GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMXCIII, Thailand

31 mars 2015

84,4 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,734

Man hör ju om ganska många livsupplevelser som kommer falangerna tillgodo här i Thailand. Ofta så reagerar falangerna extremt negativt, och dömer fullständigt ut den kvinnliga befolkningen i Isaan helt. Visst det är OK att nyttja och utnyttja kvinnorna från Isaan, men ”alla” är väldigt överens, de är ett otyg, så är det bara!! Ja stenborden ifrån speciellt Pattaya är fantastiska, allroundkunniga som få!!

Bara för att ni skall få ett exempel så hörde jag häromsistens ifrån en engelsman som hette James, om hans vedermödor i denna världs sorgedalar. Han berättade sin ”historia”, och han uttryckte det som så inför oss andra att; - ”några konstruktiva råd behövs nog”. Allt nog så här är det för mig i dagsläget.

Jag har kommit hit från England med min thailändska fru, för en 40-dagars semester, främst för familjen att se den lille gossen, som nu har vuxit upp till en 3 års man!!. Men saker och ting började att gå snett med hustrun redan andra dagen när hon gick ut med ett foto av mig i facebook, utan att ens fråga mig!! Jag förklarade för henne att prata med mig först innan hon gör så! Hon tog hon en taxi till Morchit busstation BKK, och sa att hon inte skulle komma tillbaka.

Vi har varit gifta i tre år och varit tillsammans i snart 5 år nu.Tillbringade en mindre förmögenhet på ett kafé som misslyckades, vi flyttade alla grejer som vi hade köpt för kaféet och vårt hem, till familjens hus i byn, inklusive min Honda Steed.

Två år senare är vi tillbaka från Storbritannien, vi har spenderat ytterligare en förmögenhet på att få henne ett brittiskt visum, och när vi då kommer ner till Thailand, och till hennes by, så hittar vi motorbiken  i ett uruselt tillstånd. Och alla Café-prylarna har dom förbrukat, och luftkonditioneringarna som är helt slut nu. Resten sålde min fru till hennes släkt för rena ”ge bort priset”!!  

Mitt problem är nu att min fru vill att ansvaret för att ta hand om våra 3 år gamla barn skall falla på familjen, medan hon äter papaya sallad och chattar, medan min son lever infödingsliv, och springer omkring vilt kors och tvärs i byn utan tillsyn!!
Jag är inte nöjd, och säger ifrån så hon hör det, och hon tolkar det som vanligt att allting är riktat emot just henne personligen, och hon vägrar att ens se problemet.

Sedan så finns det inget att äta för oss.  Jag kan inte äta skalbaggar, larver och så vidare, och familjen äter inte köpe-mat, så all mat kommer från skogen. Min lille son äter ägg och ris varje dag, och jag måste gå till nästa by för att få mat, och detta irriterar min fru.

Så för att göra en lång historia kort, efter 3 veckor i byn med ingenting att göra, men med många goda försök att luras med reparationer av papas bil, och andra värdelösa utlägg för mama och papa!! Då berättade jag för min hustru att jag var uttråkad, och att vi bör åka bort några dagar till annan ort för ombyte, vilket också passade bra, då dom hade nån typ av festival i byn, med bröt och dön från morgon till kväll med dunderstora högtalare.

Frun blev fullständigt rasande, och sa att jag aldrig vill vara här, och jag tycker inte om familjen, och resten av den vanliga kvinnliga smörjan, ja ni vet!. Hon sa då att hon skulle döda mig, och att hon hade stöd av familjen att göra det. Hon kastade alla mina grejer i en påse, och sa åt mig att lämna, och även ta sonen med mig.

Jag hade verkligen inget annat val än att köra Min Honda Speed från vår lilla by till Chaiyaphum i värmen på dagen. Jag bor nu på en resort med min 3-åriga son, som frågar var hans mamma är.

Jag är i chock, jag är 65,  att ha hamnat i denna situation med en liten son känns grymt olustigt. Jag vet bara inte hur detta kan ha hänt. Vad är det med denna mentalitet som dom har i Thailand? Hustrun ringde för en stund sedan, och sade att hon skulle ge mig resten av mina kläder, och resväska, om jag lät henne ta min son att bo här i Thailand, och jag åker tillbaka till Storbritannien ensam.

Det är inte ett alternativ alls för min del, att se det liv min son skulle ha här, där han bara är en maskot för dom att visa upp, alltså en vit pojke med ljust hår i denna primitiva by utan några framtids-utsikter överhuvudtaget. Jag fortsätter att vara förvirrad och chockad, vad är mina alternativ? Försöka fixa med hustrun,  som är orubblig.... hon vill leva med sin familj inte med mig.

Och även efter att ha spenderat en liten förmögenhet med kafé och visum för Storbritannien, så fortsatte hon prata med mig att bygga ett hus nära sin familj. Det har också varit orsaken till en del av våra problem. Jag sitter här nu, och måste åka hem till England igen, men vill inte lämna min fru här!!!

Alla gubbarna, efter det att dom hört denna berättelse hade nåt att säga. Den förste gubben som yttrade sig tyckte att – ”om du är seriös, samla ihop dig för fan, ta din son, och g dig av snabbt som fan tillbaka till England. Här finns inget nu för dig längre, men detta bara om du är seriös förstås”!!!

Största jäkla buaropen kom när en av mesarna yttrade sig, vilket han inte borde ha gjort, omgiven av män som mesen var (Han måste va bög den fan), han sade, trot eller ej; -”Att bara lämna här, och åka till England utan modern är nog ingen bra ide´, du borde nog försöka att ordna det emellan dig och frun, och prata igenom det lite mera”!!!

Dåre, ropade en gubbe, är du inte riktigt konstruerad eller, kärringjäveln har ju hotat att döda James, och dessutom så har hon visat klart och tydligt att hon väljer byn, och mama papa, och syskonen, framför sin egna man och deras son. Hon bad ju t.om. James för fan att ta sonen med sig och ge sig av.... Nä för fan James, ta ut det sista du har nu, var en man, och dumpa denna dumma brud, och åk hem till England, stort lycka till.....

Till sist så yttrade sig John, han sade – ”Glöm det där vanliga som grämer de flesta gubbsen, alltså glöm dina jävla stålar, som du lagt ut, låt inte pengarna bli din fånge här i detta livet. Och inse att du aldrig kommer att vinna detta, låt det bli din första tanke, och starta sedan ett nytt liv, du har få år kvar i livet, låt inte kärlek grumla den tiden”.....

Handskak

Chaiyaphum MMXCII, Thailand

30 mars 2015

84,4 kilo - 83,9 kilo (32 km) 100 minuter - 1.259 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,727

En av gubbsen här i Chaiyaphum har varit på upptäcktsväg. Gav sig av upp i bergen för att troligtvis få tiden att gå lite. Och vad stöter han på då? Jo i en liten by vid namn ”Tha Fai Wan” däruppe, så ser han helt oförhappandes en skylt på höger hand.

”Pizza No. 1” säger den, och in stövlar Leifen som han heter, och han upptäcker snart att i denna fullständigt av Gud bortglömda håla, djupt inne i de Chaiyaphumska bergen, så kan denna personal några fraser på svenska....

Enligt vad Leifen lyckades luska ut, så bodde det ett par stycken svenskar stundtals däruppe. Alltså den vanliga gängen, som bor här några månader på året, och sedan hem til ”mamma” igen. Men han  tyckte det var skitkul, och kunde också meddela till mig att pizzorna faktiskt smakade riktigt bra. I alla fall mycket bättre än på vår egna falangbar i Chaiyaphum, Bens´s bar!!

På tal om Bens bar, så var vi därnere igår och käkade en sista gång jag och Ingemar, han sticker ju nu på morgonen hem till Sverige igen. Han drog i sig en köttabit som inte såg så himla rolig ut, men Ingemar tyckte att den smakade smaskens.... Jag själv käkade en hamburgare (biff-inte griskött), och den smakade kanonbra. Dock så gav jag bort pommes fritsen till en engelska lärare av den unga falangmodellen, min diet ville inte käka potatis denna dag!!!

Här på fotot ni ser med lastbilen, så är det avlastning uppe i Khreng Khro, faktiskt precis utanför vårt stamlokus med cafe´t, och med mamma Nought med två tvillingdöttrar, som jag berättat om tidigare. Gubbarna var packade som sillar på lastbilsflaket, som dom för övrigt alltid, är både vid resan till arbetsplatsen på morgonen, som vid hemgång på eftermiddagen.

Här var det väl runt 25-30 gubbar som steg av lyckliga som få verkade det som, kanske löning den dagen? I detta landet så gör arbetsgivaren av tvång detta, att han kör arbetarna till sina arbetsplatser. Om inte, så skulle det vara ganska få som kom till jobbet verkar det som. Ibland verkar det som om thai är som afrikaner i stort sätt, eller åtminstone inte helt har blivit av med det ”arvet” ifrån det förgångna!

Så som sagt var, att köra thai till jobbet är nog det bästa för att få folk till arbetsplatsen.... Lusten att stanna hemma blir ofta annars alldeles för stark och stor för dom.... Generaliserar eller inte, men för alltför många här uppe, är det exakt som så... Men jöses va fattiga dessa killar är. Man ser deras luggsletna kläder och deras solbrända uppenbarelser, efter att dom jobbat eller varit ute i solen hela dagen.
 
Vissa av dom är helt och hållet exakt som afrikaner i skinnet, alltså alldeles blåsvarta i skinnet.. Men ändå 2 saker som man har svårt att ta ifrån en thai, och det gällde även detta lass med arbetare. Nämligen deras skratt och glädje, och deras fantastiska förmåga att vilja slänga ut pengar på ciggaretter och sprit... Den är enastående. Att familjen väntar hemma utan pengar, verkar inte ha någon större inverkan faktiskt!!

Jag cyklade förresten förbi Chaiyaphums i särklass äldsta tempel igår, brukar passera där allt som oftast. Templet är runt 800 år gammalt, och var således i bruk fram till runt 800;talet. Stenarna vittrar sakta sönder utsatta som dom är för det starka solljuset här. Men dom står där. Man kan se att många stenar har försvunnit. Förr tog ju folk ofta sådana stenar till att bygga sina egna hus antar jag. Även om tron påreligionen är stark, så är också viljan at ha et bra hus minst lika starkt misstänker jag.

Så tempelt står där med runt kanske 1/3 kvar av sina stenar, och det ser riktigt fint ut. Thai har gjort en fin gräsmatta runt templet, satt upp en skylt för att informera folk om templet, och visa att Chaiyaphum minsann har ett gammalt tempel. Och man är så pass korkade, så man tar, nu i dessa moderna tider, stenar direkt ifrån templet, i akt och mening att sätta upp som en typ av mur ut mot gatan och folk som går där...

Va fan tänker dom på egentligen? Dom river ner och snor sten ifrån ett bygge som säkert är runt 1.200 år gammalt, ett bygge som kan visa hur folk hade det i sina tempel på den tiden.... Jag undrar hur tankarna går i skallen på vissa thai, eller står det still kanske? Se på fotot och stenarna i förgrunden, hela jäkla området är omringat av dessa urgamla stenar. "Synd på så rara ärtor”

Handskak

Chaiyaphum MMXCI, Thailand

29 mars 2015

84,0 kilo - ( 0 km )

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,731

Hurra för Thailand. Detta land som man gnäller och gnyr över. Men något som vi aldrig i detta jordelivet kan slå Thailand i, det är om man jämför djurlivet här och hemma i vår kalla nord. OK, alla fattar ju varför, så det är inget att säga om den jämförelsen. Men jag är innerligt glad över mitt val, och då beroende på faktorer, bortsett ifrån familjen och kärlek och sådant elände.

Jag tänker då på saker som dessa djur, på den allstädes närvarande källan till D-vitamin, och faktiskt ett väldigt livaktigt samhälle i stort. Så klart man får ”araben” på alla dessa jäkla thai som måste ha sin musik på högsta volym, dessa bas-trummor, och detta tempelskrän hela dagarna. Men va fan...det goda med det onda antar jag!!

Yongan brukar vara himla noga med att ha dörrar och fönster tillstängda, menandes då att fönstren är öppna, men där finns i så fall ALLTID ett myggnät, så det inte kommer in några små irriterande flygfän! Dörrarna är oftast stängda faktiskt. TROTS detta, så har vi haft ett otal ”besök” här inne i huset! Vi har haft Gråsparv (Pilfink?), den granna lilla svartvita fågeln, som ser ut ungefär som på fotot jag bifogar!

Vi har ju haft som ni vet också ormar här inne i huset, krälandes pilsnabbt över golvet.. Och nu sist så hade vi ju Fladdermus här inne!! Visst kanske ni kan tycka att det är otäckt usch och fy, men tänker man efter..... – ”Vill jag verkligen ha ett liv helt och hållet djuren förutan”? Nä det vill jag inte, dom får hållas, vi måste samsas helt enkelt, och sedan är det upp till mig att inte bli biten av en spindel, tusenfoting eller en giftig orm...

Va fan lite kul och utmaning i livet måste vi ha känns det som!! De enda 2 saker som känns helt malplacerade här nere i Thailand, och som man INTE vill ha omkring sig, är då all denna cancer som rasar här, samt all den ”Phaala” som grasserar här.... Men annars får det vara som det är. OK ta dö på ett gäng tuppar, är ju heller inte alltid fel, känns det som!!

Flemming, dansken här i området har slagit till.... Detta är en grej som jag nästan flabbade ihjäl mig över när jag hörde Ingemar berätta. Vilket han då hört i från sin fru, som hade hört det av byns befolkning!! Ja som det låter, så handlar det om Flemming, dansken, alltså han som var hemma hos mig med sin fru för några år sedan, hade med sig tårta, och ville att jag skulle hjälpa honom med dokumenten till hans ansökan om uppehållstillstånd.

Flemming dök in här lika oförhappandes som han sedan försvann i dimman, och hördes inte mer av. Jag har sett honom under dessa 2 år nästan varje dag, när han svingar sig fram med sin motorbike här i området, och har ärenden. Men han stannar aldrig, och vill tydligen inte prata. Nu har jag inte sett denne dansk sedan runt 5 månader tillbaka.

Bara för at ni skall få en hygglig koll på byarna så bor jag alltså lite utanför byn Nong Nasaeng, Sedan så kommer byn Godmaeng, och där bor Ingemar då, runt 2 km är det hem till honom, och sedan granngårds med honom, så ligger byn Cheelung eller Cheelong, vilket också är samlings-namnet på dessa 2 sistnämnda byar!!

Enligt byns befolkning, så har följande timat sig. Anledningen  till att Flemming inte syns längre är att han har borrat in sig i sänghalmen i min by Nong Nasaeng, och han har skaffar sig en ”Mia Noi” där, kanske inte på riktigt, utan mer än älskarinna då istället..

Dessutom så han han pippat runt som en halv galning bland tanterna här i området, och denne häradsbetäckare är nog runt 70 år, och borde vara mer lik Ingemar och mig, mer inställd på Tipsextra och naturprogram, hahaha!! Hans älskarinna har galningen nu gjort med barn, och han är inte välkommen längre i sitt hem därborta i det hus han byggde till slut. Skvallret hann i kapp honom.

Den gubben kanske förtjänade den kärring som han är gift med, ni kanske kommer ihåg henne, som han lämnade 400.000 baht till, för att hon skulle starta upp husbygget deras, medans han avslutade sina affärer i Danmark,,,, Hon brände kulorna på spel, och det vanliga med pengar till familj ,och festande, så att bygga hus glömde hon nog helt bort..

Så dessa två förtjänar kanske varandra.... fattar inte varför han är kvar så pass länge med denna kärring, efter det som hände med dessa 400.000 bahten... Vore väl bättre om han skitit i att bygga helt och hållet med henne.. Men nu ligger han pyrt till denne danske gubbe. Dels så vågar han inte visa sig ute mer nu, han lever ju farligt, ty hans frus släkt är nog lagom ljumma i honom, efter det att han nu har fått dom alla att tappa ansiktet.

Så han gör nog rätt i att gömma sig, knivar och knytnävar och sparkar är vanliga företeelser här, och kommer gärna fram istället för ord och meningar och samtal!! Ingemar berättade att han hört att Flemming brukar parkera sin motorbike bakom ett hyreshus, utefter vägen bort till stora vägen från oss räknat.... hahahaha oj va hemligt det är..... hahahaha! Den gubben är helrökt här, men han har inte fattat det än bara!! Lycka till Flemming, håll snorren i brallan och lev gott!

Handskak

Chaiyaphum MMXC (2.090), Thailand

28 mars 2015

84,0 kilo - 82,8 kilo (36 km) 120 minuter - 1.493 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,731

Ibland så händer ju bara dessa grejor, som kan sätta fart lite grand på det som brukar vara rutin och händelsefattigt i normala fall. Jag åkte motionsrundan idag med Ingemar, och vi fick en skittrevlig cykeltur med varandra, han är ju lättsnackad som få, och skall man beskriva den gubben någorlunda sant, så skulle jag vilja säga att han ser ut som en ren ”avkomma” i ett äktenskap emellan Harry Brandelius och Caroline af Ugglas.

Ingemar är ju pratglad och sjunger gärna, och då är det låtar som ”farsan” skrivit. Och han är rolig, och underfundig, och kunnig, som ”morsan” Caroline of Ugglas. Så det är skitgoa cykelturer vi har, med mycket flabb oss emellan!! Idag gick det så sakta, så vi blev trötta bara av den grejen. Ingemar såg sleten ut.

Men jag tror mest på att det berodde på, att han visste att det var sista gången denna perioden nere i Thailand, som han skulle cykla, så han hade nog lite i förväg börjat ställa av cykeln, och ramla in i sin normala ”Sverige-koma”.... Vi kämpade oss i alla fall igenom 27 km , och när vi närmade oss hans by, så såg man på långt håll att nåt var i görningen.....

Då säger fanskapet – ”Du det är nog läge för en glass tror jag.....Vi köper en härlig Magnum, och avslutar denna turen med en njutning, vi förtjänar det”. Ja vem är jag att säga emot det?? Där sitter 2 st falanger i hammocken utanför affären i byn Godmaeng, käkar sin Magnum, och så har vi det bara bra. Synd att han skall lämna socialt sett,, men kanonbra för min motion, diet, och för min vikt, hahahaha!!!!

Ingemar lämnade jag av hemma hos honom, jag fick med mig goa Guey Khai fingerbananer hem, och när jag var utanför ”min” gata, så såg jag ett par vita ben 50 meter framför mig.. Tittade igen, och ta mig fan det var en falang, och den gubben hade jag inte sett förr. Tyckte det kändes lite mysko med honom, men vek inte av in på min gata, utan fortsatte och körde ikapp honom.

Jag stannade honom, och frågade var han kom ifrån..England visade det sig, och han förklarade snabbt att hans mobil var trasig, och han var på väg till Big C för att köpa en ny, för han ville ringa sin fru!! Men va fan sade jag till honom, du är ju halvt flintskallig, och så går du här i solen utan basebollkeps, fan du kan ju få solsting ju!!

Inga problem tyckte han.... Nä sade jag till honom, - ”vad tycks..Jag bor där 100 meter bort, vi går hem till mig, tar en fika, och du lånar Yongyuts telefon, och ringer din fru”... Ok låter bra tyckte han.... Det visade sig efter en frågestund som hette duga, att hans namn var Lenny och han  var 73 år gammal, var helt fräsch i skallen faktiskt, och verkade himla glad att ha fått kontakt.

Det visade sig nu att hans ”fru” inte ens bodde här, hon var född här, och hennes familj bodde här, men hon själv bodde och jobbade nere i Phuket av alla ställen, runt 180 mil härifrån.... Killen bodde helt själv, och hyrde ett sketet rum på 15 m2 för 7.000 baht per månad. Fan han får ju ett helt hus i samma storlek som vårt hus för 7.000 baht ju....

Jag påpekade detta för honom, men han var nog inte speciellt intresserad av att sätta bo kanske... Möjligtvis därför som hans "fru", om han nu verkligen var gift, inte bodde häruppe med honom!! Han ville väl inte satsa på en familj, bara dra nytta av att ha en sådan i faggorna..

Jag frågade honom där vi satt hemma hos mig, - ”vore det inte en bra idé om du handlade på dig en cykel?” Jag har redan köpt en motorbike för 50.000 baht, svarade han mig, som familjen kör med, jag vågar inte köra i trafiken här i Thailand...Nu duschade jag klart, och jag tog min motorbike, och körde honom in till Big C, så han kunde köpa en mobiltelefon.

På hemvägen så tänkte jag stilla,, jaha han är för rädd att köra i trafiken, och är beredd att vandra i 35 graders värme 6 km till Big C, men han tvekade fan inte en sekund att hoppa upp på min motorbike när jag körde.... Känns som nåt är lite mysko här. Han har nog inte alls köpt in någon motorbike till familjen, skitprat!!"

I alla fall jag körde hem honom, och totalt sett så var det en trevlig kille, kanske inte en sådan som jag blir kompis med, men visst, vi kan hålla kontakten och jag kan hjälpa honom tillrätta lite grand.

Han berättade också förresten, att han hade innan Chaiyaphum bott 4 år nere i Pattaya... Så jag undrade nu stilla bara, här kommer denne engelsman 73 år gammal, bor helt ensam, med en fru som arbetar 180 mil bort nere i Phuket, och nu bor han ensam i en sleten by i isaan, utan vänner och bekanta.... Undrar hur länge det kommer att hålla tro?? Vi utbytte i alla fall email-adress med varandra, så vi lär väl höras antar jag!!

Ja urkonstiga öden som man möter precis hela tiden här i detta land....
   
Handskak

Chaiyaphum MMLXXXIX,, Thailand

27 mars 2015

83,3 kilo - 83,0 kilo (27 km) 107 minuter - 1.331 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,730

Sitter här och kommer att tänka å alla de där bloggarna och hemsidorna man läser, där det allt som oftast skrives att ”Har inget alls att skriva om nu, har inte ens hunnit att sätta mig vid datan, har fullt upp”... Brukar flabba gott när man läser alla dessa ursäkter. Ena sekunden så har man inget att skriva om, och nästa sekund så hinner man inte skriva.... Jag hoppas verkligen att jag inte faller i den litterära fällan, skall försöka att undvika det.

Så klart att det nån gång kommer att sakta tona bort,  alla dessa vinklar, eller infallsvinklar, eller argument, eller sakfrågor, eller företeelser. Men en sak har jag lärt mig i alla fall under dessa snart 2.100 kapitel. Och det är att insidan av skallen, är oftast större än utsidan av densamma, hur konstigt det än kan låta. I alla fall så får man hoppas att man begåvats med den egenheten, annars kanske det inte blir mycket skrivet alls, hahaha!!

Nu sakta sakta så börjar det att bli regnperiod här. Floderna och bäckarna har sedan länge torkat ut, de flesta av dom i alla fall, ja ni har ju själva sett foton  och videos över dessa oerhört djupa flodfåror som inte döljer någon vatten alls i dagsläget. Det sägs att det kommer att bli den värsta torkan sedan Jesus gick i shorts, ja jag vet inte hur man kan veta det.

Men det har nu i alla fall börjar att dundra lite grand uppe i skyn på kvällarna, och vid någon enstaka gång, så kommer det några droppar av det ack så eftertraktansvärda vattnet.. Men vi alla väntar p att skyfallen skall starta. Det brukar ju av hävd i alla fall, oftast vara helt OK väder under morgonen, förmiddagen och lunchen, för att sedan framåt 14;tiden starta regna en timme eller två varje dag!!

Var igår kväll på vår lokala marknad som ju kommer varje onsdag hit. Och det är himla gott att ”vintern” nu tagit slut och de flesta frukter nu så sakterliga börjar komma igång..... Det var flera av dom som jag rabblat upp tidigare, så jag skall inte bli tjötig. Men Cantalope (Dteng Thai) finns överallt nu utefter vägarna, och på alla marknader. Lyser så fint gula/oranga där de ligger snygg staplade och väl synliga! De finns ju i en del olika sorter, både orang/gula och rent grönt spräckliga också!!

Bananerna finns, men den lite mer säsongsbetonade fingerbananen ”Guey Khai” som ju är lite grand olik de andra på så sätt att den växer ju direkt på stammen och inte i samma typ av klasar som de andra bananerna gör. Men den är nog den godaste av dom alla tycker jag...

Och till sist, men absolut inte minst, nu är den gula Mangon i full sving.. Alla älskar denna frukt, så när den mognar, så brukar diarre´n stå som spön i backen i de flesta falang-familjer, hahaha!!

Yongyut är förkyld som sattan, och det skall jag säga, att jag tror att det är värre för dessa människor, som normalt inte sedan barnsben exponeras av förkylnings-baskelusker, att tåla dom så bra som många av oss andra falanger tål dom. Så stackarn lider.

Jag fick springa med kaffe, apelsin, och bananer, och lite av mitt hembakta bröd till henne, och så slank det ner en kraftig paracetamol också, vilket gjorde susen på henne, det blev pang bom sömn en halv dag.

Under tiden som damen susade så gott där uppe, så kom engelsmannens fru, den numera ensamma "See" över och ville ha dagens ”pratstund” med Yongan, hon visste ju inte om att hon var sjuk. I sin hand hade hon en skål med små goa mumsiga gurkor, och så hade hon en ”chiliröra” som nog kan döda möss tror jag, så stark är den blandningen.

Så när falang går över till falang, så tar man med kaffebröd och liknande grejor, och när thai går över till thai för en pratstund, så har man med sig grönsaker, och det bjuds mycket villigt på vatten.....

Kul detta med vattnet. För oss falanger så är vatten lika med ”snålvatten”, och nåt man ger om man inget har att bjuda på... medans här, så är vatten lika åtråvärt som en öl kanske är för oss. Ja kulturerna är olika, verkligen olika, inte fel, men olika!!

Handskak

Chaiyaphum MMLXXXVIII,, Thailand

26 mars 2015

83,5 kilo - 82,2 kilo (40 km) 147 minuter - 1.829 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,774

Ja man skall ju egentligen inte tala om det, och väcka den björn som sover, och stå där som han som sålt smöret och tappat pengarna, medans fågeln i handen blev till flydda fåglar i skogen. Vad jag menar är, ta mig fasen.......jag fick 3.81 idag när jag hystade iväg 20.000 baht ner till Thailand. Är det på väg upp på riktigt, eller är detta bara en dödsryckning tro?

Ja vi får se. Till skillnad emot de flesta så vågar jag erkänna, och därmed lämna dörren på vid gavel för attacker från folk, när jag säger att jag inte vet hur man praktiskt ”devalverar” en valuta. Jag frågar skitmånga människor rakt ut, ställer dom emot väggen. Dom alla börjar med att säga ungefär som.. – ”ja men  det vet du väl, man sänker räntan”!!

Jaha frågar jag, man sänker räntan, och sedan är valutan devalverad. Är det så det funkar? Säkert? Och efter 2 ytterligare stora frågetecken till den man pratar med, så inser man att gemene man fan inte har en susning om hur man praktiskt genomför en devalvering. Jag visste det inte, och jag vet det inte. Jag vet som alla andra, att en räntesänkning finns med i ekvationen, men PRAKTISKT. Nä inte en susning. Men till skillnad, så vågar man fråga och erkänna!!

Så med denna räntesänkning som skedde, och den eventuellt kommande räntesänkningen, är detta en devalvering då, eller finns det någon som lättfattligt kan beskriva för mig, och alla dom andra läsarna på denna hemsida, om hur man PRAKTISKT genomför en devalvering!! Men när vi ändå pratar om det, jag hoppas att man slutar nu, och inte gör fler räntesänkningar.

Vi talade om det idag, jag och Ingemar, och vi försökte komma på vilka fler grupper det är som drabbas av dessa räntesänkningar, som då skall sätta fräs på exporten, tack vare att utlänningarna får mer för sin valuta gentemot den svenska valutan...

Vilka fler än de utländska pensionärerna är det som drabbas av detta. OK vi har den gäng som bor och arbetar utomlands, och som får lön hemma i Sverige, dom i hop med utländska pensionärer drabbas ju som fasen av detta.

Men om man ser hur dessa 2 grupper är till antalet, så är det ju ingenting, och politikerna kan ju lugnt skita i oss, och bara köra på med räntesänkningar så mycket dom orkar!!!! Jag menar, alla dom människor som bor och verkar, eller ligger på soffan hemma i Sverige, behöver ju inte bry sig, de har ju sina månadspengar ändå, och kan ju fokusera på att enbart läsa serierna i tidningarna, och hoppa över de alltid rådande tråkiga ekonomiska nyheterna...

Jag har nu definitivt funnit att det proffset som ju finns här i Chaiyaphum, jag har ju pratat om honom tidigare d.v.s. det var York som visade mig på honom. Det var ju den unge killen som är utbildad faktiskt på motorer, och sedan så har han det, så städat och rent på sitt verkstadsgolv, så man inte tror det är sant.

Jag börjar ju uppleva lite grand ”problem med vår motorbike, som vi ju köpte ny 2008 på hösten, och den har nu gått nästan 7.400 svenska hederliga mil därute i den thailändska naturen. Jag har märkt det sista, lite ”ryck” och ”ojämnheter” när man kör med biken, speciellt då när man kör i mellantempo. Vid hög hastighet så funkar det bra!

Det känns nästan som ett eller båda två av dessa alternativ, märk väl då att jag har NOLL KOLL på motorer. Men det känns som om motorn ”köver sig”, alltså att bränslet inte har fritt fram av någon anledning, och det känns som om faktiskt tändstiften kan vara gamla sletna och värdelösa... Finns det tändstift på en motorbike??

Men in med den, och killen fattar fullständigt ordet ”service”, han gick igenom den, köpte 5 st nya prylar som jag inte har en susning om vad det var, och så bytte han olja, och kollad hjulen, och allt möjligt, som är som en stor gråzon för mig. 1.090 baht senare var han klar, och jag kände mig grymt nöjd, och inbillar mig att jag med detta nu i alla fall, reducerar risken av att bli stående med en trasig motorbike där mitt ute i bushen.....

Jag lämnade sedan även in den gamla, som Yongan ju köpte för 2 år sedan. Han gick igenom den och 760 baht gick den notan på, vet inte om, eller vad han köpte, men jag är nu nöjd med att bägge våra motorbikar nu fått sin service och förhoppningsvis mår ännu bättre!!

Handskak

Chaiyaphum MMLXXXVI,, Thailand

25 mars 2015

83,4 kilo - 83,0 kilo (15 km) 55 minuter - 684 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,779 (hoppsan den går ju uppåt – tillfälligt?)

Efter cykelturen idag, så satt jag och eftersvettades vid datan. Och så knackade det på dörren. Det var AIA, det är ju en kille och hans fru som är ”våra ”representanter hos AIA. Han räckte över ett kuvert till mig. Det var 5.000 baht, som jag ju brukar få som i bonus av dom varje år!!!

Vi kom att pratas vid lite grand, de försöker ju varje år att sälja en försäkring ytterligare till oss, och det är en hälsoförsäkring till Yongyut. Hennes kostar då 5.000 baht per år, och ger henne lite favörer som sova på sjukhus och såna grejor. Det är ju egentligen ganska penibelt här som jag märkt när thai pratar om sjukhus.

Det viktigaste för dom är att få sova på sjukhuset, man får nästan en känsla av att det handlar om ”ansikte”, och om att visa omvärlden att man betyder nåt. Blir man sjuk aldrig så lite här med en försäkring, så frågar dom alltid om man skall sova på sjukhuset... Sjukhuset tjänar ju på detta, så dom ligger på ganska hårt...

Yongyut vägrar och tycker att det är helt onödigt att slänga ut ytterligare 5.000 baht, när hon har en sjukförsäkring här, alltså då den allmänna som alla thai har. Så hon kan inte se vitsen med en försäkring till.... Tack för den grejen Yongan!! Jag passade också på att fråga dom för räkning en kund till mig, som just nu håller på och flyttar ner till Thailand.

Han undrade också hur läget är för honom som varande 75 år gammal, finns det en försäkring för honom på mitt bolag. Jag sade att jag inte visste men lovade att kontrollera AIA!! Jag frågade i alla fall, och försäkringskillen langade då fram en broschyr med deras försäkringar, och där stod det svart på vitt, att dom accepterar tydligen kunder i vissa fall upp till 74 år i ålder.

Aj fan tänkte jag, när går min försäkring ut då? Ja sade han i ditt fall som redan är kund, så gäller din försäkring upp till året som du fyller 80 år.....Alltså i totalt 20 års tid!! Ja lever man så länge, och pröjsar så länge, och bolaget inte har gått i konkurs, så blir ju det en ansenlig summa med stålar för Yongan när man ligger där med nästippen i vädret, och det känns ju gött för mig. Livförsäkringen 1 miljon baht, och försäkringspengarna bör ju ligga runt ytterligare; 860.000 baht.

DET plus ett fritt boende borde ju ta hand om Yongan resten av hennes tid antar jag....OM hon nu klarar av att hantera den ekonomiska situationen. Jag tror dock efter alla de åren ihop med mig, så klarar hon det gallant.... Men det kan jag säga, att låta en thaidam alldeles ”grön”,  få tillgång till sådana stålar, ja då håller dom inte länge, det festas grovt, det skänkes bort till föräldrar och familj, och det handlas hårt och tufft, med bil och andra grejor...Långsiktigt tänkande, glöm det ni dårar.....

Jag tog med York idag,och så började vi med att kartlägga lite grand vilken typ av viner som dom har hos de ” tre stora” här i Chaiyaphum. Ja jag använde ordet kartlägga, men så snart vi började idag på Big C, så insåg jag att det ordet nog var alldeles för ”stort” för mig i alla fall. Jag nöjde mig med att kolla in lite olika märken och namn på viner, försökte att plocka bort alla dessa äckliga fruktviner, som dom ju är så duktiga på att sälja in på butikerna.

Riktigt vin finns, men uppskattas inte alls lika mycket av thai, som inte riktigt fattar konceptet med vin ännu. De tycker att frukten ger en stor sötma och smak, vilket då tilltalar deras riktigt primitiva smaklökar. Är man van vid ”bomber” smakmässigt i Thailand (spicy food), så märker inte en rättrogen thai om han dricker 1 öres knallpulver.... Så frukt är bra, medans riktigt vin inte alls smakar så sött och gott tycker dom. Kanske att detta ändrar sig med åren som går, och med kontakten dom får med alla falang här i landet.

Vad som var kvar då var buteljer med ett typ av pappers-sigill i 2 olika färger, och det fungerade som så här då: Orange sigill = buteljerat här i Thailand, och blått sigill = importerat från början till slut!! Bland dessa 2 färgers flaskor med riktigt vin, så märkte man direkt hur priset kunde på studs meddela oss kunder, om det var fruktvin eller riktigt druv-vin. Fruktvinerna brukar ligga på runt 299 baht upp till kanske max; 350 baht, detta lite grovt generaliserat då!

De riktiga vinerna låg inte under 469 baht i pris, och nu skall jag ge några exempel, som jag framledes tänker kolla in, och handla, och smaka av hemma. Här kommer det 4 olika sorter som Big C säljer, alla deras viner för övrigt distribueras av företaget Siam distillery eller nåt sånt, så namnen då; Famille Castel 479 baht, Vine Maripo 499 baht, Carlo Rossi 469 baht samt Casillero Del Diablo 699 baht.

Vinerna var alltså röda, och de flesta kom faktiskt ifrån Chile av alla ställen, ett var ifrån Californien och ett såg jag kom ifrån Nya Zealand.....Men även Frankrike var representerat förstås!!! Jag återkommer med bedömningar, och om man kan dricka vinerna dagligdags, som ett medikament för framtida sjukliga svagheter..

Handskak

Chaiyaphum MMLXXXVI,, Thailand

24 mars 2015

84,1 kilo - 83,2 kilo (32 km) 98 minuter - 1.219 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,768

Forts. Från förra kapitlet...... Jag fortsatte i alla fall sedan efter det att jag till slut fick ut mina stålar, till att betala min försäkring, vilket ju sker halvårsvis, där var det ”goa” 33.350 baht som man fick ge upp. Men det är det värt. Jag har nu hållit på i 4 år med detta, och har bara 11 år kvar, eller om jag vill, 6 år kvar...... Men roligare att hålla på, så Yongan kan få en rejäl dusör när jag är för gammal för att ens städa bordet här hemma.

Sedan vidare till Bangkok Bank och pröjsade husamorteringen. Satt där och kikade mig omkring och det är faktiskt ganska kul att kolla in saker och ting. En sak som jag tycker är rent fantastisk är att den där typiska ”bykänslan", eller "byuppförandet" sitter så ingrott i dessa människor här uppe i Isaan.

OK, jag misstänker att storstadskänslan bland thai nog har suddat ut mycket av deras gamla (o)vanor som ju alltid sker med folk som bor i städer, typ Khorat och Khon Kaen är ju sådana städer, och det är stads-thai som bor där ganska ofta, trevliga som fan, men dom har i mångt och mycket tappat det gamla byuppförandet. Vilket ju för övrigt är exakt detsamma hemma i västra delen av världen!!

Så vad jag menar med byuppförande, är den där grejen som ofta har förvånat mig, och det är att thai här uppe pratar med vem fan som helst, när som helst, och om vad som helst!! Ta t.ex. den grejen med banken som hände då med när jag frågade om engelska... Eller låt oss ta ett helt annat exempel. Jag handlar en grej, den kostar 70 baht, mycket folk i rörelse runt omkring, och jag ger damen 70 baht, och mumlar i samband med överlämnandet av pengarna ”hasip baht lae saoo baht”...

Jösses damen flabbar ALLTID till, börjar tjattra på thai eller Isaan högt och tydligt, och förvånansvärt många runt omkring som inte har med saken alls att göra, börjar att kommentera, inte så att jag i just detta läget känner mig obekväm eller dum så där jättemycket. Men visst det känns lite grand som om ”titta här gott folk apan kan prata isaan”...

Skulle man då nämna lite andra ord i hastigheten, så är dom så glada, så man kan tro att jag tagit ”nattvarden”, och gått ifrån islam till protestant... Men just detta att thai kan prata med vem fan som helst, och jag är djupt imponerad över hur roligt dom alla tycker det är att prata med varandra. En motsvarighet till en norrlänning i Thailand finns inte.

Den som skulle råka hitta ett folkslag inom Thailands gränser som är tystlåtna och hellre vill vara för sig själva, den upptäcktsresanden skulle nog kunna tävla med Doktor Livingstone i berömmelse tror jag hahah!! Dom alla tjötar röva av sig, och dom kan sitta och prata i timmar, eller så länge som maten räcker, och DET ÄR LÄNGE vill jag lova!!

Handskak

Chaiyaphum MMLXXXV,, Thailand

23 mars 2015

83,3 kilo – 82,2 kilo (41 km) 137 minuter - 1.725 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,729

Vi träffades jag, York och hans vän Gunther. Denne Gunther bodde uppe i Chumpae, som ligger drygt 10 mil ifrån Chaiyaphum förbi Khreng Khro och vidare uppåt!! Vi samlades nere på Ben´s Bar, och käkade lunch där. Gunther tog en hamburgare med ”allt” till.

York tog en gris-steak med pommes och sallad, och jag beställde en Hawaii-pizza. Jag påpekade flera gånger att jag ville ha den som dom gjorde förra gången d.v.s. inte svartbränd i kanterna, och hård som Leksands knäckebröd.

Maten kom in till oss och alla var nöjda.... utom jag... Min pizza var för jävlig. Och exakt sådan som jag INTE ville ha. Jag har käkat deras satans pizza 2 ggr förut, och betalat, och varit jävvligt besviken. Denna gång fick det bara inte ske, jag tog tallriken med pizzan, reste mig, och stövlade bort till baren och till Ben och sade, jag äter fan inte denna pizza.. Jag kan betala den, men jag vägrar äta den. Den är vidrig!!!

Kom in i köket säger Ben, och sedan är han så jävla korkad, så han frågar mig vad som är fel..... Men va fan sade jag... Jag sade till dig plus jag sade till din fru..... baka inte pizzan så den blir svart och stenhård. Jag vill ha den ganska mjuk och smaka som en jävla normal pizza. OK sorry sade han. Jag fixar gärna en ny till dig. OK helt OK svarade jag, och satte mig att vänta.

Alla hade ju ätit klart när min pizza kom in, och det är ju alltid kul, eller hur.... Men den smakade bättre, men dessa pizzor är inte riktigt goda, så jag kör nog kött i fortsättningen på denna restaurant, ty det smakar ju himmelskt gott i alla fall....

Vi lämnade nu restauranten, och vi tog sikte på ”bergen” ovanför Tad Ton, denna rutt som jag ju redovisat så många gånger förut för Er!! Vi tog en kaffe där uppe, och sedan körde vi genom bergen och drygt 4 mil senare så var vi framme vid Cafeet i Khreng Khro!! Det blev glass och tjöt och Nought med sina tvillingdöttrar är ju bara kanontrevliga att träffa och prata med.

Sedan stack vi hem de 44 km til Chaiyaphum, och man var lagom trött i ryggen och helt slut i häcken efter dessa styva 11 milen på moppen. Men vi slapp regn och vi slapp hettan då fartvinden gjorde att man mådde bra nästan hela tiden.... Så var återigen en trevlig dag till ända.

Jag missade min cykling idag, och det får jag dåligt samvete av, men imorgon får jag ta igen det med råge, får la köra en 55 kilometrare då istället för att kurera mig!!

Så nu dansade stålarna in på kontot som jag ju sände ner till Thailand i torsdags!! Jag åkte in till stan och gjorde min månatliga ”bank och skuldrunda”. Kommer ner till Khrung Thai bank ,som ju var den mottagande banken. Tar ut en massa stålar. Bruden bakom disken är så inne på att min namnteckning måste stämma med den som dom har i sin maskin. Jag frågar om hon inte skall ha min ID, för att åtminstone veta att jag är jag, och att jag äger kontot, och har rätt till att skriva och träna på namnteckningen!

Men det möttes av noll intresse, och att hon skulle förstå ordet ID, och förstå när jag sedan höll upp mitt körkort, det var nog överkurs. Nu fick hon mig att böja mig över disken, så jag kunde se i den där maskinen med infrablå belysning (finns nog inget sådant ord), hur min namnteckning skall se ut, innan hon kan godkänna den. Jag fick träna ett par gånger, och sedan var hon nöjd, men fortfarande inte en blick på ID.kortet som låg där.

Jag undrade om jag skulle ha en endaste chans i denna värld att hålla banken ersättningsskyldig, om någon annan hade min bankbok, och stegade in, och de också fick chansen att träna på min namnteckning!! De är märkbart outbildade dessa kontorsanställda i detta primitiva land. De sätter små-ungar i ansvarsfyllda positioner, och dom har noll språkkunskaper. Ja det verkar inte alls som om en språkkunskap är en merit överhuvudtaget i detta land...

Inget som någon får högre lön för i varje fall. Snarare tvärtom, så märker jag i situation efter situation, där man kommer i samspråk med en kontorsanställd , och det hade varit jäkligt bra om dom åtminstone hade kunnat fisa på engelska.... När jag frågar om det inte finns någon där som kan prata engelska, så upprepar dom min fråga, men på thai, högt och tydligt, och vänder sig till hela lokalen.

Och alla stämmer glatt in i flabbet, som då helt ogenerat känns att det riktas emot mig som kund till företaget. Istället för att riktas emot de som inte kan engelska, så dom åtminstone kunde skämmas över sina egna tillkommakortanden.... Men  icke.... Idioten är han som pratar engelska i detta land.... Forts. Nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MMLXXXIV,, Thailand

22 mars 2015

84,1 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,699

Det förekommer en hel del snack här nu i Thailand bland oss falanger om att byta vistelseort, och oftast snackar dom då om andra platser här borta, typ Bali som jag nu då hörd senast. Det var en engelsman som sade att han varit bekant med ett danskt par, som helt slutat sedan 3 år tillbaka att åka på sina årliga 4 månaders semester till Thailand, och istället valt Bali.

De bor då på ett guesthouse där, som i sin tur också ägdes av en annan dansk kille. De betalade småpotatis för sitt boende, och var mycket lyckliga. Dom säger att Bali är stället som dom i alla fall fram ledes skall åka till varje år. Nu så kommer då detta visserligen ifrån människor som kommer några månader, och sedan sticker hem igen till Falangland. Så det är väl svårt att jämföra med folk som måste anpassa hela sitt liv till Bali, och se alla nedköp och negativa saker.....

En kille jag känner här, han bor faktiskt heltid på Bali, men han är en sådan där typisk engelsman som jag har så svårt att se något gemensamt med. Han hyr ett rum där utan A/C, bara en fläkt, och rummet är ganska litet, och på det sättet lever killen på Bali, och han förklarar stolt för alla som vill lyssna, att han endast pröjsar 4.500 baht (SEK: 1.250:-  per månad i hyra, och då ingår det fläkt, kallt vatten till duschen samt toalett.

Det ingår dessutom, elen, WIFI samt swimmingpool. Hans rum ligger runt 5 meters promenad ifrån den mest bedårande strand man kan tänka sig!! Men med ett sådant boende, så kommer man nog aldrig att glömma, att man så gott som bor på hotell, och den känslan vill då inte jag ha. Jag måste ha ett ”hem”, annars kan det kvitta!!!

Så den ekonomiska sitsen är ju bättre på Bali än i Thailand, men jag vet faktiskt inte hur svenska kronan står sig emot Bali-valutan eller andra valutor, jag tänker då på hur svenska kronan är i jämförelse med hur den var för ett år sedan.....

Är det lika kass med dessa valutor som det är med den thailändska bahten? Skulle vara kul att hitta ett ställe där ute på internet, där man kunde se historiska kurser på olika valutor gentemot andra valutor... Någon som vet??

VISA-läget på Bali verkar vara lite underligt, denne killen säger att man måste lämna Bali varje 60 dagar för att köpa ett nytt VISA (flyg SEK; 2.500:- till Singapore), medans en annan påstår att man köper 1 års-VISA, som kan förlängas med 5 år i stöten..

Ja jag fick lite siffror på maten också, och det finns chanser att leva billigt där. Men att bara kolla siffror, och leta matrester bildligt, talat under mina sista år, är man ju inte intresserad utav!! Nej, ett vettigt hem, med ett vettigt liv ihop med Yongyut, vart hän som helst här borta i Asien är OK.

Jag tänkte att jag skulle försöka att samla på mig information så gott som det går, utan att ta det till överdrift, kan ju vara bra att vara förberedd, om det kommer skit i maskineriet här i Thailand, med typ kurser eller vad det än månde vara..... Kambodja är ett land, som har många plustecken.

Det är billigare, men en värdelös infrastruktur. Det har trevligare människor, men med mycket mer gangsters i krokarna. Horder av utlänningar typ engelsmän, australiensare samt amerikanare har flytt Thailand och bosatt sig i Kambodja, och jag undrar starkt på kvaliteten på de gubbarna!!

Ett land som jag varit i är Philippinerna. VISA-läget där är att man måste ur landet en gång per år. Men ett aber är då att jag INTE är gift med en philippina, utan med en thai, och vet inte de VISA-regler som skulle gälla för oss. Annars så gillar jag det landet ganska bra.

Prisläget som jag uppfattade det, var 40% billigare än Thailand, och riktigt bra mat, med människor som hela bunten pratade engelska.... Så det är också ett alternativ att tänka på.... Men detta land är oerhört våldsbenäget och livsfarligt!!

Jag skall kolla lite med Malaysia, med Vietnam, samt Laos och Burma, men de tre sistnämnda är nog inte mycket att ha tror jag.. Visserligen så hör man en del gott om Vietnam... Men skall skall kolla lite, och rapportera till Er...

Men visst sjuttan låter det kanon, om ett land där man kan bo och käka för runt 500-700 USD... eller motsvarande 15.000-21.000 baht per månad vilket motsvarar SEK: 4.100-5.700:- på månaden. Det låter ju fantastiskt tycker jag.

Då har man ju stålar över till lite av varje känns det som.. Jag pratar nu om Bali..... Det negativa som kommer till en, är ju den ”svenska mardrömmen”, alltså muslim-skiten som sprider sig som en piraya över jordklotet. De har ju redan bombat Bali en gång, och lär väl göra det en gång till... Antagligen med hjälp av muslimer ifrån någon svensk förort. Alltså muslimer som vi tagit emot tack vare kärring-politiken under PK-paraplyet i Sverige...

Så att bo på Bali, och veta att den bomben kommer att komma när som helst, och helst bland turister och människo-samlingar...DET känns lite visset faktiskt... Då kan man faktiskt på just det sättet känna sig bättre till mods här i Thailand funderar man....

Handskak

Chaiyaphum MMLXXXIII,, Thailand

21 mars 2015

84,3 kilo - 83,3 kilo (34 km) 146 minuter - 1.816 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,734

Yongyut smög in på mitt rum i morse, när Namkaeng hade gått ut och lekt med kompisen på gatan. Yongan hade i handen ett kuvert plus ett litet ”brev” som var adresserat till fröken i skolan. Yongyut berättade att dom hade fått i uppgift att börja skriva dagbok i skolan, och sedan skulle dom visa fröken sina första försök!!

Namkaeng gick tydligen in för detta med fullt ös, och var inte ett ögonblick blyg må jag säga. Hon berättade helt öppet för sin fröken, om hur hennes familj såg ut och hur hon ”kände”!! Hon berättade och skrev sade Yongan, där hon översatte för mig ungefär som så här:

”Jag bor inte med min mamma, min mamma jobbar hårt nere i Bangkok för att kunna betala mat, och skola, och hus som vi har. Jag älskar min mamma jättemycket. Min pappa bryr sig inte om mig alls, så honom känner jag inte, han åkte iväg när jag låg i mammas mage och sedan så bryr han sig inte om mig alls.

Men jag bryr mig inte, jag bor hos min tant och uncen, och jag älskar dom båda. Jag känner det som en riktig familj, men andra tycker inte att jag har en riktig familj, då jag inte bor med mamma och pappa. Men jag är lycklig, och jag har det jag vill ha. Jag älskar tant Yongyut och uncen... Jag vill visa dom med att sköta min skola, och gör mina läxor varje dag” Man blev riktigt rörd, och det är skitkul att kunna ta hand om en unge som Namkaeng.

Hon visade mig sitt betyg, och det visade sig att hon har ett snitt på 3,65, och på det ligger hon tvåa i klassen. Betänk då att 4:a är det högsta betyget, icke 5....... Hon hade 3,5 i engelska.. hon kan knappt gäspa på engelska, men i jämförelse med klassen sin, så talar hon väl flytande känns det som. Hennes sämsta ämne var matematik, där hon fick glimrande 2,5 i betyg. Resterande ämnen var tydligen 4:or rakt igenom.... Bra Namkaeng...

Idag (i torsdags), så drog jag iväg på min vanliga tur. Denna tur påverkades utav att jag blev väldans skite-nödig efter en styv 12 km:s cykling. Jag vek av in på en moppe-stig som gick utefter flodfåran. Det var en ordentlig flodfåra, som stupade 20-30 meter rakt ner, och man nästan hissnade lite grand. På väg till ett lämpligt skitställe där i djungeln, så tog jag fram min kamera, och så videofilmade jag en stund, och fick med det rika fågellivet.. Riktigt fint att se.

Istället får att cykla tillbaka, så fortsatte jag efter ett väl uträttat förvärv, framåt på stigen, och det tog nog nästan 25 minuter innan jag såg ett hus och en väg igen.. Men jag kunde se långt långt där framme något som liknade biltrafik i alla fall. Jag kom då fram lite förvånande ända uppe i Ban Khwaoo nästan. Men det var kul att hitta denna smygväg tyckte jag... Värmen var i alla fall hissnande därinne bland träden, det var ju helt vindstilla.

Så när jag kom fram till stora vägen, så fick jag ju köpa vatten naturligtvis. Allt kändes prima i alla fall, och istället för att ila hem, och nöja mig med en normal 32 km idag, så svängde jag av in på en annan väg som går ifrån Ban Khwaoo ner till Tesco Lotus.

Hade hygglig medvind under de grymma uppförsbackarna där, så allt lugnt. Till slut, så kom jag efter långt om länge hem igen, efter 2 timmar och 39 minuters cyklande och 46 km paddlande.. Men  förutom lite stelhet så känns det prima...

När jag kom hem, så var Yongyut riktigt glad och drog mig ut i köket, och där visade hon på att det fladdrande omkring en liten fågel där inne. Nåt stämde INTE med den fågeln, och då såg jag på vingslagen, och också på hur den undvek hinder. Det var ingen fågel, det var ett däggdjur, en Fladdermus ju!!

Jag höll på länge länge innan jag kunde fånga en uttröttad Fladdermus, Jag tog lite foton av den, de blev inte bra alls, men jag vågade inte stressa den för mycket, så den skulle dö, utan tog några snabba foton och sedan tog jag ut den, och lät den flyga iväg!!

Handskak

Chaiyaphum MMLXXXII,, Thailand

20 mars 2015

83,4 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,724

Man röjer ju omkring ganska ordentligt här i denna del av Thailand när man är ute dagligen, antingen med cykeln eller med moppen, ihop med kompisarna, eller så kanske man sitter nere på Ben´s bar som vi ju alla kallar den. Man noterar ganska kvickt thais sätt att hantera reklam, och hur dom t.ex. placerar den. Jag pratar nu om skyltar här uppe i Isaan och jag pratar inte om de jättelika få skyltar som dom vräker upp utefter motorvägen.

Gärna placerade så att man skymmer sikten helt och hållet, när man kommer ut ifrån sin utfart till motorvägen, och vill se om det kommer bilar, eller om det är klart att köra. Man får då en enorm jäkla skylt i nyllet. Det finns inga regler, alla gör som dom vill, och tillstånd behöver ingen ha i detta skatteparadis som heter Isaan.

T.ex. så sätter man hellre ett plakat fastspikat på ett träd, än man använder en ”egen” trästolpe. På väldigt många plaket, så reagerar man på storleken på plakatet. Dom är extremt små, och det är fullständigt omöjligt att läsa dom, när man passerar antingen via cykeln eller kanske via bil. Jag tycker själv att fokuset på telefonnummer är nästan löjligt!! Man prioriterar att skriva ut telefonnumret, långt före man orkar skriva dit en adress, så folk hittar till affären.

Man låter sina plakat och skyltar schangsera snabbt som satan, så de blir snart omöjliga att läsa. Men det är svårt med saker som uppföljning. Jag tror att utbildningen, eller bristen på sådan ligger dom som vanligt i ”fatet”, Man ”förstår” helt enkelt inte PR och eller reklam, man ser inte linjerna och sambanden, i ett meddelande kontra försäljning av  den egna produkten tror jag. Men det kommer säkert så sakterliga även i denna landsänden av Thailand.

Idag så passerade jag som vanligt mängder av skyltar och jag fotade bara 3-4 st, det roliga för mig är ju att det nu snabbt blir mer och mer thai som har börjat att cykla och motionera. Dom köper då ganska dyra cyklar, och dom köper som jag skrivit tidigare full utrustning, så det blir ganska dyrt. Och deras utrustning krönes då med ansiktsmasken. Man skall ju inte få solsken på sig i denna mänskliga skugg-hysteri, som finns här i detta landet.

Dom är som tokiga, och dom klär sig som tokiga med dessa ansiktsmasker... De virar helt enkelt vad sjuttan som helst runt nyllet, allt ifrån terrorist och rånarluva (mask), till stundtals vira en stickad strumpa runt huvud och ansikte, och det ger dom ett utseende som en primitiv beduin ifrån djupaste Kalahari-öknen... Thai cyklar icke på dagarna, det är för varmt då för babysarna... Eller så arbetar dom då förstås!

En del cyklar så fort som det ljusnar runt 06.00 på morgonen, och en del kör efter jobbet, eller runt 17.00 och framåt, vilket ger dom endast runt 1 timme och 15 minuter att cykla i dagsljus. Jag ser stundtals vissa gäng som är ute och cyklar efter mörkrets inbrott, för att slippa solen, och tar då hjälp av en moppekompis  som kör framför gänget, och en annan polare med moppe som kör bakom, och varnar då de andra trafikanterna. Och det behövs skall jag säga...

Man kan också dra slutsatsen att cyklingen blir mer och mer vanlig, och det är det fenomen som  jag såg idag för första gången, sedan jag kom hit till Thailand och började att cykla för 7 år sedan. Då på den tiden såg jag aldrig någon annan, bara någon sleten thai som vinglade fram på en cykel bra på lyset,

Eller så såg jag den där tokige schweizaren.... Men annars så har det varit jag bara, känns det som. Så idag dök denna granna skylt upp, se de två fotona, en skylt med enbart thai och den andra, om ni tittar noga, så finns där också engelsk text.

Och man blir ju riktigt rörd.... Och skyltarna var också i schysst storlek, så man skall inte klaga... Jag tror när jag på hemvägen, passerade den lokala cykelklubben, nere vid Ram Sjukhuset ungefär, och det vinkades alldeles vådligt till mig, att cyklingen nu har blivit ganska stor här, och man ser dom lite överallt. Detta gynnar ju mig också ganska direkt! Ju mer som cyklar, ju fler fattar att dom skall ta det vackert med sina moppar och framför allt bilar.. så det är kanonbra!!

Annars är det som sagt var, alldeles hysteriskt varmt nu därute, dock om man skall vara lite positiv, det fläktar lite grand när man cyklar. Så med en vind på låt säga 5-6 sekundmeter så är det ju inte alldeles kass, eller hur? Annars idag är dagen som svärmodern drog iväg till sina systrar uppe i Nong Bua Daeng, hon kommer tillbaka om nån dag eller två igen, då kör Yongan henne rätt ner till Baloo och Spritmagistern, och med det, så är faran över för denna gången, och man kan andas ut!!

Handskak

Chaiyaphum MMLXXXI,, Thailand

19 mars 2015

83,9 kilo - 82,4 kilo (46 km) 156 minuter -1.941 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,751

Thailand gör det många gånger som man skulle önska att vi själva gjorde i våra hemländer. Ta brottslingarna för  vad dom är. Alltså parasiter som enbart söker genvägar att sko sig på andra människors arbete. Läste en go artikel nu i tidningen ”The Nation”, där dom berättade att polisen hade samlat ihop ett gäng bedragare plus 22 st somalier som ”bodde” i en lägenhet i Bangkok. Någon som "inbillar sig" att 22 somalier är här i Thailand för att löga i solen eller besöka olika tempel?

Gänget bestod mestadels av flyktingar som gjort bedrägerier i USA, Canada och Europa, och sålt dessa värdepapper som var så populära för nåt decennium sedan. Där fanns också en finne som dom "tog" när han hade sex med en minderårig här i Thailand. Och till sist då ”gänget ifrån Afrika”, Ja dessa afrikaner, dom sprider sig som en ”oljefläck över vattnet” ute i världen!! Dom har absolut ingenting att tillföra de länder som dom kommer till.

Utan dom koncentrerar sig mestadels på brott, och att leva utanför samhället, synd bara på det extrema fåtalet, som har en utbildning, och försöker att skapa sig en framtid!! Nu tröttnade i alla fall polisen och röjde upp bland skiten som kommit hit till Thailand, och det gjorde dom bra!!!

Jag bifogar ett foto på hur det går till här i Thailand när man gör jävligheter...Här kan man INTE gömma sig bakom en löjlig PK-allians av illojala människor, utan i detta landet så är det PK att vara lojala till landet i första hand...

Men håll med, här tar dom alla utlänningar och slänger in dom i den thailändska finkan, medans de lokala storskurks-thaiarna själva ”sitter” i Dubai och kanske Singapore och ”avtjänar” sina straff i lyx-orter på lyxhotell.... ja det är en konstig värld vi lever i!!!

Flera människor har undrat och frågat stundtals, kanske samma frågor som ävenledes ni andra immigranter har fått –”Vad saknar du ifrån ditt förra liv i falang-land”?  Ja jösses det är mycket, och det är näst intill ingenting, kan jag säga för min del. Skall försöka att spalta upp lite grand, kanske ni läsare kan fylla på med Ert egna;

Jag saknar:
Kalaspuffar, frostflingor, pepparrotssås med köttkorv eller rimmat fläsk
Mina lördagsträffar på Radiotorget med V75-uttagning,
Fotbollen som ledare
Det sociala livet man hade, och den sociala tryggheten man hade..
Det finns säkert mer, men kommer faktiskt inte på mer nu....

Jag saknar INTE;
Ensamma högtidsdagar som midsommarafton, nyårsafton m.m.
Julafton och nyårsafton, midsommarafton som företeelse!!
Blodpudding, lever och njure,
Den skandinaviska stelheten socialt sett..
Kärringväldet i Sverige som ju raserar precis alla våra byggstenar tyvärr..
Det hemska ostadiga regniga vädret
Alla ”måsten” som tillhör den västerländska kulturen....
Vårt sätt att leva vårt liv efter tid och klockan....
o.s.v. kommer inte på mer just nu.....

Så kan det se ut, och flera av sakerna som man saknar, har man ju ersatt med annat, typ då nya vänner härnere, lördagsträffarna har ju ersatts med dessto fler andra yper av träffar här nere!! Maten får man lära sig leva förutan, och koncentrera sig på det käk, som man kan klara av att tillaga här i Thailand. Så i stort sett, så funkar detta kanonbra, mycket bättre än jag någonsin trodde hemma i Sverige.

Men jag bor ju himla bra här där jag bor, och har ju haft tur på det sättet. Det finns att tillgå falanger lite överallt, och det är väl snarare så att man inte kan umgås regelbundet med alla, det funkar bara inte.... Så jag hade tur, och slapp att bo i någon sleten skitig by med en massa oväsen, och hamnade i ett bra organiserat område, med mestadels bra människor, exkluderande då familjen Old Food/Miss Pussy!!

Handskak

Chaiyaphum MMLXXX (2.080), Thailand

18 mars 2015

84,3 kilo - 83,3 klo (40 km) 129 minuter - 1.605 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,748

På turen ute idag, så satt jag och funderade lite grand över livet i allmänhet, och mitt egna i synnerhet. Bl.a. så tänkte jag på de polare som redan, eller nu snart, kommer att åka hem till trygga Sverige för sina 6 månader. Tråkigt för min del blir det. Man hittar nya vänner, och man har gamla vänner,, så vips försvinner dom plötsligt, och man får försöka bringa en annan ordning i sitt liv.

Visst fungerar det, man är ju inte alldeles handlingsförlamad ju, men vi alla hatar ju förändringar i botten, vi människor är ju bara sådana, så lite gnissel blir det under de första veckorna, men sedan har man glömt dom snart nog, hahaha. Så när Ingemar, och Anders, och Bengt, och Leifen, och allt vad dom nu heter, kommer att glömmas bort, ända tills dom dyker upp över horisonten igen!!!

Jag hade ju själv mina funderingar när jag var där hemma i Sverige med min rygg!! Ta nu bara detta inte kära vänner som någon kritik, det handlar inte om Er det handlar bara om mina egna funderingar. Men jag tänkte själv när jag var därhemma, på dessa killar som åker fram och åter mellan Sverige-Thailand-Sverige hela tiden.

Man frågar varför dom håller på egentligen. Svaren varierar förstås lika mycket som det finns människor, och det handlar då stundtals om saker som; Ja frun har ett arbete, så hon vill vara i Sverige... Eller; Jag har mina barn och barnbarn i Sverige.... Eller; Det är så härligt att vara i Sverige under den underbaraste tiden på året...... o.s.v.

Ja så håller det på, och man själv då fick ju en viss insikt i själva känslan, när man satt där i Sverige och längtade ”hem”!!!! Just det ”hem”..... Jag tror att det är nyckelordet. Jag tror att dessa pendlare helt enkelt inte har flyttat, trots att dom säger att dom ”bor” i Thailand,

Jag tror att om man ”bor” någonstans, så vill man också ”bo” där, och inte kravla runt och kompromissa sig fram, ända tills man ligger där och kravlar i dammet i 80;års åldern, när man ändå tvingas kanske att flytta till Sverige igen....

Jag själv insåg att jag själv bodde faktiskt i Thailand, och jag längtade att komma ”hem”, och komma in i mitt vanliga liv igen... MEN en viktig faktor finns ju, och det är ju de människor som helt enkelt tycker att det är schysst att inte bo på riktigt någonstans, utan kunna ha friheten att kunna bo på 2 ställen, och kunna få det som dom tycker är det bästa av 2 världar, så man måste respektera folks val, oavsett utifrån vilka motiv som det sker på!!

Om en människa är lycklig på grundval av sina val, då är allt OK tycker jag,,, Men väljer man konstant att välja bort sig själv, och den innersta viljan, och den innersta känslan, så tror jag att man till slut kommer att dö med en plump i kistan, som kanske inte är cancer, men kanske är en plump av brustna illusioner... Vilket man förstås ALDRIG kommer att erkänna för någon nu levande själ!!

Jag fick kontakt med en trevlig kille som bor på ett ställe som heter Ban Phai, vis av erfarenhet, så vet man ju att slika namn finns det 13 på dussinet av här i detta land. Så efter lite frågor och bekräftelser, så lyckades vi att ringa in orten i fråga. Ban Phai ligger utefter väg ”2” på väg mellan Khorat och Khon Kaen.

Vi (+York) dock, som bor i Chaiyaphum, kommer att köra med motorbikarna upp på highway 201 mot Khreng Khro.... vika av på en annan väg som går till höger, runt 4 km innan Khreng Khro, köra på den vägen några mil, tills vi kommer fram till Highway ”2”... DÄR kommer Ban Phai att ligga. Det lär finnas en grekisk restaurant-ägare där, som gör kanonkaffe, och han kan möla ihop en go falang-lunch också till oss.....

Vi får ta detta som ett ersättningsställe till ”In the middle of nowhere bar”, som ju får anses vara borta nu i och med att Tony körde ihjäl sig!! Vi kommer att få en guide som möter upp där, och han är också grek, och kallar sig för Costas, om det är hans riktiga namn får framtiden utvisa... Jag rapporterar vidare i ämnet när vi varit där... Kartan över denna destination bifogar jag... Det blir 2 bilder......

Handskak

Chaiyaphum MMLXXIX, Thailand

17 mars 2015

84,1 kos - 82,8 kilo (42 km) 141 minuter - 1.754 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3.741

Idag så hörde jag att det ”gick i dörren”, klockan var 06.45 och vem fan nu då? I detta landet så kan ju plötsligt vem fan som helst bara klampa på, vilken tid på dygnet som helst, verkar det som. Jag har visserligen ganska klart ”sagt ifrån” hur jag som falang vill ha det, med spring på dörren och bara dyka upp här hemma.

Men man kan ju inte dra det hur långt som helst, i ett land som Thailand, där det finns absolut noll tillmötesgående eller noll hänsyn, och en helt annorlunda kultur skall väl också sägas!!

Jag kommer aldrig själv att kunna förändra detta landet, så det får räcka med att jag försöker förändra beteendet i detta huset bara!! Inne i huset stod plötsligt svärmodern och grinade. Ingen visste någonting, men om man är född 1944 (71 år gammal), så är det näst intill omöjligt att få henne att förstå att det är skitdålig stil att bara dyka upp kl. 06.45 på morgonen, och klampa in i huset. Hon kommer aldrig att fatta ändå.

Och det är ju hennes uppfattning, att allting som barnen äger, är hon med och delar och bestämmer lika mycket över. Om man tänker efter.... är det så illa tänkt egentligen av de äldre? Var det inte så att föräldrarna erbjöd barnen sina, precis allting som fanns när dom var små, är det inte då rätt och riktigt, att barnen erbjuder detsamma till sina föräldrar, när dom blir äldre???

Anledningen till att svärmodern dök upp som ugglan i fablernas värld, var att dels så skall hon till sjukhuset i morgon, och sedan skall hon hälsa på ett par av sina systrar i Khorat framåt torsdag. Så hon tar beslutet att sova här ett par dagar denna vecka, och blir servad lite grand. Jag blev skitirriterad, men känner mig som en skitstövel och jävligt ogin, om inte den gamla människan skall kunna få stanna och njuta här några dagar, så jag sade inget.

Yongyut skyndade förstås in till mitt rum, väl vetandes min åsikt om det hela, men jag försäkrade henne att allt var cool, så hon kunde relaxa lite grand, hon tycker ju att det är fantastiskt underbart att kunna ”take care” om sina föräldrar.

Jag är 100% säker på att om inte jag så tydligt gjort klart för Yongan, vad jag anser om äldrevård, så hade säkert morsan bott här med oss i huset. Men DEN GREJEN kommer inte att hända så länge jag har tänderna i behåll i vårt förhållande...

Idag så cyklade jag och Ingemar en 26 km:s-repa, och det tog väl runt 1,41 minuter. Svetten stod som spön i backen, och temperaturen stod på 42 grader och darrade. Det blev svettigt men himla kul, för hur sakta det än går, lika roligt tjöt har vi!!! Ingemar berättade en underbar historia om Nadja, hans frus brorsbarn. OK jag har broderat lite grand med egna ord, men i stort sett, så gick det till på detta viset!

Alltid under den tid som de är härnere, så brukar denna tös Nadja ty sig till Ingemar med fru Fa, och nästan bo med dom. Och dom tar säkert hand om henne ekonomiskt också är jag övertygad om. Hon är ungefär som Namkaeng till sättet, lite halvblyg si så där, men bland kompisar ett riktig yrväder. I alla fall följande timade sig här för leden!!

Nadja kom in till Ingemar och Fa, och frågade ”är vi rika? – ”Nä svarade Fa på frågan, så mycket pengar har vi inte”!!! Och sedan blev det inte mer snack om den saken. Man fick sedan reda på följande som hade hänt i den lilla byskolan i Nadjas klass, hon är ju 9 år gammal!!

Under en lektion så hade fröken frågat den sittande klassen om dom var fattiga? Ty hon hade hört att det fanns många fattiga i den lilla byn Godmaeng!! Alla barnen satt stilla, rörde inte en fena, och sade ingenting, ville väl kanske inte skämma ut sin familj med att erkänna att dom var fattiga, kan jag tänka mig. Ingen utom, ja just det... Nadja,,, hon räckte upp näven, och meddelade stolt till fröken och klassen, att dom var fattiga.....

Den eftermiddagen kom Nadja hem till Ingemar och Fa, och hade fanimej med sig 500 baht som hon fått ifrån fröken. Kanske att det var någon typ av fattighjälp ifrån byns tillgångar..... Skrattet stod som spön i backen därhemma, och bland släkten så blev tösen lite grand av en hjälte,,,, typ en thailändsk motsvarighet till ”Wonder Woman”....

Sådana här relativt små saker händer här i Thailand, och på våra små cykelturer....Och för mig som är lite lätt insnöad här i mitt thailändska boende, mår ju bara bra att få lite go input ifrån min småländske polare Ingemar.

Imorse, så hade Leifen mailat mig en länk som visade att Chaiyaphum hade spelat igår fantastiskt nog. Var någonstans inte en susning, vilken tid, inte en susning. Men de hade slagit Nong Khai med 4-2,  det var allt som stod där... Det är för jävligt, ännu större anledning att prata med klubben, och kolla om dom rentav har fått en ny hemmaplan.....

Handskak

Chaiyaphum MMLXXVIII, Thailand

16 mars 2015

83,9 kilo - 83,1 kilo (26 km) 102 minuter - 1.269 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,707

Idag på seneftermiddagen, så fick jag ett ”återfall”, och det kanske inte låter så farligt i Era öron, men jag fick ett socker-återfall..... Vis av den goda erfarenheten av isglassen med passionsfruktssmak, vilken man omöjligen kunde glömma så lätt, gjorde att min kropp plötsligt ”tvingade” mig att snabbt och elegant ta motorbiken bort till Big C...

Yongan hade ju berättat att hon köpt glassen där. Sådana jävligheter kommer man ihåg kristallklart som ni alla vet. Jag åkte dit, stegade bort till glass-området och började att röja i glassboxarna, och det var ju inte svårt att hitta dessa goingar!! Såg att kostnaden var endast 15 baht per styck (SEK: 3,75), så jag plockade ner 4 st isglassar i fryspåsen. Åkte hem, och smög in utan att visa Yongan nåt...

Sådan kanonglass vill jag ha själv. Javisst är man med i ”självätare-klubben” som det ju kallades när man var liten. Jag gömde 2 st i frösaboxen i köket, och tog med 2 st in på mitt rum, och satt förstummad och kollade på en film, och ”mölade” i mig dessa 2 glassar.  Jag kände direkt att det var ju inte alls nog, så jag fick smyga ut i köket, kollade först var Yongan höll till....GÖTT hon var däruppe...

Jag tog de resterande 2 isglassarna, och smyg-åt upp dom också.. Visst blev det iskallt i magen, och tarmarna hade väl lite frostskador, men det gör ont att ligga på toppen som ni alla vet....

Nu är jag botat ett tag hoppas jag, men Gud nåde mig om Yongyut hittar 4 st isglass-omslags-papper, då ligger jag pyrt till...... Kollade sedan på kvällen min sockernivå i kroppen, men mätaren visade bara stabila 5,9, så jag var helt OK..... Skönt att man sköter motionen i alla fall....

Idag är det söndag, och den vanliga depressionen som infaller ”dagen efter V75”, den fanns ju, men hade lite grand att se fram emot idag. Det var fotboll på stadion här i Chaiyaphum, match emot Nong Khai. Jag och Ingemar träffades kl. 14.30, och stack ner till Number 1 bar och Ingemar käkade sin middag där, jag struntade i det och käkade hemma istället, fick ju poppia (vår-rullar) idag av Yongan, kanongott...

Medans Ingemar käkade sin steak, så käkade jag en paj med glass, och en vatten, som sedan ersattes av en irish coffe. Ja vad gör man inte för att komma i stämning!! Leifen ankom också till baren medans vi åt, och sedan gjorde vi alla tre sällskap bort till matchen. Väl där, så noterade vi att fotbollsplan hade ett stort jäkla staket,

Jag gick ur bilen och bort till planen och kunde notera att några fjantar höll på med att spela cricket.... i Thailand,   är dom illa stöpta eller??? Kanske var indier eller nåt sånt, vad vet jag. Gick tillbaka till bilen och rapporterade, vi åkte till grann-stadion, men där var tomt som i kyrkan vid en vanlig söndags-högmässa!! Va fasen... va sjutton skall man göra... ingen match,,, var den inställd???

Vi kollade efter plakat, men absolut ingen information fanns att tillgå. Jag får försöka att ta mig in på deras enormt svåra hemsida, och kolla om Yongan kan finna nåt telefonnummer att ringa, för att höra om tiderna för deras matcher..... Skit också, och detta offrade man dagens cykeltur på... helt i onödan!!!

Nu skall ni få höra en historia väl värd att komma ihåg för alltid! En historia som (kanske) kan föra Thailand ytterligare en bit på väg in i 1900;talet, Läs detta och njut, det handlar om en mutgubbe härnere. Jag översätter för Er så slipper ni härja med engelska;

Nan: - Anti-korruptionsgruppen här i Thailand har gripit en kommunal ledare för att ha tagit emot BT29, 400 i kickbacks, i utbyte mot att han betalade ut pengar för ett jobb som lagts ut på entreprenad. Dechawut Senya, 34, ordförande i byn Namtok Administrativa Organisation, förnekade anklagelsen, han argumenterade att han fått pengarna som  gåva, och inte som ersättning för någon tjänst!!  
 
I sitt klagomål, säger entreprenören Withaya Temduang att Dechawut hade sökt och fått mutor. Withaya sade att han var den vinnande budgivaren för byggandet av en lokal väg i byn Namtok, Na Noi distrikt.

Innan tilldelningen av kontraktet, så krävde Dechawut mutor värda 5 procent av bygg-kostnaden, sade Withaya. Han sade att han gick med på att betala Dechawut för att han ville undvika eventuella förseningar i att få betalt för det resterande arbetet.
 
Mutorna skulle betalas i två omgångar, en för BT15, 000 som skulle betalas efter förskottsbetalning för arbete, och en annan för BT29, 400 som skulle betalas innan det blev slutbetalning. På grund av tidsbrist i organiserandet av häktnings- operationen, så föreslog Anti-korruptionsgruppen  för entreprenören, att betala första delen av mutorna, för att förhindra Dechawut från att misstänka nåt, och förstå att dom var ute efter att  fånga honom på bar gärning.
 
Innan den andra delbetalningen, hade entreprenören slutfört sitt formella klagomål och myndigheterna hade märkt och registrerat sedlarna som bevis. Polisen rusade in i Dechawut kontor, medan Withaya betalade honom. Sedlarna i Dechawuts plånbok matchade serienumren som registrerats tidigare som bevis.
 
Polisen häktade Dechawut, även om han sa att pengarna var en ren gåva. Han vägrade att svara på några frågor, och hävdade sin rätt att vittna istället i domstolen.

Tack militären för att ni börjar rensa upp i all skit i detta helkorrumperade Thailand. Vi alla vanliga nyktra åskådare håller på Er, trots allt jävla mes-tjöt ifrån PK gänget i falangländerna som bjafsar som vanligt om demokrati, och annan skit som aldrig fungerar i dessa 3:e världs-länder..Vi andra vet ju, att dessa länder helt enkelt ”MÅSTE” ha hjälp av ”politiska kryckor”, för att överhuvudtaget fungera lite grand!!

Handskak

Chaiyaphum MMLXXVII, Thailand

15 mars 2015

83,8 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,721

Hade faktiskt tagit en liten video också ifrån Namkaengs skolavslutning, men kvaliteten inomhus blev inte så himla bra, men här kommer den för Er som vill titta!!


I dessa underbara tider av upplysning, och speciellt påtvingad jämlikhet, inte bara mellan könen, utan också emellan arbetskamraterna, så undrar man ju stilla hur långt detta kommer att gå innan det faller i bitar. Äktenskapen är ju redan i bitar, och är bevisade misslyckanden över hela väst, där skilsmässorna står som spön i backen, och att hitta en människa som INTE är skild, är som att hitta en glad makrill i Stockholms skärgård!!

Men arbetsplatserna är väl också på väg att gå åt hillvitte, om det inte redan skett där också....se bilden... Texten som hörde till bilden åskådliggör tydligt vad som redan hänt i samhället vårt;

”Finanskrisen tvingar kontoren och företagen på alla nivåer att ta riktigt tuffa beslut. Om saker och ting fortsätter på denna negativa väg så mycket längre, så finns det en ytterligt stor risk att ”Andre´” får sparken”.....
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nog om det skämtsamma... Yongans polare här på gatan ”See”, hon som är gift med ”blyger” ifrån England, alltså Tony, grabben som aldrig bjuder igen, och inte vill umgås med folk, hon berättade härom veckan för Yongyut, att dom måste flytta till England, och leva där framledes.

Det visade sig att Tonys levebröd, alltså hans handlande ute på internet med aktier och fonder, och alla andra ekonomiska saker, det har gått ganska dåligt de sista åren, och deras tillgångar på banken börjar sina.

OK de köpte sitt hus cash till skillnad ifrån mig, men där gick ju ett par miljoner av deras sparpengar.... Tony är runt 47 år eller nåt sånt, och han har inte betalt skatt i England knappt någonting, han skiter ju bara i att redovisa sin verksamhet där han sitter bakom datorskärmen. Och nu är det dags att göra rätt för sig i det samhälle som han är född i.

Och att rulla in i pensionering om 15 år i England, och icke ha betalt ett pund i skatt, ger vår gode Tony NOLL PUND I MÅNADEN I PENSION.....England som nation daltar minsann inte ihjäl sig med sina parasiter, utan vill dom inte pröjsa skatt, så blir det heller ingen pension..... Inte helt fel eller...

Så nu måste Tony, See och deras två barn sticka till England, ta anställning båda två där, och börja pröjsa in skatt. Barnen rycks upp med rötterna, kanske i och för sig en räddning för deras del.... Kanske det blir ordning på dom där i England, här i Chaiyaphum med 95% arbetslöshet, så är framtiden inte bara oviss, den är helviss(en).....

Så man får vara glad att det fungerar för en själv, jäklar vilken katastrof om man plötsligt skulle bli tvungen att lämna paradiset här och kravla hem igen, och försöka hitta en anställning.... Hahahaha anställning, vem fan i vår ungdomskultur i väst vill anställa en gammel gubbe, även om han skulle vara pigg, glad och felfri hahaha!!.

Jag hade ett foto som jag inte ville ta med igår ifrån Namkaengs avslutning. Skolan verkar ju ha lite olika prylar så man kan s.a.s. ”stage” foton, alltså hjälpmedel typ som ni såg, en liten hästsko i grann färg över huvudet med krimskrams på... allt för att det skall bli kul foton. Och så fanns det förstås en attiralj med ”LIKE” och tummen upp, och sedan det bästa,, kolla årtalet på fotot. För de av Er som inte är så bevandrade... årtalet detta år är 2558......

Handskak

Chaiyaphum MMLXXVI, Thailand

14 mars 2015

84,0 kilo - 82,7 kilo (36 km) 112 minuter - 1.393 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,719

Sitter här med fredag den 13:e igen!! Kommer ni ihåg förra gången, då gick ju Tony, ägaren av In the middle of nowhere bar och förolyckades så olyckligt i trafiken här. Så otursdagar finns det faktiskt i detta livet, så nu gäller det idag att ta det jäkligt vackert, och vara uppmärksam om det nu hjälper!!

Dagen började annars med att jag fick åka med Namkaeng och Yongyut på tösens avslutning i hennes skola. Hade kanske ingen vrållust, men eftersom detta är sista året i den skolan, och flera lärare där har alltid varit schyssta och vänliga emot mig, så ville jag i alla fall åka dit och säga adjö till dom. Vet inte om sådant uppskattas ärligt talat, men de såg glada och förvånade ut i alla fall, så jag tror att jag gjorde rätt.

Vi alla har ju nu blivit 7 år äldre sedan vi sågs första gången, så ett litet förhållande hade vi allt till varandra. Lärarna ville ge mig av maten som skolan bjöd på, men det var för tidigt för mig att käka middag kl. 08.00, så jag sade att jag var – ”Im läaoo” (mätt)... Det är ingen höjdarmat tycker jag, men jag är himla glad och tacksam att dom vill göra mig glad och bjuda falangen på mat!!

Jag blev i alla fall sittandes där medans dom började med att i vanlig välorganiserad andra och led-gående barn få upp dom på scenen och var och en blev presenterad med namn, fick ett diplom, och sedan stiga av scenen igen. Det handlade nog om runt 500 ungar, och hur länge man satt där och lyssnade på alla dessa namn vet jag inte men runt 2 timmar var det nog.

När den grejen var över så tog dom upp en gäng av 5 åriga pojkar och flickor i färggranna kläder, som fick spela en låt som jag aldrig fattade melodin till, men instrumenten var munharmonika av nåt slag, trummor som dom har på magen och till sist kastrullock. Alla ungarna slog och bangade på sina instrument så det stod härliga till. Och skulle man gå efter publiken, så gjorde dom stor succe!!

Efter detta, så gick alla ut på skolgården där hade dom riggat olika ”stationer” där man kunde ställa upp ungen för fotografering..... Och nu tog jag ett gäng foton och lyckades ta mig iväg hemåt igen...... Väldigt trevligt att komma dit och se allt detta för en sista gång, men lika kul att avvika och sticka hem faktiskt. Men Namkaeng var himla lycklig att jag kom, det märkte jag.

Hon hade fått kommentarer av flera av sina klasskamrater (flickorna då förstås) att dom var lite avundsjuka på Namkaeng, för att hon dels kunde prata engelska och dels hade en sådan käck falang därhemma som var så schysst....  En sådan vill vi också ha sade dom... Namkaeng blev himla glad då, och berättade detta för Yongyut som även hon gladdes.... Så man gör lite småsucce själv härnere vilket är kul....

Den stora grejen i Thailand och här i Isaan är förstås fotbollen då!!! F E L........ Fotbollen kommer inte ens på 4:e plats.... På en skimrande första plats kommer tuppfäktningen helt klart!! Ni skall veta att denna djurplågerisport är helt legal och den är human i thaiarnas egna uppfattning. Det är så legalt att det t.om finns trafikskyltar som visar vägen till de olika ”arenorna”.

Vi har ett par stycken sådana ställen, och det är ett grymt bettleri där.... Folk bettlar om allting, inte bara pengar.. Jag kan inte alla skrönor, men under årens lopp, och de olika tidevarven, så har det nog försvunnit både 1 och annat risfält till vinnande part i tuppfäktningen. Jag hör när jag är ute och cyklar ganska ofta, speciellt på lördagarna, hur oerhört mycket i extas thai blir när tupparna börjar att härja med varandra,

Det är ju himla lugnt i början när tuppisarna börjar att picka på varandra utan att skada varandra. Men om det går för lugnt till, så tar thai sin tupp under magen, och lyfter upp den, och ställer den rätt framför sin motståndare, alldeles nylle mot nylle, nån centimeter emellan,  och då tvingas ju tupparna att verkligen börja picka och bita varandra.....

Och först när en av tupparna ger upp, kanske lägger sig ner eller flyr, DÅ avbryter dom det hela. Här i Isaan så vill dom inte att deras svindyra tuppar skall skadas allvarligt eller dö, så dom avbryter.... Det sägs dock att söderut neråt Phuket och där omkring, så ser dom detta som en fight på liv och död, inget annat!!!

Tupparna varierar väldigt mycket i inköpspris, från kanske 3.000 baht för en sleten fegis, som är märkt av tidigare fighter, eller kanske har dåliga nerver... Upp till kanske 100.000 baht eller ännu mer, om man hittar en riktig fighter, som har storlek av en dinosarie... DÅ kan man tjäna grova pengar här i Thailand på denna sport!!

Handskak

Chaiyaphum MMLXXV, Thailand

13 mars 2015

84,5 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,765

Det hände en ganska kul grej idag, som av en händelse, ja kanske??. Jag hade ett litet ärende in till Chaiyaphum, skulle sätta in lite pengar på mitt AIA-konto hos Ayuttaya-bank (den gula ni vet)... Efter där så cyklade jag in på marknaden i centrum, och såg i getögat tanten som sålde dessa goa egentillverkade juicer, om  inte de nyttigaste i min värld, men jäkligt goda.

Jag kan hålla mig undan dessa allt som oftast, men när jag ser att tanten  har gjort ”katoklok-juice”, så är jag lika ”körd” som om någon skulle ställa en GT på bordet framför mig!! Katoklok på Lao/Isaan, är ju detsamma som ”Saolot” är på thai, alltså Passionsfrukt!!! Jag stannade förstås och drack en plastflaska av denna fanatiskt goda juice, och drack aldeles för snabbt, fick hjärnkramp, och jäklar vad man grinade illa.

Men det gick snart över, och jag körde vidare. Fick till en go tur på styvt 39 km och inga som helst känningar av matt,- eller trötthet!! Jag kom hem, och medans jag sitter där och eftersvettas vid datan, så hör jag Yongan bakom ryggen säga – ”close you ey, and open mou”,

Gjorde detta, och fick intryckt en isglass i munnen, och jäklar va god den var.. Den godaste jag käkat i hela mitt liv.... Jag ser Yongan storgrinade framför mig, och leendes säga ett endaste ord till mig;       - ”Katoklok”...... Tillfällighet kanske,,,  eller skall jag köpa en lott??

När vi ändå är inne på gult, så kan jag med glädje meddela Er läsare att det nu snabbt har blivit gul mango-tid..... Denna tid är sedan länge efterlängtad, och smaken av färsk gul mango är obeskrivbar!

En del älskar att käka gul mango och glass, en del med grädde, en del andra gillar Mango ihop med olika bär och mjölk, en del bara helt slita av bitar med tänderna av Mangon,  och en del konstiga människor älskar att käka gul mango med Khaunioo (knåderis)....


Snart är vi även inne på frukten som ligger god två på min favoritlista, och det är; Lam Yai, men nu kommer det knepiga. Det finns en annan frukt, en frukt som jag hela tiden trott var densamma som Lam Yai, men icke sa Nicke, den andra frukten heter Longon. Fråga mig inte om skillnaden, ser identisk ut, och smakar tydligen detsamma, men med lite mer sötma på den ena, vilken det nu är... Jag har både en video och foton här som bifogas.

Dessa två är mina absoluta favoriter, men vem älskar inte att käka Passionsfrukt, Mangosteen, Rambutan, Ananas och flera av de andra otroligt goda frukterna här i landet..... Tänk vilka fruktsallader man kan prestera ihop med glass och grädde, och med lite diabetes så är allt toppen...Blääääää!!!!!!

Ytterligare gult då!!! Det blommar ju frenetiskt nu med gula träd i takt med att de oranga har tacklat av. Här på gatan så har jag lyckats kapa av de tre jäkla stora gula träd vi hade alldeles utanför, och detta har besparat mig mängder av arbete, med att borsta upp löv och blommor.... Men på andra sidan gatan, så rasar blommorna av nu för minsta lilla vindpust, kolla fotona, helt otroligt.. secket jobb de människorna har på andra sidan gatan..... hahahaha!

Idag nu plötsligt på eftermiddagen så kom Yongyut in till mig och berättade på ett ytterligt krångligt sätt att hennes uncel (pappas bror) skulle komma med fru,,,, De skulle ”prata” med oss om en tillställning som dom skall ha den 20 mars. Dert gäller en extra liten välsignelse av deras hus där uppe i Nong Bua Daeng!!!

Men hur mycket pengar vill dom ha då, frågade jag, och Yongan tog ju lite anstöt förstås. Hon riktigt hatar när jag på direkten går rätt på pudelns kärna... – ”You can not say så”, svarade Yongan, och jag ångrade mig förstås, det är ju deras kultur, och trots att jag tycker dom är lite löjliga med sina sliriga, omständiga svängar för att samla in stålar, så får man väl respektera det.

Jag kompenserade mitt stöveltramp med att sitta med dom därute, och jag bjöd dom på mitt hembakta bröd, vilket dom så klart inte gillade, men log och käkade upp varsin macka med marmelad jag gjorde till dom. Det är riktigt trevliga människor, så ingen skugga alls över dom.

Så vi kommer att bli tvungna att åka dit upp till Nong Bua Daeng, och sitta där i ett par timmar, och lyssna på buddistiska munkar, lämna vårt kuvert med stålar, och sedan käka en bit mat, och sedan hemgång!! Men jag skall leta efter en utväg för min del, känner inte alls för det, och jag kan alltid skylla på ryggen, ålder, och avvikande religion i värsta fall.... Vi får se framåt den 20;e,, jag återkommer...

Handskak

Chaiyaphum MMLXXIV, Thailand

12 mars 2015

84,6 kilo - 83,9 kilo (39km) 129 minuter - 1.605 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;  3,781

Idag är det en ny dag.....Detta uttryck stämde så bra så bra!!! Igår var en av de segaste jag haft sedan jag kom hit, sedan min tid i Sverige, och sedan vi fick bukt med sockernivåerna i min kropp!! Lika segt som det var igår, lika lätt och geschwindt gick det idag. Full sprutt ifrån början, höll snittet på 20 km per timme, och stannade inte en endaste gång, och köpte heller inget vatten.Min medhavda räckte hela vägen.

Jag var ute i 1 timme och 47 minuter, och var bara glad och nöjd när jag kom hem igen. Så kanske att min egenställda diagnos stämde då, alltså att jag fick ”betala” för att jag käkat potatis och snabba kolbhydrater, och tvingat min kropp att tillfälligt ändra om sig.... Men nu kändes jag stark som en oxe, och yster som en 1 års rådjurskalv på grönbete...

När jag kom hem, så märkte jag att lilla Yongan varit inne i mitt arbetsrum, och tagit mina svarta shorts och tvättat dom..... Faaan, jag hade ju en femhundra-bahts-sedel i byxfickan... Lufsade ut på baksidan där tvättmaksinen gick för fullt.....Onda aningar ilade utefter ryggraden, hade hon saboterat sedeln helt, eller hade den krympt i tvätten?

Jag frågade henne, och hon berättade att hon hade tvättat imorse redan dom shortsen.... Hon gick med mig ut i solen där shortsen hängde på tork, hon grävde i fickan, och halkade fram 2 hundringar och 4 tjugo-bahts-sedlar..... Fan 5 hundringen hade krympt......... Yongyut vad har du gjort? Jag hade 500 baht ju?

"You bad falang, you think thaiwater take money"? Ja det gör jag sade jag, och "bad thailady här hemma tar också pengar",,,,hahaha!!! Sedan kom jag att tänkla på att jag igår fredag, hade varit inne på Tesco Lotus och handlat för 220 baht... Men det sade jag inte till Yongan, tjejer och damer blir så jäkla olidliga när dom får rätt eller när vi män erkänner att vi behandlat dom illa..Nä den glädjen vill jag inte ge henne....

Kolla fotot ifrån Chiang Mai, norra Thailand. Denna plats som är en av de största städerna i Thailand, och en av de falang-.rikaste platserna i Thailand. Men folk börjar nu att dra sig för att flytta dit. Det har alltid varit en s.k. ”Hub” att bosätta sig i Chiang Mai. Men oftare och oftare de sista åren, så läcker det ut hur oerhört dålig luften är däruppe bland bergen i Chiang Mai.

Vi brukar ju klaga härnere i Isaan över luften, och framför allt över hur människorna här nere eldar, och bränner precis allting dom kommer över. Man använder elden för att slippa jobba med en kratta och samla ihop löv, skräp eller vad som helst. Uppe i de trakterna av Chiang Mai, så har man tydligen tagit eldandet till en ren konstart, och det bränns så mycket, så myndigheterna (nästan) informerar thaiarna att inte elda så mycket, men det är inte mycket dom kan göra.

Om ett land skiter i sina medborgare, och lämnar dom bara i stort sett vind för våg, och endast bevakar sina egna vinstintrssen (de besuttna), så kan man ju heller inte plötsligt säga åt folk vad som skall göra. Så med allt detta sattans eldande, så har det nu dessutom sedan en tid tillbaka, brutit ut skogsbränder runt Chiang Mai, och vet ni vad.. thailändska myndigheter beslöt att ta i med hårdhandskarna, och släcka dessa skogsbränder.

Dom skickade upp ett flygplan som hade en kapacitet på 3.000 himlastormande liter av vatten, och dumpade detta tydligen 4 gånger om dagen över eldsvådorna.... Hahahahha.. Jag tror att runt hälften av det lilla vattnet säkert ångade bort innan det ens nådde marknivå.... Ett endaste flygplan, är dom riktigt funtade.... Med detta då sagt.....Passa Er för att åka till Chiang Mai....

De har MÄNGDER av människor nu som besöker sjukhusen, runt 3.000 st...... varav 1.100 hade allvarliga allergiska problem. Och flygplatsen i Chiang Mai meddelade att sikten var 300 meter......Ja detta låter ju lovande!!

Folk borta i USA har gjort upp en lista över varför män föredrar pistoler framför en kvinna, de 10 viktigaste företräden för pistolen gentemot kvinnan var då, uppifrån och ner;

# 10 - Du kan byta en gammal 44 för en ny 22 .
# 9 -   Du kan behålla en pistol hemma, och har en annan när du är på resande fot .  # 8 -   Om du beundrar en väns pistol, och berättar detta för honom, så kommer han  
          förmodligen att  låta dig prova den ett par gånger .                                             # 7 -   Ditt primära vapen har inget emot om du har en annan pistol för en backup .     # 6 -   Din pistol kommer inte att lämna dig, även om du får slut på ammunition .
# 5 -   En pistol tar inte upp speciellt mycket garderobsutrymme .                                 # 4 -   Pistolen fungera normalt sett varje dag i månaden .
# 3 -   En pistol frågar aldrig, " Får detta nya grepp mig att se fet ut ? "
# 2 -   En pistol har inget emot att du somnar efter att du använt den .

Och anledning nummer ett varför män föredrar pistoler framför kvinnor .....
 # 1 -  De kan köpa en ljuddämpare till en pistol .

Handskak

Chaiyaphum MMLXXIII, Thailand

11 mars 2015

84,5 kilo - 83,1 kilo (36 km) 107 minuter - 1.331 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,783

Idag så fyllde svärmodern (Paengtha) 71 år. Yongyut har numera efter våra sammandrabbningar, fatiskt järnkoll på detta med födelse-dagar i familjen, och hon är den absolut ende som har den kollen. Dock så vet hon inte lika noga hur gamla dom är, men hon vet vilket årtal dom är födda, så man kan kanske säga då ”så långt, allt gott”!!

Svärmodern är född år 2487, och det är nu då år 2558 här i detta land med sin buddistiska tideräkning. Buddah föddes alltså styvt 500 år INNAN Jesus, så han var redan invand här i Asien när Jesus gjorde resten av världen till en osäker plats!! Så svärmodern med vår uträkning, är alltså född 1944 den 10;e mars!!

Yongyut och jag bestämde igår när jag hade bakat de två kakorna till svärmodern, att vi skulle åka ner och gratta morsan. Yongyut ville göra det tidigt på morgonen, efter det att hon kört Namkaeng till skolan, så det inte blev för varmt och hett. OK sade jag så gör vi..... Blev det så då? Hahahaha som ALLTID i denna kultur, så betyder en planering absolut ingenting för en thai.

Planering är något som inte finns, och är det så att det finns en jävla dum falang i närområdet, som propsar på en planering, så nickar thai så gärna medhåll, bara falangen slutar tjöta. I alla fall känns det som så ganska ofta!! Jag vaknade i morse, och skyndade mig att tanka upp med bacon och ägg, så jag skulle orka cykla ner redan kl. 08.00 till farmen där vi skulle möta svärmodern....Man måste ju ha energi i denna värmen när man skall motionera...

Yongyut kom hem ifrån Chaiyaphum efter att Namkaeng levererats, och jag sade till henne att det kanske inte var läge att dråsa ner i soffan.... Varför inte tyckte Yongan!! Ja vi skall ju åka nu!! Nä... inte nu, VI skall åka ”tiang” (12,00)... Jag frågade då... Vad har hänt, vilka är vi??? Jo ”Baaoo” och ”Loard” skall med, (alltså de gamla granntanterna här på gatan), och VI skall träffa mamma då!! Jaha menade jag då....Vad skall jag göra då....   –”I dont know” svarade Yongan på det!!

Så starten på dagen blev suverän, allt ställdes på ända, och jag blev förbannad förstås, gick in på mitt rum, och lugnade ner mig, och insåg att livet är för kort att snöa in på klockslag, och snöa in på avtal och överenskommelser....Det finns andra värden på detta jordklot.. Vilka då? Inte en susning, men det finns säkert sådana värden..

OK Yongan sade jag 5 minuter senare, det är helt OK, din morsa blir säkert lycklig att du och hennes 2 polare kommer med och firar, eller vad ni nu skall kalla Ert mat-ätande!! Jag cyklar nu ner och säger grattis, och hojjar vidare ut på min dagliga tur. OK tyckte Yongan, detta löste ju sig gallant. Min undran är.....

Varför känner jag mig ALLTID som om det är jag som är boven här i Thailand, det ändras och ljugs och härjas precis hela tiden, men så fort som man ifrågasätter lite grand, så får man onda ögat, och en logik som gör att man själv mår illa....

Yongan sade vid min avfärd att jag skulle köpa en vattenmelon och ta med.. Jag fick sedan fråga henne vad ”Grattis på födelsedagen” heter på thai....Hade ju glömt det naturligtvis, jo det heter tydligen ”sook san wan geerth”... Jag drog iväg och köpte det jag skulle, och turen ner till farmen 13 km bort, gick ganska lätt, ty hettan hade inte riktigt startat ännu!

Nere på farmen så fanns INTE svärmodern där förstås, men väl Jeff, spritmagisterns och Baloos son... Han passade griskultingarna. Jag berättade för honom att hans mormor fyllde år idag,, och det hade han inte en susning om!! Men verkade inte heller bry sig speciellt mycket!! Jag lämnade vattenmelonen där, och sade till honom att den var till Yongyut och gänget som skulle komma ”tiang”....Så låt den ligga här.....

Jag stack snart därifrån, och sade hejdå till pojken, och cyklade emot hemmet där svärmodern och Baloo fanns visste jag.. Jag kommer dit, och ser först Yongans syster Baloo, och berättar att hennes mamma fyller 71 år  idag!!

Jag såg i hennes döda svarta ögon, att hon inte hade en susning om nåt sånt. Jag gjorde mig snart klar efter det att jag grattat svärmodern att sticka, då bakom ryggen så kommer förstås sonen.... MED min påse med vattenmelonen förstås, och ger den till sin mamma Baloo!!

Jag brydde mig inte om att säga nåt, ingen ide att tjöta om sånt som man ändå inte kan ändra på..... Jag stack iväg, och jag kände på direkten att nu hade värmen hunnit ikapp mig, och jag kände mina ben som 2 stockar, och huvudet kändes tungt, och jag var vansinnigt törstig... Jag struntade i det, och bara cyjklade på.

Jag cyklade 6 km och i den byn så handlade jag min 1:a liter med vatten, min medhavda liter var redan slut.... Jag fann dock att 1/3 av vattnet var jag tvungen att skvalpa över huvudet och nacken, så jäkla varm och het var jag, ville inte riskera värmeslag eller nåt sånt!! Jag cyklade iväg och tog sikte på ”Baan Gud Tom” som ju ligger 8 km bort....kommer dit och fick handla nytt vatten igen, och samma procedur.. hälla vaten över skallen..

Och så drog jag iväg, tungt som fan var det, och jag undrade nu om det faktiskt INTE var värmen som var boven, jag hade ju cyklat i denna värme i snart 7 år nu...och borde vara van... Jag kom fram till att jag tror att det är mitt jäkla ändrande på min diet... Jag slafsade ju igen potatis i mängd hemma hos Ingemar i lördags, och idag var det ju den berömda 3-4 dagen när orkeslösheten brukar sätta in....

Jag klarade av den 9 km långa sträckan fram till byn där Funfavägen startar.... stannade och köpte en vatenflaska, hällde vatten över mig, och drack som sattan. Jag körde dessutom med kameran, och tog en film när jag sakta cyklade utefter funfavägen.... Hoppas att det blir en bra video, här kommer den i alla fall...

Efter en evighet kändes det som, så kom jag tillbaka till affären där jag på morgonen hade handlat vattenmelonen, och där köpte jag.....helt rätt... en vattenflaska igen.....Jag cyklade sedan hem, och kom hem i gott skick, eftersvettades i drygt 30 minuter i den 40 gradiga värmen vi har, och sedan så duschade jag.

Jag satte mig vid datan, och fann att jag hade avverkat hela 43 km;s cyklande under styvt 2 timmar och 31 minuter, och förbrukat runt 2.000 kalorier ungefär... Dagen var nu till ända, och Yongyut själv kom hem igen runt 16.50, ungefär när jag varit nere på skolan och hämtat hem Namkaeng därifrån!!

Handskak

Chaiyaphum MMLXXII, Thailand

10 mars 2015

83,8 kilo - 82,9 kilo (43 km) 151 minuter - 1.879 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,793

Idag så vaknade man till en grym värme återigen. Det känns nästan som om jag klarar det med lite större svårighet nu år 2015, än när jag återkom till Thailand 25 april 2014, och då var det ännu värre värme. Men kanske man var så himla glad att vara tillbaka, så man gick på rent adrenalin kanske!! I alla fall idag så startade jag på en vikt som jag inte sett sedan tidigt i höstas, vågen darrade nämligen på 85,1 jäkla kilo, hemskt!!   

Det kändes görsegt under cykelturen, och låren var matta och andningen var lite halvseg den också... Jag började faktiskt undra vad som var på färde. Men jag körde på, och ungefär när jag hojjat runt 14 km så kom jag plötsligt på mig själv att kroppen var som vanligt igen, och jag kunde pinna på i det vanliga 20:tempot!!

Men visst är det jobbigt när inandningsluften ligger på runt 40 grader idag. Men jag resonerade som så i alla fall, att om jag stannar och tar igen mig, så är det 7 resor värre för kroppen, så jag gav fan i att dricka vatten överhuvudtaget under mina 36 km idag, jag läppjade bara en gång på en liten klunk bara!!! Jag kom hem till slut, och kom hem i gott skick. Vägde mig och kunde väga in på prima 83,0 kilo.

Jag hade alltså på 1 timme och 52 minuter och 36 km cyklande förlorat 2,1 kilo eller skall jag säga 2,1 liter vätska i kroppen. Så varmt var det, och så mycket tar värmen på kroppen här i Thailand... Men det är värt det i alla fall.

Namkaeng kom in till mitt arbetsrum idag, och hon är väl inte den mest enträgne gästen på mitt rum, men hon berättade för mig att hon gärna skulle vilja följa med nästa gång ner till ”Tha laeh”, alltså till havet. Jag berättade att vi kanske skulle pröva att åka ner 2-3 nätter nu till hennes skollov nån gång i april-maj månad. Hon blev ju gör glad förstås.

Så nu har vi den grejen att åtgärda, vi får la se... Har ingen kunskap om det stället, mer än att det bor en skittrevlig kille (Idealen) där, och så bor där en stygg typ, som ingen människa vill möta i dagsljus!!! Får luska via google och se vad man kan komma upp med....

En annan sak, York dök upp idag och vi fikade under tiden jag bakade och vi kom fram till att det ju är trist att baren ”In the middle of nowhere bar” är borta nu, eftersom ägaren ju dog så himla ledsamt!! Så nu har vi förlorat ett mysigt vattenhål att åka till, och vi borde försöka att hitta ett ersättningsställe någonstans i Khorat-provinsen.... Kanske någon av Er läsare har något uppslag?

Fick besök idag av en kille ifrån Chatturat som heter Christian, bördig ifrån Dalsland, Bengtsfors tror jag det var. Känner honom inte alltför väl, men vi har träffats några gånger, så snacket flöt på hyggligt tyckte jag. Christian berättade för mig om hur frustrerande det ibland kan vara med alla dessa konstiga falangtyper som bor härnere eller som kommer på korta besök hit.

Han hade speciellt en kille, en svensk, som han träffat några gånger, och Christian berättade följande för mig;

Mestadels så stöter jag på dig på Lotus och 7-11. Vanligtvis är du med din thailändska fru. Du tar aldrig ögonkontakt, och du verkar vara ointresserad av att träffa nya människor. Du passerar förbi mig som ett skepp i natten, även om det för det mesta är fullt dagsljus.
 
Jag har försökt att nå ut till dig. Du vet att jag har. Du har hört mig ropa: "Hej! Hej, du! Var kommer du ifrån? Vad heter du? "För det mesta så ger mig den där blicken, precis som att jag vore en tiggare, eller en autograf-jägare, eller att jag är helt enkelt osynlig. Ibland får jag en känsla om jag tar ett steg närmare, så kanske du pepparsprejar mig. Så jag ger dig ditt utrymme.
 
Men jag har ser dig på avstånd. Jag ser att du bunkrar upp ciggis och Smirnoff vodka, kanske några vinare för den lilla damen, och stor-förpackningar av nudlar för barnen. Jag ser dig skynda iväg på din Honda Wave med din fru hängande på för brinnande livet bakom dig. Jag undrar vart du ska, där du rusar iväg, och vad du gör hela dagarna. Jag oroar mig eftersom du inte verkar så himla glad, men kanske jag har fel.
 
Jag vill inte störa dig. Jag vill inte ta upp någon av din dyrbara tid. Jag vill inte prata sönder huvudet ditt. Jag vill bara att du ska vara lycklig och tillfreds. Kanske du har glädje av min hjälp, eller vill du verkligen att jag lämnar dig ensam?

När Christian hade snackat färdigt om detta, så sade jag inte mer än att alla vi som bor här, träffar på dessa typer av människor, dom finns överallt. Dom finns ävenledes hemma i våra hemländer... Det är inte värt mödan att bry sig, ty det är nåt fel på dom. Det saknas nåt, och oftast så saknas den sociala kapaciteten. Dom är helt enkelt inte kapabla att ha vänner, att ha en bekantskapskrets, och att odla vänskap.

Bara strunta i dom, dom är värda bara en sak, och det är att vara ensamma ända till dödsdagar, ty det är så som det blir för dom. Kanske dom vill ha det på det sättet. Tyvärr så är det dessa nötters fruar, och kanske barn, som blir dom stora förlorarna, men det är inte din eller min sak, att förklara för dessa eremiter hur dinga dom är, och hur taskiga dom är emot sin egna familj... Låt dom dö ensamma och ta hand om dig själv Christan avslutade jag samtalet.

OK det är nog rätt och riktigt, men jag blev änna lite irriterad antar jag säger Christan, och jag kunde inte riktigt sluta att försöka att få kontakt med killen. Men OK du har rätt, vi lägger ner honom. Ja gör det, svarade jag.... ta hand om dina riktiga vänner istället......

Handskak

Chaiyaphum MMLXXI, Thailand

9 mars 2015

84,9 kilo - 83,0 kilo (36 km) 112 minuter - 1.393 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,776

En dag som denna kan bara inte vara dålig!! Jag vaknade efter den traditionellt kassa natten. Ni vet dricka sprit är lika med kass natt!! Så idag så mådde jag prima kroppsligt, och humöret var på topp. Jag skall nu idag också baka tror jag, om jag nu inte gör det imorgon den 9:e mars, jag har ju lovat att baka till svärmodern 1 sockerkaka plus en kardemummakaka. Tanten gillar faktiskt viss falangmat, hon har faktiskt beställt dessa kakor till sin födelsedag.

Det roliga är att här, så visste dom ju sjuttan inte ens hur gamla dom var, eller vilken dag dom var födda på, innan jag kom med här i familjen. Men när thai insåg att det låg presenter i potten, så i klart så börjar dom också att ”fira” födelsedagar!!

Men märk väl,,,,, bara sina egna födelsedagar. Ingen utom Yongan bryr sig om min födelsedag här bland thai. Men det skiter jag i, det är ju inte deras grej helt enkelt, oavsett vad vissa Sverige-boende gubbar säger, hahahaha.. Där fick ni inte ens en chans att tjöta emot gubbtjyvar!!

Nästa grej blir väl då att Yongan måste säga till tant svärmor, att hon måste hålla kakorna nerfrysta så dom inte blir för gamla och hårda.. Så jag tänker skiva sockerkakan och kardemummakakan för henne, så hon kan ta fram en skiva i taget ifrån frysen...

Tanten brukar ju ha sitt käk som de flesta andra här, ståendes på bordet med nån plastbehållare över mot flugorna, ståendes där i 40 graders hetta.. ”No  problem for thai”, säger Yongyut. Det är ju nu styvt 1 månad sedan som svärmodern fick åka in raskt på sjukhuset med feber, och få antibiotika.

Yongyut berättade att det berodde på att svärmodern käkade ”gammal mat”, som stod där på bordet hemma hos sig!! ÄNDÅ fortsätter Yongan med samma grej, hon har sin överblivna mat på köksbordet med en plastkupa över, sedan kommer jag in i köket, säger fasen inget längre, bara tar fram en plastpåse, och häller käket däri, och in i kylen med eländet.... Och samma visa upprepas vareviga jäkla måltid, vi har varit ihop snart i 7 år....Undrar när 10;öringen trillar ner hos thai?

Efter det att vi tyvärr fann ut statistiskt, att Thailands män var de mest ”otrogna” på denna planet, se underlaget bifogat här. Så får man ju mer förståelse för alla dessa generaliseringar som vissa skribenter gör, så lätt och glatt, trots all skit de får ifrån sina läsare....  

Nu som en följd till detta, så måste jag också tyvärr meddela att thailändska män har världens näst minsta penis. Har detta ett samband då kanske..... Ordstävet att ”komma till korta” har ju plötsligt fått en helt annan betydelse.....hahaha!!

Thailändska män delade andraplatsen med indiska män med sina gruvliga  10,16 cm, de var endast ”slagna” av Koreas män, som ståtar med enerverande korta penisar på 9,65 cm...”Ord-stävet” att ta snoppen med en pincett, får plötsligt en mer bildlik betydelse....

Undersökningen gjordes på män över 17 år i ålder, och kravet var 50 st män minst ifrån varje land. De som gjorde denna undersökning var; British Journal of Urology International. Man fann till slut att Sydamerika alltså är den kontinent som våra kvinnor borde åka till när dom söker ”större klubbor” att spela ”golf” med!!

Det var ju en stor missräkning, när de svenska kåta kvinnorna åkte ner till Gambia i svartaste Afrika, bara för att söka sex, när dom skulle åkt åt andra hållet istället. Konstigt att inte Evert Taube, som gillade Sydamerika så mycket, aldrig skrev om männens ”företräden” där!! Alltnog, det visade sig i alla fall när krutröken hade lagt sig, att de män på denna planet som hade störst ”paket” mellan benen, var männen ifrån Sydamerika, de kunde visa upp flest män med penislängder mellan 16,0-17,8 cm!!!

Dock avslutningsvis, så notera att männen ifrån Congo lätt besegrade resten av männen i världen, de hade i snitt snabel-längd på 18,8 cm... herrejösses vad sjuttan äter dom där? Inte är det chilli i alla fall!! .... hahahaha.....Men om det nu är som vissa kvinnor officiellt säger, att storleken spelar ingen  roll, ja då har man svårt att förstå denna hysteriska fokus på snopp-längd som ändå kvinnorna har...... Ljuger dom eller???

Avslutningsvis ännu en generalisering, allt för att hålla denna ”undersökning” där den hör hemma, nämligen i papperskorgen!! Alla små mörka eller svarthåriga män ute i världen, tycker att det är viktigare med en större längd på sin penis, än att tappa fejjan när dom blir avslöjade av sina lögner. Med andra ord, små svartmuskiga typer, dom ljuger ifrån det dom föds tills dom dör!!!
 
Jag menar, det är faktiskt vi vikinga-ättlingar, som dänger snabeln i bordet så besticken hoppar, och beställer in middan,,, inte dessa små lustiga halvfigurerna ifrån de andra kontinenterna, eller hur????

Handskak

Chaiyaphum MMLXX (2.070), Thailand

8 mars 2015

84,9 kilo - 84,0 kilo (32 km)  104 minuter - 1.310 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,788

En lite konstig tanke som kom upp idag var ju den där att man frågar sig ibland ”om man tjänar tid, eller om man förlorar tid”, vilket är vad, och vem håller reda på det? Jag menar den ene tjänar tid, och då måste den andre av nödvändighet förlora tid? Är det så?

Vi köper IKEA-möbler, och i ena fallet så tänkte vi montera dom där hemma! Men i sista stund så erbjöd sig 2 kompisar att komma hem och hjälpa till med monteringen, och jag ”tjänade” en massa tid på det!! Så då undrar man så sakterliga, om jag då tjänade en massa tid på det... så måste det ju naturligtvis vara de 2 kompisarna som förlorade en massa tid på att hjälpa till med monteringen.... Eller hur? Kommer dom då därför att dö snabbare?

Och på detta sättet så kan man resonera i livets alla skiften. Men oftast så är det den som tjänat tid, ändå den som i slutändan förlorat mest, ty de har ju inte bidragit med något. Och de som förlorat mest tid, är de som egentligen vunnit, ty de bidrager mest!! OK eller? Men man skulle kunna dra detta med tid till ytterligare en nivå, en nivå som kanske inte är lika trevlig, om man är religiös eller är en av dessa som tror på meningen med livet.

Vi kommer nu sakterliga in på den aspekten, där vi och vårt egenvärde i ”stammen” för tusentals år sedan, när allting i våra gener grundlades, det baserades helt och hållet på vad vi producerade för stammens överlevnad. Så ett ”skadat” eller ”defekt” barn kunde inte producera, och övergavs därför kvickt av stammen. Vi har ju hört om ”sätta ut i skogen”, och vi har hört om ättestupor.

Och båda förfaringssätten gällde även för när vi blev äldre och inte längre kunde ”hänga med i svängarna”, och producera för stammens överlevnad. Naturen var grym på den tiden, och det gällde att skala bort ren barlast, så att inte ALLA i stammen dog av svält... Det hängde nog på ganska tunna trådar på den tiden, så besluten var nog betydligt enklare än vad vi tror idag misstänker jag!!

Jag tror att det var vid denna tiden som alla våra idee´r om hur man behandlar t.ex. äldre har kommit till. Man själv genom sin egna levnad, har ju faktiskt suttit på första parkett, och sett hur man själv först antagligen sällade sig till de som ”tog över” efter de äldre på arbetsplatserna, och på krogarna, och inom idrotten. Naturen var ju så finurligt uppbyggd, så en människa dög i stort sett så länge som hans barn var beroende av honom.

När barnen hade vuxit upp, så kom per automatik stammens ifrågasättande, om huruvida stammen hade någon glädje längre av honom som medlem. Stammens primära mål var överlevnad, och överlevnaden bestod då i två saker först och främst. Det ena var att inte dö svältdöden, och det andra var att producera barn för stammens fortlevnad.

Så med att barnen blir oberoende av fadern och modern, och då också självt berett att göra barn och sätta till världen, så försvann den ena grejen som stammen hade glädje av ifrån föräldrarnas sida. Och med stigande ålder, så försvann den andra (alltså producerandet av mat), och då beseglades deras öde. Vi känner inte till om det fanns åldringsvård, eller ålderdomshem på stenåldern och ännu tidigare, man har inte lyckats att gräva fram sådana i alla fall, men vi utgår ifrån att ättestupan reglerade den grejen ganska bra!!

Så kvar i vårt medvetna, eller skall vi säga mer korrekt, i vårt omedvetna, så finns det då kvar helt tydligt och klart i samhället, attityden och inställningen emot folk som nått 50 år. Idag verkar den magiska gränsen vara 50 år, och det är då tidens ”ättestupa” och dagens ”sätta ut i skogen”, är t,.ex. begrepp som ”du får inga nya jobb vid 50 fyllda”!!

Du är ju ”gubbsjuk” som tillstår dig att vara kär och skaffa en alldeles för ung fru, gamla skall hålla sig hemma och hålla käften.... Gud va barnslig du är,,, tänk på din ålder..... ALLTING som du gör där du visar att du vill ”ta plats” på något sätt, är oförsvarbart, och betraktas utifrån PK som rent löjligt!!

Så vid fyllda 50 år, så kan inte längre ”stammen” se någon glädje med att ha dig kvar i dess gemenskap, dom är tydligen rädda att man skall vara en belastning och inte en tillgång!! Och det mest makabra är dessa företrädare för stammen, som tydligt basunerar ut på barrikaderna att nu har VI en massapensionärer som vi MÅSTE ta hand om.....

Jag skulle vilja se den mesen i ögonen, och visa honom pensionsunderlaget där mitt INTJÄNADE belopp som min framtida pension baserar sig på!! I dagens läge, där har vi sedan länge passerat stam-livet, eftersom vi folk som fick känna på ättestupan för 2.000 år sedan och bakåt, i dagens läge har under hela sitt liv betalt in medel till sin egna fortlevnad.

Idag så är det de människor som hystade ut folk ut över ättestupan, de som egentligen är parasiterna på ett sätt i samhället, De belopp som dom betalar in till ”stammen”, täcker inte alls in de liv och de krav som dom ställer på sin egna liv i stammen/samhället. Nu TAR man pengar ifrån de äldres inbetalda stålar, och ger till de yngre, som egentligen i extremt många fall är rena rama parasiter.

Om det känns trösterikt att ha dessa funderingar? Ja visst så klart det är. Jag känner att jag får en möjligbhet att ta hämnd för räkning alla som satts ut i skogen, och för alla som kastats ut från ättestupan.... Så slutvinjetten på dessa funderingar blir då helt enkelt att ett sådant begrepp som ”livets mening” bara är skitprat av hippies och dopade funderare...

Livet består enbart av överlevnad absolut inget annat, alla djuren på detta jordklot känner till denna enkla sanning, förutom då människan, som råkade få en större hjärna, och därför tror att hon är speciell i denna värld. Människan föds precis som djuren, hon äter sig stor och äldre precis som djuren, och hon blir äldre och dör där i ”skogen” precis som djuren. Ända skillnaden mellan djur och människor, är att vi föds och vi dör med tak oftast över våra huvuden.....

Och att vi enträget jagar tid. Vi tjänar tid och vi slösar tid och vi har förlorat tid...... En tid som är vad då? Tiden fram till ättestupan, eller tiden fram till livets sista ögonblick, när vi dör? Jag tycker att vi alla faktiskt förlorar onödigt mycket tid på att ens värdera vår tid, och ens tycka vad göra med tiden. Låt tiden gå, sluta fundera, och bara lev, och försök att må bra istället.... Tiden slutar inte p.gr.a. att jag dör, den ”rycker” inte ens till, man kan inte ens se att tiden bryr sig överhuvudtaget.

Innebär detta då att vi egentligen som individer är ganska betydelselösa? Så klart att det betyder just det! Som individer så är vi betydelselösa, och vi är inte ens ett nummer i det stora hela. Det är bara människan själv, som art på denna jord, som sätter nummer på tiden, och oroar sig, inga andra djur på denna jord bryr sig om annat än de 3 heliga sakerna, vilket vi människor borde ta efter; Äta, Sova och Fortplanta oss...   

Vissa av oss människor insåg detta tidigt, och hamnade....... i Thailand..........

Handskak

Chaiyaphum MMLXIX, Thailand

7 mars 2015

83,8 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,821

Idag så blev det en riktigt het dag, temperaturen visade på 39 grader på eftermiddagen. Jag tog mig ut runt 11.30 efter det att jag hade ”tankat” min kropp med vatten, thea, 2 mackor med bacon, och 2 stekta ägg, samt 2 st fingerbananer. Jag åkte ner via Chaiyaphum, och handlade på mig mina mediciner. Inget speciellt, men där var ju min vanliga diabetes-medicin, och jag köpte en karta Tylanol (paracetamol) och de hade 600 gram styrka, vilket ju ger en go stuns...

Jag handlade Amlophin också, men när jag beställde fram Metoprolol, även den blodtryck, så visade totalkostnaden lite över 900 baht. Först var jag på väg att hyva fram stålarna utan att tänka, men så flög fan i mej, och jag huvudräknade lite, och kom fram till att det borde kosta runt 600 baht, absolut inte mer.....

Jag började då att fråga om priserna, och dom stämde som tidigare, men när vi kom fram till Metoprolol, så kostade plötsligt denna medicin hela jäkla 12 baht per tablett. What, utropade jag!! 12 baht, big problem..... 4 times more… paeng..... – “solly solly, sade den lelle ladyboyen,… my company velly expensive”!! Ja det vill jag lova sade jag, och lämnade tillbaka medicinen. – ”I dont want that medicin, too expensive for me”.....

Jag lämnade apoteket, och tog sikte på ett annat apotek, som jag handlade i för nån månad sedan. Frågade efter medicinen, och tjejen sade mycket fyndigt på engelska – ”have”........ OK vad kostar den då?... Hon röjde med datorn, röjde med sin telefon, talade tydligen med ägaren, och efter lite mackel med kalkylatorn och palaver med ägarinnan,  så sade hon för mina 50 tabletter, att det kostade 150 baht totalt, vilket alltså gav mig 3 baht per tablett, och det var EXAKT samma medicin....

Tack helt OK sade jag. Jag köpte medicinen, och lämnade affären, och funderade mycket på om jag skulle hojja tillbaka till första apoteket, och låta ladyboyen helt tappa ansiktet... Tvekade länge, sedan kom jag på, att jag var lite sur att dom försökt att lura mig på extra 450 baht nästan...

Jag stack dit, och berättade att jag handlade min medicin därborta på gatan, och att jag tjänade 450 baht på det!! Han bad om ursäkt igen, och jag sade till honom,  - ”skitsamma, men meddela du ägaren till denna butiken, att så jäkla dyrt är ingen bra ide´, för då kommer jag inte tillbaka”....

Så upp på cykeln igen och ut på vidderna igen. Jag kände mig stark i hettan, och paddlade på som sjutton ut ur Chaiyaphum, beslöt mig för att ta samma väg igen, som jag gjorde häromdagen, då det blev till slut 50 km cyklande via grisfarmen. Jag hojjade upp på 202;an (Bua Yai;vägen) och efter 13 km, så blev det en högersväng.

Jag köpte min första flaska vatten där, hade ju då förbrukat redan den jag hade med hemifrån. Kom i slang med gubben som ägde affären, dom hade falang i släkten förstås... Han frågade frågor, och jag hade svar på de 3 första, innan det sprack... Men ibland funkar det bra!!

Jag hade nu en raksträcka på styvt 12 km framför mig, innan jag återigen skulle svänga höger, där handlade jag på mig min 2:a flarra med vatten. Det är nu så varmt, så vattnet formligen dryper ut ur huden på mig, och jag vill inte vänta med att dricka tills jag blir törstig, det sägs ju att om man väntar tills man är törstig, DÅ är det försent....

Nu körde jag 6 raka kilometer till, stannade och handlade på mig lite käk till Jai Paengtha, (svärmodern), hon brukar gilla att berätta för dom andra i byn, att falangen har handlat mat till henne. Det blev thaispagetti (glasnudlar tror jag det heter på svenska – Guätijo på thai) med inslag av grönsaker och lite griskött däri.... Betalade 20 baht, vilket ju brukar vara det gängse priset för maten här ute i ödebygderna.

Jag rullade snart in i ”min” by, men ingen stod att finna av min familj där. Jag hojjade då ut till farmen deras där grisarna fanns. Där fanns sjuttan ingen heller, så jag lämnade maten där, så svärmodern skulle se plastpåsen när hon anlände senare!! Grisarna förde ett sattans oväsen denna dag, och dom käkade som besatta. Jag tog en liten video till, hoppas den blir sevärd....

Sedan bar det av hemåt, för de sista 11 km, och jag funderade faktiskt lite grand på det där med kondition, och på hur man till slut hamnar i en motions-situation, där faktiskt benen är starkare än övriga kroppen. Normalt sett så är man ju van sedan ungdomsåren och den mer aktiva åldern, att benen ger upp först, och inte kroppen. Men nu kan jag alltså mala på i flera timmar, utan att benen fullständigt stumnar och blir till ”stockar”!!

Det är en helt underbar känsla, och det ger en också en känsla av frihet på nåt konstigt sett! Och när man känner sig så pass fri och lugn, så fungerar också skallen bra under cykelturerna, och man kan ha fina funderingar och undringar!! En av dessa funderingar kommer att berättas om i nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MMLXVIII, Thailand

6 mars 2015

84,1 kilo - 83,4 kilo (23 km) 78 minuter - 970 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,833

Mina siffror för cyklandet, vad som gäller antal mil och kalorier fram t.om. februari 2015;

Augusti      2014;   70,1 mil totalt,  30,5 km/dag:
September 2014;   78,7 mil totalt,  34,2 km/dag;
Oktober      2014;   54,6 mil totalt,  27,3 km/dag;
November  2014;   72,5 mil totalt,  32,9 km/dag; // 28.655 Kcal / 1.303/ dag
December  2014;   70,7 mil totalt,  33,7 km/dag; // 28.572 Kcal / 1.361/ dag
Januari      2015;    71,5 mil totalt,  32,5 km/dag; // 29.152 Kcal / 1.325/ dag
Februari     2015;   72,2 mil totalt,  34,4 km/dag; // 30.044 Kcal / 1.431/ dag

Februari månads motionerande var lite bättre än normalt, jag missade 7 hela dagar av de 28 när jag INTE tog ut cykeln, också det ganska normalt!! Men jag fick ändå siffrorna att stiga lite grand, och det kändes kanonbra!!  Så en månad med 30.044 kalorier som motionerades bort, är kanon!!  

Har ni någon gång sett en plastmugg fäst vid ett träd? Vet ni vad det innebär, eller vad det används till?  Jag såg det första gången, och tänkte väl att det återigen är nåt av all den skiten som thai slänger omkring, och som dom kallar ”the thai way”!!! Jag tittade dock efter lite extra denna gång, och sedan så frågade jag Yutin /spritmagistern).,

Han förklarade för mig att vissa thai fäster sådana här muggar lite primitivt vid trädet, och fyller det med ”speciellt” vatten, och det är ämnat för myrorna, och att dom skall dricka det, och ge bättre och goare ägg i förlängningen. Myrorna, alltså de som kallas ”moht daeng”, bor ju i trädet ifråga, och de bygger alla sin bon däruppe i trädkronan.

Och dom är ytterligt livaktiga när dom försvarar trädet. Jag kan säga, att om jag står 2 meter ifrån ett sådant träd, så har jag inom 2 sekunder hyggligt många myror på mig, och dom biter som rena fan, inte giftbett, mer som våra skogsmyror mest! Vi människor ”skördar” sedan från myr-träden, och det är inte alls illa i smaken dessa myr-ägg, och de anses som en stor delikatess här i Thailand, och i övriga Asien vet jag!!

Jag ville gärna visa Er denna tempelmålning ifrån ”vårt” tempel här i Nong Nasaeng. Jag tyckte faktiskt att den var väldigt fint gjord.....

Mitt brödbak denna dag gick som smort.... förutom själva brödet som kanske inte belönas för sin snygghet, är mer baserad på god smak tycker jag, och jag är nöjd som sjutton med det. Liksom jag också är med min sockerkaka och kardemumma- kaka. Men nog om detta jäkla bak....

Här kommer det 4 st blommor ifrån min trädgård, namn? Inte en susning men skitsamma, snygga är dom,

Och jag får daglig påhälsning av antagligen Thailands minsta fågel, den är nästan lika liten som en kolibri faktiskt, och hade jag inte vetat bättre, så hade jag trott att det var kolibris....Detta är INTE den aktuella fågeln, men skall jobba hårt på att ligga på lur, och försöka att fota den lelle snabbe fan....

Här kommer det ett bevis på att man som ”man” till slut oftast kommer till korta. Jag har ju redan tidigare stolt annonserat för alla, att i vår trädgård blir det inga träd, och så plockade jag bort 3 träd ifrån ursprungs-trädgården här hemma. Ett riktigt beslut kände jag, och känner jag fortfarande.

Jag har fått en del skit av Yongyut, och hon maler på med sitt idiotiska Buddah hit och dit, och "en trädgård utan ett träd, är la mer eller mindre som ett hem utan en baby".... Tycker thai då förstås... Undrar om detta talesätt skall krediteras Yongyut tro.... Eller blir detta då bara ett nytt "elevator nobody"???

Till slut nu efter drygt 5 år, så fick hon nådiga nicken av mig, att planera detta jäkla bananträd i hörnet på trädgården. Men jag VET hur jäkla stora dessa blir, och hur fort dom växer, och vilka rötter dom har. Yongyut fick lova mig, att höjden aldrig får överstiga min längd, alltså 1,80, och det gick hon med på. Men jag vet vilket jäkla liv det kommer att bli när jag kommer igång med macheten, och sätter hotet i laga kraft!!!! Jag rapporterar senare i denna sak!!

Det går mot tiden för slutet på blomningen av de oranga träden här i Chaiyaphum- området.... Kommer att sakna dom lite grand, dom är många, och dom är färggranna, och dom släpper sina blommor i oerhörda mängder utefter vägarna. Som jag sagt tidigare, en del thai gör faktiskt en sorts thea av dessa blommor, men har ingen susning om hur det smakar....chilli kanske, hahaha?

Handskak

Chaiyaphum MMLXVII, Thailand

5 mars 2015

84,4 kilo - 84,1 kilo (15 km) 54 minuter - 680 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,842

Forts. Från förra kapitlet...... Det visade sig vara en riktigt bra asfalterad väg, och jag kunde hålla runt 70 km/timmen, så den sträckan drog vi på runda halvtimmen gott och väl. Vi kom dit, banken (Farmers Bank) låg där, och försäkringsbolagets huvudkontor skulle ligga på 2:a våningen sade folk till Yongan när hon frågad och ringde runt. Jag blev dagens attraktion i Kaset Sombon, men denna typ av attraktion tycker jag bara är rent ut sagt vrålkul.

Det finns noll rasism, utan bara ren och skär nyfikenhet, och en stor skåpa med respekt för falangen. Dom ler öppet och brett, och är inte rädda att fråga saker och ting. Och är det en sak som jag är bra på så är det att känna igen vissa ”ledord” i olika meningar.... Jag har då mina standard-svar med inslag av händer, fingrar,  engelska och vissa thaiord....

Det brukar funka charmant... Men sedan gäller det att avvika snabbt som fan, ty strax kommer annars följdfrågor, och då är man ”dödens lammunge”, och man avslöjas direkt som en odugling i thailändska språket... Men jag försöker alltid att le och svara, och vara uppriktig trevlig, och gärna hysta in ett skämt här och där, skämt uppskattas ju grymt i Thailand har man ju märkt....

Strax så blev det till att gå upp till 2:a våningen, och inte nog med att det fanns runt 100 människor på utsidan banken, inne i banken var det även här knökfullt, vi knatade uppför  trappan, och slapp allt detta, trodde jag i alla fall.......... I hillvitte heller, däruppe var det lika mycket folk, dom satt nästan i knät på varandra, och dom stod nästan i knät på varandra också... även hallen  utanför var knökad av folk...

Yongan hade ju ringt och hade ett namn, och kunde ta sig fram med varligt våld med mig strax bakom, till ett skrivbord och vi kunde faktiskt sätta oss där. Tjejen som jobbade där plus 2 andra tjejer i bakgrunden, tittade mycket mer på mig än dom pratade med Yongyut. Och samtalet handlade hela tiden om mig. Yongyuts ärende var avklarat inom 3 mikrosekunder, och man undrade varför inte detta kunde ha avklarats via telefon, så vi sluppit denna 7 milafärd överhuvudtaget?

Men men allt bra, och efter ett flertal skratt, och där det avhandlades att tjejen vid datorn där bredvid hade en granne som gift sig med en svensk, så kunde vi lämna detta kontor, och vi var klara att åka tillbaka till Nong Bua Daeng. Jag fikade efter att slafsa i mig en pizza som är riktigt god. Återfärden gick bra, och vi kom fram till pizzastället som jag berättat om tidigare med York och Ingemar.

Men det var ingen där, granndamen ringde på vårt enträgna önskemål till ägarinnan, men hon ville inte komma och öppna förrän efter en styv timmes tid... Detta trots att det klart och tydligt stod öppet på lokaliteten, klockan var nu exakt 11.30.....Åt helvete med latmasken sa jag till Yongan, jag vet en tysk som gör pizza här, inte lika god, men ändå en pizza... Jag hittade fantastiskt nog dit, och jag käkade pizzan som var en fullständigt värdelös Makro-pizza.

Nu var det hemfärd, och inget speciellt hände, vi lyckades återigen utan större problem sakta mala oss uppför bergsväggarna, över bergen och ner på andra sidan. Men denna gång så lyckades jag komma ihåg att stanna, och fota skylten med vikingaskeppet. Kommer ni ihåg att jag för drygt 6 månader sedan kanske, nämnde att jag hade sett en skylt med ett vikingaskepp på??

Jag fann skylten, stannade och fotade, och Yongan skrattade, och sade att hon direkt kunde se p.gr.a. draken i fören på skeppet, att det var ett typiskt thailändskt fartyg!!! Jasså sade jag, och seglen då....Men där hade hon inga mer svar... Jag berättade för Yongan att man för runt 100 år sedan hade hittat ”lämningar” ifrån Sverige och vikinga-tiden här i Thailand.

Jag berättade att dom fann att Sverige faktiskt härskade i Thailand under styvt 800 år, nästan fram till 1700;talet, innan vi av ren snällhet gav Thailand till det thailändska folket, som inte hade något eget land p.gr.a. att dom inte kunde slåss man mot man!!! Hahahahaha, den grejen hade la varit snygg.

Tänk att kunna påvisa att Thailand egentligen var av skandinaviskt ursprung, och inte thai alls..... Yongyut tog dock definitivt bort dom drömmarna, när hon berättade att skylten gjorde reklam för företaget, som sålde växtmedel för träd.....och skeppet var deras logga förstod jag då!!! Jaja kolla själva, visst hade väl ni också reagerat om ni sett denna skylt...

Denna dag slutade med att vi lyckligt kom hem igen, och man var allt lite utmattad denna eftermiddag,  efter drygt 17 mils mopedåkande i 39 graders hetta i Thailand... Yongyut avslutade dagen här hemma, med att påpeka att jag var röd i arslet......

Handskak

Chaiyaphum MMLXVI, Thailand

4 mars 2015

83,9 kilo - 82,6 kilo (55km) 183 minuter - 2.277 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;  3,852

Idag så ville Yongyut åka upp till Nong Bua Daeng, hon hade ett ”ärende” där uppe sade hon. Så klart ville hon att vi skulle ta bilen, men jag fick henne att gå med på att vi skulle ta motorbiken istället. Och i och med den grejen, så blev det långbyxor, med strumpor, och t-shirt, plus en jeansjacka, och handskar så klart. Här skall fan bli brun under färden menade hon på, hahaha!!

Det blev en go färd dit upp, det är ju 49 km hela den ena vägen. På vägen så stannade vi hos hennes faster, där jag för övrigt alltid stannar, och langar av svampar och frukt på mina irrfärder med York. Yongan behövde låna dasset. Den tösen måste ha östra jordklotets absolut minsta pinkeblåsa, hon blir jämt pissenödig, hela tiden, och får hon inte ett dass SNABBT, så ligger hon pyrt till, om ni fattar vad jag menar!

Vi stannade dä,r och vi hade köpt en Cantalope och en vattenmelon till fastern. Det visade sig vid framkomsten att hon inte ens var hemma, Yongyut ringde, och fick tag i fasterns dotter, som var inne i Nong Bua Daeng på Farmers Bank därstädes. Så vi stack dit också, för det var dit som Yongyut hade ett ärende.

Ärendet bestod helt kort i att i normalfallet så brukar Yongan och Baloo (hennes syster) betala pappans liv-försäkring. De skickar stålarna till honom, och sedan så får han  ta sig 4 km genom djungeln på krokiga stigar, och sedan 2,5 mil en väg ifrån stora vägen på Yongyuts mark ute i djungeln, in till Nong Bua Daeng, och där sätta in stålarna.

Dessa människor är ju ofta så himla smarta i dessa landsändar, så om sista dagen är den 28 februari att pröjsa, så åker ALLA ..... och då menar jag ALLA..... in till banken i Nong Bua Daeng, och betalar sin  livförsäkring! Åka dagen innan eller 2 dagar innan finns inte ens i deras vokabulär..... Det är alltid TVÅNGET som får en thai att betala sina räkningar glöm aldrig det!! Det är också därför som man ser alla dessa motorcyklister 2 och 2, som åker omkring och collectar stålar ifrån låntagare ute i byarna...

Jag lovar när vi kom dit, så var det knökfullt inne på banken, och inte en käft kom in, och på utsidan banken så satt det, låt mig gissa, ja runt 150 människor. Där stod fastern och väntade på sin tur, och nu följde hon med Yongan in på baksidan banken, där hade försäkrings-bolaget inrättat ett kontor av nåt slag.

Där inne satt det ett flertal äldre prominenta herrar som svarade på frågor och tilltal. Yongan fick sätta sig ner på en stol, och sedan startade en palaver utav Guds nåde, eller Buddah´s nåde!

Yongyuts ärende var av det absolut enklaste slaget i hela världen. Men när Thailands kontor istället för datorer eller filer/mappar,  hellre dealar med papperslappar i format av ett visitkort, som alltid tycks vara fullklottrat med information, så blir den enklaste sak, alltid dragen i långbänk, och så utdragen, så en gammal kontorist som jag själv nästan får dåndimpen.

Yongyuts ärende var som sagt var, att ta över betalningssvaret, alltså det praktiska ifrån sin pappa, så han slapp denna karusell, och den tanken är ju god. Yongyuts tanke var då att hon skulle få ett bankkontonummer, och kanske ett referensnummer av nåt slag så när hon betalat, så kunde bolaget registrera det utan problem.

Den äldre trevlige gentlemannen som nog aldrig jobbat på ett kontor i hela sitt liv, tillbringade nog runt 30 minuter totalt med Yongan, och det tjötades och daltades, och 4st telefonsamtal gjordes också.

Under tiden som denna cirkus utspelade sig, så hade en gammal dam (mormor/farmor) kommit in med en liten unge som gallskrek som ett stolpskott hela tiden. Till slut så hörde jag ordet falang, och man behöver varken vara en Einstein, eller speciellt språkbegåvad för att till 100% förstå, att tanten hotade ungen med ”falangen”, om ungen inte slutade att gasta därinne.

Det möttes av uppskattade skratt, och mångas ögon hamnade på mig, såsom varandes ensam falang på detta stället.  Jag reste mig allvarligt, och bara gick ut.

Jag klarar fan helt enkelt inte av att hela tiden bli kallad för ”negern” här i Thailand, det räcker nu, jag vet ju om att dom håller på med den grejen, alltså att hota med ”stora stygga vargen”..... Det hade funkat för mig, om dom samtidigt kunde öppet erkänna att strax efter dom hotat, så skulle dom öppet också erkänna att falangerna står för betalningen av så många saker, så inte behöver barnen vara rädda inte.... För visst är det ganska lustigt egentligen...

När barnen är små så hotar man med falangerna, och när barnen vuxit upp, så tyr dom till, ja just det, till falangerna för att få ett bättre liv.... Undrar var på vägen som föräldrarna sätter sig ner, och berättar läget egentligen? Det är väl antagligen ungefär när dom själva inte längre klarar av att sköta sitt egna hushåll ekonomiskt....

Alltnog, till slut så fick faktiskt Yongan kontonummer och ett registrerings-nummer, och hon fick beskedet att hon måste registrera registrerings-numret, och få bekräftat bankkonto-numret på deras lokala huvud-kontor, som låg 35 km bortåt vägen i ett samhälle som hette  Kaset Sombon.

Så det var bara att sätta sig på motorbiken återigen, och dra 35 km till Kaset Sombon. Men vädret är bra, och soppa hade vi i biken, och tid hade vi, och humöret var på topp, så vad kunde gå fel? Forts. Nästa kapitel.....

Handskak

Chaiyaphum MMLXV, Thailand

3 mars 2015

83,5 kilo - (0 km )

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,819

Visste ni att de thailändska myndigheterna skall installera 16st enheter som möjliggör för oss resenärer att via en maskin kunna ta oss in i landet, istället för att stå i dessa evinnerliga köer där kineserna helt rått knör sig fram till först i kön, och där indierna försöker med alla tricks i världen för att lura sig fram till först i kön.

Det är sagt av de thailändska myndigheterna, att med dessa maskiner, så kommer varje passagerare att enbart behöva 20 sekunder per skalle för att vara klara att passera ”gå”.... Lugna och fina nu gott folk, detta är Thailand glöm aldrig det, så var sitter haken nu då? Haken som dom aldrig tänker på, ty då tappar väl någon ansiktet, och det ansiktet är säkert mer värt än hela Thailands national-ekonomi tror jag bestämt!!

Haken är ju så klart tycker jag, efter lite tankeverksamhet.......tänk alla dessa goingar som inte klarar av en maskin, som inte ens klarar av att hantera en simpel ATM, eller de människor som tar 10 minuter på sig bara för att stämpla fram ett boarding-pass,,,, Hur fasen skall dessa kunna navigera sig fram på maskinen på 20 sekunder??

Och sedan kommer ju en annan go grej som jag inte ser att dom tänkt på. Och det är ju alla de människor som av nödvändighet måste ha stämplar vid avresa och ankomst til Thailand, alltså för att bevisa sina resor för immigration, när dom skall söka uppehållstillstånd, Re-entry Permits eller stämpla 90 dagars-rapporter.

Man kan ju avslutningsvis bara hoppas att detta blir genomtänkt noga, ty det var ju inte länge sedan som man hörde om vissa människor som använde maskiner när dom lämnade Thailand, bara för att snabbt bli stoppade, och utfrågade, och undersökta, eftersom dom saknade stämplar ifrån sin avresa från Thailand.

Detta skedde i Singapore, som inte hade en susning om att Thailand hade maskiner där man kunde stämpla sig ur landet på Suvarnabhumi flygplats!! Men som en gubbe uttryckte det;   - ”Jag har hört denna grej förut, och då hade dom också visslor och trumpeter, men det hände ingenting”!!!

Idag blev det en go 5 milare på cykeln, graderna var upp som mest på 39 och dallrade, men I fartvinden, så kändes det inte så farligt, kanske mer som om man cyklade I en bastu med fläkten påslagen. Jag hade denna dag laddat med 3st fingerbananer, plus 2 st kokta ägg med salt, och en mugg Thea plus vatten. Jag kände mig stark hela vägen, och kunde stå på i ett 20;tempo hela vägen, under de styva 2 timmar och 35 minuter som denna tur tog idag.

Jag tog mig via de nyfödda grisarna, och jag tog en video, så ni kan se hur dom har det ihop med sina utmattade mödrar. Jäklar vilket liv dessa djur lever här i Thailand, inte roligt alls...Respekten för djurens liv är verkligen nere på noll i hela Asien, trots vad dom babblar om gällande Buddah.

Stenkallt är det, precis lika kallt som i alla länder på jordklotet som hyser fattiga medborgare. Man är fullt upptagen med att överleva, och har helt enkelt inte tid med sådant trams som pälsansning, matning, och klippa naglarna, eller borsta tänderna på hundarna....eller de andra husdjuren.

Här kommer en liten video, om min väntan på att det stora helvetet med musiken från Kinafamiljen, skall bryta ut och förstöra för alla boende i närområdet. Tänk om sådana idioter skulle uppenbara sig i falangland, hahaha ja dom blev då inte gamla sådana hänsynslösa människor. Men jösses va kul det är när man lärt sig hantera videogrejen på kameran.....

Nu kan man ju fånga många roliga grejor, även om det ofta är väldigt svårt med thailändare, så fort som dom ser en kamera höjas, så stoppar dom OMEDELBART vad dom håller på med, vänder sig till kameran, börjar le, ställer sig i en stram givakt, och gör V-tecknet.... Så det blir skittråkiga foton eller videos, om man inte lyckas smyga och ta ryggbilder på dom förstås....

Handskak

Chaiyaphum MMLXIV, Thailand

2 mars 2015

84,3 kilo - 83,1 kilo (50 km) 156 minuter - 1.941 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,817

I ett fullständigt crescendo av absolut ingenting, så noterar jag, att det då oftast blir svårt att skriva nåt om någonting! Jag skulle ju idag dragit iväg till att kolla på att gris-kultingar som nu fötts, och förutom de 14 som föddes häromdagen, så har det tydligen fötts ytterligare ett 30;tal nu där nere på farmen. Ja om 1-2 månader så är det dags att sälja, och dom brukar kunna få runt 1.300-1.500 baht per kulting, så det blir ju ett välkommet tillskott i kassan.

Jag vet ju inte riktigt vad det kostar med ett ”skott i råttan” för grisarna, och man vet ju inte riktigt kostnaden för mat och sådana saker under tiden som So-mamman är gravid. Så huruvida det totala vinstbeloppet är kanon eller inte, det vet jag inte alls.... Skall försöka att luska lite, kan ju vara kul att veta lite mer än ingenting i alla fall...

Jag skulle ju hojjat dit ner , men det blev noll och ingenting av den saken. Först kom polare York hit hem, och vi tog en go fika och tjötade lite grand,. Och sedan så kom Kent och hans fru ifrån Khong!! Han ville ha hjälp med att skriva och printa ut, dels 90 dagars.rapporten till Immigration, och dels fylla i ansökan för ett Re-Entry Permit. Man måste ju ha en sådan sak, när man åker ur landet, så man inte förlorar sitt varande uppehållstillstånd...

Vi gjorde detta hyggligt snabbt, och sedan så tog jag dom till en översättningsfirma här i Chaiyaphum, som alltid gjort mina översättningar alltsedan 2008. De är billiga och skötsamma. Kostnaden är endast 400 baht per A4-sida, så jämföra det med flera företag nere i Bangkok, som tar minst 1.000 baht per A4-sida, så är det bra att sköta slika affärer här uppe i Isaan!!

Vi stack sedan till MAKRO för dom skulle storhandla.... Jag passade på och skulle visa dom vad som var kardemumma, hade ju sedan tidigare kollat in att det heter på engelska språket; Cardemum och på thai ”Glaa Wan”. Jag hittade påsen med kardemumman, men på denna påse stod varken det ena ena eller det andra ordet, utan det stod enbart på thailändska.

Jag tog påsen, för att vara säker på att köpa rätt grej, till grönsaks-kassan som sålde påsen ifråga, och trots att jag frågade 2 olika killar som frenetiskt läste på påsen, så kunde dom inte bekräfta att detta var Glaa wan!!

Jag tvingade dom sedan att ta påsen, och fråga någon som kunde sitt jobb, den killen kom, tittade och läste på påsen i 5 minuter cirka, men ryckte sedan på axlarna, och bara lämnade påsen tillbaka till mig, och spatserade iväg utan ett ord eller ens en blick.

Det var hans sätt att rädda ansiktet antog jag!! Efter den grejen, så sket jag i påsen, och betygsätter Thailand efter denna erfarenhet. Ni andra som gillar regnvattnet bättre, har väl också ett högre betyg antar jag!!! Men att inte kunna serva en kund är bara för dåligt, och allt för typiskt här tycker jag!!! Jag köpte min torrjäst, och mina apelsiner, och mitt mjöl, och stack sedan hem...

Jag skulle kunna berätta mer saker, men tycker att ni skall få vänta en dag till, ni börjar bli för bortskämda, och det hämmar Er arbetsvilja bara tycker jag!! Här kommer lite foton som jag tagit under de cykelturer som jag gjort när absolut ingenting har hänt....

Här är jag ute i de absolut värsta och bästa trakterna under mina cykelturer. Nackdelen är ju härute att om det händer en vurpa, så ligger man jäkligt pyrt till, och händer det en punka, så svor man nog i dagar, ty jag är nog runt 7 km ifrån närmaste by på dessa foton, mitt ute i värsta ödsligheten. MEN i den roligaste naturen att cykla i.....

Ibland så måste man bara stanna och ta foton, Jag menar 38 grader varmt, absolut ingen vind alls, och så klart tycker bufflarna att hoppa i vattnet är dagens bästa ide´....


De olika templen har statyer av lite olika typer av ”krigare” ifrån forna tider, tydligen ett viktigt inslag vid infarten till de olika templen...

Handskak

Chaiyaphum MMLXIII, Thailand

1 mars 2015

84,7 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 3,822

Tänkte på en grej som rör det thailändska folket. Det handlar inte så mycket om att kasta skit på dom, även om flera av dom förtjänar det, utan mer om skillnaden i deras uppförande i två olika situationer här i detta livet. Jo ute i det normala mellan människor, så är ju oftast thai det mest timida och snälla, och ofta faktiskt ganska schyssta emot varandra. Samma människor förvandlas dock drastiskt till rena rama mördarna, och dom blir fullständigt hänsynslösa, och helt dinga i skallen, när dom sätter sig i en bil eller på en motorbike....

Det lilla vett dom hade innan, försvann som ett pistolskott, när dom äntrade sitt motorfordon. Jag vet inte hur många gånger som det hänt när jag varit ute och promenerat på trottoaren, att en motorbike kommer, och bara parkerar den precis mitt framför där jag står och går. Helt utan hänsyn alls. Är man ute med motorbiken själv och kör, så måste man helt enkelt vara beredd på precis ALLTING. Thai har absolut noll koll på regler, och dom följer absolut inga lagar alls.

Jag kör min motorbike på den fil som är ämnad för motorbikar och vespor och cyklar, och en eller två saker händer garanterat ALLTID när jag är ute... a) Framför mig så kommer det allt som oftast en mötande motorbike eller en mötande bil, som alltså helt utan skamkänsla kör på fel sida av vägen. Och nu händer det mest fantastiska i hänsynslöshet.... Ju thaiarna förvandlar sin vänstertrafik till högertrafik där och då, och tvingar mig då att köra ut i trafik-filen, och få trafiken kommandes i ryggen på mig...

De dumma jävvlarna bryr sig bara om sig själva. Jag brukar ta min hämnd när jag ser dom komma, jag brukar numera göra det som dom hatar... Jag stannar, kliver av cykeln, parkerar den i mitten nästan, och ställer mig där vid kanten leendes, och tittar på när dumskallarna själva tvingas ut och får möta trafiken....Vilka goa kommentarer man får allt som oftast,, fattar ändå inget så jag skiter i dom...

Sedan så händer extremt ofta b) alltså att bilar och lastbilar parkerar i denna fil vid sidan av vägen. De bryr sig ALDRIG om att köra av vägen, eller ens försöka att få åtminstone ena hjulparet vid sidan av filen. Nä hela jävla bilen står där och blockerar fullständigt.

Dom tvingar då effektivt alla kommande cyklar och moppar, att köra rätt ut i trafiken för att undvika krocka.... Hur många gånger ser jag inte inom 5-10 meter ifrån där dom står, en stor lucka där dom kan parkera sin bil eller lastbil.... Men hänsynslösa som fan är dom,, skiter fullständigt i allt och alla!!

Så man undrar ju då hur dessa timida och konfrontationsfrämmande människor, som enbart ler i alla lägen, förvandlas till rena rama djur så fort som dom får en motor under häcken..... Kanske några av Er läsare har någon hypotes om detta????

Jag skrattade gott, och även deppade lite åt Ingemar idag på vår cykeltur, när han berättade om att 4st pojkar skulle bli ”munkar” i hans by. Han bor ju i nåt som heter Godmaeng, numera så kallas det allmänt Cheelung/Godmaeng, ty dessa två byar har vuxit ihop fullständigt!! I alla fall 4st munkar och fyra partys i denna lilla by!!! Ingemar kommer la att få ”araben”, som man ju säger när man snear till på yttre omständigheter.

Sedan berättade Ingemar, att det kom upp ett gäng mostrar och fastrar och kusiner till dessa festligheter, för inte sjutton vill thai missa en chans att slafsa i sig Isaan-käket, och dricka skitwhiskyn, alltså den lokala skitwhiskyn.... Det visade sig snart när folk började samlas, att en av fastrarna ramlade ihop och dog, alltså knall och fall!! Och inte nog med detta elände, en av barnbarnen till någon an de nyanlända, det barnbarnet började plötsligt att hosta blod, och dog hon också.....

Så nu har Ingemar 4 munkfester med sketstor volym på musiken, och inte nog med detta, dessutom så är det ju också 2 st begravningar av de nyligen döda... Så Ingemars nattsömn kommer att gå åt hillvitte fullständigt den närmaste tiden.... Och i det läget så är man ju glad så länge som alla ”håller sig på fötterna” här i vår by Nong Nasaeng....Med en sådan mängd fester och musik, så kan man ju lika gärna åka härifrån och ta in på hotell i Chaiyaphum......

Jag passerade idag på min cykeltur genom Ingemars by, och de höll på med 3 fester.... 2 av dom höll dom på med att lasta högtalarna upp på jättestora lastbilar, och förbereda den fruktansvärda musikvolymen för natten, och 1 fest var redan igång, och den höll dom på med inne på tempel-området.  Nivån på decibelantalet var så förbjudet i Sverige, så vi hade nog återinfört dödsstraffet om någon skulle köra en sådan fest.....

Jag slutar nu och tänker lägga mig och nana, i vetskapen att Ingemar, imorgon när jag vaknar och mår bra, kommer att vara glåmig och hålögd, och helt ur slag p.gr.a. sömnbrist!!! Synd om den pojken, eller??

Handskak