87,0 kilo (26 km) 99 minuter

GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMDCCXXXI, Thailand

31 december 2016

88,0 kilo - 87,8 kilo (14 km) 67 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,934 (nedåt)



Man måste lära sig krypa,
innan man kan gå!!

Detta är en hyllning till de få starka människor, som vågar stå emot den fula ovanan att alltid läsa nyheter varje dag, god hälsa önskas dom alla!

Jag är lycklig, jag bor i Thailand, och läser inte sedan länge några nyheter. Om jag kan fungera ändå.... Javisst det funkar fint....... De flesta människor är så inlåsta på sitt beteende, så dom nog själva inte fattar hur dom fungerar. Det liksom går per automatik. Nyhets-grävandet, och därmed grävandet efter ”soporna” i vårt samhälle, är så djupt inrotat så det ”bara blir så”.

Man vill på morgonsidan till morgonkaffet, och morgonmackan, bara ha nyheter om ”likdelar”, katastrofer, bombningar, och alla dessa invandrare som gör livet så fruktansvärt surt i Sverige... Får man inte denna dos av tragedier, så blir det en värdelöst kass dag utan adrenalin, och utan känslor, och man har ingen samhörighet med någonting längre.

Att vänner, umgänge, och bekanta, skulle kunna ersätta detta jäkla grävande efter nyheter, har nog inte fallit dom in tror jag.... Men var och en blir nog salig på sin tro kanske? Alltså att man på morgonen i sin dator; läser dagstidningar, man läser internationella nyheter, och när man sedan plöjt igenom hela skiten, och man inte kan bli mer jävla deppig, ja då tar man till vädret, och googlar det.  Och i Sverige är ju det också en riktig humör-höjare.. Intressant och Jättekul  här i Thailand, att veta om det blir 38 grader, eller 44 grader, eller sol, mulet, eller halvmulet idag, i morgon, övermorgon, och hela veckan framåt...



Jag äter, dricker, och sover, och umgås med folk, men jag läser inte nyheterna.  Undrar vad som händer om jag börjar läsa dessa. Blir jag lyckligare då tro. Alla dessa nyhets-narkomaner, eller skall man kalla dom ”nyhetister”, de har ju den klara insikten, att en dag utan nyheter är en katastrof, och man kan inte leva dom förutan.

Vi alla är nog fast i våra egna liv, och i våra egna rutiner tror jag. Sedan om man skall jämföra dom, det är nog inte så kreativt tror jag. En människa ser sin egna verklighet, värderar om dessa nyheter tillför något i ens liv eller inte. Och en annan kanske hellre vill hålla sitt liv ”rent” och "fritt" ifrån all skit, som våra medborgare, och vårt samhälle där hemma i Sverige, framställer hela tiden.



För de av Er som undrar. Ja jag bor i Thailand sedan 8,5 år nu, och läser aldrig nyheterna förutom att jag downloadar den engelska fotbollsligan varje lördag-söndag, och får underhållning den vägen utan döda människor (oftast).. Men jag levde exakt likadant hemma i Sverige. Jag slutade prenumerera på GP slutet 1980;talet, efter att ha haft den blaskan i näst intill 20 år.



Jag slutade at titta på TV-nyheterna, såsom mina föräldrar gjorde vareviga jäkla dag, först Rapport klockan 19.30 på TV 2, och sedan kl. 21.00 Aktuellt på TV 1... Va fasen samma nyheter gång på gång hamrades in i skallen på mig och på folk..... Jag fick nog när jag märkte secka urtrista samtalsämnen folk hade många gånger med varandra, eftersom nyheter till 99,5% alltid är negativa, så blev ju samtalsämnena till 99,5% ochså dom negativa, och hela ens liv blev negativt.

Nå dagens tips till Er läsare... OM ni känner för det, så våga ta steget snabbt och elegant. Bara skit i att läsa nyheterna, strunta i dom bara.....Är dom tillräckligt viktiga så dom påverkar just ditt egna liv, så får du reda på det garanterat ändå. Var inte rädda, ingenting kommer att hända Er, om ni slutar att läsa skiten. Dert enda som kommer att hända Er, är att ni blir betydligt mycket mer lättsamma, och lyckliga som människor.... Lycka tilll..



Och till sist.. till alla läsare förstås;
Sawasdee phi mai
som dom ju säger här i Thailandet istället för Happy New Year!!

Handskak

Chaiyaphum MMDCCXXX (2.730), Thailand

30 december 2016

88,0 kilo - 87,0 kilo (26 km) 99 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,936 (uppåt)




Även SMÅ törne skapar infektion!!

Idag, den 26 december, så drog vi till Nong Bua Rawe, med York och hans fru. Det var ju York som nämnde att det var dags att åka dit och käka lammbog, vilket ju kunde vara kul att äta för första gången i mitt liv. Dagen innan dock, ett mail där York talade om att hans bil var kaputt, och jag erbjöd att vi kunde ta ”svarta faran” då istället. Alltså Yongyuts jäkla skit-bil ni vet...

Vi stack upp i alla fall, och allt gick bra med bilfärden. Och maten kom fram och herre jösses vecken mat skall sägas. Jag för min del stor-älskade vad dom hade gjort. De hade kokt lammbogen, och den var kokt och behandlad, och var sö mör, så när jag tittade på den, så föll den i bitar.

De hade gjort en brunsås som var fantastisk, och Stephans stekta potatis var vidunderliga. Han brukar visste jag, alltid blanda i brynta baconbitar där i, och det gör hela potatisgrejen underbar att äta. Efter den alkohol-mässiga misshandeln på julafton, så fick det denna annandag bli Manao-sötdricka (Lime är det alltså)... som är kanongott.



Ja vi alla tyckte detta var kanongott, och åt med god aptit, Yongyut och Yorks fru ”Cat”, de beställde in en Som tam (thaisallad) förstås, som de tog till maten, secken jävla ekonomisk misshandel egentligen. Men thai har just bara inte en susning, de fattar inte detta med smak och med hushållning av pengar... Får dom inte chilli i käften, så är all mat smaklös och tillinte-sägande, de är förstörda smakmässigt helt enkelt.

Men detta till trots, de åt upp sin mat, och jag frågade Yongyut medans hon åt sin 350 bahts lunch, vad hon tyckte, och svaret blev ”can eat”. Detta är ju som den minnesgode vet, detsamma som att ”jag tycker inte om det, men jag lyckas pressa ner det i alla fall”.

Jag tog en andra portion, och det gjorde också York, och detta var så gott, så jag kan gott tänka mig att åka hit fler gånger, och käka denna underbara mat. Men om det är värt att ta med fruarna,,,, Ärligt talat??? Nä det är inte värt det alls skall sägas. Varför slänga bort 350 baht på en människa, som inte ens jublar över maten.

Bättre att dom käkar nåt av sina egna 20 bahts thaimat-rätter, så blir alla nöjda... Måste lära York detta....och Ingemar...hahaha... Nu får jag skit av Ingemar för detta, men det är det gott värt. Ingemar skall man jävlas med, det är det bästa sättet att hålla den gubben vid god vigör.



Här hos oss, så har stenborden, och därför stenbords-möten fullständigt dött ut, och finns väl bara kvar i ”tät-orter” som Chainat och Nakhon Hangsakhon och Pattaya och Phuket.... Här i Chaiyaphum, de ädlas vistelse-ort, så har vi visst möten fortfarande, men dessa möten avhålles under mer kontrollerade former nere på Bens Bar(stolar).

Ett av de sista dagarnas stora spörsmål har varit att försöka att undersöka varifrån den excellenta drycken Schweppes kommer ursprungligen ifrån. Undertecknad fick nöjet att googla eftersom ju jag visat på slika kunskaper tidigare i denna konst-art!!! Det visade sig att tysken blev besviken, och också engelsmännen, de alla ville håla denna dryck som deras egna, och likadant var det med svenskarna....

Men med risk att göra alla besvikna, så visade det sig att ide´n ursprungligen kom ifrån en gentleman som hette Jacob Schweppes, och upptäckten skedde nere i Geneve, Schweiz alltså. Jacob flyttade sedan till England, och hans ”Schweppes” blev snabbt hovleverantör till kungliga familjen, vilket för alltid stadfäste den popularitet som de har än idag.

Att dom dessutom uppfann Indan water och Ginger Ale, bara konserverade överlägsenheten gentemot konkurrenterna, och krossade dom fullständigt. Vanan av Gin och tonic, och upptäckten av Indian tonic i groggen, kom ifrån de brittiska kolonisatörerna.

Dessa använde kinin för att bekämpa Malarian, och blandade detta Kinin med Lime och Gin, och simsalabim, där hade vi en härligt uppfriskande Gin och Tonic... Så med detta, så har vi svaret på en av de knivigare gåtorna runt ”barstolarna” i staden Chaiyaphum.. Jo Schweppes var av schweiziskt ursprung, men blev kidnappat och erövrat av England.. Så rätt svar... Schweiz och "screw" England!!

Handskak


Chaiyaphum MMDCCXXIX, Thailand

29 december 2016

87,2 kilo - 86,6 kilo (20 km) 94 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,919 (uppåt)



Gläd dig inte över min sorg,
för när min är gammal, så blir din ny!!

Jösses vilken cykel-tur det blev här om dagen (23/12).. (Ursäkta att detta blev lite i otakt datum-mässigt...  Men folk ville gärna ha julberättelsen vid rätt datum, så det får bli som det blir....)

Jag hade ju bara i tankarna att ge mig en stilla 36 km;are.. Men så började jag må bra plötsligt (bättre alltså), och fick för mig att ta av in på en annan väg, som tog mig in på en annan runda, och nu hade jag plötsligt cyklat 23 km plus då ytterligare 7 km på den nya vägen.

Jag kom fram till ett tempel, och visste att jag hade en grusväg framför mig som jag inte hittills hade kollat in... Nya jaktmarker för mig alltså... Jag cyklade in där, va fasen vädret va fint, solen värmde, och andningen var stor-fin... Jag hojjade på en bra stund, och vek av på nya äventyr där inne bland risfälten. Jag visste nu att jag var mer än 12 km till närmaste by... Men vad gör det..



Jag började komma ut på en stig som var eländig, så jag promenerade ett tag, och väntade mig att det skulle bli bättre väg. Jag kom fram till slut till ett risfält, där en thai körde en handtraktor ni vet,,, Jag frågade honom genom att peka och säga ”tompai”? ”Khap khap” svarade han, vilket betydde ”ja”, utom alla tvivel...

Han t.om sade; ”tompai och sedan leo qua”, alltså rakt fram, och sedan höger, han t.om viftade med handen och bekräftade mig... Va bra tänkte jag, denne gubben verkar ju vara undantaget som bekräftar regeln då.. Jag började promenera i det höga gräset med cykeln i högernäven, kom väl 50 meter bort, och hade ett jävla krondike framför mig. Ja man kunde köra en båt i den kanalen...



Inte en endaste suck att ta sig fram.. Jag t.om. hasade mig nerför branten ni ser på fotot, och prövade med en pinne, men det var ju meterdjupt, och detta var alltså bomstopp på ren göteborska.. Så han, den gubben, var inget undantag, han var lika jäkla ding som resten av gängen här nere i Thailand, när det gäller att visa vägen.



Jag sket i honom, vände och gick tillbaka och passerade honom, och han fattade ingenting....förstås... Så jag fick lufsa 1 km igen tillbaka i hög-gräset, och då fick jag se utefter cykelvägen en familj som kokade salt. Ja det finns ju många här, som livnär sig på att koka och tillverka salt, som dom sedan säljer till alla de människor som säljer mat utefter vägarna, och inne i byarna... Ja ni ser salt-karet på fotot här ovan.

Efter detta, så tog jag av över floden och in på nya vägar och nya äventyr. Men det gick bra, inga missödon, och hade nu avverkat 14 km när jag äntligen efter styvt 1,5 timme kom ut på asfalt igen.

Nu körde jag sakta hemåt, och hade bara 9 km kvar hem, och detta blev då den näst längsta turen för mig, hela 53 km... Men den överlägset längsta turen tidsmässigt; 3 timmar och 40 minuter... Jag mådde prima, nu hade jag fått åter min solbränna, och jag hade bränt av lite gammal mjölksyra som låg kvar i låren... Så allt kändes gott efter en dag i Isaan igen.....

Handskak


Chaiyaphum MMDCCXXVIII, Thailand

28 december 2016

86,7 kilo - 86,1 kilo (14 km) 65 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,905 (samma)




Titta inte efter var du föll,
utan var du snavade!!

Forts. Från förra kapitlet... Våra thaidamer förvånade stort, eller så förvånade dom inte alls, detta beroende på vad man förväntade sig. Men ingen av dom beställde in thaimat. Inte mer än 1 av dom (Mackes).. Tydligen snackade dom emellan sig att priset var för dyrt på thaimaten på menyn. Tydligen hade Ben ändrat priset från 100 baht till,,,, ja inte en susning..

Så damerna slafsade jul-mat, men trots detta att dom käkade, alltså alla dessa thai-fruar, så räckte maten till alldeles charmant. Det enda som försvann i ett huj, det var den rökta laxen. Jag såg t.ex en thaidam vräka på tallriken mellan 4-5 stora lax-skivor, och detta var andra gången hon gick bort och käkade. Thai har ju en ide´om att seafood är kanongott, och att Salmon är kungen av all seafood.

Så laxen försvann i ett huj, men vi fick nog alla smaka på den lite grand i alla fall, så ingen brydde sig... Men Janssons fanns det mycket av, sillen försvann, där skall vi handla mer nästa år. Köttbullarna var perfekt i antal, mitt vörtbröd blev över en del, och så faktiskt lite av alla sorterna mat.

Vi alla satt skitmätta där, och så satt det svinhungriga engelsmän borta i Baren, så jag gick bort, och erbjöd dessa engelsmän att käka på vår mat... Och som dom åt, dom älskade vår svenska/Skandinaviska mat verkligen, och jag fick mycket beröm för mitt vörtbröd, och skinkan och köttbullarna var mumsiga tyckte dom, så det gladde mig faktiskt..    

Någonstans mellan första och andra groggen efter maten, så öppnade sig ”Pärleporten”, då Ingemar började med sitt sjungande, Kongo-Kent älskar ju när Ingemar sjunger, och det blev de vanliga Evert Taube-låtarna, men när dessa började ta slut, och han var tvungen att börja sjunga ”drömmen om Elin”.



DÅ vart det dax för undertecknad, att lämna bordet, och gå bort till baren istället och umgås där, helt enkelt byta sällskap lite grand. Och det satt trevliga människor överallt. OM vi var 30 st i vårt sällskap, så fanns där säkert runt 25 st til, så det var mängder av människor.

Det anslöt också en gubbe som inte tillhörde gänget, och det var den välkände Anders ifrån Värmland, killen som var så duktig på keyboard, och som sjöng så bra år 2010, då vi spelade in ”Desperado” hemma hos mig.. Han satte sig med oss med sin fru, och han är ju skittrevlig, så han fick också en kul julafton skall sägas..

Jag måste säga, att nu så flödade groggarna, irish coffe, Pernod, Baccardi-coke, Gin o tonic, whiskey, och ölen i en hejdlös racka av minuter,, som blev till timmar, och som till slut blev till sluddrande tal, gott humör, och hemgång vid 22.30:tiden. Men jösses va trevlig denna julafton blev. Den ende som blev sketan-full var Chris,,, den vithårige gubben (engelsman)... Men han tillhörde inte oss, så det var Barens problem inte vårt...

Alla verkade ha kul på plats, och vi alla lufsade omkring, och tjatade med alla som andades kändes det som. Det räckte att någon tittade på en, så gick man bort och snackade med dom... Jag tror att Ben och Baren gjorde fina stålar denna kväll, och det förtjänar han.

Ty det gäller ju för honom, att ta igen lite grand ifrån de något lugnare kvällarna under året, då han mest tjänar några hundra baht kanske under en kväll.. Så denna kväll blev en dundersucce, och han var så glad ägaren Ben, att han pussade mig på kinden, men detta lovar jag blir det absolut närmaste jag kommer ett homosexuellt beteende, hahaha!!



Jag åkte nu hem med Yongan, på varsin motorbike, och de flesta andra hade redan åkt en timme tidigare. Och nu idag juldagen, så får Ben en ännu bättre dag inkomst-mässigt. Han går ifrån oss 30 till 83 st, som tecknat sig med mat för 395 baht per styck. Och ihop med drickandet då ifrån dessa 83, så lär han göra svingoa affärer idag och senare ikväll den 25 december 2016.... Grattis till det.

Så jag avslutar denna julberättelse då med att säga:
 [center][b]God Jul och ett gott nytt år....[/b][/center]

Handskak


Chaiyaphum MMDCCXXVII, Thailand

27 december 2016

88,2 kilo - 87,8 kilo (14 km) 62 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,905 (nedåt)



Skyll inte Gud för att ha skapat Tigern,
utan prisa honom att han inte gav den vingar!!

Nu till en annan dag, och det är idag som julen skall gå av stapeln nere på Bens Bar i Chaiyaphum., Jag kommer att få skriva i flera kapitel, så lite tålamod please!!! Det började på morgonen redan, med lite planeringsbestyr, mycket att tänka på, men ändå ganska skönt, ty det mesta var planerat och klart ur den synvinkeln.

Martin och Pen dök upp ifrån sin by Nong Ma vid 12,tiden, ty han skulle hjälpa mig att få min dator att bli funktionsduglig igen, den var ju bara så himla slö och tråkig, ända sedan dom bytte till 30 mB. Innan Martin kom, så hade jag gjort en massa olika kollningar, och checkat upp olika saker, så jag visste vad jag skulle svara Martin när han började med sina proffsfrågor...

Men tror faktiskt att tack vare att jag kollat ganska mycket, så kunde Martin ringa in problemet ganska omgående. Speciellt när jag nämnde för honom att min stationära dator som ju är kopplad direkt till routern ju fungerade klanderfritt, medans min portabla som ju går via WIFI, då var helt kass, och datorn i hallen var helt kass.



Yongyuts och Namkaengs mobilinternet var alla kass, och dom har ju det gemensamt att dom går på WIFI. Jag frågade Martin om han kunde koppla min portabla dator direkt till routern, och se om det funkade. Han gjorde så, och pang och bom, så fick jag en kanondator. Martin pillade lite grand, och kom till slutsatsen sedan efter en kort stund; Internet OK och datorn OK, låter helt klart som routern kan vara kass, då inte WIFI fungerar..

Så nu ringde Yongyut idag juldagen till 3bb, och dom lovade komma idag och kolla läget. Hoppas det är routern som skapar detta problem, så skall väl allt vara OK med den grejen. Detta tog väl totalt 15 minuter tror jag, jätteskönt... Nu kom strax Khongo-Kent med fru Paeng,,,, och vi närmade oss med stormsteg tidpunkten när vi skulle åka ner till Bens Bar, och börja organisera upp med maten, och drickan, och borden o.dylikt...

Jag tog moppen och stack ner själv, ty Yongyut fick vänta på att hämta Namkaeng ifrån skolan. Och där nere på Baren, hade redan flera andra gubbar kommit, som alla hade mat med sig. Och det blev ett jäkla härjande med att finna bord, där vi skulle kunna ställa all julmaten, och bestick, och hela baletten. Men det löste sig fint. Ben hade alla grejor som han lovat, så det blev för mig att skaffa porslin, och lägga upp all maten.



Och jösses va fint det blev med all maten på plats (se fotot ovan), Jag tror att vi kom igång runt 15.45 med att börja äta, och det var himmelskt gott skall vi säga. Det dröjde heller inte många milli-sekunder innan jag hörde mummel i ”kön” om snapsen hit och dit, så jag fick säga till Ben att börja hälla upp snapsarna. Ja, jag tog 2 st, och det var mellan 2-3 per skalle på falang-gubbarna.

När första snapsen intogs, så sjöng vi förstås till hela Barens störa förnöjelse ”helan går”, och det skall sägas, att sjunga snapsvisor är väl inte speciellt utbrett i andra länder, så detta sjungande blev mäkta populärt. Första gången detta hände med presentation av svensk snapsvisa, var ju 1957 vid hockey-VM i Moskva, när Sura-Pelle, Tumba, och Rolle, och hela gänget var tvungna att sjunga den svenska nationalsången, efter att ha vunnit hockey-VM där.



De sjöng uruselt, som säkert den minnesgode kommer ihåg, och istället för att sjunga nationalsången, så skrålade dom alla ikapp "Helan Går"... Alla tyckte att Sverige hade en grym nationalsång där borta i "Österland"... Här bland oss ess på Bens Bar, så hälldes andra snapsen upp, och nu kom vi på att det var dags att sjunga ”hej tomtegubbar slå i glasen”.

Stämningen förändrades märkbart, nu när snapsarna fann sin rätta plats i våra hjärtan, och magar. Och folk blev till folk, och började prata om annat än det jävla svenska vädret. Ja det vanliga fasad-snacket, som vi svenskar har så svårt att komma förbi... Men nu var det lite grand ”sesam öppna dig”. Beställningarna flödade lika vackert som Klarälven, och folk blev lika roliga som dom blev propp-mätta på maten. Forts. Nästa kapitel.....

Handskak


Chaiyaphum MMDCCXXVI, Thailand

26 december 2016

88,2 kilo - (0km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,907 (uppåt)




Bli inte född god eller rik,
bli född lyckosam!!

Först av allt.....
jag kommer att starta skriverierna om julafton, och vår samling vid ”pumpen”,
nere på Bens Bar och fira julafton, i morgon den 27 december....
Men nu fortsätter skriveriet om fotbollen och klubben Hovås IF,
så vi kan lägga det åt sidan.


Forts. Från förra kapitlet....  Juniorlagen under det decenniet var oslagbart, och vann flera år klass I, alltså det bästa juniorlaget i Göteborg, inkluderade även IFK, ÖIS och GAIS... Rent fantastiskt. Hovås var under flera år det decenniet, ävenledes utsedd till bästa ungdomsklubb i Göteborg alla kategorier..

Jag var vid denna tiden ledare i Askims IK, och jag såg min gamla klubb blomstra något oerhört. Och när jag tittade extra noga på lagen, så märkte jag en sak, på träningen verkade det mest som om man ”slängde ut bollen på tränings-plan, och sade spela 2 mål...,

Och sedan när matcherna spelades, så var man så fyllda av talanger, så det var rent märkligt. Fan jag själv tränade mina lag tyckte jag, energiskt, riktigt, och gjorde allt efter ”boken”, men fick stryk varje gång.... Det var många gånger som jag tänkte på rent jävelskap,,, ”fan man skulle skita i alla dessa saker som är rätt och fel med fotbollen, och bara hysta ut bollen, och låta spelarna lira 2 mål"....  

Men naturligtvis så visste jag att detta ju var helt fel, och skapade inga bra fotbolls-spelare alls på sikt.. Hovås IF producerade även under detta decennium ett stort antal A-lags-spelare, riktigt duktiga sådana. Jag kommer inte ihåg speciellt många, eftersom jag inte längre var i klubben.

Men de som var de mest kända var ju främst Sören Börjesson (svensk mästare i ÖIS 1985) och Magnus Jarle´n som stannade i klubben hela sin karriär, men var en kanske allsvensk spelare egentligen kvalitetsmässigt. Men den mest karismatiske av dom alla, och den alla tjötade om, och rörde upp mest känslor, som inte alltid handlade om fotboll, var kanske Thomas Folkesson. En otroligt duktig spelare, med en kul-mage som var enorm och antagligen en ren mardröm, fullt i klass med en ölmage full med gas...



Klubben associerades även i mångt och mycket av de två bröderna Karlsson (söner till legendaren Evert Karlsson), dessa hette Bosse och Janne Karlsson. Men där var fullt av profiler. Vad sägs om målvakten Bengt Elfving? Han kom 4:a i skytteligan i div III det året 1977 med 10 mål, han var alltså målvakt!!! Men som ni fattar, han slog alla straffar för sitt lag!! Och den kanske mest kände av dom alla, icke att förglömma Lars "Tarzan" Hagström, som spelade väldigt många år i klubben.. En anfallsspelare av hög rang och klass..

Men Hovås spelade aldrig mer i DIV II, de spelade sedan under mer än 20 år på raken i DIV III. Tills man som jag kommer ihåg det, runt 1993 ramlade ner i DIV IV. Och med runt 4 år till i denna serie, så var klubben halt, lam, och kraftlös. Och övertagandet av Billdal kom som ett brev på posten.

Men kanske lika bra det som skedde, lokaliteterna finns ju kvar, och kan nyttjas av kommande generationer. Och det skall sägas, att Hovås-Billdals IF är en fantastisk förening på alla de sätt. De tar hand om spelarna, ungdomarna, ledarna, och föräldrarna, och allt inom idrotten och det sociala. Men en sak är dom fullständigt jävla värdelösa på, och det är att ta tillvara på den historia, om klubben, och föreningen, innan detta övertagande skedde..

Den historia som bara ligger där och väntar på att helt försvinna, i takt med att människor som jag dör av, eller tappar minnet. Jag hoppas att klubben kan ta tag i detta. Att klubben och dess medlemmar kan känna lite stolthet som jag gör, över att vara delaktig i en märklig, fantastisk historia.... Allt startade i jösse namn inte år 2000, allting startade faktiskt 1943... om nu någon till äventyrs läser detta och orkar bry sig...



Ty jag har bara skummat ytterligt lite på ytan, både innan min tid i klubben, som efter min tid. Tack Hovås IF för att du gav mig en kanonkul ungdom, och du gav mig en värdefull vuxentid inom fotbollen. Totalt blev det en ren raksträcka, från 1963 fram till 2006 innan min saga blev all, alltså hela 43 år inom fotbollen. Och jag sedan sakta och ganska obemärkt, anträdde min gång in i historiens skrymslen och gömmor..

Ty detta är mitt öde, ja mitt öde liksom alla andra ledares öde. Det enda som återstår är fullständig glömska. Det finns inga folders, inga hyllmeter av historia, lagrade eller förvarade någonstans. För utan alla dessa ledares oerhörda insatser för barn och ungdom och vuxna i föreningslivet, och då också i samhället i stort. Utan förenings-verksamheten, så hade vi aldrig haft det samhälle vi hade då....

Meningslösheten för ungdomarna blir fullständig, och deras kraftlöshet blir hopplös, om inte föreningarna och klubbarna i samhället hålls vid liv.... Vi måste helt enkelt få till stånd att det blir PK igen, att ”ställa upp” som det hette förr, ett ganska okänd begrepp idag,,, [b]om det inte åtföljs av ett kron-antal...[/b] Men framförallt, så måste vi som människor bli mycket mer intresserade av vår egen historia... Det får inte bara bli, så att tiden löper så snabbt idag, så vi fan inte ens hinner skriva ner den.

Och belöningen för framgång är glömska, som jag skrev redan för ett år sedan här på hemsidan, så naturligtvis så är ingen villig att satsa egen tid för andra människor... Nä belöningen för framgång och för egna insatser, måste bli, inte glömska, utan att man hamnar i historie-böckerna istället på nåt sätt, nedskrivet av en människa som har sin fotbollsklubb intill hjärtat, och som BRYR SIG.....

Handskak

Chaiyaphum MMDCCXXV, Thailand

25 december 2016

88,2 kilo - 88,1 kilo (27 km) 91 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3.906 (uppåt)



Hade grisarna en matstund här,
eller var det lettländarna som hade en fest här?
(polskt ordstäv)

Forts. Från förra kapitlet.  Jag själv startade i Hovås IF 1963, alltså 12 år gammal, och fick då spela med 51;orna.. Jag vill inte vara för taskig, men jag undrar om inte vi var en av de allra sämsta årgångarna i Hovås historia. Lite osäker, men vi var skitdåliga, och mina minnen ifrån unga år, var att vi förlorade ett grymt antal matcher varje år.

Jag vågar säga att ingen av oss ifrån vår årgång, gjorde något väsen av oss som äldre fotbollsspelare heller för den delen. Jag tror att jag själv, som inte alls var duktig tillräckligt för att komma med i något A-lag på någon högre nivå, jag var nog den ende ifrån 51;orna, som åtminstone fick träna under 2 år med herrlaget. Hoppas jag inte glömt någon nu bara!!

För mig som 18/19 och 20;åring så var detta stort, ty herrlaget hade massor av duktiga spelare, och dom spelade ju faktiskt i 2 säsonger i nästhögsta serien, då under åren 1970 samt 1971. Det hette för övrigt DIV II nordvästra Götaland (hoppas jag kommer ihåg rätt nu). Och det vill jag säga, här blir det fan inget googlande, utan jag försöker att ta allt ifrån minnet, innan det helt sviker mig senare i livet...

Jag hade lyckan att min tränare Sten Davidsson, han blev senare, och under 27 år, en genial och mycket duktig ordförande i Hovås IF. Och hade säkert del i det mesta, som gjorde så klubben blev så framgångsrik som den ändå var. Jo Sten, han var schysst, och skickade 3 st av oss killar ifrån laget, till dessa stadslags-uttagningar.

Detta var ju mer än 50 år sedan, så jag kommer inte ihåg hur det gick för de andra 2, men jag själv hade lyckan att få vara med, och träna med stadslaget under 2 säsonger som 14 och 15:åring!! Visst var man stolt över detta. Dock så stannade framgångarna där. Jag kom aldrig med som ordinarie i stadslaget, men fick i alla fall lukta på krutröken, och träna med gräddan i min åldrskull.

Och visst hjälpte detta oss  i laget, att sedan som förstaårs-juniorer till sist kunna ta oss upp ifrån botten i klass III junior, till att vinna serien. Jag kommer ihåg att klubben var jätteglad...Och i sista matchen, så köpte Sten söt-drickor, en var till oss alla. Och kommer jag ihåg rätt, så betalade han säkert dom själv...På den tiden (1960;talet), så fanns det noll kronor till ungdomslagen...

Under tiden detta skedde i mitt liv, så kom Helge Börjesson till klubben (brodern till Rune Börjesson ni vet). Helge hade ju spelat i Örgryte i många herrans år, och kom nu tillbaka till moderklubben igen som tränare, och han började genast med att plocka med sig några stycken utav de äldre ÖIS;are som nu var för gamla för att spela i allsvenskan.



Jag tror att Helge kom runt år 1965, ty som jag kom ihåg när det tog riktigt fart, när Rune Börjesson kom till säsongen 1968. Och då kom också dessa lite äldre ÖIS;are, kommer ihåg Carry Magnusson, Kurt Johansson (M.vakten), Rolf Wetterlind o.s.v. Så detta A-lag blev oerhört bra, och det var extremt svårt att slå sig in där.

Det krävdes riktig talang för det, och det hade nog inte undertecknad tillräckligt av. Men där fanns massor av andra extremt duktiga ungdomar att nämna, som jag kommer ihåg innan jag slutade i Hovås, och det var t.ex. Bosse Mattsson (svensk mästare i HBK senare), Björn Jarqvist, där fanns målvakten Elving, jag kommer ihåg även Evert Hjortsberg... Ja där fanns massor av ytterligt fina fotbolls-spelare.

De riktiga framgångarna för ungdomssidan kom dock senare under 1980;talet, det decenniet var genialt för Hovås IF. Det var flera år faktiskt där samtliga ungdomslag spelade i Göteborgs klass I, och inte fasen låg dom och skvalpade i botten, de var toppenlag i alla åldersgrupper. Forts. Nästa kapitel...

Handskak 

Chaiyaphum MMDCCXXIV, Thailand

24 december 2016

87,6 kilo - (0km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,900 (nedåt)




Döden betalar alla skulder!!

HOVÅS IF - SOV I RO, VI GLÖMMER DIG ALDRIG!!!
Passande till dagens ordspråk,
 så kommer här ett 2 dagars special-kapitel
julafton+juldagen till ära...



Jag kommer att skriva om en sak nu som ligger mig verkligt varmt om hjärtat, och det är sport eller rättare sagt fotboll... Och jag skriver allt detta, allt i akt och mening, att det skall bli synligt inne på internet för andra att läsa. Ty det är en sak som retat mig ganska länge.

Och det är när gammal historia bara försvinner, och den moderna människan bara skiter i att ”städa efter sig”, och skriva rent historien, innan man går vidare, mot att skapa nya minnen. Jag finner det absolut icke fel att skapa nytt, men villkoret tycker jag måste vara, att man inte skiter helt i att spara, och ta tillvara det gamla först.

Och i detta ämne då när det gäller gamla minnen, så tänker jag skriva om lite minnen ifrån min egna tid som aktiv i en klubb i Göteborg, som nog legat mig varmast om hjärtat skall sägas, och det är Hovås IF. Denna stolta gamla klubb, som bildades på 1940;talet tror jag det var, nån gång då i alla fall.

Klubben levde bra, och frodades där ute i Hovås, precis som alla andra till 100% baserat på ide´ella människor, och deras insatser.... Man fann inget fel på den tiden att ”hjälpa till”. Idag så frågar alltför många ”hur mycket får jag”? Och kräver betalt i alla lägen... Hela samhället är enbart fokuserat på pengar tyvärr..

Medans de allra flesta helt vänder ryggen till, och anser att fotbollsklubbar skall vara barnvakt åt deras ungar, medans dom sedan gnäller och lipar, över att klubbarna ju måste få in sina medlemsavgifter, för att överleva... Man ser helt enkelt inte sambandet mellan medlemsavgifter och överlevnad, men när det gäller dom själva, så ser dom så gärna detta samband..



På den tiden, så fanns det ju inte så himla mycket folk, så upptagnings-området i nutida termer geografiskt, var väl; Hovås, Billdal, och Askim. Idag och sedan många år tillbaka, så finns det ju naturligtvis nyare fotbollsklubbar i dessa förorter, men då i början, och många år framåt, så ingick rekryteringen av spelare ifrån dessa 3 områden, där nere i södra Göteborg.

Sedan runt 1998, 99 eller 2.000, kommer inte ihåg exakt årtal, så var Hovås IF saga all som fotbollsklubb. Det fanns till slut varken ledare, spelare, eller pengar, att driva verksamheten. Alla de människor som lojalt under de tidigare åren, hade drivit klubben, och lojalt ställt upp för den, var nu för gamla helt enkelt, och orkade inte längre. Många av dessa i Hovås IF, hade varit med ända ifrån mitten av 1950;talet, kan ni tänka Er??.

Och det gick som sagt var inte att få den ”nya” typen av Hovås-bor, att identifiera sig med klubben och dess spelare, trots att det var ett lokalt lag.. Jag tror att "Hovås-bon" numera var helt enkelt för rik. Hovås, denna stadsdel, hade ju gått ifrån bonde-befolkning, till en grymt stor inflyttning av ”gamla pengar”.

Så idealismen försvann när pengarna flyttade in tyvärr... Lokaliteterna, alltså Hovås-vallen, en fantastisk arena, och Skeppargården som innehöll; omklädningsrum, tränings-anläggning, samt en stor restaurant, som servade bröllop, års-fester samt till vardags badgästerna.



Hur många av oss har inte käkat Kent Kärrdins ”Pytt i Panna” på Skeppargården, och sedan gått 100 meter ner till havet, och slängt sig i böljan blå.... I detta sammanhang, kommer ni ihåg Röda Stugan? Detta "extra" omklädningsrum, som ju låg bakom sittplatserna på långsidan av plan. Denna stuga som på 1940;talet hade bebotts av en familj där dom hade haft 14 barn sades det.

Hur sjutton fick man plats på den tiden, stugan kan ju inte ha varit mer än kanske på maximalt; 50 m2...
I alla fall, detta noterades dock av lokal-konkurrenten Billdals IF, som en kommande omedelbar kanon-tillgång, och även namnet Hovås, vore för dom till ytterligt stor glädje. Så det gick snabbt att införliva namnet, och all historia, och lokalerna, i den nya klubbens ägo, som nu blev Hovås Billdal IF. Forts. Nästa kapitel....

Handskak


Chaiyaphum MMDCCXXIII, Thailand

23 december 2016

88,0 kilo - 86,3 kilo (55 km) 220 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,905 (nedåt)



Döden stänger alla dörrar!!

Jag hade återigen en sådan där go tur på cykeln härom dagen. Synd att man aldrig får med sig kompisarna på dessa utflykter. Cheta han skiter ju i brallorna nästan, om man kommer utanför vägkanten och asfalten, så den gubben, även om han är en go polare, får man inte gärna med sig på utflykterna ute i det fria.



Kolla detta ovan foto, visst är det fantastiskt med alla dessa frukter och prylar som man kan äta i dessa tropiska länder. Det mesta av det som ligger där på COOP finns här i värmen, och det växer som om inget har hänt. Här har vi en kanongod frukt den heter "Soom o".

Den ser exakt ut som en av de frukter vi hemma kallar för Grapefrukt, och som är bitter som sattan, men hyggligt god när man slänger på bra med socker, och gräver med en tesked i fruktköttet.

Denna frukt ser helt identisk ut i fruktköttet, så när som på att det är orange, och inte gult, och att det är naturligt sött och syrligt, och det godaste man kan tänka sig. De brukar sälja detta fruktköttet överallt för styvt 20 baht per inplastad paket, och det är bara att slafsa i sig... Kanongott helt enkelt.....



Men som sagt var, här växer dom hej vilt, precis som bananer som finns överallt, och också alla de andra frukterna, det är bara så himla kul därför, att kunna fotografera här, och hojja fram i sakta mak, och kolla in läget. Men man ser inte alls lika mycket av dessa prylar utefter asfaltsvägarna, utan man måste in i byarna, och utkanterna av byarna, och utefter grusvägarna, då har man dom överallt..

Ibland stannar man bara och njuter, i alla fall jag gör det. Man tar en klunk vatten, kikar och funderar, och njuter i den stekande dallrande hettan, där ute i det fria... Det finns vattendrag precis överallt, och det är ju bara naturligt, då det också finns risfält precis överallt i hela Thailand.



Men där emellan ris-fälten, så finns dessa skogsdungar och oaser, där djurlivet fått vara lite grand ifred, i alla fall några stunder på året, och det sjuder av liv precis överallt, helt otroligt... Ödlor kilar pilsnabbt över vägen, en ödla härom dagen, slängde sig på axeln min ifrån ett träd, jag tror den ödlan var ding i skallen, men han landade på axeln, och skuttade blixtsnabbt ner på marken när han insåg att han landat på en falang-gubbe...

Man ser ormar ringla lite grand här och där, man ser fåglar i mängd, och fiskar i otroliga mängder, och grodorna och Paddorna är stapelvara för nästan alla rovdjuren här i naturen. Jag känner nästan livsglädjen fylla mig, där jag hojjar omkring i sakta mak, och ser mig omkring.



Men det som grämer mig mest är faktiskt att det är stört omöjligt att fånga med kameran den vy som mitt öga ser. Hur ofta sker inte det att jag stannar helt förvånad, över hur grannt det ser ut, och så tar jag fram kameran, riktigt tänker mig för, och tar foto efter foto.

När jag sedan kommer hem, lägger in fotona i datorn, och vad ser jag då? Jo då ser jag bara ett vattendrag, eller ett träd vid ett vattendrag, eller en himmel vid en skogsdunge, men va faaan,,,, så såg det ju inte ut, det var ju riktigt vackert i verkligheten, medans det på fotot blev bara tråkigt. Men det beror nog inte på kameran, det måste ju helt enkelt bero på mig som fotograf antar jag..

Men dagarna rullar på här i Thailand, och jag är så himla glad, att jag tog tag i mig själv, och tog detta steget, och flyttade ifrån likformigheten, den plana verklighet som man levde i, och de uttorkade förhållanden som erbjöds.. Ja jag säger inte att jag kunde erbjuda mer heller.



Men det var bara för jäkla sterilt och tråkigt, och jag vet ärligt talat inte om jag hade klarat av att leva livet ut hemma i Sverige, utan att gå ner mig fullständigt känslomässigt.... Men  nu är man i alla fall stabil, har koll på läget, och gillar det läge som man lever i.

Så jag kan inte klaga på mer än en endaste sak,,,,, och det är att de jävla travhästarna fortfarande inte springer åt rätt håll vad det gäller de som jag vill skall vinna i alla fall..

Handskak


Chaiyaphum MMDCCXXII, Thailand

22 december 2016

88,3 kilo - 87,7 kilo (14 km) 60 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,901 (uppåt)



Döden kommer alltid för tidigt,
eller för sent!!

Vi har haft besök av den genomtrevliga familjen Kongo24 (Christer S, Partille) nu tisdag och onsdag! Och vi har haft ett kul umgänge med varandra. Lättsamma människor utan en massa tjafs och tjöt på varandra som en del har. Så stämningen har varit god hela tiden.

Vi började tisdagen jag och Christer, med att sticka bort och våldgästa cheta, och käkade upp hans annars svårfångade kanelbullar. Den gubben håller i dom som om dom vore fastlimmade i hans småländska fickor, hehehehe. Men med kaffekoppen i ena näven, så blev han tvungen att bjuda.. Och då tog man ju chansen förstås.. :D :D :D :D

Vi träffades sedan nere på nattmarknaden (night-bazar) på kvällen, och käkade middag där. Jag och Ingemar och Christer käkade allihopa deras steak moo, massa pommes, samt sallad plus en bärs. Det var kanongott att sitta där i 29 graders värme, käka god mat, spana på snygga damer, och ha ett gött tjöt med varandra.

Vi stack sedan ner till Bens Bar, och avslutade med ett okänt stort antal groggar, och allsköns annan ”bröt” (Baileys), som rann så fint nedför strupen. Kom dock i säng i hyggligt skick, och i hygglig tid... Alla nöjda efter en kul första dag tillsammans...

Onsdagen började med att Christer & Co kom 08.30, och vi gjorde oss i ordning för transport upp till mackes, och hans frus coffe-shop i Nong Ma i Khorat-provinsen, styvt 10 mil härifrån. Vi kom dit efter en förträfflig guidning av undertecknad. Vi fick käk och kaffe av dom och allt var kanongott, och kul att träffas igen.

Kongo-Kent hade jag ringt, och bett honom komma de 4 milen ifrån hans hem, ty då kunde jag ge honom hans sill, som ju jag köpt för hans räkning online, ifrån Rayong nu senast. Så han satt där och väntade när vi kom... Och naturligtvis så hade ju jag glömt sillen hemma, jävlars jävvlar tyckte Kongo-Kent, och sade att det var typiskt mig, hahaha... En del skall alltid överdriva.. :D :D :D :D :D



Vi stannade i styvt 2 timmar, hade skitkul med mycket tjöt, och sedan bar det av hemåt, glad i hågen så visade jag Christer en ny väg hem, och jag menade då den skumpiga vägen, som alltid jag och York brukar köra till ”Middle of nowhere bar”, och nog fasen blev det skumpigt.

Vägen var i ett särskilt bedrövligt skick denna gången, så jag fick förbannelser och svordomar ifrån baksätet och våra fruar, nästan hela de 16 km som denna genväg tog oss. Ja dessa otacksamma människor, hahaha Vi kom hem till slut oskadda, och torrskodda, och glada, men lite matta och trötta.

Jag hämtade hem Namkaeng ifrån skolan, och sedan var det dax idag igen, att träffas samma gäng igen nere på Nattmarknaden. Denna gång så käkade vi alla spagetti+köttfärssås, och det var jättegott. Vi avslutade sedan kvällen med en 2 timmars guidad tur nere på Bens Bar igen.... Var ju tvungna att få en grogg i varsitt ben i dag igen.

Och med detta, så var Christers trip hit till oss, till ända för denna gång. Vi avslutade med att Christer fick köpa Metformin att ta med sig hem till Sverige, här köper vi ju piratkopior för 1 baht per styck, medans samma tablett i originalform här kostar 3 baht.

Hemma i Sverige så är det receptbelagt, och helt andra priser, ganska mycket dyrare tror jag mig veta.. Kollade just online, och i Sverige kostar 100 st Metformin 500 gr 940 baht . Och här i Thailand, så kostar samma sak men piratkopia, 500 baht jämnt, alltså i stort sett halva priset för denna medicin...

Handskak


Chaiyaphum MMDCCXXI, Thailand

21 december 2016

88,2 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs:3,852 (upåt)



Jag kan visa vägen,
men du måste gå själv!

Ja idag så kommer Yongan hem igen med Namkaeng också. Och jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men det skall bli gott att inte vara ensam längre.... Att jag säger så beror helt enkelt på att jag under decennier har vant mig vid att vara ensam, att uppskatta verkligen att vara ensam.

Och det har framförallt lärt mig att kunna vara ensam, och bara ha mig själv som sällskap. Jag vågar lova att det är en konst, och inte alltid så enkelt. Man ser ju i detta jordelivet, många figurer som från födseln på direkten utvecklar panik-känslor nästan, så fort som det inte finns sällskap runt omkring dom, och det är en bit skrämmande att se faktiskt.

Många av dessa människor gör hemska val i livet tack vare rädslan att vara ensamma. Bland annat  i valet av en livspartner, så väljer man det första bästa som kommer passerandes förbi. Och det dröjer inte länge förrän man upptäcker vilket misstag, av val av person det var.

Många av dessa skrämda människor kan sedan även i långeliga tider vara ihop med en människa i ett förhållande där dom egentligen inte alls passar ihop, och rädslan för att vara ensam, gör att dom hellre håller käften, och lever något slags psydo-liv, med en partner som man har absolut ingenting alls gemensamt med.

Jag är i alla fall evigt tacksam att jag inte är på det sättet alls överhuvudtaget. OK vi alla kanske i viss liten mån är sådana, men jag för min del fick lära mig den hårda vägen (skilsmässa), att vara ensam till vardags och till helger. Men fasen vad mycket gott det har lärt mig i livet i alla fall...

Man lär sig att reflektera framför allt, man lär sig att tänka, och man lär sig att ”se”, i livet som passerar revy, mitt framför ögonen på en, i takt med att åren passerar också, och man blir äldre... Jag ser tillbaka på mitt egna liv nu, och inser klart och tydligt vilka skräp-förhållanden jag egentligen haft, jag har gjort exakt samma misstag som de jag beskrev här ovan.

Gått in i förhållanden, antingen p.gr.a. att slippa vara ensam, eller att man vill ha lite mer regelbundet sex.... Och flera av de sällskap man haft har passat illa, verkligen illa. Man har dragits till desperata kvinnor i falang-land, kvinnor som inte vet vilket ben de stod på, och verkade fokusera på hur jag skulle leva mitt liv, istället för att dom fokuserade på sitt egna uttorkade liv....

Nä, jag kom tillrätta till slut, och även om jag är, och var sketgammal när jag träfade Yongan, så var det en "hit", en fullträff för min del. Och nöjdare än så här, är det svårt att bli. Om sedan allting förblir vid detta hela livet ut vet ju ingen.. Man vet inget när man är 22 år gammal, eller 44, eller 65 år gammal om framtiden. Men så som det känns nu, efter 9 års förhållande, och 8 års äktenskap, så känns det jäkligt bra, utan att inbilla mig då...



På tal om annat då.... Idag på cykelturen så såg jag en orm liggandes där på vägen, jag tror att den var trafikskadad, men den rörde på kropp och huvud, men ringlade mest omkring lite sanslöst och obalanserat. Jag stannade förstås tog några foton, och såg hur konstigt ormen agerade.

Jag hämtade en pinne och försökte att fösa den mot vägkanten mer, för att komma undan alla jäkla thai som älskar att döda alla levande väsen i Thailand. Använde pinnen, då jag har svårt att exakt identifiera alla de giftormar som finns här, och deras avkomma sprutar in så jäkla mycket gift av ren rädsla, om de bara kommer åt   



Jag fick den till slut under en knippe med grenar och löv, så den kom bort ifrån solskenet, och förhoppningsvis kunde återhämta sig och överleva, annars fick den i alla fall dö stilla i skuggan., vilket inte är illa pinkat i Thailand..

Handskak
ps. Jag fann ut senare, att denna orm "bara" var en s.k. "Oriental Rat Snake", och således ofarlig att hantera, men det visste jag ju inte då på plats...



Chaiyaphum MMDCCXX (2.720), Thailand

20 december 2016

87,8 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,829 (uppåt)



Behandla andras misstag,
samma som du behandlar dina egna!!

Djur överlag är fantastiska, de är starkare än oss människor, dom är snabbare än oss människor, har bättre syn, bättre hörsel, och bättre luktsinne än oss människor. Ja finns det något förutom hjärnan, som dom INTE är bättre än oss...Låt mig ge ett exempel då... Jag var ute härom dagen med moppen, jag körde i 50 km/timmen.

Jag blev rammad av en insekt, bara smällen gör ju ont som ni alla vet i den hastigheten. Jag kände 2 sekunder efter den smällen av insekten, att det gjorde inte bara ont, det gjorde svin-ont. Jag blev tvungen och stanna, och liksom känna på kinden där smällen tagit.

Kände inget speciellt, kom strax hem och satte mig vid datorn. Efter någon timme så kliade det under ögat, och jag fick en klump kött i näven, det var svullet som skam, och det sved som sattan fortfarande. DÅ gick det upp för mig att jag faktiskt blivit stungen av insekten.

Och då är vi tillbaka vid frågeställningen. Djuren är fantastiska. Där kommer insekten flygande emot mig, och jag kommer rakt motsatt håll styvt 50 km/timmen. Vi krockar med varandra, och hur i helvete hinner insekten sticka mig i den hastigheten vid smällen/träffen??? Ja djuren är enormt fantastiska...

Vi hade många av dessa fördelar tidigare, men vi förlorade det till förmån för en större hjärna. Lite tragiskt då, när så många människor inte använder hjärnan, annat än till att göra jävelskap med, eller hur??

Jag fick idag (söndag) besök av vår nye grannes syster och hennes falang-kille. Dom har varit ihop nu i snart 10 år. Denne kille är en riktigt präktig kille, norrman visserligen, men  detta kan nog mest skyllas på hans föräldrar. Detta är alltså kvinnan som blev så illa bränd för 4 år sedan i köket, då matoljan liksom exploderade, tog eld och sköljde över henne, där hon stod vid spisen i sitt thailändska kök.

Hon svävade mellan liv och död en ganska lång tid, innan livet vann, och hon kom sakta sakta till sans och liv igen. Norrmannen vek inte en sekund ifrån henne, och trots hennes brännskador och utseende, så finns han där, en bra man. Nu dök dom upp här vid dörren, och skulle inspektera grannens (systerns) hus...



Yongyut hade ringt till mig tidigare och meddelat, att dom var på väg. De hade nämligen med sig till Yongan en Baileys som hon stor-älskar att dricka ibland. De kom och hade med sig denna flaska, plus 3 sådana där färdiga groggar på flaska ni vet, till mig! Plus en Marabou chokladkaka till mig, samt 2 påsar potatismos...

Yongan hade berättat för mig att norrbagen hade inte käkat och var svin-hungrig. OK sade jag, skall själv äta nu, så jag kör stekta potatis, stekta ägg, och bitar av min goa jul.skinka till maten... Killen kom alltså, och det var kul att se honom igen, det var ju runt 5 år sedan sist nere i Jomtien, som vi hade träffats.

Han satte sig och vi skulle käka, och han pratade oich jag fattade inte ett skit av vad han sade.... Det var DÅ först som jag fattade att killen var svinfull, riktigt gris-full, och jag blev faktiskt förbannad, dessa jävla alkisar som finns överallt.. Fan det är så vanligt med problem med spriten, så man tror inte det är sant.

Normalt sett så skiter jag i det, för jag bestämde mig redan hemma i Sverige efter 2 misslyckade försök att ha vänskap med alkoholister att ,,, ingen mer gång... Men nu så blev jag faktiskt förbannad inom mig. Jag sade till honom där han satt som en gubbe med talsvårigheter; - ”Du är ju full ju”??

Han tittade på mig, mäkta förvånad tydligen, alltså att jag kunde med att föra det på tal.... Var det nödvändigt för dig att dricka dig plakat-full nu när du skulle hem till mig och hälsa på??? Han var så packad, så han kunde inte ens svara ordentligt, utan bara plirade på mig.... Jag tycker att man skall säga som det är både till barn som alkoholister....

De stack snart iväg igen, och det var lika bra, ty killen var inte kontakt-bar, de skulle med bussen ner till flyget, och resa hem til Norge.... Men ”kul” att ses igen, men kunde kanske vara lite roligare om baggen varit nykter..... En gång till och jag släpper inte in honom här...

Handskak


Chaiyaphum MMDCCXIX, Thailand

19 december 2016

88 kilo - 86,7 kilo (36 km) 148 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,828 (nedåt)



Nyfikenheten dödade katten!!

Yongan och Namkaeng hann inte mer än åka iväg härifrån lördag morgon, så ringer Yongyut till mig där jag sitter inne i datorrummet, och berättar att 3bb (dator-leverantören), väntar på utsidan huset på mig att öppna dörren... Fasen också va snabbt detta gick nu.

Ja så går det till här i detta landet, aldrig i helvete att folk kommer när dom skall... Antingen så kommer dom helt fel och alldeles offside tidsmässigt, eller så kommer dom på studs, trots att dom sagt att dom kommer om ”2 timmar”.... Ja det är svårt att agera här i landet i alla fall....

Men där var dom utanför, och det gladde mig, för om dom kunde fixa internetet snabbt, så kunde ju jag komma iväg i bra tid med cyklingen. Jag hade ju redan kopplat ihop routern, så som jag antog att det skulle vara. Yongyut tyckte ju att allt var fel det jag gjort...

Men hon kunde ju inte ens läsa manualen på engelska som medföljde, så hon kunde inte i detalj visa på varför jag var helt kass och värdelös på detta. Men i alla fall, efter kopplat routern, så skulle jag skriva in i adressfältet ett nummer till en hemsida, alltså deras hemsida. Det funkade fint, jag skrev då in i en ruta som man skulle göra; användarnamn, password, och en kod som fanns där.

Jag gjorde detta flertalet gånger, men det fungerade helt enkelt inte. Jag kom inte längre, och när svordomarna hade lagt sig, så bad ju jag Yongyut att ringa till dom, och be dom komma hit. I alla fall, de kom hit då på morgonen, killen kom in och satte sig, och misslyckades gång på gång själv.



SÅ det var inte JAG då som var dum i skallen. Det var inte bara att göra det, och det som dom sade dagen innan till Yongyut. Killen använde min nya dator, och min gamla dator, och till slut pös han ut i bilen, och tog sin egna dator, och då efter totalt 25 minuters meckande, så fick jag internet till ett antal av 30 mB...

Jag tyckte att min dator var skit-långsam, och det var den faktiskt, och när jag kollade, så visade speed-testet att jag hade 12 mB på den nya datorn. Jag kollade för skojs skull min gamla dator, och där hade jag i ordning; 33 mB, 29 mB samt 32 mB.... Men trots detta, så agerar datorn segt som skam inne i Outlook, har inte en susning varför faktiskt.....

Jag kollade nedladdningarna av filmer, och dom var snabba som sjuttan, men det hade ju det varit tidigare också... Så jag vet inte vad som är bra i mitt fall med 30 mB kontra 10 mB, jag märker ingen skillnad alls faktiskt, men det kanske kommer..

En sak till som jag märkte, var att det långsamma var när jag kom till "nya" sidor, då laddade datorn i evigheter. Men när den hade jobbat i kanske 5 minuter och laddat klart, DÅ kunde jag navigera där inne bland undersidorna snabbt tyckte jag. Dessutom så märkte jag idag att nedladdningarna inte bara är snabba, dom är kanonsnabba, och det är ju trevligt..   

Handskak

Chaiyaphum MMDCCXVIII, Thailand

18 december 2016

87,9 kilo - 86,6 kilo (34 km) 178 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,842 (uppåt)



Begå en synd 2 gånger,
och det känns inte som ett brott!!

Igår lördag 17 december 2016, så åkte Yongyut och Namkaeng upp till Nong Bua Daeng.... Denna gång så lär Yongyut ha beställt cement till ande-huset för hennes pappa. Ja ni vet det där lilla ”huset” i cement och granna färger, som brukar stå i hörnet av trädgården, där man förvarar något ben av pappan/mamman/barnet, och även aska från honom/henne...

Det är mycket pyssel och tjafs om dessa hus, men sedan efter ett tag, så står dom där som en gammal överbliven leksak, som överlevt en jul för mycket.. Ingen bryr sig längre, cementen blir sketigt svart och missfärgad, och hur farsan mår i sin andra dimension av livet, bryr sig ingen längre om.

Men det är friska 10-15.000 baht som lägges där, för att hålla det egna samvetet gott, och man visar sin omgivning att man bryr sig... Jag själv som trädde ur svenska kyrkan, för att jag helt enkelt hatar religion, och hatar dessa präster, och alla företrädare egentligen, för religionen.

Jag var glad när jag sparade de svenska tusenlapparna drygt om året, som ju var mitt bidrag till svenska kyrkan. Nu åker jag på skiten igen här borta i detta frimärksland. Men det är ju viktigt, antar jag, att jag respekterar Yongyuts kultur och religion, och bidrager till henne, så hon kan göra de saker som alla andra gör här, ja andehus på tomten, och visa att man är en go buddist...

Jag har ju gift in mig här, och med det följer ett visst ansvar tycker jag. Jag vet att det är många falanger som gifter sig här av någon anledning, kanske gratis pippa, eller är det ensamhet, eller är det att man söker en hushållerska?? Ja jag vet inte, men många av dessa gubbar skiter fullständigt i frun och hennes kultur, tycker jag mig ha märkt. Jag finner det respektlöst, och ganska tarvligt faktiskt...



Nu stack Yongan iväg i alla fall, och kommer hem igen med Namkaeng på måndag eftermiddag. Hon börjar ju skolan på tisdag igen. Jag själv blir ensam, och om jag bara får igång internetet med hjälp av leverantören här, så klarar jag mig bra, inga problem. Dom dök ju naturligtvis upp helt jäkla oförhappandes igår fredag, när vi var på sjukhuset hela dagen, och gjorde i ordning allting.

Men det fallerade med inloggningen, och åtkomsten till deras internet för mig.. Så de lovade att komma tidigt idag, när Yongyut ringde och frågade om de ville hjälpa oss. Jag vet ju hur detta landet fungerar, och alla jäkla jönsar som alltid lovar vitt och brett, trots att dom VET redan när dom ger löftet, att dom ljuger.

Så jag fick Yongyut att ringa nu alldeles innan hon stack iväg med Namkaeng, och kolla när dom kommer, så slipper jag bara sitta här... Ja det visade sig att dom pratade med henne precis som om det var VI som var dumma i huvudet, och att VI skulle fatta att han kan inte bestämma när han kan komma, innan hans kontor har delat ut arbetsuppgifterna för honom denna lördag...

Så resultatet blev noll och ingenting. Jag sitter fast här, och att sitta och vänta på en thailändare, det är som ”att sitta och meta i en fisk-rik damm, men glömma agna kroken”... Man får alltså aldrig napp.. Ojsan där fick jag nog till ett nytt ordspråk tror jag... Ja men upp med humöret, gräv ner hälarna i den kulturella gyttjan här, och försök att ha tålamod och le, och håll masken, så kanske man kan behålla sans och balans utan att bli helt tokig..

Handskak

Chaiyaphum MMDCCXVII, Thailand

17 december 2016

87.7 kilo - 86,8 kilo (33 km) 180 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,841 (uppåt)



Molnen samlar sig före stormen!!

Vi stack ner till Chaiyaphums allmänna sjukhus i morse klockan 09.00, yongan och jag. Vi hamnade i världens största folksamling på 3 våningen. Jag hade ju trott att hjärtpatient som man är, så tillhörde jag ”hjärtats vänner” på 4:e våningen, och knappt någon kö alls... Men ack vad jag bedrog mig. Jag var nu nere bland alla ”hjärtisar” i Chaiyaphum, och dess närområde, plus ytterligare sjukdomar.

Fasen, det satt nog närmare 250-300 st människor där i drivor. Vi tog oss bort till rummet där dom tog blodprovet. Kom snabbt in faktiskt, och damen stack mig ett par gången, men det var nog världens sämsta ”Drac-Ulla”.. Det enda som hon lyckades suga ur min arm var luft, och inget annat.

Strax fick dom kalla in över-ingeniören på blodavdelningen. Hon klappade till rejält i armvecket, drog åt gummisnodden stenhårt runt armen, och se där.. nu poppade det fram fina vener att sticka i. Nålen gled in, och blodet kom ut så fint. Nu var den grejen klar, och de första kommentarerna om falang och Yongyuts lycka att hon var ihop med en falang som mig, kom henne till delo..

Vi frågade och fick nu besked om att blodprovet skulle ta en timme att behandla, så vi drog iväg hem till York och hans fru Cat, och käkade överbliven pizza ifrån igår... Sedan tillbaka. Där visade det sig att dom hade ropat upp oss flera gånger, så när vi kom, så kom vi rakt in till läkaren. Allt gick smärtfritt där, och blodet var i finfint skick. Klockan var nu 11.40, och nu startade en väntan som inte var av denna världen...

Vi satt på röva ända fram tills klockan var 16.15, då fick vi komma fram till en yngre flicka/tjej som skulle berätta för mig om mina mediciner, och så skrev hon beställnings-sedeln på medicinen. Allt detta kunde dom bara kopiera från mitt förra besök och kolla i datorn.

NEJ förlåt,, vänta nu.... INGENTING i detta landet handlar ju om datorer, och underlätta jobbet med datorer. Jag vågar säga att datorer i detta landet, används endast till att vara nöjes-maskiner, alltså spel-automater och dylikt. Att använda dom inom den statliga verksamheten, eller kommunala verksamheten, eller inom sjukhusets verksamhet, är dom helt främmande.



OK jag vet att dom har börjat lite på lösen i några enstaka fall och geografiska platser, men det finns noll och inget organiserat program, där man håller på och inkorpererar datorerna in i byråkratin. Man skriver för hand fortfarande på små papperslapper, som häftas ihop till en journal.

Dessa journaler såg jag med egna ögon idag när jag var och letade efter dasset. Jag kom då till en lång korridor. Utefter väggarna låg det journaler helt öppet i drivor, eller  i högar skall man välan säga. Det måste ha varit tusen, efter tusen, efter tusen av dom.

Till slu så var tjejen klar med utläggningen i alla fall,  och jag fick medicin-listan som vi tog till apoteket på sjukhuset, och nu blev det ytterligare 1 timmes väntan på att få ut min medicin. Jag fick betala 2.800 baht för alla medicinerna som räcker då för 3 månader framåt, tills nästa blodprovs-återbesök...

Vi kom hem här klockan 18-00, och efter alltså en 9 timmars övning i tålamod, så är vi hemma igen, trötta men nöjda att ha klarat av detta. Nästa gång så skall vi pröva att åka till sjukhuset (10 mars 2017) klockan 06.30 redan, när dom öppnar, ge dom 1 timme, och sedan bör vi ju vara bland de första i denna kopiösa kö, som finns på sjukhuset varje dag året runt....

Handskak


Chaiyaphum MMDCCXVI, Thailand

16 december 2016

87,5 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3.808 (nedåt)



Välj inte kvinnor eller sänglinne,
 i skenet av ett stearinljus!
(Polskt ordspråk)

Ja här ser vi på dagens valutakurs gentemot bahten. USA;s ränteökning gynnade inte oss, det missgynnade oss tyvärr, dubbelt skit också... Nu måste dom jäkla svenskarna i regeringen se till att öka hemma i Sverige också, annars är det inte alls bra. Känner flera gubbs som bor här borta i Thailand, och lever ”på gränsen, och med detta så är ju risken att dom ramlar ner under gränsen för vad som är möjligt att kunna överleva på här, även om man käkar thaimat dagarna i ända, och far allmänt illa..

Yongan har ju som jag nämnt tidigare, hjälpt hantverkaren som också för 8 år sedan gjorde vårt matsalsrum här i Huset. Hon hjälpte honom med att få jobbet att dels fixa nya fönster (3 st) i vårt sovrum, så jag nu har kunnat slopa golv-fläkten, för att hålla borta oljudet ifrån de jäkla tupparna från tomten rakt över gatan.

Så nu funkar det hyggligt bra, ty fönstren är riktigt täta och dessutom så slipper vi att få in en miljon gecko-ödlor i rummet, som skiter precis överallt... Så det var lyckat, han tog 6.000 baht (SEK; 1.500:-) för detta jobbet, väldigt billigt måste jag säga. Och dessutom som jag skrivit tidigare, så ordnade hon till så att han fick jobbet att byta ALLA fönster i vår nye grannes hus. Plus att han får bygga ett rum till där plus lite extra-kneg, ett riktigt lukrativt jobb för killen och hans familj..

På toppen av detta så fick han jobbet, tack vare Yongyut, att fixa till och rusta upp huset rakt över gatan nu när idioterna där skall flytta därifrån. Jag såg en pick up vara där, och de ta med sig sin skit, och det gjorde mig jublande glad. Jag waiade åt Buddah där uppe i skyn, tacksam, allt under skränet av de missnöjda jävla tupparna, som nu missar en mentalt misshandlad falang, att trakassera på morgnar och många nätter.. När dom sedan tar med sig de satans tupparna så är lyckan fullständig här på gatan, för mig i alla fall..

I alla fall, den hantverkaren får ett jättejobb där, att rusta upp detta helt förstörda hus, Så han är tacksam gentemot Yongyut, riktigt tacksam, så Yongan fick 1.000 baht cash utav honom, plus att han gratis satte in ett myggnät hos oss, plus att han åkte bort till Alaams hus i Djöllensap, och reparerade en dörr som var trasig där... Så nu är Yongan glad när hon är spindeln i nätet.....


Denna blomma är den i särklass svåraste blomma jag någonsin fotograferat. Svårigheten består i hur den ser ut. Där finns väldigt få "klara" mönster och former, så kameran har svårt att fokusera på nåt den inte ser. Jag tror dock med detta fotot, att ni kanske kan se att det är i verkligheten, ett ovanligt vackert blomster att kika på. Och betänk vänner, detta är ett ogräs...

I går kväll så var vi hos York och firade Yorks 56;e födelsedag, och jag och Ingemar med fruar, plus en thaigubbe med sin mamma, träffades hos York´s. Han bjöd på mat och dreck, och det var riktigt trevligt skall sägas. Vi falanger käkade pizza. Kanonpizza from Pizza-company, bästa pizzan enkelt här i stan, men jäkligt svindyr, runt 350 baht för 1 endaste pizza, löjliga priser i detta fattiga land..

Thaikillen som var advokat, hur detta spelar roll vet jag inte. Men han visste inte vilket ben han skulle stå på... Käka pizza med oss falanger, eller INTE svika sitt kulturarv, och alltid äta samma saker, alltså thaimat. Men han gjorde det vanliga thailändska valet... Han valde INTE..

Han käkade med friskt mod pizzan i början, och sedan resten av kvällen små-tuggade han på rötterna, löven, och thaimaten. Så han var gör-nöjd!!    Fan tröttnar aldrig dessa människor på sitt käk??? Jag tänker om jag skulle käka Kina-mat vareviga jäkla dag, fasen va trött jag hade blivit snabbt på det krubbet...

Vi fick en riktigt trevlig kväll bland myggor, otyg, och gott sällskap, och god mat. Så alla var nog nöjda i alla fall... Jag tror att advokatkillen tycker att det var riktigt roligt. Alltså att sitta och tjöta med oss falanger, hans engelska var jätte bra för att vara thai, så han hade inga större problem att prata med oss, och framföra vad han ville ha sagt..     

Handskak
Ps. ledarn...... ser du ordstävet ovan, därifrån kommer det som du brukar ha under dina inlägg.... Alltid kul att veta ursprunget, inte sant....


Chaiyaphum MMDCCXV, Thailand

15 december 2016

87.2 kilo - 86,9 kilo (27 km) 120 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,845 (nedåt)



Barn ”suger” på mamma när dom är små,
Och på pappa när dom är vuxna!!

Ser vi ligger och ”kravlar” med vår valuta på 3,8 baht för en svensk krona fortfarande, desperat väntandes på att USA skall öka sin ränta, och få en förstärkning av sin valuta. Tydligen om jag fattat det hela rätt så kommer den ekonomiska reaktionen att bli att vår egna valuta kommer att åka snålskjuts uppåt på detta, vilket i mina ögon låter helmysigt.

Enligt egen utsago så tror dom att dollarn kommer då att stärkas så att den går ifrån 1 usd=35 baht upp till hela 1 usd = 40 baht... Och då drömmer ju jag om att det ävenledes skall bli 1 sek = 4.88... Men detta är ju bara drömmar förstås. Vi får se om det ens blir av med ränteökningen, och dessutom så har USA gjort detta förut flera gånger, och inte mycket alls har skett med vår egna kära svenska krona...



Noterar nu sedan en tid tillbaka att det är fullt arbete med riset på många händer och fötter. Och det är ju inte som hemma hos oss riktigt, tycker jag mig märka. Här så kan en risbonde hålla på i slutet av sin skörd ,och torka riset på marken i solskenet, medans det kanske hos grannen fortfarande håller på och växer där ute på risfältet, och hos en tredje granne, så håller de på och kör traktor och harvar jorden, kanske för kommande skördar..




Och slutligen många har redan rensat sin skörd hos kvarn-killen i byn. Så man finns i alla stegen i processen här just nu..Men aktiviteten är mycket större nu än den var för bara 2 månader sedan och bakåt under året, så hela Isaans befolkning som sysslade med ris, hade sköna lugna dagar i hängmattan. En kompis till mig berättade att myndigheterna hade tvingat befolkningen, att bara ha en endaste skörd med ris per år.

Och då skall man betänka att det finns områden som enkelt klarar 2 skördar och t.om 3 skördar om året. Jag vet inte riktigt vad det handlar om, kanske ekonomi i grunden... för mycket ris?? Ja jag vet faktiskt inte... Men där ser man, 3 skördar per år, det innebär noll tid i hängmattan och arbete varje dag, alltså vad varje normal bonde utanför Thailand håller på med i sin dagliga verksamhet..

Men jag antar att det är gött att kunna vila och ta det vackert, och skita i försörjningen under 9 månader av året. Ris har man j på bordet, och löv på träden, och rötter på marken, och fisk i dammen, och ormar har man ju året runt...... Så fattig är man ju inte...



Undrar hur en svensk bonde hade organiserat sitt liv härnere, om man hastigt och kanske mindre lustigt, hade förflyttats i tid och rum hit ner, och satt i arbete, och haft sina egna risfält istället för havre. vete, korn, och råg?

Hade han jobbat som hemma i Sverige, och medans gräset och skörden växte, så hade han tusen andra sysslor på gården? Hade han till slut blivit som thailändarna, och skitit i att hålla efter saker och ting, och bara lagt sig i hängmattan? Ja det får vi aldrig veta, utan mest misstankar bara, baserat på hur man sett västerländska bönder jobba häcken av sig under 55 års tid där hemma. Men skitsamma, vi är alla olika, och vill människor ligga och slöa, i stället för att arbeta, så upp till dom och deras familj att godkänna detta latmans-liv...

Här kommer förresten fotot på gåvan ifrån Dan., amrisen, som han ju köpte till mig då han var i USA på semester nu senast, mycket snällt av honom. Jag provade den på vörtbrödet jag handlade ifrån Ban Phae, och den fungerar charmant, alla brödskivor blir lika dana exakt, så det ser estetiskt väldigt fint ut på uppläggningsfatet hemma hos undertecknad..



Handskak


Chaiyaphum MMDCCXIV, Thailand

14 december 2016

87,7 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,881 (nedåt)



“Drakar lyfter i motvind”

I helgen som gick så hade vi husinvigning, eller kallas det hus,välsignelse? Det var våra nya grannar Håkan med fru, som hade fixat till detta. Frun och thai i allmänhet, är ju riktigt seriösa med sina välsignelser, detta för att undvika allt sattyg och ondska bland andar, spöken och andra ”lägre” makter!!

Yongyut var förstås delaktig, hon älskar ju detta kopiöst som fast boende häruppe i Isaan. Hon älskar att hjälpa till, så denna fest som jag kallar det, med munkar och all mat, blev detsamma som en 2,5 dagars frånvaro för Yongan ifrån sitt egna hem. Men för min del igen då, är hon lycklig så är jag lycklig, eller som engelsmännen säger; "happy wife, happy life”, och det stämmer ju ack så bra eller hur!

Yongan hjälpte till med städningen när dom kom, med handlandet av maten, med matlagningen, och med umgänget av hennes släkt, som kom nerifrån en by i mörkaste djungeln utanför i Chatturat. Stolar och andra sitt-don behövs ju inte, så 4 stolar fanns, och dessa räckte gott till. Folk satt ju på golvet, käkade på golvet, och umgicks nere bland hundarna på golvet.

I alla fall, så hade ju inte jag riktigt fattat, att detta var en begivenhet som var riktigt viktig för Yongyut, så hon kom in till mig på morgonen, jag visste inget, och hon hängde upp en skjorta (jag hatar bära skjorta i Thailand), och de svarta jäkla långbyxorna. Dessa långbyxor är mitt hatobjekt nummer 3... efter skällande hundjävlar och tuppfanskap...

Obekväma, svarta, trånga, och bäras i 35 graders hetta, ja man är en idiot som tar på sig långbyxor. Men Yongan ville jag skulle vara propert klädd. Jag fick nu då reda på vad som försigick därinne i huset, och att jag förväntades medverka när munkarna kom och välsignade huset.

Dessa munkar som skulle komma och käka mat och babbla klockan 08.00 var det meningen. Jag hörde redan klockan 07.45 att Dan satt därinne, och väntade på att det skulle börja. Han verkar ju älska dessa kulturella utbrott. Men jag själv gick inte in. När klockan blev 08.15 så var det fortfarande tyst därinne, så jag gick in, innan folk började sakna mig, hahaha!!

Jag satt nu och väntade i 25 minuter fam till 08.45, sedan smög jag iväg, jag tänkte inte sitta där på en stol mer och bara vänta, ingen gjorde en ansats att ringa till dessa munkar, och fråga när dom tänkte komma, eller om dom hade varit med om en trafikolycka av nåt slag?



Men Yongyut kom själv på, och berättade för frun i huset som ”bokat” munkarna, att hon nog hade missuppfattat det hela med tiden för starten av allt detta. Munkarna kommer aldrig klockan 08.00 på morgonen, dessa tänker absolut INTE käka så tidigt på morgonen, ty dom äter ju bara en gång om dagen.... Så Yongyut sade att munkarna kommer säkert runt 10-10.30....

Och visst, jag hade ju stuckit in till mitt igen, och var hellre där och väntade, än att sitta därinne och bara vänta på dessa stolpskott till munkar, som fan inte ens hade hyfs att meddela att dom var jävligt sena. Så när klockan var nästan exakt 10.00, så kom dessa orange-klädda munkar, stela, spelade ouppnåbara, kungliga i sitt uppträdande.

Alla bugade och gjorde sig små, och ingen pekade på klockan och visade sitt missnöje. Jag fick snabbt bud att nu skulle det starta, så jag stövlade in igen, satte mig bredvid Dan, och så satte munkarnas igång med att mässa, och rabbla dessa böner på sanskrit, ett språk som ingen fan fattar, förstår, eller ens kan prata, eller läsa, eller skriva.

Huvudbönen eller vad det heter, den höll på i nästan exakt 40 minuter utan uppehåll, med ett evigt mässande som till slut blev jävligt iriiterande för min del i alla fall... Jag smög ut och satt där under 20 minuter och kunde slappna av. Plötsligt så var bönen slut, folk kröp omkring på knäna framför munkarna, och serverade dessa gubbar mat i mängder, vi snackar alltså om säkert 20 olika maträtter. Fint skall det va när man inga stålar har i denna kulturen..

Munkarna stack sedan iväg, efter det att dom collectat sina stålar, alltså sitt arvode. De måste ju ha pengar till sina cigaretter, och sina mobiltelefoner, så visst är dom INTE fattiga dessa religiösa jönsar, och det är väl detsamma i alla religioner, inte bara här.



Sedan tog det vanliga festandet vid, det började med att det började droppa in ytterligare människor hos dom, alltså släktingar som bara ville komma för att titta på det nya huset, vilket är ett kodord för att dricka gratis brännvin, och för att underhålla den thailändska alkoholismen..

Jag hade vid detta laget redan gått hem igen, och bytt kläder till mitt vanliga d.v.s. shorts, T-shirt samt sandaler. Allt medans Dan fortfarande satt där, och tyckte troligen att detta var en pittoresk tilldragelse... Yongan var nu uppe i sitt esse,,, sprang omkring och servade folk och var trevlig, men inget ont i det, och dessutom så var hon den grannast klädda thaidamen på denna fest, med en mycket snygg koboltblå festklänning.

Jag avslutade denna grej med att äta mat, var skithungrig ty naturligtvis så fanns det ingen mat till oss 3 falanger. Håkan mannen i huset var ju alldeles grön och oerfaren, så han visste ju inte om detta med maten alls, och hans fru brydde sig lika lite som de flesta här i Isaan, alltså att 3 st människor bland deltagarna inte käkade den unkna maten de bjöd på...

Det är bara för mycket att begära... Detta är en stor grej som jag vänder mig emot , som jag också skrivit om tidigare, thai bryr sig bara om sig själva i sin kultur, skiter fullständigt i andra, äter du inte maten så skiter dom i det. Men jag bor ju granne, kom loss därifrån, och gick in och gjorde en riktig bus-frukost, med stekta potatis, och stekt ägg, med en skinkmacka dessutom till kaffet.

Så jag var nöjd och tittade över muren lite medlidsamt där de andra satt och käkade sina rötter, grenar, löv, och fisk, och kött, fullständigt misshandlat av chillen... Ibland så är livet rättvist, vi äter god mat och frodas, medans andra på jordklotet får äta rötter.... hehehe!!

Handskak


Chaiyaphum MMDCCXIII, Thailand

13 december 2016

87,7 kilo - 86,6 km (40 km) 161 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,882 (neråt)



Likt en ogrundad misstanke,
ett löst påstående,
en elak insinuation,
så gör även den slöa kniven mest skada!!

Detta ordspråk ligger väl egentligen inom samma område som det förhatliga ordstävet som har förstört många människors liv; ”Ingen rök utan eld”.. Alltså där man kan misstänkliggöra människor utan att egentligen påstå något speciellt. Men skillnaden är väl att detta ordstäv som jag skrivit ovan, mer är till för att förtydliga hur illa det är med skitsnack, och kasta misstankar på folk...

Jo vi var ju nere igår på Bens bar, jag, Håkan (grannen) samt Ingemar och vi drack och käkade Lammburghini igen, viliet alla storgillade.... Efter ett tag när vi sitter där så drösar det ner en kille, det visar sig att han är svensk, heter Anders, kommer ifrån Stockholm, och brukar åka hit till Isaan runt 2-4 månader varje år med sin thaifru.

Han verkade väl vara runt 50 års-åldern, påstod att han var 57-58, och i så fall ett unikum bland oss gubbar här, såg ut som mycket yngre faktiskt. Han var i alla fall jätte-trevlig, och efter 2 timmar när vi skulle åka hem, så klämde han ur sig, att han brukade läsa mina dagliga skrönor varje dag ute på nätet!!

Se där, va kul en läsare... Tycker att det är rent fantastiskt hur flera av mina läsare bor eller besöker detta område Chaiyaphum, så ofta som dom gör.... Kul att träffas och tacksamt att dom finner det kul attr läsa i alla fall.... Jag mailade till honom nu imorse så nu har vi i alla fall kontakten..

Idag är det 13 december, och det är Lucia. Detta Lucia som väl egentligen aldrig hos mig slagit riktigt ”rot”. Tycker det är trevligt och kul med traditioner och ceremonier, bara jag själv slipper att deltaga i dom. Men annars är nog Lussekatterna denna högtids bästa grej tycker jag.

I och för sig så är ju en Lussekatt enbart vetebröd, men i form av en katt-fan, inget annat, men på något förunderligt sätt så smakar lussekatten annorlunda än vetebullen, vilket ju är helt fel. Nu pratar jag inte om saffransbullar, vilket är ett helgerån, och äcklar till precis allting med sin prekära och sjuka smak, som likt chilli ger smak åt precis allting som det kommer i beröring med... usch och stort tvi åt saffran i alla fall..



Men annars, så är det förunderligt att se hur traditionen och smaken förändrats sedan man var ung och liten. Förr i ”tina” så var Lucia en ljushårig, blåögd, välrest söt krabat, som värdigt stoltserade med sitt ljus i näven, och med kronan på huvudet. Sedan 1980;talet (tror jag det var), så blev plötsligt Lucia en mörkhårig, brunögd, i vilken storlek som helst, kanske t.om inkvoterad att bli Lucia...

Men varför inte egentligen, Lucia kommer ju ursprungligen ifrån Sicilien, och inte fan var det ljushåriga damer därnere, så helt OK om mörkhårig tycker jag. Men fortfarande så känns det mysko när man ser en negress som Lucia, det känns helt malplacerat faktiskt, så får folk säga vad fan dom vill...

Och klagar man på Lucia, så kanske man skall klaga på denne figur som hänger på korset, och dom kallar för Jesus, sedan när var den gubben lik Tomas ifrån Skulltorp?? Jag trodde att i israel där upphängningen skedde, så var alla mörkhåriga och svartögda, så då borde ju Jesus se ut på det sättet också....

Och skall man hård-dra det hela, inte fan hette hebreérna Jesus. Jesus är ju ett latinskt namn, så vad sjutton hette karln egentligen, som dom sedan kallade Jesus? Ja vad hette hela klanen av lärjungar egentligen. Finns säkert i Wikipedia men orkar inte leta, inte viktigt just nu. Men ganska konstigt sättet som vi människor förändrar namnen på oss människor.

Ragnar Lodbrok, ni vet sago-vikingen ifrån TV-serien ”Vikings”, den gubben kallar dom ”Lothbrok” och uttalar det som fan, istället för att uttala det som det skall uttalas, alltså i mitten med ljudet ”d”, samma som i Bradbury”, så visst kan engelsmännen uttala hans namn som det skall göras... Ja jag har inga svar, men synd att folks riktiga namn sakta men säkert försvinner, och sedan förs in i sägner och sagor i felaktig form...

Handskak

Chaiyaphum MMDCCXII, Thailand

12 december 2016

86,9 kilo - 85,8 kilo (30 km) 121 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,877 (nedåt)



Barn skall synas, inte höras!

Jag var ute nu senast med cykeln, och vid ett ställe utefter min rutt, så stod där en snygg personbil, och automatiskt så tänkte jag; ”Hmm kanske kunde vara ägd av en falang”.. Jag tittade ut vägkrogen till, ja ni vet det är ju nästan bara en presenning och lite pinnstolar i plast. Men där satt fasenimej en falang tydligtvis med sin fru..

Jag passerade, och när jag kommit bort 200 meter, så fick jag lite ”Ågren”, vände på hojjen och cyklade tillbaka, och stegade fram till falangen och hälsade på honom. Det visade sig vara en riktigt trevlig engelsman och en riktigt trevlig thai-fru, precis som vanligt är jag böjd att säga!!

Dom bad mig i alla fall att sitta ner och snacka lite, och lite är rätta ordet för min del, för denne kille var ur-trevlig och jätte-pratsam. Han berättade en grej på engelska, som jag skall översätta efter bästa förstånd. Ty hans historia handlade om sushi i Chaiyaphum, och den japanska restauranten här i stan. Han berättade då med egna ord följande, fritt översatt av mig.

Det är lunchtid, och jag skall åka ner och pröva den där nya japanska restauranten, och pröva Japans stolthet, alltså deras Sushi. Jag tar motorbiken ner, parkerar framför restauranten, och ”känner” redan alla ögonen som är fast-nitade på mig, falangen inifrån.

Jag stegade fram till ingången till restauranten, går in, och där är en gapande tomhet på människor. Jag lägger märke till ett långt draperi, som sträcker sig över hela ena väggen, Jag tror att köket döljer sig där bakom.

Jag tittar igen bort till draperiet, och ser en kille backa undan och försvinna, men är fortfarande upphetsad ty finns där ett kök, så finns det ”Sushi” min älsklings-föda i dagens läge!!  Jag går bort till ett bord, alla bord är ju tomma, så det är bara att välja. Jag skriker mitt vanliga ”Peée” för att pocka på uppmärksamhet.

Ingen reaktion alls ifrån köket där tydligtvis personalen gömmer sig. Jag antar att dom nu är fatalt uppskrämda, av att en falang har stövlat in på deras restaurant.. Så jag tar mod till mig igen, skriker igen ”Peeé”, och då kan man se ett ansikte skymta bakom draperiet.

Det är en annan pojke fullständigt skräckslagen, han dyker in bakom draperiet, jag hör röster, och till slut så visar sig en flicka, ja naturligtvis varför inte, flickorna är ju MYCKET bättre i skolan härt, och mycket bättre på att prata, och bättre på utrikiska språk också. Pojkarna är rent dö-födda, helt kass på engelska, så är det bara...



Men det är faktiskt en flicka, att döma av hatten på huvudet, och den fruktansvärt vita påsmetade ansikts-hyn.... Nu händer ett mirakel, den första killen, fortfarande lika skräckslagen, kikar bakom draperiet på mig, flickan som jag kunde framföra att jag ville äta, hon utropar något, och snart visar sig en söt flicka i sjömans-kostym.

Nu så stirrar alla 3 på mig, och jag stirrar tillbaka... 2 av dom gömmer sig nu bakom draperiet, och den tredje står krampaktigt framför mig i sin sjömans-kostym ensam nu... De är krampaktigt nervösa för att inkräktaren, och en eventuell kund, kanske skall försöka att beställa något på engelska....

Man kan riktigt känna paniken i luften. Det blir betydligt mer OK, när jag får chansen att "bräka" till på thailändska det lilla jag kan; -”sawatdee khrap, sushi mee bo”??

Och det förhatliga otäcka svaret kommer blixtsnabbt – ”Sushi mei mee, kha”!!! Nu efter det att vi utbytt en mening var till varandra, och fastställt att denna japanska restaurant icke hade Japans ”flaggskepp” Sushi på menyn, så avvek jag hemåt, och gjorde i ordning en svingod hamburgare med en ostbit, och en tomat-skiva på toppen.

Som en sista information, sjömans-flickan berättade för mig, att Sushi kommer att finnas tillgänglig fr.om. nästa onsdag klockan 11.00, så det blir väl att jag åker tillbaka dit, trots de förskrämda pojkarna bakom draperiet.... Visst löjligt som fan, men detta är Thailand, så varför inte..

Vi pratade lite till engelsmannen och jag, men sedan vart det dax att bryta upp och åka hem, vi skiljdes åt, "all good i Sherwood"!!

Handskak


Chaiyaphum MMDCCXI, Thailand

11 december 2016

87.6 kilo - 86,2 kilo (36 km) 222 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,882 (samma)



Barn är fattiga mäns rikedomar,,,

Rusade ner idag till Bens Bar, var kanonhungrig efter en hel dag utan mat. Allt hade gått i ett under dagen, och jag glömde helt enkelt av att äta. Detta är mycket ovanligt för min del skall sägas... maten finns alltid i förfonten i livet, så hur man kan glömma fattar då inte jag alls. Kom dit, och visste inte riktigt vad jag var sugen på att äta. Ben berättade att han hade Lammburgare. Vafaaan frågade jag, lamm??

Jag ser en gullig engelsk vallhund som springer runt bland de ystra lyckliga lammen.... ligger dessa på min tallrik nu då.... Ähh sade han, det är jättegott,, ”inte tröjsmak heller”, nejdå... OK sade jag plus ett glass rött till det. Jag fick in maten till slut, och det skall sägas jag undrar om inte detta var den godaste ”hamburgaren” jag någonsin ätit,

OM det berodde på att jag var kanonhungrig, eller om det var så himla gott, ja det vete sjutton. Men jag älskade smaken av denna hamburgare, som ju INTE då var ham (gris) utan Lamm i stället.  Så ett jäkla stort A i betyg sätter jag utan tvekan, och kan varmt rekommendera detta till Er, som till ävenyrs kommer på besök hit till ”storstan”...

Jag tycker personligen att det är göt att ha denna ”mat-oas” här i Thailand. Han gör go mat som man ”känner igen”, och han har ”nya” maträtter att presentera då och då som typ den australiensiska kötträtten, som är så himla go den också. Så ”all good” på matfonten i storstaden Chaiyaphum. Lite engelsk humor kanske? Tänkte fram detta under moppeturen ner till Bens idag: Jo om jag är i Italien och beställer denna lammburgare, vad tror ni italienarna kallar maträtten då? Jo så klart "Lammburghini",,, hehehe......



Idag skall Yongan avvika ner till ”byn”, alltså till storasyster Baloo, där också hennes mamma bor. Yongyut vill gärna hjälpa till och arbeta idag med riset, som håller på att skördas. Hon tycker ju att hon får så pass mycket ris av dom, så hon vill gärna ge tillbaka genom eget arbete. Jag är dock innerst inne lite osäker på hur mycket ”gratis” ris vi får?

Detta är ju en av alla de saker här i Thailand och Thailands kultur, där en sanning inte nödvändigtvis är detsamma som en sanning i vår kultur. Jag vet många exempel där det påstås en sak, medans det i verkligheten har utspelats någon fullständigt annat. Så om någon skulle komma och säga till mig att vi betalar ganska bra faktiskt för det riset som vi ”får” av dom, så är jag inte förvånad.

Men jag har ingen lust att bråka om sådana här skitsaker, och göra både mitt liv olustigt, och deras krångligt, så att låta en thai se hur sanningen i verkligen ser ut, kan vara förödande för dom. Dessa människor som hellre säger ”mai pen rai” (sånt e livet), än kräver att få koll på verkligheten...

Men det blir kul för Yongan att åka dit ner och jobba på risfältet lite grand. Hon behöver komma ut och röra på sig utan tvekan, och bearbeta dö-köttet, hahaha!! Så idag blir det till att vara ensam, men till skillnad ifrån många andra desperata gubbar, som inte klarar av att vara ensamma, så är det en tid av lycka för min del, och en tid att ladda de mentala batterierna.

Så detta blir en fin dag för min del, och säkert för Yongyut också. Jag skall ju ner till Birger och möta upp honom nu kloockan 10.00, så han kan få sin julmat med sig hem till Waeng Noi... Lördag, V75 och lite ungkarls-stuk över denna dag, kan det bli bättre tro???

Handskak


Chaiyaphum MMDCCX (2.710), Thailand

10 december 2016

86,7 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,882 (nedåt)




Åkalla gärna Gud,
men glöm inte att ro iväg ifrån klipporna!!

Ja nu ringde Ban Phae igen, alltså O ledary´s de har sänt en box med julmat till. Kunde inte hålla mig som jag skrivit förut, och dessutom så fick Birger då som sagt var, lägga till sina grejor i samma box, och får det där med för halva frakten hit upp. Jag kunde avslutningsvis även ringa in en sista order att lägga i samma kylbox, och det var sillen till vårt julbord på Bens Bar. Jag handlade 2 st matjes, 2 st lök och 2 st senapssill..

Vi blir ju nu, sedan Khon Sawan gänget vill vara med oss, också 22 st deltagare på julafton, alltså 11 st falanger med tillhörande fruar. Så det blir till att planera ordentligt, så det räcker och blir över. Allting ”tjorvar” dock till sig med våra fruar. Man vet aldrig var man har dom matmässigt!



Om jag skulle måla upp ett scenario, så tror ju inte jag att damerna sitter med oss, och smaskar och slafsar i sig falang-mat kvällen igenom. Jag är av den åsikten, att vi kan räkna minuter innan de har gått ihop i snacket, och beställningarna kommer som ett höst-hagel-regn till Bens Bar, att det är dags för thaimat.

Visst någon av dessa madammer till fruar kommer säkert att kämpa i sig vår julmat, men till syvende og sist, så kommer dom alla att ha en tallrik med thaimat framför sig. Och varför inte egentligen? Jag, och vi andra falanger slafsar ju inte ”palaa” (deras rötna äckliga hälsovådliga fisk), så varför skall vi förvänta oss att dom käkar vår härligt goda rötna sill..Hehehe!!

Men det kommer att bli en kul kväll för oss falanger med fruar, och det kommer att bli en riktigt bra ekonomisk kväll för Bens Bar. Jag tror dessutom att dagen efter, alltså den 25;e, då när dessa engelska och amerikanska tomtar firar sin jul försent, så har Ben idag, berättade han, 28 st bokade gäster, som alltså beställt mat redan. Så den dagen, alltså efter vår dag, kommer att bli ännu mer lukrativ för honom och hans familj..



Har fått förslag på en ny kamera utav en kompis (shipping-micke), och han förordade en verkligen prisvärd telefon som heter ”oneplusone”.. Vet inget om slika saker, men kan tydligen få en kanontelefon, visserligen kinesisk, men det skiter jag i, för mycket mindre pengar än vad de där Iphone, och andra kostar...

Jag får se när andan faller på vad som händer, men kanske detta vore en välsignelse för Yongyut, om jag köpte en sådan telefon, och slängde min 99 kronors Samsung, som jag aldrig har med mig. Har jag denna "Oneplusone", så har ju den en kamera, och jag kan fotografera, och jag kan ta emot samtal (vilket jag aldrig kommer att göra,hahaha).

Men jag kommer i alla fall att kunna ringa om något skulle hända mig på min cykelrunda. Men jag bävar skall ni veta, jag vet inte om jag helt enkelt ORKAR ösa in mer kunskap i min skalle, där är så fullt, så det blir jobbigt att behöva stoppa in mer i hjärnan skall jag säga...

Handskak


Chaiyaphum MMDCCIX, Thailand

9 december 2016

87,1 kilo -85,7 kil (36 km) 155 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,904 (neråt)



Både din vän som din fiende
tror att du aldrig skall dö!!

Är nu inne på fullt allvar med planeringen av julafton på Bens Bar. I dagsläget så är vi 7-9st som kommer. 7 st är stenklara, och 2 st hänger i luften, och skall lämna besked snart. Får vi inga besked av dom, så skiter vi i dom helt enkelt, ty är intresset så himla svagt, så att man sitter och håller inne på att svara på en sådan sak, så är man nog inget att ha på en sådan här fest.

Vi kommer att ha följande saker på julbordet, snälla se om det är någon genuin sak som kanske saknas, NEJ kalkon är ingen genuin svensk sak, den kan ni stoppa upp i..... hahaha!!! Men här kommer listan, och föreslå gärna något, kanske vi nappar;

Köttbullar, skinka,
vörtbröd, senap,
3 sorters sillar,
kokta ägghalvor med gott på,
Janssons Frestelse, Edamer-ost,
Vi kommer att ha tillgångar på Bens bar, i form av öl, och snaps, och slö-dreck.
Men något vi missat på julbordet då???

Min polare Åke här, köpte en cykeldator till mig (Claes Ohlsson), när han flyttade hit ner till Thailand. Jag fick dit-monterat den på cykeln, och jag måste säga efter 3 månaders användande, att den är extremt svår att hantera faktiskt. Javisst jag är trög. Men som en vanlig konsument, så finner jag siffrorna vara alldeles för små på displayen, så att jag måste stanna varje jäkla gång som jag vill kolla hur långt jag kört....

Helt värdelöst. Och sedan finns det så mycket information att få ur denna lilla manick, så den överlever sig själv känner jag. Jag har nu ledsnat fullständigt på den. Jag förstår den inte, kan inte se siffrorna, och klarar inte ens av att trycka på rätt knappar, för att få den information som jag vill ha.



Jag vill ha i ordning när jag är ute och cyklar, egentligen bara 3 saker; 1) hastigheten när jag cyklar 2) distansen jag cyklat dittills 3) klockan..... Resten skiter jag fullständigt i.... Så idag bestämde jag mig, jag skall handla på mig en thailändsk variant av cykel-handlaren, jag såg den idag i action, och den kändes 100 ggr bättre.

Stora rejäla siffror på displayen, och resten skall jag kolla in i morgon. Jag köper den för 1.000 baht av honom (1.190 baht o-prutat)... Det känns skittrist idag att inte veta hastighet, och hur långt jag hojjat, och vad klockan är.. Och jag hoppas bli en ännu nöjdare cyklist med detta...

Tiden närmar sig med stormsteg, och jag hatar varje sekund av det, vad pratar jag om tror ni? Jo tiden närmar sig när jag antagligen måste ta ett beslut att köpa en telefon av det större slaget. Tänk om jag skulle utvecklas till en av de nötterna, som sitter där med min telefon, och  bläddrar febrilt inne på facebook, och skall svara..

Eller plockar fram telefonen i ett och fotograferar min lunch, och publicerar detta på facebook.... Händer detta, så kan jag lika gärna skjuta mig i foten, och gråta högljutt... Men jag kommer att göra allt för att leta efter en liten telefon, utan någon display att bråka med, som jag enbart kan ringa från, och ringa till... DET är grejor det för en karlakarl som mig..

Handskak

Chaiyaphum MMDCCVIII, Thailand

8 december 2016

87,3 kilo - 86,6 kilo (28 km) 124 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,927 (uppåt)



Man skall passa sig för en tyst hund,
och ett stilla vatten!!

En liten smärt genomgång av falang-mat, vad det gäller tillgång och efterfrågan här i Thailand, och speciellt då när man bor här i djungeln i Chaiyaphum-området. När jag kom hit i juli 2008, så trodde jag ju inte att det fanns någonting alls att tillgå här. Och jag kommer ihåg, att jag tänkte att nu var goda råd dyra.

Jag vet ju att ris fanns överallt, så de snabba kolhydraterna var OK då. Det fanns sallad i hemska mängder, i alla de former och smaker, så där var inget problem. Och strax senare, så märkte jag ju att det fanns griskött, och naturligtvis det allestädes närvarande kycklingköttet precis överallt. Tidigt, redan första veckan, så fick jag nötkött, alltså thailändskt nötkött, och när man fick det i käften, så räcker inte västerländska tänder till.

Utan jag tror att man nog hellre skulle ha in-opererade såg-blad, för att kunna konsumera och äta det skitköttet. Det roliga är att Thailands kossor kallas biff-kor, medans våra hemma kallas mjölkkor. Varför det heter biffkor här, när köttet är fullständigt värdelöst till förtäring, övergår mitt förstånd. Kossorna här kanske borde kallas för ”Benrangel-kossor” istället, mycket mer träffande.

I alla fall, vid den tiden, så köpte jag hemifrån Sverige pulver-såser, och en mängd andra saker, som jag visste (trodde) inte fanns här i Thailand. Så saker till att göra mat av, och saker att baka med, köptes för stora pengar. Nu i efterhand, så skulle jag nog lite tidigare ha startat med att kolla in läget lite mer enträget här i Chaiyaphum.

Det finns helt enkelt massor av prylar och matvaror och produkter här, som har med falangmat att göra. Och det började egentligen redan efter 2-3 månader när jag lärde känna amrisen (Dan), när han introducerade mig till MAKRO, och deras sortiment. Han visade mig på falang-pryl efter falang-pryl, och jag var mäkta imponerad.

Jag vågade nu då köpa mig en ugn och en Micro, och mer och mer känna att mitt hem mycket väl kunde vara mer likt ett falang-hem.. Med tillgång till BÅDE thai som falang-mat!! I alla fall nu plötsligt, så visade det sig att sylt till pannkakorna, och marmelad till mackorna, ihop med Flora-margarin också fanns att tillgå.



Så med kokta/stekta ägg, och kaffe, så kunde jag nu avnjuta en mycket mer civiliserad frukost här i djungeln. Vad det gäller bakningen, så fann jag mängder av mjölsorter, och allt jag kunde önska mig i den vägen. Jäst fanns (torrjäst), och bakpulver finns, kanel till kanelbullarna finns... Dock så får jag fortfarande importera malen kardemumma ifrån Sverige, ihop med pärlsocker. Så nu är bakningen helt OK..

Jag fann ju som sagt var potatis, och helt OK, riktigt goda potatisar. Jag fann en typ av kålrötter, som inte är riktiga kålrötter, men näst intill riktiga, så nu kan jag göra rotmos, som smakar rotmos... Vi har hittat falukorv-motsvarigheten, tysk fläskkorv, som är så lik falukorv som man kan komma...

Vi har grillkorvar som smakar som hemma, också dom av tysk ”börd”... Leverpastejen är exakt som vår egna, och säljes också av tyskarna till Thailand. Allt detta finns och lyser i ögonen på en i Big C, MAKRO, och Tesco Lotus, och då har jag inte nämnt vanlig mjölk som smakar som vår vanliga riktiga mjölk.

Vi har gräddfil som vår egna, ost som vår egna, yoghurt i alla de former och sockerhalter.... Så för mig med flera år på nacken nu här i Thailand, så har jag sakta men säkert upptäckt, att det finns i stort sett allting här i Chaiyaphum. Jag kunde inte drömma om detta för 8 år sedan, men livet rullar på, ty med öppna ögon ser man bättre.

En viktig sak som  jag lärt mig de sista 3 åren, och det är att det jag INTE kan få tag i här, behöver jag inte be kamrater ta med sig ifrån Sverige längre, utan detta köper jag online, levererat inom några timmar per buss, och får dessa saker söder ifrån, typ Bangkok, Pattaya, och Rayon. Typ Julskinka, och all annan julmat. Och via den vägen kan jag få tag i precis allting i livet faktiskt.

Så hej och hå, jag mår bra här nere,  och trots att det varit en lång ”resa”, där man utvecklats, och funnit alla de produkter som man behöver ha, så jag är mer än nöjd!! Nä nu skall jag avsluta kvällen med The, och hårt bröd, med räkost och vanlig ost... Och att sedan på toppen av allt detta, att man funnit precis allting i falang-mats-ståndet, så har vi ju också begåvats med Bens Bar (Number 1 Bar)... Så livet är fullt....

Good night  people.....

Handskak


Chaiyaphum MMDCCVII, Thailand

7 december 2016

87,2 kilo - 85,8 kilo (36 km) 2 tim. 41 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,901 (uppåt)



Bättre tända ett ljus,
än förbanna mörkret!!

Nu är det liv och rörelse här på gatan minsann, vår nye granne kom i fredags, och i lördags kom IKEA, och i söndags var det liv och rörelse, så det är skitkul. Annars har ju vår gata här varit lite tyst med tanke på umgänge, tjöt och aktiviteter.

Jag menar Tony engelsmannen, har ju flyttat tillbaka till England, och Dan, ja han är ju som han är och går till sängs redan klockan 20.00 på kvällarna och finner att en promenad över till mig på styva 65 meter är en herkulisk ansträngning, och det sker bara kanske maximalt 2 gånger på 1 år... Så där är det lugnt emellan oss...

Vi har märkt att killen, från Borlänge, är en mycket trevlig kille, och hans fru (yongans gamle kompis) är ju helt OK. Jag hade ju lagt undan 4.000 baht, för att Yongan ville ha en elektrisk gräsklippare till vår lilla gräsmatta. Det känns faktiskt lite patetiskt att ha en gräsklippare på skitsmå gräsmattor som en del människor har.

Och i vårt fall, så är det precis så. Jag har lyckats att i smyg lägga denna löjliga grej på ”is” ett bra tag nu, men så köpte Borlänge-Håkan som första grej, jo just det... en elektrisk gräsklippare. Vem som blev gladast han eller Yongan, svårt att säga, men det dröjde väl 5 minuter, så var plötsligt den gräsklipparen inne hos oss, och klippte de små gräsrester som fanns där inne. Jag märkte direkt läget, och frågade Håkan då: - ”Kostade gräsklipparen 2.000 baht”? javisst sade han;

-”OK sade jag, jag lägger hälften, så delar vi på eländet, fan vi har två små patetiska gräsmattor, och det vore bara fan om vi skall ha varsin jäkla gräsklippare”. Så vi beslöt detta då, han fick sina 900 baht, och nu blir det bara en lång väntan på när första ovänskapen skall bryta ut p.gr.a. denna gräsklippare. Låt mig ge ett exempel..... Jag hämtar gräsklipparen och den är sönder.............



Han gör inget åt det, trots att den gått sönder när han använde den..... Så för att inte ramla i den fällan, så bestämde vi, att vi delar på allt med gräsklipparen, oavsett vem som har sönder den.... Och jag tänkte genast att blir det problem med en sådan här liten pryl, så är det lika bra att köpa en egen i framtiden... Alltså OM det skulle hända.. Vi får se....

Idag så dök Birger upp ifrån Waeng Noi, han skulle köpa ytterligare prylar till sitt nya hem... Han köpte en stor säng,madrass med bäddlinnen till, och vi handlade nere hos ”Pon” kinesen, som har ansvaret för ”Koncept” och ”Index”- märkena på möbler. Han fann vad han sökte, och fick en leverans också hem till sig nästan 7 mil ut i djungeln.

Vi åkte också till Big C, och han fick handla upp sig där, och sedan levererade vi ner detta också till Koncept, så dom får leverera allting på samma gång. Birger är ju inte i position att köra hem något, har ingen bil, och kom ner på en motorbike med sin dotter, så de kunde på sin höjd ta med sig på biken några plastpåsar bara med prylar, men som sagt var, det löste sig fint.

Birger fick käka civiliserat idag, och det började med tidig lunch med toast och kaffe, kanongott, och sedan avslutade vi nere på Bens Bar, med steak moo (gris) med potatismos och sallad med ett glas rött vin till, utsökt gott....maten alltså...

Handskak

Chaiyaphum MMDCCVI, Thailand

6 december 2016

87,1 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,905 (uppåt)



Hellre den fan du känner,
än den djävul du aldrig mött!!

Jag har nu lagt min nya beställning till O´Leary´s, och beställt en ny skinka plus sill, rökt lax, ärtsoppa, och vörtbröd. Jag fick bekräftelse nu, och dom skötte det kanonbra måste jag säga. Dom talade om att dom hade gjort fel på min skinka, och ville kompensera mig med att få en ny gratis skinka av dom. Dessutom så berättade han, att han ville ge mig 10% rabatt på det andra jag handlade samtidigt.

Jag finner det vara lika ovanligt som trevligt, att bli så bra behandlad som kund, påminner mig faktiskt om när jag själv var yngre, och företagen och människorna oftast reagerade med ansvar, och gjorde rätt för sig, när något gick åt helvete..... Så absolut ingen skugga över O´Leary´s..

Tvärtom, jag kan rekommendera dom å det varmaste, och deras produkter är skitbra. Bor man här nere i Thailand fulltid, så vill man nog, priset till trots, ändå unna sig lite jul-varor. Och då blir detta företag den naturliga leverantören för min del..

Ja nu är och blir det snart jul, och det märks till och med här i Thailandet, buddismen till trots. Dom kallar julen för ”Kittmack”, de kallar nyår för ”happy new year” inte new year, men Happy new year. Samma som för födelsedag, säger dom ”happy bötdaj” och inte bara birthday.... Varför? Ja det måste väl bero på okunskap tänker jag.

De hör folk säga happy birthday, och tror att det heter happy bötdaj, och de hör happy new year, och tror då att det heter happy new year, och inte new year... I detta landet så läser och utbildar man sig inte i ett främmande språk. Man låter sig TVINGAS och nötas in med främmande ord, allt under en stilla protest, ty ingen fan skall inbilla en thai, att det är betydelsefullt att kunna ett främmande språk, löjligt tänkande!!



För min och vår del, så blir det mycken mat och gamman... Förhoppningsvis så kan man hålla spriten på en lagom nivå, även om möten och träffar blir många. Först skall jag överleva Yorks middag den 15 december med tillhörande Vodka.. Men jag skall nog klara det, kan ju skylla på att jag dagen efter skall gå till sjukhuset, och göra min månadstest och prov för hjärtat.

Jag vill ju inte sabba de prov-resultaten genom att vara bakfull....Men sedan så blir det den 24 december och julafton, och vår träff på Bens Bar, och käka julbord, och dricka julbrännvin.. Jag tänker skriva med en röd tuschpenna som jag köpt, på min spritflaska, så kan man sedan kala den för jul-sprit utan att ljuga....

När vi överlevt den dagen, så skall vi sedan den 26 december upp till Nong Bua Rawe, till Mr Stephans ställe där vi skall käka ”Lamb Shoulder”, och dricka vin. Det skall bli gott att käka tröja, och dricka ”sura kalsonger”.... Ja vinet här är ju kanondåligt, så man kan ju undra om det är silat genom underkläder faktiskt, så beskt är det stundtals...

Det blir fler träffar, men jag skall ligga lågt, lovar jag. En smäktande grogg då och då skall jag nog unna mig, men sedan får det vara stopp..... Nu slutar jag för idag, och önskar alla ”Happy Tuesday”..   

Handskak


Chaiyaphum MMDCCV, Thailand

5 december 2016

86,6 kilo - 85,9 kilo (32 km) 134 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,855 (nedåt)


Bättre att ge 1 krona,
än låna 20,,,,

Detta ovan talesätt går nog mig helt förbi, jag brukar sätta mig ner, och verkligen försöka att förstå vad den underliggande meningen är i alla de ordstäv jag publicerar i mina kapitel, men här går jag bet faktiskt. Dock så har jag en egen ”devis” i detta fallet med pengar, som kanske skulle kunna duga som ordstäv om det nu var någon annan än jag själv som hade kommit på det:

För att inte förlora vänskapen,
är det bättre att ge 100 kronor,
än att låna ut 100 kronor!!

Så med detta sagt, och det är ju inte svårt att förstå denna sak. Så går vi vidare i livet och tankegångarna med följande.... Thailand har nu i förrgår fått sin ”Kung nummer 10”. Hans namn, ja hans korta namn säkert felstavat av mig, men det låter som ”Faachai”, och det långa är så långt, så brodyr av handdukar nog inte är görligt, för den grabbens namn... Detta är den enkla versionen av hans thailändska namn; ”Maha Vajiralongkorn”... Ja lycka till Faachai, och lycka till Thailand får man väl säga, och mena det!!

Vi har söndag idag, och vi har haft besök av folk under helgen. Vår nye granne Håkan, och hans fru Ning, som jag ju berättat om tidigare, som ju köpt grannhuset här, har varit här och jag fick då i lördags chansen att bjuda honom på rom och cola, samt en hoppas jag, smarrig Wienerschnitzel med stekt potatis, samt en god sås tillverkad av Ingemar... Riktigt gott om jag får säga det själv.

Vi hade sedan samvaro fram till 20.30 då vi skiljdes åt. Idag, så kom IKEA med deras saker, och Håkan var in till mig och nyttjade köket och ugnen, och gjorde en Janssons Frestelse. Han rev potatisen som man river råa morötter, och sedan öste han i lök som var så grovskuren, så man trodde det var pommes frittes först...

Hahaha jag hatar ju lök i den formen, så tyvärr så var den Jansson ett nerköp för min del... Fan fick munnen full av lök, så jag äcklades kopiöst i alla fall... men vi är alla olika, och kanske dom gillar denna typ av Jansson uppe i Borlänge och Dalarna. Medans vi satt där, så dök plötsligt Kongo-Kent upp, och hade sin trevliga fru Paeng med sig.

De skulle hämta sin kylbox med mat, som han också hade handlat på samma ställe som jag gjort tidigare, alltså O´ Leary´s i Ban Phae... Jag fick hämta den boxen för honom så den snabbt kom in i kylen här hemma. Men allt gick bra med de grejen. Och nu har alla åkt hem till sitt, och jag kan äntligen vila ut och sitta här vid datorn och kolla film, skriva lite nya kapitel till hemsidan samt besvara lite arbets-mail.



Tidigare idag så hade jag skrivit ett litet klagomail ner till O´Leary´s angående skinkan. Jag kände att skinkan var väldigt saltlös. Han hade ju berättat att en normal julskinka skall vara 10% salt, och han hade gjort 8% salt med tanke på thailändarna. Jag tänkte på det idag, och tyckte att: - "va fan vem i hillvitte bryr sig om vad thailändare tycker och tänker om vår heliga julskinka,,, skit i dom"...

Så nu då så har jag tröttnat på denna skinka jag köpte av dom, den var så jäkla smaklös, så vanlig smörgås-skinka kunde jag lika gärna ha köpt på Big C för 1/5,del av priset. jag skrev i mailet att jag inte gillade skinkan, och att den var fullständigt osaltad kändes det som. Jag fick faktiskt ett snabbt svar. Han bad om ursäkt, och förklarade att den anställde hade gjort fel på ett antal skinkor, och bara gjort 4 ynka % i salt på min skinka.

Och att han var villig att kompensera mig för detta. Jag skrev tillbaka och tackade, och sade att jag idag tänkte göra en ny beställning. Sagt och gjort, jag gjorde en ny beställning, och beställde en ny skinka, plus lite andra saker, till ett värde av 3.100 baht ungefär..... Vi får se vad han tänker kompensera mig med, alltså vilket belopp...

Handskak


Chaiyaphum MMDCCIV, Thailand

4 december 2016

86,7 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs:3,868 (nedåt)



Tiggare skall inte vara petiga!!

Yongyut lyckades idag berätta ganska kul saker om detta med vidskepelse, dock så är det med en smula nedstämdhet, som jag noterar att min fru fortfarande har denna grymma tro på andar och spöken, och rädsla för mörker. Ja det känns här i detta landet som om det i det hänseendet består mest av 10;åringar som ännu inte har skakat av sig rädslan för spöken och häxor.

Hela kulturen här genom-syras av detta, och jag vet inte hur många sådana där såpa-operar jag sett på TV, där det finns onda andar som kastar eld på folk, eller sväljer knivar, eller massmördar folk. Det finns där i TV;n hela tiden, och är riktigt patetiskt när en av skådespelarna ”flyger” ut genom fönstret, och löses upp i tomma luften, efter att ha tagit ut hjärtat ur kroppen på en baby, eller äldre tant...

Men för att återgå till Yongyut, så sade hon  idag till mig; - ”I know papa like you, because you do good, take care of me and Namkaeng”!!! Jasså tyckte jag, varför detta samtal nu då.. Yongan berättade då (jag säger det på svenska för Er); Alaam ringde idag, och berättade att hon drömt om papa (han dog ju i januari som ni säkert kommer ihåg). Alaam drömde att hon hade varit uppe i Nong Bua Daeng, där ju pappan bodde kvar allt sedan barnen var små på 1970;talet.

I drömmen så arbetade Alaam på farmen  och högg ner bambu,. Plötsligt vände sig Alaam om, och där satt pappan och tittade på henne, sade ingenting, men såg liksom nöjd ut..... Alaam vaknade sedan med ett ryck, och sedan ringde hon idag till Yongan, och de 2 syrrorna lagade ihop följande ”soppa” utav denna drömmen då, som Yongan delgav mig.

Hon berättade, ”Papa har visat sig i drömmen för alla 3 syskonen, men inte för mig. För Alaam nu då, För Baloo, och för bror min också. De har alla drömt om att papa bevakar och kollar, så dom har det bra. Papa är orolig och inte riktigt tillfreds, det är därför som han fortfarande dröjer kvar här”.... Men fortsatte hon; ”papa har inte visat sig för mig i någon dröm, och vi vet att det beror på att papa inte är orolig alls för mig, ty jag har falang som tar good care”....



Så med detta, så hade vi löst grejen med att Alaam hade drömt om sin pappa, ja dessa drömmar, i alla kulturer, kan man tyda precis som man vill och orkar, och till vilket syfte som helst. Jag hade dock ingen lust alls att ta bort Yongans fina förklaring om pappan, med att säga det naturliga, nämligen;

”Yongyut du sade redan i februari, en månad efter han dött att du såg honom där i Nong Bua Daeng, och att han försvann bort nöjd och lugn över att allt var gjort rätt och riktigt vid begravningen”.. ”Har han  kommit tillbaka nu då eller”?? Nä man säger ju inte sådant, och tar bort tron för folk.

Låt dom ha sin tro, och dom lever och frodas verkligen i sin vidskepelse, och på en vid nivå så förstår jag människorna här i det ”mörka” Thailand, tänk va bra egentligen att ha vidskepelsen, och kan nyttja den till att skapa förstående för allting i jordelivet, i sorg, i glädje, i frid, i oro, och i sjukdom, och i död.

En förklaring via vidskepelse täcker alla förklaringar. Logiska saker nä så klart, men det fungerar om man bara lägger ner det logiska, och bara TROR helt blint... Men jag är i alla fall glad, ty även om jag inte tror på det helhjärtat, så är jag nog ganska OK i deras ögon i alla fall, även om man är en besvärlig fan stundtals...

Handskak


Chaiyaphum MMDCCIII, Thailand

3 december 2016

86,2 kilo - 85,3 kilo (20km) 99 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,873 (uppåt)



Var varken intim eller avlägsen
gentemot prästerskapet!!

Dom enda som flabbar in the ”land of smiles” som det ju så vackert heter, är snart enbart thailändarna själva. Vi falanger står ofta där med en vidunderlig blick, en konfunderad känsla, och undrar vad som just skedde. Hur kunde vi bli så jäkla blåsta, hur kunde vi bli så lurade, och skäms dom inte för någonting alls eller? Är Buddismen den suveränt bästa religionen i denna värld?

Jag menar en religion som nästan applåderar bedrägeri av andra, en religion som stillatigande åser elände, men ber utövaren att istället fokusera på sig själva. Och menar på att välgörenhet skall göras helt öppet, och visas upp helt öppet, så man kan glänsa i sin välgärning, och ”skapa poäng” på sin väg till evigt liv. Eller är det ett ”andra liv”, eller var det Nirvana”??

Ja ingen aning, men vilken religion vi än pratar om, så tävlar denna religionen i utomordentligt stark konkurrens med utövarna, vilka/vilken som då är den största skitstöveln i detta jordelivet... Är det religionen det är fel på, eller den som följer och utövar densamma??

”Det är inte viktigt vad du gör, utan det viktiga är att du gör vad du gör, för att kunna komma i kontakt med ditt innersta jag, och till slut nå den fullständiga lyckan". Eller så kan man också säga om den ”meningen” då; ”Det spelar ingen som helst roll vad du gör eller inte gör, eller vem det drabbar, bara du koncentrerar på dig själv och din egna lycka”.... Så varsegoda och skölj..

Enda skillnaden egentligen mellan buddismen, och de två andra "jättarna" i sammanhanget, är väl då att i buddismen så fokuserar man på sig själv och sin egna lycka, medans man i de två andra stora; islam och kristendomen, så fokuserar man på att göra prästerskapet lyckligt.. Så det är bara att välja, men svaret är väl ganska givet, det är ju bara att titta på och kolla in människorna i buddismens Thailand.



De ler och skrattar i tid och otid, och titta sedan på de glåmiga låtsas-lyckliga kristna, eller de fientliga hatfyllda islamerna.... Svaret är enkelt tror jag... Det är bättre att tänka på sig själv, än på någon annan.... Människan är tydligen född till egoist liksom hela djurriket är, vi är INTE alls annorlunda, vi bara inbillar oss detta...

Idag tittade Manao´s pappa förbi, han skulle hämta Namkaeng och Jennifer ned till födelsedags-ätande nere i byn, hos mamma och pappa ”spritmagistern”. Fick höra av Yongyut nu att killen har cancer, ja var någonstans, ja samma som alla andra här, i magen alltså!!

Han har varit hos doktorn, som vill skära upp honom och skära bort cancern!!! Vi snackar inte om strålbehandling här eller att lägga speciella resurser på folk, utan man kör kniven i dom, skär, och lyckas man inte få bort cancern så dör dom. Detta då om dom kommer i ett så ”tidigt” skede av sjukdomen, så det är någon ide´att skära vil säga. Annars läggs dom in, får medicin, och sedan dör dom, inget mer att säga, så jävla rått är det här.

De rika är lika snuskigt rika som i alla andra U-länder, och kan få sin vård betald, och kan få den bästa tänkbara vård dessutom. Men 500 baht i månaden (SEK; 125.-) räcker ju inte långt, om man har cancer i detta landet inte!! Så killen kommer att dö inom en snar framtid inget snack om den saken,

Hans dotter Manao, är 10 år gammal, och killen är 45 år gammal... Ja livet är grymt i dessa länder, och det är inte alltid västvärldens fel, att de mår illa här, som en del älskar att skylla på..

Handskak


Chaiyaphum MMDCCII, Thailand

2 december 2016

86,9 kilo - 86,2 kilo (26 km) 101 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,867 (nedåt)



Vi lever som vi lär!!

Forts. Från förra kapitlet... Vi körde på i runt 3 km, stannade och frågade en ”ko-fösare” efter Nong Sra – han pekade på några hus 400 meter bort, och där låg byn i all sin glans. Vi körde sakta in i byn, noterade en liten tvärgata in till vänster, med en skinande grind, och körde in där, och ”voila” där låg ett grannt falang-hus. Vår beskrivning ifrån Rolle var nämligen;

”Man passerar flera byar på vägen, och vår by består av cirka 24 st hus. Leta efter byns snyggaste hus, det är ett falang-hus, byggt av en trevlig kille ifrån Nusnäs. Mitt emot på gatan ligger fruns hus, som är målat på in och utsidan”.....  Vi stannade mopparna på gatan, och jag tog lite foton av falangens hus tänkte skicka dom till Rolle, så han och hans fru blir glada att se det, och sitt egna hus i all sin glans..



Medans jag stod där och fotade, så såg jag en söt tjej/dam i terrorist-utstyrsel, hon är ju rädd för solen och bli brun ni vet, hon började vifta och heja, och komma emot mig. Jag förklarade att jag var Rolands vän, och jag hade lovat att fota huset för deras räkning. Då säger damen att hon är fruns syster, så hon vart gör-glad att få livstecken antagligen ifrån Sverige, och hon var en pratglad dam, riktigt jäkla trevlig skall sägas...



Hon berättade dessutom att falangen som hade huset mitt emot hette ”Lennart”. Fan också de kan uttala varenda jäkla falangs namn mitt förutan. Jag försökte be henne att säga mitt, men hon klarade det inte... Men Roland och Lennart inga problem.. snacka om rasism och att dom är taskiga emot mig, hahaha... Jag tog ett foto av henne också, kanske inte närbild, men ändå ett foto...



Vi kunde sedan oskadda fortsätta vår upptäckts-färd, och körde rakt ut i ingenting, ty York ville ta sig till min by, alltså där svärmor och Baloo bor (Non Saton). York har en kompis där som har ett hus. Samma tysk som blev bortjagad för några år sen, som kanske den minnesgode kommer ihåg. Tysken som klagade högljutt på templet, och det jäkla oväsendet därifrån klockan 05.00 redan på morgonen...



York hade lovat att titta till hans lilla hus där. Så vi fick en tur på 7 km, på en riktigt dålig grus/lerväg, där man kör med livet som insats varje meter. Dock så klarade vi det hela med glans, vi passerade också väldigt många människor, som satt och käkade efter vägkanten, och alla var trevliga och hälsade när vi passerade, flera av dom erbjöd mig mat, men jag brukar säga som ni vet vid detta laget ”im läaoo” (jag är mätt).

Vi kom till slut fram till vår by efter dryga 13 km,s åkande. Och vi var ömma i häcken. Vi köpte en dricka, en full flaska med bensin, och stack ut till tyskens hus, fotade lite, och sedan var allt klart, och vi stack hem...... Nöjd efter dagens resa med York, och att träffa alla människor, så satte jag mig sedan klockan 14.30 på cykeln, och cyklade dryga 43 km,



Och till min stora glädje, så kände jag inga som helst orosmoln i min kropp, allt var som vanligt!!! Visst ”jag kände” verkligen efter.. Man gör ju det i början när man är orolig. Men inget konstigt alls kände jag, och allt eftersom jag cyklade på, och kilometer lades på kilometer, så lugnade jag mig lite grand, och kunde faktiskt njuta där i eftermiddags-solen....  



Först då lade jag märke till vilken ovanlig dag det faktiskt var. Normalt sett, så brukar det ligga ett ”dis” över nejden här. Oftast tänker man inte ens på det. Inte förrän man kommer hem, och tar fram fotona ur kameran, in i datorn, och tittar på dom på stora skärmen, man ser då tydligt hur gryniga fotona oftast är.



Jag har alltid skyllt det på en sämre kamera, men jag tror sanningen ligger i, att fotona visar mer en verklighet, som kan vara svår att ”se” ibland. Men denna dag, så tittade jag ut där jag cyklade, och trodde först fanimej att min syn hade förbättrats sedan igår, men insåg att luften var kristallklar. Jag stannade flera gånger och tog foton, och visst kan man se att skärpan är riktigt bra, och fotona mycket skarpare än normalt, tycker i alla fall jag....

Handskak


Chaiyaphum MMDCCI, Thailand

1 december 2016

87,3 kilo - 86,3 kilo (36 km) 125 minuter

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 3,868 (nedåt)



Ålderdom är hedervärt,
och ungdom är ädelt"

Dagen är till ända, och nu skall jag sammanfatta York´s och min tur, ner till sökandet efter byarna Nong Phai och Nong Ra. Jag hade för-jobbat lite grand, och funnit ett scenario, och York hade för-jobbat, och kommit fram till ett annat. Jag hade funnit ut att Google Earth OCH Google maps, båda visade en väg rakt ut i ingenting, där kommun-kontoret skulle ligga.

Vi båda visste att detta nog var löjligt fel, så vi försökte att gå efter Yorks känsla. Hans känsla bestod av,,, när det kom till kritan,,,,, inte mycket alls skall sägas. Men säker var han innan, men högst osäker efter. Vi stannade till vid huvud-templet i Nong Phai, som ligger utefter huvudvägen, som man kommer på när man svänger in ifrån Bangkok-vägen ner till dessa byar, denna huvudvägen heter Gutalom lärde jag mig nu efter 9 års boende här....... Och den var INTE uppkallad p.gr.a. mig eler andra väst-svenskar boendes här.

York som är en orädd jävel till att prata thai med folk, stannade till vid templet ifråga, och han kom ingen vart alls, de hade inte en susning om var Nong Ra var för något, inte en susning alls. Där var 3 munkar, alla visste inget alls, plus en gammal tant som också skakade på huvudet frenetiskt nekande...



Vi kom i stiltje, ända tils jag sade det förlösande by-namnet som dom nappade på bums, detta var första gången av 2 då jag mot allt bättre vetande kunde bidraga med något språk, och kommunikations-mässigt! Jag sade ”Nong Yan Kha”, alla 4 ryckte till, och pekade blixtsnabbt bortåt vägen till.

Och nu hade vi hittat vart vi skulle göra den ”högersväng” som Rolle hade skrivit om. Han visste ju inte själv alls var denna högersväng skulle göras, men nu löste vi den biten. Så OK, vi körde in på den vägen, York var nöjd, för han hade gissat att det kanske kunde vara just här..

Vi kom fram tll Nong Yan Kha, kör igenom, men bestämde oss för att fråga om var Nong Ra låg någonstans, det borde ju ligga någonstans åt detta hållet i alla fall.. Killen vi frågade var skittrevlig, och pratade lite engelska, men han fattade inte Nong Ra alls. När vi frågade var som låg bortåt vägen, så rabblade han i en förblindande hög fart, en massa namn och ord, som ingen fattade, ända tills jag reagerade starkt, ty jag hörde Nong Sra....



Och för mig så var detta ju röd flagg ju.... [b]Va sa du??[/b] sade jag [b]Nong Sra?[/b] Ja, va fan York fattar du, detta är ju vad vi letar efter,,,, Nong Ra är Nong Sra, samma sak endast med förlust av en bokstav. Denna förlorade bokstav (S), gjorde ju att thailändarna var fullständigt förlorade, och klarade inte av att fatta någon alls.

Trots att killen hörde oss säga Nong Ra minst 2 gånger, så kunde han säga Nong Sra direkt 5 sekunder senare, utan att fatta att det var samma sak... jag frågade honom, ”Nong Sra – Tomphai”? Visst svarade thaikillen, hur långt?? 1 km sade han... Verkligen ett fynd som vi hittade i den killen.... För att inte detta skall bli för långrandigt och för trögt att läsa, så avslutar jag nu och här, så hörs vi imorgon med fortsättningen på denna berättelse....



Annars drog Yongan iväg idag igen med detta fångande av snäckor, hon har tydligen gett sig fan på att förgifta hela grannskapet här. Men allt sker frivilligt. Thai smackar med käften, och "hyvar" in i käften, precis allt som deras förfäder lärt dom. Inga lärdomar är negativa här. Man ifrågasätter ju aldrig någonting,  så dödstalen hålls fint vid liv, och alla är nöjda.

Ty att dö vid 20, 32, 55, eller 62 år gammal, är bara Mai Pen Rai (sånt e livet), och inget mer med det. Varför ändra på saker och ting. Och jag tror fanimej att dom har rätt på sitt sätt. Är det verkligen rätt och riktigt, att en kille, kommandes ifrån det kalla Sverige med 7 miljoner riktiga svenskar, och tala om att livsstilen är farligt dålig i Thailand, och dessa är 68 miljoner äkta thailändare...

Kanske det är vi svenskar som äter fel och dör i mängd, eller så är det bara så att vi är dåliga på att producera babysar i vårt hemland Sverige... Döm själva.... Forts. Nästa kapitel....

Handskak