Chaiyaphum MMCDLXXXVII, Thailand
30 april 2016
84,8 kilo -
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,333 (neråt)
Styrkan i korrekt observation kallas ofta cynism
av dem som inte har den....
Kanske dags att berätta en s.k. historia ifrån den thailändska
berättar-kulturen. Inte alla historier är ur-gamla, en del historier
har utspelat sig nu under senare tid.. Så här kommer då en historia som
brukar berättas runt Chaiyaphum-området i alla fall... Rubriken på
denna historia skulle kunna vara ”Den underbara
konserverings-fabriken”, och den går som så här. Det börjat med ett
förord...
När fabriker började byggas ute på landet i Thailand, så var den
thailändska bonde-befolkningen väldigt förundrade och storögda. Och
naturligtvis i denna kultur-atmosfär så föddes också en massa
historier, en del sanna och en del riktigt mycket överdrivna, men alla
så var dom underhållande.
Folket hörde talas om dessa löpande band som fanns, och de åsåg med
förundran hur arbetarna på löpande bandet, de tog emot en produkt, och
ur den andra änden så dök där upp en fullständigt annan. Det dröjde
inte länge innan folklore hade skapat en mängd historier som sagt var,
varav denna var en av de mer roliga att lyssna till tycker jag.
Har ni hört talats om världens mest effektiva och komplicerade löpande
bands-fabrik förut? Den har byggts här i Chaiyaphum-provinsen, och
folket där kunde inte få nog av att titta, och se hur fabriken tog emot
produkter i ena änden, och skapade nya som sedan skeppades iväg till
sina kunder.
Man tog emot fräsch ny mat som tvättades, rensades, styckades, och
sedan av sig själv hamnade i en konservburk.... Folk var som förstenade
inför dessa under som hände. Folk kom långväga ifrån, lika lång bort
som Khorat, och de alla tittade på maskinerna, och de alla hade sedan
en historia att berätta.
En person berättade för mig att de tog hela banan-stockar, och körde in
i maskinen i ena ändan, och ut kom bananer i en massa olika form
och skepnader. Där var torkade bananer, stekta bananer, och där var
barbequed-bananer.... Där kom t.om. ut sockrade bananer.... Och allt
detta ifrån en banan-stock med råa bananer.
Nästa besökare hade en ännu mer fascinerande historia att berätta. När
jag var där, berättade han, så matade dom maskinerna med levande
gravida grisar. Inom minuter, så kom det ut en femstjärnig gris-soppa,
och grillat griskött.
De ofödda gris-barnen kom ut som krispiga grisköttbitar på pinne, helt
underbara i smaken... Gris-fettet var separerat, skinnet och benen var
också malet ner till gödset, och födoämnen för risfälten, och allt var
packat snyggt och fint, i likadana tunga säckar.
Men en tredje besökare hade en ännu mer otrolig historia att berätta.
Han sade, jag kom dit sent på eftermiddagen, när en bonde kom med en
mängd kor, som de ledde in i maskinerna, de skulle göra
konserverat kött till arme´n sades det. Chefen var upptagen med andra
gäster, så han hade inte tid att övervaka arbetet med kossorna...
När han var färdig med sina gäster, så stövlade han ner till
maskinerna, för att provsmaka det konserverade köttet. Han grinade
illa, och sade att det var alldeles för mesigt, och saknade fisksås,
och chilli!! Han tittade på sin klocka och sade – ”det är försent nu,
låt oss stoppa arbetet, så startar vi om imorgon bitti igen”.....
Så arbetarna stoppade tillbaka allt det konserverade köttet i
maskinerna igen, tryckte på ”reverse”, köttet pressades bakåt
tillbaka i maskinerna, ända tills kossorna en efter en, allihopa, kunde
promenera ut ur fabriken igen, och gå ut på ängen utanför, och beta,
tills nästa dag.
Dock den bit som chefen hade smakat på, kom ifrån en kviga i hjorden,
den kvigan undrade säkert varför hon hade ett hål i främre flanken, där
hon vankade omkring betandes utanför fabriken???
Ja detta var en remarkabel fabrik som låg där i bonde-distriktet runt
Chaiyaphum, och alla historierna inlemmades snabbt i folkloren här
omkring. Men så imponerade som befolkningen ändå var, så föredrog dock
de flesta sitt gamla vanliga invanda levnadssätt.. Alltså ett slag med
yxan i skallen på kossan eller grisen, och sedan slaktades det på det
gamla vanliga sättet.
Det var bara muslimerna som körde sitt sätt, de skar kossan i halsen
(gris äter dom ju inte), lät sedan kossan förblöda under uppmuntrande
tilrop, det var ju deras sätt att hantera djur.... Ja olika Gudar har
tydligen olika sätt, att se på hur vi människor skall behandla våra
djur....
Vilken Gud som är bäst,, vete skam själv, är inte mycket till
religiöser själv, men buddismen ligger nog ganska nära min
livsuppfattning känner jag. Buddismen talar ju inte om för folk hur dom
slall leva sina liv, utan det får man själv ta ansvar för..... Detta
till skillnad ifrån kristendomen och islam och annan religös skit..
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXXXVI, Thailand
29 april 2016
84,6 kilo - 83,4 kilo (43 km) 132 minuter - 1.662 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,337 (neråt)
Goda människor behöver inga lagar för att uppträda ansvarsfullt,
medans dåliga människor alltid finner vägar ”runt” lagarna!!
”Another day in paradise......” Så hette ju sången, om ni nu kommer
ihåg den, Phil Collins va?? I alla fall varit ensam idag under större
delen av dagen, hela natten och förmiddagen i morgon. Yongyut har fått
fram ytterligare en bränning av ett lik. Denna gång handlar det om en
gammal kamrat till hennes bror!!!
Ja hennes bror som har jobbat i över 20 år nu nere i Bangkok, och
knappt alls varit här. Så det som anses som nära här är rent
fantastiskt.. När det gäller alla dessa begivenheter som dödslar,
bränningar, förlovningar, giftmål, skilsmässor, bli munk, och
troligtvis 10:tals ytterligare anledningar, till att hyra in högtalare,
mikrofoner, bord och stolar och partytält, och köpa in en jäkla massa
mat.
Man bjuder mer eller mindre med psykiskt våld in folk till höger och
vänster, och det roliga är att i dessa lägen, med alla dessa jäkla
svindyra partyn, DÅ minsann är alla välkomna, och man känner sig
tvungen att gå, av massor av olika sociala anledningar. Jag vet att i
de allra flesta fall så har folk stenkoll på att ”Andersson” la 20:- på
förra festen som ”Pettersson” hade här nere. Man lade alltså 20:- i det
kuvert som hade delats ut till dom i förväg.
Sedan så kollar varje by-bo hur mycket som arrangörs-familjen la när
dom själva hade party förra gången, och då lägger man detsamma.. En del
för faktiskt bok om dessa saker, så noga är det. Så när det gäller
fester, så är alla välkomna, och bör också komma. Detta står då till
tvär kontrast till sedvänjan vad det gäller kompisar och kamrater...
Här så har jag en stark stark känsla av att familjen totalt och
fullständigt har tagit över ifrån det som vi kallar kamrat och
kompis-skap.. Här så delar man inte sina sorger med en speciellt utvald
kamrat som vi gör, en människa som man kan öppna sig för, och få
vettiga råd utav. Här öppnar man sig enbart till familjen, om man nu
öppnar sig överhuvudtaget, den grejen är ju inte thais starkaste sida
skall ni veta.
Jag märker ju dessa grejor ganska mycket i samband med mina
falang-vänner, både gamla som nya. Det första som jag märkte var att
dessa thai-damer hade grymt lätt för att umgås med varandra. De kom
igång med snacket inom en sekund kändes det som, och sedan tuggade dom
rötter, löv, grenar, och insekter i timmatal, och det var ingen hejd på
deras samtal. Man tog sedan adjö efter en trevlig kväll.
Och sedan var det absolut dödstyst dom emellan ända tills falangerna
bestämde att det var dags att träffas igen, kanske 2 månader senare.
Under den tiden, inte ett samtal, inte ett smack. Jag frågar varför och
Yongan svarar – ”I have my family”!!!!! Så då i våra falang-liv..... Är
man vänner, så hamnar man på samma fester, är man vänner, så umgås man
med varandra, och man håller kontakten med varandra.
Den typen av bekantskap finns knappt här. OK jag har hört talats om i
ganska sälsynta fall där typ Yongans farsa hade en jätte-kamrat i
livet, där han gifte bort sin dotter med hans son (Baloo med Yutin
rektorn ni vet) Men är det verkligen kamratskap och vänskap?
Dessa 2 fäder hade inte snackat med varandra sedan de var i 25
års-åldern eller ens träffats!!! Men Yongyut tyckte att dom var goa
vänner. Pappa har ju sin familj menade hon på....
Så med detta sagt, nu idag så brändes denna kamrat till hennes bror, en
kille som Yongyut inte sett sedan hon var liten.... Men hon känner att
det är socialt rätt och riktigt att gå dit, så jag säger naturligtvis
inget... Hennes grej alltså... Nu ringde hon, och sade att hon och
Namkaeng stannar kvar över natten, jasså frågade jag, varför då då? Jo
jag vill hjälpa till med maten, och städningen, de behöver hjälp...
jaja jag känner ju till Yongans villighet att hjälpa, så OK – ”no
ploblem”, svarade jag...
Killen, alltså han som dog, hade blivit slagen i mos utav en ”kamrat”
där i byn. Kamraten som dog hade haft en mamma och en pappa där i byn,
som båda sålde Yabba (knark), och drog in stålar på det sättet. Knarket
låg enligt uppgift helt öppet allt som oftast där i hemmet, så deras 3
barn blev ganska snabbt inne på detta med knark, dom också.
Ingen anklagar någon i Thailand, så ingen brydde sig, ung-jävvlarna
skall ju vara "tacksamma" att föräldrarna lät dom födas.... Killen som
dog gick på Yabba, och så gjorde också hans ”kamrat”, den kamraten hade
tidigare spöat upp sin egna mamma, med flera revben brutna som
resultat. Polisen kom till byn, men alla höll ihop, och alla höll
käften, så sonen kom undan, och han har nog kommit undan det mesta i
livet.
Nu kom han ihop sig med sin egna kamrat, slog sin kompis i trasor, med
en järnstång, släpade ut honom i skogen, och dumpade honom där. En
by-bo som var vaksam såg det hela, och ringde polisen, samtidigt så
ringde den skyldige mördaren till polisen, och uppgav att hans kamrat
hade blivit överfallen av en okänd man, och tagen därifrån....
Polisen fann blixtsnabbt liket tack vare by-bon, fick snabbt ur
knarkaren vad som hade hänt, och nu väntar den killen på ett
fängelsestraff lika långt som säkerligen 3 decennier, om han nu inte
dödas på ena eller andra sättet. Livet i byarna är tufft. Utåt sätt, så
har många det bra där, och alla tar hand om varandra, men i en atmosfär
där ingen vågar konfrontera varandra, så tror jag att idioterna, och
översittarna, nog är duktiga på att dra fördel av detta.
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXXXV, Thailand
28 april 2016
84,4 kilo - 82,9 kilo (45 km) 135 minuter - 1.700 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,341 (uppåt)
Den enda skillnaden emellan mig och en galen man,
är att jag inte är galen..
Forts. Från föra kapitlet... Jag är övertygad om att många avvikande
faktiskt tvingas iväg hemifrån p.gr.a. föräldrarnas besvikelse, eller
att dom skäms. Jag läste för 30 år sedan, så det finns säkert ny
forskning i ämnet, men då sades det i alla fall ifrån vetenskapens
sida, att bland oss människor, så är 10% avvikande sexuellt, vilket
alltså menas att om man samlar ihop 100 st flickor och pojkar bland oss
människor i falang-land, så gömmer det sig 10 st avvikande bland den
gängen...
Skrämmande ju... Går man ut på stan hemma, så ser man ju 10.000 st
människor och 1 bög, och ingen ladyboysare... Så det betyder ju att en
hel mängd av dessa måste hålla till djupt inne i garderoben och gömma
sig, och ha det som sin hemlighet...
Här i Thailand, så ser man detta sexuellt avvikande fenomen precis
överallt, och det mest konstiga är att man ser det så ofta bland
skolbarnen här. Man startar redan i barna-ålder med att visa och
omhulda dessa tendenser.. Och det sker ofta med föräldrarnas eller
vårdnadshavarens fulla tillgift.
När jag är på stan, så finns det alltid mängder av skolbarn på gatan,
eller inne på Tesco Lotus, ja precis överallt. Och ofta ofta ofta, så
ser jag hur där går en grupp med töser, och i den gruppen så gömmer sig
en bög, tomboy, eller ladyboysare.
Gömmer sig är väl helt fel ord, de finns där, och de är fullt
accepterade bland flickorna i gruppen, och flickorna kallar
ladyboys-killen för ”henne”, alltså INTE ”honom”... Och hans svar på
tilltal är alltid Kha och icke som det skall vara Khrap...
Så utåt sett för de små, så verkar de leva ett bra liv, killarna verkar
inte vara stygga emot bögarna eller ladyboysarna, utan de får vara som
dom vill. Men jösses vad många det är av dom här. Man kan gott säga
utan att överdriva (känns det som i alla fall), att siffran på
10% är väldigt sann här i Thailand...
Så hur kommer det sig att det finns så många bögisar, och ladyboysare,
och tomboys här i detta landet? Eller är detta lika vanligt i
grannländerna, som Vietnam, Laos, Kambodja, Burma, och Malaysia? Och är
således alltså ett Asien-problem, och inte enbart ett
Thailands-problem?
Ja vem sjutton vet.... I så fall vad beror detta på... Beror det på
någon typ av undernäring,,, som då skapar någon typ av mutation
nere på molekyl, och atomnivå bland Thailändska befolkningen??
Eller är det så enkelt, så att det bor procentuellt lika många sexuellt
avvikande i Stockholm som här, fast dom då gömmer sig mycket mer
effektivt där... Förresten Stockholm var dumt att nämna, där är det
säkert 12% sexuellt avvikande, de verkar ju samlas a la mass i den stan
ju.... Men i övriga Sverige då.... Är det lika många där som i
Thailand, fast dom gömmer sig bättre???
Yongyut har tagit med sig bambu i mängd ifrån Nong Bua Daeng och sina
marker däruppe. Jag råkade säga att det skulle vara fräckt att köpa typ
ett litet stängsel i trä som ringar in rabatterna så fint.. Vips så kom
macheten fram, kniven, sågen, och hammaren, och sedan köpte hon
småspik.
Hon har nu suttit varje dag i styvt två vecor och gjort dessa trägrejor
till mig och min del av trädgården, faktiskt riktigt snyggt tycker
jag!! Men smaken är väl som baken. Men så började lilla Yongan att
hitta på egna prylar, och då ballar det ut fullständigt känner jag,
väldigt ofta. Jag kom hem härom dagen, och då hade hon tagit sig
friheten att börja sätt upp dessa stängel ute i trädgården, och sedan
hade hon målat dom med en....... silverfärg.
Ja en jäkla silverfärg. Alltså fimpat den trevliga och snygga
bambufärgen ... Jag blev skitsur, ryckte upp grejorna ur jorden, och
sade till henne att i morgon handlar jag grön färg och sprejar på, nån
jäkla ordning får det vara.... – ”falang never happy”, var väl den
kommentaren jag fick...
Men lyckades ändå känna ett stygn av stygghet,, ett himla stort jobb
hon gjort i alla fall.. Men det kommer att bli bra, när hon ser hur
trädgården kommer att se ut med hennes bambu-stängsel... Då blir det
nog bra!!! Hon fick i alla fall ett gäng kramar som
uppmuntran....
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXXXIV, Thailand
27 april 2016
84,2 kilo - 82,7 kilo (36 km) 125 minuter - 1.574 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,327 (uppåt)
Dans är tyst poesi,,,
I efterdyningen av vårt besök där uppe i Baan Khwaoo hos paret som
jobbade för försäkringsbolaget AIA, så var det 2 saker som jag kom ihåg
ifrån det mötet. Vi kom att prata om en falang som jag inte umgås med
längre här, en svensk. Ha ville ju också ha en försäkring, ungefär som
min, den jag har.
Han valde dock så höga skydd och belopp som ersättningar vid olyckor
och sjukdomar, så hans premie blev ju dubbelt så hög som min, och han
skulle betala runt 94.000 baht per halvår, han blev då förbannad på
försäkringsbolaget, vilket jag i alla fall fann vara sista droppen för
min del.
Han ändrade sin försäkring, och makulerade hela hälso-biten, vilket
alltså var anledningen till att överhuvudtaget ha en försäkring, och så
gjorde han om den till att bli en livförsäkring enbart, och den betalar
han väl runt 2.000 baht per år för, inget mer. Så man kan gott säga att
han har förvandlat detta till noll skydd, men upp till honom.
I alla fall, i den vevan med liv och död, så berättade
försäkringskillen att det dog en stadig ström med äldre nu där dom bor,
han menade på att det faktiskt är ganska många äldre 70 och uppåt, som
går åt som smör i solsken,nu under denna varma tid i april och maj här
i Thailand. Värmeslag, eller stroke, eller sådana saker tar död på
folk.
Det hjälper ju tydligen inte att man är född i detta klimat, att
folk-arten har bott i detta klimat i 70.000 år, man dör p.gr.a. att det
är för varmt för dom. Man undrar ju stilla om mat-intaget har med detta
att göra, om dom slafsar för mycket grönt, och inte har någon inre
styrka.. Men det är ju bara gissningar.....
På tal om gissningar och generaliseringar, så är det dags nu för en ny
sådan, och det är bara så himla kul att utmana folk med detta. Jo
försäkrings-killens fru, Pojai Baan-damen, berättade att dom har 3
pojkar.... 2 av dom är det bara ett år emellan, och dom är som 2 bär,
ser lika ut, och är lika till sättet.
Den tredje blev individuellt lite annorlunda. Han blev en ladyboy, och
för honom, liksom för många andra ladyboysare, så är det alldeles för
trångt att bo i Chaiyaphum-provinsen. Man lämnar gärna, och flyttar då
i ordning, till platser som bl.a. Bangkok, Pattaya, Phuket eller Hua
Hin. Där inkomst-möjligheterna är avsevärt mycket bättre. Och där
"kunderna" finnes. Har hört att Hua Hin är ett bra tillhåll för
Ladyboysare, mycket svenskar där, hahahaha!!!
Men familjen berättade absolut inte detta för att dom skämdes, dom
berättade det som den naturligaste sak i hela världen, alltså att deras
son var så avvikande. Jag finner det vara rent fantastiskt thais sätt,
och deras syn på denna grej. Utåt sätt, så som jag kan se i alla fall,
så verkar dom vara väldigt förstående och accepterar detta tillstånd.
Men jag vågar nog säga, inte för att jag vet nåt alls om det just i
thaiarnas fall, men jag vågar säga med bestämdhet, att thai liksom alla
andra människor på denna jord, inte alltid ser likafullt pluttinuttigt
på att deras avkomma blir avvikande som bögar, tomboys, och
ladyboysare. Jag är övertygad om att bakom kulisserna, ÄVEN i Thailand,
så förekommer det våld.
Och det förekommer trakasserier ifrån föräldrarnas sida, när dom
upptäcker att deras barn är onaturligt avvikande ifrån människo-arten,
och vad som var meningen med densamma. Så detta med hej och hå massor
av leenden i Thailand, inom hemmets fyra väggar, så förekommer det nog
ganska ofta både det ena och det andra, det gäller inställningen till
det avvikande, även om man smilar utåt. Forts. Nästa kapitel...
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXXXIII, Thailand
26 april 2016
84,2 kilo - 82,9 kilo (45 km) 155 minuter - 1.952 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,310 (uppåt)
Försök att lära Er något om allting,,
och allting om någonting!!
Igår lördag den 23 april, så startade det tidigt som fan med
himlastormande music (IGEN…..) Det var på vår gata det hände, och det
var kinesfanskaps-familjen, alltså de två som är lärare och som man
aldrig ser, men desto mer hör av, via deras jäkla tupp, alltså den tupp
som funnits här nu i flertalet år, och spridit sin olust bland oss som
bor här...
Musiken vrål-spelade hela dagen igår, jag passerade där borta 100 meter
bort, och såg att där stod en pick up med en stor jäkla cement-Buddah
på flaket, ordentligt påklädd, antagligen för att han inte skulle bli
solbränd eller nåt!! Musiken kom ifrån samma flak via högtalare som
hette duga.
Vi hörde sedan musiken hela dagen, och t.om igår kväll vid 23.tiden när
jag skulle gå och lägga mig, så hade dom musiken på. Nu i morse kl.
05.30 så tyckte dom att det var dags igen, man blir ju för fan helt
frustrerad av all denna jäkla musik, som man så fint kommer undan hemma
i Sverige. Jag frågade Yongyut om nån dött, skiljt sig, eller gift sig,
eller nån skall bli munk, eller vad det var frågan om.
Yongan hade hört ute på gatan, att den cement-buddah som stod och
fortfarande står där på flaket, skall köras till ett tempel runt 15 mil
härifrån, runt Kalasin eller nåt. Och ges till templet där. Så man
undrar varför skall dessa stolpskott terra hela omgivningen i 2 hela
dagar i Chaiyaphum. Bara för att dom vill ge en cementstaty till ett
tempel 16 mil bort, ÅK DIT FÖR FAN DIREKT utan att passera GÅ, så
slipper vi andra skiten.... Secken kultur detta är egentligen..
Var och fikade med York idag. Jag orkade inte cykla idag,
luftfuktigheten igår var för jäkligt minst sagt. Jag cyklade 46 km, och
drack 5 st flaskor med vatten, jag mådde riktigt pyton, och var
spyfärdig av allt vattnet som låg i magen. Man drack för man var så
himla törstig i värmen, men magen var full..
Så idag, lika varmt och fuktigt, då struntade jag i det, och York och
jag kom överens om att ta en tur med motorbikarna istället ner till
Chatturat (42 km en väg), och fika där... När det var avklarat, så sa
jag att jag ville åka till en marknad eller nåt sånt, och handla gröna
mango till Yongan, och gula till mig själv.
Sagt och gjort, vi drog iväg dryga 3 mil bort till Baan Khwaoo, väl
där, så kom jag på att jag ville visa, i vilket hus som paret som
representerar AIA bor i (vårt försäkringsbolag), vi svängde in på deras
gata, och där satt dom på sin uteplats och ropade in oss.
Lite trevligt tjöt blev det. York passade på att fråga om sin
förestående ögon-operation... Visst sade dom, så klart AIA ställer upp
på det, ingår i din försäkring. York blev lika förvånad som glad, det
skulle ju kosta runt 100.000 baht det hela, så det var kanongott ju!!
Vi stack sedan iväg därifrån, men jag hade innan berättat för York hur
annorlunda försäkrings-säljare har det i Thailand än i andra
västerländska länder. Där i våra länder, så är det ett arbete som
vilket som helst, och inga större inkomster, bra, men kanske inga
himlastormande löner. Här i Thailand där emot, så kan dom tjäna grova
stålar faktiskt. Har en känsla av att dom får behålla stora delar av
premierna själva som lön och ersättning.
Jag berättade för York, hur detta par hade detta enorma hus, och på det
så hade de flera motorbikar, samt 3 st bilar, var av en av dom ju var
den där stora halv-bussen nästan, som tog runt 10-12 personer, måste ju
vara en svindyr bil....
När vi satt där och pratade, så kommenterade jag damens uniform, hon
säljer ju försäkringar, men uniformen ser precis ut som en
lärar-uniform. Jag frågade henne om hon var lärare också med den fina
uniformen, nej svarade hon – ”jag är Poojai Baan här i Baan Khwaoo”...
Alltså by-äldste, och DÅ fattade man till slut varifrån stålarna kom.
Det är ju dessa by-äldste, som alltid brukar sno ansenliga delar av
pengarna, som Bangkok och regeringen brukar skicka ut, för att laga och
bygga vägar, och andra operationer. Där mitt i smeten sitter
by-äldsten, och skummar, och lägger på allt vad han är värd... Det
gäller ju att sno åt sig de få år, som de får ha detta ämbete, om det
nu kan kallas ämbete..
I alla fall, vi stack sedan hem efter ett par trevliga timmar ute i det fria, men Gud va gott att komma hem till A/C igen....
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXXXII, Thailand
25 april 2016
83,7 kilo -
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,302 (uppåt)
Ingenting i världen är farligare än uppriktig okunskap,
och samvetsgrann dumhet
Jag har ju sett under lång tid nu, hur träden I Thailand mycket mer
utpräglad än hemma I Sverige har skapat en grej för att hålla sina frön
eller blommor, eller vad det nu är. Jo de har stora ”kapslar”
hängandes, dessa spricker tills slut, och släpper ut frön, eller så
blommar det ut blommor därifrån.
Ganska många träd har just denna grej, så naturen anser nog att det är
en bra ide´. Jag har foton ifrån de gula och de röda träden, som alltså
delar denna ”visdom”!!
Nu skall jag berätta om en ”defekt” hos det thailändska folket. Jag
vågar nog säga med bestämdhet att denna grej finns hos så gott som alla
thai, även de som bor ihop med falanger nere på turist-orten... Hur
mycket det än dementeras, hahaha!!!
Jag blev ombedd av Yongyut idag att på hemvägen ifrån stan,
handla till Namkaeng lite saft. Thailand har ju den där flaskan med röd
saft som de gillar. Jag vet ju inte vad sjutton det heter på thai,
alltså saft eller lemonade på engelska.. Så jag fick hånka mig fram
medelst gester, lite ord och mycket leende.....
Jag startade denna uppvisning inne på Tesco Lotus express, med att
fråga efter lemonade... Fick noll respons, tösen kunde inte ett ord
engelska, den lilla tösen på styva 20 år... Jag började då med min
legendariska ”gäster med gester” – parodi. Jag formade handen, och sade
glass (på engelska).... De var två stycken nu, och de stirrade storögt,
då den ene blev upphetsad och sade – ”Ahaaaa.....¤%%¤#% gaeoo ”
Hon visste direkt tydligen vad jag menade.
De tog mig glatt till hyllan med plastglas... – ”Bo bo bo bo bo” (nej
nej nej) svarade jag.. –”glass and nittnoj lemonade, and fill up with
water”...... Ahaaa... kom det igen, nu hade de läget klart för sig, och
drog iväg mig till vattenförrådet, och visade stolt upp hyllorna med
alla vattenflaskor..... Men va fan tyckte jag, fattar ni noll eller?
För tredje gången upprepade jag, och försökte verkligen att få de två
töserna med på noterna medelst detta; - ” One gaeoo (hade kommit på att
glas ju var gaeoo), nittnoj lemonade, and water all the way up”, OK??
Det var rena öknen i ögontrakten, de fattade absolut ingenting..... jag
sade till dom, jag går och tittar själv.....
Ganska snabbt så kom jag till en hylla, och där stod runt 15 st stora
flaskor med saften jag frågade efter..... Jag tog flaskan glad i hågen,
och visade dom... Jag tog flaskan, och nu skulle dom välan fatta,
sedan formade jag handen som om jag hade ett glas däri –”gaeoo” sade
jag, dom nickade båda två. Jag hällde ifrån flaskan jag hade i handen
lite grand i glaset (hypotetiskt sett alltså, och sedan gestikulerade
jag att vatten skulle i där också....
Töserna, trots att jag hade flask-fan i näven, fattade noll och
ingenting. Jag gav upp, betalade 37 baht, och åkte hem och kände mig
väldigt begränsad, men ovanligt begåvad faktiskt i det hänseendet. Men
på att annat sätt så känner jag mig sorgsen, på thailändarna och deras
språk, och deras bristande kunnande att läsa ansikte, och ord, och
gester, de är i fullständig avsaknad av detta faktiskt. Jag har märkt
detta överallt nu under mina 8 fulla år här...
Jag orkar inte rabbla upp alla jäkla situationer, där jag pekat för att
förklara, och thaiarna tittar inte dit jag pekar, utan tittar på mitt
FINGER som pekar.. Jag tror att detta beteende eller brist på beteende
och förståelse, också är en broms-kloss för dom gentemot alla andra
folkslag. De verkar faktiskt inte ha den minsta förståelse, eller
kunnande om t.ex. gester, och viftande med armar och fingrar, eller
ansiktsuttryck heller för den delen.
Det verkar som om den enda allena-görande prylen i deras liv, och som
dom förstår till 100%, är detta eviga waiande, alltså händerna ihop som
i bön. Man hälsar ju varandra så, man ber om ursäkt så, och man ber
så....
Kanske därför dom också verkar stå och stampa på samma fläck hela tiden
utvecklings-mässigt,, Detta är inte något klagande eller beklagande,
det är bara en observation och en undran, om hur det egentligen står
till insidan av det thailändska folket..
Så att starta upp ett TV-program som vi hade, och älskade på 80;talet
(tror jag det var va?). Som hette ”Gäster med gester”, det programmet
skulle nog bli extremt impopulärt tror jag, thai skulle inte fatta alls
vad det handlade om, och kunde inte relatera till något alls...och
deras gissningar skulle vara ingenting tror jag. Detta var en liten del
i vad som hände idag för min del.... Alla, ha en go dag själva....
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXXXI, Thailand
24 april 2016
83,7 kilo - 82,7 kilo (46 km) 166 minuter - 2.090 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,298 (neråt)
Varför jag hatar folk? Därför att du kan göra 99 saker för dom,
och det som dom kommer ihåg,
är den där enda saken du inte gjorde för dom!!
Nu skall jag berätta om glömda skatter, och värdefulla föremål i mitt
liv. Jo jag hade ju förut min "enkrona" som jag köpte 1978 för 275:- i
en mynthandel, på Linne´gatan i Göteborg. Jag kollade ju den när jag
bodde här i Thailand, och jag tänkte att den måste ju vara värd kanske
3.000 kronor, nu vid detta laget 35 år senare. Ute på internet, så fick
jag reda på att man funnit ett ansenligt antal av just den enkronan
från typ 1935 eller nåt sånt, så den var värd numera i dessa dagar runt
33 kronor...
Men skam den som ger sig, Jag har en Levin country-gitarr som skall
vara en raritet, då när den inhandlades 1972, så kostade den nästan
4.000 kronor, och jag hade hört att det var fina samlar-priser på dessa
kvalitets-gitarrer ifrån flydda tider.... Återigen via internet, det
gav vid handen, att folk inte alls gillade att samla på denna
gitarr-model, och den hade gått ur stil alldeles, och jag kunde inte få
mer än kanske maximalt 800:- för den begagnad!!!
OK nu var jag skitsur, varför kan inte jag ha skatter liggande i
källaren, som ju många andra har?. Jag kom ju då att tänka på mina 3
stora glas-vaser Kosta-Boda, som jag haft sedan 1984, och de köptes för
syfte att de skulle stiga i värde. Jag har berättat om dom tidigare här
på hemsidan.
De hade ett serienummer alla 3. Jag kollade internet igen, och det
visade sig att Kosta-Boda hade sabbat precis hela skiten genom att ge
ut ytterligare 4 serier av samma vaser med nya serie-nummer, de var ju
så snygga och lättsålda.
Jag kollade med Halmstads Auktionsverk som meddelade mig att mina vaser
fanns i mängder, men om jag hade tur, så kunde jag få runt 1000 kronor
för alla 3 vaserna. Jag hade alltså köpt dom 1984 för 600 kronor styck,
alltså totalt 1.800 kronor.... Behöver jag säga att jag fortfarande har
kvar här hemma; enkronan, gitarren och glasvaserna....
Nu vill jag komma till pudelns kärna. 1987 så köpte jag och min bror
varsin tavla av en sådan där konstnär, som på den tiden ofta gick från
kontor till kontor, och sålde sina verk. Brorsan sade kom jag ihåg,
gubben kanske super ihjäl sig och blir legendarisk, och tavlorna stiger
hemskt i pris.... Sagt och gjort, vi handlade varsin, är ju ett
jättebra objekt till vår pensionering!!!
Jag såg tavlan härom-dagen, se fotot, och skickade fotot till
Stockholms Auktionsverk, som erbjöd gratis värdering. Konstnären sade
dom, var totalt okänd för dom, och man kunde nog absolut max på en
auktion räkna med, att kunna få 1.000 kronor. Faaan då får den hänga
kvar.
Så visst har man saker som man varit rädd om, men de är inget värda
tyvärr. Jag tror faktiskt nu så här i efterhand, att det mest
värdefulla jag har haft, är nog den där fina portugisiska servisen som
ju min "svåger" här skulle transportera hem hit från Bangkok, släkten
ville hjälpa till...
Han betalade 100 baht till en thai på gatan, som skulle lyfta lådan med
hela servisen, lade den på axeln, tappade taget, och vips så hade över
30 års sparande, och gullande med denna servis tagit slut.. Allt
gick i kras. Den servisen kollade jag då strax efter olyckan, och
liknande servis i en annan färg, låg på runt 27.000:- i värde, så tack
för maten kära Thailand..
Jag visar några naturbilder ifrån mina cykelturer, kanske inget roligt
att se, men det är vad jag får se i alla fall dagligen. Det går ifrån
svin-torra marker till fina flodbäddar, med lite grönska på sidorna.
Jag ser ofta ofta alla dessa människor som fiskar eller plockar
musslor, eller vad dom nu gör nere i floden. Och jag ser överallt dessa
betande kossor, och deras ”vaktare”. Dessa kvinnor och män, måste
fanimej ha det absolut tråkigaste jobb i världshistorien.
Tänk Er!! Sitta hela dagarna, i hela Ert liv, och kolla på när kossor
betar och parar sig.... Ja olika faller ödets lotter i livet för oss
alla,, Kanske vi falanger skall vara ganska glada och mycket mer
tacksamma över vår lott, istället för att ständigt hålla på och leta
efter vad som är fel, eller saknas i våra liv, istället för att glädjas
över vad vi verkligen har i våra liv!!
Templet på bilden har funnit glädje och nytta av vårat julpynt ifrån
falang-land, alltid bra att det kommer till glädje, i vilken mån som
helst, spelar ju ingen roll, eller??
Och till sist, hål i backen, ett riktigt ”kron-höl” mitt i vägen, men
dom är ju schyssta att varna för det i alla fall, och det får man ju
vara tacksam för. Speciellt som hålet funnits där alltsedan 2009 vet
jag, minst!!
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXXX (2.480), Thailand
23 april 2016
84,0 kilo - 82,7 kilo (25 km) 89 minuter - 1.121 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,302 (neråt)
Det finns inga fakta,
enbart tolkningar!!
Jag köpte flaskor på MAKRO nu senast med s.k. ”Mixers” ja ni vet till
brännvinet, kanske mest att likna vid finare saft. Man tar ju 1 del
mixer och typ 6-8 delar vatten, brännvin och is.. Först vid närmare
tanke, så kände jag att detta nog är ett dyrt sätt att dricka brännvin,
fasen det finns ju Sprite, och det finns ju Coca Cola till Vodkan
och Rommen, och det finns ju Schweppes tonic water till Ginet..
Jag började kalkylera lite grand, och det visade sig ganska snabbt, att jag nog haft fel om ekonomin i denna sak, se här bara;
Coca cola / Sprite = 30 baht för 1,5 liter, vilket ger 10 groggar = 3 baht/grogg
Mixer ex MAKRO = 65 baht för 75 cl, vilket ger 38 groggar = 1,7 baht/grogg
Så där ser man hur man bedrager sig själv stundtals med ekonomin. För
en fullblodig alkoholist, så blir detta ju rediga pengar på ett år, för
min del, så lite som jag dricker, så kommer jag nog att tjäna mina
modiga troliga 46,8 baht (SEK; 11;.) via 36 groggar under ett år...
jaja det är ju i alla fall en middag, vadå???
Har fått en sak om bakfoten, och tagit ett alltför snabbt beslut om vad
jag tycker. Och det gäller den thailändska sötpotatisen, se fotot... Vi
var ju inne hos Dan och Amphorn för ett par dagar sedan, och dom hade
ju gjort en jätte-go thairätt med kött i, vilket Dan hade sett till.
Thai brukar ju bara dekorera ytterligt lite med protein, så man käkar
ju mest grönt, plus ris när man äter thaimat.. Men här var det rikligt
med räkor och fiskbitar däri, riktigt kanongott var det.
Jag tittade på bordet och kunde ju se dessa sötpotatisar, som ju är
svinäckliga tycker jag. Yongyut sträckte sig förbi mig och tog en och
stoppade i mun, samma gjorde Amphorn, och dom smackade ljudligt! Sedan
sträckte sig fanimej Dan och gjorde likadant... Han tittade på mig,
skall du inte ha... Blä, svarade jag, det är nog inte för mig.
Är du galen frågade han, lägg salt, eller gör som jag, lägg smör däri
när du äter potatisen, det blir kanongott... Usch, jag hatar att få
mina förutfattade meningar och åsikter ifrågasatta. Men jag tog mod
till mig. Det starkt orange köttet i potatisen log åt mig, när jag tog
den lilla skeden och tog en bit..... Jag blev...... alldeles paff......
Det var svin-gott ju, riktigt sockrigt sött var det.
Sedan körde jag med smör däri, och det blev rena rama drömmen.. Detta
kommer jag att handla framgent och äta, inget snack om den saken. Men
ännu var inte Nirvana nådd med denna sötpotatis. Dan reste sig, gick ut
i köket, och hämtade tillbaka vaniljglass.
Han lade upp en rejäl portion, och på det lade han..... ja just
det.......thailändsk sötpotatis. Ja när det gäller glass, så tvekar jag
ju aldrig och gjorde likadant, och nu var Nirvana nådd för min del.
Det var något av det godaste jag smakat i hela mitt liv... Jag kan bara
säga... pröva för sjutton. Jag vet inget om de andra thaipotatisen som
finns här, de är oftast bara smaklösa och mjöliga, och bara vidriga att
äta, men den röda sötpotatisen med det oranga fruktköttet är en
Gudagåva..
Handskak
======================================================
En kund till mig, vill flytta tillbaka till Sverige igen.
De har en bättre begagnad Honda enligt följande till salu;
Motorcykeln är en HONDA CBR150R
År: 2554 ( 2011)
8.651 km
Nytt batteri och nyss servad
Pris: 55 000 Bath inklusive hjälm
MC;n finns naturligtvis här i Thailand...
Om någon har intresse för ett klipp hör av Er,
så sätter jag Er i kontakt med varandra....
=====================================================
Chaiyaphum MMCDLXXIX, Thailand
22 april 2016
84,2 kilo - 82,5 kilo (50 km) 166 minuter - 2.090 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,309 (neråt)
Det enda sättet att bli av med en frestelse,
är att ge efter för den....
Nu skall jag underlätta och berätta för Er oinvigda, om ett gömsle som
vi vet lika lite om, som den omtalade G-punkten på kvinnan. Denna
legendariska G-punkt som vi alla har hört om, men ingen har sett eller
upplevt. Vi alla män i mogen ålder undrar stilla; Vad i helsicke är det
för nåt?
Jag hade stora problem att i yngre dar ta till mig den stora grejen då,
alltså frågan om vad ”Cl-;is” var för nåt, och var den ”satt”, och så
hittar dom på detta med G-punkt, jag hänger bara inte med...
När sjutton skall det sluta, har vi inte upptäckt allt på kvinnan
ännu.... Det kanske var så här som vikingarna kände sig när
spanjackerna började yra om att dom ”upptäckt” Amerika, styvt 500 år
efter dom själva hade varit där... Så i rättvisans namn, så skall jag
nu berätta om thaikvinnans (Yongyuts) insida, och berätta lite om
hur jag uppfattar den thailändska kvinnan i vissa lägen....
Oavsett nu vad som timat sig, så handlar det om att hon uppfattat att
vi har gjort henne skitsur eller arg..... Första exemplet var väl när
jag hade känt Yongan i styvt 1 år, och vi var nere på Koh Samet med Dan
och Amphorn.
Yongan var skitjobbig tyckte jag och löjlade sig, så då löjlade jag mig
också, och slängde mina sandaler på henne, på skoj. Jag har sedan lärt
mig att för en kvinna ifrån Isaan, så är fötter det sämsta, det lägsta,
och det fulaste, som finns på en människa.
De drar sig inte för att slafsa i sig kycklingfötter eller grisfötter,
det funkar fint.. Tydligen så är Thailand icke logikens högborg. Så
reaktionen ifrån Yongyut var lika hård som omedelbar. Hon blev
vansinnig, och skulle åka hem på studs. Hon var beredd att ge sig av
och skita i mig, inga slut-resultat av hennes reaktion, brydde hon sig
om alls.
Hon hade tappat ansiktet fullständigt berättade Amphorn skollärarinnan,
och kunde knappt leva med detta. Ja det är fanimej sant. En sådan grej,
och man är näst intill beredd att döda.. i alla fall ta ut skilsmässa
och dra iväg... Jag blev ju helpaff, här gick det ifrån lek till
blodigt krig, på 1 sekund kändes det som.
Jag bad förstås om ursäkt, men från den stunden, hela dagen... plus
nästföljande dag, och kväll, och natt, och hela dagen den 3:e dagen, så
var jag ute i kylan fullständigt, jag var inte ens medlem av familjen
längre kändes det som. Funderade faktiskt starkt på att stanna därnere
i Rayong och Ban Phae, men vi hade ju huset här uppe...
När vi kom hem, så ville hon gå och lägga sig, hade migrän, hon vaknade
upp på morgonen, kramade och kysste mig, och gjorde t.om i ordning en
fin frukost till mig. Hela den förmiddagen, så var allt ljust och fint,
och det var som om inget hade hänt alls.. Jag kunde ju inte alls hålla
mig, utan frågade henne varför hon reagerade som hon gjorde, och hon
berättade om fötter i deras kultur..
OK då vet jag det sade jag, men varför inte bara säga det på plats, och
sedan skulle det vara över, utan att du skulle sabba hela jävla
semestern.... Och då för första gången i vårt nu 8:åriga förhållande,
och 7:åriga äktenskap, så hörde jag de bevingade orden som i alla tider
ursäktat kvinnan; - ” I am a ladiiiii”.......
Detta skulle då ursäkta allting.... Jag har sedan hört dessa ord till
leda,, men så länge som Yongyut kommer till sans och balans igen, efter
våra gräl, så får bon säga vad hon vill...
Varje gång, jag kan ha slängt hennes jäkla växter på baksidan, eller
grönsaker, eller frön, eller nåt... Ibland är det omöjligt att se vad
hon håller på med i trädgården. Hon planterar precis allting därute,
och jag är tvungen att smyga ut, och slänga en massa skit som växer
där. Vill ju inte ha en thai-trädgård här hemma.
Hon har blivit rosen-rasande på mig minst 2 gånger till.
Fortsättningsvis så tog det också 3 dagar, jag vart nu rutinerad, och
håll mig bara undan, och hon höll masken.... Till sist efter 3 dagar,
så kommer hon, jag frågar alltid – ”is your heart OK now?” Yes svarar
hon då, och kramas. Hon säger sedan ord som hon måste ha lärt sig på
Hermods eller nåt sånt – ” Thai-heart vely sensitiv,,,,,, need time to
be good”....
Så med detta sagt, går man in, och försöker ha räfs och rättarting,
innan de 3 dagarna är till ända, så kan det få oönskade konsekvenser,
damerna är INTE mogna, eller mottagliga ens för det mest enkla
argument, så håll Er borta bara, och håll klaffen. Tids nog kommer
damen, och vill kramas.....
Så 3 dagar är ett heligt antal dagar i ett förhållande i Thailand, och
3 dagar tar det för att det ”tappade ansiktet” skall återställas
någorlunda, och thai skall kunna fungera igen i samhället och i
äktenskapet, och deras ansikte är reparerat,,,, för Er som undrar, så
är alltså ”ansikte” lika med anseende...
Handskak
===========================================================
En
liten sak bara i förbigående...... Om ni är en regelbunden läsare, och
vill ha min avisering via mail, varje gång som jag skrivit och
publicerat ett nytt kapitel, så bara maila mig på; chaiyaphum@glegolo.com, så sätter jag upp Er på den listan...
============================================================
Chaiyaphum MMCDLXXVIII, Thailand
21 april 2016
83,9 kilo - 83,1 kilo (36 km) 123 minuter - 1.549 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,310 (uppåt)
I slutet, så kommer vi att komma ihåg,
inte våra fienders ord,
men väl våra vänners tystnad.
Idag så kommer det att bli en liten färd utefter vägar och risfält,
fyllda med foton och namn på grejor dom säljer och äter. Lite
information som jag lyckats med möda att snappa upp ifrån Yongyut, och
befolkningen här. Här i denna landsdel, så räcker det ju inte att säga
glass när man vill ha ”ajtim”, eller julafton när man skall säga
”kittmakk”.. Då är det helt annorlunda där i Lilla Sverige söderut...
Nu sedan 2 månader tillbaka, så är det gränslöst tomt på frukt utefter
vägarna, och de försäljnings-ställen som finns där. Bananer är väl det
enda som man ser där i fruktväg... Nu det absolut sista, så lyckades
jag faktiskt se gula mango som ett ställe hade, men det var de enda som
jag sett på flera månader. Däremot så hänger Mango modell grön, så fint
där i träden inne i byarna, och kommer väl snart nu ut till vägen och
skall säljas där.
Annars, den stora grejen är alla dessa lökar som säljes här till precis
alla. Folk är som galna i lök, och köper hejdlöst mycket. Hemma i
Sverige så stövlar vi in några gånger i veckan max, och köper nån gul
lök varje gång, för att kunna piffa till matlagningen. Här där emot, så
är lök en ren stapelvara, och lägges i sådana mängder i maten, så man
blir rent förvånad, och gommen förfärad!!
Jag ser ju när Yongan lagar mat, och när dom lagar mat utefter vägarna,
och säljer. De har nästan lika mycket lök som sallad i anrättningarna.
Men igen då, thai måste ha en riktigt kraftig ”kick” av sin mat, annars
är den bara tråkig, och de vill inte gärna äta den. Falangmat i
allmänhet, är mesig enligt dom, och grädde i såsen är löjligt, när man
istället kan hysta in 5 chille och 3 lökar däri. DÅ minsann vattnas det
för thai.
Thai har en massa olika lökar, jag kan väl rabbla ett par av dom,
som
jag lyckats lära mig. Ni ser den vita löken på fotot den löken heter;
”Gattiam”, medans den rödare varianten kallar dom för ”Hom Daeng”.
Vanlig gul lök, samma som vi har hemma heter på thai ”Hom hu jai” där
jai står för stor..... De små lökar som annars finns heter då
följdaktligen på thai (eller isaan - vete fasen faktiskt) "Ton Hom"...
Denna lilla ”blomma” som ni ser är vit på fotot, är egentligen om nån
vecka gul, och kommer ifrån det trädet som thaiarna älskar att repa löv
ifrån, det växer alldeles vid vägarna, och jag ser ofta ofta thai
stannandes, och repa dessa löv, och sedan ser jag ofta ofta familjer
med en massa korgar på flaket på sin moppe, stanna och repa dessa då
gula blommor. De blommorna käkar dom med stor lust i alla fall, blomman
i sig heter på thai ”Katti´nn”,,,
När vi ändå är inne på träd och blommor, så har jag två varianter till,
detta foto med de vita blommorna jag lagt på marken heter på thai
”Doggkeppa´” och thai äter dessa med vällust. De plockas ifrån marken
när dom mognat, och fallit av träden. Detsamma gäller de konstiga
blommor ifrån de oranga träden, som under december-januari blommar som
mest, thai samlar ihop dessa oranga saker, och gör "blom-te" om jag
fattat det hela rätt och riktigt....
Avslutningsvis i denna röra av en massa olika saker i fruktväg, som är
aktuella nu i dagsläget här i Isaan, så kommer här ett foto av nåt som
mest kan liknas vid ett äpple, har för mig nån gång att jag smakat, men
minnet säger mig att det var inget att ha alls.... thai kallar denna
frukt för ”Tapptimm” i alla fall.... Varsegod och skölj, så hörs vi
imorgon... Då jag skall avslöja den thailändska kvinnan, och hennes
innersta väsen....
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXXVII, Thailand
20 april 2016
84,4 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,308 (neråt)
I teorin så är det ingen skillnad mellan teori och praktik,
men i praktiken så är det faktiskt det...
Bara så att de flesta av Er läsare skall förstå hur himla varmt det
är, öppna sidan på denna länken, och läs där så förstår ni. Antingen
klicka eller kopiera länken, så öppnar den sig...
http://www.accuweather.com/sv/th/chaiyaphum/317465/daily-weather-forecast/317465
Idag är det den 17 april, och websidan säger att det är 42 grader, men
känns som 52 grader,, mig veterligen så har jag aldrig varit med om 52
grader, så kan inte yttra mig hur varmt 52 grader känns... Men det är
tungt nu, även för en kille som mig. Men om detta är 52 grader, så är
jag välkokt nu vid detta laget!!
Men det funkar, det absolut värsta är att hamna hemma hos någon, som
kör med sin jäkla fläkt, och vispar omkring bastuluften, då är det
varmt kan jag lova. Men annars att sitta framför datan i A/C är ju inga
problem, och cykla ut som jag skall göra om 10 minuter är noll problem.
Dock så tar kroppen lite stryk känner jag.
Man torkar ut redan efter några kilometers hojjande, och en flarra
vatten per 10 kilometer blir det, men det är lugnt, kul och fläktande
är det.... T.om ormarna håller sig i skuggan, och dom ser man inte
röken av under denna tid på året på dagarna.... Så idag blir det nog
bara 35 km, orkar inte mer...
Opsan nu blev det plötsligt 19 april, och dåligt samvete skrämde mig ur
sängen tidigt, ville komma iväg på cykeln. Drog iväg 07.45, och åkte
först förbi York och lämnade över mat ifrån gårdagskvällen (min
födelsedag), han älskar potatisgratäng och Frestelse.... Så jag höll
undan lite åt honom... jag stack sedan iväg, och den potatisen som jag
drog i mig under gårdagskvällen, hade peppat upp min kropp enormt..
Jag satte av och var på ett gott humör, och tiden bara försvann, jag
tog samma tur som jag gjorde med Åke härom dagen, då vi körde moppe
runt 42 km.... Nu hade jag dessutom lagt till 40 minuter, och extra 12
km till den turen, så totalt kravlade jag runt i den Isaanska naturen,
med cykeln under styva 54 kilometer, och under 3 timmar och 12 minuter.
Jag måste erkänna att jag var matt när jag närmade mig mitt hem, och
det kändes ömt både i rumpan, som i låren, men den grejen fixar sig
till morgondagens tur.
Denna cartoon är ju en klassiker......
Jag fyllde ju 65 år i förrgår den 18 april, och Dan och Amphorn kom
över. Jag ringde Ingemar hemma i Sverige, och fick några goa tips på
hur man gör potatisgratäng, jag behöver ju all hjälp som finns. Jag
stekte gris-filee´rna lätt i stekpannan, och sedan kokade jag dom under
7 minuter i grädden/mjölken, det luktade ljuvligt, och köttet var
fantastiskt gott faktiskt.
Sedan skalade jag potatisen, skar ner dom i pommes-storlek, och sedan
förkokade jag dom i kanske 5 minuter. Sedan ner med hela stuven i den
ugnssäkra glasformen, och in i ugnen under styvt 1 timme, sedan var det
bara bra med hela maträtten... Dan sade, att han tyckte maten var
kanongo, var nog första gången han sagt detta, så det värmde förstås.
Jag sitter nu på kvällen den 19 april, och utanför hör jag faktiskt
åskan, skulle inte bli förvånad om det kommer regn inatt, det vore på
tiden, detta skall ju föreställa lilla regnperioden här i Isaan, april
och maj alltså. 2 st el-avbrott har vi haft idag, och det föregår
ALLTID regn och/eller åska...
Vi har inte haft en endaste regndroppe här i Chaiyaphum sedan november,
så det är för jäkla torrt här faktiskt, men naturen ’är väl van vid det
kan jag tänka mig, efter alla tusentals år med samma klimat..
Jag skriver mer imorgon, orkar inte mer nu, natten kommer snabbt för en
äldre grånande gentleman som jag själv. Som tröst till Er andra
åldrande pensionärer som läser detta så bifogar jag en cartoon ifrån
amerikat, om just ålderdom, hav mycket nöje!!
Handskak
ps. Rättelse, det kom aldrig nåt regn, det bara lät, bullrade, och
inget mer,, så vi, och naturen får flämtande fortsätta sitta här, och
tråna efter gratis-vatten ifrån ovan...
Chaiyaphum MMCDLXXVI, Thailand
19 april 2016
84,0 kilo - 82,7 kilo (54 km) 192 minuter - 2.418 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,314 (uppåt
Artisten är ingenting utan talang,
men talangen är ingenting utan arbete!!
Skall prata lite om min pension. Jo jag fyller ju den 18 april 65 år,
och rullar då in i pension, vilket naturligtvis känns jäkligt konstigt
för min del. Kroppen är en gubbes, men resten är betydligt yngre,
detta har man ju hört av alla andra också, alla tycker likadant om sig
själva... Men man får väl försöka förstå sin ålder.....
Men sedan så tänker jag. OM jag nu skall jobba mig på att förstå och
fatta, hur jäkla gammal jag är... Det är väl kanske just DÅ som man
accepterar sin ålder, och därmed accepterar åldrandet, och kanske man
då verkligen blir 65 år gammal och sjuklig och svag... Nä fan, då
fortsätter jag hellre att ljuga för mig själv, och håller mig mer frisk
än mina jämnåriga.....
Men pensionen har jag verkligen varit ytterligt noga med att det skall
fungera. Jag kollade in att man måste själv ANSÖKA om pension, inte
fasen betalar dom ut den per automatik, trots att man godkänt på sin
sida ute på webben, att man vill ha sina stålar per den man fyller 65
år... Nä man skall ansöka, och det skall göras 3 månader innan första
utbetalningstillfället.
Jag ansökte den 16 januari i år, och trodde allt var OK, ty under dessa
månader har jag, som jag också beskrivit tidigare, skickat och postat
säkerligen 6 rekommenderade brev hem till Sverige, och de olika
myndigheterna, så alla dokument skall vara i ordning. Nu för 2 veckor
sedan, så tittade jag in på hemsidan på pensions-myndigheten, och såg
att mitt pensions-ärende var under utredning... ”va faaan”.....
Jag skrev då mail till dom, och frågade om inte allt var klart.. Fick
inget svar ifrån dom alls, och i förra veckan, så ringde jag till dom,
fick tala med en tös som sade att allt var OK, och berättade att det
ärende som ligger under utredning, beror på att skatteverket skall ge
Yongyut ett samordnings-nummer, så hon hamnar i rullorna p.gr.a.
att jag har henne som efterlevande för min premiepension, man kan ju
göra det med sin hustru... Men i övrigt skulle allt vara OK...
OK detta lugnade mig betydligt. En vecka gick.... DÅ dryper det ner ett
svar ifrån pensions-myndigheten, ett kryptiskt email där orden hade
formats av den som skrev, så jäkla dumt och otydligt grumligt, så man
blir sjuk ju. Läs detta;
”Pensionsmyndigheten kommer i väntan
på svar från Skatteverket angående samordningsnumret för din maka att
fatta beslut om inkomstpension, tilläggspension och garantipension”.
Jag läste det igen flera gånger, va fan menar dom. Jag hade skickat en
rak fråga, där jag undrade om allt var OK, och om jag skulle få min
första pernsions-utbetalning som planerat den 19 april? Och så får man
detta svar. Ett svar som man kan tolka på flera sätt. Vilket beslut
kommer ni att ta?? Får jag, eller får jag INTE, mina stålar? Och NÄR
skall dom ta beslutet??
Min stilla undran över detta med myndigheternas språk många gånger är
ju. Vad beror deras oklara luddiga formuleringar på? A- att dom
inte är speciellt duktiga i att skriva svenska, eller B- är dom dinga i
skallen tro... Jag skrev igen blixtsnabbt, och repeterade min fråga
igen, och sade att jag kan bara inte förstå varför jag inte får
ett rakt svar på en rak fråga, ifrån dom.....
DÅ faktiskt kom det ett snabbt svar ifrån dom, där dom bara säger
att
jag får mina stålar förutom delen med premiepensionen, de väntar ju på
samordnings-numret för Yongyut ifrån Skatteverket fortfarande, och den
utbetalningen kommer till mitt konto den 25 april.... Va faaan 25;e ?
Man undrar ju då, vilken tur att jag skrev till dessa nötter
antagligen, hade dom tänkt att skita i mig, eller så hade dom glömt
mig, trots att jag hade ansökt om min pensions drygt 3 månader
tidigare...
Jag är ju inte orolig för att missa några stålar, men jag blir
irriterad väldigt lätt, när jag dealar med folk, som inte har ordniung
på sina prylar, och speciellt då myndigheterna, som är satta och är
anställda, att ta hand om befolkningen.... Men vågar man säga, slutet
gott allting gott?
Undrar förresten hur länge Skatteverket behöver ha på sig för att svara
pensions-myndigheten, och ge dom Yongans samordnings-nummer?? 3 månader är
tydligen för kort tid att vänta på ett sletet ID-nummer i vårt kära
Sverige......
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXXV, Thailand
18 april 2016
83,8 kilo - 82,7 kilo (45 km) 138 minuter - 1.738 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,306 (neråt)
Vi är alla ateister rörande de flesta av gudarna,
som mänskligheten någonsin har trott på.
Några av oss har bara gått en Gud vidare....
Telefonen ringde imorse klockan 09.10, det var Åke (Birger) som anmälde
sin ankomst till buss-station i Chaiyaphum. Vi hade ju kommit överens
om att träffas och ha en trevlig dag, och kväll här i
Chaiyaphum-landet. Kul för en kille som bor ute på landet, och
mestadels har Lao Khao, Som Tam och bybor att ty sig till. Men Åke
gillar detta högt och riktigt, och det är uppfriskande att lyssna på
när han berättar om sitt liv där i byn.
Han är urtypen av en anpassningsbar djur-art här på´jordklotet. Krävs
det att man pratar thai där i byn, för att göra sig förstådd, så lär
han sig det via internet och datorn, och via ett evigt tragglande. Han
pratar som en hel karl kan man välan säga... Och krävs det att man
smaskar thai-mat, så är han rätt kille. Hans mage och kropp tål nog
allting som ligger där på bordet... Bara lite tillägg i form av
antibiotika, och andra magmediciner, så är han fin och på snabbt humör
igen, och tillbaka i matchen igen...
Vi handlade lite grand, åt en bit lätt mat på Tesco Lotus, och en glass
efter det ifrån Swensen´s så vart allt bra. Men jösses vad besviken jag
blev på glassen. Det finns utefter hela vägen ner till Tesco Lotus,
alla dessa skyltar ifrån Swensen´s glass, där de visar ett STORT glas
med en till synes kanongo glass däri.
Jag kom ihåg att ha sett detta, och gick dit ifrån Tescos food-court,
runt 10 meter bara. Tittade på samma affisch där på väggen, och
beställde en sådan, och betalade friska 79 baht..... Det är ju 69 baht
MER än jag annars betalar hos ett annat glass-stånd ett par meter bort,
men nu var det läge att pröva detta. In kom glassen, och glaset var
inte STORT, det var fanimej det minsta glass-glas jag sett i hela mitt
liv. Nästan nubbe-varning på det!!
Det såg för jäkligt ut, och vad besviken jag var. Jag talade om för dom
hur ledsen jag var, hur det glaset INTE alls var som glaset på
affischen, och att dom var fanimej det snålaste på denna jord.... Jag
kommer att googla fram Email-adressen till Swensen, och klaga på dom
jävvlarna... Nån skit skall dom ha, fast jag vet att dom fullständigt
skiter i vad jag skriver, om dom ens kan läsa och förstå engelska,
firma-namnet till trots....
Efter detta så åkte vi hem till mig, och sedan tog vi varsin moppe, jag
och Åke, och så körde vi en runda som jag tar stundtals med min
cykel.... Det blev en svettig upplevelse för Åke, och jag tyckte
(nästan) synd om honom där i den dryga 42;gradiga värmen.
Vi körde genom byar, han fick vatten på sig, vi försökte att undkomma,
men till slut så får man allt lite vatten på sig. Vi körde ute på
asfalterade landsvägar. Och sedan körde vi in 10 km i skogen, och
följde floden fram till min familjs gris-farm...
Här fick Åke användning för sin fina thai... Min s.k. familj, dom
pratar ju BÅDE Isaan som thai, så dom förstår Åke hur lätt som helst...
Annars har han ju det problemet här i Isaan, att inte alla pratar thai,
väldigt många pratar endast Isaanska dagarna i ända, och har en
ytterligt skral thai att tillgå...
Att då förstå en gubbe ifrån Göteborg som snackar internet-thai här
uppe är inte lätt för dom... Men jööses vad full av beundran jag är av
Åke vad det gäller detta med att prata thai,,, han är faktiskt grymt
duktig.
Vi åkte sedan hem, skiljdes åt i 2 timmar, så att Åke fick ta sig en
lutare, sedan mötte jag upp honom, och vi drog in till Bens bar, och
den färden blev en slalom-runda som hette duga, stackars Åke, han fick
verkligen försöka hänga med mig i mina svängar för att undvika vatten.
Vi kom fram till Bens Bar i stort sett torr-skodda, vilket var en
fantastisk bedrift. Ty hela Chaiyaphum, och alla dessa gator var
proppfulla av bilar, alltså pick up;s med fullt med folk därbak på
flaket, och alla hade hinkar och vattentunnor, och öste vatten på allt
och alla.
På Bens Bar, där städade vi av var sin Steak australia, vilken
bara var som vanligt, kanongod... En Baccardi beställde jag, och fick
in en GT istället, men det fick gå denna vackra soliga blöta
dag.. Ett glas vin till maten tog jag, där Åke drog i sig en öl.
Och sedan ville jag ha en blåbärspaj med glass, och efter det en Irish
coffe... Nu kände man sig go och lullig, och tillvaron gick i
rosenrosa, och kändes helmysig faktiskt.
Vi satt där och pratade och tjötade, både med varandra som med alla
andra där i baren, och det var kanontrevligt. Vi stack sedan hem kl.
21.00, och skiljdes åt, ty vi var gör-trötta nu efter denna dag... Och
vi återsågs sedan i morse nu idag den 16 april.
Vi handlade på Big C till Åke, sedan stack vi till York, för lite
samvaro med kaffe och donouts, och sedan lite mat nere på stan, och
sedan stack Åke hem med boskaps-bussen de 5-6 milen till sitt hem i
Waeng Noi...
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXXIV, Thailand
17 april 2016
83,9 kilo - 83,2 kilo (30 km) 95 minuter - 1.196 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,314 (uppåt)
Inte allt som räknas kan räknas,
och inte allt som räknas kan räknas....
Forts. Från förra kapitlet... Nu strax som på en osynlig signal, så kom
thai upp ifrån poolen, typ 20 st, och den gamla svärmodern till Dan,
alltså Jai, kom också, och med henne, hennes 2 systrar och en granne,
så nu närmade vi oss 30 st tror jag... Här är goda råd dyra matmässigt,
så jag höll ryggen på Dan när han pressade sig fram till matbordet...
Jag lassade upp en rejäl portion som skulle gjort min gamla kära mor
stolt som sjutton. Och vi hade en trevlig pratstund jag och Dan, de
andra som ju enligt Dan (det är ju hans familj) pratar bra
engelska, det visade sig att de fan inte ens kunde ”fisa” på engelska,
fullständigt nollställda var dom.. Men där ser man. Alltid när folk
skrävlar över sina familjer, så visar det sig alltför ofta vara rena
rama skitpratet bara,...
Jag stack, och kom hem kl. 21.15 nöjd efter en super-trevlig kväll,
alla var trevliga, och gjorde så gott dom kunde, och det uppskattar
man. Speciellt killen ifrån Maha Sarakham, som var yngste broder till
Dans svärmor, och jämnårig med sin egna systerdotter Amphorn, som ju är
Dans Fru,,, hängde ni med i svängarna..... Denne kille var enligt Dan,
förstås en ”dekorerad lärare”.... hahahaha. Denne Dan är fantastisk...
Jo denne lärare och jag pratade en del, pratade kanske var att ta i,
jag lyssnade medans han pratade... på thai.... Jag försökte 10 gånger
säga, att jag förstår inte mycket thai, men engelska fungerar bra.
Denne 55;åring efter 32 års skol-lärande, klarade av att säga ”My name
is... o.s.v.” och inget mer.
Jag körde mitt primitiva thai-snack med lite ord här och där, och fick
uppmuntrande tillrop av flera stycken, men jag lovar, det är inte
mycket bevänt med mitt thai-snack... I alla fall, hem kom jag, och
kvällen lät faktiskt tyst, detta efter 2 vansinniga vrål-höga
musik-kvällar som fullständigt sabbat min nattasömn.
Jag somnade gott vid 22.30, och vaknade av ett brak kl. 23.30, och en
GRYMT HÖG MUSIK,,,,,, Någon vänlig thai, tyckte att hans pick up med 3
st kanon-stora högtalare, skulle väcka upp hela grevskapet. Detta
fanskap körde sin musik i 2 hela timmar innan han försvann neråt vägen.
INGEN enda thai bland alla hus som låg och sov, gick ut och sade till,
INGEN, dom är ena fega jävlar inget annat.
Jag somnade om sedan, men det mest med vridningar åt höger, och sedan
åt vänster, och ingen go koma-sömn, och inga goa drömmar.... Jag
träffade Dan morgonen efter, och vi pratade lite om kvällen innan. Han
berättade för mig lite besviket, att när jag hade gått, så hade
thaiarna tröttnat på den fint uppskurna steken som låg där, dom ville
sätta piff på det hela.
Så de gjorde det som de är bäst på, och väl hade längtat efter hela
kvällen, och det var att sabotera fullständigt, både utseendemässigt,
som smakmässigt, denna anrättning som Dan hade jobbat med i 2 hela
dygn....
Först så tog 2 damer alla köttbitar, och KLIPPTE dom i små små bitar,
rörde ihop dessa pyttesmå köttbitar, med en sats av sket-stark
chille-sås och andra prylar.... Sedan gick det 5 sekunder sade Dan, så
var det över.... allt var slut och uppätet. Ingen av thaiarna
skämdes, eller tyckte det var konstigt, att de tog mat som de var
bjudna på, mitt framför ögonen på Dan, och gjorde på detta sättet.
Fan jag tror sjuttanimej i Dans läge, att jag hade tagit köttet, och
stuckit hem med det.. secka jäkla grisar egentligen,,, Kom nu fan inte
och prata om kulturskillnader bara, för mig verkar detta bara vara ena
jäkla bönner. Jag förstår bara inte hur Dan under hela denna tid, gång
efter annan, håller på med sitt fjantiga ”prisande” av sin släkt, hur
enormt framgångsrika dom är, hur enormt utbildade dom är, och slutligen
hur enormt högaktade dom är där i byn...
Man får ju nästan kramp av detta struntprat... Men nu var faktiskt Dan
lite grand ömtålig, och nästan lite ”tagen” om den killen nu kan bli
det vad det gäller denna ”adliga” släkt.. Dan, han tittade sedan på mig
och sade, att hans stek hade överlevt nästan 1,5 timme på mat-bordet i
normalt utseende, men sedan de klippt steken sönder och samman, och
lagt allting i denna sörja av chille och annat, så tog det kanske 1,5
minut innan allt var ett minne blott.
Han sade, ”undrar om inte detta är ungefär vad som händer i
Amazonfloden i Brasilien, där Pirayorna anfaller sitt byte, och sliter
det i stycken...”... Det blev kvällens sista skratt... tack för det!!
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXXIII, Thailand
16 april 2016
84,4 kilo - 83,3 kilo (38 km) 125 minuter - 1.574 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,313 (neråt)
Folk kräver frihet att kunna prata om allt,
för att kompensera för frihet av tänkande,
vilket dom noggrant undviker..
Jag är alltså ensam här hemma allt sedan den 12 april. Det är på både
gott och ont. Dels så är jag ju sedan långa tider hemma i Sverige, van
vid att husera själv, kunna fördriva tiden själv, och ha noll problem
med den biten. Det räcker ju att man har några vänner, så funkar det
fin fint. I alla fall så fann jag det vara en rent underbar tid om man
jämförde med att ha ett förhållande med en jäkla tjötig, krävande, le
kärring, vars enda intresse var att obstruera ens egna liv.
Men nu har man ju inte alls en sådan dam här, utan det fungerar
alldeles charmant, och bättre kunde man inte ha det, så visst blir det
lite ensamt måste jag tillstå, men den grejen kommer jag aldrig att
berätta för Yongan, den glädjen får hon inte, haha!!
Nu skall jag om 1 timmes tid åka upp till Amphorns familjs ägor 300
meter bort, de har byggt ett par hus med en tillhörande liten
swimmingpool. De skall ha invigning idag, och Dan bjöd in mig dit för
att bada och sedan äta. Han visade mig förut idag en jättestek, som han
bakade i ugnen. Det såg bara för himla gott ut, och till detta hade han
gjort makaroni-grejor, antar att det ligger god ost däri, Dan som
amrikanare, är ju himla svag i ost som ni alla vet...
Jag rapporterar i morgon hur detta avlöpte, alltid någon liten skandal
eller händelse, kommer väl jag att råka ut för... Men skall bli
otroligt gott att bada swimmingpool nu i denna 42;gradiga hetta, som är
näst intill outhärderlig ju!!
Så morgonen efter nu, stack upp kl 15.00, och vi badade i det
halvmeterdjupa vattnet, och den sandiga bottnen. Detta var första och
garanterat sista gången som jag badar i den swimmingpoolen. Den kommer
att vara välbesökt av barnen ifrån byn, och säkerligen lika välfylld
med barn-piss, så det är inte riktigt min grej tror jag...
Men poolen var fin. Det var sedan bestämt att vi skulle träffas där
uppe vid poolen kl 18.00, för att käka den middag som Dan hade gjort
klar redan. Klockan var nu 16.30 och thai runt poolen, alltså Dans
familj som skulle äta hans middagsmat, hade redan startat att äta....
thai-mat... bara 1 ½ timme innan middagen.
Jag såg hur besviken Dan var, inte för att han skulle erkänna för mig
att hans thai-familj gjorde något fel, aldrig i helvete att han skulle
göra det. Men detta har jag sett så många gånger tidigare så det
förvånar mig inte alls. Alltså att thai käkar mat,,, innan man skall
käka mat.... Det verkar som om en thai bara inte klarar av att gå
hungriga, och vänta in en måltid, om så ens för en sleten timme...
Jag kom till Dan kl. 17.45 för att se om jag kunde hjälpa till med
något, där inne var det full rörelse med Amphorn och en kvinnlig
släkting, som båda gjorde Sushi.... Jag och Dan fick vänta i styvt 45
minuter, innan dom var klara, att dom skulle starta och vara klara som
avtalat klockan 18.00, var nog inte att tänka på... Amphorn är en
mångårig lärarinna, så detta med klockslag har ingenting alls med
utbildning att göra.
Vi kom upp runt klockan 19.00 (1 timme försent) till swimmingpoolen med
all maten, och nu blev det en helvetes väntan för min del. ALLA badade
och ville bada, och mat var inte att tänka på, dom var la mätta antar
jag. För min del så hade jag redan badat tidigare, så jag satte mig med
en liten LEO, och kollade när dom badade. Nu såg jag anledningen till
att denna swimmingpool hade så lite vatten i sig.
Jo det förekom noll eller knappt några simtag alls där i vattnet. Jag
undrar om dom kan simma ens... Så det blir ju ren jäkla rolig
swimmingpool med en halvmeter vatten där i.... Nu närmade sig klockan
20.30, och den första thaien gick helt sonika fram till matbordet, och
inväntade ICKE att Dan skulle säga ”välkommen till matbordet”, utan dom
bara roffade åt sig.
Jag smög upp som en indian bakom den första damen, och kommenterade
maten, detta mest för att jag skulle kunna (av en tillfällighet), sno
åt mig en diger köttbit, jag var helt enkelt kanon-hungrig. Och hade
varit det allt sedan klockan 16.30 faktiskt, men ville hålla mig...
Köttet var mördande gott, och makaronerna likaså, något torrt som mat
sett, där fanns ju ingen sås, men gott var det i detta läget!! Forts.
Nästa kapitel....
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXXII, Thailand
15 april 2016
84,4 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,314 (uppåt)
Jag kan skriva bättre än någon som kan skriva snabbare,
och jag kan skriva snabbare än någon som kan skriva bättre!!
Denna dag var det den 12 april, och den officiella starten på Songkran,
alltså thaiarnas nyår. Men dagen i sig var ganska lugn vad det gäller
detta eviga vattenkastande. Den grejen kommer med all sannolikhet, att
starta mer traditionsenligt i morgon är jag övertygad om, alltså den
13;e. Jag cyklade runt i cirka 3,5 mil, och inget vatten nästan alls.
Jag såg på kanske 3-4 ställen att vissa små barn stod där, och lite
halvhjärtat slängde vatten då och då. Men inget att bry sig om.
Senare på dagen så körde jag över till Risto, min finske polare, alltså
killen som alltid är så himla snäll, och tar med sig kaviar till mig,
ni vet den där finska motsvarigheten till Kalles, fast den finska är
faktiskt ärligt talat mycket godare. Skall ni köpa den, så står det
”romkräm” på tuben.... Jag lämnade av de sista 2 påsarna med mitt
hembakade bröd, som han ju brukar föda sina 2 små barn med.
De gillar konstigt nog falang-bröd trots deras mammas eviga
avhållsamhet till allt i falangväg. Men Risto gör ett bra jobb med dom
, och pratar engelska med dom, och låter dom smaka på all mat. Så man
märker att dom börjar bli lite tvehågsna till maten stundtals, och är
inte alls så där fastlåsta i allt som är thai... Verkar vara betydligt
mer öppna ser det ut som..
Så kom då den 13:e april, och visst var det så…. Alltså
vatten-kastandet kom igång på alla fötter och händer här i Chaiyaphum.
Varje bygata hade säkert minst 2.-3 ställen där dessa människor stod,
och hade jätteroligt med att slänga iskallt vatten, och sedan pudra in
dom med deras rumpe-puder ni vet, typ Barnängens.
Jag fick köra mina egna tricks som jag ju berättat om tidigare. Jag är
ju inte direkt så trakterad av att få dessa kallduschar över mig kanske
40 gånger på varje cykeltur i totalt 4 dagar, jag finner det enbart
löjeväckande. Så då måste jag starta moteld, hitta på reträtter, och
även stundtals offensiver.
Så om vi startar då med moteld, så hade jag förra året en egen
vattenpistol som jag tog med mig. Och när jag närmade mig med cykeln,
så trodde thaiarna att dom hade mig, när jag kom fem meter ifrån dom,
så drog jag mitt vapen, och började skjuta som fasen vatten på dom, i
rena förvåningen, så antingen glömde dom skjuta på mig, eller så hann
dom inte med i svängarna, så 1-0 till falangen...
Reträtter är ju det som jag gjort och lärt mig under dessa 8 år. D.v.s.
finna alternativa vägar och utvägar när man ser dessa jäkla
vattenhinder.... Jag närmar mig där på bygatan, dom ser mig, och fyller
sina hinkar DÅ drar jag in på en väg till vänster eller höger beroende
på vilken by det är, och kör runt utsidan byn, och kommer ut på samma
väg kanske 300 meter längre fram. Jag brukar alltid stanna, och reta
dom lite, på avstånd alltså... hahahah....
En underbar reträtt är ju att lägga sig antingen på insidan eller
utsidan av en bil, så får bilen ta allt vattnet, och jag seglar förbi
torrskodd och fin... SÅ skall dom tas.... Och till sist, så har vi det
blödande bandaget.... jag har ett bandade runt huvudet som jag tagit
med mig hemifrån, ser för jävligt hemskt ut, men det är lugnt, bara
jordgubbssylt....
Jag ropar åt fanskapen där jag kommer; – ” no no,,, no
water,,,,,, RAM hospiten, big problem, ajajaj”..... och samtidigt
håller upp min friska arm för att visa att jag inget vatten vill ha på
mig.
De tycker jättesynd om falangen som måste ha ramlat på cykeln, och
slänger noll vatten på mig..... I tillägg till detta, så har jag
även med mig ibland en Mitella, typ bandage runt halsen som jag lägger
in min ”brutna” arm i....
NU ser jag riktigt skadad ut... Det brukar fungera fin fint.... Enda
problemet som jag finner är att det är så sattans varmt med
bandaget runt huvudet, hahahah!!! Livet i Thailand är jättekul, om man
bara jävlas lite grand med befolkningen...
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXXI, Thailand
14 april 2016
84,6 kilo - 83,3 kilo (45 km) 143 minuter - 1.801 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,304 (neråt)
När en människa lider av en villfarelse,
så kallas det vansinne,
när flera gör det,
så kallas det religion!!
Risto finnen, ville visa mig hans senaste upptäckt här i
Chaiyaphum, alltså ett nytt matställe. Han sade att dom hade riktigt
fin mat, och faktiskt så var det riktigt hyggliga priser, typ 120 baht
för en spagetti.... OK låt oss åka dit då föreslog jag. Vi tog hans
bil, och väl där, så visade det sig vara ett riktigt fint ställe,
riktig snyggt och fint, men tomt på folk. Risto sade att det hade varit
tomt även dagen innan, när han var där.
Men men, vi satte oss, och de spelade en lagom volym på musiken, som
faktiskt var falang-musik hela tiden vi var där. Så,, skall allting
vara så här jäkla pluttenuttigt, eller skall det inte hända nånting.
För mig så verkar det ju alltid hända nåt! SÅ med detta sagt, så blev
dagen ändå en dag till slut med lite knorr på, och det gick till på
följande sätt..
Menyn kom in via en grabb på sina modiga kanske 18-19 år max. Han kunde
inte ett skvatt engelska, alltså precis som vanligt! Risto berättade
att detta matställe hade öppnat nyss och ägaren var densamme som ägde
Siam River och Deeprom i Chaiyaphum, alltså 2 hotell där. Dessa
kines-thai är ju väldigt duktiga, och plockar av thai precis allting i
detta land, och tjänar sina pengar.
Men de är också mycket mer utåtriktade, och lär sig gärna språk som
engelska, och skapar kontakter med falanger, vilket ju är tvärtom helt
mot vad thai brukar göra i sina liv.. Men för att återgå till
beställnings-momentet då igen. Jag beställde varsin liten LEO öl. Och
jag letade febrilt efter en Spagetti Bolognese... De hade ingen.... Jag
tittade igen på menyn, och de hade Spagetti Carbonara, vilket Risto
sade att han käkat dagen innan, och den var riktigt god.
OK sade jag ta den då, låter bra. Vi väntade 5 minuter, så kom
servitören in med en stor LEO öl. Och 2 glas... OK skitsamma sade vi
till varandra, vi delar på denna, så inget mer blev sagt om
fel-leveransen av ölen, behövdes ju inte. Jag fick sedan vänta i drygt
20 minuter, och sedan kom servitören tassandes med min mat, och satte
fram den.
Jag tittade på tallriken, och blev alldeles paff. Det var så himla lite
spagetti på tallriken, så det ”kanske” skulle räcka till en 5 åring.
Och proteinet i form av skinka, bacon och sådant, var så lite så det
var rent löjligt. NU, sade jag till Risto, NU förstår jag varför de
bara debiterar 109 baht för spagettin, detta är ju löjligt ju.... Jag
reste mig, och gick bort till killen, där han stod, med min tallrik,
och sade till honom ”Pohm Yiou Khaoo” (jag är hungrig)...
Jag pekade på tallriken, och sade att detta var alldeles för lite mat,
och att jag ville ha mer.... Han tog tallriken, och jag satte mig och
prata med Risto och vänta... Efter drygt 15 minuter så kom han
tillbaka,,,, med en plastpåse,,,,, och i där min mat,,,, inpackad för
hem-leverans.... hahahaha.,,,,, Nu kände jag att jag började bli
förbannad faktiskt, men som ni alla vet, det är bättre att behålla
lugnet...
Jag sade några meningar, och killen stövlade över till en annan kille,
som satt i ett sido-rum, denne kille kom ut, snackade lite engelska
faktiskt, så han var med garanti släkt med ägaren, och av kines-släkt.
Jag förklarade läget, han fattade på stubben, sade nåt, och de tog
tillbaka maten igen. Nu kunde man ju bara hoppas att detta skulle bli
bra.
Jag fick vänta runt 15 minuter igen, sedan kom killen tassandes med min
tallrik återigen, och NU minsann, så låg där en lagom portion värdig en
restaurant.. Jag åt med förtjusning, maten var bedårande god, och jag
var fullständigt beredd att överse med dessa fjanterier, som thaiarna
ofta håller på med på sina restauranter... Så himla gott var det.
Jag ropade sedan när allt var uppätet, ”käpptan kapp”, och strax kom
notan in. Jag såg direkt att nåt var fel, ty ölen kostade 75 baht,
vilket var OK, och det andra bladet hade spagetti, och där stod 109
baht, vilket då var helt OK, men sedan var där fasthäftat ett 3:e blad,
även det med summan 109 baht på. NU jävvlar blev jag förbannad...
Jag fick killen tillbaka till bordet igen, förklarade att jag INTE
tänkte betala dubbelt för en normal portion med mat....Han stövlade
iväg igen, hämtade sin kompis från förra gången, som kom fram igen. Han
började prata, och förklarade för mig att jag beställt dubbelt med mat.
Jävvlar var sur jag var nu.
Jag sade till honom, jag vet att du förstår mig nu. Men ni serverar
portioner som är så små, så ingen vuxen människa blir mätt på det. Ni
är jävligt snåla. Så jag kommer inte att betala dubbelt för en normal
portion.... Jag slet sedan bort den 3:e lappen ifrån notan, dängde den
i bordet,,, slängde upp 200 baht, och de fick behålla de 16 bahten i
tips, sedan gick vi...
De varken ropade oss tillbaka, eller polisen kom körandes efter oss.
Men en sak är bombsäker, jag kommer i morgon att sticka ner till Siam
River, och prata med kines-ägaren där. Han vet mycket väl vem jag är,
och förklara att om dom vill servera falangmat till falanger, så måste
dom servera större portioner, än till en jävla guldfisk.....
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXX (2.470), Thailand
13 april 2016
85,0 kilo - 83,7 kilo (45 km) 157 minuter - 1.977 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,330 (uppåt)
Segern går till den spelare,
som gör det nästsista misstaget!!!
Vi har ju talat om det tidigare flera gånger, men vill gärna visa igen,
så ni skall förstå hur mycket egentligen dessa by-thai är ute i naturen
och repar mat och föda till sig själva. Basen för hela deras mat-intag
är inte plastpåsar med färdiglagat käk ifrån gatan i byn, eller inköp
hos MAKRO/Big C/Tesco Lotus....
Nä basen för dessa människor är helt enkelt att repa sallad utefter
vägarna, och ute i naturen, vilket tas ifrån det som växer på träd,
buskar och på marken.
Man är nere i dikena vilka då är vattenfyllda ibland lite grand, och
ibland ganska mycket. Nere i dessa diken finns det musslor, maskar,
fiskar i varierande storlek, räkor och andra djur, som jag inte har en
susning om, men insektsriket tillhör dom allt, och där växer smaskiga
grönsaker och annat "grönt".
När man jagar fisk på lite större storlek, och man inte fiskar med nät,
eller med tina, eller fiskespö, så gör man ju det, som vi också gör i
falangland, vi klubbar firrarna så dom blir bedövade, och flyter upp
till ytan. Denne kille ville gärna bli fotograferad, så jag tog
chansen. Han klubbade vattenytan i ett streck under styvt 10 minuter,
fick in runt 4 st rejäla firrar, och han vart helnöjd med det
resultatet....
Jag tänker ibland där jag hojjar runt, att "Gud i himmelen vilken tur
att man inte bor i nån by", jag hade nog inte klarat den biten als. Det
handlar ju inte enbart om oljudet ifrån templet, utan också andra saker
som visar den fullständiga avsaknad av hänsyn, som thai har gentemot
varandra.. Konstigt att dom inte dödar varandra mer än dom faktiskt
gör. Denna ”corall” av kossor, precis mitt inne i byn, är ett levande
bevis på hur man gör.
Grannarna hör larmet och råmandet, och de har framför allt den jäkla
stanken ifrån dessa kossor och den enda tjuren. Jag stod och kollade
dom en lång stund, och den tjuren var riktigt ”grabben med choklad i”.
Han sniffade ko-rumpor i ett, fick tag i rätt lukt, och var redo inom
en micro-sekund att göra babisar.... Secken kille... Så där var "fullt
hallå i corallen"..... Tänk ända va bra man bor, där enda skiten råkar
vara 2 st tuppar och inget mer.....
Jag ville gärna visa detta foto, kanske det inte gör rättvisa åt det
som mina ögon ser, men det var det absolut färggrannaste jag sett i
trädgårdsväg här i Thailand. Jag passerade med cykeln, och var helt
enkelt tvungen att stanna och ta detta foto..... Jösses så många
färger....
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXIX, Thailand
12 april 2016
84,7 kilo - 84,0 kilo (31 km) 109 minuter - 1.372 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,322 (uppåt)
Livet är det elände,
som pågår emellan fyllorna!!
Forts. Från förra kapitlet…. I alla fall, vi kom så sakterliga så
småningom fram till templet, där satt en gäng sysslolösa små-munkar,
alltså smågrabbar som valt att ”ge ansikte” till sina familjer, genom
att bli munkar under en kortare tid. Kanske detta är typ som vi
konfirmerar oss?, Kanske en dum jämförelse?
Byn Non Saton har ju sina ladyboy, precis som alla byar och städer i
Thailand har. Företeelsen i sig är extremt vanlig här, och ingen tycker
att det är speciellt konstigt. Jag undrar ju då i min lilla tankevärld.
Om nu livet är som alla säger, att hat och rädsla och arghet över saker
och ting, som typ bögar och eller olika raser, att det skulle bero på
okunskap och outbildning, så undrar jag.
Hur kommer det sig då att här i den fattigaste delen nästan av hela
sydostasien, så är allting accepterat, och ingen i någon större
omfattning verkar bry sig. Så fort som en kille börjar dressa ut sig
till en brud, så kallar alla killen för ”henne”... inte "honom".. Det
finns mängder av dessa ladyboys här, och är dom inte ladyboysare, så är
dom bögar och fjantar omkring i sin feminina stil.
Men ingen säger nåt styggt, agerar styggt, eller utesluter dom på nåt
sätt... ladyboys och bögar brukar ty sig blixtsnabbt till
flick-grupperna, och finner sig väl tillrätta där ser det ut som... Så
hur kommer sig detta då undrar vän av ordning..... Här om någonstans,
där utbildningen är påtagligt värdelöst kass, så borde dom ju hata
bögar och ladyboys!! Men icke..... Så då var det inte så enkelt då.....
Nu var processionen framme vid templet, och killen som vill bli munk i
2 veckor hoppade av pick upen, och hans kompis bar honom på sina axlar
3 varv runt detta lilla tempel, där man brukar husera vid dessa
tillfällen. Jag själv valde att sticka hem strax efter, ty jag har
varit på flera stycken av dessa liknande saker, så jag vet hur det går
till, och så fick jag tummen upp av Yongan att pysa iväg...
Men visst var det en kanontrevlig dag (timmar), som man inte gärna vill
vara förutan. Jag åkte hem, men nu var det uppemot 42 grader varmt, så
jag orkade inte ens cykla ut på min dagliga tur. Jag satte på A/C;n
hemma, och pillade vid datan, och nöjde mig med det....
På tal om traditioner, nu när ni läser detta (tisdag 12 april), så åker
Yongyut, syster Alaam, och Banloo, och barnen Jennifer samt Namkaeng,
och deras morsa Jai Paengtha, upp till Nong Bua Daeng, och firar av
pappans 100 dagar sedan han dog. Jag fick baka 2 st sockerkakor till
grannarna, och till de 5 munkarna i templet... och det är ju kul om dom
gillar dessa bakverk, gjorda av en yngling ifrån falang-världen
utanför....
Yongyut stannar borta i 4 dagar nästan, alltså fram till den 15:e
april... Och sedan skall det vara klart för denna gång.. Hon slipper
mig på resan, varför ha ett påhäng, i form av en ointresserad falang...
Håller med henne till 100%... Låt falangen mysa omkring hemma
istället...
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXVIII, Thailand
11 april 2016
84,4 kilo - 83.6 kilo (36 km) 126 minuter - 1.587 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,306 (neråt)
Barndomen är egentligen som att vara riktigt full,
alla utom jag själv kommer ihåg vad jag gjort!!
Forts. Från förra kapitlet… Ja det var full fart på de flesta,
samtidigt som dom faktiskt var ganska seriösa att göra hela denna
traditionen enligt alla de gamla regler son finns, och som funnits
antagligen I flera tusen år. Mn sitter där i en ring på golvet, allting
här borta i Asien sker ju oftast nere på golvet.
Och då pratar jag förstås om folk utanför storstads-regionerna, som för
länge sedan tappat sin kultur i sin pryl och pengajakt. Jag räknar inte
riktigt dessa människor, det enda epitet som jag kan sätta på dessa är
”låtsas-thai” eller ”inte på riktigt thai”. Alltså i mina ögon,
kommersialismen har helt tagit död på den riktiga thaien i dom..
Men det är egentligt gruvligt ologiskt och fantastiskt konstigt hela
denna grej med att sitta på golvet, käka på golvet, och sova på golvet.
Samma människor som har mängder av regler, som täcker precis allting i
livets alla skeden. Man säger med bestämd blick ”peka inte med foten”,
”flytta inte på saker och prylar med foten”, Det lägsta i livet är det
som som ligger längst ner. Alltså fötterna...
Så då flyttar man ner all mat på golvet, och sätter sig sedan bland
alla jäkla fötter, nere på golvet och käkar sin mat. Man dubbeldippar
maten för fulla muggar, man tar med händerna stoppar in i sin mun, och
tar på nytt, alla gör likadant, så har någon flunsa i byn, så blir
denna flunsa en gemensam flunsa kan jag lova.
Vattnet ligger i en typ tunna på golvet med is däri, och ett glas
ligger på toppen av tunnan, så att alla kan dricka sig otörstiga ur
tunnan, nyttjandes exakt samma glas... Inget av allt detta är äckligt,
eller anses vara konstigt. Men om falangen skulle glömma att ta av sig
sandalerna, när han vill träda in i huset, på det sketna obehandlade
cementgolvet, då har han inget vett och hyfs.
Men under denna tid så var ritualerna igång där inne i huset. Jag var
inne ganska mycket, och kollade och fotade lite grand. De vet verkligen
vad dom håller på med. Allting sköttes utan närvaro av munkar nu på
detta stadium, och det är nog inte så vanligt tror jag.
Vi hade ju en sådan initiering här hemma på gatan, och där satt ju 6 st
munkar på parad, och käkade och mumsade, och mässade böner, och tog
emot ”penga-kuvert”. Men det finns nog ganska kunniga äldre ute i
byarna, äldre som kan mässa på sanskrit vilket ju inte är alldeles
lätt, då detta är ett utdött språk!!!
Under tiden så hade Namkaeng funnit sin syssla, hon fick ju hjälpa till
naturligtvis, och under Yongans överinseende, så skötte sig Namkaeng
mycket bra hela tiden, en väluppfostrad tjej det där tycker jag. Men
kolla vilken disk, och vilken go röra på allting i denna kultur.... Fy
fan för at städa upp eländet, i den lukten och stanken...
Nog om det, musiken skränade som bara fan, och jag var tvungen att
flytta mig därifrån, till ett annat hus en bit bort. Till slut, så sade
jag till Yongyut att jag inte kan stanna här, jag vill inte dra på mig
tinnitus bara p.gr.a. av detta. Hon bönade mig att vänta, det var ändå
dags nu att starta karavanen genom byn.
Svärmor Jai Paengtha var redan så smått i extas, vilket bilderna lätt
förmedlar. Och hon dansade där ute på gatan till den skethöga musiken,
och strax nu då så kom äntligen gubben som ville bli munk i 2 veckor
ut, och satte sig med allsköns hjälp på flaket på pick up;en.... Och
folk samlades mer och mer där bakom, och dansade frenetiskt till
musiken....
Fordonet med högtalarna, och på toppen ovanför stod orkestern, som
spelade och sjöng. De följde sist i tåget.... Det gick oändligt sakta
genom byn, så bara den lilla sträckan av kanske 500 meter, tog väl runt
40 minuter att avverka, de ville ju gärna visa upp allt garnityr för
att övriga by-borna skulle bli imponerade.
Musiken som var kontrakterad på 2 timmar, kostade hela 15.000 baht
(SEK; 3.600:-), vilket är ett jäkla överpris tycker jag, och det tyckte
Yongyut också, uppe i hennes pappas by när han hade dött, så kostade
den orkestern på 3 dagar 6.000 baht totalt.
Men sade jag till Yongan, med de grymt stora högtalarna, så räcker det
väl att ni spelar ett kassett-band eller CD-skivor med denna musik? NÄ
tyckte hon inte samma sak...Men, sade jag det är ju billigare, och
passar kanske bättre plånboken för dessa urfattiga thaiare...
Hon gillade inte att jag pratade så, ”no good”... OK sade jag skall
inget säga, men tänkte att om killen ville göra skillnad i livet, och
bli munk under 2 sketna veckor, så kan han väl göra det på egen hand,
och inte beröva sin familj denna oerhörda summa med stålar, som det
ändå kostar med musiken, och en jäkla massa mat, och till sist munkarna
som tar bra betalt i form av att dom förväntar sig ”gåvor” till höger
och vänster.. Forts. Nästa kapitel...
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXVII, Thailand
10 april 2016
84,3 kilo - 82,9 kilo (33 km) 109 minuter - 1.372 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,307 (neråt)
Förlåtelse kan inte förändra det förflutna,
men det kan förändra framtiden!!!
Dagen till ära idag lördag 9 april 2016, så insisterade Yongan då på
att jag skulle medverka i en tillställning nere i byn där hennes
syster, och svåger, och mamma bor, alltså i byn Non Saton. Det handlade
om att deras granne där, mannens äldsta son ville bli munk under 14
dagar, och då skall man ha party och ruinera sig kapitalt för den saken.
Eftersom jag har den fantastiskt goa och schyssta överenskommelsen med
Yongan, om att slippa det absolut mesta av thais firanden i det
oändliga av allt och alla, och bara behöva komma till de firanden som
rör den närmaste familjen. Så är man ju smart, och utan knot ger nådiga
nicken till att medverka, när det verkligen gäller. Men detta är ju
inte närmaste familjen?? Nä helt riktigt!
MEN, det var grannen där i byn,och den grannen finns det band med
alltsedan generationer tillbaka. De var 3 st män som var absoluta
helkompisar alltifrån barnsben, och de lät gifta bort varandras barn
med varandra, så goa vänner var dom... Barnen ville väl göra sina
föräldrar till lags, så detta kom dom överens om redan i tidig ålder,
och det stadfästes i 18;års åldern redan, via giftmål mellan barnen.
Så Banloo och Yutin fick gifta sig med varandra, och det blev en
lycklig förening, åtminstone vad man kan utröna utifrån sett. Så banden
finns där, många gånger helt omöjligt att finna ut för oss främlingar.
Dessa band finns i alla byar världen över, och är absolut inget unikt
för att vara Thailand. Den man som nu skulle bli munk var den näst
äldste bland bröderna i huset, och han hade funnit en fru på egen hand
faktiskt utanför byn. Kanske bra för gen-poolen där kan jag tänka mig,
hahaha!!
Så Yongyuts pappa (Djöllen) hade varit dödspolare med munk-killens
pappa, som ju sitter där bredvid sonen bak pick-upen, ni kan se fotot
själva. Yongans pappa dog ju, men det betyder mindre i byn, eftersom
familjerna aldrig skulle bryta dessa viktiga band enkom beroende av ett
dödsfall. Man tar liksom över förpliktelserna, och man tar över kraven
efter föräldrarna. Den 3:e medlemmen i trion var då som ni förstår
Yutins pappa, Banloos svärfar.. Hänger ni med?
Så detta var en väldigt viktig tillställning för familjen, min familj
alltså. Så jag var ombedd i mer bestämd ton att närvara. Jag hatar
dessa jäkla tillställningar med en fruktansvärt jobbig, och skränig
musik, och en grymt äcklig mat som stinker värre än avskräde i vissa
fall. Ni får tycka vad ni vill om min beskrivning av maten, men jag
finner inga andra ord om Isaan-maten tyvärr,,,
Det ALLTID positiva i allt detta, är att man alltid känner sig
välkommen, människorna är fanimej 100 gånger trevligare än någonsin
vissa falang-motsvarigheter var i flera fall. Folk ler, de kommer fram
och klämmer på lår, armar, och genetalier, och smackar belåtet när dom
märker att man har 2 saker av varje sort (ja jag har 2 st kulor
också,,,,)
De sitter och pratar med mig, och försöker sitt absolut bästa att
förstå, men viljan är ju bra mycket mer starkare än kunnandet, så det
vi till äventyrs pratar om, blir ju mer väder, cykling, och Isaan-mat,
jag antar det i alla fall, för jag fattar ju nada av snacket ofta
ofta!!
De vill så gärna servera mig. Igår blev det väldigt många glas vatten
att dricka, dels var det varmt så ända in i helvete, med sina styva 40
grader där inne i byn, och också att jag tackade nej till deras
thai-brännvin, jag skulle ju ut senare och motionera, och vill inte
göra det onykter, och dels så smakar thaibrännvin skräp, och
avfalls-produkter mestadels...
Jag pratade en del med Yutin som i egenskap var son till den 3.e
musketören av de 3 jätte-kamraterna, han var också död sedan länge.. Så
den siste var han som satt där på flaket. Han var ju också ganska sjuk
och svag, och det var ju han som jag beskrivit för ett tag sedan, som
hade fallit framlänges där han sitter och käkar, och bara svimmar av.
Vilket hänt 3 ggr nu.
Läkarna ger honom någon medicin, ingen talar om vilken sjukdom eller
fel han har, utan alla bara jublar att han klarade sig denna gång. Mai
Pen Rai, eller sånt e livet resonerar man, och läkarna kan fortsätta
sitt värv här i Thailand. Jag fortsätter imorgon min berättelse om
denna dag.......
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXVI, Thailand
9 april 2016
83,9 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,309 (neråt)
Det är en god regel att möta svårigheterna redan när dom uppstår,
och icke tillåta dom att öka obekräftade!!
Forts. Från föra kapitlet... Jag lade märke till bland all den
verksamhet där ute i skogen, att ägginsamling var ett av de absolut
mest populära. Jag pratar nu om ”mort daeng” alltså rödmyrans ägg.
Denna myra som har de absolut värsta betten bland alla de myror jag
stött på... Jag såg dessa hinkar som stod lite varstans utefter stigen,
som jag cyklade på, utefter floden.
De står där halvfyllda med myr-ägg, och halvfyllt med vatten. Detta för
att rensa bort de mest envetna vakt-myrorna. Myrorna i sig har ju
avdelat olika arbetsuppgifter sinsemellan.... Ja de kanske inte avdelar
själva, den grejen står drottningen för, hon föder en viss kategori av
myror, och det är alltså förutbestämt redan innan dom kläcks vilken
funktion i stacken som dom skall ha.
Så vaktmyran, pysslar och donar och gullar med äggen hela tiden, och
offrar gladerligen sitt liv för ett ägg. Så när thaikvinnan (oftast)
eller thaimannen, tar sin 5 meter långa bambu-håv och sticker upp den i
lövverket i trädet, och ruskar ner hela myr-boet däruppe i sin korg, så
snackar vi om kanske tusentals myror, som bara vill attackera och
bitas.
Så med äggen kommer det en armada av myror också, så ide´n att lägga
allting i en spann, fylla med vatten snabbt som attan, och sedan hasa
sig därifrån kvickt som attan, är nog en grund-god ide´... Efter någon
timme, så har vakt-myrorna gett upp totalt, de inser att äggen är
förlorade där i vattnet.
De klarar helt enkelt inte att dyka ner i botten på spannen, i det
djupa vattnet, och plocka med sig ett ägg, och rädda det, alldeles för
tuff uppgift. Men de ägg som ligger på ytan, och utefter kanterna i
spannen, där så kämpar myrorna in i det sista, för att rädda det som
räddas kan, kolla fotot noggrant så kan ni se...
När jag närmade mig grisfarmen, så stod jag där och drack lite vatten,
när denna kvinna kom upp ifrån sina kor ute på ängen, kunde inte låta
bli att fota även denna utstyrsel.... Solen får bara inte komma åt
deras ansikten,,,, helfarligt tycker dom.... Man blir ju brun, och ser
ut som en arbetare.....
Yutins gamla hund Whitney är nu så trött och gammal, så hon inte klarar
av att säga nej till påsättning ifrån kåt-hundarna i området, och hon
föder därför sina valpar, de flesta brukar dö ganska snabbt, men här
ligger 2 st,, varav den ene verkar mest vara intresserad av att INTE
äta, så snart blir det nog bara en kvar skall ni se.
Den andra hunden, är en kvarleva ifrån Yongyuts pappa, det är en av
hans mängder av hundar, som levde där uppe i djungel-hyddan, som dom
beslöt rädda ner till civilisationen när pappan dog. Den hunden verkade
då vara mer livskraftig, och öppnade t.om. ögonen när man närmade sig..
Men klappa den vågade jag inte, i det läget med valpar och dylika
prylar..
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXV, Thailand
8 april 2016
83,7 kilo - 82,9 kilo (34 km) 118 minuter - 1.486 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,310 (neråt)
En kvinna kommer in på ett bibliotek och frågar:
“Har ni boken, Kvinnan, det starkaste könet?”
– Ja, det har vi.
– Vad bra! Var står den?
– "Den står där borta i hyllan med böcker om ´vidskepelse och utopier".
Har ju pratat om plast och Thailand förut, lite mer i negativt syfte då
skall väl erkännas. Men det finns ju olika plaster, och det finns olika
användningsområden då förstås. I affärerna här, så är det ju extremt
populärt bland Isaan-thai i alla fall, att dricka söta drickor, och ju
mer färggranna dom är, ju mer populära är dom.
Dessa färggranna flaskor lever sitt egna liv, även när dom är tomma och
urdruckna... DÅ kommer det in helt andra användnings-områden. Den gröna
fina tomma plastflaskan, kan stickas på en trädgren, och köras ner i
marken, och då markera att där finns ett hål.
Många gånger, så ser jag vid ställen där fylle-olyckor brukar ske, typ
att fylleristen kör in i en trädgård av misstag, eller kör in bland
träna av misstag. Då kan man ju fylla buskar och småträd med dessa
färggranna plastflaskor, som är lätta att se...
Och det är inte alls ovanligt att man börjar karva och skära, i dessa
plastflaskor, och tillverkar snygga saker, som man kan smycka sitt
annars gris-fula staket, eller sin ytterligt obearbetade och fula mur
med... Ser riktigt trevligt ut på dessa thai-tomter i byn...
Annars så är det ytterligt vanligt att man markerar en massa saker ute
i naturen, och utefter vägarna med de allstädes alltid närvarande
plastpåsarna, som alla slänger omkring sig..
Jag vet inte alltid meningen med att de fäster dom på trästolpar,
ibland knyter de en plastpåse på en gren, och hänger där tills den
ruttnar bort, misstänker att det kan ha något med vidskeplighet att
göra faktiskt, men vet inte...
Songkran, nyåret ni vet, med alla dessa vattenkrig och dödsolyckor på
grund av den leken, närmar sig nu, vet inte riktigt men den börjar väl
runt 12;e eller kanske jag har fel nu...
Så nu ser man till försäljning alla dessa olika vattengevär och
pistoler överallt, det är en otroligt stor grej, nästan lika stor som
Songkran-skjortan, som alla thai här känner sig manade att köpa. De har
inga stålar, men det sista dom har, lägger dom på en skjorta som dom
använder under fyra dagar, och sedan är den helt ur mode...
Jag har samlat på mig foton ifrån sista cykelturen, det var ju gruvligt
varmt, lite drygt 41 grader, och både djur som människor var
genomstekta frampå dagen, när jag glad i hågen kom cyklandes. Jag
stannade till vid flera olika tillfällen, och för att ta det ifrån
början. Jag tog en genväg genom djungeln, om man nu kan kalla det för
djungel, mer likt skogen kanske, I alla fall där fanns ovanligt mycket
folk lite överallt.
Många fiskade, och badade samtidigt, glada som sattan var dom, och
ville ju att jag också skulle hoppa i. Men detta ler-vatten med tror
jag, parasiter och skit däri, är inget för mig... Men kul när dom ler,
och alltid är trevliga emot mig.
Där satt tanten/kvinnan som hade sina bufflar, vilka också var överhettade och njöt i fulla drag därnere i vattnet...
Gubben med sina enda kossa, han var stekhet sa han till mig, när jag
försökte prata lite, han stod där i vattnet säkert i 20 minuter tror
jag!! Och visst är det väl en härlig syn, 41 graders hetta.....
Sedan efter ett kort tag där i skogen vid floden, så träffade jag denna
familj som hade fiska-fänge och hade gör-kul ihop verkade det som, ty
de tjoade och skrek, som alla lyckliga thai gör..... Forts. Nästa
kapitel...
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXIV, Thailand
7 april 2016
84,4 kilo - 83,0 kilo (42 km) 143 minuter - 1.801 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,321 (neråt)
Jag älskar vackra damer, men dom bär make up,
dom i sin tur älskar de saker som män säger,
så i rättvisans namn,,,,, så ljuger jag friskt.......
Hörde av Dans Amphorn, amrisen fru alltså, att hon hade en släkting som
skulle komma hit till Chaiyaphum ifrån där hon bodde, borta i Surin,
sina modiga 30 mil bort nästan... Jasså, tyckte jag, kul för dig att
träffas då eller? Javisst sade Amphorn, och i nästa andetag så kom det
som jag nästan misstänkte ifrån början faktiskt, hur otroligt det än
låter.
"Jo hon är underbart duktig på att massera, och folk vill att hon
kommer hit till Chaiyaphum, och tar sig an kunderna här"... Så då
visste jag, det betyder i klartext att jag i slutändan skall betala
stålar för att denna Surin-kvinna skall kunna ha sitt levebröd.... Det
är bara fan tänkte jag inom mig, att dessa människor måste nyttja
vänner och bekanta. Men sade Amphorn - "hon tar bara 100 baht i
timmen"...
Hela jäkla Chaiyaphum är proppfullt av folk som ”kan” det här med att
massera, så nån brist har vi inte... men denna kvinna kunde tydligen
göra under, typ samma som Jesus och Lasarus kanske då? Men ingen här
visste inte vem Lasarus var.... Kvinnan kom, och strax dagen efter, så
låg Yongan där på golvet bekvämt mysande i koma, med denna kvinna
hängande där med oljor, rökelse, eder, och massage.
Yongan berättade sedan när hela dagen hade gått, att det hade kostat
700 baht, alltså inte 200 baht för 2 timmar som var tänkt innan. Men
Yongan lät sig nyttjas i 5 jävla timmar, och sedan försvarade sig med
att hon hade så ont, så det var väl värt det. Jag brydde mig inte om
att tjafsa om 500 baht extra, jag slösar ju själv upp den summan lätt
på brännvin, så kan ju inte klaga för mycket.
Men kärringen är borta nu, och då kan vi strunta i det hela, men det
som retade mig, är att Yongan är så jäkla mycket thai, och klarar fan
inte av att säga NEJ, det räcker nu.... Hon låter bara sakerna ske
känns det som, hon försöker inte styra situationerna, som kanske vi i
västerlandet gör...Nej här styr situationen människorna om ni förstår
vad jag menar!!
Ett exempel på ”thai-sallad”, Jag vet inte om thai nere i Bangkok eller
söderut äter dessa blad. Ty dom är ena starka jäkla frätande blad, som
jag inte fattar att dom gillar. Men det är väl som vanligt här, det
skall vara en rejäl ”kick” kryddmässigt, annars tycker dom inte det är
nåt att ha alls att stoppa i munnen. För Er som vill veta, dessa blad
nere i Bangkok heter ”Katti´n”, snackar vi Isaan-språket, så heter dom
istället då ”Packazett”, jag stavar det med vilje som det uttalas...
Jag frågade idag lilla Namkaeng, men hon svarade direkt att hon inte
alls tycker om dessa blad i salladen. Jag frågade henne då om det var
så, att gamla människor käkade det mer, och yngre som hon, inte gillade
dom. Men hon svarade att de flesta i hennes klass gillade bladen i
salladen... Så vänjer man sig bara i unga år med sket-stark mat, så kan
man bara inte vara utan det sedan, verkar det som...
Här om morgonen vaknade jag med ett ryck, det var en högtalare utav
Guds nåde som väckte mig. Det pratades och spelades musik för vilda
livet ute på stora gatan utanför vår ”Soi”... Efter ett tag, så gick
jag ut den lilla biten till stora vägen, och fick då se musikbilen med
högtalarna på flaket.... Det var en lycklig thai som fullständigt sket
i allt och alla andra, bara dom fick göra ”sin grej” den morgonen...
Exakt vad det handlar om vet jag faktiskt inte, men detta har hållit på
nu ett bra tag med extra aktiviteter rörande templet. Det rasslar ju
gärna till i omgivningarna, när tempel-gossarna vill ha in stålar till
sin ”verksamhet” där. Kanske det är nån högtid eller så, vet inte...
Normalt sett, så brukar det komma 1 munk eller maximalt 2 st munkisar
barfota, tassandes, med risskålen i näven, och bönar om mat, att få med
sig.
Men denna gång så kom det en hel gäng med barn-munkisar också, plus en
gäng civilklädda by-bor, som var med och hjälpte till. De travade runt
hela vägen till ALLA affärer där, och affärer finns det precis
överallt, alla bedriver någon verksamhet, och alla måste ge, och dom
vill verkligen också ge, så ingen tvingar dom... verkar det som...
Kanske det dock finns ett socialt tvång av nåt slag förstås...
Men jag var nu fullständigt klarvaken, och klockan var nu runt 05.45,
och musiken var sprudlande glad. De försvann sakta sakta neråt vägen,
lyckliga i sin vetskap att dom väckt upp varenda jäkla människa
kilometer-tals runt dom.. Och jag kunde gå in till mitt, och skriva ner
detta kapitel som ni just läst. Tack för idag, vi hörs imorgon...
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXIII, Thailand
6 april 2016
84,6 kilo - 82,7 kilo (51 km) 158 minuter - 1.989 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,341 (neråt)
Hur folk behandlar dig blir deras öde,
hur du reagerar på detsamma, blir ditt!!
Fin dag idag (5/4) 39 grader blev det, men det kändes verkligen som 41
grader, jag åkte inte ens ut och cyklade idag, alldeles för lat var
jag. Istället så tog jag hem York på lunch, och vi käkade en halv
special grillad med tilltugg. Solen sken och vi var lyckligt mätta. Jag
knatade sedan över tlll Dan, och så fick han en halv special han också.
Jag tror han som amerikanare tyckte det var OK faktiskt...
https://www.wunderground.com/weather-forecast/TH/Chaiyaphum.html
(7 dagars-prognosen - klicka på länken)
Senare på eftermiddagen så fick vi äntligen hem Namkaeng igen, och hon
fick sig en halv special och var helglad, hon älskar potatismos
faktiskt (vågar jag säga). Och senare på kvällen så dök en hungrig Soda
upp här, och han fick den absolut sista korven, med brödet och det
sista moset, och han var nöjd, mätt, och beläten. Vi alla drack O´boy
med kall mjölk, och det är ju flera snäpp bättre än den Ovaltine som
dom har här.
Ovaltine går ju inte att lösa upp i kall dryck, så vad skall man med
den till egentligen? Så när svensk O´boy visar sig, så blir thai
faktiskt glada, och dricker med ny frenesi.... Jo Namkaeng då... Det är
ju en evig tvistefråga som ni läst tidigare. Jag vet oftast inte ett
skit trots att jag bett Yongan om att vara involverad.
Ena dagen så kommer Yongan till mig och säger, att hon saknar Namkaeng
(typ när hon är i skolan), och nästa gång så fort hon är ledig, så
försvinner hin ner till farmen. Namkaeng är ju bra uppfostrad, så hon
säger aldrig emot någonting, så man kan ju tro Yongyut, när hon säger
på min fråga, varför? Att Namkaeng verkligen vill åka ner till farmen,
och djuren, och hjälpa till lite grand där...
Efter ett kort tag, så började jag fatta, att detta var ett jäkla spel
för galleriet bara. När jag kom förbi där, så brukade jag fråga
Namkaeng rent ut, vad hon tyckte, trots att det satt hårt åt, så
svarade hon ja, när jag frågade om hon ville komma ”hem”... Fan jag
misstänker att Yongan är fast i den där föreställningen, att ungarna
skall användas till att göra andra lyckliga. Jag tänker då på att
Paengta (svärmodern), ju lufsar omkring därnere bland djuren på farmen,
och kanske vill ha sällskap.
Jag har försökt vid ett flertal tillfällen att förklara för Yongan, att
barn är barn, och dom skall inte användas till andras bekvämlighet. Hon
är 13 år nu, och hon har sommarlov, låt henne för fan slappna av lite
grand, och dega med sin facebook och youtube, hon är ju bara ett barn.
Inte fan skall hon tillbringa sina dagar ihop med en en 73;åring... OK,
viss tid är helt OK, men man skall nog inte rent slentrianmässigt
skicka ner tösen dit, bara för att döva sitt egna samvete...
Detta sista snack fick nog sitt resultat till slut (hoppas jag).... Ty
igår eftermiddag, så bad Yongyut mig att åka ner och hämta tillbaka
Namkaeng. Enligt Yongyut, så hade Namkaeng ringt, och bett att få komma
hem.,... hahahaha... Det funkar med mina små intriger. Aldrig i helvete
att den tösen hade vågat ringa tidigare, innan jag sådde fröna
hos henne.... Så nu är hon hemma igen,
Nu får vi se hur länge det dröjer innan hon skall iväg, ty nu har
Yongyut hittat en annan variant/anledning för att hon skall
skickas ner till farmen och svärmodern... Jo nu säger man att Namkaeng
gärna vill åka dit, ty Yutins och Baloos dotter Jennifer är hemma på
sitt sommarlov, och då tycker Namkaeng att detta är skitkul....
Men nu hör det till saken, att Jennifer redan är där nere, och trots
detta så ringde Namkaeng och ville hem... Bra att hon tuffar till sig
lite grand.... Här är ju annars INTE ungarnas ord och önskningar
speciellt starka, om dom nu inte är pojkar förstås, ty DÅ gör man vad
fan man vill.. men flickor ligger pyrt till ser det ut som...
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXII, Thailand
5 april 2016
84,2 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,342 (uppåt)
Bli inte svartsjuk när du ser ditt ex. med någon ny!
Våra föräldrar lärde oss,
att ge bort våra använda leksaker till de mindre lyckligt lottade.....
Kom hem idag ifrån präktiga 52 km I solhettan, kände mig prima, fick en
grym eftersvettning, och precis då kommer Yongyut in, hon har varit
inne hos Amhporn (amrisens fru ni vet), och hjälpte henne med att göra
vårrullar. Hon kommer in, och säger att vi skall käka lunch därinne,
och vår-rullar tackar man ju inte gärna nej till....
Efter duschen så knatar jag in, och strax har jag ett glas vin i näven.
Det visar sig att Dan har brännt sitt egna vin, och vinet är baserat på
rött ris. Och jag måste säga att det smakade riktigt bra, inte alls den
där trökiga märsk-smaken som hembränt gärna får...
Så när röken hade skingrat sig, så hade jag druckit lika många glas av
detta vin, som jag käkade vårrullar... Så ni kan förstå att jag kände
mig lite dimmig, jasså ni förstår inte det?
Ja, jag kom hem från cyklingen tom på vätska i kroppen, och drack detta
vin som om det var vatten, så nu blev jag lullig faktiskt.... Jag lade
mig när jag kom hem igen, och det kändes bara konstigt, så jag steg upp
igen, och kämpade på,, fram på eftermiddagen så blev det bra igen. Men
en mycket trevlig träff med gott vin och god mat vart det.....
Noterade idag ute på gatan när jag kom förbi, att det stod en thai-brud
och fotade grannhuset, alltså huset som är uthyrt till idioterna med
tupparna och hönorna, som för sånt jäkla oväsen. Förhoppningarna steg
markant, kanske nån som är intresserad av att köpa huset? Hennes man
satt kvar i deras pick up, och gick aldrig ut trots att jag talade med
hans fru...
Ja "talade" var ju helt fel, hon kunde inte ett endaste litet engelskt
ord, inte någonting alls... Jag lämnade dom strax, och dom åkte snart
iväg. En sak som jag tänkt en del på vad det gäller dessa thai som
springer omkring, och kollar på hus. Jag har nog visat säkerligen 10-15
st av dom de två husen här som är till salu, talat gott om dom o.s.v.
bara för att sedan höra ifrån husägaren här att – ”Nä dom fick inte lån
på banken”..
Här i Thailand, så tittar ju inte banken alls på samma saker som i
falangland utgår jag ifrån. De skiter fullständigt i vilket hus man
skall köpa,,, fullständigt. Det enda som intresserar dom, är om man har
rätt dokument med sig, och kan dokumentera sin inkomst.
Dom kollar sällan eller aldrig vilka utgifter per månad man har, de
kollar aldrig om objektet (huset) man skall köpa, är ett bra köp. De
kollar enbart om man har en inkomst, och de kollar om ”borgensmannen”
är nåt att ha!!
Så jag tänker numera ofta, och det har varit flera thai här i krokarna
som vill kolla på grannhusen, jag har sagt till Yongan, jag vill inte
prata med dom, helt meningslöst ju.... Det är bättre dom går till
banken först, gör upp där, och ser om dom får låna, och EFTER DET, så
är dom välkomna att komma och titta på husen, och jag kan hjälpa till
det lilla jag kan.
Men nu vill jag inte slösa mer tid... Men som vanligt i detta konstiga
land, allting görs bakvänt, och de strular till det för alla i sin
omgivning, bara p.gr.a. att dom inte fattar slika saker...
Handskak
Chaiyaphum MMCDLXI, Thailand
4 april 2016
84,8 kilo - 83,3 kilo (52 km) 163 minuter - 2.052 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,326 (uppåt)
Det finns alldeles för många människor,
och alldeles för få mänskliga varelser!!
York, han ville bjuda Ingemar goodbye och välkommen åter senare I år I
november, genom att bjuda på mat. Vi kom dit, Risto, Ingemar, och jag
själv till kl. 14.00 och vi fick en härlig lunch. York hade gjort i
ordning skalade räkor, där fanns rostat bröd, kanongo svensk riktig
majonaise, ägghalvor, Kalles Kaviar samt Öl och vin. Så det blev en
riktig fest där, och alla trivdes....
York han är alltid en generös kille som alla gillar, och man får hoppas
att denne kille alltid kommer att finnas här i Chaiyaphum, det vore
riktigt tråkigt om han skulle flytta eller något sånt, tycker jag!!
Skulle säga det att många saker har förändrats här i Chaiyaphum
alltsedan jag kom hit för 8 år sedan. Trafiken är grymt mycket värre,
byggandet är enormt, och falang-antalet verkar vara grymt mycket större
än 2008. Jag säger det bara, damerna i Chaiyaphum är riktigt duktiga på
att charma, och locka hit sina falanger.... Inte visste jag att dom var
så vassa på datorer....
Dessutom så har jag faktiskt märkt, visserligen i ganska liten skala,
att det inte enbart är utflyttning här, utan mer och mer damer vill
faktiskt tillbaka till sin hemort Chaiyaphum och bo här, vilket då
tyder på att det finns vissa chanser i alla fall att skaffa en inkomst
här....
Så man ser nya falanger med fruar här varje dag faktiskt. OK många är
här kort-tid, men det finns ett ansenligt antal som bor här i krokarna,
vissa längre bort än andra!!
Som jag sade, man bygger och bygger, och landet Thailand är i stort
sett byggt på cement, denna gudagåva som thai anser att cementen är,
finns precis exakt överallt här i Isaan... Det är fanimej bedövande
trist att behöva se och uppleva denna cement i trädgårdar som
ersättning för gräs, träd, buskar, och blommor.
Man ser den i form av hus, där man bara reser ett hus med golv, tak,
och fyra väggar med cementblock (betong), och sedan skiter man i att
göra mer, det ser för jävligt ut helt enkelt.
Sedan har man ju byggt grymt mycket runt hela Chaiyaphum, då man gärna
ville börja kontrollera översvämningarna som funnits här i tusentals
år, men ingen har orkat bry sig. Så nu bygger och gräver man ur
kanaler, gör floderna lika stora som dom en gång var, och man
cememterar så det står härliga till...
Så nu är man snart beredd när översvämningen kommer.... Det är bara det
att dessa ljushuvud redan har sett till att stoppa översvämningarna,
och vattnet går numera runt Chaiyaphum, alltsedan i alla fall 5 år
tillbaka i tiden... Så allt grävande och byggande, för att förhindra
översvämningen, är fullständigt värdelöst onödigt skall ni veta!!! Vad
vänsternäven gör, vet inte högerhanden om alls, och den frågar heller
inte efter nåt!!
Ju kultur-skillnader, idag gjorde jag nog bort mig lite grand, inte så
farligt, men noterbart bland thai i alla fall, ettersom dom reagerade
på det lite grand, det gick till på följande sätt. Jag cyklade idag
totalt 47 km, och drygt 1,5 mil gick inne i skogen, på stigar, och där
stod både tiden och vinden fullständigt stilla, och temperaturen var
runt 40 grader hela tiden. Det var enormt hett, även för en sådan
friskus som jag själv.
Jag kom till slut efter 36 km fram till gris-farmen, och där var Yongan
och hennes släkt ifrån Khorat var på besök, och ville äta mat ihop. Jag
kom dit röd i nyllet av solen, och chokladbrun på armar och ben. Dom
tittade storögt på mig, och frågade Yonguut om jag var OK... javisst sa
Yongan – ”Han är alltid brun, falang är tokiga”!!!
De satt därinne i cementhuset, som absolut ingenting hade inomhus, mer
än en stor trä-säng som alla kunde slagga i när andan föll på, och
sedan var det skitiga golvet fritt att sitta på som man ville och käka
mat. Jag stövlade in, tog inte av mig sandalerna, ville ju inte att
mina fötter skulle bli för skitiga där inne.... Jag satte på
sängkanten, och drack lite vatten ur min flaska... Strax säger Yongan
till mig... – ”you not take away shoes”..
Jävvlar tänkte jag.. måste ta av mig skorna… och lufsade bort till
dörren, och slangde ut dom bland de andra 16 paren, som stod där ute, i
en enda röra framför dörröppningen, precis som vanligt.…. Gick in på
cementgolvet, och satte mig igen på kanten på träsängen, varför Yongan
återigen adresserade mig, och sade att jag inte kunde sitta där, ty det
låg en man och sov där bakom mig på golvet...
Jag fattade nada, förrän en talgdank slog mig.... Jag satt högre upp än
vad den sovande gubbens huvud var... Tydligen ofint!! Alla sitter ju
alltid och käkar på golvet, så då är det ju riskfritt om någon ramlar
in i koma... Men nu sade jag.... Inga problem, han sover gott och för
mig är det OK (lite ironi),,,, jag orkade fan inte bry mig om sovande
thai som inte orkar hålla sig vaken, när dom åker bort och hälsar på
folk...
Jag käkade 2 bananer, drack vatten, gullade med hundarna, skojade med
släkten, vilka är riktigt goa och trevliga tycker jag, och sedan åkte
jag hem. Var rent urlakad, och hade ytterligare 11 km hem.... Men allt
gick bra, näsan bränner fint nu, och kinderna likaså, men jag gillar
att vara solbränd, man ser ju frisker ut då i alla fall..hahaha...
Handskak
Chaiyaphum MMCDLX (2.460), Thailand
3 april 2016
84,9 kilo - 83,4 kilo (47 km) 175 minuter - 2.204 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,324 (samma)
Den första hälften av livet lyssnade jag,
och den andra hälften pratade jag!
Jaja, vi drog iväg idag då jag och Ingemar, återigen på vår
upptäcktsfärd. Vi kunde denna gång köra raka spåret fram till
svärfaderns ”viste”, dit han åker på dagarna, och är borta hela
dagarna, sin ålder till trots, 78 år, så är det en av de piggaste
gubbsen jag träffat på, och han är thai faktiskt, förvånansvärt nog.
Men det var dock inte mycket mer än ett skjul där vid sidan av stigen,
och stället var belamrat med vildhundar, som svärfadern tog hand om och
matade o.s.v. Men dessa hundar var ganska aggressiva enligt vad folk
sade till oss, så vi stod där på behörigt avstånd, så vi inte skulle
bli bitna av dessa 4-5 jyckar som fanns där.
Vi såg heller inte till någon jätte-orm som skulle enligt uppgift
finnas där i området. Tänk om dessa Isaan-thai visste hur stor
egentligen en STOR Pyton-orm i Thailand är, då hade dom nog inte sagt
att där var en jätte-orm.
Uppe vid Mekongfloden och ovanför, så finns där djungel dit
människor sällan eller aldrig kommer, och där vid vattendragen växer
sig Pytonormarna upp rejält i längd och tjocklek. Har sett bilder på
ormar mellan 8-10 meter där.
Härnere i Isaan så hinner ormarna knappt bli mer än kanske 4-5 år innan
dom hackas i bitar av dessa hjältar som thai tycker att dom är, när dom
dödar allt som rör sig ute på risfälten...
Men i alla fall, vi cyklade, och lekte oss fram, och vi fick traska
över risfält, och vi fick vända tillbaka när det blev bom-stopp.....
Men vad gör det, solen sken, vinden ven, och livet leker här uppe.
Vi skiljdes sedan åt, och jag fortsatte, medans Ingemar åkte hem... Men
vi hade i alla fall hittat vägen till svärfaderns näste där i skogen,
så det var OK.
Den alltid närvarande paniska rädslan för solen, visar sig i deras terrorist-huvor, som dom alltid, i alla lägen har på sig.
Detta skit-mode som spridit sig ifrån väst, har nu skapat ett komplett
och fullständigt vitt folk nere i Bangkok, och ett halv om halvt
negerolk i Isaan, att sträva efter de besuttnas vithet, och därmed
radera klass-skillnaderna?? Skrämmande synd på så rara ärtor, eller hur?
Jag kom strax fram till ett fält med, ja vad sjutton är det, dessa gula
blommor, inte en susning, men ett helt fält var det, och flera stycken
arbetade därute, kvinnor då alltså...
Men
trots allt , i de riktigt gamla, så har denna hysteri inte riktigt fått
fäste, så här ser man normalt funtade, ganska opåverkade människor, så
som dom alltid sett ut i tusentals år antagligen....
Arbetet övervakades av en äldre man i traditionell mundering. Jag log,
och han flabbade, och alla trivdes när nu falangen stannade och tog sig
tid....
Lite längre ner på vägen så satte familjen med vänner ner första
cementstolpen på deras nya hus, vi har väl nåt liknande i falang-land
eller? Taklagsfest – inflyttningsfest, ja va sjutton heter det??
Vävarfåglar finns det hyggligt gott om, och de samlas i grupper dessa
ytterligt små, men oansenliga färgmässigt fåglar. De väver dock
kanonbra, och är idoga, och tillverkar babysar nästan lika flitigt som
sina värdar, människorna i Thailand...
På vägen ner till grisfarmen, ni vet, Yutins grisfarm, så tog jag en
bild så ni kan se att det faktiskt finns ganska gott om fågel här i
Isaan, där finns alla möjliga olika sorter, och jag vet inte så mycket,
men visst är där Hägrar, och de vita vet jag inte om det också är en
typ av Häger?
Grisfarmen då... Jo nu kalvar grisarna i kapp därnere, ja jag vet att
det inte heter kalva, bäst att säga det, så ni inte klagar för
mycket... De lär ha i dagsläget mellan 48 till drygt 60 st kultingar.
Runt 6 st dog vid förlossningen, vilket är ganska vanligt förekommande,
alltså runt 10% faller bort direkt..
Nu när detta är klart, så skall dom små-säljas, och de kan väl plocka
in kanske 60-70.000 baht i den svängen... Bra inkomst tycker jag!!!
Sedan får so-grisarna vila sina könsdelar nån månad eller tre, och
sedan beställer dom väl dit ”hannen” igen, som får göra sina påhopp,
och lycklig-göra gris-honorna.... Allt i en evig cirkel till dom dör
antar jag!!
Avslutningsvis, som jag sagt tidigare, dessa små blommor är hel-goa
till färgerna, så här kommer ett foto på dom också....
Handskak
Chaiyaphum MMCDLIX, Thailand
2 april 2016
85,1 kilo - 83,8 kilo (29 km) 119 minuter - 1.498 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,324 (neråt)
Att förhala saker och ting,
är att stjäla tid!!
Idag så tog Ingemar och jag oss I hampan, och åkte ut på upptäcktsfärd,
och söka finna vägen till Ingemars svärfars mark, där han små-odlar
dagarna I ända. Han är 77 år gammal, och fräsch, och cyklar på dåliga
vägar/stigar upp till sina marker nästan varje dag. Uppskattningsvis så
är det runt 6 km skitväg att hojja för gubben, och att han klarar det
är ju ett under...
Bara för att ha nåt att göra, så stack vi iväg idag för att söka finna
vägen. Det är ju inte lätt, det finns ju stigar, och grusvägar, och
ibland smalnar dessa av till en stig, som sedan smalnar av till
ingenting, och man får promenera över ett risfält, innan man hittar
stigen eller vägen igen. Vi drog iväg i morse i alla fall, och efter
runt 5 km;s hojjande, så tog väg-fanskapet helt slut, och vi fick lufsa
över 2 st risfält bara för att finna, att det låg ren djungel framför
oss.
Vi vände och lufsade tillbaka, och sedan cyklade vi tillbaka runt 1 km,
där tog vi en sväng, och kom fram till en ny väg. Denna väg delade sig
snart, och jag ville höger, och Ingemar rakt fram. Ingemar fick
bestämma, han är ju smålänning och lite grinig av sig, hahahaha!! Efter
runt 6 km till på skit-dåliga stigar, och till slut en hygglig väg, så
kom vi fram till....... hans egna by.... vi hade cyklat i en cirkel...
, Hahahaha!!!!!!
Detta är alltså killen som alltid talar om för alla andra, att jag har
noll koll geografiskt, och inte vet var jag befinner mig..... secken
gubbe... Vi skiljdes sedan åt, och han ville jag skulle komma över på
en Baccardi senare på dagen.... OK sade jag.
Kl.15.00 så tog jag moppen bort till honom, och då flög fan i mig, och
jag körde istället in på samma väg som vi cyklat den morgonen, Och jag
körde höger, där vi hade cyklat rakt fram.... Efter 100 meter så kom
jag upp på en go grusväg, som jag sedan följde i 5 km tills jag kom
till en by.
Jag hade träffat precis rakt på den by där Ingemars svärfar hade sin
mark precis utanför.... Så nu vet vi i alla fall vilken väg vi skall
cykla i morgon, när upptäckts-färden fortsätter..
Jag åkte hem till honom efter detta, och vi drog i oss varsin Baccardi
(plus en till...) och sedan bestämde vi oss för att ta en avskedsmiddag
nere på Bens Bar i Chaiyaphum, och tjöta lite. Jag åkte dit klockan
18.00,,,, Kom i slang med en australiensare som var gift sedan 11 år,
och bodde i Australien med sin thai-fru som ju då var ifrån
Chaiyaphum...
I baren där satt också 2 st engelsmän, 2 st norrmän 1 finne (Risto)
samt vi 2 st svenskar.. Så totalt med Ben själv 9st gubbar, som kunde
tjöta och ha trevligt... Kul att ha detta ställe att ty sig till, här i
civilisationens ödemark... Jag käkade denna gång 1 pork-steak med
potatismos (kanongott), och en god sås med en fin sallad till, och till
detta ett glas rött vin.
Ben meddelade att jag inte fick betala för vinet, det var hans tack
till att jag hade hjälpt honom med att kontakta svensken i går, så de
fick ordning på uthyrningen av moppen till svenskens fästmö här....
Sedan efter maten, så drog jag hem.
Tycker faktiskt inte att det är så himla kul längre, att sitta och bala
i sig dreck kvällen igenom. För att sedan inte kunna sova ett dyft
natten igenom... Så jag kom hem spik nykter kl. 19.15 redan, vilket var
gör-gött.....
Handskak
Chaiyaphum MMCDLVIII, Thailand
1 april 2016
84,6 kilo - 83,8 kilo (32 km) 133 minuter - 1.675 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,327 (neråt)
Det som en man inte förstår, räds han.
Och det han räds förstör han!!
I morse så körde Yongyut ner Namkaeng till sin skola. De är ju mitt
inne i sommarlovet nu, och efter lovet skall ju alla flyttas upp en
klass, ingen blir ju underkänd i detta land, och ALLA blir uppflyttade.
De var där i skolan runt 3 timmar ungefär, och under tiden gled jag ut
klockan 07.45 på en grandios go cykeltur... I en go temperatur...
När jag kom hem, så kom också damerna tillbaka hem, och vi satte oss
vid bordet, och jag fick kolla in Namkaengs avgångsbetyg ifrån sin
klass, hon har ju nu gått ur första året på denna skola, och det heter
ju ”Pattajohm” 1, antar att det är typ mellanstadiet kanske, men är
inte så inne på den grejen, men ni läsare kanske vet mer...
För de av Er som är intresserade, så spaltar jag upp de ämnen som tösen har i skolan, och som dom lägger stor vikt på;
1.
English – svår 2. English – lätt 3.
Thailändska 4.
Matematik
5. vetenskap
6. Samhälls-kunskap 7. Religion 8.
Historia
9. Okänt 10. Bordtennis 11. Gymnastik 12. Biologi 13. Musik
14. Karriär 15. Göra traditionella saker 16. Dator-kunskap
Först av allt, hennes betyg var genomsnitt 2,67,,, där man går ifrån 1
upp till 4. Så det var ju inte så himla illa, när man ser på att det ju
ligger en bit över medel i alla fall. Men när man hör att tösen är
nummer 19 bland 44 elever i sin klass, då snackar vi ju inte om någon
större stjärna. Jag vet dock att hon jobbar på bra, och alla människor
är inte lika, och alla har inte läs-skalle ju...
De olika ämnena vet jag i detalj inte så mycket om, men jag kan säga
dock, vilket jag vet, och det är att inriktningen bland alla skol-ämnen
här i Thailand, och alla andra aktiviteter, handlar om att gynna
Thailand, hedra Thailand, och hjärntvätta ungarna om kungen, och om
Thailands förträfflighet....
Bordtennis är ju ett kanonämne att ha i skolan, kanske dom lärs sig om
Alse´r eller Waldner.... Religionen handlar bara om deras egna
religion, alltså buddismen... Historia är exakt likadant, enbart
thailändsk hjälte-historia,,, ”Göra trad. Prylar” är kanske inte fel i
ett land som detta. Alltså lära sig hur man gör skålar, väver, knypplar
och färgar, ja allt traditionellt...
Men inga ämnen alls i thais skolor syftar till att ”bredda” gränserna,
till att göra folk lyhörda för områden geografiskt utanför Thailands
gränser. Man vill hålla folket bundet genom att hylla nationalismen,
och därmed underkänna allt annat under solen... Det är skrämmande, men
sant. Kom att tänka då på en sak som kanske kan vara beaktansvärt att
veta.
Jag kollade på första avsnittet av TV-programmet ”Asias top model”, ja
ni vet det där programmet som handlar om fotomodeller... Här fanns det
kanonsnygga flickor, alltså ansiktet var skit-snyggt, och kropparna såg
ut som sju svåra år, magra och eländiga. Och här fanns 2 st ifrån resp.
Malaysia och Indonesien, Philippinerna, Kambodja, 2 st i från
Singapore. Japan, China, Taiwan samt 2 st ifrån Syd-Korea.
MEN ingen säger ingen, ifrån Thailand. Ja thailändskorna som är erkänt
kanonsnygga ju. Varför???? Programmet var på engelska, och dom
kommunicerade med varandra på engelska flickorna emellan, och alla
andra också. Jag tror mig nästan veta anledningen till att varför inga
thailändskor var med, ja ni vet också tror jag... Därför att man har
för svårt att ens hitta en thai som pratar engelska. Och det är ju då
grund till att inte ha med dom i dessa TV-program.
Och ni kan tänka Er sedan nu när ASEAN i Asien startar upp ordentligt,
ASEAN är ju som vårt EU i Europa!! Thailand kommer troligtvis att bli
överkört inom detta samarbete inom ASEAN, ja ända tills dom fattar att
man måste lära sig, och anpassa sig till sin omvärld... vilket
förhoppningsvis (inte) kommer att ta lång tid..
Yongyut ville nu (igen), att jag skulle ta tag i engelskan med
Namkaeng, hon är ju för fan den ende i hela klassen som ens kan säga
goddag på engelska, och hennes betyg i det "svåra" blev en 1:a och på
det "lätta" en 2:a.... Fattar inte vad hon håller på med. Men kontakter
är värdefulla i dessa frimärksländer.
Och Namkaengs familj har ju noll och inga kontakter att prata om, så
att hon kan svara och prata lite engelska, t.om. så att hennes lärare
frågar henne om vissa ord, så hjälper inte det.... Hon får
skit-betygen, men hon kanske förtjänar dom, Men jag blev besviken där i
alla fall vad det gäller engelskan...
Handskak