GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMDXLVIII, Thailand

30 juni 2016

84,1 kilo - 83,8 kilo (34 km) 114 minuter - 1.435 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,152 (uppåt)

”Jag har ofta ångrat mitt tal, men aldrig min tystnad!!!”
(sagt av Xenokrates på 400;talet före kristus)
Men den killen hade nog aldrig hört,
det ännu bättre ordstävet av idag;
”Det som skrämmer mig mer än mina fienders tal,
är mina vänners tystnad!”

Forts. Från förra kapitlet.... Så nu blödde det ifrån 2 ställen, men iväg for jag, hade ju noll val egentligen som ni förstår. Trodde jag var kanske 1 km ifrån stora vägen nu.... Hahaha så lite jag visste... Cyklade på, trögt som sattan, men vädret var fint i alla fall.... Kom fram till en bil som stod där med herr och fru Thai. Jag hälsade och de svarade, och jag frågade ”Nong Nasaeng” och såg lite vilsen ut...

Killen/gubben viftade mig vidare ”tommpai” (rakt fram).. Jag hojade på, och cyklade ner i mer och mer lerpölar, och cykeln såg igen ut som sju svåra år. Bromsarna var nu fullständigt igen-kloggade med lera, och dög inget till. Grusvägen blev till en stig, men det var vackert. Jag cyklade vidare, men det började kännas mer och mer olustigt, men ännu ingen fara tänkte jag.... Började dock fundera på, att jag skulle gärna vilja komma ner till floden, och tvätta bort leran ifrån cykeln...

Men det var så himla brant precis överallt, så inte en chans att ta sig ner till strandkanten, inte en suck,,, Jag försökte några gånger, men det stupade rätt ner 5 meter, så även om jag ramlade ner i vattnet med cykeln, så skulle jag ha svårt, om inte rent omöjligt att ta mig upp igen... Skitsamma, jag fortsatte, till slut så började stigen att sakta försvinna.

Jag såg absolut ingen väg, ingen stig, eller ens en gångväg längre.... någonstans,,,,, stod länge och kollade ut över nejden, kunde inte ens se ett tempel eller en by... Jag var rejält långt ute nu på risfälten, kollade cykeldatorn, och denna väg som skulle vara 3 km, där hade jag nu härjat i drygt 7 km.. Hmmm lite halvkris, och nu dessutom vad skall jag göra. Åka tillbaka? Nä det är det mest värdelösa som jag vet, tänk vilken katastrof....

Jag fortsätter, det får kosta vad det kosta vill... Jag försökte att klampa lite, så att eventuella ormar skulle känna av mig innan jag kände av dom.... Jag kunde skönja mellan gräset som växte där lite ko-fotsteg, och lite ko-skitar, så helt obebott kanske det inte var... men hur gamla var dom då? Jag klampade på, och efter en evighet kändes det som, så kom jag äntligen fram till nåt som såg upptrampat ut, jag kollade åt höger och där såg jag fanimej en thaigubbe.

Jag lufsade fram lerig och skiten till honom, och frågade efter vägen till Nong Nasaeng, han tittade, log lite, och sade ”tompai lae leo qua” Alltså rakt fram och sedan höger.... Jag tittade dit han pekade, och där i höggräset så kunde man faktiskt se ytterst lite en aning till en stig... Jag tackade, och började att cykla. Gubben hade en moppe, så där var en nästan osynlig moppeväg över risfälten. Lerigt, halt, och slirigt som fan var det. Jag hojjade på i flera kilometer, och jag hörde att gubben faktiskt hängde på bakom mig.

Till slut så kom jag fram till högersvängen, där satt en annan thai, och moppe-thai och den nya thai började prata om mig och flabbade, men det unnade jag dom, jag såg ut som jultomten fast lerig istället för snöig!!... Till slut så ropade han bye bye till mig, allt medans jag körde ner i en lerpöl som hette duga, och nu var vägen ren lera. Den kloggade igen fullständigt min cykel, och det bar sig inte bättre, än att jag fick bära min cykel drygt 200 meter fram till en riktig lerpöl, med hyggligt med lervatten, skitigt och fint.

Jag hamnade i vattnet då, både jag som mina 2 blodiga sår på tån och benet. Men jag var tvungen att leta upp en pinne, och satte igång med att kasta vatten ifrån lervattenpölen på bromsklossarna, och hjulet, allt medans jag petade bort leran med pinnen. Till slut så kunde jag fortsätta cykla. Jag tyckte att jag nu började känna mig lite sleten faktiskt, kollade klockan, kanske inte så konstigt hade varit ute i nästan 2 timmar nu,varav mesta tiden ute i leran på risfälten.

Jag cyklade nu rakt fram, och kom efter 2 km fram till en väg, en asfalterad väg, jag var ute ifrån risfälten tack och lov.... Kom till korsningen då, och visste ju inte om jag skulle ta vänster eller höger. Såg en liten mormor-affär, och gick in, och frågade efter Nong Nasaeng? De hade inte en susning vad jag pratade om,,, Kom då på strax innan jag blev irriterad, att jag måste uttala Nong Nasaeng med betoning på sista stavelserna, annars spricker det fullständigt för detta fokslag i förståelsen......

Nu log hon, pekade, och började prata isaan med mig som som sattan. Hon pekade sedan på vattenslangen, och sedan på mig och cykeln, och log, och det var alltså en inbjudan att få tvätta av mig. Va bra detta blev, jag kunde få låna denna slang med bra tryck på vattnet, och kunde få cykeln fri ifrån nästan all lera, Dom alla där runt mig skrattade gott, när jag slutligen tog slangen, och sprutade vatten över hela mig, ifrån huvud till fötter... Och blev hyggligt hel och ren..

Jag tackade stort och körde iväg, och kom fram tlll en väg, och återigen fick jag stanna en gubbe och fråga efter Nong Nasaeng.. han pekade tillbaka, och sade höger där borta vid templet. När jag kom fram till templet, så ramlade polletten ner, och jag hade stenklart för mig exakt var jag befann mig.. Jag var ju för fasen inne på min 3 mila runda ju, hade cyklat här säkert mer än 100 ggr tidigare.... Jag gjorde helt om, körde ner där jag alltid kört tidigare, hade exakt en mil hem och körde på.

Nu när det var asfalt så gick allting så mycket enklare, och hem kom jag, skrev in dagens detaljer på min hemsida, och datorn visade att jag hade varit ute en rekordtid 3 timmar och 16 minuter och 51 km, vilket inte är rekordlångt, men en hedervärd sträcka ändå, med tanke på att 18 km utav dessa var ute i lervälling och bland risfälten. Mitt rekord hittills en dag som jag cyklat är 61 km, så det rekordet står sig än nu!! Och jag blir ju inte yngre, så vete fan om inte det kommer att vara mitt rekord för all framtid.

Handskak

Chaiyaphum MMDXLVII, Thailand

29 juni 2016

84,1 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,147 (både vikt som valuta uppåt denna dag)

Utbildning är en fortlöpande upptäckt,
av ens egna okunskap!!

Idag, så blev det en riktigt hejdundrande cykeltur, inget jag visste ifrån början, planerade att ta den vanliga 36 km;s rundan, men det sprack efter ett tag. Men låt mig ta det ifrån början. Jag fick en kanonstart på morgonen, och kunde ta mig hemifrån redan 07.35, vilket är himla gott, svalt och skönt, och inte så mycket vind heller för den delen...

Passerade genom Ingemars Cheelong (Godmaeng) och i slutet, alltså vid tredjen sista huset i byn, så plötsligt så tog det tvärstopp. Thaiarna hade fått för sig att det var dags för party/fest, och för att riktigt imponera, så pröjsade man för en hel scen med mega-högtalare, orkester, och ett gäng kanonsnygga danserskor, secka kroppar!!

Dom stängde naturligtvis av hela vägen för detta. Titta till vänster, där bor familjen som hade denna fest,,,, Istället för att blockera hela genomfartsvägen genom byn, så kunde dom enkelt haft hela denna grej inne på sin egna gård. Men jag är 100% säker på att det ger ansikte ju mer man brer ut sig. I Sverige får man på käften om man gör nåt sånt, medans i Thailand, så böjer alla nacke och rygg, och är rysligt imponerade..

Jag körde på,,, såg några granna buskar, har knappt tittat på dessa förut, ty de har ju inga speciella goa färger. Men när Åke var här, så visade han intresse för buskar, han ville ju ha hem till sin tomt i Waeng Noi. Så Åke, här kommer några buskar då, kanske nåt att ha, gratis är dom, bara att ta med spade och en säck, och gräva upp eländet...

Kanske lite mesigt, men såg att denne gubben hade satt upp denna skylten..... Har ju cyklat förbi här nu i snart 7 år, och deras hund ser inte ens någonting likt ut den på affischen. De har en liten mesig, skällig typ, som sticker åt helsicke, så snart man stannar och ryter åt den... Men snygg skylt var det, och gubben var högstolt över den.. Så allt gott då!!

Jag tycker ju ibland att det blir ett jäkla gnällande över thai, och deras kultur, och deras boende. Jag är inte alldeles säker på att folk hemma i Sverige egentligen vet hur det ser ut inne i byarna. Hur otroligt skitet, ostädat det är, och hur folk lite bryr sig egentligen om en sådan sak. Ja några av Er kommer ihåg min svågers svar, när jag frågade honom om varför thai har sådana skitna, och nedskräpade trädgårdar.

Ohhh sade han – ”That is the thai way”.... Så håll till godo med fotot ovan, detta är bara en gård som jag passerade i en by idag..... Folk satt inne hörde jag, var kanske för varmt ute....Alla byar ser likadana ut här, inga undantag i stort sett..

Ja risfälten står gröna och fina nu vid denna tiden. Regnen har ju kommit sedan några veckor tillbaka, se bara på färgerna (gröna) på fotona, visst är det grannt. Och det var också detta som gjorde att jag idag tog ett beslut som visade sig vara lite felaktigt. Jag såg detta risfält, och körde in på en grusväg som jag aldrig kört förut, men jag trodde mig veta att jag skulle komma ut på riksväg 201 efter runt 3 km, så ingen fara på taket.

För det första, va fan skulle jag ut där att göra, mitt i regnperioden, gruset var så himla tungt att cykla i, rena sörjan stundtals. Och cykeln blev trögare och trögare i takt med att leran fastnade i bromsarna o.s.v. Men jag var vid gott mod, och tog lite goa foton därute på fälten. Grus-vägen höll sig vid floden, som rann där så stilla och fint. OK gult och sketet var vattnet, men så ser det ut över hela Asien samt i Amazonfloden också, inget konstigt. Lerbotten och sörja, och ingen stenbotten...

Plötsligt så blev vägen bara en ren ler-sörja, och jag kunde inte cykla längre. Jag stannade, och hade tur ty där var ett risfält med 3 killar som jobbade där, och de hade igång en stor vattenpump ifrån floden över vägen, och vattnet rann så fint ner till deras risfält. Jag stannade och fick vaska av hela kroppen med kläder och allt, jag var i stort sett en lergubbe.

När jag till sist tänkte tvätta fötterna, så satte jag fram foten mot vattnet, och såg inte att det låg en bit korrugerad plåt där med en rakbladsvass kant. Körde den rätt in i stortån. Bye bye med den tänkte jag,,,,, ”socklock”, fan varför skall alltid jag göra rätt för epitetet ”Mr Bean”.....

Det blödde fint, skitsamma nu gäller det att ta sig hem hyggligt snabbt, innan infektionen tar fart. Satte foten på pedalen och skulle cykla iväg, slant förstås, och fick trampan på smalbenet, blodflöde så klart, och se där ”socklock” igen.... Lika bra att gräva ner sig... Forts. Nästa kapitel.....

Handskak

Chaiyaphum MMDXLVI, Thailand

28 juni 2016

83,9 kilo - 82,9 kilo (51 km) 196 minuter - 2.468 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,129 (neråt)

Att sova är ett ypperligt sätt,
att lyssna på en opera!!

Vi pratade lite grand jag och ett par kompisar, om det där projektet där regeringen har gett 500.000 baht till varje enskild by I Thailand. Jag vet inte exakt hur många byar det finns i Thailand, men låt säga runt; 70.000 byar, ta det gånger en halv miljon per styck så blir det en rejäl slant som regeringen har pyttsat ut. Summan torde då uppgå till runt; 35 miljarder baht.

En kille berättade att han via sin fru hade fått lite information faktiskt, jag menar jag lär ju aldrig få reda på sådana saker inte, inte som varandes en falang! Men hon, frun alltså, berättade att deras byledare Pooyai Baan, var en demokratiskt sinnad person, och han kallade samman folket i byn till templet, så fick dom helt enkelt rösta vad dom skulle göra med stålarna.

Chefen för byn rekommenderade det som mest främjade befolkningen, och det var att dom byggde en riktig väg genom byn, alltså cement. Den dom haft nu i 1000 år, var en ren gyttjepöl vid regntiden, och en dammig stinkade grusväg under den resterande torkan det året. Alla röstade för detta förslaget, och så fick det bli.

Killen som berättade detta tyckte att det var fantastiskt vad bra thailändarna är, och hur omtänksamma och fina dom är mot varandra. Det var flera av oss andra som flabbade ganska rått åt detta naiva påstående! En kille verkade lite extra sur på det, och han sade, - "tror du verkligen inte att Er byhövding är som alla andra i detta landet, han ser till i första hand att sko sig själv, och sedan det som blir över för komma byn till godo"?

"Nä han är bra", försvarade sig killen, - "han har aldrig köpt en bil till sig eller familjen, och det visar att han är ärlig"!! Jaja så är det här, utgångsläget är oärlighet, och sedan får man vara glad om det finns en och annan idiot i Thailand som är ärlig!! Men en sak är säker tycker jag i alla fall, och det är att det är en satans tur att det finns korruption, mutor, och genvägar.

En ekonomi och ett samhälle som det de har i Thailand, skulle aldrig i detta jordelivet kunna fungera utan korruption, ingenting skulle fungera, och dom skulle aldrig få någonting gjort alls... Motivationen är pengar, ärliga eller oärliga,,, fullständigt skitsamma. Och det är dagsens bistra sanning tror jag, utlänningen och falangen..

Ja sade en annan av killarna, Stefan från Nong Bua Raewe, förra gången vi hade val i vår by, och då var vägen också en av löftena, då fanns det inte kvar tillräckligt för att färdigställa vår väg, pillandet och stölden av pengarna ifrån regeringen var alldeles för tuff. Och det blev inte mycket över för att göra någonting. Alla skall ha ”sitt”, och efter alla fått ”sitt”, så skall man göra något för allmogen...

Detta är ju den stora anledningen till att så många vill ställa upp i dessa val. Men fattiga göre sig ej besvär, de måste köpa möjligheten att få vara med i röstandet, och de måste ha stålar till att betala de röstande människorna som kommer för att ge sin röst... Detta är det verkliga livet i Thailand. Om dom har långt att gå för att uppnå demokrati....?

Är ni tossiga som tror att Thailand skall kunna drivas med demokrati, det är lika löjligt att tro det, som att tro att något land i Afrika skall kunna drivas med demokrati.... Vi hade en trevlig stund, den alltid gåtfulle skotten Gordon, han satt där, och sade inte mycket förrän i slutet, då han nämnde att han inget vet om vad som sker i byn, och varför skulle han orka bry sig? Han kan ju aldrig göra nåt åt det i alla fall, och detta gäller ju, verkar det som, de allra flesta thai i byn. Se fotot!!

De verkar skita i allting, och låter bara livet passera revy., och så får de mer aktiva och intelligenta i byn, roffa åt sig bäst dom kan, ingen sätter dit dom i alla fall, det skulle nog ses som högförräderi om man tjallade dessa tjuvar för polisen, eller tjallade neråt Bangkok till, och då skulle man nog inte bli långlivad häruppe i Isaan i alla fall, avslutade Gordon, mycket tänkvärt sagt av honom!!

Handskak

Chaiyaphum MMDXLV, Thailand

27 juni 2016

84,1 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,146 (neråt)

Livet erbjuder dig alltid en andra chans,
den kallas ”imorgon”!!

God morgon alla läsare!! Kanske inte för alla. Jag själv gick och lade mig i går kväll till tonen av 2 st sockerkakor som jag hade ”glömt” i ugnen för över 1 timme... Dom kändes sega när man klämde på dom , men jag kollade smaken och dom var faktiskt OK i smaken. Dom är ämnade för svärmodern, som sover hos oss under 2 nätter. Som vanligt så skall Yongyut ta sin morsa til sjukhuset och kolla nånting, det brukar ju vara ögonen eller nån förkylning....

Men sockerkakorna bakar jag till henne, så kan hon och resterande av den slöa gängen i byn, sitta där under ett av husen, och äta sockerkaka och tänka på Sverige, och vilka goa kakor dom bakar i det landet.. Det har gått så långt nu, så för första gången, så har faktiskt gänget där antytt på ett fint sätt, att det är kul när falangen kommer cyklande med sina sockerkakspåsar och ger till dom... Ganska goa "kanom" tycker dom tydligen. Ja då gillar dom en sak ifrån falang i alla fall, vilket är riktigt kul!!

Och imorse vaknade jag till den värdelösa tonen av torsk i paradiset. Jag hade spelat på hästar i går (V 75), och fick tillbaka 125:- utav satsade 270:-, så att bli miljonär får vänta ytterligare en vecka... Just nu drog Namkaeng till skolan, och klockan är 06.45.... Hon tycker det är roligare att sitta och tjöta på utsidan med någon annan unge, medans dom väntar 30 minuter på att teacher A, som han heter, skall köra dom hela högen till skolan...

Idag är tydligen någon av alla dessa miljoner dagar i thaikulturen, där man skall smycka nån skit i skolan, antagligen till någons ära, kanske kungen, drottningen, eller någon av deras barn, jag vet inte. Man Namkaeng var beordrad ner till sin skola och sin skolsal, och var där igår söndag under styvt 6 timmar. Jag frågade henne vad dom gjort, ja hon berättade att dom gjorde fint för idag måndag, och någon skulle då hedras. Ja men vad gjorde ni då??

Jo vi skrev fint på skolsalens whiteboard, alltså tavlan längst fram, -"vi gjorde snygga hyllor utefter whiteboardtavlan, och lade dit blommor som vi plockat. Så det blev fin fint där i skolsalen"... - "Men Namkaeng tycker du inte det är jobbigt att behöva gå till skolan på en söndag för sådana saker"? Nä sade hon, vi har jättekul..... Och jag förstår henne. Under helgerna, så ligger hon 90% av tiden i sin säng och läser, viftar på glasrutan på sin mobiltelefon, eller så skriver hon på facebook...

Helt och hållet stillasittande.. Barnen i Thailand slipper att ens gå ut, ty då kan de få sol på sig, och modet föreskriver ju t.om. bland de mest fattiga här, att man skall se ut som filmstjärnorna nere i Bangkok, vilka i sin tur vill se ut som dom ”rika” falangerna, som ju är väldig vita.. Så man kan säga enkelt uttryckt i thais sinnevärld ”VIT ÄR RIK”...

På tal om teacher A , så har jag sett honom komma cyklande runt 7.tiden på morgonen under både lördagar som söndagar. Nu igår morse söndag, så såg jag både honom som hans son 6 år gammal, och de var ju klädda och munderade exakt som de flesta andra här. Skall man jogga t.ex. så köper man nya joggingkläder, som modet föreskriver, dyrt som fan och sedan springer man. OK de brukar tröttna tror jag efter några gånger, och sedan har dom en full mundering liggandes i garderoben någonstans.

Exakt detsamma var det för Teacher A med hans cykling. Han själv PLUS hans lille 6:årige son, hade handlat in full mundering; cykelskor, cykelstrumpor, cykelshorts, cykeltröja, cykelhjälm, cykelhandskar, samt en cykel-ansikts-mask, så man såg absolut ingenting av deras ansikte, ingenting! Och så hade de naturligtvis sprillans nya mountain-bikes båda två... Såg riktigt trevligt ut.

Men för mig som är född i en annan generation än dessa, tycker att det verkar enormt löjligt att det första man gör, man utrustar sig själv med precis allting, innan man ens har satt igång med själva cyklandet. Man vet ju inte ens om det är värt att handla in alla dessa saker, ty de allra flesta brukar ju tröttna efter bara några gånger... Kanske vi gör det samma i falangland också???

Så ibland tvekar jag själv i allt detta i livet. Är det jag som är helt fel ute, Kanske skulle jag köpa in hela skiten på stört, och sedan efter det se om jag kommer att hålla på med cyklingen. Jag menar, jag startade att cykla genom att köpa in en billig cykel, och började cykla under ett 2 år. Sedan köpte jag in en hjälm efersom jag ramlade, och insåg att man kunde dö. Och sedan efter att man var glödhet i arslet efter lite cykling, så köpte jag in cykel-byxor efter 3 års cyklande, vilket var underbart...

Men resten struntar jag fullständigt i. Cykel-handskar kostar här runt 5-900 baht, jag köper tunna handskar i tyg, på Big C för 20 baht, och klipper av fingrarna på handskarna, funkar galant än till denna dag. Skor, ja där cyklar jag i sandaler, funkar alldeles charmant, och strumpor är för mesar, inte för mig...

Till sist dessa cykeltröjor, köpte jag ju in 2 st vilket jag berättat om tidigare. Hade en av dom på en tur i 40 gradig hetta, och det var den värsta trip jag haft hittills tror jag på cykeln. Svetten stannade kvar på kroppen under tröjan, istället för att läcka igenom, och man kände sig instängd som fan, men kanonsnygga var dom.

Jag gav båda två, efter bara en dag till Yongyut, som älskar att ha dom på sig av någon anledning. Jag fortsätter att cykla i mina polyrester/bomull-tröjor, och är fullt nöjd med det, både jag som min kropp mår bäst av dessa tröjor/t-shirts.... Så i min värld, kanske lite ifrågasättande i detta jordelivet är av nöden, man MÅSTE inte göra som alla andra. Man MÅSTE inte handla in en full mundering som alla andra, och man MÅSTE inte äta färskpotatisen med skalen på, skala dom, ta bort eländet, våga skala....

Handskak

Chaiyaphum MMDXLIV, Thailand

26 juni 2016

83,5 kilo - 83,1 kilo (20 km) 72 minuter - 907 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,171 (uppåt)

Att styla en Volvo,
är som att sminka en gris!!

Jag hörde ute på internet att det var midsommar-afton hemma i Sverige igår fredag den 24 juni. Kul när man får reda på det ute på internet. Men så himla lite betyder dessa högtider när man inte längre bor i Sverige. Man bryr sig faktiskt inte. Och varför skall man? Dagen till ära är stulen ifrån vårt stolta förflutna, och gjorts om till nåt mesigt som inte alls var aktuellt. Så jag tar det inte på allvar överhuvudtaget...

Men detta till trots, så gillar jag sill, och potatis och gräddfil och gräslök. Så imorgon så har jag bjudit in York till att käka en midsommarlunch med mig här hemma imorgon söndag den 26 juni... (idag när ni läser det).... Han gillar sill vansinnigt mycket, så det är kul att bjuda honom... Och för de av Er som undrar att jag vågar, Ja jag kommer att skala potatisen förstås, vem sattan käkar frivilligt skal i detta jordelivet...

På tal om midsommarafton, så ankom Birger med fru och barn hit till Chaiyaphum. OK jag visste ju inte att det var midsommar då... De skulle bl.a. till advokat och stadfästa förutsättninarna för deras framtida äktenskap vad det gäller deras tillhörigheter. Och sedan stod det en bastant lunch på menyn. Efter det, så stack vi till KTM, där ju affären med Index och koncept-möblerna ligger. De vila kika på dom, få lite kataloger att ta hem, och sedan kunna drömma hemma och planera och lägga order.

Vi fortsatte sedan bort till affären här i Chaiyaphum som är bäst överhuvudtaget på hushålls-maskiner av alla de slag plus elektronik. Samma där, kataloger och broschyrer och löfte om hemtransport. Allt funkade perfekt. Men nu var Birgers fru urtrött på allting och ville hem igen. Birger ville stanna här i Chaiyaphum över natten, och tjöta med falanger. Så vi körde frun och dottern ned till bussen.

Vi tog oss en lutare sedan på några timmar, stack sedan ned till Bens bar, och under tiden som min kropp smälte en baccardi-coke, så beställde vi middag, steak moo med potatismos samt sallad och ett glas rött vin, allt var kanongott. Det var lite dåligt med expats på baren denna kväll, så vi fick prata med ungdomarna som jobbar som engelska-lärare här i Chaiyaphum.

Men inget fel i det alls. Man har ju precis NOLL gemensamt med dom, och värderingarna har vi också komplett NOLL gemensamt med dom. Så tidsfördrivssnack javisst, men för övrigt ganska värdelöst snack... Ungefär som att prata med sig själv när man var i 20;års-åldern... Vi drog sedan hem vid 21.30:tiden, och avslutade med en bärs utanför rosa resorten här. Jag sov sedan som en unge hela natten, riktig skönt... Hade ju förstånd att knappt dricka någonting under kvällen.

Idag på morgonen, så blev det MAKRO för Birger, så han fick handla med sig det viktigaste. Han pratade om en stor säck med hundmat, men när det kom till kritan, så sket han nog i hunden (griseknoen), och valde istället att köpa med sig en stor säck med..... makaroner...... hem till byn.... Hehehe,, jag körde sedan ner honom till bussen, och vid detta laget när detta skrives på lördag eftermiddag, så är Birger säkert levererad tillbaka till Waeng Noi igen...

Ytterligare ett dygn i ens liv, kan läggas till rullorna ....

Handskak

Chaiyaphum MMDXLIII, Thailand

25 juni 2016

84,4 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,168 (rejält neråt GB ut ur EU)

Den som hugger sin egen ved,
han blir varm 2 gånger!!

Det var en gång fina framtidsutsikter för Thailand här borta i sydostasien! De rankades som det land som låg längst fram, och de kunde snart se fram emot det amerikanska stödet, både ekonomiskt som materiellt. Länder som Singapore, Taiwan och Sydkorea låg långt efter, och gavs inte många chanser till ett kunna ta sig framåt ens i krypfart ekonomiskt...

Tiden gick och just de länder som alla experter räknade bort, de tog till sig av kritiken, och de fann de viktiga verktygen för att kunna skapa sig en ekonomisk framtid. De förstod det som Thailand aldrig fattade, att det var det viktigaste verktyget, som var viktigast att aktivera, och det var förstås den egna befolkningen.

Man startade i just de länderna med en intensiv, och en kvalitativ utbildning bland ungdomarna, och se där, efter drygt 20 år, så stod de nya generationerna på barrikaderna och bankade, och ville in, och göra nytta för sitt land. Thailand gjorde absolut ingenting, de tittade på. Inte ens förundrat, ty de förstod inte, och förstår inte, världen ”utanför”...

Till slut när rankingen för Thailand var i bottenläge, när man kunde läsa att Thailand mest sysslade med att kopiera alla andras digitala och electroniska arbete. Så tyckte Thailand som nation att det var dags att göra något åt saken. Thailand köpte då in 1 miljon datorer till skolbarnen, lade 1000 mil av kabel. Man spenderade billion efter billion av thailändska pengar på dessa ”genvägar”. Man försökte göra precis som man alltid gjort, man köpte sig en shortcut (genväg) till framgång!!

Idag så frågar sig nationen var dom gick fel? Hur kunde det gå så här, eller frågar dom sig kanske mer, fan nu är våra gamla vägar ute på hal is.... Nu kan inte 1% av befolkningen styra 99% av befolkningen längre.... Man har fått fram att 2/3:delar av skolbarnen i Thailand inte klarar av basic mattematik, för att ens kunna klara sig i det dagliga livet i Thailand. Detta enlihgt Unesco...

Utav 100 st topp-universitet i Asien, så fann man att Sydkorea, Singapore och Taiwan hade 26st, varav 4st fanns bland de 10 främsta på listan. För övrigt så rankas det bästa Singapore-universitetet som number 26 i världen. Thailand, ja rätt gissat, de har NOLL universitet bland de 500 främsta ute i vida världen....

De som ser vad som sker och vad som skett, dom själva här i Thailand säger, att vi är rankade preis där vi skall vara, vi är inte digitala tillräckligt, vi är inte utvecklade tillräckligt, och vi har hästsovit och bara tittat på, medans resten av världen har fått sina prioriteringar rätt och riktigt. Och tills vi själva tar en riktigt ärlig titt på oss själva i Thailand, så kommer ingenting att förändras.

Vi kommer fortsätta att ta genvägar i livet, kopiera alla andras arbeten, och inte kunna tillföra någonting till världen mer än försäljning av våra grödor... De element i vår stolta nation som tjänar på att ingenting göra utvecklingsmässigt, de har makten och har alltid haft makten.... Och det är en sak som skulle kunna sätta fart på Thailand, alltså om man kunde starta med åtminstone lite fördelning av Thailands resurser... alltså om det sköttes rätt och riktigt. Dessa åsikter finns att läsa i Thailands tidning ”The Nation” och har skrivits av en thailändare....

Handskak

Chaiyaphum MMDXLII, Thailand

24 juni 2016

83,7 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,304 (gött hopp uppåt)

Krig avgör inte vem som har rätt,
bara vilka som finns kvar!!

Det blev roligt nog lite efterdyningar på detta med dyra begravningar, lite gött tjöt på thai-forumet. Alltid roligt när vi jämför våra erfarenheter och kunskaper, alltid lär vi oss något... Jag kände mig föranlåten att googla lite, alltså i min värld fråga Yongyut lite mer seriöst. Och jag fick följande svar och information. Man får änna dra ut det ur en thai, hahaha!!

Vad det gäller gemensam kassa. I Pappans by, så har de inget sådant, eller så var han inte ”ansluten” till byn, han bodde ju i skogen, vet inte spekulerar bara lite. Men nere i Non Saton, alltså Yutin och Baloos by, Yongans äldre syster där svärmor bor, så betalar varje hushåll in 100 baht för varje död, oavsett om dom är släkt, eller om dom skall gå på festen, men dom alla pröjsar 100 baht per dödsfall... Detta betalas till Pooyai baan, och är alltså den gemensamma kassan.

Sedan så frågade jag om utgifterna, och hon bekräftade för mig igen, att deras begravning av pappan kostade lite mer än 300.000 baht. Hon berättade att det kom folk ifrån Chiang Mai, ifrån Khorat, Khon Kaen, Chaiyaphum och Bangkok plus några ställen till. Vissa kom för en dag, alltså 3 måltider, medans andra kom varje dag i 5 dagar som festen varade. Vilket motsvarar minst 15 måltider för varje enskild person av den kategorin. Den största mängden folk var by-befolkningen som kom.

Alla skulle ha mat, och det käkades friskt, och alltså 3 ggr om dagen. Munkarna kom varje dag, runt 10 st av dom, och dom skulle alla ha kuvert med stålar, och dom skulle äta gratis förstås. I Yongyuts pappas fall, så handlade Yongyut in precis all mat, folk ifrån byn ställde upp som personal, och dom höll igång matlagning och servering av maten, samt matlagning under dessa 5 dagar... Det gavs gåvor lite grand både till höger och vänster tror jag...Men när jag nämnde att en gubbe hade sagt att begravningen skulle kosta 50.000 baht, så skrattade hon till och sade ”never, no good”!!!

Så mer än detta vet jag inte vad det gäller pengarna, men sorge-arbete av de överlevande, eller visa vem som har stålar i byn, genom att ha en lite större party än ”Olsson” hade i förra veckan, det är frågan. Kanske det är så att båda sakerna ingår i denna grej. Kanske det handlar om att bearbeta sorgen, och det handlar om att visa vem som är ”alfa-familj” i byn!!!

Men jag tror i alla fall INTE på att göra sina bedömningar efter sina erfarenheter ifrån våra liv i falang-länderna, Vi kan aldrig bedöma en asiat, efter hur våra människor uppträder hemma i Sverige, det funkar bara inte...Eller ta våra sociala kunskaper i från socialhögskolan i Göteborg, och applicera det rakt över på en asiat i Thailand....

Yongyut har fått fart på lite plantor nu i trädgården, vilket är jätteroligt. Alltså inte några jäkla träd, men väl plantor. Så nu har citronbusken blommat färdigt, och har frukt att bese av åskådaren. Jag har foton både av när dom är omogna och gröna, som mogna gula. Riktigt kul att kunna producera citroner i sin egna falang-trädgård.

Yongyut visade dessutom stolt upp för mig, att hennes Cucumber (dteng qua) (gurkan), nu blommade och hade tagit sig...... Så med tillägg av vattenmelonen i trädgården, så är det en livfull historia därute....Trodde väl aldrig på ålderns höst att jag skulle ha en trädgård med gurka, citroner och vattenmeloner och på det svenska Prästkragar.

Förresten trodde inte ens att jag skulle ha en trädgård på gamle dar!! Och förresten inte ett hus heller.... Och när vi ändå snackar om det.... Inte en fru heller för den delen.... Vart är världen på väg egentligen...Hehehe!!!

Handskak

Chaiyaphum MMDXLI, Thailand

23 juni 2016

84,1 kilo - 83,0 kilo (36 km) 120 minuter - 1.511 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4, 278 (uppåt)

Eftersom ljuset färdas snabbare än ljudet,
så förefaller vissa människor vara smarta,
ända tills du kan höra dom prata!!

Vi hade ett fantastiskt starkt regn nu i natt, alltså natten mellan måndag/tisdag den 20-21 juni 2016. Jag låg där och hörde lycklig regnet smattra ner, och jag hörde den vanliga grod-sången utanför. Men det mesta blockerade jag ju bort som ni vet med A/C;n samt golvfläkten. Men jösses va gott och tryggt man sover med regn utanför...

Det slutade regna på morgonen, så jag kunde ta mig iväg klockan 8 precis i morse. När jag kom typ 5 km bort, alltså ut bland risfälten, så var dessa oftast fyllda med lagom med vatten, och det var en ren helsickes grod-sång därute. Det var egentligen ganska kul, ty Thailand har ju ett väldigt rikt djurliv, och jag kunde lätt identifiera 4 st olika grod-läten, därute på fälten.

Det är alltid samma, när regnet kommer och det blir blött, så är det signalen till att parningsdansen skall starta, men först skall det ju tjötas innan rommen skall i ”spat”.. Alltså detta kluckande och gnisslande ifrån grodorna så dom hittar sina partners.. Jag kommer osökt att tänka på våra egna kvinnor inom människo-släktet, så vi är alltså inte så olika... Jo jag menar, lite groggar (regn), så blir våra damer (grodor), parningsbenägna på stört, och sedan skall ”rommen” i spat även hos oss... Så vi skall inte käcka oss, vi är djur vi människor...

Jag och York gjorde en trevlig bekantskap härom dagen... Jo vi var nere i Chatturat, ville kolla in deras nya Tesco Lotus. Och det var verkligen modell större. Jag tror att det blir en grym fullträff för den affären. Tänk så många 100 tusen;tals det bor inom några mils avstånds, secken kundkrets de får.... Men inte mycket att se, de ser ju exakt detsamma ut hela högen.

Vi körde nerför gatan till vårt fik vid rödljusen mitt i Chatturat, som man ju passerar när man kör 201;an.. Kaffe och deras hembakta bakelser, verkligen gott. Vi gör detta kort, inget speciellt hände alls. Vi körde hemåt, och nästan hemma, så körde jag till först, och vek av, och sade till York att jag ville visa en ny väg som han aldrig sett i hela sitt liv. OK kör svarade han.

Jag körde in på en smal stig som jag berättat om tidigare som tar oss över risfälten 6 km rakt fram till Ingemars by Cheelung.. Ungefär halvvägs, så stannade York mig, och sade; - ”såg du falangen”.. nä inte alls, jo han sitter därborta och hans dam tvättar hans fötter.... OK vi åker tillbaka, sagt och gjort, vi kom fram och damen ifråga, hon såg oss på studs, och bjöd in oss.

Vi stövlade in, och förbi deras skylt som dom hade handmålat, se fotot,, Killen han hette alltså Frits Scholten, och han var holländare. Han pratade även tyska och engelska, och han hade varit mycket uppe i både Sverige som Finland. Dom var väldigt talföra och trevliga, och det var när jag sedan efteråt tänkte på det, mycket konstigt.

Ty dom hade inget umgänge alls, inga falang-vänner berättade dom, och han berätta, Frits alltså, att han inte hade så mycket tid med att umgås... jaja sånt där är ju rent struntprat, killen ville helt enkelt inte ha umgänge. Så han kände inte ens till att det fanns en falangbar i Chaiyaphum, men han kände till naturligtvis Tesco, Big C samt MAKRO...

Men dom levde sina liv där i sin by borta vid korsningen av high-vägarna 201-202;an.... Och några gånger i veckan så kom dom hit till sina marker, mitt ute i det vackra området som ni kan se på fotona. De hade på andra sidan lilla stigen även köpt in ett cementbord med stolar, så dom kunde sitta där under träden, och fika och ha det gött... Det var verkligen isolerat, men trots allt bara 2 km bort till byn Cheelung!!!

Han berättade många saker om sitt liv, och det var riktigt roligt att få höra om andra livsöden. Jo Frits han hade jobbat som ingeniör ute i vida världen under den mesta tiden av sitt liv, och inte alls varit mycket i Holland. Han berättade att det var mest de senaste åren som han och frun hade bott där en kort tid, innan de stack hit definitivt...

Han var 71 år gammal, och han berättade att han inte hade någon försäkring alls, och berättade att ingen ville försäkra honom. Han verkade vara så isolerad, så jag vågade inte öppna ”Pandoras ask”, alltså fråga hur han hade det med VISA och slika saker, då hade la vi fått stanna över natten tror jag, hahaha!!

Vi åkte sedan efter en timmes trevligt pratande hem till vårt, de ville dock gärna att vi skulle komma förbi fler gånger. Jag lovade att baka en kaka till kaffet, och de tyckte det var schysst lät det som...

Handskak

Chaiyaphum MMDXL (2.540), Thailand

22 juni 2016

83,6 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,256 (neråt)

Om jag höll med dig,
så skulle vi båda ha fel!!!

Vi hade här i ”umgänget” lite prat om begravning, och om 1 veckas långa ”föreställningar”/”fester” typ i Thailand. Vissa människor ser detta som ett tecken på att man här ser döden som något naturligt, och att man lärt sig att leva med döden. Och dessa veckolånga föreställningar-fester skall då vara kvitto på just de tankarna. Några tyckte också att vi i väst föredrar att undvika känslor, och därför har vi korta samlingar för våra begravningar nu för tiden... Kanske är det så???

Man måste väl först som sist fråga sig själv ”vad är det jag ser framför mig”. Jag menar, vi ser alla dessa dagars av festligheter, ofta runt en hel vecka av dom. Med ceremonier och munk-prylar, men suveränt mest består det av mat, och brännvin, och öl. Så för mig, vad är det jag ser där framför mig. Vad handlar det om?

Jag tror inte att vi bara skall köpa en kulturell sak rakt av, utan att vara ifrågasättande. Den stora frågan är ”hedrar vi döden – eller tycker vi synd om oss själva, och sätter vår egna sorg i högsätet,, framför den som döden dött”? Ja vågar man vara ärlig i den saken verkligen.... Man kan ju gå till sig själv, om man vill ha några svar, så man kan börja generalisera sedan först efter det!!

Så dessa människor som sitter av dag efter dag, efter dag, här i Thailand på dessa begravningsfester. Vad är syftet egentligen, tror ni att det finns ett syfte, en tanke bakom det hela??? Jag tror inte det finns nåt alls där, det är helt tomt. Man går dit för att man SKALL gå dit, det sociala kräver det (kulturen alltså). Och det hela blir ju ganska mycket lättare om man kan käka i timma-tal, och dricka brännvin ännu längre.

Är DETTA som jag beskrev ett sätt att möta de känslor som döden innebär?? Verkligen?? Jag tror att dessa långa partys är ämnade, inte lika mycket för den döde, som för de efterlevande faktiskt. Det är ju alltid mer synd om de som överlever, än de som döden dör. Så skyffla ner mat, och ös ner brännvin, ha lite goa samtalsämnen, be några böner, och låt tiden passera ett par dagar, och sedan är det dags för nästa dödsfall i byn...

Nä jag är mer inne på att detta är precis som vanligt, och som vi hade själva förr i tiden till viss del, kanske inte i vecko-långa partys, men flera dagar kunde det bli, sades det... Det handlar om de överlevandes ”sorg”, mestadels... Vi i falang-länderna har ju rationaliserat bort det mesta tramset i mina ögon. Det mesta av allt skådebrödet har vi slängt på sophögen, men någonstans på vägen, så försvann det nog mer än det kanske borde ha gjort, känns det som.

Nu verkar det som om folk i gemen i falang-länderna knappt har ”tid” att ens närvara, och endast skickar en krans för att stilla sitt samvete. Den döde blir rituellt jord-lagd, och sedan är det klart, snabbt som sattan... Och visst, det är en himla skillnad emellan att som i Thailand lägga kanske 300.000 baht (minst), vilket motsvarar i Sverige säkerligen 300.000 kronor.... på en begravningsfest vars syfte är så obskyrt, så man knappt kan finna ord.

Skillnaden som jag ser det, är att i Thailand har man inte de pengarna, till de sakerna man gör här. Man har INTE råd helt enkelt att ha alla dessa jäkla egentligen onödiga fester, som kostar en smärre förmögenhet. Man hör hemska belopp för bröllop, för begravning, för förlovning, och för alla dessa fjantiga munk-invigningar, när små skitungar skall bli munk för 1 -2 veckor eller kanske 1 månad max.

Man lånar ihop pengar för att kunna få ansikte till sin familj, och man ödelägger den lilla ekonomi man har för det ansiktet... Visst, gästerna kommer sedan med sina kuvert med sina pengar, som ges till festarrangören. Men oftast så skall den ena festen överglänsa den andra, och i slutänden, oavsett vad vi falanger tror, så sitter familjen som haft festen, där med ett fett minus vad det gäller pengar!! Och detta är då ute i byarna ofta människor som knappt har en månadslön att tillgå....

Så nu undrar jag med detta sagt då, är vi rädda för känslor, eller är det thai som är rädda för känslor. Dessa thai som är det mest konfrontations-rädda jag sett i hela mitt liv, alla dessa thai som inte kramas, som inte pussas, och som har väldigt svårt att överhuvudtaget visa tillgivenhet. De har t.om fanimej svårt att ge uppmuntran till varandra....

Nä,, Jag är slutligen lite grand inne på själv, att detta är ett sattans socialt skådespel, vars syfte egentligen handlar om den överlevande gängen i familjen, och det handlar om att visa att vi är ena riktiga fenar på livet, och vi klarar oss bra på alla sätt i byn, så ni andra skall se upp till oss i familjen ty vi har "ansikte".... DÄR tror jag ligger hunden begravd....

Handskak

Chaiyaphum MMDXXXIX, Thailand

21 juni 2016

83,4 kilo - 83,1 kilo (37 km) 134 minuter - 1.687 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,272 (uppåt)

Jag sa aldrig att det var ditt fel,
jag sade bara att jag skyllde på dig!!

Igår på restauranten medans vi väntade på Bill och Geet, så uppenbarade det sig ett väldigt bra tillfälle att prata om mat vad det gäller Namkaeng. Jag har gått och retat mig länge nu på dessa jäkla exter som thai i detta landet har för sig. Och då tänker jag på skolbarnen och deras matätande och drickande. Ett jäkla slöseri och en fullständig brist på respekt för pengar, och hur svårt det kan vara att skaffa pengar. Jag tänker inte just nu tala om alla dessa sattans fester som ruinerar thai i alla lägen, utan nu blir det Namkaengs skolgång enbart.

Namkaeng får middagsmat på morgonen klockan 06.00 innan hon går till skolan.... Hon får med sig 40 baht varenda jäkla dag som hon skall kunna spendera i skolan. Jag har sagt ifrån tidigare att jag inte gillar det alls. Alldeles för mycket, men det hänsyftas bara till att alla andra gör så... OK klockan 07.00 redan så avgår bilen med ungdomarna till skolan, denna skola som startar klockan 08.00... Fram tills dess så måste ju ungarna köpa sig nåt sött att dricka eller nåt kryddstarkt att äta...

Skola sedan fram till lunch, och då äter dom lunch vilket är helt OK, denna lunch kostar 20 baht, vilket är helt OK. Skolan startar sedan igen, och håller på fram tills runt 15.30, då utanför skolan sitter skolbarnen, och dom handlar på sig middagsmat av nåt slag, eller dricker flera olika saker, och bränner de resterande pengarna, så dom inte har med sig någonting alls av de ursprungliga 40 bahten med sig hem igen...

Nu visade det sig att jag var lite lite förhastad. Namkaeng, hade ju som jag sagt tidigare sparat 1.700 baht från dessa skolpengar. Så hon sparar, inte på en regelbunden basis varje dag, men lite grand på halvfart tycker jag.... Men fortsättningsvis, så skall det bli fart på detta sparandet. Vi har ju öppnat en bankbok till henne, och jag lovade henne att vi återgår till det jag gjorde för ett par år sedan, om hon själv visar intresse.

Alltså kommer hon till mig med t.ex. 500 baht och vill att jag sätter in dom på hennes bankkonto, så kommer jag att lägga lika mycket, så insättningen blir inte 500 men 1.000 baht.. Dessa pengar kommer att komma henne väl till pass när hon blir äldre, och kanske kanske skall gå på universitet, om nu hennes läshuvud tillåter detta....

Hennes mamma lär ju INTE ha dessa stålar, så det är upp till Namkaeng, och oss själva att klara den skolgången. Men det kommer att gå fint tror jag. Halva slaget med en thai är ju vunnet direkt, bara man ljusbelägger problemet, drar upp det till ytan, och pratar igenom det... Detta är ju emot all thai natur, så det är viktigt, så vi kommer tillsammans allihopa att klara Namkaeng igenom skolan, oavsett vilken utbildning det kommer att bli!!

Jag pratade också med Namkaeng, och sade till henne att nu när hon fyller 15 år i oktober nästa år 2017, så kommer jag att lära henne köra motorbike.... Hon blev så jäkla själaglad, så jag nästan fick en kram av henne.. Kul att se den sanna glädjen. Sedan så passade jag på att ytterligare plantera det jag anser om flickornas motorbike-körning i Thailand, och sade till Namkaeng; - ”Jag kommer att lära dig vissa saker som jag KRÄVER att du skall följa,,, ALLTID.

Jag skiter i alla dina odugliga flickkamraters sätt att köra, de är fullständig värdelösa, men du skall bli mycket bättre. Så Namkaeng, Till att börja med, så kommer du ALDRIG att få köra som de flesta flickor gör här i Thailand, alltså alldeles för ofta med bara en hand. Du skall hålla bäda händerna på styret i alla lägen,,,,,

Sedan så förbjuder jag dig att ha din mobiltelefon i handen när du kör, den skall ligga i din ficka, eller väska, och skulle du höra att det ringer,så MÅSTE du stanna och prata i telefonen.... Följer du inte dessa sakerna, så kommer jag se till att du aldrig får låna våra mopeder här hemma... En 3;e sak som jag sett Namkaeng, det är att ALLA damer och flickor i stort sett, men icke pojkarna, de viker upp spegeln i ett mer upprätt läge, inte så att sid-spegeln på moppen pekar rakt ut, så man får med maxbredden i synfältet.

De speglarna skall alltid stå som jag ställer in dom för dig, jag vill inte riskera att du gör som de andra dingelisterna här bland flickorna, och det är att använda speglarna i att kunna se sig själv, och kolla make uppen..... ” Efter denna långa förmaning, så nickade tösen och medgav att hon lovade att följa föreskrifterna. Bra Namkaeng detta kommer att bli skitbra...

Handskak

Chaiyaphum MMDXXXVIII, Thailand

20 juni 2016

83,6 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,268 (uppåt)

Kvinnor kommer aldrig att bli jämställda män,
Inte förrän dom kan gå nerför gatan,
med inget hår på hövvet, och en öl-mage,
och fortfarande tro att dom är sexiga!!

Ja så åkte vi till restauranten för att fira Yongans 41 åriga födelsedag, Hon ville dagen till ära ta bilen dit, så vi kom dit lite ståndaktiga. Det fick bli så på hennes stora dag. Vi kom fram då till den färgglada restauranten som jag har tittat på när jag passerat nu under mer än 1 år, utan att någonsin gå in. Men jag har hört ifrån hederliga män som Ingemar och Risto, att det är ett bra ställe, och dom har god mat tyckte dom.

V kom dit, satte oss, och genast så säger Yongyut, vi kan väl ringa till Bill och Geet och be dom komma? Javisst, ring upp så skall jag tala med Bill. Vi ringde och fick tag i dom direkt. De satt redan på en restaurant inne i Chaiyaphum. Har ni beställt ännu frågade jag? Nä inte hunnit än, svarade Bill.. OK ta Er hit så blir det födelsedags-middag till Er båda, vi behöver sällskap.

Dom kom som ett skott, och det blev en trevlig kväll. Säga vad man vill om kärleken, men ibland, runt ett bord, på en restaurant, så kan det vara lite roligare att ha andra att tjöta med!!! Så det var ett välkommet möte tyckte både jag och Yongan. Så de 3 timmar vi var där blev supertrevliga... Själva maten, ja de hade en meny som var precis som vanligt i Thailand, alltså alldeles för stor.
..

De hade färgglada bilder, vilket mer liknade teckningar på de olika maträtterna, och allting stod förstås enbart på thai. Finns inte en chans att thai skulle kunna tänka sig att det finns falanger (utlänningar) boendes i Thailand. De vet att det finns mängder av dom, och dom vet också, om de nu har nåt i skallen, att falangerna kan vara det tillskott till deras inkomst från restauranten, som kan få dom över kanten till plus-sidan i bokföringen!!

Dessutom, inte en endaste maträtt fanns på menyn som riktade sig till falangerna, inget alls. Yongyut frågade då servitrisen; Vad skall vi ge falangen då? Ja svarade hon; Vi har spagetti Carbonara!! Va skrek jag till när jag hörde det vackra ordet.... Y E S det skall jag ha..... Och så fick det bli. Vi drack lite Leo-öl, och Yongan tog det vackert, men hon blir påverkad lika lätt som oskulden som luktar på korken.... Så hon var snart i tjöt-tagen, och var lycklig som skam..

Bill han beställde nånting som hans fru nog beställde åt honom, alltså nån thaimaträtt såg det ut som. Han är så jäkla förälskad, så han har fullständigt adopterat thai och isaan-maten.... Min mat kom in, och det skall sägas på studs, denna Carbonara var den bästa Carbonara jag någonsin ätit här i Thailand, kanongod helt enkelt. Jag lät de andra smaka och de höll med allihopa, ja Geet och Yongan hade ju ingen susning om bra eller dåligt, men dom båda gillade den mesiga smaken på Carbonara.. Namkaengs uttalande blev gladare för mig; - ”Uncen, you can make for me home”!!!

Så tiden rullade på ganska snabbt, och våra samtalsämnen var väl inte så där himla roliga att rapportera tycker jag, Bill är ju mer den stadiga typen, ungefär som en vuxen version av “Bert, den sista oskulden”…. Så våra samtalsämnen skall jag inte tynga Er med... Vi betalade efter 3 timmar, och notan gick på 1600 baht inklusive dricksen.

Och med tanke på att vi satt på en restaurant, en fin restaurant, åt tror jag det var totalt; 9 maträtter med förrätterna, och 3 stora LEO, så måste man återigen säga att det är en grym prisskillnad mellan Sverige och Thailand.

Vi åkte hem, satt en stund i soffan hemma jag och Yongan, och löste några av världens, ja kanske inte världens, men Isaans problem, och sedan så vart det dags att gå till sängs. Jag duschade, satte på A/C;n i sovrummet, och satte mig vid tv;n för att bli ”trött”, då jag hör Yongan treva sig ner till köket, och började slamra där nere.... men va fan, hon kan väl inte vara hungrig igen???

Jodå, där står hon med mat i högsta hugget, vilket hon försökte att skymma för mig, och talade om att hon bara ville ha Thee för hon kände sig yr i hatten efter all ölen.... Hahaha denna dam är en underbar madam. Yongan sitter och äter konstant hela tiden, oupphörligt i 3 timmar på restauranten. Och vi åker hem, och hon känner att hon måste fylla på ytterligare med mat, innan hon går till sängs....

Men det är hennes liv,,,, Ja vilka kulturskillnader det är mellan oss.. Överkomliga, men dom finns där...

Handskak

Chaiyaphum MMDXXXVII, Thailand

19 juni 2016

83,1 kilo - 82,8 kilo (51 km) 178 minuter - 2.241 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,234 (uppåt)

Du behöver ingen fallskärm för att ”skydiva”,
du behöver bara en fallskärm om du skall ”skydiva” 2 gånger!!

Vad är det som gör vårt liv som expats så vanebildande…. Inte är det väl bara tillgången på sprit, nog fan måste vi väl ha kommit längre i vår utveckling, vi svenskar!!! Jag kommer ju själv ihåg alla resor man gjorde, dels som turist och dels i affärer, där vi svenskar köade i långa tider, bara för att kunna komma in i taxfree-shopen, och titta på brännvinet, och ofta även köpa med sig en flarra hem, även den fina chokladen, i de fina kartongerna var man väldigt betuttad i, Men framförallt spriten retade ju ens fantasi och begär.... Det var ju resans höjdpunkt...

Tänk så fokuserade vi var på sprit och alkohol det svenska folket. Men nog måste det väl vara andra saker som gör att vi så gärna skulle vilja bosätta oss i utlandet, alltså utanför landets gräönser. De som pratar om att dom gör det bara för att det är så jäkla värdelöst hemma i Sverige, lever nog lite mysko tycker jag i alla fall. Man skall nog inte basera ett beslut på de dåliga sakerna, utan mer de bra sakerna som man kan se fram emot i vårt kommande hemland...

Så vad gör att vi i tusentals och åter tusentals flyttar till i detta fallet Thailand? Några uppslag pojkar och flickor. Är det brudarna, brännvinet, stränderna, vädret eller är det den underbara thai-maten eler priserna. Eller finns det någon annan anledning??

Måttet på hur gammal är, borde väl då vara antalet bekanta och vänner och släktingar som finns kvar? Rått sätt att se det på. Men så är det. Kommer osökt då att tänka på alla de farbröder som var mina chefer, och i en del fall mina förebilder när jag började arbeta, så låt oss ta det ett decennium i taget, så kan man helt klart se ett mönster, ja man kan t.om helt klart se ett mönster när det är ”dags” för en själv att vandra vidare;

Började arbeta 1967, så fram då till 1970, de människor som jag lärde känna och beundra och respektera var väl runt 45-60 år gamla då. Dessa människor om de hade levat skulle nu vara i så fall runt; 94-109 år gamla, men alla är dom döda redan för länge sedan... Så där finns inget kvar som binder mig bakåt till den tiden...Ingen att prata med. Länken är helt bruten, och det är bara jag kvar att föra fackland vidare.

Åren 1970-1980, så var de som var 45-60 år gamla, idag då runt; 86 – 101 år gamla... Även det decenniets chefer, och arbetskamrater, och kollegor är borta sedan länge, borta ur bilden... Javisst är det uppbygglig läsning. Men det blir inte speciellt mycket bättre för nästa decennium. Även här är jag totalt ensam...

Åren 1980-1990, så skulle dessa kollegor idag vara runt; 76 – 91 år gamla. Och nu börjar man så smått skönja några få överlevande, som man kanske kan träffa och prata minnen med. Ja de då som överlevde cancern som tog mängder av oss, och framför allt spriten, som de flesta fick i sig i goa mängder, på alla representations-middagar under de glada åren. Men visst några enstaka finns kvar... Nu 'är jag alltså inte längre helt ensam vid bordet längre, puhhh!!

Åren 2000 – 2010 – detta ligger ju inte långt bak i tiden, och efter det att en hel del var borta redan, så hade man nu skaffat sig nya chefer, nya kollegor som var bra mycket yngre än sig själv, så detta decennium ändrades allt till det sämre faktiskt. Alla min kollegor från förr är nu i stort sett döda, senila eller helt borta. Och det värsta av allt.... Jag själv har nu dykt upp på någon annans motsvarande lista som den jag gjorde här och nu... Hoppas bara att den personen rubricerar mig som pigg, frisk, fräsch, och ovanligt välbehållen för sin ålder, men det är väl en nåder att stilla bedja om...

Så på detta sättet funkar det i livet, alla de yngre som känner sig helt oantastbara för ålder och andra saker, är ju bara ett stenkast ifrån att själva hamna på någon annans lista, varken dom vill eller inte, hur mycket dom än duckar, tränar, och inbillar sig annorlunda, så kommer det en ny generation var 10:e år, som alltid kommer att sparka den föregående generationen i röva, och oduglig-förklara hela gänget, Så har det alltid varit i mänsklighetens historia, och så kommer det alltid också att vara...

Handskak

Chaiyaphum MMDXXXVI, Thailand

18 juni 2016

82,6 kilo -(0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;4,231 (neråt)

Jag brukade vara väldigt obeslutsam,
nu är jag inte lika säker på det!!

Denna dag den 18 juni, så fyller Yongan 41 år. Och om drygt 2 veckor, så kan vi två fira 8 år som vi varit tillsammans, varav 7 av dom som gifta!! Yongyut vill som sagt var inte fira, vilket jag berättat om tidigare, för Er som inte läste det, så sade hon att hon tyckte det kändes konstigt och fel, att fira när hennes pappa är död, han som gav henne livet...

Ja i en kultur som egentligen inte firar födelsedagar, och t.om.l har jäklig svårt att hålla koll på åldern på folk, och specifikt inte har en susning om när dom fyller år, då betyder heller inte det så mycket för Yongyut att fylla år, mer än en smärtsam påminnelse om pappans död. Hon kände dock att en kompromiss var nödvändig när hon såg hur besviken jag blev.

Hon vill att jag tar henne och Namkaeng och Soda till en ny restaurant här i Chaiyaphum, och så äter vi gott, skrattar lite, och åker sedan hem. Så OK då Yongan, vill du ha det så på din födelsedag, så blir det så.. Jag återkommer imorgon och berättar om kvällens övningar då.....

Är vi människor i grunden dumma i huvudet. Vill vi i grunden bli lurade. Men sedan med exakt samma frenesi som gjorde att vi hamnade i ”skiten”, så försöker vi sedan ta oss ur densamma, genom att skylla på allt och alla andra, för att framstå som oskyldiga hederliga, men absolut inte korkade....

Jo jag läste för ett tag sedan om en engelsk kvinna som var som turist i Bangkok. Naturligtvis så föll hon i kärlek med , ja just det, en hund! En St. Bernhardsvovve... Finns det verkligen sådana här, men i så fall måste väl deras kagge runt halsen vara full av Hong Thong då antar jag. I alla fall, denna engelska kvinna kom i kontakt med hundens, ja inte ägarinna, men mer en thaidam som hade tagit hand om hunden. Kanske för att hon märkte att falang-tanten var intresserad.

Den engelska damen åkte hem, märkbart påverkad, sålde en massa tillhörigheter hon hade, betalade 70.000 pund i omgångar, alltså uppåt 830.000 svenska kronor, för att få hem hunden till England. Ja just det 830.000:- hur förbannat ding är inte vissa människor. Om hon nu var ute efter att rädda hundar, varför inte göra det i England, eller i resten av Europa? Åka hit bort till rena rama jäkla hund-träsket ju....

Hon skickade stålarna till thai-damen, som nu vägrar att släppa hunden, och pengarna har ju thai-damen snott och stoppat i egen ficka förstås. Aldrig i detta jordelivet att den engelska falang-tanten får tillbaka dom stålarna. Så kan det gå till ute i stora vida världen.... Detta är lika korkat som när jag blev förbannad senast på hundar, och det var i Britains got talent på TV. Hela tävlingen vanns av en hund. En hundfan som rullade, hoppade genom ringar och lyckades med konststycket att hoppa upp i knät på en gråtande matte....

Bravo sade menigheten och röstade på hund-fanskapet över artister med stora talanger och kunskaper... Här vann alltså en varelse med en hjärna mindre än en pingpongboll 1 miljon kronor. Ja vi är ett konstigt släkte vi människor. Undrar om inte det är just därför som sådana saker som militärjuntor och diktatorer finns här i detta liv....Och religion inte att förglömma... Vi måste bli omhändertagna å ena sidan, detta under tiden som vi gör alt i vår makt för att döda varandra....

Doctor: Madam, your husband needs rest and peace, so here are some sleeping pills.
Wife: Doc, when should I give them to him?
Doctor: They are for you.

Handskak

Chaiyaphum MMDXXXV, Thailand

17 juni 2016

83,2 kilo - 82,3 kilo (44 km) 153 minuter - 1.927 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,232 (neråt)

Att gå i kyrkan, gör dig icke till en kristen.
Lika lite som att ståendes i ett garage,
gör dig till en bilmekaniker!!

Tog ett foto idag av en fjäril som hade specialiserat sig på dessa blommor, jag stod stilla och dom var inte rädda alls. En del av dom ville t.om. om möjligt para sig med mig kändes det som. Min röda t-shirt attraherade dom hela tiden, men lukten av mig avskräckte dom tydligen... Men hoppas fotot blev OK i alla fall....

Här sitter min alldeles egna cykel, och motorbike-reperatör. Punktering kostar 20 baht (SEK; 4,75), och om jag måste byta slangen, så kostar det ihop 100 baht (23.80)... Så livet är ganska schysst här med priserna fortfarande...

Nu till ett ämne som kanske inte lämpar sig för alla. Men vi har snackat lite grand här borta, och det rör oss som bor i Thailand, inte ni killar som bor i Sverige med Era thai-fruar. Det handlar helt enkelt om en sak som inte många vill eller vågar prata om. Så om vi tar bort allt snacket om medmänsklighet, manschauvinism, slavhandel, och annat bullshit, och pratar om ämnet som sådant.

Frågeställningen är då; - ” är det bra att göra våra thai-fruar ekonomiskt oberoende innan vi själva är döda, och begravda. Detta är ju ett förskräckligt ämne, ja ett ämne som nästan gränsar till det förbjudna. Men tankar är ju inte förbjudna som en del av Er förstår, så varför inte laborera lite grand med våra tankar, och fälla lite kommentarer.

Jag kan skriva direkt vad en kille sa här idag när vi pratade om det. Han menade på att allt detta snacket som florerar där mannen blir lurad och är så oskyldig medans kvinnan, den isaanska demonen, är så stygg och beräknande. Han fortsatte. Hur fan skall vi kunna bli lurade egentligen. Vi har en fast månads-inkomst i form av t.ex. en pension. Kvinnan kickar ut oss ur vårt hus, så vad har vi förlorat, ju ett hus, - ”so what”?

Men inte fan är vi ruinerade, och dessutom hur himla stygga och enormt korkade måste vi vara för att en thaifru-flickvän skall kicka ut falangen ur huset , och sedan sitter hon där, utan någon inkomst alls under månaden, kan inte ens guldfisken därute. Så varför skall hon slå ihjäl ”hönan som värper varje dag, varje månad, varje år"?? Så jäkla dum är inte kvinnorna någonstans i världen.

Så då återkommer frågeställningen med rasande fart, skall man anstränga sig egentligen att göra sin thai-fru ekonomiskt oberoende för snabbt, eller skall man vila på hanen tills man består av "rök ur skorstenen på det lokala templet"... Det innebär ju att kvinnan har allt intresse i denna värld att hålla oss vid liv så länge det bara går... Vi lever, pensionen fortsätter komma. Vi dör, noll pengar kommer....

Och det säger jag avslutningsvis, hur jävla stygga har inte dom falangerna varit själva, som får kvinnorna att avstå ifrån ekonomisk trygghet, bara för att slippa fanskapet?? Kanske lite att fundera på eller...?? Så skall vi ge damen aktierna nu, eller spara dom i ett bankfack, så får hon ärva dom när vi är döda?? Skall vi göra damerna oberoende, och se om vi fortfarande duger? Ja åsikter efterfrågas, om ni nu vågar ha en åsikt i ämnet!!

Avslutar med lite naturbilder plus ett foto tillägnat Åke i Waeng Noi, en damm med travar av ris-vasar... Hur lätt är det att fiska här då.... Kanske rensa bort bröten nån gång i livet vore en riktig kraftansträngning, men en god välgärning!!

Handskak

Chaiyaphum MMDXXXIV, Thailand

16 juni 2016

82,7 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,242 (uppåt)

Du är aldrig för gammal,
för att lära nåt dumt!!

Denna onsdag I mitt liv, så hamnade jag nere på Pizza Company, beläget inne på Tesco Lotus. Jag hade ju tidigare lovat mig själv att aldrig gå dit till detta överprisade, och svindyra pizzaställe, inte värt det alls. Enligt snacket då, så hamnade man MINST på runt 350-400 baht för en sleten pizza. Idag så åkte jag och York dit för att äta lunch. Och skall säga det på direkten, jag ångrade mig absolut inte...

Jag hade pratat innan med York om menyn, så jag visste att dom körde med sina svinäckliga thaipizzor som ingen nykter människa kan äta och njuta av. Och sedan så visste jag att det kommer in Thai och äter, INTE pizza, utan thaimat, ja på denna pizzeria... Inget matställe vågar vägra att servera ris, bara så ni vet... Då blir dom snabbt ur business tror jag!!

Menyn kom in, och York hjälpte mig att bläddra rätt. De hade normala pizzor, ett par stycken av dom i alla fall. Och sedan hade dom det som jag längtade mest efter, och det var Calzone... York sade att dom inte har Calzone, så som vi har det hemma i falang-länderna, men det är snarlikt faktiskt. De gör en vanlig pizza, och viker den ena halvan över den andra halvan, fortfarande samma som hemma. Men de låter den inte resa sig och bli till en bulle.

Utan det blir en platt pizza, typ inbakad. Men smaken var helt OK tyckte jag, så inget att klaga på. Och priset var helt OK, ja t.om riktigt billigt. De tog 99 baht för en sort, och för min sort som var den absolut enklaste med skinka och ost enbart, så tog dom 119 baht. De ökade priset antagligen för att de var tvungna att INTE lägga dit ananas i pizzan, ja detta är thailändsk logik!! En pizza normalt sett, ligger här annars på 160-190 baht.

Men men, man skall kanske inte jämföra, de priserna är för en hel pizza, mitt pris 119 baht, var för mindre än en halv pizza, men ändå, jag blev mätt och belåten faktiskt, så inget att klaga på har jag, inget alls. Kan t.om. tänka mig att gå dit igen. Men jag undrar dock lite grand om en sak. Vi träffades där klockan 12.00 precis, alltså lunchtid. När vi satte oss, så var vi det 3:e bordet som blev bemannat, och hela restauranten ekade helt öde.

Undrar om inte luften går ur detta pizza-företag snart. Det är en enorm konkurrens angående mat här i Thailand, och en Som Tam, är en Som Tam, är en Som Tam,,, oavsett var du köper den, ute på gatan mitt i trafiken, eller inne på dyra restauranten. Och thai som vill ha sitt ris, varför i helsicke skall dom gå till en restaurant som heter Pizza Company, det klingar ju dessutom utländskt, och det är ju aldrig bra...Och asdyrt i jämförelse...

Nu till andra saker, men fortfarande mat-avdelningen. Jag är ute och cyklar och jag ser sallad och grönt precis överallt. Här på fotot ett exempel nämligen gräs-lök. Thai använder gräslök i alla sina maträtter i stort sett, jag ser det precis överallt. Inte en chans att smaken på gräslök kommer fram det minsta. Jag har en kvävande känsla av att allt det som dom proppar i sina maträtter, är där för enbart 2 saker. Nämligen att kvantitets-mässigt öka mängden mat, och smakmässigt sätta lite knorr på maten... Men mest för att öka mängden mat på tallriken... Ty protein är något som dom ALDRIG använder för att dryga ut maträten med, aldrig!!

Men livet här kan vara både svårt och oerhört enkelt, om man jämför med Skandinavien. Här växer maten utefter vägarna, och jag ser precis hela tiden fordon av olika slag, som stannar på vägarna, förarna går ur, och banar väg nerför vägrenen, och plockar rötter, grenar, löv, och sallad. Allt växer hej och hå.... Jag ser dom även gå ner till vatten-dammen, som ligger där bredvid vägen, har metspöt med sig eller nätet, kastar i ett par gånger, och sedan bär det av hemåt och lunchen eller middagen är räddad!!

Handskak

Chaiyaphum MMDXXXIII, Thailand

15 juni 2016

83.6 kilo - 82,4 kilo (37 km) 124 minuter - 1.561 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,240 (neråt)

Jag antas att ha respekt för de äldre,
men det blir svårare och svårare att finna några....

Det är tydligen som både York och som Hans H. säger om Phuket, skandinaverna har försvunnit till stora delar som turister. Dessa västerlänningar har istället ersatts av koreaner samt kineser för det mesta. Första beviset på detta är ju att i morse så såg jag bort emot Old Foods hus här bredvid, och där satt Miss Pussy i egen hög person. Hon hade vid sin sida en gentleman som käkade frukost under tystnad, medans miss Pussy tydligen kollade om det vart några business på hennes telefon.

MEN det var ingen falang som satt där. Han var sne-ögd, och han hade färgat håret precis som modet föreskriver i Korea och i Japan, så nåt av det slaget var den killen garanterat. Så där sprack den tesen som old food försöker sprida här, alltså att hennes dotter Miss Pussy, jobbar i England, och tjänar bra med pengar där. Ja hon tjänar nog pengar, men det sker nere i Phuket, och hennes yrke är det som hon alltid haft i evigheter nu.

Hon plockar upp torskar, och ser hon en chans att mjölka dom lite över det vanliga, så tar hon med dom upp hit till Chaiyaphum. Men vad gör välan det, var och en gör väl det dom kan för att överleva. Synd bara att hon skall sära på benen för att hennes föräldrar skall behöva 2 st hus.... Och dessutom så tar hon ju hem torskarna där hennes son också finns, och bor, och ser...

Idag blev det ett långt kärt tugg om pengar, och om våra fruar, det är alltid kul när rullgardinen dras ner, och folk vågar öppna sig, och pratar om mer svåra saker än vädret och äcklig mat. Jag och Geoff D. fikade på Big C, när en falang satte sig hos oss, hade aldrig sett honom förut, och skam och sägandes, så kom jag aldrig för mig att ens fråga om hans namn...

Men det blev himla kul hela samtalet. Jo det handlade om summan pengar som frun i förhållandet får hantera till mat och diverse, i hushållet per månad.. Man hör ju precis alla saker och vinklingar och belopp, man blir ju rent mörkrädd stundtals av hur folk behandlar sina fruar... Men denne kille han berättade ganska kvickt runt bordet, att han gav sin fru 25.000 baht, och att hon nu efter några månader började att klaga ganska högljutt över att stålarna inte räckte...

Han berättade att de hade en gemensam son, och att där också fanns en dotter sedan tidigare, precis som dom alla har....Verkar ju som om thai-killarna har monopol på att ta oskulden på alla thaiflickorna... Huset var betalt och motorbikarna var också de betalda... Han undrade nu lite löst, om han var tokig och inte hängde med, eller om hans fru försökte att sno åt sig lite extra, kanske för att föda lite andra familjemedlemmar.

Ja jösses svarade vi, inte en aning. Men att inte klara sig på 25.000 baht, och leva uppe i Isaan, och leva by-liv, då är det nog inte så himla fel på penga-beloppet, utan mer fel på damen ifråga!! Han tittade förundrat på oss, och frågade vad vi gav till våra fruar... ja jag sade som det var, att vi lever på en budget nu 2 år framåt, och att hon får 15-16.000 baht till maten, och andra omkostnader som bensinen också... Geoff D. höll inne lite grand, men han klämde till slut ur sig att han gav 30.000 baht..

Ja nu blev det väl mer så att killens fru fick vatten på sin gås med sina 25.000 baht tack vare York... Så det blev till att börja prata mer i detalj om det hela. Jag försökte att förklara att i mitt egna hem, så har jag upptäckt att det är helt tvärtom här än det är i Sverige. I Sverige storhandlar man, ibland så kokar man mat i förväg och fryser ner, men det lönar sig i alla fall storligen i Sverige, att göra maten hemma...

Här i Thailand fortsatte jag, alltså här i Isaan, Chaiyaphum, så lönar det sig inte alls, att göra mat hemma, om man nu vill käka thaimat. Då är det MYCKET billigare att handla ute på stan på nåt gatustånd, pröjsa mellan 40-60 baht per maträtt..... Så ta ett snitt på 2 personer, ingen jobbar, och vi köper 3 mål mat om dagen till oss var, det blir ju då totalt 90 maträtter för låt säga 50 baht per styck.. Detta hamnar då på totalt för en månad; 4.500 baht, och med det så är maten avklarad.

Ja man förundras helt storligen över detta räkne-exempel, jag har visat Yongyut, men reaktionen blir att hon blir pisse-sur över att jag försöker klampa in på hennes område, alltså köket. Och med det så blir det locket på. Och varje gång som hon klagar på att pengarna inte räcker, och jag svarar med 4.500 baht, så blir hon skitsur, och går ut i trädgården... Vi kommer nog aldrig att varken vinna eller kunna förklara enkel ekonomi för våra kära fruar här i Isaan.

Killen tittade på mig, och Geoff D. kollade också, de trodde väl att jag skämtade, Men va fan sade jag sedan.... blanda lite grand och ge, gå ut ock käka ibland, och käka hemma ibland, så bör ni ju hamna på runt 10-12.000 baht då eller??? Så i mitt tycke 25.000 baht eller 30.000 baht, är väl bra, om ni själva tycker det är bra. Men om ni frågar mig, och om ni inte gillar att fruarna bränner 25-30.000 baht per månad, så finner jag det vara för jäkla mycket stålar dom bränner, och troligtvis, så går det pengar till andra saker, som säkerligen inte redovisas till Er eller mig!!

Handskak

Chaiyaphum MMDXXXII, Thailand

14 juni 2016

84,1 kilo - 83,1 kilo (44 km) 152 minuter - 1.914 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;4,268 (uppåt)

Det riktiga måttet på en man,
är hur han behandlar någon han möter i livet,
som inte kan göra honom nåt i gengäld!!

Är detta, det jag nu skall berätta, den ”riktiga” förlagan till uttrycket ”rumble in the jungle”? I alla fall, detta är Dave´s berättelse om en dag i hans liv i byn här utanför Chaiyaphum, där han bor, här i isaan.... Han berättade följande...

Så jag bor i en ganska avlägsen by. Inte ovanligt avlägsen, men fjärran nog för att det skall finnas en hel del utmaningar att vistas här på lång sikt. Normalt sett så umgås jag, och kommer väl överens med grannarna, och min egna familj ganska bra, men härom dagen blev det helsnurrigt i min skalle...

Vi har inte nu haft regn på månader, jag tror det sista regnet kom i november förra året. Vattnet i vår brunn har sakta börjat sina över de senaste månaderna, till den milda grad att härom dagen vår pump kämpade hårt för att kunna suga vatten ur brunnen...   Vattnet var bara nere på 6 eller 7 meter, och pumpen har sughuvudet nere på åtta meter. Men eftersom packning och andra detaljer var lite slitna , så var det svårt att få vattnet upp ur hålet.

Vi hade bytt både packning och andra prylar för 1 år sedan, men vi får mycket slagg och skit som tär på pumpen, så delarna får väl bytas ovanligt ofta antar jag. Jag hade redan tänkt på att byta delar till pumpen, så detta skulle ha varit ett bra tillfälle att göra det,,,, ända tills grannarna fick höra talas om detta, och skulle delta förstås!!

Jag fick inte reda på vattenproblemet tills jag märkte ett litet möte med den lärda by-äldste plus några till by-bor, som hängde runt brunnen.. När jag frågade frun om detta möte runt brunnen våran, så fick jag bara höra "well no good, no water, need new well". Att försöka ställa några frågor om vilken typ av problem var helt fruktlöst, jag fick bara svaret hela tiden; "well no good, no water, need new well".

Själv är bästa dräng, och med hjälp av mina högteknologiska kriminaltekniska färdigheter, så tog jag en lång käpp stack ner den i brunnen, och kunde enkelt notera att vattennivån låg på cirka 8 meters djup. Alltså precis på gränsen för var pumphuvudet var monterat i vår brunn.   Tyvärr var de församlade genierna ifrån byn inte alls imponerade av mina knep, ty dom kunde ju alla se att pumpen inte producerade något vatten och att; "well no good, no water, need new well".

Trots mina ansträngningar, så övertygade ”gänget” där ute på gårdsplan svärmor, att en ny brunn krävdes genast. När beslutet väl fattades, så togs jag raskt ut ur ekvationen. Min fru slutade bums att översätta vidare, ty det var ju meningslöst eftersom allt ju var beslutat!! Att försöka förklara att borra en ny brunn skulle resultera bara i att nå samma grundvattennivå, på samma djup under jord, det möttes med munterhet.

Hur skulle falang kunna veta sådana saker, innan ens borrningen påbörjats?. Vid denna tidpunkt så kapitulerade jag fullständigt med en nedslagen "up to you", och lämnade det till de upplysta by-borna att sortera ut lösningen på problemet.... Dock senare samma dag, så frågade jag min fru var hon trodde att de kommer att vilja att borra den nya brunnen? Hon verkade lite vag på svaret, så jag föreslog, att det skulle vara bäst om vi beslöt oss för att vi inte ville ha brunnen mitt på gårdsplan mitt i trädgården....

Resten av förmiddagen så ägnade jag mig åt att försöka att hålla mitt lugn.. både bokstavligt och bildligt. Tidigt på eftermiddagen, så bad min underbara fru mig, att ta henne till en lokal butik för att plocka upp varor och mat till en fest som hade beställts för att fira Songkran, samt också till brunnsgubbarna som var hungriga förstås....

Jag var tveksam till att lämna, som jag fruktade, den förestående ankomsten av brunns-grävar-gänget!! . Jag ville kunna ha lite chans att påverka var brunnen skulle bli belägen... Min fru kollade in vilka som var hungriga, det var alla, och så stack vi iväg på vårt uppdrag.... Jag var ju den ende som hade ett fordon, så därför kunde jag inte komma undan...

När vi kom tillbaka, hör och häpna, så stod där en borr-rigg var? Jo mitt på gårdsplan, på det enda stället där jag INTE ville att att dom skulle borra.   De hade borrat ner drygt 8 meter redan. Jag sade till min fru – ”ja dom lyckades hitta det enda ställe där jag inte ville ha brunnen”!!! Min negativitet uppskattades inte alls. Den välorganiserade, effektiva, mycket professionella borrnings-besättningen, lyckades förstöra ungefär hälften av trädgården, med en överdimensionerad ler-grop.

Efter en timme eller så av förstörelse, så förklarade besättningen att jobbet var avklarat med en fullständig 12 m djup (ungefär samma djup som den ursprungliga brunnen), och visat sin kompetens genom att montera en ny pump ner i hålet, och visar det ”fantastiska” vattenflödet som produceras av denna nya skinande pump. De packade sedan upp sitt menageri av prylar, inklusive skinande pumpen, och lämnade vårt hem, för att kunna lösa resten av världens vatten-relaterade frågor.

Märkligt nog senare på kvällen (ja det var en hel dags debacle), då den gamla pumpen var ansluten till den nya brunnen, åter flödade av H2O. Men med urdåligt vattentryck.. . Lyckligtvis återigen samma gäng av lärda bybor samlades för att reda ut denna gordiska knut. Efter en lång diskussion, så fastställde dom att problemet var "new well not deep enough”.   Detta trots mina försök att meddela att det faktiskt fanns minst 4 meter vatten i botten av 12 meters brunnen... Självfallet så hade ju dessa brunnsgrävare som anlitats bara viljat luras, och gräva för att tjäna pengar, inte för att förbättra situationen...

Med svansen mellan benen återvände återigen brunnsgrävarna till brottsplatsen, för att försöka rädda sitt rykte i byn.   De hade med sig återigen sin ”egna” pump, som mycket riktigt producerade friskt nytt klart fint vatten i mängd... De lärda byborna var ointresserade, och fastställde att någon form av ”ont” knep begås av grävarna... Efter mycket förmaningar ifrån by-borna, så enades dom om att fördjupa brunnen på sin egen bekostnad för att ta bort fläcken av skurkaktighet från deras rykte.

De fortsatte sedan att återigen förstöra trädgården med att gräva ytterligare en ler-grop, och flytta sin högteknologiska borrmaskin över hålet. På kort tid fördjupades brunnen ytterligare 4 meter, och alla och envar lyste av stolthet,,,Thais gemenskap, och uppfinningsrikedom, hade löst det djävulska problemet med "no water".

Efter det att borrföretaget demobiliserat, och flyttade på alla sina prylar och maskiner, så drog sig alla tillbaka för kvällen övertygade i trygg vetskap, att krisen "no water" har avvärjts. Nästa morgon så vaknade vi alla, förutseende ett fantastiskt flöde av vatten från den blanka nya brunnspumpen, bara för att bli fullständigt besviken igen. Endast ett krusande svagt flöde kom från pumpen, och betryckta goda brunns-andar hade fått nog.

Alla by-thai vandrade hem till sin by, och beklagade den påverkan som dessa andar kan ha på vatten-tillgången. Allt för att förvirra och förstöra bybornas ansträngningar i denna hedervärda sak.... Det råder ingen som helst tvekan om att deras tillvägagångssätt var både sann och ädel, den enda möjliga förklaringen är att det finns en viss ond ande som förbannar vårt hem, mark, och land. Den enda åtgärd av värde, skulle vara att närma sig den lokala munken, att få honom att komma, och kasta sin förbannelse över den onda anden, och få tillbaka vattnet igen... Allt annat skulle vara lönlöst.... .

Vid denna tidpunkt började jag dricka Leo ..... resten är lite av en vit fläck .....Men nästa vecka tror jag, att jag kommer att köpa en ny pump, installera den nere på 12 meters djup i brunnen, och göra detta nattetid, för att slippa alla onda andar i form av by-bor!!! Och sedan kommer problemet att vara löst, inte tack vare falang, utan tack vare munken och hans krigskonster gentemot den onde anden...

Handskak

Chaiyaphum MMDXXXI, Thailand

13 juni 2016

84,4 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,239 (neråt)

Gud är den där osynlige ”låtsas-vännen”,
men för vuxna!!

Har märkt nu när jag ju kommit iväg så tidigt på morgonen, att ljuset är alldeles fantastiskt mycket bättre att fotografera i. Mycket mer klart, och den vanliga vyn som jag ser när jag cyklar där dagligen, blir plötsligt mycket mer inbjudande att fotografera. Jag tog lite foton, inte föreställande något speciellt, mer än att just ljuset var så bra, hoppas ni får lite behållning av fotona i alla fall....

Vill gärna också visa Er ett par foton av några som verkligen jobbar på bra där i sin ensamhet. Familjen är enormt stor, men oftast verkar risbonden vara alldeles ensam, när det kommer till att sköta jordbruket. Idag t.ex. så räknade jag till 7 st familjer som jag passerade, vissa fotade jag.

Jag noterade att av dessa 7 familjer, så var det 6 familjer med en endaste manlig bonde som jobbade ute på fältet, och i ett endaste fall så var tydligen frun med också, vilket ju är bra... Men i alla dessa fall där fanns inga söner, inga döttrar, inga kusiner, inga farbröder, morbröder, eller gammelmor, eller gammelfar. Men det får gå tydligen....

Nya tider, inga verkar svälta längre, alltid någon som tar in maten till matbordet, och om inte, så kan man ju lufsa bort till templet, och förklara att man är fattig, och inga stålar till mat har man... Då får man mat av munkarna.. Många av de yngre drar ner till Bangkok, och jobbar där nere, vill inte längre vara kvar uppe i risbyn längre. Livet kanske är för enahanda där antar jag!!

Men ändå, det sitter stora mängder människor där i byarna, men ute på fälten och jobbar är dom absolut INTE!! Det är ju lättare att sova och slöa långa tider på dagen, varför jobba när någon annan kan jobba i familjen. Så i stort sett ALLA jag ser ute på fälten är människor mellan 45 till 60 år gamla. Alla de andra är borta.. Det är som en kompis sade en gång mycket träffsäkert. Han bor ju inte härnere och han kan ju då se med fräscha ögon.... (Jörgen)

Han sade – ”Det verkar ju som om en hel generation med människor saknar här i Isaan”!!! Ja det är väl dom då som stuckit härifrån, och det är väl också dom som sitter under husen i byarna och äter, sover, och super bort dagarna... Men jobba på risfältet verkar inte längre vara speciellt åtråvärt verkar det som.

Men vi i västerlandet kan ju inte klaga för högljutt. Jag har ju själv sett både i Sverige, som i andra falang-länder hur ungdomarna mer och mer INTE vill jobba inom industrin, alltså ”på golvet”. Det duger inte längre. Alla vill jobba på kontor, och alla vill starta eget företag, och alla vill ha en titel som innefattar ”chef” annars tar dom inte jobbet. När jag tittar på platsannonserna, så flabbar man nästan ihjäl sig..

19:åringar skall ha jobb som beskrives som ”logistik-coordinator”. ”Executiv manager of development”, och så håller det på,,, De allra mest roliga beskrivningarna jag sett, är ju alla de jobb som DHL annonserar ut.. Där springpojken antagligen beskrives som ”external harddrive” eller nåt sånt, ja han kör ju antagligen moppe eller bil externt ute på stan...

Roligt påhittat kanske, men budet, springpojken, eller pinnpojken, känner sig i alla fall som en chef, och kan stolt berätta för sina kamrater, och damerna ute på dansstället där hemma på lördags-kvällen, att han minsann har goda framtidsutsikter, och förtjänar att få sig ett nummer av damerna bara p.gr.a. det,,,,,

Och även våra söner till lantbrukare avviker hemma hos oss sedan länge tillbaka... Det är ju bara att sitta kvar i den förhatliga skolbänken i 10-15 år extra, så har man en utbildning sägs det. Och framförallt så slapp man att slita ut sig i samma jobb som pappan hade ute på åkern. Idag hemma i Sverige, så tar det väl ungefär ett helt liv innan man betalt av på alla de lån man tar för att utbilda sig... Secka framtids-utsikter... jösses man kan ju tugga fradga för mindre...

Så visst, thaibarn och ungdomar, är likadana i många stycken som våra egna är... De vill komma ifrån tristessen, och de helt värdelösa framtids-utsikterna. Man gör allt för att slippa vara kvar i byn. Man ser otroligt många exempel på hur ungdomarna t.om. tar tjänstgöring inom arme´n som kanonmat, bara för att få en sysselsättning, och att kunna komma ifrån byn....

Handskak

Chaiyaphum MMDXXX (2.530), Thailand

12 juni 2016

84,9 kilo - 83,5 kilo (45 km) 151 minuter - 1.901 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,242 (uppåt)

En förnuftig man,
gör inga små misstag!!

Fredag, så startade fotbolls-EM nere i snigelätar-landet (Frankrike). Det var just värdnationen Grodätar-landet, som skulle möta Zigenarlandet (Rumänien). Jag hoppas av hela mitt hjärta att zigenarna faktiskt vinner, har aldrig gillat det storligen arroganta landet, och folket av Frankrike. Rejält konstigt egentligen att dom är med, och vill vara med i EU. Man skulle ju kunna tro att dom hellre vill ha ett eget EU,,, där dom kan beundra sig själva i spegeln...

Nu har jag dessutom kollat på matchen via en snabbtitt. Jag hade ju laddat ner en torrent här på min dator. Och tyvärr så vann grodätarna, synd..... Men vi får hoppas på framtida katastrofer fotbollsmässigt för dom istället... Och nu den 12:e, i morgon, så startar fotbollen på riktigt, och snart kommer Sverige igång också... Vi får hålla tummarna förstås....

Dessutom denna ödesdigra fredag den 11.e maj, så öppnade jag den sattans så goda ärtsoppe-burken... Ja det kan ni ju klart se på min morgonvikt igår den 11 maj.... 85,4 kilo, 1 helt kilo mer än tidigare dagar. Jag började med att slafsa i mig 1 st Ahlgrens bilar, och sedan någon timme senare, så stod jag därute i köket, och kokade upp min ärtsoppa. Tycker det är löjligt att inte kunna hålla sig, men ärtsoppa för mig här i tassemarkerna, är väl antagligen som opium för kineserna.

Jag åt totalt 2 tallrikar, och så fick Yongan 1 st tallrik.... Och till min häpnad så åt hon som en demon.. Jag frågade, jasså tycker du om ärtsoppa.... – ”My sisters in law give me ärtsoppa... I like it...”, Jaja OK då, då är man inte ensam om den soppan, och så tog jag blixtsnabbt den 3:e och sista tallriken med ärtsoppa.. Inte en chans att min thaifru skall sno det sista...

Yongan sade mycket förnumstigt nästan med lite hämnd i rösten; - ”Tam dee dai dee, tam chua dai chua”, och jag undrade vad som skulle hända härnäst... Ja "gör gott och du får gott åter" betyder ju det ordspråket.. Svaret på den frågeställningen fick jag i morse lördag, när jag kom ner i köket, för mitt morgonkaffe och macka...

Där på bordet så står en tom sillburk. Den lilla thaidamen har varit uppe i natt, medans jag nanade, och gått in i mitt sill-förråd och tatt för sig.... Hon har ju alltid sagt förut, att hon absolut INTE tycker om ”swedish bad fish”.. Jag stack upp till hennes slaf, och ruskade liv i henne,, och hon tittade upp med sina 2 bruna och sade; - ”tam dee......”! Och log brett!! Faaaaan ropade jag, och sprang ner igen.. Måste gömma min sill på nåt sätt, detta är inte alls bra...... Sillen är min.....

Old Food, sket-kärringen här bredvid, ni vet Miss Pussys mamma, det fanskapet har börjat göra thaimat på utsidan nu, och naturligtvis så vetter ju det åt vårt hus, och sket-lukten som hör till Isaan-maten, smyger sig in lika försiktigt som en hord med blodtörstiga mongoler. Yongan, kvick som en Kobra, rusar bort till den sidan av vårt hus som vetter åt Old Food, och stänger alla fönster åt skit-hållet. Men lukten tar sig igenom dessa enorma springor, som finns i fönster och dörrar.

Och jag säger bara, fy fan vilken matlagning.. jag tänker på de stunder hemma i Sverige, när man bodde där, man passerade någons hem, och möttes av matlukt, och smaklökarna samarbetade med ens mage, och man vart stört-hungrig på en gång. Tänk lukten av fläsk och löksås..... Tänk lukten av söndagsstek med gräddsås,,,,, och tänk på pannkakor.... Eller tänk på ett gott bak...

Och så kan ni ju tänka på den unkna lukten av Isaan-mat, den stinkande sörjan, proppfyllt med chilli som effektivt tar bort all smak ifrån själva maten... Deras mat här påminner mig mycket mer om toalett-lukt och spyor, än någonsin om mat.. sorry ni Thailands-älskare, men jag håller armlängds avstånd till all Isaan-mat...

Handskak

Chaiyaphum MMDXXIX, Thailand

11 juni 2016

85,4 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,241 (neråt mycket...)

Kunskap pratar,
medans visdom lyssnar!!

Inte trodde jag att flytta till Thailand skulle innebära att man käkade mer än man någonsin gjort hemma i Sverige. Men det kanske har att göra med att man stundtals fyller ut dö-tid med mat, istället för att ha saker att göra. Jag var uppe hos Stefan i Nong Bua Raew igår och käkade lunch, Saken var den att jag hade beställt för 2 månader sedan en burk med pepparrot av honom, tiden gick, och då glömde jag bort det hela.

Min kompis Anubaan mailade mig slutet av förra veckan, och frågade om jag ville ha nån mat-sort ifrån Pattaya, han skulle dit ner under helgen? Jag tänkte efter, normalt sett så behöver jag ju nästan aldrig någonting,vi har det absolut mesta här i Chaiyaphum, och det vi inte har, det kan jag laga till själv, för egen maskin!! Men denna gång så kom jag att tänka på att jag verkligen ville ha, ja just det..... pepparrot.....

Så när Anubaan kom hit i tisdags med gubbarna, så hade ju han med sig pepparroten til mig.. En stor härlig glasburk med pepparrot, så nu kan jag göra sås i 2 år framåt..... Mycket snällt av Anubaan. Så igår då mailet ifrån Stefan, han meddelade stolt att han hade köpt...... Ja just det.... Pepparrot till mig... men va faan.... jaja, jag hade ju beställt, så jag fick ta den smällen, men snacka om att det kändes onödigt att åka dit upp.

Denna gång så ville York ta bilen och inte motorbikarna, så vi åkte upp, hade med oss potatis, och beställde potatis, steak beaf, med en go sås. Och jäklar vad dom gjorde med maten, det var det godaste jag smakat på ..... flera dagar sedan nu.... hahaha!! Visst är det gott med potatis, speciellt som det ibland kan gå månader emellan varven... Men nu har jag pepparrot i mängd i alla fall... Stora burken Anubaans, och den lilla från Stefan... Men det verkar som om det som vanligt med mina grejor, inte är något speciellt gott i thais ögon sett. Ja thai gillar inte alls ide´n med pepparrot som sås...

Jag frågade Dan i dag om pepparrot, men han tyckte det var för starkt. Jag försökte förklara att det inte är starkt alls, jag gör ju en sås, precis så stark som jag själv vill.... Men det visade sig att han kände för pepparrot precis som jag känner och kände, i hela mitt liv för den äckligaste spriten på detta jordklotet, nämligen; Silver-rom... finns inget värre att dricka faktiskt...

Jo Dans mamma hade i brist på kunskap tror jag, lagat sin mat, och lagt pepparroten helt ogjord rakt på tallriken, för familjen att blanda in i sin mat, och Dan hatade pepparrot efter den uppväxten.. Så det blir väl som vanligt misstänker jag.... Det blir Namkaeng och jag själv, och med lite flyt York, som gillar att äta pepparrots-sås...

Fortsättning på matsnack.... I morse så frågade Dan, om jag ville följa med ner till Baun för att äta lunch, jag hade precis varit ute på min fantastiska cykeltur denna morgon när han frågade, och klockan var bara 09.15, och jag var klar. Jag hade nämligen kommit upp i god tid i morse 05.00, och sedan gjort klart snabbt med mitt dagliga kapitel följt av min frukost, följt av 30 minuter kolla tv-show på datorn.

Jag stack sedan iväg klockan 06.45, rakt ut i morgonljuset,,, det var endast 25 grader varmt, ingen vind alls, och det var faktiskt riktigt trevligt att komma igång så tidigt. Allt gick bra, och 37 km och 2 timmar senare ungefär, så var jag utanför Dan här hemma igen, och han ville fråga om lunchen.

Alltnog, vi åkte ner vid 11:tiden, och jag fick käka currykyckling med ris, och det var bara så himla gott, riktigt fruktansvärt gott. Hon, Baun alltså, hade gjort curry-sås som var mai pet (inte starkt kryddad alltså), och det gillade jag mycket....

Så jag kom hem snart, bara för att finna att Yongyut hade varit nere på buss-stationen för mig och hämtat upp en paket ifrån Birger i Waeng Noi. Birger hade sänt till mig 1 burk försvarets ärtsoppa, och den grejen skall jag leva på i 8 år till framåt i livet, så himla underbart gott. Jag skiter om Yongan och Namkaeng gillar detta, ty det skall bli min grej, Jag skall äta ärtsoppa i mängd, fisa i mängd och äta tills jag mår illa..

I paketen låg också 6 st Ahlgrens Bilar, och jag måste säga att denna kompis Birger är en riktigt go kompis, tänk att köpa med sig allt detta till mig ifrån Sverige, så stort tack för hjälpen, och stort tack för din generositet. Och detta gäller ju naturligtvis Anubaan också, med den jättestora glasburken med Pepparrot..... Ha det bra alla gubbar nu, så höres vi imorgon!!

Handskak

Chaiyaphum MMDXXVIII, Thailand

10 juni 2016

84,3 kilo - 83,6 kilo (37 km) 126 minuter - 1.587 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,300 (neråt)

Att älska sig själv,
är början till en livslång romans!!

Vi hade avtalat att träffas igen följande dag klockan 08.00 och äta frukost hemma hos mig. Jag hade förberett och kokat potatis, redan dagen innan, så till frukost fick vi möla i oss en rejäl dos mat i form av: kaffe, apelsin-juice, Yoghurt (gul mango-yoghurt), mina hembakta mackor med kaviar eller marmelad, stekta potatis med stekta ägg... När jag var klar och hade gjort klar frukosten, och satte mig ner för att starta min frukost. Då hade alla dom andra ätit färdigt, rapat, och också fisit, så jäkla hungriga var dom, riktigt kul att se, hahaha!!!

Martin och Pen avvek för att handla möbler på KTM, vår stora möbelbutik som bl.a. marknadsför och säljer index-möblerna, som ju är kanon för oss falanger.. De sammanstrålade sedan lite senare med Birger och dotter på Big C, där dom alla handlade upp sig på matvaror som inte finns ute i byarna....

Jo jag glömde ju skriva om det igår.... Innan gubbarna vilade sig 2 timmar på rummet, innan vi började dricka kväll hemma hos mig, så gick vi hela gänget bort till Global House, och vi tittade på toalett-stolar. Jösses va många det fanns, en kompis Stray-dog (Åke) berättade ju att nere i Rayong, så hade dom ju i en enda affär runt 130 olika modeller av skitstolar....

Jag tror faktiskt att det var nåt liknande här, de tog aldrig slut, och jag kan bara säga, att för en lekman så är detta löjligt stort sortiment, som tog löjligt mycket utrymme i butiken. Och om nu thai har nåt sånt som krav på försäljnings-summa per m2 i sina butiker (vilket dom garanterat INTE har), så måste detta med dessa toalettstolar vara rena rama fiaskot,,,,,Så mycket utrymme tog upp, och försäljningen var garanterat inte alls i någon godkänd nivå är jag övertygad om...

Jag tittade på en stol för 3.950 baht, försäljaren som inte kunde ens fisa på engelska vände sig förstås till Yongyut, försökte inte sälja den modell som jag så klart visade intresse för, utan visade en fullständigt annan skethus-stol som dessutom kostade 8.900 baht, secka stolpskott dessa töntiga säljare är.. Dom skulle behöva gå på kurs faktiskt....

Till slut så enades jag med mig själv om att där fanns en stol med lite mer modernare utrustning än plastbollen ni vet, och den kostade 2.800 baht, och såg bra ut och funkade gallant. DEN skall vi ha när det blir läge nästa gång!! Sedan åkte jag hem, jag klarar bara inte av den jäkla förföljelse som man utsätts för av alla dessa femtiotals försäljare som inget vet mer än var butiken, produkten ligger, och knappt det... Fan man får INTE gå omkring och strosa och vara ifred ens en sekund ju.....

Birger har ju börjat komma igång rejält med sitt husbygge på sin tomt där uppe i byn, och bl.a. så fikade han efter att sno lite grenar av Funfa, och plantera hemma och gro dom själv. Jag tog honom bort till ”Funfa-vägen”, se fotot, men med min tur så blommade knappt någon funfa nu. Det är ju regnperiod, och då droppar Funfa sina blommor som heta potatisar.. Synd, men Birger fick i alla fall ihop ett 20;talk käppar som han kan köra ner i jorden hemma och föda upp.

Jag föreslog dessutom för honom att gå till en handelsträdgård, och köp dessa halvstora (spannstorlek) Funfa, som dom säljer för mellan 50-100 baht styck, köp 50 sådana, gräv ner dom utan kruka, så har han snabbt och elegant en buske, som växer snabbt och blommar snabbt..... Men vår tur i det gröna blev en trevlig tur, men Birger var allt lite orolig att någon thai skulle reagera, slå oss i skallen, och skrika att vi snodde hans och Thailands blommor...... hehehe!!

Gänget avvek sedan hem, och jag vill med detta tacka storligen Martin, Christer (Anubaan), samt Birger, för en grymt trevlig tillvaro, och stort tack för att ni gjorde Er mödan att komma hit till civilisationens vagga här i mellersta Isaan.....

Handskak

Chaiyaphum MMDXXVII, Thailand

9 juni 2016

84,5 kilo - 83,4 kilo (32 km) 98 minuter - 1.234 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,331 (neråt)

Det är mycket mer behagligt att vara dåraktig,
och själv veta om det,
än att vara förnuftig,
och ha någon som tvivlar på det!!

Dagen till ära, ja vad mer kan man saga!!! Jag fick kärt besök hit till Chaiyaphum, och det blev riktigt kanon-kul. Martin med fru från Nong Ma, Anubaan ifrån Phitsanulok samt Birger med dotter Linda, ifrån den lantliga byn Baan Nang Mouang. Anubaan startade med att komma klockan 09.20, och sedan installerade jag honom på den rosa resorten a 450 baht natten.´

Vi sysselsatte oss sedan ett tag med fika och lite tjöt, och medans han sedan tog sig en stadig lutare, så ankom både Birger som Martin klockan 12.00 cirka... Jag gick med dom bort till den andra resorten vid namn Kedeena, ty dom ville gärna ha den. Det blev 3 st rum därstädes och alla var nöjda. Så hem till mig då, och med en grogg i höger hjärnhalva, så tänkte vi ut planeringen resten av dagen med vänster hjärnhalva.

Martin hade ju med sig fru Pen, och det var bra för Yongyuts del, då fick hon trevligt sällskap... Vi tog oss ganska snabbt ner till Bens bar i alla fall, ty det var det stora målet denna dag... Där var ju 2 rena ”by-bor” (Martin+Birger) som hade saknat falangmat länge nu.... Vi kom ner dit, och strålade samman med den femte svenske killen, det var den relativt nyligen nerflyttade killen ifrån Sverige, som ju bor borta i Baan Khai!

Killen heter Hans Christensson i alla fall, kallar sig Krisiisaan, och han är också medlem på vårt thai-forum.. Mycket trevlig kille, som var mer än välkommen. Jag tror att han vill bli en mer stadig medlem i gänget, vilket blir bra.... Vi käkade precis det vi ville. Bens fru Nat, hon gjorde maten denna dag, så det gick lite långsamt, men hon gjorde faktiskt bra mat, inget snack om den saken, inget thai-krafs på tallrikarna, och maten kom in någorlunda samtidigt, så hon får ett litet a för mathållning och utförande...

Birger. Martin och Anubaan käkade alla 3 samma sak, nämligen australisk beef med mos och sallad, med en bärs till. Dottern Linda tog en pizza, medans Hans tog en steak med mos och sallad, och jag själv fick i mig en spagetti Bolognese, med ett glas rött tjofräs-vin av nåt slag... Allt var till full belåtenhet på alla håll, så hip hip hurra återigen för att vi har en slik bar i vår lilla stad Chaiyaphum... Ett litet obs.. se bifogade foto på oss, ifrån vänster; legolas, Anubaan, Birger, sedan Hans Christensson, Birgers dotter Linda samt på den tomma stolen sitter normalt Mackes...

Eftermiddagen löpte på, och magen min fick ta emot ytterligare 2 st baccardi-coke, samt 1 st irish coffe!!! Så när vi rullade hemåt framåt sen-eftermiddagen, så vart man lite smålullig. Jag hann precis hem, och skulle kliva av moppen, då tjoar Yongan ut, och undrar varför jag alltid är så ding, och aldrig har telefonen med mig, tjöt tjöt.... - "Go and pick up Namkaeng in school".... F A N..... Jag hade ju passerat där alldeles nyss, helsicke tillbaka igen 8 km med moppen, och hämta upp henne.

Vi kom hem, killarna stannade på sina rum 1-2 timmar tills dom anslöt sig hemma hos oss igen. Vi satt sedan och pratade i stort sett i 5-6 timmar oavbrutet, och det konstiga var att det tydligen fanns ett samband mellan vodka-flaskan, och tjötvilligheten hos oss alla. Har aldrig tänkt på det förut, men kanske nåt för forskarna....

Birger var nog den som var mest outtröttlig. Han berättade om sitt liv, och det var kanonkul att lyssna på honom. Vi alla berättade om gamla älskarinnor, och gamla hatobjekt och figurer, som vi möter i nutid, men kul som sjutton var det.... Vi blev till slut riktigt filosofiska, så när Birger började att rabbla gamla 1700;tals ordspråk, och drapor ifrån Shakespeare, då var det hög tid att gå ut på utsidan, och sätta oss med damerna och äta lite mat, och få lite myggbett som sved som skam...

Jag gav upp efter 30 minuter, det är faktiskt noll roligt med dessa myggbett, som gör helt enkelt skit-ont.... Så fram med tigerbalsam, och sedan pratade vi medikamenter ett bra tag.... Strax innan vi lade ner verksamheten för den kvällen, så googlade vi fram namnet på ett storsvin i skolan, som hade varit en jäkla mobbare, men jag säger inte vem som var offret... Nu är det hög tid at sova, så jag gör likadant, så höres vi imorgon igen med en fortsättning på detta...

Handskak

Idag var det segt som sjutton, och med Ert tillstånd,
så avstår jag att skriva ett kapitel.
Den mödan och den texten,
skulle jag hellre vilja lägga på morgondagens kapitel....

Klockan har runnit iväg,
och det känns lite feset att publicera nu klockan 17.00,
alldeles försent känns det som.

Så pojkar och flickor,
jag hör av mig i full mundering, i arla morgonstund i morgon bitti istället,
då blir det full beskrivning, och full i ordets olika betydelser.....

======================================

Chaiyaphum MMDXXV, Thailand

7 juni 2016

83,6 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,336 (uppåt)

Var snäll emot folk på din väg ”upp” i livet,
ty du kommer att möta dom på din väg ”ner” i livet!

Det blir lite önskningar och nya inköp till huset vi har, allt efter hand tiden går, och vi bor här. Det har nu hänt 5-6 ggr att när man kommer upp på natten, så står toaletten där och rinner över kanten, och allt beror på den där jäkla bollen som skall flyta upp, och stänga till i tanken, så vattnet slutar att rinna till....

Man får jiggla och fippla och så löser det sig, och så får man klistra och limma, så blir det bra. Men det blir aldrig riktigt bra, när man inser att de 2 toalettstolarna som fanns i huset, nog var den billigaste skiten som fanns då på marknaden 2008. Bara att titta på kedjan som håller bollen i tanken, så ser man att den kostar inte många ören, och faller i bitar helt av sig självt.

Jag har nu bestämt att vi skall handla på oss 2 nya stolar, eller åtminstone 1, alltså den där uppe, så vi slipper fippla med den under nätterna.... HomePro och Global House har ju dessa toaletter, plus att det säkert finns också på andra ställen. De riktigt fina här kostar runt 10-12.000 baht och uppåt, medans de som jag tänker titta på, nog ligger mer mellan 5-6.000 baht per styck.. Det räcker gott för oss i alla fall...

Vidare så faller ju färgen bort, som jag nog skrivit om tidigare, på vårt hus. Det räcker att man tar trädgårdsslangen och sätter på vattnet, och sprutar på vägen, så kan man skala bort stora färg-flagor. Grundmålad N E J ,,,,, och bara dit-slafsat ett endaste lager med färg i all hast... Jobbet är så jäkla dåligt så man nästan lipar.

Jag stövlade in på Jotun här, ett proffsföretag sägs det, och frågade dom om måla om mitt hus, jag hade ett foto på det. De svarade mig att de gissade att det skulle kosta 50.000 baht att måla om det (SEK; 12.000:-), vilket är ganska styvt pris här i detta landet. Men märk väl, de offererar att göra jobbet, och offererar bara ett lager, och ingen grundfärg alls... Så thai har fan inte en susning om mycket alls verkar det som. Och det är väl just därför som falangen som vill ha sitt hus byggt, måste stå där, som en jäkla staty, och vakta under precis hela byggnads-tiden...

Min mardröm är ju att dessa korkade plaströr som ligger inbyggda i ytterväggarna skall springa läck,, och vi skall tvingas riva väggar på huset, bara för att ersätta dessa sket-rör.... Vidare rören till/från toaletterna är alldeles för smala och man blir allmänt rekommenderad att inte lägga skitpappret i toastolen och spola... Thai säger till dig på fullt allvar, att lägga pappret i papperskorgen inne på toan under handfatet....

Och den lukten som kommer att vara där inne då..Jo jag kan tömma varje kväll lovade Yongan... Men det blev förstås ett stort jäkla NEJ ifrån min sida, här lägges inga skitbruna bajspapper i någon papperskorg, och luktar under hela dagen, secken stank man skulle ha hemma... Så vi falanger får bara inte acceptera thais konster och exter. Deras idee´r är icke underbyggda på utbildning alls. De är byggda på känsla, idee´r och uppslag ifrån andra thai-kamrater.. Så ingen här vet egentligen ingenting om någonting.

Men om ni falanger nu skulle vara så förälskade så ni är villiga att köpa denna kultur fullt ut, så varsegod och svälj, spelar inte mig någon roll. För en sak skall man ända säga i sammanhanget. Thai kan klara allting, precis allting. Inga saker ligger ogjorda. Behöver man fixa avloppet så fixar man avloppet, behöver man skarva rör, så skarvar man rör. Skall man bygga hus, så bygger man hus o.s.v. Ingenting är dom för främmande.

Men resultatet är som när barnen i falang-land leker med lego de första gångerna.... Det går framåt hela tiden, med alla till buds stående medel, ty ett hus av Lego kan ju alla bygga, eller hur? Men accepterar man detta, så får man också ta resultatet, och inte lipa ihjäl sig senare, när det regnar in i Ert fina nya hus. När rören börjar läcka, när ni märker att elen är dragen av byns fyllo, och är rena rama dödsfällan för alla i hemmet...

Så jag kommer säkert att få ta del av många av dessa saker själv, eftersom jag ju köpte ett färdigbyggt hus, byggt av thailändare som slutade skolan i 4:e klass....Och var rimligt nyktra under byggnads-tiden!!

Handskak

=====================================================

Idag är det Sveriges stora dag.
Nej det är inte Julafton ,
nej det är inte Nyårsafton,
och nej det är inte "Kanelbullens dag"... Det är:

SVERIGES NATIONALDAG

En dag som borde vara enormt stor i Sverige,
men som vi av någon anledning själva inte håller speciellt högt.
Vi, alltså vi som är svenskar,
vi är mer kåta på att fira thailändska Songkran,
att fira amerikanska Halloween,
och att fira allsköns annan kulturell utländsk skit,
som egentligen inte angår oss ett dugg.

Vi har alltid, i alla fall sedan 1970;talet,
varit pigga på att slänga våra nationalkänslor på en dyngehög, och glömma dom.
Rödstrumporna och bitterfittorna vann slaget om försvarsmakten,
och de vann slaget till slut om hela samhället.

Vårt samhälle har sedan 1970 bestått av enbart kärringar,
alltså både sådana med kjol, och
sådana som borde bära kjol men säger dom är män...

Vi skyller nu på utlänningarna som vi tillåtit att välla in i Sverige,
att det är deras fel att man inte får fira vår religion i kyrkan,
att vi inte längre får fira Sverige överhuvudtaget...
MEN för fan låt oss vara ärliga.

Vi pissemesiga svenskar lade Sverige på dynghögen själva för länge sedan,
långt innan alla dessa "freeloaders" tilläts komma till Sverige,
och suga ut det sista blodet ur svenskarnas kassakista.

Så visst skulle det vara kul, och visst skulle det vara bra för vår nationalkänsla,
om vi kunde börja om igen,
och börja fira och älska vårt land.
Fan man skulle ju kunna tro att vi bara har ett land,
en nation, och ett Sverige 2 ggr vart 4:e år....
ja just det,,
när vi har Olympiska spelen och när vi har fotbolls-VM....
Jäävlar va svenska vi är då....

H E J A S V E R I G E.....

Idag hissar vi svenska flaggan,
och hoppas på en framtid för oss svenskar,
och hoppas att det kan rensas upp rejält i skiten därhemma.

==========================================
Jag har nu ju under ett antal veckor publicerat foton på paradisfåglar,
dessa lever ju i Asien visserligen,
men är inte representativa för Thailand alls.
Så fortsättningsvis,
så kommer jag att publicera snygga foton av fåglar,
som alla lever och verkar i Thailand.
Det finns ju runt 600-700 st olika arter att välja på...
Resterande "vanliga" foton,
är förstås tagna av mig i de allra flesta fall,
precis som vanligt!!

=====================================================

Chaiyaphum MMDXXIV, Thailand

6 juni 2016

83,6 kilo - 82,7 kilo (26 km) 100 minuter - 1.259 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,335 (neråt)

En olägenhet, är bara felaktigt uttryckt ett äventyr,
medans ett äventyr, bara är en olägenhet rätt uttryckt..

Min tyske kompis här hörde av sig till mig idag via mailen. Han har varit nere en hel vecka nu i Phuket, för att träffa en kompis där. Han berättade att det var en segdragen historia att vara där, och han menade på att där var för mycket folk, för mycket byggande som höll på, och det var alldeles för lite gator och utrymme, De skulle ta sig 12 km, och det tog 56 minuter..... En annan kompis hade 3 mil från flygplatsen till sitt hem, det tog 2 hela timmar... Fan det gick mycket snabbare att cykla än att åka bil i den röran i Phuket tyckte han...

Det regnade utan ände under hela veckan, så han var på ett miserabelt humör milt sagt! Men en ljuspunkt var, sade han, att han kunde avnjuta en kanongod Calzone (Pizza), men dagen efter så blev han lurad till att äta räkor som hade tillagats av en kinesgubbe, som inte kunde laga mat alls. Räkorna stank och de smakade klorin. Gott för en Thai, men katastrof för en falang som vet hur seafood skall smaka...

Och han undrade hur detta skulle se ut när det blev högsäsong, det är ju lågsäsong nu vid denna tiden... Han tyckte i alla fall att Phuket var kass, de ledsnade så mycket på Phuket, så de köpte en tur till Phi Phi island. När dom kom fram så avtvingades dom 50 baht per skaft, bara för att få lov att stiga i land, det var första scammen..

Maten som dom sedan käkade där på Phi Phi island var billigt tillagad, och rent ut sagt äcklig. Allt var svindyrt, en flaska vanligt vatten 50 cl kostade 250 baht... Så varsegod och skölj Phi Phi Island, det skall vara Thailand till att ta död på sina fina öar, känns det som. Min tyske kompis sade, att det var definitivt sista gången som han åkte dit ner, aldrig mer sade han.

De startade hemresan i torsdags, kom upp till ”Ban Krud” i ”Prachuab Khiri Khan”, när dom fick ett telefonsamtal ifrån hemma, att deras hem hade blivit utsatt för inbrott. De resterande 4 dagars vistelse där i Ban Krud, och paradissemester på en underbar strand, var bara att glömma, och de körde de resterande 70 milen hem på 9 timmar....

Tjuvarna kom över en klocka, gamla thai-sedlar med hyggligt lite värde, samt smycken ägda av hans fru... Men effekten blir ju nu att dom alltid kommer att känna sig sårbara, de kommer att få skaffa galler för fönstren, övervaknings-kameror, och förstärkta lås och dörrar.. Men fy sjutton va kasst det måste kännas att gå till sängs, och veta att man haft inbrott, lite typ mental våldtäkt....

Men för inbrottstjuvar, så är nog Thailand med sin underliga, och minst sagt dumma kultur, rena rama himmelriket. Man behöver nästan aldrig undra om det finns något att sno därinne, det handlar enbart om att avvakta tills husägaren och hans familj är bortresta, sedan voila, bryta sig in och sno juvelerna och guldet... Det som ligger thai i fatet, och trots att ALLA vet om det, så vägrar man hårdnackat att agera logiskt.

Jag menar nu då. I denna kultur, så samlar man på guld i samma mån som vi sparar stålar i banken hemma i falangland. Köper jag 1 bath guld till Yongan, så visar jag mycket mer kärlek och ett gott hjärta, än om jag ger henne 20.000 baht, det är alltså nästan samma värde på dessa 2 saker. Men guldet har man till en sak här, man flashar med det, och det visar status och det visar vilket pinnhål man befinner sig på i samhället.

Så hur jävla fattiga dom än är känns det som, så nog fasen har dom guldhalsband, guldkedjor och ringar, och ju mer desto bättre är det. Allt detta förvarar man hemma, ty man litar inte på banken, och dessutom hur fan dum är man om man betalar banken för ett bankfack när det är gratis hemma......

I den världen lever thai, och alla vet om det, och nu då när knark och framförallt Yabba kommit hit, och kraven på stålar till mer knark finns där, så blir inbrotten allt mer frekventa, och det är sorgligt. Vi hemma i Sverige rullade in på 70;talet från oskyldiga tider och olåsta dörrar, till att börja bli tvungna att låsa dom, och slutade att lita på varandra, och folk pratar om det än idag 40-50 år senare, med besvikelse i rösten. Thailand har exakt den grejen nu också här...Exakt samma utveckling!!!

Handskak

Chaiyaphum MMDXXIII, Thailand

5 juni 2016

83,6 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,357 (uppåt)

Du kan bara finna sanningen med logik,
om du alltså redan har funnit sanningen den förutan!!

Jag satt I byn ”Baan Nong Phluang” idag och drack vatten, och försökte att kyla mig lite grand i hettan. Plötsligt såg jag en liten pojke komma springande emot den affären som jag satt vid. Damen där tog emot pojken, inte speciellt kärvänligt, men dom pratade med varandra. Plötslig så kom det en pick up som stannade, och ur klev en man, som gick fram till damen, och deras röster var lite högljudda.

Samtidigt så kom där en falang gåendes emot affären där jag satt i byn, Jag hejade och han tjingsade också. Han stannade till, och sedan satte sig vid mig, och vi började prata med varandra. Under tiden så stack lillpojken iväg i all hast. Han kan väl ha varit runt 5-6 år tror jag. Falangen presenterade sig som Eric (med c inte k), och han var amerikanare. Han kunde lite thai förstod jag, när han bröt in i parets lite högljudda tjötande, och beställde en vatten på thai!

Killen med pick upen stack snart iväg, och det lugnade ner sig. Eric började berätta för mig bakgrunden till detta tjafs. Han berättade att denna thaikvinna, för övrigt en mycket omtyckt dam där i byn, hade varit gift förut, ,men hennes dåvarande man dog i en trafikolycka. De hade 1 son tillsammans. Efter drygt 2 år, så var väl kvinnan tvungen att försöka få lite försörjning, för att kunna ge mat till sig själv och sin son.

Så hon accepterade denna nye thaiman vid sin sida. Han visade sig vara, som alltför många thaimän är, riktiga svin och grisar säger Eric. Jag måste erkänna att det var riktigt kul att få lyssna till Erics åsikter och erfarenheter, om sitt liv där i byn. I alla fall, det dröjde bara dagar när dom hade flyttat ihop, så tvingande han kvinnan, att lämna bort sin son till kvinnans föräldrar, pojken var INTE välkommen i deras hem.

Men pojken visste ju förstås att ”mamma” fanns i affären förstås, och han smög dit för att få se sin mor, och prata med henne när mannen inte var där. Så när mannen stack till jobbet, eller vad han nu gjorde när han åkte hemifrån, så kom pojken och tittade till mamman. Jag kunde riktigt se framför mig denne lille 5-6:åring sakna, inte bara sin mamma, men också sin döde pappa...

Denna grej är mer legio än undantag i Thailand sägs det. När man skiljer sig, eller förhållandet tar slut på nåt sätt, och man sedan träffar en ny partner, så vill INTE den partnern oftast bry sig om de barn som finns i boet. De anses vara förbrukad vara typ Gökungar, och bara läggs åt sidan av thaimännen. Som sedan genast startar att producera nya egna barn med sin nya kvinna.

Jag tycker det är så jävla primitivt, så liknelsen med djur, och speciellt lejonen kommer framför mig i mina tankar. Jag ser Lejonhannen döda den nuvarande hannen, letar ute i det höga gräset efter alla de små lejon-ungarna, och biter ihjäl dom en efter en. Och strax efter dom är döda så blir lejonhonan parningsvillig, och det produceras nya ungar... Enda skillnaden här, är väl att man ju inte dödar ungarna, men man slänger ut dom på "stäppen"...

Jag har ju i detta sammanhang min gamle kompis Kevin, som ju åkte tillbaka till USA år 2013 redan med sin thaifru, och den tragiken som var där var hemsk att höra. Kevins nuvarande underbart trevliga fru, hade varit gift med en thaiman innan, de hade en son ihop. Den thaimannen skaffade en mia noi (mellanting mellan älskarinna och en andra fru). Till slut när hon beklagade sig, så slängde han helt enkelt ut henne, och sedan behöll han pojken.

Mia Noien åkte också efter ett tag, ty han var redan på gång igen thaimannen. Nu blev han seriös med en annan dam i byn, skyfflade undan sonen till sina föräldrar, ty den nya frun ville inte att ha med den avkomman att göra... Tydligen är detta att ta hand om barn oavsett vems det är, en djävulens påfund,,, eller kanske falangs påfund,,, vet icke..

Under tiden som detta timade sig, så hade Kevin träffat sin fru och de flyttade ihop, och byggde hus i utkanten av den byn. Och då blev det definitivt stopp på precis allting med pojken och mamman. Thaimannen, alltså Kevins frus exman, han totalförbjöd henne att träffa sin son, och Kevin berättade för mig, att det var så jäkla tragiskt så man kunde inte tro det var sant.

Hon och hennes familj vände sig till polisen, vilka tydligen var betalda av thaimannens familj, och de sade till Kevins fru, att om hon fortsatte att "störa" familjen med detta, så skulle hon få stora problem i sitt liv. Och vad detta innebär vet ju alla med lite fantasi.... Detta var ju innan militären tog makten. NU i dagsläget så tror jag faktiskt att militären, om man hade kontaktat dom, hade gått in till polisen, och helt enkelt satt stopp på korruptionen på den polis-stationen..

Hans fru åkte ner till byn och stod där och kunde titta på, när hennes son lekte därinne på tomten, men fick inte gå fram ens till sin son. Senare efter några år när pojken började skolan, så stod hon där utanför skolan, och kunde få några ord med pojken, men han blev mer och mer främmande, och hade väl inte längre samma koppling till henne. Pojken blev ju också dagligen fullproppad med propaganda, om hur dålig hon var, och värdelös som mamma hon var.....

Så med detta sagt, i allt detta olyckliga, kanske dom inte är så olika våra egna idioter vi har i vårt egna samhälle, där det viktigaste är att få vårdnaden, men inte kunna ta hand om barnet ifråga. Enda intresset är att obstruera den som inte har vårdnaden, att ens träffa sina egna barn., Dessa människors agerande där man fokuserar mer på sig själv, än på sitt egna barn är anskrämligt, inte en tanke på hur illa barnet far!

Kevins fru i alla fall, har en drygt 11;årig son nu, en son som inte längre känner henne, men inte en dag går utan att Kevins fru tänker på sitt barn, och kan aldrig glömma det. Men det skiter fullständigt numera farfar och morfar i, de vill bara hindra mor och son att lära känna varandra, men ingen verkar egentligen vilja ha pojken mer än Kevins fru...

Med detta sagt då, Eric, en kille som jag kommer att träffa mer gånger garanterat, vi sade adjö efter en stund, och det var kul att träffa ytterligare en trevlig falang här i isaan, dom finns överallt....

Handskak

Chaiyaphum MMDXXII, Thailand

4 juni 2016

83,8 kilo - 83,0 kilo (49 km) 156 minuter - 1.964 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,344 (uppåt rejält!!!)

Vi är alla dårar,
men den som kan analysera sin egen dårskap,
kallas för en filosof!!

Idag 3 juni på eftermiddagen så inträdde jag för 3;e gången detta året i min 1;dagars-feber. Jag brukar ju, som ni kanske läst tidigare, få feber en middag/eftermiddag, och sedan blir det en tuff kväll och natt. Jag fick feberfrossa framför datorn, passade på att kolla sockret, hade finfina 5,8 så allt OK på den fronten, och kunde bara hoppa i säng klockan 20.00, inte en blund utan man låg och vred sig, och svettades i a/c-kylan...

Var uppe klockan 00.30 och tog ett glas mjölk och en bit sockerkaka. Hasade mig snabbt i säng igen, och dåsade av tills klockan 02.30 ungefär toan för 2;a gången,,,, Upptäckte när jag återvände till sängen att visst hade jag feber, men kände också en liten lättnad. Somnade faktiskt sedan fram till 04.30 då jag gick upp, och kände mig heldåsig, men var helt feberfri. Så idag så har jag bara varit matt efter gårdagsnatten, men förutom det helt OK.. Alltså exakt samma mönster som de sista 20 åren då..

Har märkt sedan ett par månader tillbaka, att extremt många byar har fått utanför nästan varje hus, en ”skål” i färgglatt material. Jag tror att dessa är skänkta av antingen sten/byn/provinsen, i något syfte som jag inte vet. För det är ju fasen inte mycket ide´att sätta upp en sådan här smycke-detalj i byarna, när det ligger precis överallt där omkring sopor och skit. Skulle nog vara bättre att skicka den thailändska befolkningen på ”skräp-kurs”, där dom får lära sig att inte slänga och droppa allting där dom råkar stå och gå!

Men med dessa skålar, så blev det ju kanske inte som det var tänkt alls. Jag vågar nog säga att om jag sett 10.000 st av dessa skålar, så är dom fyllda med blommor runt 50 st av dom, medans hela 9.950 st av dom är fyllda med sallad och gräslök... Hahaha, ja varje liten öppen fläck som thai har, där växer det sallad, denna eviga sallad som ju är stapel-varan i varje thais liv...

Men jag skall dock säga att, alltsedan jag kom hit 2008 och börja cykla runt, så har det varit enorma förändringar vad det gäller det materiella för thai. Ingen förändring överhuvudtaget vad det gäller det mentala och inställningen till varandra och till främlingar, den är precis lika värdelös som den alltid varit. Men materiellt....

Jag ser i byarna hur dessa nersletna skit-trähus försvinner, och hur dessa korrugerad-plåt-hus ävenledes försvinner, och det ganska snabbt. Dessa ersätts nu oftast med dessa betongklossar/stenar ni vet, som staplas på varandra med dörr, 2 fönster, och cementgolv. Och sedan så har man ett hus...

De lite mer företagsamma thaiarna bygger snygga fina hus se nytaget foto av thailändsk "snickarglädje" eller skall man kalla det modern konst a la Thailand?. Men den vanliga by-thaifamiljen kör vidare som thai alltid har gjort. Man ser inte på huset sitt som ett ”hem”, det är bara ett hus, och så länge som man kan sitta på utsidan, och prata och dricka, och sedan hasa sig in på golvet inomhus och sova, så är allt finfint...

Ja Paengtha (svärmodern), är ju här hemma nu. Jag vet inte, men jag tror och misstänker att hennes tankar om sin vistelse nog är lite tudelade. Dels så kan man både se och höra hur stolt hon är över hur familjen har gjort ”bra ifrån sig”, med flera bra förhållanden för döttrarna, jag menar den äldsta Banloo, är ju gift med en thailändsk duktig rektor, och Yongyut har ju en go falang som kan baka, hahaha!!

Så visst är hon skitglad för det, men lika lite som hon gillar a/c, och lika lite fläktar, och lika lite som hon gillar sängar, för hon föredrar utan en sekunds tvekan golvet, ingen fläkt, och ingen a/c, bara öppna fönstret med myggnätet...Och sedan sova... Ja då trives hon... Men lika mycket så älskar hon tydligtvis livet nere i byn, ute på landet, alltså en miljö som hon känner igen och trivs med.

Jag för min del, tycker att detta är kanon, för om hon nu hade älskat att bo till 100% här hos oss, så hade jag och Yongan ju fått problem... Jag har ju skrivit om detta förut, men för nya läsare då.. Jag är av den åsikten att mitt hem inte skall bli ett äldreboende för annat än bara mig själv och Yongyut. Jag har noll ambitioner att ha mamman boendes här hos oss. Yongan vet om detta, och hon accepterar detta.

Men jag tror att om mamman hade krävt att bo här, så hade nog Yongan haft svårt att säga nej, och då hade ju vi två fått grava problem. Så att Paengtha inte till 100% trives här, det är för mig bara goda nyheter, men ni skall veta att jag tycker att det är ganska kul när hon kommer, de få dagarna hon sover här. Och jag är jätte-trevlig emot henne, precis som en svärson skall vara... Men håller på ordning och reda, stenhårt, så hon känner sig lite "avig" här, det märker jag!! Yongyut är skitlycklig att få ta hand om sin mamma, och hur det än är, är Yongan lycklig, så blir ju undertecknad lycklig också, eller hur??

Handskak

Chaiyaphum MMDXXI, Thailand

3 juni 2016

83,6 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,272 (neråt)

En vänskap baserad på affärer,
är bättre än affärer baserade på vänskap!!

Varför!!! Ja vi som bor här nere eller är gifta med thai eller på annat sätt har samröre med Thailand, och åker hit, vi lägger märke till en sak som skiljer falang och thai åt, så varför? Vi håller fram ett fat med vad som helst t.ex. kakor åt en falang, denne tittar på dig säger tack och tar en kaka ifrån fatet. Thaimänniskans först reaktion är alltid..... han/hon tar hela fatet!!! Så VARFÖR?

Beror det bara på ett enkelt missförstånd? Eller beror det på man helt enkelt i detta landet inte har saker på ett fat som man kan tänkas dela med andra? Eller beror det på helt enkelt att man aldrig brukar erbjuda någon på det sättet, typ att här får man sträcka sig själv nere på golvet eller vid bordet, om man vill ha nåt ifrån fatet?? Varför?

Idag, så rullade det in 2 st munkar hit. Yongyut hade förvarnat mig mycket högtidligt att det skulle komma 2 st munkar hit. Det var Paengthas bror som ju är munk, och så dessutom tydligen hans chef på templet. Trevliga killar, lite roligt när Yongan berättade för mig att det skulle komma munkar, så sade jag aha, hennes bror från Khorat? Mjae, sade hon, inte bror, munk....

Javisst sade jag, men det är väl hennes bror. Ja sade hon till slut... Detta menandes att thailändare är sten-inne på att så fort som du tar på dig en orange munk-klädsel, så är du inte längre en bror, far eller son, du är en munk punkt slut.... Likadant när dessa småpojkar går in 2 veckor och skall leka munk, från den stunden de har fått på sig kläderna, så tro inte att mamman eller pappan eller syskonen kan krama pojken adjö, glöm det. En kvinna får inte röra honom överhuvudtaget. Mycket viktiga prylar detta.

Brodern (munken), kom lite sent, klockan 14.00 ifrån Khorat, jag frågade Yongan varför dom kommer så jäkla sent, dom hinner ju inte stanna nånting ju... Åh sade Yongan dom äter ju sitt mål mat runt 11.00 på förmiddagen, och innan dess kommer dom tydligen inte iväg, så mat först, och resten sedan,,, känns igen va??

Broderns (munkens) chef, satt där i soffan precis hela tiden, 2 timmar, och pratade inte ett skit, han pillade på sin Iphone (heter det så), och kollade facebook, denna sjukdom med facebook finns precis överallt i detta samhälle, men det gör det väl å andra sidan i vårt sjuka falang-samhälle också antar jag.

Men Paentha var glad att träffa sin bror, hon är ju seriöst stolt över att han är munk, vilket ger prestige åt hela familjen. Hon satt där på golvet, och pratade med sin bror och såg lycklig ut... Där fanns också ytterligare 4 kvinnor med, alla kom dom ifrån Khorat-provinsen, precis som munkarna gjorde, jag tror att dessa 4 kom med för dom ville handla upp sig på MAKRO och Big C... Vilket ju kan vara förnuftigt... Som sagt var, alla stack sin kos kl.16.00, och det var skönt att dom åkte, eller så får man väl inte tycka kanske...

Gul mango... Jag tänker ibland på olikheter emellan språk, och just med thailändskan, och detta då utan att jag kan prata hela meningar, så förundras jag som sagt var, att det också är ett grymt ologiskt språk... Ser man på språket som en helhet, så finner man ju ganska snabbt att man har exakt samma ord, som stavas exakt detsamma, för en mängd företeelser, alltså man har så jäkla svårt att säga hund eller häst, man har ett endaste ord för det, maa. Eller ordet mai, som kan betyda 10 olika saker och används i 10 olika sammanhang t.om. för död...

I samtliga fall det som skiljer orden ord, är dessa ljud som dom har för sig här. Hund är maa med ljudet i låg ton, men höjer du hakan, och kör med ljud uppåt, så betyder ordet häst!!! Så med detta sagt, har man lärt sig denna logik så får man ju ett ganska bra grepp om språket.....FEL..... Jag försöker i många fall att hitta på mina egna ord, som jag kan var för sig, och sätta ihop dom ganska logiskt i mina ögon...

Så Mango heter Mo-muang, gul heter See liang...... Så då blir ju gul Mango Mo-muang see liang..... i helvete heller,, ingen fattar vad jag menar här hemma,, även om jag ute på stan i vissa enstaka fall har fått lite förståelse, i alla fall när jag pekat på den gula Mangon... Yongan utropar med kraft nej nej nej, du kan inte säga så, det heter Mo-muang sok....... Så logiken försvinner lika snabbt som den uppenbarade sig för mig.... Varför gör dom detta emot mig!!

Handskak

Chaiyaphum MMDXX (2.520), Thailand

2 juni 2016

84,1 kilo - 83,5 kilo (36 km) 108 minuter - 1.360 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,301 (uppåt)

En optimist proklamerar att vi lever i den bästa av världar,
medans en pessimist befarar att detta är sant!!

Ja så kom då svärmodern hit hem igår 1 juni. Hon verkar faktiskt nöjd med att komma hit hem, i alla fall ett kort tag, sedan försvann hon upp på sitt rum ett par timmar. Det är alltså inga större fel på henne rent fysiskt, förutom då problemet med blodet som inte rinner som det skall enligt läkaren. Hon fick med sig den vanliga medicin-påsen hem, dom brydde sig aldrig om att ta en ”cat-scan” eller magnetröntgen som vi säger.

Det är ju för övrigt det enda sättet att kunna se vari problemet ligger, och vilket problem där finns med blodet, om det nu är en stroke vill säga. Läkaren satsade på det under sin 5 minuters-runda, och gav henne för att ta hem; 1 påse Aspirin för huvudvärk, 1 påse D-vitamin, för vad? 1 påse med medicin för att hålla nere kolestorolet samt 1 påse med ögondroppar (???).

Senare på eftermiddagen så kom en granntant i hennes ålder över med hemlagad mat, ja att träffas och INTE äta, eller prata, eller handla mat, den grejen finns inte. Mat och pengar är de enda samtalsämnen tydligen i Thailand. Men svärmodern verkar lycklig, sitter därbak och skrattar. Yongan rusade in till mig, och frågade om jag kunde göra pannkakor till familjen imorgon till middag, javisst inga problem tyckte jag. Mamma hög-gillar mina pannkakor. Jag tror att den mjuka konsistensen plus hennes löständer, gör den maten lätt för henne att hantera... plus sötman förstås..

Va bra tyckte Yongan, - "så ger jag henne mjölk och mamma Vivans sockerkaka till frukost"!! Jag försökte sedan återknyta till medicinerna, men märkte att där nog inte fanns någon chans att ens dryfta värdet av de skitmediciner som hon fick med sig hem... Jag försökte sedan att åtminstone tala om kolestorolet.

Försökte att fråga, om dom vet varför det inte är bra med att ha ett högt kolestorol-värde? Men fick inget svar... Frågade om dom visste vad som ger högt kolestorolvärde då? Inget svar... Så rent generellt så vet man inte så mycket mer än att mat är bra, och är man mätt så är det bra,, resten verkar man skita i..

Jag berättade för henne att snabba kolhydrater som typ t.ex. potatis, ris och pasta ofta ger förhöjda värden... - "Så Yongyut vi kanske skulle föreslå för din mamma att hon äter lite mindre med ris, och inte slafsa i sig 3 middagar per dag med ris... Kanske nöja sig med ris 1 gång om dagen"... Men det föll VERKLIGEN inte i god jord. Här skall ingen falang komma, och ta bort mat ifrån matbordet för en thai.

Yongan menade på att mamma ändå käkar så lite ris, så det är lugnt, och desssutom så kan man inte gå igenom en dag med värk i magen p.gr.a. att man inte fått äta sitt ris, det fungerar inte i Thailand. Så med detta sagt, så var det problemet löst, och vi var tillbaka på den vanliga livsnivån här i Thailand. Alltså händer det något med svärmodern, så är det ”Mai Pen Rai” eller ”sånt e livet”, och inget att göra åt,, Buddahs vilja... Visst är det enkelt att ge upp eller?

Denna månaden blev återigen en bra månad ekonomiskt sett, jag vet att man inte skall prata om sådant, det anses ju inte fint hemma i Sverige, men efter att ha bott här borta nu i exakt 8 år, så skiter jag i vad som är passande. Jag är glad, och jag fick ett gott tillskott i kassan, tack vare ett jobb till Thailand igen, som jag hand-lade.

Marknadsföringen ute på internet fungerar charmant, och jag är mycket glad för all denna uppmärksamhet. All reklam är god reklam, och tystnad är den värsta sak som kan hända en verksamhet, många förstår nog inte riktigt den grejen...Så tack till alla häcklare där ute, ni gör underverk för mig....

Så huset fick sig en go dusör igen, och sedan kunde man fylla på små fickor här och där i ekonomin. I sådana här stunder, så är man extra glad, och det förgyller ju livet mycket. På topp av detta, så la jag även undan lite, så jag kan lira lite V75 de kommande lördagarna... Man lever ju fortfarande på hoppet att vinna storvinsten, även om den ter sig mer och mer osannolik..

Handskak

Chaiyaphum MMDXIX, Thailand

1 juni 2016

84,5 kilo - 83,5 kilo (38 km) 118 minuter - 1.486 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,288 (neråt)

Jag har haft en underbar tid,
men detta var inte den!!

Paengtha svärmodern alltså, hon blir nog kvar några dagar minst på sjukhuset. Yongyut berättade för mig hur himla jobbigt det är att ligga över därnere på golvet nedanför sängen, i en stor sal med kanske 30 patienter, och ytterligare 50-60 som alltid är där, och som också skall ligga över. Igår natt, så hade dom en riktigt by-tomte, som i vanlig thai-stil bara trodde att han var ensam i universum, och inte behövde ta hänsyn till någon annan.

Yongyut berättade att den gubben gjorde allt i sin makt för att åstadkomma oväsen, och absolut ingen kunde sova där i sjuk-salen. Han sjöng i sömnen, han skällde i sömnen, och han pratade oavbrutet i sömnen. En nattsköterska förbarmade sig en gång, och petade lite försiktigt på idioten, så han skulle vakna till och skärpa sig. Men han ryckte bara på axlarna, somnade om, och allt fortsatte, ja det fortsatte ända fram till klockan 06.00 på morgonen.

Ingen av alla de övriga besökarna där på golvet, som fick sin sömn helt förstörd, sade ett jota, inte ett endaste ord. Alltså precis som vanligt. Yongyut kom hem här på morgonkvisten, och ville duscha och förbereda ny mat, att spisa ut till folk som besökte Paengtha där på sjukhuset. Ni skall veta, som jag sagt tidigare, att i ordning det viktigaste vid ett sjukbesök, oavsett vem som än ligger där i sängen, så är det; a – mat + äta maten... b- titta till sjuklingen..

Jag har ju varit flera gånger på sjukhuset, och hälsat på släktingar, och besökarna hittar man oftast inte alls runt sjuksängen, besökarna hittar man på marken, nere på bilparkeringen, sittandes på bastmattor med korslagda ben, och med oerhörda mängder mat, som ätes med god aptit. Allt detta medans den sjuke(a) ligger i sin säng där uppe på sjuksalen...

Yongyut satte sig vid mig och frågade, om inte vi kunde hjälpa mamma att få ett eget rum på sjukhuset, ja man kan faktiskt få det om man betalar för det. Jag visste ju inte kostnaden, så jag frågade,,, ja det kostar 600 baht natten sade Yongan, och skruvade besvärat på sig. Vi kan ju ta pengarna ifrån de 1100 baht som vi ger varje månad till henne.

Men va fan Yongan, inte skall vi sno de stålar som vi redan gett henne, nä låt henne få ett eget rum i en vecka åtminstone, så får vi se sedan. Ja hon blev ju kanon-lycklig över detta förstås, och det känns oerhört bra, att kunna göra lite nytta, då man ju trots allt är i en fullständigt annorlunda ekonomisk sits, än den generella thaien här i Thailand..

Nu det senaste beskedet just nu i skrivande stund tisdag kväll klockan 19.30, så kommer Yongyut att ta hem mamma hit i morgon under 4-5 dagar, så hon får ”ta hand om” henne ordentligt. Med tanke på pappans bortgång, så tror jag det är jättebra att Yongan får pyssla om henne här hemma några dagar!!! Har också precis nu avslutat ett bak av en sockerkaka, även kallad ”mamma Vivans cake” här borta av familjen.

Dom gillar den skarpt, ty den är mycket godare än de släta tråkiga smaklösa sockerkakorna som man mestadels får i affärerna hemma i Sverige. Jag gör ju efter morsans gamla recept, med apelsinskal och apelsinsaft i, vilket ger en kanon-smak faktiskt.... Så nu kan svärmodern smaska och ha sig, men får kanske ta det lite vackert, så inte lös-gaddarna ramlar ut i tid och otid..

Handskak..