på risfälten. Dom ser alltså inte alls råttan som
smutsig, äckligt motbjudande, eller oätlig. Dom ser denna ris-råtta som
dom ser kyckling, eller Pytonorm, eller insekter, eller vilket annat
ätligt djur som helst, alltså som mumsfillibabba!!! Ja ris-råttan lever
av ris, och smakar också som kyckling blandat med ris, så varför inte,
låt oss ta en tugga, och se hur det smakar, helt förbehållslöst!!
De oranga blommorna har slagit ut, lite sent tycker jag, brukar ju mer
vara runt januari, men kanske lite försenat i år. I alla fall, det ser
fräckt ut med alla dessa oranga träd, och på detta, så blommar nu även
då de gula träden, dessa brukar blomma i februari, så nu kör vi
samtidigt orange och gult,,, jättetuffa blomingar tycker jag!!!
Kolla in dessa frukter, eller är det inte frukter? Vad är det,,, Yongan
är inte inne nu, så jag har ingen att fråga,,, kanske ni som har fruar
kan fråga och rapportera till mig. Tror inte jag sett dom förut i alla
fall.... Alltid kul att veta...Ätliga eller?? Ätliga alltså för
falanger??
Och här passerade vi idag, fiskafänge i lervälling. Alltid lika glada,
Och oj så lika dom är våra egna storfiskare.. ”Och när storfiskarn
talar om hur stora fiskar han fått, ja då räcker armarna inte till”
o.s.v. Dom går och står på knä, och gräver i gyttjan efter
firrarna som gömmer sig desperat, för att överleva torkan som kommer,
och dom alla har barn i magen..... Men här kommer thai och vill ha
middagsmat på bordet..... Riktigt skitigt hantverk, eller hur?
Här fick jag till en otroligt grannt foto på Bouganvillea (Funfa), kan
inte riktigt hålla mig borta, när jag ser denna färgprakt...... Visst
är det värt att stanna och ta ett par foton....? Och med detta så var
vi hemma, och vardagen tog vid. En vardag som INTE består av stress,
uppdrag, sysslor, eller andra tids-ödande och tids-slösande prylar....
Ha en bra dag ni läsare så hörs vi morgon..
Handskak
Chaiyaphum MMCDXVIII, Thailand
21 februari 2016
84,3 kilo - 83,4 kilo (36 km) 136 minuter - 1.712 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,230 (uppåt)
Om vi kunde identifiera våra fienders hemliga ”livserfarenheter”, så skulle vi finna i varjes liv, samma mått av ledsnad och lidande, tillräckligt för att avblåsa all fiendskap!!
Japp igår ”small” det ordentligt nere på Bens Bar. Nä inte som ni
kanske trodde, att han den där mobbaren fick på käften,,, nej han
visade sig inte. Utan vi hade en jättetrevlig stund därnere, det
nedköpet förutan. York med fru, Ingemar, Risto (finnen) med sina 2 små
barn, samt undertecknad. Vi hade samlats för att käka och dricka gott
denna lördag.
Allting fungerade jättebra, inga missförstånd vad det gäller
serveringen, vilket det annars ALLTID blir här i Thailand. Jag startade
upp med en efterlängtad Baccardi-cola. Jag vet inte vad de andra drack,
var ju inte direkt min sak. Jag kände sedan innan maten kom in, att en
till nog skulle sitta bra. Servitrisen fick handgripligen ”krama” ur
det sista i Baccardi-flaskan, men där fanns nog bara 1,5 cl sprit, så
den något avslagna groggen blev till en gratis-grogg sade dom..
Jag och Ingemar beställde in Australisk steak med pommes, sallad och en
jättego sås till detta. En LEO rasslade ner via gomseglet till denna
maträtt... York körde en osthamburgare med tilltugg. Hans
fru köpte en ”steak moo” (stek på gris) , och Risto körde en
Cottage-paj, vilket då är potatismos med ost och nåt annat engelskt
krafs däri, visserligen rätt gott, även om det absolut inte är någon
kulinarisk höjdare. Risto gav sina 2 ungar ett stort fat med pommes,
och en jätteklick med ketchup, och då vart dom helnöjda förstås.
Efter maten så körde jag och Ingemar och Risto varsin Irish coffe. Man
får ju passa på nu när jag ändå skänker en del av mitt farinsocker till
bar-ägaren... Sedan fick det bli en Vodka-cola som avslutning och till
den groggen så beställde vi några stycken en blåbärspaj med glass
till.... Jag kände sedan efter lite gött tjöt, att det vart dags att
åka hem.
Dock så hann jag hamna borta i baren, och samspråkade med en trevlig
kanadensisk kille i max. 40; års-åldern. Han hade bott i Thailand i 8
år nu, och varit ute ifrån Canada sedan 12 år tillbaka. Vi kom att
prata om detta med pension, och det skall sägas, att om resten av
västvärldens yngre har samma inställning som denne 40_årige yngling, ja
DÅ kommer det definitivt att gå åt helvete med vårt system som vi byggt
upp, och också till viss del Canada byggt upp. alltså pensionssystemet
tänker jag på.
Är man negativ, och man följer en negativ livsstil med tillhörande
livsval, så blir ju ens val i livet nästan exakt till en
"självuppfyllande profetia". Jag frågade denne kille om han inte skulle
åka hem snart, och börja betala in till pensionen i Canada. Nä aldrig i
livet sade han, det är redan dött och begravet. Det finns inga pengar
till pensioner!
Jaha men då kommer du ju att ha noll och ingenting när du blir
pensionär? Den grejen kan jag ta hand om själv.. Jasså frågade jag
vidare. Tror du att det inte är risk att folk i allmänhet blir frestade
att leva upp de stålarna som egentligen skulle ha sparats då till
pensionen, och i slutändan inte har ett skit ändå...
Jag fortsatte.... Jag tänker på de som t.ex. jobbar som lärare här i
Thailand, där max-lönen ligger runt 30.000 baht i bästa fall (SEK;
7,500:-) Hur mycket kan dessa spara till sin ålderdom.. Inte ett
jota.... Killen var ju själv engelska-lärare visste jag, och jag drog
ner brallorna på honom, ty han tittade på mig, och gillade inte vartåt
samtalet riktades.
Men sade jag. upp till var och en.. jag är glad att jag i alla fall
inte gjorde som du gör... Hans fästmö sedan 7 år tillbaka, som varit
med honom 1 gång till Canada, hon hade inte fått någon ring, och de var
varken gifta eller ens förlovade. Men hon gillade detta, och tyckte
också att detta med att spara för ålderdomen var rent nonsens.. Behöver
jag säga att hon var thailändska.....
Jag lade ner samtalet och åkte hem, just i tid för att slippa göra
killen och hans dam alltför deprimerade med att slänga sanningen i
nyllet på honom. Men i mitt inre så funderade jag sedan på hemvägen...
”Hur i helvete kommer denna kille att klara sig vid hög ålder? Jo så
klart följande scenario... Han kommer INTE att spara ett skit, bara
strunta i det, och kalla det för att ”leva livet”....
Han kommer att åka hem til Canada, och tvinga sitt hemland att ta hand
om honom, trots att han inte har en spänn sparat eller några tillgångar
alls.... Ty detta tillhör då ”leva livet-stilen”... Inget ansvar inga
stålar, låt alla andra ta det ansvar som man inte själv tar... Löjliga
romantiska egenkära egoistiska typer....
Behöver jag avsluta kapitlet med att säga att det sket sig mangrannt på
V75 och dagens dubbel. Inga stålar och huset är ännu inte slut
betalt,,, men sånt e livet..... Vi kämpar på me ett leende, vilket är
viktigt, livet är ju ändå fantastiskt. Varmt väder, mycket få kläder,
fin familj schysst boende och prylar har man, det lilla som behövs
här.....
Handskak
Chaiyaphum MMCDXVII, Thailand
20 februari 2016
83,2 kilo - 83,0 kilo (15 km) 50 minuter - 622 lusiga kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,200 (neråt)
Vänskap föds i det ögonblick, när en person säger till den andre; ”Va? Du också? Jag trodde det bara hände mig”!!!
Detta med att springa på Thailands olika marknader som man ju gör med
jämna mellanrum tyvärr, är faktiskt inte någon höjdare alls. Detta sagt
då utifall man fikar efter att se nya saker och prylar. Då är det
fullständigt dö-fött. Där hittar man exakt samma saker som säljes. Det
handlar om 75% mat (förstås), och 25% plastbyttor, småskit, musik
(CD/kasetter) och kläd-paltar...
Variationen uteblir fullständigt, och jag själv slutade att gå på
sådana marknader redan efter 6 månaders besökande, det var helt enkelt
urtråkigt! MEN det skall sägas, är man ute efter att handla på sig
frukt, grönsaker, och kanske middagsmat, så är det ju det riktiga
stället att gå på. Det är dyrt tycker jag, inga speciellt bra priser,
men du finner de flesta sakerna på ett ställe och det är ju bra. Och
thai bara älskar dessa marknader..
Idag så hade Ristos fru, slagit till och köpt sig en plats på Baan
Khwaoo´s fredags-marknad. Den har funnits där alltsedan jag kom hit för
8 år sedan, och säkert 100 år tidigare. Nu var den ännu större märkte
vi idag. Jag fick nämligen med mig Yongan, och vi tog motorbiken upp
till Baan Khwaoo (16 km en väg), så jag kunde med egna ögon se
storleken.
Vi handlade en t-shirt till Namkaeng, gul mango, och massivt stora
gröna mango. Middagsmat till Yongan och Namkaeng. 10 stora röda
sockrigt goda äpplen med lite mjölig smak, de kostade 50 baht, alltså
styvt SEK; 12:-, vilket får anses vara billigt i jämförelse med
Sverige, varför man nu skall jämföra med det,, fullständigt kass ju.
Jag finner äpplen också vara en vara som är relativt dyr här i Thailand.
Vi lämnade sedan efter 20 minuter denna marknad, kom till moppen, och
bakdäcket hade punka.... Hip hip hurra, thai skrattade ganska
skadeglatt runt omkring mig, men jag höll masken, och frågade dom var
man kunde laga eländet, och de alla pekade med en hand, och ett finger
rakt över gatan. Enkelt bara 50 meter bort.
Tog motorbiken dit, och 15 minuter senare var vi på väg hem igen,
kostade 120 baht, ty som vanligt när falang är närvarande, så måste man
byta innerslang, och inte bara laga det. Liten extra-förtjänst
förstås... Men OK detta får man leva med.
Samma sak hände ju när jag och Ingemar var ute och hojjade härom dagen,
jag ville visa honom en mysig väg ute bland risfälten med lite djurliv
och så. Ingemar är ju en kille som gillar asfalt, inga backar, medvind,
och ett lus-tempo. Så när jag frågar och förslår om extrasvängar och
lite mys-pys-vägar så blir han obstinat på studs. Och obstina
smålänningar är ibland ett elände... Ni kommer väl i håg Karl-Oskar och
Emil från TV....?
Nu ville jag köra en mysig grusväg, och han svarade direkt, ”ja du
skall väl ha ut mig bland risfälten, så jag får punka”! Men va fan
Ingemar svarade jag, ”varför skall du få punka plötsligt. Var inte
orolig inget händer, och vi kommer ju ut på vägen igen efter 5 raska
km”!!! Hmmm svarade han vi får väl se.....
Efter 4 km så kände jag grusvägen mot fäljen, och inget däck där
emellan. Jag hade fanimej punka.... Ingemar skrattade dock den jäkla
olycksfågeln. Jag började promenixa med cykeln, och han cyklade i
förväg ner till närmaste by för att organisera med någon som kunde laga
däcket.... Efter en svettig kilometer ,så kom jag fram, och vi fann
ganska snabbt en gubbe som skulle fixa däcket.
2 falanger på en gång..... kul tyckte han säkert, men det var en go och
ytterligt trevlig gubbe som gillade att prata... Han berättade snart
att hålet i slangen var stort, och dessutom var ventilen kass och
bruten. Han var tvungen att åka iväg och köpa ny innerslang. Han var
borta runt 35 minuter, och sedan kom han tillbaka med slangen och satte
på den.
Och det kostade, ja just det.... 120 baht.. exakt samma som uppe
i Baan Khwaoo i går då.. Istället för 20 baht för lagningen, så åker
man på 120 baht. Undrar vad dom egentlige tjänar netto på att åka och
köpa en slang, och sätta på den... skulle vara kul att veta.
Handskak
Chaiyaphum MMCDXVI, Thailand
19 februari 2016
83,9 kilo - 82,8 kilo (34 km) 114 minuter - 1.435 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs;4,213 (uppåt)
Ju mer saker och ting förändras, desto mer förblir dom desamma!!
Jag har ju lite funderingar om detta med skillnaden emellan
thai-människor och oss falanger. Visst finns det olikheter emellan
falanger, och visst finns det skillnader emellan olika människor. Men
mina tankar dröjer sig vid de skillnader som man så lätt kan se här där
jag bor i Isaan och Chaiyaphum.
Det är lite för lätt som många gör, som avfärdar folk som försöker
finna lite logik i sin tillvaro, med att dessa antingen är ignoranta
(okunniga), fördomsfulla, eller att dom bara är generaliserande
rasister. Ja rasist-ordet är ju det stora ”håll-käften-ordet” bland oss
falanger. Men med risk för att få ett av ovan nämnda epitet fasthäftat
på min tröja, så skall jag förklara hur mina tankegångar går, när jag
funderar över de skillnader som jag kan se finnas här i Isaan emellan
oss, falang och thai.
Det är kanske inte så mycket skillnaderna, som kanske mer anledningen
till att dessa skillnader finns, som jag funderade över denna gång.
Varför är vi så grymt olika??? Ja väst är väst, och öst är öst, och
aldrig skall dom mötas!! Det ordspråket har ju funnits ända sedan Marco
Polo gjorde sina resor österut.. Men nu är det ju faktiskt som så, att
väst och öst har mötts i alla fall människorna..
Men, och här tror jag att ordspråket har rätt, skillnaderna är alldeles
för stora emellan oss, och inom överskådlig tid kommer vi aldrig att
mötas kulturellt i alla fall. Visst på facebook, SKYPE, Twitter,
Linkedin m.m. kommer vi att ses och nyttja varandra. Men att vi skulle
komma att mötas i framtiden och bli till ett folk,,,,,,, Trams.. och
struntprat!!!
Jag ser gång efter gång, dag efter dag när jag är utanför dörrarna här
hemma, hur man ser thaifolk ute på vägarna, de har stoppat sina
cyklar,, moppar, eller bilar, och står där kanske med den långa
bambu-stången med en håv där framme, och plockar ner myr-bon med
myr-ägg ifrån de höga träden.
De står där och plockar ifrån olika träd, och ifrån olika buskar, och
ifrån marken, en massa olika blad, grenar, bär, rötter som dom kan äta.
Det är en helt naturlig företeelse här, och de alla verkar känna till
oerhört mycket om naturens gåvor, och även vilka växter som är hyggligt
bra i medicinskt syfte.
Allt detta som vi alla på jordklotet tidigare kände till lika bra,
alltså ävenledes vi i västerlandet. Jag vet inte när vi slutade att
nyttja dessa kunskaper, och när de exakt föll i glömska hemma i Europa
och Sverige, men en grov gissning bör ju vara, att det skedde när
industraliseringen kom till oss. Detta skedde väl sent 1700;tal eller
första hälften 1800:talet.. Då började vi släppa taget, och maten tog
andra vägar, för att nå våra matkassar, och till våra matbord.
Men här idag i Thailand, och där jag bo i Isaan, där finns dessa
kunskaper hos så gott som alla människor till viss del. Visst vissa vet
bättre än andra, men alla vet en hel del skall sägas. Man ser vidare
ofta dessa samlaw-chaufförer med sina motorbikes, med efterhängande 4
platser för folk att sitta, alltså vår taxi i stort sett. Dessa gubbar
och tanter tar ofta detta fordon ut på morgonen, innan jobbet,
och repar gräs till boskapen hemmavid.
Och samtidigt så repar dom sin natur-sallad nere i dikena som dom
passerar... Med dessa grönsaker som man skördar i det vilda, så kan man
sedan fiska i dammar och lerpölar, och vips så har man käk i dagar,
utan att det kostat ett dyft, fantastisk bra lösning på penga-problemet
tycker jag.
Så vad har allt detta att göra med något överhuvudtaget. Jo jag tror
att förklaringen till våra skillnader oss emellan helt enkelt ligger i
kulturen, och hur vi lever våra olika liv. Jag tror och anser, att thai
här där jag bor, mer lever sina liv till viss del på stenålders-nivå
faktiskt i vissa hänseenden, och i andra stycken på 1700;tals-nivå..
På detta så kom sedan plötsligt och lika våldsamt, saker och ting
utifrån vida världen, massor av ”prylar”. Alltså bilar. motorbikes,
fordon av alla de slag, och elektronik, med datorer m.m. hela samhället
översvämmades av ”prylar”, och thai stod där med skägget i brevlådan.
Dom fick aldrig en naturlig övergång ifrån 1700:talet till 2.000:talet.
De gick i stort sett över natten ifrån stenålders-tänk, och uppförande,
och kultur, till att plötsligt slopa höftskynket, och dra på sig ett
par jeans, och kvinnorna fick högklackat istället för barfota, och en
stoppad BH istället för bar-bystat!!. Släppa pilbågen, och istället
kunna skjuta med gevär. Slopa att gå och springa, och istället kunna ta
motorbiken och bil istället.
Slå på strömbrytaren istället för att tända stearin-ljuset. Jag tycker
mig idag se väldigt mycket extremt vilsna människor. Saker och ting
händer runt dom, men de fattar inte vad, varför, och de fattar inte att
det skulle vara viktigt för dom att förändras i takt med omvärlden. Men
en sak har dom adopterat mycket mer än något annat, och det är den
monetära girigheten. Dom är uppslukna fullständigt av pengabegäret, men
än man någonsin kan önska faktiskt..
Thai är inlåsta, de har stängt hela omvärlden ute, och vill inte ta åt
sig något utifrån. Deras väg i livet är det enda rätta, och de kallar
den vägen mycket stolt för ”the thai way”.. Livet socialt här i Isaan
är extremt tufft och kyligt. Kanske någon som inte håller med mig. Men
jag vidhåller att det är svinkallt i stort sett. Och det är männen som
står för det svinkalla, och ansvarslösa uppförandet. De har ”fri-kort”
i livet ser det ut som.
De kan sitta och supa medans kvinnorna jobbar tufft dagarna i ända. Och
de kan pippa damerna hej vilt, vägra kondomer, och sedan ha mage att
bara sticka sin kos, skita i sin avkomma, och bara göra ännu mer ungar
annorstädes. Kvinnorna har det tufft, men vad som hänt nu sedan
falangerna dök upp här uppe i Isaan, är att dom har tuffat till sig
dessa kvinnor.
Och många av dom har förklarat, att dom nog klarar sig bra mycket
bättre utan en thaiman att dra omkring på. Dock så finns fortfarande
pressen ifrån den sociala massan, att varje thai-flicka allt skall ha
ett ”äkta” och ”riktigt” thai-barn med en thaiman, om hon skall
”räknas”.
Så man ser i stort sett noll thaidamer, som INTE har ett, eller fler
thaibarn med thaimän,,, som dom har som minne ifrån thaimannen som
stuckit sedan länge. Detta är en ”visa” som blivit till en ”allsång”
här uppe i Isaan. Nästan lika poppis, om inte mer poppis, än ”allsång
på Skansen”. Alltså som en företeelse, om ni hänger med?
Vidare så är ett liv inte mycket värt här verkar det som, detta lite
grovt överdrivet förstås. Men jag uppfattar det som om thai tar livet
med en klackspark av nåt slag. Dör man så dör man,,, inget man kan göra
nåt åt. De har jävligt svårt att se sambandet emellan att bära en
mopedhjälm och dödsolyckor.
De ser inte sambandet med att sätta sig bakom ratten på bilen
skit-full, och sedan köra ihjäl sig själv, eller någon annan. Detta
händer mer gånger än någon ens vill veta... Men det är männen som gör
detta, och dessa får inte ifrågasättas.
Så stenåldern, total manlig dominans, de starkaste överlever.
”Ansiktet” (respekten) det viktigaste i livet.. Mer viktigt än liv och
död!! Så kvinnorna värnar om fortplantningen, medans mannen värnar om
”stammen”, så gränserna är stängda för utländsk påverkan. Och
Thailand frodas i sin egna dynga, och utlänningar är suspekta figurer,
som gör skumma affärer, och lurar de stackars thai-människorna i
Thailand....
Puh det var gött att skriva av sig detta, så man kan glömma det. Hoppas
att någon tycker att något stämde med deras verklighets-uppfattning,
alltid roligt när det sker........
Handskak
Chaiyaphum MMCDXV, Thailand
18 februari 2016
84,3 kilo - 83,3 kilo (33 km) 120 minuter - 1.511 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,181 (neråt)
Det riktiga måttet på vårt välstånd, är hur mycket vi vore värda när vi förlorat alla våra pengar!!
Ber thai om ursäkt överhuvudtaget till varandra eller till oss
falanger? Låt mig förklara! Namkaeng kom hem idag ifrån skolan, och
lade upp en jäkla atityd. Blev förvånad ty hon brukar alltid visa
respekt och göra som hon är tillsagd. Jag märkte inte att nåt var på
gång förrän jag bad henne sätta på riset för mig, så ksulle jag fixa
korv, och currysåsen till oss till midagen. Yongan hade ju inte kommit
hem änu...
Yes sade hon, och sket att komma ner för trappan. Efter 10 minuter så
sade jag till henne igen, och hon små-snäste till mig Hör henne
hasar sig nerför trappan efter ytterligare 10 minuter, hon går inte ut
i köket och sätter på riset, utan hon gör det som thai brukar göra, som
jag ju riktigt hatar... De klipper sina jävla tå-naglar i stora-rummet,
istället för inne på toan, där sådant skall ske...
Jag sade til henne på skarpen nu med högre röstläge. Han sade ”not
now”. Jag blev sketsur, och sade att JAG bestämmer när, och det gör
inte hon, så masa dig in i köket NU och sätt fart. Detta passade henne
inte, utan hon slog i riskokaren, och knäppte på kanpparna med våld för
att visa att hon var arg. Jag försökte hålla lugnet, trots att det
börja småkoka. Jag frågade henne hur man skulle kunna se när det var
klart, så kunde jag hålla kollen själv när det vart klart och
färdigkokat.
Hon slängde upp en näve och peka och började gå.... Jag skrek till
henne och frågade ”visa mig” Hon höjde rösten emot mig och slog på
apparaten för att visa sitt missnöje, och då brast det så där härligt,
som det bara kan göra ibland, och jag skrek över henne på ren jäkla
svenska, och det kom eder,svordomar, förbannelser, och krav på att hon
skulle skärpa till sig,, annars skulle både fan och min kompis hin håla
ta henne.
Hon tittade stor-ögt på mig, backade undan 3 steg, och började att
storgråta. Jag skrek till henne försvinn härifån gå till ditt rum, och
hon rusade upp på sitt rum, nästan som om hon fattade min härliga
svenska. Jag var heligt förbannad på ung-fan. Aldrig i detta jäkla
livet att små skit-ungar skall köra den stilen emot mig, och sedan
ligger dom på knäna, och kysser fötter på sina egna här nere, för att
visa respekt för dom äldre....
Jag nämnde det hela för Yongan när hon kom hem senare, men bad henne
att inte skälla på ungen, ty det hade ju jag redan gjort.. Det dröjde 2
timmar så stod ungen (Namkaeng) där i dörröppningen, och lipade och bad
om ursäkt, så himla fint..... Men visst jag sade allt OK o.s.v. men
innerst inne så är detta bara skit och en jävla martine´-föreställning
av en thai-movie. Att thai ber om ursäkt, jag tror fanimej dom inte
fattar konceptet av att be om ursäkt, och ångra vad dom gjort..
Vad jag sett och funnit ut, är att det bästa sättet att ställa saker
och ting tillrätta här i detta landet, är att sopa all skit under
mattan, tills det glöms bort... Yongyut kom in till mig, och jag
frågade henne ”var det du eller Alaam som sade till Namkaeng att komma
ner, och be om ursäkt... ja sade hon, jag är glad att Alaam gjorde det
och skällde på Namkaeng...
Så där var det. Aldrig i helvete att Namkaeng skulle komma ner till mig
och be om ursäkt frivilligt. Jag tror inte det finns i deras kultur.
Dom flyttar nog hellre ifrån grannskapet för att slippa se vederbörande
som dom gjort illa, än att be om ursäkt. Jag tror att thai tycker att
be om ursäkt, är ett tecken på mesighet och svaghet, och att man
förlorar ansiktet då...
Man framstår alltså inte som en rättskaffens människa, utan mer som en
människa som visar svaghet, vilket då öpnar dörren för andra att trampa
på en om man ber om ursäkt..
Så jag kommer att hålla ögonen på detta fortsättningsvis, och om det
blir fler tecken för respektlöshet ifrån hennes sida gentemot mig. Jag
tycker bara att det är fan att moralen i Thailand mer handlar om skräck
och rädsla.
Alltså man avhåller sig ifrån att göra jävelskap mot andra, mer för att
man är rädd för smärta och hårda konsekvenser, som kan hända om man
blir ertappad. Att avhålla sig ifrån jävelskap p.gr.a. att det skulle
”kännas” fel.. ja den ”knappen” i deras hjärna, är extremt lite
utvecklad här, känns det som...
Handskak
Chaiyaphum MMCDIV, Thailand
17 februari 2016
84,7 kilo - 84,1 kilo (30km) 114 minuter - 1.435 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,190 (neråt)
Kärleken får inte världen att snurra, kärlek är det som gör det hela värt nåt!
Yongyut kom hem igen i eftermiddag 15 februari. Hon åkte ju upp i
lördags morse till Nong Bua Daeng igen, de hade prylar att fixa
däruppe. Och det mesta handlade om att rädda pappans hydda där inne i
djungeln. Jag fattar det inte, men Yongyut är bara så jäkla inne på
detta med pappans död. Tänka sig bara när det blir mamma som står på
tur. Det blir väl ännu värre då.
Nu skulle dom alltså upp och rädda hyddan. Anledningen är att det
brukar vid denna årstiden vara mycket bränder som plötsligt blossar
upp. Dels så har vi ju dessa som thai-människorna startar hej vilt. De
tuttar bara på, vänder på klacken och går hem och skiter, och lägger
sig att sova, Och går sedan tilbaka, och kollar efter flera timmar hur
mycket som brunnit. Föga tröga tankar om att dom bränner ner för andra,
för det skiter dom i fullständigt.
Och dels så självantänder elden sig uppe i bergen enligt Yongyut, och
tar sig nerför bergssidorna, ner till de lägre liggande markerna,
där då Yongan har sina 95.000 m2 mark. Alldeles utanför pappans hydda,
så växer det hejvilt buskar av allehanda slag, och där växer gräs som
är högre än människan. Så där kan bli fina brasor av det som växer
direkt runt denna hydda.
Yongyut, min svärmor, Alaam, Namkaeng och Soda, och Alaams pojkvän, ni
vet ”mammas pojke”, var där uppe och jobbade med detta, plus att där
var en av pappans bröder, och pappans syster också, som hjälpte till.
De brände kontrollerat bort gräset och buskarna, och mycket sly högg de
bort med sina machetes, så det var mycket jobb.
Jag vill ju inte säga nåt, men tankarna i min skalle var ju, ”va fan
låt hyddan brinna då”. Det är en riktigt anskrämlig hydda, som ser ut
som om uteliggare har bott där. Den hyddan ser för jäklig ut helt
enkelt. Men inte kan jag säga det. Yongan gör allt i sin makt för att
tydligen förvara och spara detta med pappans hem och tillhörigheter,
och sätta det på en piedestal av nåt slag. Så nej, jag håller käften
och stöttar henne i detta.
Jag frågade Yongan vad som hänt med de 2 gigantiska Vietnamesiska
Hängbuks-svinen som ju bott under pappans hydda nu i 17 år totalt. Ja
dessa grisar är gamla, och dom har bott hela sitt stackars liv under
huset, inhägnade och kunde knappt röra sig, för jävligt helt enkelt. Så
jag frågade vad hände med dessa nu då när din pappa dog?
Ju säger Yongyut, vi gav dom till templet, så tar dom hand om dom där
tills dom dör av ålderdom. Jasså sade jag, varför sålde ni dom inte
helt enkelt, folk kunde väl käka upp dom, och ni kunde få in goda
stålar. Nä säger Yongan, Dom är för gamla och helt oätliga och sega.
Och dessutom så dödar inte vi buddister djur med 5 tår, dom är för lika
oss människor med dessa 5 tår.
Så tydligen så har grisar i allmänhet 4 tår, medans dessa jättar till
hängbuks-svin har 5 tår. Så med det, så får dom ett bra mycket bättre
liv antagligen i templet, där dom får föda, och kanske bättre respekt,
allt för att munkarna är rädda för att dessa svin kanske rent av är
deras egna förfäder, som antagit en ny form i sitt nästa liv!!
Jag frågade Yongyut när hon skall upp igen dit till pappans bostad? Ja
det blir till Songkran, jasså frågade jag, varför? Ja då skall vi fira
100 dagar efter pappas död!! Så det blir svårt att få detta att falla i
glömska, och gå vidare i livet, och låta allt bli till goa minnen av
pappan. Det skall tragglas, och det skall kladdas i detta med sorgen,
och gärna göra en show utav det hela... Dom gör det så jävla svårt för
sig, tycker jag!!
Handskak
Chaiyaphum MMCDXIII, Thailand
16 februari 2016
84,1 kilo - 83,4 kilo (50 km) 158 minuter - 1.966 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,202 (neråt)
Tiden att vara lycklig är nu, och platsen att vara lycklig är här!!!
Min gode vän Risto ifrån Finland har återkommit till Chaiyaphum efter 6
veckors bowlande hemma i Björneborg. Har saknat honom, en trevlig kille
faktiskt. Och väldigt omtänksam. Han har alltid med sig godis, alltså
kaviar, och också som ni ser på bilden Philadelphia-ost vilken är
kanongod....
Han vill aldrig ha betalt, utan jag fortsätter som ersättning, att baka
matbröd till hans ungar, och baka kaffebröd till honom, han verkar
gilla mitt bak i alla fall. Jag är tacksam och glad över att man har
goda vänner i alla fall, så kan man ju låta idioterna hamna i kylan
utan att bry sig, eller hur?
”See”, Yongyuts kompis och vår granne, hon som alltså är gift med Tony,
han som flyttade hem till England igen, han kunde inte längre försörja
sig här i Thailand. Han spekulerade ju på nåt som dom kallar
”Daytrade”, alltså korta snabba spekulationer under en viss tid på
dagarna. Du satsar en summa, och hoppas att värdet skall gå upp. Jag är
inte hemma på den grejen, men de kan spekulera i aktier, optioner och
fonder och sådana prylar.
Tony han brukar dock göra hyggligt med stålar, men trots att han sagt
att han gör 40.000 baht i månaden, och han har inga andra skulder,
huset är betalt och bilen är betald, och de borde lätt kunna klara sig
på de stålarna, så tror jag honom inte alls. Han tjänar nog betydligt
mindre än 40.000 baht. Annars hade han inte övergivit ett sådant
grandiost liv som han har, och har haft hela tiden här i Thailand.
Med fullständig frihet, inga ekonomiska bekymmer, kunna vara med
familjen precis hela tiden, och bara kunna slappna av, och på det bara
behöva jobba kanske 4-5 timmar per dag.... Jag tror att killen nog inte
var sanningsenlig. Han tjänade mindre... Men skitsamma upp till honom..
De åkte i alla fall till England, han först, skaffade sig ett jobb, ett
hus som de hyr, och sedan kom See och deras 2 barn.
Tony blev nu apotekare, eller rättare sagt kassör på ett apotek, och
tjänar hyggligt med stålar med thailändska mått mätt, Men lägg det på
toppen av hans spekulationspengar varje månad, så klarar dom sig säkert
bra. See själv får börja jobba nu, ty hon är ju här nu, och har sökt
uppehållstillstånd, vilket funkar jättebra. Hon kan då också jobba, och
det finns redan ett jobb som väntar på henne...
Deras hus som stått tomt, nästan, det har bott en brorsdotter där
ensammen 17 år gammal. I Thailand har man tydligen inga problem med att
barnen får bo ensamma... Men nu så hade Tony och See jättefyt. De fick
uthyrt sitt hus till en annan engelsman, en kompis till dom.
Den killen pröjsade 5,500 baht i månaden, och pyntade hela 2 års
hyrande direkt upp på bordet cash till dom... En bra hyresgäst, och bra
då även ur penga-synpunkt, där dom slipper under 2 år att bry sig om
hyran, och samla in den ifrån trögbetalande hyresgäster!!
Så dom är helt OK, Hon har varit här nu sedan början av januari, och
skall åka tillbaka den den 18 februari. Tony skickade en E-ticket via
mailen som jag printade ut till henne, och hon blev så grandiost
glad, så hon kom över senare igår eftermiddag, och lämnade en stor påse
godis. Alltså samma typ av godis som jag fått tidigare, en urgod
kanonmysig påse med extremt gott godis... Behöver jag säga att jag nog
är missbrukare.
Denna enorma påse med godis, överlevde 24 minuter ungefär. Jag satte på
en go film på datorn, hämtade in kallt vatten, och öppnade med kyrklig
andakt påsen med godis, och sög i mig dessa godisar två och två...
tyckte det gick för långsamt med att slafsa i mig dom en och en...
Snart var påsen tom, och min mage absolut proppfull....
Min sockermätare var väl det enda som inte var lycklig i den stunden,
ty mitt socker rusade upp till 9,5 så jag fick tvär-Ågren under
kvällen. Men tröstade mig med att det kanske dröjer länge innan min
kropp kommer att återse en godispåse värd att öppna, och slafsa i
sig!!! Kolla fotot, visst ser det väl underbart gott ut....
Handskak
Chaiyaphum MMCDXII, Thailand
15 februari 2016
84,3 kilo - 83,4 kilo (32 km) 120 minuter - 1.493 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,220 (neråt)
Behandla jorden med omtanke, den var inte given till oss av våra föräldrar, men istället lånades den till oss, utav våra barn!!
Hade återigen en härlig tur ut på cykeln härom dagen. Dessa turer som
oftast jag och Ingmar tar runt området här på 14 km, är ju inte direkt
någon naturupplevelse, men är så klart nyttig på sitt sätt. Men jag
tror att även om kroppen måste få sitt, så måste nog ävenledes själen
få sitt, och det får den faktiskt när man drar ut en bit utanför
stadens sus och dus, bort från hus och vägar och bilar precis överallt.
Jag kom ut i alla fall, jag gillar dessa små stigar ute bland
risfälten, ibland märker man att därute så har kanske noll falanger
satt sin fot förut. Man märker det både på hundar, som på vuxna och
barn. De äldre stirrar som bara fan, och är väldigt avvaktande tills de
ser smilet ifrån falangen, och den medföljande hälsningen. DÅ känner
dom igen den sociala situationen, även om dom inte känner nyllet på den
könstige utlänningen.
Barnen stirrar de också nåt alldeles extremt, och de yngre barnen
börjar gråta när man kommer inom säkerhets-avståndet på 2-3 meter.
Hundarna skäller så ända in i helvetet, och är alldeles i extas. Man
får skrika för full hals ”häll käften hund-jävul” Då tystnar dom oftast
av ren förskräckelse, bara för att starta om från början igen efter
några sekunder..
..
Kan fortfarande inte, trots 8 år här nu, vänja mig vid att se
”Chiquita” hänga på träden, ja Chiquita” är kanske inte rätt benämning,
men ni fattar vad jag menar. Det är sällsamt att se alla miljoner
bananer utefter vägarna, alla kan sno dom, men ingen verkar sno dom,
mer än dom som äger plantorna av bananer... Dom står ofta på allmän
mark, men respekteras ändå. Hur hade detta fått pågå Sverige, med det
klientelet av folk som accepteras/importeras....?
Riset börjar nu stå i full prakt även om många fält ligger i träda. Jag
vet inte varför. Men när jag ser så många fält ligga där helt
overksamma, så tänker jag genast på att ägarna fikar efter att sälja
sina fält, för lite snabba stålar, bygga en resort, eller lägenheter,
och förlora sina stålar lika snabbt. Men brunt och fult är det lite
överallt, där man cyklar omkring ute på landsbygden, ser tragiskt ut
faktiskt...
Kom fram till byn som ligger i utkanten av risfälts-rundan ”9 km”,
alldeles därefter så ligger en damm, och denna dag, så var det full
verksamhet där. Alla i byn var ute och fiskade. Jag har sett det förut
många gånger, Det verkar som om man har en överenskommelse, att inte
fiska på vissa ställen annat än när dom kan göra det gemensamt på
fastställda datum. Byn var ute i alla fall, och skaffade sig föda för
dagen eller den veckan.
Det var skratt och flabb och högljutt prat, och de alla hade nät av
olika sorter, och de alla verkade få fisk. Fisken hinner ju så klart
inte bli stora här i detta landet, det gäller ALLA djur, thailändare
tillåter bara inte djuren att återhämta sig. Thai producerar bara mer
och mer ungar, som dom inte har råd att föda, och det är djuren som får
lida för det, och salladen förstås, om nu sallad kan lida... Enligt
amerikansk expertis så kan ju sallad ha känslor, så man får ta det
vackert tror jag när man käkar sallad.!!
OM någon nu undrade, NEJ det är ingen större skillnad på fågelskrämmor
i Isaan Thailand, och Säve i Göteborg, detta ser ni på fotot. Enda
skillnaden då är väl att fågelskrämman i Thailand fattar inte
svenska..... Men kläderna och hållningen är densamma tror jag....
Jag kom till slut fram till den stora skylten, som visar att jag är på
inbound till Chaiyaphum, alltså runt 22 km kvar hem då... gött börjar
änna känna mig lite sleten nu!
Jag fick ett ryck visste ju att jag måste käka fisk hemma idag, och då
måste jag ha lite kall sallad. Såg ett stånd utefter vägkanten, och
köpte tomaterna för 10 baht, och gurkorna för lika mycket.
Ser ni vilka små gurkor, ja det finns dessa plus den vanliga storleken
också, smakar dock exakt likadant som våra egna hemma i
falang-landet..Jag betalade 10 baht per produkt, så totalt kostade
grönsakerna på fotot 20 baht = SEK; 4,80... Billigt? Dyrt?? Ingen
aning, vad säger ni hemma i Sverige OK pris eller??
Handskak
Chaiyaphum MMCDXI, Thailand
14 februari 2016
84,5 kilo - 83,7 kilo (26 km) 81 minuter - 1.008 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,237 (uppåt)
En maskin kan göra jobbet för 50 vanliga män. Ingen maskin kan göra jobbet för 1 extraordinär man!
Trots att det blev räntesänkning av ”Mr Sänka” hemma i Sverige, så steg
ändå valutakursen på svenska kronan gentemot den thailändska
akrobat-bahten... 4,237 nu idag, om man transfererar online, är inga
dåliga papper i dessa tider. Man får vara glad för varje öre som den
går upp, och för varje öre den ligger över den norska motsvarigheten,
hahaha...
Idag så kom York förbi och vi stack upp till Nong Bua Raew för att käka
lunch hos vår tyske polare Stefan, som har en trevlig restaurant
däruppe. Har ju berättat om den tidigare. De gör riktigt gott kött, och
en riktigt härligt god Spagetti Bolognese.. Hans fru slänger förstås i
morötter i kötfärs-såsen, men det gör dom lite varstans nere i Europa
också, så det anser som normalt här att göra det.
Jag blir måste jag erkänna, lite förvånad och lite äcklad av att ha
morötter i köttfärs-såsen, men efter att upprepade gånger ha ätit
detta, så måste jag säga att smaken är densamma, och morötterna är
fullständigt skitsamma för smaken, så spelar ingen roll mer för min del
Låt dom hålla på. Bara ölen är kall...
Efter maten och en trevlig pratstund med Stefan, så ville York inte för
allt smör i hela Småland åka tillbaka den vanliga vägen, alltså väg 225
igen. Han ville köra GPS. Jag vet ju vad detta innebär. Jo gropar i
vägen, grusvägar, eller skarpa asfaltskanter för däcken, och en
jävla omväg... Men jag vill inte vara trökig mot York, som är en
genomtrevlig kille, så visst. Han fick bestämma.
Innan dock som vi stack, så tänkte jag göra Yongyut svartsjuk, och ta
ett foto av en kanonsnygg thailady som jag träffade utanför
restauranten.... Hon kommer att bli vaaansinnigt svartsjuk, och aldrig
mer lita på mig!!
Hahah, vi tog av åt fullständigt fel väderstreck, för att komma hem så
skulle vi åka lite grand åt väster igen... Han tog av åt fortsatt
öster. Efter 15 km ungefär så stannade han i en by, och han började att
peka åt ett håll bakom oss, De höll på och tjötade, och dom fattade
inte vad han pratade om. Jag frågade, han berätade att han ville köra
via ett snyggt fint stort tempel med en himla stor guld-buddah, som man
kunde se kilometervis på håll....
Vi fick dock åka tillbaka 3 km igen, han svängde då av rakt ut bland
grönsakerna, vägen var fruktansvärd. En ren traktorväg, vi körde nog
runt 5 km där. Han stannade plötsligt, och började prata om att templet
kanske låg en bit framför oss. Jag brydde mig inte då, för nu var det
dags att skita.
Ja jag vet, cowboysarna i gamla vilda västern, dom sket aldrig, men nu
snackar vi verkliga livet, och där är att skitande ute i naturen är en
härlig fysisk upplevelse. Huk-sittande är grymt avslappnande.
York fick vackert vänta. Under tiden så hade han fått ordning på
siffror och GPS, och meddelade att 4 km fram så kommer templet att dyka
upp. Jag menade på .. ”York vi såg templet utefter nejden där-uppe på
asfalts riksvägen,, och jag tror att det templet låg runt 2-3 maximalt
bort... Nu har vi kört det dubbla. Vi måste ha passerat det.. Hans enda
svar blev ”scheize”, be mig inte stava det tyska svärordet.
Men vi fortsatte, och till slut efter ytterligare 2 km, så stannade
han, erkände att templet ”nog” låg bakom oss. Låt oss fortsätta York,
jag vill hem idag nån gång!! Men denna väg höll på att bli döden både
för min motorbike som för mig själv. Det tar nåt fruktansvärt på
maskinerna med dessa skitvägar.
Så grant, fint, snyggt, och underhållande som det är att köra där ute
bland ingenstans, lika orolig är man ju att nåt skall gå åt helvete
eller gå sönder. Tänk Er att gå där ute i spenaten i 37 graders hetta,
ingen vind och inga människor....
Till slut så kom vi tillbaka upp på väg 225, och hade nu 25 km ”hem
till gården”!! Kändes gött att komma upp på fin asfalt igen. Dagen hade
nu försvunnit helt för oss, och det var redan middagsdags faktiskt.,
var hemma kvart i fem ifrån en tur som trots all beskrivning, faktiskt
var riktigt kul och underhållande. Jag älskar dessa turer måste jag
säga, skitkul att komma iväg hemifrån lite grand då och då!!
Handskak
Chaiyaphum MMCDX (2.410), Thailand
13 februari 2016
84,2 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,237 (uppåt)
När den vite mannen “upptäckte” detta land, så var det indianerna som styrde det. Inga skatter, inga skulder, och kvinnorna gjorde allt arbetet. Den vite man tror att han kan förbättra ett sådant system iiieeeeaayy....
Idag så fick jag ett WORD-dokument i mailen ifrån en kamrat som ligger
på sjukhuset, och har fått kämpa igenom prostatacancer och sjukvårdens
försök att fixa till det. Detta dokument är verkligen läsvärt i det att
det beskriver verkligen målande vilket helvete det kan vara med
operationer och dess biverkningar.
Jag tänker inte här gå igenom hela den listan, ty det blir en alltför
deprimerande läsning, men min kamrat är en stark kllle både fysiskt som
psykiskt, men så tufft som detta var berättade han, kan lätt knäcka den
bäste! Först operation, sedan upptäckte dom att dom hade av misstag
tydligen stuckit hål på tjocktarmen. Och det var en svårare nöt att
knäcka än man först trodde.
Nu skulle man bli tvungen att gå in igen, med påföljande inkopplingar
av ytterligare slangar. Kamraten har slangar nu in i alla upptänkliga
som oupptänkliga kropps-öppningar. Och varenda en av dom gör grymt ont.
Han lever med smärtor som är rent fruktansvärda. Han har ytterligt
svårt att sova där på sjukhuset. Dom har sedan varit inne en 3:e gång
och brötat, och dom tror nu att dom fått ordning på de ställen där dom
av misstag stack hål på tarmen. Detta tog 3 veckor i sjukhussängen...
Dessa blöjor och pisse-blåsor är inte roliga at bära, men dom hat ju
blivit som någon slags jäkla tvillingbror till min kamrat,. Så nära och
ofta bär han dom hela tiden. Han fick till slut efter kanske 25 dagar
reda på att cancern var borta, och bara den grejen gjorde att han blev
på ett otroligt mycket bättre humör, trots smärtorna..
Hur fortsättningen blir för Jörgen tror jag blir att han snart kommer
ut ifrån en månads grym vistelse där, och kan kanske börja sitt liv så
smått igen. Men de har försökt att få hem honom nu under 3 dagar, men
de kan inte få tarmarna at börja fungera och producera skit, som skall
komma ut den vanliga vägen.
Och tills det sker, så får han vackert stanna på sjukhuset. Jag säger
avslutningsvis, Jörgen kämpa på, en dag i taget, slutmålet för dig är
Thailand, och ett liv i sandaler, t-shirts och solkiga shorts, hahaha!!
Lycka till....
Detta är alltså vad som kan hända, och vad som verkligen händer väldigt
många män i Sverige idag, alltså att vi utvecklar prostata-cancer. Och
det verkar, synes det, som om PK-gängen, och sjukvården, och framför
allt kvinnorna i ledande ställning, ÄNTLIGEN efter årtionden av ett
fullständigt negligerande i Sverige, nu erkänner att prostata-cancer
för män, är lika illa som bröst-cancer är för kvinnorna.
Men tyvärr så har det dött bort en otrolig mängd män i denna process.
Kvinnorna har fullständigt kunnat gurgla sig i all press, media,
reklam, och lagstiftning, om att skydda kvinnorna, tvinga dom att
undersöka sig, klämma på sina tuttar, ja hela samhället har stått som
en ”man”, för att ta hand om det otyget som ändå bröstcancer är, ja som
all cancer är.
Men där stod då männen, jag vet själv av egen erfarenhet. Läkarna var
emot en när man ville kolla, sjuksköterskorna var ovilliga att hjälpa
för att man var en man, och det ansågs inte lika viktigt alls för att
man var en man. Jag fick reda på av en tillfällighet att i Sverige, så
kunde man kräva att dom tar ett PSA-prov på vårdcentralen. Ingen brydde
sig dock om att informera om det.
Vid flera tillfällen när jag bad om det, alltså att få ta ett PSA-prov,
så fick jag till svar att..... ”inte nödvändigt”, ”Behöver inte kolla
nu, gör det senare”, ”detta prov är väldigt kostsamt för
samhället”...... Jag undrar bara hur många fler än jag själv i Sverige
blev bortmotade med de orden. Kanske alltför många vet vi nu, som också
dog tack vare detta skitsnack av läkarna och personalen ute på
vårdcentralerna och sjukhusen.
Allt detta medans TV, radio, och ALLA tidningar fylldes, och var fyllda
till bredden, av artiklar hit och dit, om hur kvinnorna led, och hur
viktigt det var att dom gned sina bröst varje upptänkligt tillfälle,
för att upptäcka knölar, och en början till cancer.
Jag skriver INTE detta nu för att på något sätt se ner på kvinnornas
lott i livet med sin bröstcancer. Utan jag skriver för att belysa hur
jävla farligt cynisk hela sjukvården var gentemot männen, och deras
lott i livet vad det gäller prostata-cancern.
NU äntligen tror jag mig veta, så tar dom det mer på allvar, och man
blir inte längre nekad att få ta sitt PSA-prov, och allt mer män
överlever, och kan leva i många år till.. Jag har nu 2 kamrater som
överlevt detta helvete, kamrater som utan vård hade varit tvär-döda
idag antagligen.
Så jag känner att det är viktigt att man slåss emot orättvisorna
oavsett om det är köns-relaterat eller inte. Och oavsett om dt gäller
sjukvård eller mobbing som vi ju talat om tidigare...
Handskak
Chaiyaphum MMCDIX, Thailand
12 februari 2016
84.6 kilo - 83,8 kilo (24 km) 87 minuter - 1.082 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,209 (neråt)
När en vän hamnat i svårigheter, reta då inte upp honom med att fråga ”om där finns något du kan göra”!! Fundera istället ut nåt vettigt att göra, och bara gör det!!
Sitter precis och försöker att downloada ner en TV-show som jag följer,
som heter “The challenge –battle of the bloodlines”, En riktigt kul
reality-show där ungdomar, ja kanske inte ungdomar direkt, dom är väl
runt 25-30 år gamla. Dom kämpar om att vinna 200-250.000 US dollar.
Det är ju en himla massa stålar, och speciellt då för många unga, som i
dagens samhälle kanske inte gjort många handtag i sina liv. Ja inte
dessa ungdomar i alla fall, dom verkar vara de torftigaste slöaste jag
sett i hela mitt liv. Dom är desperat coola och tuffa, men verkar mest
vara hlt dinga socialt sett..Men hela showen är amerikanskt rå i sin
framtoning, och ganska kul att se.
I alla fall, så kan det vara lurigt att få tag i dessa shower. Jag har
mina 2 speciella ställen där jag hittar 99% av allting jag vill ha. Det
ena och bästa är ”Torrentday”, och den andra som också är suveränt
heter ”Lime torrents”. Jag vet att jag skrivit om detta förut, men som
tröst kan väl sägas att det kommer ju nya läsare hela tiden som kanske
inte läst detta tidigare.
Idag i alla fall, så hade ett ljushuvud publicerat en episod nummer 12,
och den tidigare var episod nummer 10!!! Jag fick nu börja att leta ute
på internet efter episod nummer 11... och det skall sägas till allmän
varning. Det är NU, just NU i detta ögonblick, när man försöker ”följa”
spår efter dessa shower, det är då som man hamnar på olika web-sidor
som tillhandahåller torrents att ladda ner. Det är nu som man drar på
sig, och får ofrivilligt en massa skit ner i sin dator.
Och all denna skit sinkar datorn nåt grymt, speciellt här i Thailand
där internetet är värdelöst, och stinker fruktansvärt. Sidorna kan
stundtals ta 1 minut att växla emellan, och då förstår ni att man blir
grymt irriterad. Dock om ni vill veta, så brukar jag använda olika sätt
att ”rensa”, jag är ju allmänt kass på datorer, men kanske att man lärt
sig lite grand i alla fall. Jag har följande ”vapen” då i min hand som
jag kan använda:
A – jag klickar på inställningar uppe till höger och väljer historik, och tar bort all web-historik sedan tidens början.
B – Jag går in i datorn och rensar filer....
C – Därefter går jag in och fragmenterar datorns filer....
D – sedan kör jag Ccleaner eller window washer....
E – Sedan har jag ett bra rens-program (gratis) som heter ”Malwarebytes”, ganska kraftfult..
F – Och sedan som mitt sista vapen, så har jag ett köp-program som
heter ”Spyhunter”, det är grymt bra och tar bort all skit i datorn
faktiskt....
Det finns en möjlighet att man fått in nån dynga trots allt, som bara
är omöjligt att få bort, det sista ytterligaste vapnet, mest att likna
vid amrisarnas atombomb, är att man ställer om sin dator tidsmässigt
till ett tidigare datum, ett datum då man vet att man INTE hade denna
skit i datorn, det kan ju vara några timmar tidigare eller kanske några
dagar tidigare.
Datorn tror då att man befinner sig i den 3 februari istället för den
11 februari 2016... Ett mycket bra sätt. Man är då vid en tidpunkt
INNAN man fick in skiten i datorn, och kan nu undvika att besöka de
sidorna där man troligen blev infekterad.
Skulle inte detta fungera ändå, så får man gå till sin datorkille, som
får om-installera hela din dator, och det är ju nåt man till varje pris
vill förhindra om möjligt!! Detta har ju inte mycket med Thailand att
göra, FEL....
Detta har mycket med Thailand att göra, ty om man skall klara sig
härnere med sin dator så kommer man, och då måste man, lära sig så
himla mycket mer än man orkade med hemma i falang-land... Så kanske
någon av Er kan ta dessa erfarenheter och lärdomar som jag blivit
tvungen att suga upp ifrån vänner här nere i Thailand.
Min Polare Martin, är ju den enskilt bästa jag mött, och den mest
generösaste att dela med sig av sina kunskaper i allt detta. Det var ju
helt och hållet tack vare honom, som jag kunde starta upp denna hemsida
www.glegolo.com, annars hade jag nog suttit med en tråkig blogg-sida
fortfarande tror jag.
Nu ser vi fram emot nya äventyr imorgon, då jag återkommer igen.
Handskak
Chaiyaphum MMCDVIII, Thailand
11 februari 2016
84,2 kilo - 83,3 kilo (32 km) 96 minuter - 1.194 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,215 (uppåt)
Ju intimare du kommer i en relation, desto mer takt och ton krävs det av dig!!
Idag fikade jag ihop med York, tysken ni vet. Han hade köpt med sig
till mig 1 tub Kalles Kaviar och en chokladkaka ifrån sin resa till
Österrike, mycket omtänksamt av honom. Blir kul nu när han är tillbaka,
han brukar ju vilja röra på sig, och vilja fika och käka via
motorbike-turer i det gröna... Så man kommer till en massa orter, som
man nog aldrig annars hade varken sett eller hört talats om...
Vi satt där som vanligt på Big C, och kollade in folket som
passerade, och det är rent vidunderligt hur många falanger det
egentligen finns härute på landet. De där killarna som bor nere i
Pattaya, Bangkok, och kanske Phuket, tror ju i sin okunskap, att det är
alldeles tomt på falanger här. Dom skulle nog försöka att ta sig en tur
utanför sina barer och hotell, och se hur läget är i Thailand.
Det som man dock inte riktigt vet, om man nu inte pratar med sagda
falanger förstås, det är ju om dessa verkligen bor fast här, eller om
dom bara är här på ett kort besök. Min magkänsla, eftersom det oftast
alltid är nya nyllen man ser, är nog att det är falanger som bara är
här på besök, och anledningen då är ju till 100% att besöka fruns
familj där i byn. Men det är kul att se dom. Hälsan dom inte, då är dom
på kort besök, och tittar dom och ler, så vet man oftast att dom bor
här fast...
Måste kommentera thais svinäckliga kaffe. Jag säger nu inte att det
grekiska, spanska, italienska, eller portugisiska kaffet, skulle vara
bättre, för att inte tala om det svinäckliga turkiska kaffet... Men
thais kaffe är gris-äckligt. Det är så starkt, så man kan ställa skeden
i det. Finns absolut noll balans mellan kaffeböna och vatten
där.... Kanske därför också som kaffe dricker mestadels kallt
iskaffe med 300% mer socker än vi någonsin vil ha i vårt egna.
Men det är som någon okänslig människa sade... – ”det är olika
människors kulturer”.... Javisst, men varför har dom så jäkla äckligt
kaffe bara i vissa kulturer, kan man fråga sig!! Medans i vår kultur,
så har vi förstånd på att nyttja kaffe-bönans arom och styrka, alldeles
förträffligt!!
Efter söndagens curry-middag nere på Bens bar, så vart man ju lite
grand besviken. Jag hade ju i min enfald trott att det skulle vara som
man är van vid hemifrån, när det gäller curry. Alltså kött av nåt slag,
ris, och en currysås. Nu hade dom gjort curry-ris, det var absolut inte
dålig smak eller så, det var riktigt gott. Men jag saknade den där
smarriga curry-såsen faktiskt, som man skulle dränka riset och köttet i.
Ingemar den gamle ”Corn flakes-kocken”, har lovat mig, att lära mig att
göra en riktig gräddsås, och då kan vi hysta i lite curry och fixa till
det. Då kan jag fortsättningsvis lägga den maträtten också till min
merit-lista. Jösses va grym man blir i köket, synd bara att man är så
jäkla gammal, det är nu nästan bara jag som använder min egna
matlagning, ingen här springer precis bena av sig för att äta min mat.
Skulle vara kul en endaste gång, att se om jag skulle kunna lyckas att
bjuda hem den närmaste släkten, och säga att "idag så blir det enbart
falangmat och ingen thaimat alls".... Jäklar vad dom hade ätit hemma
hos sig, innan dom skulle komma på middag, äta pliktskyldigast
ytterligt små portioner av min mat, för att sedan verkligen berömma mig
för maten.. Jag vet inte.....
Men jag har nog ingen lust att utsätta mig för den grejen. Dan amrisen,
gör ju det gång efter annan, och han är av den övertygelsen att thai
mer än gärna kommer och äter sig proppmätta, och är glada att slippa
äta thaimat just den dagen.... Ja alla blir saliga på sin tro, sägs det
ju!!
Handskak
Chaiyaphum MMCDVII, Thailand
10 februari 2016
84,0 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,205 (neråt)
När den vite mannen krigar mot indianen och vinner, så är det en stor seger, men om dom förlorar, så kallas den en massaker...
javisst kölden är tillbaka och det är svinkallt känns det som. Vi måste
vänta tills klockan 11.00 innan man kan cykla ut, annars fryser man
bara, och då är det inte roligt att cykla. På detta dagtid, så har det
också varit rejält blåsigt, så i vinden så har temperaturen varit
skitlåg.
Dom kanske säger 25 grader i skuggan på dagen, men dom kan ta sig i
brasan dessa amatörer till vädermän här. Är man ute i solen på dagarna
och i denna vind, så är temperaturen lätt 7-8 grader kallare än dom
säger. Nattetid så är det svinkallt, och nere nu igen på 12-13 grader.
Vid läggdags; Dra täcket över hela kroppen och upp över huvudet. Andas
ut DJUPT 8 gånger för att få in lite 37 gradig värme under täcket,
annars är det inte roligt. Försök att få täcket att fastna runt
kroppen. Typ knip med fötterna eller knäna, så inte ens fru snor
täcket.
Min fru har en ful ovana, och det är att varje gång hon skall vända på
sig, så sprattlar hon som en kräfta man lägger i kokande vatten, och
sedan snor hon täcket från en. Han drar det rakt av, utan någon
moralisk tvekan. När man klagar frampå morgonkvisten, så säger hon bara
helt kallt - " I am a ladyyyyy"..
Så kan det gå till i den äkta bädden.....
När det gäller nyheter, så är jag en tråkig fan skall ni veta. Jag har
alltid varit otroligt ointresserad av nyheter förutom sportnyheter, och
fotboll i synnerhet... Hade alltid en prenumeration på GP i Göteborg
fram till 1991 ungefär. Då ledsnade jag, dels p.gr.a. att det var
fullständigt svindyrt per år att få den i brevlådan, och dels så märkte
jag hur lite kul jag egentligen tyckte att det var, att läsa om döden,
invalidiserade trafik-skadade människor. skottdrama, bankrån,
våldtäkter, och misshandel hit och dit.
Jag lever för stunden känns det som i mitt liv, och jag vill inte solka
ner mitt korta liv med att gotta mig, och deppa ner mig i alla dessa
skitnyheter, som rullas upp inför allas våra ögon på första-sidorna,
och hela vägen bak till sista sidan..
Priset för en GP i min bok, var då 1991 en bra bit över 1.500;. plus
att jag blev deppig och cynisk och blasse´, och brydde mig till slut
inte om någonting ute i samhället. och just den grejen ser man ju bland
folk tycker jag mig märka,, och det är mest bland dom som just läser
dagstidningarna ifrån pärm till pärm...
Så med detta sagt, nej, jag vet inga detaljer om vad som händer och
sker i Thailand, men visst finns det censur här, och visst hör man om
den från gång till annan. Men det är nog lika bra, annars blir det väl
inbördeskrig här omgående om allt skulle bli fritt.
Titta bara på paj-kastandet, och til slut stridighetena på öppen gata,
mellan de gula och de röda för 1,5 år sedan.... Detta landet, liksom
många andra U-länder måste helt enkelt ha ett styre som mer lutar åt
diktatur tror jag i alla fall...
Nä nu är jag stelfrösen om fingrarna och väljer att kolla på en film på
datorn iklädd flisjacka och långbyxor med tillhörande strumpor....
Snart komer värmen tillbaka förhoppningsvis, kanske redan till helgen
sägs det...
Handskak
Chaiyaphum MMCDVI, Thailand
9 februari 2016
84,2 kilo - 82,4 kilo (44 km) 149 minuter - 1.854 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,206 (uppåt)
Du kan snart upptäcka vad din fiende mest räds, i de medel han använder för att skrämma dig!!
Skall tala kort om något ganska oväsentligt kanske. Jo häromdagen så
fick jag för mig att baka en banankaka, vi har ju så enormt mycket
bananer att tillgå här i Thailandet. Jag googlade, och fann
naturligtvis hundratals recept. Jag är ju inte av det intresset
förstås, så jag sitter där som ”Leila” eller "Tina", och plöjer igenom
alla dessa, så jag kollade bara de 3 första på google-listan som dök
upp där på datorn.
Alla 3 recepten såg hyggligt lika, ut och alla hade kanel i sig. Jag
beslöt mig för ett av dom, och satte igång. 2 hela dl socker krävdes
till 3 dl mjöl, redan där kändes det som om det var lite mycket socker
för en gubbe som mig, men jag körde på. Medans jag försökte vispa upp
sockret i 2 ägg, så kändes det så trögt, och otrevligt med allt det
sockret, så jag lade i ett ägg till, plus lite extra mjöl också.
Dom ville ha 2 tsk med kanel, så det hällde jag i också, plus då resten
av prylarna. Allt gick bra, och efter nån timme när allt var nedkylt,
så smakade jag, och min omedelbara reaktion, var att det kändes som om
kanelen tog överhanden över banansmaken, och dominerade hela kakan
alldeles för mycket.
Jag knatade över till Dan, som ju lever för detta med bakning nu för
tiden. Jag bad om hans ärliga svar på hur det smakade, men han
förklarade att dom inte har kanel i banankaka i USA. Och han tyckte att
kakan skulle vara lite mer blöt i konsistensen. Jag förklarade för
honom att detta är vad vi i Skandinavien kallar ”kaffebröd”, och man
skall käka det ihop med kaffe, eller i värsta fall ihop med mjölk.
Yongyut och Namkaeng gillade dock kakan... Men igår så tänkte jag
försöka med att ta bort 1 tsk kanel, och endast lägga i 1 tsk kanel....
Satte igång, och smeten smakade himmelskt gott strax innan jag skulle
lägga i kanelen, så jag struntade i kanelen, och kör utan.... kakan
blev fin, kyldes ner,, och denna gång så smakade det banankaka, och var
riktigt god tyckte jag.. Men det är väl med att likna att fråga en
småbarns-mamma om hennes barn är ett fint barn.
Yongyut och Namkaeng fick smaka igen, och denna gång tyckte dom den var
ännu goare faktiskt, så för min del framledes, så kommer mina
banankakor att vara utan kanel, var så säkra.. En annan sak som jag
funderar på nu när jag bakar där i köket, är att allting verkar gå så
enkelt, och jag känner mig mycket mer stabil och trygg bland matvaror
och kastruller, en syssel-sättning som man ju annars tillmäler kvinnor
eller gay män!!
Mycket bak blev det i dagens kapitel, men man är ju mer som en Bäver
när det kommer till skrivande. Man jobbar, och jobbar, och sliter, och
kämpar, och lägger upp ett ”vinter-förråd”, som man sedan kan
”publicera” under den ”svåra” tiden, nu, just nu, så har denne Bäver
lite tanke-stiltje, men jag är ute och samlar på mig, och snart så
kommer det att flyta på igen. Under tiden kan man ju alltid
skriva om ingenting, och på så sätt så har man ju alltid skrivit
någonting
Detta förfarande känns ju ungefär som den där gamla TV-serien
”Seinfeld”, som ju var en grymt rolig TV-serie. Den handlade om
”ingenting” sades det, och dom lyckades grymt bra med att fylla denna
serie under 9 hela långa år med ingenting. Jag älskade varje minut och
varje avsnitt av den serien, som handlade om ingenting!
Ingemar bjöd på middag igår, och det blev en himmelskt god middag må
jag säga. Han hade kokat kycklingbröst, stora rejäla sådan bröst, och
hade alltså kokat dom möra och saftiga under 1 timmes tid på spisen.
Gjort en fantastisk sås med hjälp av spadet från kycklingen bland
annat, och fått till en gräddsås som kan få den bäste diabetiker att
bli smällfet på bara ett par dagar. Till detta serverade han
Hasselbackspotatis, och några kulor med Brysselkål.
Nu är ju Brysselkål och sallad i dessa sammanhang med god mat, bara
magfylla, och man försöker att peta bort just det serveringsfatet ur
synfältet, så man inte frestas att äta sallad, när det finns god mat på
bordet. Vi käkade snabbt som ena riktiga grisar, och jag var enormt
glad, mätt, och tacksam, mot Ingemar för denna middag.
Den cyrry-middag på Bens Bar från kvällen före, det minnet bleknade
fullständigt i jämförelse, och man märker vem som är kock, och vem som
inte är det, eller kanske man bara skall lasta Ben på baren för att han
är engelsman, och inte kan laga mat...? Ingemar var ju kock på sjön
berättade han ju tidigare, så det förklarar varför han e så himla
duktig i köket.
Ingemars roligaste minne från köket på sjön, som han berättat, var ju
när han började i köket i unga år. Den ordinarie kocken, hoppas jag
kommer i håg rätt nu bara, han var lite dålig en dag, och han överlät
kockeriet till Ingemar, en extremt ung man i kanske 17;års åldern. Han
fick göra frukosten. Besättningen efteråt var väl inte så där himla
nöjda med hans insats.
Och en av gubbarna nästan bad till Gud att den ordinarie kocken skulle
bli frisker så snabbt som möjligt, och han avslutade sitt tal med att
säga till Ingemar; -”Du kan ju få folk att bli magsjuka bara genom att
servera cornflakes”.... Men Ingemar gav inte upp, och nu är han duktig
som sattan.... Och med detta så avslutar jag detta kapitel, som inte
handlade egentligen om någonting.
Handskak
Chaiyaphum MMCDV, Thailand
8 februari 2016
84,4 kilo - 83,0 kilo (37 km) 129 minuter - 1.605 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,203 (nedåt)
Kärlek är kanske den enda glimt av evigheten, vi någonsin kommer i närheten av!
Svinkallt igen, men nu blir det åtminstone uthärdligt frampå
eftermiddagen, men att ge sig ut och hoja kl. 10.00 är inte något gött
alternativ längre, alldeles för kallt. Idag blåste det dessutom 18
sekundmeter, allt enligt "vädermannen" Ingemar, som har vädret i sin
telefon, och han har facebook i sin telefon, och han har nog fanimej
även telefonnummer i sin telefon tror jag...
Passerade idag, liksom alla andra dagar på året, dessa fantastiskt
granna blommor. Inte bara finns dom i flertalet olika färgvarianter,
men dom luktar rent fantastiskt gott, Jag är väldigt osäker på namnet
på denna blomma, men kanske något som typ; Plumeria om jag fattat det
hela rätt.
Jag har sett blomman på TV i Japan, och Korea, och China, så den finns
nog över hela vida Asien, kanske också på alla varma platser på
jordklotet, ingen aning. Men här kommer några färgvarianter i alla fall
på foto som jag tog...
Jo Yongyut verkar mycket ömtålig just nu och lipar ibland när hon
pratar om sin pappa, men hon får hållas,,,, Tycker ju jättesynd om
henne, de har ju en helt annan kultur här.... När jag förklarade hur vi
oftast gör bland oss falanger, skall inte vara taskig nu, men jag sade
att vi går till kyrkan, lipar en stund i kyrkan naturligtvis, sedan 1
timme senare går vi ut på kyrkogården efter gudstjänsten, och gräver
ner den döde, och lipar en stund till. sedan blir det kyrkkaffe med
smörgåstårta, och då lipar man en stund till.....
Sedan går alla hem till sitt, och man sköter sin sorg själv, utan att
prata så mycket om det.... Till slut berättade jag för henne, så känner
man glädje över hur kanon-goa ens mamma och pappa var, när man tänker
på dom, så istället för att gråta så ler jag nu... Hon kikar på mig
under lugg, och tycker jag e en fullständigt ding dong falang,,,, Hon
kan inte relatera en sekund till hur andra har det i andra länder, och
det kanske gäller alla thai, eller? Ja vi är olika..
Ja så var kvällen avklarad nere på Bens Bar. Maten var underbart god,
och jag har lovat mig själv att försöka att göra egen curry-sås i
framtiden. Varför avhålla sig i 8 långa år ifrån denna fantastiskt goda
krydda?. Det var skit-trevligt där nere på baren, och jag lyckades
dricka en hel LEO (liten) till maten, sedan blev det en Irish-coffe med
farinsocker, så klart, jag har ju gett ganska mycket farin-.socker till
Barägaren Ben, så han kan servera goda irish-coffe!
Efter det, så valde jag slälvmant att truga i mig en baccardi-coke,
vilket var underbart gott. Just när man sitter med sista klunken, och
är på väg att säga; - ”Käptan Kapp”, så ringer 100:åringen i
bar-klockan för en gratis omgång! Detta är alltså den amerikanen som
jag berättade om på nyårsafton.
Han som hade komponerat en hit-låt till Sammy Davies J;r, han kände
Obama sedan länge, och hans bror jobbade på FBI, och han själv jobbade
åt amerikanska regeringen, genom att bli posterad och avlönad för att
kolla in läget på olika platser i Asien.
Ingemar döpte honom snabbt till 100:åringen, eftersom han verkade ha
upplevt så mycket så han måste minst vara 100 år gammal... men han
pröjsade i alla fall en omgång brännvin, vilket var ytterligt himla
snällt. De unga pojkar och flickor som var där, alltså
engelska.lärarna, de var jätte-tacksamma, de har ju inte så jättemycket
pengar precis , så tacksamma var dom allt.
Avslutningsvis, killen som kallar sig ”Leifen” ute på de olika
thaiforumen kom aldrig dit, jag visste det, han vågade inte, han är
panisk rädd att åka på en propp den grabben. Vad som konfunderar mig,
är att han inte kan låta bli, utan känner att han måste verka stentuff
på internet emot alla. Notera då att han är över 60 år gammal!!
Och uppför sig som om han vore en oövervinnerlig 30 åring! Jösses
vilken marklandning den killen kommer att få erfara om han inte slutar
på studs med sitt uppförande...
Men i verkligheten så är det en liten norrländsk skit bara, som inte
vågar stå upp och ta konsekvenserna av sitt jävulska handlande. Måste
vara en pina för den grabben att märka, att den han sparkar
på faktiskt ger tillbaka, och faktiskt är ett hot av något slag.... Så
nu skall jag prata konsekvenser med fanskapet var så säkra... Nä bort
med denna typ av mobbare, dom klarar sig aldrig, i helvete heller,,,,
bort med dom ....
Handskak
Chaiyaphum MMCDIV, Thailand
7 februari 2016
84,1 kilo - 83,3 kilo (25 km) 107 minuter - 1.331 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,216 (uppåt)
Om vi gjorde alla de saker som vi är kapabla till, så skulle det storligen förvåna oss!!
Forts. Från förra kapitlet... Det började med att dom fyllde på med
jord, och istället för att låta jorden ”sätta ” sig nåt år eller två,
så fick han besked att pålar man här, så blir det bra, och vi kan börja
bygga på studs. Så dom pålade, och dom började bygga. Husväggen går
runt 1 meter ifrån fylle-gränsen. Vilket är 1,5 meter hög med lös jord.
Jag kan se redan efter 6 månaders bygge, hur fyllet har börjat att röra
på sig i sidled, fått huset att redan börja luta lite, och det har
redan blivit rejäla sprickor på sidoväggarna. Fönster-öppningarna och
dörröppningarna hade han nu fått dom att göra om 4 gånger berättade
Bill.
Dessa var inte gjorda i räta vinklar, och var ojämna och allting
lutade. Vattenpass används ju inte av thai, anses väl vara ett stendum
falang-grej, när man ändå har 2 par av ”Lao Khao-ögon att tillgå. Bill
fortsatte sedan att visa mig, och han visade hur dom hade lagt
golvplattor. Och det var det värsta jag sett i hela mitt Thailiv.Mycket
skit har jag sett men detta...
Dessa idioter hade börjat i mitten på golvet, och arbetat sig ut emot
väggarna, och hade då fått skära plattorna för att få dom på plats den
sista biten in mot väggen. Och där invid väggarna på ALLA 4 sidor, så
var det glipor minst 1 cm tjocka... Det såg för jävligt ut. Jag menar
så kan man ju inte ha det... Bill fortsatte att visa mig saker som jag
t.om. glömt var det var.
Men jag fick ändå säga till honom att jag har sett skitmånga nybyggda
hus här, och måste säga att det faktiskt finns ganska duktiga arbetare,
och duktiga projektledare här i Thailand. Men i botten är dom oftast
värdelösa, men det finns grader på hur värdelösa dom är. Jag sade till
honom avslutningsvis, kanske du skulle avskeda projektledaren som
anställer dessa ris-arbetare, som tydligtvis inte kan bygga hus.
Göra ett försök med en ny gubbe, och förklara redan från början hur du
vill ha det, och absolut inte ta någonting för givet, ty thai har inte
alls samma krav som vi har... och med detta så lämnar vi eländet, och
ser fram emot andra saker som är i görningen här i Chaiyaphum.
Imorgon söndag (idag när ni läser detta), så kommer det att bli
söndagsmiddag nere på Bens falangbar. Det blir curry och ris och nåt
mer, skitsamma vad det är, har längtat efter curry nu i åtta långa år,
och jag hoppas att han inte gör det för jäkla skitstarkt bara....
Desutom så hoppas jag att ”Leifen” vågar sig dit och vågar konfrontera
mig.
Han har varit ute på olika thaiforum, och gjort taskiga inlägg, och jag
tänker fråga honom om dessa saker. Killen är livrädd att åka på en
propp, men ni som känner mig vet att jag absolut inte slåss, bara i
nödfall. Jag vill ha denna skit ur världen en gång för alla, och därför
vill jag träffa honom. Jag vet att han läser detta, så jag hoppas att
han håller modet uppe, och vågar prata med mig.
Oftast är ju annars desa internet-kufar fegisar, men vi får se.. Jag
tror personligen att han kommer att stanna hemma skiträdd, och skylla
på att han hade saker att göra hemma, som typ städning och dylikt,
eller att han inte läst detta. Vilket jag för övrigt VET att han gör
dagligen... Välkommen ”Leifen” och gör rätt för dig äntligen, det lönar
sig i längden...
Handskak
Chaiyaphum MMCDIII, Thailand
6 februari 2016
84,4 kilo - 83,0 kilo (39 km) 124 minuter - 1.543 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,209 (neråt)
Lycklig är den man som vet vad att komma ihåg ifrån det förflutna, vad att njuta av i nutiden, och vad att planera för i framtiden
Som jag i nåt sammanhang redan redovisat, jag lyckades idag med att
framgångsrikt få min ansökan godkänd ifrån Thailands Immigration. Och
med detta menar jag bara. Vid varje 90 dagars-skifte, så skall vi
utlänningar rapportera till Immigration i Thailand. Alltså vad dom
kallar en bekräftelse av vår status och vår adress.
Man gör detta via personligt besök på det kontor man tillhör, jag
tillhör Khon Kaen 13 mil ifrån Chaiyaphum en väg! Men sedan 2 år
tillbaka, så har man kunnat göra detta på posten i vissa fall, alltså
lägga sin bekräftelse och blankett med alla himla fotokopior av
allsköns bröte, i ett kuvert till dom.
Men det har bara fungerat på vissa kontor, väldigt många av dom tycker
att det blir mer-arbete, och då skiter man i att acceptera det. Detta
är ju Thailand så lagen gäller bara om man själv VILL acceptera den,
för den enskilde tjänstemannen.
Och det 3:e och sista alternativet är då online reporting! Man kan
rapportera sin status via datorn. Thailand har dock, och har haft i de
flesta fall oerhörda problem med sina datorer, deras datorsystem är
rötet efterblivet, och extremt primitivt. Dom använder en hemsida, som
inte har något godkänt säkerhetscertifikat, så de flesta datorer styrda
av falanger och utlänningar bromsar kraftigt och avböjer, och
rekommenderar att man INTE klickar in sig på deras hemsida när man vill
rapportera.
Ja sådan skit får man stå ut med i detta primitiva land, som så gärna
vill vara modernt och kalla sig modernt, men dom är långt långt ifrån
moderna. Men i alla fall, jag lyckades att klicka mig in på deras
hemsida, och fylla i ansökan om 90 dagars rapportering via nätet.
Detta var den 3 februari, igår sen eftermiddag, så kollade jag statusen
och ta mig fan..... det stod ”approved” med fina tydliga bokstäver.
Detta innebar i klartext, att jag slipper bry mig mer denna gång och är
spelklar i ytterligare 90 dagar framåt...
Denna procedur upprepas alltså 4 ggr om året, och den 5:e gången så
måste jag åka till Khon Kaen och ansöka om uppehållstillstånd. Så förut
fick jag totalt varje år, åka 5 gånger till Khon Kaen, men med antingen
oinline reporting, eller reporting via postkontoret, så räcker det ju
med en gång, vilket är underbart.
Har ju suttit den vägen, dessa 13 mil som tar med mjölk-bussen 3-4
timmar en väg. Fan man är borta en hel jäkla dag ju, mesta tiden på
denna mjölkbuss. Så ”all good” för nu då, vad det gäller den prylen i
alla fall!!
Vi var bortbjudna till Bill och Gitts nya hus, alltså det hus som dom
håller på och bygger borta i ödemarken 6 km härifrån. Dom valde ju bort
att bygga ganska centralt runt här där jag bor, där dom fick chansen
till ett schysst exakt lagom 1;planshus, som dom kunde forma hur
sjutton dom ville. Och istället valde dom att handla in mark 6 km ut på
risfälten, ligger för övrigt 1 km bara ifrån Dass-hospitalet”, alltså
det där lilla sjukhuset, som vi donerade toaletter till via insamling
om ni kommer ihåg!
Bill visade mig/oss runt, och ta mig fan vilken skit dom presterar
dessa Kalle Anka-byggare. Den som säger att dom är duktiga byggare här,
skulle nog ta sig en verklighets-tablett för att landa på sina fötter.
Skitsamma om någon enstaka här och där, har en jäkla tur och stöter på
folk som faktiskt gått i skolan och lärt sig att bygga hus.
Men dessa är så ovanliga, så man kan inte räkna med dom alls. Utan vad
man får räkna med att få hålla sig tillgodo med, är folk som hyrs in
direkt ifrån risfälten, alltså folk som knappt ens gått i en sketen
värdelös thaiskola i 6 år maximalt.
Vid husbygge fungerar det exakt detsamma som vid bil och mopedkörning i
detta land. Jo man säger att ”man kan köra bil” OM man kan starta
bilen, och få den att börja rulla, då är man OK... och detsamma gäller
motorcykel och motorbike-körning! Kan man få den att starta och rulla
framåt, så är allt OK, och man säger att man kan köra motorbike.
Så att lära sig lagar och regler i trafiken skiter man i, man uppfinner
ju egna regler och lagar. Så kan man ta sig till ett husbygge för egen
maskin, ta sig in i huset, och man äger en spritflaska med brännvin, så
är man kvalificerad. Fullständigt värdelösa med noll kunskaper i precis
allting.
Denne amerikan Bill hade skrikit sig hes, och hade fått många av
arbetarna att försvinna därifrån, så dt var ju inte så lyckat, men jag
förstår killen. Bygget var fruktansvärt oorganiserat, fruktansvärt
försenat, och i fruktansvärt dåligt skick. Allt arbete i stort sett var
fusk, och gjort felaktigt. Detta hus,tror jag som inget vet, kommer att
bli farligt säkerhetsmässigt, för dom som kommer att bo där när allt är
klart, om inget görs åt situationen. Forts. Nästa kapitel,,,,,
Handskak
Chaiyaphum MMCDII, Thailand
5 februari 2016
83,8 kilo - 83,5 kilo (15 km) 66 minuter - 821 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,246 (uppåt)
Utav 2 vägar i en skog, så valde jag den som var minst ”trafikerad”. Och det har gjort all skillnad i hela mitt liv!!
Idag på vårt samkväm här i Chaiyaphum, så kom vi att prata om det
vanliga ämnet om Isaan, och den ytterligt vanliga förekomsten av
relationen gammal falang och ung isaan-dam. Ämnet är ju himla uttömt
förstås av oss som bor här, och av dom som varit i hop med sina
thaidamer några år. Men ämnet attraherar fortfarande alla nykomlingar
som kommer hit till Thailand. Plus då hela västvärlden speciellt
förstås..
Idag på fikan på Big C, så kom Stefan från Nong Bua Raew, han som har
en tysk restaurant där, han hade med sig en kompis ifrån Mannheim
Tyskland. Och denne Kurt som han hette, han var full av liv och glädje,
så det var riktigt kul. Han skojade, och till slut så berättade han att
han tyckte det var konstigt att hela isaan är fullt av gamla gubbar som
var ihop, och gifta med unga damer.
Han hade inget emot företeelsen som sådan, men undrade varför det var
så mycket här, han kom just ifrån Chiang Mai, och där var det stundtals
samma, men absolut inte i samma utsträckning, där var det inte alls så
stor åldersskillnad, så himla ofta!!!
Stefan själv besvarade sin vän ungefär med dessa ord; – ”
security, only security. Old man has worked all his life, builds a
house, gets pension and marries. Thai lady when old man leave planet,
she gets it all. And the house is costing much more than any
thai-family could ever pay for. Not a bad thing really. Old man live a
happy life the remaining years.
Much more happy than he could ever be in his cold and shitty
home-country, where he is worth absolutely nothing, and he will be so
enormously lonely. Where is the happiness in assets, when you are
laying there in your last woodenbox confronting the crematorium a last
time.. No age-gap or no age-gap, if you can be happy why not? And if
you can be happy and at the very same time, make other people happy,
whats wrong with that”!!!!!
Stefans svar fick oss alla att sitta tyst och fundera over vad han just
hade sagt, han sade det så himla bra faktiskt. Tänk om alla dessa jävla
PK-kärringar hemma i Sverige, kunde fått höra detta, och försöka få dom
att fatta att livet skall levas, och man skall göra varandra så
lyckliga som möjligt.
Roger, en norrman som också dök upp här i veckan, sade att för hans
del, så är dessa relationer med stor åldersskillnad vansinniga! Alltså
vansinnigt shcyssta grejor, men kanske inte för dom som bor kvar där
hemma (I Norge).
Deras kommentar när mitt förhållande blev känt var ganska väntat, sade
han; – ”Sätta huset i hennes namn?” Sedan efter ett kort tag, så blev
jag intvingad i en moralisk dilemma där hemma, och släkten min
blodfamilj, nöp mig på en ansenlig summa pengar....
Dubbelmoral...naturligtvis inte, inte när det gäller falang.....
Sedan dess, en underbar upplevelse på äldre dar. Ett nytt liv, en ny
familj, ny mat, och ny seder, och ett nytt språk, vilka utmaningar. Man
hinner bara inte bli gammal och gaggig här tror jag, fortsatte han!!
Men jag känner att det var värt varenda dyft av det. Jag förväntar mig
en lycklig ålderdom, och jag kommer åtminstone att ha mina kära runt
mig hela tiden, och slipper bli lämnad alldeles ensam i en lägenhet
rullandes i mitt egna piss när jag dör...
Med detta, så var kanske ämnet avhandlat. Ända tills en gubbe villa
avsluta med orden; - ”young Isaan girls are mostly poorly educated, and
respect old falang for their wisdom and knowledge”… Hahaha secket gott
skratt vi fick när vi lämnade fikastunden, och släntrade in på Big C
och handlade våra prylar där….
Men mina egna tankar dröjde kvar, trots att mötet var över. Tänk ändå
vilka goa hypokrater/hycklare vi människor oftast är. Jag dömer inte Er
läsare nu, utan ser inåt på mig själv. Kanske jag ser Er läsare inne i
mig vem vet, Men låt mig säga så här. Jag skulle inte vilja att min
dotter eller syster gifte sig med en 20/30/40 år äldre människa, ville
inte att dom skulle råka ut för det.
Men som boende ensam i t.ex. Thailand, så skulle jag inte ha nåt emot
att ha ett förhållande med thaidamer 20/30/40 år yngre än mig själv. Så
bara det inte drabbar mig själv, och min familj hemmavid, så är det OK.
Eller är det det???
Handskak
Chaiyaphum MMCDI, Thailand
4 februari 2016
83,7 kilo - 83,4 kilo (16 km) 66 minuter - 821 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,226 (uppåt)
Uthållighet, är inte ett långt lopp, det är många korta lopp efter varandra!!!
Var ute på en fantastisk cykeltur häromdagen, visserligen bara 33 km,
men den gick som smort, ovanligt smort faktiskt. Jag började med
motvind hemifrån mig 2 km. Jag stannade några gånger när jag såg
fåglar, och min eviga jakt fortsätter på att någon gång i livet kunna
få ta fina fågelbilder, vilket jag hittills under 7,5 år nesligt
misslyckats med.
Nu smög jag på alla upptänkliga sätt, och fick halvbra bilder, men
fortfarande alldeles för skumma, och för långt avstånd... Men jag
fortsätter, någon gång kanske jag stöter på en blind, döv, och lam
fågel, som inte klarar av att flyga iväg, och DÅ minsann, kommer jag
att stanna och ta kanonfoton skall ni se....
Efter detta så fick jag medvind bort runt 13 km till motorägen, som
gick hem igen till Nong Nasaeng, men då borde jag fått motvind, men så
fort som jag svängde av in på motorvägen, så kände jag att det inte
riktigt stämde.
Vinden hade sjuttanimej vänt, och vänt rejält, och jag fick
kanon-medvind faktiskt. Dessutom så hade jag runt 2,5 km nerförsbacke,
OK ingen stor nerförsbacken, men en snäll lagom liten fin lutning.
Plötsligt så fann jag då att jag hade medvind och utför, jag kunde
snart lägga in en lämplig växel, och plötsligt fann jag att jag kunde
cykla i 33 km i timmen med min mountainbike, och det kändes nästan som
om jag kunde flyga på nåt konstigt sätt.
Denna speed höll i sig i runt 2,5 km då planade det ut, och min
hastighet planade ut till 27-29 km i timmen, vilket ändå är skitfort
hojjat av en åldring. Jag kunde köra i dessa hastigheter ända fram till
Baan Khai. Där stannade jag, ty jag såg världens mumsigaste bananer på
andra sidan vägen.
Hojjade över och handlade på mig en stor påse, ja enorm var den, och
den kostade 30 baht. Lite dyrt, men såg att storleken var mycket större
än normalt, så jag gnällde inte, utan handlade utav damen.
Kunde sedan hoppa upp på hojjen, och kunde cykla hem de 12 km som var
kvar, och hålla runt 23-24 km i timmen i hastighet, vilket är
respektabelt ju! Han dock med ett stopp till, och det var för jag
reagerade över denna affisch som ni ser på fotot. Har ju aldrig gillat
stilen som dessa U-länder har. De nyttjar alla möjliga och omöjliga
objekt för att sälja sin grej.
Här då så vill företaget att folk skall låna stålar, och till barnens
stora glädje här, så får man lånet på 10 minuter bara, vilket då gör
barnet jätteglad naturligtvis. Jag menar... alla barn i Thailand vill
väl att deras mamma och pappa skall skuldsätta sig... hahahaha skojar
bara förstås!! Men visst är det för jävligt att man får göra precis som
man vill i detta landet....
Yongan är hemma nu i alla fall, och allt är snart tillbaka till det
normala igen, men jag märker hur ledsen hon fortfarande är. Hon kan
lägga band på sig, men flera gånger när vi sitter ner, så tittar hon på
väggen emot våra familjefoton, och säger att ”I have no papa”.. Det är
fan att man inte kan trösta bättre och "nå fram" lite bättre..
Men jag har lovat henne att vi skall använda Sodas gamla sovrum, där
hon själv sover ibland nattetid, och slänga upp förstorade och inramade
foton av pappan. Hon gillar den ide´n, och blev hel-lycklig när jag
föreslog det.
Och som motvikt till hans foton, så kommer jag ävenledes att förstora
Yongyut själv med Flugsvamp och Yongan stående på sin mark med bergen i
bakgrunden, fina foton tycker jag.. De plus några till förstorar jag,
och hänger upp på väggen.... Vill att hon märker att livet går vidare,
och jag vill inte fokusera på den döde, så det blir makabert...
Handskak
Chaiyaphum MMCD (2.400), Thailand
3 februari 2016
83,3 kilo - 83,2 kilo (20 km) 85 minuter - 1.058 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,194 (uppåt)
Om livet vore del i en vårdnadstvist, så skulle utan tvekan många människor förlora vårdnaden.
Forts, från förra kapitlet... Yongan gav upp, hon kom inte ens i
närheten av träden, så proppfulla av myror fanns det. Yongan gick ut i
byn, och erbjöd dessa fattiga pengar för att hjälpa henne med arbetet,
men alla av dom hel-vägrade och skrattade bara, --”ont ont”
svarade dom bara. Till slut så kom det en gubbe till byn, Yongan
berättade att han var gammal som sjutton, men pigg som sjutton. Han
började med att säga, att för det arbetet så ville han ha 200 baht
(SEK: 48.-)
Yongyut tackade snabbt ja, ty hon hade precis huggt ner annat virke,
och sålt detta till en familj för 200 baht, så hon räknade med att
detta ju blev faktiskt gratis på sätt och vis. Gubben började sedan med
att gå ner på knä, börja be till myrorna. Och Yongan berättade att
gubben faktiskt ”pratade” med myrorna. Det hade nu samlats en
folksamling där hos Yongyut, och gubben hoppade upp i träden, och
började att hugga ner, och ansa för det vilda.
Och de alla kunde se miljontals av dessa ytterst giftiga röda myror,
men gubben log, pratade där uppe i trädet, och efter 25 minuter,
berättade Yongan, så hoppade han ner och var klar. Hon var rent
omtumlad, thai som Yongan ju är. Men jobbet var faktiskt gjort, och
gubben var helskinnad, och ytterst tacksam över att ha tjänat 200
baht... Vilket kanske för honom är detsamma som käk för flera dagar
framåt..
Nu är alltså tanken att Yongyut skall komma hem imorgon tisdag den 2
februari, alltså dagen efter när ni läser detta. Men vi får se,,,
thaitime..... ja ni vet,,, lika säkert som spanjackerna tar siesta,
fransoserna käkar grodlår, ja lika säkert, så kommer hon nog inte i
morgon, utan det ändras säkert av någon anledning. Vi får se....
Om ni kommer ihåg Flemming, dansken? Ni vet han som ”vänstrade” och han
gjorde det så himla korkat, så att han gjorde det här i samma by
nästan. Hans fru här (Pim), fick till slut tag i honom borta på Big C,
och hon tog hem honom. Hon berättade sedan, kanske för att rädda det
berömda ansiktet, att hennes man Flemming, hade blivit förtrollad av
den kvinnan, och hon förförde honom.
Han kunde inte säga nej, ty det var trolldom med i spelet. Pim
berättade att det räckte att den ondskefulla kvinnan bara nuddade
Flemming, så blev han mer kär än kåt, och vägrade att åka hem igen. När
Pim väl fick tag i honom 3 månader senare, så var älskarinnan redan
gravid, den ondskefulla kvinnan alltså. Men Pim drog hem sin man, och
lyckades sära dom åt.
Jag har sedan försökt några gånger att maila Flemming, tänkte att det
kanske vore kul att höra hur han hade det, och om han fortfarande
levde. Vi, jag och Ingemar alltså, har ju spekulerat i att dom kanske
tog livet av honom där i huset. Men som tur var, nu fick jag svar ifrån
honom på mailen, och han berättar att han bor i Khorat sedan ett år
tillbaka, och han bor med den kvinnan som han träffade här.
Det blev inget av med den graviditeten som dom pratade om, kanske det
var bluff bara, Men Flemming bor med henne och hennes tidigare dotter,
naturligtvis med en tidigare thaiman. ALLA damer i stort sett här, har
ungar med thai-män. Det verkar nästan som om det är lag och tvång, på
att dom MÅSTE skaffa minst en unge med en thaiman..
Fattar inte varför, ytterst få thaimän bryr sig om sina avkommor så det
är ju bara slöseri att låta sådana män fortplanta sig... Så slutklämmen
hittills då för denne Flemming ekonomiskt, lev ju då att förutom
de 400.000 baht som han lämnade till PIM (f.d. frun), för inköp av
deras tomt.
Som hon ju sedan blåste och gav till sin släkt.Och sedan fick han ta
fram nya 400.000 baht till tomtköpet. Sedan fick han betala husbygget
och landscapingen av den enorma tomten, det kostade ytterligare runt
2,0 miljoner baht. Så Flemming lämnade nästan 2.800.000 baht i värde
när han stack.
Men Flemming han är lycklig skrev han, och allt OK. Så det var ju gött
att han levde och hade hälsan i alla fall, man kan ju aldrig veta. Dels
för att här i Thailand så händer allting, och dels då att Flemming ju
var 68 år gammal, och då kan det gå snabbt åt ena, eller andra hållet
hälsomässigt!!
Handskak
FLYTT - TRANSPORTER TILL THAILAND...
PERSONLIGA EFFEKTER
Flyttsaker, bohag, removals, household goods, Ja kärt barn har många namn!!
Läs gärna under rubriken ”transport och flytt” ovan...
Hör av Er på mailen; chaiyaphum@glegolo.com om ni vill ha hjälp!!
Vi finns även på Facebook, sök då på; Gtg Thailand
Chaiyaphum MMCCCXCIX, Thailand
2 februari 2016
83,8 kilo - 83,0 kilo (30 km) 121 minuter - 1.505 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,176 (uppåt igen)
Ingen man är misslyckad, som njuter av sitt liv!
På mina cykelturer, så får jag ju uppslag till många saker att skriva
om, Ibland formas ett ordspråk i skallen, och ibland kommer tankar om
allehanda ting. Man får vara glad så länge det rör på sig
överhuvudtaget, det kanske kommer en tid framöver när man är äldre, när
det mesta stannar av.
Men på tal om att röra på sig. Livet är inte alldeles enkelt här uppe
för befolkningen. De flesta är ganska fattiga skall sägas, och de
utnyttjas, och nyttjas grymt mycket utav de som har utbildning och
kontakter. Samhällets resurser kommer nog inte de fattiga till del allt
för mycket tror jag! Så det gäller att röra på sig, och det gäller att
försöka att tjäna ihop pengar till det ”dagliga brödet” för de
fattiga.
Alla sätt är bra sätt, och ett av de som jag är mycket imponerad av, är
ju dessa killar och damer, som promenerar omkring härute på
landsbygden, med sina lass av varor som dom säljer ute i byarna. De går
i bastu-värme på stekheta vägar, och de håller ett bra tempo där dom
hastar från by till by.
På fotot ser ni en kille som säljer möbler. Men det kan lika gärna
ligga stegar av aluminium på vagnen. Eller spadar av olika slag, eller
kanske borstar, eller tyger, eller färggranna plastbyttor av allehanda
slag. Allt fungerar, och får man bara ihop till mat för dagen, så får
man vara nöjd. Men jag är grymt impad i alla fall. Jag vet hur sattans
varmt det är i den 40 gradiga värmen, och att promenera i noll vind och
blåst...
Men de som jag minst tycker om, är dom som exploaterar djuren här. Ta
dessa killar som lufsar omkring med elefanter på asfaltsvägar.
Elefantens trampdynor (fötter) är icke alls anpassade till asfalt.
Naturens utveckling på detta jordklot missade helt asfalten, och
elefanterna far extremt illa av dessa eviga jäkla vandringar som folket
gör med dom.
Fruktansvärt okänsliga människor dessa thai måste jag säga. Dom kommer
där gående i 43 grader varmt i luften, näst intill vindstilla, och den
stackars elefanten får inte svalka eller vila någonstans. Dessa killar
lufsar omkring med plastpåsar med elefantgodis i, som dom säljer för 20
baht till folk, så dom kan mata elefanten.
Elefanten får lära sig ibland, och tvingas att gå ner på knä för att
tacka för skiten. Om nu någon av Er undrar, och förundras över dessa
raseri-anfall som vissa elefanter råkar in i... Är ni verkligen
förvånade om vi tänker efter lite??? Jag hade nog också trampat ihjäl
ett gäng människor om jag fick chansen efter sådan behandling...
Yongyuts sista dag på ett tag nu uppe i djungeln i hennes pappas hus
där. Hon rustar ju upp allt vad hon kan i trädgården, alltså det som
inte var en trädgårtd, utan bara vildvuxna träd sedan drygt 20 år
tillbaka i tiden. Hon kan inte ha det lätt tösen där uppe, vågar jag
säga. De har i alla fall grävt ner alla de 45 st cementstolparna i
jorden. De har cementerat en del av marken, och idag så kommer
förhoppningsvis en gubbe och lägger dit elektricitet.
Man kan ju undra varför el nu efter det att ingen bott där på 20 år,
och jag har ytterligt svårt att se någon överhuvudtaget bo där alls i
framtiden. Ingen vill ju bosätta sig ute i djungeln som ju är van vid
stadens sus och dus, eller hur? Och tro det enbart av sentimentala
anledningar låter ju mysko i mina öron i alla fall
Nu talade jag med Yongan i morse, och hon var sprudlande glad. Hon hade
vid flera tillfällen försökt att hugga ner Mangoträd, och ansa dom
också. Dom växer ju hej vilt precis överallt, och sätter sin prägel på
hela tomten. Men Yongan hon klarade det bara inte. Den stora fienden i
dessa fall är ett djur som dom kallar ”Mort Daeng”, alltså röd myra.
Samma myra som dom äter grillad, och samma myras ägg, som dom
framgångsrikt och enträget plockar ifrån högt uppe i träden.
Men myran är så sattans ilsken, och betten gör så sattans ont, så
thaiarna har långa bambustörar på 5-6 meter med en krok och en korg,
som dom sträcker rakt upp i grenverket långt däruppe, och plockar ner
myr-boet som oftast är helt proppfyllt med dessa myrägg, som thaiarna
bara älskar att käka... Forts. Nästa kapitel
Handskak
Chaiyaphum MMCCCXCVIII, Thailand
1 februari 2016
83,9 kilo - ( 0 km )
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,167 (uppåt)
Pengar har ännu aldrig gjort en man lycklig, och kommer aldrig att göra det! Det finns inget i pengars ”natur” som skapar lycka. Så mycket pengar en man har, desto mer vill han ha. Istället för att fylla ett vakum, skapar pengar ett sådant!!
Har ju nämnt detta förut, men jag fick ju ge mig till slut, vika mig
till slut. Och med det menar jag det där kategoriska NEJ:et till
husdjur. Jag åkte på en ”kroppsfint”, eller skall man kalla det för en
”skottfint” tro? Jag har ifrån början sagt till här hemma, att det
kommer inga hundar hit, och absolut inga katter heller för den delen,
och bara för at göra det hela solklart, inga husdjur överhuvudtaget.
Vad hände tror ni, jag lyckades hålla Yongan och Namkaeng stången i 7
år nu, nästan 7,5 år faktiskt. Namkaeng fyllde år den 31 oktober, och
NU för 3 veckor sedan, så satt hon framför mig på order av Yongan, och
berättade mycket dramatiskt, ja ni skall veta att ALLA Thailands damer
är oerhört skickliga skådespelare, Detta är ett land fyllt av Greta
Garbo, som alla går precis som Charlie Chaplin.
I alla fall, där sitter Namkaeng, liten och ömklig, och frågar; –
”Uncen,,,,,, my friend give me mau!... WHAT frågade ju jag, fattade
inget.... fick du en råtta? No uncen, mau..... Mus frågade jag... Yes
uncen…. Men jag har ju sagt att vi inga husdjur skall ha här hemma. –
”my friend give me long time”!!!!! Hon knatar ut på utsidan, kommer in
med den minsta bur jag sett i hela mitt liv, maximalt 30 cm i
kvadrat... Rymmandes 2 st små möss.
Men va faaaannn tänkte jag. Inte kan jag säga nej till dessa små
djur..... Namkaeng säger sedan, - ”uncen, I have mau on outside
night”!!! Jag tittade på henne, visst fattade jag att hon ju mer än
gärna ville ha dessa små bestar inne på sitt rum, och jag kände mig
inte alls så tuff längre. Namkaeng ta in buren och mössen på ditt rum,
allt är så smått så det spelar ingen roll.. Det är helt OK....
Jäklar va glad hon blev över detta, hon fick sina husdjur till slut,
och inte speciellt långt bak i skallen, så gnager känslan av att jag är
nästintill 100% säker på att det är Yongan som köpt in dessa odjur till
Namkaeng, och inte någon kompis. Och detta innebär ju i sin tur, att
jag själv faktiskt har pröjsat för dessa kryp,,,, sattans gick jag på
den enkle...
Så nu är den vitbrune musen ”Saensebb”, och den vitsvarte musen
”Mommem” adopterade och ingår i vår familj. De turas om att springa i
”mushjulet” inne i buren, och ibland vill dom springa båda två,
samtidigt.... Namkaeng är skitlycklig, och de små djuren ställer ju
faktiskt inte till nån skada alls. De skitnar icke ner, och de för inte
oväsen, så allt bra trots allt på den fronten....