GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMCCCVI, Thailand

31 oktober 2015

83,2 kilo

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,191 (neråt)




Alldeles för många musikstycken,
dom fortsätter långt efter det att dom är slut!!
                                                                                                                                
Fortsätter från förra kapitlet.... Jo innan jag lägger sjukhuset Saint Mary´s på hyllan helt, så skall jag säga att ibland så får man helt felaktiga uppgifter inne på googlingen. Ha det i åtanke ni som älskar att googla, istället för att ta informationen ifrån huvudet. Jag kollade faktiskt lite grand inne på internet, och fann hemsidor som gav ganska direkta åsikter om detta sjukhus.

En kille, falang förstås, uttryckte sig som så, att han verkligen gillade att personalen, de flesta kunde språka engelska riktigt hyggligt, och att maten var ganska kass överlag, och han fann sjukhuset vara i bra skick, kanske inte i klass med Bangkok Hospitel. Jag för min del håller med vad det gäller att Bangkok Hospitel nog är något lite modernare än detta katolska sjukhus.

Men det spelar noll roll, jag upplevde Sant Mary´s vara rent och fint, och ett trevligt sjukhus. Till skillnad emot killen inne på internet, så tyckte jag helt tvärtom vad det gäller språk-kunskaperna, och mathållningen. Jag fick en fantastiskt god mat, och jag hade 8 st falang-maträtter att välja på, och ett flertal falang-variationer på frukost.

Och dessutom så har jag en helt avvikande åsikt vad det gäller personalens språkkunskaper. Jag fann inte en endaste i personalen, och då träffade jag inskrivnings-personal, sköterskor vid intaget, sköterskor inne på min avdelning under 3 dagar, som kunde prata engelska. De var exakt lika ignoranta(okunniga/oförmögna som här hemma i Chaiyaphum.

Läkarna kunde förstås göra sig förstådda, men de klarade nog oftast kanske engelska som rörde deras arbete, inte när man började prata om privatlivet och dylikt, då brast det å det vådligaste.... Men skitsamma, thaiarna vill bara inte prata engelska, och vi kan ju inte klandra dom egentligen, vi är gäster, och får väl lära oss thai då istället för att gnälla, eller hur?

Nä nu vart allting klart och det sista samtalet kom till oss, där vi satt och väntade på klartecken att försäkringsbolaget hade gjort upp med sjukhuset. Till slut, så blev det att jag fick pröjsa 11.000 baht, och det går till på följande geniala sätt. Jag hade i grunden orden ifrån AIA, ”vi står för detta, du har ett skydd på 80.000 baht”. Oantastbart, eller hur? FEL!!!!!!



Man ”opererar” då på följande sätt, för att komma runt detta med 80.000 baht. Man tar tag i en sammanställning som innefattar själva min operation, plus en massa annan skit, alltså rena rama ”speceri-räkningen”;



Inpatient medication –   4.108 baht
Parenteral neutrition –   990 baht
Medical supplies 1 –      9.147 baht
Laboratory investigation and patholc –  1.580 baht
Standard diagnostic imaging –    330 baht
Special diagnostic EKG –             500 baht
General medical equipment –      300 baht
Operating room medical equipment –  6.000 baht
Operating theater and delivery room – 5.050 baht
Nursing charges –   600 baht
Other medical charges -      200 baht
Initial inpatient evaluation and  mana – 700 baht
Subsequent inpatient care -    850 baht
Physician proceures  -   24.000 baht
Anesthetic professional fees – 7.950 baht
Standard inpatient accommodation – 1.400 baht
Standard inpatient foods – 75 baht
Total;    63.280 baht
Discount; 807 baht
Grandtotal; 62.473 baht

Va bra när man såg denna uträkning, den kom vid 09.00 ungefär in till rummet, inga problem,,, vi har ju 80.000 baht att bolla med ju!!  Forts. Nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MMCCCV, Thailand

30 oktober 2015

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,182




Överallt dit jag kom,
så frågade folk om inte universiteten kvävde författarna!
Min åsikt är att dom inte kväver tillräckligt många av dom!!

Forts. Från förra numret.... Ja jag hamnade alltså på mitt rum igen, lite däven de första timmarna, men repade mig ganska snabbt. Humöret är kasst, har alltid avskytt att ligga på sjukhus. För även att man är kanonglad att dom fixar till det som är fel på en, så ligger man ju där bara halvmetern ifrån död och pina, och det stör mig ganska mycket.

Så jag vill mer än gärna åka ifrån sjukhuset när jag är klar. Det finns väl inget värre än när dom säger – ”onsdag åker du hem”,,, och man pinar sig igenom måndag-tisdag, och så kommer onsdag morgon. Läkarn  kommer och gör en sista koll, och sedan skall man bli fågelfri. Men då säger fanskapet.

Jo min kollega Doktor Thigerström, han vill gärna undersöka herrn innan det blir dags för hemgång. Jasså säger man då, när kommer han då? Ja först skall han göra klart sin tjänst på kliniken sin, och sedan blir det akutfallen här på sjukhuset, och sedan kommer han. Men va fan tycker man, skall jag ligga här som en idiot, och vänta på en läkare som söker erfarenhet i nästan 8 timmar då? Inget konstigt tycker den närvarande läkaren.

Men så fort som han säger det, så smider, man ju blixtsnabbt planer. Jag har t.om. genomfört min plan emot sjukhuset, och det var att helt enkelt ta mitt pick och pack och avvika. Sköterskorna försökte att stoppa mig då. Jag sade bara till dom – ”rör mig inte.... Istället för att tjafsa här, ring polisen och försök hindra mig den vägen.. Jag väntar fan inte på en jävla läkare i 8 timmar, jag åker hem nu, jag är OK tyckte min läkare, den läkaren Thigerström kan skaffa sig sin jävla rutin på annat sätt, men inte på mig i alla fall...”

Och så stövlade man ur Sahlgrenska året 1989. Min polare väntade med sin bil utanför.. Jag hörde aldrig mer något ifrån dom. Mitt återbesök som ju kom på posten, gick jag på, men ingen sade något alls om händelsen. Ibland är det faktiskt bra att basunera ut hur man vill ha det känner jag..

Så nu då, läkaren kom redan kl. 07.30, allt förflöt bra, och jag var OK att åka hem, Han ville dock att jag skulle åka till Khorat igen om 10 dagar, för att ta stygnen, och låta honom göra avslutande kollen att allting var OK!!

- ”Men vi har ju 2 st sjukhus i Chaiyaphum, och istället för att jag skall köra bil 25 mil fram och tillbaka bara för detta, så kanske jag kan gå till sjukhuset i Chaiyaphum, så kan dom ta stygnen, och läkaren där kan kolla att allt är OK, och sedan kan han maila dig resultatet, och jag har då sparat flera tusen baht i kostnader”?

Nej säger klllen... jag vill gärna undersöka dig, så vände han mig ryggen, och trodde saken var avgjord. Men den killen (läkaren) kommer inte att få se denna grabben i alla fall på nåt återbesök, långt åt helsicke borta i Khorat!. Så där fick du herr läkare!!  

Idag 29 oktober, så snackade jag med försäkringsbolaget, förklarade situationen, och de höll med, och det är helt OK om jag skiter att åka ända till Khorat för att se att allt är bra med operationen. Jag var välkommen att nyttja antingen RAM hospitel eller Lampeth hospitel, här i Chaiyaphum, och sända räkningen till dom.

Jag vill i sann positiv anda avsluta berättelsen, med att säga att man blev omhändertagen av dessa små sköna damer till sköterskor på ett jättebra sätt. Det finns hundratals anställda, och varje dam har en speciellt syssla. En kommer med puls-kollen och blodtrycksmätaren, och kollar dessa saker. En annan sköter om sockermätaren. En verkar bra på att göra ren sår, och här kommer nog mer utbildning in i bilden.

Jag måste säga tyvärr, att sköterskorna nog inte har någon djupare medicinsk insikt, och att jämföra deras utbildning med vår, är ett rejält klavertramp. Jag tar det för vad det är. Det är söta flickor som kommer in och rensar, tvättar, och sköter om en, på ett fint sätt.



Men skulle det hända nåt, så vill det nog till att en riktig sköterska finns på plats, och dom är ju inte helt vanliga, kostar väl antagligen en massa extra klöver per månad. Hade dock en som var i tjänst ibland, en katolsk sköterska, pratade ingen engelska men sade noggrant att hon var katolik.

Men ni skulle bara se och vara med, när man ligger där i bädden dessa dagar. Secket spring och secken service. Det knackar och går i dörren precis hela tiden, och om jag säger att det nog kommer besök till rummet runt 30 ggr under dagen, så är det en smärre underdrift faktiskt. Men dom är söta som sagt var, och det är bara kul att det händer nåt. Synd bara att inte Yongan kan vara lite svartsjuk, så man fick se på lite teater, hahahaha! Nästa kapitel avhandlar hemresan,,, den heter duga minsann!!

Handskak

Chaiyaphum MMCCCIV, Thailand

29 oktober 2015

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;

 


Det finns ingen mer ärlig kärlek,
än kärleken till mat!!

Ja så kom måndag morgon, och iväg for vi, i vår svarta skräckbil upp till sjukhuset "Saint Mary´s" i Khorat! Vi kom fram kl 08.30, och satte oss och vänta på doktorn, som började sitt jobb kl. 09.00 Men mottagningen när vi kom fram var riktigt bra, och trevliga som sjutton var dom alla anställda.

Vi kom in efter kanske 15 min efter inte mer, och doktorn han pratade hygglig engelska, OK man kan ju inte ha en vettig konversation med thaidoktorer, men de kan språka i alla fall, det som handlar om deras jobb. Deras engelska-kunskaper ligger kanske på en 6:e klassares i Sverige. Men det funkar, man lägger sig på pidgin-nivå, och då funkar det oftast hyggligt!

Han klämde på min utbuktning, och hej och hå, ”operation” sade han på studs. När då frågade jag, som gärna vill planera lite grand de kommande veckorna. NU, VA sade jag, NU? Ja NU.... Jag togs ut ifrån mottagningen, in i ett annat rum, fick sjukhusets kläder, och jag lades på en brits. Jag kördes sedan direkt till röntgen, fick sitta där, och hålla en plåt emot nederdelen på magen, och hålla andan 1 endaste gång, och sedan var det klart.

Jag blev körd till ”mitt” rum, som var ett fint och rent rum, där jag och Yongan skulle  komma att tillbringa nån dag eller två tänkte man. Efter styvt 2 timmars väntan, så bar det av ned till operations-rummet. Där var full sula bland personalen. Fick genast det allra bästa intrycket, trots att jag i förhand var inställd på händer som torkar arslet efter dom skitit, eller slöa rostiga knivar, eller dålig hygien.

Jag som en amatör kan ju inte snacka om renlighet och sådana saker inne i ett operationsrum, men känslan jag fick genast utav alla intrycken var mycket positiv, och min oro inför den stundande ”slakten”, försvann faktiskt helt och hållet. Det var omtänksamma människor som snackade lite tjhing tjong-engelska, men så länge som jag gav enstaviga svar på frågorna, så funkade det finfint.

Narkos-läkaren kom fram och presenterade sig, och han berättade noggrant vad han ämnade göra, och varför jag inte kunde få en ryggmärgs-bedövning, utan måste sövas ner.. Det berodde helt enkelt på mina 3 tidigare ryggoperationer... Så efter ett tag, så satte dom över min näsa och mun, en sådan där kopp som rasar ner inne i flygplanet, vid katastrofer. Läkaren sade andas djupt och räkna......

Jag var ju så klart helt medveten om vad som skulle hända. Började andas djupt, och började räkna... När jag kom till 2, så kände jag att mina båda överarmar började bedövas, och det steg uppåt. När jag kom till 3,5........ så vaknade jag igen. Operationen var över, och jag kände mig helt OK, inget illamående alls. Jag fick ligga sade Yongan efteråt 2 timmar på uppvaket, heter det så i Thailand?

Sedan körde dom upp mig till rummet igen, och nu handlade det bara om att läka sig, så man kunde komma hem igen. En noterbar sak dock i det hela. Flickorna, kanske inte i ”Karlsta”, men väl i Khorat, har nu sett min snabel. Det har varit och det kommer att bli hundratals checkings, kollar, undersökningar, och rengörningar av såret, och där ligger min lilla ”stolthet” och myser i ”gröngräset”,

Förresten det gör han inte alls, dom jäklarna rakade ju mig innan operationen... Men snacka om man skall vara blyg i detta jordelivet, Jag har blivit sedd av lika många, som  om jag hade varit en manlig strippa ju!!  Men det gör inget. jag vill bli ihågkommen som en givmild figur!! Forts. Nästa nummer!!

Handskak

Chaiyaphum MMCCCIII, Thailand

28 oktober 2015

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;

 


Syftet med krig är icke att dö för sitt land,
men att se till att de andra dör för sitt!!

Har ju nu varit på sjukan i Khorat, och jag sitter nu vid datan och skriver för fullt en liten (stor) rapport om det skedda. Så denna datum och denna dag, så blir det bara denna text med detta fotografi inget annat,

Första rejäla berättardagen blir nu då torsdag den 29 oktober 2015, Vi hörs då.....

Handskak

Chaiyaphum MMCCCII, Thailand

27 oktober 2015

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;




Antaganden är moder till alla missförstånd!!

Har ju nu varit på sjukan i Khorat, och jag sitter nu vid datan och skriver för fullt en liten (stor) rapport om det skedda. Så denna datum och denna dag, så blir det bara denna text med detta fotografi inget annat,

Första rejäla berättardagen blir nu då torsdag den 29 oktober 2015, Vi hörs då.....

Handskak

Chaiyaphum MMCCCI, Thailand

26 oktober 2015

84,2 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,180 (neråt)




Bigami är att ha en fru för mycket,
monogami är samma sak!!

Idag så kom det ett paket ifrån Khon Kaen på posten. Det var min kompis Bertil ifrån Ullared/Vessigebro, alltså hans fru, som var hemma och hälsade på dina föräldrar och sitt bern, som postade paketet till mig. Som ni kan se på fotot, så var det ett kärt paket som mottogs med glädje och applåder av alla i familjen här. Trots att det var till mig, så gladdes alltså alla....

Ja plötsligt precis som om inget hänt, så älskar thai plötsligt mina godsaker. Det verkar precis som om Gud sänder thai för att utföra sina smutsiga sysslor gentemot mig. Jag menar, tycker jag verkligen om nåt, så nog fan älskar Namkaeng detsamma, och Yongyut går där, och mumsar ävenledes på det.

”After Eight”, den paketen försvann fanimej innan sola gick ner över Isaan! Kex-chokladen fick jag förhandla bort, annars hade jag inte fått behålla Dajm-chokladen för mig själv... Senapen, alltså 5 st hela Johnny´s sötstarka senap, den tittar Namkaeng på nu, och de bruna ögonen är skitstora, och det rinner snål-saliv ur mun på henne, och säger... – ”uncen... sausage with bread and senap... Hmmm zeb”.....

Men jag har nu totalt 7 st Johnny´s senap, så jag skall väl vara Ok en lång tid framöver. Tror att jag skall ge en flaska till York, och en till Risto.... De älskade också denna fantastiska senap... Men nu är det i alla fall kul att käka korv och bröd, plus potatismos med denna senap. Jag kan även använda den till hamburgare det är kanongott, och sedan det nya området som  ju Dan, amrisen visade mig. Jag lägger senap på Vår-rullarna, helt enkelt kanongott, mycket godare än Soya eller vad den där svarta vätskan är för nåt!

Sitter här nu vid datan och det är söndag kväll. Jag funderar på i morgon bitti när vi skall ta bil-eländet upp till den stora staden Khorat, och till det fina sjukhuset (hoppas jag) Saint Mary´s! Denna stad Khorat, som jag hittills under 7 år aldrig har lyckats manövrera mig fram i, utan att först flera gånger köra helt vilse, ja det skall bli kul detta... Hoppas nu bara Yongyut planerar detta ordentligt, så vi kan  köra rakt på sjukhuset.

Men Yongan är thai, så det är nog bara en fager dröm det, vi kommer att komma till Khorat, och hon kommer inte att ha en susning vart vi skall köra, och kommer att se väldigt förvånad ut när vi kommer dit och att vi inte vet vägen... Men skitsamma, jag har ju ingen GPS, så vill inte skylla allt på stackars Yongyut i detta fallet.. Är ju slö själv ävenledes skall sägas!!

Men det viktigaste är dock att dom tycker att min lilla ”extra” påse vid sidan av ”snabeln”, är söt och fin, och dom gärna vill, och klarar av att operera bort den. Så jag ber till högre makter om följande; a) Rena knivar b) skarpa knivar c) rena händer d) duktiga thai.. Hoppas nu fan dom vet hur man skall göra nu bara, har ju svårt att lita på detta folk, detta folk som anser att allting ifrån utlandet är värdelöst!!

Handskak

Chaiyaphum MMCCC (2.300), Thailand

25 oktober 2015

83,6 kilo - 82.9 kilo (15 km) 52 minuter - 647 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,183 (uppåt)




En narcissist är någon som ser bättre ut än vad du gör!!

Vi har behov av samtidigt i våra liv, 3 st ”hem” tycker jag. Många människor har nog aldrig tänkt på det vet jag, men så är det för de absolut flesta av oss. Vi har 3 st ”hem”, och med ”hem” menas då i mer bokstavlig mening; vår bostad, vårt arbete, plus ett ställe som vi ofta gör familjärt i våra hjärtan. Jag tror faktiskt att det där 3:e hemmet är en ytterligt viktig sak för oss människor.

Jag tror att avsaknaden av ett 3:e hem kan göra oss ytterligt rastlösa och kan t.om. skapa depressioner. Varför? Ja jag är ju ingen psykolog eller något liknande, så det får bli ifrån det mer förhatliga kunskaps-lagrandet i skallen då, som mina antaganden och gissningar får tagas. Jo i vårt vanliga hem, alltså där vi bor och där vi sover, och umgås med vår familj, där är det ofta som vi vill ha det, eller inte alls som vi vill ha det??

I vårt 2:a hem d.v.s. arbetet, så är ju saker och ting kanonbra och njutbart,,, eller inte alls bra egentligen?? Jag är 100% övertygad om att vi människor helt enkelt måste, och vi verkligen behöver ha ett 3:e hem.... Ett ställe dit vi kan ”fly”, men alltså ”fly” i ordets positiva bemärkelse.

Vi skapar detta 3:e hem till ett ”andningshål” i vår tillvaro, ett ställa där vi kanske kan ladda batterierna på ett helt annat sätt, än hemma eller på arbetet. Detta 3:e hem är alltså ett ställe som är kravlöst, ett ställe som vi omedvetet vill skall ge oss en känsla av att, ”här räcker vi till – och här är ett ställe där folk tycker om mig för den jag är”.......

Så vad är detta 3;e hem då? Ja det bör väl inte vara någon större gåta om man sätter sig ner och tänker efter lite grand. Det 3:e hemmet kan vara som de brittiska människorna verkar göra, och som ävenledes amerikanarna verkar göra, de tar sig till sin lokala pub. Här finner de människor, som de kan ha vilken relation till som helst, helt kravlöst, med krav, eller ja vad som helst.

Här kan man t.om. skapa sig en alldeles egen personlighet, en sådan som man inte visar upp i de 2 första hemmen. Men här har man andningshålet i livet, och här laddar britterna och amrisarna sina mänskliga batterier.. Och de gillar det enormt... Jag tror faktiskt inte en engelsman ens kan vara utan puben...

I Sverige då? I Sverige där vi inte har pub-kulturen, eller ens restaurant-kulturen, mestadels då beroende på priser, och också vår egna inställning till alkoholen o.s.v. Ja våra andningshål blir mer inriktad på olika hobbies, det är väl därför som man tjötat om att ha nåt att göra, när vi bl.a. är här i Thailand, ha en struktur i livet, skaffa sig andningshål i livet. Så här i Thailand, så kan man ju flyga modellplan vilket jag vet ett par stycken gör.

Jag vet flera stycken som har skaffat sig ett orm-intresse, och åker 3-4 gånger per år ner till Krabi och söderöver, och gör orm-expeditoner där under några dagar. Jag vet många som älskar att göra små miniresor här, och fotografera allt och alla, och så håller det på. Vi skandinaver som inte har pub-kulturen och alkholen som ett måste i livet, vi håller oss till det som jag räknat upp ovan, medans de britter som kommer hit till Thailand, naturligtvis faller i samma grop även när dom bor här.

De människor som bor hemma i västerlandet då, i typ länder som Sverige, skaffar sig då som sagt var hobbies av olika slag, och för oss i skandinavien, så är föreningslivet något som är helt unikt för oss. Visst finns det föreningar i många länder på jordklotet, men i Norden så har vi tagit detta till helt andra soligare höjder.

Vi har föreningar för precis allting, det känns meningslöst att ens rabbla upp dom alla här. Kan bara säga att jag själv liksom 100;a-tusentals andra, ramlade in och sökte mig till idrotten, för att få ett 3:e hem som jag älskade. Och det hemmet höll jag vid mitt hjärta, ända tills det året jag fyllde 57 år

Utan att generalisera för himla mycket nu, även om det är frestande, så vill jag säga rakt av, att de människor med problem i livet, extremt ofta, så har dom alla det gemensamt, att dom oftast saknar ett 3:e hem. Antingen så vill dom inte ha ett, dom inser inte värdet i det alls, eller så är dom helt enkelt för knasiga för att ens passa in där.

Observera nu ni som älskar att vränga till allting och missa poängerna.... Jag påstår inte att man kan BLI knas, bara för man saknar ett 3;e hem. Jag påstår bara att om du INTE har ett 3:e hem, så finner du de osäkra, och de som aldrig passar in i samhället, i just den gruppen av 3;e hem-lösa människor!!

Så tänk på det, där ni skyndar emellan Ert hem till Ert arbete, till Ert hem till Ert arbete, till Ert hem.. Alla människor behöver ha ett andningshål faktiskt, även om man inte ser det själv.....tror jag i alla fall.... Jag tror helt enkelt att det är en kvarleva i våra gener, ifrån den tiden, då vi bara kunde ta en spjutet i näven, och vandra ur lägret, och gå till skogs, och mysa lite i sin ensamhet..

Så glöm nu inte spjutet vänner,, det är symbolen för att man skall ta väldigt väl hand om sig själv!!

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXCIX, Thailand

24 oktober 2015

82,9 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;  4,181 (neråt går det nu minsann)




Jag är icke ung tillräckligt, för att veta allting!!


Containern kontra pallen

Jag har ju som flera av Er läsare känner till arbetat med sjötransporter i hela mitt liv. Och i mitt arbete liksom i de flesta andras arbete så finns det svar, men till övervägande delen frågor. Just i mitt fall så kommer jag osökt att tänka på en av de stora paradoxerna i vårt moderna samhälle, nämligen att lastpallen är europeisk, med europeiska mått. Medans containern är amerikansk med amerikanska mått.



Och aldrig lär väl de två mötas. En container kan inte lastas på ett optimalt sätt med EUR-pallar eller som det hette förr SJ-pallar. Våra gamla sjöpallar som vi kallade dom skrotades ju slutet 1970:talet, i alla fall tillverkningen av dom, till förmån för utvecklingen, till det nya moderna samhället. Så EU-pallar har sitt metric-mått medans containern har sina mått baserade på de amerikanska enheterna fot och inches.

Men man jobbar på besatt för att lösa problemet, och containern är idag inte längre reducerad ned till endast 2 st olika längder alltså 6 m och 12 m långa, utan det finns mängder av varianter av olika containers. Vi kallar de gamla vanliga för standard-containers, sedan kom det något som kallas för High-cube, vilka alltså är extra höga. Det har också utvecklats en 3:e typ som då är en 45 fots container, alltså längre än 40 fotaren.


Inom dessa 3 standard-containers, så finns det varianter i det oändliga känns det som, olika märken på containers har olika höjd och olika bredd, vi talar du naturligtvis om centimeter-skillnader. Men man  gör allt för att anpassa containern till pallen, och till godset som avlastarna (exportörerna) erbjuder.

Så hur man än vrider och lastar, så får man alltid golvyta över. Ja hur man än vänder och vrider ävenledes på pallarna. Så man lastar hellre containers i bulk (lösgods) för viss typ av last, för att fylla containern på ett optimalt sätt. Pallar i containers är en matematiskt olöslig gåta, fullt i nivå med den klassiska om "Königsbergs broar".

Är inte detta en ganska fantastisk händelse i vår annars så super-rationaliserade, och internationaliserade värld. Två stycken rationella lastsystem utvecklas i det närmaste samtidigt, i var sin ända av världen. Och de borde rimligen kunna komplettera varandra. Eller vara som hand i handske. Eller åtminstone som pall i container. Och så gör skillnaden mellan metriskt och tum-system, att "aldrig mötas de två"........

Så det är ju lätt att klandra än den ene och än den andra parten, men faktum är i alla fall att när vi i Europa bestämde oss för att standardisera pallarna, och antog måtten 1,2 m x 0,8 m (längden/bredden), så skulle man ju med gott mod kunna anta att dessa människor kanske skulle göra en lite mänsklig åtgärd, och kolla runt omkring sig, INNAN man bestämde sig för vilka mått som pallen skulle ha!

Men icke,,, man utgick istället ifrån bilflaket och tågvagnarnas mått för att bestämma sig för ett standardmått, och man glömde fullständigt bort den enskilt största transportören av pallar som fanns då, nämligen fartygen och containern. Tiden går, och man fortsätter att producera containers i storlek 20 fot och 40 fot, och tiden löper på i Europa, och man producerar dagligen miljontals nya EU-pallar.



Men lite historia kan kanske vara kul att få sig till livs, vad det gäller containern och containerfartyg. I alla fall, de första containerfartygen var ombyggda tankfartyg, som efter andra världskriget fanns i överskott. Det första containerfartyget var något som hette Ideal-X.

Under sin första resa i april 1956 mellan Newark, New Jersey och Houston, Texas, så hade hon en last med sig, bestående av 58 containrar om 35 fot vardera. Detta var innan containrarna standardiserades, vilket skedde först 1961. Numera byggs containerfartyg till den funktionen från grunden. Bortsett från visss supertankers, så är dagens containerfartyg några av de absolut största fartyg som seglar till havs.

Container-fartyg är konstruerade på sätt, att så lite utrymme så möjligt går till spillo. Dess kapacitet mäts i TEU (Twenty-feet Equivalent Unit), detta är antalet 20-fots containrar fartyget kan lasta. Majoriteten av dagens containrar är dock 40-fots, så kallade FEU´s (Forty-feet Equivalent Unit).

När fartygen överskrider en viss storlek, så har de vanligtvis inte egen utrustning för lastning och lossning, utan använder hamnens kranar, mindre fartyg med en kapacitet upp till 2900 TEU:s, är dock ofta utrustade med egna kranar. 2900 TEU är då lika med t.ex. 145 st 20´containers, eller 72 st 40´containers. Idag transporterar containerfartyg majoriteten av världens samlade produktion av så kallad torrlast. Last i form av järnmalm, kol och spannmål transporteras vanligtvis av bulkfartyg.

Det finns flera olika typer av containerfartyg, dels stora som t,ex, Maersk-fartygen som ju idag är enorma, som trafikerar de stora rutterna, och dels mindre (under 1000 TEU:s) som går i matartrafik (feeder-fartyg), från mindre hamnar (Oslo, Gothenburg, Helsingborg, Malmö, Stockholm, Helsingfors bara för att nämna några i norra Europa),  till större hamnar, som till exempel; Hamburg. Bremerhafen, Antwerpen Rotterdam samt Amsterdam.

Men problemet med pallarna kontra containerfartygen och containrarna, verkar olösligt. Fartygen fanns på plats långt innan den nya pallen, så i mitt tycke så är det vi i Europa som varit stendumma och konservativa, lika konservativa och inkrökta som vi anklagar amerikanarna för att vara i många andra fall...

Imorgon pratar vi Thailand igen naturligtvis!!

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXCVIII, Thailand

23 oktober 2015

83,7 - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,234 (neråt)




Om det icke fanns kvinnor,
tänk på alla dessa pengar i hela världen,
som då inte skulle ha någon som helst mening!!

Mina tankar vandrade idag när jag var ute på dagens ”tur”. Jag passerade än den ene, och än den andra, alla ler och hälsar på mig, de vinkar, och man känner sig faktiskt lite grand ”bekräftad” på något konstigt sjukt sätt. Med det menar jag, att det är konstigt med tanke på att jag är falang och utlänning, och kommer aldrig i detta jordelivet att betyda nåt viktigt för en thai ändå.

Men visst mår man bra mycket bättre över deras vilja att hälsa, och vinka, och ropa. Det hade nog varit fan så mycket värre, om man bara mötts av tystnad, och fullständig apati gentemot en själv. De enda gånger som man bara möts av tystnad och av fullständig nonchalans, det är faktiskt ifrån många av dessa missfoster till falanger som man möter.

Dessa stolpskott och misslyckade individer, som tittar bort när dom ser en. Där dom finner himmelen vara en fullständigt underbar plats att titta på, eller någon vägg, eller kanske ner i marken när man möts. Som tur är, så uppväger thaiarnas goa sätt nästan fullständigt falangernas brist på hyfs och vilja att ens hälsa på varandra.

Men det finns så klart en massa olika varianter av thai, och alla kan man ju inte dra över en kam, även om jag gillar att göra det med folk. En fin fördom är tycker jag, som en fin krydda i potatis-moset. I alla fall, det skiljer markant emellan dom. Och det beror på lite grand på var dom bor. Den mesta erfarenheten i detta är ju här omkring där jag bor, resten kan jag inte lova nåt om, bara spekulera.



Men om vi tar det ifrån början vi har ju då by-thai, alltså de thai som bor i de mest remota (avlägsna) byarna geografiskt, där dom inte möter mycket annat än sina by-grannar, och impulserna utifrån är näst intill noll. Dessa thai märker jag av på så sätt, att de är dom som är absolut mest intresserade av mig som person. Det är den gängen som stannar mig, håller i cykeln, och vill prata.

Dom klämmer gärna på armar och mage, och i sällsynta fall så tar dom ett grabbatag om ”dolmen”, och häver ur sig sitt ”ahhhhhrrrgg”, troligtvis menandes då – ”aj det var en storvuxen rackare”.... Kanske? Det är också dessa, som ofta brukar tuta med bilen när dom möter mig. Templet och falangen skall man tydligen i många fall tuta på, det betyder enligt Yongyut tur att möta en falang, och ännu mer tur om falangen hälsar tillbaka.... Vet inte, men det säger hon!!



Sedan kommer nästa by-thai här... och det är i de byarna som ligger lite närmare staden. Dessa thai är annorlunda till klädsel och till uppförande, och dom gör ofta sitt bästa för att efterlikna ”stads-thai”, och då blir det ju ofta de sämsta sidorna hos stads-thai!! Man hälsar inte alls på samma sätt, och man ler inte alls på samma sätt. Dock skall det sägas att om jag hälsar först på vilken thai det än månne vara, så får man ALLTID ett leende, och en hälsning tillbaka,, alltså ifrån alla...

Nästa gäng är ju då stads-thai, och det är inte alls lika roligt att möta dessa. Dom är ofta blasse´,  och dom hälsar icke alls på en, de har ju sett mängder av falanger förut. Det är också dessa thai, tror jag, som har mest fördomar om oss falanger. De fattigaste tror säkert massor om oss, men eftersom dom inte mött oss nästan alls innan, så är det ju svårt att ha fördomar om oss.



Men tugget bland stads-thai är oerhört stort tror jag. Vi representerar ju det som en stads-thai egentligen vill bli, alltså välbeställda och ha gott om tillgångar. Deras enorma jakt på statusprylar, är också det en välgärning sprungen ifrån oss. Prylar är ett tecken på välstånd, och då också skall man ha respekt ifrån omgivningen. Synd bara att dessa människor får ärva de sämsta sidorna ifrån oss falanger och västerlänningar!!

Ibland ter sig denna jakt väldigt konstig, och helt ur lag med verkligheten. Jag ser ofta dessa fattiga med utländska statusprylar. Speciellt så utarmar dom gärna hela sin familj, med att köpa en bil som kostar dom mer än dom kan tjäna under hela sitt liv faktiskt. Jag ser by-thai komma i kostym med slips eller fluga.

Jag ser by-thai komma i vinterskor, med en grov sula som skydd emot iskyla och snö, och det är 40 grader varmt ute. De har en cigg i käften, de dricker brännvin som en falang, och dom spelar på allt som rör sig, fotboll, handboll, basketboll och thaiboxning. De verkar ha tagit till sig all skit som vi i väst kan erbjuda. Dom verkar helt försvarslösa emot oss och vår kultur.

Mina tankat går osökt till Amazonas djungel i Brasilien. Där alldeles i utkanten av djungeln, så kommer det fram ur djungeln en liten kortvuxen indian, helt rödmålad i granna mönster, med skynke för genetalierna, och ett blåsrör i ena handen, och en flaska coca cola i den andra handen. Lika stor kontrast som man finner här stundtals.

Jag tror att någon gammal känd människa hade sagt troligtvis ”ur led är tiden”. Men avslutningsvis, så känner jag mig ganska go här borta i Thailand, folk är skitsnälla, och hoppas att jag inte får lida för detta nu... Och folk bryr sig om varandra här... Och skillnaderna emellan en by-thai, och en stads-thai, är exakt likadan som emellan en by-svensk, och en storstads-svensk.....

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXCVII, Thailand

22 oktober 2015

83,6 kilo - 83,3 kilo (32 km) 107 minuter - 1.331 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,279 (uppåt)




Bakom varje förmögenhet,
där finns ett brott!!

Min svåger spritmagistern och hans fru, Yongan syster Baloo, har 2 st barn 1 pojke 19 år och en flicka 20 år gammal. Läget med dom är att flickan klarar sig gallant i skolan, med de ämnen hon läser. OK kan ingenting om någonting alls som handlar om saker utanför Thailand, men klarar sig nog OK så länge hon stannar här i Isaan och i Thailand, där ju inga speciella kunskaper behövs verkar det som.

Hon klarar sig bra, och siktar på att bli lärarinna i alla fall, och mamma och pappa är storligen förtjusta. Hon kommer nog att klara sig gallant i livet. Pojken 19 år gammal, tycker i vanlig ordning bland thaimän, att skolan enbart är skit och inget för honom. Det är nog himla enkelt när man bor i en risby bland svinfattigt folk, oavsett om man har en pappa som är lärare (rektor) själv, att inte kunna se bortanför Lao Khao-drickandet och slöandet där i byn.

Pojken är fullständigt värdelös i skolan, dom skickade honom för dyra pengar till universitetet, men efter några månader där, så tog dom honom ur den skolan, Den var svindyr i förhållande till vilken insats och ansträngning pojken gjorde. Finns nog bättre sätt att slänga bort sina sista pengar på, än bortskämda lata thaipojkar tror jag!!

Farsan (spritmagistern) har ett sådant intresse i alla fall, att han absolut inte vill ha pojken sittande/liggande hemma hela dagarna, sovandes och titta på TV;n... Han skall skaffa sig ett jobb menar pappan på, och det är en berömvärd inställning tycker jag. Så nu är saken i följande läge för denna pojke, som hade allt så bra framför sig.

Han fyller 20 år i mars nästa år, då skall han besöka militärens antagningar i byn. Och då blir det att stoppa näven i en kulpåse. Påsen innehåller 2 kulor, en svart och en röd! Svart färg är lika med fri, och han kan fortsätta sitt liv, medans röd färg innebär 2 års militär.tjänstgöring på vilken ort som helst.



De mest förfärande orterna för dessa by-pojkar är att hamna söderut där ju muslim-jävvlarna håller till. Och det är där som 99% av alla thaipojkar som är ”inryckta” i det militära dör. Skulle nu pojken få svart färg på kulan, och slippa detta, så är det nu bestämt i familjen, att han kommer att få åka ner till Bangkok, Suvarnabhumi, och Yongyuts broder som jobbar på flygplatsen där, med att ansvara för bagaget där.

Brodern kan ge pojken arbete, så nu har i ett huj plötsligt framtids-utsikterna gått ifrån universitets-utbildning, till att langa bagage på en flygplats till en lön på modiga 8-10.000 baht i månaden i lön. Detta är ju runt SEK; 1.885:- - 2.350:-), Så vi pratar om strunt-pengar.... Ja så avgörs våra liv här i detta jordelivet.

Men detta är ju inte alls unikt för Thailand, detta är ju detsamma precis över hela jordklotet. Sköt skolan, och du har en chans till en framtid, missköt skolan, och du är torskens lammunge, och får lida förmodligen hela resterande delen av ditt liv..

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXCVI, Thailand

21 oktober 2015

83.2 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,266 (uppåt)



Medans män språkar om målsättning, lösning och drömmar,
så pratar kvinnan om andra människor.
Därför har naturen det så logiskt inrättat,
så kvinnan ärver mannen, och inte tvärtom, oftast.

Det är väl en himla tur att det är nästintill inga kvinnor som läser det jag skriver, då slipper man ju bli hudflängd för ovan ordstäv. Men jag står för det faktiskt. Istället för lösningar, så vill kvinnorna oftast helst i första läget söka vem som ”orsakade” problemet. Söka lösning kommer först i andra eller tredje hand, och ganska långt ned på listan. Alltnog inget mer kvinnofientligt nu, tack!!

Var ute som vanligt, hade laddat batteriet på kameran och lät fotandet flöda. Måte säga att det finns ju inget speciellt ”nytt” att fota. Det känns ju precis som om alla motiv har avverkats redan. Men jag kör på igen, skam den som ger sig.



Värmen är här igen, och t.om. Khwai ( bufflarna) vill svalka sig stundtals emellan allt betande i gröngräset.... Ser ut som om dom njuter i alla fall,,,, ser detta ganska ofta faktiskt....



Dom tre musketörerna kunde man j kalla dessa tre småpippi... Men alla har vi väl sett ut på det sättet när vi var riktigt små...

På tal om små, och om lite och om billigt.... Hörde idag att ett gängse pris för att köpa en höna om man köper et par stycken då, alltså levande hönor, så kostade dom 400 baht för 4 st, vi snackar alltså om att tbai betalar till thai 100 baht (SEK; 25:- ) för en levande höna, enormt biligt ju! Men å andra sidan så finns det väl enorma mängder av den varan här borta i dessa U-länder... ALLA har ju hönor och kycklingar och tuppar ute i byarna...



Riset står just nu klart grönt och snart färdigt runt om Chaiyaphum nu, man cyklar förbi och tycker det ser grannt ut, kollar sedan på fotona man tagit och får slänga 99% av dom, för dom tycks vara så himla tråkiga.... Fan att man aldrig kan fota det som ögat ser....







skall jag ta hit till vår trädgård, ser ganska fina ut. Vill få lite liv med lite goa färger nu.. Speciellt sedan mina Funfa har försvunnit härifrån min trädgård!!!



Till sist så kom jag fram till dessa goa vattendrag, och där finns mängder av olika djur att kolla på. Så fort dom ser min kamera så sticker dom blixtsnabbt... Jäklar va tråkiga dom e tycker jag!!!

Jag cyklar som sagt var, och jag kan inte längre cykla några enorma avständ, det gör alldeles för ont i ljumskbråcket. Jag kämpar dock på mestadels p.gr.a. min diabetes som ju kräver motion vareviga dag nästan. Jag drog ner det till runt 15 km per dag, men det gjorde lika ont, så jag skiter i det.

Jag försöker glömma smärtan, och kör på lite saktare, och lägger mig på runt 32 km per dag nu, fram tills dess jag är opererad och klar, vilket kanske blir nästa vecka. Skall ju först till läkaren den 26 oktober, och det är ju inte sannolikt att de opererar samma dag.... Måste ju bränna lite kalorier också, äter ju som en kamel dricker vatten, alltså massor....

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXCV, Thailand

20 oktober 2015

83,3 kilo - 82,6 kilo (32 km) 103 minuter - 1.281 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,265 (neråt)




Kyrkogården är full av oumbärliga män!!

Talade idag med en kompis ifrån Khong, runt 7 mil ifrån mitt hem borta i  Khorat-distriktet. Han berättade för mig att han och hans fru hade vaknat på lördags morgonen, och varit tunga i huvudet, de hade ganska snart sett att de hade haft ”besök” under natten, och min kompis var 100 på att dom hade blivit gasade med nån gas då!

Ganska tufft av tjuvarna att kunna fylla ett hus med gas? Måste väl behövas enorma mängder av gas i ett otätt thaihus antar jag. Men tjuvarna hade varit inne medans de sov, och hade länsat 20.000 baht plus SEK; 1.500;. ifrån kompisens plånbok, plus snott hans dyra fina klocka. Men fruns billiga klocka hade dom förstånd att icke ta.

Tjuvarna hade dessutom skippat allt annat, icke tagit vare sig TV, dator eller musikanläggning. Så det var med stora frågetecken som kompisen och hans fru satt där och språkade med varandra..

Jag pratade idag igen med honom, och visst polisen hade kommit dit, de tog foton och sedan var det bra med det. Vi pratar ju inte direkt CSI här nu eller hur? Kompisen skall nu i tillägg till alarm, ljussken på natten samt hög tuta som fan som skränar, så alla kan höra när det är tjuvar på gång, jo han har beställt galler för fönstren, kostar honom extra 50.000 baht.

Lagom kul att slänga ut sådana pengar här nere i paradiset. Jag föreslog honom att skaffa hund, men  han sade att han inte ville utsätta hunden för riskerna. Grannens hund hade blivit förgiftad till döds den natten, så nog var det välplanerat! Polisen nämnde också för kompisen att han var välkommen ner och få ett tillstånd nere på Amphue att ha vapen hemma.

Men han blev också genast avrådd av grannen. Han sade, skjut tjuven eller tjuvarna, och du kommer att ha deras familjer emot dig, och dom kommer att ta sin hämnd förr eller senare, du kommer att vara chanslös att skipa rättvisa den vägen. Så glöm bara detta med vapen, det bringare bara död för din egna familj.

Ja så kan det vara att leva i andra länder, och så kan det vara att leva i Sverige, England, Tyskland eller USA. Man vet aldrig! Men jäkligt tråkig är det. Gasen som våra vägpirater har hemma i Europa, har spridit sig bort hit till Asien, så man kan nog vara lite orolig!! Detta jäkla knark som förstör hela samhället över hela jordklotet, det är otroligt synd faktiskt...Knarket och penga-girigheten förstås..


Nu har jag 5 st Johnny+s sketgoa senap på väg hit ner. Min kompis Bertil hemma i Sverige, hans thaifru kommer på onsdag hit ner, och har med sig senapen. Jag har redan 2 st här hemma, som Mr Khong (han med inbrottet) hade med sig till mig, och nu kommer det 5 st till.... Jäklar va gott. Får börja käka mycket korv nu då!!



Skall avslutningsvis prata lite om vattnet här i Chaiyaphum. När jag kom hit 2008, så visade sig september direkt ifrån sin vanliga sida, och vattenståndet stod mellan 0,5-1 meter djupt över hela stan och ytterområdena, och på vissa platser kunde det vara full ström i vattnet, och flera meter djupt, rent livsfarligt alltså. Jag kajkade runt med cykeln och fotade och hade kul, men levde nog lite farligt tror jag nu i efterhand.

Vattnet rann sedan undan i oktober, och hamnade till slut i Bangkok, där dom lipade och var lika förvånade varje år över hur mycket vatten som kom dit ner. Detta hade väl hållit på allt sedan några tusen år, men man lär sig aldrig tydligen. 2009 och 2010 var lika grymt hemska, och Chaiyaphum var förlamat helt i dagar stundtals, under dessa september, skolorna var också stängda många dagar.



2011 kom, likadant, men nu började dom tydligen stoppa att öppna dammarna precis när översvämningarna kom, och när det regnade som värst, det var ju det oftast som var anledningen till översvämningarna, alltså 3 saker på en gång; a) Vatten ifrån norr som kom forsande i mängder, b) man öppnade dammarna runt om i bergen här i Chaiyaphum, och allt rinner ner i staden Chaiyaphum och dess omedelbara omgivning. c) det regnade grymt denna tid, regnperiod ju!!

Slutet 2011 och resten av 2012 fram till september, så grävde dom ner enorma avloppsrör inne i stan, och lyckades med konst-stycket att avleda vattnet, så det försvann fortare än det rann in i stan. Man lyckades också med att lura ut, att man kunde ju avleda vattnet, så det inte ens kom fram till stan...... NU var tankeverksamheten på topp här, haha!!



Så 2013, 2014, samt 2015 så har vi haft noll översvämningar inne i stan, vi har haft någon enstaka översvämning i vissa byar, men i det stora hela, så är nog det värsta fixat i alla fall i de mer civiliserade delarna av Chaiyaphum-området... Så nu kan man slappna av, och inte vara rädd att ens egna hem skulle hamna under vatten.

Risken fanns ju ganska tydligt för mig, enär alla risfält i stort sett här omkring har höjts med mellan 1-3 meter p.gr.a. vägbyggen, husbyggen, resorter och lägenheter. Det gör ju då att vattnet tar helt nya vägar, och jag var lite inne på att vi skulle kunna få problem i mitt hem. Men den grejen är borta nu verkar det som, och vattnet tar omvägar runt Chaiyaphum....



Var dock ute och cyklade igår, och visst finns det vatten på sina ställen, och visst så flödar det över lite grand, men då får man ta av sig strumporna och skorna och vada med cykeln i hand, och bara njuta!!

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXCIV, Thailand

19 oktober 2015

83,2 kilo - 82,1 kilo (32 km) 125 minuter - 1.555 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,283 (uppåt)




Du måste vara försiktig om du inte vet vart du skall.
För då kanske du aldrig kommer dit!!

Såg en ganska kul grej idag borta vid templet i Ingemars by Cheelong eller Godmaeng, kan ju aldrig lära mig vilken by är vilken, dom är änna ihop-växta känns det som.. Jo där i floden, som för övrigt är fullständigt ihop-växt tack vare att munkarna ville stänga in ”sin fisk”, så den inte kunde simma vidare.



Men när dom gjorde det så kunde ju heller inte växterna, som ju är flytande saker, komma vidare heller, så det ser ut som en djungel i floden nu, och jag kan ju tänka mig att syrebristen i vattnet måste vara påtaglig, eftersom ingen sol alls kommer ner till fisken p.gr.a. av den täta växtligheten.

Nu har dom tydligen efter 1 år märkt denna olägenhet, och 3 munkar fick tydligen uppdraget att rensa lite grand i floden. Och enligt känt thai-mane´r så gör man jobbet mestadels halvdant. Istället för att plocka bort växtligheten, och slänga upp det på land, kanske som gödning på risfälten, så puttade dom det bara åt sidan, och skapade en tom yta i vattnet.



Undrar hur länge som dom inbillar sig att växterna skall snällt ligga där, innan det återgår till samma plats igen? Men det var kul att se munkisarna, och kul att dom hejade och log, och var riktigt trevliga, kanske mest beroende på att dom kände igen cykel-idioten ifrån Sverige efter 7 års cyklande där...



Visst kan man väl se det kinesiska påbrået på många thai? Det sägs ju att dom kommer ifrån Kina, vilket dock inte alls är bevisat på ett endaste sätt. Men många folkslag kommer ju därifrån ifrån början, så varför inte thai då? Se på ögonen och make up;en, tycker nog det ser lite kinesiskt ut....

Idag så hittade jag och York ett riktigt fint kaffe-ställe precis mitt inne i Chaiyaphum. Till min förvåning, för första gången någonsin, så var det faktiskt flera stycken thai därinne, som satt och drack nånting. Kunde inte se om det var kaffe, eller om det var nåt annat. Men inte illa, de satt faktiskt inne på ett cafe´.....

Det var det finaste och mest granna cafe´inredningsmässig som jag sett hittills, och vi stegade fram till disken, och beställde. Ingen av pojkarna bakom disken kunde prata engelska förstås, men var supertrevliga, men det är man ju van vid. Det var riktigt svindyrt, kanske inte kaffet, det var väl normal-dyrt (40 baht), en pytteliten kaffekopp med kanske 15 cl kaffe....

Vi beställde en kak-aktig sak med choklad, som kom på en tallrik med chocklad, grädde och en jordgubbe skivad i 6 skivor, tunnare än ett rakblad. Men himla gott...

Denna lilla kak-bit tog dom 80 baht för, vilket är jävligt dyrt i mina ögon. Och tänker dom hålla på med de löjliga priserna, så kommer aldrig thai att lägga sig till med ovanan att ta en kaka till kaffet.... Så vi pratar väl snart svenska priser här, när man skall gå ut och ta sig en fika. Rätt tufft med tanke på att lönerna är 7-8 ggr (minst) lägre än hos oss i Sverige.

När vi hade fikat där så drog vi iväg till Suzsuki, och kollade in SWIFT-modellen. Har ju haft ögonen på den plus lite andra modeller av de små bilarna. Jag satte mig i den, och måste säga att den kändes komfortabel. OK krockar man så dör man väl, men det får gå! Men man satt bra, och utrymmet när jag ställde in förarsätet var mer än godkänt.


Jag gick sedan ur bilen, och satte mig bakom i baksätet bakom förarsätet, och döm om min förvåning, jag fick faktiskt plats där också utan problem. Denna modell kostar runt 445.000 baht med manuell växling, och över 500.000 baht för automatväxling!!! Jag fikar efter manuell, är ju uppvuxen med det, men Yongyut nästintill vägrar. Hon som thai klarar nog inte av att lära sig att växla....

Så risken är nog att jag måste betala ena helt onödiga 100.000 baht extra bara för den onödiga grejen.... Men bilen var kanon.... Så nu skall jag kolla in både Nissan, som Mitsubishi, som Honda, som Toyota, Alla så har dom motsvarigheter. Jag tänker dock INTE ta med Yongan på den rundvandringen. Jag skall kolla in vad jag vill ha, och sedan när jag vet, så får Yongan välja bland de modellerna... och färgerna.....

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXCIII, Thailand

18 oktober 2015

83,6 kilo - 82,5 kilo (26 km) 94 minuter - 1.170 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;  4,276 (neråt)




Pärmarna i denna bok,
är alldeles för långt ifrån varandra!!!

Lovade Yongan idag att cykla bort till henne, hon var i sin syster ysters hus och städade för fulla muggar, de thai som  hyrde där för 3 månader sedan, lämnade huset igår, fullständigt okapabla att betala hyran på 7.500 baht.. Och fullständigt okapabla att städa efter sig. Detta är en verklighet i Thailand, kalla det gärna rasism, men sådan är verkligheten som jag ser den i Thailand. Folk är i stort sett skitgrisar i denna del av landet de flesta av dom!

Jag stannade i alla fall till på vägen då vid ett kaffe-shop, som det ju finns lite här och där, alltid tomma, men fina är dom. Stövlade in  och beställde en Mocca – kall!! Jag langade fram 45 baht och tänkte – ”jäkla dyrt med tanke på att jag äter billigare middag på night-bazar än så... Tösa-biten skakade på huvudet, och pekade på menyn, vilken jag ju inte kunde läsa, och sade "55 baht".

Nä fan sade jag, jag vill ha den som står där, det står ju 45 baht. Och till slut efter 7 sorger och 8 bedrövelser, så fattade äntligen jag vad hon menade.... Kaffe varmt kostade 45 baht, men mitt kalla, alltså med is i, kostade 55 baht. Jag försökte förklara för henne att i falangland så är is billigare än elen som framställer värme.. Men hon förstod inte alls sammanhanget där. De läser ju inte sådana ämnen i skolan i Thailand..

Å hej och hå, och inser man dessutom att de fyller hela jäkla muggen med is, så man får ju mycket MINDRE med kaffe i den kalla varianten, och ändå så lägger dom på runt 20% för isen, Ja dom har inte mycket logik eller kunnande här i detta landet, tycker jag väldigt ofta. Medans jag stod där, så blev jag tilltalad av en trevlig thaiman, som tyckte det var kul med en cykelklädd svettig falang, som kunde haspla ur sig lagom med glosor på "Isaan", så att åtminstone 1 mening av 5 blev förstårlig...



Kände mig i stöten, alltid kul när folk vill prata,  glad i hågen så noterade jag 3 stora foton på väggen bakom tösen, där hon stod och gjorde mitt kaffe. Dom var i storlek typ 40x40 cm, så riktigt stora och granna foton. Dom föreställde i tur och ordning; lutande tornet i Pisa, London bridge i England samt Eiffeltornet i Paris, Frankrike.



Jag frågade tösen varifrån Pisafotot var ifrån, hon hade inte en susning, jag såg hur dött det var i hennes ögon, så jag ville inte fråga mer, utan började berätta för henne om Pisa, och London, och Paris. Det ringde absolut inte en endaste klocka i hennes skalle vid denna geografi-lektion, snarare tvärtom.



Hon kände sig nog ganska besvärad för hon brydde sig noll, och ville inte ens veta.... Det var utlandet – falang – utlänningar – fullständigt ointressant. Jag tänkte för mig själv.... Finns det människor på denna jord som inte känner till saker som lutande tornet i Pisa, kanske pyramiderna och Eiffeltornet? Ja uppenbarligen.

Och sedan när man tänkte på det. Undrar vad thai tänker om oss om dom skulle fråga mig var t.ex. olika buddistiska attraktioner finns, ja sådant som thai kanske känner till utan och innan... Så skall man ha krav på dom, eller skall man bara se det som en kulturskillnad tro!! Jag tänker då på alla de människor som ”när” en tro att det skall kunna bli 1 värld, 1 land/nation och 1 endaste folkslag på jorden, och alla skall samsas över 1 endaste åkerteg, och ta sin näring därifrån!!

Men samtidigt så vurmar samma människor för att man skall behålla alla olika kulturer, och vara rädda om dessa, och hemspråks-undervisningen står som spön i backen.... Ja detta rimmar ju fantastiskt bra med att vi  skall samsas, och vi skall bli en kultur, och ett land, ja en endaste värld..ELLER? Hahaha!!

Så´jag tog mitt kaffe och mina geografi-kunskaper, och strosade ut, inte vetandes om jag hade gjort bra ifrån mig, eller om jag hade gjort bort mig, med att försöka förklara Paris, London och Pisa för en thai som inte vet ett jäkla skit om någonting alls, utanför sitt egna närområde, och sitt egna hemland.... Ja det är en lurig ekvation, kanske att man inte skall döma för hårt andra människor. De har la fullt med sitt kan jag tänka!!

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXCII, Thailand

17  oktober 2015

83,6 kilo - 82,8 kilo (26 km) 97 minuter - 1.207 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,286 (uppåt)



Från den stund jag plockade upp din bok,
tills jag lade ner den igen,
så var jag full av skratt!!
En dag så avser jag definitivt att läsa den!

En gammal Uv blev helt uttråkad när han gick i pension, och beslutade sig för att öppna en medicinsk klinik. Han satte en upp en skylt utanför som sa: Dr Uv´s klinik. Få din behandling för  500, om du inte blir botad, så får du tillbaka 1.000.

Doktor Unger, som var en konkurrerande ung doktor i grannskapet,,  var positivt till att denna gamla Uv, inte hade en susning om varken medicin eller sprutor, han trodde att detta skulle vara en enkel sak att sno 1.000 kronor. Så han gick till Dr. Uv´s klinik.

Dr Unger: "Dr.Uv, jag har förlorat all smak i min mun.
Kan du hjälpa mig? "
Dr. Uv: "Sjuksköterska, vänligen ta medicin från låda 22
och droppa 3 droppar i Dr Ungers mun. "

Dr Unger: "Aaagh! - Det här är Bensin "!
Dr. Uv: "Grattis Du har din smak tillbaka.
Det blir 500."

Dr Unger blir skit-irriterad och går tillbaka efter ett par
dagar, helt övertygad om att återfå sina pengar.
Dr Unger: "Jag har förlorat mitt minne,  jag kan inte minnas
något alls. "

Dr. Uv: "Sjuksköterska, vänligen ta medicin från låda 22
och droppa 3 droppar i patientens mun."
Dr Unger: "Åh, nej inte, - det är ju bensin!"
Dr. Uv: "Grattis Du har fått ditt minne tillbaka.
Det blir 500."

Dr Unger (efter att ha förlorat (1.000) lämnar ilsket mottagningen, och
kommer tillbaka efter ytterligare ett par dagar.
Dr Unger: "Min syn har blivit svag - Jag kan knappt se någonting! "
Dr. Uv: "Tja, jag har inte någon medicin för det så,
här är dina1.000 tillbaka. "(och ger honom en 10: kronors-sedel)

Dr Unger: "Men detta är ju bara 10!"
Dr. Uv: "Grattis Du har fått din syn tillbaka!
Det blir 500."

Sensmoralen i historien är då - Bara för att du är "Ung"
innebär inte att du kan överlista en gammal ”Uv”. ELLER
man kan aldrig bli tillräckligt ung för att veta allt!!



Vad tycks om dessa “hus”? De bygger dom just nu ute på ängen några 100 meter bortanför mitt hem. Det är verkligen thaihus i all sin prydo. Thai till stilen, thai till storleken, och thai där dom byggs fanimej nästan som kedje eller radhus ju!! För jäkla tråkigt att bo på det sättet. Den som bygger är väl som vanligt någon thai, som råkat komma över stålar och bara kastar sig över ett bygge.



Här gör man ju oftast 1 av 3 saker när man får stålar,; a – bygger en resort, b – bygger ett hus med lägenheter, bygger hus/villor så trångt som möjligt, och helt värdelöst för en västerlänning att köpa in sig i, eller ens bo där... Men det gemensamma för alla 3 sakerna är att man aldrig gör en marknadsundersökning, och ser om det skall bära sig, eller ens om det finns en marknad för det man ämnar bygga.



Dessa hus består av 1 vardagsrum, 1 sovrum, 1 kök samt 1 dass, inget mer, och en riktigt minimal trädgård, men det kanske är skitsamma för en thai, det blir ju billigare med cementen då, de brukar ju ha cement istället för gräs som ni säkert vet redan. De säljer huset för 1,4 miljoner baht och det är horribelt dyrt för ett sådant trång-bott skithus. Döm själva, se fotona...

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXCI, Thailand

16 oktober 2015

84,0 kilo - 83,0 kilo (16 km)  63 minuter - 784 kalorier 

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,279 (neråt)



Tack för att du skickade en kopia på din bok,
Jag kommer inte att slösa någon tid på att läsa den!!

Jag skrev om att jag för nån vecka sedan cyklade tillbaka till fruktståndet här i byn, där dom sålde på mig med vilja skitäcklig och röten frukt, och dessutom till ”fullt” pris, helt utan att blinka. Jag åkte ju dit då med påsen, och tog ur en frukt och kramade ur den rötna saften mitt framför ögonen på dom, och sedan så dumpade jag mina hela 1 kilo frukt i deras skräpkorg där vid sidan.

Flinet jag fick i retur var det vanliga, och jag kan tänka mig snacket när jag cyklade därifrån. Jag kom hem och Yongan berättade för mig att jag gjorde dåligt ifrån mig, vilket ju är ganska vanligt i mitt fall, hahaha! Så skall man inte göra. Hur skall man göra då? Man köper på ett annat ställe, sade hon då!.

Men va fan, svarade jag, då lär dom sig aldrig, och dessutom så kan dom fortsätta att göra som dom vill, och sälja skit till kunderna. ”Mai Pen Rai” samma som fransoserna säger ”C´est la Vie”, eller vi säger ”sånt är livet”!!

Nu när jag cyklar förbi (nästan varje dag), så istället för att le åt mig, eller ropa högt åt mig goddag och adjö, som dom alltid gjort tidigare, så vänder dom bort ansiktet, och huvudet när jag passerar. Och jag kommer omedelbart till insikten, att fasen vad stor kultur-skillnaden är oss emellan stundtals. Hur skall man tyda detta då? Betyder det att dom skäms över sitt beteende, och mår illa över att dom tappat en bra kund? Hahahahaha,,,,,, nä fan det är ju i vår kultur i bästa fall som man tyder det så.

Jag tror att dom i sin enfald här inte tycker att dom gjort nåt fel alls, och att falangen betett sig illa helt utan orsak, så dom visar sin avsky genom att vända bort ansiktet och huvudet. Kanske ni som har thaifruar kan fråga vad dom tror om detta.. Detta är ju egentligen exakt detsamma beteende som kompisens fru som ju ringde hem till Yongyut och skällde, och krävde att jag inte skulle prata pengar med hennes falangman.

Yongyut snäste av henne til slut, och sade till henne att vi pratar om vad vi vill. Yongyut blev skitförbannad, och vill inte ha med den damen att göra mer. Så den frun tappade en kompis blixtsnabbt, och dessutom en kompis som var beredd att hjälpa henne med många saker, som t.ex. skaffa henne ett körkort.

Men näsan räcker ju som bekant inte långt här i detta landet. Så nu koncentrerar sig kompisen fru istället på att skita i att hälsa, och visa sin avsky mot mig, och andra falanger, genom att helt negligera och ignorera dom där i deras hem när man hälsar på.

Så istället för att kompisen fru då ringer upp min fru och ber om ursäkt, och säger att hon var fel ute.. och erkänner hur illa hon skött sig, så slutar hon själv helt sonika, och bryter alla kontakter. DET är den typiska thai-stilen i detta landet. Aldrig erkänna att man gjort bort sig.

Alltför många thai tror att man skall stoppa huvudet i sanden, och därmed tro att saker och ting försvinner och glöms bort. Jag antar att det är där som uppfostran kommer in i bilden...Alltså den totala avsaknaden av den typen av uppfostran!!





Annars idag torsdag 15 oktober, så drog York, finnen Risto och jag upp till Nong Bua Rawe igen, och käkade lunch.... Fasen va god Bolognese den thai-tyska damen gör, kanongott!! Det blev 3 timmar i trevligt sällskap med dessa gentlemen, så man får vara glad att man har vänner,,, Rätt vänner är oersättliga faktiskt, och skall helst inte blandas ihop med ett bra äktenskap.



Man har ju sett hemma i falangland, hur gubbsen inte vet hur snabbt dom dumpar sina kompisar bara för att dom har skaffat familj. Det verkar fanimej nästan som om det skall anses vara en nackdel att ha vänner. Oftast är det damen i äktenskapet som både medvetet som omedvetet jagar iväg mannens tidigare vänner. Men PK finner det OK, så då tycker männen också det är OK....



Men kul när männen 20-30 år senare, när äktenskapet kanske inte är lika roligt längre, förtvivlat försöker att skapa kontakt, och blåsa liv i gamla kompis-relationer som varit stendöda all den tiden.. Ja det fungerar ju bara inte. Det finns ingen vänskap som överlever sådant svek... Bra eller dåligt, upp till var och en...  

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXC (2.290), Thailand

15 oktober 2015

83,6 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,356 /neråt)





Vältajmad tystnad säger mer än vältalat prat!!

Jag måste bara i ljuset av förra kapitlet reflektera lite grand över detta konceptet ”vem är vi”, ja vem är jag egentligen i detta jordelivet. Allting tycks så enkelt. Och hela livet, och hela historien förenklas så till den milda grad. Jag frågar t.ex. då denne Bhikkhu som ju dök upp över horisonten i förra kapitlet....



Han var en munk ifrån västerlandet då för 1.500 år sedan, det finns människor i vartenda västerland som föds kristna, som sedan tror att dom blir något annat bara för att dom övergår ifrån A till B. Min egna åsikt är kristallklar, jag föddes som ”namn” i staden Göteborg. Jag är därför ”namn” från staden Göteborg oavsett vilka stupida besvärjelser och utfästelser jag svär i framtiden.

Jag kan kalla mig ”Ahmed Bin legolo” och övergå till islam, eller jag kan kalla mig för Soenkammenkul och övergå till buddismen. Jag kan kalla mig för ”Stolta Örnen” och ansöka om att bli medlem i den stolta stammen av indianer i nordamerika,  som kallas ”Navaho”. Men blir jag någonsin en av dem? När slutar jag egentligen bli ”namn” från staden Göteborg.

Handlar det egentligen om en chimär, om en förljugenhet i mitt egna liv. En förljugenhet som är så pass rotad, så jag tror på den själv till den milda grad. Ty en sak skall Stolta Örnen eller Ahmed Bin legolo eller Soenkammenkul veta, deras omgivning ser dom absolut INTE som dom själva tror att andra ser dom. För omgivningen, så är dessa personer fortfarande enbart ”namn”  från den stolta staden Göteborg.

Så jag undrar, vad är det egentligen som gör att vi människor vill ta bort vem vi egentligen är, att klä sig i, ja man kan kalla det, ”mentala kläder”, och sedan inbilla sig att ingen kan se igenom dessa falska kläder. Varför inte istället försöka att stärka sitt inre, istället för att helt enkelt överge det?



Stärka det, göra det bättre, så man i slutändan kan bli stolt över det. och på så sätt må bättre över sig själv. Jag undrar i mitt inre hur en kille som ”Stephen Demetre Georgiou”, som föddes av en svensk mamma, och en cypriotisk pappa, ja ni har väl säkert gissat nu att jag pratar om den världsberömde Cat Stevens.

Ja jag undrar hur han kände sig när han bytte till ett ”artistnamn”, och hans egna födelsenamn inte längre dög. Dock har jag noll problem att hänga med i problematiken i detta fall. Han ändrade sitt namn till det mer kommersiellt gångbara Cat Stevens, men han stannade ju dock i alla fall inom sin egna kultur, och därmed i sin egna familjekrets.



Men nästa grej, hur fasen han kan sälja ut sig så fullständigt som han gjorde, och bytte religion (Islam), och ville bli någon annan.... Hur fasen kan man egentligen tro att man blir någon annan, bara genom att byta religion, och också byta namn. Han blev ju nu; Yusuf Islam. Så hej och hå, nu känns han inte längre vid Cat Stevens, eller sitt födelsenamn; Stephen Georgiou. Han började genast sitt nya liv inom islam, och trodde att han var en annan.

Varför gör människor dessa val, vad vill dom vinna egentligen på det. Gör dom det av vilja att få nåt, eller gör dom det för att dom är skraja människor som inte vågar stå upp för vem dom är, och för vad dom föddes som. När man sedan vet att han redan då vid övergåendet till islam, redan hade träffat sin fru;  ”Fauzia Mubarak Ali”,

Ja då förstår man ju på studs vad det handlar om. Att för en rättrogen muslim gifta sig utanför sin religion, innebär nog fördömelse av grövsta graden. Så det var nog bäst för Cat Stevens att göra detta drag, om han ville ha sin tillkommande fru.. Men en sak kan man i alla fall säga om grabben. Han är fortfarande allt sedan 1978 muslim, och hjälper dessa mellan-östern människor i deras kamp för världs-herravälde!! Så han hänger i hängivet!!

Men frågan kvarstår då i alla andra fall, vilken kraft är det som gör att vi människor förnekar oss själva, och gör att vi så intensivt vill vara någon annan, ja förutan kärlek då, som tydligtvis i Cat Stevens fall. Och sedan då kanske rädslan att inte komma till himmel-riket??

Man förändrar sig så kapitalt, så vi ser människor som varit helt apatiska i vårt samhälle, aldrig hjälpt till att bidraga med något varken socialt, som föreningsverksamhet, eller ens umgängesmässigt. Dessa människor kan nu lägga hela sitt liv till att ”hjälpa” den nya religionen, eller landet, eller kulturen, med eget arbete..

Tänk om dessa människor hade gjort samma sak inom sitt egna samhälle, bland sina egna likar i sitt egna land, så då kanske dom hade mått mycket bättre, och tyckt bättre om sig själva, och nog aldrig kommit på dessa tankar, att alltså inbilla sig att man måste bli någon annan.

MAN KAN ALDRIG BLI NÅGON ANNAN.....

Det är bättre att förbanna sin mor och far, och klandra dom, för att man blev den man blev, istället för att överge sin egna stam, sitt egna land eller sin egna kultur. Man föds som "namn" ifrån staden Göteborg, och man dör som "namn" från staden Göteborg...

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXXXIX, Thailand

14 oktober 2015

84,1 kilo - 82,7 kilo (26 km) 89 minuter - 1.107 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,381 (uppåt)




Allting har man listat ut,
förutom hur man skall leva livet!

Forts. Från förra kapitlet... Varje år under ”Pansaa”, så skulle människorna flockas till templet, för att söka tröst från dessa fruktansvärda otider. Ett år så kom en västerländsk ”Bhikkhu” och firade ”Pansaa” där, och dagligen så satt han med byns hövding. Han nämnde till byns hövding att det kan vara en god idé att bara fråga Bin-Wu, Sin-Wu och Lin-Wu vad dom egentligen ville ha ut, utav allt detta elände?



Byns hövding skrattade, hur skulle en utlänning kunna förstå hur hans folk hade det? Så år efter år, så fortsatte det,  män våldtogs, och kvinnorna såldes, och människorna bildade kommittéer, och höll möte efter möte, tills byns hövding en dag stod upp och sa, - "Jag har tänkt länge och väl över denna situation, och har beslutat vi måste fråga Bin-Wu, Sin-Wu och Lin-Wu vad dom vill”.

Folket hurrade, och de kommande 20 åren, så organiserade dom kommittéer, och höll möten, och slutligen beslutade dom att nu minsann så var det dags att be Bin-Wu, Sin-Wu och Lin-Wu vad de ville. Så utskottet gick till floden, och skrek på de 3 skurkarna, och frågade dom vad de ville. De tre, Bin-Wu, Sin-Wu och Lin-Wu kliade sina fula, tjocka, bruna skallar, och bad byborna att vänta nån minut, och dom höll sedan ett eget möte.

Bin-Wu, Sin-Wu och Lin-Wu  kom snart tillbaka, och sade. - "Vi hånas av alla de andra Valgas  för att vara mörkhyade, fula, dumma och lata, och vi vill få ett slut på detta. Ni har bland Er en grupp människor med mjuk, ljus hud, och de klär sig så bra, och deras makeup är bra. Vi märkte också att dom njöt av att bli våldtagna av oss, så vad vi vill ha är ... .. Paus för effekt .... Varje år, så måste ni kasta i vattnet, och erbjuda 100 ladyboys till vår glädje,  och vi kommer att lämna byn i fred." 


Byborna bildade återigen kommittéer och höll möten, försöker lista ut ett sätt att lura Valgas, och kunde inte lista ut ett sätt . I själva verket så var dom så rädda, och skräckslagna, så dom bestämde sig för att t.om.sjösätta bananblads-båtar med ljus i dem, så Valgas kunde se alla 100 ladyboysarna. Och festivalen Loy Katoey föddes.



Många år senare kom längs floden ett folk från södra delen av landet, som kallade sig Thai. De såg traditionen vid Mekong-floden och nu i  Isaan, De tyckte det var vackert. Och helt ovetande om ladyboysarnas del i det hela.. Så adopterade dom förfarandet med sjösättandet av dessa bananbåtar, och ljus däri.

Nu har lång tid förflutit, och Bin-Wu, Sin-Wu och Lin-Wu har fallit i glömska. Men av respekt för folk ifrån Isaan, som fortfarande offrar till Valgas, där dessa sydliga thai tycktes dyrka Katoeys, och även höll skönhetstävlingar för dessa ladyboys, så behöll thai bananbladet och ljusen, som sjösätts, och på så sätts så hölls traditionen vid liv, och den kallas numera för Loy Krathong  i Thailand.

Och varje ladyboy går då till sitt tempel, och tackar högre makter att dessa tider är flydda. Så detta är något att tänka på, när vi ser den enorma mängd av bananbladsbåtar med ljus som sjösätts. Man har ju även nu i senare tid ”lagt till” lite andra traditioner, som t.ex. dessa flygande offer... se foton..    

Avslutningsvis, är detta anledningen till överflödet av ladyboys i Pattaya? Alltså att traditionen att slänga 100 st av dom i Mekong per år har upphört helt??? Kanske därför också thai´s något märkliga inställning till hela ladyboy-närvaron... Dåligt samhälls-samvete gentemot den gruppen av människor? Men fint är det, man kanske inte skall vara så hård i att döma människor och de defekter som dom lider av!!

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXXXVIII, Thailand

13 oktober 2015

83,1 kilo - 82,5 kilo (15 km) 53 minuter - 659 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,323 (neråt)




Det enda som nödvändigt måste ske för att det onda skall segra,
är att goda män inte gör ett skvatt!!

Sitter här vid datorn, och air-condition är på som vanligt. Jag brukar använda väggfläkten ifrån morgonen fram till efter cykelturen vid 15.00;tiden ungefär då jag ger upp och drar på air-condition. Jag sitter nu här och undrar lite grand; Är man verkligen i Thailand ett exotiskt land om man skall ha det så himla bra temperaturmässigt som jag har det. Det känns ju exakt som hemma i Sverige ju.

Eller skall man hellre lida och slita ut kroppen med hög temperatur och mycket svett och då istället kunna säga att man ”verkligen” har levat i ett exotiskt klimat under flera år. NÄ jag struntar nog i det. Jag älskar värme, och jag svettas hundra gånger hellre än fryser det är då säkert. Jag har fått min beskärda del av ett fruktansvärt frysande på flera fronter.



Dels då under mina första år där arbetet nere i hamnen.´var grymt kallt under vintrarna. Gubbarna som jobbade med sina gripsar höll ju sig hyggligt varma genom arbete och brännvin, medans jag fick stå där brevid och titta på och väga bomulls-balarna, det var svinkallt och man kände varenda vindkåre nere i Göteborgs hamn.

Frihamnen kommer jag ihåg, var det grymmaste blåshålet i Göteborg under tiden då konventionellt gods enbart kom till Göteborg. Sedan kom containern, och Skandiahamnen öppnades upp, och det lilla som jag tillbringade nere på kajen utomhus då var lite, men det var SVINKALLT, Det klart värsta hölet i hela Göteborgs-området.  



Så när jag nu ankommit hit till Thailand, varit här i 7,5 år, ja då tröstar jag mig när jag hojjar i 44 gradig värme, att svetten kommer nog inte att ta död på mig.... Så hellre svett och värme, än den där eviga is-vinden som man alltid oavsett kläder, frös i mest hela vintrarna..

Men inget ont om de goa somrarna i Sverige som vi hade vissa år...  Kommer ihåg mina barndoms somrar på 1950;talet och början 1960;talet. Några somrar under 1980;talet samt 1992 och 1995.



DE var grymt goa, och slår Thailands klimat både fram som baklänges, INGET går upp emot en fin sommardag i Sverige, inget.. Havet var 23-24 grader i bästa fall, och i sämsta 20 grader, man låg där och pressade bland klippor och skär, och man ville bli brun och se frisk ut. Ibland så var man ute och fiskade på det lugna och fina havet. Hoppade i böljan blå, direkt ifrån ekan långt där ute i havsbandet.

Fina minnen ifrån en fin barn och ungdoms-tid, som man bara kan hoppas att ungdomar får uppleva nu för tiden. Även om dom förstås har andra åsikter om vad som är kanon, och vad som är gött här i detta livet. Kanske de hellre tycker om en lyckad googling, än en fin sommardag.

Kanske de hellre gillar att spela datorspel, än att åka ut och fiska... Kanske allt är bra och inget är fel. Men för mig, så var mina egna minnen det som var bäst, och likadant är det nog för alla andra också..

Så när jag till slut kommer att pränta ner mina minnen ifrån denna tiden NU i mitt liv, så hoppas jag att den kommer att genomsyras av en glädje av att ha lyckats här i livet...Även om jag gillar att rota i elände och skit, och kalla saker vid dess rätta namn! Men vi får se, har man flyt, så har man ju ganska många år kvar, och hinner skriva ganska mycket under den tiden, om nu hjärnan hänger med förstås!

Nu blev det mest egna reflektioner över livet, så kanske jag borde avsluta med en som gäller Thailand då? Så nu har vi runt 1,5 månad kvar tills högtiden i Thailand som kallas för ” Loy Kratong” firas rejält. Bakgrunden till denna högtid kan kanske ses i ljuset av ett förljuget förflutet eller är det sant??? Kan man kanske påstå att bakgrunden då är;



Födelsen av Loy Krathong

I år firas Loi Krathong den 24-26 november För mer än 1.500 år sedan så styrde Valgas vatten-vägarna på jorden. Från de vita Valgas i Alperna, till svarta Valgas vid Nilen. Under årens lopp har slakten av Valgas för deras hud, känd i hela världen som Naugahyde, decimerade hårt deras antal.

Men långt tillbaka i tiden,  då tre våldsamma Valgas, nämligen Bin Wu, Sin-Wu samt Lin-Wu styrde ett stort område längs Mekong-floden, som senare skulle bli känt som Isaan. Dessa Valgas var orädda och fruktansvärda. De våldtog männen, och sålde kvinnorna i byarna till slaveri.

De var korta och mörkare än de andra Valgas i området. Valgas från andra delar av floden skulle kalla dem lata och dumma, detta bara tenderade att göra Bin Wu, Sin-Wu samt Lin-Wu  mer irriterade och arga .... Forts. Nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXXXVII, Thailand

12 oktober 2015

83,0 kilo - 82,2 kilo (26 km) 93 minuter - 1.157 kalorier 

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,337 (uppåt)




Om frihet betyder någonting alls,
så skulle det kunna betyda,
att folk har rätt att säga, vad andra INTE vill höra!!

Ja julen närmar sig med stormsteg, om man nu i början av oktober kan prata om julen redan. Det verkar som om vi blir en himla go gäng i alla fall som skall fira den ihop! Dan, amrisen här på gatan ni vet, han är inte lika lyrisk, och har aviserat redan ifrån början att han vill fira den med sin ”familj” här....

Ja låter bra, undra bara hur dom firar jul i detta buddistiska landet!! Precis som man ”firar” allt annat här i landet, man gör som man alltid gör d.v.s. käkar sin gamla vanliga mat, pratar, och när maten är slut så går man hem....Men även i hans frånvaro, så blir vi nog uppåt 14-16 st om nu alla pusselbitar faller på plats.

Vi äter som sagt var nere på Bens bar, och efter det så drar vi någon annanstans och fortsätter firandet. De utombys stannar/sover nog mest troligtvis på resorten här utanför min gata... Ja det skall bli roligt i alla fall. Och käka skinka igen, med vörtbröd, Janssons Frestelse, köttbullar, och andra läckerheter, det skall bli himla gott!!

Har haft ett par fantastiskt positiva dagar nu bakom mig, och förhoppningsvis även framför mig. Jag tänker då på mitt ”arbete”, med att vara behjälplig vid folks transporter av sina tillhörigheter hit till Thailand och ävenledes Israel. Jag beslöt mig i alla fall lägga in på min facebook-sida de 10 kapitel som handlar om hur man skall hantera sin transport och gå tillväga.

Mottagandet av denna information blev jättebra, och jag fick 11 st nya människor som kontaktade mig, och ville ha seriös hjälp med sina transporter. Så den grejen att härja med facebook, innebar ett klart uppsving! Så på den fronten så är allt positivt och glädjande för mig!! Tänk ändå vad sociala media är viktigt, och bra, när man vill få kontakt med folk och synas ute bland folk!! OCH när dom används riktigt, och man inte blir SLAV under beteendet vill säga!!

Min facbooksida är; GTG Thailand, välkomna att läsa där eller kommunicera där om ni vill.... Även om jag mest använder dom som informations-sidor. Jag brukar försöka att slussa över kunderna till min email istället i slutändan!!




Det är återigen ett jäkla regnande här i Chaiyaphum, jag trodde ju i min enfald att regnsäsongen tog slut i takt med att september gick mot sitt slut. Men det har fortsatt att regna och det regnar varje dag egentligen. Dagarna brukar vara fina, men framåt 14-15.00, så brukar molnen torna upp sig rejält och till slut så vräker det ner 1 timmes regn  över växter djur och människor...





Men det är himla kul ute på cykelturerna, jag försöker hela tiden att gissa vilken rut jag skall ta, så jag kan lotsa mig fram mellan de mörka ilskna molnen, så jag slipper att få regn på mig. Jag klarar mig faktiskt oftast, men ibland så tabbar man sig kapitalt och kommer hem pesseblöt!!

Sista grejen då, noterade med en stor förundran över hur bland all den mängd av ordstäv och ordspråk, som jag publicerat i början på mina kapitel, så är det bara ett endaste som dragit till sig folks reaktion, så dom skrivit och kommenterat. Det är rent förunderligt hur primitiva vi människor är faktiskt i livet.


Man reagerade på ordstävet om googling, och man reagerade precis som om det var en helig handling att googla, och att ingen får varken ha en annan åsikt, eller kritisera det. Kul att kolla in läsekretsen i alla fall, och se vad det handlar om där.

Synd bara om ni är fullständigt blinda för många av de andra ordstäven, där många är otroligt insiktsfulla faktiskt. Men upp till Er förstås, i vissa fall så hinner man kanske inte kommentera, man måste ju iväg och handla, eller kolla facebook....hahaha!!   

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXXXVI, Thailand

11 oktober 2015

84.4 kilo - 84,4 kilo (14 km) 47 minuter - 585 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,333 (neråt)



Jag undrar, ibland, hur vissa människor klarat sig upp till vuxen ålder,
utan konstant bruk av hak-lapp och bröstmatning!!

Så har då nästa sjukdom ställt sig i kön och glädjer undertecknad. Jag upptäckte som av en händelse att jag har ett ljumskbråck. Fotot visar med exakthet var det sitter hos mig och hur det ser ut. Vill dock poängtera att snoppen inte är min, så det är inget alls fall av självporträtt.

Var ute idag och hojjade förstås, och nu när man är medveten om det,så känns det lite osäkert och oroligt, och man kunde känna en lite svidande känsla där vi bråck-området. Dock inte någon nämnvärd smärta. Men man är ju rädd att det skall utvecklas snabbt till nåt smärtsamt.

Har nu läst in mig lite grand på internet om sjukdomen, och den där sidan som VÅRDEN 117 ger är ju rent fantastiskt bra. Man får reda på precis allting känns det som. Kontentan av det hela är ju att man kan inte bota detta själv, och bräcker självläker heller inte, så det blir aldrig bättre.

Jag misstänker att det är en enda stor raksträcka till en operation av detta bråck. Jag skall nu kolla först om detta går att genomföra i Thailand och vad det kostar. Jag kan ju också vänta och se..... Men vem vill riskera detta då?



Jag har ju min försäkring men väldigt osäker nu innan vilket stöd pengamässigt jag får ifrån dom. Jag kan ju också gå in på det allmänna sjukhuset här i Chaiyaphum som ju förtjänstfullt opererade bort min fettkula i bröstet. Får se om dom kan klara det och till vilken kostnad.... jag håller Er informerade.

Men det är himla kul att bli äldre, ty hur fasen man än tränar och sköter sig och ligger i, så får man sjukdomar vare sig man vill eller inte vill. Det är nog ett ytterligt fåtal som klarar sig igenom 50:års åldern 60, 70 och 80;års åldern utan några sjukdomar och kan dö lugnt och fridfullt.



Yongyut kom just nu in på mitt rum, hon hade tagit på sig att ringa upp försäkringsbolaget AIA, som jag ju har min försäkring i. Min olycksfalls-försäkring alltså. Hon meddelade stolt att bolaget tar på sig kostnaden för min ljumskbråck-operation, hela viddevippen faktiskt. Inte dåligt att en olycksfalls-försäkring täcker detta. Ja vad kan jag säga, jag kan bara rekommendera dom.....

Så nu blir jag ”tvungen” att ta mig antingen till Bangkok Hospital i Khon Kaen eller till Bangkok Hospital eller Saint      Mary´s hospital i Khorat, så är hela notan betald för mig.... Så nu gäller det bara att överleva operationen, men det skall säkert gå bra. Det lär ju vara en enkel operation sägs det i alla fall. Ja vi får se... Om det finns någon läsare som har egna erfarenheter av ljumskbråck, så skriv gärna ett par rader och berätta, så man får lära sig av Era upplevelser...

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXXXV, Thailand

10  oktober 2015

84,2 kilo - 83,5 kilo (26 km) 88 minuter - 1.095 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,346 (neråt)




Den enda dåre större än den som vet allt,
är den person som argumenterar med honom!!


En härlig lördag ligger framför oss, antingen vi bor i Thailand, Cap Verde eller Thailand. Lördagen är ”kronan” på veckan. Dagen som alla, i alla tider, längtar till var 7:e dag. Dagen då drömmar uppfylles av allehanda slag. Våra drömmar ändras ständigt, och de ändras med vår ålder, och med våra erfarenheter förstås.

Jag kommer ihåg att min första längtan till lördag var lördagsgodis, hade väl egentligen ingen lördagsgodis när jag var liten, så som infördes på 1970;talet. Men snacket gick ju ändå att chansen var mycket större som barn, att kunna charma till sig godis om det var fredag eller speciellt lördag.



Sedan ersattes denna godis-önskan av en annan typ av godis-önskan när man kom upp i ”ut och dansa åldern”. Då minsann ville man hamna i säng med en syndig flicka. Kvittot på en bra ”ut och dansa kväll” , var ju att ha fått sex, inget snack om den saken. De killar som babblade om att dom älskar att dansa, är antingen halv-bögar, eller så har dom någon annan ännu inte definierad defekt. Dansa är ett förspel till fortplantning, så ser jag det!!





Det är bara att titta oss omkring bland våra kusiner och bryllingar; djuren... Tjädern och hundratals andra arter av fåglar, dansar för att kunna få sig ett ”nummer”. Spindlar hoppar omkring som idioter för att kunna få sex. Ja alla djur av alla slag gör något, så att dom skall kunna lura kvinnan/honan att släppa till, och känna sig motiverad....

Men kvinnan/honan är en svårtuggad varelse. Egentligen så kanske hon i grunden inte tycker att det är så himla kul att få en svettig hane ovanpå sig, när hon helst skulle vilja sitta runt lägerelden och skvallra, eller sitta i mobilen och skvallra. Att hon egentligen inte vill, hur fan kan jag påstå något sådant dumt?



Jo men det är ju bara att kolla in naturen, och se hur honan t.om. styr naturen, och hon styr sin egna kropp.... För att slippa mannens enorma lust, så skapade hon ”graviditet” på hela 9 månader... Jag menar, varför inte bara fortplanta sig, och sedan så veckan efter kommer lelle Nisse ut.... Fan det heter ju inte fort-planta helt utan orsak eller? Och sedan är honan ”spelklar” igen...

Men man kanske skall vara glad att vi ännu inte har dessa ”säsonger” av inget pippande alls som ju de kvinnliga djuren infört. Man tillåter bara hanarna att ”komma till” en kort period under ett helt år!! Secket liv...... Men bortsett ifrån dessa krav på livet ,som sex och våra lördagsönskningar, så blir man då lite äldre.

Man kommer upp i 25.30 års åldern, och nu är lördag inte lika absolut upp-hakat på sex längre. Nu är sex mer som en bonus, efter det att man hinkat brännvin, käkat god mat, och man kollat in sitt favoritlag inom fotbollen på Hovåsvallen eller framför TV;n..... Detta fortgår nu, och man sakta sakta sakta förändras återigen......

Nu så är snart man uppe i 55 års-åldern, och nu är lördag bara en veckodag som man fortfarande längtar efter, men man vet sjuttan inte längre varför, ty den är exakt detsamma som alla andra veckodagar. Sex kommer när det kommer, men man tänker inte på det alls lika mycket.

Man offrar inte så där enormt mycket för det längre, och ens prioriteringar i livet är så annorlunda, så man känner inte ens igen sig själv längre. Men visst...... sex är ju aldrig fel,,,, Men nu är man lite tuffare, och låter sig inte längre promenera 1,5 mil ut på Hisingen, bara för att få sig ett ”nummer”, nu måste det finnas mer lättillgängligt annars kan det kvitta.....  Nu är V75 viktigare än att skaffa barn, och med detta så är väl livet slut eller?

FEL....Nu har vi män äntligen kommit till insikt, och vi märker hur vi har blivit styrda av i första hand vår egen drift att ”lägra” kvinnor,  och i andra hand så har kvinnorna ”spelat” oss män som man spelar ett utsletet dragspel.... Vi män saknar egentligen bara dessa snören från ovan, så skulle vi varit perfekta marionetter... eller hur?

Men får jag fråga, hur passar då alla dessa äldre falanger i Thailand in i allt detta? Dom verkar ju offra allt för att få sig ett nummer ju, offrar allt för att få en familj på äldre dar! Men det kanske inte handlar så mycket om sex, som det handlar om att skingra ensamheten, och kanske även rädslan för att bli ensam när man blir gammal?

Ja jag vet inte, jag bara spekulerar så gott jag kan, väl i vetskapen att man säkert trampar någon gubbe på tårna, det brukar man ju göra.... Ha en bra lördag, och gör inget som inte jag skulle ha gjort... hahahaha!!

Handskak
Ps. en liten passus bara gentlemen..... Ni fattar att, hur mycket vi än kommer till insikt, så är vi ändå i alla lägen fullständigt "torsken" vad det gäller kvinnorna. De har övertaget, de har det vi vill ha, och det vet om det.

Så mitt egna "lördags-godis" har tagit vida svängar, alltifrån 1 öres, Stor-strut, syndiga damer, fruar, brännvin, till V75.... Och alla tider har varit fantastiska...Punkt slut....

Chaiyaphum MMCCLXXXIV, Thailand

9 oktober 2015

84,3 kilo - 83,7 kilo (31 km) 100 minuter - 1.244 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,359 (uppåt)




Misstag är porten till nya upptäckter!!

Noterade ihop med York och Dan idag, att dom hade satt upp ett plakat på Immigration i Wattana Bangkok. Där dom starkt föreslog (krävde);  ordnad klädsel för utlänningarna när dom kommer dit för att uträtta sina ärenden, som thailändska staten kräver av dom. York menade på att det kanske inte är så konstigt att dom tröttnar på slafsig klädsel och slafsigt uppförande.



Speciellt som dom starkt gillar att ”fösa omkring” falangerna, och behandla dom som ren skit. Om nu vi falanger i t.ex. Finland blir anklagade för att inte gilla utlänningar nåt speciellt, så är det absolut noll och ingenting i jämförelse med det rena förakt, och i bland rent ohöljda hat, som man möts av bland dessa Immigrations-anställda, och då är dessa människor faktiskt anställda och ditsatta för att deala och wheela med utlänningar dagar i ända.

York fortsatte, jag har med egna ögon sett nere i Jomtien immigration, hur en rysk brud skuttade in på immigration enbart klädd i bikini. Fullständigt främmande för hur man skall uppföra sig. Hon tillhörde väl de s.k. kvalitets-turister som skall ersätta det flydda folket från Skandinavien/Europa.



Alltså samma kvalitets-turister som Turistrådet i Thailand skryter med att dom skall ersätta oss skandinaver med. De Immigrations-anställda vägrade att ens prata med henne, och det slutade med att andra ryssar fick tala om för henne, att gå hem, och klä sig anständigt innan hon kom tillbaka igen.

Så nog ser dessa anställda mycket skit också. Dan berättade att han, när han kom till Thailand, så skulle han rapportera första gången just nere i Wattana Bangkok. Han var där tidigt på morgonen, och där i kön så berättade han, att han kände äcklig svettstank, både framför som bakom sig! Han tittade sig omkring, och ser en hel del falanger, som kom orakade, med slafsig klädsel, och de stank gammal svett......



De såg ut som om dom inte ens hade varit hemma på 3 dagar innan de gick till Immigration. Så Dan höll med York i detta. Han avslutade – ”Man skulle så klart inte bry sig speciellt mycket om detta löjliga fokus på vår klädsel, om det innebar att effektiviteten inne på kontoret höjdes i takt med klädes-kvaliteten.....” Men det lär vi INTE få se förstås. De bara älskar sina miljoner stämplar, och sina miljoner kopior varje gång man kommer dit... Har dom kontorsvana – INTE!!

Idag så klämde jag och York den där halva specialen, som jag pratade om härom dagen. Vi hade varit nere på Big C, och pratat igenom dilemmat med hans kompis Hartmut, och hans VISA-problem. Denne kille lyssnar antagligen icke, så det kommer nog att sluta antingen med att han försöker att muta sig fram, men det blir jobbigt då han inga speciella stålar har, eller så kommer han att hånka sig fram, med border-runs och VISA-runs i det oändliga. Vilket heller inte kommer att funka speciellt länge...

Jag hade ett förslag till honom som skulle lösa hans problem, där ju uppehållstillstånd var omöjligt p.gr.a. att han inte ens har månads-inkomst att klara det. Och det är då som jag föreslog honom, att åka upp till Savannakhet, Laos, och köpa ett multiple entry non immigrant O-VISA... och sedan springa över gränsen var 90;e dag.....

Men detta är för min del avklarat, killen vill inte lyssna, så jag kan inget mer göra.... Bara tråkigt när dom sätter en i arbete, och sedan visar det sig att ens egna arbete är fullständigt onödigt!!

Skall berätta en verklighet om Thailand och dess ekonomi, jag har egentligen ingen national-ekonomisk utbildning, så jag pratar bara ur hjärtat direkt. Folk klagar högljutt numera om dessa tullar, de som Thailand kallar skyddstullar, och som gör allt importerat gods svindyrt. Thailand har GSP avtal med EU, och dom har frihandelsavtal med Australien. MEN Thailand uppfyller nästintill aldrig sin del av dessa överenskommelser.

Så Thailand exporterar jättebra, och har fördubblat sin export de sista 10 åren. Däremot så klarar icke EU av att exportera till Thailand, ty varorna beläggs här borta med enorma tullar, så varorna blir osålda nästan. Jag hörde att viss mjölk försökte Australien att exportera till Thailand, och trots deras frihandelsavtal, så belades denna mjölk med 500% ren tullavgift plus VAT då också naturligtvis.

Någon sade, detta handlar om face (ansikte) i slutändan för asiater och thailändare i synnerhet. Den vanlige medel-Somsak (Svensson) i Thailand, skall inte köpa importerade varor, det är förbehållet de rika och besuttna, de skall kunna visa ansikte, och visa hur duktiga och överlägsna dom är, genom att vara de enda som har råd med importerat gods.

De köper Mercedes Benz för enorma summor, klappar sig på bröstet, och förklarar högljutt att dom betalar mer för Benz i Thailand, än tyskarna gör i Tyskland, och DÅ kan dom glänsa.

Hörde lite grand så där i marginalen att NISSAN flyttar ut till Vietnam, och Toyota har köpt ett enormt landstycke i Kambodja, och ämnar förlägga produktion där, och Toyota har också närgångna planer på att upprätta flera fabriker på Philippinerna, SAMSUNG är borta ifrån Thailand nu. Har hört ifrån en kompis i Khorat, att dom är många där som tappat sina arbeten, och blivit tvungna att flytta ut till byarna igen, och det livet därute med Lao Khao och gammal invand meningslöshet...

Vi får hoppas att Thailand icke skall börja gå kräftgång nu igen, de har ju en sådan fin chans att klättra på utvecklingsstegen, om dom bara släppte till, och gjorde sig av med all dö-vikt och korruption. Bort med de gamla vägarna och lösningarna i landet, och in med de nya.... Då kanske dom klarar sig.... ”Men undra sa Flundra om Gädda är en fisk”, Kan man lära en gammal hund att spela gitarr tro?? Kan Thailand ändra sig, anpassa sig till den nya världen tro???

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXXXIII, Thailand

8 oktober 2015

84,2 kilo - 83,8 kilo (32 km)  96 minuter - 1.194 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,331 (neråt)




En bra sak med egoister,
är att dom inte pratar om andra människor!!

Detta blev en dag där jag blev undervisad av Yongyut vad det gäller födslar i svunnen tid. Ja så himla svunnen är den kanske inte, hon pratade om 1970;talet, och jag har berättelser ifrån 1960;talet i färskt minne att delge Er. Vi kom att prata om detta p.gr.a. att Yongyut hade besök av en kompis som vi inte sett nu på över 2-3 tror jag det är.

I alla fall, hon är ihop med en kille ifrån Norge (Tryggve), han tillhörde det där gänget som höll till nere i Jomtien, som mest satt och söp till på dagarna. Men Tryggve var aldrig där mer än kanske 14 dagar i stöten, och åkte alltid hem till Norge för att arbeta igen, så han var i hyggligt gott skick för att vara norrman. Han var, och är ihop med Yongans kompis som heter Sa-mai.

Sa-Mai hade en grymt hemskt olycka i deras hem nere i Jomtien, hon fick olja över sig och sin kropp, när hon kokade mat på sin vanliga gas-spis, som dom ju har här nere i Thailand. Hon fick brännskador över hela sin kropp, och hennes tillvaro de kommande 6 månaderna på sjukhus, var att ligga absolut stilla, och operation efter operation.

Hon ser ut som fan på huden över hela kroppen, och det är vitt dött skinn blandat med brunt dött skinn. Hon har levt med denna hemska smärta i nästan 3 år, men nu sade hon till mig att smärtan har försvunnit, men ersatts av en hemsk klåda i stället. Hon är dock på ett gott humör som vanligt, och det humöret, ihop med det faktum att hennes fästman Tryggve som aldrig övergav henne, gjorde henne stark, och hon överlevde således denna hemska sak.

Yongan och hon hade en go dag här hemma igår, och hon hade med sig lite god frukt till oss plus 2 små flarror av Baileys som Yongan älskar (jag också)!! I tillägg till detta, så langade hon över till mig 1 paket med norskt potatismos på pulver.....

Skall bli skitkul att äta, och då tänkte jag bjuda in York och finnen Risto på kalas med halv eller hel special kokt, med ketchup och Johnny´s sötstarka senap, plus Oboy, vi har ju ingen pucko här, men Oboy duger fint som ersättning. Det kommer att bli en kanonlunch....

Igår kväll innan läggdags, så hade vi ett gött snack Yongyut och jag, och kom att prata om detta med födslar, och Yongan berättade att hon var född ”hemma”, och inte på sjukhus. Jasså frågade jag... Ja berättade Yongan. Mamma hade sparat sedan länge hela 800 baht för förlossningen på sjukhuset i Khorat, men hennes pappa hade tagit pengarna, och spelat upp dom på häst-tävlingar i Khorat och förlorat allting!!

Detta var 1975, så 800 baht var grymt mycket pengar för Yongans familj. Så effekten blev att mamman fick ensam nöjet att klara förlossningen. Och gjorde det hemma istället. Men det gick bra berättade Yongyut. Mamman hade redan i förväg täljt till en bambukniv, så hon kunde skära av nagelsträngen när Yongyut föddes.

Yongans 3 andra syskon föddes på olika sjukhus, och Yongyut var således den ende som föddes hemma. Men det verkade som pappans agerande låg och gnagde lite grand baktill i skallen på dom alla, även om ingen av dom öppet vågade ens andas om den saken...



Vi skrattade gott nu, då vi båda kom att tänka på Sa-Mai´s berättelse om hennes födsel, och hennes syskons födslar. Vi har ju redan vetat om den berättelsen sedan flera år tillbaka. Jag kommer ihåg att Sa-Mai visade mig när jag var där för 4 år sedan det träd som man verkligen kan kalla för ett familjeträd. Yongyut tog foton på det nu när hon var nere igår, skall se om jag hinner få in detta foto idag eller kanske imorgon, vi får se.

Men familjen har faktiskt hedrat platsen vid detta familjeträd, med att bygga en sådan där staty, kanske av ur-modern, vet inte,  till hennes glädje och åminnelse... Så det ser riktigt tufft ut... I alla fall under detta träd, så hade flera generationer i familjen sett dagens ljus. När tiden var kommen, så gick mamman ur huset, stapplade bort till trädet, satte sig på huk, hulkade och krystade, och ploppade ut barnet.



Blodet rann ner i jorden där under trädet, vad dom gjorde med ”efterbörden” har jag ingen susning om, och vill kanske heller inget veta. Men platsen är nästintill helig nu för tiden, ty inga mer generationer kommer att födas där under trädet. Ty civilisationen har kommit till byn, och till familjen. Ja vi alla på detta jordklot går nog igenom exakt samma saker i vår utveckling som människor.

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXXXII, Thailand

7 oktober 2015

83,6 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,405 (uppåt)




Den mängd energi som är nödvändig för att vederlägga skitsnack,
är i storleksordning större, än för att producera det samma.

Det var med lite förfäran i glädjen i går som jag noterade det enorma intresset som ett ordstäv drog til sig. Jag har haft enormt många ordstäv nu i början på mina kapitel, och ingen av dom i stort sett, har tidigare ens noterats i skriven form. Trots att de varit riktigt fina toppen-ordspråk. Antingen så har väl inte ”polletten” ramlat ner i de fallen, eller så bryr man sig inte! Men nu minsann så hade jag skrivit in detta i gårdagens kapitel;

Ingen kan googla fram en åsikt!
Man googlar endast fram en avsikt!

Och NU tog en hel del folk illa vid sig, och speciellt alla dessa googlare som inte vågar sig på att föra en pratstund och/eller publicera sin åsikt utan att stödkolla ute på internet om deras egna ”åsikt” är tillräckligt ”salongsfäig eller icke. Det blev lite hysteri t.om. riktat åt mitt egna håll, och man menade på att det minsann inte alls är fel att kolla, så man är rätt ute innan man berättar vad man tycker.

Och dom berättar att det endast är stollar som argumenterar med kunskaper lagrade i skallen utan att kolla. En sådan utmaning har jag svårt att stå emot i alla fall. Vad dessa människor vägrar att ta till sig, är ju att min egna åsikt i ämnet, är att det är absolut inget fel i att kolla, och lära sig ute på internet, och googla, jag gör det och alla gör det.

Det är ju inte den företeelsen som det är fel på. Det är den företeelsen som försigår precis hela tiden, överallt ute på alla dessa internet-forum, och andra samlingspunkter. Där sitter det ”skribenter” som är rent tankemässigt fullständigt förlamade, om dom inte kan ”hämta in”, och därmed ”forma” sin  åsikt baserat på vad ”andra” tycker via en intensiv googling. Man klarar inte av att svara, eller föra en argumentation utan att googla.

Vilka ”roliga” pratstunder man kan ha med de värsta av denna typ av människor, och det märks också faktiskt i verkliga livet, när man ibland för pratstunder med de värsta av dessa google-akrobater. När man sitter där mitt emot varandra, utan att dom får googla innan de går i svaromål. Så märks det genast, och omgående hur enormt ”grunda” deras egentliga kunskaper är. Så fort man pratar runt ämnet lite grand, så fort som det kommer till uppskattningar och gissningar, så märks det genast.

Det är ungefär som den där frågeställningen om huruvida Gunnar G är av allsvensk kaliber i handbollen, han har ju varit med i 7 år nu i Drott. Dock så har han inte deltagit i en endaste spel-sekvens i matcherna under dessa 7 år. Gunnars enda insats är att lagledaren avänder honom till att hysta in straffkast, vilket han gör med bravur. Så fort domaren blåser till straff, in med Gunnar, han lägger sin straff, sedan plockas Gunnar G. av igen från spel-banan på studs..

Då kommer frågan osökt, är verkligen Gunnar G, en allsvensk handbollsspelare av rang och kaliber, eller är han endast en tränings-produkt till att hysta in straffkast? Jag för min del anser förstås, att Gunnar G. är en viktig komponent i ett lag i en bollsport, om han är så duktig på att lägga straffar.

Men jag inser också varför INGA andra lag vill lägga en endaste krona till att ”värva” honom. Vem vill ha en kille som inte lirat en endaste minut i allsvenskan under alla sina 7 år, han är ju ett helt oskrivet kort?

Lika grunda kunskaper löper man risken att tillägna sig om man enbart kör google-svängen.... DÄRFÖR är de akademiska kunskaperna, alltså de som man läser in för att lära sig, så pass viktiga. Nog om detta ämne nu, Jag har förklarat vad jag tycker, kanske jag har fel, men även om inga av Er gubbar och kärringar håller med mig, så är det ändå en ÅSIKT,  och ingen fördom....Hahaha!




Noterade att Norsk Hydro´s logga var ganska aktuell härnere (Jonas), se fotona. Ett gödsel-företag i Thailand (Yara) tyckte det var ett schysst vikingaskepp, och snodde helt sonika loggan.




Och bara för att jävlas lite så fann jag att stackars Norsk Hydros senaste nya logga, också den åkte all världens väg, och det sker ävenledes i Thailand. Så nu får man vänta på ett nytt försvarstal då antar jag gällande alla dessa stölder!!

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXXXI, Thailand

6 oktober 2015

83,1 kilo - 82,1 kilo (36 km) 110 minuter - 1.369 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,365 (uppåt)




Ingen kan googla fram en åsikt!
Man googlar endast fram en avsikt!

Var borta idag och handlade dessa små bruna runda frukterna som heter typ; ”Longcong". Tanten som sålde grävde där på bordet, och jag tänkte inte mer på det. Jag kom hem, och satte en i käften och den stank, och smakade skit, och var helt enkelt rutten, klämde sedan på´varje av dom, hade 1 kilo, och jag kan lugnt säga att MINST ¾;e delar var rötna.

Blev förbannad, plockade ihop hela kilot i en plastpåse, och åkte tillbaka, jag ville inte visa Yongan att jag åkte tillbaka, för att reagera på sådana här saker gör man inte i detta landet, här svär man inom sig, knyter näven i byxfickan och visar ingenting. I alla fall inte förrän man är så trött på skiten så man dödar någon helt sonika, alltså överreagerar.

Jag smög iväg, och anledningen till att jag var extra förbannad var at jag kände den där jäkla besvikelsen över hur dessa människor trots alla signaler i denna värld om att vi var kompisar och jag tipsar dom grovt varje gång jag handlar frukt, så kunde dom inte låta bli att sälja på mig skit.

Jag kom dit, höll upp en av domi nypan, klämde på den och saften rann ut och stank, och jag rynkade på näsan, slängde frukten i skräpkorgen som stod där, och slängde sedan hela kilot där, och sade sawadee , khap och åkte iväg!! Fattade dom inte den grejen, så kan jag inget mer göra. Jag handlar icke där mer, vägrar.,

När jag kom hem så stod naturligtvis Yongan där med ”brödkavlen” i högsta hugg!! Hon förstod direkt vad jag varit, och jag fick försäkra henne att jag inte hade skällt eller höjt rösten. Jag fick sätta mig ner, och Yongyut berättade att jag ,måste lära mig att lägga band på mig. Och jag måste lära mig att denna frukt, om den inte längre hänger kvar på de små grenarna som dom växer på i klasar liksom, då är dom övermogna och smakar skräp och inget annat!

Men va faaan sade jag då... Jag är en kanonkund, de tjänar pengar på oss nästan varje dag och så ger dom mig skitfrukt... De kunde väl ha sagt att det var andra-sortering och gjort en prisreducering, eller gjort mig uppmärksam på att dom var RÖTNA..... NO säger Yongan, i Thailand så är det du som bestämmer om du vill handla, inte de som säljer som bestämmer...

Ligger frukten på bordet så är det äcklig övermogen frukt, Hänger frukten kvar på kvisten så är den oftast helt OK och lagom mogen.  Men va fan de sade ju ingenting till mig, Nä sade Yongvan fattigt folk köper dessa övermogna frukter trots lukten, så det var inte konstigt att någon köpte frukten.. Jasså sade jag... och de betalar fullt pris?

NÄ säger Yongan, men det fick jag göra i alla fall, svarade jag!!... NO GOOOOOD, säger Yongan, och nu vill hon inte prata mer, hennes engelska-kunskaper börjar plötsligt att tryta, och hennes migrän brukar alltid bryta ut lagom lägligt när det blir jobbigt......

Så här är det bussiga klubben minsann, allt man lärt sig hemma i Europa och västerlandet, alla signaler man lärt sig i västerlandet, och allt agerande mellan människor man lärt sig i västerlandet, har noll bäring här i Thailand, betyder ingenting. Här kör man helt sonika på tills det tar emot, vilket det alltså nästan ALDRIG gör, ingen säger nåt, dom bara går iväg och handlar inte där mer.

Detta förfarande påminner mycket om hur man kan lita på folk i detta land, ingen verkar ta nåt ansvar, och detta gäller även sådana saker som att reparera något... Om jag som en hyperamatör vad det gäller maskiner råkar säga något om att nåt är trasigt så lagar dom det, varken mer eller mindre. De lagar det t.om. om det är helt meningslöst och inget fel pöå det. De går oftast helt och hållet på vad jag som kund säger.

Kommer jag till bilreperations-verkstan och säger att startmotorn är kass ty bilen startar inte.... så byter dom startmotorn... ÄVEN om det handlar om att batteriet var kasst! Att ge en order till en reperationsfirma här – ”Snälla kolla in bilen lite och åtgärda, och smörja upp och kolla så bilen är i bra skick”..... Glöm en sådan sak, här måste man ge absolut direkta order annars blir det inte gjort ett skvatt.

Ett göra en typ service på bilen, så att man kan få ett grepp på om man kommer att klara besiktningen är helt ogörligt!! Det verkar inte ens finnas ett vettigt organiserat schema, så dom fan vet hur man skall gå igenom en bil. Så jag som dum amatör tar alltid det säkra för det osäkra både när det bilen bilen, motorbiken eller min cykel.

Jag litar inte ett skit på dom. Vi har redan fått flera bevis på att killen som hjälpte oss längre ner på gatan och som var så himla schysst, vars barn lekte med Namkaeng när dom var yngre, den killen har belastat och debiterat oss på nya prylar till bilen, när han bara har tvättat den gamla prylen i ett fall, och i ett annat fall satt in en begagnad pryl och han tar betalt för nya prylar...

Kan säga att jag ALLTID kollar, oljan till bilen och motorbiken, och kollar vingmuttrarna till hjulen för alla mina 3 fordon, annars kanske jag rasar av när dom ”glömmer” att skruva fast muttrarna...  Så frukten blev jag besviken på i alla fall..... Tänk att ha en fast kund, och fortsätta att sälja, och ge mig röten frukt, secka stolpskott.....

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXXX (2.280), Thailand

5  oktober 2015

83,4 kilo - 82,6 kilo (33 km) 97 minuter - 1.207 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,350 (neråt)




Ingen kan tjäna 2 miljarder kronor helt ärligt!!

Idag blev det en pizza-tur upp i bergen ovanför Tad ton igen med våra motorbikes. Har ju varit där nu ett par gånger förut, men vi var faktiskt ganska sugna på pizza idag. Vi i detta fallet, är då York, hans polare Hartmuth, samt undertecknad förstås!! Lade märke till denna söndag att det var ovanligt mycket, ja det var faktiskt enormt mycket, thailändska ungdomar däruppe i bergen med sina motorbikes, och alla hade flickor sittande baktill mopparna.

Det var ett grymt oväsen precis hela tiden, thai älskar ju att göra sönder ljuddämparna, så att mopparna och MC låter så mycket som möjligt, tydligen tufft antar jag. Och det går väl helt i linje med all den musik som spelas här dagarna i ända, med alla dessa gruvligt stora högtalare på högsta volym. Så kanske det handlar om tesen att ”hörs jag – så finns jag – och då är jag någon”....

Men trots all trängsel som det ändå var, med hundratals mopeder som körde om en som ilskna bin, både på alla möjliga som omöjliga ställen i trafiken, så är det ändå kul att komma upp i bergen, och bara njuta av luften, och det lite lugnare tempot, normalt sett då!! När jag kom hem, så stod det en bil utanför hemmet, och där väntade!!!

Ja i bilen satt Risto, min finske polare, som alltid brukar vara bussig och lämna över överbliven mat och sådana saker när han  sticker tillbaka till Finland 2 ggr om året. Risto hade köpt 3 st tuber kaviar utan att jag ens hade frågat. Namnet/märket på deras kaviar är bl.a. tydligen  ”Mätitahna”.


Den smakade lika bra som Kalles eller Svennes... Och det skall bli kanon att kunna käka den nu några veckor. I sammanhanget skall sägas, att den enda kaviaren som jag inte gillar alls är vår gamla vanliga hemifrån Sverige, ni vet ”smörgåskaviar”, alltså den som man var uppväxt med. Sedan jag fick nys på Kalles och senare Svennes, så gick smörgåskaviaren bort helt och hållet, den är alldeles för stark och bitter, och den framkallar faktiskt t.om. munsår på mig!! Så nä tack!!



När jag tankade på ESSO idag, så kom ju tankarna till en om detta konstiga land, där det inte finns en enda skyddande lag för upphovsrätt för utländska bolag, inte för musik, inte för någonting. Det verkar faktiskt i mina ögon som om de besuttna här låter folk göra så gott som  nästintill allting, bara dom håller sig borta ifrån de inkomstkällor, som eliten vill ha för sig själva här i detta landet... Essos logga finns kvar och används, men var finns själva bolaget Esso?



BP;s logga finns kvar och används, men var finns bolaget?





Mobil logga finns kvar här i Thailand, men var finns själva företaget, ja inte här i alla fall.


Carltex logga används flitigt på besinstationerna också, var finns bolaget?.



Texaco ser jag dagligen!!!!



 Shells logga ser man ganska ofta också, men bolaget är flytt för länge sedan. Det håller på på detta sättet i så gott som alla branscher. Men stjäl precis allting som passar, och ingen kan göra någonting.



Förresten just mobils logga (Pegasusen), såg jag uppsatt överallt utefter min cykelväg idag, de hade helt sonika bara snott pegasusen för eget syfte..... Men så går det till här. ta patent gällande Thailand, det är fanimej skrattretande, hela lan det skiter fullständigt i sådant!!

Det finns ingen domstol, ingen domare som skulle döma till fördel en utlänning gentemot en thai.... ”thai rak thai” (thai älskar thai) är en devis som är som en röd tråd här i detta land. Och den devisen är betydligt starkare än både lag och ordning, och viktigare än rätt och fel.... Men kanske det är jag som är fel ute. Man kanske skall bli mer som thai, helt enkelt inte bry sig... Bara glida vidare i livet. Låter sunt och bra för magen och hjärtat i alla fall......

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXXIX, Thailand

4  oktober  2015

83,0 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,358 (neråt)




Förlåt dina fiender,
men glöm aldrig deras namn!

Satt och undrade lite grand över detta med olika skolsystem, och hur detta som försigår i Thailand, ja vi har pratat om det förut, hur det påverkar vårt ”seende” på Thailand. Ja hur vi ser ner på landet i fråga! Jag har ju berättat flera gånger om hur deras skolsystem INTE tillåter att någon enda elev fallerar i sitt skolarbete, och inte behöver gå om klasser därför.

Alltså på grund av att många av dom är fullständigt värdelösa, eller helt enkelt dinga i kolan och helt ointresserade, och också kommer undan, därför att BÅDE föräldrar som lärare, som alla vuxna skiter i detta att hålla kollen på killarna i detta landet, och speciellt tror jag detta är som mest märkbart här i Isaan = de fattigare delarna av Thailand.

Men hur är vi i Sverige då? Är vi i Sverige den glänsande stjärnan på ”skol-himlen”? Det finns ju olika undersökningar, och resultatet varierar ju lite grand efter vem som utför dessa undersökningar. Men en sak skall sägas, och det är att Sverige och vårt skolsystem överlag, alltså kanske inte för de bästa eleverna, men överlag för alla eleverna är väldigt kass numera, och detta har också uppmärksammats utomlands, ja över hela världen.

Det var ju någon som sade emot mig, och förklarade att ”Inte kommer Sverige att slås i spillror för att vi hjälper en massa människor”...... Jag vet inte vilken verklighet många människor kommer ifrån,. Men utan att tråka någon speciell, så kan man ju ganska snart notera hur intensivt ”blinda” en del människor faktiskt är. Glänsande, glimrande ord, beskrivande en osann fabricerad verklighet, utan någon som helst trovärdig grund, är  vad dom oftast kan prestera!!

Sverige ligger på en suverän 24,e plats numera ute i världen, passerad av länder som Polen, Frankrike (hahaha), Tjeckien, USA (hahaha), Ryssland (va faaan), England (what??), Ja Finland ligger långt långt före oss tydligen, enligt denna undersökning.

Så snart är vi säkert passerat av de flesta afrikanska länderna ävenledes. Så vårt land som nation och dess resurser, kommer inte att slås i spillror? Jag kan då säga.... ”DET HAR REDAN HÄNT”....

Fattar ni inte vi är med raketfart på en nedåtgående väg, som är omöjlig att stoppa så länge som ”PK:horeriet” får hålla på som det gör.... Så att vi i Sverige skall kritisera ett U-land som Thailand är nästan löjligt finner jag. Nä nog snackat om skolan, ett himla tråkigt ämne!!

Fann igår kväll den perfekta sysselsättningen emellan V75-loppen, som jag ju har tillgång till på datorn. Loppen startar kl. 21.20 här min tid, och normalt sett så brukar man ju gå och sova runt 22.30, och orkar inte stanna upp för länge efter den tiden. Nu igår så startade jag upp av en tillfällighet att baka matbröd.

En ganska tidskrävande process finner jag. Men nu blev det faktiskt till en kul grej som höll igång mig emellan loppen. Ut i köket, kolla så det jäst, in och kolla på lopp 1, ut i köket och blanda ihop alla prylar, och ställa på jäsning igen, in till datorn och kolla lopp 2, ut i köket och tillreda degen och lägga i formar, in till datorn och kolla lopp 3. Ut i köket och slänga in 2 formar med färdigjäst deg i ugnen, och till datorn kolla lopp 4.

Ut i köket igen, ta ut brödet ur ugnen, och lägga det på svalning, och hysta in nästa 2 formar i ugnen, sedan till datorn och kolla lopp 5. Ut i köket, ta ut brödet, och ställa det på svalning, och sedan till datorn och kolla lopp 6. Ut i köket slänga i brödet i frysen, så det får hårdna till lite grand, innan jag kan skära det i skivor, och fördela i fryspåsar. Och sedan ut till datorn, och kolla det avslutande loppet nr 7.

Nu då sista gången till köket och skära brödet i skivor, lägga i plastpåsar, och in i frösa-boxen. Sedan upp till Yongan, tjöta lite, och hysta sig i bingen återigen som en icke-miljonär på travet..... Fasen va svårt det är...

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXXVIII, Thailand

3 oktober  2015

83,2 kilo - 82,4 kilo (50 km) 159 minuter - 1.978 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,403 (mycket uppåt)




Har du inget snällt att säga om någon alls,
så kom då, och sätt dig här bredvid mig!!

Fortsättning från förra kapitlet.... Vad gör falang-folk här i Thailand för att få tiden att gå? Ja som jag har märkt i alla fall, så brukar de absolut flesta skärpa till sig, och de försöker i alla fall att hitta på saker för att fylla sina dagar. Men det finns naturligtvis alltid den enormt stora gruppen här, som också finns hemma. De människor som inte vet hur man skall ta hand om sig själv, som aldrig fick lära sig som små att sysselsätta sig själva.



Dessa människor finner man sittande på pubar, på barer och på restauranter, och de fyller sin tid och tillvaro, med att hitta olika charmanta anledningar under dagens lopp, att dra i sig brännvin eller bärs! Dessa människor som man ofta ser här i Thailand brukar faktiskt slita rejält på sina kroppar, och dom brukar också tyna bort ganska snabbt.

Deras hälsa degenereras snabbare, och antingen så dör dom i hyggligt ung pensionsålder, eller så blir dom av hälso-skäl tvungna att ta sig hem till Falangland, för att avsluta livet där.....



Så att skaffa en sysselsättning, att finna sig själv och riktigt ta reda på vad man vill göra, är nog himla viktigt, och att bo här i detta land är obarmhärtigt skall ni veta. Här där ligger alla problem ”uppe på bordet”, här fungerar inte det falangiska skitpratet om hur bra allting är. Alla vet och alla kan se, och alla kan med att fråga, så här ligger lagt kort s.a.s. Man är den man är, så antingen anpassar man sig mentalt och kroppsligt, eller så går det åt helvete.

Och alla ni stollar som tror att sitta och pilla på sin jävla telefon dagarna i ända, NÄ DET ÄR INTE ATT TA HAND OM SIN FAMILJ, Man tar inte hand om sina vänner heller på det sättet.... Man tar heller inte hand om sig själv på det sättet. jag fattar inte hur sjuka vi människor har blivit i allt detta med dessa telefoner. Detta med att reklamen styr oss alla har verkligen tagits till nya svindlande höjder...



Tänk om en alien/rymdmänniska kunde se oss genom sitt mikroscope/telescope, och får se 7 miljarder människor stirrande ner på en liten platta,, vilket skratt ute i rymden det skulle bli.... De enda som skrattar i vår värld, är väl då de som tillverkat dessa telefoner ni alla stirrar ner i, de skrattar hela vägen till banken... ÅT ER, inte  MED ER!!

Så vad gör ni andra i livet, ni som bor hemma i Sverige, och ni som bor härnere i Thailand? Vilken kategori tillhör ni? Fyller ni Era dagar? Med vad då om man får fråga. Jag skall bara för att vara den förste som berättar, säg då att mina dagar kan se ut som följer, vilket ni kanske redan vet:

Upp runt 06.00, svarar på email som kommit under natten, och svarar inne på de sociala media man är medlem i, sedan kl. 09.00 cirka, så fixar jag kaffe 2 mackor, och kollar på en TV-show som jag downloadat inne på datorn.

Jag kanske skriver ett eller två kapitel på ”min thailändska synvinkel”, och sedan kl. 11.00 är det dags att käka protein typ kött eller fisk och sallad, och kolla på en TV-show till, och smälta maten lite grand. Sedan runt kl. 12.00 så brukar jag dra iväg på min cykeltur, och den brukar ta emellan 2-3 timmar. Kommer hem, duschar, och hämtar sedan Namkaeng från skolan.

Nu fortsätter mailen att drälla in, och jag får hålla på och svara under resten av kvällen fram till 22.30 när jag stänger ner datorn... Detta då om vi inte åker och hälsar på någon familj, eller går ut och käkar middag förstås!! Livet rullar på envetet, men tack vare att jag gör allt detta frivilligt, så infinner sig aldrig den där farliga stressen som man ju lever med hemma i falangland.

Man är lugn och fin, och behandlar ”problem” som dom skall behandlas, egentligen alltså med lagom lite intresse och snabbhet!! Så med detta sagt, jag lever inte heller perfekt på något sätt, men jag stirrar i alla fall fan inte som en idiot ner i min mobiltelefon dagarna i ända!!

Så hur lever ni andra? Skriv gärna en rad och svara, alltid kul att höra om hur andra har det?

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXXVII, Thailand

2 oktober  2015

83,6 kilo - 82,9 kilo (13 km) 43 minuter - 535 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,354 (uppåt)




En doktor kan alltid begrava sina misstag,
medans en arkitekt bara kan föreslå sina kunder,
att istället plantera nåt på platsen!!


Äntligen, jag har funnit sardiner värda namnet här i Thailand, se fotot... I mitt tycke så smakar de ”nästan” som makrillfilee´r hemifrån, bara nästan, men klart godkänt. Har käkat fyra sardin-mackor nu, och är helnöjd med tillvaron.... Det upptäcks allt fler saker som gör tillvaron lättare att leva och genomlida här nu när man bor i Thailand!



Saker man saknar, ja efter dessa år, så har man väl lite grand tappat bort i minnet många saker som man förut trodde var omöjligt att leva förutan. En sak kom dock genast till mig, och det var hjortron. Jag älskar hänsynslöst hjortron på glass. Dessa bär som egentligen luktar unket när man öppnar burken och sniffar lite, men sedan när man slänger dom på glassen, kanske t.om. ihop med en go likör som typ; Chartreuse eller helst Cointreau....   DÅ blir det en salig blandning som kan glädja Gudar!!

Men för övrigt, så har jag faktiskt funnit ersättning på de absolut flesta produkter, och det har jag ju också redogjort för tidigare här på min hemsida. OK småsaker som malen kardemumma är oersättlig här, finns inte, och sedan vill jag verkligen ha pärlsocker till min kardemumma-kaka och mina kanelbullar.

Det finns inte heller farin-socker här till mitt irish coffee. Det finns heller ingen bra grillkrydda, som typ Santa Marias har hemmavid! Även om det finns hyggligt god marinad. Men grillkrydda är oersättlig faktiskt...

Men för övrigt, det absolut mesta kan jag ersätta med liknande produkter, så man är ganska nöjd med livet.... T.om sådana saker som julskinka löser jag här..... Senap GOD finns INTE i Thailand, den saknar jag, fick 2 st goa Johnnys sötstarka av Kent från Khong nu när han kom hit till Thailand ifrån Sverige i söndags, så där är man täckt fram till maj månad 2016 i alla fall.. Goa vanliga hederliga kryddsvaga korvar finns att välja på och korvbröd finns.....

Så ni ser, man behöver inte försmäkta om man bor i detta land, det kräves bara 3 saker för att klara sig har jag funnit ut; 1- energi att leta i affärerna här,,, 2 – förmåga att lära sig att koka eller baka saker och ting här, och till sist det mest viktiga i livet 3 – goda vänner.... Se alltid till att vara hygglig och snäll, så ni har goda vänner, och var beredd att göra tjänster för vänner, DÅ kommer dom att hjälpa, och ta med sig saker ifrån Sverige när dom kommer....

Jag har ett ämne som kanske lätt kan skapa kontrovers, om man inte hanterar det med den respekt som det kräver. Jag tänker på det ”förbjudna” ämnet som ingen vill ens tänka på, och absolut inte prata om, och det är att ha tråkigt i sitt liv!! Väldigt många människor (tror jag i alla fall) har skittråkigt i sitt liv, men väldigt få människor skulle erkänna det! Det är alltid försvars-sköld upp å det grövsta när det pratas om den saken.

Man pratar om det hemma i falangland, ja jag har dragit upp det flera gånger, och hejsan hoppsan vilka lyckliga liv alla dessa människor lever när man vill prata om det, och försöka vara allvarlig. De har så enormt mycket att göra i livets alla skeden, så tiden  räcker inte till, Jasså frågar man, vill ju gärna koma ner till pudelns kärna – ”Ja jag klipper gräsmattan, jag jobbar ju väldigt mycket, och vi skall ju till stan på lördagarna och handla”....



jaha, frågar man då? – ”Vad gör DU, och vilka intressen har du då”?  Ja jag gillar att läsa en god bok, jag kollar på ”Lost” på TV , och så pratar jag och frun mycket på kvällarna... Va bra tycker man, då är ju du helt utanför riskzonen, jajamensann säger dom ALLA, inga problem här. Nä inga problem förrän man hör 2 månader senare att dom är skilda. Man får höra av damen hur jävla tråkig hennes man var, och han tycker att hon mest var en gnällmaja!!

Sådant trams och skitprat får man så fort man drar upp denna sak med att ta hand om sig själv också, inte bara sin familj och dess ekonomi. Tar man inte hand om sig själv, så blir det väldigt svårt att ta hand om sin familj tror jag!! Och denna frågeställning kan man då ta hit till Thailand. Men detta behandlar vi i nästa kapitel.....

Handskak

Chaiyaphum MMCCLXXVI, Thailand

1 oktober  2015

83,6 kilo - 82,7 kilo (33 km) 110 minuter - 1.369 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,343




Klockan 15.00 är alltid för tidigt, eller för sent,
för någonting du vill ha gjort!!

Bilfrågan hänger ju som sagt var över en som ett ont svärd, hängandes i ett hårstrå! När som helst kan det falla, och bringa sveda och värk!!! Yongyut har ju denna svarta bil som hennes syster yster Alaam låter henne hantera som sin egen. Ja ni vet ju att den redan kostat en del, även om det inte är de riktigt stora pengarna. Men Yongan vet ju att om det brakar löst, så tänker jag inte ta utav våra huspengar, till att pröjsa det gamla bil-liket inte!!

Men det ser hyggligt ut än så länge i alla fall, ta i trä!! Yongyut håller ju på och kör denna förbannade bil in och ut, alltså in under ”taket”, där egentligen vi skall ha motorbiksen och cyklarna. Och när bilen står där inne, så får absolut ingenting annat plats där, och det irriterar fan i mej!! Därför få hon köra ut bilen på sen-eftermiddagen igen, när inte solen är så stark.

Hon säger att hon är rädd om denna 15 år gamla sketbil, där lacken är så skadad, så jag aldrig sett nåt liknande. Men jag har noteratt med fasa, att Yongan har tytt sig till bilen, och nästan adopterat den nu, så om jag pratar illa om fanskapet, så blir hon så besviken, så hon nästan lipar.... Jag märker att bilen betyder mycket, så jag är försiktig.

Yongyut har aldrig ägt någonting egentligen alls innan vi träffades, så hon är grymt aktsam och tacksam, för allt hon kan lägga rabarber på. Hon har så svårt att skiljas ifrån allting. Plastflaskor fick jag nästan hota henne med, för hon skulle börja slänga dom i soporna, plastpåsar sparar hon till förbannelse. Gamla kläder får jag bara inte slänga, verktyg som är helt slut, och prylar som gått sönder, och så håller det på. Detta är BÅDE en sak att vara tacksam för, och en förbannelse.

Vi har helt enkelt inte plats i vårt hus för hennes samlar-mani, men hon som thai har ingen förståelse för det. Finns det en yta ledig på golvet, så finns det plats tycker hon, liksom alla thai i denna värld. Jag försöker köpa på oss skåp och byrås i mängd, men dom hinner knappt komma innanför dörrarna här hemma, så är dom proppfyllda med pappersark, och med gamla kvitton, och med gamla kläder, och prylar och delar, och allt ligger i en enda stor röra.



Så bilen skall skyddas emot solen skall ni veta, mot solen hahaha!!!! Så hon har då kört in bilen vid 11,tiden på dagen, och sedan tvingar jag ut bil-fanskapet igen vid 18.00, när solen är lugn och fin. Alltid mulna protester och sorgsna ögon, ungefär precis som om jag tvingar en liten baby att sova utomhus på natten.



Jag kom sedan på den alldeles fantastiskt gallanta lösningen. Jag körde bort till Big C, och handlade ett bilöverdrag (skydd), kom hem och gav henne kartongen med detta skydd. Hon blev inte alls glad, hon tyckte nog, verkade det som, om jag ville bli av med bilen. Men så försökte jag för hundrade gången förklara för henne, att vårt utrymme under taken är så trångt, så bilen  passar inte in där..... Vi måste ha bilen utanför, och då är ju skyddet viktigt....



Effekten av denna mitt granna lösning med bilskyddet, har blivit, att nu är Yongan riktigt i ”tagen”, och vill att vi skall anställa gubbar som skall bygga ett fast solskydd, se fotona, så bilen får stå där ute då... OK en bra lösning, även om jag inte gillar att slänga ut stålar i onödan.



Så nu skall vi bara se till att få hit gubbarna som byggde våra 2 tak på baksidan huset, de gjorde ju ett kanonjobb till ett bra pris....Och sedan skall väl alla vara glada, och jag tänker se till att det INTE blir en ful grov byggnad, utan mer 4 metall-stolpar, med ett tak av INTE aluminium, alla tak här verkar enbart vara gjorda i alu. Jag tror att det mestadels beror på att trägrejor ätes ju av termiterna.

Men jag måste helt enkelt finna ett material som inte låter och skränar så fort det regnar, och håller mig vaken.... Så behandlat trä, eller äckligt trä för termiterna, lutar det nog åt, om nu inte någon annan har några tankar i detta att delge mig!!!

Handskak