GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMCCCXCVII, Thailand

31  januari 2016

83,8 kilo - 82,7 kilo (33 km) 105 minuter - 1.299 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,160 (neråt igen...)




Ett land är vad det spenderar

Ingemar kom tillbaka idag ifrån Khon Kaen och hans förnyelse av sitt uppehållstillstånd, allt gick bra, och han fick med sig följande information, vilket bör glädja de flesta fastboende här i Chaiyaphum. Jo Immigrations-killen sade till Ingemar och hans fru, att de har pratat om att öppna upp ett Immigration-kontor här i Chaiyaphum.



Han menade på att dom har märkt, att antalet falanger som kommer den långa vägen till Khon Kaen från Chaiyaphum, har drastiskt ökat de sista åren. Detta låter faktiskt extremt bra, hoppas bara att dom inte drar detta i långbänk, och att man hinner dö innan man får glädje av det...Ja ja, ”vi får la se, sa blinda Sara”!!



En annan sak, fick höra idag att vi skall få finbesök a la det värsta! Ju Yingluck, Thaksins syster (dotter) skall komma hit till vår lilla anonyma by och hälsa på. Ambitionerna är förstås enbart politiska, hennes vilja att lära sig Thailands  geografi är nog inte så slående tror jag, det handlar nog mer om politik, och att visa upp sig, dela ut lite ”gåvor” på ”rätt” ställen, och på så sätt stadfästa de ”rödas” revir häruppe i djungeln...





Dock så känns det ytterst tveksamt detta rykte som jag fick höra av Ingemar, men vad vet jag? Jag ser ingen tillstymmelse till större trafik, ingen tillstymmelse till ökad mängd folk här, och noll tillstymmelse till dessa SUV;s som dom älskar att omge sig med de besuttna och alla statliga organ här i Thailand.




Man ser ju annars långa rader av SUV;s på vägarna, konor och MÄNGDER av poliser vid minsta officiella besök, men nu idag... inte ett endaste jota utöver det vanliga... Undrar om detta inte bara är ett viltsint rykte spritt av den avundsjuka grannbyn Godmaeng... hahaha!!




Snackade nyss med Dan, och enligt honom, så hade Yingluck varit här i byn, på ett snabbt in, och ett vrålsnabbt ut igen besök,,, Inte träffandes många alls här i byn. Måste vara stor besvikelse här, även om ingen vågar säga nåt!!! Men rättning då... Hon har varit här även om ingen av oss andra fattade nåt alls... Så du fick rätt Ingemar....



Avslutar med lite foton ifrån vardagslivet här där jag bor, alltså det vardagsliv som man kanske mer kan kalla för by-liv. Stads-thai är inte mycket att fotografera, ser ut som vanliga thai, men klädda i västerländska kläder och vita nyllen.... Jag väver in dessa foton här i kapitlet...

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXCVI, Thailand

30  januari 2016

83,8 - 83,5 kilo (25 km) 99 minuter - 1.232 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,162 (neråt-riksbanks-chefen måste ha fisit)



(här plus nedan så ser ni samma blomma med 4 olika färger...)

Thai har ett inåt riktat sinne, med lika utåt riktade fötter
Om detta faktum vore proportionerligt omvänt,
så vore Thailand nog världsledande i det mesta.

Idag är det fredag, och idag fick man för andra dagen i rad, så fick man glädjen av att njuta av det fantastiska vädret. Ämnet är lika tråkigt som det är njutbart att cykla i. Temperaturen ligger på runt 29 grader, och det känns som när man bodde hemma i Sverige, som 21 grader ungefär. Jag cyklade idag 43 km, och gjorde inte slut på mer än 45 cl vatten.

Snackade med Yongan nu på eftermiddagen, och hon berättade att hennes moder hade kommit upp för att göra henne sällskap. Hur sjutton, frågade jag, kom hon hela vägen dit upp då? Jag menar Yutin är ju i skolan hela dagarna, och har ju inte tid att köra.

Yongans gamla morsa som sover bort så jäkla mycket tid, hon kan minsann ännu... Men bara så klart, när hon själv vill och måste,, Jag tror att nyckelordet här är ”måste”, och också "har inget annat val"!!

Tanten hade tagit en liten samlaw ifrån byn där dom bor, 15 km ifrån Chaiyaphum, sedan äntrat bussen Chaiyaphum-Nong Bua Daeng, för att sedan ta ytterligare en liten Samlaw, 20 km till deras gamla by, där Yongan befann sig. Tycker det var grymt duktigt gjort av denna gamla människa, 74 år gammal.... Man skall ju betänka att man aldrig kan jämföra människor i falang-land och i dessa länder.



Mina egna 2 syrror 78 och 79 år gamla, är helt på topp i livet, både skallen som deras kroppar är överlägsna deras motsvarigheter i U-länderna... Vet inte om det beror på att vi äter mer rätt, och att vi håller igång på ett helt annat sätt ända ifrån barnsben.

Thaiarna här med sina stuprörs-vader, och bara köttiga lår, utan en tillstymmelse av muskler, deras kroppar tynar bort ganska snabbt i ganska ung ålder här. Att gå/promenera, där sätts likhetstecken med att vara fattig.

Men jag är ändå glad att den gamla människan klarar av mer än att sova och titta på TV sin ålder till trots, i alla fall när hon själv vill. Och det är bra att Yongan får sällskap däruppe i grönskan, i risbyn 20 km ifrån all civilisation.

Dagens andra glädjeämne var att det också kom in 2 st bokningar till Thailand, dels då ett par pallar, och sedan också ifrån en annan kund en 20´container. Så nu leker livet igen känns det som. Och huset kan få ytterligare ett litet bidrag, vilket ju påverkar den tid som är kvar att betala,, Härliga tider.... Ljuvliga tider...

Jag fick idag en lite lurig fråga av en engelsman som heter David. -"Vad skulle du göra i detta fall. Du har en flickvän, alla pratar bra om henne, alltså alla i hennes omgivning. Jag hade en olycka med min motor-bike, och fick vara sängliggande i 2 månader hemma. Hon kom 50 km varje dag, och tog hand om mig, hon ville aldrig ha några pengar.

Jag åkte hem till England till slut, för behandling av mina skador från olyckan, som ju inte ville läka sig ordentligt! Jag sade till min flickvän att hon kunde bo kvar i min condo (Pattaya), medans jag var i England. Hon blev själaglad. Jag stannade i England runt 4 månader. Och vi hade daglig kontakt med varandra och allt synes OK.



Sedan började hon bli svårare och svårare att få tag i på telefon, hon slutade sedan efter ett tag helt att svara i telefon. Jag kontaktade en av mina vänner i Pattaya, för att gå och kolla om condon var OK, hade ju en väldigt stark feeling att min flickvän tydligtvis hade någon "på sidan av" s.a.s. Han knatade dit, och fann att det icke alls var OK. I min condo bodde det en man...

Jag ringde vakten på condo-området, och fick honom att tvinga mannen att komma till telefon, och prata med mig. Jag förklarade läget med ägar-förhållandet, och han svarade att han inte var ihop alls med min flickvän, han bara hyrde kortvarigt medans han hade semester i Thailand. Och han hyrde denna condo av min flickvän. Jag beordrade ut honom omgående.

Min flickvän, hon höll sig undan, och jag gjorde slut med henne på studs. Jag har nu efter 2 veckors betänketid, mer och mer fått signaler ifrån omgivningen, att jag kanske var för snabb i mitt agerande.

Mina vänner, som alla starkt gillade min flickvän, de målade upp ett annat scenario för mig. Dom menade på.... ”Du har inte betalt ett skit till henne under 2 år, inte ens när hon under 2 månader dagligen åkte 50 km för att ta hand om dig i din sjukliga tillvaro i din sjuksäng.

Du lämnade henne och stack till England, och mer eller mindre tvingade henne att hitta på något konstruktivt för att överhuvudtaget överleva. Tak över huvudet är nice, men med tom mage så blir livet svårt...



Hon var för stolt och kunde inte med att fråga dig om stålar, och hon gjorde det enda som hon kunde hitta på, som INTE skadade dig ett skit faktiskt, hon hyrde ut condon till en semestrande falang....Är det så jävla farligt då frågade dom alla”??? Jag undrar nu är jag fel ute eller"???

Jag tittade på killen, och tackade min lyckliga stjärna att jag inte är så satans snål och oerfaren, så jag hamnar i en sådan situation tack vare mitt dumma uppförande. Så han frågade igen... - "Gjorde jag fel eller"??

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXCV, Thailand

29  januari 2016

83,5 kilo - 82,1 kilo (43 km) 137 minuter - 1.705 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,209 (neråt)




Han är ingen dåre, som ger vad han inte kan behålla,
för att få det han inte kan förlora!!!

Idag så tog jag mig äntligen för att åka ner till ett apotek jag känner till, där killen pratar lite engelska, jag pratar inte om apoteket där det jobbar en ladyboy som pratar jättebra engelska, utan ett apotek som jag vet förser ”min” klinik som jag brukar besöka, för att mina småskavanker. Tanken var att äntligen ta tag i detta med min förbrukning, och möjligheterna att handla in produkterna till att testa mitt blodsocker.

Hela grejen består av 1 mackapär som är själva mätaren med en display, andra grejen är nålarna som man fäster i pennan, som man sticker i fingret, och sista grejen är testremsorna som man sätter in i mackapären, och som man doppar i blodet ifrån fingret.

Jag har massor av dessa testremsor som jag handlade i Sverige, tyvärr så gick tiden ut på dom redan i maj 2015, men har varit bra upp till nu faktiskt. Men det sista nu, så har dom visat rent hissnande resultat för mig, och det är ju tecknet att dom är numera värdelösa.

Jag måste helt enkelt skaffa nya. Så jag mailade min kontakt ifrån Askims Vårdcentral, som ju var så tillmötesgående, och hjälpte mig när jag var i Sverige 2013-14. Hon berättade att anskaffningsstället i Sverige, där man som INSKRIVEN beställer dessa produkter, ligger i Skövde,  INTE varken effektuerar, eller skickar utomlands, utan enbart till svenska adresser. Vilket låter ganska troligt ju!

Goda råd är dyra, jag googlade och fann att mitt märke på min mätare som ju är ”Accu.Chek”, faktiskt fanns i Thailand, och det fanns ett företag som sålde dom nere i Bangkok. Tyvärr så kom jag inte längre, folk här pratar ju inte gärna engelska, och deras websida var enbart på thailändska, vilket för mig lika gärna kunde ha varit kyrilliska ju, eller Sanskrit, lika omöjligt att läsa bägge två av dom.

Jag satte mig på moppen , åkte ner med min mackapär och min testremsa, och frågade apotekaren.... Javisst sade han, ”jag har testremsorna här, och tog fram EXAKT samma burk.... Kostar? Frågade jag! 450 baht (SEK: 107:-) Jag tittade sedan på burken, och läste att det var exakt detsamma MEN då såg jag att innehållet var endast 25 remsor mot 50 remsor på mina motsvarande svenska burkar...

Så i detta fallet så innebar det att det faktiskt är riktigt svindyrt här i Thailand för diabetiker att testa sitt blod för socker,,, det kostar alltså 18 baht per remsa vilket är SEK; 4,30 per sticka/remsa. Jag förstår då att dom debiterar 40 baht för en provtagning på kliniken, inte alls något överpris. Men fasen va dyra dessa testremsor är,, rena ockret ju av dessa medicin-företag!!

MEN för mig, som kan unna mig lyxen av att inte behöva längre använda 4-5 testremsor per dag och kolla läget, jag drabbas ju inte så himla hårt. Jag använder väl numera kanske 4-5 remsor i månaden absolut max, så det skall väl vara OK:

Och med detta så har jag kvitto på att jag kan köpa hela grejen, precis allting här, utan att behöva gå över till det thailändska systemet, som ju har en helt annan skala än resten av den övriga världen, ja naturligtvis.....

Thailands värden mot de västerländska värdena är enligt följande, detta för Er som har intresse av det hela;
Kruxet är ju att vissa länder räknar blodsocker i mg/dl dvs  5,0mmol/mol=90mg/dl

Svenskt värde – thailändskt värde;
5,6                      =            100
6,7                      =            120 maxvärde för att vara OK!
7,8                      =            140
8,9                       =           160mg/dl

Så för mig när jag går till sjukan här och de testar, så bör jag inte ligga på mer än 120 då för att allt skall vara OK. Läkarna här som helst inte vill befatta sig med mycket annat än Paracetamol, och skicka hem patienten med en påse full av sådan skit, säger rent ut till mig att 150 är helt OK, och bravo och en klapp på axeln på min väg ut och hem igen... 150 är egentligen alldeles för högt,

Alldeles för högt för att ha i längden, så det kan vara farligt i dessa tjingtjong-länder att vara helt okunnig om sina sjukdomar. Här skyller man ju aldrig på läkaren om patienten dör, här är det ödet och Buddah´s vilja.... Ett enkelt sätt att leva och acceptera skiten i sitt liv, och ett enkelt sätt för dom i detta samhälle som vill dra fördel och nytta av sina medmänniskor.

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXCIV, Thailand

28  januari 2016

83,1 kilo - 82,1 kilo (43 km) 142 minuter - 1.767 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,221 (uppåt)




En mans etiska uppförande skall vara baserat på;
sympati, utbildning, och sociala band.
Ingen religiös bas är nödvändig alls.
Man skulle verkligen vara i en ömklig position,
om man skulle vara bunden av rädsla för straff,
och en förhoppning om belöning efter döden!!



Forts. Från föra kapitlet.... Här är Namkaeng i stöten och hjälper uncen... Lök till köttfärsen är ju aldrig fel. Men hon ville inte lipa sade hon, så hon tog på moppe-hjälmen, och började kutta löken för mig.... hahaha hon e la för go...





"Tian Cui Shi" hittade jag uppe i bergen på vägen till Yongyut i lördags. Hade aldrig sett den frukten förut, men säljerskan bedyrade att den var god. Jag frågade Yongyut vad detta var för nåt. Hon hade inte sett den förut sade hon, och visste inte namnet. Jag frågade sedan Amphorn, Dans fru här bredvid, och hon visste inte heller.

Dom som sålde sade att det smakade äpple, och bättre beskrivning kunde jag nog inte få. Den smakade väl mest som ett äpple, men var helt annorlunda trots allt. God, men inte rasande god.... Ja ungefär som ett lite sockerfattigt äpple, kan man välkan säga avslutningsvis....



Jag cyklade ut ifrån min lilla gata och påbörjade min cykeltur, hörde bakom mig detta jävla skränande, och stannade och tog detta foto. Jag vet inte vad dom gjorde reklam för denna gång. Men att dom får hålla på som dom  gör, är mig en fullständig gåta. Jag gjorde bort mig genom att ta detta foto, ty jag var tvungen att dra ur fingrarna ur mina öron.

Och jag påbörjade därmed en tinnitus, som jag nog får leva med resten av mitt liv. Tai älskar skrän och vrål-hög musik, och ljud, medans jag och mina falang-vänner hatar skiten för det är så högt, så högt så faktiskt benstommen djupt inne i kroppen vibrerar som en gatu-borr, där man borrar i asfalten...



För första gången nu, så har jag lyckats med att hitta en ren korsning mellan 2 färger. Ni ser vitt och lila i blomman, detta är alltså första gången. Bouganvillea är annars ALLTID enfärgade, och de har 5 olika färger; Orange, röda, lila, vita samt violetta... Men nu så hittade jag till slut en korsning.

Jag åkte tillbaka och tog med mig min lilla handhäcksax, och klippte ett gäng grenar, som jag nu kört ner i jorden, så får vi se om nåt år om dom tar sig, och blir till en fin blandad buske färgmässigt!!



Här ser ni fångst-nät ute på risfältet, som jag berättat förut, så innehåller dessa risfält förutom ris, också mängder av föda för både människor som djur. Näringskedjan därute är grymt effektiv, och människan som är på toppen av näringskedjan äter ju precis allting därute, men kedjan ser väl ut lite grand som så här då i alla fall....

Mängder av insekter, ätes av fåglar, fiskar och grodor. Här finns räkor som ätes av fisk och fågel och råttor. Här finns massor av orm, som äter grodor och råttor samt fåglar. Och så finns det människor som då äter fåglar, se nätet på fotot, och de äter alltså precis allting annat därute som sagt var!!..



Här på detta fotot, så ser ni ett exempel på hur intresserad dessa thai är utav skrän och av musik i precis alla lägen. De bygger upp JÄTTE-SCENER som stundtals är i storlek som Bruce Springstein och Rolling Stones och Tina Turner i Göteborg på 1980;talet, dom är helt begeistrade av detta med stora scner, och med ENORMA högtalare.  Dom bygger upp denna enorma scen, bara för att riva den sedan igen efter kanske 4-5 timmars spelande och skränande, tydligen värt jobbet och pengarna, eller??

Med dagens utveckling, så har man ju tagit bas-tonerna till nya höjder, och man mår faktiskt riktigt illa av deras ljudvolym. Och då skall vi betänka, att vi som lever nu faktiskt växte upp med popmusik och rockmusik, och är relativt vana vid hög volym. Men thais sätt att hantera detta passerar med råge allt vad jag någonsin i hela mitt liv upplevt förut... Men om man inte dör här i Thailand med en riktigt rejäl tinnitus, så är man väl ingen riktig thai!!!



Visst finns det rejäla arbetsamma thaiare, visst kan man generalisera, men i all generalisering så döljer det sig alltid en rejäl arbetsam människa skall ni veta. Dock skall det sägas, att så gott som ALLTID, så är det den äldre generationen av män och kvinnor, som är ute på åkrarna och arbetar.

Frånvaron av ungdomar ute på fälten är frapperande, och hur återväxten ser ut på landet i Thailand, skall vi nog inte ens spekulera i. Jag tror att det är helt skralt med den, och tror att Thailand kommer att ramla in i stora stora problem, när de äldre dör bort, och de yngre skall ta vid....

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXCII, Thailand

27 januari 2016

84,2 kilo - 82,7 kilo (26 km) 104 minuter - 1.294 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,193 (neråt)




”Poliskt korrekt”,
är detsamma som tyranni med uppfostran

Jo jag höll ju på att missa en sak att berätta om. Ni kommer ihåg ifrån i lördags att jag och York stack upp till Nong Bua Daeng för att hälsa på Yongan. Ni kom ihåg att det var en olycka utefter vägen, så vi fick åka en stor omväg för att komma runt olyckan... Jag kom ihåg att York trodde att det  nog låg en moppedist därunder alla ton av sockerrör ifrån den vältade lastbilen.

Han trodde detta p.gr.a. att det kom 4 ambulanser och 3 polisbilar, och ännu fler andra utryckningsfordon ilandes. Annars, som han sade, ”så hade det nog inte kommit så många ambulanser”. Vi tänkte inte mer på det, men nu i måndags så rapporterade dom ifrån nyheterna, att 3 personer hade dött i olyckan där bland bergen ovanför Nong Bua Daeng.

Det visade sig att en hel jäkla personbil med mamma, pappa och ett barn hade hamnat under detta lass när lastbilen välte, och bilen blev platt som en pannkaka, och krossade alla 3 i bilen till döds. Ja så har ytterligare liv stulits ifrån den thailändska befolkningen.

Där polisen fullständigt skiter i dessa grymma överlass med en grym överhöjd, som gör att sockerrörs-bilarna måste köra på fel sida vägen uppe i bergen, och köra exakt mitt på landsvägen på flat mark.

Varför? Ju annars välter dom helt sonika, den minsta sidolutning, så är ju balansen och stabiliteten som bortblåst, och dom välter. Polisen ser detta, skiter i det fullständigt, det finns massor av våg-stationer utefter vägarna, men man ser aldrig i stort sett att där står lastbilar som skall väga nånting. Skådebröd kallar jag detta i Thailand..

Nä dom susar omkring med sina jättelass i allsköns ro, fria från polisens vakande öga,,,, ”vakande” i Thailand,,,,, tillåt mig skratta. Dom jävlarna tillåter precis vad som helst, förutom att visa upp en cigarett i TV-rutan,,,, ty det är skadligt för ungdomen...  ”Landet på låtsas” kallas Thailand bland många., och det kallas bland ännu fler för ”land of lies”...(LOS).

Så där dog det alltså 3 st fullständigt onödigt, kunde lätt ha avhjälpts genom att instruera dessa allt annat än yrkesförare, att max lasthöjd är......meter, och maxvikt är ...... kilo.... Men det är bara för mycket,,,, thai är fria, och dom skall kunna göra vad dom vill, även om det inbegriper att döda varandra urskillningslöst!



Kör lite foton till, hoppas ni gillar det. Här har ni en risbonde som håller på och knyter ihop sina rissäckar som skördetröskan precis har lämnat av till honom.....

Om nu någon till äventyrs undrar om dom överhuvudtaget har jordbruk, så som vi har det, så kan man nog inte säga samfällt och helt enigt JA, utan det får mer bli NJAEE i så fall... Åkrar så som vi ser dom består till kanske 80% risfält och till de 20 andra procenten av sockerrör och Tapioca (Mansappalang).



Men åkrar där man samlar ihop hö till sina djur, det ser man aldrig, nästan.,.. Här kommer dock en hässja, heter det så?, Jag ser ibland under mina turer denna företeelse , men dom är så ovanliga, så man förstår ju att det inte finns bondgårdar alls, så som vi känner till det.

De som äger kossor verkar icke äga mark eller land. Man ser dom mer lufsande runt med sina kossor eller bufflar, och så käkar dom på alla andras land, på vallarna runt risfälten, eller i dikena utefter vägarna...



Vad dom har sina kossor till vet jag inte faktiskt, ty någon riktig avel som vi känner till, bedriver dom väl inte verkar det som. Men OK visst föder dom upp kalvar, som dom säljer sedan vidare... Men dom har ingen  fast tillvaro här i Thailand känns det som, eller rättare sagt här i Isaan, känner inte till resten av detta lite underliga land... Forts. Nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXCII, Thailand

26  januari 2016

84,4 kilo - 83,1 kilo (15 km) 60 minuter - 747 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,204 (uppåt)




Från den stund som du nöjer dig med mindre än du förtjänar,
så kommer du att få även mindre än du nöjer dig med!!

Den jättestora marknaden är borta nu, den varade i 10 långa dagar, och förgyllde dagen för många många thai. Dom gillar verkligen sina marknader, trots att det är exakt samma skit som säljes precis överallt. Vad som man kunde ha glädje av??


Ja för min del det vanliga, typ T-shirts, kostar runt 100-120 baht ( SEK  20-28:-) plus övrigt vad det var fina priser på, också läs-glasögon var helt OK prismässigt.. Men förutom det, med några få undantag, så är det högst tveksamt om det är värt mödan att handla på marknaden... jag bifogar lite foton till Er..













Jag har skrivit tidigare om det, men det är riktigt svinkallt här nu. Idag så har vi haft 15 grader, och igår var det 16 grader med 20 sekunders vind i byarna. Igår blev det en kortkort cykeltur (15 km), och idag struntade jag helt i det. Tappat sugen helt tills det bättrar sig. Idag annars så hägrade ett möte med Anders och Sjö-Bengt, gubbsen ifrån Kohn Sawan.

Vi träffades för lunch och lite gött tjöt, dom är ju, trots att dom kommer en bit upp ifrån landet i Sverige ganska schyssta krabater, även om den där Anders inte riktigt har klart för sig vad hembakat kaffebröd är för nåt, fanskapet kommenterade mitt fina foto av mina 2 granna bakverk (Kardemumma-kakorna) och kallad dom ”överkörda köttfärs-limpor”, den gubben skall få när jag bara får chansen, hahaha!!...



Jag hade även idag naturligtvis min flis-jacka på mig, och jag hade shorts med sandaler. Men det var ett dumt val visade det sig. Jag och Ingemar stack via Tesco Lotus när vi skulle möta gubbarna, och jag insåg att mina fötter var iskalla, helt jäkla iskalla, så jag köpte ett par strumpor. OK strumporna här är ju rejält mesiga och tunna, och helt värdelösa till att värma sig i, men de täcker i alla fall, och lite nytta gjorde dom trots allt.

Men jag satt där i 2 timmar nästan med gubbarna, och frös låren av mig i mina shorts, alla andra hade långbyxor, ibland är man bara ding. Så när jag kom hem, så drog jag på mig jeansen, och sitter nu då framför datan i jeans och flisjacka, och är iskall.



Ni skall veta att här i Thailand i thailändskt byggda hus, vilka 99,99% ju är, så finns det noll isolering, alltså noll isolering mot värme, och noll isolering mot kyla. Och lägg till det att fönster monteras efter eget huvud här i Thailand och solen lyser så fint in via skarvarna, och därmed så blåser det rät in i huset...

Så det enda stället dit man kan gå för att finna frid och lite värme, är inne i duschen. Jag har just avslutat min 4:e dusch idag, och det är gott... I detta läget så saknar jag mitt badkar hemma i Pilegården, där man efter långa kalla träningar vintertid, eller långa kalla cykelturer vintertid, bara gled ner i det ångande varma vattnet, och sakta somnade efter 3 minuter.... Det är minnen det....

Nu dock så är förhoppningarna stora om en varmare framtid. Ingemar den tokige facebook-killen, har sagt att i hans telefon, så har dom siat om kommande värme strax... Så jag klickade på min egna länk online, och gjorde en skärmdump (screenshot) som jag bifogar härmed. NEJ det sket sig - klicka på länken istället nedan.

http://www.wunderground.com/weather-forecast/TH/Chaiyaphum.html?

Och ta mig faaaan Tisdag 24, onsdag 29 torsdag 32, fredag 34 samt lördag 35 grader... ÄVEN om det i skrivande stund är endast 12 lusiga grader....

Nu kan vi snacka cykelturer minsann, härliga tider. Nu skall både kalorier och kilon stå som spön i backen, och pappa skall komma i gammalt gott slag igen....

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXCI, Thailand

25 januari 2016

84.3 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,195 (uppåt)




Om du kan drömma det,
så kan du göra det!!

Forts. Från förra kapitlet..... Vi kom efter drygt 40 minuters körning på skitvägen ifrån byn till Nong Bua Daeng igen, och nu var vi hungriga på lunch. Efter att ha tittat på 2 st matställen som var thai, och ganska värdelösa för oss, så hittade vi faktiskt en pizzeria till slut, såg riktigt fin ut. Hög musik skränade ut på gatan, och inte en endaste kotte fanns där. Jag öppnade varenda dörr som fanns där på pizzerian, men inte en kotte var där.



York stegade fram till musikanläggningen, drog ner ljudet nästan helt och hållet, så man kunde få matro, och sedan så tog han fram sin mobil, och sina bästa thailändska språkkunskaper, och ringde ett telefonummer som stod där på väggen. 5 minuter sade telefonrösten att det skulle dröja tills dom skulle komma.

Vi satte oss och det underskred med råge 2 minuter, så kom det en underbart snygg dam i 38 års-åldern, och var trevlig och glad, och pratade engelska jättebra.

Vi beställde varsin pizza, hon hade faktiskt en riktig pizzaugn där, så allt såg kanon ut. Och ta mig fan när vi satt där så kom det 2 st falanger till. Dom kom ifrån Belgien, och pratade jättebra engelska dom också. Så vi hade en alldeles charmant trevlig stund där med vår mat, och sällskapet. Sedan skulle jag betala kalaset tänkte jag, ville gärna pröjsa Yorks pizza också, han var ju så himla schysst och åkte med mig.

Notan gick på 648 jäkla dyra baht, och det är väl rena rama Pattaya/Phuket-priserna det antar jag. Jag frågade om hon inte räknat fel, ty där bortåt vägen så debiterade dom 170 baht för en pizza inte 325 baht..... Men hon stod på sig, söt var hon, men jag gillade inte alls den stilen med de priserna, så jag kommer aldrig mer att sätta min fot där, jo kanske om det bara handlar om att handla en öl eller coke, eller nåt sånt, men ingen mer mat i alla fall.

Jag frågade henne hur det kom sig att hon pratade engelska så bra, - "jag har varit ihop med en fransman ett par år". Ja men då kan la du inte få mycket hjälp av den gubben, dom snackar ju inte precis speciellt mycket engelska i det grod-ätar-landet? Jo han pratade engelska berättade hon. Så där kom en generalisering på skam. Men notera please, bara en endaste generalisering.

Men sade hon, jag är ensam nu sedan 6 månader tillbaka, jag har 2 barn sedan tidigare, och han ville inte ta hand om dom eller ta hand om någonting av min familj. Så jag skickade iväg honom, inte mycket att ha sade hon. Det gjorde du rätt i, helt rätt,,, Ställer falangerna inte upp och tar det på allvar, så sparka dom i häcken hela vägen tillbaka där dom kom ifrån Pattaya eller sitt hemland..

York och jag stack sedan, och på hemvägen, så köpte jag lite frukt med mig hem också. Vägen var nu rensad ifrån den ”fallna” sockerrörsbilen, men där var fortfarande mängder av thai som stod där, och dryftade vad som hänt, trots att lastbilen var borta, ambulanserna var borta ,och övrig hjälppersonal var borta. Dom älskar bara sina olyckor här i Thailand skall ni veta.



Det stod nog runt 25 sockerrörs-lastbilar utefter vägkanten och väntade på att få lov att passera i sakta sakta mak, men med våra motorbikes, så snodde man ju lätt runt alla dessa lastbilar. Vi kom snabbt hem till Chaiyaphum,  Namkaeng väntade utanför sin skola, och vi kom hit hem igen runt 15.00 oskadda men smutsiga.. I alla fall jag!!

Men en sak kan jag säga nu när jag skriver detta söndag 24 januari 2016. Vilken tur att jag valde att åka upp den långa vägen på moppen och hälsa på Yongyut just igår lördag och INTE i dag. Jag steg upp i morse, och höll på att frysa i hjäl på studs.

Gick nerför trapporna, och det var svinkallt i huset, nåt är fel tänkte jag,,, detta är ju Thailand för sjutton. Man bosätter sig i Thailand för värmen, inte för att ha samma som oktober-kyla hemma i Sverige.



Jag blev tvungen att ta på mig för första gången dagtid, sedan jag flyttade hit ner min svenska flis-jacka. Men benen och händerna var iskalla, det visade sig vara runt 13 max 14 grader i luften.. Där ser man hur snabbt drömmen om Thailand försvinner nerför avloppet.. 

Ingemar dök upp kl. 11.00, och vi drog iväg på vår cykeltur, normalt sett så cyklar vi ihop runt träsket här, cirka 14 km, men jag brukar oftast avvika, och vi skiljs åt efter 10 km, så åker Ingemar hem ensam, och jag fortsätter på min normala runda.

Men idag trots att jag faktiskt cyklade med flis-jacka, och för första gången någonsin på 8 år mina jogging-dojjor, så frös jag ganska mycket. Nöjet med att cykla försvann helt och hållet, och minnet ifrån Sverige, kom raskt tillbaka. Jag menar hemma i Sverige, så struntade man oftast att motions-cykla på vintern, och promenerade ett par mil i stället.. Jag åkte med Ingemar hem igen, och jag hoppas att värmen är tillbaka imorgon måndag igen...



Ingemar säger dock att efter ha kollat på internet, så dröjer det tills onsdag innan vi börjar hitta 29 grader och lite till.. Fasen också vad man vänjer sig vid värme,, men jag skall också säga att det går oerhört snabbt för oss äkta svenskar, att vänja oss ”tillbaka” till svenska förhållanden, När jag åkte hem september 2013, så frös jag i 2 veckor, men sedan frös jag bara som jag alltid frusit när jag tidigare bodde i Sverige.

Så man vänjer sig snabbt tillbaka till vintern igen på nåt käckt sätt. Hur det fungerar för negrer ifrån svartaste Afrika, eller thailändare ifrån den hetaste delen av Isaan, vet jag inte, de kanske aldrig vänjer sig vid svensk svin-kyla. Ni får välan fråga Era fruar, om ni nu kan få ett ärligt svar ifrån dom vill säga.

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXC (2.390), Thailand

24 januari 2016

84,6 kilo - 84,6 kilo (15 km) 55 minuter - 684 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,191 (uppåt)




Jag kan inte ändra riktningen på vinden,
men jag kan justera mina segel, så jag når mina mål!!


Idag lördag, så stack jag upp och hälsade på Yongyut, däruppe i pappans och deras gamla barndomshem, där Yongyut och de andra vuxit upp. För säkerhets skull så fick jag med mig York också. Det är alltid bra att vara två när man är ute på vägarna här känns det som. Jag menar, punka och 5-6 km till närmaste by. DÅ är det gött att ha med en polare som kan sticka iväg, och hämta en reparations-gubbe...

Tänk bara att man får punka ensam, blir tvungen att gå 5-6 km i 40 graders hetta, sandalerna går sönder, och försök ni att promenera på asfalten i den värmen, det är helt omöjligt,,,,, värmen på marken är säkert upp emot 70-.80 grader tror jag. Så man kan ligga väldigt illa till här i Thailand bara genom att få en punka.

Så York och jag drog iväg 09.00 i morse, först släppte jag dock Namkaeng på hennes skola, hon hade hemarbete att göra där, vilket skulle lämnas till deras lärare, på en lördag!!! Men OK det var bara bra eftersom jag ju skulle vara borta större delen av dagen.. Vi drog iväg, och vi kom in på vägen upp till Nong Bua Daeng. Körde väl runt 15 km, då det plötsligt började stå bilar utefter vägkanten.

Efter ett tag när vi kört om alla, så märkte vi där framme, att riksvägen var helt blockerad. En sockerrörs-lastbil hade vält, och tappat all sin last ut över hela vägbanan. Det var helt enkelt stört omöjligt att komma förbi. Det stod minst sagt MÄNGDER av thai i alla de åldrar där, och tittade fascinerat på det hela.

När vi stod där, så tilltalade en söt flicka/dam mig, och jag frågade henne lite, och hon berättade att detta nog skulle ta ett bra tag... Jag frågade henne om hon kände till om vi kunde åka tillbaka, och kanske svänga in i naturen, och komma runt olyckan. Visst sade hon.. Jag sade så där idiotiskt, som man bara absolut inte skall säga här i Thailand när man frågar, jag svarade – ” 1 km”? Och svaret kom lika snabbt som det var glatt  – ”yes”!!!

Både jag och York visste ju redan då att den bruden inte hade en susning, hon körde bara en thai-variant, för att inte förlora ansiktet. Att dom förlorar hela jävla huvudet genom att blåljuga för folk i dessa lägen, det fattar dom bara inte. Jag sade till York, sätt på din jäkla GPS, och finn en väg runt eländet.

Vi vände, och fick köra hela vägen, 15 km, tillbaka till Chaiyaphum, och sedan svänga av bort till ”Little David”s village, och sedan köra utefter bergen bort till samma riksväg igen, men nu bortanför olyckan. Jag tror att den omvägen tog oss cirka 35 km extra idag... Men men men, skall säga att det var en granner väg som York hittade med sin GPS, där vi åkte alldeles nedanför och parallellt med de höga bergen vid sidan oss.

Vi kom strax åter till vägen till Nong Bu Daeng, åkte över bergen, och efter 1 timmes ytterligare körning med mopparna, så var vi framme i Yongans barndoms-by!! Hon blev  glad så klart att se mig. Jag hade stannat på 2 st ställen och köpte frukt, jag hittade "Daeng kuua”, jag hittade gul vattenmelon, och jag hittade Cantalope,

Så det kunde jag lämna till henne, och inte att förglömma att jag ju hade bakat kvällen innan en kardemumma-kaka som jag tog med, så hon kunde ge till sina gamla grannar där i byn... Undrar vad dessa gubbar tycker och tror om oss falanger. Vi hjälper till med alla sysslor oavsett vad det än är.

Vi städar, vi bakar, och vi tar hand om våra familjer på ett fullständigt annorlunda sätt, än vad en del gör här i Thailand. Nu vill jag inte ta bort det faktum, att det finns väldigt många riktigt arbets-samma och schyssta thai-män, som gör allt för att ta hand om sina familjer, inget snack om den saken.

Jag stannade i drygt en timmes tid, och sedan så lämnade jag Yongyut igen till sina sysslor. Jag hade ju lång väg hem igen, vi snackar ju om 75 km ena vägen... Och jag var ju tvungen också att vara tillbaka i Chaiyaphum igen, för att hämta hem Namkaeng..... Forts. Nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXXXIX, Thailand

23 januari 2016

84,2 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,188 (neråt)




Dröm som om du skall leva för alltid,
lev som om du skall dö imorgon!!

Jag och Ingemar har lite tjöt om vårt bakebröd. Ingemar är gör-duktig på att baka kanel-bullar, och att lägga choklad i sockerkakan och kalla den chokladkaka, jättegott!! Medans jag lyckas förvånansvärt bra med min kardemummakaka, så där finns ingen konkurrens oss emellan.

MEN Ingemar gör ju sockerkaka, och det gör ju jag också. Ingemars sockerkaka är flufsig och nästintill smaklös, ja ungefär samma sorts sockerkaka som vi har hemma på de ”finare” fika-ställena. Vilka många tycker är rätt schysst enär de aldrig smakat de "rektiga grejorna"!!

Jag lägger ju i, som mamma lärde mig, skalen av apelsin och juicen av apelsin, vilket sätter en underbar smak på sockerkakan. Ingemar den gamle ”stöten”, det går inte att få honom att erkänna vilken sockerkaka som är är den godaste.

Jag tycker att det är som att jämföra Pavarotti med Markolio när dom sjunger. Min är överlägsen.Nu det sista så föreslog då Ingemar, att vi skulle ha en bake-off, alltså en bakningstävling vad det gäller sockerkakan.

Vi bakar varsin sockerkaka, och sedan tar vi med oss de båda, och säger till folk som inte känner oss så himla väl, att vi hittat dessa bägge recept på internet, och undrar vad dom tycker att vi skall välja att baka, alltså vilken som var godast.

Då kan vi ju vara säkra att dom inte väljer efter person, utan väljer efter hur god kakan är. När jag sedan har vunnit, så skall denne Ingemar få höra det tills han åker hem i april, var så säkra... Hahaha han blir tokig när han läser detta strax...



Posten i Sverige och Posten i Thailand är inte alls samma sak. Vi såg båda, alltså jag och Ingemar skylten, se fotot, och flabbade till lite. Men efter lite läsning på deras hemsida;

http://www.posten.co.th/posten/index.html


Så inser man ju snabbt att dom INTE sysslar med att dela ut post!!


Detta lite korta kapitel avslutas med foton ifrån samme kille igen som skickar vinterfoton, Återigen då... detta är anledningen till att man trives bra i Thailand... Jösses vad man INTE saknar vintern må jag säga!!!





Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXXXVIII, Thailand

22 januari 2016

84,2 kilo - 82,7 kilo (44 km) 150 minuter - 1.866 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,232 (uppåt)




Första halvan av våra liv blir förstört av våra föräldrar,
och den andra halvan av våra barn!!

Idag onsdag 20 januari 2016, så blev vi då hembjudna till York på räk-lunch. Han är ju tysk, och han har ju skrämmande lik smak på det mesta som vi scandinaver har. Så att sitta och skala räkor lägga dom på en macka med ägg-halvor, och majonaise, är nåt som är grymt gott i hans tycke också.

Så vi 3 gubbar satt där och flabbade, och skalade som besatta. Dessa thairäkor finns ju i flertalet olika storlekar, dom smakar säkert ganska lika, ungefär som alla räkor smakar, men vi valde ju att handla de minsta, som mest påminde om våra egna ishavs och atlant-råkor! York hade gjort ett kanonjobb, och tysken hade sjuttanimej lyckats riktigt riktigt bra med kokningen av räkorna.

Vi satt och skalade som sagt var, och just skalade räkorna var dagens clou, jag tror utan att överdriva att 90% av all tiden vi satt där,,,,, så skalade vi. Att skala en räka för mig, en räka som var hal som en ål, som vägrade att släppa taget om sitt skal, det var ett rent helvete, och jäkligt trist... jag menar hemma i Sverige, a) vrid av huvudet på räkan b) öppna räkan underifrån och slit av ”kavajen” på räkan. C) slit av sjärten och sedan är det klart.

Med den thailändska räkan, så fick man a) Hitta en öppning i skalet för att få ett litet tag i alla fall... b) man fick inget riktigt tag någon gång, utan drog bara bort små små flisor av det sattans pansaret på räkan.... c) Vid otur så föll nu räkan i 4 bitar, och dessa småsmulor lade man på mackan... d) Jag hade tur 3 gånger på 30 räkor, och kunde lägga en en hel och inte trasig räka på mackan, man trodde nästan inte sina ögon...

e) En räka tror jag, tog nog i snitt att skala runt 1,5-2.0 minuter... helt otroligt, man var fanimej trött i tassarna....  Nä sade vi nog samfällt efter detta äventyr. Nästa gång köper vi färdigskalat!! Men allt som allt, med den fantastiska smaken, och den fantastiska världens absolut bästa majonaise (den svenska), så kunde man ändå inte vara annat än kanon-nöjd med dagens tillställning, som ju York mycket generöst bjöd på!!

När vi ändå är inne på att träffas, och ha det bra ihop kamrater emellan, så var jag i förrgår och betalade vatten-räkningen på 261.13 thailändska baht, borta på Vattenbolaget. Jag betalade, och jag märkte att därinne också var en annan falang. Jag hälsade och log, och gick min väg ut till moppen. Men jag hann inte ens starta den, så kom den falangen också ut. Vi hälsade mer rejält denna gång, och började prata med varandra.

Det visade sig vara en alldeles charmant trevlig kille, som ursprungligen var ifrån Wales, var 55 år gammal, hade 2 små barn, och hade varit ihop med sin thaidam i lite mer än 30 år sade han. Han hade träffat sin nuvarande fru när han var runt 20 års-åldern!! De trivdes och var ihop fortfarande, och allt bra på den fronten. Han bodde upp i bergen bort mot Pizzastället där uppe.

Jag berättade för honom att jag var på väg till Big C för att träffa andra polare och fika, och titta på snygga damer. Och jag bjöd med honom, han tackade med glädje ja... Så på vårt fikaställe på Big C, så var vi hela 5 st falanger. Jag hade med mig hembakat kaffebröd, så humöret var ganska bra tror jag!!! Vi som var där var förutom jag själv då, Ingemar, York, Lloyd (pizzakillen) samt denne nya Walsare då som heter Martin.

Det blev en kanontrevlig stund, och mycket trevligt snack, alltid roligt att höra de andra berätta om sina erfarenheter i olika situationer. Men en sak kan jag säga utan att avslöja för mycket. Vi som bor här i Thailand på stadig basis, vi har i mångt och mycket väldigt lika åsikter, om de mesta och flesta företeelser som finns här i Thailand.

Det som skiljer finner jag i alla fall, det är att vi har väldigt olika åsikter emellan falanger, som INTE bor i Thailand, gentemot de som faktiskt bor här. Vet inte varför, men så är det...

Handskak

FLYTT - TRANSPORTER TILL THAILAND...

Flyttsaker, bohag, removals, personal effects, household goods,


Läs gärna under rubriken "transport ovh flytt" ovan...
Hör av Er på mailen om frågor, eller om ni vill ha hjälp!!



Chaiyaphum MMCCCLXXXVII, Thailand

21 januari 2016

84,2 kilo - 83,7 kilo (25 km) 93 minuter - 1.157 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4, 227 (neråt)




Ålder är en känsla, inte en siffra!!

I morgon är det lördag, och då har vi bestämt Ingemar, York och undertecknad att dra upp i bergen igen, och käka en härligt riktigt tillagad pizza hos vår polare ifrån Canada, Lloyd är ju hans namn!!, Som ju bor däruppe, 49 km härifrån bland ingenstans alls.... Men en stenugn har han, och baka pizza kan han verkligen.... Skall bli kanongott.

Naturligtvis så har Yongan ändrat sin tillbakakomst hit hem, ifrån söndag till just i morgon lördag. Men jag har lovat att sticka, så Yongan får vara utan min närvaro några timmar.... Men skall bli kanonkul att träffa henne igen. Hon stannar säger hon fram till måndag, då hon måste åka upp igen, och fixa resterande saker med huset, och hemmet däruppe.

Staket skulle upp, och cement skulle fyllas på tydligen. Det är mycket nu med den lilla markstump som dom inte ens äger, och som absolut ingen har gjort nåt åt alls på över 20 år.... Ja detta är Thailand, och inget skall väl vara förståbart antar jag!!

Idag, så bjuder York på räkor och macka och ägghalvor, majonaise och dill och citronskivor.... Skall bli en kanonlunch för mig och Ingemar och York... Hoppas bara att York har klarat det där med att koka räkorna. Tyskar har ju inte detta i blodet som vi har upp i Skandinavien skall ni veta. Ja vi får se, jag rapporterar vidare i ämnet senare....

Nu idag onsdag, Yongan tillbaka-resa till Nong Bua Daeng och hennes barndomshem där skulle ju varit i måndags, men ändrades till idag. Kul att hon varit här nu sedan i lördags, men också kul att hon drar tillbaka dit och ser till att fixa allting, så man kan lägga det åt sidan och glömma det, i alla fall jag tänker glömma det stället...

Har snackat lite med Yongan, och kan väl säga utan att vara sisådär vansinnigt bombsäker på beloppen, att det nog flutit omkring mycket mer stålar än vad dom gav sken av ifrån början. Jag trodde på dom i och med att vi snackar om det fattigaste folket i hela Thailand, när hon nämnde 30.000 baht hamnade liv-försäkringen på.

Nu pratade vi lite mer allvar, och då kom det fram att livförsäkringen gav upp emot 200.000 baht, alltså runt SEK; 48.000:-. Och sedan fick dom in ytterligare 50.000 baht via de kuvert, som man ju alltid har med sig på slika tillställningar. Jag blev alldeles perplex när jag hörde detta, och hörde dessa belopp, och funderade på vilken typ av människor vi snackar om.

Vi pratar inte om välbärgade thai, som sitter i fina hus med höga murar, och har fasta skyhöga löner, och mängder av mutor på regelbunden basis..... Vi snackar om thai som har pengar i väldigt litet omfång, som har mat för dagen, men definitivt inte vältrar sig i ris precis. Vi snackar om folk som bor i hus från anno dazumal av trä, där dom knappt ens äger marken som huset står på. Visst dom är lyckliga.....Men oftast skitfattiga.

Så här då så bränner dom detta belopp på pappans begravning, och på pappans begravningsfest, på allting i samband med begravningen, som mat till munkarna, gästerna, och hyran av krematoriet, och till sist men definitivt inte minst, där gavs tror jag en stor summa pengar till templet. Måste kolla den grejen när detta har flugit förbi, och det inte är så känsligt längre.

Men jag är förvånad, faktiskt till gränsen att vara förbannad, hur jävla aningslösa, naiva, och rent ut sagt stupida, detta folk är, som låter sin religion, sin vidskepelse, och sina traditioner, styra dom till den milda grad, så att dom är villiga att slänga ut en jävla förmögenhet på en begravningsritual.... Och sedan när det är klart, inte äga ett smack, och vara tillbaka igen på ruta 1 i livet till fattigdom och hunger...

Visst, jag fattar nog att det handlar om ”ansikte”, att visa upp att man är en familj att räkna med, och att detta är oerhört viktigt för dessa människor. Men jag tycker frankt , rakt ur sagt, att ”ändra på Era jäkla dinga traditioner, så dom mer passar ett fattigt folk..” Ja visst bjud på mat, men bjud fan inte 400 människor, folk som aldrig ens umgicks med pappan. Där var MÄNGDER av gratis-ätare....

Bjud som vi gör, den närmaste familjen och närmaste släkten, och skit i alla andra jäkla gamar. Och kom överens om ett belopp för att hyra templet med munkar, och med att bränna liket. Jag tror att man skulle kunna göra detta för 1/5:e del av dessa 250.000 baht som dom brände på denna begravning. Ja säkerligen ännu mindre!!

Nu stack i alla fall Yongan upp idag igen, och skulle komma tillbaka för gott troligtvis på lördag... Vi får se, planeringen stämmer ALDRIG, så jag bryr mig inte ens om att komma ihåg dagar eller datum.. Hon skall nu fixa med cementpålarna (staketet) runt marken, som omgärdar barndoms-huset. Cementföretaget kommer och levererar.

Sedan är det meningen att Yongan skall hyra in folk ifrån byn, som skall plantera dessa 45 cementpålar djupt ner i marken, och dra taggtråd emellan dom, denna taggtråd vilket dom älskar här. Men det lär väl dröja nån månad till tror jag.

Ty folket är djupt upptagna nu med sockerrörs-skörden, så staketet får anstå tills det finns tid. Och sedan vet man ju inte om folket måste vila upp sig några veckor, då dom ju har arbetat med sockerrören 1 månad på året.....

Handskak

FLYTT, TRANSPORTER TILL THAILAND...

Flyttsaker, bohag, removals, personal effects, household goods,

Läs gärna under rubriken "transport ovh flytt" ovan...
Hör av Er på mailen om frågor, eller om ni vill ha hjälp!!



Chaiyaphum MMCCCLXXXVI, Thailand

20   januari 2016

83,4 kilo - 83,4 kilo (16 km) 52 minuter - 647 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,252 (uppåt)




Njut av ditt egna liv,
utan att jämföra det med andras!!

Forts. Från förra kapitlet.... Jag ringde Yongan kl 09.00, och bad henne kolla om jag kunde komma på studs. Yongyut ringde till See hennes vän i England, som ringde sin bror i  Baan Khai, som sade att jag kunde komma kl..11.00 i stället. Jag drog först till Big C och ”Mr Donout”, där och handlade 10 st donouts som gåva till polismannen.

Jag drog dit, och hade lite svåra tankar hur jag skulle klara detta utan att kunna snacka någon nämnvärd thai alls. Jag hade fått namnet på killen, och jag hade skrivit ner det, och Yongyut sade att jag skulle säga ”Rong Wichit” när jag frågade efter honom och inte bara Wichit....

Jag kom till Baan Khai, massor av poliser ute på gatan, och jag frågade den förste, han vände på klacken, och pekade på det nybyggda stora vita huset, och jag waiade och tackade,.

Jag kom fram med moppen och Donouts-påsen, och blev mött genast av en annan polis, nu i mer kontorskläder, jag sade igen ”Rong Wihit”, och han pekade och gick med mig. Och sedan var jag framme. Detta var ju skitenkelt, inte mycket att vara rädd för. Och Wichit, polisen visade sig vara lika trevlig som jag kom ihåg honom. Han tackade för att jag ville komma och hälsa på, och frågade hur han kunde hjälpa mig.

Han pratar ju nästan noll engelska, så nu får jag problem igen med att förklara för Yongyut, hur jag kan prata med thai utan att prata thai.. Hon tror jag ljuger och smyg-kan prata thai mer än jag erkänner. Jag kan ingenting jag lovar... Vi satte oss, och han berättade att han skulle ner själv till Bangkok nästa vecka för att söka besöks-VISA till England, så han kan hälsa på sin syster See därstädes...

Jag började sedan efter inlednings-tugget, att förklara vad jag ville ha hjälp med, och det blev många förklaringar. Låt mig först förklara i korta ordalag hur människorna är här. Det börjar redan i skolan, där hela deras kunskaps-bank handlar om att lagra information via att rabbla allting.

Man får aldrig lära sig varför, eller hur det kommer sig med olika saker, utan enkom lära sig att rabbla. ”Good morning my name is Somsak, I am 8 years old, and I live in Chaiyaphum”!!

Kan han rabbla detta i ett enda andetag utan att staka sig, så har han en garanterad 5:a i slutbetyg i engelska det året, jag lovar! Jag prövade en gång för att kolla kunskaperna, och frågade en elev som just hade rabblat detta för mig, och avbröt honom, och frågade var han kom ifrån,,,, dödstyst..... Jag frågade hur gammal han var... dödstyst, och jag frågade efter hans namn...dödstyst...

Går man in i deras meningar av rabblande, så funkar det ju inte längre för dom. Och på detta sätt, så lär dom sig när dom blir äldre, kunskap av hur man jobbar på kontor. Man kan rabbla upp vilka dokument som kräves för olika situationer, det klarar dom.

Men fråga dom av vilken anledning som man måste visa upp ett vigselbevis med en falang, när man vill claima sin pappas livförsäkring... DÅ går det fullständigt åt helvete. Folk här har inte en susning om varför.... eller hur eller var någonstans...

Till slut berättade han för mig att han ingen stämpel hade....Jag tänkte; - "va faaaannnn", då blir det Bangkok ändå då!! Jag höll mig dock cool och lugn, och då reste han sig bad om ursäkt. Var borta i 10 minuter, och kom tillbaka med 2 st stämplar......

Han frågade vad jag ville att han skulle göra. Jag pekade för 4;e gången i min ansökningshandling, för att få min pension att starta, och bad honom att skriva sitt namn.. dagens datum... samt fläska ditt stämplar, ju fler desto bättre.

Han skrev så mycket och fyllde upp hela rutan med sitt namn, datumet såg superfint ut, och stämplarna var så prydliga så t.om. en Syd-Amerikan skulle bli stolt över att kunna producera ett sånt stämplande... Jag var nu superlycklig, killen sade sedan att jag var välkommen tillbaka, och han tackade väldigt mycket för munkarna som jag köpt till honom.

Ja där ser man, han kom ihåg mig ifrån 2 tillfällen i trädgården där hans syster bodde. Båda gångerna var födelsedagar, och han kom ihåg att jag var trevlig som han sade....

Så då fick man glädje av den grejen i alla fall... Jag ilade sedan med moppen motorvägen 16 km ner till Postkontoret i Chaiyaphum, och fick iväg mina ansöknings-handlingar via registrered mail. Jag kan nu följa det kuvertet på datorn steg för steg, halleleluja. Slutet gott allting gott Tack vare min super-fru Yongyut!!

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXXXV, Thailand

19   januari 2016

84,1 kilo - 82,9 klo (33 km) 98 minuter - 1.219 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,232 (neråt)




Sann vänskap är som bra hälsa,
värdet av den är inte känt förrän man förlorat den!

Idag ringde Yongyut upp mig med glada nyheter. Bakgrunden är detta! Jag fyller ju pension nu i april i år, och tog tag i det hela nu härom dagen. Det blev mail-kontakter med och om Premie-pensionen,  och den vanliga pensionen, och med mina privata pensioner. Det var kolla än det ena, och än det andra, det var förmånstagare hit och dit. Men ett kärt nöje. Man vill ju ha det hela rätt och riktigt ifrån början.

Privat-pensionen mailade mig ett papper om mitt kontonummer och banknamn, och vem som var förmånstagare, ifall man ramlar av pinn i förtid!! Premiepensionens förmånstagare fanns ju med i den vanliga pensionens ansöknings-blankett, så där behövde jag bara fylla i en ruta, och ett namn, så var det bekymret borta.

De villa ha min signatur, bra enkelt gjort, men sedan så ville dom att min namnteckning och att jag var levande och icke död, skulle intygas av polisen, eller någon annan statlig myndighet i Thailand, eller vår egna ambassad långt nere i Bangkok.

Jag visste ju sedan tidigare att polisen vägrar att befatta sig med mig här, och skickar mig bara vidare till 3-4 olika ställen för att bli av med mig, och alla vägrar att sätta dit en stämpel... Försökte ju med levnadsintyget om ni kommer  ihåg!!!

Amphue (kommunkontoret), de vägrade likaså, och deras krav för att överhuvudtaget göra någonting, var så befängt, så jag inte orkade med dom. Dom ville att förutom jag själv, så skulle Yongyut närvara, Yongyuts mamma skulle närvara, samt by- hövdingen i vår by Nong Nasaeng skulle närvara, och intyga att jag andades där jag står framför dessa idioter med mitt pass i hand, med mitt körkort i min hand, och med mitt uppehållstillstånd nyss utfärdat ifrån den thailändska immigrationen i andra handen..

Allt detta, och en lämplig summa mut-pengar ihop med en översättning till thai av det engelska pappret ifån pensionsmyndigheten, så skulle jag få glädjen att få deras jäkla stämpel på mitt papper, som ju är ansöknings-handlingen för att påbörja min pension i april månad 2016.

Jag kände med detta att det enda alternativet är svenska ambassaden i Bangkok, försökte dock en extra gång att ev, kunna få lov att posta ner till Bangkok, de skriver under, och sedan postar det till Sverige. Men det sket sig med stora bokstäver, kontorschefen där nere klargjorde att pensionsmyndigheten hade lämnat sina krav till ambassaden, och det var att man måste personligen infinna sig, för att dom skall kunna intyga att jag var jag, och att jag andades...

Jag meddelade Yongyut att jag skulle vara tvungen att ta mig ned till Bangkok och fixa detta snabbt. Hon replikerade blixtsnabbt igår kväll, att hon ville åka med, precis som vanligt. OK sade jag, glad att hon var på ”banan” igen, efter pappans bortgång!! Så nu idag eftermiddag, så ringde hon alltså, som jag sade inledningsvis.

Hon sade att hon hade goda nyheter. Jasså vad då frågade jag? Jo jag talade med See, (som ju är i England med sin engelsman, och deras 2 barn... Han måste ju arbeta där för att försörja familjen. Yongan hade snackat med See, ty Yongan kom ihåg att See hade en bror som är polis, och han är stationerad i Baan Khai, 9 km från Chaiyaphum. Jag brukar cykla igenom där några gånger i veckan.

Det visade sig att han är vice polischef där, och till ytterligare förvisso, så sade han genast på studs, att han var villig att hjälpa mig med en stämpel och en underskrift, bara ring innan, så han är inne när jag vill komma. Ja gööööttttt tyckte jag, slippa åka till Bangkok då!!! Ja sade Yongyut, åk dit imorgon fredag, så löser han det för dig....

Så i morgon blir en spännande dag, jag håller tummarna att jag får stämpel och underskrift, så kan jag sedan gå till posten, och EMS;a kuvertet till pensionsmyndigheten i ilfart, och få hela grejen att löpa fram till pensioneringen i april... Forts. Nästa kapitel....   

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXXXIV, Thailand

18 januari 2016

84,1 kilo - 82,8 kilo (43 km) 141 minuter - 1.754 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,238 (uppåt)






Du skall aldrig vända faran ryggen, och försöka fly från den.
Om du gör det, så fördubblar du faran.
Men om du möter faran utan rädsla eller tveksamhet,
så reducerar du faran till hälften.
Fly aldrig ifrån något, aldrig!

Naturen här nu är precis mitt emellan, vissa fält lyser så gröna och fina, och snart mogna, andra är sönderbrända av solen, medans vissa andra sönder-eldade av thai.. Så man får en blandad bild av thais skördetid eller vad det nu är här...





Det eldas friskt här nu, precis som vanligt. Jag fattar inte varför dessa thai envisas med att elda upp resterna av risplantorna, som står där som snaggat hår efter skörden. Jag menar i alla västländerna, så harvar man ju ner det gräset i jorden, och sedan sår man för nästa skörd. Men här känner man tydligen ett jäkla tvång av att elda....





Det eldas till vansinne, och lukten ligger som smog stundtals här. Man ser eldarna på långt håll, men man ser aldrig en endaste thai i närheten. Antagligen så tuttar dom på, och sedan går dom och lägger sig att sova hemma. Så får elden sköta sig självt... Konstigt folk här må jag säga!!! Kanske en grundkurs i jordbruk inte skulle skada att införa här...


Undrar ni över grynigheten på fotot, så kan det till stor del tillskrivas eldningen över hela satans Thailkand... Dom begraver hela sitt land i sitt eldande, och fattar ingenting..

Detta foto tog jag ifrån bergen  jag åkte över när jag skulle upp till Yongyut i måndags. Fin utsikt, och en kanon-kamera gör ju susen. Utsikten är bedårande, alldeles till höger utanför kamerafältet, så ligger Isaans högsta topp, ”Mo Hin Khao”, men det får jag visa Er en annan gång!!!







Jag stannade också till då vid marknaden, som ligger där i bergen, jag gillar den verkligen. Goa människor som t.om. säger Nong Nasaeng när jag kommer, Jag är alltid så imponerad av deras människo-minne. Tog ett par foton på frukter och prylar som jag inte ens vet namnet på....

Annars så avslutades dagen idag med att Dan bjöd in mig och Yongan på middag, han fyllde år. Där fanns också hans frus släkt, vilka är himla trevliga människor, och dom försöker verkligen att uppträda hyfsat känner jag. Dan har ju lyckats att införa något som jag troligtvis aldrig kommer att kunna klara av att införa, och det är att han klarar av att hantera den thai-gängen i familjen med mat.

Han lagar falang-mat, och dom sitter och käkar falang-maten, och dom lipar inte och tvingar ut Dans fru i köket, för att göra thaimat extra. Dom håller käften, äter sin mat och ser glada ut. Bra gjort av Dan tycker jag!! Idag hade han gjort en typ stuvning nästan, han kallar det soppa, men det är ingen  soppa.

Han hade kokat ihop mängder av kött och morötter, och mängder av linser och kryddor, men det smakade kanon. Det fanns inget annat än detta till middagen, inga potatis och inget ris och ingen sallad, OK kanske thai känner att det är ett rått helgerån, att spisa dom med middag, och där finns inte ens sallad på bordet, men ingen sade nåt förstås...... Men vi fick avsluta dagen och måltiden med en riktigt kanongod födelsedags-tårta, som var inköpt på Dairy Queen, som ju också finns här i Tnailand, riktigt god var den.

Så nu är man kanon-mätt, och man klarar säkert natten utan mer mat. Tidigare på dagen, så hade vi besök av Kent i Khong och hans fru Peng! De kom ner de 8 milen ifrån Khong, för att handla på sig käk på MAKRO, plus 2 st brödformar att baka bröd i på Tesco Lotus. Vi fick en trevlig stund, och sedan gick jag med dom och handlade.

Vi tog sedan adjö, och så skulle det bära av och cykla tänkte jag. Men det gick i stå fullständigt. Klockan var 14.30, och dagen kändes mer som den var slut, så jag lade cyklingen på hyllan idag också... Återigen missade jag 2 dagar på raken. Men nu imorgon måndag 18 januari, så måste jag enkelt ta tag i detta med motionerandet igen.

Från julen och framåt, så har jag inte skött mig. OK jag har varit ute lite då och då, men det viktiga med motion det är själva regelbundenheten . Detta om man vill att motionen skall göra nytta. Att knata ut med cykeln 3 ggr i veckan året runt, ger inte mycket för min del, helst så skall jag ut varje dag.

Jag behöver inte hojja 5 mil eller ens 4 mil, det räcker gott med 3-3,5 mil, så har jag en kanonmotion för min kropp, men det skall ske dagligen helst då.... Nya friska tag och allt blir bra, och jag kommer snart ner till 82 kilo igen ifrån de nuvarande förhatliga 84 kilona..

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXXXIII, Thailand

17 januari 2016

84,3 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,227 (neråt)




Vi har blivit vana att säga att sanningen sätter män fria.
Det gör det absolut inte!
Det är vetskapen om sanningen som skapar frihet!!

Fick ett mail ifrån en kompis hemma i Sverige, han ville visa hur ni hade det där hemma, och visa oss som bor här borta, hur himla bra vi egentligen har det vädermässigt. Först skall man bekymra sig för själva snöfallet som kommer, och skapar ett fullständigt kaos på många sätt, Sedan skall man skotta som en besatt för att bli av med skiten.

Bara för att ganska snart finna att allting redan förvandlats till snö-slask, som är det värsta ”vinter-ord” på denna planet, i alla fall i Sverige.  Finns det egentligen nåt värre. Detta snö-slask som tränger in precis överallt. Det finns inte en sko, inte en stövel, som klarar att motstå snö-slask. Strumporna är snart pisse-blöta, och kylan börjar snart ta på tårna, och hela foten.

Den tiden i Göteborg, är en tid som man gärna förglömmer tycker jag. Man kom klockan 08.00 till kontoret, och var redan blöt om fötterna, man gick omkring blöt i 8 timmar, och kom hem med både fotsvett som iskalla blöta fötter. Man fick sätta sig i ett fotbad framför TV;n för att rädda fossingarna från förfrysning nästan...



Yongyut har hittat en device (meckapär) som hon säger skall vara kanon för hemmet mot myggen. Kolla fotot, den blå prylen sätter man alltså in i vägguttaget. Jag googlade sedan, och fasen att tydligen så ger denna pryl ifrån sig elektriska signaler som myggen bara hatar och de flyr ”a la mass”!! Om jag skall vara ärlig, så verkar det faktiskt fungera, myggen verkar må dåligt, och finns inte alls i lika stort antal inomhus längre....Nästan inga alls...





Vi har bomull i Isaan här där jag bor, eller inte. Men visst ser det ut som bomull? Jag tog bort ett ifrån busken, och det lossnade precis som bomull, och det kändes i handel exakt som bomull, någon som vet nåt om detta???



Sista cykelturen efter nyåret, alltså söndagen, så såg det ut på detta sätt ute på huvudleden ner mot Bangkok, alltså 15 km från Chaiyaphum där jag kom cyklande. Det var 3 filer ut ur stan, och det kryp så sakta så sakta, Jag hörde att för vissa så var det tvärstopp här och där, och vissa behövde runt 15 timmar ner till Bangkok, istället för de vanliga 4-5 timmarna.

Jag fattar inte att folk är så jäkla dumma, som år efter år eftre år efter år, fortfarande åker hem på en söndag, när hela jäkla Isaan åker härifrån då. Vi pratar alltså om flera miljoner människor, och huvudleden ifrån Isaan går väl nästan här via Chaiyaphum i många fall. Man säger att utav Bangkoks säkerligen 11 miljoner människor, så kommer säkert 5 miljoner ifrån Isaan, minst! Så det är en gruvlig trafik dit ner vid helgerna....



Är riktigt stolt, hittade ett sätt att med min Leica lyckas mastodont-förstora (zooma), och fick detta foto av fågeln däruppe i trädet.... Det närmaste jag kommit en fågel i hela mitt liv, typ 200 meter säkert..... Man ser ju egentligen ingenting, men det har blivit en sport ifrån min sida gentemot Thailands fåglar. Jag trodde jag hade dom jävvlarna på gaffeln nu senast, när jag uppfann ett sätt att komma dom nära och fota...

Jo så här är det ofast, så länge som man cyklar och inte stannar till, så står fåglarna så grannt där ute på de vattenfyllda risfälten. Stannar jag, så hinner jag inte ens kliva av cykeln, så är varenda fågel inom 500 meter upp i luften sketrädda. DÅ kom jag på det magiska tricket. Jag passerar, noterar att där är ju fåglar,,, dom vill jag fota. Jag fortsätter/passerar tills jag är ur sikte. Stannar cykeln, tar fram kameran och gör den redo, och färdig-zoomad o.s.v.

Jag vänder cykeln och cyklar skit-sakta tillbaka, kommer fram till risfältet och fåglarna, håller styret med en hand, och kameran med den andra, och det är ett helvete att ens få in fåglarna inom sikte för kameran, cykeln hoppar i gruset, och styret darrar, jag blir irriterad och de jäkla fåglar lyfter och försvinner. Så där gick den magiska grejen åt skogen.....

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXXXII, Thailand

16 januari 2016

84,0 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,231 (neråt)




Gå inte framför mig, jag kanske inte följer dig!
Gå inte bakom mig, jag kanske inte leder dig!
Bara gå bredvid mig, och var min vän!!

Idag så mötte jag Ingemar och Fa på vägen, de langade över 2 st Kalles Kaviar till mig som jag hade beställt. En sådan tub kostar i Thailand 190 baht, vilket då torde vara runt SEK;  45:-, och det var den mindre tuben då, inte den stora som vi har hemma. Dyrt eller billigt? Men väldigt efterlängtat ibland känner jag!!

Nu till en annan sak. Igår kväll när jag skulle sätta på en film, och titta på den via datorn, precis som jag alltid gjort nu i 8 långa år, så kom det noll och inget ljud. Jäklar också, skit också, förbannat också. Jag och en dator, lika med en katastrof ju... Visserligen har jag lärt mig en del nu, utav rent tvång här i ödemarken, och det mesta tack vare en kompis Martin, som ju är en riktig begåvning på detta med datorer.

Men nu sitter jag här ensam, och mina tankar gick ju naturligtvis direkt till – ”var ligger det 100 baht nånstans”, måste bort till datakillen här i byn, Amphorns brorson alltså! Men det var sent, klockan var runt 22.00, och inte går jag ut och söker folk då inte!

Pillade lite med det, fann ut i alla fall att det var min PC som var boven,  och det var INTE min externa hard-drive, alltså enheten där jag lade mina inspelade filmer i. Den var helt OK, ty jag testade i min andra dator, och där fanns ljud, och hela viddevippen.

Jag gav upp, gick och lade mig, och i morse, så var jag ute och köpte käk till Namkaengs frukost, noterade att datorkillen låg och nanade fortfarande, så när jag kom hem, så fortsatte jag med att försöka titta på, om jag eventuellt kunde göra nåt åt datorn, vilket egentligen är ett döfött företag med mina talanger...

Jag googlade, och första tipset ifrån ett forum , var att öppna enhetshanteraren, men de ord som dom använde fanns då rakt inte i min dator, så drivrutin kom på skam, jag fann ingenting. Tillbaka till ”ritbordet” igen. Googlade på ”ljudet borta windows 10”.. Fick flera goa sökningar, och fick microsofts egna förslag. Vilka sade och instruerade mig följande.

”Klicka här om du vill kolla problem med ljudet”, jaha va bra tänkte jag, helt över huvudet på mig, men så länge som jag inte tog bort, eller downloadade nån skit, så är det väl bara att köra på då tyckte jag. Jag klickade, och fick en fråga om det var högtalarna, och ljudenheten jag ville kolla, eller om det var hörlurarna. Ja det sistnämnda visste jag ju var OK, så jag klickade i det förstnämnda.

Klickade på NEXT, och datorn började jobba, sedan stannade den, och sade till mig att göra nåt på ett ställe med default.... Jag tittade där, och det stället hade inte alls de orden, så jag kryssade i en ruta som såg hyggligt fin ut... Men nu gällde det att komma ihåg vad jag gjort ifall jag gjorde fullständigt fel, och kunde rätta till det.

Datorn började jobba igen, men tlll slut så klarade den inte av att ge mig ljudet tillbaka. Jag funderade lite grand till, gick tillbaka och tog bort krysset i den rutan med default, och testade igen, och datorn började att jobba, jag fick lyssna igen på ljud, och nu hörde jag fasenimej ljud i datorn, Jag kryssade i att jag hörde, och lagningen avslutades.

Jag kopplade in min hard-drive igen, och allting fungerade nu, jag kände mig som Mr Einstein efter detta, hur sjutton gick detta till, hur kunde jag,,, data-idioten? Ja ibland ler lyckan åt en, och kommer man ihåg vad man gör, och skriver ner det för framtiden, så klarar man samma problem igen, även om det går 1 år..

Det gäller att ta anteckning, och skriva ner, och inte enbart luta sig emot andra hela tiden, verkligen försöka själv först, tror jag. Men visst inget skryt nu, detta var verkligen ren tur känns det som, jag visste ju inte alls vad jag höll på med egentligen..

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXXXI, Thailand

15 januari 2016

84,5 kilo - 83,1 kilo (31 km) 106 minuter - 1.319 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,264 (uppåt)




Jag finner fortfarande varje dag vara för kort,
för alla tankar jag vill tänka,
alla promenader jag vill ta,
alla böcker jag vill läsa,
och alla vänner som jag vill besöka!

Forts. Nästa kapitel... En sak till.... Jag frågade Yongan om hur det kom sig att huset kunde stå här så lång tid, och att Thailand bara lät folk ta land som dom ville. Hon berättade då, vilket är kul att veta. Att i dessa remota delar av Thailand, så finns det väldigt många människor, som inte äger den mark som deras hem står på. Utan den marken brukar skrivas över till familjen av Thailand, efter det att det gått lämpligt lång tid och ett konstant boende, i flera fall kanske 80-100 år eller så.

DÅ äger till slut familjen marken. Den mark som Yongans barndomshem stod på, skulle snart fördelas av Thailand, och då ville Yongan att dom ville få det att se ut som om dom aktivt bodde där, så inte fördelningen av marken gick dom förbi! Yongans plan är att sätta upp ett snyggt staket runt bambu-hyddan, och snygga till....

Yongyut ringde idag på eftermiddagen, och berättade att hon ville ge bort till sina syskon del av sin mark, av den mark som hon jobbade, och avbetalade på i 10 långa år!! Jasså sade jag, inte så himla imponerad. Ja ”good for family”, säger Yongan, och lät så där sorgsen. Ja du svarade jag. Vill du ge bort mark till dina syskon, så skall inte jag ha någon åsikt om det i alla fall. Den marken har inte jag betalat ett öre på, så det är ditt egna beslut.

Hur mycket skall du ge dom då... Jo jag vill ge dom 9+9+9 rai till de tre syskonen, och så behåller jag 30 rai själv... För Er som inte vet, så är en thailändsk rai 1.600 m2...... Så vi snackar alltså om att Yongan ger vart och ett av syskonen totalt;  14.400 m2 mark... Inte dåligt av en syster.. – ”Men varför ge Baloo, de har ju själva en massa rai, och behöver väl inte näppeligen mer....” Baloo give children the land I give, when children grow up”... Men Yongan vill nog bara vara rättvis tror jag...

Eller så ligger det en hund begraven här också... Men det lär nog aldrig falangen veta tror jag. Men strunt samma, inte min mark, och jag har inte betalt ett smack själv, så jag har ingen rätt till annat än att stötta Yongan.... jag vill ju helst av allt ha tillbaka henne i samma goa skick, som hon var i, innan dom åkte upp den olycksaliga dagen, när dom fann pappan kall och död!!!

Yongyut ringde idag till mig ifrån Nong Bua Daeng, och ta mig fan, nu hade jag fått henne tillbaka i gammalt slag igen. Helt klar i snacket, lika go i snacket, och tog kontroll över hemmet här på ett ögonblick.. Hon kollade av läget med Namkaeng, bra sade jag, sedan berättade hon stolt att Soda hade ringt igår kväll till henne, och sagt att han saknade henne och älskade henne, vilket han aldrig hade gjort tidigare.

Soda han grät, och var ledsen ty han hade ju bott nu med sin farfar i nåt år, i ett hus som farfar hade köpt i samma område som Alaam har sitt hus i, alltså Djöllensap... Konstigt egentligen att dottern Alaam, köper ett hus i ett område, med namn Djöllensap,,,, kom ni ihåg att hennes och Yongans pappa hette Djöllen?

I alla fall, Sodas farfar hade blivit utslängd nu ifrån huset, ty han hade inte klarat av att pröjsa betalningarna på lånet antar jag. Förvånad? Inte jag i alla fall.... Detta är Thailand, och thailändare är nog det sämsta folk på denna jord, till att göra rätt för sig, och betala sina skulder, så jag är inte det minsta förvånad....

Så Soda blev uppringd (han är alltså bara en ungdom på 15 år), och tillsagt i bryska ordalag att ge sig av, och ta sina prylar med sig. Soda kommer ju ifrån ganska trygga förhållanden, och visste nog inte mycket om denna bistra verklighet, som nu blev så påtaglig för honom... Yongyut berättade detta, och sade sedan att hon ville att Soda skulle komma, och sova hemma hos oss i natt, och inte sova ensam i mammas hus i Djöllensap...

OK sade jag det kan han välan få göra, inte bra att han är ensam..... Slutet gott för idag då, Yongan verkar helt klart vara frisk nu, och på väg tillbaka till livet igen, fan detta tog 1,5 vecka, men vem vet, detta kanske bara var en frisk tillfällighet?

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXXX (2.380), Thailand

14 januari 2016

83,8 kilo - 83,3 kilo (15 km) 57 minuter - 709 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,259 (uppåt)


Dom tre musketörerna eller? Dans, Yorks och Martins fruar!!

Vänskap är som pengar,
lättare att skaffa än att förvalta

Forts. Från förra kapitlet... Det ingår tycker dom säkert i deras sätt att leva. Ja denna inställning finns ju hos alla infödingar runt om på jordklotet. Så även om detta är relativt civiliserade människor i sammanhanget, så är deras inställning till städning exakt detsamma, som en indian ifrån djupaste djungeln i Amazonas...

Jag gav upp kl. 16.30 ungefär, och då fanns det fortfarande papper och skit runt huset, men själva gårdsplanen var OK, och ren ifrån skräp i alla fall. Folk satt och åt inne i hyddan nu, och det sprangs fram och åter, och när jag tittade nästa gång över gårdsplanen efter styvt 25 minuter, så låg där redan nya mängder av papper och tomflaskor, som dom helt sonika bara slängt där, helt respektlöst TROTS att dom sett mig jobba i den jäkla värmen i 2 timmar.

Nu var klockan 17.00, och bilen var fortfarande borta på sina turneer till olika tempel... Till slut när klockan var 18.05 så kom vi iväg jag och Yutin.... O C H min svärmor,,,,,, en dam som var där med sitt barnbarn,,,, samt en tant som jag inte visste vem det,,,,,, var plus en munk...

De försökte få mig att hoppa upp på flaket, men Yongan såg mitt minspel, så hon startade att organisera det hela.. jag satte mig i framsätet, 65 år med rygg-operationer, då är det framsätet, och ingen annanstans...

Munken  fick vackert sitta därbak i baksätet... Munken var, visade det sig snart, min svärmors broder. Han visade noll intresse för mig, verkligen noll intresse. Men han hade en grymt nasal och otrevligt vass röst, som han tjötade med hela tiden ner till Chaiyaphum. DÅ slapp jag lyssna på hans jäkla mässande mer.

Jag kom hem klockan 20.00, och Namkaeng var hemma så klart. Men frågan är,,,, skall JAG klaga? Stackars Yutin, nu skulle han inte köra hem de 1,5 milen, nä nu skulle han köra munken, och de 2 damerna till Khorat 12 mil enkel väg, och klockan var 20.00.. Jag tror vi snackar minst midnatt innan han kommer tillbaka hem igen, minst!!!



Detta är också thai-style.... Ingen vet nåt innan nåt sker, ingen planerar, ingen gör nåt alls. Man åker alltså upp till djungeln 7 mil bort, har absolut ingen returresa alls planerad, utan man litar på att man skall kunna nyttja, eller utnyttja någon människa, som inte kan med att säga nej... Det är en jäkla stil, och den har väl kommit till, i och med att pick up;en uppfanns och introducerades i Thailand,, kanske?

Jag hade ju planerat detta så här förstås, i ren falang-anda; Sticka hemifrån Chaiyaphum 10.30, ankomma Yongyut kl. 12.00, avvakta när Yutin käkade lunch, sedan sticka absolut senast 13.30 därifrån, så jag hann perfekt hem till att vända på klacken, ta moppen och hämta Namkaeng från skolan. Effekten av allt det som gick åt helvete tidsmässigt, blev att jag fick ringa ihop med Yongan till Namkaeng, be henne att springa till teacher A, och åka med honom.



Vilket innebar att hon fick sitta och vänta utanför sin skola ifrån 15.00 till 18.30 cirka, när han skulle köra hem... Så det blev en riktig skitdag för Namkaeng också..... När jag kom hem klockan 20.00, så sa hon bara kort med sina förberående ögon – ”I wait long time uncen”... Jag tröstade henne med mat, och vi stack med moppen direkt till Nong Nasaeng, och handlade Guetioo till henne så hon blev mätt och belåten.

Yongyut då? Jo då hon var inte alls frisker ännu. Hon hade gråtit konstant verkade det som,, så rösten var nästan borta på henne. Hon grät nästan hela tiden jag var där också. Hon lever i sin värld, så jag vill inte klampa in, och störa för mycket. Hon får göra sina vidskepelser, och indiantricks där uppe i skogen, så hon tror att pappan har fått sin hädanfärd.



Hon berättade i alla fall i ett kort ögonblick av klarhet, att hon var glad att jag städade, ty att det är rent och fint, gör att pappa känner att han kan ta steget med sin ande, och lyfta till himmelska höjder, mer icke-köttsliga fröjder...

Imorgon skulle de ta honom (hans aska då alltså) bort till hans lilla damm, som dom benämner som "sjön", och sjösätta en lien båt med hans aska på. Jag tror nog att det inte är all aska, utan bara en symbolisk liten del av askan. Den askan delar man nog upp sinsemellan tror jag (utan att veta förstås ännu)...



Denna tradition påminner ju lite om vår vikinga-kultur, fast vi hade ett stort fartyg, och vi brände kroppen på fartyget.... Här handlade det mer om en liten miniatyr-sak, som barnen leker med kanske. Forts. nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXXIX, Thailand

13 januari 2016

83,1 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,254 (samma)




Jag sätter värde på den vän som finner tid för mig i sin kalender,
men jag högaktar den vän som finner tid för mig,
utan att konsultera sin kalender!!!

Idag är det tisdag den 12 januari, och jag sitter här ensam, men inte riktigt ensam. Jag har nu hand om Namkaeng, och får se till så hon får mat husrum, och kommer till skolan, men inga problem, hon är en riktig prydnad för människo-rasen. Hon tvättar och stryker både sina, och i vissa fall mina och Yongyuts klädpaltar, och hon gör disken, och håller ordning på sitt rum.

Jag menar, hon har det inte helt enkelt, vara 13 år nu, och allt sedan hon var 5 år, när jag kom in i hennes liv, så har hon fått mixade signaler om hur det skall gå till i livet, och hur man ser på ordning och reda, och uppförande. Vi har ju två fullständigt olika kulturer, så när Namkaeng kommer ner till farmen och Syster Baloo, så ser det ut minst sagt som sju svåra åt BÅDE inomhus som utomhus, och det benämns med stolthet som ”thai-style”.

Namkaeng kanske stannar där flera dagar på raken ibland, och sedan kommer hon hit hem. Här har hon eget rum med alla moderna prylar, och krav på sig att hålla rent, ordning, och uppföra sig på ett annorlunda sätt typ emot mig. Det kan sjuttan inte vara lätt alls. Men hon klarar sig med glans godkänt tycker jag i alla fall.

Igår 11 januari, så ringde Yongan, och ville att jag skulle komma upp de 7 milen till deras barndomshem uppe i Nong Bua Daeng. Jag är faktiskt inte helt OK med att köra den gamla sket-bilen som Yongyut kör i. Hon ville ha den, så hon skulle kunna ta sig till försäkrings-bolaget nu kommande onsdag (imorgon när ni läser detta).

Detta bolag ligger i Kasi Sombon, som ligger runt 4 mil ifrån Nong Bua Daeng åt ett annat håll, än hennes barndoms-hem. Så hon måste köra sket-vägen med tusen gropar i, 2 mil till Nong Bua Daeng, sedan 4 mil till Kasi Sombon, sedan tillbaka 4 mil, och sedan 2 mil sket-väg igen, innan hon är hemma igen... jag bara undrar i mitt stilla inre hur länge kommer denna skräp-bil att hålla? När den faller ihop, kommer det att vara inne i Chaiyaphum, eller ute i djungeln med hjälp 4 mil bort....?

Jag åkte upp, kom dit, och allt gick bra i alla fall. Jag skulle komma upp dit till klockan 12.00, ty då skulle Yutin komma upp, käka lunch, och sedan tillbaka igen till Chaiyaphum med mig i bilen då förstås. Bra planerat Yongan tyckte jag. ÅJA, stilla Er nu för fasen,,,,, detta är Thailand, och ni har inte ens hört hälften ännu!

Jag kom dit i tid innan 12.00, jag väntade, och väntade, och till slut kom Yutin 13.44.. Inte fan började han käka lunch inte, han var förvånad när jag berättade om lunch, så redan där sprack det. Han berättade att killarna där som rantade runt i huset, och på gårdsplanen, Yongans farbröder och kusiner, de hade bett att få ta bilen till templet, och lämna tillbaka lite saker som de hade lånat där till festligheterna (begravningen).

Vad de inte berättade, var att de åkte totalt 4 vändor till 2 olika tempel, och varje vända tog minst 30 minuter.... Yutin var kvar, och han käkade till slut sin lunch, och där satt också en jävla massa gratisätare, folk som jag inte hade en susning om, men säkert grannar, och annat folk ifrån släktens utkanter. Men inga sura miner, kan man bjuda på käk, så får man nog ansikte tror jag.

Jag hade absolut noll mat, och ingenting i magen alls, ingenting! Jag var minst sagt skit-hungrig. Och kl 15.00 gav jag upp att bara vänta. Jag började med att städa upp området runt huset, så jag skulle glömma min hunger. Ja 2 mackor med marmelad klockan 06.30 på morgonen, gör ju ingen storätare speciellt glad.



Jag jobbade i 2 timmar med denna städning, och det var synnerligen svårt. Ty papper, och flaskor, och kapsyler, låg begravda delvis i den stenhårda jorden, så jag fick knäböja lika mycket som jag stod upp. Alla thai, runt 10-11 st tittade på när jag jobbade, 3 av dom tog hand om disken, så det var ju OK, men säkert 6-7 st av dom satt och tittade på, och gjorde inte en ansats att hjälpa till.

Yongan¨gjorde som hon brukade, hon gav mig en komplimang, och sade att hennes pappa nu var glad att det blev fint och rent där på gårdsplan runt huset... Men jag vet ju innerst inne, så skiter hon också fullständigt i det. Den thailändska bonde-kulturen bryr sig inte om städning, har inget begrepp eller koncept om städning, och kan nog inte riktigt fatta vad som är så jäkla speciellt, med att INTE ha en massa lösa plastpåsar, papper, flaskor, liggande lite överallt. Forts. Nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXXVIII, Thailand

12  januari 2016

83,5 kilo - 82,4 kilo (37 km) 119 minuter - 1.481 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,254 (neråt)



Yongyuts och familjens hem under hennes barndoms, och uppväxt-år..

Det är lättare att förlåta en fiende,
än att förlåta en vän!

Fortsättning ifrån förra kapitlet.... Snart var han tillbaka och snart stod dessa fordon framför Yongyut. Hon lugnade sig då ganska mycket. Och nu reste hon sig, och sade med kraftfull stämma till alla runt omkring, vilket ju säkert var 50-60 personer minst.... Min pappa vill att motor-biken och cykeln skall gå till munkarna, och till templet, och komma till nytta...



Sedan vände hon sig till en träkärra som stod där, en sådan där kärra som man kunde se 1885 ungefär i Småland, på en bondgård. Kärran hade ett litet flak, det var alltså en väldigt liten kärra. Och nu såg jag, på flaket stod alla de saker som Yongyut hade haft med sig ifrån oss, när hon och syster Alaam åkte upp för att hälsa på pappan.

Nu tog Yongyut upp varje pryl, typ termos, vattenkokare, fläktar riskokare plus flera andra prylar. Och för varje pryl så skrek hon ut att detta var PAPPANS gåva till templet. Det var ju runt 15 st olika prylar så det tog sin rundliga tid. Jag fick sedan en förklaring på detta sista uppförande av Yongyut, vilket gjorde det riktigt relevant och förståbart!!



Efter detta uppträdande som säkert tog 45 minuter totalt, så verkade det som om alla ”talare” kom av sig, och vi kunde gå rakt till avslutningen. Vilket då var att ta farväl av Djöllen (svärfadern). Kistan stod ju däruppe vid ugnen, och nu fick vi alla gå trappan upp, titta på svärfadern i den öppna kistan, och jag måste väl säga att jag är ju inte alldeles van att kika på döda människor, men gjorde det naturligtvis ändå!



Man fick med sig en  liten pryl som man lade på den döde, man måste sedan ta en liten grenruska, och doppa den i vatten, vatten som man sedan ruskar av på den döde, för att lindra värmen kanske. Bröderna var ju mer engagerade än oss övriga, och de stannade hela tiden upp vid huvudänden av den döde, och vaskade hans ansikte med en blöt handduk under hela denna ceremoni...



När detta var klart, det tog ju sin tid, ty där var nu mer än 100 människor som ville ta farväl av den döde. Ja då var det hela slut, och folk försvann som ett trollslag, tydligen ville inte man vara kvar och se på när kistan sakta åkte in i ugnen. INGEN tittade på, kanske bringar det otur, vet inte faktiskt....

Så´nu var det dags att åka hem. Att jag skulle stanna kvar däruppe, var ju inte aktuellt. Yongan har ju gjort stenklart för mig, som jag sagt tidigare, att hon sköter om detta. Dessutom så sörjer hon så svårt, så hon är knappt kontaktbar alls. Jag frågade henne när hon tänkte komma hem, men inget svar- Jag ligger lågt, allt blir säkert bra till slut, men bästa att låta henne sörja på sitt sätt, och låta tiden ha sin gång.

Folk här är ju inte riktigt som vi nordbor är, jag menar vi går till kyrkan, tar farväl, begraver den döde, och sedan käkar vi mat under kanske 1-2 timmar, och sedan får var och en sköta sitt egna sörjande på det sätt som dom finner vara bäst,... Vi har helt enkelt plockat bort all "show" ur denna händelse.

Här så handlar det om fest i 3 dagar, och med förberedelser så tar det nog en hel vecka minst i anspråk. Man är i dessa länder mycket för detta att showa till det, som kanske vi kallar det. Dom gillar ju det, och tycker om att visa sina känslor. Men jag finner det nästan vara makabert vissa grejor dom håller på med vid sina begravningar här i Isaan.

Om nu folk är så jäkla hysteriska, och tar sorgen så intensivt och helt öppet, varför i helvete skall man dra ut på det hela, och göra en jäkla show utav det. Varje liten grej i denna tradition fick Yongyut att gråta, och då kan man tänka sig hur hon har gråtit nu under 5 dagar innan.



Hon grät när dom lyfte ut kistan ifrån hennes gamla hem (hyddan), hon grät under karavanen till templet, hon grät vid de 10 vändorna runt krematoriet, med bilen liket och alla människorna, och hon grät när dom tig ut kistan ur guldboxen, och bar upp den till ingången till krematoriet. Ja det var grymt svårt för henne.

Nu i alla fall så satte vi oss i bilen, Dan satt där redan, och hade suttit där nu i 2-3 timmar, han orkade inte gå ur bilen och bekvämligheten tydligen, som vanligt, och vara med oss vid denna begravnings-ceremoni!

DÅ när vi hade åkt iväg, så berättade Amphorn följande vilket gjorde mig skogstokig, och jag var på väg att hoppa ur bilen, men vi var ju en mil därifrån, så det var bara inte möjligt. Jo Amphorn berättade att det hela som startade Yongyuts hysteriska anfall var detta.

Munk-fanskapet, den äldsta av dom som satt där, och såg så jävla heliga ut,  han berättade i mikrofonen så alla kunde höra, hur den döde hade vandrat runt i byn ofta ofta som en osalig ande, och gjort sig olustig. Folk tyckte han var konstig och underlig.

Detta sade den jävla munken mitt under denna sorgesamma tid, HÖGT så alla kunde höra det i högtalarna. Snacka om att den jäveln gjorde så den döde tappade ansiktet fullständigt, i alla fall i familjens och by-församlingens ögon. Dom tror ju på dessa orangeklädda fanskap....

DÅ ballade Yongan ur, jag förstår nu varför hoin ramlade in i denna hysteri, Själva hysterin var ett skydd för henne att våga öppna upp och säga vad hon tyckte. Hon attackerade aldrig munken, men hon fick stopp på fanskapet, och hon berättade hur god hennes pappa hade varit, Och det då rejält högt och tydligt överröstandes denna hemska munk...

Hon berättade det som munkjäveln inte berättade, hon berättade att pappan hade tagit pengar som falangen gav varje månad till honom, och gett de fattigaste barnen ris där i byn, Min pappa var en mycket god man, skrek hon ut.

Och med detta så slutar min berättelse om denna begravning. Yongan är fortfarande kvar däruppe, de skall väl samla ihop alla tillhörigheter antar jag, och sedan hoppas jag att hon kommer tillbaka i ett bra skick igen, och kan bearbeta sin sorg på ett bättre sätt, än vad de hysteriska människorna annars gör däruppe i obygderna...

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXXVII, Thailand

11  januari 2016

84.3 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,277 (neråt)




Under människans hela historia,
så är det bara en endaste sak som inte pengar kan köpa,
och det är hastigheten på hundens viftande på sin svans!

Forts. Från förra kapitlet... Om ni ser på fotona så verkar det ju vara ganska unga pojkar som är rakade och som är munkar!! 2 st av dom är faktiskt kusiner, och Yongyuts syster-söner. Den ene är Soda, och den andra är Jeff (Yutins och Baloo´s son)!! Vid sådana här tillfällen, så ställer man upp för familjen, man rakar skallen, inträder i ”munk-ståndet”, eller vad man nu kan kalla det, tar också på sig lämplig munk-klädsel.



Och sedan så skall man vara lite helig då under dessa 2 dagar som det handlade om (lördag och söndag).  På måndag är det tillbaka till skolan igen, och munk-tiden är över, förklara den frissen i skolan blir ju kul. Nä skojar bara, här i dessa buddistiska länder, så är det en fullt naturlig händelse att någon dör,, och att pojkarna i familjen klär sig, och rakar sig så som Soda och hans kusin Jeff gjorde..



Nu inträffade något som jag fann vara mer skrämmande än främmande! Vi satt ju lite grand vid sidan av, som jag ju berättade om. Det verkar ärligt talat mest vara en kvinnlig företeelse detta med att sköta om begravningen, och också vara huvud-personer, och ha den stora rätten till att sörja med yviga gester...



De flesta män i den sörjande familjen satt där jag satt faktiskt, och en del av dom satt lite längre bort ute på gräsmattan, och där så hade dom det mysigt med lite ”smyg-Lao Khao” och annat tilltugg. Det var skumma ögon man såg nu på den manliga befolkningen, medans kvinnorna inte drack en droppe, som jag såg det i alla fall.

Plötsligt där jag sitter med mina polare, så hör jag ett grymt liv, och skränande, och skrikande, och en folkhop samlas därborta vid munkarna, mitt under ceremonin.... jag struntar i det först, orkar inte bry mig om nu någon svimmar, jag är ju direkt ingen doktor. Men oväsendet fortsätter, och till slut så tar nyfikenheten överhanden, och jag går fram dit.

Det första jag får se är Yongan, hon sprattlar som en räka på torra land, skränandes, och skrikandes, och vrir sig, och folk runt omkring tävlar i att skrika ännu högre än vad hon gör. De sliter och drar i henne, och i mina ögon så eggar dom upp henne än mer. Jaha tänker jag, detta kanske är en Isaan-grej då?

Kanske nåt som är ett tecken på att man vill visa hur mycket man älskade sin farsa. Jag menar.. jag har bott här nu i 8 år snart, och har sett så enormt mycket underliga saker, så snart inget förvånar mig numera.



Men efter ett tag, så ser jag att Yongan är fanimej i ren jäkla vanmakt och hysterisk och helt bortom kontroll. Jag börjar att skicka bort folk, ja knuffar med våld bort dom jävvlarna, ty dom förstör ju mer än dom hjälper med sitt satans skrikande. Kommer fram till Yongan, och håller om henne, och viskar i hennes öra, att jag är där, och allt är OK. Jag ser på henne i profil, och hon nickar.

Hon nickar, precis som om hon faktiskt har lite koll i alla fall. I det ögonblicket så försöker jag inse att detta nog är en blandning av flera saker,. Förutom att det är ren maranata-effekt, så är det nog i botten lite movie-star-skådespelar-anda ävenledes. Men Yongan kan inte riktigt sköta sig till 100%, hon har inte full koll märker jag.

Allt detta hemska i min ögon som händer hindrar dock inte flera stycken jävla thailändare att fota, och video-inspela det som händer, de skäms fan inte för någonting dessa konstiga människor, privat-liv hahaha!! Titta på fotot till vänster, där står en främande typ som INTE är familj med en jävla mobil-kamera fotandes och gör en video...

Men nu så har jag lyckats få bort de flesta jäkla gaphalsarna,  ja t.om svärmodern Paengtha stod där bredvid Yongyut och eggade upp henne med grymma skrik, och yviga gester, och till och med slog på Yongyuts armar... Nu sitter det 1 st syster till den döde, alltså faster till Yongyut, och hon försöker faktiskt till skillnad ifrån de andra, att lugna Yongyut så gott det går.

Här kör dom ju mest med en blöt handduk på bröstkorgen uppe vid halsen, och det verkar funka fint. Kramar och sådan västerländsk lyx, är ju inte riktigt aktuellt här uppe i dessa avkrokar. Yongan blir nu bättre, hon slutar att sprattla, och vrida sig som en ål. Plötsligt så ställer hon sig upp, går fram till en moppe och en cykel, som står framför henne nu.

Och då får jag reda på utav en bror till den döde, att hans döde bror Djöllen hade tagit sig in i Yongyuts kropp, och hade en sista önskan.... Och det var att dom skulle åka till hans djungel-hydda ute i skogen, och hämta just motor-biken och hans cykel. Det var viktigt!

Snabbt som ögat tydligen när Yongan var som mest hysterisk, så drog en 3:e+4;e broder iväg till hyddan med sin pickup, och hämtade motor-biken och cykeln. Spännande fortsättning imorgon..

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXXVI, Thailand

10  januari 2016

84,5 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,278 (samma)




Bästa sättet att få en man att se ut som en fjant,
är att citera honom!

Detta kom verkligen att bli en dag att aldrig förglömma. Det som utspelade sig idag trodde jag inte ens i mina vildaste drömmar skulle ske, men det gjorde det, med råge!! Låt mig ta det ifrån början då. Jag startade tidigt förstås, så jag skulle hinna med alla de saker som jag ”måste” göra innan, eftersom jag visste att hela dagen skulle gå åt till denna begravning/kremering!



Vi kom iväg som vi skulle kl. 10.30, Yongan hade redan ringt tidigt på morgonen och försökt skynda på oss, igår kväll ringde hon och försökte att försena oss, så vi inte skulle komma för tidigt. Vi kom dit runt klockan 12.00, och det var helt perfekt. Där var väl runt en 50-70 människor sittandes där, och käkade och pratade, medans det spelades sorgesam musik naturligtvis.



Svärfadern (Djöllen) låg där i sin gyllene box, som var kopplad till elen så att det mer var som ett kylskåp. Denna box var placerad inne i den hydda som Yongyut med sin familj hade vuxit upp i under hela sin uppväxt! Därinne vid kistan satt Paengtha (svärmodern) och var ledsen.

Hon ville inte ha med sin make att göra de sista 15 åren, eftersom det hade varit handgripligheter dom emellan. Så vid varje besök som deras gemensamma barn gjorde till honom de 7 milen bort, så vägrade hon att följa med, vilket ju var helt förstårligt. Nu så var hon med, och skulle sörja. Ja konstiga är människors vägar,, kan man säga att vi av naturen är rena rama hycklare, i många fall  tro?



Djöllens bröder satt där också vid kistan, och var uppriktigt ledsna. Dock resten av gästerna skrattade, grät, och log lite hit och dit. Jag försökte att äta av maten, Yongan hade verkligen ansträngt sig, och hade stekt fläskkött till oss falanger att käka. Förutom oss 4 falanger (Martin, Dan, York och mig själv), så satt där en tysk kille som jag inte fick grepp om.



Han kom ifrån en by långt borta i Khorat-provinsen, han hade av och till varit här i Isaan, och pratade "isaan" flytande hörde jag. Han hade också bott här fulltid de sista 5 åren berättade han. Han var gift med en dam som jag gissar var typ en avlägsen kusin till Yongyut... Men struntsamma, det var en trevlig kille i alla fall.



Jag strosade omkring och tog foton i mängd, skall försöka nu att få fram vissa till detta kapitlet, men resten kommer nog i morgondagens tror jag, alltså den 11 januari. Jag lovade Yongyut att foto detta, så hon kunde ha det som minne. Jag fotade så intensivt så batteriet tog slut, så jag fick låna Dans kamera. Och de korten får jag först då i morgon....







Vi satt väl vid bordet och pratade och åt runt 2 timmar, sedan så tog dom guldboxen, och bar ner den ifrån hyddan, och upp till en pick up. Sedan körde man karavan med en annan pick up, som hade högtalare modell enorma som spelade den ledsna musiken. Bak där så gick resten av oss, vi alla gick i sakta sakta mak genom hela byn, bort till ett tempel som låg 1,3 km bortåt vägen.







När vi kom dit, så var det till att promenera runt kremerings-huset inne p tempel-gården 5 gånger, för att tydligen få bort de dåliga andarna, som kanske skulle bli yra i mössan av detta att gå runt huset... Bilen stannade till slut vid ingången, och man öppnade då den guldfärgade boxen, och drog fram kistan som Djöllen låg i. Man bar sedan upp honom uppför trapporna, och lade honom vid ingången till ugnen.







Nu lämnade vi honom ensam däruppe, och alla vi andra satte oss under ett stort tält, och där satt det väl kanske 7-8 munkar med korslagda ben. Och i frontraden där satt ju familjen plus bröderna och var väldigt ledsna. Det var inte aktuellt för mig att ens vara med där. Jag var helt sonika undanskuffad mentalt kändes det som, och jag betydde nog inte ett jota i detta sammanhang tror jag.



Men ingen ide´att hetsa upp sig, Yongyut var hysteriskt ledsen redan sedan hon fann sin pappa död 6 dagar innan, och hade burit på denna "börda" så länge nu, så varför skulle jag lägga "sten på börda" och gnälla. Jag sade inget heller då jag hörde vid upprepade tillfällen att Yongyut benämndes med sitt namn som ogift "Yongyut Chaipa", och inte med sitt korrekta efter-namn, skitsamma tänkte jag..... Det är som det är, och det är absolut inte läge att säga nåt... forts. Nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXXV, Thailand

9 januari 2016

84,6 kilo  (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,278 (neråt)





När en dörr öppnas, så stänges en annan.
Men vi tittar ofta så länge, och så ångerfullt på den stängda dörren,
så vi inte ser den dörr som öppnats för oss.

När ni läser detta, så är jag på väg upp till begravningen eller rättare sagt eldningen av svärfadern, däruppe i den lilla lilla byn 20 km norr om Nong Bua Daeng. Jag åker dit med Dan/Amphorn, York/Cat samt Martin/Pen. Jag är som sagt var jättelycklig att dessa följer med och stöttar Yongyut i denna svåra stund, och så är hon också skall ni veta.

Dessutom så fick jag också ett kuvert ifrån Ingemar/Fa, de kunde ju inte komma med, eftersom dom ju är därnere nu i Ban Phae, dit vi skulle följt med ursprungligen. Men kuvertet kommer att uppskattas av Yongan det också, gesten är ju jättefin. Vi får se hur länge denna tillställning varar.

Yongyut kommer ju att vara hysteriskt upptagen även i morgon, så jag kommer nog mest att vara i vägen för henne, så jag kommer även fortsättningsvis att hålla mig ur vägen  och stötta henne på s.a.s. distans.

York har funnit ett ställe på hemvägen säger han, som har swimmingpool samt falangmat, så det vore väl en välsignelse, ty mat för våra falang-magar kommer det ju inte att finnas tror jag! Så om tiden bara finns, så stannar vi där, och simmar omkring lite grand i poolen, och käkar en bit go mat!! En steak vore inte illa nu känner jag!!

Fick in en sattans go historia från Scotland, påminner ju mycket om göteborgs-humor dessa vitsar ifrån Storbritanien, eller vad tycker ni?

A Glasgow-man phones a dentist to enquire about the cost for a tooth extraction
"£85 pounds for an extraction, sir" the dentist replied
"£85 quid! Huv ye no'got anythin' cheaper?
"That's the normal charge," said the dentist.
 
"Whit aboot if ye didnae use any anaesthetic?"
"That's unusual, sir, but I could do it and would knock off £15 pounds off."
"Whit aboot if ye used one of your dentist trainees and still without any anaesthetic?"
"I can't guarantee their professionalism and it'll be painful. But the price could drop by £20 pounds."
 
"How aboot if ye make it a trainin' session, huv yer  student do the extraction with the other students watchin'  and learnin?"
"It'll be good for the students", mulled the dentist.  "I'll charge you £5 pounds but it will be traumatic."
 
"Och, now yer talkin' laddie! It's a deal," said the Scotsman.  "Can ye confirm an appointment for the wife next Tuesday then?"   
 
Så skall en slipsten dras eller hur?

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXXIV, Thailand

8  januari 2016

84,4 kilo - 83,1 kilo (43 km) 142 minuter - 1.767 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,283 (uppåt)




En kreativ man motiveras av en önskan att utföra något,
inte av en önskan att ”vinna” över någon annan!

Forts. Från förra kapitlet... Men problemet är väl närmast, att dom alla kör en allmän-praktiserande stil, och tar emot alla typer av sjukdomar och kunder (patienter), vilket då innebär att patienterna med diabetes går till en vanlig läkare, som inte kan ett skit om diabetes, men ändå envisas med att langa över medicin, trots att han INTE är kvalificerad för det.

Så inga speciella planer, och inga större förhållnings-order, så när jag då började med att förorda att hålla kollen på värdet genom att testa sockervärdet ganska ofta, var nog ganska främmande för honom. Han tyckte ju att en gång var 3:e månad var tillräckligt. Och när jag sedan började med att prata om motion, så såg jag ganska snabbt att han inte alls var inne på samma linje...

Jag kan nog tjöta hål i hövvet på den gubben, men motionera, nä det tror jag inte alls på. Men upp till honom. Men en sak i alla fall. Jag noterade ju att han svettades som fasen på nyårsafton där vi satt och käkade. Han drack ingen sprit alls som sagt var, och hade varit ”torr” ett tag nu.

Jag trodde ju att svettningen kom ifrån diabetesen, men nu när jag tänker på det, så är jag hundra på att hans svett-anfall kom av frånvaron av sprit helt enkelt. Han är ju alkoholiserad i alla fall i mina ögon, så bara naturligt att svettas i den kölden som det var den kvällen. Jag satt ju med en jacka på mig för att inte frysa..

Jag lovade dock att komma till honom varje weekend och ta mätning på hans diabetes, så läget är under kontroll, skall sedan också kolla så det verkligen är Metformin som läkaren gett honom, och inte någon annan skit, som typ Paracetamol, man vet ju aldrig! Jag berättar vidare senare..

Jag talade just med Yongyut, det är torsdag morgon (7 januari), hon mådde mycket bättre, men grät fortfarande stilla när hon pratade ”av sig” lite grand på telefonen. Hon berättade att folk hade varit så enormt hjälpsamma och snälla, och med folk menade hon grannar och vänner, där i byn.

De alla hade som en grupp vandrat ut till hyddan i skogen, plockat med sig allting därifrån, och ner till bambu-huset där Yongyut hade vuxit upp där i byn. Jag såg ju också att de hade huggit ner all bambu runt huset. Det huset hade ju stått där nu säkert i 20 år, helt tomt och öde, och allt hade vuxit hej vilt.

Nu var bambu-snåren och träden borta utanför bambuhuset-  och där hade dom spänt upp ett tält-tak, och där fanns massor av stolar för senare sittning! Yongyut hade under gårdagen ihop med Alaam och den 3:e systern Baloo, gått igenom pappas saker och papper. De fann att han hade tydligen ramlat flera gånger under förra året, han hade faktiskt blivit tagen till läkaren.

De fann flera papper där hans tillstånd beskrevs. Han hade inte gått tillbaka till läkarna, utan gjort som han gjorde nu senast, han gick till medicin-mannen tydligen, och försökte kurera sig. Yutin berättade också för mig igår kväll här hemma, att när dom fann honom, så hade han ett jätte-sår uppe i skallen, och en rejäl köttskada på sidan av kroppen.

Tydligen hade medicin-mannen INTE lyckats göra ett smack, och egentligen dödat svärfar tycker jag. Ja så har det gått till i svunnen tid hos oss alla kulturer. Vi dog antagligen som flugor för rena skitsaker, antagligen så var säkert infektioner de i särklass största dödsorsakerna inom människo-släktet....

I alla fall, Yongyut grät när hon berättade om de papper hon fann där hos pappan, och sade –”papa not have to die, papa go doctor and be OK now”!!! Jag fortsätter berättelsen efterhand....

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXXIII, Thailand

7  januari 2016

84,5 kilo - 83,1 kilo (37 km) 123 minuter - 1.530 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,223 (uppåt)




Det spelar ingen roll hur sakta du går,
så länge som du inte stannar!

Allt lugnt, hemma igen efter 16 mils moppekörning idag 6 januari 2015....  Lugnet har lägrat sig, och Yongyut skall, tydligen dra lasset, precis som vanligt. Hon var på försäkringsbolaget när jag kom dit, så vi enades om att jag skall åka dit igen till lördag, då elden skall brukas..

Tills dess ligger pappa på kylning i en granner guldfärgad box, och musiken spelar fagra sorgesamma Isaan-låtar... Yongan är där precis hela tiden i det gamla bambuhuset, och tar hand om allting, flänger runt som en gasell. Syster Alaam som är där, hon ligger mest och gör det hon gör bäst, alltså ligger och sover, eller sitter där helt overksam... Jag återkommer om läget efterhand

Nu hoppar vi emellan dagarna, men dom kom ju lite i olag tack vare det hemska dödsfallet.

Dagen ”efter” alltså nyårs-dagen, så cyklade jag då tillbaka till byn och till min svåger Yutin. Jag hade ju lovat att komma tillbaka till honom för att kolla hans sockervärde. Yutin har ju fått det som jag har redan, alltså ålders-diabetes eller det som dom kallar Diabetes 2. Det är som jag fått för mig i alla fall en mycket mildare form än den som folk då oftast föds med eller drar på sig i barnaåren, alltså Diabetes 1.

Åldersdiabetes sköter man om på bästa sätt genom att ta sin medicin regelbundet (Metformin), håller sig ifrån socker så mycket som möjligt och det viktigaste man måste motionera. Helst skall man motionera varje dag resten av livet, och man skall tänka på att om man vill påverka sockervärdet och hålla det nere på bra nivåer, så skall man veta att motionen gör verkan först efter det att man motionerat 20 minuter. Det är DÅ som den fina påverkan kommer, och man kan pressa ner sockervärdet.

Jag kom ner till byn till Yutin, och började med att förbereda mig med att ta sockervärdet på honom. Klockan var 10.30 nu, och då började jag se Yongyuts skalle titta ut ifån huset, hon berättade att hon hade en grym baksmälla..... Där inne låg fortfarande och sov sonen Jeff (19 år) och dottern Jennifer (24 år).

Frun i huset Yongans syster Baloo tillika fru till Yutin, hon var redan sedan länge nere på grisfarmen och tog hand om grisarna där, hon tillåter sig aldrig att förlora en dag p.gr.a. skit så som sprit och festande... Det är en grymt arbetsam människa, en riktig heder för kvinnosläktet. Jag satte i alla mätstickan från sockermätaren in i fingret på Yutin, och hej och hå,,, han hade ett värde på 11,8.

Vi skall veta att godkänt värde ligger på runt 5,5-7,3 cirka, i alla fall så tycker jag att det är helt OK.... Så 11,8 är inte bra, och inget att skriva hem till mamma om.. Jag började prata med Yutin, och Yongan fick vackert sitta där med sin baksmälla och översätta, men det gjorde hon mer än gärna. Hon var jätteglad att jag ville engagera mig i detta alls.

Jag frågade Yuitn om vad läkaren hade sagt till honom, vad han hade informerat om, vad han ville att Yutin skulle göra tills de sågs nästa gång, ja vad var ”planen” Yutin skulle arbeta efter? Ingenting sade Yutin! Läkaren gav mig piller 2 st om dagen (Metformin), och sade att vi skulle ses om 3 månader, han hade också sagt att Yutin inte skulle käka socker....

Men det bästa var att läkaren hade sagt till honom att sluta supa. Sprit är inte bra berättade läkaren för Yutin. Det kräver sin tribut av kroppen, av äktenskapet, och till slut dör man av spriten. Läkaren berättade dock inte detta i samband med diabetes, men ur en mer allmän synvinkel. Men skitsamma meddelandet gick fram.

Ty dricka brännvin de flesta dagar i veckan och ha diabetes, ja det finns bättre lägen här i detta jorde-livet! Men denne läkare hade INTE pratat om någon som helst mat-diet, och absolut ingenting om motion alls.... Ja så kunniga är läkarna här i Thailand. Dock så tror jag nog att det finns dugliga specialist- diabetesläkare här också,  Forts. Nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXXII, Thailand

6  januari 2016

84,5 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;4,204 (neråt)




För att kunna lyckas,
så måste vi först tro att vi kan!

Idag 5 januari kl. 14.30 så fick jag ett telefonsamtal ifrån Nong Bua Daeng, Yongyut var där uppe med sin syster, för att hälsa på sin pappa. han bor ju i en hydda ute i skogen på Yongyuts mark där av någon anledning. Det är helt ödsligt, och hans hydda ligger runt 3 km in i skogen ifrån vägen räknat!

Systrarna hade i vanlig ordning bunkrat upp med en säck ris, med mängder av annat, som sallad, och protein, plus så hade de denna gång med sig termos, byttor, och flertalet andra nödvändiga saker, som han kunde ha glädje av där i skogen.

Yongyut ringde nu, helt förstörd, och grät. De fann honom inte bara död, utan även kall. Han hade tydligen dött för 2 dagar sedan. Enligt uppgift, så hade han återigen ramlat med motor-biken fan dom ut senare, skadat sig igen, inte gått till läkaren, han är ju emot läkare av alla de former.

Det finns Buddah, och han är big boss inte bara i allt i det allmänna livet, utan också inom medicinen. Så fadern besökte som vanligt medicin-mannen i byn där, och fick lite upplösta örter och annat krimskrams som infödingar kör med...

Och med ett rejäl dos av vidskepelse, så brukar dom fixa dom flesta sjukdomar, och tillstånd här uppe i dessa trakter av Thailand. Han hade tagit sig hem den kvällen för 2 dagar sedan, gått och lagt sig. Han hade sedan gått upp på natten, troligtvis för att pinka på utsidan hyddan, inte klarat av att öppna dörren, fallit ihop, och dött platt fall.

Döttrarna fann honom liggande där i samma ställning som när han föll. Yongyut var helt förstörd, och hon sade till mig ganska snart, att hon kommer INTE att klara av att åka ner till Ban Phae och havet. Hon vet hur mycket detta betyder för mig, men hon sade att hon bara inte klarade av att hantera begravningen och sorgen, och sedan sitta nere i Ban Phae och försöka att vara trevlig.

Jag förstår henne, och allvarligt talat, jag kan helt enkelt inte lämna henne som ni säkert förstår... Fan det skulle kännas helt fel av mig att åka ner till havet och roa mig, och samtidigt veta att min fru lider alla helvetes kval och sorg där hemma. Så vi skjuter detta på framtiden, och tar tag i saker och ting här hemma nu i stället.

Jag kan inte glömma orden hon sade till mig medans hon grät på telefonen... ”papa could not wait, I have food for him, he not wait...... Papa not wait for us pay house, and pay sin sod, papa not wait”, och sedan grät hon hejdlöst..... Fan vad svårt det var att sitta 7 mil därifrån och höra detta.

Handskak med sorg

Chaiyaphum MMCCCLXXI, Thailand

5  januari 2016

84,7 kilo - 83,8 kilo (30 km) 96 minuter - 1.209 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,270 (uppåt)




Din talang är naturens gåva till dig,
vad du gör med den,
är din gåva till naturen!

Forts, från förra kapitlet...Han berättade för oss under ett högintensivt samtal, han pratade själv, att han hade många strängar på sin lyra. Han var anställd av USA;S regering, för att kolla in Thailand, och hur läget är här i landet.... Han var prickskytt. Han hade varit och krigat i Korea.... Han var kompositör, och hade skrivit en låt åt Sammy Davis JR...

Och för att toppa detta så berättade han att hans bror jobbade på FBI, och att han dessutom var personlig vän med President Obama... Ibland så blir man bara så förbländad av folk, så man inte kan se på flera dagar, hahaha!!

Jag orkade till slut fan inte sitta där, tyvärr, ty Ingemar och Fa är kanon-goa att snacka med. Men jag lyckades kasta i mig en grogg till, så jag åtminstone hade en i varje byxben innan det var dags att moppa hem i förnatten..... Skulle gärna ha stannat 2 timmar till, och tjötat med gubbarna där....

Att vi har Bens Bar i Chaiyaphum är gudasänt tycker jag, och det tycker nog många falanger.... Jag hoppas att det går bra för honom, så han har anledning att stanna länge i stan och hålla igång sin bar... Frågade honom en gång om han inte var intresserad av att utveckla verksamheten, och kanske låta ”arbetar-töserna” få tillgång till baren, och ”jaktmarken” där?

Men han stönade fram ett snabbt NEJ, det skulle nog ta dö på denna baren blixtsnabbt sade han. Jasså sade jag, varför?  Ja till att börja med, så skulle väl thai-fruarna till männen som frekventerade stället stampa med foten i marken, och neka männen att gå dit, väl vetandes att syndiga damer vistades där...

Och sedan sade han, att om det fanns prostitution där, så skulle polisen komma som myror till brödsmulor, och vilja vara med och dela på kosingen. Så NEJ TACK sade han. Kan jag inte få detta att funka med vanliga medel, så skiter jag hellre i det., Ja det lät ju vettigt, så inte kunde man säga emot!!

Men hemmavid nyårsnatten, så var det tyst, förutom då 11.45 och 4 dynamitgubbar. Jag sov gott ensam nyårsnatten. Vaknade 05.30 nyårsdagen, och hörde direkt ett jäkla oljud bortifrån templet. Det var den vanliga idiot-gängen, som körde på full volym vid denna tid, och tyckte det var skitkul. Ja allting som läter högt och dönar mycket, är skitkul i denna primitiva landsdel.



Jag kan säga, att en av de absolut bästa affärs-ide´erna här är att hyra ut musikprylar så som; högtalare, och förstärkare, och karaoke-maskiner. Jag ser deras lastbilar åka runt i stort sett var eviga dag, och leverera till folk. Allting som skall avhållas; bröllop, förlovning, skilsmässa, dödsfall, födelsedag om någon fick för sig att fira den grejen i detta land, och sedan har man ju de tillställningar som rejält många har.

Alltså fester där man bränner på med supermånga fest-gäster, stora scener med flera orkestrar, och mängder av mat. Allt detta med fruktansvärt hög musik.Ju högre volym, ju mer ansedd är man (tror man), och ju mer pengar tjänar man i livet.... Anseendet (ansiktet) betyder liv och död, och att ta hänsyn till varandra finns inte i detta språket tror jag.... Så hyr ut högtalare, och förstärkare, och karaokemaskiner, kan nog göra en till miljonär här.

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXX (2.370), Thailand

4 januari 2016

85,3 kilo - 83,8 kilo (47 km) 156 minuter - 1.964 kalorier

Första vikten är morgonvikten     

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,268 (uppåt)




Ibland så är det inte nog att göra sitt bästa,
vi måste göra det som kräves av oss!!

Nyårsafton skall jag berätta om nu, runt 4 dagar senare. Men mycket skall skrivas och mycket skall berättas, så det är svårt att skriva i fullständig synk..... Nyårsafton firar man här, men har knappt en susning vad det handlar om egentligen. Visst tjoar man ”Sawatdee Pimai”, Men jag tror att innerst inne så betyder det för thailändarna här ”skål ta mig fan”, inget annat!!

Igår natt så brände dom av kl. 11.45 4 st dynamit-gubbar, och sedan var det knäpptyst, inga smällare och inga dynamitgubbar och inga raketer, jag vet, ty jag somnade som en baby kl. 11.55 i min säng!! Thaiarna här började sitt party i tisdags, när de första Bangkok-baserade Isaan-boende kom hit, och skulle s.a.s. ”fira” nyår...



Man började då att dricka som fan, och man började att sjunga och tjoa karaoke som galningar. Onsdagen kom, och man var fortfarande friska i sinnet, och startade riktigt tidigt, för att inte tappa tid och timmar, utan att mer fylla tiden med dricka...

Torsdag och Nyårs-afton. Och NU stod Lao Khaon på parad jämte Hong Thong, och Samsong eller vad nu denna sista skit-sprit heter i verkliga livet. Folk var glatt berusade precis hela dagen. Och jag kan ju säga att jag har cyklat runt 08-09;tiden på morgonen, ty då sover de flesta fyllsvinen som envisas med att ta bilen och köra, trots att dom är sketfulla. Jag höll mig sedan hemma, vill helst fylla 85, innan det går åt helvete i detta jordelivet!!



Ungdomar dricker helt ohöljt, behöver inte dölja det alls. Det är alltså pojkarna jag pratar om. Det är inte alls likadant med flickorna, de hålls oftast i MYCKET stramare tyglar skall ni veta. Men samtidigt så är det ganska kul här skall ni veta. Folk är kanon-trevliga, och trots att dom är ena riktiga fyllesvin utan för många hjärnceller, jag tänker då på by-thai, så är dom snälla och goa, och har aldrig gjort nåt ont mot mig i alla fall...

Klockan 18.30 så stack jag ner 15 km till spritmagisterns by ty där fanns redan Yongyut med Namkaeng och Farsait.. den som jag kallar Funfa... Det skulle firas nyår där. Jag visste att Yongan ville nana där nere med sin äldsta syster, så jag lät dom åka i förväg, så kom jag efter på moppen istället, så jag var fri att sticka när jag ville.



Jag kom dit, och trots att Yongan höll masken, så visste jag att det var hon själv som hade köpt griskött till mig, som jag kunde barbequa där på marken. Jag har ju kommit 6 år på raken, och aldrig så har där funnits mat till mig... de skiter i sådana saker. Så nu hade Yongan handlat in griskött, och lät påskina att det var hennes familj som hade varit omtänksamma, och köpt till mig... Hon e bara för go i hjärtat den damen, skall jag säga..

Så där satt jag och tuggade griskött... Där fanns inget ris, inga potatis, och ingen sås.... Bara grisköttet, och detta eviga jäkla Thai-noden..... Det är en thailändsk variant av spagetti, eller glas-spagetti, smakar riktigt gott om man är på det humöret...

Jag blev mätt, lyckades också dra i mig 1 hel flarra stor LEO. Vi var när jag kom runt 11 stycken personer där på marken runt barbequen.... Efter en styv timme, så var tydligen maten slut, ty då avvek plötsligt utan ett ord till tack, en hel gäng av grannar och annat löst folk...

Kvar satt jag med spritmagistern, och Namkaeng, och Yongyut. Efter lite snack så sade jag att jag nog skulle dra mig hemåt, jag hade då varit där i runt 1,5 timme totalt....på en jäkla nyårsafton.... Festen var slut nu verkade det som. Jag vet inte vad thai gör i detta läget, kanske att dom börjar springa gatlopp inne i byn, och dricker varandras brännvin,, vet inte.... Men Yongan tyckte det var OK, så jag stack....

Åkte inte hem, stack rakt ner till stan och Bens Bar.. och secken skillnad, faaaan va kul det var där.. En baccardi dansade snabbt in till mig, och in i mig! Jag satte mig hos Ingemar och Fa, och en otroligt konstig men skittrevlig amerikan. Där på baren satt också Eero, vår finne ifrån julfesten.. Han hade samlat ihop 12 st släktingar ifrån Finland, och dom hade kul där borta vid ett par bord.

Vid själva baren där stod, och satt där massor av folk, och där satt bland annat de 2 goa engelsmännen som känt varandra sedan barnsben, och som nu sedan 10 år jobbade i Bahrein.. Kanontrevliga som vanligt.... Resten av gubbsen är svårt att berätta om nu... För att återgå till amrisen, som satt med Ingemar och Fa då. Han var ifrån Texas, och han var 57 år gammal. Och lyss på detta nu...Forts. Nästa kapitel..

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXIX, Thailand

3 januari 2016

84,8 kilo - 83,8 kilo (34 km) 110 minuter - 1.385 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,248 (neråt)




Misslyckande tar aldrig överhanden,
om bara ens vilja att lyckas är tillräckligt stark!

Har en bekant som vi kan kalla för Hangnam, bara så han får ett namn. Han har hemma i sin trädgård denna ytterligt vackra... Kan det vara ett palmträd tro? Vet inte vad det kallas faktiskt!!



Men det är grannt att se på, och fyller sin plats väl i trädgården. Så varför prata om detta då? Jo Old Food, Miss Pussys mamma ni vet, de har samma planterad i sin trädgård, och den ser ut som följer...



Min kompis Risto hyr ett hus i ett område 7 km bort ifrån mitt hem. Hans granne har en sådan också, men lite äldre...



Så Hangnam kan ha sin palm i kanske 3 år, innan den tar fart, och växer på höjden, och blir allt fulare ju högre den bliver, och blir som Miss Pussys,,,

Och till slut så blir det ett träd av eländet. En 20 meter lång ful stam, med lite vissnande sådana där grejor, som växer ut, skarpa som fan längst där uppe på toppen...

För mig, att ha det på granntomten, kommer att bli rena rama katastrofen, och vi kommer att bli tvungna att prata med dessa jävla dumhuvuden vi har till grannar. Ja ni kommer väl ihåg att bara för 4 år sedan, så fick dom ju ta bort ett träd på sin lilla pytte-tomt, som sträckte sig in styvt 3 meter in på vår tomt.

Nu kommer vi garanterat redan tills det kommande året, att ha den palmen ytterligare på höjden, och den kommer att ge skugga till hela vår lilla tomt, och blommor och buskar kommer att då bli utan sol-ljus.... Hur fan säger man till sådana stolpskott egentligen. Det får väl gå som vanligt igenom områdesägaren antar jag.

Men för att återgå till palmträdet,,,, tänk på detta som ni ser, innan ni planterar.... Välj nåt annat, ELLER, så kan man ju göra som så, att man planterar en sådan palm-sort, och sedan tar bort eländet efter 3 år, och planterar ett nytt på samma plats, allt för att slippa att få ett enormt palmträd inne på sin tomt, med medföljande enorma flyttkostnader av det trädet i ett senare skede....





Avslutningsvis så vill jag säga en sak som kanske förvånar många av Er. Jo att jämföra denna plats, Isaan alltså, som det kallas här, med t.ex. en svensk vanlig sommaräng, är som natt och dag, som fattig och rik, eller som storm och stiltje. Att jämföra blomster och färgprakten här, med Sverige är värdelöst,



Se Er bara omkring på de rena naturfoton jag tar på min cykel-tur, färglöst så när som på att det är grönt ibland när det inte är brunt...





Thailand här där jag bor, är alldeles färg-löst tycker jag, och blommorna lyser med sin frånvaro. Om jag då inte kryper ner på mina bara knän med kameran, sätter den på MAKRO och max.zoom, och förstorar så ända in i hillvitte, så pyttesmå millimeter- stora blommor ser ut som normala blomster....

Och att då jämföra med en art-rik och färg-rik svensk sommaräng låter sig bara inte alls göras.... en riktig hädelse av stora mått.... Så det så...  Se bara Sverige i all sin prakt!!





Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXVIII, Thailand

2 januari 2016

85,4 kilo - 85, 1 kilo (17 km) 60 minuter - 755 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,259 (neråt)




Livet är 10% vad som händer dig,
och 90% vad du gör åt det!!

Alovera – Ja denna ädelsten bland naturens ingredienser! Här är den lika vanlig som Maskrosor hemmavid i Sverige. Vi var nere hos York och hans fru, och Yongan fick med sig en rejäl döse med Alovera hem, och satte sig genast i köket, och började att skära till och rensa Aloveran. Om man sålde den Aloveran hemma i västerlandet, så är det nog en ansenlig summa pengar som ni ser på fotot.



Jag cyklar ju dagligen igenom en massa byar, säkerligen 10-15 st på varje tur. Och jag måste säga, kanske något ynka litet överdrivet, att jag ser falang-hus i varenda by som jag kommer till. Det spelar ingen roll hur öde, och långt ifrån allfarts-vägarna som jag kommer, så nog i en by med en massa thai-skräphus och plåtskjul, så nog fasen står där MINST ett falang-hus och skiner i solen, och utmärker sig mäkta mot sin omgivning.


Ibland så bor där t.om. 2 falanger i byn, och känner dom dessutom varandra, så kan det se ut som på fotot... Helt otroligt, dessa jättehus fanns i en by som låg bortåt 25 km ute bland risfälten, och det var så öde, så inaveln stod som spön i backen, både bland människor som djur. Och här finner man förstås falang-hus då.

Men icke att dom bor här. Nä jäkligt kvicka att bygga är dessa människor, och sedan skyndar dom sig hem igen till mammas gata i Sverige, eller annat falang-land. Jag fattar inte hur dessa människor är konstruerade egentligen ... Men upp till var och en, om man vill bygga för kråkorna, om man vill bygga, och bara slänga bort sina stålar....



Med min nya handkamera, Leica, så finns där mängder av funktioner. Och en är zoomen. Jag kan komma så nära så det är fantastiskt. Titta på dessa näckrosor- blommor. Jag stod kanske 6-7 meter bort, och får det att se ut som om jag stod kanske en halvmeter bort.

Riktigt roligt. Och dessutom så får jag chansen att ta riktigt fina foton av min omgivning där jag hojjar fram. Jag är ju ändå ute i naturen, och inte speciellt ofta alls inne i stan och cyklar..





Jag tog ett par goa foton av dessa vass-blomster, riktigt fina blev fotona tycker jag i alla fall...



Och alla de vattendrag man passerar, är alltid grannt och fint att kolla på... Isaan måste ha varit riktigt praktfullt, innan dom bröt marken, brände skogen, och skövlade djungeln. Allt för att få fram försörjning med risodlingen....



Fågellivet ute på fälten är talrikt, och den mängd fågelarter som finns här, är spektakulärt att se på...





Yongyut har lyckats med en riktigt bra grej, kanske roligt för Er som bor i Thailand att veta. Jo hon snodde mina Prästkrage-frön som jag köpte med mig ifrån Stala (Orust), hemma i Sverige. Hon planterade dom i vår trädgård, och med lite kärlek och omvårdnad, så har dom nu tagit sig, och det skall bli skoj att se hur fina dom blir till slut, men det ser riktigt bra ut redan nu!!

Yongyut kan aldrig erkänna att jag är skicklig, hon påstår att jag skall köpa mig en lott på lotteriet där i byn!! Varför? Jo bara för att jag kom hem med en ny ”välkomst-skylt” skriven på thai. Vi hade ju en tidigare, och den körde hon sönder med moppen, den slarvern...



Nu köpte jag en ny, och matchade perfekt med färgerna på den blomma som redan stod där på plats. Jag förklarade för henne att ”falang är skicklig med färger”.... Men hon tror mig inte säger hon!!

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXVII (A), Thailand

1 januari 2016



Jag har nu äntligen efter 2 år, lyckats med konststycket att lägga in på
 min hemsida en ny rubrik som heter VISA-FRÅGOR.

Jag skriver där då om alla VISA och uppehålls-tillstånd, plus andra företeelser som typ Re Entry Permit...

Jag hoppas att ni som läser kanske får glädje av de sidorna framledes...Maila mig gärna på almergren@hotmail.com om ni har frågor..

Glegolo



Chaiyaphum MMCCCLXVII, Thailand

1 januari 2016

85,6 kilo – 85,1 kilo (26 km) - 86 minuter - 1.083 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,261 (neråt)




Du är aldrig för gammal för att sätta nya mål i livet,
eller att drömma en ny dröm!!

Är ju ute som ni har förstått ganska mycket, och ser och noterar lite grand djur och växtriket här. Kanske inte jättemycket, men tillräckligt för att ha lite koll i alla fall.. Det första jag lade märke till här var ju den ENORMA variation som det fanns inom djurriket, det är helt enormt hur djuren har anpassat sig, och skaffat sig små nischer precis överallt i näringskedjan ute i naturen.

Det finns inte en plätt, inte något enda ställe, varken på marken, eller i luften, eller i träden, som är öde utan att det är befolkat, om man nu kan kalla det för befolkat, när det gäller djurlivet. Det finns några djur som är identiska här i Thailand med de som vi har hemma i Sverige. Jag vet om några stycken, kanske ni läsare har kollat in några andra, men läs detta då, detta är djur som är helt lika i stort sett våra egna, som vi har hemma också;  

Kråka - Blev förvånad när jag första gången hörde det vanliga lätet, kraxandet alltså. Jag tittade länge, och ta mig sjutton där kom flera stycken flygande, Helt otroligt skygga, som alla fåglar här, och mycket större än vår egna Kråka, men annars helt lik både till utseende som läte...

Duva – Fruktansvärt tråkigt lika, en riktig skitfågel som ingen verkar gilla. Förpestar här lika mycket som hemma. Hustaken, fönstrerkarmar, och fönster är nersketna med jämna mellanrum, och när dom fått fotfäste på en plats, så är det omöjligt att få bort dessa tråkiga fåglar. Enda chansen är att bedriva prickskytte med en bössa, och döda dom hela högen...

Skogsmyra – Finns i enorma mängder här, och trots att mängden och variationen av arter inom myrorna är så stor, så nog klarar sig Skogsmyran här enkelt. Den är stor, stark, och har ett gift precis som hemma. Tar mycket stryk, precis som alla myror gör, och kommer tillbaka gång efter gång.

Man kan aldrig vinna kriget emot myrorna sägs det, kanske man kan vinna lite ”attacker och ”slag” emot dom, men dom kommer med garanti tillbaka, och dom vinner till slut kriget emot oss människor. Den dag människo-släktet har fött sin sista unge på ett öde jordklot, så kommer skogsmyrorna att stå där och skratta åt oss.

Gråsparv - Förvåningen var stor när jag kom hit till mitt nuvarande hem 2009, och såg ett par stycken gråsparvar eller är det pilfinkar? Har inte kollen på det, men skit-samma, de ser samma ut för oss amatörer. Nu efter dessa 7 år, så har Gråsparvarna tagit fäste på vårt område och trives här roligt nog för mig.

Jag kastar sten på katt-jävvlarna som gillar att jaga småfågel, så dom gillar min tomt verkar det som... Dom äter INTE ur min hand, men verkar faktiskt vara lite mindre rädd för mig än för thai, vilket ju ALLA djur är rädda för...

Så med detta, så var det en liten kort beskrivning av 4 av de djur som är identiska med de vi har hemma i Sverige.... Har ni kläm på flera??? Bara skriv och kommentera....

Nu till en annan sak som jag kanske berörde för 7 år sedan på min hemsida/blogg!! Och det var detta med att när man är ute med cykeln, eller motorbiken, men speciellt med cykeln, att thai tutar på en där man kommer vägen fram.

Dock skall man veta, så kanske det inte med nödvändighet MÅSTE vara oss som dom tutar på. Jag kan, och vet två andra anledningar till detta tutande, där jag kommer på vägen! Förutom att dom då tutar på oss falanger för att det bringar tur till deras dag. Så tutar dom också alltid på vissa ställen utefter vägen, och det är på de ställen där dom haft olyckor, och kanske dödsfall i trafiken, bland familje eller by-medlemmar.



Och den tredje anledningen är att dom tutar när dom passerar tempel eller statyer av älskade personer. Ni skall veta att hemma så ser man en staty av Carl Milles, efter dryga 25 års passerande, så har man t.om. svårt att beskriva statyn i fråga, så himla ointresserade är vi västerlänningar! Här, så gör dom tydligen aldrig något halvhjärtat, utan det är alltid ”all in”.

Statyn vi har i Chaiyaphum är av Laosgubben som bytte sida mitt under brinnande krig mellan Thailand och Laos, och krigade emot sina egna landsmän, och sedan så vann Thailand det kriget här i Chaiyaphum, och stan kom till... Denne Laot kallar dom papa Lae, och han är en älskad varelse, trots en ålder av 300 år nånting (minst)

Statyn fräschas upp varje högtid här, och kläs i blommor. När folk kommer hit utombys ifrån, så stannar man, och går fram till statyn, som står mitt i rondellen, mitt i rusningstrafiken i citykärnan, och ber med knäppta händer till denna staty...

Annars så waiar VARJE THAI när dom paserar statyn med bilen, och bugar där dom sitter i bilen, helt otroligt egentligen, vilken fason överheten har på detta helt ofria folk!!!
Men är man ofri, om man inte vet om det????

Handskak