Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på
min mail här; chaiyaphum@glegolo.com
Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna
med Era förfrågningar
Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av
mig, klicka
på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn
upptill, Transport och flytt!
Chaiyaphum MMXIII, Thailand
30 september 2014
83,1 kilo -
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,409
Guej Hokh Mokh
If you drink, Don´t drive,
do not even golf!!
Jag har gått och kollat nu på en klase bananer som inte verkar bli gula
alls, de har varit gröna nu i 4 dagar snart... Jag frågade Yongyut, och
hon sade bara, - ”no, not yellow, guej for Som Tam”,,,, Jasså sade jag,
blir dom inte gula då? Nä, är så fina som dom e.... for Som Tam...
Jaha, vad heter dom då...”Guej Hack Mock”....
OK så nu har jag ett 4:e namn på dessa fingerbananer då.. Undrar hur
gammal jag skall bli innan man lärt sig alla 18 namnen.... Jag fotade
klasen med dessa bananer, så ni också kan se hur dom ser ut... Så Guej;
Hokh Mohk, Hoom, Naam Wah, Kha,
Med tanke på att jag bakat 2 ggr nu på egen hand, så känns köket lite
ner välbekant för mig. Det har ju alltid varit en vistelseplats för
mammor, döttrar och vilsegångna söner osäkra på sin egna sexualitet,
men va fasen, man måste ändra sig. Kan vara i det läget som jag
befinner mig, ganska kul att kunna fixa fram maträtter och bakverk, som
man aldrig ens hade kommit i närheten av, och än mindre fått smaka,
utan att man själv fixar det.
Här har Yongan organiserat det för mig som kanske tur är.....
Så nu skall jag som nästa grej imorgon göra kanelbullar, är bäst att
göra en sats nu innan Ingemar och Jörgen kommer, dom älskar säkert
dessa bullar, och käkar upp rubbet, hahaha!!! Som ni ser på fotot så
börjar jag bli lite organiserad, 3 plastbingar med olika mjöl, och den
lilla plastbyttan är ju torrjäst, så är det upp till mig och baka dessa
grejor som jag längtar efter mest. Dels då mammas kardemumma-kaka,
hennes sockerkaka, och dels då kanelbullar, sjutton va gott det skall
bli!!
Vi kom hem igår kväll runt 21;tiden efter invigningen av Bens
falang-restaurant i Chaiyaphum. Vi kom dit redan 16.30, efter det att
vi grundat lite grand hemma hos Dan med 2 stadiga vodka-groggar av
sämre märke... (287 baht...) och det luktade i nivå med det billiga
priset. Tyckte lukten på vodkan mest påminde om gamla tiders
”nagelpolish”, som damerna tog bort nagellacket med. Men vad gör man
inte för att bli ”trevlig” och ”pratsam”, inbunden och tystlåten som
man är annars ju!!
Väl där, så noterade vi den goa grisen som satt där i dörröppningen
över grill-eld, och hade gjort så halva dagen tydligen. Det var en
engelsman vid rodret, och det är ju aldrig ett bra tecken. Engelsmän
och mat, och sedan får ni säga vad fan ni vill, är lika med kass mat!!
Efter 2 timmar, så började denne engelsman att skära kött och dela ut,
och första rejäla köttbiten fick våra damer Yorks, min och Dans fru.
Ingen av dom rörde köttet, vägrade, och jag kunde se varför... Det rann
ju blod ur det, så oklart och ofärdigt grillat var köttet. Ut med
skiten till grillkillen, som inte fattade nåt.
Vi beställde in ett par rejäla groggar till, medans vi väntade, ville
inte klaga, maten var ju faktiskt gratis, och jag kände att det var
helschysst initiativ av Ben att göra en sådan här inbjudningsfest...
Till slut så gick jag ut och kollade, och köttet bak rumpan såg bra ut.
Han skar av ett par bitar och gav oss, och sedan fick vi plocka ifrån
bordet en massa olika maträtter, varav 90% var gjort på potatis. Så där
fick jag mina snabba jäkla kolhydrater, som ju jag slutat med, och det
var inte lite av dessa som man slängde i sig!
Men en gång då, och det spelar väl ingen större roll tror jag.
Visserligen så stör man själva dieten och därmed viktminskningen,
men skitsamma. Jag tänker inte sluta att leva, och betänk att jag väger
mer än 10 kilo mindre, än denna tiden förra året. I Januari förra året
vägde jag nästan 98 kilo, så 15-16 kilo har försvunnit sedan dess, så
ingen anledningen att plåga sig längre tycker jag!!
Jag tyckte dock ärligt talat att köttet var oaptitligt, och skittråkigt
att äta med noll kryddor och noll sås.. Så jag nöjde mig med den enda
skiva kött jag fick, trots att där fanns massor.
Men 3 groggar, 2 öl och 1 st vatten slank ner denna ikväll... Lägger
man då ihop 2 groggar hemma hos Dan, så var man på ”gott humör” när vi
senare åkte hem.. Det fanns ganska många gäster som hade sökt sig hit
ikväll, jag uppskattar att där var runt 20 st falanger, och de flesta
hade sina damer med sig, och där fanns runt 20 st yngre killar, som ju
är i Chaiyaphum som lärare i engelska... Men de satt på utsidan och
umgicks....lite halvtråkigt, men alla fick faktiskt inte plats!!
De hemliga ingredienserna mot baksmälla; 1 pinne, 1 sten, och en skål med lite vatten i, halleleluju saken är klar!!
Kvällen var lyckad, och jag var lycklig. När vi kom hem, så började
Yongyut, som egenhändigt hade druckit 3 st små öl (bra i gasen), att
bröta med en pinne, en sten, och en bytta med vatten i... Hon gned
stenen på pinnen, och hon gjorde, sa hon, Tevatten, som hon sedan
värmde i mikron och drack... Pinnen eller roten kanske man skall kalla
den hade ett namn,. Men hon hade själv glömt namnet, och den var ett
thailändskt undermedel emot baksmälla, sade Yongyut....
Hahahaha såg ju så kul ut......Om det funkar, inte en susning, men tror
man på det, så funkar det nog lite grand. Yongan, lojal som hon är emot
sin kultur, skulle nog aldrig erkänna att det INTE funkade, hahaha!!
För övrigt noterbart... stenen var inte ifrån Thailand, den hade hon
snott med sig ifrån Stala, vår vistelseort i Sverige.
Hon sade att hon aldrig skulle ”lämna allting” i Sverige, när hon åkte
hem till Chaiyaphum. Då skulle hon bara längta sig fördärvad menade hon
på. Så stenen åkte ner i resväskan tydligen, jag visste inget. Men hon
sköter sig bra tycker jag. Då stenen kom till användning i alla fall...
Handskak
Chaiyaphum MMXII, Thailand
29 september 2014
82,4 kilo -
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,413
Tuc tuc glider bort mot fjärran nya mål...
Golf is not a matter of life or death, it is much more important than that!
Forts. från förra kapitlet... Så med detta sagt, så tror jag att denne
engelsman som han ju är, alltså falangen som inga pengar har, som
dottern tyr sig till. Han kommer nog inte tillbaka om han har något
vett i skallen. Men vem vet, kvinnors underliv skapar fantastiska
situationer, och män tar sådana beslut i sina liv, så det är rent ut
sagt förunderligt!! Och det enbart p.gr.a. vad kvinnan har att erbjuda,
och tror ni att kvinnorna i alla världens kulturer är medvetna om detta
eller??...
Nu lite news om pappan. Han är ju riktigt allvarligt skadad, och har
nog brutna ben i fötter och ben verkar det som. Ser honom gå där i
trädgården alldeles blek och haltandes. Jag fick nu i morse reda på av
Yongyut, att hon fick höra igår på gatan, sanningen om hans skador.....
Det var INTE en trafikolycka, det handlade om följande scenario, vilket
är rent ut sagt underbart!!
Jag har ju berättat tidigare om att pappan i familjen gick ut på
friarstråt här, och skaffade sig en ”Mia Noi”, alltså en extrafru
att ha som pippa-partner i hans fall verkade det som. Denna dam som
skulle vara Mia Noi då till pappan, tycke ju att detta var en god ide´,
så hon kunde ”mjölka” honom lite grand.... Vad hon inte berättade för
pappan, var att hon inte gjorde slut, eller ens berättade att hon redan
hade en fästman.
Nu kom känslor med i spelet, och det blev till uppträdande när
fästemannen kom på besök, och Old Foods make redan var där.. Det dröjde
inte länge innan fästmannen började att puckla på, och sedan när pappan
låg ner, så sparkade han honom sönder och samman, därav
sjukhusvistelsen.
Jag tror inte att Old Foods make söker någon mer Mia Noi nu eller ens i
framtiden... Det är nog inte värt det,. Och kanske han skulle mer
fokusera på att försörja sin familj som han skall göra, istället för
att tvinga sin dotter att prostituera sig nere på turistorterna..
Mitt bröd som jag gjorde igår, reste sig som det skulle, det
konstaterade vi ju senast. Jag fick in det i ugnen, och resultatet blev
glänsande. Jag lät det svalna i 2 timmar ute i köket, och började sedan
skära ner de 2 limporna i dubbelskivor, och lade i zip-lock-påsar i
frysen.
När jag höll på med det, så hann det fanimej passera revy 2 st damer
ifrån gatan här. Dels See som ju är gift med engelsmannen (Tony) här på
gatan, han med de nästintill NOLL sociala kunskaperna. Yongyut bad mig
att ge See en påse att ge till Tony. Vilket jag också gjorde.
"Fiskemoppen" kommer här på gatan var och varannan dag, och damerna
köper som om det vore sista dagen på detta jordklot.. ALLTING handlar
om mat, och alla chanser i världen tas för att prata om det, titta på
det, ta på det, eller äta det.... Mat är mer en vår avlöning den 25,e i
Falangistan, mat är mer som en religion, eller kanske ännu hellre som
en sekt med Charles Manson i chefsrollen.
Sedan kom granntanten in, som gärna vill tjöta med Yongyut. Hon säger
att hon i familjen också har en falang!! Yongyut berättade att hon
gillade falangbröd, inte så mycket så hon köper det för egna pengar,
men så mycket så hon kan äta det om det är gratis. Jag gav henne 2
skivor med smör på.
Hon och Yongyut gick åt sidan, och hon käkade upp sitt bröd i
brådrasket, och kom fram till mig senare i köket och sade på thai, att
det var jättegott, och tackade så mycket... KUL när dom tackar tycker
jag, då vill man gärna ge fler gånger till dom.
Tony engelsmannen har inte ens tills nu, 48 timmar senare, ens försökt
att tacka, och det är sista gången som den jävla slusken får nåt av
mig, den saken är klar. Han tackar aldrig efteråt. Han har varit
härinne vid 2 olika tillfällen och käkat middag, och druckit ett gäng
GT. Va fan säga tack räcker ju så gott,,, Men den killen skiter jag i,
han får sitta där han sitter..
Igår kväll så tog Yongan med till sin mamma brödet också... När Yongan
kom tillbaka, så hade svärmors-tanten dratt i sig båda skivorna, och
var jättenöjd med brödet.... Hennes löständer funkade fint och slant
inte ur munnen. Yongyut berättade också att de 6 skivor stora
pannkakor, som hon och Soda fick av mig häromdagen, redan var slut.
Soda hade fått 1 st,, och svärmor nöp resterande 5 st, och tuggade i
sig allihop med god aptit. Hon beställde nya tills nästa gång jag
skulle laga pannkakor, hon sände sin hälsning.... Ja där ser man..
klaga på thai när vi har gott om falang-sluskar, som är helt jävla
socialt handikappade ju...
Det är ju ganska kul det här med demokrati och oss människors
tvångsmässiga syn och åsikt i ämnet. Vad jag menar är. Den
internationella opinionen har bestämt att militärkupp är dumt och
odemokratiskt, och den styrelse-formen skall bort genast ifrån
Thailand. Ingen av alla dessa människor bryr sig egentligen om vad
befolkningen i Thailand tycker, alltså de som berörs av det hela.
Jag finner det hela vara helt fantastiskt jävla korkat faktiskt.
Istället för att försöka att lära sig, öppna ögonen, och ta till sig
vad som hänt här i Thailand, så blundar man, och man lyssnar inte, och
det enda man fokuserar på, är att fördöma helt blint militärkuppen i
Thailand.
Jag själv hör och ser här dagligdags effekterna utav denna militärkupp,
och har aldrig i mitt liv sett en diktatur, där människor går hand i
hand med militären, och dessutom ler när dom gör det.
T.om. uppe där där de s.k. ”röda” har sina starkaste fästen, så tror
jag att thai här finner livet vara bra mycket enklare nu än tidigare.
En helt otrolig samling människor har fått sparken ifrån sina arbeten,
och ersatta med folk som kanske istället har mer med kvalitet, än att
samla på sig mutor hela tiden.
Militären skriver om lagarna i sakta mak, så att de kan täppa till så
gott det nu går texten i lagen, som tidigare möjliggjorde egna små fina
tolkningar av lagarna av myndighets-människorna...
Så läste nu att dom hade gjort en liten mini-undersökning ute bland
folk på gatan. Denna opinions-undersökning gjorde inte alls skäl för
att vara den perfekta undersökningen, men det är ganska kul, och minst
sagt intressant, att se vilka siffror som döljer sig i denna
undersökning!! Utav de tillfrågade så var det 53,6% som var ”ganska
nöjda” med styrelseskicket som det är nu, medans 39% sade att dom var
väldigt nöjda med styrelseskicket.
Detta innebär i klartext då att hela 91,6% är i alla fall
”tillfredställande nöjda” över Thailands styrelseskick efter
militär-kuppen. Men det skulle inte förvåna mig ett skit om inte
jönsarna i väst fortsätter att gaffla, och skapa problem där det inte
finns problem.
Jag själv, som inte har rätt att yttra mig offentligt här, och vill
heller inte göra det, jag anser att sedan militärjuntan tog makten här,
och slängde ut dessa mänskliga ”grisar”, som fanns på alla
förvaltningar på ALLA nivåer, så har tilliten, och lugnet lägrat sig på
ett otroligt bra sätt..... Lycka till Thailand kan jag bara säga....
Handskak
Chaiyaphum MCMXI, Thailand
28 september 2014
83,0 kilo - 82,7 kilo (37 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,391
Ser ganska mysigt ut när dom jobbar med sina risfält.....
It takes a lot of balls to golf like I do!!
Idag så körde jag min 2:a egna omgång med hembakat bröd, Det blev ju så
gott förut, så det är bara att fortsätta att baka. Jag beräknar
kostnaden för min del till 12-13 baht per limpa, och priset på Big C,
Tesco, och MAKRO ligger på runt 37 baht per limpa.
Så med en limpa i veckan, vilket är en underdrift, så sparar ju jag per
år, enbart på brödkostnaden här hemma runt 1.300 baht på mitt egna bak.
Det handlar ju om skitpengar egentligen, men vad som ligger i fatet här
förutom bara pengarna, är ju att brödet som finns här att handla och
äta, är av den absolut värsta sorten som finns för våra kroppar.
Det är en degig brödmassa, som är som en klump bara, som lägger sig i
magen efter man har ätit det. Dessutom för att kunna äta det, så måste
jag helt enkelt handla pålägg, för det brödet har noll smak, är snarast
äckligt. Så med ostkostnaden som jag kommer undan, så handlar det nog
om totalt runt: 15.900 baht i insparade pengar.
Jag räknar då med 4 skivor ost om dagen a´10 baht per styck x 7 dar i
veckan x 52 veckor + de 1.300 baht vi hade ifrån början... Jag känner
mig faktiskt helnöjd med detta. Man kan nästan snacka om att vi kan
tjäna in enbart på brödet, en lillsemester till Rayong per år...
Förra gången så fick inte degen ”stånd” eller reste sig som man säger.
Jag hade ju degen på ”laddning” i köket under 18 timmar, och knappt
något hände....Jag tog då ut degen, och började med hjälp av lite
vanligt mjöl jobba denna degklump med bägge mina händer under styvt 5
minuter. Väntade 2 timmar, och jäklar DÅ minsann tog det fart, jag lade
sedan över degen i mina 3 formar, och då reste sig degen till kanten på
formarna.
Så med detta fann jag ut att Dan och hans Youtube vetenskap nog var
lite fel ute när han berättar andaktigt för mig, att man skall bara
blanda ihop degen under nån minut med hjälp av handtaget till nåt
redskap, alltså INTE knåda med händerna, som man sett hela världen göra
i 200.000 år. När jag påpekade detta så blev Dan sur som vanligt, han
tar sådana här saker ofta på allvar, och extremt personligt. Han
berättade då att han ibland knådar sin deg men med 1 (en!!) hand bara,
för så gjorde dom på Youtube...
Jag frågade då, -”vad är vitsen med att använda 1 hand istället för
båda händerna traditionsenligt”? Den blicken jag fick, gjorde att jag
skiter i honom.... Jag gjorde istället nu då som så med denna
bröd-satsen, att jag knådade på eget bevåg med båda händerna under 5
minuter, och degen jäste ordentligt och reste sig, som en annan gjorde
på 1980;talet.... Jag sitter nu och väntar i 15 minuter till, och skall
sedan kolla brödet, om det är klart både ovanpå som underpå själva
limpan!!
Nog om detta med bak för nu, är ju lite bögvarning på det hela (bak..),
så man får väl ta lite i taget, så att inte ens rykte ryker all
världens väg!! Yongyut hade sovit i Sodas rum i natt, tydligen så
brummade jag (snarkade), alldeles för högt denna natt. Gick in till
henne vid 06.30 och kollade läget.
Hon berättade att hon hade haft svårt att sova ty ”Old Food” i huset
bredvid hade haft ett psykiskt sammanbrott. Hon hade gapat och
skrikigt, och sedan skrek hon i telefon till sin dotter som ju bodde på
hotell med sin falangkille inne i Chaiyaphum, och klockan då var runt
03.30 på natten.
Hon skrek, så mycket så Yongyut vaknade, och dottern (Miss Pussy) fann
för gott att ta sig hem till sin mamma, och hennes falang var med
förstås, stackars kille. Han hade ju redan i tisdags när han lämnade
huset där, sagt när han passerade Tony´s fru See, att det var en
”crazy familj”, alltså Old Food och Miss Pussys familj.
Dottern kommer då kl. 03.45 cirka, och de har ett regelrätt uppträdande
därinne, så klart skall så mycket som möjligt av detta gapande och
skrikande ske inför öppen ridå. Thai tar ingen hänsyn, det finns inte i
deras sinnesvärld, så dom började gapa och skrika ute trädgården, och
fortsatte inomhus. Med fönstren öppna förstås (hade myggnät).
Old Food skrek nu helt förtvivlat till Miss Pussy -
”Varför....Varför..... Varför skall jag ta hand om barnet?...Varför
skall jag tvätta dina kläder och falangens kläder? Varför skall jag
städa och tvätta huset?? Varför skall jag ordna i
trädgården????”. Yongan hörde ju allt detta, och hade jag själv
inte sovit, så kan jag slå vad att hon hade ett smile i mungipan när
hon hörde detta. Men jag har sagt till henne att om hon ler och är
skadeglad, så kommer ”Even Steven” och tar henne, och låter oturen
komma till henne....
Old food fortsatte, och sade till Miss Pussy att prata med falangen att
hon ville ha pengar... - ”Det måste bli slut på ”gratis.....”, De måste
ha pengar till allting nu i familjen, så nu får dottern sätta fart och
göra bruk av sina ”tillgångar”... Men vad som är fantastiskt i det hela
är att Old Food och pappan i familjen har alltså ockuperat detta hus,
som inte tillhör dom.
Det är ju Miss Pussy´s hus, som hennes första falang, engelsmannen,
pappan till barnet därinne, har betalt. Så Old Food bor där alldeles
gratis, och hyr sedan ut sitt egna hus, och tjänar dom kulorna vid
sidan av....Och stoppar i sina egna fickor, men det framkommer ju
naturligtvis inte!!
Så egentligen om detta varit min morsa, så hade jag nog sagt att
-”du bor här gratis i mitt hus, så du kan gott städa undan skiten som
du själv skapar, tvätta lite av våra kläder som gentjänst, och om du
inte är nöjd med detta och kan få pappa att tjäna pengar till
familjen som alla andra pappor gör, så flytta ut då för fan”...
Men men men, det är jag det....Forts. nästa kapitel.....
Handskak
Försmak nästa kapitel....”höra
igår på gatan, sanningen om pappans tidigare berättade skador..... Det
var INTE en trafikolycka, det handlade om följande scenario, vilket är
rent ut sagt underbart!!”
Chaiyaphum MCMX (1.910), Thailand
27 september 2014
82,3 kilo -
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,424
Golfbana i Florida
"Dammtussar kan vara ett bevis på att någon annan har gjort något roligare."
Tänkte lite grand på den här grejen, om vilket ganska bekymmerslöst liv
thaiarna egentligen lever här ute på landet i provinsen Chaiyaphum. I
alla fall det jag kan se och uppfatta. Jag skall försöka att ta detta
via den positiva vägen också, så att ni inte kan skylla på gnällspiken,
allt elände som sker och dras upp till ytan här i Thailand.
Bakgrunden är ju det jag ser vid alla de tillfällen jag går utanför min
dörr. Jag åker ut själv ganska ofta med kameran, och bara kikar mig
omkring. Jag har mina turnee´r med York, och ibland åker jag och Dan ut
med hans bil, och vi ser saker då också. Och till slut, det mesta som
jag nog tagit intryck ifrån, är ju mina egna cykelturer som varar minst
2 timmar varje dag!!
Vad jag ser, jo jag ser ett lyckligt folkslag, deras hus ser ut som hin
håle, rent utsagt för jävligt! Men dom bryr sig inte alls på samma sätt
som vi falanger tvångsmässigt gör. Hos oss så är ju våra hus det som i
första hand skall glittra framför andra, och förhöja vår falangstatus i
falangland. Här i Isaan,Thailand, så har man ju inte ett ”hem” på det
sättet som vi har. Här har man ju bara ett hus, ett ställe där man går
in och sover i, och knappt något annat.
Allt annat som matlagning, umgänge, och sova på dagtid, sker ju på
utsidan av detta hus. Så insidan av deras hus spelar inte en skit roll
verkar det som. OK dom sopar lite grand då och då med den allstädes
närvarande kvasten, men annars görs absolut ingenting åt skicket på
huset. JO, när det börjar rasa DÅ möjligtvis reagerar man. Nä, härnere
i Isaan Chaiyaphum, så är bilen den stora statusgrejen och ger ”face”
åt folk. Jag pratar förstås inte om deras guld-mani nu då, det får bli
i ett annat kapitel...
Men är det så himla ovanligt egentligen. Tänk efter nu, ni måste väl
komma ihåg alla våra egna utlänningar hemma i Sverige, förr i tiden när
vi var yngre, och då speciellt sydlänningarna inklusive zigenarna. De
hade inte ens pengar till att försörja sina egna ungar. Men en
sprillans ny Merzedes skulle gammel-pappan ha och visa upp för
omgivningen, och tala om hur framgångsrika dom är.
Här är det likadant, väldigt många familjer här, ja jag vågar säga
extremt många familjer här, bland folk som inte har en spänn på fickan,
har tunga lån på bilar. Och så fort som dom råkar ha ett hus som är
lite annat än det traditionsenliga träskjulet. Så går dom till banken,
och tar ut lån på det övervärde som finns.... Pengarna bränns tydligen
oerhört fort här bland thai, och de lär ALDRIG själva komma ur
skuldfällen ÄVEN om vi i Sverige exporterade TV-programmet ”Lyxfällan”
till dom!!
Men hur ser vårt egna konsumtions-samhälle ut då, säger någon. Ja det
ser säkert lika jäkla illa ut. Men i de allra flesta fall, så har vi i
Falangistan i alla fall lite spärrar i form av att bankerna normalt
INTE lånar ut pengar till folk utan arbete och inkomster. Här ger
bankerna med berått mod stora lån till folk som är arbetslösa, vilket
dom allra flesta otvivelaktligen är, och noll utsikter att betala lånet
via lönevägen.
Huvudsaken är att dom kan visa upp för banken, att dom har mark som
säkerhet för dessa lån. För mig så ser detta ut som en medveten väg
bankerna tar, och skinnar, och skor sig på folks icke befintliga
kunskaper, och utbildning häruppe, riktiga grisar är dom..
Men i botten, så ser jag mestadels i mina ögon i alla fall, ett
”förlamat” folk. Oavsett vilken tid på dygnet jag kommer med cykeln,
eller med moppen, eller med bilen, så sitter eller ligger dom där
utanför sina hus i grupper, och umgås och har det trevligt. Allt under
tiden som soporna och avskrädet, ligger där runt fötterna på dom. Det
verkar inte som om thai ens VILL arbeta sig ur den benägenhet som dom
befinner sig i.
Utanför denna krets av människor, som är i en glänsande majoritet, så
ser jag faktiskt kanske 10 st människor som jobbar ute på risfälten och
kämpar med försörjningen. Men betänk då att medans jag ser 10 st som
arbetar, så ser jag tusentals MINST som ligger i hängmattan … Om thai
har mat i byn, så delar dom på maten, så jag undrar hur dom egentligen
uppträder emot varandra.
Jag menar om det varit jag, och jag hade varit ute på fälten i regn,
och åska, och solsken, och slitit och arbetat, medans lösdrivarna, och
latmaskarna legat i hängmattan dagarna i ända, och sedan talat om att
dom ingen mat hade.... Va fan, jag hade blivit förbannad och
skällt ut dom.
Jag undrar bara, vågar de verkligen konfrontera varandra, är dom karlar
till det, eller undviker man hellre ämnet, och ger mat till dom??? Men
det är väl i det läget som man hellre går till templet, och får mat den
vägen, istället för att hjälpa till med arbetet ute på fälten antar jag!
Det ser i alla fall ytterligt illa ut här uppe i byarna speciellt, där
befolkningen ligger/sitter i hängmattan eller sitter i grupper och
käkar dagarna i ända, och ingen verkar bekymra sig om att dom faktiskt
är bönder för satan. Tänk om en falang-bonde hade uppträtt på det
sättet, dom hade svultit ihjäl redan första vintern... Dert är synd,
och till viss del en stor skam för landet, att dom uppträder på det
sättet.
Nu till nåt roligare. Man läser ju ute på internet alltför ofta hur
förbannade och arga många falanger är, för att dom antagligen
känner sig isolerade här uppe och ute på landet. Många av dessa
falanger tror jag, uppträder gentemot thai, precis som dom uppträder
som om dom vore hemma på gatorna i Stockholm, Paris, London, New York
eller Sydney. Det går inte att uppträda med sluten mun, aldrig ett
leende, och inget hälsande alls. Inte ens en ögonkontakt.
Jag tror att man skall möta ögonen från thai, möta deras leende med ett
ännu större eget leende, och gärna försöka att säga nåt, kanske nån kul
gest, tillbaka till dom, och visa även att man har förmågan att
skratta.. DÅ lyser lampan för thai, och falangen blir mycket mer
accepterad är jag övertygad om. Jag fick höra toppen av idiotsnack idag
faktiskt inne på internet, och det var en kvinna som bodde i en by, hon
jobbade där som lärarinna.
Hon gick via marknaden till sitt lärarjobb, och hon fick ropandes även
sig - ”Falang I love you”. Den dumma kossan började gaffla om sexuella
trakasserier, sedan berättade hon att hon varit i 4 månader i Isaan,
och ville inte vara kvar här, för hon kände sig bevakad och var rädd
för övergrepp.... Ja sådana människor är vi inte betjänta att ha här,
så hon kan lika gärna sticka vart som helst... PK i sin prydo här i
Isaan??? GO HOME!!!!!!
Handskak
Chaiyaphum MCMIX, Thailand
26 september 2014
82,5 kilo - 81,9 kilo (25 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,419
The toughest road often leads to the top.
Idag torsdag 25 september var en glad dag för mig faktiskt. För styvt 2
år sedan (den 17 september 2012), så drösade jag omkull med cykeln, och
hamnade på sjukhus en natt och fick sy, ni som brukar läsa här kommer
säkert ihåg den episoden. Jag hade nog en otrolig tur att jag inte
gjorde mig mer illa än vad jag gjorde!!
Jag kom ju till sans efter att ha legat på vägen under styvt 15 minuter
medvetslös eller avsvimmad, vad man nu skall kalla det. Jag vaknade
till i och med att jag lufsade till en pick up, understödd av 2st
thailändare. Jag lyckades i mitt milt sagt vilsna tillstånd mumla min
adress till dom, och dom körde hem mig. Jag hade inte en susning hur
dom såg ut, eller vilka dom var.
Jag vet att dessa människor skulle bo i en by vid 10 km-gränsen för min
3 mila-runda. Och det var allt jag visste. Jag har försökt flera gånger
att få Yongyut att följa med, och luska reda på vilka dom är, så man
kan tacka dom ordentligt!! Men det har varit motvind på den grejen. Har
inte orkat tjöta på henne mer om detta, verkar som om thai inte precis
springer benen av sig i tacksamhet för gjorda tjänster.
Så idag 25 september, så stannade jag cykeln utanför en liten vägshop
som säljer vatten, öl och sådana där vanliga grejor som dom alla
säljer. Jag stannade för att det ömmade i rumpan, och jag ville justera
sadeln. I den lilla shopen stod det en söt thaitjej, och då tyckte jag
att jag kunde välan köpa vatten för att glädja henne i alla fall...
Vi kom att pratas vid, och så frågade hon på lite luggsleten engelska
om jag inte kände igen henne, hjälp tänkte jag,,,jag har väl inte gjort
nåt dumt nu.... Men så kom jag snabbt på rätt köl igen. Jag är ju snäll
som en okysst groda vad det gäller trohet mot Yongan... Nä svarade
jag.... - ”Det var jag och min pappa som körde hem dig när du ramlat
därborta”, säger hon...
Jääääklar, jag blev aldeles stum faktiskt, visste först inte vad jag
skulle säga. Men det verkade faktiskt som om hon inte förväntade sig
ett skit ifrån mig, och det kändes nästan ännu värre... Jag pratade nog
med henne om många saker under 15 minuter och avvek sedan. Vi tog adjö,
och jag cyklade vidare. Jag hojjade hem, duschade och stack ner till
Big C och Mr Donout, och handlade 5 st munkar, och sedan på vägen så
handlade jag 3 st Som Tam Bophalaa.
Jag körde sedan direkt tillbaka till den söta tjejen, och tackade och
waiade nästan så waien tog i taket därinne i shopen. Jag berättade att
jag försökt att fråga folk vilka som hade hjälpt mig, men inget visste
nåt. Så jag berättade att det var god Karma för mig i mitt liv, att nu
ha funnit henne och hennes pappa, och att jag alltid skall vara tacksam
att dom hade så stora hjärtan.
Hon verkade sketaglad tyckte jag mig märka, och efter ett tag så gick
jag, och det kändes skitgott för mig också faktiskt... Godhet skall med
godhet belönas, och även thai som fasen knappt har vett på att tacka
speciellt ofta, de gillar naturligtvis att få tacksamhet, dom är ju
inte annorlunda än vad vi vettvillingar ifrån väst är..
När jag kom hem igen, så var Yongan hemma, och jag berättade vad som
hade timat sig. Hon var först tveksam och misstänksam, men lugnade sig
snart, och jag tror att hon var glad att jag hade gjort detta och visat
min tacksamhet!!! Så slutet gott allting gott tror jag!! Snacket lär ju
gå bland byborna därborta, och ingen skada på min person, om jag kan
visa att jag tillhör dom goda i denna värld, eller hur?
Var nere igår middag med Dan, och vi drog i oss en pizza hos Bens nya
matställe här i Chaiyaphum. Visst är det kanon att ha tillgång
till riktiga pizzor, men första gångens lite sura erfarenhet av hans
pizza gjorde nog inte det bättre denna andra gång. Jag inser att det är
ett svårt företag för honom att göra alla nöjda, men han ligger långt
ifrån svenska pizzor i alla fall. Han gör dom så jäkla tunna, så dom
spricker i tusen bitar, när man försöker att skära i pizzan.
Och kanterna är brända fortfarande, och knäcks som knäckebröd faktiskt,
när man skär eller biter i pizzan. Men nu säger jag inget mer, jag sade
vad jag tyckte första gången. Men när det kommer in personer som
faktiskt tycker om hans pizza, och VILL HA dessa urtunna pizzor, då är
det INTE på sin plats att kommentera och kritisera mera. Bättre att äta
nåt annat i stället.
På lördag är det den 27 september, och då skall Ben ha öppet, och
”bjuda” på ”pig-roast”, alltså gratiskäk!! Det kommer garanterat att
bli proppfullt, ty då om inte annat när allt är gratis, så kommer nog
falangerna... Men för övrigt så är Ben ganska nöjd med hur detta har
fungerat. Han har haft flera dagar där det varit fullt nästan hela
dagen. Och det trodde jag knappt var möjligt. Men jag tror att vår gode
Ben har dragit i spakarna, och fått in folk ifrån Khon Kaen 13 mil
bort, och även ifrån Nong Bua Daeng 7 mil bort....
Men men pengar luktar ju inte, och skitsamma varifrån dom kommer. Och
sedan så säger han, att han faktiskt gör de mesta pengarna ifrån de
lokala thai som kommer in och äter, och faktiskt betalar dubbelt
pris för en steak än vad gatukrogen tar 75 meter längre bort.... Så Ben
är skitaglad just nu... Ja lycka till önskar jag honom också, ty det är
kanonbra att ha tillgång till falangkäk i vår lilla stora stad
Chaiyaphum.
Handskak
Chaiyaphum MCMVIII (AA), Thailand
25 september 20
Flytt//Transport av flyttsaker/Personliga effekter till Thailand
En liten betraktelse som bara jag själv kan stå för. Har nu efter att
ha arbetat med dessa transporter till Thailand runt 3 år nu, noterat
att mycket förändras, och det förändras sakta, och det förändras
faktiskt i flera fall till det bättre.
Jag märker t.ex. att infrastrukturen i Thailand blir märkbart bättre,
och det blir lättare och lättare att lösa problem inom transporterna.
OK det finns väldigt mycket att önska, men här tror jag att man får
vara glad så länge som det går framåt, och så länge som det förbättras.
Så småningom kommer detta att bli riktigt bra här i Thailand tror jag i alla fall!!
Det har nu "öppnats" en EXTRA möjlighet för mig att kunna ta containers
direkt till Songkhla för de kunder som vill skeppa gods söderut i
Thailand, alltså inte enbart Bangkok-anlöp!! Bara som ett exempel.
Avståndet Bangkok-Krabi = 810 km och avståndet Songkhla-Krabi = 310 km.
Så behandlingen av godset blir snabbare, och det blir också billigare fortsättningsvis.
Hör av Er på mailen; chaiyaphum@glegolo.com Så löser vi Er transport på ett bra sätt!!
Handskak
Chaiyaphum MCMVIII, Thailand
25 september 2014
82,8 kilo - 81,9 kilo (33 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,443
Den vidrigaste äckligaste lukt ni kan föreställa Er, dock thai älskar sin Durian...
De länder som med garanti INTE har ett demokratiskt styrelsesätt, är de länder som har ordet demokrati i sitt namn.
T,ex, ”Deutsche demokratische republic” (DDR), Demokratiska
folkrepubliken (Algeriet), Federala demokratiska republiken (Etiopien),
Demokratiska Republiken (Kongo), Demokratiska Folkrepubliken
(Nord-Korea), Folkets demokratiska republik (Laos),
I brist på annat just idag, så vill jag för de av Er som kanske inte
har järnkoll på läget härborta, ge en lista på det otal av frukter som
finns att tillgå här där jag bor. Jag är övertygad om att jag missat
många frukter, men här är i alla fall ett axplock av dom. Fotona är i
vissa fall tagna av mig, och i andra fall stulna ifrån internet...Vissa
vet jag namnet på, och vissa andra vet jag inte.
Betänk då också att thailändare här i Isaan (i alla fall), föredrar i
sina maträtter att äta alla dessa frukter, men då skall de vara omogna,
gärna så sura och starka som möjligt. Allt för att förhöja ”kicken” som
dom måste få när dom äter. Så gröna omogna bananer är mumma i Som Tam
och andra maträtter. Gröna mangos är mumma ihop med en pulverhistoria
så det blir ännu mer fränt i smaken.
Detta då, men av den gröna sorten, helt omogna älskar thai att gnaga på.... Bara "kicken" är där så ler thai..
De har krusbär här, men de äter INTE mogna krusbär de smakar inget, de
käkar dom helt omogna, och sura så ända in i hillvittet!! Och så håller
det på....Thaiarnas smaklökar är fullständigt kvaddade alltsedan unga
år, och de har nästan ingen uppfattning alls om smakvarianter. Kanske
därför som så gott som allt deras käk häruppe både luktar och smakar
detsamma..sopor!!
Dragonfruit, ytterligt lättodlad i vilken trädgård som helst
härborta,,kanongo...Lite neutral smak tycker jag, men saftig och god..
Så här kommer med gott samvete ett helt gäng med frukter som växer mer
eller mindre vilt och tillgängligt här. Tänk Er själva, att stanna
cykeln, moppen eller bilen utefter vägen, och sno åt sig en klase
bananer som växer där!! Eller plocka lite av de där gröna ärtskidorna
som hänger ifrån vissa träd. Mangos växer precis överallt här, och det
är bara att roffa åt sig när ingen ser. Och så håller det på!!! Livet
är gött att leva stundtals..
Gul Mango, Kungen av alla frukter tycker nog de flesta....
På tal om frukter, så låter Yongyut vår "nyfådda" (från syrrorna i
Sverige) apparat verkligen göra skäl för sig här i hemmet. Hon blandar
och gör smooties till mig varje dag. Hon kör; Äpple, gul mango och
vattenmelon, vilket är kanongott. Eller så prövar hon att välja
fingerbanan, ananas samt äpple, och det blir så gott så man struntar
fullständigt i att äta middag faktiskt... Jösses, kan detta verkligen
vara nyttigt? Mitt socker håller sig i schack i alla fall, så ännu är
jag lugn...
Underbart god frukt, ni måste bara smaka!!
Jag avslutar detta fruktkapitel med att berätta att jag idag faktiskt
stal 2st ananaser på min cykeltur. Tyvärr så kunde jag inte hålla mig,
och det är det jäkla sockrets fel. Det började med att jag kom till ett
sockerrörsfält, jag stannade och drack vatten, och så tittade jag på
sockerrören, och kom ihåg den gången Yongan skar ner till mig lite
grand, och jag smakade. Nu låg där en nyfälld sockerörsgren, och jag
började tugga på den efter jag skalat av lite bark.,, Och jäklar vad
sockret flödade ur den...
Tänk Er, Passionsfrukt växer runt bena på Er....
Jag cyklade på, och kom fram till ett Ananasfält, och jag hade bara 3
km hem. Jag hade min plastpåse med mig, och jag snodde åt mig 2 st
ananaser.... Men jag vågade inget säga till Yongan, hon hade nog skällt
ut mig tror jag.... Just nu står hon i köket och skär upp dessa
ananaser, och gör en smootie till mig, och det blir då: bananer, ananas
samt vattenmelon. Låt Er väl smaka... Inget vanligt onyttigt socker
alls, enbart fruktsocker, visserligen alldeles för mycket för mig, men
jäkligt gott må jag säga!!
Handskak
Chaiyaphum MCMVII, Thailand
24 september 2014
82,4 kilo - 81,8 kilo (38 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,461
En oändlig blandras-historia pågår här i Thailand, allting pippar med
allting, och skapar precis allting i valpväg. Ni skulle bara se vilka
avkommor som poppar ut, och sedan dumpas utefter vägarna, och får
svältdöden som tack för att dom föddes...
Impotens är naturens sätt att säga: -“Ta det inte så hårt”!!!
Jag vaknade inatt av ett gnällande ute på gatan utanför
sovrumsfönstret, jag förstod ganska snart att det var hundar inne på
gatan. jag smög ner, smög ut genom dörren och beväpnade mig med 3-4
rejäla stenar. Gick fram till grinden ich fick se därute på gatan 7st
hundar.
De ylade nu, och de umgicks, och ett par av dom låg på marken och
myste.... Som vanligt, så ligger allt ansvaret på mig att hålla borta
dessa löss-hundar härifrån. Vi har ju tack vare mig haft hundfritt här
nu under de mer än 5 år som vi bott här på gatan.
Jag öppnade grinden, hundarna såg mig naturligtvis blixtsnabbt, reste
på sig, och skulle då i ilfart passera mig där jag stod. Jag stod där
beredd att slänga mina stenar alldeles bakom hundarna för att skrämma
skiten ur dom. Vad jag fick se var så löjligt, så jag började skratta
trots att klockan var 03.15 på natten.
Hela armadan av hundar verkade
halta. En enda av dessa 7 hundar var alert, och tjur-rusade förbi mig,
och fick en sten som snek honom, han blev sketrädd, och jag hörde han
yla till av rädsla när stenen passerade honom...
Men resten av gängen var patetisk, jag hade inte ens hjärta att slänga
en endaste sten efter dessa krymplingar, De haltade förbi mig i
slowmotion, och var gör-rädda hela gängen, Jag skrek efter dom, för min
avsikt var att meddela hundarna återigen, att denna gata inte är
tillgänglig att göra ett revir av, och att dom aldrig är välkomna hit.
När dom kom ut på den stora gatan, så var det ju dags för dom att
passera den miljon av andra hundar, som hade pissat in sina egna små
revir alldeles utanför huset som ägarna bodde i..
Och det blev nog en riktig "Eriksgata" av slagsmål för dom 7 hundarna,
för dom bodde inte i området, och hade nog ganska långt hem.... Jag
hörde ett jäkla liv ganska länge där jag stod, så de fick det inte lätt
skall jag säga. Men det blir ju en bra varning att hålla sig borta
härifrån i alla fall!!
Här är hundar på väg till restauranter i Vietnam...
Igen då, jag fattar inte den här inställningen som thai har gentemot
alla djur. Jag är ute och cyklar vareviga dag, och jag ser att var och
mer än varannan hund haltar kraftigt. Vissa hundar har tydligt brutna
ben dom stapplar fram på. Och ingen thai bryr sig om att lägga en
endaste baht på att ta hunden till en veterinär och laga den, de skiter
helt enkelt i det.
Jag ser dagligen på mängder av ställen, små små valpar inte många
veckor gamla, som leker därute på bygatan, och ibland ute på
landsvägen, mitt i trafiken. Ofta ser jag dessa valpar ligga där
sönderkörda, och ofta ofta ser jag och känner lukten av alla vuxna
hundar som ändat sina taskiga liv därute i dikesrenarna. Det är en rent
lätt lukt att känna igen, alltså lukten av en ruttnande död hund.. De
finns precis överallt utefter de thailändska vägarna.
Jag ser t.om hundlik ligga utanför ägarens hustomt, där vid dikesrenen
i 2-3 dagar, och han skiter i det bara.....För många thai häruppe så
undrar jag om de ens bryr sig om ett ägarskap av hundarna och katterna.
Jo i ett enda läge så bryr dom sig, och det är om jag skulle råka skada
eller döda hunden.
DÅ plötsligt träder blixtsnabbt en ägare fram, och
kräver ett astronomiskt belopp för den döda hunden, som avlats fram i
ett hörne av bygatan mitt i natten. Och är en korsning emellan en
Rotweiler med en schäfer-kropp, och en pitbull med ett tax-ansikte....
Ingen bryr sig och ingen ser till att hundarna håller sig inom sitt
område/tomt. Alla skiter i allt här vad det gäller djuren....Så sett
ifrån den synvinkeln, så tycker jag heller inte att det är konstigt att
tuppar, hönor och kycklingar, också dom lufsar runt helt fritt i byn,
helt utan tillsyn. Katterna röner samma öde, och både katt och hund är
ytterligt skygga, och uppför sig inte alls som vi är vana vid från
Falangistan...
Hunden uppför sig emot människan, som människan uppför sig emot hunden.
De hundar jag möter tittar på mig oftast med jäkligt luriga ögon, de
gillar att låta jaktinstinkten helt ta över när man kommer cyklande.
Och när dom kommer upp snett bakifrån, så tittar de på ens vadmuskler
mer trånande än en marskatt i löptider.
Hunden ser inte en vad, den ser
ett köttstycke tror jag... Men jag brukar ALLTID göra det som hunden
riktigt hatar, och det är att bromsa ganska häftigt, slänga cykeln, och
rusa emot den attackerande hunden.
Thaiarna som ser detta brukar skratta som fasen, och tycker nog att jag
är rent dting dtong. Men det har den verkan som jag vill. Reagerar
hunden lite sinnes-slött, och inte flyr direkt, så brukar det räcka med
att man böjer sig ner emot marken, då sticker dom fort som fan.... Dom
är ju vana att alla thai brukar slänga grenar, och stenar efter dom i
alla lägen...Så det räcker för mig att markera detsamma genom att böja
mig ner...
Så för mig är det en kamp emot hunden både dagtid som nattetid. Men det
får gå, inte mitt land, och jag bryr mig egentligen inte, mer än att
jag hatar att dom försöker att attackera mig. Och det är ganska många
thai som jag har konfronterat dumt nog, och skällt ut vid deras hem.
Många, många gånger som jag jagar hundjävvlarna in på deras tomt. Och
sedan stänger jag deras grind... DET gillar inte heller thai, men
samtidigt blir dom ganska utskämda gentemot grannarna när en falang
blir attackerad, och falangen sedan stänger thaiens hundar inne...Ett
tillrättavisande gjort av en falang, inte bra!!
Handskak
Chaiyaphum MCMVI, Thailand
23 september 2014
82,6 kilo - 81,8 kilo (33 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,465
Thailand turist-paradiset?
Det finns bara 2 ord som är förolämpande gentemot män,
och dom är; “inte” och “stopp”.
Om dom nu inte används ihop vill säga!!
En sak är säker bortom allt tvivel, även för de allra mest
Thailandsfrälsta bland svenskarna. Resmålet Thailand är nu inte alls
längre nåt speciellt åtråvärt. Resebyråerna som ALLA hade Thailand,
Phuket och Bangkok som förstaval på sina hemsidor, har nu Thailand som
resmål långt undangömt bland alla andra destinationer.
Folk I gemen är inte längre villiga att lägga ut dessa enorma
fantasi-summor på sin semester, och åka hit till andra sidan
jordklotet. Man har börjat upptäcka istället, ja vad har man upptäckt.
Kanske Grekland? Turkiet? Portugal? Kanske återupptäckt gamla fina
Spanien? En del påstår även att strömmen över Atlanten har ökat nåt
enormt, och då menar man på att Florida och Karibien ligger bra till
som resmål. Det är tydligen ungefär samma pengar man pratar om här,
alltså I jämförelse emellan Thailand och Karibien....
Men jag själv tror kanske inte riktigt på den jämförelsen. För om det
är så jäkla dyrt nere I Phuket, så tror jag faktiskt INTE att
svenskarna hade blivit så himla förtjust I det resmålet. Ty Karibien
och Florida är 2st SVINDYRA ställen att semestra på. OK resan till
dessa ställen kanske är i paritet med Thailand, men själva
levnadskostnaderna under semestern, måste ju vara en jäkla skillnad.
Härlig exotisk semester!!
Så varför sprack det för Thailand då? Är det bara för att turister
allmänt sett är ena oroliga själar, som gärna byter resmål? Njae!! Jag
tror faktiskt inte det alls. Svenskarna har supportat Phuket nu under
mer än 20 år, och nu har dom definitivt tröttnat. Och anledningen
stavas nog anledningarna mer tror jag!! Inte en (1) orsak, utan ett
helt gäng orsaker.
Jag tror att turisterna har till slut insett, och öppnat sina förförda
ögon, och sett vad som VERKLIGEN försigår härnere I Thailand. Och
mycket av det är verkligt illa nere I svenskbyn (Phuket). Och jag
tänker på alla bedrägerier som försigår för att skörta upp svenskarna
(turisterna). Jag tänker på Jetski-gubbarna, som ofta brukar kräva
extra-pengar när man lämnar tillbaka jetskin efter sin lilla tur ute I
öppen sjö! De ser en repa och vill ha 50.000 baht...
Taxi-maffian nere I Phuket där en taxiresa kostar kanske 800 baht bara
för några 100 meter, som överallt annars kan kosta mellan 30 baht till
kanske max. 60 baht... Vidare så har vi sol-stolarna och dessa
bedragare nere på stranden, secka priser!!!! Alla poliser som letar
efter sina mutpengar, och klämmer glatt turisterna på stålar!!
Sedan så undrar förstås svenskarna I gemen över alla dessa
“luftakrobater” som glatt hoppar mot sin egna död I det ena självmordet
efter det andra!! Misstankar? Så klart, alla misstänker ju att det inte
står rätt till, eller hur? Juntan har börjat att rensa upp rejält nu på
alla nivåer, och det är underbart. Men tyvärr så är det alldeles
försent.
Turisten, hur jäkla blind han eller hon än är, märker snart efter ett
tag, hur enormt arroganta thaiarna är emot turisterna och hur
respektlösa dom är, och hur illa dom egentligen tycker om turisterna.
Hela livsstilen och inställningen emot turisterna är ett enda stort
nedköp, och till slut efter lite mer än 25 år så har enkronan fallit på
plats, och folk tar inte den skiten längre!!
Så vad gör då Thailand åt det hela. Jo man försöker hålla “masken” för
att rädda “ansiktet”, och rädda “ansiktet” I Thailand ja då ljuger man,
och man ljuger då gärna så uppenbart, så normalt utbildade idioter kan
se att dom ljuger. Deras turist-organ här har förnumstigt talat om att
turistnäringen är på topp I stort sett. De nämner inte med ett endaste
ord att alla svenskar till ett årligt antal av kanske 300.000 st är
borta.
Nu är det nästintill tomt på stränderna...
Istället pratar man om med stolthet, att nu kommer kineserna och
ryssarna.... Fan va dumma dom är. Så fort som kineser kommer, och
ryssar kommer, ja då FLYR den resterande och sista delen och andelen av
falang-turisterna fältet fullständigt!! Dessa ekonomi-turister tillför
inte en spänn till de fattiga thailändarna, som förut haft svenskar och
andra väst-turister som kunder.
Nej nu kommer kineser och ryssar som köpt sina resor I Shanghai och
Novosibirsk, där dom för-betalt för helpension, och även förbetalt för
guidade turer etc.... Inga pengar spenderas av svinsnåla kineser, och
otroligt tykna jävla lunsar till ryssar...Så detta kommer att bli en
smärre katastrof för de fattiga I Thailand. De rika klarar sig alltid,
precis som överallt I världen, dom sitter ju I orubbat bo.
Det är en otrolig mängd människor ifrån fattiga Isaan som
försörjer sig nere I turistorterna. Och jag tänker inte bara på de s.k.
“bar-töserna”, utan den oerhört mycket större mängden Isaan-människor
som springer på gatorna, och säljer precis allting, och springer nere
på stränderna och säljer precis allting. Och står utefter gatorna och
säljer sin mat!!
Jag tror med förlov sagt, att det är försent nu all den insats som
militären gör för detta land. Fok har blivit så dåligt behandlade av
thailändarna nu så länge så det har satt sina avtryck i alla
sammanhang. Det var svin-längesedan som svensken i gemen kom hem till
Sverige efter fullbordad semester, och strålade och berättade vilken
fantastiskt tid dom haft med familjen, och hur dom älskade folket, och
hur dom älskade käket, och nu skulle dom minsann lära sig språka thai
under hemmavistelsen fram till nästa resa til Phuket.
De tiderna var kanske 1990:talet och början (kanske) av 2.000:;talet!!
Frågar någon svensk mig så måste jag ju säga vad jag tycker, och det
blir inte så himla många rosor vad det gäller behandlingen av
turisterna....Sedan hjälper det ju inte alls i det sammanhanget hur
mycket jag än berömmer de människor jag har runt mig här i Chaiyaphum
uppe i Isaan...
Nä jag tror att turismen antingen kommer att dö ut lite grand, och
skapa verklig tragik här i Thailand. Eller så kommer den att förändras
d.v.s. det kommer att komma en annan typ av turister, och nu snackar vi
då som sagt var om ryssar, och speciellt kineser, och i det fälttåget
kommer också alla knarklangande negrer ifrån Afrika, och alla dessa
sjuka snubbar ifrån arabländerna.
Jag säger bara som avslutning, stackars Thailand, den förestående
Ebola-krisen är nog bara den första grejen som kommer att hända i detta
landet tyvärr.... Det är nästan så man själv tror på att det bästa för
Thailand, vore nog att man stängde hela skiten, och lät thailändarna
vara ensamma i sitt Thailand, för det är väl egentligen det som dom
vill. I alla fall tror man det när man ser på deras inställning och
uppförande gentemot sina gäster!!
Handskak
Chaiyaphum MCMV, Thailand
22 september 2014
82,4 kilo - 81,3 kilo (34 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,448
Tempelmålning, snygg va?
Fråga: Varför har män så svårt med ögonkontakt?
Svar: bröst har inga ögon!!
Vi hade samkväm I går kväll nere på Bens nya Restaurant, och det dök
faktiskt upp ett par stycken falanger, varav 3st var helt nya i mina
ögon I alla fall.... Jag måste ändå säga att dessa engelsmän är jäkligt
snacksaliga, men på ett positivt sätt. Javisst dom är ju upptränade
sedan barnsben att hänga på pubar och slika saker, och tugget och
snacket lär dom sig tidigt.
Vi avhandlade som vanligt ett helt galleri av olika ämnen, och man blir
faktiskt inspirerad att skriva, när man hör så många olika historier om
en massa olika människor. En av killarna som kom ifrån det välkända
Nong Bua Daeng (uttalas: Nång bå däng), berättade för oss att han var
ovanligt lyckad lottad. Ty han hade alltid hört ifrån allt och alla,
och speciellt nerifrån turistorterna, hur värdelösa thaidamerna var,
och falska och lata och opålitliga dom var!
Han berättade för oss att under sitt långa liv, så hade han minsann
avverkat ganska många damer, och ganska många förhållanden, och
äktenskap. Han fortsatte, jag var gift med en dam ifrån Australien och
vi fick 3 fina barn ihop. Sedan därefter en dam ifrån Spanien i 2 år,
därefter en svenska i 10 långa år, och det blev långa år...sade han med
ett skratt!!
Sedan så blev det en dam ifrån Indien under 8 månader och till sist,
innan nu, så var det en muslim-dam ifrån Malaysia under hela 18
månader. Och sedan så blev det Thailand, och flera nya
förhållanden, typ flera stycken massagedamer, och flera stycken
bardamer. Jag träffade sedan ute på “gatan” min nuvarande fru, och vi
har varit ihop nu i drygt 6 år, och hon är den ende som verkligen
hittills bryr sig om mig som person.
Hon är den typen som kommer att ta hand om mig intill mitt sista
andetag, torka mig I röva, och tvätta mig över hela kroppen, och ta
hand om alla mina behov som gammal man. Vem fan I falangland skulle
göra nåt liknande, ingen alls misstänker jag!! Så fortsatte han, jag är
lyckligt lottad, och jag tror mig ha funnit den kvina som kommer att
stanna för resten av mitt kvarvarande liv!!
Den andra killen fortsatte när det blev tyst runt bordet, med att undra
över en sak som ni säkert har hört förut också, men alltid lika kul att
tjöta om...Jo sade han. Vi kommer till flygfältet I Thailand vi män,
och sedan händer något som är fullständigtg otänkbart, och skulle
aldrig hända I falangland, om man nu kanske inte var Charlie Sheen
förstås. Jo vi män verkar fullständigt fatta tappningen, eller tappa
fattningen vilket ni vill!
Vi börjar på stört att liera oss, skaffa sällskap, och vi gifter oss
glatt med damer som jobbar, eller har jobbat, i den “glada industrin”
på turistorterna. Vi skulle aldrig någonsin oftast bry oss om en brud
som gått på Malmskillnadsgatan eller Storgatan (min kommentar), vi gör
ifrån oss, och sedan åker vi hem... MEN I Thailand, då blir shorttime
plötsligt mycket gärna long time, som snabbt utvecklas till "riktiga"
förhållanden.
Visst, vi män har svårt att skilja på våra 2 huvuden, och vår drift är
inte att leka med, eller man kanske skulle säga att den är att leka
med!! Våra beslut, speciellt om vi är I främmande land, baseras inte på
förnuft som hemma I hemlandet. Men det kanske är det som är grejen-....
Vi gillar det lättjefulla livet, och njuter hemskt mycket när vi kommer
utomlands, och speciellt ner till Thailand...
Men vad är den underliggande orsaken frågade killen... han fick flera
förslag, lite korkade från en del håll, men amrisen som satt där, kom
med en grej som kanske hade “grott” I honom en tid nu, han sade att -
“De flesta män vill ha en fru som vill ha sex med honom när han vill ha
det, och kanske ordna till ett par babysar på köpet också. Thaidamerna
uppfyller ju gärna dessa kriterier utan någon tvekan.
Och det blir ju betydligt billigare än med falangtanterna, som
producerar ett antal babysar, sedan inget mer sex, och sedan vill dom
ha huset och vår pension”!!! Klart att vi lever upp, och väljer damer
härifrån... Det kan kallas att uppfylla en dröm!!
Benjamin, en av engelsmännen, hade en utläggning, skall se om jag
någorlunda kan komma ihåg innehållet I det han sade. Han menade
på att möjligheten att möta kvinnor I våra hemländer I väst kraftigt
reduceras från år till år verkar det som. I alla fall för de av oss som
skiljer oss, och som hamnar ovanför 40:års strecket!!
Man kan ju börja med arbetsplatsen där den starka förekomsten av PK,
gjorde att det blev nästintill omöjligt att hitta en partner där, utan
det blev nästan undantagslöst arbets-relationer enbart! Så den
traditionella platsen att möta en kvinnlig “vän” där försvann ut genom
fönstret. Likaså puben med sina stigande priser, med rökförbudet, samt
högre levnadskostnader, så hade ingen längre råd i någon större
utsträckning att gå på puben, som man alltid gjort förr om åren.
Så där försvann en annan traditionell mötesplats. Männen som då är
kanske runt, och över 40 år, är ju lite för gamla att gå “clubing”, som
dom ju kallar det nu för tiden, så goodbye med den grejen. Så var i
sjutton skall vi män finna kvinnor?
Tro mig, fortsatte Benjamin, jag hade ett bra jobb, jag bodde I en bra
förort i London, och jag tyckte nog själv att jag var i ett hyggligt
skick s.a.s. både utseendemässigt som kroppsligt! Och då vara tvungen
att gå via internet, och dessa datingsidor, är ju ett nerköp för vår
generation.Många I vår generation tycker fortfarande att gå till
datingsidor är värdelöst, och man tycker själv att man är värdelös, som
måste använda ett sådant konstlat sätt att möta kvinnor.
Så många män vägrar att använda dessa datingsidor, och bor man I ett
litet samhälle, så är det ännu mer illa, då anonymiteten ju är ganska
bräcklig där!! Så då kommer du till THAILAND, det blir ju liksom BINGO
på alla fronter som finns. Plötsligt så möter du fler attraktiva
kvinnor än du någonsin förr gjort.
Visst, vissa är ute efter dina pengar, medans de flesta nog är mer ute
efter att få ett förhållande/äktenskap, så dom blir säkrade ekonomiskt
för långa tider. Så vad gillar man INTE om den stilen?
Thaidamerna använder sina ”tillgångar” till att överleva. Ja han utan
synd kan kasta första stenen varsegod. Jag rättfärdigar inte, överser
inte och gratulerar icke denna ”verksamhet”, men jag accepterar den
verkligen.
Och denna situation skapar ett ställe på jorden där en
western/falangman kan möta en attraktiv asiatisk kvinna, och inte
längre behöva vara ensam. Och det tycker jag är en GOD SAK!!
Frågor på detta, som majoren sade efter utläggningen!!!
Handskak
Chaiyaphum MCMIV, Thailand
21 september 2014
83,0 kilo - 81,9 kilo (40 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,446
Så här såg dagens moppetur ut för oss, dryga 18 mil, men jäkligt kul faktiskt!!
Äktenskap är det enda krig där du får sova med fienden!
Idag lördag 20 september, York ringde på morgonen, och frågade om jag
ville haka på med en trip idag ner till Thap Satit, ni vet därnere där
den nya Waterparken finns, som ni ju redan sett foton på... Klart jag
ville hänga på, det är ju skitskoj att göra dessa turnee´r och dels att
ha nåt att göra... York är ju skittrevlig, så bara roligt!! Vi
träffades kl. 10.00 borta vid bensinmacken, och drog iväg på väg 225
via Ban Khwaoo rakt ut i ingenstans kändes det som.
Inte riktigt sant dock. Denna väg går ju minst ända bort till Nakhon
Sawan, vilket är sina modiga 26 mil härifrån Chaiyaphum. Jag har bara
kört denna väg 2 ggr tidigare, 1 gång med Dan och familjen till
waterparken, och en gång när jag och Yongan var i Phitsanulokh och
hälsade på Anubaan. Men detta var första gången som jag färdades här
med motorbike, och det är ju en fullständigt annorlunda, och mycket mer
"nära" upplevelse.
Ja man kan ju inte klaga på de lite större vägarna, även om det
stundtals dyker upp hål i vägen som lätt skulle döda dig, om du inte
HELA TIDEN tittade ner i backen, ja mer ner än framför dig.. Det gäller
ju att undvika döden. Men jag tror nog till slut att dessa hål kommer
att vinna i det långa loppet..
Vi stannade utefter vägen för att vila "röva" lite då och då, och det
behövs ju, fasen va trött man blir där bak efter ett tag. Men milen
rullade på, och efter styvt 1 timmes körning så tornade sig bergen upp
på bägge sidor av vägen. Jag stannade ganska ofta och tog lite foton
för att kunna visa Er. Fan det är ju bara så himla synd att kameran
ALDRIG kan ge foton i klass med vad våra egna ögon kan se och uppfatta,
DET vore nåt att uppfinna det minsann!
Till slut så kom vi fram til vårt slutmål och det var nåt som hette
"Rockieland". En park av nåt slag där man gjort i ordning lite skyltar
och lite blommor, och temat bakom alltihopa är alltså stora stenblock,
som ligger där liksom utslängda i naturen överallt. Riktiga bjässar!
Hade detta varit i Scandinavien, så hade man definitivt sagt att dessa
stenblock hade hamnat där p.gr.a, att inlandsisen hade forslat dit dom.
Nu vet jag ju inte om ifall det funnits någon inlandsis här, men inget
är ju omöjligt.
Hampi skull nog gilla att åka hit!!
Vi vet ju alla, nästan alla i alla fall, att allt "land" och "mark" på
jordklotet, har cirkulerat runt jordklotet flera gånger. Så nästan
säkert så har geografiskt denna plats "Rockieland" också befunnit sig
vid någon tidpunkt, där Sverige ligger nu. Kanske 2 miljarder bakåt i
tiden, vem vet... så kanske det funnits inlands-is på den mark som nu
ligger i Thailand.. Alltnog, annars fanns här absolut ingenting alls
att se, men där fanns en gör-stor skylt i snygga vikingabokstäver
"Switzerland", varför, inte en susning, detta är ju Thailand!!
OK det var litet, men kaffe sålde tjejen här!!
Vi satte oss på en liten vägkrok alldeles utanför denna park, och intog
en kopp kaffe som smakade skit som vanligt. Varför lär man sig aldrig.
Drick ALDRIG vanligt svart kaffe, det finns inte en thai på detta
jordklotet, som klarar av att göra en god kopp brygg-kaffe...Men det
var en supertrevlig flicka som gick att snacka med i alla fall. Hon
liksom alla thaiflickor över 16-17 år härute i Isaan, och omkring ute
på landet, är ju med barn eller har redan barn, så ock denna ungdom.
Det är fanimej bisarrt hur snabbt dessa damer blir på smällen. Deras
drift att skaffa barn är enorm, och det konstiga i detta jordelivet,
ävenledes hemma hos oss i falangland, verkar ju vara att om man är
fattig, så kommer man alltid fram till den geniala lösningen ifrån
fattigt folk som inte kan försörja en daggmask ens - "Hej, varför inte
skaffa ett barn...till..." Så barn har alla här borta syns det i Asien,
inte undra på deras befolkningssiffror...
Nu tog plötsligt asfalten slut, och djungeln uppenbarade sig för oss!!!
Denna flicka pekade när York frågade, och menade på att vi kunde ta
vägen bortåt för att komma till Chatturat!! Vi körde därför på, och
strax steg vägen efter 1 mil uppåt i bergen igen. och det var bedårande
vackert häruppe minsann. Utsikten var obeskrivbar, och man njöt att få
uppleva denna grej denna lördag. Plötsligt utan vidare spisning,m så
stod vi där på en lerväg som ledde rakt in i berg-djungeln. Va fan, vi
trotsade vårt sunda förnuft, och körde på dit näsan visade oss rätt in
i skogen.
Tapioca, i alla fall ett litet tecken på civilisation...
Och vi var verkligen tålmodiga, men allt eftersom naturen tätnade runt
lervägen, och den blev mindre och mindre, och det uppenbarade sig
vattenhinder utefter vägen, så blev i alla fall jag sket-nervös....
Dock efter en 30 minuters svettande körning i 10 km i timmen-hastighet,
så började det dyka upp Tapioca-fält och Ananasfält och
Eukalyptus-odlingar däruppe i bergen. Men lervägen bara fortsatte, och
vi fick stanna lite oftare nu, för i takt med att km-antalet bara steg,
så ökade också sanden som dom lagt ut på lervägen.
Fanskapen hade lagt ut nåt som liknade den sand som ni ser på en
söderhavsö eller på stranden i Phuket, eller Krabi, ja ni vet. Så när
man körde motorbiken, så slirade man precis hela tiden, och man är på
gränsen att gå omkull precis hela tiden., Jag vågade köra max., 5 km i
timmen bara, för ramla med min gamla kropp var nog inte aktuellt..
Vi kom fram till 2 st gäng med thai som jobbade på fälten och hade
vilopaus under 1 träd, och de pekade och log. Ingen av dom hade en
aning om sträckor, alltså hur många km vi snackade om, och ingen av dom
var kapabla ens att förklara vänster eller höger....
Med hjälp av gäng 2, samt en sleten kass ofungerande GPS som York hade,
så kom vi ut ur djungeln 13 km senare och 2 timmar senare... Asfalten
såg ut som en hägring, en lycklig hägring, och det var ett rent nöje
att börja köra 60 km i timmen igen... Men jag kan ju skatta mig lycklig
att York kan göra sig förstådd på detta språk. Rent finurligt bra är
han på att tjöta med de infödda!
Vi körde sedan i grymt tempo nerför bergen, och 4 mil senare så ankom
vi till en ort som jag är lite osäker på vad den heter, men den ligger
runt 2 mil ifrån Chatturat, och troligtvis heter den Ban G. nånting!!
Fantastiskt folkslag det här. Arbeta ihjäl sig, det konceptet fins ju bara inte här....
Där blev det till att äta en helt underbart grillad kyckling, den var
så god så jag köpte en extra. Priset var dock inte upplyftande alls,
tanten tog 155 baht (SEK;: 33:-) för kyckling-fanskapet, och det är la
nästan lika mycket som hemma i Sverige tror jag!! Men det var en
njutning efter äventyret uppe i bergen bara att sitta där, och skoja
med alla runt omkring, och äta den goa maten...
Det blev medtag på den andra kycklingen, så Jai får av mig här hemma,
hoppas hon uppskatta det i alla fall!! Vi åkte sedan vidare de 2 milen
in till Chatturat, som ju ligger utefter väg 201, som ju i sin tur går
upp till Chaiyaphum 3,6 mil senare.
Fika-stället i Chatturat, snyggt och fint ställe, men tomt som alltid.
Tydligen bara i drömmarna hos vissa falanger i isaan, så skall dessa
ställen vara fyllda med lyckliga thai, som förnöjsamt dricker sitt
dagliga kaffe!!
Vi tankade motorobiksen för sista gången, och tog en härlig kopp Java.
Jag tog en kall mocka med mängder av socker i, plus en bakelse, och
livet lekte och solen stekte.... Sedan blev det till att dra hemåt, och
de 3,6 milen gick ganska snabbt, eftersom jag drog upp moppen i dryga
80 km i timmen hela vägen hem.
Jag kom hem och duschade av mig all trötthet, och sedan gick jag ut och
kollade, vi hade sjuttanimej totalt sett kört nästan 18 mil denna
dag.... men jösses va kul det var!!! Sitter nu med en nyinköpt flaska
Cocosnöts-Rom som jag handlade in på MAKRO just nu, och jösses va gött
det är att sörpla i sig ett glas av detta med is i!!! Slutet gott
allting gott, kolla länken ovan, så får ni se kartan, och lite detaljer
från denna färd.....
Handskak
Chaiyaphum MCMIII, Thailand
20 september 2014
83,2 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,439
Att vara oskuld är inte värdighet, det är enbart brist på tillfälle!!
Bara för skojs skull, så fann jag ut var våra utskrivna svenskar
befinner sig i världen. Det fanns så enormt många ställen och länder
att titta på, där man alltså kunde finna oss svenskar, så jag nöjde mig
med att stoppa med listan när vi kom ner, och fram till landet
Thailand, se bara:
Här bor de svenska utlands-pensionärerna
LAND 2012
Finland 45 091
Tyskland 17 373
Norge 10 289
Danmark 9 952
USA 6 193
Spanien 6 062
Grekland 4 917
Frankrike 3 213
Storbrit. 2 768
Italien 2 746
Österrike 2 452
Schweiz 2 375
Kanada 2 364
Australien 1 558
Serbien 1 219
Holland 1 150
Kroatien 844
Thailand 774
Jag i min enfald trodde nog att vi var bra mycket fler än 774 här nere,
men så kom jag att tänka på ordet ”utskrivna”. Ja visst finns det
mängder av fler svenskar här, folk som kommer ner och bor här 6 månader
på året, ja det är ju ganska många, och så folk som jobbar 4 veckor och
bor här 4 veckor och varvar detta hela tiden, finns ett flertal sådana
också. Så jag vågar nog lova att här finns nog runt omkring i krokarna,
åtminstone ett par 3 tusen tror jag!!
Noterade också på listan, att samtliga länder som nämns där, så har
antalet utskrivna bofasta i alla de länderna, stigit från 2011 till år
2012... Det fortgår och pågår alltså en utvandring av oss svenskar
ifrån Sverige. Den enda önskan som man ju har, är ju att det inte
enbart är svenskar som utvandrar, utan att det också döljer sig en
kraftig andel av alla de som invandrat, och inte kommit tillrätta i
Sverige alls., DEN utvandringen anser jag vara skitviktig!!
Jag sitter och tänker på och funderar på, vad egentligen de utskrivna
bofasta människorna här i Thailand sysselsätter sig med till vardags...
Jag vet ju om sysslolösa stillasittande typer hemma i Sverige, som
lever sina liv fullständigt i sovrummet, vardagsrummet och köket och
emellanåt toaletten, och sedan inget mer. Man hoppas ju innerligt att
dessa människor nu då fått chansen att komma ut i livet, och träffar
människor. Jag undrar vad sysslar folk i allmänhet med för att få
vardagen att gå...
Jag pratar nu inte om det där löjliga snacket om att man ”pratar med
sin fru” 4 timmar per dag.. DET räknas fan inte... Har man inget bättre
för sig, så är det nog dags att ”skärpa te sej”, som Kålle sa!! Jag
tycker ju själv att egentligen finns det inga dumma hobbies t.om. golf
funkar ju stundtals, och man kan lunka runt där, och slå ihjäl många
timmar per dag, en god hobby tycker jag.
Ja, jag själv cyklar ju och sitter vid datan och umgås med mina vänner,
så det är ju också ett sätt... Vad finns det mer för hobbies att göra
här nere då??? Ni som drömmer och kanske kommer till skott senare i
Era liv, vad skulle ni kunna tänka Er att ha för hobbies då????
En sista sak, sedan en tid tillbaka nu, och vi snackar ju september, så
har vattnet varit på gång. Jag har väntat i veckor nu på att
överskottsvattnet som vanligt skall drälla ner ifrån nord och ifrån
bergen ända hit ner till Chaiyaphum, istället läser jag om att vattnet
har tagit alternativa vägar än de vanliga, förvånad?? Nä egentligen
inte.
Thai spenderar ju en del pengar när de ibland får tummen ur röva för
att fixa vattenproblemet. Vad gör man då, jo då gör man precis samma
som doktorerna här gör med kropparna de är satta att fixa till. Max
fixar symptomen på vattnet, och icke orsaken. Så vatten kommer till en
ort. Man spenderar ut en massa pengar och dirigerar vattnet förbi den
orten, så det inte skall bli för stora skador....
Byarna och städerna utefter den nya rutten med de biljoners biljoners
liter vattenmassor, de finner nu plötsligt efter flera hundra års torka
att de står i meterhögt vatten. Men grannstaden som "fixade" sitt
problem skiter högaktningsfullt i den ekvationen... Så nu har Thailand
ett antal städer och provinser som "fixat SITT problem", istället så
har lika många ANDRA och nya städer och provinser fått problemet på
halsen....
Tänk om det kunde bli en hjärnornas kamp här i Thailand någon gång!
Tänk om de kunde göra en handlingsplan ifrån NORR för fan därifrån
vattnet kommer, gräv upp nya flodfåror, dirigera vattnet dit, och
se till att fixa problemet som vilken annan nation som helst... Seckla
jönsar det finns i detta land, och dom är alla satta att styra landet
tydligen..
I alla fall, vattnet smyger sig nu på, inte som de förra åren, då kom
det nästan inom 2 dagar och så var det knökfullt och översvämmat
överallt.... Nä nu smyger det så sakta, enormt sakta, och man känner
sig säker och allting är OK. Men stannar man cykeln och verkligen
tittar, så ser man att floden har stigit till breddarna..... att
vattnet ligger kvar i stora sjöar ute på risfälten lite varstans, och
man hör och ser ett otäckt antal små pumpar som suger och pumpar ut
vattnet ur risfälten för att rädda så mycket som möjligt av
risskörden....
Men det är otäckt hur lugnt det är, och hur lite oro det är.... Ingen
verkar bry sig, precis som vanligt, viktigare att ha party på kvällen,
och sova på dagen, än att jobba och rädda sina risfält tydligen.. Jaja,
inget nytt under solen i Thailand, Jag själv kanske skulle slappna av
mer och skaffa den latmans-attityden.....
Ja här går man verkligen "hand i hand" med sin favoritmaträtt,
grodorna. Även grodorna är ju ett förnöjsamt släkte. Dom ser ju
framgång och kopulering när det regnar och översvämningen startar, så
inga problem...Ta det från den positiva sidan, om 25 år är vi ändå
döda, så skit i problemen bara....I värsta fall, om för mycket
vatten och inget ris, så får väl barnen våra rycka in.. lycka
till.....
Handskak
Chaiyaphum MCMII, Thailand
19 september 2014
83,1 kilo - 82,1 kilo (31 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,493
A wife is a sex object. Every time you ask for sex, she objects.
Det har ju varit ett himla tjöt nu, både ute i verkliga livet som inne
på olika internet-forum om politik och hur illa det är ställt i våra
olika hemländer. Alla domedagsprofeter skroderar och berättar hur illa
ställt det är överallt, och mer precis hemma i Sverige då. Det pratas
kanske absolut mest om invandringen till Sverige.
Jag själv måste ju hålla med där till det mesta, dock inte håller jag
med de värsta typerna som är rent hatiska mot folk som kommer till
Sverige, oavsett vilka det är, och kvaliteten på dom som kommer. Vi
MÅSTE helt enkelt ha en invandring, men jag anser att vi MÅSTE ha en
SUND invandring, och inte den jävvla PK-inriktade, och livrädda att
"säga-vad-man-tycker-om-invandring" politiken...
Jag hatar den stilen där man faktiskt ger bort sitt egna hemland, och
är inte det rent förräderi, ja då vet inte jag vad förräderi är.
Problemet som jag ser det, är nu att västvärlden till stora delar har
gett efter för kärringpolitik, och har kärringar i alla möjliga olika
befattningar ÄVEN där dom absolut inte borde vara.... I alla fall inte
om vi vill ha en värld som vi känner igen, och som vi känner oss
bekväma i.
Jag anser att en perfekt värld är en värld där man känner igen sina
fiender, man vet var ens hemgränser går någonstans. Det här jäkla
urlöjliga tugget som alla kärringar innerst inne tror på, och tjötar
mycket om, och också lurar med de mesigaste gubbarna på. Alltså
kärring-gubbarna som alltid bär kjol både mentalt, och antagligen i
smyg hemma, alltså att jordklotet, och hela vår värld skall bli 1
värld, och ett enda stor land, utan gränser alls egentligen, och bestå
av enbart lyckliga människor av alla de färger och kulturer..
Att tro på en sådan utopi är barnsligt, och vittnar mest om en otroligt
dålig utbildning, otroligt dålig insikt i det mänskliga intellektet,
och dessutom så undrar man över dessa människors avsikter. Är deras
ideologi egentligen bara ett utslag av deras egna brist på tapperhet,
lojalitet och mod i största allmänhet. Är dom egentligen bara fega
stackare, som inte vågar ta strid och blod, för att försvara något som
tillhör deras egna hemland.
Detta fenomen som alltid yttrar sig bland alla människor, i alla
nationer, alltså "Quisslingar", är det DET som det egentligen handlar
om. Ni vet när tyskarna marscherade som värst under 2:a världskriget
och dominerade hela världen, men mest Europa. Ja vad gjorde dom mest
fega och räddhågsna då? Jo då bildade man i smyg små tyskföreningar.
Hade tyskmöten, och bar i smyg medaljer och dylikt, som visade deras
lojalitet gentemot "Det tredje riket".
Norrmannen Quissling fick för all framtid ge namn åt dessa förrädare,
men tyvärr så har ingen modet längre i Sverige att namnge uslingarna,
som numera ger bort allt vi äger och har. Jag kan bara inte fatta
varför man är så pass barnsliga och naiva, att tro att vi har råd och
pengar att ge bort såpass mycket som vi gör, och jag skulle gärna vilja
veta det yttersta motivet till att vi gör på detta sättet.
Varför importerar vi människor till Sverige, när vi inte har arbete och
bostäder till våra egna svenska medborgare. Varför tar vi hit människor
och sätter dom på bidrag, och låter svenska medborgare komma på
undantag. Och också så urholkar man nationens ekonomi fullständigt.
Leva på "lånta fjädrar" är ett gammalt uttryck som jag tycker passar
bra in i sammanhanget.
Nu finns det så många PK i Sverige, och uttrycket PK (politiskt
korrekt) nämns nästan inte längre eftersom de flesta är av den
kalibern....Hedern och idealen som fanns förr är borta. Kärringarna i
samhället tycker naturligtvis att det är bra. Krig är dåligt säger dom,
och öppnar gränserna. Och gör därmed en insats för världsfreden. Vad
man egentligen gör är att man fullständigt förråder den mänskliga
rasen. Och man förråder den egna "stammen".
Jag själv sätter mig ner och funderar i banor som kärringarna hemma i
Sverige gör. Alltså jag försöker att se ett jordklot med alla dessa
människor, plötsligt skulle ge bort allt de äger till...vem då.... Hur
skall man fixa till 1 värld, ett folkslag och ett jordklot, utan
nationsgränser.... ALLA är vi "djur" för de av Er som så lämpligt
kanske har glömt det, och detta ligger i hela vår natur, vi rutar in
"vårt" område, vårt revir illa snabbt. Så VEM skall ge bort VAD.. Om
det skall vara rättvist, så skall alla ge bort sitt, och detta funkar
tror vi, hahaha naiva stycken... Eller bara fega stackare, som inte
vågar stå upp, och slåss för sin sak??
Vi har alltså ett jordklot utan gränser, men det kommer att börja med
att folk av samma "sort" kommer att gå samman, precis samma som när
folk börjar umgås idag med varandra. Det kan vara att man trives
tillsammans, eller det kan vara att man ser likadana ut, eller att man
delar samma utsikter.. Efter ett tag, så kommer man garanterat att
inhägna ett område som visar att här bor "VI", och hit är inte ALLA
välkomna att klampa in...
Ja och när den grejen har börjat, så är vi utvecklingsmässigt snart i
det läget som stenålders-människorna var när det gällde att "bilda"
stammar som ägde jakträttigheterna eller jordbruksrättigheterna på ett
visst område... Snart nog så kommer lite starkare "hövdingar" att
uppenbara sig på marknaden, alltså nya Sten Sture, Birger Jarl o.s.v.
och snart börjar dessa hövdingar att inse att de vill ha "MER", de vill
ha ett jätteområde att styra över istället.
Och det dröjer inte länge förrän man har bildat ett land och en nation,
och gett det ett namn.. Snart nog så kommer detta att sprida sig, och
jordklotet kommer återigen att vara exakt som det är idag. Alltså 3-400
olika länder, med tusentals olika dialekter och språk, och folk är
olika ifrån svartaste svart till gulaste gul till rödast röd..
Så då undrar jag? Vem skall hindra denna utveckling. Skall vi ha kvar
makten fast mer koncentrerad, skall vi ha en världsledare då? En
endaste världsledare som alla gillar, som alla förstår, och som delar
alla människors ideal på denna jord.... Nä jag säger bara till alla
dumma naiva kärringar, glöm det där tugget.. Ta hand om det som vi har
istället och fokusera på att Sverige, och dess medborgare får det så
bra som möjligt. Men inte sälja ut oss.
Kan vi få tillbaka idealet, där man är stolt över Sverige, stolt över
svenska flaggan, och stolt att säga till en annan människa när man är
utomlands - "Ja jag är svensk". Och bara genom att titta på oss och vår
stolthet, så kommer utlänningen att gilla Sverige och gilla oss. INGEN
människa på denna jord gillar människor som är förrädare, och dom hatar
människor som säljer ut sin egna stam, och sitt egna land.
Dags att stänga gränserna för denna hänsynslösa införsel av människor,
som vi fan inte har någon användning för alls. Vi har för många redan
nu, så låt oss göra oss själva en stor tjänst. Och det är att ta hand
om alla våra invandrare, och ge dom en så bra framtid som möjligt, med
bra utbildning, och helst arbete åt alla, och vettiga bostäder. Men för
helvete ställ krav på dom, annars får dom flytta vart i hillvitte dom
vill.
Ställ krav på dom, dom skall vara, och bli svenskar så snabbt som det
bara går...De får gärna vara stolta över sitt ursprung, men vi måste
veta att "smäller det ute i världen", så måste vi vara säkra på att
dessa utlänningar som bor i Sverige, kommer att vara lojala mot oss."
Och slåss på vår sida... Jag för min del känner mig högst, och VÄLDIGT
tveksam till otroligt många av dessa måste jag säga!!
En följd då som sagt var till vår övergenerösa och fullständigt
tankelösa asyl och flyktingpolitik, är att vi har en pissedålig ekonomi
i Sverige, Vi har urholkat alla och allting som byggts upp tidigare. På
toppen av detta så får vi höra hur ekonomiskt katastrofala alla
pensionärer är, och hur många dom är och blir!!
Man berättar att med andakt, och nästan stolthet i rösten, att pengarna
till pensionärerna kommer att sina och ta slut snart. Men vad vi aldrig
hör är att "bidragspengarna" hemma i Sverige snart skall ta slut. DÅ
finns det att ösa ur, eller att låna till. Det som jag personligen
finner ganska intressant här med denna grej, är att den första gruppen
av människor har jobbat "ihop" sina stålar" medans den andra gruppen
inte har gjort ett skit oftast för sina pengar.....
Så ta hand om dom vi har nu, men sätt stopp nu för fler.... Förutom
kanske när svenskar gifter sig, eller adopterar, och sådana vanliga
saker. Men flykting-importen måste sluta NU och HÄR!! Skjut mig då, men
det är min åsikt.....Det var bättre när man känner igen världen, och
dess värderingar måste jag säga..
Man säger att män är ifrån Venus och kvinnorna är ifrån Mars. Kvinnorna
har lämnat diskbänken för gott nu, och deltager ute i världen.
Problemet är att "Man kan ta kvinnorna ifrån diskbänken, men man kan
INTE ta diskbänken ur kvinnorna", ÄR DET DÄRFÖR JAG INTE KÄNNER IGEN
VÄRLDEN IDAG OCH DESS VÄRDERINGAR???
Handskak
Chaiyaphum MCMI, Thailand
18 september 2014
83,8 kilo - 82,5 kilo (24 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,465
Klädd för Immigration-besök!!
När jag föddes, så fick jag valet att antingen få en stor “snopp” eller
ett gott minne.... Jag kommer sjuttan I mig inte ihåg vad jag valde!!!
Imorse bar det då av återigen upp till Khon Kaen, och jag hade på
hjärtat att fixa till mitt årliga uppehållstillstånd SAMT min 90
dagars-rapportering igen. Hade också i tankarna att ge Thailand en
sista chans att skriva på och stämpla mitt "levnads-intyg", vilket jag
ju haft välderliga problem med här i Chaiyaphum. Ingen vill ju hjälpa
till alls. De har en jävvla inställning, och orkar fasen inte ens läsa
pappret man lämnar fram...
Vi tog som vanligt 06.30-bussen till Khon Kaen och allting flöt på bra.
Jag ville inte äta ett någonting, jag vågar ju inte för allt smör i
Småland locka fram "skitlusten" genom att käka frukost, så det gällde
att lura kroppen. Anledningen är helt enkelt att toaletterna är så
grymt svinaktigt äckliga överallt där jag passerar.
Alltså busstationen och Immigration-stället, så jag klarar inte ens att
gå in där och pissa. Rena rama svineri-ställena... Men thai gillar det
tydligen och trives därinne, men som falang så blir man så äcklad så
man får nästan skit och pinkeri-stopp i kroppen.
Jag avstod frukost och drog i mig ett äpple, men det funkade grandiost
måste jag säga. Vi kom fram till busstationen i Khon Kaen kl. 09.15
cirka, och det första vi gjorde var att leta upp en foto-shop, jag hade
missat helt att jag måste ha nya passfoton. Hittade snabbt en, och de
ordnade foto på dryga 7 minuter bara. 12st kostade mig dryga 120 baht
(SEK: 24:-). Vi hoppade snabbt på en tuc tuc som tog oss upp till
Immigration, in där och kom direkt fram till disken......
Killen var supertrevlig i alla fall, och jag var underdånig förstås.
Han processade mina dokument och pass ganska snabbt, och allting gick
bra. Jag kom sedan till mitt levnadsintyg, och han blev genast
störtbekymrad, och ville faktiskt inte skriva på. Gav ingen anledning,
och lyssnade INTE på mig när jag försökte förklara. Blev istället
förbannad på mig när jag förklarade, och visade det också tydligt. Jag
bad att få tala med hans chef, vilket gjorde att hans ansikte förvreds
i en extra ful grimas.
Han reste sig sur som sattan kändes det som, och pratade själv med sin
chef, lät mig inte få en chans att prata och förklara vad detta
handlade om. Kom tillbaka efter 30 sekunder, och sade bara på thai till
Yongyut, att dom inte vill skriva på ett sådant papper. Och sedan var
det klart med det. Vi reste oss, jag log som vanligt och visade
tänderna, och alla var glada när vi gick, och jag hade inga nya ovänner
där på immigration, vilket man ju skall undvika i det längsta..
Utanför väntade vår Tuc tuc gubbe och körde oss tillbaka, vi had 10
minuter tillgodo när vi kom dit innan bussen skulle avgå. Tuc
tuc-killen villa ha 240 baht för tur och retur-resan och det är ju ett
kanonpris tycker jag faktiskt... Jag uppskattar resan till drygt 16 km
t/retur och hans väntan där var drygt 30 minuter....Så 16 km och totalt
i tid för hela resan blev nog 1 timme, och att det kostar SEK: 55:- är
ju bara grandiost gött!!
Bussen gick snabbt hem till Chaiyaphum, och man var ju nu
verkligen hungrig. Men jag kände att jag nog skulle klara detta med
skiteriet, om jag bara avstod mat på nerresan. Vi kom till Chaiyaphum
kl. 13.00, och jag körde direkt till "Number 1 bar", och där så käkade
jag en hamburgare med bacon till, och jösses va gott han hade gjort
den.... Vi kom hem till vårt hus kl. 14.00, slog på datorn, och nu så
såg jag i inboxen att jag hade fått svar ifrån ambassaden i Bangkok.
Denna så strikta ganska ovilliga ambassad, som först visade
framfötterna tyckte jag i september förra året, när de med rekordfart
fixade Yongans VISA till Sverige. Nu låg där ett mail, jag läste det
med stigande förvåning, och det var glädjetårar som nästan trillade
nerför kinden på mig.
De skrev att för denna gången och under dessa omständigheter, så kunde
jag posta ner levnads-intyget, så skulle dom skriva på det. Dom visste
ju sedan mitt förra besök att jag verkligen var i livet... Så nu
slipper jag kånka mig ner till skiten i Bangkok, utan nu får posten
sköta detta framledes.
Konstigt men ibland får man tillbaka tron på människan.. Och det där
som amrisarna kallar "even Steven", alltså att allting i livet jämnar
ut sig, det märker man gång efter annan hur sant det är. Tänk bara på
all skit man fick av de thailändska myndigheterna här i Chaiyaphum och
Khon Kaen, och nu då så mycket plus ifrån ambassaden.... Ja denne
fiktive kille "Even Steven", han utmärker sig i våra liv vill jag lova!!
Handskak
Chaiyaphum MCM (1.900), Thailand
17 september 2014
82,3 kilo - 82,0 kilo (25 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,46
Thai-polis, några krav på fysik och längd finns inte här... Man
använder dessto friskare pistoler och gevär istället, för att
kompensera antar jag!!
Forts. från förra kapitlet.. Han pratade med 3 st olika polismän
därinne, och alla skakade på huvudet. Han kom tillbaka, satte sig och
bläddrade fanimej i passet igen, under säkert 5 minuter, sedan började
han plötsligt hålla tal till Yongyut. Fanskapet slutade inte att prata,
han höll på säkert i minst 10 minuter att tjöta oavbrutet. Och allt han
förklarade med 10.000 ord, var ett vi måste åka hem, översätta
dokumentet till thailändska, komma tillbaka med vår by´s ”hövding”,
eftersom han är den ende i byn som har förtroendet hos alla myndigheter.
Dessutom, så måste vi också i tillägg ha med oss Yongyuts föräldrar som
vittnen. Men säger Yongyut lite försiktigt, dom bor i Nong Bua Daeng,
runt 7 mil härifrån... Polisen struntade fullständigt i det!! Så
polisen gjorde alltså inte ett skit för att stämpla, och skriva på ett
ynka dokument, utan struntade bara i att hjälpa!! Vi åkte hem, och jag
var jävvligt sur på Thailand, och dess stupida befolkning. DETTA är
alltså effekten av deras utbildningssystem, deras inställning till
utlänningar, och sedan tänkte jag ytterligare ett steg.
Gud förbjude OM det helt enkelt är på detta sätt. Jag lät tankarna
rulla runt i huvudet. Tänk om anledningen helt enkelt är, att militären
har satt på tumskruvarna på alla offentlig-anställda, och förbjuder dom
att vara korrumperade, och kräva eller ta emot mutor. De anställda vet
att militären inte lägger fingrarna emellan om de märker att folk
skiter i deras reglar och lagar.
Så dom vågar inte alls i samma utsträckning längre kräva eller ta emot
mutor, inte alls i samma utsträckning!! Och i och med att denna
extrainkomst är borta, så är deras sista motivation att vara generösa,
och service-minded helt borta. De resonerar helt enkelt - ”får jag inga
stålar, så tänker jag inte göra ett skit för att hjälpa”... Jag tror
faktiskt att detta är anledningen, ty under mina tidigare 6 år, så har
jag inte haft problem på något enda ställe, men nu är det stopp med
hjälp precis överallt...
Det skall bli intressant att ta med sig detta dokument på tisdag, när
vi skall upp till Khon Kaen för min årliga förolämpning sorry
förlängning, av mitt uppehållstillstånd. Och se om immigration ställer
upp på att stämpla och signera, och bekräfta att jag lever och inte är
död... Gör dom inte det, så är jag hänvisad till att åka ena jävvla 680
km för att få en sketen stämpel på svenska ambassaden i Bangkok.
Efter jag började skriva detta, så skrev en kille till mig, och sade
att jag kanske kunde kolla med turistpolisen och be dom att hjälpa!!
Visst kanske skulle kunna gå? Men turistpolis i Chaiyaphum. Här finns
inte en turist, och har aldrig heller funnits en turist i denna hålan.
Sedan kom jag att tänka på.. Fan om man skall få ut försäkringspengar
t.ex. på en livförsäkring, vem går man till? Jo doktorn så klart.....
Men undrar om nationen Sverige godkänner en stämpel, och en signatur
ifrån en läkare?? Kanske jag skulle skriva till myndigheten i Sverige,
och fråga om jag kunde få istället stämpel och signatur av BÅDE en
läkare OCH en advokat. Jag har ju bägge dessa inom räckhåll...!!
OK nu har det passerat 1 timme, och jag har faktiskt mailat både till
Sverige och frågat om läkare plus en advokat kan intyga, och dessutom
mailat ner till Svenska Ambassaden att få lov att posta till dom, men
jag vet at dom aldrig går med på det, den servicen till svenska
medborgare finns bara inte....
Idag lördag 13 september 2014, så hörde jag plötsligt slide-dörren
braka till ute i vardagsrummet. In stövlade Soda helt plötsligt. Det
var ju tidigt, 07.15, så Yongyut och Namkaeng sov ju sin skönhetssömn
fortfarande. Jag trodde han kom för att spela på datorn som han gör
stundtals...
Det börjar alltid med att jag förbjuder honom att ge fan i att ladda
ner en massa software för de olika spelen, dessa ”sökningar” han
gör, och dessa software han laddar ner, är rena rama mardrömmen för min
dator bland allt skräp här i Thailand, och är så fyllt av spamware,
baciller, bakterier och virus, så det är nästintill ogörligt för en
oteknisk gubbe som mig att rensa ut det efteråt...
Soda säger alltid - ”yes uncen”, och så kör han på, och när han åkt
tillbaka till sin mammas hus igen efter ett par timmar, så brukar jag
kolla, vis av erfarenhet, och finner då all skiten inne i datorn, så
bort med spelen, och rensa i kontrollpanelen, och sedan scanna av
datorn... Hittills funkar det, men jag känner att datorn har börjat
sacka lite grand, så där ligger saker och gror, och jag är inte mannen
att finna eländet, som gömmer sig i de djupaste hålorna tror jag!!!
Soda tog sedan Yongyuts hjälm utanför när han skulle åka. Jag tog tag i
hjälmen och frågade vad han höll på med.... Jo berättade han. ”Jai”
hade tagit hans hjälm när hon åkte ner till farmen, vilket alltså är
Spritmagisterns ställe, Syster Baloo´s make ni vet... De kallar den
”farmen”, för där finns ju deras risfält ,och grisfarm och lite ”kossa
mu”.
Har du frågat Yongyut? Sodas ögon höll på att hoppa ur skallen på
honom. - ”Soda, when you come here, you cannot take things and not
asking us first, ok?”. Soda konfronterad är väl som en thai kon
fronterad, dom känner sig rent ut sagt olustiga. Problemet med thai
finner jag, är att dom tar sig själva så fruktansvärt på allvar, så det
är osannolikt faktiskt.
Konfrontera en thai och du kan bli dödad, ja det är väl det yttersta
och värsta du kan råka ut för, så lite överdrivet, även om det händer
tydligen regelbundet här. Soda har ju ”rättat in sig i ledet” numera
efter drygt 1,5 års boende ensam med sin mormor i mammans hus. Skolan
impregnerar ungarna allt vad dom kan förstås, och inplanterar den
thailändska kulturen, och dess sedvänjor i ungarna alltifrån pre-school.
Sodas reaktion var väntad, och det enda jag kunde göra var att stirra
tillbaka på honom, och bryta ner honom. Jag fick honom att titta bort
och säga - ”yes uncen” när jag förklarade att han aldrig får ta
någonting härifrån utan att fråga. Fan jag vill nu inte ta detta längre
med honom , det får räcka med dagens lektion. Jag kunde ju fortsatt,
och sagt till ungen att sluta och komma och riva i kylskåpet, precis
som om han bodde här... Men det får räcka han ju är ändå lite familj,
så en sak i sänder tycker jag nog!!
Soda berättade sedan en sak som inte precis får mig att stå i givakt
för Thailand, och dess stupida kultur i vissa fall. Han berättade att
han måste ha hjälmen just idag lördag eftersom dom hade en extra dag i
skolan, och lärarna på skolan är stenhårda berättade han. Jasså frågade
jag, vad menar du.....??? Jo om vi inte har hjälm på oss när vi kommer
med våra mopeder till skolan, så blir dom förbannade, och man får en
massa skäll och föreläsning!!
Va bra tyckte jag, och vad säger dom att du kommer med moppe till
skolan då? - ” what uncen”?, ja hur gammal är du nu, undrade
jag? - ”fourteen uncen”... - ”Do you have a
driver-license”? No I am fourteen......... - ”So what is your
tecaher saying to you children when you come, and drive motorbike and
have no license”?? Nothing, they dont care.... - ”So they care if
you dont have a helmet, but they dont care if you not have a
license”??? Good job Thailand....
Så ni thailands-romantiker, som fan inte klarar av att så något
negativt, här har ni ytterligare en go grej som ligger som en jävla
varnagel i ögat på den thailändska kulturen..... Eller så är detta bara
en lögn påstått av en halvsleten falang uppe i Isaan!!! Bara välj!!
Handskak
Chaiyaphum MDCCCXCIX, Thailand
16 september 2014
82,3 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,459
Idag 12 september 2014, så gick jag med Yongyut till amphue för att dom
skulle skriva på och stämpla mitt levnadsintyg, som ju myndigheterna
kräver ifrån oss utflyttade svenskar. Klart dom vill ju veta om vi
lever eller är döda. Vi har ju gått dit de tidigare 5 åren här i
Thailand, och det har löst sig med lite förklaring och muta, och vips
så stämplar dom signerar och daterar och så är det klart.
Denna gång så kom vi tidigt, klockan var 09.30, och det var redan fullt
av folk därinne på kommun-kontoret. Det blev snart vår tur, och Yongyut
förklarade i vanlig ordning vad vi behövde ha ifrån dom. Och som bevis
på att jag inte var död, utan levande, vilket dom skulle intyga med sin
stämpel och signatur, så stod jag där framför dom leende. Som bevis på
att det var JAG som stod där leende, så fick dom:
Mitt pass, mitt thailändska körkort, min thailändska husbok samt
Yongyuts thailändska husbok. Folk bakom disken bläddrade i säkert 5
minuter fram och åter i mitt pass, och min husbok, och riktigt
funderade. Detta räckte dock inte till denna dag, utan det visade sig
fast ingen erkände det, att INGEN av alla dom anställde kunde varken
prata, och än mindre läsa engelska. Samtliga av dom har dock haft
engelska i skolan i minst 7-8 år, MINST!!
Damen bakom disken som hade varit runt hela kontoret och pratat, och
också bläddrat välderliga i mitt pass, sade till slut att vi måste gå
och översätta mitt engelska papper till thailändska. Och sedan måste vi
skaka fram 2st vittnen. Vittnen till vadå? Att jag levde? Att jag hade
uppehållstillstånd? Att jag hade ett pass? Eller att jag hade ett
thailändskt körkort? Allting det som stödde att jag var jag, och att
jag levde.
Vi kom helt enkelt inte längre, utan stapplade ut ifrån där rent
utmattade. Yongan ville mest åka hem och ge upp, den vanliga
thaistilen. Alltså säger överheten nej, så är det nej, och lika bra och
strunta i det... Nu har ju inte jag den lyxen, att jag kan uppföra mig
som en thai och bara ge upp. Ge upp hela mitt liv, bara för att jag
inte kunde få ett levnadsintyg undertecknat!!
Så jag fick säga till Yongyut att nu åker vi ner till polisen, så får
dom skriva under istället, det är helt OK med Sverige.. Bra tyckte hon
också, så åkte vi dit ner. Kom in i en stor väntsal, och där satt nog
10 poliser vid egna skrivbord utefter väggarna, och varje kille hade en
skylt framför sitt skrivbord. Där stod Parkeringsproblem, där stod
Complaints, och där stod inbrott och stöld o.s.v.
Vi blev snabbt visade till en gubbe, som bläddrade i passet en stund,
och gav sedan upp, pekade på en kille, som stack blixtsnabbt ifrån sitt
skrivbord när han såg mig, falangen. Vi tittade sedan åt sidan och såg
en leende polis sitta vid disken med skylten ”Complaints” på¨. Vi
stegade dit, och han började bläddra i passet en bra lång stund, under
tiden som Yongyut säkert för 6:e gången denna morgon upprepade allting
igen, om vårt ärende.
Killen reste sig plötsligt upp och sade, att han skulle kalla in en
kollega som tydligen satt på utsidan och solade sig, han skulle
tydligen kunna engelska, stod det i hans anställningspapper. Efter 5
minuter så kom han in igen, kollegan kunde ingen engelska visade det
sig när det kom till kritan. ”Vår” kille tog då fan i hågen, och
stapplade uppför trapporna till 2:a våningen, kanske cheferna satt där
uppe.
Vi väntade nog i runt 15 minuter, och sedan kommer killen ner till oss
igen. Han meddelar helt kort - ”Vi sysslar med kriminella här,
trafikbrott, inbrott och narkotika, vi sysslar inte med att underteckna
papper. Och sedan så skickade han ut oss i kylan, de sket fullständigt
i att serva allmänheten. Han pekade dock för Yongyut på ett hus 100
meter bort, och sade, pröva där!!
OK vi tänkte, varför inte.. Vi är här och nu på plats, vi
försöker... Vi gick dit och en gubbe som såg ut som en städare
eller vaktmästare tog pappret Yongyut hade i handen, och började
förklara att det inte var hit vi skall alls, så vi kunde lika gärna ge
oss iväg. NU var jag förbannad lite grand, kände att det kokade i mig,
sade till Yong mitt i hennes samtal med denna
fjant, - ”Yongyut, skit i den
gubben, han är städare här”, sedan tog jag rappt tillbaka pappret ur
hans näve.
Han stirrade på mig och jag stirrade tillbaka, varefter han vände på
klacken och gick. Vi stegade då in i huset, och kom in i ett rum som
hade 12st T.shirt-klädda poliser därinne. Utav de 12, så hade nog 4st
datorer, alltså datorer ifrån 1986. Stora burkar som slutade att säljas
för 15 år sen i Sverige tror jag!!
Samtliga såg jätteglada ut att vi kom dit till dom. De log och plockade
fram 2st stolar, och jag kommer ihåg att jag
tänkte - ”härliga tider,
ljuvliga tider, detta kommer nog att ordna sig nu, fan det är ju bara
en stämpel, en signatur, och en sketen datum, så är vi
härifrån”...
En polis i T-shirt kom och satte sig mitt emot oss, Yongan förklarade
nu för 8:e gången ärendet, och polisen började med en bekymrad min att
bläddra i mitt pass, i min husbok, i yongans husbok och kikade på mitt
thailändska körkort. Forts. nästa kapitel...
Handskak
Chaiyaphum MDCCCXCVIII, Thailand
15 september 2014
82,2 kilo - 81,3 kilo (36 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,446
Utsikt uppe i bergen
Så var det dags återigen för en lördagstur med mig och York, och vad
som stod på agendan för dagen var att ta 201:an nästan upp till Khreng
Khro, käka vid sidan av vägen-restaurant där, och sedan vidare in och
fika hos Nought och hennes 2 tvillingdöttrar. Vi har ju varit där flera
gånger, och jag tror nog att våra besök är ganska populära hos dom. Jag
har ju känt dom alltsedan 2008 när hon var ihop med Peter.
Ni vet tysken som hon jagade ut ur sitt hus med en machete och ändade
deras äktenskap på det sättet. En helvittes stark kvinna som man inte
sätter sig på. Peter tysken försökte ju sig på att pippa en dam i
Chaiyaphum (Siam River), och det tog väl 10 minuter, så visste Nougt 4
mil bort om det hela. Hennes mosters dotter jobbade där på hotellet.
Så de 4,2 milen upp till Khreng Khro betydde ingenting tidsmässigt. Hon
fann ut, och när han kom hem färdig-duschad, så åkte han ut, utan
pardon..För att aldrig mer få komma tillbaka till sitt 5 miljoners-hem
i Khreng Khro. Kanske man kan säga att han förtjänande denna
behandling!!
Utanför Coffeshop Europa, bakom kameran ligger vattendammen inne i Khreng Khro, väl värt ett besök, rekommenderas varmt..
I alla fall, vi fikade via en god falangkopp kaffe (bryggkaffe
förstås), plus att tvillingdöttrarna har lärt sig att baka kakverk till
kaffet. Så vi käkade varsin bakelse, som smakade riktigt bra, precis
lika bra som man kan förvänta sig utav en 60 kronors bakelse hemma i
Sverige, bara det att den kostade 7 kronor här (30 baht)...
Nought verkade vara på ett trivsamt och gott humör, inte det där
hetsigt positiva där folk ibland försöker inbilla andra hur jäkla
lyckliga dom är, utan ett mer lugnt och fint humör, hon var verkligen
lycklig. Jag frågade om hon hade fästeman, kanske hade kvar den där
amrisen? Nä' sade hon.. inte en ….flera.....Jag kunde bara säga - ”good
for you”!!!!
Vi tog adjö, och vi pratade om vi verkligen skulle åka den skittråkiga
201:an tillbaka igen.... Nä sade vi samfällt, upp i bergen och streta
och köra där mycket roligare..... Vi drog iväg denna soliga och varma
och goa lördag, bara för att köra in i det mörkaste regn-hillvitte jag
sett på år och dag. York som är livrädd för regn, han hittade ett
sådant där rastställe som finns utefter vägarna, och vi körde in
mopparna därunder tak, och satt och tjötade ½:timme, och sedan slutade
det plötsligt att regna....
Här startar stigningen upp i bergen, och infarten till rena rama djungeln... Vackert som sattan måste jag erkänna!!
Bergen låg alldeles framför oss kanske 500 meter bort bara, så nu
började det bli grann djungelnatur, och som vanligt blev det kul att
köra där uppe. Jag visade York ett tempel han konstigt nog aldrig hade
sett förut, det vette ju mot öster liksom också alla Buddah-statyer
gör, och när vi stod där på bergskanten och tittade, så såg man miltals
omkring, och det relativt stora Khreng Khro, kunde vi se som en liten
by faktiskt, så långt bort var det, se fotot....
Samhället ni ser därborta i vitt är alltså Khreng Khro, kanske 15 km bort!!
Här är utsikten ifrån templet som York visade mig, det grannaste jag sett "so far" uppe i Chaiyaphum-bergen..
Vi körde på och nu så var det Yorks tur att visa ett fantastiskt tempel
som låg på den absoluta toppen av dessa Chaiyaphum-berg. Jag plåtade
lite foton som ni kan se, och det var vidunderligt vackert. När vi var
klara och skulle åka igen, så tyckte jag att det var så grannt, så jag
körde skitsakta... Plötsligt mitt framför mig där jag kom körande i
kanske 10 km i timmen, så kom en gren nerdansande ifrån trädet bredvid
vägen, och slog med ett plask i backen.. Vänta nu.... ett plask??
Denna rackarn var det som nästan slängde sig över mig...
Jag vände mig om och ta mig fan, det var en sådan där som heter på
engelska ”Golden Tree-snake”, den tog i backen, och ringlade pilsnabbt
till andra sidan och försvann. Det är sjuttanimej rena rama djungeln
däruppe i bergen, och jag älskar att åka omkring där... Folket är
oändligt varmhjärtat, och har alltid varit skitsnälla och goa mot mig,
och jag har t.om fått bättre priser hos vissa, än thai själva får...ja
jag vet.. bara för jag är falang och dom vill käcka sig lite... Men
ändå kanongoa människor...
Nu gick vägen enbart nerför, och jag fick meddela York, att jag måste
stanna och köpa nåt kul med mig hem till Yongan. Jag kom ju ihåg hennes
vansinniga förtjusning i bergssvamp, så jag stannade vid ett stånd, och
köpte en stor plastpöse med rödsvamp, och en mer normal plastpöse med
normal-svampar, se fotot....
Här ser ni bergssvamparna ovanför Tad Ton...
Till mig själv köpte jag 2st goa och fina och söta ananaser. Jag fick
hota med att min tjötiga fru skulle skälla ut mig om jag kom hem med en
dålig Ananas... De försäkrade mig att denna Ananas som de sålde till
mig, var nordöstra Thailands bästa Ananaser... Allt frid och fröjd, de
fick sina 40 baht (10:- kronor för Ananasen), och så åkte vi hem...
Vår tur för dagen finns inmatad av York på ”Garmin Adentures”: ute på internet;
Och ni finner även ett par foton som jag tog där. Kanske att ”ledarn” känner igen sig lite grand förhoppningsvis!!
Handskak
Chaiyaphum MDCCCXCVII, Thailand
14 september 2014
82,6 kilo - 81,9 kilo (32 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,465
Ägarna Ben och Nat, lycka till!!
Kom precis hem ifrån ”lill-invigningen” av den nya falang-restauranten
här i Chaiyaphum. Killen heter Ben och är ifrån England, en mycket
trevlig kille, och hans fru likaså. De hade gjort snyggt och fint, och
det kommer att bli ett kul ställe att kunna gå till, Jag käkade en paj
med kaffe till, och den var helt OK och god.
De kommer att servera brännvin, med groggar, öl eller vad ni vill.
Priserna var faktiskt nästan för billigt! Groggen kostar 65 för vodkan,
och 25 för coca colan, alltså 2 groggar per cola, och följdaktligen 78
baht för en grogg (SEK: 17:-).
Där i förgrunden sitter York med ansiktet hitåt och ryggen på Dan ser ni också!!
Den riktiga invigningen kommer att bli den 27 september, och då skall
dom bjuda på ”Pig Roast”. Jag berättade att ”min” familj ju har en
grisfarm, och erbjöd mig att fråga om de kan ”leverera”!! Ben tyckte
att det var en god ide´, och bad mig att kolla vad en grisusling på 40
kilo skulle kosta. Fick dessutom det nesliga nöjet att höra hur thai
brukar slakta grisar, och den grejen vill man fan inte vara med om.
Jag förvånad, inte alls. Inte med tanke på hur jag ser hur dom
behandlar alla djur i sin omgivning. Dom berättade att dom skar upp
grisen på alla fyra benen, samt halsen, och lät den förblöda helt
kallt. Ibland undrar man hur vår människo-ras är konstruerad, eller
inte konstruerad... Tycker i alla fall att det låter för jävligt när
man hör detta...
Så här ser det ut därinne på restauranten.
I alla fall, så skall vi ringa imorgon till farmen, och se om dom kan
leverera 40 kilo gris.... Grillat griskött är ju rena rama kardemumman
att äta i alla fall, och en stor LEO med is till det, så är man i
”underlandet” igen tror jag!!
Jag fick reda på en ganska fantastisk sak inne på ett internetforum som heter; www.sawatdee.se
där jag skriver ibland, gå dit vet jag om ni gillar Thailand, kul
ställe faktiskt. En av medlemmarna berättade att han hade hört följande
bakgrund om det där uttrycket som alla thai tar så personligt och
riktigt hatar, och kallar man dom för ”kwai” så kan man vara dödens
lammunge bokstavligt talat, så förbannade blir dom. Så glöm ordet lika
fort som ni lärt Er det här och nu!
Lilla "Kwai" erbjuder sina buffalos till risbönderna!!
Ordet betyder ”Buffalo”, och för mycket länge sedan så bestod
befolkningen häruppe i Isaan (då Laos), av mestadels antingen risbönder
eller buffalo-ägare. Dessa två parter var helt beroende av varandra.
Den yngsta dottern var normalt sett den i familjen som gick till
risbönderna och erbjöd sin buffalos tjänster. Det var ju då att käka
gräset efter skörden, och samtidigt gödsla lite grand risfältet. Och på
det ävenledes plöja risfälten inför sådden.
Den unga flicka, som i många fall bara var ett barn i våra ögon, ingick
i uthyrningen. Alltså en tvångsprostituerad stackare som nyttjades av
de vuxna, och som fick tilltalsnamnet ”kwai”!! Sedvänjan är borta sedan
ett tag nu, men kunskapen om historien lever kvar i folks sinnen och
hjärtan alltför väl!!
LG med sin Jazz och en halvlyrisk Glegolo vid sidan av!!
Jag vill gärna avsluta både detta kapitel på min hemsida, som mitt
kapitel i verkliga livet, och min 42:åriga vänskap med LG, som ju
mycket trist dog där borta i Subic Bay på Philippinerna för några dagar
sedan. Han fick ju cancer i magen i juli nu i somras, och hade det
jättejobbigt där han opererades därborta.
Stranden där LG bodde!!
Han förlorade mycket blod, och ingenting fungerade efter operationen.
Tyvärr så kunde man inte rädda LG tillbaka till livet, utan han hämtade
sig aldrig ifrån cancern och blod-förlusten. LG kremerades därborta nu
i lördags, och hans aska stannar hos hans fru och partner för all
framtid. Dom har redan avhållit en dödsceremoni, eller vad det nu kan
kallas, och skall hålla en till för LG nu imorgon den 12 september
2014.
Familjen hemma i Sverige med barn och anförvanter kommer också att
avhålla en minnesceremoni den 20 september för de allra närmaste då. De
känner inte LG;s vänner, och dom känner sig inte bekväma med att ha en
massa bekanta som ingen känner, så de låter detta stanna inom familjen.
Helt förstårligt tycker jag i detta läget.
Samma strand!!
Vi som kände LG, och det var en hel massa människor, ty han var mycket
omtyckt, vi, eller rättare sagt jag, känner nog att LG nu har kommit
till en bättre plats, ty ingen människa skall i långa tider få ligga på
sitt yttersta med en jävvla massa besvär, och pina och plågor. Så jag
vill lyckönska LG på detta sätt, och skall själv trots socker i
groggen, fanimej ta en Gin och klar, och tänka på LG, och de
festligheter vi har haft ihop med madammer, brännvin och goda vänner,.
Samma strand igen!!
Skål på dig LG, det har varit en ynnerst att få ha lärt känna dig och
ha varit din vän. Livet måste nu dock gå vidare. Men jag kommer aldrig
att glömma, och minnena finns fast förankrade hos mig i alla fall....
Jag hoppas nu bara att Jazz, hans kärlek på Philippinerna kommer att
kunna klara sig vidare i livet, detta blev hennes värsta ögonblick i
hela hennes liv.
Handskak
Chaiyaphum MDCCCXCVI, Thailand
13 september 2014
83,4 kilo -
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,465
Silkesmaskar.....
Idag 6 september 2014, så skulle Yongyut ha Yorks fru "The Cat" på
besök, och de skulle naturligtvis "äta" ihop. Att träffas eller samlas
för att prata finns inte i denna kultur överhuvudtaget, utan man pratar
medans man gör paradnumret ÄTER!! Detta maniska inslag och uppträdande,
alltså ätandet vet jag inte vad det kommer ifrån, men jag har ju
spekulerat tidigare om det, och bättre kan jag inte, kanske någon annan
vet bättre.
Varje dag, samma "visa", gubbe med moppen och 300 plastpåsar med
sallad, kommer och säljer på gatan. Alla hoppar blixtsnabbt och
"tvångsmässigt ut på gatan och handlar, för inte kan man missa att köpa
sallad en dag, det går ju bara inte!!
Jag tror att detta med ätandet, som vi falanger ser det, 3st middagar
på 1 dag, alltså middag på morgonen, middag på lunchen, och middag på
kvällen. Jag tror och anser att det har uppkommit ur rena rama tvånget
helt enkelt. Deras mat har varit av tradition så himla urvattnad, och
INTE "stärkande", ungefär som när kossor, hästar eller andra gräsätare
käkar. Dessa måste äta precis hela tiden för att överleva.
Och lever man på rötter,stjälkar, blad, löv, svamp, sallad och
ytterligt lite protein vid varje måltid, så vill det nog till att käka
ordentliga portioner, eller ännu hellre käka rejält minst 3 gånger om
dagen om man skall kunna överleva och orka röra på sig.
Thailändarna har ju också då varit välsignade med att råka bo i ett
land, där dom inte har behövt slita ihjäl sig för brödfödan. Utan maten
växer alldeles utanför hemmets dörr, alltså buskar, träd m.m. Och ute
på fälten, så finns det en djurmängd som ingen annanstans på detta
jordklot.
Så därför tror jag att fokus har varit på maten för thailändarna ända
ifrån början när dom antog denna mat-stil. De har letat efter insekter,
efter småfisk, efter ormar, efter fåglar, efter maskar efter svampar
och allt annat smått, som legat framför fötterna på dom. Och det har
varit extremt lättåtkomligt varje dag för dom att skaffa denna mat.
Till skillnad ifrån många andra folkslag på denna jord som verkligen
har fått KÄMPA för brödfödan (se falangerna m.fl.), kanske därför som
vi falanger i våra gener, har en arbetsmoral som kanske inte dessa
andra folkslag har?
Så naturligtvis så tar det också tid att käka upp all denna mat, och
därför så blir man då sittandes vid matbordet långa tider på dagarna...
Finns det något annat folk på denna jord som lägger så himla mycket tid
och energi på att slafsa i sig dagens käk... Finns det något
folkslag på denna jord som är så fokuserade på sin matpåse som en thai?
Finns det något folkslag på denna jord som pratar så mycket om den
förbannade maten?
Påse med bergssvamp!!
Så Yongyut och the Cat träffades kl. 11.30 idag, och York kom och
lämnade av sin fru här. Han och jag bestämde oss kvickt för att dagens
tur skulle gå upp till Nong Biua Daeng, som ligger styvt 6 mil ifrån
Chaiyaphum, men med mopparna så är det en enkel sak för vuxna
människor. Vi kom snabbt upp i bergen, och där handlade jag svamp till
Yongyut, hon älskar ju sin bergssvamp..
Lite "godis" till Yongyuts släkt i byn vi paserar strax....
Vidare så handlade jag den frukten som ser ut som grapefrukt men är
orange i matköttet. och sedan 1 paket med Durian, och en paket med nåt
rött, och till sist en paket med något vackert baserat på olika okända
frukter.. Inte en susning vad det var...
Här tvinnar/spinner vi silkestråd till försäljning!!
Vi stannade till när vi handlat klart uppe i bergen, nere i byn
nedanför, där Yongans faster bor, jag brukar alltid stanna till där,
och hälsa.... Jag lämnade över allt utom svampen till dom, och i
gengäld så fick jag en plastpåse till Yongyut, och den innehöll, ja
just det... svamp!! Fastern förresten satt och spann loss silkestråd ur
maskarna som hon kokade. Sy det första fotot överst i detta kapitel,
där ligger domn på lit du parade på fatet!!
Här kokas maskarna eller vad det nu än är!!
Ser ni småtrådarna som tvinnas till en lite tjockare silkestråd??
Fråga mig inte hur detta funkar, men kvinnan satt där och vred och
vände på en mojäng så att typ 8 silkestrådar urtunna kom upp ur
vattnet, och ur de gula maskarna, och tvinnades ihop till en tjockare
slkestråd. Denna tråd säljes väl sedan antar jag... Mystiskt men görkul
att se faktiskt...
Vi stack snabbt vidare efter att vi fick dricka det allstädes
närvarande vattnet, och dök rakt in i ett hillvittes regnfall,
pisseblöta kom vi till Nong Bua Daeng, bara för att finna att vår
pizzeria hade stängt.... York sade dock att han kände till en tysk som
sålde pizza och fika, gött sade jag allt medans blixtrarna slog ner
runt omkring oss, låt oss åka dit NU!!! Vi kom dit lagom för att solen
skulle titta fram...naturligtvis,
Här är "tyskens pizzaställe i Nong Bua Daeng, han sprechar ingen
engelska, så det vill till att prata "tyska" med den killen - "Kann ich
bestellung bitte"??
Vi käkade pizza och ingen annanstans skulle jag kunna säga att detta
var gott utom just då i Nong Bua Daeng, Thailand efter 5 månaders
abstinensbesvär... Pizzan var kass, liten och smaklös, och innehöll
endast ost och skinka inget annat. Och storleken var som de små
djupfrysta hemifrån ni vet, en tredjedel i storlek av en normal pizza!!
Men va fan, jag älskar mitt liv, och det är inget att sura över.. Solen
sken nu och jag började så sakta att torka upp.... Vi tog sats och
skulle nu åka hem den lite längre vägen via Baan Khwaoo istället, drygt
6,5 mil.
3 naturbilder ifrån dalarna mellan Nong Bua Daeng och Baan Khwaoo!
Men vi slapp att köra upp i bergen, och fick köra genom undersköna
dalar och natur. Jag var nu helt torr och livet lekte. Vi kom till slut
fram till 202;an 6 km öster om Ban Khwaoo. DÅ började det pisse-regna,
och man blev dyngesur för andra gången. Lite nerverande, men som jag
sagt tidigare, vi snackar om 27 gradiga dusch-skvättar, så det spelar
egentligen ingen större roll när det regnar.... Bara man håller
pengarna och kameran torr, hahaha!
Vi kom hem, och damerna våra hade haft det görskoj i 4,5 timmar, och
hade svept varsin stor öl plus delat på en flarra
champagne......Yongans ögon skelade lite grand, men va sjutton, jag kan
ju inte gnälla hon va lycklig i alla fall.... Och med detta så lägger
vi på locket på dagens eskapader, och ser fram emot kvällens V75, som
börjar nu snart...
Handskak
Chaiyaphum MDCCCXCV, Thailand
12 september 2014
83,5 kilo - 82,6 kilo (32 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,470
Min fiskmiddag, fyllning med räkor eller ost eller krabba.
Vi har vår veckomarknad här i byn Nong Nasaeng. Dom kommer hit på
onsdagar, och på torsdagar till grannbyn Cheelung!! Jag åker ju dit
varje gång som dom kommer, och oftast så köper jag middagsmat för
onsdagen till mig själv.
Det ser ut som en sandwich kapad på mitten, och inuti så ligger det
räkor, eller krabba, eller ost, eller andra läckerheter. Jag brukar
köpa räkor samt ost, och smaska i mig. Det är alltså panerad fisk som
har då räka eller ost inuti sig,,, Kanongött!!
Här finns mängder av olika mat, och som ni kan se på fotona, så finns
här frukter, grönsaker, sötsaker, och dessa jäkla bläckfiskar som Isaan
älskar att smaska i sig.....Här finns insekter i massor, Och här finns
korvar och saker som jag aldrig sett förut.... Jag lägger ut ett helt
gäng foton här, så ni får Ert lystmäte och saliven rinner på Er,
kanske??? hahaha!! Och jovisst även små fågelägg kan vi se här....
Och vi hittar naturligtvis kokta majskolvar.. Och bara för att man
skall veta att det är en riktig thailändsk marknad, så har man förstås
ett riktigt grishuvud att titta på, säkert någon som köper hem det, och
äter upp det tänker jag, Här finns naturligtvis även kött i massor, och
flugorna svärmar mer häftigt runt detta kött, än våra 40:åriga
upphetsade falangtanter gör när dom är ute och dansar... Jag hittade
t.om. popcorn, vilket sålde görbra häruppe...
Och nu kommer dagens fotografi förstås,
ja det är vad det ser ut att vara, det är den grymt äckliga, fula,
hemska, svinaktiga maträtten Palaa, och de säljer eländet hinkvis här
på denna marknad, och tro inte att det blir kvar ett uns av det det...
Allt går åt.. Stanken lägrar sig över bygden, precis som smoggen över
Los Angeles, döda fåglar faller ner ifrån skyn, och folket ler och är
lyckliga... Ju mer döda fåglar, ju lyckad blev maträtten...
Här såldes också ärtskidor, stora som jag aldrig sett förr,,, Men dom
är görgoa faktiskt. Här säljes naturligtvis kläder, och det säljes
leksaker, och musik, så det är trevligt att lufsa runt här 15 minuter,
sedan får det vara bra, en gång varit där, och sedan är dom alla helt
lika....Ganska ointressanta grejor faktiskt..
Handskak
Chaiyaphum MDCCCXCIV, Thailand
11 september 2014
83,5 kilo - 82,7 kilo (30 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,471
Snygg natur uppe i Nong Bua Daeng-bergen
Träffade Eric idag, en ganska ny kille, som dök upp över vår horisont
här för några månader sedan. Ganska lågmäld, och därför inte så ofta
som man umgås med honom, aldrig skall jag välan säga. Eric är ifrån
Australien, han var VÄLDIGT talför idag, kanske han börjar få
"byxångest" över att bo häruppe i Chaiyaphum-området, alla har ju inte
det modet alls.
Han började att berätta för mig att han så sakta började att undra om
vi utlänningar faktiskt nöjde oss med, inte det bästa i livet, utan
kanske bara det nästbästa? Jasså, svarade jag, du får förklara för mig
vad du tänker på. Han berättade då följande. Ibland så brukar jag kolla
igenom Facebook över gamla polare, i samma ålder, med familj och 2 barn
o.s.v. Jag tittar på deras kvinnor, de har ofta bra jobb, och bidrager
till familjens ekonomi på ett rättvist sätt, dom är ju välutbildade!
Deras ungar går till fina skolor som är gratis, rena gator och en
sjukvård som är nästintill gratis. De har dessutom nästan alla egna hus
som dom äger i sina egna namn!! De flesta är av samma hudfärg och samma
kultur och samma värderingar i livet... De pratar alla samma språk, han
fortsatte, jag börjar undra om jag har nöjt mig med det nästbästa i
livet faktiskt genom att bo här i Thailand!!!
Han säger, missförstå mig inte, jag har gjort allting det där tidigare,
har bott där, var gift under 10 års tid därborta i Australien, så jag
VET att det faktiskt inte är för mig den grejen. Jag lämnade hela det
livet, för det fick mig att känna mig miserabel till sinnet hela tiden
att bo där. MEN nu när jag ser tillbaka, så känns det återigen som om
gräset är grönare på andra sidan, och det är bara fan också, menade han
på.... Han frågade, känner du aldrig så på det sättet.
Jag svarade honom sanningsenligt, jag kan känna ett litet litet sting
av avund emot dom som bor hemma i Sverige, och hur enkelt det är där
att förstå sin omgivning. och hur rent det är och hur allting är så
välbekant. Men sade jag till honom. Vårt land Sverige känns som om det
är på väg att ges bort till främlingar, som inga krav har på sig, utan
bara kan roffa åt sig precis allting som vi svenskar har slagits för
alltsedan 800;talet efter Kristus minst!!
Jag har svårt att sakna Sverige på det djupa profana sättet. Jag kan
sakna min familj, och sakna de minnen som finns ifrån Sverige. Men
dessa minnen har absolut ingenting alls med nutid, så det är ganska
enkelt att sortera in dessa minnen i ett "minnesfack" i skallen, och
sedan ta fram dom när dom behövs...
Jag trives här, har en bra familj, och ställer inga krav på thai som
dom ändå inte klarar av att uppfylla. Det är helt enkelt inte ”mitt”
Sverige längre. Det har runnit för mycket vatten under bron s.a.s. Det
kan smärta stundtals lite grand, visst,,,, Men jag känner att jag
tillhör här mycket mer än jag tillhör där borta i Sverige.
Jag kör mitt race och försöker att ro iland min skuta, vilket är min
egna familj. Och jag låter mig nöja med den grejen.... Eric sade...
Jaja, kanske jag också kommer dit vad det lider, men just nu känns det
lite vilset... Eric sade jag,,, du är ju för fan bara "homesick" ju!!!
Åk hem till Australien, bli desiilusionerad återigen, för det blir du
garanterat., Och sedan åker du hit igen, och lever lycklig resten av
ditt liv.... De polarna som du har i Australien har det nog inte så
himla roligt i sina förortshus, sin fullständigt inrutade tillvaro, och
med sina liv, som man kan tro där man står utanför deras fönster och
tittar in......
Glöm dom bara. Lev ditt liv, och ta tillvara på den tid du lever i
nu.....Ta tillvara de vänner som du måste skaffa dig här.. Vi tog
avsked, och sedan dess har jag inte hört ett skit ifrån honom....Men
det är bara så himla typiskt för många människor som bara inte fattar
hur dom skall lösa sina egna liv.....
Han fortsätter att bo där han bor, helt isolerad, och har inga vänner
fortsatt!! Jag orkar inte bry mig faktiskt, det är hans liv. Han
sträckte ut sin hand och pratade, jag svarade, och han återvände till
sitt instängda tillvaro här. Det är hans val, så det får bli på det
sättet.. Han gör sina egna val!! Och man behöver ju inte alls vara
förvånad av att den killen är hemsjuk, Han har ju inget socialt liv
alls här att jämföra med. Troligtvis så förstod han nog inte ett jota
av vad man sade...
Degen ligger på jäsning, notera att
jag har dragit ett hårnät i plast runt kanterna på plastbunken, för att
skydda degen ifrån mygg och flugjävvlar!!
In i ugnen med limporna..
Idag 7 september så travade jag in till Dan, vi hade bestämt att baka
bröd. Jag fick köpa ”paengmii”, alltså brödmjöl på MAKRO, resten fixade
Dan till mig. Så vi gjorde en sats till mig, och en sats till Dan. Min
sats ligger nu ute i köket i bingen med plast över och jäser för fulla
muggar... Jag fikar alltså efter att starta och baka hans kanongoa
mättande bröd, så jag slipper att köpa skitbrödet som jag brukar köpa,
det är ju så onyttigt, så det kunde inte vara värre faktiskt!! Receptet
på brödet är detta;
Ja så här såg det färdiga resultatet ut...
Ingredienser;
- 1 kilo brödmjöl
- 1 and a ½ cups whole wheat flour
- 1 matsked salt
- 2 matskedar socker
- ½ cup of dry powdered milk/kaffe-med
-1 tesked jäst pulver
- 62 ml olja
- 1 liter vatten
Tillredning:
1. Blanda vetemjölet med brödmjölet
2. Lägg dit jäst, salt samt olja
3. Blanda långsamt i vatten tills allt är ordentligt blandat!
4. Ta plastbyttan med degen på ett varmt ställe, täck det med plast
eller nåt sånt, och låt det vara orört i runt 12-18 timmar totalt.
Tillsa degen fördubblats i storlek.
5. När degen jäst klart alla dessa timmar, börja jobba degen lite för
att få utr luft/gas, sedan läggs degen i de olika brödpannorna (3st
brukar vara OK)
6. Lägg i degen i brödpannorna, där dom skall ligga mellan 45 min-1,5 timme cirka och fortsätta att jäsa...
7. Kör upp ugnen i 200 grader, och låt baka runt 30 minuter för 1 limpa, och 2-3 limpor runt 45 minuter.
8. För att kolla om klart och färdigt, slå med fingarna på toppen av
brödlimpan, låter det ihåligt, så är det klart. Vänd på limporna och
kolla så det låter ihåligt även där, om det fortsatt är lite halvklart
och fuktigt där, så baka med botten upp i runt 10 minuter så är
det säkert klart sedan..
9. Man kan använda denna deg till många saker som t.ex. limpor bröd,m pizza, hamburger och korvbröd m.m.
Trots fagra löften om motsatsen, så
får man vakta sitt bröd, de försäkrar att dom inte gillar bröd och
aldrig äter det, men så fort dom ser att en annan älskar det, så skall
dom smaka.. Jag har satt på 24 timmars vakthållning vid "mitt"
bröd!! Hahahaha!!
Så med detta hoppas jag naturligtvis att förutom att brödet är jäkligt
gott och nyttigt, att det också skall vara lönsamt. Vi får se
fortsättningsvis... Det enda jag vet nu är att 1 kilo mjöl kostar 37
baht, och det ger 3 stora limpor..... Men jag får meddela sedan vad
allt annat kostar, men det är ju småsaker som räcker till många många
bak ju!!
Handskak
Chaiyaphum MDCCCXCIII, Thailand
10 september 2014
83,4 kilo - 82,6 kilo (33 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,461
Djur utefter tempelmuren
Idag så var det en väldigt underlig dag vädermässigt. Det började med
att jag fick snika mig iväg hemifrån p.gr.a. att vädret var otroligt
ostadigt, regnet hängde i luften. Men jag lyckades komma iväg i alla
fall, och efter drygt 4 km så sken plötslig solen över himmelen och
livet lekte.
Djur utefter tempelmuren igen!!
Jag hojjade på och efter styvt 16 km, så kom jag fram till templet som
man passerar på vägen hem till spritmagisterns by. Jag vet inte vad det
heter där, men ett kul tempel, och just här så har de satt upp statyer
av de djur som liksom ingår i dn thailändska kulturen, eller kanske
rent av i den thailändska buddistiska kulturen.
De hade satt dessa figurer utefter tempelmuren, och det såg riktigt
snyggt ut. Jag såg: Hund, Tupp, Elefant, Tiger, Buffalo, Katt, Kobra
och häst. Vid sidan av tempelmuren så växte det riktigt fina växter. OK
inga explosivt snygga färger, men ändå snygga tyckte jag. Jag stod där
och fotograferade och munkarna och de människor som passerade trodde
nog att man var lite ding, men när de såg att man var falang, så log
dom genast ursäktande, ty falanger är ju hela högen lite ding dong
tycker dom!!
Ut på landsvägen igen, och visst är det snyggt i thailändsk natur
stundtals...vissa vägar har sina träd så det ser ut som alle´och jag
gillar det skarpt!! Efter styva 11 km så kom jag till slut fram till
Ban Khai, och statyen av Buddah där är riktigt imponerande tycker jag,
kolla bara fotot..
Daeng Pöllemajja Luam ser mest ut som Som Tam tycker jag..
På nervägen hem igen så stannade jag till hos mat-tanten utefter vägen
som gör "Daeng Pöllemaja Luam", jag köpte åt Yongyut... Jag tycker mest
det ser ut som när dom tillagar Som Tam, de stöter och blöter, och har
i alla de vanliga äckliga rötna ingredienserna, men tydligen skiljer
det sig åt..
Den heliga bambun tillredes....
Höstackar världen över, är sig lika eller?
Kör in i en by, och där mitt på gatan eller byvägen , så sitter det 3
stycken och skär och fixar till bambu... Dom käkar ju med förtjusning
bambu här i Isaan, och även i thailändsk matlagning... Har ni tänkt på
att höstackar i olika länder kan se lite olika ut, här ser dom ut i
alla fall på detta sätt...
Glass-biken dyker upp långt inne bland risfält och ödslighet..
Ibland blir man bara för himla glassugen, här är fotot av glass-biken
som man ser ibland. Normalt sett så har jag ju slutat med glass, men
denna gång när jag hade cyklat i nästan 2 timmar och över 4 mil, så
stoppade jag killen, och handlade på mig en liten glass, inget ont i
det för en gammal diabetiker, eller?? Avslutningsvis så fick jag se en
sällsynt upplevelse...
Stora flockar av dessa skygga granna fåglar bor ute på fälten...
Jo att hela högen med fåglar faktiskt stod kvar där på risfältet trots
att jag stannade cykeln och steg av. Normalt sett, så brukar dom sticka
blixtsnabbt när man stannar till cykeln, livrädda, Men håller man bara
igång och rullar förbi, så är dom inte rädda alls. Nu fick jag ett par
fina foton i alla fall....
Tänker ibland på allt snack som förekommer ute på internet bland de
sura bittra gubbarna nere i speciellt Pattaya, där finns en gäng där,
som inte verkar ha nåt i detta jordelivet som gör dom mer nöjda än att
göra livet surt för sina medmänniskor. Snacket går ju oftast att vi män
blir ALLTID, utan undantag i stort sett lurade av thaidamer, och det
enda vi får ut utav allt detta är att vi tappar alla våra besparingar i
alla de former. Se Thaivisa.com plus ett svenskt forum.
Thaidamerna lurar av falangerna precis allting det som dom har, och
falangen är den gode "prinsen", som kommer till Thailand och alltid gör
de rätta sakerna, medans ALLA thai är de dåliga, skurkaktiga
lurendrejarna, som man skall hålla sig mil ifrån.
Det enda som är acceptabelt för dessa stenbords-nissar, som misslyckats
lika kapitalt hemma i Sverige som de gör nu nere i Thailand, det är att
pippa runt därnere, strunta i att betala för sig, misshandla
thaidamerna, och sedan skryta över falangs "höga" moral i alla lägen.
Nä saken är nog mera det, att det finns så många falanger härnere som
aldrig skulle ha släppts in här, de är så blinda så de inget ser, så
döva så de inget hör, och så IQ-befriade så de inget lär. Det som är
mest synd i hela denna sak är egentligen att de tillåts vara med på
olika Thailands-forum, och kunna sprida sitt gift här i Thailand, och
sedan så lyssnar folk på dessa misslyckade felinformerade individer.
Fördelen med att bo uppe i Isaan, och därmed få chansen att ha en
riktig familj, vilket dom inte kan stava till därnere (oftast), är att
man tillåts att vara människa, och inte ett offer för PK-skiten som
ränner omkring som barnungar i horkvarteren i Pattaya. Vi får
chansen häruppe att vara delaktiga på ett helt annat socialt sätt, och
vi tillåts att vara oss själva.
Jag träffade en engelsman häromdagen (Chris), och jag måste översätta
vad han berättade för mig, Chris räddade därmed hela min dag, om inte
hela min vecka med sin berättelse. Tyckte den träffade rätt på
"bullseye" faktiskt. Notera ironin!
"Hon, min fru alltså, är sötare än jag är vacker, började han berätta.
Hon är yngre än mig med åtskilliga år. Hon köpte silkeskläder till vårt
bröllop, hennes bror hjälpte till att klä mig. Hon bjöd in alla sina
vänner, sina vänner ifrån skoltiden, hon bjöd vidare in sin chef på
jobbet och sina arbetskamrater, och hon bjöd in hela sin familj med
släkt på det. Vi hade en stor fest, vi stängde av gatan utanför vårt
hus, vilket alla hennes vänner sade var ett vackert hus.
Alla tog foton av mig och min fru, och dom alla satte in dessa foton på
sina facebook-sidor. Totalt sett så uppträdde min fru som om hon var
stolt att vara gift med mig!! Bluffade hon bara?? Hon bad alltså över
250 st människor att komma till bröllops-festen, för att kunna möta
mig, och hylla vårt äktenskap. Och dom alla gav oss pengar
traditionsenligt!! Hon hyrde en fotograf som tog fotografier, vilka nu
hänger runt om i vårt hem på väggarna och i hyllorna.
Varför skulle hon ta dessa foton, och hänga upp dom, om hon nu inte var
stolt över sitt äktenskap? Hon är en lycklig thaidam. Hon har ett hus,
en make och pengar på banken. Kärlek?? Jag vet inte, har inte tänkt så
mycket på det faktiskt. Lycklig, JA!!
Jag tycker hela denna grej som han berättade för mig, och HUR han
berättade det, var precis som i ett nötskal hur många falanger upplever
sitt liv här uppe, eller ute på landet, långt bort ifrån eländet på
turistorterna. Och det är just den där rädslan som "turisterna" som bor
nere i Hua Hin och Pattaya upplever, och som dom aldrig kommer ifrån,
som till slut också kommer att få dom att ge upp. De låter helt enkelt
rädslan ta överhanden och styra deras liv...
De gråter sig fram i livet... Buu jag kan inte köpa hus,och ha det i
min frus namn, då sparkar hon ut mig.... Buuu, jag kan inte låta min
fru sköta finanserna, för då kommer hon att stjäla alla mina pengar,
och ge dom till sin mamma och pappa. Buu, Jag kan inte låta bilen stå
på henne, då stjäl hon den säljer den, och SEDAN sparkar hon ut mig.
Buuu, jag kan inte köpa land, det får inte stå i mitt namn, hon kommer
bara att sparka ut mig och behålla marken för sig själv..... och sedan
så står man där helt utblottad, ty hon stal allt jag ägde och hade.....
Ja dessa klagovisor som mestadels komponerats i Pattaya och Hua Hin och
Phuket, har ton-sats av riktigt deprimerande och deppressiva människor
som bor där nere. Anledningen till att dom är så misstänksamma, beror
nog mest på hur dom är funtade själva.
Men det är ju ändå tur att dessa nedköp till falanger bor där dom bor,
så slipper dom förpesta tillvaron för normala människor. Ordstävet att
man bara "lånar" allting i livet, och att man måste släppa taget, och
lämna tillbaka det man äger, när man dör", är så suveränt bra sagt...
Det tål att tänkas på...
Avslutningsvis, Chris, engelsmannen alltså. han är lycklig som få.
Kärlek, det kunde han inte svara på, Men han var säker på 2 saker i
alla fall, och det var att hans fru var definitivt stolt över att vara
gift med honom, och han själv var lycklig och älskade sitt liv. Chris
är 64 år nu i år!!
Handskak
Chaiyaphum MDCCCXCII, Thailand
9 september 2014
82,9 kilo - 82,8 kilo (38 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,451
En av de färggranna fordon som är så vanliga här i Isaan
Idag lördag 30 augusti 2014, så stack jag och York på mopparna upp till
Khon Sawan, och hälsade på Sjö-Bengt. Detta Khon Sawan som ligger 1,5
mil upp på vägen (201;an) upp mot Khreng Khro. Man tar av där, och kör
sedan ytterligare en styv mil innan man når själva Khon Sawan. När vi
var där förra gången för 2,5 år sedan, så stack vi upp via 202;an,
Yorks favoritväg, men det är alltså grymt mycket längre.
Sjö-Bengt håller på och bygger en mur runt sin kåk, OK inte han, den
gubben sitter mest och myser på sin veranda, och tittar på medans frun
hans tar hand om 2st små barn, men han gillar det livet så det är la OK
antar jag, hehehe!! De är en frikostig familj och vi blev bjudna på
vatten först, och sedan röjde frun ihop något som började med nåt grönt
ifrån trädgården, och sedan ihop med noodles så blev det ett gött
hemkok.
Jag kände direkt igen smaken, och jag tror faktiskt att det var en
Padthai men utan kött i. Men det var gött som sjutton, men jävvlar va
chilli hon smekte i maten. York och Sjö-Bengt var alldeles glansiga i
ögona, och lyriska över hur gott det är med chille. Jag själv svettades
som en gris i juletid hemma i Sverige. Det var starkt, och när dom bjud
på ett glas öl till detta, så blev chillin dubbelt så stark,,, Men
smaken va ändå god, men jag har bara så svårt med starka kryddor, det
är bara inte min grej.
Planteringsdags på det lilla familje-risfältet
Bengt visade sin trädgård, och de hade inte gjort nåt speciellt med den
ännu, de väntar nog på att muren skall bli klar, innan de börjar röja
på allvar i trädgården. Detta hindrade dock inte Bengts fru, och hon
hade gjort jättefint därute, och ett stort område hade hon avdelat för
sina sallader, och grejor till matlagningen. Här fanns massor av saker,
som gräslök, dill, persilja och 25st olika saker till som jag inte kan
namnen på, förutom majs då som också växte där....
Frun hämtade dill åt mig, och sade att Yongyut skulle ha det,,
kanonsnällt. Sedan berättade dom att de hade en affär i byn som sålde
frön till alla dessa saker, så jag knatade upp med gubbsen till den
affären, och köpte tomater, dill, och 3 grejor till att sätta i
trädgården.... Efter maten och fikan så drog vi oss hemåt igen. och
allt gick bra.
När jag kom hem och överlämnade grejorna till Yongyut, så tittade hon
med rådjursögon på mig, och sade att hon tyvärr inte hade någon plats
på sin del av trädgården. Men erbjöd sig att ta en del av min framsida
att plantera dessa grönsaker på. - "Glöm det Yongan", svarade jag
blixtsnabbt.
Vi ger grejorna till din mor, så kan hon plantera där borta i syster
ysters hus. Så kan vi åka dit och hämta om vi orkar och vill ha....Så
den grejen var ju helt onödig då att köpa, ja där ser man hur det kan
gå när man försöker att vara snäll...Hahaha!! Fan va hon fikar efter
min framsida av trädgården!
Visst är det väl grannt på cykelturerna eller moppefärderna...
En kompis berättade för mig följande som brukar hända honom i hans
vardag. Han brukar börja sin dag med att på 7/11 handla på sig 1 mjölk
och en liten sandwich. Det brukar alltid kosta 51 baht. Vanligtvis,
berättade han, så brukar han betala med en hundra:lapp samt en liten
en-bahtare, och förväntar sig naturligtvis att få en 50 bahtare
tillbaka då!! Men berättade han, i 99% av fallen så brukade han få
tillbaka 2st tjugobahts-sedlar samt 1st 10 bahts-mynt!!
Jasså tyckte jag och undrade förstås varför han nämnde detta, vad var
det konstiga i detta då....Ja fortsatte han, för mig verkar det som om
thai är rädda för den blå 50 bahts:sedeln, jag kunde se flera stycken
ligga där i kassalådan, men aldrig att jag får någon... är det en
oturs-sedel eller??
Jag själv hade noll svar på detta, men mina egna tankar vandrade
förstås iväg precis som dom brukar göra. Min egna erfarenhet med att
betala, och försöka att underlätta, precis samma som vi gör hemma i
falangistan. Alltså att om en grej kostar 414 baht, så kanske jag ger
en 500 bahts-sedel, och sedan erbjuder jag flickan eller pojken i
kassan 14 extra baht.
Nästan i alla fallen så brukar dom bestämt neka till att ta emot dessa
extra 14 baht, bara viftar bort dom, och sedan börjar dom räkna upp
växel, och ger mig tillbaka 86 baht, när det hade räckt att ta emot 14
baht, och ge mig tillbaka en hundra:taggare istället.
Efter dessa år, så tror jag, om jag får gissa och generalisera, att
thai helt enkelt är för lusigt dåliga på att räkna. Jag har dessutom
mina tveksamheter på multiplikationstabellen, och tror inte alls att
dom klarar den överhuvudtaget. Att räkna i huvudet är fullständigt
lönlöst att förvänta sig, och vanlig procenträkning finns bara inte
här...Sådana saker visar på våra kulturskillnader, och det visar bra
exempel på hur dålig den thailändska skolan egentligen är, alla rosor
till trots ifrån thailands-romantikerna.
Christian, en kille ifrån Bollnäs, han påstod med bestämdhet att 50
bahts-sedlarna är mycket mer sällsyntare än 20 bahts-sedlarna, och att
det är därför som affärerna håller i dom lite extra. Han själv
berättade att han tyckte att 50;sedeln är mycket bättre än 20
bahts-sedeln.
Han berättade också, att han brukade ganska ofta när han är på banken,
växla till sig från större sedlar ett helt gäng med fräscha nya
50;sedlar. När man skall betala i olika former bl.a. taxi, tuc tuc
eller när man ger dricks, då är 50:sedeln den absolut bästa tyckte
han...
Handskak
Chaiyaphum MDCCCXCI, Thailand
8 september 2014
84,1 kilo - 82,0 kilo (37 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,453
Yes livet förändras för oss alla i en allt snabbare takt!!
Stack iväg igår den 27 augusti 2014 ner till Bangkok med York och hans
fru, och jag hade med mig ävenledes Yongyut på denna tur. Det var dags
att skaffa ett inkomstintyg, som ju man måste fixa vareviga år... En
lång lång tur på runt 65 mil T/R för att få detta lilla intyg ifrån
Ambassaden.
Jag önskar att vi kunde få göra mer som engelsmännen gör, de postar det
till sin ambassad, och får sitt intyg 1 vecka senare, utan att behöva
åka långa sträckor. Jag fattar inte varför vårt egna land skapar detta
jävla krångel, när vi redan lever i ett jävla krångligt land...
Vi åkte iväg härifrån precis kl. 06.00, och anlände till Eckemai runt
10.30, tog sedan Skytrain ett par hållplatser till Nana-station. Går
upp på ambassaden, och det med en skön känsla, vi hann!! Jag är ju en
orolig själ, jag visste att ambassaden endast jobbar 09.00-12.00
onsdagar av någon korkad anledning.
Konstigt med tanke på att ambassaden trodde jag, var en
serviceinrättning för svenska medborgare bl.a. Men det verkar som om vi
som "kunder" kommer i absolut sista hand, och vi skall vara jäkligt
glada att ambassaden är öppen.. Och att ens antyda och tro, att vi
skall kunna få densamma service som engelsmännen är bara löjligt,
tycker nog den svenska sega byråkratin...
Kommer in på mottagningen och jag är ensam, langar över mitt
original-inkomstintyg ifrån Sverige, och damen (thailändska förstås)
undrar vad detta är för något? Jag blev förbannad redan jag ens hade
sagt en endaste mening! Här har dom anställda utlänningar, som skall
serva oss svenskar som inte pratar svenska, och inte ens kan sitt
jobb... Hon frågade på sin speciella thailändska typ av engelska, om
vad detta var för något, pekade på ett par siffror, och frågade om det
var "pengar"....
Matt svarade jag JA, det är min inkomst, och jag vill ha ett
inkomstintyg från Er, som jag skall ta med till immigration. Hon
tittade lustigt på mig, kallade till sig en svensk där bakom
glasfönstren, som nog förklarade för henne vad jag ville. Hon sade 1
timme..... Jag försökte säga - "Men du, vi kommer ända ifrån
Chaiyaphum, här finns inte en kotte, snälla snabba på det".... Hon
langade över räkningen på 570 baht som vi gick ner till UOB-bank, och
pröjsade i bottenvåningen på grannhuset.
Upp igen, och satte oss att vänta... Det gick väl runt 15 minuter, och
sedan kallade hon mig till sig igen och frågade om jag hade en
kopia????? Va faaaaan... Har du tappat mitt papper frågade jag, jag har
ingen kopia med mig. Möjligtvis att jag kan låna din dator och gå in i
min hotmail, och printa ut en kopia åt Er..... Hon fortsatte att leta,
och rev i alla upptänkliga högar med papper därinne på expeditionen...
Jag började känna mig olustig och lite nervös....
Efter runt 10 minuter till så kom det fram en svensk, han ville hjälpa,
men förklarade att dom inte ville låna ut en dator till mig, men. OK
sade jag inga problem. Han fortsatte; - "Men logga in på denna
telefonen, så kan vi plocka ut och printa via mobilen". OK, jag satte
igång med dessa halvmillimeterstora knappar och försökte logga in...
Kom fram till lösenordet, när damen plötsligt viftar glatt med mitt
papper i handen, hon har funnit det!!
Vi fick sätta oss igen och vänta, men nu tog det nog bara en kvart så
var allt klart, dom kände sig väl dumma kan jag tänka mig. Jag gjorde
ingen stor affär av det i sann thailändsk anda, lite har man ju lärt
under dessa 6 år. Fick mitt papper, och en härligt för hög valutakurs,
som garanterat immigration i Khon Kaen kommer att räkna om till den
dagens kurs..
Stack snabbt in på dass och bytte till shorts. Yongyut sätter ju det i
system att jag skall vara "välklädd" när jag besöker statliga eller
kommunala institutioner. Så jeans hade jag denna dag. Av med dom, och
ett par härliga shorts på...
Ner sedan till Soi 8, där vi mötte upp med York och hans fru. York var
redan klar med sitt läkarbesök... Vi lunchade på Stable Loadge som
stället hette. Det är ett danskägt ställe, restaurant och hotell med
t.om. en swimmingpool, som gränsar med ett par meter till godo bara,
till Soi 8.... Men vad mysigt det var där. Trevliga töser som pratade
engelska och serverade. Vi käkade först en räkmacka, och sedan fläskade
vi i oss en kanongod Pizza... Inget att klaga på alls..
Vi anträdde sedan hemfärden, och den blev betydligt segare än
nerfärden. York ville köra lite "goa" vägar som han antydde, och vi
hamnade runt ute i bergen på härliga utsikter, men på bedrövliga håliga
vägar, som föråldrade hans snygga Ford Sport med minst ett par år tror
jag. Jösses secka hål det var i marken där...Livsfarliga. Däruppe fanns
t.om. vinodlingar, och jag gillar sådana miljöer att få uppleva
härnere. Lite skillnad emot risfälten som man är van vid, och
definitivt skillnad emot den stora stadens skit i alla dess former..
Vi kom hem kl. 17.30 efter en ganska seg hemfärd, men först efter det
att damerna tvingat oss att stanna 2 ggr för pissepaus, och en sista
gång 1 sketen mil ifrån Chaiyaphum, för att köpa mat... Ja just det,
magarna var proppfulla, men nog fan tänkte dessa thai på mat igen.. Det
är ingen hejd på dom..
Tänk vilken katastrof det vore för den thailändska befolkningen om
helvetet och himmelen inte har en endaste restuarant. Om där inte ens
finns mat att tillgå, att om det inte ens finns ett koncept att behöva
äta när vi är döda och begravda, Jösses vilken landssorg det kommer att
bli bland dessa döda thai.....Men till slut hem, och en ren
störtdykning in på egen toa, jösses va gött det är att skita hemma...
Handskak
Chaiyaphum MDCCCXC (1.890), Thailand
7 september 2014
84,0 kilo - 82,6 kilo (32 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,446
Småvillorna, mitt område som barn. Med isbanan längst ned i bild, och påskfyren upp till vänster vid skogskanten.
Tänkte på det här med värmen som ju är ganska krävande stundtals här i
Thailand. Folk brukar fråga mig hemifrån Sverige, om jag vant mig nu
vid värmen? Nä sjutton heller säger jag. Som falang kommer man aldrig
att vänja sig, men man kommer att lära sig att ”stå ut med värmen”
bättre och bättre, i alla fall är det så för min del.
För hur det än är, så sitter man där och svetten rinner på en. Man
tittar på thaiarna runt omkring en, och många av dom ser helt oberörda
ut. Men jag ser faktiskt även thai som har svettningar i värmen, så
helt opåverkade är dom faktiskt inte.. Jag själv och mitt förhållande
till värme kan väl närmast beskrivas enligt följande då....
Man var liten och man upplevde så enormt mycket tyckte man då, men ens
liv var inte bara kroppsligt liten, utan hela omgivningen var verkligen
liten, ÄVEN om man själv upplevde allting som enormt stort, och många
gånger imponerande och svårförstårligt!!
Vintrarna var kalla, och snöiga, och isiga, och somrarna oftast var
varma med mycket sol, och bad, och lekar ute i solskenet. Jag själv har
alltid älskat sol mer än köld, så att bara hamna ute i trädgården på
sommaren, och somna på en filt, och späka sig i solgasset, var en grej
som jag bara inte kunde vara utan. Jag kommer ihåg att jag så himla
många gånger cyklade hela vägen ut till Näset och Smittens badplatser
själv, detta då när kompisarna var på sina egna sommarplatser...
Plaskdammen, barndomens första badplats, låg bland cementhusen, men så sköj man hade det i dessa oskyldiga tider!!
Allt för att jag skulle kunna komma ut och bada... Aldrig att man
tackade nej till att åka med morsan och farsan ut på öarna för bad och
sol, och fiske med farsan, aldrig!!! Jag kommer ihåg att vi hade ett
ställe som vi kallade "plaskdammen", som låg borta vid scoutstugan
nedanför Bildradiogatan och bortanför Graaf´s hus vid änden av
småvillorna.
Vi alla ungar från ung ålder, fram till kanske 11 års-åldern när man
blev för stor, åkte dit varje dag när solen stod på himmelen.
Plaskdammen var väl på sitt djupaste kanske 50 cm, men annars endast 30
cm djup, men ändå så dök man ifrån stora stenen (se fotot) och ner i
vattnet.... Det var varmt hela somrarna, och jag kommer ihåg speciellt
lördagarna, som redan då var min favoritdag, och detta var ju långt
långt innan V75 ens var uppfunnet...
Lördag var ledigt ifrån skolan, och dessutom ytterligare en dag till
ledig ifrån skolan, alltså söndagen, och om man hade flyt så kunde det
bli lite godis på kvällen hemma. Kännetecknet i mitt sinne för en
ordentlig lördag var sol, värme, radion på med "Bilradion", den
signatur-melodin kommer jag ihåg än idag. Den börjar ju med en
startande bilmotor, brrr brrrr brrr...programledaren var CG
Hammarlund,,,, Men bara hans röst och den melodin, gjorde att det var
lördag....
Det finns bara en melodi som kunde slå den låten, och som kännetecknade
sommaren ännu mer, och det var Mats Olins sommarlåt under drygt 30 års
tid, den hette ju som ni säkert minns ;"Sommar, sommar, sommar":
Secka goa minnen, men man blir ju lite störd när man betänker att dessa
2 brudar i dagsläget är 70 år unga... Fan va tiden snärjer på.....!!
Hörde man den låten så var det bara sommar, inte ett snack om den
saken....Det var väl av samma anledning som man också blev typ "ledare"
för badbarnen när man blev lite äldre (13-15 år tror jag). Man låg där
i en eka utanför stranden, barnen lekte där innanför, och dom röjde
runt i vattnet hela dagen lång, och man själv blev brun som en
pepparkaka i skinnet.... ja solen var alltid nummer 1....
Tidigt 60;tal, ja så såg det ut. Fast det var mycket mer ungar förstås, som man kommer ihåg!!
Men som liten så var nog ändå leken och kamraterna mer viktiga än vad
man tyckte om sommar eller vinter. Jag gillade att åka skridskor
(bandy/hockey), och åka skidor lika mycket som att spela fotboll. Och
dom alla gånger som isen låg på gatan utanför, och man faktiskt kunde
åka skridskor hela vägen nerför Markvågsgatan, Våglängdsgatan bort till
isbanan, man slapp snöra av sig skrillorna på hela tiden...
Men på något sätt sommaren var alltid sommaren, och den längtade man
som äkta svensk alltid till. Det blev ju faktiskt som så, att senare
under 60;talet så blev det poppis att åka upp till fjällen och åka
skidor. Och jag för min del fann alltid det vara utomordentligt
konstigt av dessa människor, att vara så himla lyriska när man pratade
om jäkla iskall snö.
Nä jag åkte aldrig i min ungdom till fjällen, men jag kan i alla fall
säga att jag ändrade mig lite grand när jag i 25;årsåldern åkte med en
”flamma” och ett par kompisar upp till Geilo eller nåt sånt, och till
kompisarnas stuga där uppe.
När jag kunde sitta i shorts i snödrivor som var 3 meter höga utanför
stugan, och inte ha mer kläder på kroppen. Och man blev görbrun på
kroppen. Ja då ändrade jag mig lite grand, och tyckte om det.... Men de
andra tyckte jag nog var lite trökig när man hellre stannade vid
stugan, och satt i solstolen och drack grogg, än fjantade runt på
skidor i terrängen utanför... Men visst jag ändrade mig lite, man kunde
visst ha kul och trivas i snön. Även om det aldrig gick upp emot solen,
aldrig!!
Handskak
Chaiyaphum MDCCCLXXXIX, Thailand
6 september 2014
83,7 kilo - (0 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,447
No. 1 Bar i Chaiyaphum. Öppnas 9;e september kl. 09.00 morgonen
Var inne på ett trevligt engelsk-språkigt thaiforum som heter
Thaivisa.com, ty jag hade fått mail att det hade startat en tråd där
som handlade om Chaiyaphum, min stad alltså. Normalt sett, så brukar
dom aldrig någonsin prata om Isaan där jag bor, utan enbart om Bangkok,
Pattaya, Hua Hin, Phuket och alla de större ställena, men aldrig Isaan.
Det visade sig att det mest handlade om negativa kommentarer ifrån
fyllona nere ifrån turistorterna, så det var ganska trist att läsa
faktiskt...
Men så kom jag fram till slutet, och då skrev en kille att han hade
flyttat med sin fru ifrån Khon Kaen till Chaiayphum alldeles nyligen.
Han och hans fru höll på med att öppna en falang-restaurang här i stan.
Han skrev vidare att de skulle öppna 1 september, och önskade alla
välkomna. Han lovade att dom förutom denna evigt förekommande iskalla
ölen, dessutom skulle kunna erbjuda saker i matväg som; steak ifrån
Australien. burgers, frukost, pizza, schnitzel, thaifood, lammstek, och
han hade pool-tables m.m.
Fasen detta var ju kanon ju. Nyfiken som man är, så tog jag moppen ner
till stan INNAN jag åkte till York, för jag visste att han var
intresserad också, och likaså Dan, amrisen här. Jag hittade faktiskt
stället tack vare att dom hade en stor 3 meter hög annonspelare
utanför, och fotot på den ser ni här nedan eller här ovan i texten....
Detta kommer att bli kanon. Hoppas nu bara att alla dessa jäkla
"stugsittare" till falanger ute i byarna orkar lyfta på röva och ta sig
dit ibland, och köpa en matbit och ett par öl....
Det bor så många falanger här runt omkring, så det borde inte vara
några problem tror jag att få detta att gå runt.... Men man vet som
sagt var inte med dessa tröga falanger, som hellre dricker regnvatten
än öl, och hellre umgås i byn med byfyllot, än med andra falanger....Vi
får hålla tummarna i alla fall..
Finner det ganska intressant att läsa om olika länder och speciellt om
deras historia. Ibland kan ju den informationen vara ganska
otillgänglig, men men den finns där, oftast ute på internet redo för
alla att läsa och ta till sig. Jag har ju tidigare bl.a. redogjort och
skrivit en hel del om USA, och då oftast om sådant som man absolut inte
gillar. Typ att USA alltsedan 2:a världskriget varit i krig med 40
olika länder i totalt 44 st olika krig..... Kan ni tänka Er, de
jävvlarna har varit i krig med 40 länder?
Nu råkade jag ramla över lite fakta om hjältarnas, och de tappras land
Thailand. Och när man skrapar på ytan så finner man de mest fantastiska
informationer. Landet Thailand som anser sig själva vara rent otroligt
duktiga, och helt oberoende av alla andra, och därför heller inte
speciellt villiga att dela med sig heller till andra.
Anledningen och en massa detaljer om 2:a världskriget får ni läsa på
annat ställe. Men det handlade ju om krig emellan 2 st stora "block" i
världen, och det var ju Axelmakterna som slogs emot de Allierade. De
Allierade var ju; England, Frankrike och USA, China och Sovjetunionen.
Dessa hade emot sig då; Tyskland, Italien samt Japan. Axelmakterna hade
väl stöd av några småstater, medans de Allierade hade väl egentligen
hela världen med sig i detta krig, även om det var ett stöd som var
inget annat än en "papperstiger". Ungefär som Sveriges "En tiger i
tanken"!!
Så Thailand då, hjältarnas paradis. De allierade sig blixtsnabbt med
Japan, som ju var en "jätte" här borta i Asien då! När sedan Frankrike
torskade till Tyskland i början av 2:a världskriget, så tog Thailand
blixtsnabbt chansen, och claimade delar av dåvarande "franska
indochina". Ni vet modell "När katten är borta dansar råttorna på
bordet"!!
När Thailand såg hur väl det gick för japsen borta på Malackahalvön, så
fick thaiarna råg i ryggen, och förklarade faktiskt krig emot USA OCH
England, hahaha, det är faktiskt sant, de gjorde det i januari 1942...
Men när sedan kriget vände några år senare till japsens nackdel, DÅ
beslöt Thailand att dom inte längre ville vara i krig emot USA och
England....Jag tror faktiskt inte ens att dessa 2 länder ens märkte att
dom var i krig med det lilla skitlandet Thailand faktiskt!! Så
hjältemodiga är en del länder som idag stolt proklamerar att dom aldrig
varit koloniserade.
Att dom däremot av ren feghet lät Burma och delar av Indien bli
bekrigade och slagna av Japan, via att släppa in dom frivilligt i
landet, kan väl endast överträffas av svenskarnas inställning till
tyskarnas marscherande och tågfärder, kors och tvärs genom övre delen
av Sverige, utan vidare krigsmuller ifrån de svenska tigrarna då vid
den tiden...Så var det med den saken, så nu vet ni att Thailand har
varit i "krig" med både USA och England, hahahaha!!
Jag känner att jag äntligen måste prata om en sak angående Thailand.
och det är deras signalerande i trafiken och i många fall
inte-signalerande i trafiken.. Så typ så här har jag observerat läget:
Varningsblinkers i trafiken:
parkering...
kör rakt över en hel korsning både med och emot all trafik...
Blinka med hel eller halvljuset:
Kör fan inte ut framför mig för jag kör aggressivt..
Jag är förbannad, samma som överallt i världen..
Blinkers:
Jag saktar ner, vissa här fattar inte att det är det som bromsljusen är till för...
blinkar höger när man kör av vägen och stannar till vänster..
blinkar vänster/höger när vägen svänger vänster eller höger. Trots at man INTE skall köra av vägen..
Rondeller:
Ingen här vet överhuvudtaget hur man kör i en rondell, och det är detsamma borta
hos Dan Amrisen som varit polis i 25 år i USA,,,, ingen blinkar, och alla kör helt fel i filkörningen....
Avslutningsvis vad det gäller alla dessa "motorcy" som körs omkring av
aningslösa och körkortslösa människor, så har jag märkt följande om
deras användning av t.ex. vänster blinkers på moppen. 1) De skall köra
till vänster 2) De skall till höger 3) De skall rakt fram 4) Skall göra
en U-sväng 5) kommer att sakta ner fullständigt ute på motorvägen mitt
i trafiken medans dom funderar på vad dom skall göra härnäst...
Att ens lita en sekund på dessa medtrafikanter man har i Thailand,
skall man ALDRIG göra, så ni som turistar och läser detta..... var
alltid på Er vakt när ni är ute i trafiken, och ta aldrig något för
givet. Att ni ser en thai stå med sin bil och vänta på att köra ut på
vägen, innebär inte att han alltid kommer att stå där.
Rätt vad det är så får han för sig att köra ut, och då är det ALLTID
bilen som är ute på huvudvägen som skall sakta ner och skärpa till sig,
och lämna rum för idioten ifråga.... Så släpp dom aldrig med blicken,
och lita inte på dom, många är fulla eller drogade ute i trafiken, och
många många av dom har inga körkort, eller så har dom bara "köpt" sina
körkort för SEK; 200:-....
Handskak
Chaiyaphum MDCCCLXXXVIII, Thailand
5 september 2014
83,9 kilo - 82,9 kilo (42 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,480
Korvtillverkning hemma hos amrisen Dan!!
Var över imorse hos Dan och gav honom hans nedladdningar (filmer) som
jag hjälpt honom med. Han höll på i köket så det stod välderliga till.
Han svettades och Amphorn sprang omkring som en skållad råtta och det
var verkligen HETT därinne med ugnen på full sula.... De höll på med
att göra korvar, alltså hemmagjorda korvar.
Dan har ju funnit sin hobby och sitt stora intresse här borta i
Thailand och det är ju skitviktigt tycker jag. Vi måste helt enkelt
sysselsätta oss, och han älskar verkligen att se bakpulvret glida
omkring ihop med vete vita mjölet. Han älskar att se äggulan glida ner
i byttan, och det smälta smöret ger honom nog hissnande känslor tror
jag.
Jag kanske inte är lagd riktigt åt det hållet, men jag bangar inte att
stoppa i mig ett par bitar sockerkaka, chokladkaka eller rent av
kardemumma-kaka. Nu kan ju inte Dan klara dessa okända delikatesser,
utan det får bli undertecknad som står för de finesserna....
Jag fick smaka på en av hans korvar och den var faktiskt god tycker
jag, inte så god att äta direkt från näven och in i mun, men jag kan
tänka mig att den är god att lägga på frukosttallriken ihop med stekt
ägg, macka med ost o,s,v, Men köket är nog inte riktigt min grej. Men
OK nån gång som julafton ihop med Ingemar och baka vörtbröd funkar för
min del, eller bröta ihop en Janssons frestelse funkar också.. Men det
får inte bli några större övningar i köket, det är helt enkelt inte ens
roligt tycker jag!!
Jag har nu cyklat regelbundet alltsedan början av maj, alltså i styvt
3,5 månader, med ett par stycken dagars uppehåll. Men annars så har jag
varit "på det" hela tiden troget, och då kört mina ofta 3-4 mil varje
gång.... Jag startade ju lugnt då i maj, och körde ofta 16-20 km, men
nu de sista månaderna, så ligger jag ganska konstant på över 30 km per
dag.
Jag märker hela tiden jag cyklar, att det går ganska lätt att cykla
dessa distanser, och jag skulle nog ganska enkelt också kunna cykla
både 5 och eller 6 mil. Kraft och konditionsmässigt så skulle det inte
vara några större problem, men jag är lite orolig att göra för mycket
när man är 63 faktiskt... Jag är inte orolig för mina organ som hjärtan
o.s.v.
Det verkar funka perfekt, men jag är lite orolig att "overdo it" som
engelsmännen säger! Jag vill INTE det sista i livet skaffa
förslitningsskador, den typen av skada kan kosta enorma summor nu på
gamle-dar. Ta knän som slits vid cyklingen, ta höftkulan när benet rör
sig konstant hela tiden, flera timmar varje dag, och sedan nacken som
ligger i en ganska onaturlig vinkel när man cyklar....
Jag gör nog hellre som så att jag stannar vid runt maximalt 4 mil per
dag, och istället ser till att vara frisk livet ut, om nu detta
fungerar vill säga... Man vet ju aldrig dessa saker, men försiktig kan
man vara i alla fall!! Just nu så känns hjärtat kanon, lungorna
suveräna, knäna finfina och höftkulan känns helt normal. Nacken dock är
stel och öm, men skitsamma har haft det i 25 år nu, så det är som det
är..
Det största orosmomentet för min del är när jag bli ännu äldre. jag
måste ju motionera för att hålla nere mitt blodsocker för min Diabetes.
När jag blir skitgammal, så måste jag antagligen sluta att cykla,och
börja lufsa i bastuvärmen istället, och jag fasar för den skiten. Att
promenera har alltid för mig varit en pina, och nåt som bara människor
som hatar fotboll, eller spelar Golf håller på med. Och sedan när man
blir för gammal för att ens promenera, hur fasen skall jag kunna
motionera för att hålla nere blodsockret, armhävningar??
Glöm det, gör jag en neråtgående armhävning när jag är 80 år gammal, så
kommer jag inte ens upp igen ifrån golvet,,,, så hur skall man
motionera när man är för gammal för att cykla och promenera? Alla
förslag mottages med tacksamhet. jag vet att älska är en grej, men i
den åldern, så kanske man glömt hur det är, så den grejen faller nog
bort, kanske...?
På tal om nedåtgående, så var jag tvungen att hålla upp med cyklingen
idag. Mina sista cykelbyxor jag inhandlade, har visat sig nu efter det
intensiva cyklandet de senaste dagarna, vara alldeles för små. Jag har
fått skavsår i grenen på vänster sida, och det var en sådan pina igår
eftermiddag, så jag slängde helt enkelt mina ganska nya inhandlade
cykelbrallor för 1.200 baht i slaskspannen.
Dock så dök ”fru samlare” upp på momangen, fiskade upp brallorna ur
sopebingen, och skällde på mig. Hon tvättade dom sedan, och sparade dom
i byrålådan och sade med arga ord - ”you bajsyken, you go down kilo, I
give you this, we save money, you bad man”! Tittade argt på mig, och
lufsade iväg. Eller det kanske var jag som lommade iväg lite tilltufsad
på tuppkammen.
Jag tog istället motorbiken och åkte hem till York och hälsade på den
stackarn med sina knän, och vi bestämde över en kopp kaffe och en fin
glass, att vi skulle käka sill på fredag hemma hos honom. P.gr.a. hans
allmänna kondition, så fixar jag maten och tar med mig allting. Kokta
potatis, sill, gräslök, sourcream o.s.v. Det blir himla gött.
En anledning är ju också hans fru, som vill gott, men har en sällsynt
förmåga att sabba all falangmat hon försöker hjälpa till med. Ni kommer
ihåg barbequen va, och ni kommer ihåg när hon kokade nästan gröna ägg
att lägga på räkmackan....
När jag var klar där, så åkte jag över till cykelaffären för att handla
på mig en ny vattenflaska, min svarta som följde med cykeln var ju helt
kass.. Svart och 38 grader varmt...Fan vattnet var ju bastuvarmt efter
10 minuter ju! Den plastflaskan kostade 600 baht (SEK: 130:-) Men i
gengäld sades det att vattnet kommer att håll sig kallt och gott
i runt 1 timmes tid, trot eller ej..... Jag köpte även ett par nya
cykelbyxor, som var bra mycket större, de kostade 900 baht...
Ihop således 1.500 baht... Hur jag kunde betala så mycket helt
plötsligt då. Jo när jag kom in i affären så reser sig killen upp
direkt och langar över 2.000 baht till mig med orden; - ”farmer in Nong
Nasaeng buy your bycyken”.. Haha, då kan jag hålla utkik efter min
gamla trotjänare till cykel, och se vilken bonde som köpte den.,. Va
bra, då var den biten avklarad, och jag kunde pröjsa vattenflaskan och
brallorna på studs då...
Killens lilla dotter 3 år gammal kommer fram och skrattar och pratar
med mig helt oblygt, i ett sånt läge skall man ju bara plocka upp dom i
famnen, jag böjde mig ner och lyfte, och glömde fullständigt av att
böja benen vid lyftet, och kände direkt när ländkotorna flyttade sig
där bak i ryggen, och så var det kört.. Jag åkte hem och drog i mig 2st
Alvedon a´ 665 mg, och mådde lite bättre, men känner nu i skrivande
stund, att det tar nog ett par dagar innan jag blir bra igen...OM jag
någonsin blir bra igen Jäkla rygg.....
Handskak
Chaiyaphum MDCCCLXXXVII, Thailand
4 september 2014
84,3 kilo - 83,0 kilo (43 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,514
Forts. från förra kapitlet... Jag köpte dock en öl jag aldrig sett
förr, som hette typ ”Red Horse”, En öl med röd etikett, och svart
flaska, så lite rätt blev det, trots att det var ett ljust öl, men det
får gå.. Jag kokar mina kräftor och struntar i dillen och kör med ljust
öl.... Jag hittade ett recept hos en kille som bor härnere i Thailand,
och som har provat och provat ,och till slut hittat ett sätt att koka
räkorna som duger för honom. Jag ger Er härmed hans syn på hur man
skall koka räkor enligt följande:
Detta behöver du:
Stor kastrull
3 l vatten
2 kilo räkor
7 matskedar havssalt (du kan även använda vanligt salt
1 flaska portöl eller valfri öl (33 cl)
2 stora dillknippen (kan du få tag på krondill så använd det istället)
Om du har möjlighet och tillgång så köp havsräkor, men det går även bra
med odlade räkor om du bor långt från havet. Makro säljer odlade räkor
av bra kvalitet till billigt pris.
A; Tänk på att först skölja av räkorna i kallt vatten och klipp av spröten.
1. Koka upp vattnet och tillsätt salt, socker, dill och öl. Låt lagen
koka i fem minuter innan du lägger ned räkorna. Smaka av lagen, den ska
vara så salt så att det känns som om det är lite för salt, då är det
perfekt.
2. Ta en eller två nävar med räkor och lägg ned i det kokande vattnet. Lägg inte i alla på en gång.
3. Koka räkorna till de har flutit upp till ytan, det tar normalt cirka 1-2 minuter beroende på storleken på räkorna.
4. Fiska upp räkorna och lägg upp dem framför en fläkt för att kyla ned dem.
5. Upprepa steg 2-4 tills alla räkorna är kokta.
6. Kyl ned kastrullen genom att ställa den i vasken fyllt med kallt
vatten. Jag brukar fylla vasken med isbitar och vatten så att koklagen
kyls ned lite.
7. Lägg alla räkor i en stor platsbunke och häll sedan i lagen så att den täcker räkorna.
8. Ställ in bunken i kylskåpet och låt räkorna dra i 24 timmar.
När allt är klart har du ruggigt goda räkor som även thailändarna
kommer att älska. Klart mycket roligare smak än att endast ångkoka
eller grilla dem på thailändskt vis. Men det skall sägas att det inte
var jag som skrev att thailändarna kommer att älska dessa räkor,
det är bara struntprat av en turistnisse...
Men ihop med dessa räkor, ge thai en skål med en chilliblandning
samtidigt, så dom kan doppa räkorna däri, och effektivt ta bort allt
arbete ni lagt ner på maten, ja DÅ är dom jättenöjda och berömmer "din"
mat!!
Självklart kan du experimentera med olika mängder salt, öl och dill.
Jag provade först med att använda en tredjedel öl, men fann då att
smaken blev lite för söt. Det beror lite på vilken öl du använder. Du
kan även koka krabba på samma recept. Då är koktiden 15-20 minuter per
halvkilo krabba.
Jag körde igång på kvällen, och för en gångs skull så fungerade allt
klockrent, jag tappade inte byttan, varken med räkorna, eller den med
koklaget, och allt flöt på jättefint där i köket... Yongan sprang runt
där och ville ”hjälpa”, men jag fick fösa undan henne gång efter annan,
hon vill ju så gärna hjälpa till.
Men jag vet att hon som thai bara sabbar om jag låter henne komma nära
räkorna. Jag lovar Er vänder jag ryggen till och går på toan under allt
detta, så kommer la hon att dynga upp alla räkorna på grillen, och
mörkrosta dom hela högen. DET är räkor thaistyle.....
Jag kokade dom i omgångar, och dom flöt upp så fint till ytan, varefter
jag tog bort dom med silen, och lade dom i en annan bytta.. Det var
snart avklarat, och smaken var faktiskt RIKTIGT GOD... Yongan fick
smaka, och jag var så stolt över mig själv ända tills jag fick se
Yongan skala sin räka och fullkomligt rusa ut i köket, och komma
tillbaka med sin lilla bytta med pressad chille.
Hon doppade med en förnöjsam min hela min så fint kokade räka i den
skitblandningen, och såg så lycklig ut, så jag hade inte hjärta att
säga någonting alls.. Men va faaaaannnn... Där jobbade man ihjäl sig
för att få fram räka a la westcoast of Sweden, och så doppar hon
resultatet i chilliblandning....
Ja dessa thai har inte en susning om matlagning alls tycker jag.....
Jag kylde sedan ner både räkorna och saltlagen som jag kokat räkorna i,
via diskhon och vatten och is däri.... När detta var klart en timme
senare, så lade jag räkorna i saltlagen, och sedan in i kylen över
natten för att ”gotta te sig”!!!! Vi får se imorgon hur detta
utfaller...
Idag 15 augusti, så provsmakade jag en räka, och smaken var riktigt bra
som sagt var, mycket bättre än igår, och saltsmaken var i närheten av
Kattegatt faktiskt.. Jag vet för jag har ju fått många kallsupar
där....Det som dock skiljer, och det ganska rejält, var att dessa räkor
är extremt svåra att klä av....I Sverige så skalar vi våra räkor, tar
en klunk vitt vin i kvällssolen ute på klipporna i solnedgången, och
njuter.
Här så blir vi hysteriska antagligen över att räkorna är lika ovilliga
att få av sig skalen, som oskulden är att få av sig klädpaltarna när
man vill komma till...Jag hoppas att jag och York behåller sinnesron
när vi skall till att skala, och lägga på våra mackor nu till
lunchen.... Jag återkommer med vidare rapporter i ärendet ifråga!!
Handskak
Chaiyaphum MDCCCLXXXVI, Thailand
3 september 2014
83,7 kilo - 82,8 kilo (32 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,518
Här sitter man till "bords"
Igår natt 11 augusti 2014, så vaknade jag av att det brötade och hade
sig på utsidan, jag gick upp ur sängen och fram till fönstret. Yongyut
som fortfarande var uppe, hade redan observerat turbulensen på utsidan,
och hon rapporterade allt medans 2 st ambulanser anlände till vår
granne "Old Food" och "Miss Pussy". Mannen i familjen hade anlänt, han
hade lagt sin motorbike på utsidan rakt ner på gatan, och sedan staplat
in i huset.
Miss Pussy stapplade strax efter in i huset, och Yongyut trodde bestämt
att dom hade varit med om en trafikolycka där på natten. Hon trodde
också att dom hade kört motorbike, trots att dom var rejält
thai-fulla!! Nu då så kom då först en ambulans, och sedan strax där
efter ytterligare en till. Och ta mig fan där kom också en bil
också...Yongyut lyssnade, och detta var gör-spännande, men också lite
tråkigt, eftersom det visade sig att mannen tydligen hade gått in i
koma därav ambulanserna.
Miss Pussy var OK bara haltade, men tydligen ganska allvarligt med
mannen i huset. Den sista privatbilen som kom räknade vi ut, måste ha
varit inblandad i olyckan för dom 2 st personerna började att
fotografera precis allting, nummerskyltar och skrapmärke på bilen, och
motorbiken och ansiktet på Miss Pussy...
Bilen och ambulanserna försvann iväg, och strax därefter så åkte också
Old Food och resten av gänget iväg förslagsvis till sjukhuset tror
jag....Jag vet inte mer nu, men idag så fick Yongyut i alla fall höra
därinne ifrån att mannen fortfarande "sover", och inte har kvicknat
till ännu! Så återigen så har det blivit trafikoffer härnere, som
falang säger jag bara rakt ut.....Skall ni nödvändigtvis köra moppe
eller MC eller bil härnere kör då 100% hellre passivt än offensivt.
Vi falanger klarar oss inte en minut här i trafiken genom att vara
offensiva. Offensiv körning baseras på att man litar på sina
medtrafikanter, och lita härnere på människor som; inte har körkort,
inte är nyktra, och inte kan trafikreglerna överhuvudtaget, och till
sist så verkar deras omdömesförmåga vara helt under isen.
Det verkar som om dom fullständigt skiter om dom lever eller dom
dör.... Snacka om muslimerna och 17 kameler och 28 oskulder, men här är
det nåt liknande, i alla fall om man ser till deras grymma nonchalans i
trafiken.. Så sett ur den synvinkeln, kör inte, antingen stanna hemma,
eller låt någon annan köra, och spänn för fan fast Er med
säkerhetsbältet...
Lite prat om varför thai gillar att sitta och äta på golvet, ja
överhuvudtaget dyker dom ner på golvet när saker och ting skall
göras.... Om detta göres nere i Bangkok eller i södra Thailand ingen
aning, även om jag sett thai i olika situationer, komna ifrån olika
landsändar här, sitta där på marken och göra sina grejor...
Visst man kan ha försvarstal varför man borde sitta där på golvet, men
låt oss höra Era åsikter, skall inte delge Er mina funderingar, inte
mer än att visst är det konstigt att dom gillar att sitta där nere på
golvet överhuvudtaget.
Här sitter thai också
För den smutsigaste saken på hela vår kropp är fötterna...tycker dom,
men även vi förstås. Trampar du på ett mynt eller en sedel, och du har
ju ALLTID kungen s poträtt därpå, ja då trampar du faktiskt på själva
kungen, och folk blir väldigt uppbragda över det. Vidare peka för fan
inte med foten, då får man sig en smäll på benet av Yongan som
heter duga, det anses fruktansvärt fult att göra det och
avslutningsvis, ”peta” eller ”puffa” för sjuttan INTE undan någon som
sitter där med din fot, liksom för att visa ”maka på dig”...Då är du
dödens lammunge...
Så med dessa tankar och kulturella yttringar om fötter, som ju
bevisligen alltid befinner sig på marken....Varför sitter man då
därnere bland hundar och råttor och FÖTTER, och ingen bryr sig, utan
det anses naturligt, naturligt att ha sin JÄKLA MAT DÄR. Förutom då att
man när man sitter där, aldrig har sin fotsula pekandes på någon annan,
då kan man få sig en ”sketen”....
Så kom igen nu, vad tror ni,, varför sitter thai där på golvet så fort
dom får chansen, TROTS att många thaihem har bord och stolar, men dessa
står där liksom ”monument ”, över rikedom kanske? Hur ser det ut
historiskt? När satt vi falanger på golvet?? Och hur gick utvecklingen
där till??
Idag 14 augusti 2014, så var jag borta på både MAKRO och Big C, och
skulle handla in för morgondagens grymma matorgie hemma hos York vid
lunchtid. Han har ju stukat sitt knä, han var ute med vovvarna, trots
sin nyliga operation i vänsterknät, och slant ute på leråkern...Han är
ju ganska klumpig sin ålder till trots (54), och denna gång så vred han
sitt högra knä, och nu tar han sig fram knappt, med 2st kryckor, och
kommer aldrig hemifrån...
Så för tröst och gamman, så överraskar jag honom med att handla in
räkor, kokar dom a la svenska modellen, och låta honom njuta av räkor
som dom skall vara, och inte den skitäckliga modellen som thaiarna
håller på med här borta. York som tysk är ju van också han med den
smaken på räka som vi är i Sverige.
En öl i alla fall även om den inte var mörk...
Jag hamnade på MAKRO, och dom hade INTE mörk öl, inte dill, dock så
hade dom ”Göa Talee´” (havssalt), och så hade dom hyggligt färska räkor
något lite större än våra, men de fick duga... Nu skall det fasenimej
prövas och se om det funkar med svenskt recept på thailändsk
räka... Jag stack sedan över till BIG C, bara för att finna att dom
INTE hade dill, har dock sett det förut, men det är ju inte en grej som
thai använder för mycket, och de hade ej heller någon mörk öl... Forts.
nästa kapitel...
Handskak
Chaiyaphum MDCCCLXXXV (EXTRA), Thailand
2 september 2014
Janne Skoglund, Gregor Almergren, LarsGunnar Malm, Thomas Bergstrand
Anders Fagerberg, okänd, Bjarne Larsson samt Tommy Dise.
Min vän på Philippinerna, LarsGunnar har dött. Han dog idag kl. 07.20
lokal tid, och det är med en jäkla sorg som jag skriver detta. Jag
lärde känna LarsGunnar 1972, 21 år gammal och han var 26 år. Han
arbetade på ASECO i Göteborg som försäljningschef, och jag kom dit den
sommaren och arbetade med att skriva B/L och ta hand om en hel del
operativa saker på rederiet.
Lasse var en ganska "privat" människa, och faktiskt lite blyg i det
privata. Men på arbetet var han precis tvärtom, där var det raka puckar
och direkt-konfrontation. Lasse hade dock inte som jag vet, några
speciella ovänner, och han var väldigt omtänksam emot alla i sin
omgivning. Många var de gånger när olika personer utnyttjade honom
ekonomiskt, men jag vågar nog säga att Lasse "fick betalt" för sin
generositet totalt sett under sitt 68 åriga liv.
Lasse dog idag, han bodde de sista 4 åren på Subic Bay, Phillipinerna
med sin livskamrat Jazz. De hade ett gott liv, och de 2 gånger som jag
själv åkte dit och hälsade på, så trivdes den levnadsglade LarsGunnar
väldigt mycket. Hans Jazz var en otroligt duktig, trevlig och
varmhjärtad människa som gick väl ihop med LarsGunnar.
Vi fick några roliga stunder de gånger vi sågs där. Resten av tiden så
har vi haft telefon och emailkontakt med varandra, detta ända tills
slutet när den jäkla cancern återigen stal ett människoliv. Det kändes
åldern till trots som Lasses liv stals ifrån honom på slutet på något
konstigt sätt!!
Jag hade dessutom glädjen att arbeta ihop med Lasse på hans företag
under tiden 1995-2008 när jag själv bosatte mig i Thailand. Vi fick 13
kanonår ihop i avslappnad miljö och vi hade kul och arbetade bra ihop.
Både kunder och jag själv uppskattade Lasses värme och energi!
Våra golftävlingar som han arrangerade säkert under 11 års tid, var ett
uppskattat inslag på företagen bland kunderna. Själv körde man
golfkärran runt banan, och försökte att "fylla" alla deltagarna
(kunderna) som gick därute och sömngångaraktig slog sina hole in one
eller rakt ut i dikesrenen på Ale Golfbana!!
Kunderna kommer ihåg också alla de tillställningar, där vi hade
uppslutning på Ullevi på konserterna där under årens lopp, med bl.a.
Elton John, Tina Turner m.fl. världsartister t.om. Diana Ross fick vi
se. Och efteråt så gick vi alla till firman (MKC Scandinavia AB) och
hade fest och glädje långt in på småtimmarna.... Vilka tider och vilken
glädje, och allt detta skapade LarsGunnar för sina vänner och sina
kunder. Lasse var oerhört levnadsglad, och det spred sig också bland
folk i hans omgivning!!
Vi hade kontakt under alla åren från 1972 fram tills nu, och jag är
stolt över att kalla honom min vän under alla dessa 42 år som förflutit
alltsedan första arbetsdagen. Vi har varit på krogen otaliga gånger
tillsammans, kanske inte lika ofta som med andra, men tillräckligt
många gånger för att man skall komma ihåg det, fragment av det,
hahaha!!
Fan va sköj vi hade det ofta... - "Kyparn, 1 gin och klar tack"!!!!
Denna beställning blev legio, och ett varumärke under 70 och 80;talet
bland Göteborgs krogar... Jösses inga detaljer, men vill man kalla
detta livskvalitet så har LarsGunnar och jag, och många andra haft
kyrkostunder många gånger i våra liv, tack gode Gud för det....
Lasse fan va jag saknar dig redan....Vi hade många roliga stunder med
"gänget" som vi kallade oss, alltså; Kenneth och RoseMarie,
Hovås-Janne, snusk-Berra, Arne, Sura-Pelle och Inger, Gregor och Pelle
m.fl. Vi var mycket nere på Hovås-badet på slänten till höger, och
lögade oss i solen och badade i det svinkalla vattnet. Vi hade roliga
fester flera stycken varje år, och man ser hur viktigt det är med ett
vettigt socialt liv... Låsa in sig bakom en hög häck.. nä tack inte för
oss i alla fall...
Vi fick mängder av minnen ihop, och de stannar där dom är, alltså i
skallen på oss. Men jag vill inte att du skall glömmas bort i
brådrasket. Jag hoppas att dina vänner skall läsa detta och känna igen
dig lite grand i alla fall. Fasen man kan ju inte avslöja för mycket
tyvärr men ditt smeknamn "slangen" gjorde du skäl för Lasse.
Jag hoppas med detta att minnet skall leva kvar bland de dina i
familjen, ty hos mig kommer du alltid att finnas, och inte en dag
kommer att förfluta här i Thailand utan att jag kommer att tänka på
dig....
Vi ses..........
Gregor
Chaiyaphum MDCCCLXXXV, Thailand
2 september 2014
83,8 kilo - 83,1 kilo (36 km)
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,513
Tephsasit Waterpark
Forts. från förra kapitlet... Jag kan se
2 olika ursnygga hus under mina cykelturer, och undrar alltid i
början? Falang eller thaihus?...Jag brukar sträcka på halsen, och
kolla in trädgården och se där, cement över den öppna ytan och inget
gräs = thaiägare.....och gräsmatta och mycket öppna ytor=falangägare av
huset... Ja smaken är avslöjande emellan falang och asiat/thai!!
Detta var bara ett axplock av hus, det finns mängder av mera sådana hus
här, de står som öde monument över de s.k. smarta falangerna som ute i
vida världen egentligen bara är naiva små barn, som låter det nedre
"huvudet" ta över all tankeverksamhet. Dock så skall man inte förglömma
den mängd av falanger som lever det liv som man vill leva, och är
lyckliga med den biten, och då är det väl OK...
Sedan som vi pratat om tidigare, så är det en väldig genomströmning av
utlänningar (falanger), dom kommer, dom stannar till, och sedan av
olika skäl så är dom snart borta igen. Det är olyckliga "existenser" i
vissa fall, som aldrig kan bli lyckliga någonstans i världen, då dom
ofta inte kan ta ett vettigt beslut.
Och där är sådana som andra falanger säger har blivit lurade av sina
tillgångar, helt oskyldiga människor i denna värld, som aldrig gjort en
mus förnär... Hur som helst, jag själv har sett en sådan mängd
människor passera revy här som jag aldrig i hela mitt liv förr sett,
låt mig nämna några som jag kommer ihåg så här på direkten:
Peter Miles, Australia, Hon bodde här i lägenhet, var ihop med en
thaidam som han ledsnade på rejält, skaffade en ny ”nattfjäril” ifrån
Bangkok, pendlade dit 1 år, började googla på Philippinerna och inom 1
år stack han dit, och är nu gift med eget hus och egen mark där, och är
lycklig säger han.
Paul, England – Hans fru förstörde ju en fest för några år sedan, var
en stygg jävel och han en mesig fan, hon pippade runt välderliga med
andra thaimän under sitt äktenskap med Paul, och sedan ”försvann” hon,
hon hittades till slut mördad... Paul drog iväg med sitt barn ihop med
den damen tillbaka till England. Nu är han tillbaka igen, utan sitt
barn som han lämnat kvar i England, men har hittat en ny fru att luta
sig emot här i Chaiyaphum!!
Gregg Jensen – Köpte sig ett hus plus en bil, och sedan 3 månader
senare så var pengarna slut, och han tog sin fru och drog hem igen till
San Diego... Huset står där som ett minne över dåliga beslut och hans
thaisläkt bor där nu och har det bra... Hela trädgården ser ut som en
afrikansk savann förutom djuren då!!
Kevin, USA – Bor numera i USA med sin fru sedan 1 ,5 år tillbaka,
pengarna räcker inte riktigt, måste jobba 10 år till för att få en
hygglig USA-pension. Hans hus står där nu också som ett fint minne,
trädgården gror igen, allt medans thaifamiljen bor där, och stället
förfaller i rask takt. Det ser för jävligt ut nu där tyvärr. Han hade
en ursnygg ansad trädgård och 2 underbara hundar som älskade människor.
Dom är nu ganska förvildade och jag fick aldrig komma nära dom
överhuvudtaget....
Roland, Australien, gifte sig här och fick barn 70 år gammal, och är nu
i Sverige för första gången i sitt vuxna liv, vill väl göra sitt barn
svenskt antar jag, alltid fördelar med det!! Han försvann och lämnade
också ett hus efter sig här i Chaiyaphum, dock så fick han det sedemera
sålt, bra för honom...
Peter G. (Germany) Khreng Khro – Mycket trevlig, jobbade ju som
projektledare på olika jobb runt om i världen, och var gift här i
Thailand. Hans saga blev ju all som ni säkert kommer ihåg, när hans fru
jagade ut honom ur huset med en machete, efter det att han pippat en
annan thaidam på Siam River, och frun fick förstås reda på detta. Han
är sedan dess tillbaka i Tyskland igen...
Tephsasit Waterpark
Sedan har det passerat revy mängder av
andra falanger som jag inte haft som kompisar mer som bekanta man hejat
på. Dom har alla lämnat och klarade inte av livet i Thailand. Nu håller
jag dock en hemlig tumme för att York inte skall få jobbet och flytta
iväg. Det skulle bli för jäkla tråkigt utan honom här.... och Dan de
planerar att bygga ett litet pyttelitet hus runt 500 meter härifrån,
och sälja sitt hus här på gatan.... Så förändringar sker nästan varje
dag i våra liv här må ni tro!! Trots att vi alla är hyggligt gamla....
Men det visar väl bara att vi människor faktiskt generellt sätt inte är
så himla bra på att hantera förändringar och anpassa oss. Jovisst
anpassa oss är ju människan grymt bra på som djur-art, men när det
finns alternativ, så är vi inte lika bra längre. Det märker man ju här
i alla dessa fall med dessa falanger som kommer hit, klarar inte av
livet, utan flyttar hem igen till sin barndoms gata!!
Livet rullar i alla fall på här i Chaiyaphum, man har sin cirkel av
människor, även om namnen förändras, så är cirkeln intakt. Dock så är
man betydligt mer utsatt kamratmässigt p.gr.a. den stora ”trafiken”
hit/härifrån. Och man vill ju inte satsa för himla mycket på
kamratskapet... Man har ju märkt under årens lopp hur lätt folk
egentligen har att nyttja varandra, och sedan bara så lämnar dom utan
ens ett adjö, och detta är samma både hemma i falangland som i
Thailand...
Idag 10 augusti en söndag, så hade vi bestämt med Dan och Amphorn att
dra iväg till Tephsasit Waterpark igen, det är ju öppet nu för
allmänheten. Men först fick vi reda på att dom inte tillät att vi tog
in vår egna medhavda mat. Yongyut hade ju spenderat både mycket tid som
pengar för att få ihop thaimaten som hon och Amphorn och ungarna skulle
käka, och Dan hade gjort Tatzikikyckling plus makaroniblandning med
räkor cheese och annat godis,...
Tephsasit Waterpark
Vi bestämde då för att försöka hitta en
parkeringsplats någonstans utanför Waterparken, och käka lunchen
där.... Det funkade görbra, bara 500 meter därifrån hittade vi en
sådan plats med bord och stolar, och jösses va gött det var med
lunch....Vi åkte sedan tillbaka igen, och Namkaeng med kompis och
Yongyut och Amphorn, de gick in. Jag och Dan satte oss i bilen och
struntade att gå in i det grunda vattnet med 2.000 ungar i,,,,,
Vi satte oss i bilen och dryftade livets allvarligheter i styvt 1,.5
timme och sedan kom gänget tillbaka lyckliga som sjutton, de gillade
det skarpt. Inträdet var 60 baht för vuxna, inga falangpriser, samt 40
baht för barn....Detta är ju en grym succe för ägarna 3.000 betalande,
det betyder ju att de drar in på en sådan här dag enbart i inträde runt
120.0000 – 180.000 baht bara på dagen idag. Vilket säkert behövs med
tanke på att vardagar kommer ju till också...
Tephsasit Waterpark
Vi stack sedan hemåt igen, och det var en kul dag ihop, vi köpte Guej
Kai (bananer), och det där som ser ut som melonkött men är lite orange
i färgen, ingen aning om namnet, och sedan köpte vi nåt som heter;
Laamjai.. görgoa dom också... Så nu struntar jag helt i att käka
middag, det fick bli en fruktmiddag istället.... Men det går ingen nöd
på mig alls....
Handskak
Chaiyaphum MDCCCLXXXIV, Thailand
1 september 2014
83,7 kilo -
Första vikten är morgonvikten
Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen
ATM-kurs: 4,523
Jag gillar sådana där goa uttryck som man får höra stundtals. Det är ju
inte så alls att de är så få, så när man är 23, så har man hört dom
alla. Nä det är en himla massa, och dom betyder och innebär helt olika
saker för olika människor... Jag vet t.ex. att uttrycket som jag fick
höra först häromdagen att - "Det är lättare att be om ursäkt efteråt,
än att be om tillåtelse innan", är ett uttryck som jag skall lägga på
minnet, störtskönt ju!! Men man får väl passa sig och inte köra den
stilen i livets alla skiften, risken är ju att man blir skjuten i USA,
eller lemlästad i Thailand om man gör det....
Andra saker som man stundtals tänker på är ju dessa frågor där det
egentligen inte finns så vettiga svar till. Ta t.ex. talet elva, varför
heter inte det vettiga "tiett"? En annan grej som kom till mig nu
senast när jag hade diaree under min cykeltur, och fick stanna under en
bro, och lösa det! Om nu 4 av 5 människor lider av diaree´, betyder det
att 1 av 5 njuter av det då eller? Ja det är konstiga tankar man får
ibland.
Eller om han som spelar piano kallas pianist, varför heter då inte han
som kör racerbil, rascist? Sedan hade jag en stilla undran, om vi nu är
här för att hjälpa andra människor, varför är då "andra människor" här?
Eller vilken hårfärg står det i flintskalliga mäns körkort eller pass?
Eller varför trycker man svinhårt på fjärrkontrollens knappar, när man
ändå vet att batteriet är svagt och på upphällningen?
Jag undrar också, om någon säger till en att det finns 1 biljon
stjärnor däruppe i himmelen, så tror man dom. Men om samma person säger
att där är målarfärg som inte är torr ännu, så måste man av någon
outgrundlig anledning alltid kolla och känna efter? Varför hade
"kamekaze-piloter" hjälm på sig? Och till sist, det sägs att 1 utav 4
personer lider av någon mental åkomma, kolla med 3 av dina vänner....Är
dom OK, så måste det ju vara du!!!!!
Idag gjorde jag en runda upp till Baan Khwaoo, jag ville gärna kolla på
hur hus