GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

                                                                   

Chaiyaphum MMCCCLXVI, Thailand

31 december 2015

85,0 kilo - 84,1 kilo (35 km) 123 minuter - 1.549 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,287 (neråt)

Det började med att York sade till mig att ”hon säger så bara för att inte göra dig ledsen”!!! Och vad föranledde detta yttrande då? Ja låt mig ta det ifrån början, så ni får lite sammanhang i hela grejen.

Det började med att Dan, amrisen bakade banankaka med nån bärsort där i, faktiskt riktigt gott, men som så ofta när Dan gör nåt så vill han gärna ”lägga till” prylar i kakorna eller i maten. Så det blir liksom kaka på kaka, och prylar på prylar, och man får ofta inget sammanhang alls i vad man käkar för nåt. Men det skall sägas, Dan bakar och lagar mat som en riktig köks-kung, så skall absolut inte klaga.

Men det är det där att han lägger till hela tiden. Jag kom in med min sockerkaka, som jag bakade efter mammas gamla recept som är riktigt riktigt gott, mycket godare än någon sockerkaka som man kan köpa... Dan smakade, och sade ”Hmm,,, kanske skulle kunna lägga till blackberry (Björnbär) eller kanske banan!!

Fan tänkte jag, aldrig att man får beröm för att det är gott, utan alltid dessa mot-förslag, att göra om grejorna man bakar. Kardemummakakan efter morsans recept tyckte han att man skulle lägga i Almond-nötter!! Va fan lägga i nötter i en grymt god Kardemumma-kaka!! Sjukt ju!!

I alla fall, vi fick utav Dan 2 st påsar med hans Banankaka med björnbär i. Jag lade dom genast i frysen som jag alltid gör, så man har färskt kaffebröd hela tiden. Yongyut tyckte efter nån vecka att hennes mamma skulle få detta goa, hon sade att mamma och Baloo (äldre systern) kunde få varsin påse.

OK inga problem tyckte jag.. Men är ju rädd för att lägga på vikt, så bara bra att få godsakerna ut ur huset ju! Så igår morse, så öppnade jag frösa-boxen, grävde fram en vit plastpåse som jag visste innehöll Dans 2 st mindre plastpåsar med hans banankaka... Hängde den på cykeln, och for iväg hemifrån. Tog riktning på Baan Kudschöa, byn där Jai Paengtha bor, ihop med spritmagistern och Baloo.

Kom dit glad i hågen, langade över påsen, och berättade att hon måste dela med sin dotter 50/50... Hon fattade genast tyckte jag. Fyllt av gott mod, så dristade jag mig att säga att detta var bakat av Dan, från ”Sahallad”... (USA).. Jai Paengtha grymtade, och sade som hon alltid säger numera till mig ”thank you thank you” och klappar mig på armen.

Hon har börjat med att drista sig till att röra mig på typ armen. Men det har tagit 7 år innan hon gjorde det. Dom är ju inte mycket för det fysiska här, annat än när det gäller fortplaning och aga...

Jag åkte hem igen, och efter det att jag duschat 2 timmar senare, så bad jag Yongan att kolla med sin mamma om hon förstod vad jag hade sagt överhuvudtaget. Alltid bra att veta, så man lär sig att kommunicera åtminstone lite grand med de äldre här. Yongyut ringde upp, och Paengtha hade fattat att hon skulle dela, men hon hade glömt namnet (Dan) på mannen som hade bakat kakan.

Hon säger sedan till Yongyut, att uncens kakor Glawann och mä Vivans cake, är mycket godare!! Jag bad Yongyut att hon verkligen kollade så inte Paengtha sade detta bara för att vara snäll. De kör ju med den stilen här. Ljuger gärna för att ge ansikte, eller spara ansikte. Men Paengtha intygade igen, att hon verkligen inte tyckte om denna kaka som hon hade fått idag..

OK jag blev ju glad, roligt att dessa by-thai har samma smak för kakor som jag har i alla fall., även om inte rötter och stjälkar ingår i min nuvarande diet.... Glad i hågen, så berättad jag detta för York senare på eftermiddagen i går, när vi fikade på Big C, och kollade vackra damer i smyg!! Och det var då han sade det som jag började detta kapitel med.

På kvällen igår, så grävde jag i frösa-boxen igen, och skulle få fram en pöse med vörtbröd för att jag ville fika. Fick fram en stor vit plastpåse, och tänkte va fan är detta nu då? Yongyut var där i köket och utropade ”vad har du gjort”? Jag öppnade plastpåsen, och vad ligger däri? Jo Dan, amrisens banakaka med björnbär i!!!

Vad har jag gjort. Jo jag gav Jai Paengtha mitt vörtbröd i morse.. Med tanke på att thai bara hatar vörtbröd, så måste hon ha grymtat väldigt illa, när hon försökte käka mitt vörtbröd i tron att det var Dans Banankaka!!

Så i morse, så fick jag cykla den vägen igen, och fixa till mitt misstag och ta hem vörtbrödet, för det ville jag inte skulle gå till spillo.... Jag tror nog nu att Paengtha denna gång kommer att tycka mycket bättre om Dans Banankaka med björnbär där i..

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXV, Thailand

30  december 2015

85,3 kilo - 84,4 kilo (36 km) 114 minuter - 1.436 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4.308 (neråt)

Vi vart inbjudna häromdagen till Dan, den lite "runde om magen" amerikanen ni vet! Mycket generösa människor han och Amphorn. Han hade i lager till oss, förutom 2 st kanongoa groggar, dessutom köttbullar. Amerikan som han är, så har han ju inte så mycket grepp om sin omvärld, men han försöker i alla fall, och han hade gjort riktigt riktigt goda köttbullar.

Dom smakade inte som mammas köttbullar, vilka ju är oslagbara. Nä, han hade handlar enbart grisköttfärs, inget biff alls. Normalt sett så rör jag inte den typen av köttbullar, jag saknar alldeles för mycket nötfärsen i köttbullarna, eller pannbiffarna. Men här så hade Dan lagt till en sak, och det var ost. Osten gjorde köttbullarna riktigt goda.

Men nu kommer det amerikanska, ja OK osten är väl också en amerikansk ”åkomma” dom har ju ost i fanimej allting dom käkar, det är väl därför som dom är så feta hela det folkslaget... Men Dan hade lagat till en sallads-dressing, så man skulle doppa köttbullarna däri, och där fick man riktigt se okunnigheten lysa igenom.

Tänk Er själva hur grymt äckligt det blev, att doppa en god köttbulle i en salladsdressing, han måste vara tokig, han tyckte dessutom det var gott, och det tyckte våra fruar också, men skitäckligt var det.

Vi drack 2 groggar på man, och det var vodka med schweppes tonic water, men inte den vanliga, utan med lemon-smak, och den är dödlig god om ni vill veta... Kanongott att blanda grogg med faktiskt. Men det är gött och himla kul, att ha goda vänner och goda grannar som Dan och Amphorn måste jag säga. Livet här bland risfälten tarvar vänner och bekanta, annars kan man lika gärna lägga sig ner, och sparka sig till döds av ensamhet!!

Huset mitt emot oss, de som hyr. Där killen började med att ta hem en strids-tupp för 1 år sedan, som han sedan tog bort, efter det att jag gick ut till honom 04.45 på morgonen, och sade att fanskapet störde min nattsömn. Sedan dröjde det ju drygt 1,5 månad, så hade han lyckats få tag i en brud ifrån byn här, Nong Nasaeng, som han gifte sig med.

Denne by-brud saknade sina jävla by-husdjur, och plockade med sig ifrån byn kycklingar, hönor, och 2 tuppar. Nu blev det ett sattans liv därinne, och nu skiter killen fullständigt i allting, han gör som han vill, och han vill inte anpassa sig ett skit.

Jag gick ut till honom en morgon, när hans jävla hönor, kycklingar, och tuppar valsade omkring ute på gatan, och sade att nu fick det fanimej vara nog. Jag pekade och stirrade ut honom, och sade att ta in dina jävla husdjur på din tomt.. Mer än så kunde jag inte göra...

Efter detta, så fick områdes-ägaren reda på att det var fler än jag, som inte gillade detta med hönor och tuppar, inne på vårt område. Vi har ju en tyst överenskommelse hela högen, om att vi inte skall ha hundar, och katter, springande omkring här, som dom gör i resterande Thailand, och det har fungerat bra...

ÄNDA TILLS denne mesen plockade hem dessa skitdjur... Hon, områdets ägare, kontaktade företaget som killen var anställd på, och som betalar hyran på huset, och sade att de fick säga till sin anställde. DÅ fick hon reda på att företaget skulle säga upp hyres-kontraktet, och ta bort den anställde därifrån. Områdes-ägaren hade dessförinnan talat om för företaget, att de skulle dessutom få betala för en fullständigt förstörd trädgård.

Det tog ju hönorna, kycklingarna, och tupparna runt 2 månader, så strippade dom hela trädgården på buskar, blommor, och precis allt gräs, titta på fotot av trädgården, så får ni se hur 2 månader med hönor, och tuppar, kan göra med en snyggt landscapad trädgård, den var ju lika fin som våran trädgård var.

Jag hoppas områdes-ägaren debiterar runt 40-50.000 baht för den skadan... det kan dom gott ha dessa pännhövven, som inte fattar att dom inte längre lever på 1800:talet...

Så med detta sagt, det lär nu vara runt 2 månader kvar, så blir vi av med dessa fjantar till hyresgäster, och det blir hus nummer  3 som kommer att stå där helt tomt på vår gata.. Helbra tycker jag!! Kan säga hur det ser ut husmässigt numera då, kan ju vara bra att veta:

Det finns totalt 14 st hus på vår gata....
- Helt tomma av en och annan anledning är alltså 3 st.
- Tomma mesta tiden, fattar inte varför, men oftast tomma är 3 st
- Således, så finns det 8 st hus med folk i,
- Och av dessa 8 st hus, så är vi 2 st falanger som aktivt bor här... Alltså jag och  
   Dan.amerikanen...

Tony, engelsmannen flyttade ju tillbaka, och fick börja jobba i England, så den gubben ser man nog inte på 10 år tror jag!! Ta i trä och allt det där, men gatan är kanon, och jag har haft tur med de flesta grannar, även om stor-idioterna här bredvid, ju sätter sin prägel på gatan emellanåt, jag tänker då på Old Food och Miss Pussy..

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXIV, Thailand

29 december 2015

85.7 kilo - 84,9 kilo (33 km) 106 minuter - 1.335 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,320 (uppåt)

Forts. Från förra kapitlet....De var ju smålänningar bägge två, så de fattade ju inte varken en halv special eller ens en hel special, men de får lära sig... Yongyut hade stått länge och gjort thaimat till damerna, så även våra damer var helnöjda med livet.

Och jag noterade att Yongan hade öppnat en 2 liters vinflarra, som dom tog några glas av. Och det dröjde inte länge förrän jag såg att Yongan s ögon hade smalnat av, så dom mest liknade kines-ögon, ty hon var rejält trött nu av dagen innan, plus rödtjutet nu!!!

Och med detta så är vi framme till att börja rapportera ifrån vardagen här i Chaiyaphum, men innan dess, så måste jag säga att vad det gällde vadslagningen emellan mig, York och Ben barägaren, som ju gällde om våra thaidamer kunde hålla sig under kvällen, och låta sig nöja med att käka falang-mat på restauranten där vi satt och förnöjde oss, så kan jag säga att vi alla 3 vann utan större problem.

Vi startade att äta kl. 16.30 ungefär, och vi käkade och hade trevligt fram till 18.30 cirka. Då var vi alla mätta och belåtna, och snapsarna hade funnit sin väg i kroppen, och själen var lycklig. DÅ hände det som vi 3 (jag, York och Ben) inte slog vad om, ty oddsen var värdelösa!!! DÅ plötsligt dök det upp 3-4 thailändska maträtter på bordet, och våra thaidamer fick plötsligt tillbaka livs-glansen i ögonen, och deras själ blev nöjd.

De kan bara inte hålla sig, inte ens en endaste jäkla måltid. Men upp till dom. Men kom inte och snacka om att dom är så jäkla anpassningsbara. Dom kan anpassa sig grandiost bra, jag märkte det på Yongyut, Men hennes ”anpassning” funkade bara så länge som hennes isolering tillät det i främmande land.

Så fort som vi satte oss i en bil och skulle till Göteborg, så var vår första delmål ett stopp vid någon kines-mats-leverentör eller thailändare, som sålde kryddor, stjälkar och rötter. Men visst, så länge vi bodde isolerat med mina systrar, och bara hade ICA, så funkade det bra... Eller inte? Hon kanske led helvetes alla kval, hahahaha! Så med detta, våra thaidamer fick till slut sin mat, och var nöjda över kvällen och sällskapet också...

Igår 25 december, så nådde jag toppen eller skall jag säga bottenmärket viktmässigt i mitt liv... Jag nådde hemska 87,7 kilo, och var ganska deppig. Här sliter man som en dåre på cykeln, och får lika ont i arslet samt i pinke-röret nere mellan rumpan och snoppen, och detta efter allt cyklande. Och så bara för att man skall mysa till det, och käka lite julmat, så rusar man ifrån 82 nånting snabbt upp till 87,7 hemska kilo.

Jag vaknade i alla fall i morse 26 december, och lyckades pinka 7-8 ggr innan cykelturen, och kom ner på 86,3 och mådde mycket bättre.  Stack ut på min 36 km;s-runda, och kom hem och vägde mig, och hej och hå där stod det 84,4 kilo....

Inte så himla bra, men i alla fall bra mycket bättre än tidigare. Så nu får jag jobba vidare, ty ner till 82 skall jag igen. Men det dröjer nog tills vörtbrödet tar slut, och med det osten, och Floran, inte bra för dieten, men bra för själen.

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXIII, Thailand

28  december 2015

84,9 kilo - 84,2 kilo (25 km) 95 minuter - 1.196 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,298 (uppåt)

Forts. Från förra kapitlet.... Snacket var nu över, och en rejäl Baccardi/cola väntade på mig i baren. Killen, alltså denne siste svensk, kommer ju aldrig att bli del av mitt liv, så jag tyckte det var lika bra att han fick höra vad jag verkligen tyckte, och inget jävla jams och medhåll, det hade han nog fått tillräckligt av under sina 4 år här med denna thaidam.

Skall avsluta med att säga att thaidamen hans ifråga, var en riktigt trevlig dam, såg bedårande grann ut, och kunde prata, vilket var uppfriskande. Men hon hade ramlat i samma stupida fälla som de flesta gör här när dom är lärare och statligt anställda. Dom blir nästan anmodade att ta lån, bra billiga lån sägs det, varav runt nån miljon av lånet INTE behöver betalas tillbaka förräns dom får sin livs-provision, när dom går i pension.

Lärarna brukar ju få runt nån miljon eller 1,5 miljon, när dom går i pension. Så de flesta lärarna lånar upp detta belopp redan i unga år, och sedan har dom inte ett sattans extra skit när dom går i pension, utan hela deras livs provision går direkt till banken.... Thai här, generellt sett, kan bara inte hålla sig när det gäller stålar.

Att ha mat på bordet nästa ett år framåt i tiden, det är fullständigt otänkbart att ens tänka, och planera för den situationen. Så bränn alla broar, låna, spendera, och lev livet, ty imorgon kan vi vara döda och begravda. Om inte, och vi lever, så får väl våra anhöriga yngre ta hand om oss, det är ju därför som vi pippar som marskatter, och skaffar barn som galningar, i alla dessa våra varma länder, smart va!

Det närmade sig nu stängningsdags och hemgång, och det fanns rejält med överbliven mat på bordet, ty trots att vi erbjöd Bar-ägaren ”Ben” att få maten, sälja den till de andra kunderna, och stoppa pengarna i egen ficka för att dryga ut sin inkomst, så nappade noll och ingen, på att köpa för en skitbillig penning och få en kanonmiddag med julmat på köpet.

Men dessa engelsmän, och amerikanare, och skollärare, som satt där, tyckte väl kanske inte om vår mat, eller så ville dom inte slösa 100 baht (SEK: 25.-) för en slik middag, secka dönickar tycker jag!! Men kanske kan vara så att dom lever på Som Tam SEK; 7:- så dom har mer stålar över för att sitta i baren, och läska med öl och brännvin, jag vet inte.

Men vi som satt där tog hem lite mat, och lite Jansson tog jag hem, och käkade upp den goingen till lunch på juldagen här hemma. Jösses va gott det var. Ingemars Jansson är bättre än Restaurant-Jansson helt klart!!

Nu vart det hemgång, och jag lade mig bums lycklig över en enormt lyckad julafton i goda vänners lag. All planering funkade, och allt gick smärtfritt, och det var hel-lyckat att INTE hålla julafton hemmavid som vi gjort hittills under de tidigare 7 åren. Ben, barägaren var enormt samarbetsvillig och service-vilig, och det är bara att rekommendera att fira sina grejor hos honom. Typ födelsedagar eller bröllopsdagar funkar nog grandiost där också....

Jag vaknade på natten, kollade klockan och den var 04.45,,, jag hade fasenimej sovit gott i styvt 5 timmar, utan att ens vakna för att pinka, kanongott. Stannade upp där på tidiga morgonen, och kände efter hur jag mådde, och se om det kanske var ”paracetamol-läge”... Men jag mådde prima, noll baksmälla, noll törstig, och kände mig utvilad. Jag struntade i att gå tillbaka till sängen., och satte mig vid datorn, och kolla en film och lekte lite.

Klockan gick snabbt, och snart kom både Yongyut och Namkaeng upp så frukosten stod snart på bordet... Klockan 08.00 kom Martin Och Kent över, och vi käkade frukosten ihop. Och sedan hjälpte Martin mig med datorn, och Kent hjälte han med den där jävla konstiga värdelösa surf-plattan som är värdelös i jämförelse med en dator. Killarna stack sedan hem till sina hemtrakter, som ligger lite närmare polcirkeln än mitt hem gör.

Klockan rullade snart på, och då kom jag på... jäklar jag hade ju bjudit Ingmar och Jörgen med fruar på middag!!! Snabbt som ögat över till Big C och handlade potatis. Hem och skalade dom,  ”rättning i ledet”, det var Yongyut som skalade dom. JAG kokade dom i alla fall, och kryddade moset. Och sedan kunde vi käka en halv special kokt, ihop med ketchup och senap. Verkade som den grejen gick hem.  Forts. Nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXII, Thailand

27 december 2015

85,2 kilo - 84,3 kilo (29 km) 93 minuter - 1.171 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,244 (neråt)

Forts. Från förra kapitlet... Jag tror utan att överdriva för himla mycket, att jag slafsade i mig 12 st baccardi/cola!! Mina lagkamrater ute på ”plan”, hängde på de också himla bra, och humöret var på topp precis hela kvällen. Vi körde lite karaoke också, och Jörgen var väl den som drogs mest till denna asiatiska företeelse. Jag själv vågade mig också fram, och rev av Harry Nilssons ”Everybody´s talkin” till någras förnöjsamhet.

Nu så började vi mer och mer att överge vårt julbord, och strosade runt i baren, och där fanns massor av folk att mingla med, och det var skit-trevligt må jag säga. Vilka goa livsöden som man stöter på här i Thailand. Ta bara i denna baren, där jag pratade med en spanjor (mor spanjor och far schweizare) han pratade perfekt engelska på alla sätt.

Han var gammal motorcross-förare, hade ramlat under träning, och skadat sig så illa, så hans högra arm hängde som en lealös död köttklump. Han var fullständigt förlamad på den sidan, men secken otroligt framåt, och positiv, och trevlig kille må jag säga. Han har en livslång ersättning ifrån försäkringsbolaget, och har nu bott här i Thailand allt sedan drygt 9 år tillbaka, killen är 45 år gammal. Han behöver aldrig mer arbeta för sin försörjning som ni kanske förstår.

Jag träffade 2 pratsamma killar i baren, och vi tjötade ihop oss också. De hade var för sig stuckit ifrån England när dom var i 25 års;åldern, och dom hade nu efter drygt 20 år utomlands, bott i Bahrein sedan 10 år tillbaka, de arbetade alltså där. Det mest fantastiska var att de kom ifrån 2 grann-byar i England.

De hade aldrig sett varandra förut, förrän de möttes i Singapore för styvt 10 år sedan, och allt sedan dess varit dö-polare, och rest till samma ställen och jobbat, under alla dessa år. De var gifta med sina kvinnor och lyckliga, så det var absolut inga bögisar skall ni veta!!

Jag satt och pratade med en svensk också, och han var väl 60 år gammal tror jag, han var ihop med en thai-kvinna (förstås), hon var tydligen 50 år ung. Han var rejält bekymrad fick jag snabbt reda på. Vi talade om att kvinnorna här i Thailand inte alls är annorlunda än kvinnor över hela världen. Alltså sett ur det perspektivet, att vi män måste visa att vi är villiga till att ”committa” oss till förhållandet vi är i, med dessa kvinnor.

Att bo i Sverige som  denne kille gjorde, lekte ”mamma, pappa, barn” under 2 månader per år, och sedan resa hem igen, DET är inget som imponerar på en kvinna någonstans i denna värld, förklarade jag för honom. Ty detta var just precis vad han gjorde. Jag frågade honom rent ut – ”Åker du till Thailand till din thai-dam bara för att kunna ligga med henne gratis under 2 månader per år, eller varför åker du ner?

N E J utropar han, jag älskar henne ju!! Och hur visar du det då? Är du förlovad? Gift? Har du tagit henne till Sverige någon gång? Har ni rest överhuvudtaget någonstans utanför Chaiyaphum? Absolut ingenting hade han gjort. – ”Du förstår inte”, fortsatte han! ”Jag är bekymrad, och vet inte vad jag skall göra? Min dam har lån och skulder på 4,5 miljoner baht!”

Denna thai-dam ägde en fin stor bil i miljonklassen, hade handlat på sig ett fint hus inne i centrum av staden Chaiyaphum.. Hur hon hade fått möjlighet att låna detta enorma belopp, är mig en gåta, fortsatte killen att säga! Har du inte frågat henne då? Undrade jag! Nä tiden är för kort. Jasså hur länge har ni varit ihop då...... 4 år svarade han!!!

Har du funderat på att pröjsa skulden för henne, och starta ett liv här då? Nej det vill jag inte, jag har ett hus i Sverige, och jag ser det som min start när jag pensionerar mig om några år.. OK fortsatte jag – ”Varför är du ihop med henne då”? Jag älskar ju henne!  OK Fattar jag detta rätt och riktigt då? Du älskar henne, men har inte sedan fyra år varken gift dig, eller förlovat dig med henne? Du älskar henne, men vill inte sanera ekonomin så ni kan komma vidare?

Så låt mig fråga dig ”Du bor och lever i ett vakuum, som består av ofrågade frågor, med osvarade svar! Det består av ett liv där du tittar på, snor åt dig av det du kan, men du vägrar att beblanda dig. Jag skulle vilja kalla det för att du är här under falska förespeglingar, och snor åt dig gratis samlag, inget annat. Kärlek är skitprat. Är man kär i någon så hjälper man på ena eller andra sättet, inte bara tittar på som en sneken fönstertittare.... Forts. Nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLXI (A), Thailand

26 december 2015

Jag har lagt till en viktig del på hemsidan och det gäller VISA och uppehållstillstånds-frågor här i Thailand.

Jag kommer att lämna en redogörelse om de olika VISA som finns och uppehålls-tillstånd. Jag kommer att redogöra för de olika krav som också finns på oss utlänningar för att kunna få dessa VISA.

Jag hoppas med detta att kanske någon eller några av Er läsare skall kunna få svar på några av Era frågor... Skulle ni ha ytterligare frågor i det ämnet, så maila mig gärna på mailet; chaiyaphum@glegolo.com  Ni är alla välkomna så lovar jag att hjälpa till..

Glegolo
(Handskak)

Chaiyaphum MMCCCLXI, Thailand

26 december 2015

86,3 kilo - 84,4 kilo (36 km) 123 minuter - 1.549 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,268 (neråt)

Julefrid i juletid? – Ja hur man än mår efter ett fältslag som detta på självaste julafton, så inser man i alla fall att friden är borta för längesedan på julen. Den större delen av mig själv är bara glad över detta faktum, att folk mer och mer verkar tycka det är bättre att umgås med dom man gillar på julen, än med påtvingade traditioner, där man plötsligt skall trängas, och stötas, och blötas med släktingar, som man endast har blodet som gemensam nämnare med.

Jag har aldrig fattat den grejen faktiskt, och jag hatade när jag var liten, ung, ungdom, och sedan som vuxen, den långa väntan som julhelgerna innebar. Jag vet inget värre än när man som vuxen, åkte ner till jobbet och satte sig, jobbade lite, och försökte att få tiden att gå under julhelgerna.

Julen är för mig inget annat än en värdelös ensamhelg för människor. Och vi jar skapat den själva allt i akt och mening kunna kopiera någon religiös uppfattning som spreds utav kyrkan där "familjen" sitter tillsammans, och helgar den helige ande eller någon sådan skit.

Nu här i Thailand då, så har jag äntligen funnit mig tillrätta, och det var väl på tiden kan jag tänka mig. Här umgås folk med varandra för att man gillar varandra, och man sitter tillsammans på helger och högtider, även om man inte har andra band med varandra, än att vi alla andas samma luft!!

Igår var det julafton, och det skall sägas direkt, juldagen gick i ett töcken, och jag hade varken den kroppsliga eller mentala orken att slafsa ihop ett kapitel som kunde dateras den 25 december 2015. Än  mindre blev det aktuellt med en cykeltur. Min förfäran under denna heliga dag, tog ett nytt rekord i förfäran, när jag besteg vågen här hemma, och nål-fanskapet slog i 87.6 kilo.

Nu fr.o.m. idag den 26 december, så skall det bli nya friska tag. Cyklingen skall ta fart igen, brödet skall få hamna på andra plats i mitt liv, efter den vanliga dieten av sallad och rejält med protein. jag kommer då att snabbt kunna rasa neråt 82 kilo igen skall ni se...Fan min mage ser ut som en Biafra-mage nu efter julhelgens brödätande. Lycklig men fet javisst.. men hellre lycklig och lagom fet.... Vi tar nya krafter nu istället, och kör ett år framåt utan avbrott i cyklingen eller i skrivandet av dagens kapitel...

Vi var i alla fall 17 st människor nere på Bens Bar i Chaiyaphum. Han (Ben) dukade upp 4 st bord där vi skulle sitta ihop, och vi hade 2 hela bord med all maten, så vi hade ett s.k. ”gående bord”!!  Alla kom i tid, det enda som började lite underligt var att båda våra 2 finnar med familjer (Risto och Eero) INTE satte sig vid vårt bord som arrangerats av oss,

Dessa satte sig vid ett eget bord en bit bort, helt avskilt ifrån gänget.... Fattade ingenting av det hela, och bad dom vid flera tilfällen att sätta sig med gängen, men inget hände, de vägrade tydligen att sitta med oss andra, ja tydligen är finnar konstiga, och ändå på samma gång inte konstiga...

Ekonomin blev jättebra ordning på, det var ju undertecknad som höll i det hela, Varje person fick betala för detta kalas 295 baht, altså 590 baht per par. Och då ingick det följande fantastiska mat. Kanongo skinka 3 kilos från Sverige, Morotslåda Finland, 5 olika sillsorter med gräddfil och kokta potatis. Ägghalvor i mängd, med både kaviar som räkor och någon stuvnings-grej på. Vörtbröd med smör och ost, Köttbullar och Janssons Frestelse, och slutligen snaps (Skåne).

Det vi drack för övrigt eller beställde ifrån Baren, fick var och en ta på sin egna privata nota. Baren hade dessutom också lagt på 100 baht som service-avgift till var och en. Nu började då sjöslaget. Jag hade dock själv tjuvstartat med en baccardi/cola som snabbt följdes av en baccardi/cola. Till maten, efter det att vi satt oss ner och börjat äta, tog jag en baccardi/cola, och så höll det sedan på i en allt intensivare takt ju längre kvällen led. Forts. Nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLX (2.360), Thailand

24 december 2015

84,7 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,274 (neråt)

God Jul och ett riktigt gott nytt år, speciellt till mina 2 systrar där hemma i Sverige, Dom har det kallt hemma i Sverige nu, som ni kan se på bilden....

Men även en God jul till alla Er läsare... Jag hoppas ni orkar hänga i, och läsa mina skrönor. lögner, påhittade historier, och sanningsenliga sägner, ifrån ett riktigt snöfritt Thailand. Som någon sa, kanske det var jag, vet faktiskt inte.... Men ”det viktiga i innehållet är inte om det är sant, det viktiga är om det är värt att läsa”!!!

Åkte på nu på eftermiddagen, dagen innan julafton, att baka ytterligare 4 limpor med vörtbröd. Jag har varit och nallat i frösaboxen flera gånger om dagen, under flera dagar nu, och jag märkte idag, att vörtbrödet inte räcker till julafton, och till 18 personer. Så det blev till att baka igen, och fylla på rejält.

Förhoppningsvis så gillar ju inte thai bröd, och de gillar absolut inte ”starkt” bröd, såsom vört då! Så kanske det klarar sig med ganska lite bröd, så man kan ta hem resten, och avnjuta det här hemma istället....

Jul i Thailand, ja kommer man hit ner för att smita undan firandet där hemma, så är det väl OK. Men bor man fulltid här i Thailand, så är det himla kul att träffas och käka julmat, och berätta historier, och flabba kvällen lång!! Man är liksom mer inne på att bevara traditionerna då känns det som. Man har ju inte smitit undan, utan istället längtar man till att vara svensk emellanåt!!

Nä jag måste korta ner detta kapitel, tiden rinner iväg, och folk står och knackar på dörren.. tydligen vill dom att jag skall provsmaka skinkan, skulle ju kommit igår lovade dom.. jäkla smålänningar..  Vi hörs imorgon..

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLIX, Thailand

23 december 2015

84,7 kilo - 83,8 kilo (39 km) 133 minuter - 1.655 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,288 (uppåt rejält)

Fick höra en historia som tydligen går runt nere i Bangkok bland gubbsen där, det var York som berättade den idag. Tyckte att den var så pass ”söt”, så den tålde nog ytterligare skärskådning av både falang-män som falang.damerna bland mina läsare. Vi har alltså en falang-kille som vi för enkelhetens skull kan kalla för Sture.

Sture hade ankommit Bangkok, och trots att han hade goda vänner med sig, så var han ju ute i ett ärende av det något mer erotiska slaget, efter en lång tid av ”vinter” hemma i Sverige bland de något mer "kalla" falang-damerna därstädes.. Sture tillbringade en del av den första kvällen med sina kompisar, bland Cowboys och Nanas gator och barer, och hade skitkul.

Han hade ju sett fram emot denna resa till Thailand så länge nu, det var inte första gången alls han var här, men det var nästan  2 år sedan sist! Alltnog, Sture smet iväg ifrån vännerna, och drösade in på en Bar på Nana. Fick strax napp, och nu skulle han verklige nyttja detta nöje, och se till så det höll i sig länge den natten. Han vill verkligen njuta kände han.

Han fick med sig en riktig gojting till sitt hotellrum, och hon drog ju snabbt in och duschade, och Sture tvättade sitt egna maskineri. Damen blyg som alltid i dessa trakter, rusade ifrån duschen, bort mot sängen, och slank ner under täcket. Sture hann se en glimt av den granna bruna kroppen, och nu var Sture färdig för fortplantning, inget snack om den saken.

Han dök ner under täcket, och strax var det fullt hålligång under täcket. Sture blev så ruskigt ”ivrig”, så täcket for i golvet, dock samtidigt detta hände, så började thai-damen att tjoa ”now now now”. Sture la på ett kol, och rusade strax ”i mål”!!!! Detta dock med något blandade känslor..

Fan sade han efteråt till thai-damen ”Jag hade ju tänkt att detta skulle bli ett utdraget, och långvarigt ”fältslag”, och inte en blixtattack med ett snabbt avslut..... Varför tjoade du ”now now now”? Svaret han fick av thai-damen, när hon slängde igen dörren var kort bara ”falang dingdong”!!!

Så med detta sagt och berättat, det gäller väl att installera sig, och börja förstå både språk som kultur i de länder man åker till.....Undrar ni över "poängen", så fråga antingen Er fru eller återkom!!!

Idag så dök då Jörgen med fru upp här i Chaiyaphum. Det var en urtrevlig dam, och Jörgen är ju också han himla snäll och trevlig. Han hade med sig till mig 2st goa svenska majonaise-tuber,1 påse Ahlgrens (som han bjöd på) och 1 kilo wienerkorvar....

Jag har ju fraktat 1 trälåda till Thailand för räkning Jörgen, som ankommer hit cirka den 25 december, och där i ligger ytterligare matprylar till mig,  så som pärlsocker och malen kardemumma  plus annat, som jag just nu har glömt, men väl värt att vänta på i alla fall..

Så nu har julen då startat, och julafton är här om 2 dagar, snön saknas här, men det gör då rakt inte maten. Så gott som det absolut mesta i julmat finns här på vårt julbord, så det skall bli en ren fröjd att ”schasa” ner den första Skåne-snapsen klockan 16.00 på julafton, och sedan är det ”sesam öppna dig” resten av kvällen...

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLVIII, Thailand

22 december 2015

84,4 kilo - 83,2 kilo (40 km) 132 minuter - 1.642 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,255 (uppåt)

Forts. Från förra kapitlet.... han fortsatte argsint...”kostnaden för den sattans flytten av högtalare kanske är maximalt 3.000 baht”...... Men min amerikanske polare lugnade sig snart, och fann sig tillrätta. Det gick 2 dagar, och sedan så kom amerikanens svåger till hans hus, skitsur verkade han vara. Bakgrunden är denna. Denne svåger har precis flyttat in i ett nybyggt hus på en ny-anlagt gata med flera nya hus, som ligger runt 500 meter bort från amrisens hem.

By-hövdingen hade tydligen tänkt till under löpet av dessa 2 dagar, och lagt ihop hans tidigare drabbning med amerikanen, plus hans generösa erbjudande denna gång på 30.000 baht. Vilka för övrigt ännu inte hade lämnats över till by-hövdingen. Kanske han var görsugen på att kunna stoppa dom i egen fick kan man tänka!!

I alla fall, by-hövdingen hade kontaktat svågern, och sagt att han var villig att ta emot dessa 30.000 baht för flytt av högtalarn, och då skulle högtalarn INTE hamna 25 meter bort, utan den högtalarn skulle installeras på den nya gata, där svågern precis hade byggt och flyttat in!! Detta var en förveckling som han aldrig hade tänkt sig, och dessutom så kunde han ju omöjligen sätta sig emot detta.

Thailändsk kultur och thailändskt mané´r, manar ju inte folk att ifrågasätta någonting, så svågern nickade och log, och lämnade by-hövdingen, och gick raka vägen hem till amerikanen, och rapporterade. Amerikanens fru blev sketsur, på vem då?

Jo amerikanen förstås. Hon surnade till för det var ju hennes mans (amerikanens fel), att svågern nu hade fått denna jäkla högtalare till sin gata. Hon var dock inte sur någon gång under de 3 år, som högtalarn stod 25 meter bort och skrålade, och skränade bort hela deras privatliv....

Men detta blev ju till slut till en ren solskens-historia, där falangen faktiskt vann. Denna vinst kommer dock aldrig att erkännas av Thailand, utan deras officiella version av del hela är väl närmast, att dom lyckades lugga utlänningen på 30.000 baht, bara för att flytta en endaste högtalare, fan va dumma utlänningarna är..... hahahaha!!!!                                                                               

Ja Thailand är verkligen ett land som består av olika ”kaster” precis som i Indien, fast det heter ju inte ”kaster” här förstås. Det finns alltså nivåer bland folket. Har du vitt skinn, pengar, och du är ifrån Bangkok, då är du högst upp på ”dynghögen”. Är du svart-skinnad och ifrån Isaan, då är du på nedre botten på denna ”dynghög”!!

Och är du en falang, så försöker dom med alla medel placera dig strax UNDER denna dynghög förstås. Sedan finns det förstås olika sätt att försöka att kravla sig upp en bit på Dynghögen, och det kan man då göra t.ex. genom skvaller och skitprat, ger alltid lite extra poäng socialt sett.

Sedan kan du handla en bil med röda registreringsskyltar, det för dig också uppåt. Det handlar hela tiden om att skaffa ”ansikte”, detta fenomen är så viktigt, så precis hela det thailändska sociala livet vibrerar av denna grej. Man är beredd att bedra varandra för det, att överge varandra för det, och man är t.om. beredd här i detta land, för att döda varandra, för att antingen skaffa ansikte, eller rädda ansikte.

Ty i en thailändares liv, så är det viktigare att skaffa ansikte, eller ha ett ansikte, än innehåll i sitt liv!!! Man kan inte leva utan ansikte... Så med detta sagt, det finns ingen chans för en falang i någon situation att ändra på denna kulturyttring, så det enda vi kan göra är att ta oss ur situationerna, undvika konfrontationer med thai, och må bra själva.

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLVII, Thailand

21 december 2015

84,5 kilo - 83,8 kilo (33 km) 105 minuter - 1.322 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,220 (neråt)

Min polare amrisen ni vet, han har ju länge nu försökt att komma till skott och få en drägligare tillvaro på flera sätt. Men en av de viktigare, är den där jäkla sanitära olägenheten som kallas högtalare. Han bor alltså i en by som ligger innanför stadsgränsen i Chaiyaphum, så det är egentligen Chaiyaphum stad med bebyggelse, och sådant som liknar en stad inte en by som ni kanske tänker på.

Trots detta så är killen som är utsedd chef över denna gamla by, som numera bara är ett område, han är sten-kåt på att hålla sina ”tal” varje morgon och varje kväll, och på lunchtid, så är han ytterligt noga med att spela extremt hög musik. På detta så tillkommer de tillfällen, vilka är ganska många, när en av munkarna tycker att dom skall ”tala” till ”folket”.

Vad denna sedvänja kommer ifrån vet jag faktiskt inte, men jag misstänker att detta är en föregångare till radion. Folk har aldrig haft råd med varken radio eller TV i gången tid, och hur skal man då få koll på dom, kontrollera befolkningen? Och kunna styra dom? Jo då slog geniet i Thailand till... Man installerade högtalare runt alla tempel, och utefter ALLA by-gator.

Så folk har vant sig vid denna skit som högtalarna medför. Man finner det helt OK att bli väckta innan klockan 05.00 på morgonen, detta för att munkarna inte kan sova längre, de lägger ju sig redan när solen går ner vid 19.00 cirka.. Folk får sina nyheter ifrån omvärlden utanför byn, ifrån högtalarna, och de får allt skvaller om vem som gjort vad, och vem som skänkt vad till templet.

Tänk Er vad enkelt det är nu då att styra detta FRIA folk!! Trots att elektriciteten och TV;n/radion har kommit till Thailand, och till allmänheten, så fortsätter dessa högtalare att styra folks liv i mångt och mycket, och de alla finner det vara OK. Men enligt tysken bl.a. så hörs det här och där, lite försiktigt röster ifrån thai själva, som börjat tröttna på dessa jäkla högtalare, och det satans oväsendet som de åstadkommer.

Folk vågar ju inte snacka helt öppet om det, men protesterna blir fler och fler, och hela tiden något lite mer ljudliga protester... Kanske med tidens hjälp, att man vågar påverka munkarna att sluta med sin skit, och kanske istället göra hembesök, hahaha!! Detta är då lite bakgrund tull amrisens agerande i detta.

Min polare är en ytterligt sansad kille, han pratar en ganska hygglig thai och det beundrar jag, så hans förståelse är långt över normal-nivå måste jag säga. Men hans tålamod har länge nu varit på sitt yttersta. Han brukar sitta ute på sin altan i sitt hus och arbeta, Och han sitter i detta hänsynslösa oväsen, som stundtals omöjliggör arbete, och ens nöje där på altanen.

Han försökte ju tidigare att kontakta denna by-hövding vilket jag rapporterat om tidigare, men det blev ju inget annat än en något liten sänkning av volymen inget annat.... De sänkte volymen , men för att inte tappa ansiktet, så satte dom upp en högtalare till... Men NU hade amrisen fått nog verkligen, och hade tänkt till rejält. Här gällde det att vara diplomatisk.

Han kom då på följande geniala lösning, allt i diplomatins förtecken. Han bad sin fru, sin svåger som ju jobbar inom det statliga i Chaiyaphum, och ytterligare en familje-medlem som jobbade nere på det kommunala. Han bad dessa att gå över till by-hövdingen (ledaren av byn ), och mot ersättning flytta på den högtalare som stod bara 25 meter ifrån amrisens hus.

Om han, by-hövdingen, gick med på det, så var amrisen beredd att betala 20.000 upp till maximalt 50.000 baht. Han bad sin familj vara varsamma med hans slantar... Dessa stövlade generade i hågen över till by-hövdingens kontor, och började förhandla. Ja använda ett ord som förhandla kanske inte riktigt passar in här, där överheten gör precis som dom vill. De gick i alla fall över, och lämnade tyskens förslag.

Hövdingen, en man i 50 årds:ålern, lyssnade, tittade på dom, och sedan tog han med dom ut, och de gick bort till högtalaren, som låg kanske 400 meter bort ifrån hans kontor. Han sade då helt kort till dom ” det kostar 30.000 baht – jag flyttar högtalarn dit bort”, och sedan var det slut-resonerat.

Gänget kom hem, och berättade för min amerikanske kompis, och de pekade och var lyckliga att ingen blivit skadad i detta förhandlade som dom tyckt att dom gjort... Amrisen nästan skrek ut till dom ”men va fan... han flyttar högtalarn 25 meter bort bara... för mina 30.000 baht”........ Forts, nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLVI, Thailand

20  december 2015

84,0 kilo - 83,1 kilo (30 km) 108 minuter - 1.344 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,225 (uppåt)

Jag kände mig tvungen att starta mitt vörtbröds-bak idag, så jag inte hamnade i bakvatten och kom i tidspress. Jag tänkte att om det gick åt helvete med detta bak av någon anledningen, så är det ju bra att ha lite tid för alternativa planer. Jag fick tag i alla ingredienser, och syrup har dom ju här (Naam Cheuuam).

Jag var lite så där vilsen med sirapen, men jag hittade vad det hette med thai-bokstäver, och skrev ner det. Antagligen såg det riktigt illa ut, ty jag skriver inte ens vackert  på ren svenska. Men skitsamma, jag gjorde mitt bästa. Så här ser det ut i alla fall, försök att skriva själva då om ni är så himla duktiga.... ;D ;D ;D

น้ำเชื่อม

Jag lämnad över lappen till Big C-tjejen med bäst utseende, och med ett leende så hittade hon det ganska snabbt... Så viosst kan vi falanger klara oss stundtals.....Hehehe!!! Jag blev dessutom rejält överraskad över hur elegant jag hanterade brödbaket denna gång. Jag tror att det gångna årets envetna brödbak av mitt egna matbröd, har gjort mig mer stabil i köket.

Jag vevade ihop ingredienserna, och jag t.om. gjorde baket mer effektivt än vad som stod i receptet, så vörtbrödet gick till som följer, för de av Er som tycker att det är mödan värt att baka själv;

Smält smöret, tillsätt sirap plus ölen, och här vill jag säga. Det tjötas om Porter hit och dit, det funkar lika bra med vanlig öl (tror jag). Jag köpte en vanlig Archer här, och vörtbrödet blev riktigt gott...OK jag fortsätter;  sedan blandade jag i torrjästen plus Vört-mixen. Sedan blanda ner rågsikten plus vetemjölet.

Jäsning 40 minuter cirka, härja med degen igen lite grand, och dela upp den i 2 limpor, och lägg på plåt eller i form, och låt jäsa där under styvt 40 minuter. Pensla sedan brödet med ljummet vatten, och hysta in limporna i ugnen i 200 grader, under kanske 40-50 minuter..... Brödet är sedan klart, och som sagt var riktigt gott. Det hade t.om ett litet stänk av sötma i sig, som tilltalade mig, en gammal diabetiker, hahaha!!

Så nu kan jag slappna av med den grejen, och frysa ner brödet tills julafton. Nu skall jag bara se till att få in alla siffror, ifrån folk som gjort sina utlägg, och så får jag räkna ut vad varje skall pröjsa... Var nere idag på Bens Bar och allting är planerat och klart nu. Han har tallrikar, bestick och glas, och t.om. snapsglas. Så vi får allt mer än väl lön för de 100 baht han debiterar varje deltagare...

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLV, Thailand

19 december 2015

83,6 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,223 (neråt)

Vi har det senaste haft lite snack om det här med att thai-barn brukar sova i samma rum som sin mamma och pappa. Jag fick höra runt bordet en massa olika fantastiska kommentarer i detta ämne, och där ser man hur vissa människor tittar utan att varken kunna ”se eller ens förstå”.

De pratade ibland om att deras barn brukade sova ihop med sin mamma och pappa tills dom var över 16-17 år gamla. Andra sade att hos dom så sov barnen fortfarande med sin mamma, och snuttade på hennes tuttar där dom ibland kunde vara upp till 8-9 år.

Men en sak kunde jag i alla fall förstå, och det är att inte bara i Thailand, och inte bara här i Sydost-asien, utan i hela Asien, så är det en sedvänja, att man inte brukar kicka ut ungarna ur rummet eller ur sängen i första taget.

Men jag menade på att det hela verkade lite lurigt att generalisera i detta ämne. OK i ett falang-hus, så sover man i sängar, och det finns olika sovrum för ändamålet. Men i den förlängda thaifamiljen, som bodde i sitt thai-trä-hus i byn, så finns det inte en massa sovrum, och det finns definitivt inga sängar att sova i.

I det huset, så sover familjen på golvet, på sin höjd så kanske det finns ett rum till, där gammelmor/far bor och sover, och där kan barnen stundtals knö sig in, för att finna natt-ro! I Isaan så är det tradition att man vänjer sig vid att sova ihop, att äta ihop, att prata och umgås ihop. DET är Thailand och det är by-liv!

Men att dra alla över en kam här, och tro att allt är detsamma är nog att ta det för långt. Numera så finns det inte bara byar i Isaan, som det fanns förr, numera finns det städer, och med detta så bildas det en helt annan typ av thai. En typ som mer liknar oss falanger i mångt och mycket, de kan kallas för stads-thai!

Dessa stads-thai har vänt byn ryggen, och många av de gamla traditionerna glöms bort, medans vissa sparas, ungefär som vi själva gjort hemma i Sverige, där vi väljer Midsommar-stången, och dansa runt den, och väljer bort att skörda havren. Det får bonnen göra om han vill. COOP har ju vetemjöl.. Så stads-thai sover i sängar i sovrum, och by-thai sover på golvet i mångt och mycket, tillsammans hela familjen.

Ja vi alla förändras i takt med den ekonomiska och tekniska utvecklingen,och så gör faktiskt ävenledes de allt annat än fria thailändska folket. Ganska konstigt folk egentligen när man tänker på det. Dom skryter med att dom alltid varit fria, aldrig blivit koloniserade av andra! Thai betyder dessutom fri i någon betydelse...

I förrgår kväll, så kom jag upp som vanligt till Yongan på övervåningen, och skulle avsluta dagen med att kika på TV ihop i 7,5 minuter, sedan hamnar jag i koma och skall sova, vilket. Jag får då alltid äran av att kunna få röra fjärrkontrollen, och zappa mellan kanalerna. Denna kväll gick det extremt enkelt att få ta över kontrollen av TV;n. Yongan hon sade,

”No change channel, all same same, big monk in Bangkok dead, thai people sad and same TV all night”.... Ja men Yongan frågade jag, vi har ju falang-kanalerna med filmer på.. ”no no... no channels show movie, everything same same, monk dead. Monk take care of old king long time back (alltså den förra kungen),,,”

Ja men Yongyut frågade jag igen “what if some thai don’t care, and want to see movie….. svaret var kort men givande “you do not speak bad about Thailand” Ja men Yongyut it would be nice to have ONE channel, so people can look movie, this is boaring TV”…. “You are a bad man from Sweden” avslutade hon”…..

Så hjärntvättade är det thailändska folket. De fattar inte ens själva hur låsta och OFRIA dom i verkligheten är. De har inte en endaste susning. Det är tydligen så här enkelt att hjärntvätta folk, hålla dom nere, och det är skrämmande när man nu får se i alla sin prakt, hur religionen fungerar...

Jag menar, visst har jag läst om det i skolan och i böcker, och man har försökt att föreställa sig detta. Men inte fan trodde jag att denna hjärntvätt var att jämställa med bojor av rent stål.... Rent stål....

Och de fattar det dessutom inte alls dessa männiuskor... Bara riset finns på bordet, och rötterna och löven och salladen växer bra, så är alla lyckliga... ty de andra sakerna i livet tillhör ändå inte de vanliga thai-medborgarna, det tillhör Bangkok-thai, och de mest korrupta typerna i Thailand, som trampar på precis alla, precis som dom vill, och när dom vill..... Snacka om mänskliga rättigheter....

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLIV, Thailand

18 december 2015

83,6 kilo - 83,1 kilo (31 km) 114 minuter - 1.418 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,229 (neråt)

Käkade nere på natt-marknaden (night-bazar) häromkvällen. Yongan och Namkaeng struttade iväg som vanligt, och skulle handla olika maträtter, som dom hellre käkade hemma, än att sitta där med mig och äta. Jaja upp till dom. Plötsligt så fick jag en klapp på axeln där jag sitter och väntar på min Padthai. Där står en falang ensammen och hälsar.

Vi utbyter några ord och han frågar om han får sitta ner, så klart svarade jag. Vi pratar om ditten och datte,n och han berättar då att han är ifrån Nya Zealand, och att han och hans fru har kommit hit till isaan, och en by ute bland risfälten, efter att ha bott runt 2 år i Nya Zealand. Min fru, berättade han, var inte imponerad av det stora huset vi hade där borta, och hon var heller inte så imponerad av livet där borta sade hon.

Min fru fick ganska mycket press ifrån sin thaifamilj att återvända med sin falang, och bosätta sig i Thailand istället, hade hon sagt! Men när röken hade lagt sig, och min fru fick åter-upptäcka by-livet igen, så har hon inte lika lätt att anpassa sig som man kunde tro. Konstigt för jag, falangen har anpassat mig ganska bra, och tycker att det är helt OK att bo här. Men frun hon ser nu med andra ögon allt skvallret och all avundsjukan.

Och hennes bekanta i byn kan bara inte fatta varför dom inte bygger ett stort hus i palats-stil. Och varför dom inte har en sprillans ny stor bil, och varför hon inte klär sig mer sofistikerat i designer-kläder. De ser bara en vanlig dam i vanliga kläder, som uppför sig som en vanlig dam. Detta ruckar antagligen på deras föreställningsvärld fullständigt!

Och frun klagar också på att så många av deras bekanta helt ohöljt kommer på besök, och försöker att låna pengar utav ”falangens” fru! Hon brukar avspisa dom bara med att säga att –”falangen har inga pengar”.... Min fru trodde att hon skulle få status i byn, det har alltid varit så, men som han sade, det verkar som om det gått inflation i falanger, dom finns precis överallt, i alla byar numera här i Isaan... Så folk är inte alls lika imponerade som bara några år bak i tiden.

”Toppen”,  sade denne kille till mig, av allting är, att 3 stycken av hennes ”vänninor” har på sina facebook-sidor, foto av honom, och låter påskina att detta är ”deras” falang. En av hennes ”vänner” har t.om. på ”skämt” sagt att om inte frun hjälpte henne att hitta en lämplig falang, så skulle hon komma och hämta hennes make!! Secka goa vänner det finns, så säg!!

Folk gör stora ögon i byn ty jag rullar mina egna ciggissar, och när vi då nöjde oss med att renovera 2 st sovrum i hennes gamla hem istället för att bygga nåt, så nådde skvallret nya friska höjder minsann!! Men sade killen till mig, Men vem fan vill spendera miljontals med baht på en ny kåk långt ute i ödemarken, när vi inte ens vet om vi bor här om 3 år? Och dessutom på mark som står i andras namn?

Det känns som om många i byn verkar vilja att hon skulle ramla i olycka faktiskt, så avundsjuka är dom. Jag måste säga sade han, att jag är besviken på den delen av livet här. Men jag trivs som fisken i vattnet, det är bara detta med min fru, och hennes trivsel som bekymrar mig. Kanske läge att ta oss ifrån denna by, och flytta in till Chaiyaphum, och dess närhet, ungefär så som du bor, det skulle nog vara mycket bättre för vår familj....

Nu kom Yongan och Namkaeng tillbaka, hälsade och pratade och var som vanligt, alltså kanontrevlig emot folk. Killen bytte email och telefon med mig, vi kanske ses igen vem vet.. Alltid kul med att träffa nya människor tycker jag.

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLIII, Thailand

17 december 2015

83,8 kilo - 83,8 kilo (16 km) 56 minuter - 697 kalorier-

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,232 (pyttelite uppåt)

Idag så fick jag telefon nerifrån Rayong och Baan Phae. Det var min barndoms-kompis Rustan. Gör-kul att prata med honom igen. Vi skall ju ses den 8-11 januari där nere, och det skall bli kanon. Som jag nämnt tidigare, så kommer Ingemar också med, så sällskap på resan är ju aldrig fel, och han och hans fru är ju också väldigt goa att umgås med tycker jag!!

Så förutom julafton att se fram emot, så har vi denna lilla miniresa på totalt 3 övernattningar, vilket är perfekt för min del, eftersom jag ju alltid längtar hem, så fort som det gått några dagar!! Rustan han ringde idag, och berättade att de just satt nere på stranden, och hade beställt in lunch. Ja att sitta där, titta ut över havet, kasta en blick ner på tallriken, och ha nåt gott i dricks-glaset, ja DÅ är livet värt att leva,,

Träffade en gång en kille på Big C food-court, vi käkade ihop, och det enda som jag kommer ihåg att han berättade för mig var det första han sa, jag skrattade så mycket, så min Alzheimer måste ha slagit till rejält, har t.om. glömt killens namn, han sade;  – ” Jag bor på Phuket, jag ser bara en massa generositet där ifrån mina muslimska grannar”.

”Men dom accepterar aldrig mat ifrån min tallrik, som dom tycker är fläckad av griskött. Dom dricker inte sprit, och dom går till sängs tidigt på kvällarna. Klockan 20.00 så är det dödstyst i mitt område!! Min fru kommer ifrån Isaan, och mina vänner nere på Phuket frågar stundtals när jag tänker flytta dit? 2 veckor innan jag dör"!!!  

Jag tyckte det var ganska kul i alla fall, sättet han berättade det på!!

Läste en grej som säger mig om att skillnaden emellan västerlandet och Thailand, inte är så stort som vi kanske tror stundtals, innan vi tänkt efter. Denne kille skrev i alla fall; - ” på 1980;talet så var thaiarna varma, generösa, och oegoistiska – nu 2015 så tänker thai bara på sig själva, är egoistiska, och ogina.” Killen avslutade där efter det han skrivit, med att säga att detta var anledningen till att han nu tänkte återvända till Australien!!

Min första tanke var ju då, jösses det han skriver om 19080;talet var ju mitt 1950;tal, och det han skriver om 2015, är ju mitt egna typ 1980;tal, när snobberiet och "brattsen" slog till med full kraft. Jösses va lika alla olika civilisationer är. Vi alla går tydligen igenom samma krämpor, och samma glada tider verkar det som, så halleleluja för oss alla, och ta tillvara på den tid vi har!!

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLII, Thailand

16 december 2015

83,8 kilo - (4 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,231 (neråt)

Idag under min cykeltur, så fick jag ta ett snabbt och bittert beslut. Det handlade om njutning eller smärta... Vilket prioriterar man? Vilket är viktigast? Vilket väljer man först?  Ja frågorna är många, och det verkar vara en konstig avdelning för många av oss människor i detta jordelivet. Tittar man sig omkring, så ser man narkomaner och alkoholister som sätter njutningen i första, och också i enda hand!

Men man ser också väldgt ofta dessa sadister som kanske skär sig själva! Vissa som gillar att bli piskade! Och vissa andra som härjar med nålar och ringar i ollonet, i ögonbrynen, eller i näsan, eller genom läpparna. Vidare så finns det människor som helt enkelt inte kan vara utan smärta, utan ger sig hastigt och lustigt in i situationer/relationer med sina medmänniskor, där dom måste lida alla helvetes kval verkar det som.

Jag tänker då också på fotbollen, när AIK möter IFK Göteborg, och förlorar hela tiden..hahahaha). Varför inte bara lämna walk over AIK, och slippa förnedringen? Men det mänskliga sinnet är tu-delat, och det är så logiskt, så det gränsar till rent ologiskt tycker jag. Skall då komma till saken s.a.s. Idag under cykelturen så blev jag skite-nödig, ursäkta mitt språk, men lika bra att prata klarspråk.

Jag cyklade länge, runt 10 km innan jag fann en äng som såg inbjudande ut, jag kunde huka mig, och ingen thai kunde studera mitt vita arsle. Det är ju annars stört omöjligt att hitta en plats i Thailand, där det INTE står en thai och kollar på dig, fan nog märker man att dom är 67 miljoner thai i detta lilla landet!!

Jag satte mig på huk, med dass-pappret i högsta hugg, då plötsligt en smärta for genom foten, jävvvvvlar.. tittade ner och precis då, så kom det ytterligare 5-6 nya smärtor på foten. Noterade att där var dessa stora myror, Thailands motsvarighet till våra skogsmyror. Dessa myror gillar inte falang tydligen, och de gillar inte att man invaderar deras ”myrland”.

Problemet för mig var att jag just hade påbörjat skitandet, och ja.. ni vet.... visst är det en härlig känsla när man skiter..... Så där satt jag och fick väl 1 eller max 3 sekunder på mig att välja.... Smärta eller njutning. Skall jag avbryta njutningen för att slippa smärtan, eller skall jag göra en masochistisk grej, och bara låta smärtan fortgå, och bara njuta???

NEJ – Det var inte ett val för mig det inte... efter 2 sekunders smärta ifrån dessa myror, så hoppade jag upp svärandes mestadels över den uteblivna njutningen, men också lite grand över de smärtsamma betten som dessa myr-kräk gjorde på mig. Ibland är livet jobbigt eller hur? Varför kunde inte myrorna vänta lite grand, och bita när jag var klar!! Nej då ingen risk,,, behöver jag  nämna att det gjorde skit-ont??? ;D ;D ;D

Så med detta sagt, hur gör ni andra med dessa val i livet? Ni har en klunk grogg i munnen, ni får en tusenfoting på armen, just i stånd att bita! Svälja och SEDAN ta tag i problemet?? Ni har sex, och får plötsligt ett bi-stick i häcken! Göra färdigt, och SEDAN ta tag i problemet??? Eller som jag nu då, ni skiter utomhus, och får plötsligt ett gäng hungriga skogsmyror på foten som biter som skam,,, skita färdigt, och SEDAN borsta bort myrorna?

Ja med detta sagt, Jag tror att man nog inte ser allvaret i denna promlematik förrän man är där på plats, med smärtan och njutningen, för att kunna se hur man gör själv i den situationen....  Slut på rapporten om smärta kontra njutning!!

Annars så har nu vintern i Chaiyaphum tillfälligt tagit slut. Dagstemperaturerna på 28 grader tog slut för en vecka sedan, och har ersatts med dryga 34-35 grader varma fina dagar. Kvällarna dock är kanongoa med 18-24 grader. Vilket ju gör att A/C;n inte längre fabricerar kyla, det är bara fläkten i A/C;n som jobbar denna månad, och de två kommande månaderna med lite flyt!!

Handskak

Chaiyaphum MMCCCLI, Thailand

15 december 2015

83,5 kilo - 83,0 kilo (27 km) 117 minuter - 1.456 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,257 (uppåt)

Idag fick vi lite överraskande besök av Yongyuts gamla kompis ifrån Sakhon Nakhon. Hon har ju sin fästman Graham från England. Han är inte pensionerad ännu, har väl 5-6 år kvar till den grejen tror jag. Men himla kul att dom kom hit som hastigast. Jag hade precis varit ute på en 46;kilometare, så det var trevlig avkoppling med deras besök.

Vi gjorde go mat till dom, och hade lite gött snack. Jag har lärt känna denna kille nu över en tidsrymd av runt 5 år, så snacket flyter på bra. Han kör buss med bl.a. pop-grupper o.s.v. och han  har många turer till kontintenten  och också många turer runt om i Skandinavien, och inte minst till Sverige.

Han själv kom och hälsade på mig när jag bodde nere i Falkenberg nu senast vid min operation, så det är en omtänksam kille må jag säga!! När vi satt och käkade, så började han berätta lite olika roliga saker, och bl.a. om förväxling och språkförbistring här i Thailand. Han menade på att man kunde bli tokig för mindre.

Och det hjälper inte heller att han varit här under styvt 20 års tid av och till, och säger till mig att han faktiskt pratar thai, inte perfekt, men ganska hyggligt till vardags, och kan föra ett samtal ganska hyggligt!! Nu hade han och Pon, hans fästmö, Yongans polare, varit nere i Bangkok innan.

Och han berättade för mig att han brukar ta in på hotell där nere några nätter, varje gång han kommer till Thailand, och så möts Pon och han där nere och är ihop, innan de drar vidare upp till oss, och sedan hem till hennes hemby i Sakhon Nakhon, bland hundätarna därstädes.

Så tills för ett tag sedan berättade Graham, så brukade han beställa engelsk frukost, men brukade alltid be kyparen att repetera vad han just beställt, för att om möjligt undvika fel. Nu så kunde man välja mellan jam (sylt) och marmelad till toasten (mackorna). Han beställde marmelad. In kom mackorna med jam (förstås)..2 minuter senare så kommer det in omelett!!!

”Kyparen hade hört omelett när jag beställde marmelad”, sade Graham!! Men det kanske låter samma för en thailändare. Men nu igår morse så satt vi på samma ställe nere i Bangkok, och skulle beställa frukost. Normalt sett så följer det alltid med dessa urkonstiga små ”thaikorvar”, och dom gillar jag inte speciellt, så jag beställde in 2 st stora tyska korvar istället, vilka jag fann på en annan maträtt på menyn!!

Jag har faktiskt gjort detta många gånger förut, och jag har varit ensam och jag har t.om. beställt in på thailändska. Och jag har alltid fått kyparen eller servitrisen att repetera vad jag just beställt.  Men just denna morgon igår morse, så råkade jag sitta i telefon, så ”Pon” min fästmö gjorde beställningen..

Jag hörde att hoin gjorde en korrekt beställning, men  noterade dock att hon missade att få servitrisen att repetera beställningen. Men eftersom beställningen gjordes på thai, utav en thai, så kan det ju inte gärna vara ett språk-problem, om nu inte servitrisen var så impad av att där satt en falang som ville ha frukost, så hon tappade hörseln.

In kom i alla fall följande, kolla på fotot jag tog berättade Graham, de måste ha trott att det där var en sattans hungrig storätande falang.. Jösses vad vi fick äta denna morgon, hahahaha!!

Handskak

Chaiyaphum MMCCCL (2.350), Thailand

14 december 2015

83,7 kilo - 82,4 kilo (46 km) 160 minuter - 1.991 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,250 (nedåt)

En liten fundering, en reflektion över livet. Mitt liv har egentligen inte gjort mig annorlunda, jag är fortfarande en tonåring, och med en tonårings alla önskningar. Enda skillnaden är väl att mina har uppfyllts nu till slut. Så man kan väl säga att jag är en tonåring, min ålder till trots, hör bara;

... Jag har allt som en tonåring vill ha, men bara 50 år senare!
... Jag behöver inte gå till skolan eller arbetet mer
... Jag får ett underhåll varje månad
... Jag har min egna Ipad
... Jag behöver inte gå till sängs på en bestämd tid på kvällen
... Jag har körkort och min egna bil
...  jag har legitimation som ger mig tillträde till krogen och spriten där
... Jag umgås med människor som INTE är rädda att bli gravida (Hmmm här sket   
    det sig lite grand förstås) ...
... Jag har INTE Acne.......  LIVET ÄR KANON.....

Visst är väl gräshoppor, eller vårtbitare, eller vad man nu skall kalla dom, ganska fina, underliga djur. Kanske inte nåt man vill ha och gulla med, men kul ändå, kanske något lite känslokalla är dom också.... Yongyut hade denna i håret – på min uppmaning förstås, och så fick jag pröva min inlånade kamera en Leica, och den ger ju väldigt bra kort. Behöver ju ha en bra kamera som jag kan bära med mig på cykelturerna...

Yongyut är en lycklig kvinna, hon har grannar som kommer in här nästan varje dag med nylagad mat, Verkar nästan som om dom tror att detta är ett flyktingläger med fattigt folk, och som dom gärna vill hjälpa med mat. Jag får rysningar, och måste stänga dörrarna, innan lukten lägrar sig som en rutten gammal blöt filt över hela huset.

Var ju ute nu idag och provade kameran och visst ger den lite (mycket) bättre foton än min portabla Kodak för 5.000 baht, nästan i klass med min stationära Canon 350D. Förresten här ser ni att skörden är igång sedan några veckor tillbaka, och thai torkar nu sitt ris precis överallt. Här nyttjar man till och med offentliga vägar för eget bruk.

Thai gör vad dom vill, och när dom vill, här finns ingen jävla offentlig inrättning som bestämmer över en ”fri” thai.... Så då tar man  halva vägarna, och tvingar trafiken att köra stora omvägar stundtals, man skapar kaos i trafiken stundtals, och man frågar aldrig efter, om det är rätt att lägga sitt ris ute på vägen....

Annars, så tog jag ett par vanliga naturfoton, inget speciellt. Noterade dock att thailändare kanske inte har lador så som vi har bland våra bönder. Orkes-mässigt så blir det väl max ett plåt-tak på "ladan", så får det bli som det blir. Tröttheten och latheten är i ständig konkurrens här, och de skall nog tacka sina egna Gudar i skyn, för att de har det klimatet de har, annars hade det lata thailändska folket dött ut för länge länge länge sedan.

Tänk Er själva en thailändsk bonde på Skaraslätten, eller nere i Skåne, eller uppe i Norrland. Han sitter där under sitt hus i Eslövs bonna-marker, och njuter av den svenska 20 gradiga sommar-värmen, skiter i att arbeta, och när vintern kommer, så dör han ganska snabbt. T.om. Ekorrarna vet ju hemmavid hur man måste jobba för att överleva.. jaja, inget mer gnäll nu för sattan.

Väl tillbaka efter cykel-turen, min oranga matchtröja (Chaiyaphums fotbollslag), den är ganska ogenomtränglig, och svetten stannar där den finns, och man får väl snart värmeslag i densamma. Jag skall nu som tur är, börja alternera med mina 2 andra snygga t-shirtar, som jag ju köpte för endast 137 baht per styck..

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXLIX, Thailand

13 december 2015

83,6 kilo - 82,5 kil (44 km) 144 minuter - 1.792 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,259 (neråt lite grand)

Idag är det Lucia, men som ni alla vet, här borta är det ”Lucia” vareviga dag på året, så det röner ju noll uppmärksamhet ifrån min sida. Jag frågade Yongan på skoj om Lucia, och hon hade minsann raka svar – ”Yes i knoooow... Maisie and Ninna show Lucia in Sweden, Lady white hair have white blankett, and have candle on head and try to kill herself with fire”!!!  

Yes helt korrekt  Yongan, bra… ja den damen har klart för sig. Med detta då sagt, i ett buddistiskt land så klart, så har man ingen koll på Lucia, och varför skulle dom. Det lönar ju sig inte att hålla kollen, inga presenter vankas om dom lär sig.

En helt annan sak med Halloween ifrån USA, där är det godis och skrämmas, och en annan sak är det med Julafton då är det gratis presenter, och gratis mat.. I dessa lägen då lönar det sig att ha kläm på vad falangerna håller på med... Men Lucia, nä det är en värdelös högtid, och peppar-kakorna står INTE som spön i backen här borta, hahaha!!

Fredag 11 december, så vart vi inbjudna till Dan, och med kom också Bill (amrisen) med sin fru, det är ju han apotekaren, som bygger hus borta i ödemarken. I alla fall vi kom dit, och Dan hade i vanlig ordning gjort i ordning ett fullständigt fantastiskt bord med ”allt” där på.. Jag kan inte räkna upp allt, ty jag vet inte vad dessa amerikanska företeelser heter eller innehåller, men jag slafsade i mig med god aptit följande.

Vanliga chips, nåt som liknade sönderklippta crepes (kanongoa), nötter i en skål, ranch-dressing till andra hemma-gjorda konstiga chips (kanongott), skinka, samt där låg också kokta ägghalvor i mängd, med tonfisk och annat i en blandning där på.. Till detta så drack vi 3 killar rött vin. Och det blev alldeles för mycket vin för min del.

Damerna käkade en hemsk blandning som Yongyut hade kokat ihop, men om man gick efter deras leenden, så var det tydligen god mat! Nåt jag gillade var att det stank i alla fall inte alls, så DET var ett stort ”fall” framåt.... Damerna drack för övrigt vitt vin, ett gott vin faktiskt, mycket godare än det röda.

Det vita vinet kostade 300 baht på MAKRO, och det var runt och fint, och lagom sött  i smaken, och flaskan var på 2,5 liter. Det röda vinet hade Dan köpt av en finne här i stan, och det kostade upp emot 700 baht för 75 cl rött vin. Problemet som jag tyckte för min del i alla fall, var att detta vin var lite skarpt och lite beskt. Jag brukar i de lägena öppna vinet, dekantera det, och släppa in luft i vinet, och sedan kyla ner det till 15-16 grader.

Då brukar vinet genast bli mer smeksamt för smaklökarna. Men Dan ville inte göra något av detta. Han  berättade att hemma i amerika så lägger man vinet i kylskåpet, och sedan är det OK... Ja men du måste väl få in  luft i vinet, så det blir rundare i smaken. Han tittade på mig precis som om jag var stygg emot honom, så jag höll käften.. Visste ju inte att det var en personlig sak detta med vinet...

Men kan säga att jag drack väl 1,5 glas av det röda, och resten av kvällen så delade jag damernas vita vin med dom. Så trots prisskillnaden, så var det vita helt överlägset, det hade inte behövt vara så, men nu blev det så tack vare behandlingen av det röda vinet.

Vid 22.30 så gick jag hemåt, Yongan stannade ytterligare 1 timme, och jag somnade ganska direkt, vaknade upp precis som vanligt när jag intagit alkohol efter styvt 2 timmar, och vred mig i en timme, och sedan efter ytterligare lite tid, så gav jag upp, gick ner och satte på datorn, tog en huvudvärkstablett, och en  Miracid för sur mage, och kollade på en film på datorn.

Efter en timme, så skulle jag precis stänga av datorn, då gick strömmen minsann. Jag förbannade natten, och strömmen, och Thailand, och gick upp till sovrummet, där Yongyut nanade så gott, hon märker inte ens om ett godståg kör igenom huset när hon sover. Det hade redan börjat bli kvavt därinne, men jag öppnade våra 2 fönster med myggnät, och det kom in en go nattluft på 18 grader cirka, och rummet fylldes av detta.

Jag somnade då faktiskt riktigt gott, och vaknade efter styvt 1,5 timme senare, av att fläkten  och A/C:n kom igång igen. Så avlöpte den natten, och som vanligt så avslutas alltid dessa nätter på samma sätt; Jag lovar mig själv, och mitt fosterland, att jag aldrig mer skall dricka brännvin....

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXLVIII, Thailand     

12 december 2015     

83,3 kilo - 82,5 kilo (16 km) 68 minuter - 846 kalorier  

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,260 (uppåt)

Idag bar det av ihop med Dan och Amphorn hem till Eero, finnen som bor här i Cbaiyaphum, dom är ju nu 2 st finnar här, båda lika goa gubbar, ingen snackar svenska, bara finska och engelska, riktigt bra engelska faktiskt... Denne Eero är gör-kompis med Dan, och dom tjötar enbart brödbak, och hur dom skall, och vill tillreda köttet dom handlar in.

Jag själv och mitt intresse ligger inte alls i nivå med deras må jag säga. Jag är väl mer intresserad av slutresultatet, som sedan hamnar i frösa-boxen, än vad jag uppskattar själva baknings-momentet... Så jag försöker hålla mig undan  när Dan sätter igång och pratar recept, hela ämnet är ju i klass med en godnatt-saga för min del, hahaha!!

Men vi fick en trevlig stund ihop, och Yongan som också hakade på idag, fick sitta med Amphorn och Eeros fru, och så hade de lite gött thai-snack... Sedan bar det av hem igen, och då vart det dags genast för mig att kravla bort till Big C för fika-möte med York och Ingemar. Vi satt där och käkade donouts och drack kaffe, och kollade på ursnygga damer som passerade, och på låghalta thaimän, som vi kunde peka finger åt, men säg inget åt dom, då blir dom säkert sura!!

Efter fikat, så gick vi tre gentlemen in på själva Big C för att handla lite, och också kolla in alla andra falanger som rullade omkring därinne på matavdelningen. En kille träffade jag och sade hallå till, han stannade till, och sade är du svensk? Visst svarade jag, han presenterade sig som Claes ifrån Khreng Khro, sedan frågade han – ”är du uncen ifrån MPR”? Javisst svarade jag. Men då har vi haft kontakt tidigare via mailen, och med frakter ich priser, om du kommer ihåg...

Nä inte riktigt sade jag, tyvärr inte!! Han fick mitt (Yongans) telefonnummer, och lovade höra av sig!! Jag hann inte mer än sno runt för att börja handla, så stod Gordon där, skotten ni vet, som man inte fattar vad han säger, han som bor uppe i Nong Bua Daeng, som jag och Yongan besökte på hans hus-invigningsparty i somras.....

Sedan bar det av hem, för nu så ville jag ut och cykla bort en donout och kaffebröd ifrån i morse.... Jag cyklade ner till Bens Bar, där jag gjorde upp med Ben ägaren om julafton, allt det praktiska och allt det ekonomiska.... Vi är nu 18 st vuxna med 2 st barn, så det blir till att knö ihop sig, men det skall gå bra.

Jag bakar vörtbrödet, köper gräddfilen. York han köpte osten, och skall skala och koka 10 st potäter. Kent i Khong skall fixa köttbullarna. Ingemar skall göra 2 st Janssons Frestelse, och slutligen Jörgen kommer med en 3 kilos kok skinka, samt flera olika sorters sill. Så vi kommer att bli välförsedda. Bens Bar kommer att ha redo en flaska Vodka svinkall, och folk får sedan köpa in öl i den takt dom själva behagar.

Jag tror att detta upplägg kommer att bli jättebra. Baren kommer också att debitera varje deltagare med 100 baht för att vi får sitta där, vilket är högst skäligt!! Det kommer att bli kanon-roligt tror jag, och sedan om vi känner för det, så kan vi ju flytta på oss och byta ställe, typ kanske ta oss bort till Siam River Resorts bar, och dricka några groggar.. Men vi får se vidare om den saken nät det väl är dags.

Innan jag cyklade iväg ifrån Bens Bar, så slog ägaren Ben vad med oss, ty jag hade mage att påstå följande om julafton. –” Oavsett vad vi bestämmer, och oavsett vad våra thaidamer lovar, alltså att käka vår mat hela den kvällen, så kommer det garanterat, att bli som så, att något ljushuvud bland dom, kommer att beställa in thai-mat på bordet..... York skrattade och höll med först, men sedan trodde han inte på mig längre....

DÅ slog Ben till och sade –”Jag slår vad 500 baht att så blir fallet, någon av Era thaidamer kommer att komplettera med att beställa in till bordet thai-mat..”  Hehehe vi skrattade gott, men eftersom ingen av oss är någon kamikaze-pilot, eller självmords-kandidat, så ville vi ju inte gärna ”ge bort” 500 baht till honom, om ni nu fattar vad jag menar!! Ja julen blir en upplevelse, med fantastisk god mat, och goda vänner i mängd!

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXLVII, Thailand

11 december 2015

83,2 kilo - 82,5 kilo (16 km) 68 minuter - 846 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;4,244 (neråt)

Tänkte jag skulle rapportera lite grand ifrån frakterna till och ifrån Thailand, och Israel. Det rullar på bra, uppdragen kommer in i en jämn strid ström. Mina ”ställen” på internet där jag syns är ju bl.a. Thaiforumen; Sawatdee.se samt Mai Pen Rai. Vidare så syns jag ju på 2 st ställen på facebook nämligen; Gtg thailand samt Gtg israel. Och sedan så har jag då denna hemsida där jag syns.

Det visar sig att detta då ihop med att jag får uppdrag ifrån mina kontakter i Sverige samt ävenledes i Thailand, blir ganska hyggligt med jobb. Så jag är helt nöjd och belåten med utfallet för min del. Upplägget jag har, fungerar charmant, och kunderna är oftast hel-nöjda med servicen jag kan ge till dom.

Tack vare dessa jobb, så rullar betalningen av huset på i en jämn och fin takt den också, och framtiden ser ljus ut finner jag, tack vare Er kunder där ute... Det som jag funnit vara konkurrens-mässigt det absolut bästa, och som gett mig mest respons, är utan någon som helst tvekan, att jag tar mig tid med kunderna, och att jag är öppen och förenklar relativt svåra saker, på ett sådant sätt, så folk känner sig trygga med mig i min hantering av deras gods.

Detta är ju saker som man lärt sig under årens lopp. Och drygt 48 års arbete i transport-branschen, ger så klart en härlig plattform för mig att stå på. Kunderna känner detta förhoppningsvis, och då brukar det bli bra i slutändan. Jag kan ju även då nämna att den ”manual” som jag ”snickrade” ihop, och publicerade på alla de ställena jag nämnde tidigare i denna text, har ju gjort saken naturligtvis ännu bättre.

Mina kunder kan ju nu själva läsa om hur en transport går till, och man får en helt annan respekt ifrån kunderna, efter det att dom läst densamma. Det känns bra att göra affärer helt öppet med kunderna, och att dom är med hela vägen, och vet exakt vad som händer. Jag har funnit efter det att folk har berättat för mig, att många i min bransch är oerhört ”korta” emot folk, och de behandlar kunderna som lägre stående varelser i vissa fall.

Jag vet inte var den smörjan, och det uppförandet kommer ifrån, kanske är det tidens gång. Men för min del så fick man bittert lära sig av de äldre i branschen, att behandlar man inte kunderna rätt och riktigt, så har man snart heller inga kunder kvar. – ”Det finns alltid en annan leverantör”, sade en av mina chefer en gång till mig, och – ”det finns alltid någon annan som är villig att ta din plats på firman”.... Det sitter ännu i mig, och respekten för kunden sitter alltid djupt rotad....

Så med denna lilla rapport om nutiden, så jobbar vi vidare, och ser fram emot framtiden, kanske inte 20 år framåt i tiden som man gjorde i yngre dagar, men kanske några år framåt. Drömmar är, som jag sade tidigare, senap på korven, alltså något som är ytterligt viktigt i livet.

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXLVI, Thailand

10 december 2015

82,5 kilo - 82,2 kilo (17 km) 57 minuter - 709 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,276 (UPPÅT)

Forts. Från föra kapitlet... De pratade hela natten, och inte bara kom dom överens, de fattade också tycke för varandra. Prinsessan hette Suphan, och hon var en smart lady, hon skickade ut sin förtrogne rådgivare bland gränsfolket, och fick dom att ställa upp med sina primitiva vapen. Repa och Suphan fick ihop nästan 150 st människor, och de slog till med all kraft dagen efter, Rövarna slogs i spillror, och de alla dödades, antingen under samman-drabbningen, eller efteråt. Ingen pardon gavs alls.

Suphan tog med Repa till sin far i Mojab, och han blev ju eld och lågor, och han såg i sitt inre att kanske Mojab kunde dubblas i storlek, om han kunde ordna giftmål mellan Suphan och Repa, och få bägge länderna under sitt styre... Djärva planer av en djärv kung. Men han hade inte en aning om vad som redan försegick borta i Buri.

Där, så hade Kinna suttit på sitt rum, och han hade planerat, och funderat, och med logik lyckats klura ut vad som skedde borta vid gränsen. Han var ledsen över att hans tvillingbror var i krig, och han var ännu mer ledsen, när han tvingades rapportera till sin far om vad som hänt därborta. Inga rapporter hade nått kungen ännu, men Kinna rapporterade följande.

”Repa kommer att huvudlöst kasta sig in i batalj! Repa har inte tillräckligt med soldater för detta. Han kommer att få problem. Hans enda lösning på problemet, är att försöka att samla en arme´som hjälper honom att slå ihjäl rövarna”. Jag, fortsatte Kinna, har läst  ”stenarna”, och dessa visar att Repa har slagit sig ihop med en kvinna ifrån ett annat land.

”Hon är prinsessa, och hon är ifrån Mojab. Jag ”ser” att vi måste vara försiktiga ty Mojab smider planer om vårt egna rike, Buri. Så tag dig i akt fader”!! Kungen blev så imponerad av sin son. Speciellt som han ansåg att sonen mer var åt det kvinnliga hållet, och inte var en riktig man. Han  älskade dock sin son, och sade skojsamt till honom stundtals ”Ko meuy” vilket på deras dialekt betydde typ pojk-flicka.

Kungen insåg snart med en dåres klarsynthet, att vad hans rike behövde var inte en krigsherre, utan en varm kung, som kunde ta hand om sitt folk, och leda dom bort ifrån problemen, istället för att alltid bara rakt igenom problemen...

Borta i Mojab, så hade Repa nästan fastnat. Han var nu huvudlöst förälskad i Suphan, och hon spelade ett spel som var ganska avancerat. Hon spelade med sin fader, och de båda villa ta över Buri. Repa märkte ingenting, och levde och hade det bara bra där han var i Mojab. När nästan 4 år hade gått, så fick Kungen i Mojab nog, och tyckte att det var dags att sätta planerna i verket.

Han sände därför Repa och Suphan till Buri, ty kungen var nu ganska skröplig där borta, och det verkade som om folk började lukta sig till att ett tronskifte snart var på gång. Så de anlände till Buri, och de togs emot av kungen. Glädjen var stor, men det blev ganska snart kristall-klart vad kungen av Buri egentligen tyckte.

Han berättade för sin son Repa. ”Du min son, ansvaret att vara av kunglig börd är så stor, så att din egna person kommer i andra hand. Du har gett mig kvitto mer än tillräckligt, på att du mer har dig själv i tankarna, än ditt egna land, och folk som du skulle vara satt att ta hand om”.

”Under din frånvaro under drygt 4 år, så har Kinna samregerat med mig, och han har visat sig vara en riktig kung i min smak. Han tänker först, och handlar sedan. Och han är smidig med folk för den delen också. Mitt val är klart, du kan inte bli kung Repa, utan min efterträdare blir från och med idag, Kinna din tvillingbroder”.

Kinna som nu tog plats på tronen gjorde som första åtgärd, det svåraste han gjort i hela sitt liv. Han blev tvungen att ta livet av sin egna tvillingbror Repa, ty annars skulle det aldrig bli lugn och ro i riket. Och sedan tog han hand om Repas fru Suphan. Kinna tog också hand om "som sina egna", Repas och Suphans 2 barn.

Nästa steg blev att Kinna, samlade en arme´, och fullföljde de planer som Suphans egna fader hade satt i verket, men tvärtom. Han kom med nästan 3.000 soldater, och tog enkelt över hela Mojab. Han anekterade landet, och förde det samman med Buri, och till sin numera nya frus ära, så kallades det nya landet för Suphanburi.

I dessa äldre tider, så tyckte inte folk att detta var speciellt konstigt agerande, och de kanske såg det hela mer i stort, och förstod att vissa saker måste man bara göra. En sak förändrades dock aldrig, och det var att Kinna aldrig slutade med make up, och sitt intresse för matlagning och kläder. Det viskades också om att han hade en manlig ”bekant”, som förnöjde honom de gånger som drottningen inte riktigt ”räckte till”.

Och det var Kinna som gick i spetsen, och gjorde livet drägligt för det 3:e könet i landet. De av dessa som öppet visade att de tillhörde det 3:e könet, blev skatte-befriade, och blev utfordrade med mat 1 gång i veckan gratis.... Folket i Suphanburi levde sedan lyckliga under Kinnas styre, och landet blev aldrig invaderat i gammal tid. Landet uppgick sedan i ett annat mycket större land, men fick behålla sitt namn, som en provins, men detta är ju en helt annan historia.

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXLV, Thailand

9 december 2015

82.5 kilo - 82,0 kilo (41 km) 134 minuter - 1.667 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,228 (uppåt)

OK, då fortsätter vi då med den omtalade sagan.... En gång för länge länge sedan, så föddes det 2 söner, de var tvillingar. Deras framtid var utstakad, och de skulle göra stora saker I livet. Deras mor och far var kung och drottning, i det stolta landet Buri. Ett land som inte längre finns. Det var till ytan inte större än en stad, men ättlingarna till Kinna och Repa finns kvar, det var tvillingarnas namn.

Deras uppväxt var en kungs uppväxt, och dom behövde aldrig se annat än det som dom själva ville ”se”!! Kungen ocxh drottningens ställning, gjorde att tvillingarna egentligen inte visste mycket om någonting ute i det verkliga livet!! Tiden gick, och i takt med tiden, så fick tvillingarna lära sig att föra sig som kungar. Dock snart så började det att gro i dom båda tankar om vem av dom som skulle ärva fadern, och tronen, och makten i landet Buri.

En dag så fann pappa kungen de båda, Kinna och Repa inbegripna i ett slagsmål, där blodet stod som plättar i ett sämre kök! Kungen blev både förvånad, förbannad, och också förvissad om att det nu var dags att sära de båda åt, och skicka ut dom på olika uppdrag i landet Buri! De skulle få ägna sig åt att visa sina styrkor, och sina svagheter, detta för att kungen skulle kunna besluta vem som vad bäst skött till att göra vad i framtiden.

Nu dock så kom det till en känslig sak i och med att tvillingarna skulle ut på ”uppdrag”. Först nu så var kungen tvungen helt enkelt att handskas med det faktum att den ene av tvillingarna förde sig med en graciös stil, och den sonens intressen låg åt helt andra ställen än den andre sonen. Den graciösa sonen tyckte mycket om att läsa, gillade att sitta och prata med modern, gärna i timtal, och tyckte mycket om att måla ögonen, och pröva olika kläder.

Den andre tvillingen var starkare, modigare, och nog mycket mer klipsk ansåg kungen. Men han älskade sina båda söner, och hade aldrig gjort skillnad på dom en endaste gång i deras liv. Kungen kallade till sig sönerna, och sade till dom; - ” Ni slåss, ni är otåliga, och ni visar på ynglingars oro. Ni är nu 16 år, och jag vill se vad ni går för”.

Han fortsatte; - ” Jag har beslutat att sända Er ut i livet, och lösa följande situation ute i mitt rike. Vid gränsen till Mojab, vårt grannland, så finns där ett band av rövare, som är till stort besvär för befolkningen där. Dessa rövare de kidnappar, och dom våldtager, och dom rånar folk på allting. Folk är fattiga, och har inte kunskap i att ta tag i denna situation”.

”DU Repa min son, skall åka dit med 10 st av mina trogna soldater, och rensa upp på det sätt som du finner bäst, antingen via blodspillan, eller hur du vill, bara det blir ordning där borta”!! ”Det ordnar jag” sade Repa, och satte av med 10 soldater, häst fanns inte för soldaterna på denna tid, så de alla fick springa så gott det gick, och försöka hinna med Repa, som satt så stolt där på sin springare. Kungen vände sig nu till Kinna och sade till honom följande;

”Min son, jag vet att krig inte är ditt sätt, i det så är ni helt olika ni söner. Jag tror att ett rike bäst kan skötas av människor som har tanke, och eftertanke i det dom gör. Allting går inte att lösa med krig. Men min son sade kungen, du skall veta att som kung måste man, så ofta det bara går lösa situationer på olika sätt. Kan man lösa det utan blodspillan, så är det alltid det bästa sättet”.

”Jag vill nu att du sätter dig ner, och du präntar ner dina tankar om det som nu händer där borta vid gränsen till Mojab, där din broder slåss för kung och fosterland. Ge mig en handlingsplan, och berätta för mig hur jag skall lösa situationen med dessa rövare, som söndrar hela vårt land, om inget görs snarast”.

Kinna drog sig tillbaka till sitt rum, och satt och funderade och skrev i många dagar. Under tiden, så nådde Repa fram med sina soldater, och det första han gjorde var att starta en sammanstötning med rövarna. Dessa var 25 st till antalet, och strax så fick Repa slå till reträtt och slicka sina sår. Han försökte dock igen nästa dag med samma taktik, men rövarna var krigs-vana och starkare, och ännu en gång så fick Repa dra sig tillbaka och slicka sina sår.

Han var nu desperat, och såg hela sitt fältslag gå överstyr om inget hände. Samma kväll, så fick han besök. Det visade sig att prinsessan av Mojab kom, och hon berättade för Repa att dom hade samma problem på andra sidan gränsen, och hon och hennes far delade kungen av Buri´s intresse, av att slå rövarna sönder och samman, och få fred för folket där. Forts. Nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXLIV, Thailand

8 december 2015

82,4 kilo - 81,7 kilo (27 km) 97 minuter - 1.207 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs;4,195 (neråt)

Forts.från förra kapitlet …… Jag var nog rejält för mycket positiv till att börja skriva sagan jag hörde, den får anstå tills imorgon, hann inte. Utan jag får istället fylla detta kapitel med annat som jag skrivit tidigare, så kommer sagan imorgon istället. Hoppas det funkar för Er läsare.

Igår så bakade jag vetebröd för första gången i världshistorien för vad det nu kan vara värt. Ville väl mest kolla om jag kunde få till smaken som den smakar hemma i Sverige. Svaret var utan tvekan JA, inga problem. Jag fick ihop 4 st stora limpor av vetebröd, så nu har man kaffebröd ett bra tag framåt, om jag nu kan själv hålla fingrarna borta ifrån frösa-boxen.

Man är ju inte något lejon precis till att ”håla på sig” vad det gäller att avstå onyttiga saker, och sedan, så har jag nu ävenledes Ingemar (cheta) här som älskar sitt kaffebröd han också..Och på det både finnen Risto, som tysken York, de käkar friskt dom också, hahaha!!

Denna skylt var uppsatt på lilla sjukhuset borta i Cheelong, alltså ”Hongnam-sjukhuset ni vet! Jag frågade Yongyut vad det stod på skylten, och hon förklarade att denna sjukdom som kommer hit ifrån Korea-människor, vilka man skall akta sig för. Man skall använda munskydd, och vända sig bort ifrån nysande Koreaner, och andra folk som dricker Kamel-mjölk”! Ty sjukdomen lär komma därifrån.

Ja här säger man verkligen som det är är utan löjligt PK-snack. Man tar de saker som existerar, som typ orsaker, och man tar den information som finns om ursprunget, och visst så får man till det fel stundtals, men man märker med all tydlighet att man också får med kärnan av sanning. Man säger att sjukdomen kommer ifrån kamel-drickande folk, för Er som lider av PK, menas då araber förstås, PLUS att Korea är känt för att vara ett stort import-land av arab-mjölk, eller skall jag säga kamel.mjölk!!

Sjukdomen heter som det står där överst MERS, det var det enda som jag kunde fatta.... Ni kan googla MERS, så får ni mer info. Men Isaan har nu kläm på den sjukdomen också tycker dom, och alla är glada här nu då... Paracetamol (Alvedon) får sig ännu en skjuts uppåt försäljnings-mässigt antar jag, och alla läkarnas provisioner stiger ännu mer i höjden.

Ett par avslutande ord bara som kommer till mig, och det gäller invandringen och dess problem för det svenska folket. Jag är medlem på ett thaiforum, och där blev det ju snart ganska populärt att skriva om invandringen. Det utkristalliserade sig snart, att där fanns 2 läger,,, Dels då de som ohämmat älskade att ”tillföra” den svenska befolkningen nytt blod, ty det behövdes, och öppna gränser var enbart av godo,

inga problem syntes vara olösliga för den gängen. Välviljan med svenskarnas resurser verkade outtömlig, tyvärr så fanns det en motpart i allt detta. En motpart som inte alls gillade samma sak, och som var emot öppna gränser, och vår ENORMA import av främmande människor, som vi skall föda, uppfostra, och inlemma i vår kultur, samt ge dom sitt dagliga bröd.

Snart efter ett tag, så steg sakta men säkert ett missnöjesparti in i bilden, och de som var emot gränslös ohämmad invandring, fick någonting att luta sig emot. Och jäklar vilket ”lutande” det blev. Det visade sig snart att dessa PK-nissar som styrt Sverige åsiktsmässigt, och tryckt ner alla andra åsikter, genom att kalla dessa för rasister (mycket effektivt om man vill kväsa en människas åsikter-vem vill bli kallad för rasist?)...

Dessa PK-gubbar och kärringar, blev rejält skrajsna, när de såg hur missnöjespartiet SD steg och steg och steg, och snart var man ett större parti än själva socialdemokraterna. Då drog PK till med att kalla SD för Hitlerparti, med en massa nazister, och rasister, med enbart onda avsikter.

Och sedan så hände något som var otroligt varmt och skönt, och det var att gänget som varit utsatt för PK-.gängets mobbing i alla dessa år, plötsligt blev förbannade, ty när PK kallar ”deras” parti för Hitler och rasister, så blev dom förbannade förstås, och när nu då mångt mer än hälften av den svenska befolkningen blev kallade för rasister av dessa dumskallar, så tog det rejält fart.

PK gänget märkte ganska snart att de inte hade en chans, de var alldeles för få, och deras regim hade varit baserat på desinformation, mobbing och förtäckta hot i decennier m.m. Och snart så flydde dom i mängder och massor. Jag vågar lova att dessa PK-snubbar snart kommer att återuppstå precis som Jesus ifrån de döda, och då kommer dom att vara som nya, och med nya fräscka anpassade åsikter, och då kommer dom så klart att förneka sitt samröre med invandringen. Ty PK är PK i alla tider och i alla sammanhang, så anpassade åsikter är deras styrka. men det kommer också att bli deras mehtala "grav"!!

Så här står vi nu. Den gamla Pk-gängen flyr för övermakten, ty att böja nacke för den demokratiska ordningen är man inte beredd att göra, det skulle ju bara ”resten” av befolkningen göra.... Secka gubbar och kärringar, hoppas nu bara att svenska befolkningen har kraft att ta oss ur den enorma härva av elände som finns i Sverige, sätt stopp för vidare invandring tills ALLA problem hemma i Sverige har BÅDE lokaliserats och åtgärdats...

Ty de vi har tagit emot, måste integreras, de måste tas om hand, och de måste ges alla chanser till att bli riktiga svenskar. Det sista vi behöver ha i vårt land, är ännu mer människor som är lojala enbart till sitt gamla hemland, vi behöver ha folk som kommer till Sverige, och som är stolta över det land som tagit emot dom....

Jag brukar inte skriva om invandring här, och det blir inget mer efter detta, men jag tyckte att ett par ord, för att visa respekt för dom som har kämpat i motvind så länge, det skulle nog uppskattas tror jag!!

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXLIII, Thailand

7 december 2015

83,5 kilo - 82,5 kilo (19 km) 79 minuter - 983 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,204 (neråt)

I går morse så stack Yongyut, Namkaeng samt Spritmagisterns dotter Jennifer, upp till att hälsa på Yongans farsa igen. När Alaam var där senast i torsdags, så var han blodig i skallen efter att ha ramlat med cykeln. Gubben själv tyckte han var fräsch och fin, och tyckte att det var mycket tjöt om ingenting. Mycket varför han säger som så, beror mestadels på hans egna speciella förhållande med hans kompis i livet ”Buddah”.

Gubben är som de flesta landsorts-thai,kanon-religiösa, alltså i den mån att dom följer gärna till bokstaven olika företeelser i deras motsvarighet till vår bibel och våra böner. Men förglöm aldrig, I de buddistiska skrifterna så finns det absolut ingenting, om hur folk skall umgås eller agera emot varandra, ni kommer ihåg konfrontations-rädslan va?

Här ligger den stora anledningen till det vi kallar rädsla i att konfrontera varandra då! I buddismen så finns det ingenting som talar om hur en människa skall vara, uppföra sig. Man talar bara om att typ "Tam dee, dai dee"... lite förkortat då... Gör man gott, så får man gott åter.

Det är väl ungefär det enda tipset som dessa människor får då... Plus naturligtvis en massa om livet i övrigt och om sjukdomar tydligtvis. Jag gissar ju bara här, så hugg inte huvudet av mig om jag har fel...

Men svärfarsan då. Jo han har tytt sina buddistiska skrifter som så, att han helst INTE skall till läkare eller sjukhus,. Då kommer det att sluta illa. Medicin-människor i hans umgänge kan dock göra sig besvär, och är välkomna att göra sina besvärjelser, blöta omslag, och böner..

Men läkare göres sig helst inte besvär, han litar inte en sekund på modern sjukvård. Ja den gubben måste ha en ordentlig portion tur, om han skall klara sig livet igenom, utan att bli beroende av en riktig läkare.

Så nu kände sig Yongan tvungen, ja tvungen är nog inte rätt ord, Yongan och barnen här i Thailand, verkar inte alls ha något problem med att ställa upp och hjälpa sina föräldrar. Kanske nåt att ta efter bland oss i västerlandet eller? Ja hon ville upp och ta hand om pappa. Och Namkaeng ville med hon också.

På topp av detta så åkte Jennifer barnbarnet till svär-pappan ifrån universitetet i Khorat, hela vägen hit för att hjälpa till. Pappan finner inga problem med detta naturligtvis. Men han är säkert skitglad att Yongan och de andra kommer upp och har med sig en massa mat och prylar.

Jäklar va bilen blev full på grejor. Det enda som svider lite grand förutom plånboken, är ju att det smyges utav bara fan när Yongan tar med sig saker til pappan.

VET hon att nåt är fel i det hon gör, eller tror hon bara att jag skall ha nåt emot att hon hjälper pappan eller? Svårt att förstå faktiskt. Det är ju ändå jag som ger honom stålar varje månad nu allt sedan 2008....

Men Yongan hade nog lite dåligt samvete, Ja hon har det inte lätt, så jag håller käften vad det gäller kostnaden vid sådana här tillfällen, det ansvaret får hon ta själv tycker jag!! Som sagt var, skulle tycka det vore kanonbra om hon kunde sluta smyga i alla fall..

Varför inte berätta en vacker saga som jag hörde nu senast när jag var nere i Non Saton, alltså spritmagisterns och Baloos by, och för den delen även Paengthas by, alltså svärmodern. För att jag skall få till detta riktigt ordentligt, så måste jag lägga till lite egna ord, annars blir denna berättelse nog alldeles för torftig och andefattig tror jag.

Att få den berättat först på thai och sedan översatt av Yongyut borgar ju inte för nåt som liknar Selma Lagerlöf eller Astrid Lindgren precis, men skall göra mitt bästa för att fixa till det.. Allt nog, jag och Yongan var nere igår sen-eftermiddag i byn, och gänget satt där nere och grillade, och hade det mysigt, de hade det där goa grisköttet, och det luktade kanon, ingen jäkla chilli låg där på grillen i alla fall (just då).....

Jag satte mig, och så gjorde Yongyut, Jag märkte att en gubbe höll låda därborta i hörnet, och han verkade inte gå att få stopp på. Plötsligt så avbryter en gumma mycket myndigt, och började berätta följande, som Yongan satt och översatte för mig. Behöver jag säga att jag inte hade brått nog hem, för att skriva ner denna berättelse, så här kommer den då... Forts, nästa kapitel..

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXLII, Thailand

6 december 2015

83,1 kilo (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,220 (uppåt)

Jobbigt idag med att jag fick för mig igår, med att överge mitt Windows 8, samma windows 8 som jag småförbannade för att det var värdelöst i jämförelse med Windows 7. Jag vande mig vid Windows 8 borta i Sverige under min vistelse där. Nu har dom ju bombat oss på datorn med erbjudande, och gratis nedladdning av det nya hysteriskt fina Windows 10.

Jag har medvetet väntat i drykt 6 månader nu, ty jag hörde att programmet hade lite födelse-våndor, och ville vänta tils Microsoft hade fixat till dessa. Nu, enligt internet, så verkar dock Windows 10 ha stabiliserat sig, och jag kollade på 3 olika ställen, och alla 3 användarna var nöjda. De alla hade väl ungefär samma sak att säga om det hela, och det som skiljde var sådana där tekniska saker som jag är fullständigt okunnig om, och därför heller behöver inte bry mig om.

Jag laddade  ner programmet, tog väl kanske runt 1 timme om jag kommer ihåg rätt. Sedan installerade jag programmet, och det tog väl runt 2,5 timmar. Jag hade väl egentligen ingen aning om hur det skulle funka, utan chansade helt enkelt på att det skulle bli bra. När röken hade lagt sig, och allt var installerat, så var det första jag märkte, att allting blev så tydligt när man tittade. Ungefär som om jag hade putsat glasögonen.

Det andra jag märkte var ju att knapparna nere i aktivitetesfältet var i stort sett borta, så där blev det till att fixa dit nya knappar, genom att leta upp programmen WORD, Utorrent, Kompozer samt Filyzilla, Google Earth m.m. Men det var ju enkelt gjort, så jag var snart upp i bra skick igen. Jag avslutade med att ladda ner en ny startknapp, som ju inte finns på Windows 10, men det visste jag hur man gjorde.

DÅ upptäckte jag att allting på ”mina dokument” och på ”bilder” var helt borta. Jag var dock helgrön vad det gällde dokument, hade ju en backup på min hårddisk med mina filmer. Den brukar jag backa upp varje dag faktiskt. Värre var det dock med alla foton, de var puts väck. Dock när jag frågade mackes, så finns dom i datorn, garanterat sade han, det är bara att leta, vid sådana här installationer så brukar det ALDRIG försvinna prylar menade han på. Ja så det blir till att leta snart då...

Så med detta tekniska snack, så är jag igång med Windows 10 , och min datorn är bra mycket snabbare faktiskt nu, så jag är nöjd med Windows 10, och ångrar mig inte en sekund. Allt ser ju ut som innan, så bara de bra´á sakerna fick jag med vid denna installation..

Inte utan att man skulle vilja göra likadant vid en skilsmässa, och ett nytt förhållande. Jag menar, allt förblir vid det gamla invanda, men man byter bara programvaran, hahahahaha!!!!

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXLI, Thailand

5 december 2015

83,0 kilo - 81,6 kilo (41 km) 135 minuter - 1.680 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,213 (uppåt)

Fick denna text mig tillsänt, och jag tycker egentligen att den är otroligt träffande i sin utsökta enkelhet. Har man förmågan att ”läsa”, så får man nog lite kalla kårar, och undrar nog vad man håller på med själv är jag övertygad om;


Så detta då är dagens facebook-trakasseri! Men om man skall vara ärlig, så är det väl egentligen inte att vara en aktiv medlem på t.ex. ett thai-forum mycket annorlunda, även här öppnar man ju upp sig, och berättar om sitt privatliv, och kanske även att ha en ”egen” hemsida, eller blogg, där man berättar precis ”allting” i ens liv, är  ju precis samma sak.

Är detta rent tokigt, eller skall man se det i ljuset av något annat? Finns det något positivt i det? Kanske det egentligen är ett högt rop på ”hjälp”! Alltså i den mån att man söker kontakt p.gr.a. av att man verkligen behöver hjälp, och ett socialt liv i någon form? Så dessa sociala media är bara ett bevis på ens egna livs torftighet?

På sätt och vis, så är det faktiskt så. Samma människor som lider av svårigheter att ha ett umgänge, dom kan ju frodas ute på internet, och ha sitt umgänge där, och det är väl där då som alla sjuka typer kommer in. Alla dessa sjuklingar som bara vill göra jävelskap, och trakassera andra människor.

Men man skall ju faktiskt också notera att dessa sociala media faktiskt innehåller mestadels vanliga, sunda, friska människor, och det är väl här som katastrofen är som störst. Alltså vanliga friska människor som fan inte klarar av en enda sekund, utan sin lilla telefon, och sitter där och stirrar i ett streck, och till slut visar upp det typiska tecknet för denna ”sjukdom”, och det är ju det som kallas ”gam-nacke”...

Men så länge som alla är nöjda så skall man ju inte klaga, vill folk sitta med sin telefon som ena idioter, istället för att umgås, eller vara ute i skogen, eller göra vad fan som helst, så är det väl upp till dom. Som tur är så slipper vi ju stå till svars för andra, än för vår fru eller käresta, antar jag. – ”Och med detta så kommer man ju osökt in på....”.  Kommer ni ihåg vem som alltid körde med den harangen i TV?

Ja vi kommer in på en sak som jag små-tänkt på lite grand. Nu när jag är gift med Yongan, så går varje dag (oftast), alltså inte dagar som hon surat till på mig, men resterande dagar, i solighetens tecken i vårt förhållande. Vi är goa mot varandra. Arbets-fördelningen hemmavid är stenklar, och problemen som brukar uppstå, tar vi hand om ett efter ett.... Så de där riktigt stora upproren mot varandra, finns egentligen inte alls.

Detta gör ju då att eftersom trivseln och lugnet är så stort, så vågar man också slappna av i förhållandet, och man kan fokusera istället tillsammans när man pratar, att drömma mycket, och man kan fantisera om olika saker. Att alltid ha mål i livet, är som att salta och peppra potatismoset.

När jag tänker tillbaka i livet för min egna del, och mina tidigare förhållanden som jag haft. Så måste jag tillstå att mina förhållanden i alla fall, varit mycket mer fokuserade på att söka problem i livet, och söka problem i förhållandet. Det var sällan som hela arbetsveckan gick i fridens tecken, utan det verkade alltid vara någon jäkla skit som damen hade att tjöta om. Ofta när man vaknade på morgonen, så undrade man "är vi vänner eller ovänner - hur är statusen idag då"?

Sådant gör att man fullständigt tappar sugen, och drömmarna försvinner, i alla fall de gemensamma, och man  kommer snabbt till slutsatsen att förhållanden är ytterligt svårt. Därför så är jag så himla jäkla glad och tacksam, att jag fick en chans till i livet, att komma till ro, och trivas med mitt liv.

Vi söker inte tjöt, vi söker inte problem, men vi söker ofta lösningar. Börjar Yongan med thai-style, och undvika konfrontation, så snackar vi om det, och jag får ta tag i det, men sedan är vi tillbaka till det goa igen. Och livet rullar på, och jag måste säga att jag faktiskt är rejält lycklig.

Men nu är det slut med alla jäkla rosor, i morgon återgår vi till "thai-bashing" i alla de former, folk måste ju känna igen sig, när dom läser min hemsida. Hahaha!!

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXL (2.340), Thailand

4 december 2015

82,7 kilo - 82,0 kilo (28 km)  123 minuter - 1.530 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,205 (jätteskutt uppåt idag)

Forts. Från förra kapitlet... Nu klockan 17.00 så ringde Alaam till Yongan, och berättade att de tänkte komma runt 23.30 i natt, och var rädd att ”uncen” skulle bli sur. Nä säger Yongan, du ringer ju nu och förvarnar, då är det inga problem. Det visade sig att dom tydligen haft sket-skoj på resan (gissar jag), ty inte fan tar det en hel dag att lasta en liten pick up..... hahaha..

Då vid 17.00 var dom vid Kasi Sombon, och var nära Nong Bua Daeng. De skulle hälsa på svär-pappan (igen), Pots den potentiella svärsonen, han ville träffa pappan sade han... Det var därför dom skulle bli så himla sena... Men inga problem, allt bra på den fronten. Snart är vi ensamma igen jag och Yongan och Namkaeng, och livet kan gå vidare i våra goa hjulspår.

Men visst tänker jag ävenledes på Namkaeng i allt detta. Där kommer hon upp till Chaiyaphum från Bangkok, efter att ha varit frånvarande i stort sett i 6 månader, utan att ha sett sin dotter och son. Och ändå har hon inga problem med att avvika med fästmannen en hel dag och en hel natt.

Man slutar aldrig att förvånas över thailändarnas överväldigande mängd känslor som dom så gärna förmedlar och visar.... INTE... Det är bara på sina skitvärdelösa såp-operor som dom visar känslor hit och dit.

På tal om känslor, Yongan berättade nåt som fick mig att baxna lite grand! Här i Isaan så står ju inte kramandet, och pussandet, och absolut inte kyssandet, speciellt högt i kurs. Yongan berättade nu att när hon i går lämnade av sin mamma nere i risbyn, och skulle åka iväg, så vinkade mamman till sig Yongan, tog henne i famn, och pussade henne lite lamt på båda kinderna.... Detta har ALDRIG någonsin hänt förut. Yongans snygga kommentar (med ett leende förstås),  - ”det är ditt fel”!!

Vattenkillen var ju här och vi fipplade, och vi köpte vatten av honom, och det slutade ju med att han skulle ge tillbaka 50 baht till mig, där jag gav honom 20 baht i dricks, så 30 baht blev slutsumman. Han sade ju då visst, när jag kommer med resten av vattnet, så kommer jag med 30 baht. Jag sade ju till honom då att lägga dom under krukan för jag skulle ut och cykla.

Jag kom hem, och inga stålar låg där förstås. Detta var alltså i lördags, 5 dagar sedan. Jag berättade för Yongyut och sade att vi kan väl åka bort till byn, till detta vattenbolag, och be om våra pengar.... N E J sade Yongan tvärt. Och så började den vanliga harangen av försvarstal för det thailändska folket när dom stjäl, och inte gör rätt för sig. Antingen så förstod dom inte, eller så hade dom inga stålar, eller så hade han så mycket att göra.

Ja men Yongan, han hade tid att komma hit, och hade tid att lämna vatten till oss en extra gång, och dessutom tid att TA BETALT.... Han passerar garanterat därute på vägen 50 meter bort, kanske 10 ggr varje dag. Så nog fan kan han stappla in här, och göra rätt för sig... Hon tyckte jag var löjlig, och lovade att ta pengarna ”nästa gång” vi skulle köpa vatten... Javisst tänkte jag, du hoppas la jag skall glömma bort det tills dess.....

Igår den 2 december (onsdag) så såg jag honom på min cykeltur borta i byn, stoppade honom, och jag räckte ut näven, och sade till honom – ”samsip baht)!!!! Han svarade mycket behändligt – ”¤&%&¤##&%/))/&%¤#”, ungefär så mycket fattade jag av det hela.... Men tydde det som att han bara skulle bort till en kund, och sedan komma bort till oss och lämna stålarna.

Behöver jag nämna att fanskapet aldrig kom..... Detta är Thailand, och detta är thailändare, jag vet inte, men det verkar efter dessa 8 år som boende här, att thailändare sätter det i system att blåsa varandra... De skitnar ner sig för precis allting, och ingen ifrågasätter nånting, inte förrän det fullständigt spricker för någon, och han fått fullständigt nog, då händer en sak av 3 möjliga scenarios;

Han skjuter motparten, han kör över honom med bilen, eller så sticker han kniven i honom... Precis som kärlek är en ursäkt för mord i grodätare-landet Frankrike, så är fylla en ursäkt i Thailand, så se bara till att vara spritpåverkad, så löser det sig, resonerar dom kanske här då.

Idag torsdag på hemväg ifrån banken med motor-biken, mitt emot alla butikerna här utanför mig, så stod han där, vattenkillen alltså, jag stannade med ett litet gnissel, parkerade framför honom, och sträckte ut näven demonstrativt, och sade med hög röst – ”samsip baht”.. Han tittade på mig illmarigt, stoppade motvilligt näven ner i brallan, och fiskade upp 30 baht, och sedan hade han 28 ord som han gav mig på vägen...... Jag förstod inget av dessa ord förstås, hahaha!!

Jag sade till honom medans jag pyste därifrån – ”Kaut ei lääoo khrap”!!! Jag vann, och jag berättade för Yongyut, vars enda farhåga var om jag nu hade gjort mig till ovän med killen.... Det är så jävla tråkigt ibland med denna deras kultur, som alltid tycks gynna de som vågar ta för sig, alla andra skall bara rulla över på sidan och ge sig, och hålla käften..

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXXXIX , Thailand

3 december 2015

82,6 kilo - 82,1 kilo (33 km) 102 minuter - 1.269 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,127 (uppåt)

Forts. Från föra kapitlet..... Denna risdam kom in i hemmet, och hon började att kräva priser på mina grejor, som inte var av denna världen, och detta trots att hon hade pengar i överflöd. Men hon var himla duktig. Hon vände på sig, vred på sig, hoppade till ibland, backade ibland, och tog ofta ett steg framåt, allt i akt och mening att få ner priset på mina saker.

Jag hade en 10.000 kw turbin, där hon pressade ner mig fullständigt i botten. En vattenrenare för 13.000 baht gick för 4.000 baht, en varmvattenberedare a´ 8.000 baht gick för 3.000 baht, och en varmluftsugn som hade kostat 12.500 baht släppte jag för låga 4.000 baht. Inga problem, ta sakerna och njut av dom bara sade jag till risdamen.

Några dagar senare så gick jag till risdamen, för att handla hem en påse med 1 kilo ris, Jag tog den till kassan till risdamen, och sade käckt – ”hejsan hur är läget”? Stort leende, bara bra svarade hon käckt. Jag frågade då, - ”inga problem med sakerna du köpte av mig”? Nej nej, svarade hon, jag är väldigt glad!!

Jag håller då upp min lilla påse med 1 kilo ris, jag ler mitt bästa Colgate-leende, hon ler stort tillbaka  åt mig, jag tänker detta går nog bra, och ser gratis-riset, och mig själv promenera ut genom dörren snart! Blir dock avbruten strax innan dörren av hennes enstaviga; - ” 36 baht”!!!!!

Vid detta laget så flabbar jag högt, fasen va roligt den killen berättade detta! Jag lyckas till slut lugna mig, och säger, du är allvarlig va? Du ville ha riset gratis för att hon skulle vara tacksam för dina billiga priser, right? Javisst svarade han....

Men du.... om du nu fick 4.000 baht för en pryl som kostar 10,11,12 eller 13.000 baht, så är det jävligt bra betalt... Du hade begagnade prylar, och hemma i England eller Sverige, så hade vi nog bara fått kanske 2.000 baht för det som du fick 4.000 baht för. Jag tror att du borde ha betalt 72 baht för det jäkla riset. Han tittade på mig, skrattade som sattan ett kort tag, och sade sedan – ”you are a bad swedish man”!!! Yes, you got that right!!!

Nu närmar det sig slutet med syster yster Alaam och hennes vistelse här. De 2 nätterna blev till fredag, lördag söndag. måndag och tisdag. Hon kommer hit hem till oss nu kl. 23.30 in att, då Yongyut får köra hene till busstationen så hon kan åka till Bangkok för att starta arbeta igen.

Igår kväll så rin gde plötsligt ”Pots”, alltså ”mammas pojke”, han som valde bort Alaam till förmån för mamman. Men de träffas ju ibland trots detta. Men han är en schysst kille tycker jag. Det var ju den killen som jag gav jobbet med att fixa hotell-ägarens transport Khon Kaen ner till Rayong om ni kommer ihåg.

I alla fall han ringde igår kväll vid 19;tiden, och frågade om Alaam ville följa med honom till Udon Thani över natten. Han skulle leverera grönsaker och frukt dit, till en falangfamilj med stora ägor. Och de hade även returtransport med bananplantor, och en massa andra plantor som dom sålt hit.

Nu kommer det roliga i kråksången. När han ringde så svarade Alaam snabbt ja, men sedan säger (Yongan berättade detta senare), Alaam till honom. Att han måste säga vilken tid  han kommer, detta är ju annars helt omöjligt att få ur en thai. Alaam säger till honom, att uncen blir sur om det bara dyker upp folk här utan att avtala tid, så Pots fick vackert berätta att han tänkte komma runt 22.30...

Han kom också verkligen 22.30, vackert så...  Där ser man med piska, honung, och stora leenden, så kan man forma sin omvärld, trots tvivel ifrån vissa läsare! De stack iväg snabbt och elegant, och har varit borta hela natten plus hela dagen nu då. Innan de stack igår kväll så tänkte jag genera Alaam lite grand, alltid roligt när folk blir generade...

Jag frågade henne – ”You sleep at resort tonight” och gjorde mitt bredaste leende... Jösses vad hon skruvade på sig.... Varför frågar du så konstigt säger Yongan.... Ja, varför kommer inte Pots hit på morgonen då, så kan dom köra dessa 20 mil på förmiddagen? Varför? För att det är mindre trafik på natten..... eller för sex??? Jäklar va Yongan vred på sig av skratt när hon översatte för Alaam, som snabbt skyndade in på dass, för att slippa se på mig!!! Forts. Nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXXXVII , Thailand

2 december 2015

82,8 kilo - 81,6 kilo (42 km) 146 minuter - 1.816 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,131 (uppåt)

Forts. Från förra kapitlet..... I morse så var dt lugna gatan, jag fick också igår avklarat en sak som Yongyut inte vågat sig på någon gång tidigare, och det var att konfrontera sin syster om hennes stil att bara dyka upp här, ta för givet att hon fick bo här som hon behagade, utan att göra sig besvär med att organisera, och planera och ringa oss, innan och fråga om det är OK om hon kommer, och bor hos oss några dagar, och besöker sin dotter.

Jag vet att detta troligtvis är den thailändska kulturen bla. bla. bla. Men detta är bl.a. mitt hus, och då skall bl.a. MIN kultur fanimej gälla här, och inte enbart thaikultur, det skall dom ha jäkligt klart för sig. Yongyut var ute på ett ärende igår, så jag stövlade ut till Alaam, och pratade så enkelt jag någonsin kunde göra, hon fattar ju inte mycket engelska, och anstränger sig noll för att förstå när jag pratar.

Men jag fick henne att ”lyssna” och anstränga sig, jag berättade för henne – ”din dotter tar vi hand om här hemma, och hon bor här, och vi tycker det är skitroligt, så absolut inga problem. Och du Alaam är alltid välkommen hit också skall du veta, men en sak MÅSTE du fatta.. och det är att detta är mitt och Yongyuts hem, inte ditt hem. Det betyder att du inte bara skall dyka upp här, och kräva att få bo här.

Jag vill att du ringer först, och du avtalar med oss, och kollar om det ’är OK med oss. Jag fortsatte; - ”Jag gillar inte när du plötsligt står här utanför mitt hem och vill in, det fungerar INTE så bland oss falanger. RING först, och avtala med oss, så skall du se att det löser sig. Jag fick sedan berätta för Yongyut vad jag hade sagt till hennes syster. Och jag kan väl säga att Yongan inte alls var glad, inte glad ett skit skall jag säga.

Jag blev då förbannad, och ville markera ordentligt; - ”Yongan, detta är ditt och mitt hem, det är fanimej varken din systers eller din mammas hem, det är ditt och det är mitt hem. Vill din syster hit hem, och hon satsar på att bo gratis här hemma, så är det minsta jag vill, att jag blir informerad i förväg om det hela, annars tycker jag det är heltrist, och gillar jag inte läget, så kommer du heller inte att göra det, jag lovar dig”...

Yongan ryckte på axlarna, och tyckte väl troligtvis att jag var den styggaste människa på denna planet. Men hon höll masken, och var tillgiven och fin när vi vaknade i morse. Kanske det helt enkelt var så att hon var cool med att jag trots allt hade öppnat käften, och sagt till hennes syster hur jag ville ha det. Ja vi får välan se i framtiden.

Nu i morse så stack dom med bilen ner till byn och syster Baloo, och skulle leverera mamman tillbaka dit hon bor därnere. Jag skickade med en påse med sockerkaka, och en påse med kardemumma-kaka, så mamman kan ha nåt att tugga på där  i byn, och läska de andra invånarna där med. ”Kanom” kallar dom mina godsaker. Kanom är väl gott bröd, vilket på thai innebär en jävvla massa socker tror jag!!

Stack ner idag på Big C och tog mig en fika ensammen, både Ingemar som York hade andra saker på agenden. Beställde in mitt kaffe, och plötsligt så stod där en falang, som jag sett ett antal gånger tidigare. Han satte sig och tog en kaffe han också. Vi hade ett gött snack, och dena gång så ville han berätta om vad som hade hänt i hans by där han bodde!

Han var inne på det där temat om thai och deras tacksamhet, och sådana saker. Han berättade följande historia som jag skrattade gott åt, ty han berättade så himla roligt och med full ingivelse, han var för övrigt engelsman. Han berättade att han var på väg att flytta tillbaka till England igen, han hade fått problem, och hade inte längre inkomsterna att bo kvar här borta.

Så han satte igång att sälja av sina tillhörigheter, det är ju inte lätt i detta landet att sälja begagnade saker, även om dom är kanonfina. Där fanns en dam som han  kallade för ”ris-damen” där i byn. Hon var enligt ryktet riktigt välbeställd. Forts. Nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MMCCCXXXVII , Thailand

1 december 2015

83,3 kilo - 82,7 kilo (33 km) 133 minuter - 1.655 kalorier 

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,111 (uppåt)

Nu har vi full fart här hemma (igen), ty Alaam (Namkaengs mamma och yongan syrra), är här uppe på besök. Hon stod här utanför tjoandes ”Yut, YUT, YUT” precis som vanligt. Jag har visat den bruden vår dörr vid 2 tidigare tlllfällen, och detsamma gäller mamman också. Men dom får inte in i skallen hur dörrar fungerar. Dom går absolut INTE fram till dörren, och knackar på den som vanligt fölk när dom vill komma in.

Dom använder heller knappt dörren. De använder skjutdörrarna vid vår uteplats. Jag har sagt till denna gäng, att vi har dörrar att gå i, och inte alltid springa via skjutdörrarna. Jag vet inte vad detta beror på, naturligtvis så beror det i grunden på att dom inte har så mycket susning om dörrar.

Thailändare har sitt förflutna i sig här och nu, och det förflutna hade nog inte dörrar i vår mening, så som vi har dörrar i västerlandet. Här så var dörren nog mer en spärr för större djur att komma in i bambuhyddan tror jag. I många stycken så är fortfarande deras seder och bruk ifrån gångna äldre tider, naturligtvis något som ligger kvar i deras göranden i livet i dag. Spöken här och där är ett seriöst inslag i livet, och vidskepelse i stort, som vi sagt förut, det lever man efter till 100%.

Det finns säkert hundra;tals olika levnads-regler som alla syftar till att hålla spöken nöjda och belåtna. Det roliga i mitt tycke ibland, är att spöken ifrån den egna familjen INTE är spöken, de är mer andar som visslar omkring, och vill ingen nåt ont, medans då grannarnas anhöriga döda, och resten av världens anhöriga döda, brukar ta alla chanser på att göra jävulskap, och locka de levande ner till dösriket, tesen "mitt barn och andras ungar" kommer till tanke lite grand, om ni nu fattar vad jag menar?.

Ja ni kommer väl ihåg de röda t-shirtsen här i byarna, som skulle lura spökena och andarna, att i det huset så hade dom inte mycket att hämta, ty mannen i huset var inte hemma, eller han var död. Kvinnan löper ju inga risker med andarna, ty dom är inte värdefulla, och räknas i stort sett inte i annat sammanhang, än att ta hand om sin familj. Där ju mannen inte röner lika mycket ansvar tydligtvis.

Så jag finner det urbota konstigt att man värderar i denna kultur, en produkt som mannen så högt,  när han ändå är ganska värdelös i sitt bidrag till familjen, inte alltid, men många många av dom är fullständigt värdelösa. Men som vi också hade det förut, ”It is a man´s world”. Vi hade det på mycket bättre grunder än u-länderna tycker jag. Västerlandets man tog hand om de sina, och rönte därför uppskattning därefter, här verkar det alltså vara precis tvärtom...

Tillbaka till nuet och här i vårt hus då. Svärmodern är alltså här också, så nu kokas det mat, det hackas och lägges in mat, och så mycket sallader som passerar mitt kök, har jag inte sett allt sedan ”Jesus gick i shorts”... Jag lyckades med konststycket att göra Yongan sket-sur igår, jag klagade på käket.

På bordet stod det, och hade stått allt sedan 10.tiden på förmiddagen, 4 st tallrikar med middagsmat på. De hade i vanlig jävla ordning satt över ett sådant där skydd ni vet, alltså ett skydd mot flugorna. Men maten stod där i 35 gradig värme på bordet ute på baksidan. Jag reagerade runt 20,tiden på kvällen, och  frågade öppet dessa mat-jönsar att vore det inte bättre att dom käkade upp den befintliga maten på bordet, INNAN dom gick ut och handlade mer mat, och donade och grejade??

Detta samtalsämne är ju inte nytt här hemma, så Yongan blev tvär-sur, ty hon var la rädd att hennes mamma och syster skulle fatta vad jag sade. Yongan tog mig åt sidan, och läxade upp mig rejält, skadade kanske inte heller för den delen. Hon höll låda, och visade med att tydllghet hur sur hon var,.

Hon berättade att maten som stod på bordet nu i snart 12 timmar i sommarhettan hade kommit ifrån grann-tanten men Yongan berättade att hon inte gillade den maten, och att den var gammal redan när den lämnades in till oss. Men va fan menade jag på.. säg till granntanten då, även om det är en trevlig tant, att du inte äter gammal röten mat. Jag undvek nogsamt att nämna, att jag redan sett dom hela gänget käka av maten där på morgonen. Så, så illa kunde det ju inte vara...

Att grann-tanten förlorar ansiktet på det är ju fan inte ditt fel, det är ju kärringen som inte klarar av att göra bra mat bara... Ta inte emot maten, säg att du inte vill ha den, menade jag på då!!  –”Du fattar inte, du är falang”... och sedan fortsatte det i 2,5 timmar till strax innan läggdags, då hade hon tydligen glömt av att hon var förbannad, och var tillbaka igen i sitt vanliga lugna fina jag igen... Forts. I nästa kapitel..

Handskak