Chaiyaphum MMDXLVIII, Thailand
30 juni 2016
84,1 kilo - 83,8 kilo (34 km) 114 minuter - 1.435 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,152 (uppåt)
”Jag har ofta ångrat mitt tal, men aldrig min tystnad!!!”
(sagt av Xenokrates på 400;talet före kristus)
Men den killen hade nog aldrig hört,
det ännu bättre ordstävet av idag;
”Det som skrämmer mig mer än mina fienders tal,
är mina vänners tystnad!”
Forts. Från förra kapitlet.... Så nu blödde det ifrån 2 ställen, men
iväg for jag, hade ju noll val egentligen som ni förstår. Trodde jag
var kanske 1 km ifrån stora vägen nu.... Hahaha så lite jag visste...
Cyklade på, trögt som sattan, men vädret var fint i alla fall.... Kom
fram till en bil som stod där med herr och fru Thai. Jag hälsade och de
svarade, och jag frågade ”Nong Nasaeng” och såg lite vilsen ut...
Killen/gubben viftade mig vidare ”tommpai” (rakt fram).. Jag hojade på,
och cyklade ner i mer och mer lerpölar, och cykeln såg igen ut som sju
svåra år. Bromsarna var nu fullständigt igen-kloggade med lera, och dög
inget till. Grusvägen blev till en stig, men det var vackert. Jag
cyklade vidare, men det började kännas mer och mer olustigt, men ännu
ingen fara tänkte jag.... Började dock fundera på, att jag skulle gärna
vilja komma ner till floden, och tvätta bort leran ifrån cykeln...
Men det var så himla brant precis överallt, så inte en chans att ta sig
ner till strandkanten, inte en suck,,, Jag försökte några gånger, men
det stupade rätt ner 5 meter, så även om jag ramlade ner i vattnet med
cykeln, så skulle jag ha svårt, om inte rent omöjligt att ta mig upp
igen... Skitsamma, jag fortsatte, till slut så började stigen att sakta
försvinna.
Jag såg absolut ingen väg, ingen stig, eller ens en gångväg längre....
någonstans,,,,, stod länge och kollade ut över nejden, kunde inte ens
se ett tempel eller en by... Jag var rejält långt ute nu på risfälten,
kollade cykeldatorn, och denna väg som skulle vara 3 km, där hade jag
nu härjat i drygt 7 km.. Hmmm lite halvkris, och nu dessutom vad skall
jag göra. Åka tillbaka? Nä det är det mest värdelösa som jag vet, tänk
vilken katastrof....
Jag fortsätter, det får kosta vad det kosta vill... Jag försökte att
klampa lite, så att eventuella ormar skulle känna av mig innan jag
kände av dom.... Jag kunde skönja mellan gräset som växte där lite
ko-fotsteg, och lite ko-skitar, så helt obebott kanske det inte var...
men hur gamla var dom då? Jag klampade på, och efter en evighet kändes
det som, så kom jag äntligen fram till nåt som såg upptrampat ut, jag
kollade åt höger och där såg jag fanimej en thaigubbe.
Jag lufsade fram lerig och skiten till honom, och frågade efter vägen
till Nong Nasaeng, han tittade, log lite, och sade ”tompai lae leo
qua” Alltså rakt fram och sedan höger.... Jag tittade dit han
pekade, och där i höggräset så kunde man faktiskt se ytterst lite en
aning till en stig... Jag tackade, och började att cykla. Gubben hade
en moppe, så där var en nästan osynlig moppeväg över risfälten. Lerigt,
halt, och slirigt som fan var det. Jag hojjade på i flera kilometer,
och jag hörde att gubben faktiskt hängde på bakom mig.
Till slut så kom jag fram till högersvängen, där satt en annan thai,
och moppe-thai och den nya thai började prata om mig och flabbade, men
det unnade jag dom, jag såg ut som jultomten fast lerig istället för
snöig!!... Till slut så ropade han bye bye till mig, allt medans jag
körde ner i en lerpöl som hette duga, och nu var vägen ren lera. Den
kloggade igen fullständigt min cykel, och det bar sig inte bättre, än
att jag fick bära min cykel drygt 200 meter fram till en riktig lerpöl,
med hyggligt med lervatten, skitigt och fint.
Jag hamnade i vattnet då, både jag som mina 2 blodiga sår på tån och
benet. Men jag var tvungen att leta upp en pinne, och satte igång med
att kasta vatten ifrån lervattenpölen på bromsklossarna, och hjulet,
allt medans jag petade bort leran med pinnen. Till slut så kunde jag
fortsätta cykla. Jag tyckte att jag nu började känna mig lite sleten
faktiskt, kollade klockan, kanske inte så konstigt hade varit ute i
nästan 2 timmar nu,varav mesta tiden ute i leran på risfälten.
Jag cyklade nu rakt fram, och kom efter 2 km fram till en väg, en
asfalterad väg, jag var ute ifrån risfälten tack och lov.... Kom till
korsningen då, och visste ju inte om jag skulle ta vänster eller höger.
Såg en liten mormor-affär, och gick in, och frågade efter Nong Nasaeng?
De hade inte en susning vad jag pratade om,,, Kom då på strax innan jag
blev irriterad, att jag måste uttala Nong Nasaeng med betoning på sista
stavelserna, annars spricker det fullständigt för detta fokslag i
förståelsen......
Nu log hon, pekade, och började prata isaan med mig som som sattan. Hon
pekade sedan på vattenslangen, och sedan på mig och cykeln, och log,
och det var alltså en inbjudan att få tvätta av mig. Va bra detta blev,
jag kunde få låna denna slang med bra tryck på vattnet, och kunde få
cykeln fri ifrån nästan all lera, Dom alla där runt mig skrattade gott,
när jag slutligen tog slangen, och sprutade vatten över hela mig, ifrån
huvud till fötter... Och blev hyggligt hel och ren..
Jag tackade stort och körde iväg, och kom fram tlll en väg, och
återigen fick jag stanna en gubbe och fråga efter Nong Nasaeng.. han
pekade tillbaka, och sade höger där borta vid templet. När jag kom fram
till templet, så ramlade polletten ner, och jag hade stenklart för mig
exakt var jag befann mig.. Jag var ju för fasen inne på min 3 mila
runda ju, hade cyklat här säkert mer än 100 ggr tidigare.... Jag gjorde
helt om, körde ner där jag alltid kört tidigare, hade exakt en mil hem
och körde på.
Nu när det var asfalt så gick allting så mycket enklare, och hem kom
jag, skrev in dagens detaljer på min hemsida, och datorn visade att jag
hade varit ute en rekordtid 3 timmar och 16 minuter och 51 km, vilket
inte är rekordlångt, men en hedervärd sträcka ändå, med tanke på att 18
km utav dessa var ute i lervälling och bland risfälten. Mitt rekord
hittills en dag som jag cyklat är 61 km, så det rekordet står sig än
nu!! Och jag blir ju inte yngre, så vete fan om inte det kommer
att vara mitt rekord för all framtid.
Handskak
Chaiyaphum MMDXLVII, Thailand
29 juni 2016
84,1 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,147 (både vikt som valuta uppåt denna dag)
Utbildning är en fortlöpande upptäckt,
av ens egna okunskap!!
Idag, så blev det en riktigt hejdundrande cykeltur, inget jag visste
ifrån början, planerade att ta den vanliga 36 km;s rundan, men det
sprack efter ett tag. Men låt mig ta det ifrån början. Jag fick en
kanonstart på morgonen, och kunde ta mig hemifrån redan 07.35, vilket
är himla gott, svalt och skönt, och inte så mycket vind heller för den
delen...
Passerade genom Ingemars Cheelong (Godmaeng) och i slutet, alltså vid
tredjen sista huset i byn, så plötsligt så tog det tvärstopp. Thaiarna
hade fått för sig att det var dags för party/fest, och för att riktigt
imponera, så pröjsade man för en hel scen med mega-högtalare,
orkester, och ett gäng kanonsnygga danserskor, secka kroppar!!
Dom stängde naturligtvis av hela vägen för detta. Titta till vänster,
där bor familjen som hade denna fest,,,, Istället för att blockera hela
genomfartsvägen genom byn, så kunde dom enkelt haft hela denna grej
inne på sin egna gård. Men jag är 100% säker på att det ger ansikte ju
mer man brer ut sig. I Sverige får man på käften om man gör nåt sånt,
medans i Thailand, så böjer alla nacke och rygg, och är rysligt
imponerade..
Jag körde på,,, såg några granna buskar, har knappt tittat på dessa
förut, ty de har ju inga speciella goa färger. Men när Åke var här, så
visade han intresse för buskar, han ville ju ha hem till sin tomt i
Waeng Noi. Så Åke, här kommer några buskar då, kanske nåt att ha,
gratis är dom, bara att ta med spade och en säck, och gräva upp
eländet...
Kanske lite mesigt, men såg att denne gubben hade satt upp denna
skylten..... Har ju cyklat förbi här nu i snart 7 år, och deras hund
ser inte ens någonting likt ut den på affischen. De har en liten mesig,
skällig typ, som sticker åt helsicke, så snart man stannar och ryter åt
den... Men snygg skylt var det, och gubben var högstolt över den.. Så
allt gott då!!
Jag tycker ju ibland att det blir ett jäkla gnällande över thai, och
deras kultur, och deras boende. Jag är inte alldeles säker på att folk
hemma i Sverige egentligen vet hur det ser ut inne i byarna. Hur
otroligt skitet, ostädat det är, och hur folk lite bryr sig egentligen
om en sådan sak. Ja några av Er kommer ihåg min svågers svar, när jag
frågade honom om varför thai har sådana skitna, och nedskräpade
trädgårdar.
Ohhh sade han – ”That is the thai way”.... Så håll till godo med fotot
ovan, detta är bara en gård som jag passerade i en by idag..... Folk
satt inne hörde jag, var kanske för varmt ute....Alla byar ser likadana
ut här, inga undantag i stort sett..
Ja risfälten står gröna och fina nu vid denna tiden. Regnen har ju
kommit sedan några veckor tillbaka, se bara på färgerna (gröna) på
fotona, visst är det grannt. Och det var också detta som gjorde att jag
idag tog ett beslut som visade sig vara lite felaktigt. Jag såg detta
risfält, och körde in på en grusväg som jag aldrig kört förut, men jag
trodde mig veta att jag skulle komma ut på riksväg 201 efter runt 3 km,
så ingen fara på taket.
För det första, va fan skulle jag ut där att göra, mitt i regnperioden,
gruset var så himla tungt att cykla i, rena sörjan stundtals. Och
cykeln blev trögare och trögare i takt med att leran fastnade i
bromsarna o.s.v. Men jag var vid gott mod, och tog lite goa foton
därute på fälten. Grus-vägen höll sig vid floden, som rann där så
stilla och fint. OK gult och sketet var vattnet, men så ser det ut över
hela Asien samt i Amazonfloden också, inget konstigt. Lerbotten och
sörja, och ingen stenbotten...
Plötsligt så blev vägen bara en ren ler-sörja, och jag kunde inte cykla
längre. Jag stannade, och hade tur ty där var ett risfält med 3 killar
som jobbade där, och de hade igång en stor vattenpump ifrån floden över
vägen, och vattnet rann så fint ner till deras risfält. Jag stannade
och fick vaska av hela kroppen med kläder och allt, jag var i stort
sett en lergubbe.
När jag till sist tänkte tvätta fötterna, så satte jag fram foten mot
vattnet, och såg inte att det låg en bit korrugerad plåt där med en
rakbladsvass kant. Körde den rätt in i stortån. Bye bye med den tänkte
jag,,,,, ”socklock”, fan varför skall alltid jag göra rätt för epitetet
”Mr Bean”.....
Det blödde fint, skitsamma nu gäller det att ta sig hem hyggligt
snabbt, innan infektionen tar fart. Satte foten på pedalen och skulle
cykla iväg, slant förstås, och fick trampan på smalbenet, blodflöde så
klart, och se där ”socklock” igen.... Lika bra att gräva ner sig...
Forts. Nästa kapitel.....
Handskak
Chaiyaphum MMDXLVI, Thailand
28 juni 2016
83,9 kilo - 82,9 kilo (51 km) 196 minuter - 2.468 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,129 (neråt)
Att sova är ett ypperligt sätt,
att lyssna på en opera!!
Vi pratade lite grand jag och ett par kompisar, om det där projektet
där regeringen har gett 500.000 baht till varje enskild by I
Thailand. Jag vet inte exakt hur många byar det finns i Thailand, men
låt säga runt; 70.000 byar, ta det gånger en halv miljon per styck så
blir det en rejäl slant som regeringen har pyttsat ut. Summan torde då
uppgå till runt; 35 miljarder baht.
En kille berättade att han via sin fru hade fått lite information
faktiskt, jag menar jag lär ju aldrig få reda på sådana saker inte,
inte som varandes en falang! Men hon, frun alltså, berättade att deras
byledare Pooyai Baan, var en demokratiskt sinnad person, och han
kallade samman folket i byn till templet, så fick dom helt enkelt rösta
vad dom skulle göra med stålarna.
Chefen för byn rekommenderade det som mest främjade befolkningen, och
det var att dom byggde en riktig väg genom byn, alltså cement. Den dom
haft nu i 1000 år, var en ren gyttjepöl vid regntiden, och en dammig
stinkade grusväg under den resterande torkan det året. Alla röstade för
detta förslaget, och så fick det bli.
Killen som berättade detta tyckte att det var fantastiskt vad bra
thailändarna är, och hur omtänksamma och fina dom är mot varandra. Det
var flera av oss andra som flabbade ganska rått åt detta naiva
påstående! En kille verkade lite extra sur på det, och han sade, -
"tror du verkligen inte att Er byhövding är som alla andra i detta
landet, han ser till i första hand att sko sig själv, och sedan det som
blir över för komma byn till godo"?
"Nä han är bra", försvarade sig killen, - "han har aldrig köpt en
bil till sig eller familjen, och det visar att han är ärlig"!! Jaja så
är det här, utgångsläget är oärlighet, och sedan får man vara glad om
det finns en och annan idiot i Thailand som är ärlig!! Men en sak är
säker tycker jag i alla fall, och det är att det är en satans tur att
det finns korruption, mutor, och genvägar.
En ekonomi och ett samhälle som det de har i Thailand, skulle aldrig i
detta jordelivet kunna fungera utan korruption, ingenting skulle
fungera, och dom skulle aldrig få någonting gjort alls... Motivationen
är pengar, ärliga eller oärliga,,, fullständigt skitsamma. Och det är
dagsens bistra sanning tror jag, utlänningen och falangen..
Ja sade en annan av killarna, Stefan från Nong Bua Raewe, förra gången
vi hade val i vår by, och då var vägen också en av löftena, då fanns
det inte kvar tillräckligt för att färdigställa vår väg, pillandet och
stölden av pengarna ifrån regeringen var alldeles för tuff. Och det
blev inte mycket över för att göra någonting. Alla skall ha ”sitt”, och
efter alla fått ”sitt”, så skall man göra något för allmogen...
Detta är ju den stora anledningen till att så många vill ställa upp i
dessa val. Men fattiga göre sig ej besvär, de måste köpa möjligheten
att få vara med i röstandet, och de måste ha stålar till att betala de
röstande människorna som kommer för att ge sin röst... Detta är det
verkliga livet i Thailand. Om dom har långt att gå för att uppnå
demokrati....?
Är ni tossiga som tror att Thailand skall kunna drivas med demokrati,
det är lika löjligt att tro det, som att tro att något land i Afrika
skall kunna drivas med demokrati.... Vi hade en trevlig stund, den
alltid gåtfulle skotten Gordon, han satt där, och sade inte mycket
förrän i slutet, då han nämnde att han inget vet om vad som sker i byn,
och varför skulle han orka bry sig? Han kan ju aldrig göra nåt åt det i
alla fall, och detta gäller ju, verkar det som, de allra flesta thai i
byn. Se fotot!!
De verkar skita i allting, och låter bara livet passera revy., och så
får de mer aktiva och intelligenta i byn, roffa åt sig bäst dom kan,
ingen sätter dit dom i alla fall, det skulle nog ses som högförräderi
om man tjallade dessa tjuvar för polisen, eller tjallade neråt Bangkok
till, och då skulle man nog inte bli långlivad häruppe i Isaan i alla
fall, avslutade Gordon, mycket tänkvärt sagt av honom!!
Handskak
Chaiyaphum MMDXLV, Thailand
27 juni 2016
84,1 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,146 (neråt)
Livet erbjuder dig alltid en andra chans,
den kallas ”imorgon”!!
God morgon alla läsare!! Kanske inte för alla. Jag själv gick och
lade mig i går kväll till tonen av 2 st sockerkakor som jag hade
”glömt” i ugnen för över 1 timme... Dom kändes sega när man
klämde på dom , men jag kollade smaken och dom var faktiskt OK i
smaken. Dom är ämnade för svärmodern, som sover hos oss under 2 nätter.
Som vanligt så skall Yongyut ta sin morsa til sjukhuset och kolla
nånting, det brukar ju vara ögonen eller nån förkylning....
Men sockerkakorna bakar jag till henne, så kan hon och resterande av
den slöa gängen i byn, sitta där under ett av husen, och äta sockerkaka
och tänka på Sverige, och vilka goa kakor dom bakar i det landet.. Det
har gått så långt nu, så för första gången, så har faktiskt gänget där
antytt på ett fint sätt, att det är kul när falangen kommer cyklande
med sina sockerkakspåsar och ger till dom... Ganska goa "kanom" tycker
dom tydligen. Ja då gillar dom en sak ifrån falang i alla fall, vilket
är riktigt kul!!
Och imorse vaknade jag till den värdelösa tonen av torsk i paradiset.
Jag hade spelat på hästar i går (V 75), och fick tillbaka 125:- utav
satsade 270:-, så att bli miljonär får vänta ytterligare en vecka...
Just nu drog Namkaeng till skolan, och klockan är 06.45.... Hon tycker
det är roligare att sitta och tjöta på utsidan med någon annan unge,
medans dom väntar 30 minuter på att teacher A, som han heter, skall
köra dom hela högen till skolan...
Idag är tydligen någon av alla dessa miljoner dagar i thaikulturen, där
man skall smycka nån skit i skolan, antagligen till någons ära, kanske
kungen, drottningen, eller någon av deras barn, jag vet inte. Man
Namkaeng var beordrad ner till sin skola och sin skolsal, och var där
igår söndag under styvt 6 timmar. Jag frågade henne vad dom gjort, ja
hon berättade att dom gjorde fint för idag måndag, och någon skulle då
hedras. Ja men vad gjorde ni då??
Jo vi skrev fint på skolsalens whiteboard, alltså tavlan längst fram,
-"vi gjorde snygga hyllor utefter whiteboardtavlan, och lade dit
blommor som vi plockat. Så det blev fin fint där i skolsalen"... - "Men
Namkaeng tycker du inte det är jobbigt att behöva gå till skolan på en
söndag för sådana saker"? Nä sade hon, vi har jättekul..... Och
jag förstår henne. Under helgerna, så ligger hon 90% av tiden i sin
säng och läser, viftar på glasrutan på sin mobiltelefon, eller så
skriver hon på facebook...
Helt och hållet stillasittande.. Barnen i Thailand slipper att ens gå
ut, ty då kan de få sol på sig, och modet föreskriver ju t.om. bland de
mest fattiga här, att man skall se ut som filmstjärnorna nere i
Bangkok, vilka i sin tur vill se ut som dom ”rika” falangerna, som ju
är väldig vita.. Så man kan säga enkelt uttryckt i thais sinnevärld
”VIT ÄR RIK”...
På tal om teacher A , så har jag sett honom komma cyklande runt 7.tiden
på morgonen under både lördagar som söndagar. Nu igår morse söndag, så
såg jag både honom som hans son 6 år gammal, och de var ju klädda
och munderade exakt som de flesta andra här. Skall man jogga t.ex. så
köper man nya joggingkläder, som modet föreskriver, dyrt som fan och
sedan springer man. OK de brukar tröttna tror jag efter några gånger,
och sedan har dom en full mundering liggandes i garderoben någonstans.
Exakt detsamma var det för Teacher A med hans cykling. Han själv PLUS
hans lille 6:årige son, hade handlat in full mundering; cykelskor,
cykelstrumpor, cykelshorts, cykeltröja, cykelhjälm, cykelhandskar, samt
en cykel-ansikts-mask, så man såg absolut ingenting av deras ansikte,
ingenting! Och så hade de naturligtvis sprillans nya mountain-bikes
båda två... Såg riktigt trevligt ut.
Men för mig som är född i en annan generation än dessa, tycker att det
verkar enormt löjligt att det första man gör, man utrustar sig själv
med precis allting, innan man ens har satt igång med själva cyklandet.
Man vet ju inte ens om det är värt att handla in alla dessa saker, ty
de allra flesta brukar ju tröttna efter bara några gånger... Kanske vi
gör det samma i falangland också???
Så ibland tvekar jag själv i allt detta i livet. Är det jag som är helt
fel ute, Kanske skulle jag köpa in hela skiten på stört, och sedan
efter det se om jag kommer att hålla på med cyklingen. Jag menar, jag
startade att cykla genom att köpa in en billig cykel, och började cykla
under ett 2 år. Sedan köpte jag in en hjälm efersom jag ramlade, och
insåg att man kunde dö. Och sedan efter att man var glödhet i arslet
efter lite cykling, så köpte jag in cykel-byxor efter 3 års cyklande,
vilket var underbart...
Men resten struntar jag fullständigt i. Cykel-handskar kostar här runt
5-900 baht, jag köper tunna handskar i tyg, på Big C för 20 baht, och
klipper av fingrarna på handskarna, funkar galant än till denna dag.
Skor, ja där cyklar jag i sandaler, funkar alldeles charmant, och
strumpor är för mesar, inte för mig...
Till sist dessa cykeltröjor, köpte jag ju in 2 st vilket jag berättat
om tidigare. Hade en av dom på en tur i 40 gradig hetta, och det var
den värsta trip jag haft hittills tror jag på cykeln. Svetten stannade
kvar på kroppen under tröjan, istället för att läcka igenom, och man
kände sig instängd som fan, men kanonsnygga var dom.
Jag gav båda två, efter bara en dag till Yongyut, som älskar att ha dom
på sig av någon anledning. Jag fortsätter att cykla i mina
polyrester/bomull-tröjor, och är fullt nöjd med det, både jag som min
kropp mår bäst av dessa tröjor/t-shirts.... Så i min värld, kanske lite
ifrågasättande i detta jordelivet är av nöden, man MÅSTE inte göra som
alla andra. Man MÅSTE inte handla in en full mundering som alla andra,
och man MÅSTE inte äta färskpotatisen med skalen på, skala dom, ta bort
eländet, våga skala....
Handskak
Chaiyaphum MMDXLIV, Thailand
26 juni 2016
83,5 kilo - 83,1 kilo (20 km) 72 minuter - 907 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,171 (uppåt)
Att styla en Volvo,
är som att sminka en gris!!
Jag hörde ute på internet att det var midsommar-afton hemma i Sverige
igår fredag den 24 juni. Kul när man får reda på det ute på internet.
Men så himla lite betyder dessa högtider när man inte längre bor i
Sverige. Man bryr sig faktiskt inte. Och varför skall man? Dagen till
ära är stulen ifrån vårt stolta förflutna, och gjorts om till nåt
mesigt som inte alls var aktuellt. Så jag tar det inte på allvar
överhuvudtaget...
Men detta till trots, så gillar jag sill, och potatis och gräddfil och
gräslök. Så imorgon så har jag bjudit in York till att käka en
midsommarlunch med mig här hemma imorgon söndag den 26 juni... (idag
när ni läser det).... Han gillar sill vansinnigt mycket, så det är kul
att bjuda honom... Och för de av Er som undrar att jag vågar, Ja jag
kommer att skala potatisen förstås, vem sattan käkar frivilligt skal i
detta jordelivet...
På tal om midsommarafton, så ankom Birger med fru och barn hit till
Chaiyaphum. OK jag visste ju inte att det var midsommar då... De skulle
bl.a. till advokat och stadfästa förutsättninarna för deras framtida
äktenskap vad det gäller deras tillhörigheter. Och sedan stod det en
bastant lunch på menyn. Efter det, så stack vi till KTM, där ju affären
med Index och koncept-möblerna ligger. De vila kika på dom, få lite
kataloger att ta hem, och sedan kunna drömma hemma och planera och
lägga order.
Vi fortsatte sedan bort till affären här i Chaiyaphum som är bäst
överhuvudtaget på hushålls-maskiner av alla de slag plus elektronik.
Samma där, kataloger och broschyrer och löfte om hemtransport. Allt
funkade perfekt. Men nu var Birgers fru urtrött på allting och ville
hem igen. Birger ville stanna här i Chaiyaphum över natten, och tjöta
med falanger. Så vi körde frun och dottern ned till bussen.
Vi tog oss en lutare sedan på några timmar, stack sedan ned till Bens
bar, och under tiden som min kropp smälte en baccardi-coke, så
beställde vi middag, steak moo med potatismos samt sallad och ett glas
rött vin, allt var kanongott. Det var lite dåligt med expats på baren
denna kväll, så vi fick prata med ungdomarna som jobbar som
engelska-lärare här i Chaiyaphum.
Men inget fel i det alls. Man har ju precis NOLL gemensamt med dom, och
värderingarna har vi också komplett NOLL gemensamt med dom. Så
tidsfördrivssnack javisst, men för övrigt ganska värdelöst snack...
Ungefär som att prata med sig själv när man var i 20;års-åldern... Vi
drog sedan hem vid 21.30:tiden, och avslutade med en bärs utanför rosa
resorten här. Jag sov sedan som en unge hela natten, riktig skönt...
Hade ju förstånd att knappt dricka någonting under kvällen.
Idag på morgonen, så blev det MAKRO för Birger, så han fick handla med
sig det viktigaste. Han pratade om en stor säck med hundmat, men när
det kom till kritan, så sket han nog i hunden (griseknoen), och valde
istället att köpa med sig en stor säck med..... makaroner...... hem
till byn.... Hehehe,, jag körde sedan ner honom till bussen, och vid
detta laget när detta skrives på lördag eftermiddag, så är Birger
säkert levererad tillbaka till Waeng Noi igen...
Ytterligare ett dygn i ens liv, kan läggas till rullorna ....
Handskak
Chaiyaphum MMDXLIII, Thailand
25 juni 2016
84,4 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,168 (rejält neråt GB ut ur EU)
Den som hugger sin egen ved,
han blir varm 2 gånger!!
Det var en gång fina framtidsutsikter för Thailand här borta i
sydostasien! De rankades som det land som låg längst fram, och de kunde
snart se fram emot det amerikanska stödet, både ekonomiskt som
materiellt. Länder som Singapore, Taiwan och Sydkorea låg långt efter,
och gavs inte många chanser till ett kunna ta sig framåt ens i krypfart
ekonomiskt...
Tiden gick och just de länder som alla experter räknade bort, de tog
till sig av kritiken, och de fann de viktiga verktygen för att kunna
skapa sig en ekonomisk framtid. De förstod det som Thailand aldrig
fattade, att det var det viktigaste verktyget, som var viktigast att
aktivera, och det var förstås den egna befolkningen.
Man startade i just de länderna med en intensiv, och en kvalitativ
utbildning bland ungdomarna, och se där, efter drygt 20 år, så stod de
nya generationerna på barrikaderna och bankade, och ville in, och göra
nytta för sitt land. Thailand gjorde absolut ingenting, de tittade på.
Inte ens förundrat, ty de förstod inte, och förstår inte, världen
”utanför”...
Till slut när rankingen för Thailand var i bottenläge, när man kunde
läsa att Thailand mest sysslade med att kopiera alla andras digitala
och electroniska arbete. Så tyckte Thailand som nation att det
var dags att göra något åt saken. Thailand köpte då in 1 miljon datorer
till skolbarnen, lade 1000 mil av kabel. Man spenderade billion efter
billion av thailändska pengar på dessa ”genvägar”. Man försökte göra
precis som man alltid gjort, man köpte sig en shortcut (genväg) till
framgång!!
Idag så frågar sig nationen var dom gick fel? Hur kunde det gå så här,
eller frågar dom sig kanske mer, fan nu är våra gamla vägar ute på hal
is.... Nu kan inte 1% av befolkningen styra 99% av befolkningen
längre.... Man har fått fram att 2/3:delar av skolbarnen i Thailand
inte klarar av basic mattematik, för att ens kunna klara sig i det
dagliga livet i Thailand. Detta enlihgt Unesco...
Utav 100 st topp-universitet i Asien, så fann man att Sydkorea,
Singapore och Taiwan hade 26st, varav 4st fanns bland de 10 främsta på
listan. För övrigt så rankas det bästa Singapore-universitetet som
number 26 i världen. Thailand, ja rätt gissat, de har NOLL universitet
bland de 500 främsta ute i vida världen....
De som ser vad som sker och vad som skett, dom själva här i Thailand
säger, att vi är rankade preis där vi skall vara, vi är inte digitala
tillräckligt, vi är inte utvecklade tillräckligt, och vi har hästsovit
och bara tittat på, medans resten av världen har fått sina
prioriteringar rätt och riktigt. Och tills vi själva tar en riktigt
ärlig titt på oss själva i Thailand, så kommer ingenting att förändras.
Vi kommer fortsätta att ta genvägar i livet, kopiera alla andras
arbeten, och inte kunna tillföra någonting till världen mer än
försäljning av våra grödor... De element i vår stolta nation som tjänar
på att ingenting göra utvecklingsmässigt, de har makten och har alltid
haft makten.... Och det är en sak som skulle kunna sätta fart på
Thailand, alltså om man kunde starta med åtminstone lite fördelning av
Thailands resurser... alltså om det sköttes rätt och riktigt. Dessa
åsikter finns att läsa i Thailands tidning ”The Nation” och har
skrivits av en thailändare....
Handskak
Chaiyaphum MMDXLII, Thailand
24 juni 2016
83,7 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,304 (gött hopp uppåt)
Krig avgör inte vem som har rätt,
bara vilka som finns kvar!!
Det blev roligt nog lite efterdyningar på detta med dyra begravningar,
lite gött tjöt på thai-forumet. Alltid roligt när vi jämför våra
erfarenheter och kunskaper, alltid lär vi oss något... Jag kände mig
föranlåten att googla lite, alltså i min värld fråga Yongyut lite mer
seriöst. Och jag fick följande svar och information. Man får änna dra
ut det ur en thai, hahaha!!
Vad det gäller gemensam kassa. I Pappans by, så har de inget sådant,
eller så var han inte ”ansluten” till byn, han bodde ju i skogen, vet
inte spekulerar bara lite. Men nere i Non Saton, alltså Yutin och
Baloos by, Yongans äldre syster där svärmor bor, så betalar varje
hushåll in 100 baht för varje död, oavsett om dom är släkt, eller om
dom skall gå på festen, men dom alla pröjsar 100 baht per dödsfall...
Detta betalas till Pooyai baan, och är alltså den gemensamma kassan.
Sedan så frågade jag om utgifterna, och hon bekräftade för mig igen,
att deras begravning av pappan kostade lite mer än 300.000 baht. Hon
berättade att det kom folk ifrån Chiang Mai, ifrån Khorat, Khon Kaen,
Chaiyaphum och Bangkok plus några ställen till. Vissa kom för en dag,
alltså 3 måltider, medans andra kom varje dag i 5 dagar som festen
varade. Vilket motsvarar minst 15 måltider för varje enskild person av
den kategorin. Den största mängden folk var by-befolkningen som kom.
Alla skulle ha mat, och det käkades friskt, och alltså 3 ggr om dagen.
Munkarna kom varje dag, runt 10 st av dom, och dom skulle alla ha
kuvert med stålar, och dom skulle äta gratis förstås. I Yongyuts pappas
fall, så handlade Yongyut in precis all mat, folk ifrån byn ställde upp
som personal, och dom höll igång matlagning och servering av maten,
samt matlagning under dessa 5 dagar... Det gavs gåvor lite grand både
till höger och vänster tror jag...Men när jag nämnde att en gubbe hade
sagt att begravningen skulle kosta 50.000 baht, så skrattade hon till
och sade ”never, no good”!!!
Så mer än detta vet jag inte vad det gäller pengarna, men sorge-arbete
av de överlevande, eller visa vem som har stålar i byn, genom att ha en
lite större party än ”Olsson” hade i förra veckan, det är frågan.
Kanske det är så att båda sakerna ingår i denna grej. Kanske det
handlar om att bearbeta sorgen, och det handlar om att visa vem som är
”alfa-familj” i byn!!!
Men jag tror i alla fall INTE på att göra sina bedömningar efter sina
erfarenheter ifrån våra liv i falang-länderna, Vi kan aldrig
bedöma en asiat, efter hur våra människor uppträder hemma i Sverige,
det funkar bara inte...Eller ta våra sociala kunskaper i från
socialhögskolan i Göteborg, och applicera det rakt över på en asiat i
Thailand....
Yongyut har fått fart på lite plantor nu i trädgården, vilket är
jätteroligt. Alltså inte några jäkla träd, men väl plantor. Så nu har
citronbusken blommat färdigt, och har frukt att bese av åskådaren. Jag
har foton både av när dom är omogna och gröna, som mogna gula. Riktigt
kul att kunna producera citroner i sin egna falang-trädgård.
Yongyut visade dessutom stolt upp för mig, att hennes Cucumber (dteng
qua) (gurkan), nu blommade och hade tagit sig...... Så med tillägg av
vattenmelonen i trädgården, så är det en livfull historia
därute....Trodde väl aldrig på ålderns höst att jag skulle ha en
trädgård med gurka, citroner och vattenmeloner och på det svenska
Prästkragar.
Förresten trodde inte ens att jag skulle ha en trädgård på gamle dar!!
Och förresten inte ett hus heller.... Och när vi ändå snackar om
det.... Inte en fru heller för den delen.... Vart är världen på väg
egentligen...Hehehe!!!
Handskak
Chaiyaphum MMDXLI, Thailand
23 juni 2016
84,1 kilo - 83,0 kilo (36 km) 120 minuter - 1.511 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4, 278 (uppåt)
Eftersom ljuset färdas snabbare än ljudet,
så förefaller vissa människor vara smarta,
ända tills du kan höra dom prata!!
Vi hade ett fantastiskt starkt regn nu i natt, alltså natten mellan
måndag/tisdag den 20-21 juni 2016. Jag låg där och hörde lycklig regnet
smattra ner, och jag hörde den vanliga grod-sången utanför. Men det
mesta blockerade jag ju bort som ni vet med A/C;n samt golvfläkten. Men
jösses va gott och tryggt man sover med regn utanför...
Det slutade regna på morgonen, så jag kunde ta mig iväg klockan 8
precis i morse. När jag kom typ 5 km bort, alltså ut bland risfälten,
så var dessa oftast fyllda med lagom med vatten, och det var en ren
helsickes grod-sång därute. Det var egentligen ganska kul, ty Thailand
har ju ett väldigt rikt djurliv, och jag kunde lätt identifiera 4 st
olika grod-läten, därute på fälten.
Det är alltid samma, när regnet kommer och det blir blött, så är det
signalen till att parningsdansen skall starta, men först skall det ju
tjötas innan rommen skall i ”spat”.. Alltså detta kluckande och
gnisslande ifrån grodorna så dom hittar sina partners.. Jag kommer
osökt att tänka på våra egna kvinnor inom människo-släktet, så vi är
alltså inte så olika... Jo jag menar, lite groggar (regn), så blir våra
damer (grodor), parningsbenägna på stört, och sedan skall ”rommen” i
spat även hos oss... Så vi skall inte käcka oss, vi är djur vi
människor...
Jag och York gjorde en trevlig bekantskap härom dagen... Jo vi var nere
i Chatturat, ville kolla in deras nya Tesco Lotus. Och det var
verkligen modell större. Jag tror att det blir en grym fullträff för
den affären. Tänk så många 100 tusen;tals det bor inom några mils
avstånds, secken kundkrets de får.... Men inte mycket att se, de ser ju
exakt detsamma ut hela högen.
Vi körde nerför gatan till vårt fik vid rödljusen mitt i Chatturat, som
man ju passerar när man kör 201;an.. Kaffe och deras hembakta bakelser,
verkligen gott. Vi gör detta kort, inget speciellt hände alls. Vi körde
hemåt, och nästan hemma, så körde jag till först, och vek av, och sade
till York att jag ville visa en ny väg som han aldrig sett i hela sitt
liv. OK kör svarade han.
Jag körde in på en smal stig som jag berättat om tidigare som tar oss
över risfälten 6 km rakt fram till Ingemars by Cheelung.. Ungefär
halvvägs, så stannade York mig, och sade; - ”såg du falangen”.. nä inte
alls, jo han sitter därborta och hans dam tvättar hans fötter.... OK vi
åker tillbaka, sagt och gjort, vi kom fram och damen ifråga, hon såg
oss på studs, och bjöd in oss.
Vi stövlade in, och förbi deras skylt som dom hade handmålat, se
fotot,, Killen han hette alltså Frits Scholten, och han var
holländare. Han pratade även tyska och engelska, och han hade varit
mycket uppe i både Sverige som Finland. Dom var väldigt talföra och
trevliga, och det var när jag sedan efteråt tänkte på det, mycket
konstigt.
Ty dom hade inget umgänge alls, inga falang-vänner berättade dom, och
han berätta, Frits alltså, att han inte hade så mycket tid med att
umgås... jaja sånt där är ju rent struntprat, killen ville helt enkelt
inte ha umgänge. Så han kände inte ens till att det fanns en falangbar
i Chaiyaphum, men han kände till naturligtvis Tesco, Big C samt MAKRO...
Men dom levde sina liv där i sin by borta vid korsningen av
high-vägarna 201-202;an.... Och några gånger i veckan så kom dom hit
till sina marker, mitt ute i det vackra området som ni kan se på
fotona. De hade på andra sidan lilla stigen även köpt in ett cementbord
med stolar, så dom kunde sitta där under träden, och fika och ha det
gött... Det var verkligen isolerat, men trots allt bara 2 km bort till
byn Cheelung!!!
Han berättade många saker om sitt liv, och det var riktigt roligt att
få höra om andra livsöden. Jo Frits han hade jobbat som ingeniör ute i
vida världen under den mesta tiden av sitt liv, och inte alls varit
mycket i Holland. Han berättade att det var mest de senaste åren som
han och frun hade bott där en kort tid, innan de stack hit
definitivt...
Han var 71 år gammal, och han berättade att han inte hade någon
försäkring alls, och berättade att ingen ville försäkra honom. Han
verkade vara så isolerad, så jag vågade inte öppna ”Pandoras ask”,
alltså fråga hur han hade det med VISA och slika saker, då hade la vi
fått stanna över natten tror jag, hahaha!!
Vi åkte sedan efter en timmes trevligt pratande hem till vårt, de ville
dock gärna att vi skulle komma förbi fler gånger. Jag lovade att baka
en kaka till kaffet, och de tyckte det var schysst lät det som...
Handskak
Chaiyaphum MMDXL (2.540), Thailand
22 juni 2016
83,6 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,256 (neråt)
Om jag höll med dig,
så skulle vi båda ha fel!!!
Vi hade här i ”umgänget” lite prat om begravning, och om 1 veckas långa
”föreställningar”/”fester” typ i Thailand. Vissa människor ser detta
som ett tecken på att man här ser döden som något naturligt, och att
man lärt sig att leva med döden. Och dessa veckolånga
föreställningar-fester skall då vara kvitto på just de tankarna. Några
tyckte också att vi i väst föredrar att undvika känslor, och därför har
vi korta samlingar för våra begravningar nu för tiden... Kanske är det
så???
Man måste väl först som sist fråga sig själv ”vad är det jag ser
framför mig”. Jag menar, vi ser alla dessa dagars av festligheter, ofta
runt en hel vecka av dom. Med ceremonier och munk-prylar, men suveränt
mest består det av mat, och brännvin, och öl. Så för mig, vad är det
jag ser där framför mig. Vad handlar det om?
Jag tror inte att vi bara skall köpa en kulturell sak rakt av, utan att
vara ifrågasättande. Den stora frågan är ”hedrar vi döden – eller
tycker vi synd om oss själva, och sätter vår egna sorg i högsätet,,
framför den som döden dött”? Ja vågar man vara ärlig i den saken
verkligen.... Man kan ju gå till sig själv, om man vill ha några svar,
så man kan börja generalisera sedan först efter det!!
Så dessa människor som sitter av dag efter dag, efter dag, här i
Thailand på dessa begravningsfester. Vad är syftet egentligen, tror ni
att det finns ett syfte, en tanke bakom det hela??? Jag tror inte det
finns nåt alls där, det är helt tomt. Man går dit för att man SKALL gå
dit, det sociala kräver det (kulturen alltså). Och det hela blir ju
ganska mycket lättare om man kan käka i timma-tal, och dricka brännvin
ännu längre.
Är DETTA som jag beskrev ett sätt att möta de känslor som döden
innebär?? Verkligen?? Jag tror att dessa långa partys är ämnade, inte
lika mycket för den döde, som för de efterlevande faktiskt. Det är ju
alltid mer synd om de som överlever, än de som döden dör. Så skyffla
ner mat, och ös ner brännvin, ha lite goa samtalsämnen, be några böner,
och låt tiden passera ett par dagar, och sedan är det dags för nästa
dödsfall i byn...
Nä jag är mer inne på att detta är precis som vanligt, och som vi hade
själva förr i tiden till viss del, kanske inte i vecko-långa partys,
men flera dagar kunde det bli, sades det... Det handlar om de
överlevandes ”sorg”, mestadels... Vi i falang-länderna har ju
rationaliserat bort det mesta tramset i mina ögon. Det mesta av allt
skådebrödet har vi slängt på sophögen, men någonstans på vägen, så
försvann det nog mer än det kanske borde ha gjort, känns det som.
Nu verkar det som om folk i gemen i falang-länderna knappt har ”tid”
att ens närvara, och endast skickar en krans för att stilla sitt
samvete. Den döde blir rituellt jord-lagd, och sedan är det klart,
snabbt som sattan... Och visst, det är en himla skillnad emellan att
som i Thailand lägga kanske 300.000 baht (minst), vilket motsvarar i
Sverige säkerligen 300.000 kronor.... på en begravningsfest vars syfte
är så obskyrt, så man knappt kan finna ord.
Skillnaden som jag ser det, är att i Thailand har man inte de pengarna,
till de sakerna man gör här. Man har INTE råd helt enkelt att ha alla
dessa jäkla egentligen onödiga fester, som kostar en smärre
förmögenhet. Man hör hemska belopp för bröllop, för begravning, för
förlovning, och för alla dessa fjantiga munk-invigningar, när små
skitungar skall bli munk för 1 -2 veckor eller kanske 1 månad max.
Man lånar ihop pengar för att kunna få ansikte till sin familj, och man
ödelägger den lilla ekonomi man har för det ansiktet... Visst, gästerna
kommer sedan med sina kuvert med sina pengar, som ges till
festarrangören. Men oftast så skall den ena festen överglänsa den
andra, och i slutänden, oavsett vad vi falanger tror, så sitter
familjen som haft festen, där med ett fett minus vad det gäller
pengar!! Och detta är då ute i byarna ofta människor som knappt har en
månadslön att tillgå....
Så nu undrar jag med detta sagt då, är vi rädda för känslor, eller är
det thai som är rädda för känslor. Dessa thai som är det mest
konfrontations-rädda jag sett i hela mitt liv, alla dessa thai som inte
kramas, som inte pussas, och som har väldigt svårt att överhuvudtaget
visa tillgivenhet. De har t.om fanimej svårt att ge uppmuntran till
varandra....
Nä,, Jag är slutligen lite grand inne på själv, att detta är ett
sattans socialt skådespel, vars syfte egentligen handlar om den
överlevande gängen i familjen, och det handlar om att visa att vi är
ena riktiga fenar på livet, och vi klarar oss bra på alla sätt i byn,
så ni andra skall se upp till oss i familjen ty vi har "ansikte"....
DÄR tror jag ligger hunden begravd....
Handskak
Chaiyaphum MMDXXXIX, Thailand
21 juni 2016
83,4 kilo - 83,1 kilo (37 km) 134 minuter - 1.687 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,272 (uppåt)
Jag sa aldrig att det var ditt fel,
jag sade bara att jag skyllde på dig!!
Igår på restauranten medans vi väntade på Bill och Geet, så uppenbarade
det sig ett väldigt bra tillfälle att prata om mat vad det gäller
Namkaeng. Jag har gått och retat mig länge nu på dessa jäkla exter som
thai i detta landet har för sig. Och då tänker jag på skolbarnen och
deras matätande och drickande. Ett jäkla slöseri och en fullständig
brist på respekt för pengar, och hur svårt det kan vara att skaffa
pengar. Jag tänker inte just nu tala om alla dessa sattans fester som
ruinerar thai i alla lägen, utan nu blir det Namkaengs skolgång enbart.
Namkaeng får middagsmat på morgonen klockan 06.00 innan hon går till
skolan.... Hon får med sig 40 baht varenda jäkla dag som hon skall
kunna spendera i skolan. Jag har sagt ifrån tidigare att jag inte
gillar det alls. Alldeles för mycket, men det hänsyftas bara till att
alla andra gör så... OK klockan 07.00 redan så avgår bilen med
ungdomarna till skolan, denna skola som startar klockan 08.00... Fram
tills dess så måste ju ungarna köpa sig nåt sött att dricka eller nåt
kryddstarkt att äta...
Skola sedan fram till lunch, och då äter dom lunch vilket är helt OK,
denna lunch kostar 20 baht, vilket är helt OK. Skolan startar sedan
igen, och håller på fram tills runt 15.30, då utanför skolan sitter
skolbarnen, och dom handlar på sig middagsmat av nåt slag, eller
dricker flera olika saker, och bränner de resterande pengarna, så dom
inte har med sig någonting alls av de ursprungliga 40 bahten med
sig hem igen...
Nu visade det sig att jag var lite lite förhastad. Namkaeng, hade ju
som jag sagt tidigare sparat 1.700 baht från dessa skolpengar. Så hon
sparar, inte på en regelbunden basis varje dag, men lite grand på
halvfart tycker jag.... Men fortsättningsvis, så skall det bli fart på
detta sparandet. Vi har ju öppnat en bankbok till henne, och jag lovade
henne att vi återgår till det jag gjorde för ett par år sedan, om hon
själv visar intresse.
Alltså kommer hon till mig med t.ex. 500 baht och vill att jag sätter
in dom på hennes bankkonto, så kommer jag att lägga lika mycket, så
insättningen blir inte 500 men 1.000 baht.. Dessa pengar kommer att
komma henne väl till pass när hon blir äldre, och kanske kanske skall
gå på universitet, om nu hennes läshuvud tillåter detta....
Hennes mamma lär ju INTE ha dessa stålar, så det är upp till Namkaeng,
och oss själva att klara den skolgången. Men det kommer att gå fint
tror jag. Halva slaget med en thai är ju vunnet direkt, bara man
ljusbelägger problemet, drar upp det till ytan, och pratar igenom
det... Detta är ju emot all thai natur, så det är viktigt, så vi kommer
tillsammans allihopa att klara Namkaeng igenom skolan, oavsett vilken
utbildning det kommer att bli!!
Jag pratade också med Namkaeng, och sade till henne att nu när hon
fyller 15 år i oktober nästa år 2017, så kommer jag att lära henne köra
motorbike.... Hon blev så jäkla själaglad, så jag nästan fick en kram
av henne.. Kul att se den sanna glädjen. Sedan så passade jag på att
ytterligare plantera det jag anser om flickornas motorbike-körning i
Thailand, och sade till Namkaeng; - ”Jag kommer att lära dig vissa
saker som jag KRÄVER att du skall följa,,, ALLTID.
Jag skiter i alla dina odugliga flickkamraters sätt att köra, de
är fullständig värdelösa, men du skall bli mycket bättre. Så Namkaeng,
Till att börja med, så kommer du ALDRIG att få köra som de flesta
flickor gör här i Thailand, alltså alldeles för ofta med bara en hand.
Du skall hålla bäda händerna på styret i alla lägen,,,,,
Sedan så förbjuder jag dig att ha din mobiltelefon i handen när du kör,
den skall ligga i din ficka, eller väska, och skulle du höra att det
ringer,så MÅSTE du stanna och prata i telefonen.... Följer du inte
dessa sakerna, så kommer jag se till att du aldrig får låna våra
mopeder här hemma... En 3;e sak som jag sett Namkaeng, det är att ALLA
damer och flickor i stort sett, men icke pojkarna, de viker upp spegeln
i ett mer upprätt läge, inte så att sid-spegeln på moppen pekar
rakt ut, så man får med maxbredden i synfältet.
De speglarna skall alltid stå som jag ställer in dom för dig, jag vill
inte riskera att du gör som de andra dingelisterna här bland flickorna,
och det är att använda speglarna i att kunna se sig själv, och kolla
make uppen..... ” Efter denna långa förmaning, så nickade tösen
och medgav att hon lovade att följa föreskrifterna. Bra Namkaeng detta
kommer att bli skitbra...
Handskak
Chaiyaphum MMDXXXVIII, Thailand
20 juni 2016
83,6 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,268 (uppåt)
Kvinnor kommer aldrig att bli jämställda män,
Inte förrän dom kan gå nerför gatan,
med inget hår på hövvet, och en öl-mage,
och fortfarande tro att dom är sexiga!!
Ja så åkte vi till restauranten för att fira Yongans 41 åriga
födelsedag, Hon ville dagen till ära ta bilen dit, så vi kom dit lite
ståndaktiga. Det fick bli så på hennes stora dag. Vi kom fram då till
den färgglada restauranten som jag har tittat på när jag passerat nu
under mer än 1 år, utan att någonsin gå in. Men jag har hört ifrån
hederliga män som Ingemar och Risto, att det är ett bra ställe, och dom
har god mat tyckte dom.
V kom dit, satte oss, och genast så säger Yongyut, vi kan väl ringa
till Bill och Geet och be dom komma? Javisst, ring upp så skall jag
tala med Bill. Vi ringde och fick tag i dom direkt. De satt redan på en
restaurant inne i Chaiyaphum. Har ni beställt ännu frågade jag? Nä inte
hunnit än, svarade Bill.. OK ta Er hit så blir det
födelsedags-middag till Er båda, vi behöver sällskap.
Dom kom som ett skott, och det blev en trevlig kväll. Säga vad man vill
om kärleken, men ibland, runt ett bord, på en restaurant, så kan det
vara lite roligare att ha andra att tjöta med!!! Så det var ett
välkommet möte tyckte både jag och Yongan. Så de 3 timmar vi var där
blev supertrevliga... Själva maten, ja de hade en meny som var precis
som vanligt i Thailand, alltså alldeles för stor.
..
De hade färgglada bilder, vilket mer liknade teckningar på de olika
maträtterna, och allting stod förstås enbart på thai. Finns inte en
chans att thai skulle kunna tänka sig att det finns falanger
(utlänningar) boendes i Thailand. De vet att det finns mängder av dom,
och dom vet också, om de nu har nåt i skallen, att falangerna kan vara
det tillskott till deras inkomst från restauranten, som kan få dom över
kanten till plus-sidan i bokföringen!!
Dessutom, inte en endaste maträtt fanns på menyn som riktade sig till
falangerna, inget alls. Yongyut frågade då servitrisen; Vad skall vi ge
falangen då? Ja svarade hon; Vi har spagetti Carbonara!! Va skrek
jag till när jag hörde det vackra ordet.... Y E S det skall jag
ha..... Och så fick det bli. Vi drack lite Leo-öl, och Yongan tog det
vackert, men hon blir påverkad lika lätt som oskulden som luktar på
korken.... Så hon var snart i tjöt-tagen, och var lycklig som skam..
Bill han beställde nånting som hans fru nog beställde åt honom, alltså
nån thaimaträtt såg det ut som. Han är så jäkla förälskad, så han har
fullständigt adopterat thai och isaan-maten.... Min mat kom in, och det
skall sägas på studs, denna Carbonara var den bästa Carbonara jag
någonsin ätit här i Thailand, kanongod helt enkelt. Jag lät de andra
smaka och de höll med allihopa, ja Geet och Yongan hade ju ingen
susning om bra eller dåligt, men dom båda gillade den mesiga smaken på
Carbonara.. Namkaengs uttalande blev gladare för mig; - ”Uncen, you can
make for me home”!!!
Så tiden rullade på ganska snabbt, och våra samtalsämnen var väl inte
så där himla roliga att rapportera tycker jag, Bill är ju mer den
stadiga typen, ungefär som en vuxen version av “Bert, den sista
oskulden”…. Så våra samtalsämnen skall jag inte tynga Er med... Vi
betalade efter 3 timmar, och notan gick på 1600 baht inklusive
dricksen.
Och med tanke på att vi satt på en restaurant, en fin restaurant, åt
tror jag det var totalt; 9 maträtter med förrätterna, och 3 stora LEO,
så måste man återigen säga att det är en grym prisskillnad mellan
Sverige och Thailand.
Vi åkte hem, satt en stund i soffan hemma jag och Yongan, och löste
några av världens, ja kanske inte världens, men Isaans problem, och
sedan så vart det dags att gå till sängs. Jag duschade, satte på A/C;n
i sovrummet, och satte mig vid tv;n för att bli ”trött”, då jag hör
Yongan treva sig ner till köket, och började slamra där nere.... men va
fan, hon kan väl inte vara hungrig igen???
Jodå, där står hon med mat i högsta hugget, vilket hon försökte att
skymma för mig, och talade om att hon bara ville ha Thee för hon kände
sig yr i hatten efter all ölen.... Hahaha denna dam är en underbar
madam. Yongan sitter och äter konstant hela tiden, oupphörligt i 3
timmar på restauranten. Och vi åker hem, och hon känner att hon måste
fylla på ytterligare med mat, innan hon går till sängs....
Men det är hennes liv,,,, Ja vilka kulturskillnader det är mellan oss.. Överkomliga, men dom finns där...
Handskak
Chaiyaphum MMDXXXVII, Thailand
19 juni 2016
83,1 kilo - 82,8 kilo (51 km) 178 minuter - 2.241 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,234 (uppåt)
Du behöver ingen fallskärm för att ”skydiva”,
du behöver bara en fallskärm om du skall ”skydiva” 2 gånger!!
Vad är det som gör vårt liv som expats så vanebildande…. Inte är det
väl bara tillgången på sprit, nog fan måste vi väl ha kommit längre i
vår utveckling, vi svenskar!!! Jag kommer ju själv ihåg alla resor man
gjorde, dels som turist och dels i affärer, där vi svenskar köade i
långa tider, bara för att kunna komma in i taxfree-shopen, och titta på
brännvinet, och ofta även köpa med sig en flarra hem, även den fina
chokladen, i de fina kartongerna var man väldigt betuttad i, Men
framförallt spriten retade ju ens fantasi och begär.... Det var ju
resans höjdpunkt...
Tänk så fokuserade vi var på sprit och alkohol det svenska folket. Men
nog måste det väl vara andra saker som gör att vi så gärna skulle vilja
bosätta oss i utlandet, alltså utanför landets gräönser. De som pratar
om att dom gör det bara för att det är så jäkla värdelöst hemma i
Sverige, lever nog lite mysko tycker jag i alla fall. Man skall nog
inte basera ett beslut på de dåliga sakerna, utan mer de bra sakerna
som man kan se fram emot i vårt kommande hemland...
Så vad gör att vi i tusentals och åter tusentals flyttar till i detta
fallet Thailand? Några uppslag pojkar och flickor. Är det brudarna,
brännvinet, stränderna, vädret eller är det den underbara thai-maten
eler priserna. Eller finns det någon annan anledning??
Måttet på hur gammal är, borde väl då vara antalet bekanta och vänner
och släktingar som finns kvar? Rått sätt att se det på. Men så är det.
Kommer osökt då att tänka på alla de farbröder som var mina chefer, och
i en del fall mina förebilder när jag började arbeta, så låt oss ta det
ett decennium i taget, så kan man helt klart se ett mönster, ja man kan
t.om helt klart se ett mönster när det är ”dags” för en själv att
vandra vidare;
Började arbeta 1967, så fram då till 1970, de människor som jag lärde
känna och beundra och respektera var väl runt 45-60 år gamla då. Dessa
människor om de hade levat skulle nu vara i så fall runt; 94-109 år
gamla, men alla är dom döda redan för länge sedan... Så där finns inget
kvar som binder mig bakåt till den tiden...Ingen att prata med. Länken
är helt bruten, och det är bara jag kvar att föra fackland vidare.
Åren 1970-1980, så var de som var 45-60 år gamla, idag då runt;
86 – 101 år gamla... Även det decenniets chefer, och arbetskamrater,
och kollegor är borta sedan länge, borta ur bilden... Javisst är det
uppbygglig läsning. Men det blir inte speciellt mycket bättre för nästa
decennium. Även här är jag totalt ensam...
Åren 1980-1990, så skulle dessa kollegor idag vara runt; 76 – 91
år gamla. Och nu börjar man så smått skönja några få överlevande, som
man kanske kan träffa och prata minnen med. Ja de då som överlevde
cancern som tog mängder av oss, och framför allt spriten, som de flesta
fick i sig i goa mängder, på alla representations-middagar under de
glada åren. Men visst några enstaka finns kvar... Nu 'är jag alltså
inte längre helt ensam vid bordet längre, puhhh!!
Åren 2000 – 2010 – detta ligger ju inte långt bak i tiden, och efter
det att en hel del var borta redan, så hade man nu skaffat sig nya
chefer, nya kollegor som var bra mycket yngre än sig själv, så detta
decennium ändrades allt till det sämre faktiskt. Alla min kollegor från
förr är nu i stort sett döda, senila eller helt borta. Och det värsta
av allt.... Jag själv
har nu dykt upp på någon annans motsvarande lista som den jag gjorde
här och nu... Hoppas bara att den personen rubricerar mig som pigg,
frisk, fräsch, och ovanligt välbehållen för sin ålder, men det är väl
en nåder att stilla bedja om...
Så på detta sättet funkar det i livet, alla de yngre som känner sig
helt oantastbara för ålder och andra saker, är ju bara ett stenkast
ifrån att själva hamna på någon annans lista, varken dom vill eller
inte, hur mycket dom än duckar, tränar, och inbillar sig annorlunda, så
kommer det en ny generation var 10:e år, som alltid kommer att sparka
den föregående generationen i röva, och oduglig-förklara hela gänget,
Så har det alltid varit i mänsklighetens historia, och så kommer det
alltid också att vara...
Handskak
Chaiyaphum MMDXXXVI, Thailand
18 juni 2016
82,6 kilo -(0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs;4,231 (neråt)
Jag brukade vara väldigt obeslutsam,
nu är jag inte lika säker på det!!
Denna dag den 18 juni, så fyller Yongan 41 år. Och om drygt 2 veckor,
så kan vi två fira 8 år som vi varit tillsammans, varav 7 av dom som
gifta!! Yongyut vill som sagt var inte fira, vilket jag berättat om
tidigare, för Er som inte läste det, så sade hon att hon tyckte det
kändes konstigt och fel, att fira när hennes pappa är död, han som gav
henne livet...
Ja i en kultur som egentligen inte firar födelsedagar, och t.om.l har
jäklig svårt att hålla koll på åldern på folk, och specifikt inte har
en susning om när dom fyller år, då betyder heller inte det så mycket
för Yongyut att fylla år, mer än en smärtsam påminnelse om pappans död.
Hon kände dock att en kompromiss var nödvändig när hon såg hur besviken
jag blev.
Hon vill att jag tar henne och Namkaeng och Soda till en ny restaurant
här i Chaiyaphum, och så äter vi gott, skrattar lite, och åker sedan
hem. Så OK då Yongan, vill du ha det så på din födelsedag, så blir det
så.. Jag återkommer imorgon och berättar om kvällens övningar då.....
Är vi människor i grunden dumma i huvudet. Vill vi i grunden bli
lurade. Men sedan med exakt samma frenesi som gjorde att vi hamnade i
”skiten”, så försöker vi sedan ta oss ur densamma, genom att skylla på
allt och alla andra, för att framstå som oskyldiga hederliga, men
absolut inte korkade....
Jo jag läste för ett tag sedan om en engelsk kvinna som var som turist
i Bangkok. Naturligtvis så föll hon i kärlek med , ja just det, en
hund! En St. Bernhardsvovve... Finns det verkligen sådana här, men i så
fall måste väl deras kagge runt halsen vara full av Hong Thong då antar
jag. I alla fall, denna engelska kvinna kom i kontakt med hundens, ja
inte ägarinna, men mer en thaidam som hade tagit hand om hunden. Kanske
för att hon märkte att falang-tanten var intresserad.
Den engelska damen åkte hem, märkbart påverkad, sålde en massa
tillhörigheter hon hade, betalade 70.000 pund i omgångar, alltså uppåt
830.000 svenska kronor, för att få hem hunden till England. Ja just det
830.000:- hur förbannat ding är inte vissa människor. Om hon nu var ute
efter att rädda hundar, varför inte göra det i England, eller i resten
av Europa? Åka hit bort till rena rama jäkla hund-träsket ju....
Hon skickade stålarna till thai-damen, som nu vägrar att släppa hunden,
och pengarna har ju thai-damen snott och stoppat i egen ficka förstås.
Aldrig i detta jordelivet att den engelska falang-tanten får tillbaka
dom stålarna. Så kan det gå till ute i stora vida världen.... Detta är
lika korkat som när jag blev förbannad senast på hundar, och det var i
Britains got talent på TV. Hela tävlingen vanns av en hund. En hundfan
som rullade, hoppade genom ringar och lyckades med konststycket att
hoppa upp i knät på en gråtande matte....
Bravo sade menigheten och röstade på hund-fanskapet över artister med
stora talanger och kunskaper... Här vann alltså en varelse med en
hjärna mindre än en pingpongboll 1 miljon kronor. Ja vi är ett konstigt
släkte vi människor. Undrar om inte det är just därför som sådana saker
som militärjuntor och diktatorer finns här i detta liv....Och religion
inte att förglömma... Vi måste bli omhändertagna å ena sidan, detta
under tiden som vi gör alt i vår makt för att döda varandra....
Doctor: Madam, your husband needs rest and peace, so here are some sleeping pills.
Wife: Doc, when should I give them to him?
Doctor: They are for you.
Handskak
Chaiyaphum MMDXXXV, Thailand
17 juni 2016
83,2 kilo - 82,3 kilo (44 km) 153 minuter - 1.927 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,232 (neråt)
Att gå i kyrkan, gör dig icke till en kristen.
Lika lite som att ståendes i ett garage,
gör dig till en bilmekaniker!!
Tog ett foto idag av en fjäril som hade specialiserat sig på dessa
blommor, jag stod stilla och dom var inte rädda alls. En del av dom
ville t.om. om möjligt para sig med mig kändes det som. Min röda
t-shirt attraherade dom hela tiden, men lukten av mig avskräckte dom
tydligen... Men hoppas fotot blev OK i alla fall....
Här sitter min alldeles egna cykel, och motorbike-reperatör. Punktering
kostar 20 baht (SEK; 4,75), och om jag måste byta slangen, så kostar
det ihop 100 baht (23.80)... Så livet är ganska schysst här med
priserna fortfarande...
Nu till ett ämne som kanske inte lämpar sig för alla. Men vi har
snackat lite grand här borta, och det rör oss som bor i Thailand, inte
ni killar som bor i Sverige med Era thai-fruar. Det handlar helt enkelt
om en sak som inte många vill eller vågar prata om. Så om vi tar bort
allt snacket om medmänsklighet, manschauvinism, slavhandel, och annat
bullshit, och pratar om ämnet som sådant.
Frågeställningen är då; - ” är det bra att göra våra thai-fruar
ekonomiskt oberoende innan vi själva är döda, och begravda. Detta är ju
ett förskräckligt ämne, ja ett ämne som nästan gränsar till det
förbjudna. Men tankar är ju inte förbjudna som en del av Er förstår, så
varför inte laborera lite grand med våra tankar, och fälla lite
kommentarer.
Jag kan skriva direkt vad en kille sa här idag när vi pratade om det.
Han menade på att allt detta snacket som florerar där mannen blir lurad
och är så oskyldig medans kvinnan, den isaanska demonen, är så stygg
och beräknande. Han fortsatte. Hur fan skall vi kunna bli lurade
egentligen. Vi har en fast månads-inkomst i form av t.ex. en pension.
Kvinnan kickar ut oss ur vårt hus, så vad har vi förlorat, ju ett hus,
- ”so what”?
Men inte fan är vi ruinerade, och dessutom hur himla stygga och enormt
korkade måste vi vara för att en thaifru-flickvän skall kicka ut
falangen ur huset , och sedan sitter hon där, utan någon inkomst alls
under månaden, kan inte ens guldfisken därute. Så varför skall hon slå
ihjäl ”hönan som värper varje dag, varje månad, varje år"?? Så jäkla
dum är inte kvinnorna någonstans i världen.
Så då återkommer frågeställningen med rasande fart, skall man anstränga
sig egentligen att göra sin thai-fru ekonomiskt oberoende för snabbt,
eller skall man vila på hanen tills man består av "rök ur skorstenen på
det lokala templet"... Det innebär ju att kvinnan har allt intresse i
denna värld att hålla oss vid liv så länge det bara går... Vi lever,
pensionen fortsätter komma. Vi dör, noll pengar kommer....
Och det säger jag avslutningsvis, hur jävla stygga har inte dom
falangerna varit själva, som får kvinnorna att avstå ifrån ekonomisk
trygghet, bara för att slippa fanskapet?? Kanske lite att fundera på
eller...?? Så skall vi ge damen aktierna nu, eller spara dom i ett
bankfack, så får hon ärva dom när vi är döda?? Skall vi göra damerna
oberoende, och se om vi fortfarande duger? Ja åsikter efterfrågas, om
ni nu vågar ha en åsikt i ämnet!!
Avslutar med lite naturbilder plus ett foto tillägnat Åke i Waeng Noi,
en damm med travar av ris-vasar... Hur lätt är det att fiska här då....
Kanske rensa bort bröten nån gång i livet vore en riktig
kraftansträngning, men en god välgärning!!
Handskak
Chaiyaphum MMDXXXIV, Thailand
16 juni 2016
82,7 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,242 (uppåt)
Du är aldrig för gammal,
för att lära nåt dumt!!
Denna onsdag I mitt liv, så hamnade jag nere på Pizza Company, beläget
inne på Tesco Lotus. Jag hade ju tidigare lovat mig själv att aldrig gå
dit till detta överprisade, och svindyra pizzaställe, inte värt det
alls. Enligt snacket då, så hamnade man MINST på runt 350-400 baht för
en sleten pizza. Idag så åkte jag och York dit för att äta lunch. Och
skall säga det på direkten, jag ångrade mig absolut inte...
Jag hade pratat innan med York om menyn, så jag visste att dom körde
med sina svinäckliga thaipizzor som ingen nykter människa kan äta och
njuta av. Och sedan så visste jag att det kommer in Thai och äter, INTE
pizza, utan thaimat, ja på denna pizzeria... Inget matställe vågar
vägra att servera ris, bara så ni vet... Då blir dom snabbt ur business
tror jag!!
Menyn kom in, och York hjälpte mig att bläddra rätt. De hade normala
pizzor, ett par stycken av dom i alla fall. Och sedan hade dom det som
jag längtade mest efter, och det var Calzone... York sade att dom inte
har Calzone, så som vi har det hemma i falang-länderna, men det är
snarlikt faktiskt. De gör en vanlig pizza, och viker den ena halvan
över den andra halvan, fortfarande samma som hemma. Men de låter den
inte resa sig och bli till en bulle.
Utan det blir en platt pizza, typ inbakad. Men smaken var helt OK
tyckte jag, så inget att klaga på. Och priset var helt OK, ja t.om
riktigt billigt. De tog 99 baht för en sort, och för min sort som var
den absolut enklaste med skinka och ost enbart, så tog dom 119 baht. De
ökade priset antagligen för att de var tvungna att INTE lägga dit
ananas i pizzan, ja detta är thailändsk logik!! En pizza normalt sett,
ligger här annars på 160-190 baht.
Men men, man skall kanske inte jämföra, de priserna är för en hel
pizza, mitt pris 119 baht, var för mindre än en halv pizza, men ändå,
jag blev mätt och belåten faktiskt, så inget att klaga på har jag,
inget alls. Kan t.om. tänka mig att gå dit igen. Men jag undrar dock
lite grand om en sak. Vi träffades där klockan 12.00 precis, alltså
lunchtid. När vi satte oss, så var vi det 3:e bordet som blev bemannat,
och hela restauranten ekade helt öde.
Undrar om inte luften går ur detta pizza-företag snart. Det är en enorm
konkurrens angående mat här i Thailand, och en Som Tam, är en Som Tam,
är en Som Tam,,, oavsett var du köper den, ute på gatan mitt i
trafiken, eller inne på dyra restauranten. Och thai som vill ha sitt
ris, varför i helsicke skall dom gå till en restaurant som heter Pizza
Company, det klingar ju dessutom utländskt, och det är ju aldrig
bra...Och asdyrt i jämförelse...
Nu till andra saker, men fortfarande mat-avdelningen. Jag är ute och
cyklar och jag ser sallad och grönt precis överallt. Här på fotot ett
exempel nämligen gräs-lök. Thai använder gräslök i alla sina maträtter
i stort sett, jag ser det precis överallt. Inte en chans att smaken på
gräslök kommer fram det minsta. Jag har en kvävande känsla av att allt
det som dom proppar i sina maträtter, är där för enbart 2 saker.
Nämligen att kvantitets-mässigt öka mängden mat, och smakmässigt sätta
lite knorr på maten... Men mest för att öka mängden mat på tallriken...
Ty protein är något som dom ALDRIG använder för att dryga ut maträten
med, aldrig!!
Men livet här kan vara både svårt och oerhört enkelt, om man jämför med
Skandinavien. Här växer maten utefter vägarna, och jag ser precis hela
tiden fordon av olika slag, som stannar på vägarna, förarna går ur, och
banar väg nerför vägrenen, och plockar rötter, grenar, löv, och sallad.
Allt växer hej och hå.... Jag ser dom även gå ner till vatten-dammen,
som ligger där bredvid vägen, har metspöt med sig eller nätet, kastar i
ett par gånger, och sedan bär det av hemåt och lunchen eller middagen
är räddad!!
Handskak
Chaiyaphum MMDXXXIII, Thailand
15 juni 2016
83.6 kilo - 82,4 kilo (37 km) 124 minuter - 1.561 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,240 (neråt)
Jag antas att ha respekt för de äldre,
men det blir svårare och svårare att finna några....
Det är tydligen som både York och som Hans H. säger om Phuket,
skandinaverna har försvunnit till stora delar som turister. Dessa
västerlänningar har istället ersatts av koreaner samt kineser för det
mesta. Första beviset på detta är ju att i morse så såg jag bort emot
Old Foods hus här bredvid, och där satt Miss Pussy i egen hög person.
Hon hade vid sin sida en gentleman som käkade frukost under tystnad,
medans miss Pussy tydligen kollade om det vart några business på hennes
telefon.
MEN det var ingen falang som satt där. Han var sne-ögd, och han hade
färgat håret precis som modet föreskriver i Korea och i Japan, så nåt
av det slaget var den killen garanterat. Så där sprack den tesen som
old food försöker sprida här, alltså att hennes dotter Miss Pussy,
jobbar i England, och tjänar bra med pengar där. Ja hon tjänar nog
pengar, men det sker nere i Phuket, och hennes yrke är det som hon
alltid haft i evigheter nu.
Hon plockar upp torskar, och ser hon en chans att mjölka dom lite över
det vanliga, så tar hon med dom upp hit till Chaiyaphum. Men vad gör
välan det, var och en gör väl det dom kan för att överleva. Synd bara
att hon skall sära på benen för att hennes föräldrar skall behöva 2 st
hus.... Och dessutom så tar hon ju hem torskarna där hennes son också
finns, och bor, och ser...
Idag blev det ett långt kärt tugg om pengar, och om våra fruar, det är
alltid kul när rullgardinen dras ner, och folk vågar öppna sig, och
pratar om mer svåra saker än vädret och äcklig mat. Jag och Geoff D.
fikade på Big C, när en falang satte sig hos oss, hade aldrig
sett honom förut, och skam och sägandes, så kom jag aldrig för mig att
ens fråga om hans namn...
Men det blev himla kul hela samtalet. Jo det handlade om summan pengar
som frun i förhållandet får hantera till mat och diverse, i hushållet
per månad.. Man hör ju precis alla saker och vinklingar och belopp, man
blir ju rent mörkrädd stundtals av hur folk behandlar sina fruar... Men
denne kille han berättade ganska kvickt runt bordet, att han gav sin
fru 25.000 baht, och att hon nu efter några månader började att klaga
ganska högljutt över att stålarna inte räckte...
Han berättade att de hade en gemensam son, och att där också fanns en
dotter sedan tidigare, precis som dom alla har....Verkar ju som om
thai-killarna har monopol på att ta oskulden på alla thaiflickorna...
Huset var betalt och motorbikarna var också de betalda... Han undrade
nu lite löst, om han var tokig och inte hängde med, eller om hans fru
försökte att sno åt sig lite extra, kanske för att föda lite andra
familjemedlemmar.
Ja jösses svarade vi, inte en aning. Men att inte klara sig på 25.000
baht, och leva uppe i Isaan, och leva by-liv, då är det nog inte så
himla fel på penga-beloppet, utan mer fel på damen ifråga!! Han tittade
förundrat på oss, och frågade vad vi gav till våra fruar... ja jag sade
som det var, att vi lever på en budget nu 2 år framåt, och att hon får
15-16.000 baht till maten, och andra omkostnader som bensinen också...
Geoff D. höll inne lite grand, men han klämde till slut ur sig att han
gav 30.000 baht..
Ja nu blev det väl mer så att killens fru fick vatten på sin gås med
sina 25.000 baht tack vare York... Så det blev till att börja prata mer
i detalj om det hela. Jag försökte att förklara att i mitt egna hem, så
har jag upptäckt att det är helt tvärtom här än det är i Sverige. I
Sverige storhandlar man, ibland så kokar man mat i förväg och fryser
ner, men det lönar sig i alla fall storligen i Sverige, att göra maten
hemma...
Här i Thailand fortsatte jag, alltså här i Isaan, Chaiyaphum, så lönar
det sig inte alls, att göra mat hemma, om man nu vill käka thaimat. Då
är det MYCKET billigare att handla ute på stan på nåt gatustånd, pröjsa
mellan 40-60 baht per maträtt..... Så ta ett snitt på 2 personer, ingen
jobbar, och vi köper 3 mål mat om dagen till oss var, det blir ju då
totalt 90 maträtter för låt säga 50 baht per styck.. Detta hamnar då på
totalt för en månad; 4.500 baht, och med det så är maten avklarad.
Ja man förundras helt storligen över detta räkne-exempel, jag har visat
Yongyut, men reaktionen blir att hon blir pisse-sur över att jag
försöker klampa in på hennes område, alltså köket. Och med det så blir
det locket på. Och varje gång som hon klagar på att pengarna inte
räcker, och jag svarar med 4.500 baht, så blir hon skitsur, och går ut
i trädgården... Vi kommer nog aldrig att varken vinna eller kunna
förklara enkel ekonomi för våra kära fruar här i Isaan.
Killen tittade på mig, och Geoff D. kollade också, de trodde väl att
jag skämtade, Men va fan sade jag sedan.... blanda lite grand och ge,
gå ut ock käka ibland, och käka hemma ibland, så bör ni ju hamna på
runt 10-12.000 baht då eller??? Så i mitt tycke 25.000 baht
eller 30.000 baht, är väl bra, om ni själva tycker det är bra. Men om
ni frågar mig, och om ni inte gillar att fruarna bränner 25-30.000 baht
per månad, så finner jag det vara för jäkla mycket stålar dom bränner,
och troligtvis, så går det pengar till andra saker, som säkerligen inte
redovisas till Er eller mig!!
Handskak
Chaiyaphum MMDXXXII, Thailand
14 juni 2016
84,1 kilo - 83,1 kilo (44 km) 152 minuter - 1.914 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs;4,268 (uppåt)
Det riktiga måttet på en man,
är hur han behandlar någon han möter i livet,
som inte kan göra honom nåt i gengäld!!
Är detta, det jag nu skall berätta, den ”riktiga” förlagan till
uttrycket ”rumble in the jungle”? I alla fall, detta är Dave´s
berättelse om en dag i hans liv i byn här utanför Chaiyaphum, där han
bor, här i isaan.... Han berättade följande...
Så jag bor i en ganska avlägsen by. Inte ovanligt avlägsen, men fjärran
nog för att det skall finnas en hel del utmaningar att vistas här på
lång sikt. Normalt sett så umgås jag, och kommer väl överens med
grannarna, och min egna familj ganska bra, men härom dagen blev det
helsnurrigt i min skalle...
Vi har inte nu haft regn på månader, jag tror det sista regnet kom i
november förra året. Vattnet i vår brunn har sakta börjat sina över de
senaste månaderna, till den milda grad att härom dagen vår pump kämpade
hårt för att kunna suga vatten ur brunnen... Vattnet var
bara nere på 6 eller 7 meter, och pumpen har sughuvudet nere på åtta
meter. Men eftersom packning och andra detaljer var lite slitna , så
var det svårt att få vattnet upp ur hålet.
Vi hade bytt både packning och andra prylar för 1 år sedan, men vi får
mycket slagg och skit som tär på pumpen, så delarna får väl bytas
ovanligt ofta antar jag. Jag hade redan tänkt på att byta delar till
pumpen, så detta skulle ha varit ett bra tillfälle att göra det,,,,
ända tills grannarna fick höra talas om detta, och skulle delta
förstås!!
Jag fick inte reda på vattenproblemet tills jag märkte ett litet möte
med den lärda by-äldste plus några till by-bor, som hängde runt
brunnen.. När jag frågade frun om detta möte runt brunnen våran, så
fick jag bara höra "well no good, no water, need new well". Att försöka
ställa några frågor om vilken typ av problem var helt fruktlöst, jag
fick bara svaret hela tiden; "well no good, no water, need new
well".
Själv är bästa dräng, och med hjälp av mina högteknologiska
kriminaltekniska färdigheter, så tog jag en lång käpp stack ner den i
brunnen, och kunde enkelt notera att vattennivån låg på cirka 8 meters
djup. Alltså precis på gränsen för var pumphuvudet var monterat i vår
brunn. Tyvärr var de församlade genierna ifrån byn inte
alls imponerade av mina knep, ty dom kunde ju alla se att pumpen inte
producerade något vatten och att; "well no good, no water, need new
well".
Trots mina ansträngningar, så övertygade ”gänget” där ute på gårdsplan
svärmor, att en ny brunn krävdes genast. När beslutet väl fattades, så
togs jag raskt ut ur ekvationen. Min fru slutade bums att översätta
vidare, ty det var ju meningslöst eftersom allt ju var beslutat!! Att
försöka förklara att borra en ny brunn skulle resultera bara i att nå
samma grundvattennivå, på samma djup under jord, det möttes med
munterhet.
Hur skulle falang kunna veta sådana saker, innan ens borrningen
påbörjats?. Vid denna tidpunkt så kapitulerade jag fullständigt med en
nedslagen "up to you", och lämnade det till de upplysta by-borna att
sortera ut lösningen på problemet.... Dock senare samma dag, så frågade
jag min fru var hon trodde att de kommer att vilja att borra den
nya brunnen? Hon verkade lite vag på svaret, så jag föreslog, att
det skulle vara bäst om vi beslöt oss för att vi inte ville ha brunnen
mitt på gårdsplan mitt i trädgården....
Resten av förmiddagen så ägnade jag mig åt att försöka att hålla mitt
lugn.. både bokstavligt och bildligt. Tidigt på eftermiddagen, så bad
min underbara fru mig, att ta henne till en lokal butik för att plocka
upp varor och mat till en fest som hade beställts för att fira
Songkran, samt också till brunnsgubbarna som var hungriga förstås....
Jag var tveksam till att lämna, som jag fruktade, den förestående
ankomsten av brunns-grävar-gänget!! . Jag ville kunna ha lite
chans att påverka var brunnen skulle bli belägen... Min fru
kollade in vilka som var hungriga, det var alla, och så stack vi iväg
på vårt uppdrag.... Jag var ju den ende som hade ett
fordon, så därför kunde jag inte komma undan...
När vi kom tillbaka, hör och häpna, så stod där en borr-rigg var? Jo
mitt på gårdsplan, på det enda stället där jag INTE ville att att dom
skulle borra. De hade borrat ner drygt 8 meter redan. Jag
sade till min fru – ”ja dom lyckades hitta det enda ställe där jag inte
ville ha brunnen”!!! Min negativitet uppskattades inte alls. Den
välorganiserade, effektiva, mycket professionella
borrnings-besättningen, lyckades förstöra ungefär hälften av
trädgården, med en överdimensionerad ler-grop.
Efter en timme eller så av förstörelse, så förklarade besättningen att
jobbet var avklarat med en fullständig 12 m djup (ungefär samma djup
som den ursprungliga brunnen), och visat sin kompetens genom att
montera en ny pump ner i hålet, och visar det ”fantastiska”
vattenflödet som produceras av denna nya skinande pump. De packade
sedan upp sitt menageri av prylar, inklusive skinande pumpen, och
lämnade vårt hem, för att kunna lösa resten av världens
vatten-relaterade frågor.
Märkligt nog senare på kvällen (ja det var en hel dags debacle), då den
gamla pumpen var ansluten till den nya brunnen, åter flödade av H2O.
Men med urdåligt vattentryck.. . Lyckligtvis återigen samma gäng av
lärda bybor samlades för att reda ut denna gordiska knut. Efter en lång
diskussion, så fastställde dom att problemet var "new well not deep
enough”. Detta trots mina försök att meddela att det
faktiskt fanns minst 4 meter vatten i botten av 12 meters brunnen...
Självfallet så hade ju dessa brunnsgrävare som anlitats bara viljat
luras, och gräva för att tjäna pengar, inte för att förbättra
situationen...
Med svansen mellan benen återvände återigen brunnsgrävarna till
brottsplatsen, för att försöka rädda sitt rykte i byn. De
hade med sig återigen sin ”egna” pump, som mycket riktigt producerade
friskt nytt klart fint vatten i mängd... De lärda byborna var
ointresserade, och fastställde att någon form av ”ont” knep begås av
grävarna... Efter mycket förmaningar ifrån by-borna, så enades
dom om att fördjupa brunnen på sin egen bekostnad för att ta bort
fläcken av skurkaktighet från deras rykte.
De fortsatte sedan att återigen förstöra trädgården med att gräva
ytterligare en ler-grop, och flytta sin högteknologiska borrmaskin över
hålet. På kort tid fördjupades brunnen ytterligare 4 meter, och alla
och envar lyste av stolthet,,,Thais gemenskap, och uppfinningsrikedom,
hade löst det djävulska problemet med "no water".
Efter det att borrföretaget demobiliserat, och flyttade på alla sina
prylar och maskiner, så drog sig alla tillbaka för kvällen övertygade i
trygg vetskap, att krisen "no water" har avvärjts. Nästa morgon så
vaknade vi alla, förutseende ett fantastiskt flöde av vatten från den
blanka nya brunnspumpen, bara för att bli fullständigt besviken
igen. Endast ett krusande svagt flöde kom från pumpen, och betryckta
goda brunns-andar hade fått nog.
Alla by-thai vandrade hem till sin by, och beklagade den påverkan som
dessa andar kan ha på vatten-tillgången. Allt för att förvirra och
förstöra bybornas ansträngningar i denna hedervärda sak.... Det råder
ingen som helst tvekan om att deras tillvägagångssätt var både sann och
ädel, den enda möjliga förklaringen är att det finns en viss ond ande
som förbannar vårt hem, mark, och land. Den enda åtgärd av värde,
skulle vara att närma sig den lokala munken, att få honom att komma,
och kasta sin förbannelse över den onda anden, och få tillbaka vattnet
igen... Allt annat skulle vara lönlöst.... .
Vid denna tidpunkt började jag dricka Leo ..... resten är lite av
en vit fläck .....Men nästa vecka tror jag, att jag kommer att köpa en
ny pump, installera den nere på 12 meters djup i brunnen, och göra
detta nattetid, för att slippa alla onda andar i form av
by-bor!!! Och sedan kommer problemet att vara löst, inte tack
vare falang, utan tack vare munken och hans krigskonster gentemot den
onde anden...
Handskak
Chaiyaphum MMDXXXI, Thailand
13 juni 2016
84,4 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,239 (neråt)
Gud är den där osynlige ”låtsas-vännen”,
men för vuxna!!
Har märkt nu när jag ju kommit iväg så tidigt på morgonen, att ljuset
är alldeles fantastiskt mycket bättre att fotografera i. Mycket mer
klart, och den vanliga vyn som jag ser när jag cyklar där dagligen,
blir plötsligt mycket mer inbjudande att fotografera. Jag tog lite
foton, inte föreställande något speciellt, mer än att just ljuset var
så bra, hoppas ni får lite behållning av fotona i alla fall....
Vill gärna också visa Er ett par foton av några som verkligen jobbar på
bra där i sin ensamhet. Familjen är enormt stor, men oftast verkar
risbonden vara alldeles ensam, när det kommer till att sköta
jordbruket. Idag t.ex. så räknade jag till 7 st familjer som jag
passerade, vissa fotade jag.
Jag noterade att av dessa 7 familjer, så var det 6 familjer med en
endaste manlig bonde som jobbade ute på fältet, och i ett endaste fall
så var tydligen frun med också, vilket ju är bra... Men i alla dessa
fall där fanns inga söner, inga döttrar, inga kusiner, inga farbröder,
morbröder, eller gammelmor, eller gammelfar. Men det får gå tydligen....
Nya tider, inga verkar svälta längre, alltid någon som tar in maten
till matbordet, och om inte, så kan man ju lufsa bort till templet, och
förklara att man är fattig, och inga stålar till mat har man... Då får
man mat av munkarna.. Många av de yngre drar ner till Bangkok, och
jobbar där nere, vill inte längre vara kvar uppe i risbyn längre. Livet
kanske är för enahanda där antar jag!!
Men ändå, det sitter stora mängder människor där i byarna, men ute på
fälten och jobbar är dom absolut INTE!! Det är ju lättare att sova och
slöa långa tider på dagen, varför jobba när någon annan kan jobba i
familjen. Så i stort sett ALLA jag ser ute på fälten är människor
mellan 45 till 60 år gamla. Alla de andra är borta.. Det är som en
kompis sade en gång mycket träffsäkert. Han bor ju inte härnere och han
kan ju då se med fräscha ögon.... (Jörgen)
Han sade – ”Det verkar ju som om en hel generation med människor saknar
här i Isaan”!!! Ja det är väl dom då som stuckit härifrån, och det är
väl också dom som sitter under husen i byarna och äter, sover, och
super bort dagarna... Men jobba på risfältet verkar inte längre vara
speciellt åtråvärt verkar det som.
Men vi i västerlandet kan ju inte klaga för högljutt. Jag har ju själv
sett både i Sverige, som i andra falang-länder hur ungdomarna mer och
mer INTE vill jobba inom industrin, alltså ”på golvet”. Det duger inte
längre. Alla vill jobba på kontor, och alla vill starta eget företag,
och alla vill ha en titel som innefattar ”chef” annars tar dom inte
jobbet. När jag tittar på platsannonserna, så flabbar man nästan ihjäl
sig..
19:åringar skall ha jobb som beskrives som ”logistik-coordinator”.
”Executiv manager of development”, och så håller det på,,, De allra
mest roliga beskrivningarna jag sett, är ju alla de jobb som DHL
annonserar ut.. Där springpojken antagligen beskrives som ”external
harddrive” eller nåt sånt, ja han kör ju antagligen moppe eller bil
externt ute på stan...
Roligt påhittat kanske, men budet, springpojken, eller pinnpojken,
känner sig i alla fall som en chef, och kan stolt berätta för sina
kamrater, och damerna ute på dansstället där hemma på lördags-kvällen,
att han minsann har goda framtidsutsikter, och förtjänar att få sig ett
nummer av damerna bara p.gr.a. det,,,,,
Och även våra söner till lantbrukare avviker hemma hos oss sedan länge
tillbaka... Det är ju bara att sitta kvar i den förhatliga skolbänken i
10-15 år extra, så har man en utbildning sägs det. Och framförallt så
slapp man att slita ut sig i samma jobb som pappan hade ute på
åkern. Idag hemma i Sverige, så tar det väl ungefär ett helt liv
innan man betalt av på alla de lån man tar för att utbilda sig... Secka
framtids-utsikter... jösses man kan ju tugga fradga för mindre...
Så visst, thaibarn och ungdomar, är likadana i många stycken som våra
egna är... De vill komma ifrån tristessen, och de helt värdelösa
framtids-utsikterna. Man gör allt för att slippa vara kvar i byn. Man
ser otroligt många exempel på hur ungdomarna t.om. tar tjänstgöring
inom arme´n som kanonmat, bara för att få en sysselsättning, och att
kunna komma ifrån byn....
Handskak
Chaiyaphum MMDXXX (2.530), Thailand
12 juni 2016
84,9 kilo - 83,5 kilo (45 km) 151 minuter - 1.901 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,242 (uppåt)
En förnuftig man,
gör inga små misstag!!
Fredag, så startade fotbolls-EM nere i snigelätar-landet (Frankrike).
Det var just värdnationen Grodätar-landet, som skulle möta
Zigenarlandet (Rumänien). Jag hoppas av hela mitt hjärta att zigenarna
faktiskt vinner, har aldrig gillat det storligen arroganta landet, och
folket av Frankrike. Rejält konstigt egentligen att dom är med, och
vill vara med i EU. Man skulle ju kunna tro att dom hellre vill ha ett
eget EU,,, där dom kan beundra sig själva i spegeln...
Nu har jag dessutom kollat på matchen via en snabbtitt. Jag hade ju
laddat ner en torrent här på min dator. Och tyvärr så vann grodätarna,
synd..... Men vi får hoppas på framtida katastrofer fotbollsmässigt för
dom istället... Och nu den 12:e, i morgon, så startar fotbollen på
riktigt, och snart kommer Sverige igång också... Vi får hålla tummarna
förstås....
Dessutom denna ödesdigra fredag den 11.e maj, så öppnade jag den
sattans så goda ärtsoppe-burken... Ja det kan ni ju klart se på
min morgonvikt igår den 11 maj.... 85,4 kilo, 1 helt kilo mer än
tidigare dagar. Jag började med att slafsa i mig 1 st Ahlgrens bilar,
och sedan någon timme senare, så stod jag därute i köket, och kokade
upp min ärtsoppa. Tycker det är löjligt att inte kunna hålla sig, men
ärtsoppa för mig här i tassemarkerna, är väl antagligen som opium för
kineserna.
Jag åt totalt 2 tallrikar, och så fick Yongan 1 st tallrik.... Och till
min häpnad så åt hon som en demon.. Jag frågade, jasså tycker du om
ärtsoppa.... – ”My sisters in law give me ärtsoppa... I like it...”,
Jaja OK då, då är man inte ensam om den soppan, och så tog jag
blixtsnabbt den 3:e och sista tallriken med ärtsoppa.. Inte en chans
att min thaifru skall sno det sista...
Yongan sade mycket förnumstigt nästan med lite hämnd i rösten; - ”Tam
dee dai dee, tam chua dai chua”, och jag undrade vad som skulle hända
härnäst... Ja "gör gott och du får gott åter" betyder ju det
ordspråket.. Svaret på den frågeställningen fick jag i morse lördag,
när jag kom ner i köket, för mitt morgonkaffe och macka...
Där på bordet så står en tom sillburk. Den lilla thaidamen har varit
uppe i natt, medans jag nanade, och gått in i mitt sill-förråd och tatt
för sig.... Hon har ju alltid sagt förut, att hon absolut INTE tycker
om ”swedish bad fish”.. Jag stack upp till hennes slaf, och ruskade liv
i henne,, och hon tittade upp med sina 2 bruna och sade; - ”tam
dee......”! Och log brett!! Faaaaan ropade jag, och sprang
ner igen.. Måste gömma min sill på nåt sätt, detta är inte alls
bra...... Sillen är min.....
Old Food, sket-kärringen här bredvid, ni vet Miss Pussys mamma, det
fanskapet har börjat göra thaimat på utsidan nu, och naturligtvis så
vetter ju det åt vårt hus, och sket-lukten som hör till Isaan-maten,
smyger sig in lika försiktigt som en hord med blodtörstiga mongoler.
Yongan, kvick som en Kobra, rusar bort till den sidan av vårt hus som
vetter åt Old Food, och stänger alla fönster åt skit-hållet. Men lukten
tar sig igenom dessa enorma springor, som finns i fönster och dörrar.
Och jag säger bara, fy fan vilken matlagning.. jag tänker på de stunder
hemma i Sverige, när man bodde där, man passerade någons hem, och
möttes av matlukt, och smaklökarna samarbetade med ens mage, och man
vart stört-hungrig på en gång. Tänk lukten av fläsk och löksås.....
Tänk lukten av söndagsstek med gräddsås,,,,, och tänk på pannkakor....
Eller tänk på ett gott bak...
Och så kan ni ju tänka på den unkna lukten av Isaan-mat, den stinkande
sörjan, proppfyllt med chilli som effektivt tar bort all smak ifrån
själva maten... Deras mat här påminner mig mycket mer om toalett-lukt
och spyor, än någonsin om mat.. sorry ni Thailands-älskare, men jag
håller armlängds avstånd till all Isaan-mat...
Handskak
Chaiyaphum MMDXXIX, Thailand
11 juni 2016
85,4 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,241 (neråt mycket...)
Kunskap pratar,
medans visdom lyssnar!!
Inte trodde jag att flytta till Thailand skulle innebära att man käkade
mer än man någonsin gjort hemma i Sverige. Men det kanske har att göra
med att man stundtals fyller ut dö-tid med mat, istället för att ha
saker att göra. Jag var uppe hos Stefan i Nong Bua Raew igår och käkade
lunch, Saken var den att jag hade beställt för 2 månader sedan en burk
med pepparrot av honom, tiden gick, och då glömde jag bort det hela.
Min kompis Anubaan mailade mig slutet av förra veckan, och frågade om
jag ville ha nån mat-sort ifrån Pattaya, han skulle dit ner under
helgen? Jag tänkte efter, normalt sett så behöver jag ju nästan aldrig
någonting,vi har det absolut mesta här i Chaiyaphum, och det vi inte
har, det kan jag laga till själv, för egen maskin!! Men denna gång så
kom jag att tänka på att jag verkligen ville ha, ja just det.....
pepparrot.....
Så när Anubaan kom hit i tisdags med gubbarna, så hade ju han med sig
pepparroten til mig.. En stor härlig glasburk med pepparrot, så nu kan
jag göra sås i 2 år framåt..... Mycket snällt av Anubaan. Så igår då
mailet ifrån Stefan, han meddelade stolt att han hade köpt...... Ja
just det.... Pepparrot till mig... men va faan.... jaja, jag hade ju
beställt, så jag fick ta den smällen, men snacka om att det kändes
onödigt att åka dit upp.
Denna gång så ville York ta bilen och inte motorbikarna, så vi åkte
upp, hade med oss potatis, och beställde potatis, steak beaf, med en go
sås. Och jäklar vad dom gjorde med maten, det var det godaste jag
smakat på ..... flera dagar sedan nu.... hahaha!! Visst är det gott med
potatis, speciellt som det ibland kan gå månader emellan varven... Men
nu har jag pepparrot i mängd i alla fall... Stora burken Anubaans, och
den lilla från Stefan... Men det verkar som om det som vanligt med mina
grejor, inte är något speciellt gott i thais ögon sett. Ja thai gillar
inte alls ide´n med pepparrot som sås...
Jag frågade Dan i dag om pepparrot, men han tyckte det var för starkt.
Jag försökte förklara att det inte är starkt alls, jag gör ju en sås,
precis så stark som jag själv vill.... Men det visade sig att han kände
för pepparrot precis som jag känner och kände, i hela mitt liv för den
äckligaste spriten på detta jordklotet, nämligen; Silver-rom... finns
inget värre att dricka faktiskt...
Jo Dans mamma hade i brist på kunskap tror jag, lagat sin mat, och lagt
pepparroten helt ogjord rakt på tallriken, för familjen att blanda in i
sin mat, och Dan hatade pepparrot efter den uppväxten.. Så det blir väl
som vanligt misstänker jag.... Det blir Namkaeng och jag själv, och med
lite flyt York, som gillar att äta pepparrots-sås...
Fortsättning på matsnack.... I morse så frågade Dan, om jag ville följa
med ner till Baun för att äta lunch, jag hade precis varit ute på min
fantastiska cykeltur denna morgon när han frågade, och klockan var bara
09.15, och jag var klar. Jag hade nämligen kommit upp i god tid i morse
05.00, och sedan gjort klart snabbt med mitt dagliga kapitel följt av
min frukost, följt av 30 minuter kolla tv-show på datorn.
Jag stack sedan iväg klockan 06.45, rakt ut i morgonljuset,,, det var
endast 25 grader varmt, ingen vind alls, och det var faktiskt riktigt
trevligt att komma igång så tidigt. Allt gick bra, och 37 km och 2
timmar senare ungefär, så var jag utanför Dan här hemma igen, och han
ville fråga om lunchen.
Alltnog, vi åkte ner vid 11:tiden, och jag fick käka currykyckling med
ris, och det var bara så himla gott, riktigt fruktansvärt gott. Hon,
Baun alltså, hade gjort curry-sås som var mai pet (inte starkt kryddad
alltså), och det gillade jag mycket....
Så jag kom hem snart, bara för att finna att Yongyut hade varit nere på
buss-stationen för mig och hämtat upp en paket ifrån Birger i Waeng
Noi. Birger hade sänt till mig 1 burk försvarets ärtsoppa, och den
grejen skall jag leva på i 8 år till framåt i livet, så himla underbart
gott. Jag skiter om Yongan och Namkaeng gillar detta, ty det
skall bli min grej, Jag skall äta ärtsoppa i mängd, fisa i mängd och
äta tills jag mår illa..
I paketen låg också 6 st Ahlgrens Bilar, och jag måste säga att denna
kompis Birger är en riktigt go kompis, tänk att köpa med sig allt detta
till mig ifrån Sverige, så stort tack för hjälpen, och stort tack för
din generositet. Och detta gäller ju naturligtvis Anubaan också, med
den jättestora glasburken med Pepparrot..... Ha det bra alla gubbar nu,
så höres vi imorgon!!
Handskak
Chaiyaphum MMDXXVIII, Thailand
10 juni 2016
84,3 kilo - 83,6 kilo (37 km) 126 minuter - 1.587 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,300 (neråt)
Att älska sig själv,
är början till en livslång romans!!
Vi hade avtalat att träffas igen följande dag klockan 08.00 och äta
frukost hemma hos mig. Jag hade förberett och kokat potatis, redan
dagen innan, så till frukost fick vi möla i oss en rejäl dos mat i form
av: kaffe, apelsin-juice, Yoghurt (gul mango-yoghurt), mina hembakta
mackor med kaviar eller marmelad, stekta potatis med stekta ägg... När
jag var klar och hade gjort klar frukosten, och satte mig ner för att
starta min frukost. Då hade alla dom andra ätit färdigt, rapat, och
också fisit, så jäkla hungriga var dom, riktigt kul att se, hahaha!!!
Martin och Pen avvek för att handla möbler på KTM, vår stora möbelbutik
som bl.a. marknadsför och säljer index-möblerna, som ju är kanon för
oss falanger.. De sammanstrålade sedan lite senare med Birger och
dotter på Big C, där dom alla handlade upp sig på matvaror som inte
finns ute i byarna....
Jo jag glömde ju skriva om det igår.... Innan gubbarna vilade sig 2
timmar på rummet, innan vi började dricka kväll hemma hos mig, så gick
vi hela gänget bort till Global House, och vi tittade på
toalett-stolar. Jösses va många det fanns, en kompis Stray-dog (Åke)
berättade ju att nere i Rayong, så hade dom ju i en enda affär runt 130
olika modeller av skitstolar....
Jag tror faktiskt att det var nåt liknande här, de tog aldrig slut, och
jag kan bara säga, att för en lekman så är detta löjligt stort
sortiment, som tog löjligt mycket utrymme i butiken. Och om nu thai har
nåt sånt som krav på försäljnings-summa per m2 i sina butiker (vilket
dom garanterat INTE har), så måste detta med dessa toalettstolar vara
rena rama fiaskot,,,,,Så mycket utrymme tog upp, och försäljningen var
garanterat inte alls i någon godkänd nivå är jag övertygad om...
Jag tittade på en stol för 3.950 baht, försäljaren som inte kunde ens
fisa på engelska vände sig förstås till Yongyut, försökte inte sälja
den modell som jag så klart visade intresse för, utan visade en
fullständigt annan skethus-stol som dessutom kostade 8.900 baht, secka
stolpskott dessa töntiga säljare är.. Dom skulle behöva gå på kurs
faktiskt....
Till slut så enades jag med mig själv om att där fanns en stol med lite
mer modernare utrustning än plastbollen ni vet, och den kostade 2.800
baht, och såg bra ut och funkade gallant. DEN skall vi ha när det blir
läge nästa gång!! Sedan åkte jag hem, jag klarar bara inte av den jäkla
förföljelse som man utsätts för av alla dessa femtiotals försäljare som
inget vet mer än var butiken, produkten ligger, och knappt det... Fan
man får INTE gå omkring och strosa och vara ifred ens en sekund ju.....
Birger har ju börjat komma igång rejält med sitt husbygge på sin tomt
där uppe i byn, och bl.a. så fikade han efter att sno lite grenar av
Funfa, och plantera hemma och gro dom själv. Jag tog honom bort till
”Funfa-vägen”, se fotot, men med min tur så blommade knappt någon funfa
nu. Det är ju regnperiod, och då droppar Funfa sina blommor som heta
potatisar.. Synd, men Birger fick i alla fall ihop ett 20;talk käppar
som han kan köra ner i jorden hemma och föda upp.
Jag föreslog dessutom för honom att gå till en handelsträdgård, och köp
dessa halvstora (spannstorlek) Funfa, som dom säljer för mellan 50-100
baht styck, köp 50 sådana, gräv ner dom utan kruka, så har han snabbt
och elegant en buske, som växer snabbt och blommar snabbt..... Men vår
tur i det gröna blev en trevlig tur, men Birger var allt lite orolig
att någon thai skulle reagera, slå oss i skallen, och skrika att vi
snodde hans och Thailands blommor...... hehehe!!
Gänget avvek sedan hem, och jag vill med detta tacka storligen Martin,
Christer (Anubaan), samt Birger, för en grymt trevlig tillvaro, och
stort tack för att ni gjorde Er mödan att komma hit till
civilisationens vagga här i mellersta Isaan.....
Handskak
Chaiyaphum MMDXXVII, Thailand
9 juni 2016
84,5 kilo - 83,4 kilo (32 km) 98 minuter - 1.234 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,331 (neråt)
Det är mycket mer behagligt att vara dåraktig,
och själv veta om det,
än att vara förnuftig,
och ha någon som tvivlar på det!!
Dagen till ära, ja vad mer kan man saga!!! Jag fick kärt besök
hit till Chaiyaphum, och det blev riktigt kanon-kul. Martin med fru
från Nong Ma, Anubaan ifrån Phitsanulok samt Birger med dotter Linda,
ifrån den lantliga byn Baan Nang Mouang. Anubaan startade med att komma
klockan 09.20, och sedan installerade jag honom på den rosa resorten a
450 baht natten.´
Vi sysselsatte oss sedan ett tag med fika och lite tjöt, och medans han
sedan tog sig en stadig lutare, så ankom både Birger som Martin klockan
12.00 cirka... Jag gick med dom bort till den andra resorten vid
namn Kedeena, ty dom ville gärna ha den. Det blev 3 st rum därstädes
och alla var nöjda. Så hem till mig då, och med en grogg i höger
hjärnhalva, så tänkte vi ut planeringen resten av dagen med vänster
hjärnhalva.
Martin hade ju med sig fru Pen, och det var bra för Yongyuts del, då
fick hon trevligt sällskap... Vi tog oss ganska snabbt ner till Bens
bar i alla fall, ty det var det stora målet denna dag... Där var ju 2
rena ”by-bor” (Martin+Birger) som hade saknat falangmat länge nu.... Vi
kom ner dit, och strålade samman med den femte svenske killen, det var
den relativt nyligen nerflyttade killen ifrån Sverige, som ju bor borta
i Baan Khai!
Killen heter Hans Christensson i alla fall, kallar sig Krisiisaan, och
han är också medlem på vårt thai-forum.. Mycket trevlig kille, som var
mer än välkommen. Jag tror att han vill bli en mer stadig medlem i
gänget, vilket blir bra.... Vi käkade precis det vi ville. Bens fru
Nat, hon gjorde maten denna dag, så det gick lite långsamt, men hon
gjorde faktiskt bra mat, inget snack om den saken, inget thai-krafs på
tallrikarna, och maten kom in någorlunda samtidigt, så hon får ett
litet a för mathållning och utförande...
Birger. Martin och Anubaan käkade alla 3 samma sak,
nämligen
australisk beef med mos och sallad, med en bärs till. Dottern Linda tog
en pizza, medans Hans tog en steak med mos och sallad, och jag själv
fick i mig en spagetti Bolognese, med ett glas rött tjofräs-vin av nåt
slag... Allt var till full belåtenhet på alla håll, så hip hip hurra
återigen för att vi har en slik bar i vår lilla stad Chaiyaphum... Ett
litet obs.. se bifogade foto på oss, ifrån vänster; legolas, Anubaan,
Birger, sedan Hans Christensson, Birgers dotter Linda samt på den tomma
stolen sitter normalt Mackes...
Eftermiddagen löpte på, och magen min fick ta emot ytterligare 2 st
baccardi-coke, samt 1 st irish coffe!!! Så när vi rullade hemåt framåt
sen-eftermiddagen, så vart man lite smålullig. Jag hann precis hem, och
skulle kliva av moppen, då tjoar Yongan ut, och undrar varför jag
alltid är så ding, och aldrig har telefonen med mig, tjöt tjöt.... -
"Go and pick up Namkaeng in school".... F A N..... Jag hade ju passerat
där alldeles nyss, helsicke tillbaka igen 8 km med moppen, och hämta
upp henne.
Vi kom hem, killarna stannade på sina rum 1-2 timmar tills dom anslöt
sig hemma hos oss igen. Vi satt sedan och pratade i stort sett i 5-6
timmar oavbrutet, och det konstiga var att det tydligen fanns ett
samband mellan vodka-flaskan, och tjötvilligheten hos oss alla. Har
aldrig tänkt på det förut, men kanske nåt för forskarna....
Birger var nog den som var mest outtröttlig. Han berättade om sitt liv,
och det var kanonkul att lyssna på honom. Vi alla berättade om gamla
älskarinnor, och gamla hatobjekt och figurer, som vi möter i nutid, men
kul som sjutton var det.... Vi blev till slut riktigt filosofiska, så
när Birger började att rabbla gamla 1700;tals ordspråk, och drapor
ifrån Shakespeare, då var det hög tid att gå ut på utsidan, och sätta
oss med damerna och äta lite mat, och få lite myggbett som sved som
skam...
Jag gav upp efter 30 minuter, det är faktiskt noll roligt med dessa
myggbett, som gör helt enkelt skit-ont.... Så fram med tigerbalsam, och
sedan pratade vi medikamenter ett bra tag.... Strax innan vi lade ner
verksamheten för den kvällen, så googlade vi fram namnet på ett
storsvin i skolan, som hade varit en jäkla mobbare, men jag säger inte
vem som var offret... Nu är det hög tid at sova, så jag gör likadant,
så höres vi imorgon igen med en fortsättning på detta...
Handskak