Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på
min mail här; chaiyaphum@glegolo.com
Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna
med Era förfrågningar
Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av
mig, klicka
på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn
upptill, Transport och flytt!
Chaiyaphum MMXCIII, Thailand
31 mars 2015
84,4 kilo -
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,734
Så vem väljer ut dina kläder? Stevie Wonder?
Man hör ju om ganska många livsupplevelser som kommer falangerna
tillgodo här i Thailand. Ofta så reagerar falangerna extremt negativt,
och dömer fullständigt ut den kvinnliga befolkningen i Isaan helt.
Visst det är OK att nyttja och utnyttja kvinnorna från Isaan, men
”alla” är väldigt överens, de är ett otyg, så är det bara!! Ja
stenborden ifrån speciellt Pattaya är fantastiska, allroundkunniga som
få!!
Bara för att ni skall få ett exempel så hörde jag häromsistens ifrån en
engelsman som hette James, om hans vedermödor i denna världs
sorgedalar. Han berättade sin ”historia”, och han uttryckte det som så
inför oss andra att; - ”några konstruktiva råd behövs nog”. Allt nog så
här är det för mig i dagsläget.
Jag har kommit hit från England med min thailändska fru, för en
40-dagars semester, främst för familjen att se den lille gossen, som nu
har vuxit upp till en 3 års man!!. Men saker och ting började att gå
snett med hustrun redan andra dagen när hon gick ut med ett foto av mig
i facebook, utan att ens fråga mig!! Jag förklarade för henne att prata
med mig först innan hon gör så! Hon tog hon en taxi till Morchit
busstation BKK, och sa att hon inte skulle komma tillbaka.
Vi har varit gifta i tre år och varit tillsammans i snart 5 år
nu.Tillbringade en mindre förmögenhet på ett kafé som misslyckades, vi
flyttade alla grejer som vi hade köpt för kaféet och vårt hem, till
familjens hus i byn, inklusive min Honda Steed.
Två år senare är vi tillbaka från Storbritannien, vi har spenderat
ytterligare en förmögenhet på att få henne ett brittiskt visum, och när
vi då kommer ner till Thailand, och till hennes by, så hittar vi
motorbiken i ett uruselt tillstånd. Och alla Café-prylarna har
dom förbrukat, och luftkonditioneringarna som är helt slut nu. Resten
sålde min fru till hennes släkt för rena ”ge bort priset”!!
Mitt problem är nu att min fru vill att ansvaret för att ta hand om
våra 3 år gamla barn skall falla på familjen, medan hon äter papaya
sallad och chattar, medan min son lever infödingsliv, och springer
omkring vilt kors och tvärs i byn utan tillsyn!!
Jag är inte nöjd, och säger ifrån så hon hör det, och hon tolkar det
som vanligt att allting är riktat emot just henne personligen, och hon
vägrar att ens se problemet.
Sedan så finns det inget att äta för oss. Jag kan inte äta
skalbaggar, larver och så vidare, och familjen äter inte köpe-mat, så
all mat kommer från skogen. Min lille son äter ägg och ris varje dag,
och jag måste gå till nästa by för att få mat, och detta irriterar min
fru.
Så för att göra en lång historia kort, efter 3 veckor i byn med
ingenting att göra, men med många goda försök att luras med
reparationer av papas bil, och andra värdelösa utlägg för mama och
papa!! Då berättade jag för min hustru att jag var uttråkad, och att vi
bör åka bort några dagar till annan ort för ombyte, vilket också
passade bra, då dom hade nån typ av festival i byn, med bröt och dön
från morgon till kväll med dunderstora högtalare.
Frun blev fullständigt rasande, och sa att jag aldrig vill vara här,
och jag tycker inte om familjen, och resten av den vanliga kvinnliga
smörjan, ja ni vet!. Hon sa då att hon skulle döda mig, och att hon
hade stöd av familjen att göra det. Hon kastade alla mina grejer i en
påse, och sa åt mig att lämna, och även ta sonen med mig.
Jag hade verkligen inget annat val än att köra Min Honda Speed från vår
lilla by till Chaiyaphum i värmen på dagen. Jag bor nu på en resort med
min 3-åriga son, som frågar var hans mamma är.
Jag är i chock, jag är 65, att ha hamnat i denna situation med en
liten son känns grymt olustigt. Jag vet bara inte hur detta kan ha
hänt. Vad är det med denna mentalitet som dom har i Thailand? Hustrun
ringde för en stund sedan, och sade att hon skulle ge mig resten av
mina kläder, och resväska, om jag lät henne ta min son att bo här i
Thailand, och jag åker tillbaka till Storbritannien ensam.
Det är inte ett alternativ alls för min del, att se det liv min son
skulle ha här, där han bara är en maskot för dom att visa upp, alltså
en vit pojke med ljust hår i denna primitiva by utan några
framtids-utsikter överhuvudtaget. Jag fortsätter att vara förvirrad och
chockad, vad är mina alternativ? Försöka fixa med hustrun, som är
orubblig.... hon vill leva med sin familj inte med mig.
Och även efter att ha spenderat en liten förmögenhet med kafé och visum
för Storbritannien, så fortsatte hon prata med mig att bygga ett hus
nära sin familj. Det har också varit orsaken till en del av våra
problem. Jag sitter här nu, och måste åka hem till England igen, men
vill inte lämna min fru här!!!
Alla gubbarna, efter det att dom hört denna berättelse hade nåt att
säga. Den förste gubben som yttrade sig tyckte att – ”om du är seriös,
samla ihop dig för fan, ta din son, och g dig av snabbt som fan
tillbaka till England. Här finns inget nu för dig längre, men detta
bara om du är seriös förstås”!!!
Största jäkla buaropen kom när en av mesarna yttrade sig, vilket han
inte borde ha gjort, omgiven av män som mesen var (Han måste va bög den
fan), han sade, trot eller ej; -”Att bara lämna här, och åka till
England utan modern är nog ingen bra ide´, du borde nog försöka att
ordna det emellan dig och frun, och prata igenom det lite mera”!!!
Dåre, ropade en gubbe, är du inte riktigt konstruerad eller,
kärringjäveln har ju hotat att döda James, och dessutom så har hon
visat klart och tydligt att hon väljer byn, och mama papa, och
syskonen, framför sin egna man och deras son. Hon bad ju t.om. James
för fan att ta sonen med sig och ge sig av.... Nä för fan James, ta ut
det sista du har nu, var en man, och dumpa denna dumma brud, och åk hem
till England, stort lycka till.....
Till sist så yttrade sig John, han sade – ”Glöm det där vanliga som
grämer de flesta gubbsen, alltså glöm dina jävla stålar, som du lagt
ut, låt inte pengarna bli din fånge här i detta livet. Och inse att du
aldrig kommer att vinna detta, låt det bli din första tanke, och starta
sedan ett nytt liv, du har få år kvar i livet, låt inte kärlek grumla
den tiden”.....
Handskak
Chaiyaphum MMXCII, Thailand
30 mars 2015
84,4 kilo - 83,9 kilo (32 km) 100 minuter - 1.259 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,727
Tha Fai Wan uppe i bergen!!
När jag var en pojke,
så var Döda Havet bara lite grand sjukt!
En av gubbsen här i Chaiyaphum har varit på upptäcktsväg. Gav sig av
upp i bergen för att troligtvis få tiden att gå lite. Och vad stöter
han på då? Jo i en liten by vid namn ”Tha Fai Wan” däruppe, så ser han
helt oförhappandes en skylt på höger hand.
”Pizza No. 1” säger den, och in stövlar Leifen som han heter, och han
upptäcker snart att i denna fullständigt av Gud bortglömda håla, djupt
inne i de Chaiyaphumska bergen, så kan denna personal några fraser på
svenska....
Enligt vad Leifen lyckades luska ut, så bodde det ett par stycken
svenskar stundtals däruppe. Alltså den vanliga gängen, som bor här
några månader på året, och sedan hem til ”mamma” igen. Men han
tyckte det var skitkul, och kunde också meddela till mig att pizzorna
faktiskt smakade riktigt bra. I alla fall mycket bättre än på vår egna
falangbar i Chaiyaphum, Bens´s bar!!
På tal om Bens bar, så var vi därnere igår och käkade en sista gång jag
och Ingemar, han sticker ju nu på morgonen hem till Sverige igen. Han
drog i sig en köttabit som inte såg så himla rolig ut, men Ingemar
tyckte att den smakade smaskens.... Jag själv käkade en hamburgare
(biff-inte griskött), och den smakade kanonbra. Dock så gav jag bort
pommes fritsen till en engelska lärare av den unga falangmodellen, min
diet ville inte käka potatis denna dag!!!
Här på fotot ni ser med lastbilen, så är det avlastning uppe i Khreng
Khro, faktiskt precis utanför vårt stamlokus med cafe´t, och med mamma
Nought med två tvillingdöttrar, som jag berättat om tidigare. Gubbarna
var packade som sillar på lastbilsflaket, som dom för övrigt alltid, är
både vid resan till arbetsplatsen på morgonen, som vid hemgång på
eftermiddagen.
Här var det väl runt 25-30 gubbar som steg av lyckliga som få verkade
det som, kanske löning den dagen? I detta landet så gör arbetsgivaren
av tvång detta, att han kör arbetarna till sina arbetsplatser. Om inte,
så skulle det vara ganska få som kom till jobbet verkar det som. Ibland
verkar det som om thai är som afrikaner i stort sätt, eller åtminstone
inte helt har blivit av med det ”arvet” ifrån det förgångna!
Så som sagt var, att köra thai till jobbet är nog det bästa för att få
folk till arbetsplatsen.... Lusten att stanna hemma blir ofta annars
alldeles för stark och stor för dom.... Generaliserar eller inte, men
för alltför många här uppe, är det exakt som så... Men jöses va fattiga
dessa killar är. Man ser deras luggsletna kläder och deras solbrända
uppenbarelser, efter att dom jobbat eller varit ute i solen hela dagen.
Vissa av dom är helt och hållet exakt som afrikaner i skinnet, alltså
alldeles blåsvarta i skinnet.. Men ändå 2 saker som man har svårt att
ta ifrån en thai, och det gällde även detta lass med arbetare. Nämligen
deras skratt och glädje, och deras fantastiska förmåga att vilja slänga
ut pengar på ciggaretter och sprit... Den är enastående. Att familjen
väntar hemma utan pengar, verkar inte ha någon större inverkan
faktiskt!!
Jag cyklade förresten förbi Chaiyaphums i särklass äldsta tempel igår,
brukar passera där allt som oftast. Templet är runt 800 år gammalt, och
var således i bruk fram till runt 800;talet. Stenarna vittrar sakta
sönder utsatta som dom är för det starka solljuset här. Men dom står
där. Man kan se att många stenar har försvunnit. Förr tog ju folk ofta
sådana stenar till att bygga sina egna hus antar jag. Även om tron
påreligionen är stark, så är också viljan at ha et bra hus minst lika
starkt misstänker jag.
Så tempelt står där med runt kanske 1/3 kvar av sina stenar, och det
ser riktigt fint ut. Thai har gjort en fin gräsmatta runt templet, satt
upp en skylt för att informera folk om templet, och visa att Chaiyaphum
minsann har ett gammalt tempel. Och man är så pass korkade, så man tar,
nu i dessa moderna tider, stenar direkt ifrån templet, i akt och mening
att sätta upp som en typ av mur ut mot gatan och folk som går där...
Va fan tänker dom på egentligen? Dom river ner och snor sten ifrån ett
bygge som säkert är runt 1.200 år gammalt, ett bygge som kan visa hur
folk hade det i sina tempel på den tiden.... Jag undrar hur tankarna
går i skallen på vissa thai, eller står det still kanske? Se på fotot
och stenarna i förgrunden, hela jäkla området är omringat av dessa
urgamla stenar. "Synd på så rara ärtor”
Handskak
Chaiyaphum MMXCI, Thailand
29 mars 2015
84,0 kilo - ( 0 km )
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,731
Ödla i min Funfa!
Du kommer att se mycket mer av dina barn, så fort dom flyttat hemifrån!
Hurra för Thailand. Detta land som man gnäller och gnyr över. Men något
som vi aldrig i detta jordelivet kan slå Thailand i, det är om man
jämför djurlivet här och hemma i vår kalla nord. OK, alla fattar ju
varför, så det är inget att säga om den jämförelsen. Men jag är
innerligt glad över mitt val, och då beroende på faktorer, bortsett
ifrån familjen och kärlek och sådant elände.
Grodor är väl söta, dom kan man mala ner också,
och få in lättare i matlagningen!!
Jag tänker då på saker som dessa djur, på den allstädes närvarande
källan till D-vitamin, och faktiskt ett väldigt livaktigt samhälle i
stort. Så klart man får ”araben” på alla dessa jäkla thai som måste ha
sin musik på högsta volym, dessa bas-trummor, och detta tempelskrän
hela dagarna. Men va fan...det goda med det onda antar jag!!
Grann fågel!!
Yongan brukar vara himla noga med att ha dörrar och fönster
tillstängda, menandes då att fönstren är öppna, men där finns i så fall
ALLTID ett myggnät, så det inte kommer in några små irriterande
flygfän! Dörrarna är oftast stängda faktiskt. TROTS detta, så har vi
haft ett otal ”besök” här inne i huset! Vi har haft Gråsparv
(Pilfink?), den granna lilla svartvita fågeln, som ser ut ungefär som
på fotot jag bifogar!
Va fasen (säger ormen), det var ju bara en griskulting!!!
Vi har ju haft som ni vet också ormar här inne i huset, krälandes
pilsnabbt över golvet.. Och nu sist så hade vi ju Fladdermus här inne!!
Visst kanske ni kan tycka att det är otäckt usch och fy, men tänker man
efter..... – ”Vill jag verkligen ha ett liv helt och hållet djuren
förutan”? Nä det vill jag inte, dom får hållas, vi måste samsas helt
enkelt, och sedan är det upp till mig att inte bli biten av en spindel,
tusenfoting eller en giftig orm...
Va fan lite kul och utmaning i livet måste vi ha känns det som!! De
enda 2 saker som känns helt malplacerade här nere i Thailand, och som
man INTE vill ha omkring sig, är då all denna cancer som rasar här,
samt all den ”Phaala” som grasserar här.... Men annars får det vara som
det är. OK ta dö på ett gäng tuppar, är ju heller inte alltid fel,
känns det som!!
Flemming, dansken här i området har slagit till.... Detta är en grej
som jag nästan flabbade ihjäl mig över när jag hörde Ingemar berätta.
Vilket han då hört i från sin fru, som hade hört det av byns
befolkning!! Ja som det låter, så handlar det om Flemming, dansken,
alltså han som var hemma hos mig med sin fru för några år sedan, hade
med sig tårta, och ville att jag skulle hjälpa honom med dokumenten
till hans ansökan om uppehållstillstånd.
Nu är ju inte detta Flemming, men det är en falang åtminstone!!
Flemming dök in här lika oförhappandes som han sedan försvann i dimman,
och hördes inte mer av. Jag har sett honom under dessa 2 år nästan
varje dag, när han svingar sig fram med sin motorbike här i området,
och har ärenden. Men han stannar aldrig, och vill tydligen inte prata.
Nu har jag inte sett denne dansk sedan runt 5 månader tillbaka.
Bara för at ni skall få en hygglig koll på byarna så bor jag alltså
lite utanför byn Nong Nasaeng, Sedan så kommer byn Godmaeng, och där
bor Ingemar då, runt 2 km är det hem till honom, och sedan granngårds
med honom, så ligger byn Cheelung eller Cheelong, vilket också är
samlings-namnet på dessa 2 sistnämnda byar!!
Enligt byns befolkning, så har följande timat sig. Anledningen
till att Flemming inte syns längre är att han har borrat in sig i
sänghalmen i min by Nong Nasaeng, och han har skaffar sig en ”Mia Noi”
där, kanske inte på riktigt, utan mer än älskarinna då istället..
Dessutom så han han pippat runt som en halv galning bland tanterna här
i området, och denne häradsbetäckare är nog runt 70 år, och borde vara
mer lik Ingemar och mig, mer inställd på Tipsextra och naturprogram,
hahaha!! Hans älskarinna har galningen nu gjort med barn, och han är
inte välkommen längre i sitt hem därborta i det hus han byggde till
slut. Skvallret hann i kapp honom.
Den gubben kanske förtjänade den kärring som han är gift med, ni kanske
kommer ihåg henne, som han lämnade 400.000 baht till, för att hon
skulle starta upp husbygget deras, medans han avslutade sina affärer i
Danmark,,,, Hon brände kulorna på spel, och det vanliga med pengar till
familj ,och festande, så att bygga hus glömde hon nog helt bort..
Så dessa två förtjänar kanske varandra.... fattar inte varför han är
kvar så pass länge med denna kärring, efter det som hände med dessa
400.000 bahten... Vore väl bättre om han skitit i att bygga helt och
hållet med henne.. Men nu ligger han pyrt till denne danske gubbe. Dels
så vågar han inte visa sig ute mer nu, han lever ju farligt, ty hans
frus släkt är nog lagom ljumma i honom, efter det att han nu har fått
dom alla att tappa ansiktet.
Så han gör nog rätt i att gömma sig, knivar och knytnävar och sparkar
är vanliga företeelser här, och kommer gärna fram istället för ord och
meningar och samtal!! Ingemar berättade att han hört att Flemming
brukar parkera sin motorbike bakom ett hyreshus, utefter vägen bort
till stora vägen från oss räknat.... hahahaha oj va hemligt det är.....
hahahaha! Den gubben är helrökt här, men han har inte fattat det än
bara!! Lycka till Flemming, håll snorren i brallan och lev gott!
Handskak
Chaiyaphum MMXC (2.090), Thailand
28 mars 2015
84,0 kilo - 82,8 kilo (36 km) 120 minuter - 1.493 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,731
Om detta är en telekenesisk instutition, varför behöver dom då ha ett telefonnummer?
Ibland så händer ju bara dessa grejor, som kan sätta fart lite grand på
det som brukar vara rutin och händelsefattigt i normala fall. Jag åkte
motionsrundan idag med Ingemar, och vi fick en skittrevlig cykeltur med
varandra, han är ju lättsnackad som få, och skall man beskriva den
gubben någorlunda sant, så skulle jag vilja säga att han ser ut som en
ren ”avkomma” i ett äktenskap emellan Harry Brandelius och Caroline af
Ugglas.
Ingemar är ju pratglad och sjunger gärna, och då är det låtar som
”farsan” skrivit. Och han är rolig, och underfundig, och kunnig, som
”morsan” Caroline of Ugglas. Så det är skitgoa cykelturer vi har, med
mycket flabb oss emellan!! Idag gick det så sakta, så vi blev trötta
bara av den grejen. Ingemar såg sleten ut.
Men jag tror mest på att det berodde på, att han visste att det var
sista gången denna perioden nere i Thailand, som han skulle cykla, så
han hade nog lite i förväg börjat ställa av cykeln, och ramla in i sin
normala ”Sverige-koma”.... Vi kämpade oss i alla fall igenom 27 km ,
och när vi närmade oss hans by, så såg man på långt håll att nåt var i
görningen.....
Då säger fanskapet – ”Du det är nog läge för en glass tror jag.....Vi
köper en härlig Magnum, och avslutar denna turen med en njutning, vi
förtjänar det”. Ja vem är jag att säga emot det?? Där sitter 2 st
falanger i hammocken utanför affären i byn Godmaeng, käkar sin Magnum,
och så har vi det bara bra. Synd att han skall lämna socialt sett,, men
kanonbra för min motion, diet, och för min vikt, hahahaha!!!!
Ingemar lämnade jag av hemma hos honom, jag fick med mig goa Guey Khai
fingerbananer hem, och när jag var utanför ”min” gata, så såg jag ett
par vita ben 50 meter framför mig.. Tittade igen, och ta mig fan det
var en falang, och den gubben hade jag inte sett förr. Tyckte det
kändes lite mysko med honom, men vek inte av in på min gata, utan
fortsatte och körde ikapp honom.
Jag stannade honom, och frågade var han kom ifrån..England visade det
sig, och han förklarade snabbt att hans mobil var trasig, och han var
på väg till Big C för att köpa en ny, för han ville ringa sin fru!! Men
va fan sade jag till honom, du är ju halvt flintskallig, och så går du
här i solen utan basebollkeps, fan du kan ju få solsting ju!!
Inga problem tyckte han.... Nä sade jag till honom, - ”vad tycks..Jag
bor där 100 meter bort, vi går hem till mig, tar en fika, och du lånar
Yongyuts telefon, och ringer din fru”... Ok låter bra tyckte han....
Det visade sig efter en frågestund som hette duga, att hans namn var
Lenny och han var 73 år gammal, var helt fräsch i skallen
faktiskt, och verkade himla glad att ha fått kontakt.
Det visade sig nu att hans ”fru” inte ens bodde här, hon var född här,
och hennes familj bodde här, men hon själv bodde och jobbade nere i
Phuket av alla ställen, runt 180 mil härifrån.... Killen bodde helt
själv, och hyrde ett sketet rum på 15 m2 för 7.000 baht per månad. Fan
han får ju ett helt hus i samma storlek som vårt hus för 7.000 baht
ju....
Jag påpekade detta för honom, men han var nog inte speciellt
intresserad av att sätta bo kanske... Möjligtvis därför som hans "fru",
om han nu verkligen var gift, inte bodde häruppe med honom!! Han ville
väl inte satsa på en familj, bara dra nytta av att ha en sådan i
faggorna..
Jag frågade honom där vi satt hemma hos mig, - ”vore det inte en bra
idé om du handlade på dig en cykel?” Jag har redan köpt en motorbike
för 50.000 baht, svarade han mig, som familjen kör med, jag vågar inte
köra i trafiken här i Thailand...Nu duschade jag klart, och jag tog min
motorbike, och körde honom in till Big C, så han kunde köpa en
mobiltelefon.
På hemvägen så tänkte jag stilla,, jaha han är för rädd att köra i
trafiken, och är beredd att vandra i 35 graders värme 6 km till Big C,
men han tvekade fan inte en sekund att hoppa upp på min motorbike när
jag körde.... Känns som nåt är lite mysko här. Han har nog inte alls
köpt in någon motorbike till familjen, skitprat!!"
I alla fall jag körde hem honom, och totalt sett så var det en trevlig
kille, kanske inte en sådan som jag blir kompis med, men visst, vi kan
hålla kontakten och jag kan hjälpa honom tillrätta lite grand.
Han berättade också förresten, att han hade innan Chaiyaphum bott 4 år
nere i Pattaya... Så jag undrade nu stilla bara, här kommer denne
engelsman 73 år gammal, bor helt ensam, med en fru som arbetar 180 mil
bort nere i Phuket, och nu bor han ensam i en sleten by i isaan, utan
vänner och bekanta.... Undrar hur länge det kommer att hålla tro?? Vi
utbytte i alla fall email-adress med varandra, så vi lär väl höras
antar jag!!
Ja urkonstiga öden som man möter precis hela tiden här i detta land....
Handskak
Chaiyaphum MMLXXXIX,, Thailand
27 mars 2015
83,3 kilo - 83,0 kilo (27 km) 107 minuter - 1.331 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,730
Fördomar ger en fantastisk tidsbesparing, du kan forma åsikter utan fakta.
Sitter här och kommer att tänka å alla de där bloggarna och hemsidorna
man läser, där det allt som oftast skrives att ”Har inget alls att
skriva om nu, har inte ens hunnit att sätta mig vid datan, har fullt
upp”... Brukar flabba gott när man läser alla dessa ursäkter. Ena
sekunden så har man inget att skriva om, och nästa sekund så hinner man
inte skriva.... Jag hoppas verkligen att jag inte faller i den
litterära fällan, skall försöka att undvika det.
Så klart att det nån gång kommer att sakta tona bort, alla dessa
vinklar, eller infallsvinklar, eller argument, eller sakfrågor, eller
företeelser. Men en sak har jag lärt mig i alla fall under dessa snart
2.100 kapitel. Och det är att insidan av skallen, är oftast större än
utsidan av densamma, hur konstigt det än kan låta. I alla fall så får
man hoppas att man begåvats med den egenheten, annars kanske det inte
blir mycket skrivet alls, hahaha!!
Nu sakta sakta så börjar det att bli regnperiod här. Floderna och
bäckarna har sedan länge torkat ut, de flesta av dom i alla fall, ja ni
har ju själva sett foton och videos över dessa oerhört djupa
flodfåror som inte döljer någon vatten alls i dagsläget. Det sägs att
det kommer att bli den värsta torkan sedan Jesus gick i shorts, ja jag
vet inte hur man kan veta det.
Men det har nu i alla fall börjar att dundra lite grand uppe i skyn på
kvällarna, och vid någon enstaka gång, så kommer det några droppar av
det ack så eftertraktansvärda vattnet.. Men vi alla väntar p att
skyfallen skall starta. Det brukar ju av hävd i alla fall, oftast vara
helt OK väder under morgonen, förmiddagen och lunchen, för att sedan
framåt 14;tiden starta regna en timme eller två varje dag!!
Var igår kväll på vår lokala marknad som ju kommer varje onsdag hit.
Och det är himla gott att ”vintern” nu tagit slut och de flesta frukter
nu så sakterliga börjar komma igång..... Det var flera av dom som jag
rabblat upp tidigare, så jag skall inte bli tjötig. Men Cantalope
(Dteng Thai) finns överallt nu utefter vägarna, och på alla marknader.
Lyser så fint gula/oranga där de ligger snygg staplade och väl synliga!
De finns ju i en del olika sorter, både orang/gula och rent grönt
spräckliga också!!
Bananerna finns, men den lite mer säsongsbetonade fingerbananen ”Guey
Khai” som ju är lite grand olik de andra på så sätt att den växer ju
direkt på stammen och inte i samma typ av klasar som de andra bananerna
gör. Men den är nog den godaste av dom alla tycker jag...
Och till sist, men absolut inte minst, nu är den gula Mangon i full
sving.. Alla älskar denna frukt, så när den mognar, så brukar diarre´n
stå som spön i backen i de flesta falang-familjer, hahaha!!
Yongyut är förkyld som sattan, och det skall jag säga, att jag tror att
det är värre för dessa människor, som normalt inte sedan barnsben
exponeras av förkylnings-baskelusker, att tåla dom så bra som många av
oss andra falanger tål dom. Så stackarn lider.
Jag fick springa med kaffe, apelsin, och bananer, och lite av mitt
hembakta bröd till henne, och så slank det ner en kraftig paracetamol
också, vilket gjorde susen på henne, det blev pang bom sömn en halv dag.
Under tiden som damen susade så gott där uppe, så kom engelsmannens
fru, den numera ensamma "See" över och ville ha dagens ”pratstund” med
Yongan, hon visste ju inte om att hon var sjuk. I sin hand hade hon en
skål med små goa mumsiga gurkor, och så hade hon en ”chiliröra” som nog
kan döda möss tror jag, så stark är den blandningen.
Så när falang går över till falang, så tar man med kaffebröd och
liknande grejor, och när thai går över till thai för en pratstund, så
har man med sig grönsaker, och det bjuds mycket villigt på vatten.....
Kul detta med vattnet. För oss falanger så är vatten lika med
”snålvatten”, och nåt man ger om man inget har att bjuda på... medans
här, så är vatten lika åtråvärt som en öl kanske är för oss. Ja
kulturerna är olika, verkligen olika, inte fel, men olika!!
Handskak
Chaiyaphum MMLXXXVIII,, Thailand
26 mars 2015
83,5 kilo - 82,2 kilo (40 km) 147 minuter - 1.829 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,774
Ha aldrig mer ungar än du har bilfönster!!
Ja man skall ju egentligen inte tala om det, och väcka den björn som
sover, och stå där som han som sålt smöret och tappat pengarna, medans
fågeln i handen blev till flydda fåglar i skogen. Vad jag menar är, ta
mig fasen.......jag fick 3.81 idag när jag hystade iväg 20.000 baht ner
till Thailand. Är det på väg upp på riktigt, eller är detta bara en
dödsryckning tro?
Ja vi får se. Till skillnad emot de flesta så vågar jag erkänna, och
därmed lämna dörren på vid gavel för attacker från folk, när jag säger
att jag inte vet hur man praktiskt ”devalverar” en valuta. Jag frågar
skitmånga människor rakt ut, ställer dom emot väggen. Dom alla börjar
med att säga ungefär som.. – ”ja men det vet du väl, man sänker
räntan”!!
Jaha frågar jag, man sänker räntan, och sedan är valutan devalverad. Är
det så det funkar? Säkert? Och efter 2 ytterligare stora frågetecken
till den man pratar med, så inser man att gemene man fan inte har en
susning om hur man praktiskt genomför en devalvering. Jag visste det
inte, och jag vet det inte. Jag vet som alla andra, att en
räntesänkning finns med i ekvationen, men PRAKTISKT. Nä inte en
susning. Men till skillnad, så vågar man fråga och erkänna!!
Så med denna räntesänkning som skedde, och den eventuellt kommande
räntesänkningen, är detta en devalvering då, eller finns det någon som
lättfattligt kan beskriva för mig, och alla dom andra läsarna på denna
hemsida, om hur man PRAKTISKT genomför en devalvering!! Men när vi ändå
pratar om det, jag hoppas att man slutar nu, och inte gör fler
räntesänkningar.
Vi talade om det idag, jag och Ingemar, och vi försökte komma på vilka
fler grupper det är som drabbas av dessa räntesänkningar, som då skall
sätta fräs på exporten, tack vare att utlänningarna får mer för sin
valuta gentemot den svenska valutan...
Vilka fler än de utländska pensionärerna är det som drabbas av detta.
OK vi har den gäng som bor och arbetar utomlands, och som får lön hemma
i Sverige, dom i hop med utländska pensionärer drabbas ju som fasen av
detta.
Men om man ser hur dessa 2 grupper är till antalet, så är det ju
ingenting, och politikerna kan ju lugnt skita i oss, och bara köra på
med räntesänkningar så mycket dom orkar!!!! Jag menar, alla dom
människor som bor och verkar, eller ligger på soffan hemma i Sverige,
behöver ju inte bry sig, de har ju sina månadspengar ändå, och kan ju
fokusera på att enbart läsa serierna i tidningarna, och hoppa över de
alltid rådande tråkiga ekonomiska nyheterna...
Jag har nu definitivt funnit att det proffset som ju finns här i
Chaiyaphum, jag har ju pratat om honom tidigare d.v.s. det var York som
visade mig på honom. Det var ju den unge killen som är utbildad
faktiskt på motorer, och sedan så har han det, så städat och rent på
sitt verkstadsgolv, så man inte tror det är sant.
Jag börjar ju uppleva lite grand ”problem med vår motorbike, som vi ju
köpte ny 2008 på hösten, och den har nu gått nästan 7.400 svenska
hederliga mil därute i den thailändska naturen. Jag har märkt det
sista, lite ”ryck” och ”ojämnheter” när man kör med biken, speciellt då
när man kör i mellantempo. Vid hög hastighet så funkar det bra!
Det känns nästan som ett eller båda två av dessa alternativ, märk väl
då att jag har NOLL KOLL på motorer. Men det känns som om motorn ”köver
sig”, alltså att bränslet inte har fritt fram av någon anledning, och
det känns som om faktiskt tändstiften kan vara gamla sletna och
värdelösa... Finns det tändstift på en motorbike??
Men in med den, och killen fattar fullständigt ordet ”service”, han
gick igenom den, köpte 5 st nya prylar som jag inte har en susning om
vad det var, och så bytte han olja, och kollad hjulen, och allt
möjligt, som är som en stor gråzon för mig. 1.090 baht senare var han
klar, och jag kände mig grymt nöjd, och inbillar mig att jag med detta
nu i alla fall, reducerar risken av att bli stående med en trasig
motorbike där mitt ute i bushen.....
Jag lämnade sedan även in den gamla, som Yongan ju köpte för 2 år
sedan. Han gick igenom den och 760 baht gick den notan på, vet inte om,
eller vad han köpte, men jag är nu nöjd med att bägge våra motorbikar
nu fått sin service och förhoppningsvis mår ännu bättre!!
Handskak
Chaiyaphum MMLXXXVI,, Thailand
25 mars 2015
83,4 kilo - 83,0 kilo (15 km) 55 minuter - 684 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,779 (hoppsan den går ju uppåt – tillfälligt?)
Jag gillar verkligen inte politiska skämt, har sett för många av dom som blivit ”valda”!!
Efter cykelturen idag, så satt jag och eftersvettades vid datan. Och så
knackade det på dörren. Det var AIA, det är ju en kille och hans fru
som är ”våra ”representanter hos AIA. Han räckte över ett kuvert till
mig. Det var 5.000 baht, som jag ju brukar få som i bonus av dom varje
år!!!
Vi kom att pratas vid lite grand, de försöker ju varje år att sälja en
försäkring ytterligare till oss, och det är en hälsoförsäkring till
Yongyut. Hennes kostar då 5.000 baht per år, och ger henne lite favörer
som sova på sjukhus och såna grejor. Det är ju egentligen ganska
penibelt här som jag märkt när thai pratar om sjukhus.
Det viktigaste för dom är att få sova på sjukhuset, man får nästan en
känsla av att det handlar om ”ansikte”, och om att visa omvärlden att
man betyder nåt. Blir man sjuk aldrig så lite här med en försäkring, så
frågar dom alltid om man skall sova på sjukhuset... Sjukhuset tjänar ju
på detta, så dom ligger på ganska hårt...
Yongyut vägrar och tycker att det är helt onödigt att slänga ut
ytterligare 5.000 baht, när hon har en sjukförsäkring här, alltså då
den allmänna som alla thai har. Så hon kan inte se vitsen med en
försäkring till.... Tack för den grejen Yongan!! Jag passade också på
att fråga dom för räkning en kund till mig, som just nu håller på och
flyttar ner till Thailand.
Han undrade också hur läget är för honom som varande 75 år gammal,
finns det en försäkring för honom på mitt bolag. Jag sade att jag inte
visste men lovade att kontrollera AIA!! Jag frågade i alla fall, och
försäkringskillen langade då fram en broschyr med deras försäkringar,
och där stod det svart på vitt, att dom accepterar tydligen kunder i
vissa fall upp till 74 år i ålder.
Aj fan tänkte jag, när går min försäkring ut då? Ja sade han i ditt
fall som redan är kund, så gäller din försäkring upp till året som du
fyller 80 år.....Alltså i totalt 20 års tid!! Ja lever man så länge,
och pröjsar så länge, och bolaget inte har gått i konkurs, så blir ju
det en ansenlig summa med stålar för Yongan när man ligger där med
nästippen i vädret, och det känns ju gött för mig. Livförsäkringen 1
miljon baht, och försäkringspengarna bör ju ligga runt ytterligare;
860.000 baht.
DET plus ett fritt boende borde ju ta hand om Yongan resten av hennes
tid antar jag....OM hon nu klarar av att hantera den ekonomiska
situationen. Jag tror dock efter alla de åren ihop med mig, så klarar
hon det gallant.... Men det kan jag säga, att låta en thaidam alldeles
”grön”, få tillgång till sådana stålar, ja då håller dom inte
länge, det festas grovt, det skänkes bort till föräldrar och familj,
och det handlas hårt och tufft, med bil och andra grejor...Långsiktigt
tänkande, glöm det ni dårar.....
Jag tog med York idag,och så började vi med att kartlägga lite grand
vilken typ av viner som dom har hos de ” tre stora” här i Chaiyaphum.
Ja jag använde ordet kartlägga, men så snart vi började idag på Big C,
så insåg jag att det ordet nog var alldeles för ”stort” för mig i alla
fall. Jag nöjde mig med att kolla in lite olika märken och namn på
viner, försökte att plocka bort alla dessa äckliga fruktviner, som dom
ju är så duktiga på att sälja in på butikerna.
Riktigt vin finns, men uppskattas inte alls lika mycket av thai, som
inte riktigt fattar konceptet med vin ännu. De tycker att frukten ger
en stor sötma och smak, vilket då tilltalar deras riktigt primitiva
smaklökar. Är man van vid ”bomber” smakmässigt i Thailand (spicy food),
så märker inte en rättrogen thai om han dricker 1 öres knallpulver....
Så frukt är bra, medans riktigt vin inte alls smakar så sött och gott
tycker dom. Kanske att detta ändrar sig med åren som går, och med
kontakten dom får med alla falang här i landet.
Vad som var kvar då var buteljer med ett typ av pappers-sigill i 2
olika färger, och det fungerade som så här då: Orange sigill =
buteljerat här i Thailand, och blått sigill = importerat från början
till slut!! Bland dessa 2 färgers flaskor med riktigt vin, så märkte
man direkt hur priset kunde på studs meddela oss kunder, om det var
fruktvin eller riktigt druv-vin. Fruktvinerna brukar ligga på runt 299
baht upp till kanske max; 350 baht, detta lite grovt generaliserat då!
De riktiga vinerna låg inte under 469 baht i pris, och nu skall jag ge
några exempel, som jag framledes tänker kolla in, och handla, och smaka
av hemma. Här kommer det 4 olika sorter som Big C säljer, alla deras
viner för övrigt distribueras av företaget Siam distillery eller nåt
sånt, så namnen då; Famille Castel 479 baht, Vine Maripo 499 baht,
Carlo Rossi 469 baht samt Casillero Del Diablo 699 baht.
Vinerna var alltså röda, och de flesta kom faktiskt ifrån Chile av alla
ställen, ett var ifrån Californien och ett såg jag kom ifrån Nya
Zealand.....Men även Frankrike var representerat förstås!!! Jag
återkommer med bedömningar, och om man kan dricka vinerna dagligdags,
som ett medikament för framtida sjukliga svagheter..
Handskak
Chaiyaphum MMLXXXVI,, Thailand
24 mars 2015
84,1 kilo - 83,2 kilo (32 km) 98 minuter - 1.219 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,768
Forts. Från förra kapitlet...... Jag fortsatte i alla fall sedan efter
det att jag till slut fick ut mina stålar, till att betala min
försäkring, vilket ju sker halvårsvis, där var det ”goa” 33.350 baht
som man fick ge upp. Men det är det värt. Jag har nu hållit på i 4 år
med detta, och har bara 11 år kvar, eller om jag vill, 6 år kvar......
Men roligare att hålla på, så Yongan kan få en rejäl dusör när jag är
för gammal för att ens städa bordet här hemma.
Sedan vidare till Bangkok Bank och pröjsade husamorteringen. Satt där
och kikade mig omkring och det är faktiskt ganska kul att kolla in
saker och ting. En sak som jag tycker är rent fantastisk är att den där
typiska ”bykänslan", eller "byuppförandet" sitter så ingrott i dessa
människor här uppe i Isaan.
OK, jag misstänker att storstadskänslan bland thai nog har suddat ut
mycket av deras gamla (o)vanor som ju alltid sker med folk som bor i
städer, typ Khorat och Khon Kaen är ju sådana städer, och det är
stads-thai som bor där ganska ofta, trevliga som fan, men dom har i
mångt och mycket tappat det gamla byuppförandet. Vilket ju för övrigt
är exakt detsamma hemma i västra delen av världen!!
Så vad jag menar med byuppförande, är den där grejen som ofta har
förvånat mig, och det är att thai här uppe pratar med vem fan som
helst, när som helst, och om vad som helst!! Ta t.ex. den grejen med
banken som hände då med när jag frågade om engelska... Eller låt oss ta
ett helt annat exempel. Jag handlar en grej, den kostar 70 baht, mycket
folk i rörelse runt omkring, och jag ger damen 70 baht, och mumlar i
samband med överlämnandet av pengarna ”hasip baht lae saoo baht”...
Jösses damen flabbar ALLTID till, börjar tjattra på thai eller Isaan
högt och tydligt, och förvånansvärt många runt omkring som inte har med
saken alls att göra, börjar att kommentera, inte så att jag i just
detta läget känner mig obekväm eller dum så där jättemycket. Men visst
det känns lite grand som om ”titta här gott folk apan kan prata
isaan”...
Skulle man då nämna lite andra ord i hastigheten, så är dom så glada,
så man kan tro att jag tagit ”nattvarden”, och gått ifrån islam till
protestant... Men just detta att thai kan prata med vem fan som helst,
och jag är djupt imponerad över hur roligt dom alla tycker det är att
prata med varandra. En motsvarighet till en norrlänning i Thailand
finns inte.
Den som skulle råka hitta ett folkslag inom Thailands gränser som är
tystlåtna och hellre vill vara för sig själva, den upptäcktsresanden
skulle nog kunna tävla med Doktor Livingstone i berömmelse tror jag
hahah!! Dom alla tjötar röva av sig, och dom kan sitta och prata i
timmar, eller så länge som maten räcker, och DET ÄR LÄNGE vill jag
lova!!
Handskak
Chaiyaphum MMLXXXV,, Thailand
23 mars 2015
83,3 kilo – 82,2 kilo (41 km) 137 minuter - 1.725 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,729
Det finns inget mer avskyvärt än respekt som baseras på rädsla!!
Vi träffades jag, York och hans vän Gunther. Denne Gunther bodde uppe i
Chumpae, som ligger drygt 10 mil ifrån Chaiyaphum förbi Khreng Khro och
vidare uppåt!! Vi samlades nere på Ben´s Bar, och käkade lunch där.
Gunther tog en hamburgare med ”allt” till.
York tog en gris-steak med pommes och sallad, och jag beställde en
Hawaii-pizza. Jag påpekade flera gånger att jag ville ha den som dom
gjorde förra gången d.v.s. inte svartbränd i kanterna, och hård som
Leksands knäckebröd.
Maten kom in till oss och alla var nöjda.... utom jag... Min pizza var
för jävlig. Och exakt sådan som jag INTE ville ha. Jag har käkat deras
satans pizza 2 ggr förut, och betalat, och varit jävvligt besviken.
Denna gång fick det bara inte ske, jag tog tallriken med pizzan, reste
mig, och stövlade bort till baren och till Ben och sade, jag äter fan
inte denna pizza.. Jag kan betala den, men jag vägrar äta den. Den är
vidrig!!!
Kom in i köket säger Ben, och sedan är han så jävla korkad, så han
frågar mig vad som är fel..... Men va fan sade jag... Jag sade till dig
plus jag sade till din fru..... baka inte pizzan så den blir svart och
stenhård. Jag vill ha den ganska mjuk och smaka som en jävla normal
pizza. OK sorry sade han. Jag fixar gärna en ny till dig. OK helt OK
svarade jag, och satte mig att vänta.
Alla hade ju ätit klart när min pizza kom in, och det är ju alltid kul,
eller hur.... Men den smakade bättre, men dessa pizzor är inte riktigt
goda, så jag kör nog kött i fortsättningen på denna restaurant, ty det
smakar ju himmelskt gott i alla fall....
Vi lämnade nu restauranten, och vi tog sikte på ”bergen” ovanför Tad
Ton, denna rutt som jag ju redovisat så många gånger förut för Er!! Vi
tog en kaffe där uppe, och sedan körde vi genom bergen och drygt 4 mil
senare så var vi framme vid Cafeet i Khreng Khro!! Det blev glass och
tjöt och Nought med sina tvillingdöttrar är ju bara kanontrevliga att
träffa och prata med.
Sedan stack vi hem de 44 km til Chaiyaphum, och man var lagom trött i
ryggen och helt slut i häcken efter dessa styva 11 milen på moppen. Men
vi slapp regn och vi slapp hettan då fartvinden gjorde att man mådde
bra nästan hela tiden.... Så var återigen en trevlig dag till ända.
Jag missade min cykling idag, och det får jag dåligt samvete av, men
imorgon får jag ta igen det med råge, får la köra en 55 kilometrare då
istället för att kurera mig!!
Så nu dansade stålarna in på kontot som jag ju sände ner till Thailand
i torsdags!! Jag åkte in till stan och gjorde min månatliga ”bank och
skuldrunda”. Kommer ner till Khrung Thai bank ,som ju var den
mottagande banken. Tar ut en massa stålar. Bruden bakom disken är så
inne på att min namnteckning måste stämma med den som dom har i sin
maskin. Jag frågar om hon inte skall ha min ID, för att åtminstone veta
att jag är jag, och att jag äger kontot, och har rätt till att skriva
och träna på namnteckningen!
Men det möttes av noll intresse, och att hon skulle förstå ordet ID,
och förstå när jag sedan höll upp mitt körkort, det var nog överkurs.
Nu fick hon mig att böja mig över disken, så jag kunde se i den där
maskinen med infrablå belysning (finns nog inget sådant ord), hur min
namnteckning skall se ut, innan hon kan godkänna den. Jag fick träna
ett par gånger, och sedan var hon nöjd, men fortfarande inte en blick
på ID.kortet som låg där.
Jag undrade om jag skulle ha en endaste chans i denna värld att hålla
banken ersättningsskyldig, om någon annan hade min bankbok, och stegade
in, och de också fick chansen att träna på min namnteckning!! De är
märkbart outbildade dessa kontorsanställda i detta primitiva land. De
sätter små-ungar i ansvarsfyllda positioner, och dom har noll
språkkunskaper. Ja det verkar inte alls som om en språkkunskap är en
merit överhuvudtaget i detta land...
Inget som någon får högre lön för i varje fall. Snarare tvärtom, så
märker jag i situation efter situation, där man kommer i samspråk med
en kontorsanställd , och det hade varit jäkligt bra om dom åtminstone
hade kunnat fisa på engelska.... När jag frågar om det inte finns någon
där som kan prata engelska, så upprepar dom min fråga, men på thai,
högt och tydligt, och vänder sig till hela lokalen.
Och alla stämmer glatt in i flabbet, som då helt ogenerat känns att det
riktas emot mig som kund till företaget. Istället för att riktas emot
de som inte kan engelska, så dom åtminstone kunde skämmas över sina
egna tillkommakortanden.... Men icke.... Idioten är han som
pratar engelska i detta land.... Forts. Nästa kapitel....
Handskak
Chaiyaphum MMLXXXIV,, Thailand
22 mars 2015
84,1 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,699
Här har ni Bali, i all sin prakt!!
Den enda gång som ordet ”felaktigt” inte är stavat felaktigt, är när det är stavat felaktigt!!
Det förekommer en hel del snack här nu i Thailand bland oss falanger om
att byta vistelseort, och oftast snackar dom då om andra platser här
borta, typ Bali som jag nu då hörd senast. Det var en engelsman som
sade att han varit bekant med ett danskt par, som helt slutat sedan 3
år tillbaka att åka på sina årliga 4 månaders semester till Thailand,
och istället valt Bali.
De bor då på ett guesthouse där, som i sin tur också ägdes av en annan
dansk kille. De betalade småpotatis för sitt boende, och var mycket
lyckliga. Dom säger att Bali är stället som dom i alla fall fram ledes
skall åka till varje år. Nu så kommer då detta visserligen ifrån
människor som kommer några månader, och sedan sticker hem igen till
Falangland. Så det är väl svårt att jämföra med folk som måste anpassa
hela sitt liv till Bali, och se alla nedköp och negativa saker.....
En kille jag känner här, han bor faktiskt heltid på Bali, men han är en
sådan där typisk engelsman som jag har så svårt att se något gemensamt
med. Han hyr ett rum där utan A/C, bara en fläkt, och rummet är ganska
litet, och på det sättet lever killen på Bali, och han förklarar stolt
för alla som vill lyssna, att han endast pröjsar 4.500 baht (SEK:
1.250:- per månad i hyra, och då ingår det fläkt, kallt vatten
till duschen samt toalett.
Jösses va fint det ser ut!!
Det ingår dessutom, elen, WIFI samt swimmingpool. Hans rum ligger runt
5 meters promenad ifrån den mest bedårande strand man kan tänka sig!!
Men med ett sådant boende, så kommer man nog aldrig att glömma, att man
så gott som bor på hotell, och den känslan vill då inte jag ha. Jag
måste ha ett ”hem”, annars kan det kvitta!!!
Så den ekonomiska sitsen är ju bättre på Bali än i Thailand, men jag
vet faktiskt inte hur svenska kronan står sig emot Bali-valutan eller
andra valutor, jag tänker då på hur svenska kronan är i jämförelse med
hur den var för ett år sedan.....
Är det lika kass med dessa valutor som det är med den thailändska
bahten? Skulle vara kul att hitta ett ställe där ute på internet, där
man kunde se historiska kurser på olika valutor gentemot andra
valutor... Någon som vet??
VISA-läget på Bali verkar vara lite underligt, denne killen säger att
man måste lämna Bali varje 60 dagar för att köpa ett nytt VISA (flyg
SEK; 2.500:- till Singapore), medans en annan påstår att man köper 1
års-VISA, som kan förlängas med 5 år i stöten..
Ja jag fick lite siffror på maten också, och det finns chanser att leva
billigt där. Men att bara kolla siffror, och leta matrester bildligt,
talat under mina sista år, är man ju inte intresserad utav!! Nej, ett
vettigt hem, med ett vettigt liv ihop med Yongyut, vart hän som helst
här borta i Asien är OK.
Jag tänkte att jag skulle försöka att samla på mig information så gott
som det går, utan att ta det till överdrift, kan ju vara bra att vara
förberedd, om det kommer skit i maskineriet här i Thailand, med typ
kurser eller vad det än månde vara..... Kambodja är ett land, som har
många plustecken.
Det är billigare, men en värdelös infrastruktur. Det har trevligare
människor, men med mycket mer gangsters i krokarna. Horder av
utlänningar typ engelsmän, australiensare samt amerikanare har flytt
Thailand och bosatt sig i Kambodja, och jag undrar starkt på kvaliteten
på de gubbarna!!
Ett land som jag varit i är Philippinerna. VISA-läget där är att man
måste ur landet en gång per år. Men ett aber är då att jag INTE är gift
med en philippina, utan med en thai, och vet inte de VISA-regler som
skulle gälla för oss. Annars så gillar jag det landet ganska bra.
Prisläget som jag uppfattade det, var 40% billigare än Thailand, och
riktigt bra mat, med människor som hela bunten pratade engelska.... Så
det är också ett alternativ att tänka på.... Men detta land är oerhört
våldsbenäget och livsfarligt!!
Jag skall kolla lite med Malaysia, med Vietnam, samt Laos och Burma,
men de tre sistnämnda är nog inte mycket att ha tror jag.. Visserligen
så hör man en del gott om Vietnam... Men skall skall kolla lite, och
rapportera till Er...
Men visst sjuttan låter det kanon, om ett land där man kan bo och käka
för runt 500-700 USD... eller motsvarande 15.000-21.000 baht per månad
vilket motsvarar SEK: 4.100-5.700:- på månaden. Det låter ju
fantastiskt tycker jag.
Då har man ju stålar över till lite av varje känns det som.. Jag pratar
nu om Bali..... Det negativa som kommer till en, är ju den ”svenska
mardrömmen”, alltså muslim-skiten som sprider sig som en piraya över
jordklotet. De har ju redan bombat Bali en gång, och lär väl göra det
en gång till... Antagligen med hjälp av muslimer ifrån någon svensk
förort. Alltså muslimer som vi tagit emot tack vare kärring-politiken
under PK-paraplyet i Sverige...
Så att bo på Bali, och veta att den bomben kommer att komma när som
helst, och helst bland turister och människo-samlingar...DET känns lite
visset faktiskt... Då kan man faktiskt på just det sättet känna sig
bättre till mods här i Thailand funderar man....
Handskak
Chaiyaphum MMLXXXIII,, Thailand
21 mars 2015
84,3 kilo - 83,3 kilo (34 km) 146 minuter - 1.816 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,734
Flodbädden ligger så djupt, så det blir lätt
nervöst att cykla där utefter kanten!!
I varje ”grupp” så finns det en egen dynamik, om du inte kan se idioten, så är han troligen du själv!!
Yongyut smög in på mitt rum i morse, när Namkaeng hade gått ut och lekt
med kompisen på gatan. Yongan hade i handen ett kuvert plus ett litet
”brev” som var adresserat till fröken i skolan. Yongyut berättade att
dom hade fått i uppgift att börja skriva dagbok i skolan, och sedan
skulle dom visa fröken sina första försök!!
Namkaeng gick tydligen in för detta med fullt ös, och var inte ett
ögonblick blyg må jag säga. Hon berättade helt öppet för sin fröken, om
hur hennes familj såg ut och hur hon ”kände”!! Hon berättade och skrev
sade Yongan, där hon översatte för mig ungefär som så här:
”Jag bor inte med min mamma, min mamma jobbar hårt nere i Bangkok för
att kunna betala mat, och skola, och hus som vi har. Jag älskar min
mamma jättemycket. Min pappa bryr sig inte om mig alls, så honom känner
jag inte, han åkte iväg när jag låg i mammas mage och sedan så bryr han
sig inte om mig alls.
Men jag bryr mig inte, jag bor hos min tant och uncen, och jag älskar
dom båda. Jag känner det som en riktig familj, men andra tycker inte
att jag har en riktig familj, då jag inte bor med mamma och pappa. Men
jag är lycklig, och jag har det jag vill ha. Jag älskar tant Yongyut
och uncen... Jag vill visa dom med att sköta min skola, och gör mina
läxor varje dag” Man blev riktigt rörd, och det är skitkul att kunna ta
hand om en unge som Namkaeng.
Hon visade mig sitt betyg, och det visade sig att hon har ett snitt på
3,65, och på det ligger hon tvåa i klassen. Betänk då att 4:a är det
högsta betyget, icke 5....... Hon hade 3,5 i engelska.. hon kan knappt
gäspa på engelska, men i jämförelse med klassen sin, så talar hon väl
flytande känns det som. Hennes sämsta ämne var matematik, där hon fick
glimrande 2,5 i betyg. Resterande ämnen var tydligen 4:or rakt
igenom.... Bra Namkaeng...
Idag (i torsdags), så drog jag iväg på min vanliga tur. Denna tur
påverkades utav att jag blev väldans skite-nödig efter en styv 12 km:s
cykling. Jag vek av in på en moppe-stig som gick utefter flodfåran. Det
var en ordentlig flodfåra, som stupade 20-30 meter rakt ner, och man
nästan hissnade lite grand. På väg till ett lämpligt skitställe där i
djungeln, så tog jag fram min kamera, och så videofilmade jag en stund,
och fick med det rika fågellivet.. Riktigt fint att se.
Istället får att cykla tillbaka, så fortsatte jag efter ett väl
uträttat förvärv, framåt på stigen, och det tog nog nästan 25 minuter
innan jag såg ett hus och en väg igen.. Men jag kunde se långt långt
där framme något som liknade biltrafik i alla fall. Jag kom då fram
lite förvånande ända uppe i Ban Khwaoo nästan. Men det var kul att
hitta denna smygväg tyckte jag... Värmen var i alla fall hissnande
därinne bland träden, det var ju helt vindstilla.
Så när jag kom fram till stora vägen, så fick jag ju köpa vatten
naturligtvis. Allt kändes prima i alla fall, och istället för att ila
hem, och nöja mig med en normal 32 km idag, så svängde jag av in på en
annan väg som går ifrån Ban Khwaoo ner till Tesco Lotus.
Hade hygglig medvind under de grymma uppförsbackarna där, så allt
lugnt. Till slut, så kom jag efter långt om länge hem igen, efter 2
timmar och 39 minuters cyklande och 46 km paddlande.. Men förutom
lite stelhet så känns det prima...
När jag kom hem, så var Yongyut riktigt glad och drog mig ut i köket,
och där visade hon på att det fladdrande omkring en liten fågel där
inne. Nåt stämde INTE med den fågeln, och då såg jag på vingslagen, och
också på hur den undvek hinder. Det var ingen fågel, det var ett
däggdjur, en Fladdermus ju!!
Jag höll på länge länge innan jag kunde fånga en uttröttad Fladdermus,
Jag tog lite foton av den, de blev inte bra alls, men jag vågade inte
stressa den för mycket, så den skulle dö, utan tog några snabba foton
och sedan tog jag ut den, och lät den flyga iväg!!
Handskak
Chaiyaphum MMLXXXII,, Thailand
20 mars 2015
83,4 kilo -
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,724
Framsteg i Thailand vad det gäller trafiken!!
Varför vara besvärlig? Med aldrig så lite ansträngning, så kan du ju bli stört omöjlig!!
Man röjer ju omkring ganska ordentligt här i denna del av Thailand när
man är ute dagligen, antingen med cykeln eller med moppen, ihop med
kompisarna, eller så kanske man sitter nere på Ben´s bar som vi ju alla
kallar den. Man noterar ganska kvickt thais sätt att hantera reklam,
och hur dom t.ex. placerar den. Jag pratar nu om skyltar här uppe i
Isaan och jag pratar inte om de jättelika få skyltar som dom vräker upp
utefter motorvägen.
Perfekt placerad vid utfarten till motorvägen
omöjligt att se någonting åt vänster...
Gärna placerade så att man skymmer sikten helt och hållet, när man
kommer ut ifrån sin utfart till motorvägen, och vill se om det kommer
bilar, eller om det är klart att köra. Man får då en enorm jäkla skylt
i nyllet. Det finns inga regler, alla gör som dom vill, och tillstånd
behöver ingen ha i detta skatteparadis som heter Isaan.
T.ex. så sätter man hellre ett plakat fastspikat på ett träd, än man
använder en ”egen” trästolpe. På väldigt många plaket, så reagerar man
på storleken på plakatet. Dom är extremt små, och det är fullständigt
omöjligt att läsa dom, när man passerar antingen via cykeln eller
kanske via bil. Jag tycker själv att fokuset på telefonnummer är nästan
löjligt!! Man prioriterar att skriva ut telefonnumret, långt före man
orkar skriva dit en adress, så folk hittar till affären.
Man låter sina plakat och skyltar schangsera snabbt som satan, så de
blir snart omöjliga att läsa. Men det är svårt med saker som
uppföljning. Jag tror att utbildningen, eller bristen på sådan ligger
dom som vanligt i ”fatet”, Man ”förstår” helt enkelt inte PR och eller
reklam, man ser inte linjerna och sambanden, i ett meddelande kontra
försäljning av den egna produkten tror jag. Men det kommer säkert
så sakterliga även i denna landsänden av Thailand.
Idag så passerade jag som vanligt mängder av skyltar och jag fotade
bara 3-4 st, det roliga för mig är ju att det nu snabbt blir mer och
mer thai som har börjat att cykla och motionera. Dom köper då ganska
dyra cyklar, och dom köper som jag skrivit tidigare full utrustning, så
det blir ganska dyrt. Och deras utrustning krönes då med ansiktsmasken.
Man skall ju inte få solsken på sig i denna mänskliga skugg-hysteri,
som finns här i detta landet.
Dom är som tokiga, och dom klär sig som tokiga med dessa
ansiktsmasker... De virar helt enkelt vad sjuttan som helst runt
nyllet, allt ifrån terrorist och rånarluva (mask), till stundtals vira
en stickad strumpa runt huvud och ansikte, och det ger dom ett utseende
som en primitiv beduin ifrån djupaste Kalahari-öknen... Thai cyklar
icke på dagarna, det är för varmt då för babysarna... Eller så arbetar
dom då förstås!
En del cyklar så fort som det ljusnar runt 06.00 på morgonen, och en
del kör efter jobbet, eller runt 17.00 och framåt, vilket ger dom
endast runt 1 timme och 15 minuter att cykla i dagsljus. Jag ser
stundtals vissa gäng som är ute och cyklar efter mörkrets inbrott, för
att slippa solen, och tar då hjälp av en moppekompis som kör
framför gänget, och en annan polare med moppe som kör bakom, och varnar
då de andra trafikanterna. Och det behövs skall jag säga...
Man kan också dra slutsatsen att cyklingen blir mer och mer vanlig, och
det är det fenomen som jag såg idag för första gången, sedan jag
kom hit till Thailand och började att cykla för 7 år sedan. Då på den
tiden såg jag aldrig någon annan, bara någon sleten thai som vinglade
fram på en cykel bra på lyset,
Eller så såg jag den där tokige schweizaren.... Men annars så har det
varit jag bara, känns det som. Så idag dök denna granna skylt upp, se
de två fotona, en skylt med enbart thai och den andra, om ni tittar
noga, så finns där också engelsk text.
Och man blir ju riktigt rörd.... Och skyltarna var också i schysst
storlek, så man skall inte klaga... Jag tror när jag på hemvägen,
passerade den lokala cykelklubben, nere vid Ram Sjukhuset ungefär, och
det vinkades alldeles vådligt till mig, att cyklingen nu har blivit
ganska stor här, och man ser dom lite överallt. Detta gynnar ju mig
också ganska direkt! Ju mer som cyklar, ju fler fattar att dom skall ta
det vackert med sina moppar och framför allt bilar.. så det är
kanonbra!!
Annars är det som sagt var, alldeles hysteriskt varmt nu därute, dock
om man skall vara lite positiv, det fläktar lite grand när man cyklar.
Så med en vind på låt säga 5-6 sekundmeter så är det ju inte alldeles
kass, eller hur? Annars idag är dagen som svärmodern drog iväg till
sina systrar uppe i Nong Bua Daeng, hon kommer tillbaka om nån dag
eller två igen, då kör Yongan henne rätt ner till Baloo och
Spritmagistern, och med det, så är faran över för denna gången, och man
kan andas ut!!
Handskak
Chaiyaphum MMLXXXI,, Thailand
19 mars 2015
83,9 kilo - 82,4 kilo (46 km) 156 minuter -1.941 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,751
Skurkar, parasiter och skräp som tar sig till Thailand....
Facebook får dig att komma närmare de människor som finns längst bort. Men också få dig att komma längst bort
ifrån de människor som är dig närmast!!
Thailand gör det många gånger som man skulle önska att vi själva gjorde
i våra hemländer. Ta brottslingarna för vad dom är. Alltså
parasiter som enbart söker genvägar att sko sig på andra människors
arbete. Läste en go artikel nu i tidningen ”The Nation”, där dom
berättade att polisen hade samlat ihop ett gäng bedragare plus 22 st
somalier som ”bodde” i en lägenhet i Bangkok. Någon som "inbillar sig"
att 22 somalier är här i Thailand för att löga i solen eller besöka
olika tempel?
Gänget bestod mestadels av flyktingar som gjort bedrägerier i USA,
Canada och Europa, och sålt dessa värdepapper som var så populära för
nåt decennium sedan. Där fanns också en finne som dom "tog" när han
hade sex med en minderårig här i Thailand. Och till sist då ”gänget
ifrån Afrika”, Ja dessa afrikaner, dom sprider sig som en ”oljefläck
över vattnet” ute i världen!! Dom har absolut ingenting att tillföra de
länder som dom kommer till.
Utan dom koncentrerar sig mestadels på brott, och att leva utanför
samhället, synd bara på det extrema fåtalet, som har en utbildning, och
försöker att skapa sig en framtid!! Nu tröttnade i alla fall polisen
och röjde upp bland skiten som kommit hit till Thailand, och det gjorde
dom bra!!!
Jag bifogar ett foto på hur det går till här i Thailand när man gör
jävligheter...Här kan man INTE gömma sig bakom en löjlig PK-allians av
illojala människor, utan i detta landet så är det PK att vara lojala
till landet i första hand...
Men håll med, här tar dom alla utlänningar och slänger in dom i den
thailändska finkan, medans de lokala storskurks-thaiarna själva
”sitter” i Dubai och kanske Singapore och ”avtjänar” sina straff i
lyx-orter på lyxhotell.... ja det är en konstig värld vi lever i!!!
Flera människor har undrat och frågat stundtals, kanske samma frågor
som ävenledes ni andra immigranter har fått –”Vad saknar du ifrån ditt
förra liv i falang-land”? Ja jösses det är mycket, och det är
näst intill ingenting, kan jag säga för min del. Skall försöka att
spalta upp lite grand, kanske ni läsare kan fylla på med Ert egna;
Jag saknar:
Kalaspuffar, frostflingor, pepparrotssås med köttkorv eller rimmat fläsk
Mina lördagsträffar på Radiotorget med V75-uttagning,
Fotbollen som ledare
Det sociala livet man hade, och den sociala tryggheten man hade..
Det finns säkert mer, men kommer faktiskt inte på mer nu....
Jag saknar INTE;
Ensamma högtidsdagar som midsommarafton, nyårsafton m.m.
Julafton och nyårsafton, midsommarafton som företeelse!!
Blodpudding, lever och njure,
Den skandinaviska stelheten socialt sett..
Kärringväldet i Sverige som ju raserar precis alla våra byggstenar tyvärr..
Det hemska ostadiga regniga vädret
Alla ”måsten” som tillhör den västerländska kulturen....
Vårt sätt att leva vårt liv efter tid och klockan....
o.s.v. kommer inte på mer just nu.....
Så kan det se ut, och flera av sakerna som man saknar, har man ju
ersatt med annat, typ då nya vänner härnere, lördagsträffarna har ju
ersatts med dessto fler andra yper av träffar här nere!! Maten får man
lära sig leva förutan, och koncentrera sig på det käk, som man kan
klara av att tillaga här i Thailand. Så i stort sett, så funkar detta
kanonbra, mycket bättre än jag någonsin trodde hemma i Sverige.
Men jag bor ju himla bra här där jag bor, och har ju haft tur på det
sättet. Det finns att tillgå falanger lite överallt, och det är väl
snarare så att man inte kan umgås regelbundet med alla, det funkar bara
inte.... Så jag hade tur, och slapp att bo i någon sleten skitig by med
en massa oväsen, och hamnade i ett bra organiserat område, med
mestadels bra människor, exkluderande då familjen Old Food/Miss Pussy!!
Handskak
Chaiyaphum MMLXXX (2.080), Thailand
18 mars 2015
84,3 kilo - 83,3 klo (40 km) 129 minuter - 1.605 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,748
"Hemgång" flera gånger på året!!
Har du fiender? Bra!! Det betyder att du har stått upp för någonting, någon gång I ditt liv!!
På turen ute idag, så satt jag och funderade lite grand över livet i
allmänhet, och mitt egna i synnerhet. Bl.a. så tänkte jag på de polare
som redan, eller nu snart, kommer att åka hem till trygga Sverige för
sina 6 månader. Tråkigt för min del blir det. Man hittar nya vänner,
och man har gamla vänner,, så vips försvinner dom plötsligt, och man
får försöka bringa en annan ordning i sitt liv.
Visst fungerar det, man är ju inte alldeles handlingsförlamad ju, men
vi alla hatar ju förändringar i botten, vi människor är ju bara sådana,
så lite gnissel blir det under de första veckorna, men sedan har man
glömt dom snart nog, hahaha. Så när Ingemar, och Anders, och Bengt, och
Leifen, och allt vad dom nu heter, kommer att glömmas bort, ända tills
dom dyker upp över horisonten igen!!!
Jag hade ju själv mina funderingar när jag var där hemma i Sverige med
min rygg!! Ta nu bara detta inte kära vänner som någon kritik, det
handlar inte om Er det handlar bara om mina egna funderingar. Men jag
tänkte själv när jag var därhemma, på dessa killar som åker fram och
åter mellan Sverige-Thailand-Sverige hela tiden.
Man frågar varför dom håller på egentligen. Svaren varierar förstås
lika mycket som det finns människor, och det handlar då stundtals om
saker som; Ja frun har ett arbete, så hon vill vara i Sverige... Eller;
Jag har mina barn och barnbarn i Sverige.... Eller; Det är så härligt
att vara i Sverige under den underbaraste tiden på året...... o.s.v.
Dags att packa "igen".....
Ja så håller det på, och man själv då fick ju en viss insikt i själva
känslan, när man satt där i Sverige och längtade ”hem”!!!! Just det
”hem”..... Jag tror att det är nyckelordet. Jag tror att dessa pendlare
helt enkelt inte har flyttat, trots att dom säger att dom ”bor” i
Thailand,
Jag tror att om man ”bor” någonstans, så vill man också ”bo” där, och
inte kravla runt och kompromissa sig fram, ända tills man ligger där
och kravlar i dammet i 80;års åldern, när man ändå tvingas kanske att
flytta till Sverige igen....
Snart "hemma" igen!!!!
Jag själv insåg att jag själv bodde faktiskt i Thailand, och jag
längtade att komma ”hem”, och komma in i mitt vanliga liv igen... MEN
en viktig faktor finns ju, och det är ju de människor som helt enkelt
tycker att det är schysst att inte bo på riktigt någonstans, utan kunna
ha friheten att kunna bo på 2 ställen, och kunna få det som dom tycker
är det bästa av 2 världar, så man måste respektera folks val, oavsett
utifrån vilka motiv som det sker på!!
Om en människa är lycklig på grundval av sina val, då är allt OK tycker
jag,,, Men väljer man konstant att välja bort sig själv, och den
innersta viljan, och den innersta känslan, så tror jag att man till
slut kommer att dö med en plump i kistan, som kanske inte är cancer,
men kanske är en plump av brustna illusioner... Vilket man förstås
ALDRIG kommer att erkänna för någon nu levande själ!!
Jag fick kontakt med en trevlig kille som bor på ett ställe som heter
Ban Phai, vis av erfarenhet, så vet man ju att slika namn finns det 13
på dussinet av här i detta land. Så efter lite frågor och bekräftelser,
så lyckades vi att ringa in orten i fråga. Ban Phai ligger utefter väg
”2” på väg mellan Khorat och Khon Kaen.
Vi (+York) dock, som bor i Chaiyaphum, kommer att köra med motorbikarna
upp på highway 201 mot Khreng Khro.... vika av på en annan väg som går
till höger, runt 4 km innan Khreng Khro, köra på den vägen några mil,
tills vi kommer fram till Highway ”2”... DÄR kommer Ban Phai att ligga.
Det lär finnas en grekisk restaurant-ägare där, som gör kanonkaffe, och
han kan möla ihop en go falang-lunch också till oss.....
Nu gäller det bara att hitta just "det" stället!!
Vi får ta detta som ett ersättningsställe till ”In the middle of
nowhere bar”, som ju får anses vara borta nu i och med att Tony körde
ihjäl sig!! Vi kommer att få en guide som möter upp där, och han är
också grek, och kallar sig för Costas, om det är hans riktiga namn får
framtiden utvisa... Jag rapporterar vidare i ämnet när vi varit där...
Kartan över denna destination bifogar jag... Det blir 2 bilder......
Handskak
Chaiyaphum MMLXXIX, Thailand
17 mars 2015
84,1 kos - 82,8 kilo (42 km) 141 minuter - 1.754 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3.741
Den som bara lever inom sin egna förmåga..., lider brist på fantasi!!
Idag så hörde jag att det ”gick i dörren”, klockan var 06.45 och vem
fan nu då? I detta landet så kan ju plötsligt vem fan som helst bara
klampa på, vilken tid på dygnet som helst, verkar det som. Jag har
visserligen ganska klart ”sagt ifrån” hur jag som falang vill ha det,
med spring på dörren och bara dyka upp här hemma.
Men man kan ju inte dra det hur långt som helst, i ett land som
Thailand, där det finns absolut noll tillmötesgående eller noll hänsyn,
och en helt annorlunda kultur skall väl också sägas!!
Jag kommer aldrig själv att kunna förändra detta landet, så det får
räcka med att jag försöker förändra beteendet i detta huset bara!! Inne
i huset stod plötsligt svärmodern och grinade. Ingen visste någonting,
men om man är född 1944 (71 år gammal), så är det näst intill omöjligt
att få henne att förstå att det är skitdålig stil att bara dyka upp kl.
06.45 på morgonen, och klampa in i huset. Hon kommer aldrig att fatta
ändå.
Och det är ju hennes uppfattning, att allting som barnen äger, är hon
med och delar och bestämmer lika mycket över. Om man tänker efter....
är det så illa tänkt egentligen av de äldre? Var det inte så att
föräldrarna erbjöd barnen sina, precis allting som fanns när dom var
små, är det inte då rätt och riktigt, att barnen erbjuder detsamma till
sina föräldrar, när dom blir äldre???
Anledningen till att svärmodern dök upp som ugglan i fablernas värld,
var att dels så skall hon till sjukhuset i morgon, och sedan skall hon
hälsa på ett par av sina systrar i Khorat framåt torsdag. Så hon tar
beslutet att sova här ett par dagar denna vecka, och blir servad lite
grand. Jag blev skitirriterad, men känner mig som en skitstövel och
jävligt ogin, om inte den gamla människan skall kunna få stanna och
njuta här några dagar, så jag sade inget.
Yongyut skyndade förstås in till mitt rum, väl vetandes min åsikt om
det hela, men jag försäkrade henne att allt var cool, så hon kunde
relaxa lite grand, hon tycker ju att det är fantastiskt underbart att
kunna ”take care” om sina föräldrar.
Jag är 100% säker på att om inte jag så tydligt gjort klart för Yongan,
vad jag anser om äldrevård, så hade säkert morsan bott här med oss i
huset. Men DEN GREJEN kommer inte att hända så länge jag har tänderna i
behåll i vårt förhållande...
Idag så cyklade jag och Ingemar en 26 km:s-repa, och det tog väl runt
1,41 minuter. Svetten stod som spön i backen, och temperaturen stod på
42 grader och darrade. Det blev svettigt men himla kul, för hur sakta
det än går, lika roligt tjöt har vi!!! Ingemar berättade en underbar
historia om Nadja, hans frus brorsbarn. OK jag har broderat lite grand
med egna ord, men i stort sett, så gick det till på detta viset!
Alltid under den tid som de är härnere, så brukar denna tös Nadja ty
sig till Ingemar med fru Fa, och nästan bo med dom. Och dom tar säkert
hand om henne ekonomiskt också är jag övertygad om. Hon är ungefär som
Namkaeng till sättet, lite halvblyg si så där, men bland kompisar ett
riktig yrväder. I alla fall följande timade sig här för leden!!
Nadja kom in till Ingemar och Fa, och frågade ”är vi rika? – ”Nä
svarade Fa på frågan, så mycket pengar har vi inte”!!! Och sedan blev
det inte mer snack om den saken. Man fick sedan reda på följande som
hade hänt i den lilla byskolan i Nadjas klass, hon är ju 9 år gammal!!
Under en lektion så hade fröken frågat den sittande klassen om dom var
fattiga? Ty hon hade hört att det fanns många fattiga i den lilla byn
Godmaeng!! Alla barnen satt stilla, rörde inte en fena, och sade
ingenting, ville väl kanske inte skämma ut sin familj med att erkänna
att dom var fattiga, kan jag tänka mig. Ingen utom, ja just det...
Nadja,,, hon räckte upp näven, och meddelade stolt till fröken och
klassen, att dom var fattiga.....
Den eftermiddagen kom Nadja hem till Ingemar och Fa, och hade fanimej
med sig 500 baht som hon fått ifrån fröken. Kanske att det var någon
typ av fattighjälp ifrån byns tillgångar..... Skrattet stod som spön i
backen därhemma, och bland släkten så blev tösen lite grand av en
hjälte,,,, typ en thailändsk motsvarighet till ”Wonder Woman”....
Sådana här relativt små saker händer här i Thailand, och på våra små
cykelturer....Och för mig som är lite lätt insnöad här i mitt
thailändska boende, mår ju bara bra att få lite go input ifrån min
småländske polare Ingemar.
Imorse, så hade Leifen mailat mig en länk som visade att Chaiyaphum
hade spelat igår fantastiskt nog. Var någonstans inte en susning,
vilken tid, inte en susning. Men de hade slagit Nong Khai med
4-2, det var allt som stod där... Det är för jävligt, ännu större
anledning att prata med klubben, och kolla om dom rentav har fått en ny
hemmaplan.....
Handskak
Chaiyaphum MMLXXVIII, Thailand
16 mars 2015
83,9 kilo - 83,1 kilo (26 km) 102 minuter - 1.269 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,707
Kanon-glass, prova när ni kommer ner!!! Kan också med fördel ställas i
groggen, för att ytterligare förgylla Vodkasmaken ihop med vanlig
läskeblask, som typ sprite...
Det absolut största problemet inom kommunikation, är ju illusionen att den faktiskt har skett!!
Idag på seneftermiddagen, så fick jag ett ”återfall”, och det kanske
inte låter så farligt i Era öron, men jag fick ett socker-återfall.....
Vis av den goda erfarenheten av isglassen med passionsfruktssmak,
vilken man omöjligen kunde glömma så lätt, gjorde att min kropp
plötsligt ”tvingade” mig att snabbt och elegant ta motorbiken bort till
Big C...
Yongan hade ju berättat att hon köpt glassen där. Sådana jävligheter
kommer man ihåg kristallklart som ni alla vet. Jag åkte dit, stegade
bort till glass-området och började att röja i glassboxarna, och det
var ju inte svårt att hitta dessa goingar!! Såg att kostnaden var
endast 15 baht per styck (SEK: 3,75), så jag plockade ner 4 st
isglassar i fryspåsen. Åkte hem, och smög in utan att visa Yongan
nåt...
Sådan kanonglass vill jag ha själv. Javisst är man med i
”självätare-klubben” som det ju kallades när man var liten. Jag gömde 2
st i frösaboxen i köket, och tog med 2 st in på mitt rum, och satt
förstummad och kollade på en film, och ”mölade” i mig dessa 2
glassar. Jag kände direkt att det var ju inte alls nog, så jag
fick smyga ut i köket, kollade först var Yongan höll till....GÖTT hon
var däruppe...
Jag tog de resterande 2 isglassarna, och smyg-åt upp dom också.. Visst
blev det iskallt i magen, och tarmarna hade väl lite frostskador, men
det gör ont att ligga på toppen som ni alla vet....
Nu är jag botat ett tag hoppas jag, men Gud nåde mig om Yongyut hittar
4 st isglass-omslags-papper, då ligger jag pyrt till...... Kollade
sedan på kvällen min sockernivå i kroppen, men mätaren visade bara
stabila 5,9, så jag var helt OK..... Skönt att man sköter motionen i
alla fall....
Idag är det söndag, och den vanliga depressionen som infaller ”dagen
efter V75”, den fanns ju, men hade lite grand att se fram emot idag.
Det var fotboll på stadion här i Chaiyaphum, match emot Nong Khai. Jag
och Ingemar träffades kl. 14.30, och stack ner till Number 1 bar och
Ingemar käkade sin middag där, jag struntade i det och käkade hemma
istället, fick ju poppia (vår-rullar) idag av Yongan, kanongott...
Medans Ingemar käkade sin steak, så käkade jag en paj med glass, och en
vatten, som sedan ersattes av en irish coffe. Ja vad gör man inte för
att komma i stämning!! Leifen ankom också till baren medans vi åt, och
sedan gjorde vi alla tre sällskap bort till matchen. Väl där, så
noterade vi att fotbollsplan hade ett stort jäkla staket,
Jag gick ur bilen och bort till planen och kunde notera att några
fjantar höll på med att spela cricket.... i Thailand, är
dom illa stöpta eller??? Kanske var indier eller nåt sånt, vad vet jag.
Gick tillbaka till bilen och rapporterade, vi åkte till grann-stadion,
men där var tomt som i kyrkan vid en vanlig söndags-högmässa!! Va
fasen... va sjutton skall man göra... ingen match,,, var den
inställd???
Vi kollade efter plakat, men absolut ingen information fanns att
tillgå. Jag får försöka att ta mig in på deras enormt svåra hemsida,
och kolla om Yongan kan finna nåt telefonnummer att ringa, för att höra
om tiderna för deras matcher..... Skit också, och detta offrade man
dagens cykeltur på... helt i onödan!!!
Nu skall ni få höra en historia väl värd att komma ihåg för alltid! En
historia som (kanske) kan föra Thailand ytterligare en bit på väg in i
1900;talet, Läs detta och njut, det handlar om en mutgubbe härnere. Jag
översätter för Er så slipper ni härja med engelska;
Nan: - Anti-korruptionsgruppen här i Thailand har gripit en kommunal
ledare för att ha tagit emot BT29, 400 i kickbacks, i utbyte mot att
han betalade ut pengar för ett jobb som lagts ut på entreprenad.
Dechawut Senya, 34, ordförande i byn Namtok Administrativa
Organisation, förnekade anklagelsen, han argumenterade att han fått
pengarna som gåva, och inte som ersättning för någon tjänst!!
I sitt klagomål, säger entreprenören Withaya Temduang att Dechawut hade
sökt och fått mutor. Withaya sade att han var den vinnande budgivaren
för byggandet av en lokal väg i byn Namtok, Na Noi distrikt.
Innan tilldelningen av kontraktet, så krävde Dechawut mutor värda 5
procent av bygg-kostnaden, sade Withaya. Han sade att han gick med på
att betala Dechawut för att han ville undvika eventuella förseningar i
att få betalt för det resterande arbetet.
Mutorna skulle betalas i två omgångar, en för BT15, 000 som skulle
betalas efter förskottsbetalning för arbete, och en annan för BT29, 400
som skulle betalas innan det blev slutbetalning. På grund av tidsbrist
i organiserandet av häktnings- operationen, så föreslog
Anti-korruptionsgruppen för entreprenören, att betala första
delen av mutorna, för att förhindra Dechawut från att misstänka nåt,
och förstå att dom var ute efter att fånga honom på bar gärning.
Innan den andra delbetalningen, hade entreprenören slutfört sitt
formella klagomål och myndigheterna hade märkt och registrerat sedlarna
som bevis. Polisen rusade in i Dechawut kontor, medan Withaya betalade
honom. Sedlarna i Dechawuts plånbok matchade serienumren som
registrerats tidigare som bevis.
Polisen häktade Dechawut, även om han sa att pengarna var en ren gåva.
Han vägrade att svara på några frågor, och hävdade sin rätt att vittna
istället i domstolen.
Tack militären för att ni börjar rensa upp i all skit i detta
helkorrumperade Thailand. Vi alla vanliga nyktra åskådare håller på Er,
trots allt jävla mes-tjöt ifrån PK gänget i falangländerna som bjafsar
som vanligt om demokrati, och annan skit som aldrig fungerar i dessa
3:e världs-länder..Vi andra vet ju, att dessa länder helt enkelt
”MÅSTE” ha hjälp av ”politiska kryckor”, för att överhuvudtaget fungera
lite grand!!
Handskak
Chaiyaphum MMLXXVII, Thailand
15 mars 2015
83,8 kilo -
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,721
En vegeterian är en person som vägrar äta nåt som kan få barn!!
Hade faktiskt tagit en liten video också ifrån Namkaengs
skolavslutning, men kvaliteten inomhus blev inte så himla bra, men här
kommer den för Er som vill titta!!
I dessa underbara tider av upplysning, och speciellt påtvingad
jämlikhet, inte bara mellan könen, utan också emellan arbetskamraterna,
så undrar man ju stilla hur långt detta kommer att gå innan det faller
i bitar. Äktenskapen är ju redan i bitar, och är bevisade misslyckanden
över hela väst, där skilsmässorna står som spön i backen, och att hitta
en människa som INTE är skild, är som att hitta en glad makrill i
Stockholms skärgård!!
Men arbetsplatserna är väl också på väg att gå åt hillvitte, om det
inte redan skett där också....se bilden... Texten som hörde till bilden
åskådliggör tydligt vad som redan hänt i samhället vårt;
”Finanskrisen tvingar kontoren och
företagen på alla nivåer att ta riktigt tuffa beslut. Om saker och ting
fortsätter på denna negativa väg så mycket längre, så finns det en
ytterligt stor risk att ”Andre´” får sparken”.....
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nog om det skämtsamma... Yongans polare här på gatan ”See”, hon som är
gift med ”blyger” ifrån England, alltså Tony, grabben som aldrig bjuder
igen, och inte vill umgås med folk, hon berättade härom veckan för
Yongyut, att dom måste flytta till England, och leva där framledes.
Det visade sig att Tonys levebröd, alltså hans handlande ute på
internet med aktier och fonder, och alla andra ekonomiska saker, det
har gått ganska dåligt de sista åren, och deras tillgångar på banken
börjar sina.
OK de köpte sitt hus cash till skillnad ifrån mig, men där gick ju ett
par miljoner av deras sparpengar.... Tony är runt 47 år eller nåt sånt,
och han har inte betalt skatt i England knappt någonting, han skiter ju
bara i att redovisa sin verksamhet där han sitter bakom datorskärmen.
Och nu är det dags att göra rätt för sig i det samhälle som han är född
i.
Och att rulla in i pensionering om 15 år i England, och icke ha betalt
ett pund i skatt, ger vår gode Tony NOLL PUND I MÅNADEN I
PENSION.....England som nation daltar minsann inte ihjäl sig med sina
parasiter, utan vill dom inte pröjsa skatt, så blir det heller ingen
pension..... Inte helt fel eller...
Så nu måste Tony, See och deras två barn sticka till England, ta
anställning båda två där, och börja pröjsa in skatt. Barnen rycks upp
med rötterna, kanske i och för sig en räddning för deras del.... Kanske
det blir ordning på dom där i England, här i Chaiyaphum med 95%
arbetslöshet, så är framtiden inte bara oviss, den är helviss(en).....
Så man får vara glad att det fungerar för en själv, jäklar vilken
katastrof om man plötsligt skulle bli tvungen att lämna paradiset här
och kravla hem igen, och försöka hitta en anställning.... Hahahaha
anställning, vem fan i vår ungdomskultur i väst vill anställa en gammel
gubbe, även om han skulle vara pigg, glad och felfri hahaha!!.
Jag hade ett foto som jag inte ville ta med igår ifrån Namkaengs
avslutning. Skolan verkar ju ha lite olika prylar så man kan s.a.s.
”stage” foton, alltså hjälpmedel typ som ni såg, en liten hästsko i
grann färg över huvudet med krimskrams på... allt för att det skall bli
kul foton. Och så fanns det förstås en attiralj med ”LIKE” och tummen
upp, och sedan det bästa,, kolla årtalet på fotot. För de av Er som
inte är så bevandrade... årtalet detta år är 2558......
Handskak
Chaiyaphum MMLXXVI, Thailand
14 mars 2015
84,0 kilo - 82,7 kilo (36 km) 112 minuter - 1.393 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,719
Namkaengs skolavslutning....
Jag har aldrig varit gift, men jag brukar saga till folk att jag är skild, så dom inte skall tro att det är nåt fel på mig!!
Sitter här med fredag den 13:e igen!! Kommer ni ihåg förra gången, då
gick ju Tony, ägaren av In the middle of nowhere bar och förolyckades
så olyckligt i trafiken här. Så otursdagar finns det faktiskt i detta
livet, så nu gäller det idag att ta det jäkligt vackert, och vara
uppmärksam om det nu hjälper!!
Dagen började annars med att jag fick åka med Namkaeng och Yongyut på
tösens avslutning i hennes skola. Hade kanske ingen vrållust, men
eftersom detta är sista året i den skolan, och flera lärare där har
alltid varit schyssta och vänliga emot mig, så ville jag i alla fall
åka dit och säga adjö till dom. Vet inte om sådant uppskattas ärligt
talat, men de såg glada och förvånade ut i alla fall, så jag tror att
jag gjorde rätt.
Vi alla har ju nu blivit 7 år äldre sedan vi sågs första gången, så ett
litet förhållande hade vi allt till varandra. Lärarna ville ge mig av
maten som skolan bjöd på, men det var för tidigt för mig att käka
middag kl. 08.00, så jag sade att jag var – ”Im läaoo” (mätt)... Det är
ingen höjdarmat tycker jag, men jag är himla glad och tacksam att dom
vill göra mig glad och bjuda falangen på mat!!
Jag blev i alla fall sittandes där medans dom började med att i vanlig
välorganiserad andra och led-gående barn få upp dom på scenen och var
och en blev presenterad med namn, fick ett diplom, och sedan stiga av
scenen igen. Det handlade nog om runt 500 ungar, och hur länge man satt
där och lyssnade på alla dessa namn vet jag inte men runt 2 timmar var
det nog.
När den grejen var över så tog dom upp en gäng av 5 åriga pojkar och
flickor i färggranna kläder, som fick spela en låt som jag aldrig
fattade melodin till, men instrumenten var munharmonika av nåt slag,
trummor som dom har på magen och till sist kastrullock. Alla ungarna
slog och bangade på sina instrument så det stod härliga till. Och
skulle man gå efter publiken, så gjorde dom stor succe!!
Efter detta, så gick alla ut på skolgården där hade dom riggat olika
”stationer” där man kunde ställa upp ungen för fotografering..... Och
nu tog jag ett gäng foton och lyckades ta mig iväg hemåt igen......
Väldigt trevligt att komma dit och se allt detta för en sista gång, men
lika kul att avvika och sticka hem faktiskt. Men Namkaeng var himla
lycklig att jag kom, det märkte jag.
Hon hade fått kommentarer av flera av sina klasskamrater (flickorna då
förstås) att dom var lite avundsjuka på Namkaeng, för att hon dels
kunde prata engelska och dels hade en sådan käck falang därhemma som
var så schysst.... En sådan vill vi också ha sade dom... Namkaeng
blev himla glad då, och berättade detta för Yongyut som även hon
gladdes.... Så man gör lite småsucce själv härnere vilket är kul....
Den stora grejen i Thailand och här i Isaan är förstås fotbollen då!!!
F E L........ Fotbollen kommer inte ens på 4:e plats.... På en
skimrande första plats kommer tuppfäktningen helt klart!! Ni skall veta
att denna djurplågerisport är helt legal och den är human i thaiarnas
egna uppfattning. Det är så legalt att det t.om finns trafikskyltar som
visar vägen till de olika ”arenorna”.
Vi har ett par stycken sådana ställen, och det är ett grymt bettleri
där.... Folk bettlar om allting, inte bara pengar.. Jag kan inte alla
skrönor, men under årens lopp, och de olika tidevarven, så har det nog
försvunnit både 1 och annat risfält till vinnande part i
tuppfäktningen. Jag hör när jag är ute och cyklar ganska ofta,
speciellt på lördagarna, hur oerhört mycket i extas thai blir när
tupparna börjar att härja med varandra,
Det är ju himla lugnt i början när tuppisarna börjar att picka på
varandra utan att skada varandra. Men om det går för lugnt till, så tar
thai sin tupp under magen, och lyfter upp den, och ställer den rätt
framför sin motståndare, alldeles nylle mot nylle, nån centimeter
emellan, och då tvingas ju tupparna att verkligen börja picka och
bita varandra.....
Och först när en av tupparna ger upp, kanske lägger sig ner eller flyr,
DÅ avbryter dom det hela. Här i Isaan så vill dom inte att deras
svindyra tuppar skall skadas allvarligt eller dö, så dom avbryter....
Det sägs dock att söderut neråt Phuket och där omkring, så ser dom
detta som en fight på liv och död, inget annat!!!
Tupparna varierar väldigt mycket i inköpspris, från kanske 3.000 baht
för en sleten fegis, som är märkt av tidigare fighter, eller kanske har
dåliga nerver... Upp till kanske 100.000 baht eller ännu mer, om man
hittar en riktig fighter, som har storlek av en dinosarie... DÅ kan man
tjäna grova pengar här i Thailand på denna sport!!
Handskak
Chaiyaphum MMLXXV, Thailand
13 mars 2015
84,5 kilo -
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,765
En optimist är en person som tror att en husfluga letar efter en väg ut ur huset!!
Det hände en ganska kul grej idag, som av en händelse, ja kanske??. Jag
hade ett litet ärende in till Chaiyaphum, skulle sätta in lite pengar
på mitt AIA-konto hos Ayuttaya-bank (den gula ni vet)... Efter där så
cyklade jag in på marknaden i centrum, och såg i getögat tanten som
sålde dessa goa egentillverkade juicer, om inte de nyttigaste i
min värld, men jäkligt goda.
Jag kan hålla mig undan dessa allt som oftast, men när jag ser att
tanten har gjort ”katoklok-juice”, så är jag lika ”körd” som om
någon skulle ställa en GT på bordet framför mig!! Katoklok på
Lao/Isaan, är ju detsamma som ”Saolot” är på thai, alltså
Passionsfrukt!!! Jag stannade förstås och drack en plastflaska av denna
fanatiskt goda juice, och drack aldeles för snabbt, fick hjärnkramp,
och jäklar vad man grinade illa.
Men det gick snart över, och jag körde vidare. Fick till en go tur på
styvt 39 km och inga som helst känningar av matt,- eller trötthet!! Jag
kom hem, och medans jag sitter där och eftersvettas vid datan, så hör
jag Yongan bakom ryggen säga – ”close you ey, and open mou”,
Gjorde detta, och fick intryckt en isglass i munnen, och jäklar va god
den var.. Den godaste jag käkat i hela mitt liv.... Jag ser Yongan
storgrinade framför mig, och leendes säga ett endaste ord till
mig; - ”Katoklok”......
Tillfällighet kanske,,, eller skall jag köpa en lott??
När vi ändå är inne på gult, så kan jag med glädje meddela Er läsare
att det nu snabbt har blivit gul mango-tid..... Denna tid är sedan
länge efterlängtad, och smaken av färsk gul mango är obeskrivbar!
En del älskar att käka gul mango och glass, en del med grädde, en del
andra gillar Mango ihop med olika bär och mjölk, en del bara helt slita
av bitar med tänderna av Mangon, och en del konstiga människor
älskar att käka gul mango med Khaunioo (knåderis)....
Snart är vi även inne på frukten som ligger god två på min
favoritlista, och det är; Lam Yai, men nu kommer det knepiga. Det finns
en annan frukt, en frukt som jag hela tiden trott var densamma som Lam
Yai, men icke sa Nicke, den andra frukten heter Longon. Fråga mig inte
om skillnaden, ser identisk ut, och smakar tydligen detsamma, men med
lite mer sötma på den ena, vilken det nu är... Jag har både en video
och foton här som bifogas.
Dessa två är mina absoluta favoriter, men vem älskar inte att käka
Passionsfrukt, Mangosteen, Rambutan, Ananas och flera av de andra
otroligt goda frukterna här i landet..... Tänk vilka fruktsallader man
kan prestera ihop med glass och grädde, och med lite diabetes så är
allt toppen...Blääääää!!!!!!
Ytterligare gult då!!! Det blommar ju frenetiskt nu med gula träd i
takt med att de oranga har tacklat av. Här på gatan så har jag lyckats
kapa av de tre jäkla stora gula träd vi hade alldeles utanför, och
detta har besparat mig mängder av arbete, med att borsta upp löv och
blommor.... Men på andra sidan gatan, så rasar blommorna av nu för
minsta lilla vindpust, kolla fotona, helt otroligt.. secket jobb de
människorna har på andra sidan gatan..... hahahaha!
Idag nu plötsligt på eftermiddagen så kom Yongyut in till mig och
berättade på ett ytterligt krångligt sätt att hennes uncel (pappas
bror) skulle komma med fru,,,, De skulle ”prata” med oss om en
tillställning som dom skall ha den 20 mars. Dert gäller en extra liten
välsignelse av deras hus där uppe i Nong Bua Daeng!!!
Men hur mycket pengar vill dom ha då, frågade jag, och Yongan tog ju
lite anstöt förstås. Hon riktigt hatar när jag på direkten går rätt på
pudelns kärna... – ”You can not say så”, svarade Yongan, och jag
ångrade mig förstås, det är ju deras kultur, och trots att jag tycker
dom är lite löjliga med sina sliriga, omständiga svängar för att samla
in stålar, så får man väl respektera det.
Jag kompenserade mitt stöveltramp med att sitta med dom därute, och jag
bjöd dom på mitt hembakta bröd, vilket dom så klart inte gillade, men
log och käkade upp varsin macka med marmelad jag gjorde till dom. Det
är riktigt trevliga människor, så ingen skugga alls över dom.
Så vi kommer att bli tvungna att åka dit upp till Nong Bua Daeng, och
sitta där i ett par timmar, och lyssna på buddistiska munkar, lämna
vårt kuvert med stålar, och sedan käka en bit mat, och sedan hemgång!!
Men jag skall leta efter en utväg för min del, känner inte alls för
det, och jag kan alltid skylla på ryggen, ålder, och avvikande religion
i värsta fall.... Vi får se framåt den 20;e,, jag återkommer...
Handskak
Chaiyaphum MMLXXIV, Thailand
12 mars 2015
84,6 kilo - 83,9 kilo (39km) 129 minuter - 1.605 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,781
Kanske bra att vara omtänksamma ibland...
Vi män är bara så lojala som våra valmöjligheter tillåter!!
Idag är det en ny dag.....Detta uttryck stämde så bra så bra!!! Igår
var en av de segaste jag haft sedan jag kom hit, sedan min tid i
Sverige, och sedan vi fick bukt med sockernivåerna i min kropp!! Lika
segt som det var igår, lika lätt och geschwindt gick det idag. Full
sprutt ifrån början, höll snittet på 20 km per timme, och stannade inte
en endaste gång, och köpte heller inget vatten.Min medhavda räckte hela
vägen.
Jag var ute i 1 timme och 47 minuter, och var bara glad och nöjd när
jag kom hem igen. Så kanske att min egenställda diagnos stämde då,
alltså att jag fick ”betala” för att jag käkat potatis och snabba
kolbhydrater, och tvingat min kropp att tillfälligt ändra om sig....
Men nu kändes jag stark som en oxe, och yster som en 1 års rådjurskalv
på grönbete...
När jag kom hem, så märkte jag att lilla Yongan varit inne i mitt
arbetsrum, och tagit mina svarta shorts och tvättat dom..... Faaan, jag
hade ju en femhundra-bahts-sedel i byxfickan... Lufsade ut på baksidan
där tvättmaksinen gick för fullt.....Onda aningar ilade utefter
ryggraden, hade hon saboterat sedeln helt, eller hade den krympt i
tvätten?
Jag frågade henne, och hon berättade att hon hade tvättat imorse redan
dom shortsen.... Hon gick med mig ut i solen där shortsen hängde på
tork, hon grävde i fickan, och halkade fram 2 hundringar och 4
tjugo-bahts-sedlar..... Fan 5 hundringen hade krympt......... Yongyut
vad har du gjort? Jag hade 500 baht ju?
"You bad falang, you think thaiwater take money"? Ja det gör jag sade
jag, och "bad thailady här hemma tar också pengar",,,,hahaha!!! Sedan
kom jag att tänkla på att jag igår fredag, hade varit inne på Tesco
Lotus och handlat för 220 baht... Men det sade jag inte till Yongan,
tjejer och damer blir så jäkla olidliga när dom får rätt eller när vi
män erkänner att vi behandlat dom illa..Nä den glädjen vill jag inte ge
henne....
Kolla fotot ifrån Chiang Mai, norra Thailand. Denna plats som är en av
de största städerna i Thailand, och en av de falang-.rikaste platserna
i Thailand. Men folk börjar nu att dra sig för att flytta dit. Det har
alltid varit en s.k. ”Hub” att bosätta sig i Chiang Mai. Men oftare och
oftare de sista åren, så läcker det ut hur oerhört dålig luften är
däruppe bland bergen i Chiang Mai.
Vi brukar ju klaga härnere i Isaan över luften, och framför allt över
hur människorna här nere eldar, och bränner precis allting dom kommer
över. Man använder elden för att slippa jobba med en kratta och samla
ihop löv, skräp eller vad som helst. Uppe i de trakterna av Chiang Mai,
så har man tydligen tagit eldandet till en ren konstart, och det bränns
så mycket, så myndigheterna (nästan) informerar thaiarna att inte elda
så mycket, men det är inte mycket dom kan göra.
Om ett land skiter i sina medborgare, och lämnar dom bara i stort sett
vind för våg, och endast bevakar sina egna vinstintrssen (de besuttna),
så kan man ju heller inte plötsligt säga åt folk vad som skall göra. Så
med allt detta sattans eldande, så har det nu dessutom sedan en tid
tillbaka, brutit ut skogsbränder runt Chiang Mai, och vet ni vad..
thailändska myndigheter beslöt att ta i med hårdhandskarna, och släcka
dessa skogsbränder.
Dom skickade upp ett flygplan som hade en kapacitet på 3.000
himlastormande liter av vatten, och dumpade detta tydligen 4 gånger om
dagen över eldsvådorna.... Hahahahha.. Jag tror att runt hälften av det
lilla vattnet säkert ångade bort innan det ens nådde marknivå.... Ett
endaste flygplan, är dom riktigt funtade.... Med detta då
sagt.....Passa Er för att åka till Chiang Mai....
De har MÄNGDER av människor nu som besöker sjukhusen, runt 3.000
st...... varav 1.100 hade allvarliga allergiska problem. Och
flygplatsen i Chiang Mai meddelade att sikten var 300 meter......Ja
detta låter ju lovande!!
Folk borta i USA har gjort upp en lista över varför män föredrar
pistoler framför en kvinna, de 10 viktigaste företräden för pistolen
gentemot kvinnan var då, uppifrån och ner;
# 10 - Du kan byta en gammal 44 för en ny 22 .
# 9 - Du kan behålla en pistol hemma, och har en annan när
du är på resande fot . # 8 - Om du beundrar en väns
pistol, och berättar detta för honom, så kommer han
förmodligen
att låta dig prova den ett par gånger
.
# 7 - Ditt primära vapen har inget emot om du har en annan
pistol för en backup . # 6 - Din
pistol kommer inte att lämna dig, även om du får slut på ammunition .
# 5 - En pistol tar inte upp speciellt mycket
garderobsutrymme
.
# 4 - Pistolen fungera normalt sett varje dag i månaden .
# 3 - En pistol frågar aldrig, " Får detta nya grepp mig att se fet ut ? "
# 2 - En pistol har inget emot att du somnar efter att du använt den .
Och anledning nummer ett varför män föredrar pistoler framför kvinnor .....
# 1 - De kan köpa en ljuddämpare till en pistol .
Handskak
Chaiyaphum MMLXXIII, Thailand
11 mars 2015
84,5 kilo - 83,1 kilo (36 km) 107 minuter - 1.331 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,783
blandade färger på Funfa...
Vi alla vet att våra genier ger världen idioter med ide´er 20 år senare!!
Idag så fyllde svärmodern (Paengtha) 71 år. Yongyut har numera efter
våra sammandrabbningar, fatiskt järnkoll på detta med födelse-dagar i
familjen, och hon är den absolut ende som har den kollen. Dock så vet
hon inte lika noga hur gamla dom är, men hon vet vilket årtal dom är
födda, så man kan kanske säga då ”så långt, allt gott”!!
Svärmodern är född år 2487, och det är nu då år 2558 här i detta land
med sin buddistiska tideräkning. Buddah föddes alltså styvt 500 år
INNAN Jesus, så han var redan invand här i Asien när Jesus gjorde
resten av världen till en osäker plats!! Så svärmodern med vår
uträkning, är alltså född 1944 den 10;e mars!!
Yongyut och jag bestämde igår när jag hade bakat de två kakorna till
svärmodern, att vi skulle åka ner och gratta morsan. Yongyut ville göra
det tidigt på morgonen, efter det att hon kört Namkaeng till skolan, så
det inte blev för varmt och hett. OK sade jag så gör vi..... Blev det
så då? Hahahaha som ALLTID i denna kultur, så betyder en planering
absolut ingenting för en thai.
Planering är något som inte finns, och är det så att det finns en jävla
dum falang i närområdet, som propsar på en planering, så nickar thai så
gärna medhåll, bara falangen slutar tjöta. I alla fall känns det som så
ganska ofta!! Jag vaknade i morse, och skyndade mig att tanka upp med
bacon och ägg, så jag skulle orka cykla ner redan kl. 08.00 till farmen
där vi skulle möta svärmodern....Man måste ju ha energi i denna värmen
när man skall motionera...
Yongyut kom hem ifrån Chaiyaphum efter att Namkaeng levererats, och jag
sade till henne att det kanske inte var läge att dråsa ner i soffan....
Varför inte tyckte Yongan!! Ja vi skall ju åka nu!! Nä... inte nu, VI
skall åka ”tiang” (12,00)... Jag frågade då... Vad har hänt, vilka är
vi??? Jo ”Baaoo” och ”Loard” skall med, (alltså de gamla granntanterna
här på gatan), och VI skall träffa mamma då!! Jaha menade jag då....Vad
skall jag göra då.... –”I dont know” svarade Yongan på det!!
Så starten på dagen blev suverän, allt ställdes på ända, och jag blev
förbannad förstås, gick in på mitt rum, och lugnade ner mig, och insåg
att livet är för kort att snöa in på klockslag, och snöa in på avtal
och överenskommelser....Det finns andra värden på detta jordklot..
Vilka då? Inte en susning, men det finns säkert sådana värden..
OK Yongan sade jag 5 minuter senare, det är helt OK, din morsa blir
säkert lycklig att du och hennes 2 polare kommer med och firar, eller
vad ni nu skall kalla Ert mat-ätande!! Jag cyklar nu ner och säger
grattis, och hojjar vidare ut på min dagliga tur. OK tyckte Yongan,
detta löste ju sig gallant. Min undran är.....
Varför känner jag mig ALLTID som om det är jag som är boven här i
Thailand, det ändras och ljugs och härjas precis hela tiden, men så
fort som man ifrågasätter lite grand, så får man onda ögat, och en
logik som gör att man själv mår illa....
Yongan sade vid min avfärd att jag skulle köpa en vattenmelon och ta
med.. Jag fick sedan fråga henne vad ”Grattis på födelsedagen” heter på
thai....Hade ju glömt det naturligtvis, jo det heter tydligen ”sook san
wan geerth”... Jag drog iväg och köpte det jag skulle, och turen ner
till farmen 13 km bort, gick ganska lätt, ty hettan hade inte riktigt
startat ännu!
Nere på farmen så fanns INTE svärmodern där förstås, men väl Jeff,
spritmagisterns och Baloos son... Han passade griskultingarna. Jag
berättade för honom att hans mormor fyllde år idag,, och det hade han
inte en susning om!! Men verkade inte heller bry sig speciellt mycket!!
Jag lämnade vattenmelonen där, och sade till honom att den var till
Yongyut och gänget som skulle komma ”tiang”....Så låt den ligga här.....
Jag stack snart därifrån, och sade hejdå till pojken, och cyklade emot
hemmet där svärmodern och Baloo fanns visste jag.. Jag kommer dit, och
ser först Yongans syster Baloo, och berättar att hennes mamma fyller 71
år idag!!
Jag såg i hennes döda svarta ögon, att hon inte hade en susning om nåt
sånt. Jag gjorde mig snart klar efter det att jag grattat svärmodern
att sticka, då bakom ryggen så kommer förstås sonen.... MED min påse
med vattenmelonen förstås, och ger den till sin mamma Baloo!!
Jag brydde mig inte om att säga nåt, ingen ide att tjöta om sånt som
man ändå inte kan ändra på..... Jag stack iväg, och jag kände på
direkten att nu hade värmen hunnit ikapp mig, och jag kände mina ben
som 2 stockar, och huvudet kändes tungt, och jag var vansinnigt
törstig... Jag struntade i det, och bara cyjklade på.
Jag cyklade 6 km och i den byn så handlade jag min 1:a liter med
vatten, min medhavda liter var redan slut.... Jag fann dock att 1/3 av
vattnet var jag tvungen att skvalpa över huvudet och nacken, så jäkla
varm och het var jag, ville inte riskera värmeslag eller nåt sånt!! Jag
cyklade iväg och tog sikte på ”Baan Gud Tom” som ju ligger 8 km
bort....kommer dit och fick handla nytt vatten igen, och samma
procedur.. hälla vaten över skallen..
Och så drog jag iväg, tungt som fan var det, och jag undrade nu om det
faktiskt INTE var värmen som var boven, jag hade ju cyklat i denna
värme i snart 7 år nu...och borde vara van... Jag kom fram till att jag
tror att det är mitt jäkla ändrande på min diet... Jag slafsade ju igen
potatis i mängd hemma hos Ingemar i lördags, och idag var det ju den
berömda 3-4 dagen när orkeslösheten brukar sätta in....
Jag klarade av den 9 km långa sträckan fram till byn där Funfavägen
startar.... stannade och köpte en vatenflaska, hällde vatten över mig,
och drack som sattan. Jag körde dessutom med kameran, och tog en film
när jag sakta cyklade utefter funfavägen.... Hoppas att det blir en bra
video, här kommer den i alla fall...
Efter en evighet kändes det som, så kom jag tillbaka till affären där
jag på morgonen hade handlat vattenmelonen, och där köpte jag.....helt
rätt... en vattenflaska igen.....Jag cyklade sedan hem, och kom hem i
gott skick, eftersvettades i drygt 30 minuter i den 40 gradiga värmen
vi har, och sedan så duschade jag.
Jag satte mig vid datan, och fann att jag hade avverkat hela 43 km;s
cyklande under styvt 2 timmar och 31 minuter, och förbrukat runt 2.000
kalorier ungefär... Dagen var nu till ända, och Yongyut själv kom hem
igen runt 16.50, ungefär när jag varit nere på skolan och hämtat hem
Namkaeng därifrån!!
Handskak
Chaiyaphum MMLXXII, Thailand
10 mars 2015
83,8 kilo - 82,9 kilo (43 km) 151 minuter - 1.879 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,793
Vissa skapar lycka omkring sig vart än dom kommer, medans andra skapar lycka omkring sig när dom går!!
Idag så vaknade man till en grym värme återigen. Det känns nästan som
om jag klarar det med lite större svårighet nu år 2015, än när jag
återkom till Thailand 25 april 2014, och då var det ännu värre värme.
Men kanske man var så himla glad att vara tillbaka, så man gick på rent
adrenalin kanske!! I alla fall idag så startade jag på en vikt som jag
inte sett sedan tidigt i höstas, vågen darrade nämligen på 85,1 jäkla
kilo, hemskt!!
Det kändes görsegt under cykelturen, och låren var matta och andningen
var lite halvseg den också... Jag började faktiskt undra vad som var på
färde. Men jag körde på, och ungefär när jag hojjat runt 14 km så kom
jag plötsligt på mig själv att kroppen var som vanligt igen, och jag
kunde pinna på i det vanliga 20:tempot!!
Men visst är det jobbigt när inandningsluften ligger på runt 40 grader
idag. Men jag resonerade som så i alla fall, att om jag stannar och tar
igen mig, så är det 7 resor värre för kroppen, så jag gav fan i att
dricka vatten överhuvudtaget under mina 36 km idag, jag läppjade bara
en gång på en liten klunk bara!!! Jag kom hem till slut, och kom hem i
gott skick. Vägde mig och kunde väga in på prima 83,0 kilo.
Jag hade alltså på 1 timme och 52 minuter och 36 km cyklande förlorat
2,1 kilo eller skall jag säga 2,1 liter vätska i kroppen. Så varmt var
det, och så mycket tar värmen på kroppen här i Thailand... Men det är
värt det i alla fall.
Namkaeng kom in till mitt arbetsrum idag, och hon är väl inte den mest
enträgne gästen på mitt rum, men hon berättade för mig att hon gärna
skulle vilja följa med nästa gång ner till ”Tha laeh”, alltså till
havet. Jag berättade att vi kanske skulle pröva att åka ner 2-3 nätter
nu till hennes skollov nån gång i april-maj månad. Hon blev ju gör glad
förstås.
Så nu har vi den grejen att åtgärda, vi får la se... Har ingen kunskap
om det stället, mer än att det bor en skittrevlig kille (Idealen) där,
och så bor där en stygg typ, som ingen människa vill möta i dagsljus!!!
Får luska via google och se vad man kan komma upp med....
En annan sak, York dök upp idag och vi fikade under tiden jag bakade
och vi kom fram till att det ju är trist att baren ”In the middle of
nowhere bar” är borta nu, eftersom ägaren ju dog så himla ledsamt!! Så
nu har vi förlorat ett mysigt vattenhål att åka till, och vi borde
försöka att hitta ett ersättningsställe någonstans i
Khorat-provinsen.... Kanske någon av Er läsare har något uppslag?
Fick besök idag av en kille ifrån Chatturat som heter Christian, bördig
ifrån Dalsland, Bengtsfors tror jag det var. Känner honom inte alltför
väl, men vi har träffats några gånger, så snacket flöt på hyggligt
tyckte jag. Christian berättade för mig om hur frustrerande det ibland
kan vara med alla dessa konstiga falangtyper som bor härnere eller som
kommer på korta besök hit.
Han hade speciellt en kille, en svensk, som han träffat några gånger, och Christian berättade följande för mig;
Mestadels så stöter jag på dig på Lotus och 7-11. Vanligtvis är du med
din thailändska fru. Du tar aldrig ögonkontakt, och du verkar vara
ointresserad av att träffa nya människor. Du passerar förbi mig som ett
skepp i natten, även om det för det mesta är fullt dagsljus.
Jag har försökt att nå ut till dig. Du vet att jag har. Du har hört mig
ropa: "Hej! Hej, du! Var kommer du ifrån? Vad heter du? "För det mesta
så ger mig den där blicken, precis som att jag vore en tiggare, eller
en autograf-jägare, eller att jag är helt enkelt osynlig. Ibland får
jag en känsla om jag tar ett steg närmare, så kanske du pepparsprejar
mig. Så jag ger dig ditt utrymme.
Men jag har ser dig på avstånd. Jag ser att du bunkrar upp ciggis och
Smirnoff vodka, kanske några vinare för den lilla damen, och
stor-förpackningar av nudlar för barnen. Jag ser dig skynda iväg på din
Honda Wave med din fru hängande på för brinnande livet bakom dig. Jag
undrar vart du ska, där du rusar iväg, och vad du gör hela dagarna. Jag
oroar mig eftersom du inte verkar så himla glad, men kanske jag har fel.
Jag vill inte störa dig. Jag vill inte ta upp någon av din dyrbara tid.
Jag vill inte prata sönder huvudet ditt. Jag vill bara att du ska vara
lycklig och tillfreds. Kanske du har glädje av min hjälp, eller vill du
verkligen att jag lämnar dig ensam?
När Christian hade snackat färdigt om detta, så sade jag inte mer än
att alla vi som bor här, träffar på dessa typer av människor, dom finns
överallt. Dom finns ävenledes hemma i våra hemländer... Det är inte
värt mödan att bry sig, ty det är nåt fel på dom. Det saknas nåt, och
oftast så saknas den sociala kapaciteten. Dom är helt enkelt inte
kapabla att ha vänner, att ha en bekantskapskrets, och att odla vänskap.
Bara strunta i dom, dom är värda bara en sak, och det är att vara
ensamma ända till dödsdagar, ty det är så som det blir för dom. Kanske
dom vill ha det på det sättet. Tyvärr så är det dessa nötters fruar,
och kanske barn, som blir dom stora förlorarna, men det är inte din
eller min sak, att förklara för dessa eremiter hur dinga dom är, och
hur taskiga dom är emot sin egna familj... Låt dom dö ensamma och ta
hand om dig själv Christan avslutade jag samtalet.
OK det är nog rätt och riktigt, men jag blev änna lite irriterad antar
jag säger Christan, och jag kunde inte riktigt sluta att försöka att få
kontakt med killen. Men OK du har rätt, vi lägger ner honom. Ja gör
det, svarade jag.... ta hand om dina riktiga vänner istället......
Handskak
Chaiyaphum MMLXXI, Thailand
9 mars 2015
84,9 kilo - 83,0 kilo (36 km) 112 minuter - 1.393 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,776
Hahahaha, snälla ge mig en falang istället!!
En aktiemäklare rådde mig en gång att köpa en aktie
som skulle 3;dubbla sitt värde varje år!! Jag sade till honom; – ”I min ålder, så köper jag inte ens gröna bananer”!!!!!
En dag som denna kan bara inte vara dålig!! Jag vaknade efter den
traditionellt kassa natten. Ni vet dricka sprit är lika med kass natt!!
Så idag så mådde jag prima kroppsligt, och humöret var på topp. Jag
skall nu idag också baka tror jag, om jag nu inte gör det imorgon den
9:e mars, jag har ju lovat att baka till svärmodern 1 sockerkaka plus
en kardemummakaka. Tanten gillar faktiskt viss falangmat, hon har
faktiskt beställt dessa kakor till sin födelsedag.
Det roliga är att här, så visste dom ju sjuttan inte ens hur gamla dom
var, eller vilken dag dom var födda på, innan jag kom med här i
familjen. Men när thai insåg att det låg presenter i potten, så i klart
så börjar dom också att ”fira” födelsedagar!!
Men märk väl,,,,, bara sina egna födelsedagar. Ingen utom Yongan bryr
sig om min födelsedag här bland thai. Men det skiter jag i, det är ju
inte deras grej helt enkelt, oavsett vad vissa Sverige-boende gubbar
säger, hahahaha.. Där fick ni inte ens en chans att tjöta emot
gubbtjyvar!!
Nästa grej blir väl då att Yongan måste säga till tant svärmor, att hon
måste hålla kakorna nerfrysta så dom inte blir för gamla och hårda.. Så
jag tänker skiva sockerkakan och kardemummakakan för henne, så hon kan
ta fram en skiva i taget ifrån frysen...
Tanten brukar ju ha sitt käk som de flesta andra här, ståendes på
bordet med nån plastbehållare över mot flugorna, ståendes där i 40
graders hetta.. ”No problem for thai”, säger Yongyut. Det är ju
nu styvt 1 månad sedan som svärmodern fick åka in raskt på sjukhuset
med feber, och få antibiotika.
Yongyut berättade att det berodde på att svärmodern käkade ”gammal
mat”, som stod där på bordet hemma hos sig!! ÄNDÅ fortsätter Yongan med
samma grej, hon har sin överblivna mat på köksbordet med en plastkupa
över, sedan kommer jag in i köket, säger fasen inget längre, bara tar
fram en plastpåse, och häller käket däri, och in i kylen med
eländet.... Och samma visa upprepas vareviga jäkla måltid, vi har varit
ihop snart i 7 år....Undrar när 10;öringen trillar ner hos thai?
De mest otrogna männen i världen!!
Efter det att vi tyvärr fann ut statistiskt, att Thailands män var de
mest ”otrogna” på denna planet, se underlaget bifogat här. Så får man
ju mer förståelse för alla dessa generaliseringar som vissa skribenter
gör, så lätt och glatt, trots all skit de får ifrån sina
läsare....
Nu som en följd till detta, så måste jag också tyvärr meddela att
thailändska män har världens näst minsta penis. Har detta ett samband
då kanske..... Ordstävet att ”komma till korta” har ju plötsligt fått
en helt annan betydelse.....hahaha!!
Thailändska män delade andraplatsen med indiska män med sina
gruvliga 10,16 cm, de var endast ”slagna” av Koreas män, som
ståtar med enerverande korta penisar på 9,65 cm...”Ord-stävet” att ta
snoppen med en pincett, får plötsligt en mer bildlik betydelse....
Världens minsta penisar!!!! Även den grejen!!
Undersökningen gjordes på män över 17 år i ålder, och kravet var 50 st
män minst ifrån varje land. De som gjorde denna undersökning var;
British Journal of Urology International. Man fann till slut att
Sydamerika alltså är den kontinent som våra kvinnor borde åka till när
dom söker ”större klubbor” att spela ”golf” med!!
Det var ju en stor missräkning, när de svenska kåta kvinnorna åkte ner
till Gambia i svartaste Afrika, bara för att söka sex, när dom skulle
åkt åt andra hållet istället. Konstigt att inte Evert Taube, som
gillade Sydamerika så mycket, aldrig skrev om männens ”företräden”
där!! Alltnog, det visade sig i alla fall när krutröken hade lagt sig,
att de män på denna planet som hade störst ”paket” mellan benen, var
männen ifrån Sydamerika, de kunde visa upp flest män med penislängder
mellan 16,0-17,8 cm!!!
Dock avslutningsvis, så notera att männen ifrån Congo lätt besegrade
resten av männen i världen, de hade i snitt snabel-längd på 18,8 cm...
herrejösses vad sjuttan äter dom där? Inte är det chilli i alla fall!!
.... hahahaha.....Men om det nu är som vissa kvinnor officiellt säger,
att storleken spelar ingen roll, ja då har man svårt att förstå
denna hysteriska fokus på snopp-längd som ändå kvinnorna har......
Ljuger dom eller???
Avslutningsvis ännu en generalisering, allt för att hålla denna
”undersökning” där den hör hemma, nämligen i papperskorgen!! Alla små
mörka eller svarthåriga män ute i världen, tycker att det är viktigare
med en större längd på sin penis, än att tappa fejjan när dom blir
avslöjade av sina lögner. Med andra ord, små svartmuskiga typer, dom
ljuger ifrån det dom föds tills dom dör!!!
Jag menar, det är faktiskt vi vikinga-ättlingar, som dänger snabeln i
bordet så besticken hoppar, och beställer in middan,,, inte dessa små
lustiga halvfigurerna ifrån de andra kontinenterna, eller hur????
Handskak
Chaiyaphum MMLXX (2.070), Thailand
8 mars 2015
84,9 kilo - 84,0 kilo (32 km) 104 minuter - 1.310 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,788
Goodbye gott folk, see you!
Om du vinner, säg inget! Om du förlorar säg ännu mindre!!
En lite konstig tanke som kom upp idag var ju den där att man frågar
sig ibland ”om man tjänar tid, eller om man förlorar tid”, vilket är
vad, och vem håller reda på det? Jag menar den ene tjänar tid, och då
måste den andre av nödvändighet förlora tid? Är det så?
Vi köper IKEA-möbler, och i ena fallet så tänkte vi montera dom där
hemma! Men i sista stund så erbjöd sig 2 kompisar att komma hem och
hjälpa till med monteringen, och jag ”tjänade” en massa tid på det!! Så
då undrar man så sakterliga, om jag då tjänade en massa tid på det...
så måste det ju naturligtvis vara de 2 kompisarna som förlorade en
massa tid på att hjälpa till med monteringen.... Eller hur? Kommer dom
då därför att dö snabbare?
Och på detta sättet så kan man resonera i livets alla skiften. Men
oftast så är det den som tjänat tid, ändå den som i slutändan förlorat
mest, ty de har ju inte bidragit med något. Och de som förlorat mest
tid, är de som egentligen vunnit, ty de bidrager mest!! OK eller? Men
man skulle kunna dra detta med tid till ytterligare en nivå, en nivå
som kanske inte är lika trevlig, om man är religiös eller är en av
dessa som tror på meningen med livet.
Vi kommer nu sakterliga in på den aspekten, där vi och vårt egenvärde i
”stammen” för tusentals år sedan, när allting i våra gener grundlades,
det baserades helt och hållet på vad vi producerade för stammens
överlevnad. Så ett ”skadat” eller ”defekt” barn kunde inte producera,
och övergavs därför kvickt av stammen. Vi har ju hört om ”sätta ut i
skogen”, och vi har hört om ättestupor.
Och båda förfaringssätten gällde även för när vi blev äldre och inte
längre kunde ”hänga med i svängarna”, och producera för stammens
överlevnad. Naturen var grym på den tiden, och det gällde att skala
bort ren barlast, så att inte ALLA i stammen dog av svält... Det hängde
nog på ganska tunna trådar på den tiden, så besluten var nog betydligt
enklare än vad vi tror idag misstänker jag!!
Jag tror att det var vid denna tiden som alla våra idee´r om hur man
behandlar t.ex. äldre har kommit till. Man själv genom sin egna levnad,
har ju faktiskt suttit på första parkett, och sett hur man själv först
antagligen sällade sig till de som ”tog över” efter de äldre på
arbetsplatserna, och på krogarna, och inom idrotten. Naturen var ju så
finurligt uppbyggd, så en människa dög i stort sett så länge som hans
barn var beroende av honom.
När barnen hade vuxit upp, så kom per automatik stammens
ifrågasättande, om huruvida stammen hade någon glädje längre av honom
som medlem. Stammens primära mål var överlevnad, och överlevnaden
bestod då i två saker först och främst. Det ena var att inte dö
svältdöden, och det andra var att producera barn för stammens
fortlevnad.
Så med att barnen blir oberoende av fadern och modern, och då också
självt berett att göra barn och sätta till världen, så försvann den ena
grejen som stammen hade glädje av ifrån föräldrarnas sida. Och med
stigande ålder, så försvann den andra (alltså producerandet av mat),
och då beseglades deras öde. Vi känner inte till om det fanns
åldringsvård, eller ålderdomshem på stenåldern och ännu tidigare, man
har inte lyckats att gräva fram sådana i alla fall, men vi utgår ifrån
att ättestupan reglerade den grejen ganska bra!!
Så kvar i vårt medvetna, eller skall vi säga mer korrekt, i vårt
omedvetna, så finns det då kvar helt tydligt och klart i samhället,
attityden och inställningen emot folk som nått 50 år. Idag verkar den
magiska gränsen vara 50 år, och det är då tidens ”ättestupa” och dagens
”sätta ut i skogen”, är t,.ex. begrepp som ”du får inga nya jobb vid 50
fyllda”!!
Du är ju ”gubbsjuk” som tillstår dig att vara kär och skaffa en
alldeles för ung fru, gamla skall hålla sig hemma och hålla käften....
Gud va barnslig du är,,, tänk på din ålder..... ALLTING som du gör där
du visar att du vill ”ta plats” på något sätt, är oförsvarbart, och
betraktas utifrån PK som rent löjligt!!
Så vid fyllda 50 år, så kan inte längre ”stammen” se någon glädje med
att ha dig kvar i dess gemenskap, dom är tydligen rädda att man skall
vara en belastning och inte en tillgång!! Och det mest makabra är dessa
företrädare för stammen, som tydligt basunerar ut på barrikaderna att
nu har VI en massapensionärer som vi MÅSTE ta hand om.....
Jag skulle vilja se den mesen i ögonen, och visa honom
pensionsunderlaget där mitt INTJÄNADE belopp som min framtida pension
baserar sig på!! I dagens läge, där har vi sedan länge passerat
stam-livet, eftersom vi folk som fick känna på ättestupan för 2.000 år
sedan och bakåt, i dagens läge har under hela sitt liv betalt in medel
till sin egna fortlevnad.
Idag så är det de människor som hystade ut folk ut över ättestupan, de
som egentligen är parasiterna på ett sätt i samhället, De belopp som
dom betalar in till ”stammen”, täcker inte alls in de liv och de krav
som dom ställer på sin egna liv i stammen/samhället. Nu TAR man pengar
ifrån de äldres inbetalda stålar, och ger till de yngre, som egentligen
i extremt många fall är rena rama parasiter.
Om det känns trösterikt att ha dessa funderingar? Ja visst så klart det
är. Jag känner att jag får en möjligbhet att ta hämnd för räkning alla
som satts ut i skogen, och för alla som kastats ut från ättestupan....
Så slutvinjetten på dessa funderingar blir då helt enkelt att ett
sådant begrepp som ”livets mening” bara är skitprat av hippies och
dopade funderare...
Livet består enbart av överlevnad absolut inget annat, alla djuren på
detta jordklot känner till denna enkla sanning, förutom då människan,
som råkade få en större hjärna, och därför tror att hon är speciell i
denna värld. Människan föds precis som djuren, hon äter sig stor och
äldre precis som djuren, och hon blir äldre och dör där i ”skogen”
precis som djuren. Ända skillnaden mellan djur och människor, är att vi
föds och vi dör med tak oftast över våra huvuden.....
Och att vi enträget jagar tid. Vi tjänar tid och vi slösar tid och vi
har förlorat tid...... En tid som är vad då? Tiden fram till
ättestupan, eller tiden fram till livets sista ögonblick, när vi dör?
Jag tycker att vi alla faktiskt förlorar onödigt mycket tid på att ens
värdera vår tid, och ens tycka vad göra med tiden. Låt tiden gå, sluta
fundera, och bara lev, och försök att må bra istället.... Tiden slutar
inte p.gr.a. att jag dör, den ”rycker” inte ens till, man kan inte ens
se att tiden bryr sig överhuvudtaget.
Innebär detta då att vi egentligen som individer är ganska
betydelselösa? Så klart att det betyder just det! Som individer så är
vi betydelselösa, och vi är inte ens ett nummer i det stora hela. Det
är bara människan själv, som art på denna jord, som sätter nummer på
tiden, och oroar sig, inga andra djur på denna jord bryr sig om annat
än de 3 heliga sakerna, vilket vi människor borde ta efter; Äta, Sova
och Fortplanta oss...
Vissa av oss människor insåg detta tidigt, och hamnade....... i Thailand..........
Handskak
Chaiyaphum MMLXIX, Thailand
7 mars 2015
83,8 kilo -
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,821
Detta ser ju ut som ett typisk svensk "köksblomster", eller hur?
Idag är det imorgon, som du var så bekymrad över igår!!
Idag så blev det en riktigt het dag, temperaturen visade på 39 grader
på eftermiddagen. Jag tog mig ut runt 11.30 efter det att jag hade
”tankat” min kropp med vatten, thea, 2 mackor med bacon, och 2 stekta
ägg, samt 2 st fingerbananer. Jag åkte ner via Chaiyaphum, och handlade
på mig mina mediciner. Inget speciellt, men där var ju min vanliga
diabetes-medicin, och jag köpte en karta Tylanol (paracetamol) och de
hade 600 gram styrka, vilket ju ger en go stuns...
Jag handlade Amlophin också, men när jag beställde fram Metoprolol,
även den blodtryck, så visade totalkostnaden lite över 900 baht. Först
var jag på väg att hyva fram stålarna utan att tänka, men så flög fan i
mej, och jag huvudräknade lite, och kom fram till att det borde kosta
runt 600 baht, absolut inte mer.....
Jag började då att fråga om priserna, och dom stämde som tidigare, men
när vi kom fram till Metoprolol, så kostade plötsligt denna medicin
hela jäkla 12 baht per tablett. What, utropade jag!! 12 baht, big
problem..... 4 times more… paeng..... – “solly solly, sade den lelle
ladyboyen,… my company velly expensive”!! Ja det vill jag lova sade
jag, och lämnade tillbaka medicinen. – ”I dont want that medicin, too
expensive for me”.....
Jag lämnade apoteket, och tog sikte på ett annat apotek, som jag
handlade i för nån månad sedan. Frågade efter medicinen, och tjejen
sade mycket fyndigt på engelska – ”have”........ OK vad kostar den
då?... Hon röjde med datorn, röjde med sin telefon, talade tydligen med
ägaren, och efter lite mackel med kalkylatorn och palaver med
ägarinnan, så sade hon för mina 50 tabletter, att det kostade 150
baht totalt, vilket alltså gav mig 3 baht per tablett, och det var
EXAKT samma medicin....
Tack helt OK sade jag. Jag köpte medicinen, och lämnade affären, och
funderade mycket på om jag skulle hojja tillbaka till första apoteket,
och låta ladyboyen helt tappa ansiktet... Tvekade länge, sedan kom jag
på, att jag var lite sur att dom försökt att lura mig på extra 450 baht
nästan...
Jag stack dit, och berättade att jag handlade min medicin därborta på
gatan, och att jag tjänade 450 baht på det!! Han bad om ursäkt igen,
och jag sade till honom, - ”skitsamma, men meddela du ägaren till
denna butiken, att så jäkla dyrt är ingen bra ide´, för då kommer jag
inte tillbaka”....
Så upp på cykeln igen och ut på vidderna igen. Jag kände mig stark i
hettan, och paddlade på som sjutton ut ur Chaiyaphum, beslöt mig för
att ta samma väg igen, som jag gjorde häromdagen, då det blev till slut
50 km cyklande via grisfarmen. Jag hojjade upp på 202;an (Bua
Yai;vägen) och efter 13 km, så blev det en högersväng.
Jag köpte min första flaska vatten där, hade ju då förbrukat redan den
jag hade med hemifrån. Kom i slang med gubben som ägde affären, dom
hade falang i släkten förstås... Han frågade frågor, och jag hade svar
på de 3 första, innan det sprack... Men ibland funkar det bra!!
Jag hade nu en raksträcka på styvt 12 km framför mig, innan jag
återigen skulle svänga höger, där handlade jag på mig min 2:a flarra
med vatten. Det är nu så varmt, så vattnet formligen dryper ut ur huden
på mig, och jag vill inte vänta med att dricka tills jag blir törstig,
det sägs ju att om man väntar tills man är törstig, DÅ är det
försent....
Nu körde jag 6 raka kilometer till, stannade och handlade på mig lite
käk till Jai Paengtha, (svärmodern), hon brukar gilla att berätta för
dom andra i byn, att falangen har handlat mat till henne. Det blev
thaispagetti (glasnudlar tror jag det heter på svenska – Guätijo på
thai) med inslag av grönsaker och lite griskött däri.... Betalade 20
baht, vilket ju brukar vara det gängse priset för maten här ute i
ödebygderna.
Jag rullade snart in i ”min” by, men ingen stod att finna av min familj
där. Jag hojjade då ut till farmen deras där grisarna fanns. Där fanns
sjuttan ingen heller, så jag lämnade maten där, så svärmodern skulle se
plastpåsen när hon anlände senare!! Grisarna förde ett sattans oväsen
denna dag, och dom käkade som besatta. Jag tog en liten video till,
hoppas den blir sevärd....
Sedan bar det av hemåt, för de sista 11 km, och jag funderade faktiskt
lite grand på det där med kondition, och på hur man till slut hamnar i
en motions-situation, där faktiskt benen är starkare än övriga kroppen.
Normalt sett så är man ju van sedan ungdomsåren och den mer aktiva
åldern, att benen ger upp först, och inte kroppen. Men nu kan jag
alltså mala på i flera timmar, utan att benen fullständigt stumnar och
blir till ”stockar”!!
Det är en helt underbar känsla, och det ger en också en känsla av
frihet på nåt konstigt sett! Och när man känner sig så pass fri och
lugn, så fungerar också skallen bra under cykelturerna, och man kan ha
fina funderingar och undringar!! En av dessa funderingar kommer att
berättas om i nästa kapitel....
Handskak
Chaiyaphum MMLXVIII, Thailand
6 mars 2015
84,1 kilo - 83,4 kilo (23 km) 78 minuter - 970 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,833
Plastmugg vid träd??
Två fel gör inte ett rätt, men det ger en riktigt bra ursäkt!!
Mina siffror för cyklandet, vad som gäller antal mil och kalorier fram t.om. februari 2015;
Augusti 2014; 70,1 mil totalt, 30,5 km/dag:
September 2014; 78,7 mil totalt, 34,2 km/dag;
Oktober 2014; 54,6 mil totalt, 27,3 km/dag;
November 2014; 72,5 mil totalt, 32,9 km/dag; // 28.655 Kcal / 1.303/ dag
December 2014; 70,7 mil totalt, 33,7 km/dag; // 28.572 Kcal / 1.361/ dag
Januari 2015; 71,5 mil totalt, 32,5 km/dag; // 29.152 Kcal / 1.325/ dag
Februari 2015; 72,2 mil totalt, 34,4 km/dag; // 30.044 Kcal / 1.431/ dag
Februari månads motionerande var lite bättre än normalt, jag missade 7
hela dagar av de 28 när jag INTE tog ut cykeln, också det ganska
normalt!! Men jag fick ändå siffrorna att stiga lite grand, och det
kändes kanonbra!! Så en månad med 30.044 kalorier som
motionerades bort, är kanon!!
Har ni någon gång sett en plastmugg fäst vid ett träd? Vet ni vad det
innebär, eller vad det används till? Jag såg det första gången,
och tänkte väl att det återigen är nåt av all den skiten som thai
slänger omkring, och som dom kallar ”the thai way”!!! Jag tittade dock
efter lite extra denna gång, och sedan så frågade jag Yutin
/spritmagistern).,
Plockar ner myr-ägg från högt i träden..
Han förklarade för mig att vissa thai fäster sådana här muggar lite
primitivt vid trädet, och fyller det med ”speciellt” vatten, och det är
ämnat för myrorna, och att dom skall dricka det, och ge bättre och
goare ägg i förlängningen. Myrorna, alltså de som kallas ”moht daeng”,
bor ju i trädet ifråga, och de bygger alla sin bon däruppe i trädkronan.
Och dom är ytterligt livaktiga när dom försvarar trädet. Jag kan säga,
att om jag står 2 meter ifrån ett sådant träd, så har jag inom 2
sekunder hyggligt många myror på mig, och dom biter som rena fan, inte
giftbett, mer som våra skogsmyror mest! Vi människor ”skördar” sedan
från myr-träden, och det är inte alls illa i smaken dessa myr-ägg, och
de anses som en stor delikatess här i Thailand, och i övriga Asien vet
jag!!
Jag ville gärna visa Er denna tempelmålning ifrån ”vårt” tempel här i
Nong Nasaeng. Jag tyckte faktiskt att den var väldigt fint gjord.....
Mitt brödbak denna dag gick som smort.... förutom själva brödet som
kanske inte belönas för sin snygghet, är mer baserad på god smak tycker
jag, och jag är nöjd som sjutton med det. Liksom jag också är med min
sockerkaka och kardemumma- kaka. Men nog om detta jäkla bak....
Här kommer det 4 st blommor ifrån min trädgård, namn? Inte en susning men skitsamma, snygga är dom,
Och jag får daglig påhälsning av antagligen Thailands minsta
fågel, den
är nästan lika liten som en kolibri faktiskt, och hade jag inte vetat
bättre, så hade jag trott att det var kolibris....Detta är INTE den
aktuella fågeln, men skall jobba hårt på att ligga på lur, och försöka
att fota den lelle snabbe fan....
Här kommer det ett bevis på att man som ”man” till slut oftast kommer
till korta. Jag har ju redan tidigare stolt annonserat för alla, att i
vår trädgård blir det inga träd, och så plockade jag bort 3 träd ifrån
ursprungs-trädgården här hemma. Ett riktigt beslut kände jag, och
känner jag fortfarande.
Jag har fått en del skit av Yongyut, och hon maler på med sitt
idiotiska Buddah hit och dit, och "en trädgård utan ett träd, är la mer
eller mindre som ett hem utan en baby".... Tycker thai då förstås...
Undrar om detta talesätt skall krediteras Yongyut tro.... Eller blir
detta då bara ett nytt "elevator nobody"???
Till slut nu efter drygt 5 år, så fick hon nådiga nicken av mig, att
planera detta jäkla bananträd i hörnet på trädgården. Men jag VET hur
jäkla stora dessa blir, och hur fort dom växer, och vilka rötter dom
har. Yongyut fick lova mig, att höjden aldrig får överstiga min längd,
alltså 1,80, och det gick hon med på. Men jag vet vilket jäkla liv det
kommer att bli när jag kommer igång med macheten, och sätter hotet i
laga kraft!!!! Jag rapporterar senare i denna sak!!
Det går mot tiden för slutet på blomningen av de oranga träden här i
Chaiyaphum- området.... Kommer att sakna dom lite grand, dom är många,
och dom är färggranna, och dom släpper sina blommor i oerhörda mängder
utefter vägarna. Som jag sagt tidigare, en del thai gör faktiskt en
sorts thea av dessa blommor, men har ingen susning om hur det
smakar....chilli kanske, hahaha?
Handskak
Chaiyaphum MMLXVII, Thailand
5 mars 2015
84,4 kilo - 84,1 kilo (15 km) 54 minuter - 680 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,842
Äntligen fann jag vikinga-skylten mitt ute i bushen i Isaan!!
Jag har aldrig blivit sårad av det jag inte har sagt!!
Forts. Från förra kapitlet...... Det visade sig vara en riktigt bra
asfalterad väg, och jag kunde hålla runt 70 km/timmen, så den sträckan
drog vi på runda halvtimmen gott och väl. Vi kom dit, banken (Farmers
Bank) låg där, och försäkringsbolagets huvudkontor skulle ligga på 2:a
våningen sade folk till Yongan när hon frågad och ringde runt. Jag blev
dagens attraktion i Kaset Sombon, men denna typ av attraktion tycker
jag bara är rent ut sagt vrålkul.
Det finns noll rasism, utan bara ren och skär nyfikenhet, och en stor
skåpa med respekt för falangen. Dom ler öppet och brett, och är inte
rädda att fråga saker och ting. Och är det en sak som jag är bra på så
är det att känna igen vissa ”ledord” i olika meningar.... Jag har då
mina standard-svar med inslag av händer, fingrar, engelska och
vissa thaiord....
Det brukar funka charmant... Men sedan gäller det att avvika snabbt som
fan, ty strax kommer annars följdfrågor, och då är man ”dödens
lammunge”, och man avslöjas direkt som en odugling i thailändska
språket... Men jag försöker alltid att le och svara, och vara uppriktig
trevlig, och gärna hysta in ett skämt här och där, skämt uppskattas ju
grymt i Thailand har man ju märkt....
Strax så blev det till att gå upp till 2:a våningen, och inte nog med
att det fanns runt 100 människor på utsidan banken, inne i banken var
det även här knökfullt, vi knatade uppför trappan, och slapp allt
detta, trodde jag i alla fall.......... I hillvitte heller, däruppe var
det lika mycket folk, dom satt nästan i knät på varandra, och dom stod
nästan i knät på varandra också... även hallen utanför var knökad
av folk...
Yongan hade ju ringt och hade ett namn, och kunde ta sig fram med
varligt våld med mig strax bakom, till ett skrivbord och vi kunde
faktiskt sätta oss där. Tjejen som jobbade där plus 2 andra tjejer i
bakgrunden, tittade mycket mer på mig än dom pratade med Yongyut. Och
samtalet handlade hela tiden om mig. Yongyuts ärende var avklarat inom
3 mikrosekunder, och man undrade varför inte detta kunde ha avklarats
via telefon, så vi sluppit denna 7 milafärd överhuvudtaget?
Men men allt bra, och efter ett flertal skratt, och där det avhandlades
att tjejen vid datorn där bredvid hade en granne som gift sig med en
svensk, så kunde vi lämna detta kontor, och vi var klara att åka
tillbaka till Nong Bua Daeng. Jag fikade efter att slafsa i mig en
pizza som är riktigt god. Återfärden gick bra, och vi kom fram till
pizzastället som jag berättat om tidigare med York och Ingemar.
Men det var ingen där, granndamen ringde på vårt enträgna önskemål till
ägarinnan, men hon ville inte komma och öppna förrän efter en styv
timmes tid... Detta trots att det klart och tydligt stod öppet på
lokaliteten, klockan var nu exakt 11.30.....Åt helvete med latmasken sa
jag till Yongan, jag vet en tysk som gör pizza här, inte lika god, men
ändå en pizza... Jag hittade fantastiskt nog dit, och jag käkade pizzan
som var en fullständigt värdelös Makro-pizza.
Nu var det hemfärd, och inget speciellt hände, vi lyckades återigen
utan större problem sakta mala oss uppför bergsväggarna, över bergen
och ner på andra sidan. Men denna gång så lyckades jag komma ihåg att
stanna, och fota skylten med vikingaskeppet. Kommer ni ihåg att jag för
drygt 6 månader sedan kanske, nämnde att jag hade sett en skylt med ett
vikingaskepp på??
Jag fann skylten, stannade och fotade, och Yongan skrattade, och sade
att hon direkt kunde se p.gr.a. draken i fören på skeppet, att det var
ett typiskt thailändskt fartyg!!! Jasså sade jag, och seglen då....Men
där hade hon inga mer svar... Jag berättade för Yongan att man för runt
100 år sedan hade hittat ”lämningar” ifrån Sverige och vikinga-tiden
här i Thailand.
Jag berättade att dom fann att Sverige faktiskt härskade i Thailand
under styvt 800 år, nästan fram till 1700;talet, innan vi av ren
snällhet gav Thailand till det thailändska folket, som inte hade något
eget land p.gr.a. att dom inte kunde slåss man mot man!!! Hahahahaha,
den grejen hade la varit snygg.
Tänk att kunna påvisa att Thailand egentligen var av skandinaviskt
ursprung, och inte thai alls..... Yongyut tog dock definitivt bort dom
drömmarna, när hon berättade att skylten gjorde reklam för företaget,
som sålde växtmedel för träd.....och skeppet var deras logga förstod
jag då!!! Jaja kolla själva, visst hade väl ni också reagerat om ni
sett denna skylt...
Denna dag slutade med att vi lyckligt kom hem igen, och man var allt
lite utmattad denna eftermiddag, efter drygt 17 mils mopedåkande
i 39 graders hetta i Thailand... Yongyut avslutade dagen här hemma, med
att påpeka att jag var röd i arslet......
Handskak
Chaiyaphum MMLXVI, Thailand
4 mars 2015
83,9 kilo - 82,6 kilo (55km) 183 minuter - 2.277 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,852
Det finns alldeles för många människor som blandar ihop sin föreställningsvärld med sitt minne!!
Idag så ville Yongyut åka upp till Nong Bua Daeng, hon hade ett
”ärende” där uppe sade hon. Så klart ville hon att vi skulle ta bilen,
men jag fick henne att gå med på att vi skulle ta motorbiken istället.
Och i och med den grejen, så blev det långbyxor, med strumpor, och
t-shirt, plus en jeansjacka, och handskar så klart. Här skall fan bli
brun under färden menade hon på, hahaha!!
Det blev en go färd dit upp, det är ju 49 km hela den ena vägen. På
vägen så stannade vi hos hennes faster, där jag för övrigt alltid
stannar, och langar av svampar och frukt på mina irrfärder med York.
Yongan behövde låna dasset. Den tösen måste ha östra jordklotets
absolut minsta pinkeblåsa, hon blir jämt pissenödig, hela tiden, och
får hon inte ett dass SNABBT, så ligger hon pyrt till, om ni fattar vad
jag menar!
Vi stannade dä,r och vi hade köpt en Cantalope och en vattenmelon till
fastern. Det visade sig vid framkomsten att hon inte ens var hemma,
Yongyut ringde, och fick tag i fasterns dotter, som var inne i Nong Bua
Daeng på Farmers Bank därstädes. Så vi stack dit också, för det var dit
som Yongyut hade ett ärende.
Ärendet bestod helt kort i att i normalfallet så brukar Yongan och
Baloo (hennes syster) betala pappans liv-försäkring. De skickar
stålarna till honom, och sedan så får han ta sig 4 km genom
djungeln på krokiga stigar, och sedan 2,5 mil en väg ifrån stora vägen
på Yongyuts mark ute i djungeln, in till Nong Bua Daeng, och där sätta
in stålarna.
Dessa människor är ju ofta så himla smarta i dessa landsändar, så om
sista dagen är den 28 februari att pröjsa, så åker ALLA ..... och då
menar jag ALLA..... in till banken i Nong Bua Daeng, och betalar
sin livförsäkring! Åka dagen innan eller 2 dagar innan finns inte
ens i deras vokabulär..... Det är alltid TVÅNGET som får en thai att
betala sina räkningar glöm aldrig det!! Det är också därför som man ser
alla dessa motorcyklister 2 och 2, som åker omkring och collectar
stålar ifrån låntagare ute i byarna...
Jag lovar när vi kom dit, så var det knökfullt inne på banken, och inte
en käft kom in, och på utsidan banken så satt det, låt mig gissa, ja
runt 150 människor. Där stod fastern och väntade på sin tur, och nu
följde hon med Yongan in på baksidan banken, där hade
försäkrings-bolaget inrättat ett kontor av nåt slag.
Där inne satt det ett flertal äldre prominenta herrar som svarade på
frågor och tilltal. Yongan fick sätta sig ner på en stol, och sedan
startade en palaver utav Guds nåde, eller Buddah´s nåde!
Yongyuts ärende var av det absolut enklaste slaget i hela världen. Men
när Thailands kontor istället för datorer eller filer/mappar,
hellre dealar med papperslappar i format av ett visitkort, som alltid
tycks vara fullklottrat med information, så blir den enklaste sak,
alltid dragen i långbänk, och så utdragen, så en gammal kontorist som
jag själv nästan får dåndimpen.
Yongyuts ärende var som sagt var, att ta över betalningssvaret, alltså
det praktiska ifrån sin pappa, så han slapp denna karusell, och den
tanken är ju god. Yongyuts tanke var då att hon skulle få ett
bankkontonummer, och kanske ett referensnummer av nåt slag så när hon
betalat, så kunde bolaget registrera det utan problem.
Den äldre trevlige gentlemannen som nog aldrig jobbat på ett kontor i
hela sitt liv, tillbringade nog runt 30 minuter totalt med Yongan, och
det tjötades och daltades, och 4st telefonsamtal gjordes också.
Under tiden som denna cirkus utspelade sig, så hade en gammal dam
(mormor/farmor) kommit in med en liten unge som gallskrek som ett
stolpskott hela tiden. Till slut så hörde jag ordet falang, och man
behöver varken vara en Einstein, eller speciellt språkbegåvad för att
till 100% förstå, att tanten hotade ungen med ”falangen”, om ungen inte
slutade att gasta därinne.
Det möttes av uppskattade skratt, och mångas ögon hamnade på mig, såsom
varandes ensam falang på detta stället. Jag reste mig allvarligt,
och bara gick ut.
Jag klarar fan helt enkelt inte av att hela tiden bli kallad för
”negern” här i Thailand, det räcker nu, jag vet ju om att dom håller på
med den grejen, alltså att hota med ”stora stygga vargen”..... Det hade
funkat för mig, om dom samtidigt kunde öppet erkänna att strax efter
dom hotat, så skulle dom öppet också erkänna att falangerna står för
betalningen av så många saker, så inte behöver barnen vara rädda
inte.... För visst är det ganska lustigt egentligen...
När barnen är små så hotar man med falangerna, och när barnen vuxit
upp, så tyr dom till, ja just det, till falangerna för att få ett
bättre liv.... Undrar var på vägen som föräldrarna sätter sig ner, och
berättar läget egentligen? Det är väl antagligen ungefär när dom själva
inte längre klarar av att sköta sitt egna hushåll ekonomiskt....
Alltnog, till slut så fick faktiskt Yongan kontonummer och ett
registrerings-nummer, och hon fick beskedet att hon måste registrera
registrerings-numret, och få bekräftat bankkonto-numret på deras lokala
huvud-kontor, som låg 35 km bortåt vägen i ett samhälle som hette
Kaset Sombon.
Så det var bara att sätta sig på motorbiken återigen, och dra 35 km
till Kaset Sombon. Men vädret är bra, och soppa hade vi i biken, och
tid hade vi, och humöret var på topp, så vad kunde gå fel? Forts. Nästa
kapitel.....
Handskak
Chaiyaphum MMLXV, Thailand
3 mars 2015
83,5 kilo - (0 km )
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,819
Den nya passagen in till Thailand, eller inte?
Jag är en fantastisk hushållerska. Varje gång jag lämnar en man, så behåller jag hans hus!!
Visste ni att de thailändska myndigheterna skall installera 16st
enheter som möjliggör för oss resenärer att via en maskin kunna ta oss
in i landet, istället för att stå i dessa evinnerliga köer där
kineserna helt rått knör sig fram till först i kön, och där indierna
försöker med alla tricks i världen för att lura sig fram till först i
kön.
Det är sagt av de thailändska myndigheterna, att med dessa maskiner, så
kommer varje passagerare att enbart behöva 20 sekunder per skalle för
att vara klara att passera ”gå”.... Lugna och fina nu gott folk, detta
är Thailand glöm aldrig det, så var sitter haken nu då? Haken som dom
aldrig tänker på, ty då tappar väl någon ansiktet, och det ansiktet är
säkert mer värt än hela Thailands national-ekonomi tror jag bestämt!!
Haken är ju så klart tycker jag, efter lite tankeverksamhet.......tänk
alla dessa goingar som inte klarar av en maskin, som inte ens klarar av
att hantera en simpel ATM, eller de människor som tar 10 minuter på sig
bara för att stämpla fram ett boarding-pass,,,, Hur fasen skall dessa
kunna navigera sig fram på maskinen på 20 sekunder??
Och sedan kommer ju en annan go grej som jag inte ser att dom tänkt på.
Och det är ju alla de människor som av nödvändighet måste ha stämplar
vid avresa och ankomst til Thailand, alltså för att bevisa sina resor
för immigration, när dom skall söka uppehållstillstånd, Re-entry
Permits eller stämpla 90 dagars-rapporter.
Man kan ju avslutningsvis bara hoppas att detta blir genomtänkt noga,
ty det var ju inte länge sedan som man hörde om vissa människor som
använde maskiner när dom lämnade Thailand, bara för att snabbt bli
stoppade, och utfrågade, och undersökta, eftersom dom saknade stämplar
ifrån sin avresa från Thailand.
Detta skedde i Singapore, som inte hade en susning om att Thailand hade
maskiner där man kunde stämpla sig ur landet på Suvarnabhumi
flygplats!! Men som en gubbe uttryckte det; - ”Jag har hört
denna grej förut, och då hade dom också visslor och trumpeter, men det
hände ingenting”!!!
Idag blev det en go 5 milare på cykeln, graderna var upp som mest på 39
och dallrade, men I fartvinden, så kändes det inte så farligt, kanske
mer som om man cyklade I en bastu med fläkten påslagen. Jag hade denna
dag laddat med 3st fingerbananer, plus 2 st kokta ägg med salt, och en
mugg Thea plus vatten. Jag kände mig stark hela vägen, och kunde stå på
i ett 20;tempo hela vägen, under de styva 2 timmar och 35 minuter som
denna tur tog idag.
Jag tog mig via de nyfödda grisarna, och jag tog en video, så ni kan se
hur dom har det ihop med sina utmattade mödrar. Jäklar vilket liv dessa
djur lever här i Thailand, inte roligt alls...Respekten för djurens liv
är verkligen nere på noll i hela Asien, trots vad dom babblar om
gällande Buddah.
Stenkallt är det, precis lika kallt som i alla länder på jordklotet som
hyser fattiga medborgare. Man är fullt upptagen med att överleva, och
har helt enkelt inte tid med sådant trams som pälsansning, matning, och
klippa naglarna, eller borsta tänderna på hundarna....eller de andra
husdjuren.
Här kommer en liten video, om min väntan på att det stora helvetet med
musiken från Kinafamiljen, skall bryta ut och förstöra för alla boende
i närområdet. Tänk om sådana idioter skulle uppenbara sig i falangland,
hahaha ja dom blev då inte gamla sådana hänsynslösa människor. Men
jösses va kul det är när man lärt sig hantera videogrejen på
kameran.....
Nu kan man ju fånga många roliga grejor, även om det ofta är väldigt
svårt med thailändare, så fort som dom ser en kamera höjas, så stoppar
dom OMEDELBART vad dom håller på med, vänder sig till kameran, börjar
le, ställer sig i en stram givakt, och gör V-tecknet.... Så det blir
skittråkiga foton eller videos, om man inte lyckas smyga och ta
ryggbilder på dom förstås....
Handskak
Chaiyaphum MMLXIV, Thailand
2 mars 2015
84,3 kilo - 83,1 kilo (50 km) 156 minuter - 1.941 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,817
Man tager vad man haver...
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.
I ett fullständigt crescendo av absolut ingenting, så noterar jag, att
det då oftast blir svårt att skriva nåt om någonting! Jag skulle ju
idag dragit iväg till att kolla på att gris-kultingar som nu fötts, och
förutom de 14 som föddes häromdagen, så har det tydligen fötts
ytterligare ett 30;tal nu där nere på farmen. Ja om 1-2 månader så är
det dags att sälja, och dom brukar kunna få runt 1.300-1.500 baht per
kulting, så det blir ju ett välkommet tillskott i kassan.
Jag vet ju inte riktigt vad det kostar med ett ”skott i råttan” för
grisarna, och man vet ju inte riktigt kostnaden för mat och sådana
saker under tiden som So-mamman är gravid. Så huruvida det totala
vinstbeloppet är kanon eller inte, det vet jag inte alls.... Skall
försöka att luska lite, kan ju vara kul att veta lite mer än ingenting
i alla fall...
Jag skulle ju hojjat dit ner , men det blev noll och ingenting av den
saken. Först kom polare York hit hem, och vi tog en go fika och tjötade
lite grand,. Och sedan så kom Kent och hans fru ifrån Khong!! Han ville
ha hjälp med att skriva och printa ut, dels 90 dagars.rapporten till
Immigration, och dels fylla i ansökan för ett Re-Entry Permit. Man
måste ju ha en sådan sak, när man åker ur landet, så man inte förlorar
sitt varande uppehållstillstånd...
Vi gjorde detta hyggligt snabbt, och sedan så tog jag dom till en
översättningsfirma här i Chaiyaphum, som alltid gjort mina
översättningar alltsedan 2008. De är billiga och skötsamma. Kostnaden
är endast 400 baht per A4-sida, så jämföra det med flera företag nere i
Bangkok, som tar minst 1.000 baht per A4-sida, så är det bra att sköta
slika affärer här uppe i Isaan!!
Vi stack sedan till MAKRO för dom skulle storhandla.... Jag passade på
och skulle visa dom vad som var kardemumma, hade ju sedan tidigare
kollat in att det heter på engelska språket; Cardemum och på thai ”Glaa
Wan”. Jag hittade påsen med kardemumman, men på denna påse stod varken
det ena ena eller det andra ordet, utan det stod enbart på thailändska.
Jag tog påsen, för att vara säker på att köpa rätt grej, till
grönsaks-kassan som sålde påsen ifråga, och trots att jag frågade 2
olika killar som frenetiskt läste på påsen, så kunde dom inte bekräfta
att detta var Glaa wan!!
Jag tvingade dom sedan att ta påsen, och fråga någon som kunde sitt
jobb, den killen kom, tittade och läste på påsen i 5 minuter cirka, men
ryckte sedan på axlarna, och bara lämnade påsen tillbaka till mig, och
spatserade iväg utan ett ord eller ens en blick.
Det var hans sätt att rädda ansiktet antog jag!! Efter den grejen, så
sket jag i påsen, och betygsätter Thailand efter denna erfarenhet. Ni
andra som gillar regnvattnet bättre, har väl också ett högre betyg
antar jag!!! Men att inte kunna serva en kund är bara för dåligt, och
allt för typiskt här tycker jag!!! Jag köpte min torrjäst, och mina
apelsiner, och mitt mjöl, och stack sedan hem...
Jag skulle kunna berätta mer saker, men tycker att ni skall få vänta en
dag till, ni börjar bli för bortskämda, och det hämmar Er arbetsvilja
bara tycker jag!! Här kommer lite foton som jag tagit under de
cykelturer som jag gjort när absolut ingenting har hänt....
Ja, en vurpa eller en punka, grandiost!!
Här är jag ute i de absolut värsta och bästa trakterna under mina
cykelturer. Nackdelen är ju härute att om det händer en vurpa, så
ligger man jäkligt pyrt till, och händer det en punka, så svor man nog
i dagar, ty jag är nog runt 7 km ifrån närmaste by på dessa foton, mitt
ute i värsta ödsligheten. MEN i den roligaste naturen att cykla i.....
Visst är det en bra ide´ ??
Ibland så måste man bara stanna och ta foton, Jag menar 38 grader
varmt, absolut ingen vind alls, och så klart tycker bufflarna att hoppa
i vattnet är dagens bästa ide´....
Det är väl kanske lite enklare då att vara fågel, och bara kunna spatsera omkring därute på de vattendränka risfälten.
De olika templen har statyer av lite olika typer av ”krigare” ifrån
forna tider, tydligen ett viktigt inslag vid infarten till de olika
templen...
Handskak
Chaiyaphum MMLXIII, Thailand
1 mars 2015
84,7 kilo -
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 3,822
Jag gillar mig själv ganska mycket, men kan mycket väl förstå varför vissa andra tycker att jag är fullständigt upp och nervänd!!
Tänkte på en grej som rör det thailändska folket. Det handlar inte så
mycket om att kasta skit på dom, även om flera av dom förtjänar det,
utan mer om skillnaden i deras uppförande i två olika situationer här i
detta livet. Jo ute i det normala mellan människor, så är ju oftast
thai det mest timida och snälla, och ofta faktiskt ganska schyssta emot
varandra. Samma människor förvandlas dock drastiskt till rena rama
mördarna, och dom blir fullständigt hänsynslösa, och helt dinga i
skallen, när dom sätter sig i en bil eller på en motorbike....
Det lilla vett dom hade innan, försvann som ett pistolskott, när dom
äntrade sitt motorfordon. Jag vet inte hur många gånger som det hänt
när jag varit ute och promenerat på trottoaren, att en motorbike
kommer, och bara parkerar den precis mitt framför där jag står och går.
Helt utan hänsyn alls. Är man ute med motorbiken själv och kör, så
måste man helt enkelt vara beredd på precis ALLTING. Thai har absolut
noll koll på regler, och dom följer absolut inga lagar alls.
Jag kör min motorbike på den fil som är ämnad för motorbikar och vespor
och cyklar, och en eller två saker händer garanterat ALLTID när jag är
ute... a) Framför mig så kommer det allt som oftast en mötande
motorbike eller en mötande bil, som alltså helt utan skamkänsla kör på
fel sida av vägen. Och nu händer det mest fantastiska i
hänsynslöshet.... Ju thaiarna förvandlar sin vänstertrafik till
högertrafik där och då, och tvingar mig då att köra ut i trafik-filen,
och få trafiken kommandes i ryggen på mig...
De dumma jävvlarna bryr sig bara om sig själva. Jag brukar ta min hämnd
när jag ser dom komma, jag brukar numera göra det som dom hatar... Jag
stannar, kliver av cykeln, parkerar den i mitten nästan, och ställer
mig där vid kanten leendes, och tittar på när dumskallarna själva
tvingas ut och får möta trafiken....Vilka goa kommentarer man får allt
som oftast,, fattar ändå inget så jag skiter i dom...
Sedan så händer extremt ofta b) alltså att bilar och lastbilar parkerar
i denna fil vid sidan av vägen. De bryr sig ALDRIG om att köra av
vägen, eller ens försöka att få åtminstone ena hjulparet vid sidan av
filen. Nä hela jävla bilen står där och blockerar fullständigt.
Dom tvingar då effektivt alla kommande cyklar och moppar, att köra rätt
ut i trafiken för att undvika krocka.... Hur många gånger ser jag inte
inom 5-10 meter ifrån där dom står, en stor lucka där dom kan parkera
sin bil eller lastbil.... Men hänsynslösa som fan är dom,, skiter
fullständigt i allt och alla!!
Så man undrar ju då hur dessa timida och konfrontationsfrämmande
människor, som enbart ler i alla lägen, förvandlas till rena rama djur
så fort som dom får en motor under häcken..... Kanske några av Er
läsare har någon hypotes om detta????
Jag skrattade gott, och även deppade lite åt Ingemar idag på vår
cykeltur, när han berättade om att 4st pojkar skulle bli ”munkar” i
hans by. Han bor ju i nåt som heter Godmaeng, numera så kallas det
allmänt Cheelung/Godmaeng, ty dessa två byar har vuxit ihop
fullständigt!! I alla fall 4st munkar och fyra partys i denna lilla
by!!! Ingemar kommer la att få ”araben”, som man ju säger när man snear
till på yttre omständigheter.
Sedan berättade Ingemar, att det kom upp ett gäng mostrar och fastrar
och kusiner till dessa festligheter, för inte sjutton vill thai missa
en chans att slafsa i sig Isaan-käket, och dricka skitwhiskyn, alltså
den lokala skitwhiskyn.... Det visade sig snart när folk började
samlas, att en av fastrarna ramlade ihop och dog, alltså knall och
fall!! Och inte nog med detta elände, en av barnbarnen till någon an de
nyanlända, det barnbarnet började plötsligt att hosta blod, och dog hon
också.....
Så nu har Ingemar 4 munkfester med sketstor volym på musiken, och inte
nog med detta, dessutom så är det ju också 2 st begravningar av de
nyligen döda... Så Ingemars nattsömn kommer att gå åt hillvitte
fullständigt den närmaste tiden.... Och i det läget så är man ju glad
så länge som alla ”håller sig på fötterna” här i vår by Nong
Nasaeng....Med en sådan mängd fester och musik, så kan man ju lika
gärna åka härifrån och ta in på hotell i Chaiyaphum......
Jag passerade idag på min cykeltur genom Ingemars by, och de höll på
med 3 fester.... 2 av dom höll dom på med att lasta högtalarna upp på
jättestora lastbilar, och förbereda den fruktansvärda musikvolymen för
natten, och 1 fest var redan igång, och den höll dom på med inne på
tempel-området. Nivån på decibelantalet var så förbjudet i
Sverige, så vi hade nog återinfört dödsstraffet om någon skulle köra en
sådan fest.....
Jag slutar nu och tänker lägga mig och nana, i vetskapen att Ingemar,
imorgon när jag vaknar och mår bra, kommer att vara glåmig och hålögd,
och helt ur slag p.gr.a. sömnbrist!!! Synd om den pojken, eller??