Chaiyaphum MMCCCLXVI, Thailand
31 december 2015
85,0 kilo - 84,1 kilo (35 km) 123 minuter - 1.549 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,287 (neråt)
Lycka är god hälsa,
och ett dåligt minne!
Det började med att York sade till mig att ”hon säger så bara för att
inte göra dig ledsen”!!! Och vad föranledde detta yttrande då? Ja låt
mig ta det ifrån början, så ni får lite sammanhang i hela grejen.
Det började med att Dan, amrisen bakade banankaka med nån bärsort där
i, faktiskt riktigt gott, men som så ofta när Dan gör nåt så vill han
gärna ”lägga till” prylar i kakorna eller i maten. Så det blir liksom
kaka på kaka, och prylar på prylar, och man får ofta inget sammanhang
alls i vad man käkar för nåt. Men det skall sägas, Dan bakar och lagar
mat som en riktig köks-kung, så skall absolut inte klaga.
Men det är det där att han lägger till hela tiden. Jag kom in med min
sockerkaka, som jag bakade efter mammas gamla recept som är riktigt
riktigt gott, mycket godare än någon sockerkaka som man kan köpa... Dan
smakade, och sade ”Hmm,,, kanske skulle kunna lägga till blackberry
(Björnbär) eller kanske banan!!
Fan tänkte jag, aldrig att man får beröm för att det är gott, utan
alltid dessa mot-förslag, att göra om grejorna man bakar.
Kardemummakakan efter morsans recept tyckte han att man skulle lägga i
Almond-nötter!! Va fan lägga i nötter i en grymt god Kardemumma-kaka!!
Sjukt ju!!
I alla fall, vi fick utav Dan 2 st påsar med hans Banankaka med
björnbär i. Jag lade dom genast i frysen som jag alltid gör, så man har
färskt kaffebröd hela tiden. Yongyut tyckte efter nån vecka att hennes
mamma skulle få detta goa, hon sade att mamma och Baloo (äldre systern)
kunde få varsin påse.
OK inga problem tyckte jag.. Men är ju rädd för att lägga på vikt, så
bara bra att få godsakerna ut ur huset ju! Så igår morse, så öppnade
jag frösa-boxen, grävde fram en vit plastpåse som jag visste innehöll
Dans 2 st mindre plastpåsar med hans banankaka... Hängde den på cykeln,
och for iväg hemifrån. Tog riktning på Baan Kudschöa, byn där Jai
Paengtha bor, ihop med spritmagistern och Baloo.
Kom dit glad i hågen, langade över påsen, och berättade att hon måste
dela med sin dotter 50/50... Hon fattade genast tyckte jag. Fyllt av
gott mod, så dristade jag mig att säga att detta var bakat av Dan, från
”Sahallad”... (USA).. Jai Paengtha grymtade, och sade som hon alltid
säger numera till mig ”thank you thank you” och klappar mig på armen.
Hon har börjat med att drista sig till att röra mig på typ armen. Men
det har tagit 7 år innan hon gjorde det. Dom är ju inte mycket för det
fysiska här, annat än när det gäller fortplaning och aga...
Jag åkte hem igen, och efter det att jag duschat 2 timmar senare, så
bad jag Yongan att kolla med sin mamma om hon förstod vad jag hade sagt
överhuvudtaget. Alltid bra att veta, så man lär sig att kommunicera
åtminstone lite grand med de äldre här. Yongyut ringde upp, och
Paengtha hade fattat att hon skulle dela, men hon hade glömt namnet
(Dan) på mannen som hade bakat kakan.
Hon säger sedan till Yongyut, att uncens kakor Glawann och mä Vivans
cake, är mycket godare!! Jag bad Yongyut att hon verkligen kollade så
inte Paengtha sade detta bara för att vara snäll. De kör ju med den
stilen här. Ljuger gärna för att ge ansikte, eller spara ansikte. Men
Paengtha intygade igen, att hon verkligen inte tyckte om denna kaka som
hon hade fått idag..
OK jag blev ju glad, roligt att dessa by-thai har samma smak för kakor
som jag har i alla fall., även om inte rötter och stjälkar ingår i min
nuvarande diet.... Glad i hågen, så berättad jag detta för York senare
på eftermiddagen i går, när vi fikade på Big C, och kollade vackra
damer i smyg!! Och det var då han sade det som jag började detta
kapitel med.
På kvällen igår, så grävde jag i frösa-boxen igen, och skulle få fram
en pöse med vörtbröd för att jag ville fika. Fick fram en stor vit
plastpåse, och tänkte va fan är detta nu då? Yongyut var där i köket
och utropade ”vad har du gjort”? Jag öppnade plastpåsen, och vad ligger
däri? Jo Dan, amrisens banakaka med björnbär i!!!
Vad har jag gjort. Jo jag gav Jai Paengtha mitt vörtbröd i morse.. Med
tanke på att thai bara hatar vörtbröd, så måste hon ha grymtat väldigt
illa, när hon försökte käka mitt vörtbröd i tron att det var Dans
Banankaka!!
Så i morse, så fick jag cykla den vägen igen, och fixa till mitt
misstag och ta hem vörtbrödet, för det ville jag inte skulle gå till
spillo.... Jag tror nog nu att Paengtha denna gång kommer att tycka
mycket bättre om Dans Banankaka med björnbär där i..
Handskak
Chaiyaphum MMCCCLXV, Thailand
30 december 2015
85,3 kilo - 84,4 kilo (36 km) 114 minuter - 1.436 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4.308 (neråt)
- ”Jag tror att det skulle vara en bra ide´”,
(Mahatma Gandhi,
när han fick frågan om vad han tyckte
om västerländsk civilisation)!!
Vi vart inbjudna häromdagen till Dan, den lite "runde om magen"
amerikanen ni vet! Mycket generösa människor han och Amphorn. Han hade
i lager till oss, förutom 2 st kanongoa groggar, dessutom köttbullar.
Amerikan som han är, så har han ju inte så mycket grepp om sin omvärld,
men han försöker i alla fall, och han hade gjort riktigt riktigt goda
köttbullar.
Dom smakade inte som mammas köttbullar, vilka ju är oslagbara. Nä, han
hade handlar enbart grisköttfärs, inget biff alls. Normalt sett så rör
jag inte den typen av köttbullar, jag saknar alldeles för mycket
nötfärsen i köttbullarna, eller pannbiffarna. Men här så hade Dan lagt
till en sak, och det var ost. Osten gjorde köttbullarna riktigt goda.
Men nu kommer det amerikanska, ja OK osten är väl också en amerikansk
”åkomma” dom har ju ost i fanimej allting dom käkar, det är väl därför
som dom är så feta hela det folkslaget... Men Dan hade lagat till en
sallads-dressing, så man skulle doppa köttbullarna däri, och där fick
man riktigt se okunnigheten lysa igenom.
Tänk Er själva hur grymt äckligt det blev, att doppa en god köttbulle i
en salladsdressing, han måste vara tokig, han tyckte dessutom det var
gott, och det tyckte våra fruar också, men skitäckligt var det.
Vi drack 2 groggar på man, och det var vodka med schweppes tonic water,
men inte den vanliga, utan med lemon-smak, och den är dödlig god om ni
vill veta... Kanongott att blanda grogg med faktiskt. Men det är gött
och himla kul, att ha goda vänner och goda grannar som Dan och Amphorn
måste jag säga. Livet här bland risfälten tarvar vänner och bekanta,
annars kan man lika gärna lägga sig ner, och sparka sig till döds av
ensamhet!!
Huset mitt emot oss, de som hyr. Där killen började med att ta hem en
strids-tupp för 1 år sedan, som han sedan tog bort, efter det att jag
gick ut till honom 04.45 på morgonen, och sade att fanskapet störde min
nattsömn. Sedan dröjde det ju drygt 1,5 månad, så hade han lyckats få
tag i en brud ifrån byn här, Nong Nasaeng, som han gifte sig med.
Denne by-brud saknade sina jävla by-husdjur, och plockade med sig ifrån
byn kycklingar, hönor, och 2 tuppar. Nu blev det ett sattans liv
därinne, och nu skiter killen fullständigt i allting, han gör som han
vill, och han vill inte anpassa sig ett skit.
Jag gick ut till honom en morgon, när hans jävla hönor, kycklingar, och
tuppar valsade omkring ute på gatan, och sade att nu fick det fanimej
vara nog. Jag pekade och stirrade ut honom, och sade att ta in dina
jävla husdjur på din tomt.. Mer än så kunde jag inte göra...
Efter detta, så fick områdes-ägaren reda på att det var fler än jag,
som inte gillade detta med hönor och tuppar, inne på vårt område. Vi
har ju en tyst överenskommelse hela högen, om att vi inte skall ha
hundar, och katter, springande omkring här, som dom gör i resterande
Thailand, och det har fungerat bra...
ÄNDA TILLS denne mesen plockade hem dessa skitdjur... Hon, områdets
ägare, kontaktade företaget som killen var anställd på, och som betalar
hyran på huset, och sade att de fick säga till sin anställde. DÅ fick
hon reda på att företaget skulle säga upp hyres-kontraktet, och ta bort
den anställde därifrån. Områdes-ägaren hade dessförinnan talat om för
företaget, att de skulle dessutom få betala för en fullständigt
förstörd trädgård.

Det gick alltså snabbt hit med hjälp av hönornas förstörande av en trädgård...
Det tog ju hönorna, kycklingarna, och tupparna runt 2 månader, så
strippade dom hela trädgården på buskar, blommor, och precis allt gräs,
titta på fotot av trädgården, så får ni se hur 2 månader med hönor, och
tuppar, kan göra med en snyggt landscapad trädgård, den var ju lika fin
som våran trädgård var.

Så här som min trädgård ser ut, så såg hönornas trädgård ut, när
hyresgästen beslöt sig för att börja ta dit hönor och tuppar, jävla
idioter dessa thai!!
Jag hoppas områdes-ägaren debiterar runt 40-50.000 baht för den
skadan... det kan dom gott ha dessa pännhövven, som inte fattar att dom
inte längre lever på 1800:talet...
Så med detta sagt, det lär nu vara runt 2 månader kvar, så blir vi av
med dessa fjantar till hyresgäster, och det blir hus nummer 3 som
kommer att stå där helt tomt på vår gata.. Helbra tycker jag!! Kan säga
hur det ser ut husmässigt numera då, kan ju vara bra att veta:
Det finns totalt 14 st hus på vår gata....
- Helt tomma av en och annan anledning är alltså 3 st.
- Tomma mesta tiden, fattar inte varför, men oftast tomma är 3 st
- Således, så finns det 8 st hus med folk i,
- Och av dessa 8 st hus, så är vi 2 st falanger som aktivt bor här... Alltså jag och
Dan.amerikanen...
Tony, engelsmannen flyttade ju tillbaka, och fick börja jobba i
England, så den gubben ser man nog inte på 10 år tror jag!! Ta i trä
och allt det där, men gatan är kanon, och jag har haft tur med de
flesta grannar, även om stor-idioterna här bredvid, ju sätter sin
prägel på gatan emellanåt, jag tänker då på Old Food och Miss Pussy..
Handskak
Chaiyaphum MMCCCLXIV, Thailand
29 december 2015
85.7 kilo - 84,9 kilo (33 km) 106 minuter - 1.335 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,320 (uppåt)
En pessimist ser svårigheten i varje möjlighet,
medans en optimist ser möjligheten i varje svårighet!!
Forts. Från förra kapitlet....De var ju smålänningar bägge två, så de
fattade ju inte varken en halv special eller ens en hel special, men de
får lära sig... Yongyut hade stått länge och gjort thaimat till
damerna, så även våra damer var helnöjda med livet.
Och jag noterade att Yongan hade öppnat en 2 liters vinflarra, som dom
tog några glas av. Och det dröjde inte länge förrän jag såg att Yongan
s ögon hade smalnat av, så dom mest liknade kines-ögon, ty hon var
rejält trött nu av dagen innan, plus rödtjutet nu!!!
Och med detta så är vi framme till att börja rapportera ifrån vardagen
här i Chaiyaphum, men innan dess, så måste jag säga att vad det gällde
vadslagningen emellan mig, York och Ben barägaren, som ju gällde om
våra thaidamer kunde hålla sig under kvällen, och låta sig nöja med att
käka falang-mat på restauranten där vi satt och förnöjde oss, så kan
jag säga att vi alla 3 vann utan större problem.
Vi startade att äta kl. 16.30 ungefär, och vi käkade och hade trevligt
fram till 18.30 cirka. Då var vi alla mätta och belåtna, och snapsarna
hade funnit sin väg i kroppen, och själen var lycklig. DÅ hände det som
vi 3 (jag, York och Ben) inte slog vad om, ty oddsen var värdelösa!!!
DÅ plötsligt dök det upp 3-4 thailändska maträtter på bordet, och våra
thaidamer fick plötsligt tillbaka livs-glansen i ögonen, och deras själ
blev nöjd.
De kan bara inte hålla sig, inte ens en endaste jäkla måltid. Men upp
till dom. Men kom inte och snacka om att dom är så jäkla
anpassningsbara. Dom kan anpassa sig grandiost bra, jag märkte det på
Yongyut, Men hennes ”anpassning” funkade bara så länge som hennes
isolering tillät det i främmande land.
Så fort som vi satte oss i en bil och skulle till Göteborg, så var vår
första delmål ett stopp vid någon kines-mats-leverentör eller
thailändare, som sålde kryddor, stjälkar och rötter. Men visst, så
länge vi bodde isolerat med mina systrar, och bara hade ICA, så funkade
det bra... Eller inte? Hon kanske led helvetes alla kval, hahahaha! Så
med detta, våra thaidamer fick till slut sin mat, och var nöjda över
kvällen och sällskapet också...
Igår 25 december, så nådde jag toppen eller skall jag säga bottenmärket
viktmässigt i mitt liv... Jag nådde hemska 87,7 kilo, och var ganska
deppig. Här sliter man som en dåre på cykeln, och får lika ont i arslet
samt i pinke-röret nere mellan rumpan och snoppen, och detta efter allt
cyklande. Och så bara för att man skall mysa till det, och käka lite
julmat, så rusar man ifrån 82 nånting snabbt upp till 87,7 hemska kilo.
Jag vaknade i alla fall i morse 26 december, och lyckades pinka 7-8 ggr
innan cykelturen, och kom ner på 86,3 och mådde mycket bättre.
Stack ut på min 36 km;s-runda, och kom hem och vägde mig, och hej och
hå där stod det 84,4 kilo....
Inte så himla bra, men i alla fall bra mycket bättre än tidigare. Så nu
får jag jobba vidare, ty ner till 82 skall jag igen. Men det dröjer nog
tills vörtbrödet tar slut, och med det osten, och Floran, inte bra för
dieten, men bra för själen.
Handskak
Chaiyaphum MMCCCLXIII, Thailand
28 december 2015
84,9 kilo - 84,2 kilo (25 km) 95 minuter - 1.196 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,298 (uppåt)
En make är allt som finns kvar,
efter det att man tagit bort passionen ifrån älskaren!!
Forts. Från förra kapitlet.... Snacket var nu över, och en rejäl
Baccardi/cola väntade på mig i baren. Killen, alltså denne siste
svensk, kommer ju aldrig att bli del av mitt liv, så jag tyckte det var
lika bra att han fick höra vad jag verkligen tyckte, och inget jävla
jams och medhåll, det hade han nog fått tillräckligt av under sina 4 år
här med denna thaidam.
Skall avsluta med att säga att thaidamen hans ifråga, var en riktigt
trevlig dam, såg bedårande grann ut, och kunde prata, vilket var
uppfriskande. Men hon hade ramlat i samma stupida fälla som de flesta
gör här när dom är lärare och statligt anställda. Dom blir nästan
anmodade att ta lån, bra billiga lån sägs det, varav runt nån miljon av
lånet INTE behöver betalas tillbaka förräns dom får sin livs-provision,
när dom går i pension.
Lärarna brukar ju få runt nån miljon eller 1,5 miljon, när dom går i
pension. Så de flesta lärarna lånar upp detta belopp redan i unga år,
och sedan har dom inte ett sattans extra skit när dom går i pension,
utan hela deras livs provision går direkt till banken.... Thai här,
generellt sett, kan bara inte hålla sig när det gäller stålar.
Att ha mat på bordet nästa ett år framåt i tiden, det är fullständigt
otänkbart att ens tänka, och planera för den situationen. Så bränn alla
broar, låna, spendera, och lev livet, ty imorgon kan vi vara döda och
begravda. Om inte, och vi lever, så får väl våra anhöriga yngre ta hand
om oss, det är ju därför som vi pippar som marskatter, och skaffar barn
som galningar, i alla dessa våra varma länder, smart va!
Det närmade sig nu stängningsdags och hemgång, och det fanns rejält med
överbliven mat på bordet, ty trots att vi erbjöd Bar-ägaren ”Ben” att
få maten, sälja den till de andra kunderna, och stoppa pengarna i egen
ficka för att dryga ut sin inkomst, så nappade noll och ingen, på att
köpa för en skitbillig penning och få en kanonmiddag med julmat på
köpet.
Men dessa engelsmän, och amerikanare, och skollärare, som satt där,
tyckte väl kanske inte om vår mat, eller så ville dom inte slösa 100
baht (SEK: 25.-) för en slik middag, secka dönickar tycker jag!! Men
kanske kan vara så att dom lever på Som Tam SEK; 7:- så dom har mer
stålar över för att sitta i baren, och läska med öl och brännvin, jag
vet inte.
Men vi som satt där tog hem lite mat, och lite Jansson tog jag hem, och
käkade upp den goingen till lunch på juldagen här hemma. Jösses va gott
det var. Ingemars Jansson är bättre än Restaurant-Jansson helt klart!!
Nu vart det hemgång, och jag lade mig bums lycklig över en enormt
lyckad julafton i goda vänners lag. All planering funkade, och allt
gick smärtfritt, och det var hel-lyckat att INTE hålla julafton
hemmavid som vi gjort hittills under de tidigare 7 åren. Ben, barägaren
var enormt samarbetsvillig och service-vilig, och det är bara att
rekommendera att fira sina grejor hos honom. Typ födelsedagar eller
bröllopsdagar funkar nog grandiost där också....
Jag vaknade på natten, kollade klockan och den var 04.45,,, jag hade
fasenimej sovit gott i styvt 5 timmar, utan att ens vakna för att
pinka, kanongott. Stannade upp där på tidiga morgonen, och kände efter
hur jag mådde, och se om det kanske var ”paracetamol-läge”... Men jag
mådde prima, noll baksmälla, noll törstig, och kände mig utvilad. Jag
struntade i att gå tillbaka till sängen., och satte mig vid datorn, och
kolla en film och lekte lite.
Klockan gick snabbt, och snart kom både Yongyut och Namkaeng upp så
frukosten stod snart på bordet... Klockan 08.00 kom Martin Och Kent
över, och vi käkade frukosten ihop. Och sedan hjälpte Martin mig med
datorn, och Kent hjälte han med den där jävla konstiga värdelösa
surf-plattan som är värdelös i jämförelse med en dator. Killarna stack
sedan hem till sina hemtrakter, som ligger lite närmare polcirkeln än
mitt hem gör.
Klockan rullade snart på, och då kom jag på... jäklar jag hade ju
bjudit Ingmar och Jörgen med fruar på middag!!! Snabbt som ögat över
till Big C och handlade potatis. Hem och skalade dom, ”rättning i
ledet”, det var Yongyut som skalade dom. JAG kokade dom i alla fall,
och kryddade moset. Och sedan kunde vi käka en halv special kokt, ihop
med ketchup och senap. Verkade som den grejen gick hem. Forts.
Nästa kapitel...
Handskak
Chaiyaphum MMCCCLXII, Thailand
27 december 2015
85,2 kilo - 84,3 kilo (29 km) 93 minuter - 1.171 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,244 (neråt)
Tre kan behålla en hemlighet,
men bara om två av dom är döda!!
Forts. Från förra kapitlet... Jag tror utan att överdriva för himla
mycket, att jag slafsade i mig 12 st baccardi/cola!! Mina lagkamrater
ute på ”plan”, hängde på de också himla bra, och humöret var på topp
precis hela kvällen. Vi körde lite karaoke också, och Jörgen var väl
den som drogs mest till denna asiatiska företeelse. Jag själv vågade
mig också fram, och rev av Harry Nilssons ”Everybody´s talkin” till
någras förnöjsamhet.
Nu så började vi mer och mer att överge vårt julbord, och strosade runt
i baren, och där fanns massor av folk att mingla med, och det var
skit-trevligt må jag säga. Vilka goa livsöden som man stöter på här i
Thailand. Ta bara i denna baren, där jag pratade med en spanjor (mor
spanjor och far schweizare) han pratade perfekt engelska på alla sätt.
Han var gammal motorcross-förare, hade ramlat under träning, och skadat
sig så illa, så hans högra arm hängde som en lealös död köttklump. Han
var fullständigt förlamad på den sidan, men secken otroligt framåt, och
positiv, och trevlig kille må jag säga. Han har en livslång ersättning
ifrån försäkringsbolaget, och har nu bott här i Thailand allt sedan
drygt 9 år tillbaka, killen är 45 år gammal. Han behöver aldrig mer
arbeta för sin försörjning som ni kanske förstår.
Jag träffade 2 pratsamma killar i baren, och vi tjötade ihop oss också.
De hade var för sig stuckit ifrån England när dom var i 25 års;åldern,
och dom hade nu efter drygt 20 år utomlands, bott i Bahrein sedan 10 år
tillbaka, de arbetade alltså där. Det mest fantastiska var att de kom
ifrån 2 grann-byar i England.
De hade aldrig sett varandra förut, förrän de möttes i Singapore för
styvt 10 år sedan, och allt sedan dess varit dö-polare, och rest till
samma ställen och jobbat, under alla dessa år. De var gifta med sina
kvinnor och lyckliga, så det var absolut inga bögisar skall ni veta!!
Jag satt och pratade med en svensk också, och han var väl 60 år gammal
tror jag, han var ihop med en thai-kvinna (förstås), hon var tydligen
50 år ung. Han var rejält bekymrad fick jag snabbt reda på. Vi talade
om att kvinnorna här i Thailand inte alls är annorlunda än kvinnor över
hela världen. Alltså sett ur det perspektivet, att vi män måste visa
att vi är villiga till att ”committa” oss till förhållandet vi är i,
med dessa kvinnor.
Att bo i Sverige som denne kille gjorde, lekte ”mamma, pappa,
barn” under 2 månader per år, och sedan resa hem igen, DET är inget som
imponerar på en kvinna någonstans i denna värld, förklarade jag för
honom. Ty detta var just precis vad han gjorde. Jag frågade honom rent
ut – ”Åker du till Thailand till din thai-dam bara för att kunna ligga
med henne gratis under 2 månader per år, eller varför åker du ner?
N E J utropar han, jag älskar henne ju!! Och hur visar du det då? Är du
förlovad? Gift? Har du tagit henne till Sverige någon gång? Har ni rest
överhuvudtaget någonstans utanför Chaiyaphum? Absolut ingenting hade
han gjort. – ”Du förstår inte”, fortsatte han! ”Jag är bekymrad, och
vet inte vad jag skall göra? Min dam har lån och skulder på 4,5
miljoner baht!”
Denna thai-dam ägde en fin stor bil i miljonklassen, hade handlat på
sig ett fint hus inne i centrum av staden Chaiyaphum.. Hur hon hade
fått möjlighet att låna detta enorma belopp, är mig en gåta, fortsatte
killen att säga! Har du inte frågat henne då? Undrade jag! Nä tiden är
för kort. Jasså hur länge har ni varit ihop då...... 4 år svarade han!!!
Har du funderat på att pröjsa skulden för henne, och starta ett liv här
då? Nej det vill jag inte, jag har ett hus i Sverige, och jag ser det
som min start när jag pensionerar mig om några år.. OK fortsatte jag –
”Varför är du ihop med henne då”? Jag älskar ju henne! OK Fattar
jag detta rätt och riktigt då? Du älskar henne, men har inte sedan fyra
år varken gift dig, eller förlovat dig med henne? Du älskar henne, men
vill inte sanera ekonomin så ni kan komma vidare?
Så låt mig fråga dig ”Du bor och lever i ett vakuum, som består av
ofrågade frågor, med osvarade svar! Det består av ett liv där du tittar
på, snor åt dig av det du kan, men du vägrar att beblanda dig. Jag
skulle vilja kalla det för att du är här under falska förespeglingar,
och snor åt dig gratis samlag, inget annat. Kärlek är skitprat. Är man
kär i någon så hjälper man på ena eller andra sättet, inte bara tittar
på som en sneken fönstertittare.... Forts. Nästa kapitel...
Handskak
Chaiyaphum MMCCCLXI (A), Thailand
26 december 2015
Jag har lagt till en viktig del på hemsidan och det gäller VISA och uppehållstillstånds-frågor här i Thailand.
Jag kommer att lämna en redogörelse om de olika VISA som finns och
uppehålls-tillstånd. Jag kommer att redogöra för de olika krav som
också finns på oss utlänningar för att kunna få dessa VISA.
Jag hoppas med detta att kanske någon eller några av Er läsare skall
kunna få svar på några av Era frågor... Skulle ni ha ytterligare frågor
i det ämnet, så maila mig gärna på mailet; chaiyaphum@glegolo.com
Ni är alla välkomna så lovar jag att hjälpa till..
Glegolo
(Handskak)
Chaiyaphum MMCCCLXI, Thailand
26 december 2015
86,3 kilo - 84,4 kilo (36 km) 123 minuter - 1.549 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,268 (neråt)
Så, bara för att du råkar sitta på första bänk i orkestern,
betyder ju inte att du kan komponera en symfoni!!
Julefrid i juletid? – Ja hur man än mår efter ett fältslag som detta på
självaste julafton, så inser man i alla fall att friden är borta för
längesedan på julen. Den större delen av mig själv är bara glad över
detta faktum, att folk mer och mer verkar tycka det är bättre att umgås
med dom man gillar på julen, än med påtvingade traditioner, där man
plötsligt skall trängas, och stötas, och blötas med släktingar, som man
endast har blodet som gemensam nämnare med.
Jag har aldrig fattat den grejen faktiskt, och jag hatade när jag var
liten, ung, ungdom, och sedan som vuxen, den långa väntan som
julhelgerna innebar. Jag vet inget värre än när man som vuxen, åkte ner
till jobbet och satte sig, jobbade lite, och försökte att få tiden att
gå under julhelgerna.
Julen är för mig inget annat än en värdelös ensamhelg för människor.
Och vi jar skapat den själva allt i akt och mening kunna kopiera någon
religiös uppfattning som spreds utav kyrkan där "familjen" sitter
tillsammans, och helgar den helige ande eller någon sådan skit.
Nu här i Thailand då, så har jag äntligen funnit mig tillrätta, och det
var väl på tiden kan jag tänka mig. Här umgås folk med varandra för att
man gillar varandra, och man sitter tillsammans på helger och högtider,
även om man inte har andra band med varandra, än att vi alla andas
samma luft!!
Igår var det julafton, och det skall sägas direkt, juldagen gick i ett
töcken, och jag hade varken den kroppsliga eller mentala orken att
slafsa ihop ett kapitel som kunde dateras den 25 december 2015.
Än mindre blev det aktuellt med en cykeltur. Min förfäran under
denna heliga dag, tog ett nytt rekord i förfäran, när jag besteg vågen
här hemma, och nål-fanskapet slog i 87.6 kilo.
Nu fr.o.m. idag den 26 december, så skall det bli nya friska tag.
Cyklingen skall ta fart igen, brödet skall få hamna på andra plats i
mitt liv, efter den vanliga dieten av sallad och rejält med protein.
jag kommer då att snabbt kunna rasa neråt 82 kilo igen skall ni
se...Fan min mage ser ut som en Biafra-mage nu efter julhelgens
brödätande. Lycklig men fet javisst.. men hellre lycklig och lagom
fet.... Vi tar nya krafter nu istället, och kör ett år framåt utan
avbrott i cyklingen eller i skrivandet av dagens kapitel...
Vi var i alla fall 17 st människor nere på Bens Bar i Chaiyaphum. Han
(Ben) dukade upp 4 st bord där vi skulle sitta ihop, och vi hade 2 hela
bord med all maten, så vi hade ett s.k. ”gående bord”!! Alla kom
i tid, det enda som började lite underligt var att båda våra 2 finnar
med familjer (Risto och Eero) INTE satte sig vid vårt bord som
arrangerats av oss,
Dessa satte sig vid ett eget bord en bit bort, helt avskilt ifrån
gänget.... Fattade ingenting av det hela, och bad dom vid flera
tilfällen att sätta sig med gängen, men inget hände, de vägrade
tydligen att sitta med oss andra, ja tydligen är finnar konstiga, och
ändå på samma gång inte konstiga...
Ekonomin blev jättebra ordning på, det var ju undertecknad som höll i
det hela, Varje person fick betala för detta kalas 295 baht, altså 590
baht per par. Och då ingick det följande fantastiska mat. Kanongo
skinka 3 kilos från Sverige, Morotslåda Finland, 5 olika sillsorter med
gräddfil och kokta potatis. Ägghalvor i mängd, med både kaviar som
räkor och någon stuvnings-grej på. Vörtbröd med smör och ost,
Köttbullar och Janssons Frestelse, och slutligen snaps (Skåne).
Det vi drack för övrigt eller beställde ifrån Baren, fick var och en ta
på sin egna privata nota. Baren hade dessutom också lagt på 100 baht
som service-avgift till var och en. Nu började då sjöslaget. Jag hade
dock själv tjuvstartat med en baccardi/cola som snabbt följdes av en
baccardi/cola. Till maten, efter det att vi satt oss ner och börjat
äta, tog jag en baccardi/cola, och så höll det sedan på i en allt
intensivare takt ju längre kvällen led. Forts. Nästa kapitel...
Handskak
Chaiyaphum MMCCCLX (2.360), Thailand
24 december 2015
84,7 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,274 (neråt)
En medelmåtta tror själv han inte är det!!
God Jul och ett riktigt gott nytt år, speciellt till mina 2 systrar
där hemma i Sverige, Dom har det kallt hemma i Sverige nu, som ni kan
se på bilden....
Men även en God jul till alla Er läsare... Jag hoppas ni orkar hänga i,
och läsa mina skrönor. lögner, påhittade historier, och sanningsenliga
sägner, ifrån ett riktigt snöfritt Thailand. Som någon sa, kanske det
var jag, vet faktiskt inte.... Men ”det viktiga i innehållet är inte om
det är sant, det viktiga är om det är värt att läsa”!!!
Åkte på nu på eftermiddagen, dagen innan julafton, att baka ytterligare
4 limpor med vörtbröd. Jag har varit och nallat i frösaboxen flera
gånger om dagen, under flera dagar nu, och jag märkte idag, att
vörtbrödet inte räcker till julafton, och till 18 personer. Så det blev
till att baka igen, och fylla på rejält.
Förhoppningsvis så gillar ju inte thai bröd, och de gillar absolut inte
”starkt” bröd, såsom vört då! Så kanske det klarar sig med ganska lite
bröd, så man kan ta hem resten, och avnjuta det här hemma istället....
Jul i Thailand, ja kommer man hit ner för att smita undan firandet där
hemma, så är det väl OK. Men bor man fulltid här i Thailand, så är det
himla kul att träffas och käka julmat, och berätta historier, och
flabba kvällen lång!! Man är liksom mer inne på att bevara
traditionerna då känns det som. Man har ju inte smitit undan, utan
istället längtar man till att vara svensk emellanåt!!
Nä jag måste korta ner detta kapitel, tiden rinner iväg, och folk står
och knackar på dörren.. tydligen vill dom att jag skall provsmaka
skinkan, skulle ju kommit igår lovade dom.. jäkla smålänningar..
Vi hörs imorgon..
Handskak
Chaiyaphum MMCCCLIX, Thailand
23 december 2015
84,7 kilo - 83,8 kilo (39 km) 133 minuter - 1.655 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,288 (uppåt rejält)
Bra gjort,
är bättre, än bra sagt!!
Fick höra en historia som tydligen går runt nere i Bangkok bland
gubbsen där, det var York som berättade den idag. Tyckte att den var så
pass ”söt”, så den tålde nog ytterligare skärskådning av både
falang-män som falang.damerna bland mina läsare. Vi har alltså en
falang-kille som vi för enkelhetens skull kan kalla för Sture.
Sture hade ankommit Bangkok, och trots att han hade goda vänner med
sig, så var han ju ute i ett ärende av det något mer erotiska slaget,
efter en lång tid av ”vinter” hemma i Sverige bland de något mer
"kalla" falang-damerna därstädes.. Sture tillbringade en del av den
första kvällen med sina kompisar, bland Cowboys och Nanas gator och
barer, och hade skitkul.
Han hade ju sett fram emot denna resa till Thailand så länge nu, det
var inte första gången alls han var här, men det var nästan 2 år
sedan sist! Alltnog, Sture smet iväg ifrån vännerna, och drösade in på
en Bar på Nana. Fick strax napp, och nu skulle han verklige nyttja
detta nöje, och se till så det höll i sig länge den natten. Han vill
verkligen njuta kände han.
Han fick med sig en riktig gojting till sitt hotellrum, och hon drog ju
snabbt in och duschade, och Sture tvättade sitt egna maskineri. Damen
blyg som alltid i dessa trakter, rusade ifrån duschen, bort mot sängen,
och slank ner under täcket. Sture hann se en glimt av den granna bruna
kroppen, och nu var Sture färdig för fortplantning, inget snack om den
saken.
Han dök ner under täcket, och strax var det fullt hålligång under
täcket. Sture blev så ruskigt ”ivrig”, så täcket for i golvet, dock
samtidigt detta hände, så började thai-damen att tjoa ”now now now”.
Sture la på ett kol, och rusade strax ”i mål”!!!! Detta dock med något
blandade känslor..
Fan sade han efteråt till thai-damen ”Jag hade ju tänkt att detta
skulle bli ett utdraget, och långvarigt ”fältslag”, och inte en
blixtattack med ett snabbt avslut..... Varför tjoade du ”now now now”?
Svaret han fick av thai-damen, när hon slängde igen dörren var kort
bara ”falang dingdong”!!!
Så med detta sagt och berättat, det gäller väl att installera sig, och
börja förstå både språk som kultur i de länder man åker till.....Undrar
ni över "poängen", så fråga antingen Er fru eller återkom!!!
Idag så dök då Jörgen med fru upp här i Chaiyaphum. Det var en
urtrevlig dam, och Jörgen är ju också han himla snäll och trevlig. Han
hade med sig till mig 2st goa svenska majonaise-tuber,1 påse Ahlgrens
(som han bjöd på) och 1 kilo wienerkorvar....
Jag har ju fraktat 1 trälåda till Thailand för räkning Jörgen, som
ankommer hit cirka den 25 december, och där i ligger ytterligare
matprylar till mig, så som pärlsocker och malen kardemumma
plus annat, som jag just nu har glömt, men väl värt att vänta på i alla
fall..
Så nu har julen då startat, och julafton är här om 2 dagar, snön saknas
här, men det gör då rakt inte maten. Så gott som det absolut mesta i
julmat finns här på vårt julbord, så det skall bli en ren fröjd att
”schasa” ner den första Skåne-snapsen klockan 16.00 på julafton, och
sedan är det ”sesam öppna dig” resten av kvällen...
Handskak
Chaiyaphum MMCCCLVIII, Thailand
22 december 2015
84,4 kilo - 83,2 kilo (40 km) 132 minuter - 1.642 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,255 (uppåt)
Helvetet är asfalterat med goda samariter!!
Forts. Från förra kapitlet.... han fortsatte argsint...”kostnaden för
den sattans flytten av högtalare kanske är maximalt 3.000 baht”......
Men min amerikanske polare lugnade sig snart, och fann sig tillrätta.
Det gick 2 dagar, och sedan så kom amerikanens svåger till hans hus,
skitsur verkade han vara. Bakgrunden är denna. Denne svåger har precis
flyttat in i ett nybyggt hus på en ny-anlagt gata med flera nya hus,
som ligger runt 500 meter bort från amrisens hem.
By-hövdingen hade tydligen tänkt till under löpet av dessa 2 dagar, och
lagt ihop hans tidigare drabbning med amerikanen, plus hans generösa
erbjudande denna gång på 30.000 baht. Vilka för övrigt ännu inte hade
lämnats över till by-hövdingen. Kanske han var görsugen på att kunna
stoppa dom i egen fick kan man tänka!!
I alla fall, by-hövdingen hade kontaktat svågern, och sagt att han var
villig att ta emot dessa 30.000 baht för flytt av högtalarn, och då
skulle högtalarn INTE hamna 25 meter bort, utan den högtalarn skulle
installeras på den nya gata, där svågern precis hade byggt och flyttat
in!! Detta var en förveckling som han aldrig hade tänkt sig, och
dessutom så kunde han ju omöjligen sätta sig emot detta.
Thailändsk kultur och thailändskt mané´r, manar ju inte folk att
ifrågasätta någonting, så svågern nickade och log, och lämnade
by-hövdingen, och gick raka vägen hem till amerikanen, och
rapporterade. Amerikanens fru blev sketsur, på vem då?
Jo amerikanen förstås. Hon surnade till för det var ju hennes mans
(amerikanens fel), att svågern nu hade fått denna jäkla högtalare till
sin gata. Hon var dock inte sur någon gång under de 3 år, som högtalarn
stod 25 meter bort och skrålade, och skränade bort hela deras
privatliv....
Men detta blev ju till slut till en ren solskens-historia, där
falangen
faktiskt vann. Denna vinst kommer dock aldrig att erkännas av Thailand,
utan deras officiella version av del hela är väl närmast, att dom
lyckades lugga utlänningen på 30.000 baht, bara för att flytta en
endaste högtalare, fan va dumma utlänningarna är.....
hahahaha!!!!
Ja Thailand är verkligen ett land som består av olika ”kaster” precis
som i Indien, fast det heter ju inte ”kaster” här förstås. Det finns
alltså nivåer bland folket. Har du vitt skinn, pengar, och du är ifrån
Bangkok, då är du högst upp på ”dynghögen”. Är du svart-skinnad och
ifrån Isaan, då är du på nedre botten på denna ”dynghög”!!
Och är du en falang, så försöker dom med alla medel placera dig strax
UNDER denna dynghög förstås. Sedan finns det förstås olika sätt att
försöka att kravla sig upp en bit på Dynghögen, och det kan man då göra
t.ex. genom skvaller och skitprat, ger alltid lite extra poäng socialt
sett.
Sedan kan du handla en bil med röda registreringsskyltar, det för dig
också uppåt. Det handlar hela tiden om att skaffa ”ansikte”, detta
fenomen är så viktigt, så precis hela det thailändska sociala livet
vibrerar av denna grej. Man är beredd att bedra varandra för det, att
överge varandra för det, och man är t.om. beredd här i detta land, för
att döda varandra, för att antingen skaffa ansikte, eller rädda
ansikte.
Ty i en thailändares liv, så är det viktigare att skaffa ansikte, eller
ha ett ansikte, än innehåll i sitt liv!!! Man kan inte leva utan
ansikte... Så med detta sagt, det finns ingen chans för en falang i
någon situation att ändra på denna kulturyttring, så det enda vi kan
göra är att ta oss ur situationerna, undvika konfrontationer med thai,
och må bra själva.
Handskak
Chaiyaphum MMCCCLVII, Thailand
21 december 2015
84,5 kilo - 83,8 kilo (33 km) 105 minuter - 1.322 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,220 (neråt)
Bästa sättet att förutsäga framtiden,
är att uppfinna den!!
Min polare amrisen ni vet, han har ju länge nu försökt att komma till
skott och få en drägligare tillvaro på flera sätt. Men en av de
viktigare, är den där jäkla sanitära olägenheten som kallas högtalare.
Han bor alltså i en by som ligger innanför stadsgränsen i Chaiyaphum,
så det är egentligen Chaiyaphum stad med bebyggelse, och sådant som
liknar en stad inte en by som ni kanske tänker på.
Trots detta så är killen som är utsedd chef över denna gamla by, som
numera bara är ett område, han är sten-kåt på att hålla sina ”tal”
varje morgon och varje kväll, och på lunchtid, så är han ytterligt noga
med att spela extremt hög musik. På detta så tillkommer de tillfällen,
vilka är ganska många, när en av munkarna tycker att dom skall ”tala”
till ”folket”.
Vad denna sedvänja kommer ifrån vet jag faktiskt inte, men jag
misstänker att detta är en föregångare till radion. Folk har aldrig
haft råd med varken radio eller TV i gången tid, och hur skal man då få
koll på dom, kontrollera befolkningen? Och kunna styra dom? Jo då slog
geniet i Thailand till... Man installerade högtalare runt alla tempel,
och utefter ALLA by-gator.
Så folk har vant sig vid denna skit som högtalarna medför. Man finner
det helt OK att bli väckta innan klockan 05.00 på morgonen, detta för
att munkarna inte kan sova längre, de lägger ju sig redan när solen går
ner vid 19.00 cirka.. Folk får sina nyheter ifrån omvärlden utanför
byn, ifrån högtalarna, och de får allt skvaller om vem som gjort vad,
och vem som skänkt vad till templet.
Tänk Er vad enkelt det är nu då att styra detta FRIA folk!! Trots att
elektriciteten och TV;n/radion har kommit till Thailand, och till
allmänheten, så fortsätter dessa högtalare att styra folks liv i mångt
och mycket, och de alla finner det vara OK. Men enligt tysken bl.a. så
hörs det här och där, lite försiktigt röster ifrån thai själva, som
börjat tröttna på dessa jäkla högtalare, och det satans oväsendet som
de åstadkommer.
Folk vågar ju inte snacka helt öppet om det, men protesterna blir fler
och fler, och hela tiden något lite mer ljudliga protester... Kanske
med tidens hjälp, att man vågar påverka munkarna att sluta med sin
skit, och kanske istället göra hembesök, hahaha!! Detta är då lite
bakgrund tull amrisens agerande i detta.
Min polare är en ytterligt sansad kille, han pratar en ganska hygglig
thai och det beundrar jag, så hans förståelse är långt över normal-nivå
måste jag säga. Men hans tålamod har länge nu varit på sitt yttersta.
Han brukar sitta ute på sin altan i sitt hus och arbeta, Och han sitter
i detta hänsynslösa oväsen, som stundtals omöjliggör arbete, och ens
nöje där på altanen.
Han försökte ju tidigare att kontakta denna by-hövding vilket jag
rapporterat om tidigare, men det blev ju inget annat än en något liten
sänkning av volymen inget annat.... De sänkte volymen , men för att
inte tappa ansiktet, så satte dom upp en högtalare till... Men NU hade
amrisen fått nog verkligen, och hade tänkt till rejält. Här gällde det
att vara diplomatisk.
Han kom då på följande geniala lösning, allt i diplomatins förtecken.
Han bad sin fru, sin svåger som ju jobbar inom det statliga i
Chaiyaphum, och ytterligare en familje-medlem som jobbade nere på det
kommunala. Han bad dessa att gå över till by-hövdingen (ledaren av byn
), och mot ersättning flytta på den högtalare som stod bara 25 meter
ifrån amrisens hus.
Om han, by-hövdingen, gick med på det, så var amrisen beredd att betala
20.000 upp till maximalt 50.000 baht. Han bad sin familj vara varsamma
med hans slantar... Dessa stövlade generade i hågen över till
by-hövdingens kontor, och började förhandla. Ja använda ett ord som
förhandla kanske inte riktigt passar in här, där överheten gör precis
som dom vill. De gick i alla fall över, och lämnade tyskens förslag.
Hövdingen, en man i 50 årds:ålern, lyssnade, tittade på dom, och sedan
tog han med dom ut, och de gick bort till högtalaren, som låg kanske
400 meter bort ifrån hans kontor. Han sade då helt kort till dom ” det
kostar 30.000 baht – jag flyttar högtalarn dit bort”, och sedan var det
slut-resonerat.
Gänget kom hem, och berättade för min amerikanske kompis, och de pekade
och var lyckliga att ingen blivit skadad i detta förhandlade som dom
tyckt att dom gjort... Amrisen nästan skrek ut till dom ”men va fan...
han flyttar högtalarn 25 meter bort bara... för mina 30.000
baht”........ Forts, nästa kapitel...
Handskak
Chaiyaphum MMCCCLVI, Thailand
20 december 2015
84,0 kilo - 83,1 kilo (30 km) 108 minuter - 1.344 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,225 (uppåt)
Kopiera från 1 är plagiat,
kopiera från 2 är ”research”!!
Jag kände mig tvungen att starta mitt vörtbröds-bak idag, så jag inte
hamnade i bakvatten och kom i tidspress. Jag tänkte att om det gick åt
helvete med detta bak av någon anledningen, så är det ju bra att ha
lite tid för alternativa planer. Jag fick tag i alla ingredienser, och
syrup har dom ju här (Naam Cheuuam).
Jag var lite så där vilsen med sirapen, men jag hittade vad det hette
med thai-bokstäver, och skrev ner det. Antagligen såg det riktigt illa
ut, ty jag skriver inte ens vackert på ren svenska. Men
skitsamma, jag gjorde mitt bästa. Så här ser det ut i alla fall, försök
att skriva själva då om ni är så himla duktiga.... ;D ;D ;D
น้ำเชื่อม
Jag lämnad över lappen till Big C-tjejen med bäst utseende, och med ett
leende så hittade hon det ganska snabbt... Så viosst kan vi falanger
klara oss stundtals.....Hehehe!!! Jag blev dessutom rejält överraskad
över hur elegant jag hanterade brödbaket denna gång. Jag tror att det
gångna årets envetna brödbak av mitt egna matbröd, har gjort mig mer
stabil i köket.
Jag vevade ihop ingredienserna, och jag t.om. gjorde baket mer
effektivt än vad som stod i receptet, så vörtbrödet gick till som
följer, för de av Er som tycker att det är mödan värt att baka själv;
Smält smöret, tillsätt sirap plus ölen, och här vill jag säga. Det
tjötas om Porter hit och dit, det funkar lika bra med vanlig öl (tror
jag). Jag köpte en vanlig Archer här, och vörtbrödet blev riktigt
gott...OK jag fortsätter; sedan blandade jag i torrjästen plus
Vört-mixen. Sedan blanda ner rågsikten plus vetemjölet.
Jäsning 40 minuter cirka, härja med degen igen lite grand, och dela upp
den i 2 limpor, och lägg på plåt eller i form, och låt jäsa där under
styvt 40 minuter. Pensla sedan brödet med ljummet vatten, och hysta in
limporna i ugnen i 200 grader, under kanske 40-50 minuter..... Brödet
är sedan klart, och som sagt var riktigt gott. Det hade t.om ett litet
stänk av sötma i sig, som tilltalade mig, en gammal diabetiker, hahaha!!
Så nu kan jag slappna av med den grejen, och frysa ner brödet tills
julafton. Nu skall jag bara se till att få in alla siffror, ifrån folk
som gjort sina utlägg, och så får jag räkna ut vad varje skall
pröjsa... Var nere idag på Bens Bar och allting är planerat och klart
nu. Han har tallrikar, bestick och glas, och t.om. snapsglas. Så vi får
allt mer än väl lön för de 100 baht han debiterar varje deltagare...
Handskak
Chaiyaphum MMCCCLV, Thailand
19 december 2015
83,6 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,223 (neråt)
Konsensus innebär att alla är överens om,
att säga kollektivt vad ingen tror individuellt
Vi har det senaste haft lite snack om det här med att thai-barn brukar
sova i samma rum som sin mamma och pappa. Jag fick höra runt bordet en
massa olika fantastiska kommentarer i detta ämne, och där ser man hur
vissa människor tittar utan att varken kunna ”se eller ens förstå”.
De pratade ibland om att deras barn brukade sova ihop med sin mamma och
pappa tills dom var över 16-17 år gamla. Andra sade att hos dom så sov
barnen fortfarande med sin mamma, och snuttade på hennes tuttar där dom
ibland kunde vara upp till 8-9 år.
Men en sak kunde jag i alla fall
förstå, och det är att inte bara i Thailand, och inte bara här i
Sydost-asien, utan i hela Asien, så är det en sedvänja, att man inte
brukar kicka ut ungarna ur rummet eller ur sängen i första taget.
Men jag menade på att det hela verkade lite lurigt att generalisera i
detta ämne. OK i ett falang-hus, så sover man i sängar, och det finns
olika sovrum för ändamålet. Men i den förlängda thaifamiljen, som bodde
i sitt thai-trä-hus i byn, så finns det inte en massa sovrum, och det
finns definitivt inga sängar att sova i.
I det huset, så sover familjen på golvet, på sin höjd så kanske det
finns ett rum till, där gammelmor/far bor och sover, och där kan barnen
stundtals knö sig in, för att finna natt-ro! I Isaan så är det
tradition att man vänjer sig vid att sova ihop, att äta ihop, att prata
och umgås ihop. DET är Thailand och det är by-liv!
Men att dra alla över en kam här, och tro att allt är detsamma är nog
att ta det för långt. Numera så finns det inte bara byar i Isaan, som
det fanns förr, numera finns det städer, och med detta så bildas det en
helt annan typ av thai. En typ som mer liknar oss falanger i mångt och
mycket, de kan kallas för stads-thai!
Dessa stads-thai har vänt byn ryggen, och många av de gamla
traditionerna glöms bort, medans vissa sparas, ungefär som vi själva
gjort hemma i Sverige, där vi väljer Midsommar-stången, och dansa runt
den, och väljer bort att skörda havren. Det får bonnen göra om han
vill. COOP har ju vetemjöl.. Så stads-thai sover i sängar i sovrum, och
by-thai sover på golvet i mångt och mycket, tillsammans hela familjen.
Ja vi alla förändras i takt med den ekonomiska och tekniska
utvecklingen,och så gör faktiskt ävenledes de allt annat än fria
thailändska folket. Ganska konstigt folk egentligen när man tänker på
det. Dom skryter med att dom alltid varit fria, aldrig blivit
koloniserade av andra! Thai betyder dessutom fri i någon betydelse...
I förrgår kväll, så kom jag upp som vanligt till Yongan på
övervåningen, och skulle avsluta dagen med att kika på TV ihop i 7,5
minuter, sedan hamnar jag i koma och skall sova, vilket. Jag får då
alltid äran av att kunna få röra fjärrkontrollen, och zappa mellan
kanalerna. Denna kväll gick det extremt enkelt att få ta över
kontrollen av TV;n. Yongan hon sade,
”No change channel, all same same, big monk in Bangkok dead, thai
people sad and same TV all night”.... Ja men Yongan frågade jag, vi har
ju falang-kanalerna med filmer på.. ”no no... no channels show movie,
everything same same, monk dead. Monk take care of old king long time
back (alltså den förra kungen),,,”
Ja men Yongyut frågade jag igen “what if some thai don’t care, and want
to see movie….. svaret var kort men givande “you do not speak bad about
Thailand” Ja men Yongyut it would be nice to have ONE channel, so
people can look movie, this is boaring TV”…. “You are a bad man from
Sweden” avslutade hon”…..
Så hjärntvättade är det thailändska folket. De fattar inte ens själva
hur låsta och OFRIA dom i verkligheten är. De har inte en endaste
susning. Det är tydligen så här enkelt att hjärntvätta folk, hålla dom
nere, och det är skrämmande när man nu får se i alla sin prakt, hur
religionen fungerar...
Jag menar, visst har jag läst om det i skolan
och i böcker, och man har försökt att föreställa sig detta. Men inte
fan trodde jag att denna hjärntvätt var att jämställa med bojor av rent
stål.... Rent stål....
Och de fattar det dessutom inte alls dessa männiuskor... Bara riset
finns på bordet, och rötterna och löven och salladen växer bra, så är
alla lyckliga... ty de andra sakerna i livet tillhör ändå inte de
vanliga thai-medborgarna, det tillhör Bangkok-thai, och de mest
korrupta typerna i Thailand, som trampar på precis alla, precis som dom
vill, och när dom vill..... Snacka om mänskliga rättigheter....
Handskak
Chaiyaphum MMCCCLIV, Thailand
18 december 2015
83,6 kilo - 83,1 kilo (31 km) 114 minuter - 1.418 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,229 (neråt)
Män och nationer uppför sig vist,
så snart som dom uttömt alla andra alternativ!!
Käkade nere på natt-marknaden (night-bazar) häromkvällen. Yongan och
Namkaeng struttade iväg som vanligt, och skulle handla olika maträtter,
som dom hellre käkade hemma, än att sitta där med mig och äta. Jaja upp
till dom. Plötsligt så fick jag en klapp på axeln där jag sitter och
väntar på min Padthai. Där står en falang ensammen och hälsar.
Vi utbyter några ord och han frågar om han får sitta ner, så klart
svarade jag. Vi pratar om ditten och datte,n och han berättar då att
han är ifrån Nya Zealand, och att han och hans fru har kommit hit till
isaan, och en by ute bland risfälten, efter att ha bott runt 2 år i Nya
Zealand. Min fru, berättade han, var inte imponerad av det stora huset
vi hade där borta, och hon var heller inte så imponerad av livet där
borta sade hon.
Min fru fick ganska mycket press ifrån sin thaifamilj att återvända med
sin falang, och bosätta sig i Thailand istället, hade hon sagt! Men när
röken hade lagt sig, och min fru fick åter-upptäcka by-livet igen, så
har hon inte lika lätt att anpassa sig som man kunde tro. Konstigt för
jag, falangen har anpassat mig ganska bra, och tycker att det är helt
OK att bo här. Men frun hon ser nu med andra ögon allt skvallret och
all avundsjukan.
Och hennes bekanta i byn kan bara inte fatta varför dom inte bygger ett
stort hus i palats-stil. Och varför dom inte har en sprillans ny stor
bil, och varför hon inte klär sig mer sofistikerat i designer-kläder.
De ser bara en vanlig dam i vanliga kläder, som uppför sig som en
vanlig dam. Detta ruckar antagligen på deras föreställningsvärld
fullständigt!
Och frun klagar också på att så många av deras bekanta helt ohöljt
kommer på besök, och försöker att låna pengar utav ”falangens” fru! Hon
brukar avspisa dom bara med att säga att –”falangen har inga
pengar”.... Min fru trodde att hon skulle få status i byn, det har
alltid varit så, men som han sade, det verkar som om det gått inflation
i falanger, dom finns precis överallt, i alla byar numera här i
Isaan... Så folk är inte alls lika imponerade som bara några år bak i
tiden.
”Toppen”, sade denne kille till mig, av allting är, att 3 stycken
av hennes ”vänninor” har på sina facebook-sidor, foto av honom, och
låter påskina att detta är ”deras” falang. En av hennes ”vänner” har
t.om. på ”skämt” sagt att om inte frun hjälpte henne att hitta en
lämplig falang, så skulle hon komma och hämta hennes make!! Secka goa
vänner det finns, så säg!!
Folk gör stora ögon i byn ty jag rullar mina egna ciggissar, och när vi
då nöjde oss med att renovera 2 st sovrum i hennes gamla hem istället
för att bygga nåt, så nådde skvallret nya friska höjder minsann!! Men
sade killen till mig, Men vem fan vill spendera miljontals med baht på
en ny kåk långt ute i ödemarken, när vi inte ens vet om vi bor här om 3
år? Och dessutom på mark som står i andras namn?
Det känns som om många i byn verkar vilja att hon skulle ramla i olycka
faktiskt, så avundsjuka är dom. Jag måste säga sade han, att jag är
besviken på den delen av livet här. Men jag trivs som fisken i vattnet,
det är bara detta med min fru, och hennes trivsel som bekymrar mig.
Kanske läge att ta oss ifrån denna by, och flytta in till Chaiyaphum,
och dess närhet, ungefär så som du bor, det skulle nog vara mycket
bättre för vår familj....
Nu kom Yongan och Namkaeng tillbaka, hälsade och pratade och var som
vanligt, alltså kanontrevlig emot folk. Killen bytte email och telefon
med mig, vi kanske ses igen vem vet.. Alltid kul med att träffa nya
människor tycker jag.
Handskak
Chaiyaphum MMCCCLIII, Thailand
17 december 2015
83,8 kilo - 83,8 kilo (16 km) 56 minuter - 697 kalorier-
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,232 (pyttelite uppåt)
Jag vill inte nå odödlighet genom mitt arbete,
jag vill nå odödlighet genom att inte dö!!
Idag så fick jag telefon nerifrån Rayong och Baan Phae. Det var min
barndoms-kompis Rustan. Gör-kul att prata med honom igen. Vi skall ju
ses den 8-11 januari där nere, och det skall bli kanon. Som jag nämnt
tidigare, så kommer Ingemar också med, så sällskap på resan är ju
aldrig fel, och han och hans fru är ju också väldigt goa att umgås med
tycker jag!!
Så förutom julafton att se fram emot, så har vi denna lilla miniresa på
totalt 3 övernattningar, vilket är perfekt för min del, eftersom jag ju
alltid längtar hem, så fort som det gått några dagar!! Rustan han
ringde idag, och berättade att de just satt nere på stranden, och hade
beställt in lunch. Ja att sitta där, titta ut över havet, kasta en
blick ner på tallriken, och ha nåt gott i dricks-glaset, ja DÅ är livet
värt att leva,,
Träffade en gång en kille på Big C food-court, vi käkade ihop, och det
enda som jag kommer ihåg att han berättade för mig var det första han
sa, jag skrattade så mycket, så min Alzheimer måste ha slagit till
rejält, har t.om. glömt killens namn, han sade; – ” Jag bor på
Phuket, jag ser bara en massa generositet där ifrån mina muslimska
grannar”.
”Men dom accepterar aldrig mat ifrån min tallrik, som dom tycker är
fläckad av griskött. Dom dricker inte sprit, och dom går till sängs
tidigt på kvällarna. Klockan 20.00 så är det dödstyst i mitt område!!
Min fru kommer ifrån Isaan, och mina vänner nere på Phuket frågar
stundtals när jag tänker flytta dit? 2 veckor innan jag dör"!!!
Jag tyckte det var ganska kul i alla fall, sättet han berättade det på!!
Läste en grej som säger mig om att skillnaden emellan västerlandet och
Thailand, inte är så stort som vi kanske tror stundtals, innan vi tänkt
efter. Denne kille skrev i alla fall; - ” på 1980;talet så var thaiarna
varma, generösa, och oegoistiska – nu 2015 så tänker thai bara på sig
själva, är egoistiska, och ogina.” Killen avslutade där efter det han
skrivit, med att säga att detta var anledningen till att han nu tänkte
återvända till Australien!!
Min första tanke var ju då, jösses det han skriver om 19080;talet var
ju mitt 1950;tal, och det han skriver om 2015, är ju mitt egna typ
1980;tal, när snobberiet och "brattsen" slog till med full kraft.
Jösses va lika alla olika civilisationer är. Vi alla går tydligen
igenom samma krämpor, och samma glada tider verkar det som, så
halleleluja för oss alla, och ta tillvara på den tid vi har!!
Handskak
Chaiyaphum MMCCCLII, Thailand
16 december 2015
83,8 kilo - (4 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,231 (neråt)
Cynikerna har rätt 9 gånger av 10!!
Idag under min cykeltur, så fick jag ta ett snabbt och bittert beslut.
Det handlade om njutning eller smärta... Vilket prioriterar man? Vilket
är viktigast? Vilket väljer man först? Ja frågorna är många, och
det verkar vara en konstig avdelning för många av oss människor i detta
jordelivet. Tittar man sig omkring, så ser man narkomaner och
alkoholister som sätter njutningen i första, och också i enda hand!
Men man ser också väldgt ofta dessa sadister som kanske skär sig
själva! Vissa som gillar att bli piskade! Och vissa andra som härjar
med nålar och ringar i ollonet, i ögonbrynen, eller i näsan, eller
genom läpparna. Vidare så finns det människor som helt enkelt inte kan
vara utan smärta, utan ger sig hastigt och lustigt in i
situationer/relationer med sina medmänniskor, där dom måste lida alla
helvetes kval verkar det som.
Jag tänker då också på fotbollen, när AIK möter IFK Göteborg, och
förlorar hela tiden..hahahaha). Varför inte bara lämna walk over AIK,
och slippa förnedringen? Men det mänskliga sinnet är tu-delat, och det
är så logiskt, så det gränsar till rent ologiskt tycker jag. Skall då
komma till saken s.a.s. Idag under cykelturen så blev jag skite-nödig,
ursäkta mitt språk, men lika bra att prata klarspråk.
Jag cyklade länge, runt 10 km innan jag fann en äng som såg inbjudande
ut, jag kunde huka mig, och ingen thai kunde studera mitt vita arsle.
Det är ju annars stört omöjligt att hitta en plats i Thailand, där det
INTE står en thai och kollar på dig, fan nog märker man att dom är 67
miljoner thai i detta lilla landet!!
Jag satte mig på huk, med dass-pappret i högsta hugg, då plötsligt en
smärta for genom foten, jävvvvvlar.. tittade ner och precis då, så kom
det ytterligare 5-6 nya smärtor på foten. Noterade att där var dessa
stora myror, Thailands motsvarighet till våra skogsmyror. Dessa myror
gillar inte falang tydligen, och de gillar inte att man invaderar deras
”myrland”.
Problemet för mig var att jag just hade påbörjat skitandet, och ja.. ni
vet.... visst är det en härlig känsla när man skiter..... Så där satt
jag och fick väl 1 eller max 3 sekunder på mig att välja.... Smärta
eller njutning. Skall jag avbryta njutningen för att slippa smärtan,
eller skall jag göra en masochistisk grej, och bara låta smärtan
fortgå, och bara njuta???
NEJ – Det var inte ett val för mig det inte... efter 2 sekunders smärta
ifrån dessa myror, så hoppade jag upp svärandes mestadels över den
uteblivna njutningen, men också lite grand över de smärtsamma betten
som dessa myr-kräk gjorde på mig. Ibland är livet jobbigt eller hur?
Varför kunde inte myrorna vänta lite grand, och bita när jag var klar!!
Nej då ingen risk,,, behöver jag nämna att det gjorde skit-ont???
;D ;D ;D
Så med detta sagt, hur gör ni andra med dessa val i livet? Ni har en
klunk grogg i munnen, ni får en tusenfoting på armen, just i stånd att
bita! Svälja och SEDAN ta tag i problemet?? Ni har sex, och får
plötsligt ett bi-stick i häcken! Göra färdigt, och SEDAN ta tag i
problemet??? Eller som jag nu då, ni skiter utomhus, och får plötsligt
ett gäng hungriga skogsmyror på foten som biter som skam,,, skita
färdigt, och SEDAN borsta bort myrorna?
Ja med detta sagt, Jag tror att man nog inte ser allvaret i denna
promlematik förrän man är där på plats, med smärtan och njutningen, för
att kunna se hur man gör själv i den situationen.... Slut på
rapporten om smärta kontra njutning!!
Annars så har nu vintern i Chaiyaphum tillfälligt tagit slut.
Dagstemperaturerna på 28 grader tog slut för en vecka sedan, och har
ersatts med dryga 34-35 grader varma fina dagar. Kvällarna dock är
kanongoa med 18-24 grader. Vilket ju gör att A/C;n inte längre
fabricerar kyla, det är bara fläkten i A/C;n som jobbar denna månad,
och de två kommande månaderna med lite flyt!!
Handskak
Chaiyaphum MMCCCLI, Thailand
15 december 2015
83,5 kilo - 83,0 kilo (27 km) 117 minuter - 1.456 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,257 (uppåt)
Varje dag när jag stiger upp på morgonen,
så tittar jag i Forbes lista över världens rikaste män,
är jag inte med där, så går jag till jobbet!!
Idag fick vi lite överraskande besök av Yongyuts gamla kompis ifrån
Sakhon Nakhon. Hon har ju sin fästman Graham från England. Han är inte
pensionerad ännu, har väl 5-6 år kvar till den grejen tror jag. Men
himla kul att dom kom hit som hastigast. Jag hade precis varit ute på
en 46;kilometare, så det var trevlig avkoppling med deras besök.
Vi gjorde go mat till dom, och hade lite gött snack. Jag har lärt känna
denna kille nu över en tidsrymd av runt 5 år, så snacket flyter på bra.
Han kör buss med bl.a. pop-grupper o.s.v. och han har många turer
till kontintenten och också många turer runt om i Skandinavien,
och inte minst till Sverige.
Han själv kom och hälsade på mig när jag bodde nere i Falkenberg nu
senast vid min operation, så det är en omtänksam kille må jag säga!!
När vi satt och käkade, så började han berätta lite olika roliga saker,
och bl.a. om förväxling och språkförbistring här i Thailand. Han menade
på att man kunde bli tokig för mindre.
Och det hjälper inte heller att han varit här under styvt 20 års tid av
och till, och säger till mig att han faktiskt pratar thai, inte
perfekt, men ganska hyggligt till vardags, och kan föra ett samtal
ganska hyggligt!! Nu hade han och Pon, hans fästmö, Yongans polare,
varit nere i Bangkok innan.
Och han berättade för mig att han brukar ta in på hotell där nere några
nätter, varje gång han kommer till Thailand, och så möts Pon och han
där nere och är ihop, innan de drar vidare upp till oss, och sedan hem
till hennes hemby i Sakhon Nakhon, bland hundätarna därstädes.
Så tills för ett tag sedan berättade Graham, så brukade han beställa
engelsk frukost, men brukade alltid be kyparen att repetera vad han
just beställt, för att om möjligt undvika fel. Nu så kunde man välja
mellan jam (sylt) och marmelad till toasten (mackorna). Han beställde
marmelad. In kom mackorna med jam (förstås)..2 minuter senare så kommer
det in omelett!!!
”Kyparen hade hört omelett när jag beställde marmelad”, sade Graham!!
Men det kanske låter samma för en thailändare. Men nu igår morse så
satt vi på samma ställe nere i Bangkok, och skulle beställa frukost.
Normalt sett så följer det alltid med dessa urkonstiga små
”thaikorvar”, och dom gillar jag inte speciellt, så jag beställde in 2
st stora tyska korvar istället, vilka jag fann på en annan maträtt på
menyn!!
Jag har faktiskt gjort detta många gånger förut, och jag har varit
ensam och jag har t.om. beställt in på thailändska. Och jag har alltid
fått kyparen eller servitrisen att repetera vad jag just
beställt. Men just denna morgon igår morse, så råkade jag sitta i
telefon, så ”Pon” min fästmö gjorde beställningen..
Jag hörde att hoin gjorde en korrekt beställning, men noterade
dock att hon missade att få servitrisen att repetera beställningen. Men
eftersom beställningen gjordes på thai, utav en thai, så kan det ju
inte gärna vara ett språk-problem, om nu inte servitrisen var så impad
av att där satt en falang som ville ha frukost, så hon tappade hörseln.
In kom i alla fall följande, kolla på fotot jag tog berättade Graham,
de måste ha trott att det där var en sattans hungrig storätande
falang.. Jösses vad vi fick äta denna morgon, hahahaha!!
Handskak
Chaiyaphum MMCCCL (2.350), Thailand
14 december 2015
83,7 kilo - 82,4 kilo (46 km) 160 minuter - 1.991 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,250 (nedåt)
Det är hög tid att jag stiger åt sidan,
för en mindre erfaren, och mindre duglig man!!
En liten fundering, en reflektion över livet. Mitt liv har egentligen
inte gjort mig annorlunda, jag är fortfarande en tonåring, och med en
tonårings alla önskningar. Enda skillnaden är väl att mina har
uppfyllts nu till slut. Så man kan väl säga att jag är en tonåring, min
ålder till trots, hör bara;
... Jag har allt som en tonåring vill ha, men bara 50 år senare!
... Jag behöver inte gå till skolan eller arbetet mer
... Jag får ett underhåll varje månad
... Jag har min egna Ipad
... Jag behöver inte gå till sängs på en bestämd tid på kvällen
... Jag har körkort och min egna bil
... jag har legitimation som ger mig tillträde till krogen och spriten där
... Jag umgås med människor som INTE är rädda att bli gravida (Hmmm här sket
det sig lite grand förstås) ...
... Jag har INTE Acne....... LIVET ÄR KANON.....
Visst är väl gräshoppor, eller vårtbitare, eller vad man nu skall kalla
dom, ganska fina, underliga djur. Kanske inte nåt man vill ha och gulla
med, men kul ändå, kanske något lite känslokalla är dom också....
Yongyut hade denna i håret – på min uppmaning förstås, och så fick jag
pröva min inlånade kamera en Leica, och den ger ju väldigt bra kort.
Behöver ju ha en bra kamera som jag kan bära med mig på cykelturerna...
Yongyut är en lycklig kvinna, hon har grannar som kommer in här nästan
varje dag med nylagad mat, Verkar nästan som om dom tror att detta är
ett flyktingläger med fattigt folk, och som dom gärna vill hjälpa med
mat. Jag får rysningar, och måste stänga dörrarna, innan lukten lägrar
sig som en rutten gammal blöt filt över hela huset.
Var ju ute nu idag och provade kameran och visst ger den lite (mycket)
bättre foton än min portabla Kodak för 5.000 baht, nästan i klass med
min stationära Canon 350D. Förresten här ser ni att skörden är igång
sedan några veckor tillbaka, och thai torkar nu sitt ris precis
överallt. Här nyttjar man till och med offentliga vägar för eget bruk.
Thai gör vad dom vill, och när dom vill, här finns ingen jävla
offentlig inrättning som bestämmer över en ”fri” thai.... Så då tar
man halva vägarna, och tvingar trafiken att köra stora omvägar
stundtals, man skapar kaos i trafiken stundtals, och man frågar aldrig
efter, om det är rätt att lägga sitt ris ute på vägen....
Annars, så tog jag ett par vanliga naturfoton, inget speciellt.
Noterade dock att thailändare kanske inte har lador så som vi har bland
våra bönder. Orkes-mässigt så blir det väl max ett plåt-tak på "ladan",
så får det bli som det blir. Tröttheten och latheten är i ständig
konkurrens här, och de skall nog tacka sina egna Gudar i skyn, för att
de har det klimatet de har, annars hade det lata thailändska folket
dött ut för länge länge länge sedan.
Tänk Er själva en thailändsk bonde på Skaraslätten, eller nere i Skåne,
eller uppe i Norrland. Han sitter där under sitt hus i Eslövs
bonna-marker, och njuter av den svenska 20 gradiga sommar-värmen,
skiter i att arbeta, och när vintern kommer, så dör han ganska snabbt.
T.om. Ekorrarna vet ju hemmavid hur man måste jobba för att överleva..
jaja, inget mer gnäll nu för sattan.
Väl tillbaka efter cykel-turen, min oranga matchtröja (Chaiyaphums
fotbollslag), den är ganska ogenomtränglig, och svetten stannar där den
finns, och man får väl snart värmeslag i densamma. Jag skall nu som tur
är, börja alternera med mina 2 andra snygga t-shirtar, som jag ju köpte
för endast 137 baht per styck..
Handskak
Chaiyaphum MMCCCXLIX, Thailand
13 december 2015
83,6 kilo - 82,5 kil (44 km) 144 minuter - 1.792 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,259 (neråt lite grand)
Skillnaden mellan pornografi och erotik,
är belysningen!
Idag är det Lucia, men som ni alla vet, här borta är det ”Lucia”
vareviga dag på året, så det röner ju noll uppmärksamhet ifrån min
sida. Jag frågade Yongan på skoj om Lucia, och hon hade minsann raka
svar – ”Yes i knoooow... Maisie and Ninna show Lucia in Sweden, Lady
white hair have white blankett, and have candle on head and try to kill
herself with fire”!!!
Yes helt korrekt Yongan, bra… ja den damen har klart för sig. Med
detta då sagt, i ett buddistiskt land så klart, så har man ingen koll
på Lucia, och varför skulle dom. Det lönar ju sig inte att hålla
kollen, inga presenter vankas om dom lär sig.
En helt annan sak med Halloween ifrån USA, där är det godis och
skrämmas, och en annan sak är det med Julafton då är det gratis
presenter, och gratis mat.. I dessa lägen då lönar det sig att ha kläm
på vad falangerna håller på med... Men Lucia, nä det är en värdelös
högtid, och peppar-kakorna står INTE som spön i backen här borta,
hahaha!!
Fredag 11 december, så vart vi inbjudna till Dan, och med kom också
Bill (amrisen) med sin fru, det är ju han apotekaren, som bygger hus
borta i ödemarken. I alla fall vi kom dit, och Dan hade i vanlig
ordning gjort i ordning ett fullständigt fantastiskt bord med ”allt”
där på.. Jag kan inte räkna upp allt, ty jag vet inte vad dessa
amerikanska företeelser heter eller innehåller, men jag slafsade i mig
med god aptit följande.
Vanliga chips, nåt som liknade sönderklippta crepes (kanongoa), nötter
i en skål, ranch-dressing till andra hemma-gjorda konstiga chips
(kanongott), skinka, samt där låg också kokta ägghalvor i mängd, med
tonfisk och annat i en blandning där på.. Till detta så drack vi 3
killar rött vin. Och det blev alldeles för mycket vin för min del.
Damerna käkade en hemsk blandning som Yongyut hade kokat ihop, men om
man gick efter deras leenden, så var det tydligen god mat! Nåt jag
gillade var att det stank i alla fall inte alls, så DET var ett stort
”fall” framåt.... Damerna drack för övrigt vitt vin, ett gott vin
faktiskt, mycket godare än det röda.
Det vita vinet kostade 300 baht på MAKRO, och det var runt och fint,
och lagom sött i smaken, och flaskan var på 2,5 liter. Det röda
vinet hade Dan köpt av en finne här i stan, och det kostade upp emot
700 baht för 75 cl rött vin. Problemet som jag tyckte för min del i
alla fall, var att detta vin var lite skarpt och lite beskt. Jag brukar
i de lägena öppna vinet, dekantera det, och släppa in luft i vinet, och
sedan kyla ner det till 15-16 grader.
Då brukar vinet genast bli mer smeksamt för smaklökarna. Men Dan ville
inte göra något av detta. Han berättade att hemma i amerika så
lägger man vinet i kylskåpet, och sedan är det OK... Ja men du måste
väl få in luft i vinet, så det blir rundare i smaken. Han tittade
på mig precis som om jag var stygg emot honom, så jag höll käften..
Visste ju inte att det var en personlig sak detta med vinet...
Men kan säga att jag drack väl 1,5 glas av det röda, och resten av
kvällen så delade jag damernas vita vin med dom. Så trots
prisskillnaden, så var det vita helt överlägset, det hade inte behövt
vara så, men nu blev det så tack vare behandlingen av det röda vinet.
Vid 22.30 så gick jag hemåt, Yongan stannade ytterligare 1 timme, och
jag somnade ganska direkt, vaknade upp precis som vanligt när jag
intagit alkohol efter styvt 2 timmar, och vred mig i en timme, och
sedan efter ytterligare lite tid, så gav jag upp, gick ner och satte på
datorn, tog en huvudvärkstablett, och en Miracid för sur mage,
och kollade på en film på datorn.
Efter en timme, så skulle jag precis stänga av datorn, då gick strömmen
minsann. Jag förbannade natten, och strömmen, och Thailand, och gick
upp till sovrummet, där Yongyut nanade så gott, hon märker inte ens om
ett godståg kör igenom huset när hon sover. Det hade redan börjat bli
kvavt därinne, men jag öppnade våra 2 fönster med myggnät, och det kom
in en go nattluft på 18 grader cirka, och rummet fylldes av detta.
Jag somnade då faktiskt riktigt gott, och vaknade efter styvt 1,5 timme
senare, av att fläkten och A/C:n kom igång igen. Så avlöpte den
natten, och som vanligt så avslutas alltid dessa nätter på samma sätt;
Jag lovar mig själv, och mitt fosterland, att jag aldrig mer skall
dricka brännvin....
Handskak
Chaiyaphum MMCCCXLVIII, Thailand
12 december 2015
83,3 kilo - 82,5 kilo (16 km) 68 minuter - 846 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,260 (uppåt)
Du kan få mer med ett vänligt ord, och en revolver,,
än du kan få med endast ett vänligt ord!!
Idag bar det av ihop med Dan och Amphorn hem till Eero, finnen som bor
här i Cbaiyaphum, dom är ju nu 2 st finnar här, båda lika goa gubbar,
ingen snackar svenska, bara finska och engelska, riktigt bra engelska
faktiskt... Denne Eero är gör-kompis med Dan, och dom tjötar enbart
brödbak, och hur dom skall, och vill tillreda köttet dom handlar in.
Jag själv och mitt intresse ligger inte alls i nivå med deras må jag
säga. Jag är väl mer intresserad av slutresultatet, som sedan hamnar i
frösa-boxen, än vad jag uppskattar själva baknings-momentet... Så jag
försöker hålla mig undan när Dan sätter igång och pratar recept,
hela ämnet är ju i klass med en godnatt-saga för min del, hahaha!!
Men vi fick en trevlig stund ihop, och Yongan som också hakade på idag,
fick sitta med Amphorn och Eeros fru, och så hade de lite gött
thai-snack... Sedan bar det av hem igen, och då vart det dags genast
för mig att kravla bort till Big C för fika-möte med York och Ingemar.
Vi satt där och käkade donouts och drack kaffe, och kollade på ursnygga
damer som passerade, och på låghalta thaimän, som vi kunde peka finger
åt, men säg inget åt dom, då blir dom säkert sura!!
Efter fikat, så gick vi tre gentlemen in på själva Big C för att handla
lite, och också kolla in alla andra falanger som rullade omkring
därinne på matavdelningen. En kille träffade jag och sade hallå till,
han stannade till, och sade är du svensk? Visst svarade jag, han
presenterade sig som Claes ifrån Khreng Khro, sedan frågade han – ”är
du uncen ifrån MPR”? Javisst svarade jag. Men då har vi haft kontakt
tidigare via mailen, och med frakter ich priser, om du kommer ihåg...
Nä inte riktigt sade jag, tyvärr inte!! Han fick mitt (Yongans)
telefonnummer, och lovade höra av sig!! Jag hann inte mer än sno runt
för att börja handla, så stod Gordon där, skotten ni vet, som man inte
fattar vad han säger, han som bor uppe i Nong Bua Daeng, som jag och
Yongan besökte på hans hus-invigningsparty i somras.....
Sedan bar det av hem, för nu så ville jag ut och cykla bort en donout
och kaffebröd ifrån i morse.... Jag cyklade ner till Bens Bar, där jag
gjorde upp med Ben ägaren om julafton, allt det praktiska och allt det
ekonomiska.... Vi är nu 18 st vuxna med 2 st barn, så det blir till att
knö ihop sig, men det skall gå bra.
Jag bakar vörtbrödet, köper gräddfilen. York han köpte osten, och skall
skala och koka 10 st potäter. Kent i Khong skall fixa köttbullarna.
Ingemar skall göra 2 st Janssons Frestelse, och slutligen Jörgen kommer
med en 3 kilos kok skinka, samt flera olika sorters sill. Så vi kommer
att bli välförsedda. Bens Bar kommer att ha redo en flaska Vodka
svinkall, och folk får sedan köpa in öl i den takt dom själva behagar.
Jag tror att detta upplägg kommer att bli jättebra. Baren kommer också
att debitera varje deltagare med 100 baht för att vi får sitta där,
vilket är högst skäligt!! Det kommer att bli kanon-roligt tror jag, och
sedan om vi känner för det, så kan vi ju flytta på oss och byta ställe,
typ kanske ta oss bort till Siam River Resorts bar, och dricka några
groggar.. Men vi får se vidare om den saken nät det väl är dags.
Innan jag cyklade iväg ifrån Bens Bar, så slog ägaren Ben vad med oss,
ty jag hade mage att påstå följande om julafton. –” Oavsett vad vi
bestämmer, och oavsett vad våra thaidamer lovar, alltså att käka vår
mat hela den kvällen, så kommer det garanterat, att bli som så, att
något ljushuvud bland dom, kommer att beställa in thai-mat på
bordet..... York skrattade och höll med först, men sedan trodde han
inte på mig längre....
DÅ slog Ben till och sade –”Jag slår vad 500 baht att så blir fallet,
någon av Era thaidamer kommer att komplettera med att beställa in till
bordet thai-mat..” Hehehe vi skrattade gott, men eftersom ingen
av oss är någon kamikaze-pilot, eller självmords-kandidat, så ville vi
ju inte gärna ”ge bort” 500 baht till honom, om ni nu fattar vad jag
menar!! Ja julen blir en upplevelse, med fantastisk god mat, och goda
vänner i mängd!
Handskak
Chaiyaphum MMCCCXLVII, Thailand
11 december 2015
83,2 kilo - 82,5 kilo (16 km) 68 minuter - 846 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs;4,244 (neråt)
Det finns bara 2 tragedier i livet,
Den ena är när vi inte får vad vi vill,
och den andra är när vi får vad vi vill!!
Tänkte jag skulle rapportera lite grand ifrån frakterna till och ifrån
Thailand, och Israel. Det rullar på bra, uppdragen kommer in i en jämn
strid ström. Mina ”ställen” på internet där jag syns är ju bl.a.
Thaiforumen; Sawatdee.se samt Mai Pen Rai. Vidare så syns jag ju på 2
st ställen på facebook nämligen; Gtg thailand samt Gtg israel. Och
sedan så har jag då denna hemsida där jag syns.
Det visar sig att detta då ihop med att jag får uppdrag ifrån mina
kontakter i Sverige samt ävenledes i Thailand, blir ganska hyggligt med
jobb. Så jag är helt nöjd och belåten med utfallet för min del.
Upplägget jag har, fungerar charmant, och kunderna är oftast hel-nöjda
med servicen jag kan ge till dom.
Tack vare dessa jobb, så rullar betalningen av huset på i en jämn och
fin takt den också, och framtiden ser ljus ut finner jag, tack vare Er
kunder där ute... Det som jag funnit vara konkurrens-mässigt det
absolut bästa, och som gett mig mest respons, är utan någon som helst
tvekan, att jag tar mig tid med kunderna, och att jag är öppen och
förenklar relativt svåra saker, på ett sådant sätt, så folk känner sig
trygga med mig i min hantering av deras gods.
Detta är ju saker som man lärt sig under årens lopp. Och drygt 48 års
arbete i transport-branschen, ger så klart en härlig plattform för mig
att stå på. Kunderna känner detta förhoppningsvis, och då brukar det
bli bra i slutändan. Jag kan ju även då nämna att den ”manual” som jag
”snickrade” ihop, och publicerade på alla de ställena jag nämnde
tidigare i denna text, har ju gjort saken naturligtvis ännu bättre.
Mina kunder kan ju nu själva läsa om hur en transport går till, och man
får en helt annan respekt ifrån kunderna, efter det att dom läst
densamma. Det känns bra att göra affärer helt öppet med kunderna, och
att dom är med hela vägen, och vet exakt vad som händer. Jag har funnit
efter det att folk har berättat för mig, att många i min bransch är
oerhört ”korta” emot folk, och de behandlar kunderna som lägre stående
varelser i vissa fall.
Jag vet inte var den smörjan, och det uppförandet kommer ifrån, kanske
är det tidens gång. Men för min del så fick man bittert lära sig av de
äldre i branschen, att behandlar man inte kunderna rätt och riktigt, så
har man snart heller inga kunder kvar. – ”Det finns alltid en annan
leverantör”, sade en av mina chefer en gång till mig, och – ”det finns
alltid någon annan som är villig att ta din plats på firman”.... Det
sitter ännu i mig, och respekten för kunden sitter alltid djupt
rotad....
Så med denna lilla rapport om nutiden, så jobbar vi vidare, och ser
fram emot framtiden, kanske inte 20 år framåt i tiden som man gjorde i
yngre dagar, men kanske några år framåt. Drömmar är, som jag sade
tidigare, senap på korven, alltså något som är ytterligt viktigt i
livet.
Handskak
Chaiyaphum MMCCCXLVI, Thailand
10 december 2015
82,5 kilo - 82,2 kilo (17 km) 57 minuter - 709 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,276 (UPPÅT)
Sanningen är mer viktig än fakta!!
Forts. Från föra kapitlet... De pratade hela natten, och inte bara kom
dom överens, de fattade också tycke för varandra. Prinsessan hette
Suphan, och hon var en smart lady, hon skickade ut sin förtrogne
rådgivare bland gränsfolket, och fick dom att ställa upp med sina
primitiva vapen. Repa och Suphan fick ihop nästan 150 st människor, och
de slog till med all kraft dagen efter, Rövarna slogs i spillror, och
de alla dödades, antingen under samman-drabbningen, eller efteråt.
Ingen pardon gavs alls.
Suphan tog med Repa till sin far i Mojab, och han blev ju eld och
lågor, och han såg i sitt inre att kanske Mojab kunde dubblas i
storlek, om han kunde ordna giftmål mellan Suphan och Repa, och få
bägge länderna under sitt styre... Djärva planer av en djärv kung. Men
han hade inte en aning om vad som redan försegick borta i Buri.
Där, så hade Kinna suttit på sitt rum, och han hade planerat, och
funderat, och med logik lyckats klura ut vad som skedde borta vid
gränsen. Han var ledsen över att hans tvillingbror var i krig, och han
var ännu mer ledsen, när han tvingades rapportera till sin far om vad
som hänt därborta. Inga rapporter hade nått kungen ännu, men Kinna
rapporterade följande.
”Repa kommer att huvudlöst kasta sig in i batalj! Repa har inte
tillräckligt med soldater för detta. Han kommer att få problem. Hans
enda lösning på problemet, är att försöka att samla en arme´som hjälper
honom att slå ihjäl rövarna”. Jag, fortsatte Kinna, har läst
”stenarna”, och dessa visar att Repa har slagit sig ihop med en kvinna
ifrån ett annat land.
”Hon är prinsessa, och hon är ifrån Mojab. Jag ”ser” att vi måste vara
försiktiga ty Mojab smider planer om vårt egna rike, Buri. Så tag dig i
akt fader”!! Kungen blev så imponerad av sin son. Speciellt som han
ansåg att sonen mer var åt det kvinnliga hållet, och inte var en riktig
man. Han älskade dock sin son, och sade skojsamt till honom
stundtals ”Ko meuy” vilket på deras dialekt betydde typ pojk-flicka.
Kungen insåg snart med en dåres klarsynthet, att vad hans rike behövde
var inte en krigsherre, utan en varm kung, som kunde ta hand om sitt
folk, och leda dom bort ifrån problemen, istället för att alltid bara
rakt igenom problemen...
Borta i Mojab, så hade Repa nästan fastnat. Han var nu huvudlöst
förälskad i Suphan, och hon spelade ett spel som var ganska avancerat.
Hon spelade med sin fader, och de båda villa ta över Buri. Repa märkte
ingenting, och levde och hade det bara bra där han var i Mojab. När
nästan 4 år hade gått, så fick Kungen i Mojab nog, och tyckte att det
var dags att sätta planerna i verket.
Han sände därför Repa och Suphan till Buri, ty kungen var nu ganska
skröplig där borta, och det verkade som om folk började lukta sig till
att ett tronskifte snart var på gång. Så de anlände till Buri, och de
togs emot av kungen. Glädjen var stor, men det blev ganska snart
kristall-klart vad kungen av Buri egentligen tyckte.
Han berättade för sin son Repa. ”Du min son, ansvaret att vara av
kunglig börd är så stor, så att din egna person kommer i andra hand. Du
har gett mig kvitto mer än tillräckligt, på att du mer har dig själv i
tankarna, än ditt egna land, och folk som du skulle vara satt att ta
hand om”.
”Under din frånvaro under drygt 4 år, så har Kinna samregerat med mig,
och han har visat sig vara en riktig kung i min smak. Han tänker först,
och handlar sedan. Och han är smidig med folk för den delen också. Mitt
val är klart, du kan inte bli kung Repa, utan min efterträdare blir
från och med idag, Kinna din tvillingbroder”.
Kinna som nu tog plats på tronen gjorde som första åtgärd, det svåraste
han gjort i hela sitt liv. Han blev tvungen att ta livet av sin egna
tvillingbror Repa, ty annars skulle det aldrig bli lugn och ro i riket.
Och sedan tog han hand om Repas fru Suphan. Kinna tog också hand om
"som sina egna", Repas och Suphans 2 barn.
Nästa steg blev att Kinna, samlade en arme´, och fullföljde de planer
som Suphans egna fader hade satt i verket, men tvärtom. Han kom med
nästan 3.000 soldater, och tog enkelt över hela Mojab. Han anekterade
landet, och förde det samman med Buri, och till sin numera nya frus
ära, så kallades det nya landet för Suphanburi.
I dessa äldre tider, så tyckte inte folk att detta var speciellt
konstigt agerande, och de kanske såg det hela mer i stort, och förstod
att vissa saker måste man bara göra. En sak förändrades dock aldrig,
och det var att Kinna aldrig slutade med make up, och sitt intresse för
matlagning och kläder. Det viskades också om att han hade en manlig
”bekant”, som förnöjde honom de gånger som drottningen inte riktigt
”räckte till”.
Och det var Kinna som gick i spetsen, och gjorde livet drägligt för det
3:e könet i landet. De av dessa som öppet visade att de tillhörde det
3:e könet, blev skatte-befriade, och blev utfordrade med mat 1 gång i
veckan gratis.... Folket i Suphanburi levde sedan lyckliga under Kinnas
styre, och landet blev aldrig invaderat i gammal tid. Landet uppgick
sedan i ett annat mycket större land, men fick behålla sitt namn, som
en provins, men detta är ju en helt annan historia.
Handskak
Chaiyaphum MMCCCXLV, Thailand
9 december 2015
82.5 kilo - 82,0 kilo (41 km) 134 minuter - 1.667 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,228 (uppåt)
Mannen som inte läser en bra bok,
har ingen fördel över den man,
som inte kan läsa densamma!!
OK, då fortsätter vi då med den omtalade sagan.... En gång för länge
länge sedan, så föddes det 2 söner, de var tvillingar. Deras framtid
var utstakad, och de skulle göra stora saker I livet. Deras mor och far
var kung och drottning, i det stolta landet Buri. Ett land som inte
längre finns. Det var till ytan inte större än en stad, men ättlingarna
till Kinna och Repa finns kvar, det var tvillingarnas namn.
Deras uppväxt var en kungs uppväxt, och dom behövde aldrig se annat än
det som dom själva ville ”se”!! Kungen ocxh drottningens ställning,
gjorde att tvillingarna egentligen inte visste mycket om någonting ute
i det verkliga livet!! Tiden gick, och i takt med tiden, så fick
tvillingarna lära sig att föra sig som kungar. Dock snart så började
det att gro i dom båda tankar om vem av dom som skulle ärva fadern, och
tronen, och makten i landet Buri.
En dag så fann pappa kungen de båda, Kinna och Repa inbegripna i ett
slagsmål, där blodet stod som plättar i ett sämre kök! Kungen blev både
förvånad, förbannad, och också förvissad om att det nu var dags att
sära de båda åt, och skicka ut dom på olika uppdrag i landet Buri! De
skulle få ägna sig åt att visa sina styrkor, och sina svagheter, detta
för att kungen skulle kunna besluta vem som vad bäst skött till att
göra vad i framtiden.
Nu dock så kom det till en känslig sak i och med att tvillingarna
skulle ut på ”uppdrag”. Först nu så var kungen tvungen helt enkelt att
handskas med det faktum att den ene av tvillingarna förde sig med en
graciös stil, och den sonens intressen låg åt helt andra ställen än den
andre sonen. Den graciösa sonen tyckte mycket om att läsa, gillade att
sitta och prata med modern, gärna i timtal, och tyckte mycket om att
måla ögonen, och pröva olika kläder.
Den andre tvillingen var starkare, modigare, och nog mycket mer klipsk
ansåg kungen. Men han älskade sina båda söner, och hade aldrig gjort
skillnad på dom en endaste gång i deras liv. Kungen kallade till sig
sönerna, och sade till dom; - ” Ni slåss, ni är otåliga, och ni visar
på ynglingars oro. Ni är nu 16 år, och jag vill se vad ni går för”.
Han fortsatte; - ” Jag har beslutat att sända Er ut i livet, och lösa
följande situation ute i mitt rike. Vid gränsen till Mojab, vårt
grannland, så finns där ett band av rövare, som är till stort besvär
för befolkningen där. Dessa rövare de kidnappar, och dom våldtager, och
dom rånar folk på allting. Folk är fattiga, och har inte kunskap i att
ta tag i denna situation”.
”DU Repa min son, skall åka dit med 10 st av mina trogna soldater, och
rensa upp på det sätt som du finner bäst, antingen via blodspillan,
eller hur du vill, bara det blir ordning där borta”!! ”Det ordnar jag”
sade Repa, och satte av med 10 soldater, häst fanns inte för soldaterna
på denna tid, så de alla fick springa så gott det gick, och försöka
hinna med Repa, som satt så stolt där på sin springare. Kungen vände
sig nu till Kinna och sade till honom följande;
”Min son, jag vet att krig inte är ditt sätt, i det så är ni helt olika
ni söner. Jag tror att ett rike bäst kan skötas av människor som har
tanke, och eftertanke i det dom gör. Allting går inte att lösa med
krig. Men min son sade kungen, du skall veta att som kung måste man, så
ofta det bara går lösa situationer på olika sätt. Kan man lösa det utan
blodspillan, så är det alltid det bästa sättet”.
”Jag vill nu att du sätter dig ner, och du präntar ner dina tankar om
det som nu händer där borta vid gränsen till Mojab, där din broder
slåss för kung och fosterland. Ge mig en handlingsplan, och berätta för
mig hur jag skall lösa situationen med dessa rövare, som söndrar hela
vårt land, om inget görs snarast”.
Kinna drog sig tillbaka till sitt rum, och satt och funderade och skrev
i många dagar. Under tiden, så nådde Repa fram med sina soldater, och
det första han gjorde var att starta en sammanstötning med rövarna.
Dessa var 25 st till antalet, och strax så fick Repa slå till reträtt
och slicka sina sår. Han försökte dock igen nästa dag med samma taktik,
men rövarna var krigs-vana och starkare, och ännu en gång så fick Repa
dra sig tillbaka och slicka sina sår.
Han var nu desperat, och såg hela sitt fältslag gå överstyr om inget
hände. Samma kväll, så fick han besök. Det visade sig att prinsessan av
Mojab kom, och hon berättade för Repa att dom hade samma problem på
andra sidan gränsen, och hon och hennes far delade kungen av Buri´s
intresse, av att slå rövarna sönder och samman, och få fred för folket
där. Forts. Nästa kapitel...
Handskak
Chaiyaphum MMCCCXLIV, Thailand
8 december 2015
82,4 kilo - 81,7 kilo (27 km) 97 minuter - 1.207 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs;4,195 (neråt)
Jag tar ett block av marmor,
och hugger sedan bort det jag inte behöver!!!
(Rodin, som svar på hur han kunde göra sina
fantastiska marmor-statyer)
Forts.från förra kapitlet …… Jag var nog rejält för mycket positiv till
att börja skriva sagan jag hörde, den får anstå tills imorgon, hann
inte. Utan jag får istället fylla detta kapitel med annat som jag
skrivit tidigare, så kommer sagan imorgon istället. Hoppas det funkar
för Er läsare.
Igår så bakade jag vetebröd för första gången i världshistorien för vad
det nu kan vara värt. Ville väl mest kolla om jag kunde få till smaken
som den smakar hemma i Sverige. Svaret var utan tvekan JA, inga
problem. Jag fick ihop 4 st stora limpor av vetebröd, så nu har man
kaffebröd ett bra tag framåt, om jag nu kan själv hålla fingrarna borta
ifrån frösa-boxen.
Man är ju inte något lejon precis till att ”håla på sig” vad det gäller
att avstå onyttiga saker, och sedan, så har jag nu ävenledes Ingemar
(cheta) här som älskar sitt kaffebröd han också..Och på det både finnen
Risto, som tysken York, de käkar friskt dom också, hahaha!!
Denna skylt var uppsatt på lilla sjukhuset borta i Cheelong, alltså
”Hongnam-sjukhuset ni vet! Jag frågade Yongyut vad det stod på skylten,
och hon förklarade att denna sjukdom som kommer hit ifrån
Korea-människor, vilka man skall akta sig för. Man skall använda
munskydd, och vända sig bort ifrån nysande Koreaner, och andra folk som
dricker Kamel-mjölk”! Ty sjukdomen lär komma därifrån.
Ja här säger man verkligen som det är är utan löjligt PK-snack. Man tar
de saker som existerar, som typ orsaker, och man tar den information
som finns om ursprunget, och visst så får man till det fel stundtals,
men man märker med all tydlighet att man också får med kärnan av
sanning. Man säger att sjukdomen kommer ifrån kamel-drickande folk, för
Er som lider av PK, menas då araber förstås, PLUS att Korea är känt för
att vara ett stort import-land av arab-mjölk, eller skall jag säga
kamel.mjölk!!
Sjukdomen heter som det står där överst MERS, det var det enda som jag
kunde fatta.... Ni kan googla MERS, så får ni mer info. Men Isaan har
nu kläm på den sjukdomen också tycker dom, och alla är glada här nu
då... Paracetamol (Alvedon) får sig ännu en skjuts uppåt
försäljnings-mässigt antar jag, och alla läkarnas provisioner stiger
ännu mer i höjden.
Ett par avslutande ord bara som kommer till mig, och det gäller
invandringen och dess problem för det svenska folket. Jag är medlem på
ett thaiforum, och där blev det ju snart ganska populärt att skriva om
invandringen. Det utkristalliserade sig snart, att där fanns 2 läger,,,
Dels då de som ohämmat älskade att ”tillföra” den svenska befolkningen
nytt blod, ty det behövdes, och öppna gränser var enbart av godo,
inga problem syntes vara olösliga för den gängen. Välviljan med
svenskarnas resurser verkade outtömlig, tyvärr så fanns det en motpart
i allt detta. En motpart som inte alls gillade samma sak, och som var
emot öppna gränser, och vår ENORMA import av främmande människor, som
vi skall föda, uppfostra, och inlemma i vår kultur, samt ge dom sitt
dagliga bröd.
Snart efter ett tag, så steg sakta men säkert ett missnöjesparti in i
bilden, och de som var emot gränslös ohämmad invandring, fick någonting
att luta sig emot. Och jäklar vilket ”lutande” det blev. Det visade sig
snart att dessa PK-nissar som styrt Sverige åsiktsmässigt, och tryckt
ner alla andra åsikter, genom att kalla dessa för rasister (mycket
effektivt om man vill kväsa en människas åsikter-vem vill bli kallad
för rasist?)...
Dessa PK-gubbar och kärringar, blev rejält skrajsna, när de såg hur
missnöjespartiet SD steg och steg och steg, och snart var man ett
större parti än själva socialdemokraterna. Då drog PK till med att
kalla SD för Hitlerparti, med en massa nazister, och rasister, med
enbart onda avsikter.
Och sedan så hände något som var otroligt varmt och skönt, och det var
att gänget som varit utsatt för PK-.gängets mobbing i alla dessa år,
plötsligt blev förbannade, ty när PK kallar ”deras” parti för Hitler
och rasister, så blev dom förbannade förstås, och när nu då mångt mer
än hälften av den svenska befolkningen blev kallade för rasister av
dessa dumskallar, så tog det rejält fart.
PK gänget märkte ganska snart att de inte hade en chans, de var
alldeles för få, och deras regim hade varit baserat på desinformation,
mobbing och förtäckta hot i decennier m.m. Och snart så flydde dom i
mängder och massor. Jag vågar lova att dessa PK-snubbar snart kommer
att återuppstå precis som Jesus ifrån de döda, och då kommer dom att
vara som nya, och med nya fräscka anpassade åsikter, och då kommer dom
så klart att förneka sitt samröre med invandringen. Ty PK är PK i alla
tider och i alla sammanhang, så anpassade åsikter är deras styrka. men
det kommer också att bli deras mehtala "grav"!!
Så här står vi nu. Den gamla Pk-gängen flyr för övermakten, ty att böja
nacke för den demokratiska ordningen är man inte beredd att göra, det
skulle ju bara ”resten” av befolkningen göra.... Secka gubbar och
kärringar, hoppas nu bara att svenska befolkningen har kraft att ta oss
ur den enorma härva av elände som finns i Sverige, sätt stopp för
vidare invandring tills ALLA problem hemma i Sverige har BÅDE
lokaliserats och åtgärdats...
Ty de vi har tagit emot, måste integreras, de måste tas om hand, och de
måste ges alla chanser till att bli riktiga svenskar. Det sista vi
behöver ha i vårt land, är ännu mer människor som är lojala enbart till
sitt gamla hemland, vi behöver ha folk som kommer till Sverige, och som
är stolta över det land som tagit emot dom....
Jag brukar inte skriva om invandring här, och det blir inget mer efter
detta, men jag tyckte att ett par ord, för att visa respekt för dom som
har kämpat i motvind så länge, det skulle nog uppskattas tror jag!!
Handskak
Chaiyaphum MMCCCXLIII, Thailand
7 december 2015
83,5 kilo - 82,5 kilo (19 km) 79 minuter - 983 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,204 (neråt)
Med eller utan religion,
bra människor kan uppföra sig bra eller dåligt!
Människor kan göra jävulskap,
Men för bra människor att göra jävulskap,
där kräves det religion!!
I går morse så stack Yongyut, Namkaeng samt Spritmagisterns dotter
Jennifer, upp till att hälsa på Yongans farsa igen. När Alaam var där
senast i torsdags, så var han blodig i skallen efter att ha ramlat med
cykeln. Gubben själv tyckte han var fräsch och fin, och tyckte att det
var mycket tjöt om ingenting. Mycket varför han säger som så, beror
mestadels på hans egna speciella förhållande med hans kompis i livet
”Buddah”.
Gubben är som de flesta landsorts-thai,kanon-religiösa, alltså i den
mån att dom följer gärna till bokstaven olika företeelser i deras
motsvarighet till vår bibel och våra böner. Men förglöm aldrig, I de
buddistiska skrifterna så finns det absolut ingenting, om hur folk
skall umgås eller agera emot varandra, ni kommer ihåg
konfrontations-rädslan va?
Här ligger den stora anledningen till det vi kallar rädsla i att
konfrontera varandra då! I buddismen så finns det ingenting som talar
om hur en människa skall vara, uppföra sig. Man talar bara om att typ
"Tam dee, dai dee"... lite förkortat då... Gör man gott, så får man
gott åter.
Det är väl ungefär det enda tipset som dessa människor får då... Plus
naturligtvis en massa om livet i övrigt och om sjukdomar tydligtvis.
Jag gissar ju bara här, så hugg inte huvudet av mig om jag har fel...
Men svärfarsan då. Jo han har tytt sina buddistiska skrifter som så,
att han helst INTE skall till läkare eller sjukhus,. Då kommer det att
sluta illa. Medicin-människor i hans umgänge kan dock göra sig besvär,
och är välkomna att göra sina besvärjelser, blöta omslag, och böner..
Men läkare göres sig helst inte besvär, han litar inte en sekund på
modern sjukvård. Ja den gubben måste ha en ordentlig portion tur, om
han skall klara sig livet igenom, utan att bli beroende av en riktig
läkare.
Så nu kände sig Yongan tvungen, ja tvungen är nog inte rätt ord, Yongan
och barnen här i Thailand, verkar inte alls ha något problem med att
ställa upp och hjälpa sina föräldrar. Kanske nåt att ta efter bland oss
i västerlandet eller? Ja hon ville upp och ta hand om pappa. Och
Namkaeng ville med hon också.
På topp av detta så åkte Jennifer barnbarnet till svär-pappan ifrån
universitetet i Khorat, hela vägen hit för att hjälpa till. Pappan
finner inga problem med detta naturligtvis. Men han är säkert skitglad
att Yongan och de andra kommer upp och har med sig en massa mat och
prylar.
Jäklar va bilen blev full på grejor. Det enda som svider lite grand
förutom plånboken, är ju att det smyges utav bara fan när Yongan tar
med sig saker til pappan.
VET hon att nåt är fel i det hon gör, eller tror hon bara att jag skall
ha nåt emot att hon hjälper pappan eller? Svårt att förstå faktiskt.
Det är ju ändå jag som ger honom stålar varje månad nu allt sedan
2008....
Men Yongan hade nog lite dåligt samvete, Ja hon har det inte lätt, så
jag håller käften vad det gäller kostnaden vid sådana här tillfällen,
det ansvaret får hon ta själv tycker jag!! Som sagt var, skulle tycka
det vore kanonbra om hon kunde sluta smyga i alla fall..
Varför inte berätta en vacker saga som jag hörde nu senast när jag var
nere i Non Saton, alltså spritmagisterns och Baloos by, och för den
delen även Paengthas by, alltså svärmodern. För att jag skall få till
detta riktigt ordentligt, så måste jag lägga till lite egna ord, annars
blir denna berättelse nog alldeles för torftig och andefattig tror jag.
Att få den berättat först på thai och sedan översatt av Yongyut borgar
ju inte för nåt som liknar Selma Lagerlöf eller Astrid Lindgren precis,
men skall göra mitt bästa för att fixa till det.. Allt nog, jag och
Yongan var nere igår sen-eftermiddag i byn, och gänget satt där nere
och grillade, och hade det mysigt, de hade det där goa grisköttet, och
det luktade kanon, ingen jäkla chilli låg där på grillen i alla fall
(just då).....
Jag satte mig, och så gjorde Yongyut, Jag märkte att en gubbe höll låda
därborta i hörnet, och han verkade inte gå att få stopp på. Plötsligt
så avbryter en gumma mycket myndigt, och började berätta följande, som
Yongan satt och översatte för mig. Behöver jag säga att jag inte hade
brått nog hem, för att skriva ner denna berättelse, så här kommer den
då... Forts, nästa kapitel..
Handskak
Chaiyaphum MMCCCXLII, Thailand
6 december 2015
83,1 kilo (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,220 (uppåt)
Windows 10
En dikt är aldrig färdig,
endast övergiven!!
Jobbigt idag med att jag fick för mig igår, med att överge mitt Windows
8, samma windows 8 som jag småförbannade för att det var värdelöst i
jämförelse med Windows 7. Jag vande mig vid Windows 8 borta i Sverige
under min vistelse där. Nu har dom ju bombat oss på datorn med
erbjudande, och gratis nedladdning av det nya hysteriskt fina Windows
10.
Jag har medvetet väntat i drykt 6 månader nu, ty jag hörde att
programmet hade lite födelse-våndor, och ville vänta tils Microsoft
hade fixat till dessa. Nu, enligt internet, så verkar dock Windows 10
ha stabiliserat sig, och jag kollade på 3 olika ställen, och alla 3
användarna var nöjda. De alla hade väl ungefär samma sak att säga om
det hela, och det som skiljde var sådana där tekniska saker som jag är
fullständigt okunnig om, och därför heller behöver inte bry mig om.
Jag laddade ner programmet, tog väl kanske runt 1 timme om jag
kommer ihåg rätt. Sedan installerade jag programmet, och det tog väl
runt 2,5 timmar. Jag hade väl egentligen ingen aning om hur det skulle
funka, utan chansade helt enkelt på att det skulle bli bra. När röken
hade lagt sig, och allt var installerat, så var det första jag märkte,
att allting blev så tydligt när man tittade. Ungefär som om jag hade
putsat glasögonen.
Det andra jag märkte var ju att knapparna nere i aktivitetesfältet var
i stort sett borta, så där blev det till att fixa dit nya knappar,
genom att leta upp programmen WORD, Utorrent, Kompozer samt Filyzilla,
Google Earth m.m. Men det var ju enkelt gjort, så jag var snart upp i
bra skick igen. Jag avslutade med att ladda ner en ny startknapp, som
ju inte finns på Windows 10, men det visste jag hur man gjorde.
DÅ upptäckte jag att allting på ”mina dokument” och på ”bilder” var
helt borta. Jag var dock helgrön vad det gällde dokument, hade ju en
backup på min hårddisk med mina filmer. Den brukar jag backa upp varje
dag faktiskt. Värre var det dock med alla foton, de var puts väck. Dock
när jag frågade mackes, så finns dom i datorn, garanterat sade han, det
är bara att leta, vid sådana här installationer så brukar det ALDRIG
försvinna prylar menade han på. Ja så det blir till att leta snart då...
Så med detta tekniska snack, så är jag igång med Windows 10 , och min
datorn är bra mycket snabbare faktiskt nu, så jag är nöjd med Windows
10, och ångrar mig inte en sekund. Allt ser ju ut som innan, så bara de
bra´á sakerna fick jag med vid denna installation..
Inte utan att man skulle vilja göra likadant vid en skilsmässa, och ett
nytt förhållande. Jag menar, allt förblir vid det gamla invanda, men
man byter bara programvaran, hahahahaha!!!!
Handskak
Chaiyaphum MMCCCXLI, Thailand
5 december 2015
83,0 kilo - 81,6 kilo (41 km) 135 minuter - 1.680 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,213 (uppåt)
När sekunder räknas,
då dröjer det bara minuter tills polisen kommer!
Fick denna text mig tillsänt, och jag tycker egentligen att den är
otroligt träffande i sin utsökta enkelhet. Har man förmågan att ”läsa”,
så får man nog lite kalla kårar, och undrar nog vad man håller på med
själv är jag övertygad om;
”Jag har varken Twitter eller instagram.
Därför går jag runt på gatorna,
och ropar ut till helt slumpvis utvalda människor,
vad jag äter, och vad jag dricker, hur jag har det hemma o,s.v.
Det är ju trots allt skitviktigt att bygga ett socialt nätverk!
Hittills så har jag 3 st ”följare”.
En av dom är läkare, och de 2 andra är poliser”!!!
Så detta då är dagens facebook-trakasseri! Men om man skall vara ärlig,
så är det väl egentligen inte att vara en aktiv medlem på t.ex. ett
thai-forum mycket annorlunda, även här öppnar man ju upp sig, och
berättar om sitt privatliv, och kanske även att ha en ”egen” hemsida,
eller blogg, där man berättar precis ”allting” i ens liv, är ju
precis samma sak.
Är detta rent tokigt, eller skall man se det i ljuset av något annat?
Finns det något positivt i det? Kanske det egentligen är ett högt rop
på ”hjälp”! Alltså i den mån att man söker kontakt p.gr.a. av att man
verkligen behöver hjälp, och ett socialt liv i någon form? Så dessa
sociala media är bara ett bevis på ens egna livs torftighet?
På sätt och vis, så är det faktiskt så. Samma människor som lider av
svårigheter att ha ett umgänge, dom kan ju frodas ute på internet, och
ha sitt umgänge där, och det är väl där då som alla sjuka typer kommer
in. Alla dessa sjuklingar som bara vill göra jävelskap, och trakassera
andra människor.
Men man skall ju faktiskt också notera att dessa sociala media faktiskt
innehåller mestadels vanliga, sunda, friska människor, och det är väl
här som katastrofen är som störst. Alltså vanliga friska människor som
fan inte klarar av en enda sekund, utan sin lilla telefon, och sitter
där och stirrar i ett streck, och till slut visar upp det typiska
tecknet för denna ”sjukdom”, och det är ju det som kallas ”gam-nacke”...
Men så länge som alla är nöjda så skall man ju inte klaga, vill folk
sitta med sin telefon som ena idioter, istället för att umgås, eller
vara ute i skogen, eller göra vad fan som helst, så är det väl upp till
dom. Som tur är så slipper vi ju stå till svars för andra, än för vår
fru eller käresta, antar jag. – ”Och med detta så kommer man ju osökt
in på....”. Kommer ni ihåg vem som alltid körde med den harangen
i TV?
Ja vi kommer in på en sak som jag små-tänkt på lite grand. Nu när jag
är gift med Yongan, så går varje dag (oftast), alltså inte dagar som
hon surat till på mig, men resterande dagar, i solighetens tecken i
vårt förhållande. Vi är goa mot varandra. Arbets-fördelningen hemmavid
är stenklar, och problemen som brukar uppstå, tar vi hand om ett efter
ett.... Så de där riktigt stora upproren mot varandra, finns egentligen
inte alls.
Detta gör ju då att eftersom trivseln och lugnet är så stort, så vågar
man också slappna av i förhållandet, och man kan fokusera istället
tillsammans när man pratar, att drömma mycket, och man kan fantisera om
olika saker. Att alltid ha mål i livet, är som att salta och peppra
potatismoset.
När jag tänker tillbaka i livet för min egna del, och mina tidigare
förhållanden som jag haft. Så måste jag tillstå att mina förhållanden i
alla fall, varit mycket mer fokuserade på att söka problem i livet, och
söka problem i förhållandet. Det var sällan som hela arbetsveckan gick
i fridens tecken, utan det verkade alltid vara någon jäkla skit som
damen hade att tjöta om. Ofta när man vaknade på morgonen, så undrade
man "är vi vänner eller ovänner - hur är statusen idag då"?
Sådant gör att man fullständigt tappar sugen, och drömmarna försvinner,
i alla fall de gemensamma, och man kommer snabbt till slutsatsen
att förhållanden är ytterligt svårt. Därför så är jag så himla jäkla
glad och tacksam, att jag fick en chans till i livet, att komma till
ro, och trivas med mitt liv.
Vi söker inte tjöt, vi söker inte problem, men vi söker ofta lösningar.
Börjar Yongan med thai-style, och undvika konfrontation, så snackar vi
om det, och jag får ta tag i det, men sedan är vi tillbaka till det goa
igen. Och livet rullar på, och jag måste säga att jag faktiskt är
rejält lycklig.
Men nu är det slut med alla jäkla rosor, i morgon återgår vi till
"thai-bashing" i alla de former, folk måste ju känna igen sig, när dom
läser min hemsida. Hahaha!!
Handskak
Chaiyaphum MMCCCXL (2.340), Thailand
4 december 2015
82,7 kilo - 82,0 kilo (28 km) 123 minuter - 1.530 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,205 (jätteskutt uppåt idag)
Wagners musik,
är bättre än den låter!!
Forts. Från förra kapitlet... Nu klockan 17.00 så ringde Alaam till
Yongan, och berättade att de tänkte komma runt 23.30 i natt, och var
rädd att ”uncen” skulle bli sur. Nä säger Yongan, du ringer ju nu och
förvarnar, då är det inga problem. Det visade sig att dom tydligen haft
sket-skoj på resan (gissar jag), ty inte fan tar det en hel dag att
lasta en liten pick up..... hahaha..
Då vid 17.00 var dom vid Kasi Sombon, och var nära Nong Bua Daeng. De
skulle hälsa på svär-pappan (igen), Pots den potentiella svärsonen, han
ville träffa pappan sade han... Det var därför dom skulle bli så himla
sena... Men inga problem, allt bra på den fronten. Snart är vi ensamma
igen jag och Yongan och Namkaeng, och livet kan gå vidare i våra goa
hjulspår.
Men visst tänker jag ävenledes på Namkaeng i allt detta. Där kommer hon
upp till Chaiyaphum från Bangkok, efter att ha varit frånvarande i
stort sett i 6 månader, utan att ha sett sin dotter och son. Och ändå
har hon inga problem med att avvika med fästmannen en hel dag och en
hel natt.
Man slutar aldrig att förvånas över thailändarnas överväldigande mängd
känslor som dom så gärna förmedlar och visar.... INTE... Det är bara på
sina skitvärdelösa såp-operor som dom visar känslor hit och dit.
På tal om känslor, Yongan berättade nåt som fick mig att baxna lite
grand! Här i Isaan så står ju inte kramandet, och pussandet, och
absolut inte kyssandet, speciellt högt i kurs. Yongan berättade nu att
när hon i går lämnade av sin mamma nere i risbyn, och skulle åka iväg,
så vinkade mamman till sig Yongan, tog henne i famn, och pussade henne
lite lamt på båda kinderna.... Detta har ALDRIG någonsin hänt förut.
Yongans snygga kommentar (med ett leende förstås), - ”det är ditt
fel”!!

Det är alltså INTE en gulklädd Jesus på bilden, vi snackar Buddism som är 500 år äldre än kristendomen...
Vattenkillen var ju här och vi fipplade, och vi köpte vatten av honom,
och det slutade ju med att han skulle ge tillbaka 50 baht till mig, där
jag gav honom 20 baht i dricks, så 30 baht blev slutsumman. Han sade ju
då visst, när jag kommer med resten av vattnet, så kommer jag med 30
baht. Jag sade ju till honom då att lägga dom under krukan för jag
skulle ut och cykla.
Jag kom hem, och inga stålar låg där förstås. Detta var alltså i
lördags, 5 dagar sedan. Jag berättade för Yongyut och sade att vi kan
väl åka bort till byn, till detta vattenbolag, och be om våra
pengar.... N E J sade Yongan tvärt. Och så började den vanliga harangen
av försvarstal för det thailändska folket när dom stjäl, och inte gör
rätt för sig. Antingen så förstod dom inte, eller så hade dom inga
stålar, eller så hade han så mycket att göra.
Ja men Yongan, han hade tid att komma hit, och hade tid att lämna
vatten till oss en extra gång, och dessutom tid att TA BETALT.... Han
passerar garanterat därute på vägen 50 meter bort, kanske 10 ggr varje
dag. Så nog fan kan han stappla in här, och göra rätt för sig... Hon
tyckte jag var löjlig, och lovade att ta pengarna ”nästa gång” vi
skulle köpa vatten... Javisst tänkte jag, du hoppas la jag skall glömma
bort det tills dess.....
Igår den 2 december (onsdag) så såg jag honom på min cykeltur borta i
byn, stoppade honom, och jag räckte ut näven, och sade till honom –
”samsip baht)!!!! Han svarade mycket behändligt –
”¤&%&¤##&%/))/&%¤#”, ungefär så mycket fattade jag av
det hela.... Men tydde det som att han bara skulle bort till en kund,
och sedan komma bort till oss och lämna stålarna.
Behöver jag nämna att fanskapet aldrig kom..... Detta är Thailand, och
detta är thailändare, jag vet inte, men det verkar efter dessa 8 år som
boende här, att thailändare sätter det i system att blåsa varandra...
De skitnar ner sig för precis allting, och ingen ifrågasätter nånting,
inte förrän det fullständigt spricker för någon, och han fått
fullständigt nog, då händer en sak av 3 möjliga scenarios;
Han skjuter motparten, han kör över honom med bilen, eller så sticker
han kniven i honom... Precis som kärlek är en ursäkt för mord i
grodätare-landet Frankrike, så är fylla en ursäkt i Thailand, så se
bara till att vara spritpåverkad, så löser det sig, resonerar dom
kanske här då.
Idag torsdag på hemväg ifrån banken med motor-biken, mitt emot alla
butikerna här utanför mig, så stod han där, vattenkillen alltså, jag
stannade med ett litet gnissel, parkerade framför honom, och sträckte
ut näven demonstrativt, och sade med hög röst – ”samsip baht”.. Han
tittade på mig illmarigt, stoppade motvilligt näven ner i brallan, och
fiskade upp 30 baht, och sedan hade han 28 ord som han gav mig på
vägen...... Jag förstod inget av dessa ord förstås, hahaha!!
Jag sade till honom medans jag pyste därifrån – ”Kaut ei lääoo
khrap”!!! Jag vann, och jag berättade för Yongyut, vars enda farhåga
var om jag nu hade gjort mig till ovän med killen.... Det är så jävla
tråkigt ibland med denna deras kultur, som alltid tycks gynna de som
vågar ta för sig, alla andra skall bara rulla över på sidan och ge sig,
och hålla käften..
Handskak
Chaiyaphum MMCCCXXXIX , Thailand
3 december 2015
82,6 kilo - 82,1 kilo (33 km) 102 minuter - 1.269 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,127 (uppåt)
Jag beundrar den kvicksand,
som den mannen vandrar i!!
Forts. Från föra kapitlet..... Denna risdam kom in i hemmet, och hon
började att kräva priser på mina grejor, som inte var av denna världen,
och detta trots att hon hade pengar i överflöd. Men hon var himla
duktig. Hon vände på sig, vred på sig, hoppade till ibland, backade
ibland, och tog ofta ett steg framåt, allt i akt och mening att få ner
priset på mina saker.
Jag hade en 10.000 kw turbin, där hon pressade ner mig fullständigt i
botten. En vattenrenare för 13.000 baht gick för 4.000 baht, en
varmvattenberedare a´ 8.000 baht gick för 3.000 baht, och en
varmluftsugn som hade kostat 12.500 baht släppte jag för låga 4.000
baht. Inga problem, ta sakerna och njut av dom bara sade jag till
risdamen.
Några dagar senare så gick jag till risdamen, för att handla hem en
påse med 1 kilo ris, Jag tog den till kassan till risdamen, och sade
käckt – ”hejsan hur är läget”? Stort leende, bara bra svarade hon
käckt. Jag frågade då, - ”inga problem med sakerna du köpte av mig”?
Nej nej, svarade hon, jag är väldigt glad!!
Jag håller då upp min lilla påse med 1 kilo ris, jag ler mitt bästa
Colgate-leende, hon ler stort tillbaka åt mig, jag tänker detta
går nog bra, och ser gratis-riset, och mig själv promenera ut genom
dörren snart! Blir dock avbruten strax innan dörren av hennes
enstaviga; - ” 36 baht”!!!!!
Vid detta laget så flabbar jag högt, fasen va roligt den killen
berättade detta! Jag lyckas till slut lugna mig, och säger, du är
allvarlig va? Du ville ha riset gratis för att hon skulle vara tacksam
för dina billiga priser, right? Javisst svarade han....
Men du.... om du nu fick 4.000 baht för en pryl som kostar 10,11,12
eller 13.000 baht, så är det jävligt bra betalt... Du hade begagnade
prylar, och hemma i England eller Sverige, så hade vi nog bara fått
kanske 2.000 baht för det som du fick 4.000 baht för. Jag tror att du
borde ha betalt 72 baht för det jäkla riset. Han tittade på mig,
skrattade som sattan ett kort tag, och sade sedan – ”you are a bad
swedish man”!!! Yes, you got that right!!!
Nu närmar det sig slutet med syster yster Alaam och hennes vistelse
här. De 2 nätterna blev till fredag, lördag söndag. måndag och tisdag.
Hon kommer hit hem till oss nu kl. 23.30 in att, då Yongyut får köra
hene till busstationen så hon kan åka till Bangkok för att starta
arbeta igen.
Igår kväll så rin gde plötsligt ”Pots”, alltså ”mammas pojke”, han som
valde bort Alaam till förmån för mamman. Men de träffas ju ibland trots
detta. Men han är en schysst kille tycker jag. Det var ju den killen
som jag gav jobbet med att fixa hotell-ägarens transport Khon Kaen ner
till Rayong om ni kommer ihåg.
I alla fall han ringde igår kväll vid 19;tiden, och frågade om Alaam
ville följa med honom till Udon Thani över natten. Han skulle leverera
grönsaker och frukt dit, till en falangfamilj med stora ägor. Och de
hade även returtransport med bananplantor, och en massa andra plantor
som dom sålt hit.
Nu kommer det roliga i kråksången. När han ringde så svarade Alaam
snabbt ja, men sedan säger (Yongan berättade detta senare), Alaam till
honom. Att han måste säga vilken tid han kommer, detta är ju
annars helt omöjligt att få ur en thai. Alaam säger till honom, att
uncen blir sur om det bara dyker upp folk här utan att avtala tid, så
Pots fick vackert berätta att han tänkte komma runt 22.30...
Han kom också verkligen 22.30, vackert så... Där ser man med
piska, honung, och stora leenden, så kan man forma sin omvärld, trots
tvivel ifrån vissa läsare! De stack iväg snabbt och elegant, och har
varit borta hela natten plus hela dagen nu då. Innan de stack igår
kväll så tänkte jag genera Alaam lite grand, alltid roligt när folk
blir generade...
Jag frågade henne – ”You sleep at resort tonight” och gjorde mitt
bredaste leende... Jösses vad hon skruvade på sig.... Varför frågar du
så konstigt säger Yongan.... Ja, varför kommer inte Pots hit på
morgonen då, så kan dom köra dessa 20 mil på förmiddagen? Varför? För
att det är mindre trafik på natten..... eller för sex??? Jäklar va
Yongan vred på sig av skratt när hon översatte för Alaam, som snabbt
skyndade in på dass, för att slippa se på mig!!! Forts. Nästa kapitel...
Handskak
Chaiyaphum MMCCCXXXVII , Thailand
2 december 2015
82,8 kilo - 81,6 kilo (42 km) 146 minuter - 1.816 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,131 (uppåt)
Den mannen skulle vara ett vackert lik!!
Forts. Från förra kapitlet..... I morse så var dt lugna gatan, jag fick
också igår avklarat en sak som Yongyut inte vågat sig på någon gång
tidigare, och det var att konfrontera sin syster om hennes stil att
bara dyka upp här, ta för givet att hon fick bo här som hon behagade,
utan att göra sig besvär med att organisera, och planera och ringa oss,
innan och fråga om det är OK om hon kommer, och bor hos oss några
dagar, och besöker sin dotter.
Jag vet att detta troligtvis är den thailändska kulturen bla. bla. bla.
Men detta är bl.a. mitt hus, och då skall bl.a. MIN kultur fanimej
gälla här, och inte enbart thaikultur, det skall dom ha jäkligt klart
för sig. Yongyut var ute på ett ärende igår, så jag stövlade ut till
Alaam, och pratade så enkelt jag någonsin kunde göra, hon fattar ju
inte mycket engelska, och anstränger sig noll för att förstå när jag
pratar.
Men jag fick henne att ”lyssna” och anstränga sig, jag berättade för
henne – ”din dotter tar vi hand om här hemma, och hon bor här, och vi
tycker det är skitroligt, så absolut inga problem. Och du Alaam är
alltid välkommen hit också skall du veta, men en sak MÅSTE du fatta..
och det är att detta är mitt och Yongyuts hem, inte ditt hem. Det
betyder att du inte bara skall dyka upp här, och kräva att få bo här.
Jag vill att du ringer först, och du avtalar med oss, och kollar om det
’är OK med oss. Jag fortsatte; - ”Jag gillar inte när du plötsligt står
här utanför mitt hem och vill in, det fungerar INTE så bland oss
falanger. RING först, och avtala med oss, så skall du se att det löser
sig. Jag fick sedan berätta för Yongyut vad jag hade sagt till hennes
syster. Och jag kan väl säga att Yongan inte alls var glad, inte glad
ett skit skall jag säga.
Jag blev då förbannad, och ville markera ordentligt; - ”Yongan, detta
är ditt och mitt hem, det är fanimej varken din systers eller din
mammas hem, det är ditt och det är mitt hem. Vill din syster hit hem,
och hon satsar på att bo gratis här hemma, så är det minsta jag vill,
att jag blir informerad i förväg om det hela, annars tycker jag det är
heltrist, och gillar jag inte läget, så kommer du heller inte att göra
det, jag lovar dig”...
Yongan ryckte på axlarna, och tyckte väl troligtvis att jag var den
styggaste människa på denna planet. Men hon höll masken, och var
tillgiven och fin när vi vaknade i morse. Kanske det helt enkelt var så
att hon var cool med att jag trots allt hade öppnat käften, och sagt
till hennes syster hur jag ville ha det. Ja vi får välan se i framtiden.
Nu i morse så stack dom med bilen ner till byn och syster Baloo, och
skulle leverera mamman tillbaka dit hon bor därnere. Jag skickade med
en påse med sockerkaka, och en påse med kardemumma-kaka, så mamman kan
ha nåt att tugga på där i byn, och läska de andra invånarna där
med. ”Kanom” kallar dom mina godsaker. Kanom är väl gott bröd, vilket
på thai innebär en jävvla massa socker tror jag!!
Stack ner idag på Big C och tog mig en fika ensammen, både Ingemar som
York hade andra saker på agenden. Beställde in mitt kaffe, och
plötsligt så stod där en falang, som jag sett ett antal gånger
tidigare. Han satte sig och tog en kaffe han också. Vi hade ett gött
snack, och dena gång så ville han berätta om vad som hade hänt i hans
by där han bodde!
Han var inne på det där temat om thai och deras tacksamhet, och sådana
saker. Han berättade följande historia som jag skrattade gott åt, ty
han berättade så himla roligt och med full ingivelse, han var för
övrigt engelsman. Han berättade att han var på väg att flytta tillbaka
till England igen, han hade fått problem, och hade inte längre
inkomsterna att bo kvar här borta.
Så han satte igång att sälja av sina tillhörigheter, det är ju inte
lätt i detta landet att sälja begagnade saker, även om dom är
kanonfina. Där fanns en dam som han kallade för ”ris-damen” där i
byn. Hon var enligt ryktet riktigt välbeställd. Forts. Nästa kapitel....
Handskak
Chaiyaphum MMCCCXXXVII , Thailand
1 december 2015
83,3 kilo - 82,7 kilo (33 km) 133 minuter - 1.655 kalorier
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs; 4,111 (uppåt)
Se så min gode man,
detta är inte rätt tid att skapa fiender!!
(Voltaire på sin dödsbädd,
som svar på prästens begäran,
att han nu skulle för-vägra satan)
Nu har vi full fart här hemma (igen), ty Alaam (Namkaengs mamma och
yongan syrra), är här uppe på besök. Hon stod här utanför tjoandes
”Yut, YUT, YUT” precis som vanligt. Jag har visat den bruden vår dörr
vid 2 tidigare tlllfällen, och detsamma gäller mamman också. Men dom
får inte in i skallen hur dörrar fungerar. Dom går absolut INTE fram
till dörren, och knackar på den som vanligt fölk när dom vill komma in.
Dom använder heller knappt dörren. De använder skjutdörrarna vid vår
uteplats. Jag har sagt till denna gäng, att vi har dörrar att gå i, och
inte alltid springa via skjutdörrarna. Jag vet inte vad detta beror på,
naturligtvis så beror det i grunden på att dom inte har så mycket
susning om dörrar.
Thailändare har sitt förflutna i sig här och nu, och det förflutna hade
nog inte dörrar i vår mening, så som vi har dörrar i västerlandet. Här
så var dörren nog mer en spärr för större djur att komma in i
bambuhyddan tror jag. I många stycken så är fortfarande deras seder och
bruk ifrån gångna äldre tider, naturligtvis något som ligger kvar i
deras göranden i livet i dag. Spöken här och där är ett seriöst inslag
i livet, och vidskepelse i stort, som vi sagt förut, det lever man
efter till 100%.
Det finns säkert hundra;tals olika levnads-regler som alla syftar till
att hålla spöken nöjda och belåtna. Det roliga i mitt tycke ibland, är
att spöken ifrån den egna familjen INTE är spöken, de är mer andar som
visslar omkring, och vill ingen nåt ont, medans då grannarnas anhöriga
döda, och resten av världens anhöriga döda, brukar ta alla chanser på
att göra jävulskap, och locka de levande ner till dösriket, tesen "mitt
barn och andras ungar" kommer till tanke lite grand, om ni nu fattar
vad jag menar?.
Ja ni kommer väl ihåg de röda t-shirtsen här i byarna, som skulle lura
spökena och andarna, att i det huset så hade dom inte mycket att hämta,
ty mannen i huset var inte hemma, eller han var död. Kvinnan löper ju
inga risker med andarna, ty dom är inte värdefulla, och räknas i stort
sett inte i annat sammanhang, än att ta hand om sin familj. Där ju
mannen inte röner lika mycket ansvar tydligtvis.
Så jag finner det urbota konstigt att man värderar i denna kultur, en
produkt som mannen så högt, när han ändå är ganska värdelös i
sitt bidrag till familjen, inte alltid, men många många av dom är
fullständigt värdelösa. Men som vi också hade det förut, ”It is a man´s
world”. Vi hade det på mycket bättre grunder än u-länderna tycker jag.
Västerlandets man tog hand om de sina, och rönte därför uppskattning
därefter, här verkar det alltså vara precis tvärtom...
Tillbaka till nuet och här i vårt hus då. Svärmodern är alltså här
också, så nu kokas det mat, det hackas och lägges in mat, och så mycket
sallader som passerar mitt kök, har jag inte sett allt sedan ”Jesus
gick i shorts”... Jag lyckades med konststycket att göra Yongan
sket-sur igår, jag klagade på käket.
På bordet stod det, och hade stått allt sedan 10.tiden på förmiddagen,
4 st tallrikar med middagsmat på. De hade i vanlig jävla ordning satt
över ett sådant där skydd ni vet, alltså ett skydd mot flugorna. Men
maten stod där i 35 gradig värme på bordet ute på baksidan. Jag
reagerade runt 20,tiden på kvällen, och frågade öppet dessa
mat-jönsar att vore det inte bättre att dom käkade upp den befintliga
maten på bordet, INNAN dom gick ut och handlade mer mat, och donade och
grejade??
Detta samtalsämne är ju inte nytt här hemma, så Yongan blev tvär-sur,
ty hon var la rädd att hennes mamma och syster skulle fatta vad jag
sade. Yongan tog mig åt sidan, och läxade upp mig rejält, skadade
kanske inte heller för den delen. Hon höll låda, och visade med att
tydllghet hur sur hon var,.
Hon berättade att maten som stod på bordet nu i snart 12 timmar i
sommarhettan hade kommit ifrån grann-tanten men Yongan berättade att
hon inte gillade den maten, och att den var gammal redan när den
lämnades in till oss. Men va fan menade jag på.. säg till granntanten
då, även om det är en trevlig tant, att du inte äter gammal röten mat.
Jag undvek nogsamt att nämna, att jag redan sett dom hela gänget käka
av maten där på morgonen. Så, så illa kunde det ju inte vara...
Att grann-tanten förlorar ansiktet på det är ju fan inte ditt fel, det
är ju kärringen som inte klarar av att göra bra mat bara... Ta inte
emot maten, säg att du inte vill ha den, menade jag på då!! –”Du
fattar inte, du är falang”... och sedan fortsatte det i 2,5 timmar till
strax innan läggdags, då hade hon tydligen glömt av att hon var
förbannad, och var tillbaka igen i sitt vanliga lugna fina jag igen...
Forts. I nästa kapitel..
Handskak