GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklel om transporter skrivna av mig, klicka på Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MDCCCXXIII, Thailand

30 juni 2014

86,1 kilo - 84,7 kilo (36 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,757

Jag satt för ett tag sedan med ett par gubbs återigen nere på Siam River. Tack gode gud för att Cocacola Zero är uppfunnen. Jag hoppas grymt mycket också på att Thailand skall börja importera Schweppes Tonic water sugarfree till Thailand, då kan man ju bälja GT ostört i mängder också... Coca cola gör en lite trött i magen skall jag säga...3 st och sedan vill man inte dricka mer av den sorten på 2 månader känns det som.....

Vi fick igång ett gött tjöt i alla fall, och som alltid när bara grabbar träffas och pratas vid, så brukar det ju bli ganska djupa samtalsämnen. Vi hade redan avhandlat det jag skrivit om tidigare om det där med att uthärda smärta. Alltså kvinnan påstår ju alltid att hon är smärtbäraren personifierad, eller hur? Och våra smärtor räknas inte alls. De fnyser på näsan och pratar om födslar direkt.

T.om när vi drar upp det mest smärtfyllda som vi män känner till, en spark på gollan, ja det är ingenting tycker kvinnan. men vi har nu avfärdat kvinnornas snack om smärta, som deras sätt att tycka synd om sig själva, vilket dom ju är experter på.....

Men vi fick vi igång ytterligare en viktig fråga, och det var att en kille sade att när han första gången åkte till Thailand, så hade hans ”läromästare” som han uttryckte det, gjort upp en lista på 3 saker som är bra att ha i huvudet när man kommer hit till Thailand.

Han menade på att följande gyllene regler är ytterligt viktiga:
1.  Använd alltid kondom
2.  Bli aldrig förälskade                                                                                                 3.  Lämna aldrig ut ditt telefonnummer..

Killen fortsatte, det tog mig första gången, tror jag 2 dagar att bryta alla 3 reglerna.....En av de andra var inne på helt andra spår faktiskt, och tog det hela till en lite mindre kontroversiell nivå....

1. Se inte ut som en turist, ha inte en hawaiiskjorta på, inte en kamera runt halsen...
2. Lär orden Mio Khrap (Nej tack)
3. Lär att räkna till 10, görenkelt...

Ja det var la roligt, men den gubben var helt enkelt en trist typ..... Men en annan pratade på plötsligt, och han var lite roligare, han nämnde då efter lite funderingar:
1. Undvik alla tempel
2. Lämna inte ut telefonnumret
3. Thailand är som en lök med en massa olika lager, ju mer du skalar desto mer bränd blir du!!

Graham avslutade tjötet i denna sak med att nämna att hans personliga lilla lista mest bestod av:
1. Se till att inte lämna kvar din hjärna på flygplatsen när du ankommer till Thailand
2. Ta dubbla doser av Antabus under din vistelse här..
3. Undvik fasta förbindelser med thaikvinnor om dom nu inte kan försörja dig förstås..

Min egna lilla lista för vad den är värd, är kanske utformad så här.
1. Ha alltid ett leende till övers för alla thai du möter
2. Finns det chans till att skämta och ge glädje gör det.....
3. Var misstänksam emot alla myndighetsutövare, dom vill ALLA ta pengar ifrån dig!! 4. Fatta att prutandet är inte alls likadant ute på landsbygden som inne i storstan bland alla turister. Ute på gatan i Isaan, med ett par få undantag, där prutar man helt enkelt inte. Men inne i affärerna kan man göra det utan att folk tappar ansiktet...

Så, har ni själva någon lista, eller liknande som ni tänker på när ni kommer hit ner till Thailand?

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXXII, Thailand  

29 juni 2014

86,1 kilo - 85,3 kilo (31 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,762

Har ni läsare någonsin funderat på detta med rasismen eller vad man nu skall kalla det, jag vill hellre kalla det min plats i "näringskedjan". Och hur läget är här borta i Thailand! Man hör ju ofta hur illa omtyckta och behandlade vissa människor är, och typ folk ifrån Isaan, det fattigaste delen av Thailand brukar hållas för bottenslammet i Thailand.

Har man ingen aning om vad jag pratar om, så slå på thai-TV och kolla bara 1 av alla de otaliga såp-operorna på TV,n, så kommer ni snart att se ett "normalt" thai-hem. Alla sitter vid ett bord med stolar och med riktiga bestick, och alla har fräcka kläder, fräcka frisyrer och alla skäller på alla. Alla dessa människor sittandes där är spritt språngande VITA i nyllet, och på kroppen. och vi falanger t.ex. ifrån Sverige skulle inte ens klara oss i den vita konkurrensen, vi är alldeles för bruna för deras smak...

Runt bordet springer det små krumma tanter eller ibland farbröder, som är hyggligt solbrända. De passar upp på det vita folket runt bordet, och stundtals får dessa anställda också utstå hugg och slag ifrån sina arbetsgivare, speciellt kärringarna. Men skäll får dom hela tiden, och framställs som tröga och helt dumma i huvudet. Detta är stilen som Thai ser sig själva och sina medmänniskor.

Thai ifrån huvudstaden Bangkok är definitivt förmer än alla andra i stort sett, och de är rikare och dom är bättre utbildade och har bättre hyfs... Detta är alltså samma människor som "rånar" sina thailändska medmänniskor in på bara skinnet, och sedan skäller sina offer för att vara lata och därför fattiga... Nu sist så lurade dom skjortan utav risfarmarna och tog deras ris, och gav fan i att betala risfarmarna. Militären återställde detta som tur var,,,burade in en gäng av Bangkok-borna och betalade till slut ut pengarna till Isaan-farmarna...

Synd bara att under det år som detta tog innan militär-kuppen, så hann runt 25-30st risfarmare ta livet av sig helt utblottade.... Sådan verklighet är det här, och NU med detta i tankarna, så kanske vi kan skapa en "näringskedja i Thailand..... Jag kan starta, jag har ingalunda något definitivt facit, och denna kedja får nog göras ifrån egna upplevelser, om man nu har några. Många är ju blinda trots att de kan se, och många är ju döva trots att hörseln finns i behåll. Men vi kan väl göra ett försök, så här tror jag att det kan se ut i alla fall.....

1.   Den direkta kungafamiljen
2.   Resten av kunga-familjen
3.   Högt rankade Bangkok-politiker
4.   Rika affärsmän ifrån mestadels Bangkok
5.   Högt rankade munkar (buddistiska)
6.   Medelklassfolk Bangkok
7.   Låginkomsttagare Bangkok
8.   Falanger (vita) som kan prata thai och förstår thaikulturen
9.   Thailändare ifrån centrala delen av Bangkoksregionen
10. Thailändare ifrån andra delar av Thailand som är hög eller medelklass
11. Thailändare ifrån de fattigaste delarna som typ Isaan.
12.  Falanger som inte vet nåt alls, nykomlingar, men som ändå har stålar att flasha
       runt med.
13.  Falanger ifrån samma ställen som inte vet nåt, och inga speciella pengar har
       alls..
14.  Lågklass-thai som tuktuk och taxichaufförer från fattiga områden i Thailand
15.  Thai bar-damer och gatuflickor ifrån fattiga delar av thailand
16.  Fattiga utlänningar ifrån grannländerna som jobbar med lågklassarbeten typ från
       Laos, Burma  och Myanmar.
17.  Fattiga falanger och losers ifrån typ Africa och mellanöstern och 3.e världen...

Så då har vi etablerat en näringskedja för Thailand!!! Hur uppfattar ni denna? Är den inte med just Er sanning överensstämmande? Berätta hur den skall se ut med Era ögon.. Jag vet att vissa av Er som vill skämta, och inte bidraga med nåt, gärna vill putta in buffalon, kossorna, grisarna m.m. på listan. Men vi snackar människor nu, så det får bli på en annan lista...

En fråga kommer genast till en då....Är alla människor som INTE är thai MINDRE värda än en thai? Eller finns det undantag... Sedan måste vi ju också försöka att särskilja på näringskedjan här, och den behandling som vi falanger stundtals kan få här i Thailand. Jag menar vi får gå före i kön, folk har "respekt" för oss, och man riktigt känner hur bra vi ligger till...

Men jag anser inte att man skall dra för stora växlar på den grejen... Det är äpplen och päron....En thai kan böja rygg och släppa före dig i kön, och bakom ryggen tycka att du är en äcklig utlänning, Så tro inte för mycket bara om denna grejen. Näringskedjan är en lista som VERKLIGEN visar var någonstans vi befinner oss. Hur långt ner i kön vi är placerade innan vi får lov "att äta av det döda djuret som stammen har fällt.....".

Dessutom för att få det hela hyggligt verklighetstroget,,, Är det verkligen skillnad emot våra egna länder om man tänker på det??? Skulle vi verkligen sätta en luffare hemma i Sverige före Gyllenhammar??? Nä jag tror inte att vi själva skiljer oss i stora stycken ifrån thai!!

Jag tänker vidare på militären??? Var hamnar högste befälhavaren t.ex.??? Jag har inte med honom alls, ni kan få nöjet att göra en egen lista och placera in honom där ni tycker han skall vara....Men jag har ingen åsikt där, vet inget om thailändsk militär faktiskt mer än att dom gör kupper vart 7:e år cirka....Så hans placering borde nog vara baserad på fredstid och inte just NU när han undantaget har hela makten i Thailand... Så placera in honom som han är i fredstid..

Men nog är det frapperande stundtals med oss människor. jag tror faktiskt att statusen på listan gör att hudfärg är viktigare än pengar, helt otroligt, men så tror jag att det är....Så upp med skrivar-pennan, och gör Er åsikt hörd...Hur uppfattar ni det??? En del av Er kanske vill dra det ett steg ytterligare, och göra en lista som visar HUR DET BORDE SE UT.......

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXXI, Thailand

28 juni 2014

85,8 kilo - Ingen cykeltur denna dag

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,761

Igår kväll torsdag 26 juni, så åkte jag och (faktiskt) Namkaeng in till Chaiyaphum Nightbazar och käkade middag. Ja hon nappade faktiskt på att åka in med mig falangen i huset. Så Yongyuts "prat" med henne hade tydligen effekt, mer än bara att skriva ett "förlåt-brev" till mig!! Jag måste säga att hon visade inga som helst tecken till att skämmas över mig, och hon gick bredvid mig hela tiden, och log och pratade.

Vi träffade klasskamrater med föräldrar till henne, och hon berättade vem jag var, nästan så hon var lite stolt... Så det kändes skönt, jag kanske hade fel i sak angående henne, och det är ju kanon. Hon kanske inte alls är som Soda då förhoppningsvis. I alla fall så hade vi en kul timme inne på matmarknaden, och hon ville äta precis samma som mig. Så det blev min favorit som jag saknat nu i över 9 månader, alltså Pad thai falang, men jag fick i Namkaengs fall kalla den för Pad thai falang pet pet, för min är ju helt mai pet..... alltså okryddad!!!

Maten var kanongo, och minnet kommer snabbt tillbaka angående denna matmarknad, dom har kanonmat här, cirka 4-5 maträtter av alla är helt underbara, och jag kan äta tills jag storknar... Rätter som Pad thai falang, Hoy Tod. Steak Moo och Steak moo på pinne samt Kauka moo.... Det där goa sönderkokta grisköttet med den underbara såsen med bruna helkokta ägg i....

Så visst kan man överleva på thaimat ifrån Isaan, bara man håller sig till det käket som liknar vårt egna falangkäk... Jag betalade 80 baht för mig och Namkaeng inklusive en dricka för henne, men jag gav 20 baht i dricks.... Så det blev väl runt SEK: 20:- i kostnad den kvällen för oss båda....

idag fredag 27 juni och ut igen, nu på en lugn 21 km-runda som avkoppling ifrån gårdagens 32 km, var lite matt i låren kändes det som.... Det är förunderligt va grannt det är på vissa ställen där man ännu inte har börjat med att gräva och förstöra, vilket snart är precis överallt här nu.

Jag kom ju hit 2008, och det fanns i stort sett bara 2st byggen i hela Chaiyaphum- området som jag såg i alla fall. Så det mesta var ödemark, och fantastiskt rofyllt och mysigt att cykla omkring i. Men nu 6 år senare så har detta utvecklats till ett jäkla inferno, och det är inte alls lika roligt längre. Jag såg nog idag under min lilla 21 km-runda totalt 100 lastbilar med jord som körde fram och åter precis överallt... Fan vem betalar allt detta.

Ja på ett ställe, så har dom grävt upp snart sagt en mängd risfält, säkerligen 100 rai, och gräver febrilt upp allting och gör en damm såg det ut som. En enorm damm som säkerligen är bra för något. Det stod räknade jag ut, runt 12st stora grävskopor därnere i denna fantomstora grop, och där så körde det omkring 30st lastbilar med och utan jord. Det kom lastbilar, och lämnade lastbilar varje sekund kändes det som. Detta kalas betalas säkerligen utav provinsen så klart.

Jag passerade tror jag 9st stora projekt där privatmänniskor fyller ut sina risfält med jordmassor, alltså höjer marknivån oftast med kanske 1,5 meter. Det är ju för att komma undan det mesta av vattenflödet under regnperioden förstås, och detta höjer också värdet vid försäljningen...,

Och sedan vissa har köpt risfält, och fyller ut för att kunna bygga hus eller lägenhetskomplex som ju är så populärt. Jord flyttas från ett ställe till ett annat i ett omfång som är svårt att beskriva faktiskt. Vägarna är precis värdelöst dåliga numera, och fullständigt värdelösa att köra på, och det blir t.om. svårt för mig som cyklist....

Men som sagt var, det finns små små oaser av lycka under dessa färder, och jag börjar lära mig vad att undvika. Jag har ju i stort 7-8 olika rutter att cykla, med uppmätta avstånd. 4 av dom har jag slutat att hojja på för det är fullständigt värdelöst med all dnna lastilstrafik och sönderkörda vägar.

Men nu idag så avvek jag och uppfann en ny runda, och hamnade ute på risfältsrundan som normalt sett är jäkligt seg enär man ju kör 11 km utan ett endaste hus eller bebyggelse, och det vore en fasa att få punka där ute bland ingenstans. Jag körde ut i alla fall där, och jag njöt av stundens allvar, en stilla bris smekte min brunbrända nergångna kropp, och det mesta kändes bra.

Plötsligt, kollade åt vänster, och såg denna goa lilla flod, hörde fåglarna och syrsorna och det är rogivande. Strax så kom jag fram till ett litet ruckel till hus, där det bodde en man. Jag kunde inte med att fota honom, men fotade trappan ner till vattnet, som han använder till att bada i, och att tvätta kläderna i, och att slänga sitt skräp i....

Jag fortsatte, och därborta stod ett av dessa andehus som man ju ser ute bland risfälten. Jag frågade Yongan och hon berättade att dessa hus är ämnade för goda andar, och för god tur för folk som bringar gåvor till andarn. För gåvor tar folk med sig, alla gör det. Ingen vill ju riskera att en ande i omgivningarna skall göra dom illa, så dom ramlar när dom kör motorbike där, eller får "ont i magen" (Cancer)!

Det var vackert idag och där fanns dessa underbart vackra Funfa lita varstans, och man kan ju bara inte låta bli att fota, även om man redan har 100 foton av funfa i alla dess färger och former. Till slut så var min runda slut, och jag kom hem nöjd i benen. Men denna dag så kände jag ett sockersug som hette duga...

Rev runt i köket, och sedan slet jag fram en paket med Chokladmousse....Fixade till den efter konstens alla regler, in i kylen i 1 timme, och vispade grädde med socker i, och sedan så stod jag där och vaktade kylskåpet nästan hela timmen.

Namkaeng kom hem och flabbade åt mitt vaktande, men så var allt klart, och ut ur kylen, och jag fick ju tyvärr dela med mig.. Men jag vräkte i mig min skål på 1,5 minuter och sedan tog det väl 5 minuter innan man satt på dass med diaree, hahaha!! Va gott det var,,, vit chokladmousee med grädde... Men skall säga att nu efteråt när man slafsat i sig det hela, så struntar jag nog i att köpa mer mousse,,, Det blir mycket hellre chokladpudding i pulverform, det var helt enkelt kanongott med vispgrädden...

På utsidan satt Yongyut på marken förstås och skalade och härjade med en jackfruit. Denna jackfruit är faktiskt enormt god att äta, lite svårt att förklara men en rik söt smak, inte för mycket , men mer grundligt söt i smaken..... Under tiden så rasslade det till i grannhuset där Miss Pussy bor och frodas med en massa olika "offer" i falang-form...
 
Rasslet bestod av att dom brukar stänga till huset grundligt med draperier, så vi inte skall kunna se in, och då vet vi att det är en ny falang på gång...Miss Pussy har nu haft 3st falanger av olika form vikt och nationalitet hos sig därhemma under de 3 sista veckorna.... Ja ett intensivt sexliv har ju onekligen Miss Pussy... En duktig och grundlig tös minsann!! 1 max 2 dagar emellan de olika offren infinner sig för ”rakning”....

Vi fick bananer ifrån vår granne, kompisen See, som Yongyuts vän heter. Och dom heter ju "fingerbananer". De största av dessa fingerbananer är drygt hälften av en normal "chiquita-banan", och de mer normala fingerbananerna gör verkligen skäl för namnet... hahaha, dom är bara så små så små....Se mitt lillfinger bredvid bananen..

Imorgon v75 och förhoppningarna är som vanligt kanonstora och miljonerna finna i luften, de har bara ännu inte landat s.a.s på bankkontot, men det är en ren formsak hoppas man ju!!

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXX (1.820), Thailand

27 juni 2014

85,6 kilo - 85,3 kilo (21 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,759

Isaan! Detta vidunderliga ställe. Detta ställe som är så älskat av många, och som kanske är hatat av ännu fler, i alla fall bland oss falanger. Det känns ibland som att Isaan är den "riktiga" essensen" av thainess, eller den thailändska "riktiga" kulturen på något konstigt sätt. Sanningen är ju förstås att Isaan och dess kultur endast är en liten del av Thailands olika kulturer och folkslag. Men dess påverkan är nog den mest synliga av dom alla tror jag.

Alla har en åsikt om Isaan, och Isaans riktiga ambassadörer internationellt är dess kvinnor. Dessa kvinnor som i verkligheten är urtypen av mödrar. Av mödrar i exakt den utformning som vi västerlänningar har fått lära oss att en kvinna skall vara. Alltså en kvinna som är en moder som i alla lägen tar hand om, och prioriterar sina barn och sin familj absolut först bland allting. Konstrasten till alla dessa fantastiska kvinnor är då de thailändska männen i Isaan.

Många män häruppe är riktigt utbildade, dom är rikt ansvarstagande, och dom är riktigt lojala emot sin familj, precis som man förväntar sig bland "riktiga" män. Men en alldeles för STOR andel män häruppe är ena riktigt "barn" både i sinnet som i det riktiga livet. Man tar alltså inte ansvar för någonting, och de tar inte ens ansvar för sig själva, och till sist de tar inte ansvar för de barn som dom så prudentligt sätter till världen.

Tack vare denna inställning till livet och till sina kvinnor och till sina barn, så skapar dessa män en rejäl "boom" av kvinnor, som ser sig tvungna att åka "söderut" till de förhatliga turistställen som finns där. Där dessa konstiga främlingar med pengar huserar, nämligen falangerna. Dessa vitingar som blir röda i solen, icke bruna. Dom har INTE ovala snygga ögon utan mer små runda rödsprängda, och dom har alldeles för mycket pengar, som dom dock gärna delar med sig av...

Rykten sprider sig som löpeldar i Isaan och har alltid gjort, "Ta Er ur elände och fattigdom, tjäna snabba pengar till era barn och familj".... Detta har hållit på så länge tillbaka som vi kan minnas, och enligt vissa så startade det hela med att amrisarna satte fart på den lilla fiskebyn Pattaya, och prostitutionen fick fotfäste rejält därnere redan på 1960:talet.... Så man kan säga att i många fall att yrket att "arbeta falang" har gått i arv från mor till dotter häruppe i Isaan.

Männen å andra sidan, de sitter därhemma i byn, de gånger dom inte ligger ner förstås, och dom läskar med Lao Khao, med öl av alla de sorter, och skulle dom bli alldeles för uttröttade av dessa, så har dom ju urmedicinen som alla tror på här, alltså "L 150".... Denna fantomsockrade dricka, som är så jäkla söt att dricka, så det påminner mest att få rent florsocker i käften.

I alla fall L 150 har en uppiggande effekt, och tror man på det, som dessutom en hel del turister faktiskt OCKSÅ gör, så funkar det nog ganska bra.... Socker är ju uppiggande, men  efter ett tag, som alla droger, så drar också sockret energin ur din kropp, så uppfattar jag det i alla fall..

Männen sitter då ofta hemma i Isaan, och fördömer de kvinnor som dristat sig att vilja ha lite mer ut av livet, än att sitta och bita på naglarna, passa upp sin alkoliserade make, som bånkar skiten ur henne när det passar honom. Han kallar henne hora, och berättar sedan för sina kamrater hur rätt han hade som övergav henne för 2 år sedan.... Ja logiken är stenklar här, och tankeförmågan är fantastisk faktiskt...Ja där ser man vad Lao Khao och L 150 kan göra med ens IQ!!!

Men Isaan är icke endast dess kvinnor, även  om det är dom som gjort stället känt världen över. Tänk Er att en vanlig fattig landsortsdel av ett land är så pass känt, ett ganska enormt PR arbete ligger bakom det skall man veta. Men som sagt var, Isaan består också till en väldigt stor del av exportproducerade produkter såsom Ris i första hand, Ananas, Tapioca, Sockerrör och Gummi. Det sägs att dessa exportprodukter: Ris, Ananas och sockerrör är bland dom definitivt världsledande, och bringar astronomiskt stora inkomster till Thailand.

Detta kan dock INTE ses eller märkas bland den befolkning som bor i Isaan. Dom är fortfarande de fattigaste fattiga på denna planet, och det är endast folk nere i Bangkok (rikt folk redan) som snor åt sig pengarna ifrån dessa fattiga människors hårda arbete. Men förändringens vindar blåser nu så sakterliga, och i och med den militärkupp som nu håller på härnere, så har väldigt mycket redan gjorts och hanterats av dessa militärer.

Man har slängt ut hela regeringen, slängt ut resterande ljusskygga politiker, avskedat och fängslat en hel hög med poliser och polischefer, och fängslat och avskedat extremt många statsanställda brottslingar som brutalt hittills har skinnat vanligt folk in på deras bara skinn och ben..... Men personligen, så tror jag att detta till slut kommer att bli så bra det nu går med detta folkslag som hellre vänder ryggen till, än att konfronteras med ett problem hur litet det än är...

Att bo i Isaan kräver nog sin karl, och det är inte alla förunnat att ha den kraften. De människor som kräver av omgivningen att den skall formas just efter honom, dessa karlar brukar ganska snart falla bort, förtvivlat kramande sin plånbok, och antingen åka hem igen till sitt falangland, eller så hittar man ett låtsasliv nere i Pattayas glädjekvarter, eller bland Bangkoks 8-9 miljoner människor, där absolut ALLA fullständigt skiter i, och på oss falanger.

Ja ett fantastiskt liv väntar dom därnere.... det brukar i alltför många fall sluta med alkoholism, olyckor, sjukdomar, och död därnere för falangerna. En del överlever flera år, men det brukar inte bli speciellt många, innan livskraften är utsugen ur dessa falanger. Jag tror personligen att livet faktiskt inte behöver vara så himla krångligt. Om man bara kan skippa den där tokiga idee´n om att omgivningen skall anpassa sig till mig och mina behov, och man själv istället anpassar sig till var man bor, skaffar sig ett umgänge och skaffar ett boende som är drägligt som man kan trivas i.

Så är livet nog ganska fantastiskt att leva oavsett var man bor... Kanske Sibirien eller Sahara borträknat då förstås!! Så Isaan för mig, inga problem. Visst man längtar bort ibland, men det gör alla, på vilken plats man än bor. Men huvudsaken är nog att man har ett ställe som man längtar TILLBAKA till och som man kallar automatiskt för "hemma"....

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXIX, Thailand

26 juni 2014

85,0 kilo - 84,6 kilo (32 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,766

Jag fick in ett mail ifrån en av mina läsare på hemsidan, och han kommenterade att han aldrig käkar kossekött i Thailand. Han menade på att om man gör som thai gör, alltså mördar kossan på natten, och käkar upp den dagen efter, så blir den seg som bara thais kossekött alltid är... Jag tänkte nu i alla  fall dock beskriva för denna gentleman, och de av Er andra som orkar läsa om 3st olika sätt att hantera detta kossekött, som är så himla segt, och rent ut sagt vidrigt att äta.

Första grejen som fungerar jättebra är att man handlar hem en kötthammare, och bankar köttet till “lydnad” och underkastelse, detta kött blir sedan så lätt-tuggat och lätt-ätet, så det är bara en fröjd att smaska i sig kossekött. Det andra sättet som Yonguyt visade mig nu häromsistens, är att man tar helt enkelt och lägger köttet i en plastpåse, och proppar i skalad Ananas däri, låt det sedan ligga till sig över natten, och se och lär, köttet på morgonen är nu hyggligt mört, och kan lätt ätas. Har själv ätit det utan problem..

Vill man inte göra detta så får man göra det som folket här i Isaan gör varje dag på året, och det är att dom klipper ner med saxen, köttet i maten, i ytterligt små bitar, och på det sättet så kan man käka det utan alltför mycket motstånd!! P.gr.a. dessa 3 olika sätt att hantera kosse-köttet, och dessutom ha en kock som pratar engelska, som berättar att han jobbat med falangmat nere i Pattaya i flera år. Ja då trodde man ju i sin enfald att en T-bone-steak skall väl kunna slinka ner på ett behagligt sätt!! Men ack va fel man hade,,,,, 360 baht fel....

Jag fick in 1st video som handlade om dessa muslimer återigen. Denna gång så handlade det om USA, och vad som hände därborta vid ett säkerhetsmöte av något slag. Mötet började med att en  amerikan, som var muslim, reste sig upp (hon var kvinna), och hon började prata om ideologier och  religion och om alla dessa fridsamma religiösa muslimer som man alltid hör talas om emellan alla bombdåd utförda av samma folkgrupp.




Jag fick höra en mans funderingar komma till mig i en sann dröm. Det lät som följer. “Jag klippte gräsmattan idag, varefter jag satte mig ner i solskenet och tog en välbehövlig GT. Denna GT som alltid brukar vara som en centrifug i att dra fram rediga och övertänkta tankar i skallen på folk. Min fru kom fram efter ett tag och frågad vad jag gjorde, jag svarade förstås “ingenting”!!

Anledningen till att jag sade bara “ingenting” är ju att om jag svarat “satt och funderade”, så hade hon ju genast frågat mig “om vadå?”....Och då hade jag ju blivit tvungen att förklara att vi män faktiskt är djupa tänkare i de flesta ämnesområden. Och DET i sin tur hade lett till ytterligare frågor från hennes sida. Till slut, ville ju inte vara otrevlig, så kom jag att tänka på den gamla vanliga frågan som funnits i skallen på oss män sedan stenåldern, minst!!! “Är det mer smärtfyllt att föda barn, än att få en spark på gollorna, eller kulorna som ni utombys kallar det”???

Kvinnorna har ju alltid hävdat att dom är smärtans mästarinnor i livets alla skeden tack vare detta med att föda barn, dom uthärdar mer smärta än antagligen även Jesus gjorde!!! Och deras givna svar är ju då att det är MER smärtsamt att föda barn än att få en spark på gollorna... Så efter ytterligare en Gin och Tonic, så tror jag att jag har kommit fram till ett redigt och rättfärdigt svar på denna fråga.

Jo, det är utan tvivel mer smärtsamt att få en spark på gollorna än att föda en baby så klart, och anledningen är helt enkelt. 1 år efter det att kvinnan har fött barnet, så säger hon ofta till maken ifråga - ”Det skulle väl vara trevligt att få ett barn till”??? Men å andra sidan så hör du aldrig en kille säga - ”Hmmm du vet, det skulle vara nice att få en spark TILL på gollorna”!!!

Så jag vilar förnöjsamt i min vilstol med mina funderingar, stundtals så förlänar en livet med ett klart sinne för livets hjärtefrågor, och ett redigt omdöme!!! Vi män är födda tänkare.... tänk bara.. Sofokles, Aristoteles, Archimedes, Demokrates m.m. ”!!!!!  
                                                                                         
Nä, nu slutar vi dagens kapitel, och ser tiden an mot nästa imorgon, hoppas bara att det händer lite grand då, så vi kan återgå till mer jordnära frågor rörande Thailands väl och ve, eller falangens väl och ve i Thailand......

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXVIII, Thailand

25 juni 2014

85,6 kilo - 85,1 kilo (25 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,767

Efter festen på lördagen den 21 juni, så lät jag det gå en dag emellan att vila upp mig på, och också samla tankarna. jag tänker då på hur jag ser på kvällen på restauranten och hur festen blev, både plus som minus... Jag var ju nöjd som sjuttan med själva festen, personalen, och hela kvällen. Jag hade dock svårt med den stilen, som de skötte om missödet med Dans mat, som kom 20 minuter EFTER det att vi andra ätit färdigt, det är en ytterligt svår tabbe vad det gäller vår kultur..

Jag funderade och tänkte, och ville samla mina ord så dom skulle passa bra in för thai och deras uppfattning om hur man adresserar ett problem gentemot varandra. Till slut på eftermiddagen på måndagen 23 juni, så åkte jag dit, och jag hade tur att få tag i den sköna damen som äger stället, och som alltid finns till hands, och ser till så allting fungerar smidigt och bra.

Hon stod där bara när jag kom, och jag sade att jag gärna skulle vilja prata med henne om vår fest i lördags.... Hon förstår engelska, inte flytande, och man kan inte prata som en kulspruta, men lugnt och sakta snack med lagom lätta ord, hanterar hon jättebra. Hon tog mig inomhus, och vi satte oss ner, och jag började berätta.

I vanlig thai stil så började HON att prata, men jag avbröt henne på direkten, och sade att det var JAG som kommit till henne och ville prata, så "please listen". Jag började berätta för henne sakta och positivt hur mycket alla inklusive mig själv, tyckte om festen och födelsekalaset på hennes restaurant.

Jag fortsatte med att berätta om hur vackert allting var, se bara sade jag, sjön ligger där helvackert, och restauranten är underskön, och det blåser hela tiden en go lagom sjöbris, som gör att man inte ens behöver ha fläktar stående och malande.... Jag fortsatte med att berätta att vi alla gillade musiken som var på en perfekt hög volym, och störde inte snacket runt bordet. OCH sade jag, du har världens bästa personal, flickorna runt bordet gjorde ett riktigt bra jobb.....

Hon var riktigt rörd när jag gjorde ett litet avbrott i allt berömmet.... MEN sade jag sedan, nu skall jag berätta vad jag INTE gillade den kvällen. Jag säger det INTE för att du skall "lose face", utan att jag vill att du skall veta vad dina kunder tycker, det är viktigt för att kunna förbättra saker och ting... Dessutom sade jag till henne, att nog vill du att jag kommer hit och pratar, än att jag skriver inne på din facebook-sida på internet???  Hon nickade intensivt nu i jakande stil...

OK sä här är det. Du kommer ihåg Mr Sahalad? "Pompojie-man from sahalad? YES sade hon genast, och hon visste vad jag var ute efter..... Ni gjorde den största synd som man kan göra med falang, och det är att missa att servera maten samtidigt... Ni lät en falang sitta och vänta på sin mat i mer än 1 timme, medans vi andra åt upp vår mat och hade trevligt. 20 minuter efter vi andra hade ätit klart, så kom hans fish och chips, trodde han i alla fall, nä då kom det fish och potatismos till honom. Så BÅDE sent och FEL mat!!

Han var väldigt ledsen och irriterad och sur sade jag. Ni från restaurantens sida gjorde absolut ingenting för att ursäkta Er, inte förlåt eller ursäkta, ni kom inte ens till honom och erbjöd honom någonting som skulle få honom på bättre humör. Ni bara stoppade huvudet i sanden och hoppades att problemet skulle försvinna.... Men förstå detta med falang. Blir man behandlad på det sättet så kommer han aldrig att glömma det, OK?

Jag betalade sedan hela kalset när vi skulle gå hem berättade jag, inte ens då, så gjorde ni något avdrag eller visade att ni tyckte att det var synd om intermezzot med amerikanaren... Det var fullt pris och NOLL ursäkter...... Detta var det första negativa, det andra var min egna mat, och jag skall säga att jag gärna kommer hit många gånger mer för jag gillar dig, personalen och restauranten, men jag säger att den T-bone-steak som ni serverade mig var rent ut sagt "BAD".

Det var ben, mängder av fett och segt kött som jag knappt kunde tugga i mig. Jag åt inte upp min 350 bahts-middag, utan den fick gå till hundarna... Jag satt där hungrig hela kvällen, och åt min middag kl.24.00 när vi kom hem.....MEN sade jag till henne, jag gillar detta stället och 1 misstag är inget misstag, så jag skall käka Er Cordon Bleau istället nästa gång den var jättegod enligt gästerna...

Jag tystnade, och hon tittade nervöst på mig om vad som skulle komma härnäst, Hon hade inte en aning om hur hon skulle göra eller agera för att rätta till detta. Det ingår INTE i thaikultur att bli så här öppet ifrågasatt, men hon tog det jättebra verkade det som... Jag reste mig och sade tack för att du lyssnade, jag kommer gärna med familjen tillbaka hit igen, "no ploblem.."

Vi sade adjö, och det vete skam om vad som rörde sig i skallen på damen, men hon sade ju till mig att hon var glad att jag kom personligen och berättade vad jag tyckte... Jo just det, det glömde jag att berätta. jag sade till damen också att jag kommer att ta med mig amerikanaren nästa gång, och då vill jag att dom gör något "extra" för honom, så han blir positiv till restauranten igen,,, kan ni göra det tro??

Javisst sade hon, kanske gratis kaffe,,,? javisst sade jag. Det handlar inte om antalet baht i ersättning, för det var ju jag som betalade kalaset, men det är att ni visar att ni förstår, att det var dåligt det som hände, och att ni respekterar folk som kunder..... Jag åkte hem sedan, och det kändes faktiskt på spiken bra det samtalet vi hade..

Hemma så berättade jag för Dan vad som hade timat sig, och det verkade som om han var nöjd, och han var nog villig att ge stället en chans till. Amphorn blev ju sketglad för detta, för hon gillade verkligen stället och maten, men hon känner att hon är tvingad att göra som Dan, den lättirriterade kräver, så få honom positiv är kanonbra......

Yongyuts enda oro i allt detta var hur mycket jag hade gjort bort mig egentligen.... Hon ser ju stora problem med allting som har med ifrågasättande, och konfrontationer, hon är helt enkelt livrädd för det, i sann thailändsk anda....Men jag fick försäkra henne att allting var bra och att ägarinnan älskade mig.....Ok en liten överdrift kanske...

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXVII, Thailand

24 juni 2014

85,8 kilo - 85,6 km (17 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4.780

Forts. från förra kapitlet... Maten som vi beställt blev inte alls uppäten, den låg där som en stor kostnad till mitt snåla beskådande, och anledningen var att den skaran av thai, som var Yongyuts släktingar gjorde sitt absolut bästa för att sabotera stämningen för stackars Yongyut. Yutin var packad, och hade söpit innan han kom, han var i stort sett bakfull efter 2 dagars supande, så han käkade noll och ingenting, och pratade ingenting trots att jag försökte prata och vara snäll...

Svärmor hade ont i magen påstod hon och käkade ingenting. Alaam pratade noll och ingenting som vanligt, och käkade lika mycket som 3st gräshoppor på fest. Baloo käkade hyggligt normalt, och ungarna; Soda, Namkaeng och Manaoo käkade lite grand bara... Det låg travar med mat kvar på bordet.... Tack snälla thai för den jävla uppvisningen.... Jag gav till slut upp med att muntra upp den gängen, talade med Yongan om det, och vi beslöt att ha roligt dom förutan, och sket i dom efter en timme...

Dom beslöt sedan kl. 20.30, efter 1,5 timme att dom hade varit på festen tillräckligt... Deras respekt för Yongyut och hennes födelsedag, var nog lika stor som antalet presenter dom gav henne den kvällen,  NOLL OCH INGENTING!! Jag var jävligt besviken, och den stilen som Yutin gav Yongyut och mig med sitt jävla uppförande kan han sticka upp i röva... jag tänker INTE vara "schyssta killen" gentemot honom. Han kan sitta därnere i sin jäkla by och supa med gubbgänget där....Lära en gammal hund att sitta, att lära en Gepard att skita utomhus....???

Ja vara lärare eller inte, kläderna gör inte mannen i alla fall!!! Han har ju frågat mig nu 2 ggr om jag vill komma ner till hans skola och prata engelska med eleverna där, precis som jag gjort tidigare i hans andra skola där han var rektor. Jag har lovat, men nu har jag noll och ingen lust alls att vara behjälplig, glömt det Yutin.... Jag säger till dig ävenledes ”Tai dee, damm dee”, alltså på engelska ”What goes around comes around” eller som vi svenskar säger stundtals ”Svinahugg går igen”...

Nu blev det dags att öppna den oerhört stora till omfånget present som Dan och Amphorn hade givit till Yongyut. Den paketen innehöll en himla stor kastrull i jätteformat som man då kan koka t.ex. Mango eller andra frukter i. Kanonbra för Yongyut hon älskade den.... Lars/Bpoo gav ett kuvert med 1.000 baht som uppskattades nåt oerhört av Yongan, och mackes/Pen hade handlat hem en himla stor korg med nyttiga saker som man blir "stark av" sägs det här i Thailand, det ser ut som kryddor, ja ni alla har säkert sett dessa presentkorgar förut själva!

Och till sist York/Cat hade handlat 2 flaskor vin vilket blev ett välkommet tillskott till festen..... Tack alla ni för Era gåvor, Yongyut som thai uppskattar därför allt detta till förtjänst, och hon förstår faktiskt innebörden av detta begrepp som kallas födelsedagar... Tack..

Festen fortsatte i alla fall, och jag kunde faktiskt se Yongan slappna av när hennes släktingar (gänget) hade åkt hem igen. Och tjejerna därborta på hörnet 5st, dom drack och skrattade och tjötade på sitt hemlands toner, och vi gubbar skrek och tjötade på tyska, engelska och svenska.... Ja tyska... Jag hörde Lars S. prata med York stundtals på german,, Jag hörde sedan mackes och jag själv babbla med Dan på engelska, och sedan så kunde man höra ett och annat ord som mackes pratade på thai. Den killen försöker att lära sig, och det går fort...Riktigt duktig måste jag säga!!

Kvällen led mot sitt slut, dock så hann jag "repa" runt denna restuarant som m3-mässigt var väldigt stor. Borta vid andra ändan satt en falang med en tant vid sin sida, jag stövlade dit med "el groggo" i vänsternäven, skakade han med honom, och waiade frun och satte mig och tjöta. Det var en trevlig kille från Manchester, England som bodde i Chaiyaphum faktiskt, har dock inte sett honom förut.... men fick en trevlig pratstund...

Vi fortsatte att dricka och kl. 21.30 så tyckte Dan att kvällen var över och slet bort Amphorn ifrån gänget som hade så kul därnere på hörnet... Vi andra fortsatte fram tills kl. 23.30 då betalade jag notan och vi åkte hemåt i natten efter en mycket lyckad fest, där endast Yongyuts släkt lade en stor sordi på stämningen till Yongans stora besvikelse...

Notan blev en ren fröjd att betala, och trots att restauranten inte gjorde ett skit för att be om ursäkt i penga-form för Dans extremt sena mat, så kostade det totalt inne på restauranten 4.300 baht.... Vilket måste anses vara fantastiskt... Yongan stack med Bpoo under festen bort till MAKRO och handlade in mer vin och betalade där 800 baht,och jag själv hade under dagen betalt extra hemma till dricka och sådant 1.100 baht.

Så den totala kostnaden för att fira av Yongyuts sista 39:års dag i hennes liv blev; 6.200 baht, och det var värt absolut varenda sekin av den summan, kul att se hur himla lycklig hon var denna kväll. Tänk då på att vi till slut var 19st som jag beställd mat till. Tillkom gjorde ju både Soda samt Amphorns son Neck. Bägge kunde dock ha stannat hemma tyckte jag, de satt bara och lekte med sina telefoner och sket i alla andra.
 
Som en lyckad avslutning på kvällen, på hemvägen, så fick mackes stoppa bilen, och våra 2 thaidamer, fick kravla ur bilen för att vattna det intill liggande risfältet med avloppsvatten ifrån bägge ändar på deras kroppar....hahaha!! Ja en rejäl spya är ett rejält kvitto på en lyckad fest, i alla fall kanske man tyckte det när man var yngre, hahaha!!

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXVI, Thailand

23 juni 2014

85,8 kilo - 85,6 kilo (21 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4.761

Lördag 21 juni 2014, och detta var dagen D för Yongyut, alltså hennes födelsedagskalas skulle gå av stapeln. Vi hade alltså bokat en restaurant som hette “Lake side Coffe and Cousine”... De har en hemsida, men verkar föredra att skriva inne på egen sida på facebook istället. Men länken till facebook är i alla fall:

https://www.facebook.com/pages/Lake-Side-Coffee-Cuisine/579020095518546?ref=stream&rf=209657582525162

Gå in där och kolla, de tog några foton, men så ser restauranten ut i alla fall....Dock så tog jag själv många foton, vilka också kommer med här till en viss del...  Först så skall jag säga att naturligtvis så blev Dan (Amrisen) "pissed" på restauranten i fråga, och det med all rätt kanske!! De glömde hans mat, så ha  fick käka ensam efter oss, mer om det senare!!

Polare till oss, "mackes" med fru Pen, kom hit till oss redan vid lunchtid ungefär, vi ville gärna träffas lite innan och tjöta av oss. De bor ju runt 10 mil härifrån så man ses ju inte alltför ofta annars till vardags... Så det blev en trevlig eftermiddag i väntan på födelsedagspartyt, några groggar för mig och några öl för mackes....

Vi åkte till restauranten runt kl. 17.30 ty det skulle starta kl. 18.00, så vi kunde ta emot folk. Alla kom i god tid innan kl. 18.00 så det var ju perfekt. Vi kollade in stället och det är bara så himla snyggt faktiskt, och välgjort och alldeles nytt. De hade tagit intryck av omvärlden utanför den lilla orten ute i ödebygderna som heter Chaiyaphum.

Vi startade med att dela ut välkomstdrink i form av öl eller vin eller grogg till folket som kommit. ALLA falangfamiljerna hade ju kommit, dock så såg jag fortfarande inte röken av Yongans släkt, och hon var på tårna redan ifrån början Yongyut och var orolig. Jag fick säga till henne att skita i familjen om de som vanligt inte ville komma i tid, och förklara att det var hennes fest och ingen annans, och att hon skulle vara lycklig denna kväll...

Vi satte oss snart till bords, och det var underbart att sitta där, sjöbrisen (vind för Er från Stockholm som läser detta,hahaha), blåste lagom gott runt ansikte kropp och ben och det behövdes noll och ingen fläkt eller aircondition alls. Thaimaten hade vi ju beställt dagen innan, så den kom inrullande så småningom, och det verkade vara OK med allting på den fronten.

Personalen kom sedan med menyer på engelska faktiskt, över den mat som vi 5st falanger på hörnet av långbordet ville beställa. Vi beställde våra matvaror, och där beställdes Cordon Bleau, vilken var fantastiskt god enligt York, där fanns steak moo som smakade kanon ihop med potatismoset, och där fanns min T-bone-steak som faktiskt var rejält värdelös köttbit. jag blev jättebesviken, ty den var seg som fan och 1/3.del av den bestod av rent fett som jag fick spotta ut på tallriken.

Vi åt dock och drack gott allt medans Dan, amrisen satt där och ingen mat fick alls... han hade beställt fish and chips, engelsk skitmat... Både jag och Yongyut påpekade för personalen att en falang saknade mat ,och om det är något som falang bara hatar, så är det att INTE äta samtidigt med de andra vid bordet...

Inget hände dock, och Dans käk kom in ungefär 20 minuter efter det att den siste av oss andra hade ätit färdigt... Så han var "pissed", och satt där och käkade i sin ensamhet medans vi andra tittade på.... Dan kommenterade till en av personalen som serverade honom - "tror du att jag tycker att det är skoj att äta ensam när 4 andra sitter och tittar på??" Han fick ju inget svar, den unga damen fattade ju nada av vår kultur förstås....

Jag tog in en grogg till efter maten, DÅ plötsligt dyker spritmagistern (Yutin) upp med resten av sällskapet:, klockan var nu 19.15, då kom han själv, fru Baloo, svärmor Paengtha, Manaoo, Soda, Namkaeng, Alaam, som faktiskt pussade mig på kinden, vilket hon aldrig gjort förut, en sådan där puss där dom bara sätter dit 2st läppar och pressar och sedan klart.

Det visar ju helt klart hur ovanligt begreppet kyssande är här i Isaan, dom gör det bara inte.. Om dom gör det i samband med sexakten vet jag inte, men tror inte det,, Men kyssar och Thailand, i alla fall här i Isaan är ett okänt begrepp, lika okänt som att fira födelsedagar, Bägge begreppen är införda av falanger till Thailand i alla fall, och är ett påklistrat beteende...haha den igen du mackes!! Forts. nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXV, Thailand

22 juni 2014 

86,8 kilo - .... (0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4.773

Midsommar är ju här nu, och alla är glada och lyckliga i det fantastiskt varma vädret som nu omger oss i Sveriges alla olika landsändar.... Här kommer en youtube-video för att påminna Er om hur det kan vara på midsommar sett ur en utlännings ögon och öron....

Jag kommer här och nu att publicera ett helt gäng med foton av arabiska siffror, vilket alltså är de siffror som vi i västvärlden, inklusive Sverige, använder daglig dags!! Läs informationen på varje foto och  förundras över den logik med vad siffrorna har tagits fram och formats. Det finns en tanke bakom allting. 

Detta siffersystem som kallas det arabiska, tillkom borta i Indien på 400:talet innan ens Jesus gick i  kortbyxor.....


Handskak

Chaiyaphum MDCCCXIV, Thailand

21 juni 2014

 85,8 kilo - .......(0 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,772

Nu började Gary berätta, ty han och Dan var med på begravningen/kremeringen utav hans fru Noi. Det har ju hänt massor av skit däruppe i Baan Khwaoo för stackars Gary, han verkar ju vara fullständigt otursförföljd. Inte nog med att han köper land och hus som också är fullbetalt, båda dessa saker stjäl ju som bekant svärmodern. Detta fanskap till kärring som tydligen är ondskan personifierad.

Som jag nämnt tidigare så ligger det "gamla" pengar i botten som hennes man, den numera avlidne svärfadern skrapade ihop via silkespengar i Ban Khwaoo. Denna ort var ju ett center för silkes-tillverkning och sömnad förut, fram till för 10 år sedan ungefär. Bussarna med turister stannade ALLTID där, och folk handlade på sig i mängder, och det var då ÄKTA silke.

Sedan kom ju det kinesiska konstlade silket, och tog död på orter som Baan Khwaoo fullständigt. Men där fanns dock flera människor på orten som tjänade in miljontals med bahtingar, och deras förmögenheter är numera nerplöjda i mark mestadels... Ett fåtal familjer äger all mark runt Baan Khwaoo...Och ett fåtal familjer har kvar sin status som onåbara i alla avseenden där uppe. Vi har ju liknande saker i falangland, där människor med pengar kan göra lite som dom vill till ett visst läge innan det tar stopp.

Men i Thailand så finns det idag inget läge alls som säger stopp. Är dom onåbara så är dom onåbara, och det är rent otroligt hur lama thai egentligen är i hela sin läggning. Ordet fega kommer till en ganska omedelbart. men denna feghet handlar ju faktiskt också om anpassning, så orden feghet - anpassning är liktydiga om man vill överleva i det thailändska samhället, tror jag i alla fall!!

Men tack gode Gud för Thailands skull, att militären efter kuppen, numera helt enkelt plockar bort många av dessa onåbara, dom är inte längre onåbara, kanske onåbara numera för oss vanliga dödliga där dom sitter i fängelse eller i landsflykt...

Gary kommer upp dagen innan kremeringen och hans fru ligger där död på sängen/golvet! Mycket sorgset tillfälle och Gary lider verkligen. Han gillade sin fru starkt...Han hade en hemsk skilsmässa med sin exfru, en riktig ragata tydligen, sedan dog ju hans dotter i en trafikolycka förra året, och nu dör hans 2.a fru i cancer. Det första Gary får se är att hans fru som ligger där död, är uppmålad, finklädd och avstrippad på precis alla smycken som Gary köpt till henne.

Han säger inte så himla mycket om det, men himlar med ögonen, tittar sin svärmor i ögonen och pekar, och försöker se vresig ut...... Till sist så är besöket över, och till morgondagen, så skall Gary återigen dit upp och ihop med Dan, och vara med på kremeringen. När dom kommer dit upp dagen efter, så tar dom sig till svärmoderns hus där Noi ligger på "lit du parade". Alla tittar och juveler glimrar i ljuset. Gary tittar och förfasas.....

Tack vare hans reaktion under gårdagen, så har familjen klätt på Noi juveler som är ren plast, rena kopior i glas föreställande diamanter och guldplaterad ring. Där dessa fanskap förtvivlat försöker att ljuga ihop att smyckena är på plats igen på den döda Noi!! Gary blev alldeles utom sig, och inser att familjen helt enkelt har stulit guldet och smyckena av den döda, och ingen säger någonting alls.

När allting är över, så stövlar Gary över till svärmodern, där fanskapet "tronar" i sin glans bland alla de cirka 1.000 underdåniga undersåtar som finns på plats för denna begravning. En begravning som mer liknar en hyllning till svärmodern, än för dottern som ligger där död.!! Samma svärmoder och moder, som tyckte att hennes dotter var till besvär, för att hon hade mage att dra ”cancern” till hennes hus!!

Han säger till henne att om inte han får tillbaka sina tillhörigheter eller åtminstone vigselringen, så kommer hans advokat att prata med polisen i Chaiyaphum/Baan Khwaoo om hennes göranden och stölden av guldet och ringen. Kvinnan säger ingenting, men folk runtomkring börjar reagera, och titta på den jävla "drottningen av Baan Khwaoo", och undra om inte hennes glans falnar mer och mer. Gary ser nu sin chans och frågar via sin tolk kvinnan (svärmodern) där hon sitter att han vill gärna ha dödsintyget gällande sin fru!!!

Hon säger högt och tydligt - "no no no"!!! Och nu kommer kniven i hjärtat på sketkärringa - "Sorry men jag har redan fått intyget nere ifrån Amphue, du kunde inte stoppa det, ”Tai dee, tam dee” på dig avslutar han"....Han tar upp intyget ifrån sin väska och visar för alla runt omkring och upprepar tam dee dai dee!!!!! Han går därifrån, men först avslutar han med svärmodern, min advokat kommer nu att ringa polisen och anmäla stölden av vårt guld och ringarna...... Du kommer att behöva tur fr.o.m. nu!!!

Jäklar va tuff denne Gary var.... jag hade nog inte riktigt vågat tror jag, men å andra sidan så bor han ju inte här, och behöver aldrig mer komma hit... igår kväll så satt vi och tog en grogg ihop med Dan när Garys telefon ringde. Det var en kvinna som ringde, samma kvinna som hade översatt för Gary tidigare under dagen. Hon säger att hon har en hälsning ifrån svärmodern, och ett meddelande att de just har hittat en av ringarna.. men inte guldet......

Gary åkte upp imorse till Baan Khwaoo för att möta kvinnan och närvara på "ben-ceremonien" och ta ett par ben av sin fru som minne. Han fick en ring som han hade gett sin fru tidigare värd sade han runt SEK: 10.000:- den fick han, men vigselringen där minnena satt, den ringen vägrade svärmodern att lämna ifrån sig och avslutade det hela med en lögn. Hon sade att sjukhuset i Baan Khwaoo vid röntgen hade tagit av Noi ringarna, och då hade dom försvunnit!!!

Konstigt sade Gary, jag vet nämligen att sjukhuset i Baan Khwaoo INTE har den typen av röntgen alls, så det är en lögn..... jag tror nu inte att Gary längre kommer att bry sig, han förlorar då 4-5 bath av guld samt ett par ringar plus då allt det andra; bilen, alla Nois (sin frus) personliga tillhörigheter samt huset och marken.

Så avslutningen blev en rejäl smäll, men han tar det nu med en hygglig klackspark tror jag, och tar sats emot nya mål....Förhoppningsvis.. Det är ju aldrig bra att klamra sig fast vid pengar alltför mycket.... Det gäller att veta när man har förlorat, och gå vidare tror jag!!

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXIII, Thailand

20 juni 2014

85.6 kilo - 85,6 kilo (17km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4,784

Sitter här vid datorn och är bara så jäkla trött stundtals. Mest trött på mig själv att jag är så jäkla sugen på att få rätt i olika situationer. jag känner ju gång efter annan att det finns så många människor runt omkring en ibland som gärna offrar en vänskap för att få rätt, och det vete fan om jag egentligen vill tillhöra den gängen.

Jag försöker ju hela tiden själv i alla fall att kolla in om jag har rätt eller fel, och märker jag att jag har rätt, det är då som det blir fel så ofta. Motparten mår aldrig illa, dessa människor verkar fullständigt skita i hur saker och ting är ,och de verkar fullständigt ovilliga i att lära sig för den delen också...

Nu senast så var Dan (Amrisen 72 år gammal) samt Gary (Wales) över här på ett gäng Gin och Tonic!! Och de började att prata om retirement-VISA, jag kunde inte hålla käften naturligtvis, utan lade in genast att det inte finns något som heter retirement-VISA, ni pratar om extension of stay!!! De blev fanimej som skogstokiga, och började att lära mig då hur det fungerar i Thailand, och det mesta de sade visade helt klart på hur de fått det mesta om bakfoten, och inte ens visste de rätta orden för det de pratade om..

Jag försökte förtvivlat förklara att de båda två satt där med ett uppehållstillstånd baserat på retirement (Extension of stay based on retirement).. NÄNÄNÄNÄ nästan skrek de fram nu, det heter RETIREMENT-VISA.... Och det står så i passet också för den delen säger Dan... Dan som alltså är utsatt som s.k. "Warden" för USA för provinsen Chaiyaphum... Det är ju fanimej skrämmande att inte kunna bättre när man skall representera USA!!

Jävlar nu blev jag fanimej förbannad.. hämtade mitt pass och slog upp sidan med mitt uppehållstillstånd,,,, ja se där gapar Dan och Gary, och pekar på en röda stämpeln "RETIREMENT"...  VAR STÅR DET VISA DÅ, gapar jag tillbaka.. Och då kommer det den underbara kommentaren ifrån Dan, starkt understödd av Gary... - "It is only semantic" säger han. menandes på att det bara handlar om att leka med ord....

Semantic säger jag,,,,, det handlar Dan om termer och att säga rätt ord.... jag känner inte för att ge mig nu när ni båda två attackerar mig och vill lägga mig på rygg när ni har så jäkla fel båda två.... Det är inte att leka med ord fortsatte jag... VISA köper ni utomlands och uppehållstillstånd inhandlas inom Thailands gränser,, Det är fakta och inget annat!!! Tystnaden lägrade sig ifrån deras sida, och det kändes fanimej obehagligt... och det kändes som om man blev förbannad för att folk är så jävla envetna och inte fattar när dom har fel....

Dan och Gary gick igår kväll hem, övertygade om att dom hade rätt och jag var helt fel ute.... jag pratade med Yongyut om det, och han gav mig väl kvällens goda råd tror jag.. - Dont talk more, Dan is old, give him right".... Visst jag håller med Yongan, det är ju det förnuftiga, men det känns så jäkla visset när folk medvetet utmanar en, och man verkligen har läst och lärt sig innan och utan, och sedan kommer det folk som inte spenderar 10 minuter på att lära sig, och bara babblar på!!

Men jag beslöt när jag gick till sängs igår kväll, inget mer snack om detta med Dan och Gary, det är inte värt vänskapen att få rätt faktiskt.... Låt dessa människor få rätt och tro att dom har rätt.... Idag så ringde Dan i alla fall, och ville jag skulle komma över och käka mackor och dricka kaffe... Jag stövlade över, och då började fanimej Gary babbla om det igen, och visade mig stolt sitt pass där han visade att han "bara" betalt 50.000 baht för att lura thailändska staten och olagligt köpt sig ett uppehållstillstånd...

Så där fanns hans kunskaper, jag avslutade hela snacket med att det hade inte alls med denna sak att göra, och föreslog att vi struntade i att prata om det mer, så får dom istället lära sig den hårda vägen, om dom nu träffade på människor som kunde dessa saker... Så allt är OK på den fronten även om jag känner att det stundtals är för jävligt hur lite folk värderar rätt och orätt....

Vi hade ju liknande snack inne på ett forum där jag är medlem, och det är nog bara så att vissa människor är fullständigt inkapabla att lyssna och lära sig. Det verkar faktiskt som om dessa människor ENBART lyssnar på VISSA människor men icke på andra... Så man kan ju säga att lärdomarna då blir ytterligt begränsade... Där blev det också bom stopp, men i slutändan så bryr man sig inte, det är ju alltid värst för dessa människor, de får ju lida själva!! Det sägs ju att dumheten är fullständigt blind!!

Men som slutvinjett, jag måste försöka att ge mig oftare, och låta folk få rätt. För hur konstigt det än är i detta livet, så verkar folk faktiskt ta parti för människor utav olika anledningar, och det är inte alltid baserat på om dessa har rätt eller om dom har fel, konstigt?? Inte alls. Kolla in Er egna bekantskapskrets, så finner ni detta olustiga faktum...

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXII, Thailand

19 juni 2014

86,4 kilo - 85,0 kilo (25 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4.814

Idag är det söndag, och dagens datum är 15 juni 2014, Yongans födelsedag närmar sig, och efter snacket i fredags om planering och dylikt, så är jag fortfarande irriterad på folk som inte kan planera. Dagen till ära, så hade min kropp nu till 100% kommit från de snabba kolhydraterna, och anpassat  sig till att INTE ha dom i kroppen. Och jag kände all den dimmiga trögheten, och slöheten, vara som bortblåst. Det räckte att jag drog i mig min vanliga omelett med ost i, och 2 mackor, och sedan var  jag urstark.

Jag hoppade upp på cykeln, och drog iväg i ett virvlande tempo, och satte riktning emot Yutin och Baloo´s by. Färden dit 15 km gick gallant, och jag behövde knappt röra vattnet, och behövde heller  inte stanna på vägen dit. Kom fram medans svetten sprutade ur ansikte och kropp, och på armarna  var det sjöblött, hehe!! Man såg riktigt fräsch ut.. Jag såg tydligen så fräck ut, så Baloo rusade in och hämtade fräscht vatten till mig, och så skivade hon upp en go vattenmelon åt mig.. Jösses va gott  det var..

Jag började sedan att prata med Yutin och Baloo, hon fattade absolut noll och ingenting. Hon är alldeles för mycket Isaan, och har aldrig fått chansen att komma i kontakt med varken engelska  språket eller utlänningar för den delen heller. Men Yutin var och är cool, han slappnar av framförallt, och han “lyssnar” på riktigt!! Jag förklarade att Yongyut nu skulle fylla 39 år, och att jag ville fira  henne nästa lördag. Han nickade och förstod. Jag sade att vi skulle samlas kl. 18.00, han nickade och han förstod.

Jag beskrev vägen till den nya restauranten vid vattnet där det är så vackert, och han nickade återigen och förstod.... Jag beskrev sedan vägen i detalj sakta, och han hängde med hela tiden, och  förstod exakt var jag menade.. Han hade varit runt den sjön själv tidigare.... Gött Yutin.... Så - “Kommer du och Baloo, Manaoo och Jeff, då till festen”????? Javisst vi kommer.. Bra sade jag  till honom, Bra för mig att veta för jag måste beställa mat, och jag måste beställa brännvin och annat i förväg, förstår du det??? javisst sade han,,, Vi kommer!!

Jag berättade sedan att Yongyut inte hade tänkt ringa och meddela förrän till torsdag eller fredag 1-2 dagar innan och bjuda in, för så gör man tydligen här. Ingen ide´att meddela innan för ni kanske inte kommer ifall det blir kremering, bröllop eller munkfest av något slag, och då kommer ni inte.... - “Ja så är det”... säger han..... VA, sade jag??? Tänker ni INTE komma om det plötsligt råkar bli munkfest, bröllop eller kremering här i byn???? Betyder inte Yongyuts födelsedag någonting alls???

NU plötsligt, så började engelskan att sina och Yutin kunde inte svara på mina frågor längre. Han fann dom nog vara ganska tuffa och krävande, för man var ju tvungen att bestämma sig!!!! Men jag  sköt in.....Yutin - “jag själv kommer att komma på festen och inte lämna min fru ensam där, även om det blir 3 kremeringar, 2 bröllop eller 4 munkfester”....

Jag kommer inte att svika henne sade jag. Men Yutin var redan nu långt borta i tankarna, och det var alldeles försent att kunna “veva” in honom igen. Jag fick i alla fall kontakt med honom, och han lovade att komma... Om nu inte OM fanns förstås, så vi får se. Snacka om att kultur är en sak som man inte skall eller ens kan jämföra. Vad som är rätt för Stig Andersson behöver inte alls vara ens rätt och riktigt för Somchai från Thailand...

Detta kapitel kommer väl att publiceras runt torsdag 19 juni 2014, men det är som det är, jag skriver i nutid och otid, och därför kommer informationen oftast “efteråt”. Idag i alla fall, 17 juni,  efter cykel-turen på dryga 4 mil, så klev jag upp på vågen, och den goingen visade för första gången på säkert 25 år, 84,9 kilo.

Det känns grymt bra, även om nu kiloantalet stiger något när jag nu skall fylla på kroppen med både vatten och lite föda. Men det är ju ändå som så. Det första tecknet på viktminskning är direkt efter  motionsturerna, och sedan på morgonen när jag väger mig innan jag käkat, och till sist så manifesteras det när jag väger mig direkt efter det att jag ätit mig mätt på middagsmat på eftermiddagen!!

Det är rätt gött nu, ty vissa saker som växer på träna börja mogna till sig, och då brukar jag stanna och vila mig, sätta mig ner och käka direkt ifrån träna dessa ärtor eller baljväxgter, eller vad de nu kan heta... Jag har glömt det thailändska namnet, men det kanske ni andra vet... se fotot ovan.. och gott är det i alla fall. Dock ett varningens finger, käkar ni det, så skall ni/vi helst borsta tänderna efteråt eller käka annan mat till.. ty man får tydligen en andedräkt som mest påminner om en Varan eller krokodil, och det vill man ju helst inte, eller hur?

Jag tog detta foto av ett fält som till slut fick överges helt, ty saltet kom i dagen p.gr.a. torkan, och det växer inte mycket av någonting här på de områden som är gamla havsbottnar. När man åker omkring här, så finns det faktiskt mycket mer än jag trodde i alla fall, områden och mark som är helt obrukbar för bönderna, så helt lätt har dom det inte faktiskt.

Förutom stora områden med salt i jorden, så finns det oerhört stora områden med enbart sand och ingen jord alls, och det finns mängder av stora rullstenspartier, där ingen thai gör sig mödan att ens försöka att utvinna mark, och det är ju helt förstårligt!!

Till sist, nu i lilla regnperioden, så är det ganska (o)lustigt hur snabbt ett oväder och en regnfront kan bildas utifrån absolut ingenting. Ifrån fullt solsken och stabilt väder, så kan det 5 minuter senare se ut som på bilderna.... Fan man hinner inte ens lägga kameran i plastpåsen, och än mindre hinna in under ett större träd, men det löser sig.. inga kalla grejor precis!!

Handskak

Chaiyaphum MDCCCXI, Thailand

18 juni 2014

85,9 kilo - 85,6 kilo (19 km)

Första vikten är morgonvikten,

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,826

Idag lördag 14 juni 2014. Vaknade upp tidigt som vanligt, och det är skittråkigt egentligen. Klart man skulle vilja ligga och såsa sig fram till 07-08.00 som de flesta andra gör. Men på något förunderligt sätt så ser jag på mitt nattliv enligt följande... Jo varje gång när jag går upp och pissar vid 03.tiden, så tänker jag alltid - "va gött, jag har klarat av nästan hela natten nu, bara 2-3 timmar kvar".... fasen jag ser det ju som ett nerköp att ligga där i sängen, medans min tid bara löper på utan min egna medverkan.

Så jag brukar faktiskt gå upp nån gång mellan 04.30 05.30 på morgonen, och i sällsynta fall redan kl 03.30 – 04.30. Sätter på en balja kaffe, rostar 2 mackor, och ser någon nerladdad rolig &TV-show på datorn och njuter av livet... Kan vara himla gött faktiskt. Efter ett tag så brukar fåglarna vakna och överrösta tuppfanskapet. Dessutom så kan jag ju också ta tag i mail och sådana saker som kommit in under min natt, vilket då är förkväll och kväll hemma i Sverige... Så nog finns det alla pilla med hela tiden...

Idag så började det sjuttanimej att regna redan kl. 09.00 och DET var ovanligt skall jag säga. Normalt sätt så regnar det ju annars under eftermiddagen eller kvällen, eller både och, nån skur eller två.... Men nu körde det på kl. 09.00 och kl. 10.30.... Så jag tuggade i mig en omelett kl. 11.30 och sedan drog jag ner med cykeln i den goa lagoma värmen ner till Chaiyaphum och min cykelreperatör där, alltså dom som jag gillar absolut bäst, och som är proffs på hojjar, jag köper ävenledes mina hojjar där.

Jag bad killen att byta ut innerslang samt själva däcket BÅDE fram och bak. Att strama till kedjan lite, att justera handbromsen samt justera växlingsdreven där 3:an inte funkar alls. Denne kille gjorde allt detta, PLUS att han finstämde ekrarna samt hjulen, och oljade upp hela cykeln. Det blev sedan en hel fröjd att sätta sig på cykeln och hojja hem, ty det var så himla enkelt att veva runt pedalerna skall ni veta.

Jag ville betala, och killen frågade då sin chef, och kom tillbaka och sade att dom "måste " ha "samroigaoosip baht” av mig... Inga problem sade jag, "took took".... Jösses för allt det jobbet han gjorde, tog en timme, plus materialet i form av 2 slangar plus 2 däck, så blev slutnotan alltså 390 baht eller i svenska pesetas: 81:- för hela kalaset.... Undrar om jag inte bara för att laga en punka hemma i Sverige pröjsar över 100 spänn, eller vad tror ni??

Det började naturligtvis att regna på hemvägen, och under en hel timme så satt jag där och myste, medans regnet dränkte in mig i sitt milda inferno, och jag mådde faktiskt bra, och frös inte en sekund i den 27 gradiga duschen.... Jag kom hem, och Yongyut tittade på mig precis som hon alltid tittar på mig den kvinnan, blicken säger mer - "den gubben är fullständigt dting tong, out in the rain and chakrayan" (cykla)...

Hon gav mig sedan ett kuvert som kommit i posten när jag varit borta, ja dom delar ut post här på lördagar... och det var ifrån Skatteverket, va kul, undrar vad dom vill då? Öppnade, och fann att jag fått min SINK-skatt godkänd retroaktivt alltsedan 23 april, vilket ju var kanon, så nu är jag tillbaka igen på den lägre utlandsskatten, men med den skillnaden att dom faktiskt under min frånvaro i Sverige sänkt den ytterligare från 25 till 20%... I pengar så betyder i runda svängar 900:- per månad och det är ju inte kattskit, det är ju ungefär vad jag betalar för min försäkring i månaden, kanonbra nyheter för mig i alla fall..!!

Efter att jag läst detta så slängde jag av mig klädtrasorna, och hoppade upp efter det att jag pissat på vågen, och ta mig fan nytt rekord igen... nu vibrerade inte ens vågen, utan den stod där stadig och fin på 85,1 fina imponerande kilo..... Tänk va käckt, man känner sig faktiskt lättare i kroppen, och vete fan, hoppas jag inte inbillar mig nu, men ryggen besvärar mig inte lika mycket längre, kanske beror på en allt mer minskande mage....??

Jag duschade ganska snabbt, för regnet gav mig vibrationer och signaler, och strax så satt jag med en GT i näven sockrig och fin, och mådde så gott medans regnet smattrade utanför och var så himla rogivande. T.om. thaiarna slutar med sin jäkla musik när det regnar, dom fattar ju att det finns goda chanser till död och förtvivlan, om deras trasiga elektriska anläggningar får regn på sig...

Ni vet Gary från Wales, och hans historia med sin fru som fick cancer..Jå det hela tog slut till sist, och hans fru Noi dog inatt av sin cancer. Han vet inget ännu, det är ju natt i Wales och hans kontakter här i Thailand är ju noll och ingenting. Han är på kant med morsan (idiotkärringa) förstås, så ingen mer än Dan, amrisen rapporterar till honom.

Jag fick just reda på det av Dan, som fick rapporten ifrån sin fru Amphorn, vars syster Lamai är polare med den numera döda Noi.... Så vila i frid, men övrigt så anser jag henne inte vara min kompis trots att jag umgicks med hennes man Gary, detta mestadels beroende på den familjens inställning gentemot otrogna utlänningar som inte har rätt religion och rätt rastillhörighet och rätt nationalitet!!! De sket i mig fullständigt ,och visade det också, och då skiter jag i dom.....Vila i frid som sagt var... Hon blev 44 år gammal innan cancern tog ytterligare en thai till sig!!

Handskak

Chaiyaphum MDCCCX (1.810), Thailand

17 juni 2014

85,6 kilo - 84,9 kilo (42 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4.808

Jag skickade ut inbjudningarna till Yongyuts födelsedagskalas till de människor som skulle komma, jag gjorde det igår i fredags 13 juni 2014, det var ju tänkt att dessa var aktuella då:

Dan&Amphorn                                                                                                                                  Lars&Bpoo                                                                                                                                           York&Cat                                                                                                                                           Martin&Pen                                                                                                                                                   Oss & själva & Namkaeng                                                                                                             Svärmodern & Alaam                                                                                                Yutin & Baloo & Manaou & Jeff

Alltså så rullade det upp emot 17st plötsligt, så det blir kul att ta den notan (hahaha), men jäkligt roligt för Yongyut att få en massa folk runt sig.... jag mailade ut inbjudningar till dom som man kan bjuda in på den moderna vägen, och då pratar vi naturligtvis falanger. Jag fick svar ifrån alla 4 falangfamiljerna inom 45 minuter till 1 dag där dom bekräftade sin medverkan.

Vad det gäller Yongyut och hennes inbjudan till thaiarna i släkten, så har hon inte ens lyft telefonen ännu. Hade det varit lite skitprat och bara strunt dom hade att snacka om, så hade telefonen gått varm, men nu handlar det om en kulturell grej tydligen... Jag är inte säker i detta, men det känns precis som om det inte anses "fint" att kontakta folk, och bjuda in dom en hel vecka i förväg här.

Och det blev direkt tvärstopp när jag sade till Yongyut att kräva av dom att få ett svar om dom tänkte komma eller inte, och dessutom att enbart dom som är inbjudna skall komma, inte dessa gratisätare ifrån byn... Hon gillade det inte alls Yongyut. Först av allt, så ringer (kanske) den inbjudne till Yongyut och säger att dom kommer, men då ringer dom samma dag, inte innan. Kravet att ringa snabbt och bestämma sig för vi måste beställa bord och mat, det argumentet är inte alls rådande tror jag här i Isaan...

Jag fortsatte och riktigt frågade Yongyut vad detta beteende berodde på , varför kan man inte fråga om besked ifrån en thai??? Måste en thai alltid ha en väg ut att kunna skita i att komma?? Kanske ett sätt att rädda sitt ansikte om han glömmer att komma? Fan va primitivt det är här med slika saker. Yongyut tyckte jag var jobbig som tar upp dessa saker på ”bordet”, hon vet inte vart hon skall slingra sig, för hon vet ju inte så himla mycket om sin egna kultur, och anledningar och sådana saker.

För dom får ju lära sig av både föräldrar och skolan och av sin omgivning, att aldrig fråga och ifrågasätta. Så dom har extremt dåligt med svar i sina skallar tyvärr... Yongyuts reaktion på mina frågor, fick den vanliga effekten, hon stönade drog sig sakta bakåt ifrån mitt rum, och sade att jag som vanligt gav henne ”migrän”..... Och när jag tryckte på en sekund till, så förklarade hon att hon minsann inte tänkte fråga sin släkt förrän tidigast på torsdag nästa vecka, alltså typ 2 dagar innan festen på lördag...

Så vi kommer inte att veta hur många vi skall ordna mat till, inte hur många bord och stolar vi behöver, och inte hur mycket öl och sprit.... Men Yongyut sade att anledningen till att hon inte kunde fråga tidigare, var att det ju kunde dyka upp ett bröllop eller en kremering eller ett bröllop i byn.....!!! jaha sade jag,, så din födelsedag kommer sist då... Jag visste redan svaret för trots allt snack som man hör ifrån falanger som är ganska godtrogna, så firar inte folket här i Isaan födelsedagar.

Det ligger INTE i deras kultur, och anses som en falanggrej, och den är INTE viktig!!! Så ni som läser detta, glöm födelsedagar, thai gör det enbart för att glädja just Er som finns i deras släkt, för att ni skall må bra..... Ni kan ju försöka kolla in hur många födelsedagar som dom verkligen firar under tiden som ni tillbringar hemma i Sverige... DÄR har ni svaret...

Så nu sitter jag här i exakt samma jävvla töntiga situation som man alltid sitter i här i Thailand. Denna nation ser ut som den gör enbart p.gr.a. att dom inte fattar att man kan planera mer än den närmaste timmen. Nåt mer oorganiserat får man leta efter på detta jordklot faktiskt!! Men jag skall lägga in moteld faktiskt, utan att Yongyut vet om det.

Jag skall cykla ner, och prata med Yutin, han förstår inte engelska nämnvärt, kanske 18 ord även han. Men jag skall prata med honom på "thaiish" vilket är en blandning av thai och engelska, och hoppas att han förstår. Och berätta om nästa lördag, om kl. 18.00, och om att jag vill ha reda på om dom kommer eller inte..... Jag skall ha hans löfte på vad dom tänker göra....Jajaja vi får la se, ingenting blir ändå som man tror här, hahaha!!!

Handskak

Chaiyaphum MDCCCIX, Thailand

16 juni 2014

85,4 kilo - Ingen cykeltur

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4.803

Jag har nu alltsedan jag damp ner här i Thailand stött på begrepp som "gammal", "för gammal", "alldeles för gammal", "hemsk", "ser för jävligt ut", "gubbsjuk", "vem tror han att han är egentligen" m.m.... Ja det går på i dessa spår i det oändliga faktiskt.... Vad som förvånar mig mest är egentligen hur många det finns utav dessa typer, oftast lite yngre, runt 40-50:års åldern, som spyr ur sig sitt gift gentemot sin omgivning. JA jag vet, pratade ju om det ytterligt lite för 2 kapitel sedan, men vill utveckla det ännu mer nu...

Det näst intill patetiska är att dessa typer inte har en endaste tanke i skallen om sin egna tillvaro i det livet dom försöker att leva.. De blundar både med ögon som öron, och stoppar sitt lilla huvud i sanden, och kör på i akt och mening, att........Ja just det.... DÄR precis spricker det för mig i alla fall. Varifrån kommer denna nästan maniska "drift" som dessa elaka människor har?

Jag stöter på dessa människor hela tiden, och deras största önskan är att förklara för alla, och de gör det på ett sätt, så man tror att de är ute efter att sprida "det heliga ordet", ungefär som Jehovas vittnen.. Deras illvilja är så påtaglig. så människor runt omkring dessa typer mår enbart illa, och är äcklade av dom. Deras avslutning av alla sina fula tillmälen och utbrott, avslutas allt som oftast med, - "ja och det är mängder med människor som tycker som jag om detta skall du veta"!!!!

Hahaha, secka idioter egentligen... precis så sa man i sandlådan för övrigt om ni kommer ihåg. Barn måste bara påvisa och överbevisa sin omgivning när dom pratar skit, om att halva världen håller med dom.... Det är alltid enklast att gömma sig bakom andra, än att ha en egen åsikt....

Så vad är det då som dessa typer egentligen pratar om. Ja man kan ju ge ett par exempel då.... a - Du skall inte tro att din fru älskar dig, hon älskar bara dina pengar, skillnad är det för mig (han 48 år gammal) mina barbrudar jag köper är så kåta på mig, så jag får pippa gratis”....., Min egna kommentar = hahahahahaha!!!

Nästa exempel kan vara: b - ”du skall inte tro att din fru skrattar med dig, hon skrattar åt dig din gamle tokstolle, vem fan i sina bästa år vill vara med en gammal äcklig gubbe”? Nästa grej kan vara: c - ”Passa dig hon har en thaiman som hon är gift med, som du aldrig kommer att få reda på förrän du har förlorat huset eller pengarna, eller båda sakerna”...

Det håller på, på detta sättet, och det verkar som om dessa relativt gamla killar och tjejer, har ont av att se människor vara lyckliga. Och är då dessa lite äldre män lyckliga i situationer som inte passar alla dessa gällande "stim-åsikter" i Sverige speciellt. Ja då bryter hillvittet löst. Men det måste vara gott att veta för Gudrun Schyman, att hon på bara ett par år, har lyckats att avköna ett par stycken generationer av män och kvinnor...

Nu till det ytterligt pikanta och ganska "hysteriskt roliga" i hela denna situation,,,, Är dessa typer hycklare, och ganska stygga människor i grunden, eller är dom bara snälla vilseförda typer som inte klarar av att hålla en egen åsikt??? Chocken för dom blir när dom fattar "galoppen" ute i arbetslivet, när dom börjar märka att dom blir förbisprungna på arbetet, när dom INTE får jobben dom söker.

När dom inte längre duger till i andra människors ögon, ja då är det alldeles försent, och dom sitter i häxkitteln, och börjar nu ty sig till de som är lite äldre än dom själva, ty att söka sig neråt i ålder i sin gemenskap går bara inte, ty där sitter nästa generation, som spyr etter på de som är lite äldre än dom själva...

Men fråga inte mig varifrån ursprungligen dessa grumliga tankar kommer. I äldre dagar så hade vi ju respekt för de äldre, och man kallar ju fortfarande i vissa kulturer i byarna m.m. de som bestämmer, "de äldste"... "Byhövdingen" duger bara till om han är äldre, och människor som här i Thailand spökar till det för sig, och spyr sitt gift kommer ALDRIG någonsin att bli "byäldste" i något enda sammanhang så länge dom lever... Dom är bara copycats, och har inga egna originella tankar alls, en stor jävla tumme ner för dom tycker jag... fasen va gött det var att spy lite galla.....

Men visst är det kul om man kan skämta om hur man ser på ålder när man själv är i olika åldrar i livet... Det finns ju t.om. dikter och sånger som tillägnas detta. När man är fyra år, så är en tio:åring gammal och sleten. När man är 16 år ung, och tittar på en 25: åring, så är den killen helkörd ju..... En 30:åring tycker att livet nog är helt värdelöst och helt slut när man når 45 år i livet.... När man själv bliver 48 år gammal, då är tycker man att livet säkert är slut vid pensioneringen tror jag...

Men vid runt 45-50 så händer det någonting ganska allvarligt med vissa människor ute i samhället, i alla fall i vår egna falang-kultur. Det blir då dags att bli hatisk gentemot de som är äldre, och det är bara fan om dessa gubbs skall vara lyckliga, så fungerar bara inte livet...Att flytta till Thailand är som att få en jättestor vitaminspruta som håller i sig nästan hela livet verkar det som. Plötsligt börjar vi uppskatta livet igen.

Plötsligt så är det kul att charma brallorna av damer igen, och plötsligt är det helt OK att tro på alla komplimanger som gödslas på oss män. Och varför inte egentligen. Varför är det så NOGA att påvisa att det enbart är ljug??? Löjligt!! Plötsligt att gå ut här och dajta en jämngammal dam, är som att dajta sin mor ju!!! Men för Guds skull låt oss som vill, vara fåfänga,, Jag VILL vara fåfäng, det är mitt liv, och jag bestämmer fanimej över det, det gör inte du din jäkla fjant som öser ditt gift över din omgivning!!

Mitt liv rullar på nu, och i stort, så gör jag saker idag som jag VILL göra, inte saker som jag MÅSTE göra, vilket har skett hela mitt liv... Fantastiskt tycker jag i alla fall!! Min fru tycker att jag är barnslig för min ålder. Men jag sade till henne att om jag vore det, så skulle du hamna på rygg flera dagar i veckan..... - "Ja men....."  - ”Hallå stopp där, inte ett ord till”... sade jag!!

Ålder är bara en siffra som många har sagt tidigare, och att vi män är barnsliga lägger många år till våra liv... Att bli äldre i samklang med någon annan är bara bullshit tycker jag... Har absolut noll lust att åldras i takt med en kvinna som blir kärring när hon når 48.. Nä ha kul, ta ansvar visst det är OK, men för hillvitte var barnslig och skit i de flesta konventioner som finns. Dessa konventioner är enbart till för att obstruera ditt och mitt liv, och lägger oss i en alldeles för tidig grav!!

Handskak

Chaiyaphum MDCCCVIII, Thailand

15 juni 2014

85,8 kilo - 85,4 kilo (31 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4.816

Forts, från förra kapitlet.....Han började sömndrucket att laga mitt däck, och strax så kom hans fru ut också, även hon hade slaggat det såg man tydligt, och därefter kom fanimej deras son ut ävenledes... Sonen var i skolåldern, men han var bevisligen hemma. Jag förstod direkt varför. Jag kunde inte med att rikta kameran emot den lille pojken (11 år cirka), men han såg ut som Vincent i Odjuret och skönheten, han som levde nere bland avloppen någonstans i USA, den som ju gick som serie på TV.

Vincent hade ju en deformerad kagge (näsa) som ju täckte hela nyllet, och denna lille pojke hade exakt en sådan näsa. Fy fan va synd jag tyckte om honom. Här i Thailand, så finns det ju inga som bryr sig mer än föräldrarna förstås. Sjukhusen gör inget, och politikerna gör inget. Det springer omkring missbildade människor här i parti och minut, och oftast så har dom egentillverkade handikapp-hjälpmedel, och får klara sig bäst dom kan på egen hand.

Jobbet blev klart, och jag gav jag förutom att det kostade 20 baht, även 20 baht extra för pojken som jag pekade på och sade - ”Iteem” (icecream betyder det). Hans morsa och även farsan blev sketglada, och erbjöd mig vatten, vilket jag tog emot så dom skulle känna sig goa.... Jag cyklade iväg, och det är ju mycket att kolla på faktiskt. Har säkert skrivit om det förut, men man upprepar sig tyvärr utan att ens komma ihåg det, men det kanske är en rättighet som man tar sig med ålderns rätt, eller??

Jo jag stannade till för att pissa bakom en buske och där stod ett andehus, som vaktade över risfälten där bakom, där finns ju allting ifrån godis, söta drickor till halsband i blommor och plast och ävenledes fotografier av olika gubbar, aldrig tanter... se fotot...

När jag cyklade vidare vid floden så ville jag bara fotografera den goa buffeln, han var misstänksam som bara fan på mig och släppte mig inte med blicken en sekund...Jag kände mig som lejonet som smög på buffeln...

Jag hade nu varit ute runt 2,5 timmar och cykeldatorn stod också på 36 km, och precis när jag svängde in på gatan så öppnade sig himmelen,. Jag har oftast en jäkla tur med regnet, och hinner allt som oftast hem. jag gick in, och sket i allting, hällde upp en grogg och satte mig därbak och bara  drack stilla utan att behöva tjöta om nånting och bara njuta, jag var ju ensam.... Regnet vräkte ner, se foton, men det gjorde absolut ingenting. Groggen var suverän, och sedan blev det dusch, och även  denna dag gick i dur...

Idag så tog jag ner Yongyut till Restauranten som ligger nere vid vattnet som jag cyklat runt nu många gånger. Jag satte ju ävenledes in foton på densamma. Vi åkte dit, för jag ville kolla in om det  var nåt att ha.... Vi kom dit, och blev fanimej proffsigt emottagna utav en ung tös som verkligen  ansträngde sig så gott hon kunde, och det måste man uppskatta.

Vi bestämde på stående fot, och bokade in oss till nästa lördag att käka där. Tilldragelsen är att Yongyut fyller år den 18 juni (39 år), men hon vill fira det på lördag, när folk är fria ifrån arbetet. Så vi bokade in 12-15 människor, vi vet ju inte exakt eftersom det alltid brukar dyka upp dessa gratisätare som alltid kommer oinbjudna... Jag har sagt till Yongyut att jag inte vill se dessa kärringar ifrån byn  bara dyka upp. Vill dom komma, så får dom fanimej säga till innan via Yutin och Baloo som ju kör flaket fyllt med kärringar.

Vi tittade på menyn och den var imponerande och där fanns en blandning utav falang-ingredienser, så man kan faktiskt beställa mat med falanginslag, så alla skall allt bli nöjda. På spritsidan, så fann jag vin både rött och vitt, där fanns Singha, Leo samt Chang öl. Jag fann Smirnoff, Baccardi Breeze, Regency, Blend, Lao Khao, Johnny Walker samt ytterligare sorter som jag glömt. Det var med andra ord välbeställt med det mesta.

Och utsikten ut över sjön var fanatiskt vacker, och där fläktar det helt utan problem, så sitta där vid kvällningen med en bris svepande in, fungerar nog allt, för där fanns ju också tak över huvudet. Till  sist så säger den unga damen till mig, på sin komplett stapplande engelska att den 16 juni så  kommer dom att starta på eftermiddagarna med att kunna servera spagetti och köttbitar steak med potatis och ris.... ja det tar sig som mordbrännarn sa...

Sitter här och googlar och om någon vet nåt så får ni gärna skriva en rad till mig... Jo jag kände nu häromdagen att det svider i urinröret mellan rövhålet och pungen när jag pissar, ursäkta språket,  men det heter så.... Och man börjat ju fundera i massor av olika banor typ cancer i pissamentet o.s.v. Men den grejen har jag ju redan kollat, så det är lugnt.... Jag är inne på kanske en infektion??? Eller  så lutar det åt att min sadel på cykeln är kass.

Och sitter man som jag gör i 3-4 timmar stundtals på dagarna, och hojjar runt i denna värmen på en taskig sadel som pressar på unrinröret, då kanske det blir tillplattat. Min undran är då, kan ett urinrör bli tillplattat, och därmed svida när man pissar... Va fan finns bröderna Fåglum när man som mest behöver dom!! Jag struntade för övrigt igår att cykla alls, och idag på kvällen, så kändes det mycket bättre, så kanske det skall till ett sadelbyte då.... För hur roligt är det att pissa, om det nu måste svida... Fan det är ju som att äta chokladpudding med halsfluss, tror jag i alla fall...

Handskak

Chaiyaphum MDCCCVII, Thailand

14 juni 2014

85,8 kilo -  85,1 kilo (17 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4.812

Jag vill starta dagens kapitel med att prata om gårdagen. Jag slog återigen ett viktrekord igår efter cykelturen. Jag kom hem, pissade och duschade och vägde mig. Och vågen dansade ner på unika (för mig) 85,8 kilo. Jag har inte varit nere på under 86 kilo alltsedan 1994 skall ni veta. Nu när jag käkat upp mig och fyllt på vattenförrådet i kroppen, så ligger vikten på hyggliga 86,4 kilo, och det är helt OK.

Jag vill inte stressa ner min vikt, utan gå ner kanske 1-2 kilo per månad, jag tror att då hänger man med känslomässigt också, och också kroppen trivs och hjärnan tycker att det är kul.....Vi får hoppas på en god fortsättning..

Idag så blev det en lite ombytlig och hyggligt händelserik cykeltur, Ibland är ju det bara på det sättet i våra liv. Hu skall man starta egentligen. Jo kan väl nämna det då som har varit på tapeten tidigare, där Jonas bl.a. har varit hygglig med information. Jo det gäller hur illa jag tyckte om thailändska sardiner, och inte hittat ett endaste märke som gick att käka med välbehag.

Nu plötsligt så hade Yongan kollat in ett märke som jag helt hade missat tidigare (se fotot), eller om det kanske bara inte fanns då, vet faktiskt inte. jag blev först lite sur att hon slösade pengar på de skitäckliga sardinerna, som ju thai bara har till en endaste sak, och det är att smaksätta sin mat med, och ju rötnare sardinerna stinker, ju bättre är det för maträtten.

Nu tvingade Yongyut mig att smaka, och som vanligt så använder jag näsan, för den är mitt absolut bästa smaksinne konstigt nog. Sardinerna i burken luktade helt OK, även om jag var misstänksam och negativ, så luktade dom helt OK. jag rostade en macka, värmde mig en kopp kaffe, och smekte på lite sardiner på mackan, och jag måste säga att jag inte kan klaga på nånting, så nu får jag köpa den sorten om jag vill ha sardiner, bra jobbat Yongan!!

Strax därefter när jag nästan var beredd på att sticka ut i bastuvärmen igen, så hörde jag röster och gap utanför, och det var ju släkten som kom helt oannonserade förstås. Dom anser ju det vara ett helt jävla nerköp om dom skulle tvingas att ringa först och kolla så vi var hemma, det är INTE thaistyle.... Men skitsamma, trevlig släkt jag har, så kan inte klaga alls faktiskt.

Baloo, äldsta systern, kom in och bar en stor säck ihop med Jennifer hennes dotter. Det var knåderis i hela säcken... Det står 50 kilo, men säcken är ju inte full ,men där är säkert uppemot 20 kilo utav detta ganska värdefulla knåderis, och de propsar på att vi INTE får betala, utan det skall vi bara ha....

Jag vet inte, men jag får en känsla av att de fortfarande, efter 3 år, är tacksamma för att jag och Yongyut gav Yutin (hennes man) 3.000 baht så han kunde reparera sin bil på studs... Kopplingen och växellådan var tydligen helt kass... det verkar som om han aldrig tänker glömma den grejen.... Men jag blir i alla fall väldigt glad över hur de sköter sig. Och också att med sitt uppförande, så kommer alla dessa löjliga rykten ifrån alla stenbord nere i turistorterna, där merparten av alla expats och utlänningar bor, helt på skam.

Dessa människor, de kör ju ett endaste tugg bara, och det är att Isaan-människor är pengagalna suputer hela högen, och gör allt för att lura alla falanger som kommer i deras väg.... men som ni alla fattar, så är det ju inte alls. Klart att det finns skumrasktyper häruppe också, men inte alls i den omfattningen som de som bor därnere tycks tro...Och framförallt inte lika mycket skumrask som ”de facto” bor därnere i turistorten. Ty där bor de sämsta av de sämsta, BÅDE bland falanger som bland thai, med vissa små undantag förstås..

Dom åkte strax iväg, skulle iväg till Big C och MAKRO för att storhandla till byn, och fylla pick upen. Yongan hakade glatt på med sin moped, och jag tog chansen och drog iväg ut i bastuvärmen...

Mycket träffande så kom jag strax till ett litet hyggligt avskärmat och halvt bortglömt tempel ute bland risfälten. hade inte varit därinne förut, så en vattenpaus och kamera kom väl till pass. Tyckte att bilden som var målad över entreen till ett av de stora rummen var ganska fräck, inte unik, men hyggligt fräck...(se fotot).

Byggnaden bredvid (se fotot) kanske ni kan lista ut vad det är... ja just det,, pärleporten till helvetet.... Det är där man antagligen kommer att hamna så småningom, när det är dags att gå till den långa vilan... Alltså en ugn a la buddist-style.... Den är väl använd, och det finns ju ingen som bryr sig att rengöra ugnen annat än att skrapa bort askan inne i ugnen, men ingen som snyggar till ugnen på utsidan, inte i Thailand inte!!

Ibland hittar jag en lite oansenlig blomma (se fotot), och med makro och ytterligt nära, så blir ibland fotona hyggligt bra... Ingen unik blomma, jag bara gillade den, och så fick jag en anledning att vila...

Jag passerar ju ofta dessa hus som är så färgglada, jag har ju pratat om det tidigare, och de finns överallt (se fotot), och i tillägg till det, så byggs ju helt vilt nu här i Chaiyaphum alla dessa lägenhets-komplex, alltså enstaka byggnader, som ofta rymmer 10-14 lägenheter kanske, inte speciellt stora alls. Men färgerna gott folk är skitfräcka, jag gillar verkligen thais färgkombinationer... se 2st foton bifogat...

Jag befann mig nu ute på motorvägen bort till Baan Khai, och hade väl styvt 3,5 km kvar dit, så plötsligt så blev det punka, och hillvitte vad olustigt. jag fick stiga av, och promenera i denna grymma värme, det var runt 40 grader nu. Jag började gå, och lyckades faktiskt att få lite frukt på vägen av allvarsamma fruktsäljardamer, och de var underbara. En gubbe stannade mig, och sade att det bara var runt 1 km kvar att gå, så fanns det en kille som kunde laga däcket för mig.

jag gick och gick, och det gick långsamt i den värmen, och T-shirten var pisseblöt, och mina sandaler var stekheta emot mina fötter så jag var rädd att förstöra skinnet... jag kom nu fram till ett stånd till sist, där en dam stannade mig och lotsade mig in till ett hus därbak. Hon skrek som en gasell på innehavaren, och han kom ut tovig i håret, och hade sovit som en gris förstås, trots att klockan var  11.45 vid detta laget...(se fotot). Forts. nästa kapitel...

Handskak

ChaiyaphumMDCCCVI,Thailand

13 juni 2014

86,0 kilo - 85,8 kilo (16 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,790 

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                        

Här kommer det en video som tillägnas helhjärtat kisar som ser ner och underskattar andra människor, gärna lite äldre. Det är ju oerhört viktigt att man skall trycka ner äldre, och få dom att  känna sig utstötta ur samhället, och bortpetade från arbetsplatserna. Varifrån denna vilja kommer vet jag inte, men jag tror att det beror på grejor som är alltifrån människans gryning!!

Vi människor är ju skapade för att överleva till varje pris, och det lever väl kvar i våra gener, och är man då, som väldigt många är, ganska primitiva i sitt tänkande och i sin läggning, ja då vill man ha bort de äldre för att bereda plats för yngre. Kanske inget fel i det, men varför inte göra det på ett mer behagligt sätt då tycker man?? Kanske med lite tankeverksamhet, så kan man ju i alla fall fundera på om man inte är lite fel ute i bland....

Hemma hos Dan, så fick jag hålla i min hand den fanimej största mango som jag någonsin sett. Det är absolut inget fel i att äta den, så vi skall låta den ligga till sig lite grand och sedan hamnar den väl på tallriken i någon form och skepnad!!

Nu visade det sig strax att York också hade en jättemango, se fotot med måttbandet. Yorks mango var runt 1 centimeter längre än Dans, så nu letgar vi alla efter den där största mangon,, och ta hem priset....

Sveriges nationaldag, den 6:e juni, och vi hade Lasse och hans fru Bpoo här på middag. Vi körde nationalist-käket, och tuggade i oss sill, potäter, gräslök, gräddfil, snaps och öl och avslutade med ett gäng groggar. Det blev en kul tillställning, Lasse låg dock "före mig", alltså i "pool position" hela kvällen, och jag kom fasen inte riktigt "ikapp".

Men vi käkade gott och hade goa flabb, och trivdes gott ihop. Han är väldigt lätt att umgås med och det är också hans urtrevliga fru. Så för en enda gångs skull så käkade faktiskt fruarna precis samma mat som vi män gjorde, och det är ju inte nåt man ser annars. Helst vill ju fruarna sitta på utsidan, med sin luktande mat, och med sina starka kryddor och sin avskrädeslukt på käket.... Men denna dag, så satt vi ihop och det var görkul....

Lasse och Bpoo visade det sig, skulle åka iväg direkt på morgonen till Jomtien och härja i havet, de har ju en brorson som de gärna vill visa havet, och sedan så skulle de sammanstråla med en annan brorson med mamma pappa nere i Jomtien, dessa åkte dock med bussen under natten ända ifrån Phitasanulok.

Lasse berättade plötsligt att de saknade hotellrum, han e la go den gubben, och bad mig att kontakta "mitt" hotell Avenue In som ju ligger på Soi Welcome och boka rum där. Inga problem, jag gick in till datan och SKYPADE och bokade 3st stora rum för sällskapet, så det löste sig ganska enkelt måste jag säga.... Pratade sedan med dom på söndag eftermiddag, och då var dom redan på väg hit hem igen, så det blev en riktig snabbis.....

Detta var alltså på fredagen, på lördagen så var Dan och Amphorn inbjudna på mat. Vi vill ju så himla gärna bjuda tillbaka till dessa människor som alltid är så generösa mot oss. Lasse har ju alltid varit storgenerös så det var himla kul att få en chans att bjuda tillbaka lite mat. Och Dan har ju redan hunnit bjuda oss på groggar i 2 omgångar plus en middag... Så det var läge att bjuda in dom också.

Jag bjöd Dan och Amphorn på Tacos, och det blev för himla lyckat, jag hade ju köpt med mig Tacoskrydder, både för kötttfärsen som för toppingen med gräddfilen, det blev helt enkelt kanongott, och även denna kväll, så satt dessa 2st "kvist och stjälkätare" Yongyut + Amphorn och käkade exakt samma sak som oss... Jättekul faktiskt.

Det gick t.om. så bra att Amphorn slafsade i sig en 3.a Skånes akvavit.... Det är alldeles för stark sprit för thaimänniskor, och Amphorn, tog en klunk av dessa 3 cl. och började sedan att fnittra och blev sig sedan inte riktigt sig själv igen under kvällen, görkul dam den måste jag säga!! Maten blev alltså lyckad, och sedan till efterrätt, så blev det chokladpudding, och det älskar alla här, alltså BÅDE thai som falang..

Så det var en vröl-mätt grann-gäng som gick hem kl. 19.30 redan, Dan brukar ju inte vilja stanna så länge, han skyller på att han är gammal... Men det är helt OK, man blir ju själv inte så himla bakfull då heller, och kan fungera som människa även dagen efter.... Så det var med elegans som jag cyklade ut idag söndag och tog en runda på 20 km i den lagom goa 32 gradiga värmen...

Handskak

Chaiyaphum MDCCCV, Thailand

12 juni 2014

86.5 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4.789

Idag så hördes det återigen tjafs och höga gap och skrik inifrån old food´s hus (vår granne). Hennes dotter (Miss Pussy) och hon själv har nu tjafsat flera dagar om nånting, och idag, så hade Yongyut varit ute och flyttat på vår torktvätt ifrån det ankommande ovädret på kvällen, och då lyssnat "lite bättre".

Jo hon har berättat för mig redan för ett par dagar sedan, att det hade nu ankommit ett nytt "offer" i form av en falang till huset och till Chaiyaphum. Miss Pussy är tydligen numera stationerad nere i Pattaya, så det är väl inte helt omöjligt att någon av Er som läser detta har varit där och pillat själva.. på hennes alltså...

Hon är riktigt snygg och grann, men nu när man "känner" henne och hennes kvaliteer, så ser man ju inte alls längre det snygga tyvärr, utan mest bara så ser man en ganska stygg, röten och självisk människa, som inte ens drar sig för att lura grannar som bor 20 meter bort. Jag tänker då på den där dajting-grejen som jag berättade om för 2-3 år sedan...

Jo Yongyut berättade i alla fall att tjafset som man kunde höra var av 2 olika sorts tjöt. Det ena och återkommande var att Miss Pussy tjötade med en prostitutions-kollega nere i Pattaya, de hade tydligen ett offer där som de inte riktigt var ense om, alltså vem som skulle få nöjet att riva av den stupide falangen hans pengar....

Men det riktigt roliga tjötet med högljudda röster hit och dit, var alltså mellan Miss Pussy och hennes mamma (Old Food). Mamman i stort sett förbjöd dottern att lägga mer tid nu på denna falang som fanns i deras hus, han var alldeles för ung, och därmed hade han absolut inga pengar att erbjuda familjen, så old food ville att dottern skulle dumpa killen illa snabbt.

Ja det är ju allom bekant att alla dessa ungdomar som kommer hit ner, bara vill ha gratisnummer, och i sin  tur lura thaidamerna att det finns en framtid. Dessa unga bockar lever helt och hållet på saker och ting som andra har ordnat för dom, alltså äldre gubbs med pengar har banat vägen för dessa unga kisar.. OK Jag vet ett trevligt undantag, hehehe...  Ja ”JO”, jag glömmer dig icke..

Yongyut säger att killen kommer ifrån Sverige, och med det menas att han är flintis...Jag har sett honom den enda gången, och han var flint... Så i och med att jag är flint, och ifrån Sverige, så har Yongan bestämt att alla flintisar är ifrån Sverige, och därmed punkt och slut!!

Dottern Miss Pussy, trodde att där fanns pengar att hämta, lite grand i alla fall, så hon ville ge det lite mer tid... Och under tiden så står och sitter falangen där 2 meter ifrån, och dessa 2st thai står där helt och hållet utan att skämmas, och fullständigt skäller ner denne falang, och nedvärderar honom till en handelsvara bara...

Jaha,,, och vad är det för fel på det då??? De flesta falang kommer ju ändå hit till Thailand och gör detsamma med thaidamerna, ”upp med 1.000 baht och en barfee, och sedan umgänge”,,,, Är inte det att behandla folk som en handelsvara, så säg!!!

Falangen finns inne i huset, en endaste gång har jag sett honom på utsidan nu sedan 5 dagar tillbaka, och då satt han baksidan med en öl. Jag kommer runt knuten i min trädgård, och får syn på honom, och blixtsnabbt inifrån kommer miss Pussy och drar in honom i huset.. De vågar ju absolut inte att falangen börjar prata med mig, de är ju livrädda att jag skall kalla honom för nummer 10, eller kalla honom för nästa offer.....

Denna familj bedriver verkligen ett horhus, och de skäms inte ett skit för det heller. Pappan i familjen, försäkringstjänsteman som han är, han verkar helt ha slutat jobba nu, han kommer och går dagligen runt 5ggr till huset här, och alltid ihop med sin fru Old Food. Yongyut hade nyheter på den fronten också minsann.... Jo denne försäkringskille, han hade gjort en framstöt på ett företag på en av de anställda där, och den damen var tydligen"lierad" med chefen på företaget...hahaha!!

Så den chefen ringde upp Old food, och berättade att hennes man försökte att ta hans fästemö som Mia No (2.a fru/älskarinna). Old Food blev 7 tunnor rasande, och det blev tydligen räfs och rättarting, så nu får inte försäkrings-killen göra ett kundbesök ens utan att old ood är med också, hahahaha"

Secken familj, så nu mer eller mindre verkar dom helt förlita sig på Mis Pussy. Tänk att Er dotter är en hora, och ni upplåter Ert hus till detta, ohhhh ursäkta huset tillhör ju faktiskt miss Pussy, old Food med make, alltså mamma och pappa är ju faktiskt inkräktare här... ja då är det väl inte så farligt då!!

Ja jösses tänk att denna lilla episod skulle ta upp ett helt kapitel, ja förunderlig är vår värld, och ändå tycker så många människor att den är enkel att förstå. Enkla saker bedöms fullständigt olika, och olika kulturer är så olika som dom bara kan bli...

Men tänk ändå va enkelt det är att kullkasta en kultur, och se på den som primitiv, ända tills man plötsligt får en Aha-upplevelse och blir tvungen att titta både en eller två gånger på den kulturen igen,,, kanske den inte var så himla dum trots allt!!

Handskak

Chaiyaphum MDCCCIV, Thailand

11 juni 2014

86,0 kilo - 87,2 kilo

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är efter middagen - ingen cykling idag

ATM-kurs; 4.780 (skit oxå = neråt hela tiden)

Idag onsdag 4 juni 2014, så åkte jag med Risto till Khon Kaen. Han kände sig lite osäker, och så har jag hjälpt honom att komma igenom i sina tankar, att skaffa ett uppehållstillstånd baserat på retirement, är bra mycket enklare och billigare, än att hålla på med att köpa Non Immigrant O-A eller ännu värre Non immigrant O.

Så Risto skall åka till Finland om 3 veckor, och han har fortfarande ett giltligt O-A fram till 26 november, Jag fick informera honom att se till att återkomma i god tid INNAN hans O-A går ut, för då tar vi oss till Khon Kaen igen, och ansöker om detta uppehållstillstånd. Dock innan detta, när han dimper ner på flygplatsen, så sa jag till honom att han skall ta sig till sin ambassad i Bangkok, och visa upp ett intyg ifrån Finland på hans månadspeng, den skall ju vara minst 65.000 baht.

Ambassaden utfärdar då ett intyg på sitt egna brevpapper, som Risto sedan lämnar med sin ansökan om uppehållstillstånd, resten av pappershanteringen är skitenkel. Så han är gör-glad över att jag hjälpte honom med detta. Han var så himla glad, så han t.om insisterade på att bjuda mig på den triple-cheese-burgare som jag beställde på McDonald på Central Plaza.... Inte illa, inte illa...

Vi valsade runt på olika ställen i Khon Kaen, säkert runt 4 timmar. Under hela denna tid, så såg vi inte en endaste militär. Det enda som var annorlunda sedan jag var senast i Khon Kaen och Central Plaza, var att en kille stod där på andra sidan bilen när vi fick vår inträdesbiljett, och han hade en stor spegel som satt på ett långt skaft, så han tittade under alla bilar, De var väl rädd för dessa röda bomber, eller andra vapen fastsatte under bilarna. Bra gjort i alla fall, jag har NOLL problem med folk som sköter säkerheten.

Man vande sig väl när man var nere i Israel på 1980:talet vid flera tillfällen, det tog ju "for ever" där i tullen. Och man förstod ju ganska snabbt anledningen när man sedan steg ut på gatorna i Jerusalem och Tel Aviv. Där det small hyggligt ofta, och vår egna TV och svenska politiker till trots, så kunde ingen vänsterpropaganda i denna värld sudda bort alla bombdåd som dessa muslimer gjorde inne i Israel..

Men allt gick bra, och man märkte noll och ingenting inne i Khon Kaen, måste vara hemskt tråkigt att vara reporter och inte ha nåt att rapportera, undrar om dom får sparken då eller? Man skulle gott kunna tro det i alla fall, eftersom dom är så villiga att hitta på en massa "spökhistorier" i alla lägen.

Vi kom hem i alla fall igen runt 13.30, och det var en trevlig dag må jag säga. Jag tog en liten tupplur faktiskt hemma, ja just det på dagtid, men sedan efter 30 minuter, så blev det cykel, men endast 16 km, det fick räcka denna ganska intensiva dag..

Lite foton på de snyggaste kvinnorna i världen, de har hållit måttet, eller skall man säga måtten nu under 50 år och mer....Och fortfarande har dom utseendet och formerna i behåll, kolla själva, Betty Boop och Modesty Blaise....Tänk ändå om våra val i livet hade haft de måtten, och den förmågan att behålla formerna, hur annorlunda hade inte världen sett ut då? Skilsmässorna hade stannat av helt, eller?

En annan sak kommer ju till en i tankarna när man fick höra hur en 3 eller 4:a åring här borta i Asien, fick för sig att pappas pass var en målarbok. Vågar jag säga att barnet var lyckligt, och tyckte att det var skitkul att transformera pappan till något helt annat än det ursprungliga. Just denna pappan tillhörde nog inte de vassaste knivarna i lådan. Ty han tog just detta pass med sig när han skulle resa ur landet (Thailand) och hem till England. Behöver jag säga att han blev nekad att lämna landet?

Man noterar och ser ju en hel del saker när man är ute på cykeln så klart, konstigt vore det väl annars? En kille försörjer sig i Byn Bang Mohk med att ”laga saker”. Just detta med att laga saker är ett ansett yrke bland thai. Inte för att man behöver gå i skola eller nåt sånt, nä det behöves ju inte i Thailand.

Det spelar ingen roll om du så lagar; TV, radio, stereo, tvättmaskiner eller kylskåp, lagar hus eller om du installerar eller fixar till elektriciteten. Skola behöves inte, här är man så smart i Thailand, så det räcker med vanligt ”bonnförnuft”.. Det är väl därför också som vi falanger mer än gärna kollar om saker och ting är jordade eller inte. Om elen har direktkontakt med vattnet inne i duschen o.s.v.

Dan ringde idag på eftermiddagen, han hade varit nere i Pattaya ensammen och hälsat på en kompis. Han bad oss komma över för han ville hälla i oss ett par groggar som han uttryckte det. Vi gick över, och det blev en trevlig tillställning må jag säga. Vi startade med Vodka och Pomerans-juice, det blev faktiskt 2st sådana goingar. Dessa tog ju slut så klart och groggvirket  var därmed till ända.

Jag stövlade över till vårt egna kök och frys, och hämtade en plastpåse med Mangoslafs, och tinade upp den, fyllde på med dubbel mängd vatten x 2, och så hade vi groggvirke i mängd igen. Åter över till Dan, och så avslutade vi med 2st vodka-Mangojuice-groggar.... Vi käkade jordnötter till det, och onionchips och pomerans-äpplekärnor som ju är skitgott... Dan överraskade stort, och hade handlat åt mig som en överraskning.

Han gav mig en modern pepparkvarn, skitbra faktiskt. En Heinz barbeque-sås. 2st konserver med matjefilebitar.... Jäkla snäll kille må jag säga..... Efter detta så stövlade vi hem, glada i hatten och humöret på topp..... Blir en jobbig natt att sova, eftersom jag är kass på att sova med alkohol i blodet.. Men jag får la kämpa på!!

Handskak

Chaiyaphum MDCCCIII, Thailand

10 juni 2014

86,8 kilo - 86,0 kilo (38 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4.830

Ganska lustigt det här med med Luk Khreung och uppfostran, vi har ju redan pratat om den där killen som hade sina dubier om skolgången här i Thailand, och så stötte jag på denna engelsmannen, som ju ändå bott här så pass länge, men som ändå såg allting ganska klart i sitt liv tyckte han. Låt mig berätta vad denne kille berättade för mig om hans egna hemsituation med sitt barn.

Han är idag 43 år år, och hans fru är 34 år gammal, och killen har bott och arbetat nu i Asien för nästan 10 år. Och som han sade, han har ett bra arbete att försörja sig med. Lite resor har han, och arbetet kräver av honom att han är frånvarande en del ifrån sitt hem. Hans fru arbetade på Khrung Khri bank, och hade ett bra arbete där på mellannivå, men ett bra jobb som hon gillade.

Han säger att frun är kanon och hon ser dessutom väldigt bra ut, så allting är OK på den fronten med familjen. Och han berättade att hans thaifamilj har det relativt bra ställt, och krävde aldrig någon Sin Sod för sin dotter alls. Dom (föräldrarna), är nu nu pensionerade och ber aldrig om någonting, och får heller ingenting.

Han var som så många falanger, väldigt noga med att påpeka just detta med att dom lyckats med att "lura" kulturen här i Thailand, och att just deras svärföräldrar minsann inte är som de andra thaimänniskorna här i Thailand. Man måste skratta åt de typerna son  kör det billiga tugget...

Han fortsatte, och sade att dom har en son ihop, och en baby på gång också. Frun har nu stannat hemma, och hennes mamma (svärmodern), bor nu också hemma hos dom, och skall hjälpa till med barnen. Detta beroende på att killen själv är borta ganska mycket med sitt arbete. Så det känns bara bra faktiskt tycker han. Men säger han nu... Vår son är nu uppfostrad VÄLDIGT mycket i thaistyle, och det innebär noll struktur oftast, inga fasta mattider och inga fasta sovtider.

Han fortsatte, egentligen så är min fru väldigt lat med sonen och uppfostran, och hon gör inga som helst aktiviteter ihop med pojken, utan det handlar så gott som enbart om TV-tittande och pillande på IPAD:en. Vissa dagar när jag kommer hem lite oförhappandes, så sitter min fru där med facebook, sonen leker (ganska lyckligt i och för sig) med IPAD, medans svärmor ligger och trynar, vilket för övrigt verkar vara ett scenario som är vänligt bland thai. Alltså att nana middag även om dom är vuxna människor...

Detta är ju den enkla vägen ut vad det gäller barnuppfostran, och min fru tycker nog faktiskt också att detta är det riktiga sättet att uppfostra barn på. Alltså att ge dom mat, och ge dom mycket kärlek. Och hon är faktiskt en bra mamma trots allt, inget snack om den saken. Men jag är rädd, fortsatte han, att hennes sätt att uppfostra barn är en spegelbild av hur hennes föräldrar uppfostrade henne. Alltså att huvudsaken var att man var i samma hus som barnen, var tillräckligt för att kalla det uppfostran.

Medans min bild av en uppfostran, är att man kanske GÖR saker på toppen av själva grunden att vara med dom. Man kanske hittar på att göra saker ihop, simmar, läser böcker ihop, går på stan ihop, och åker till lekparken ihop. Han menade på att vissa kvällar så kommer detta lilla barn inte i säng förrän kl 22.00. Igår sade han så hade ungen inte fått mat sedan middagstid, och då var klockan 19.00. Och frun kunde inte fatta att barnet skrek för att det var hungrigt.

Häromdagen så dök plötsligt helt oväntat släkten med 10st familjemedlemmar och annat löst folk upp vid dörren, och skulle in och leka med ungen, klockan var nu 20.30 och barnet skulle lägga sig. Detta hindrade inte på något sätt thai att hålla honom uppe och leka, och hetsa upp honom. Sova kan man ju tydligen göra när som helst, och man kan ta igen sömnen när som helst...!!!

Killen berättade att han nu har sett att det börjar bli ett problem med det hela, alltså uppförande-mässigt. Barnet verkar otåligt, och så fort som han inte får som han vill, så slänger han saker omkring sig, och allmän surhet och han är hyper, låter ju nästan som vilket barn som helst. Men sedan fortsatte han, och jag själv som inte har någon större erfarenhet av det som sades nu, kan ju inte argumentera emot..

Han menade på, att när han jämförde med barn här i Thailand och barn ifrån sitt egna hemland (England), så var skillnaden hemskt stor, han kallade det "mindblowing" faktiskt!! Och skillnaderna var t.ex. i temperamentet, mognaden, oberoendet och även en stor skillnad i intelligensen till fördel falangbarnet...

Och allt detta tillskrev han uppfostran och det sättet som thai uppfostrade sina barn. Han menade helt öppet på att skillnaderna var grymt stora, alldeles för stora för att egentligen tolereras av sunda föräldrar!!

I alla fall menade han på, hela denna situation gör mig tokig. Det är nog dags att sätta ner foten och göra nåt åt det. Skicka hem min gamla svärmor, och se till att ta tag i uppfostran själv, och låta frun sätta lite fart på grejorna därhemma. Men problemet kvarstår ju för min egna del. Jag är borta 3-4 dagar i stöten, och jag vet ju inte ett skit vad som försigår hemma då. och allt som jag föreslår kommer ju helt klart INTE att användas.

Han fortsatte, vissa thaikvinnor verkar helt och fullt förstå falangsättet att uppfostra barnen på, medans andra inte fattar ett skvatt, och bara kör på i gamla hjulspår alltsedan 1700:talet... Min fru inkluderad sade han.... Synd bara för dessa sista, de förstår inte alls fördelarna med en vettig uppfostran med struktur i livet, att det ger mer stabila och intelligenta barn i slutändan.

Nu satt han där och undrade hur andra gjorde.... Han sade, jag har en thaifru och jag har ett blandbarn som är mitt barn, och jag vet sjuttan snart inte vilket ben jag skall stå på.... Hade jag haft en chans, så skulle jag för mina snart 2 barns skull flytta hem till England, och börja om där, så att dom åtminstone får en chans i livet att bli nånting, att förstå nånting, och att få en överblick över världen, och inte hamna här där inkrökheten är i sitt esse..

Sedan säger han efter att han sagt allt detta, något rent fantastiskt, vilket man hört ifrån politiker och annat löst folk, han sade - "Inte för att jag säger att thaiarnas sätt att uppfostra barn är fel, men jag bara undrar om någon har nåt förslag vad man skall göra och agera"????? Hahaha, han måste ha glömt vad han sade alldeles nyss om hur kass det är här borta........

Det enda som jag lyckades klämma ur mig innan jag sade nåt helt fel och dumt var - "Du har inte funderat på att hjälpa till lite grand med uppfostran då? Inte bara lägga hela lasset på din fru, och sedan skylla precis allting på henne. Kanske det är du själv som skulle ta några timmar i veckan ifrån ditt värdefulla arbete, och stanna hemma och fostra och umgås med ditt barn, det är allt jag kan säga slutade jag...." .   Jävla skitämne egentligen....

Detta ämne är ju precis det som jag personligen, och säkert många fler med mig är helt rädda för. Man får ett barn, man blir lycklig, ända tills man upptäcker i 3 års åldern att det egentligen inte är ens ”egna” barn ju.....Därför att man kan inte ens snacka riktigt med barnet, thaikulturen har helt svalt barnet,,, och inom kort så är jag bara en falang för barnet, inget annat...... Och det jäkla scenariot kan andra stoppa upp någonstans där solen inte skiner och behålla själva...

OK jag fattar dom som skaffar ungar och bor i Sverige där barnen får en chans, men att bo här och få ett barn, den grejen kommer jag ALDRIG att göra faktiskt, men grattis till Er andra som tycker annorlunda!!

Handskak

PS.. Bilden föreställer Leuk Khreung som har smältit in fint i Thailand, säger i alla fall alla som INTE är i leuk khreungs skor... Jag trodde dom också var firade och stod på topp, men det var nog bara fram tills dess att jag läste texten till den låt som paret framför..

Det ger en fingervisning om hur skolan och övrig påverkan inom det thailändska samhället påverkar BÅDE Leuk Khreung och vanliga thaimänniskor.... Här kommer då texten, för de av Er som är hågade att orka läsa den....: Tycker att den texten uttrycker en ensamhet, en längtan, en trängtan att vara medlem i någonting, att tillhöra någonting....

ในเมืองเล็ก ๆ ที่มีผู้คนอยู่มากมาย
In such a small country with so many people
จะมีบ้างไหมซักคนที่มองมาหาฉัน
Will there ever be anyone who will look at me?
คล้าย โลกนี้ไม่มีใครอยู่ มีฉันคนเดียวที่ต้องคู่
It seems like there’s no one in this world who has me as their soulmate
อยากอยู่ด้วยกันนับวันจากนี้ไป
I want to be together from now on

ในเมืองเล็ก ๆ ที่มีผู้คนอยู่รอบกาย
In such a small country with people all around me
จะมีบ้างไหมซักคนที่ทำให้เรื่องร้าย
Will there ever be anyone who will make all my
ฉัน…กลายเป็นเรื่องที่ยิ้มได้ ได้คิดและเริ่มชีวิตใหม่
Bad problems…become smiling matters, so I can think and start living again
สบตาทีไรสดใส..ได้ทุกที
Whenever I look in their eyes, everything is so bright every time

(*) อยาก มี ไว้ ใครซักคนที่ยืนข้าง ๆ กัน
I want to have someone to stand next to me
อยากจะมีเวลาดี ๆ กับคนนั้น
I want to have some good times with that person

(**) อยากตกอยู่ในสภาวะทิ้งตัว
I want to slip into a state of self-abandonment
อยากทิ้งทั้งตัวและหัวใจ
I want to throw away my body and heart
กับใครซักคนหนึ่ง คงต้องมีอยู่
There has to be someone I must have
แต่ก็ไม่รู้จะได้เจอกันจากมุมไหน
But I don’t know where I’ll find them

(***) หากตกอยู่ในสภาวะทิ้งตัว…
If I slip into a state of self-abandonment…
จะไม่มามัวยืนมองให้เสียเวลา
I wouldn’t be so intent on wasting time looking
จะดึงเธอเข้ามากอด และทิ้งตัวลงที่ตัก
I’d pull you into a hug and throw myself into their lack
และจะหยุดพักหัวใจของฉันไว้…
And stop and give my heart a break

ที่ไหล่ข้างซ้ายของเธอตลอดไป
On your left shoulder forever

ในมุมลึก ๆ ทุกคนก็มีความต้องการ
In ever deep corner, everyone has a desire
ยังคงค้นหาและรอปล่อยใจดวงเล็ก
I’m still searching and waiting to release my little heart
ให้…ไม่ต้องเหงาเหมือนเมื่อวาน จับมือกันเดินอยู่ในบ้าน
So I won’t have to be lonely like yesterday, take my hand and walk inside
มี ส.ค.ส. ให้กันได้ทุกปี
We’ll have a Happy New Years card to give each other every year

ทุกวันยังคอยมอง ทุกคืนยังคอยลุ้น
Every day I’m still looking, every night I’m still awaiting
ว่าจะมีใครซักคนที่เข้ามาหนุนนอนที่ใจ
If there will be anyone who will come and support my heart
ของฉันที่เหงาจะตาย
Which is lonely to death

(**,***)
ที่ไหล่ข้างซ้ายของเธอ..ตลอดไป
On your left shoulder forever

จะมีไหมใคร…ให้ฉันได้ทิ้งตัว
Will there be anyone who will make me able to throw myself
ทิ้งตัวลงที่ตักพักใจเอาไว้…..
Throw myself into their lap and rest my heart?
หยุดทั้งหัวใจ… อยากทิ้งตัว……
Stop my whole heart…I want to throw myself away…

Chaiyaphum MDCCCII (A), Thailand

9 juni 2014

Idag hände nåt mysko, jag startade med en startvikt imorse, efter det att man var färdigpissad och färdigskiten på 86.8 fina kilo... Åkte ut 11.30 och kom hem 15.00 cirka och vågen visade efter piss och lite avsvettning på "bara"  86,6 kilo....

Va fasen, man har bara gått ner 200 gram efter en svettig cykeltur på runt 3 timmar. Hur är detta möjligt.... OK jag drack en massa vatten idag säkert 4 liter på dessa 3 timmar, så kanske jag var fulltankad när jag kom hem med vatten....

Vi får se vad vågen säger imorgon bitti och framledes....

Handskak

Chaiyaphum MDCCCII, Thailand

9 juni 2014

86,8 kilo - 86,6 kilo (38 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4.833

Idag, så tänkte jag att jag skulle ta med Namkaeng till Big C och köpa ett par hörlurar till henne, har ju sett henne sitta med sin telefon och titta på youtube och andra filmgrejor, och ljudet är jävligt irriterande.... Så det föll sig naturligt att ge henne ett par hörlurar, precis som Yongyut har för att inte störa hela omgivningen.

Namkaeng visade sig INTE vilja gå med mig till Big C, trots att jag VISSTE att hon mer än gärna skulle vilja ha ett par egna hörlurar, istället för att springa och låna hela tiden.... Men nu visade hon upp exakt samma tendenser som Soda gjorde, vilket gjorde mig gruvligt besviken. ifrån att ha varit små barn som mer än gärna hakade på "uncen" vart han än ville åka, så blev det ju med Soda bomstopp, och han ville inte att jag skulle köra honom någonstans vid pubertetsstarten...

Min uppenbara teori är INTE att detta är exakt detsamma som händer hemma i falangland, där vi blir tonåringar, och sedan vill vi inte bli sedda med våra föräldrar. Här i detta landet så finns inte den kulturen alls, här är det fullt naturligt att umgås och vara ihop med de äldre. Nä här kände jag direkt med Soda att det handlade helt enkelt om att skolans påverkan nu hade helt slagit igenom;

"Att thai är överlägset och det bästa folkslaget på denna planet, och Thailand är den enda och det bästa landet på detta jordklotet, de andra är inget att bry sig om... och vi behöver inga andra vi klarar oss själva, eftersom vi vet precis allting bättre än alla utlänningar som kommer hit och tar våra pengar ifrån oss..."

Soda var nu helt påverkad och skäms med att visa sig ute på stan med uncen falang, så till sist så sket jag i honom också fullständigt, och när han flyttade härifrån så var det ju i ett "led" i vad som hänt då. Att om man inte ville visa ute med falang, så fanns det heller ingen anledning att följa falangs regler hemma. han skall inte komma med sina regler som är annorlunda än alla andras regler....

Så nu kom då Namkaeng, hon ville helt enkelt inte åka med, inte ens att det låg ett par hörlurar i "potten" spelade någon som helst roll.... Yongyut såg ju direkt på mig att något inte stod rätt till... och frågade varför.. ja sade jag som thai kanske du inte bryr dig eller ens förstår vad som just hände. Men för min del som ställföreträdande farsa till Namkaeng och "breadwinner" härhemma, så har jag ingen lust ta ta sådan här skit.

Om ungarna inte vill umgås med mig eller bli sedda med mig, så är det deras val, de har rätt att välja. Men jag kanske tappar sugen till slut att föreställa att täcka upp för deras egna slashas till farsa..... - "Jag tycker faktiskt Yongyut, att man inte skall tvinga någon till kärlek, inte tvinga någon att tycka saker och ting är roligt, eller ens tvinga dom att umgås med människor. Men en sak som är ytterligt viktigt i min värld i alla fall det är empati... ungarna skall lära sig om känslor, jag skiter i om thaikulturen saknar samma element som falang har".

- "Namkaeng måste få lära sig på studs hur hon sårar, i detta fallet mig, med sitt uppförande, och hon skall inte få gå härifrån i tron att det hon gjorde inte betydde nåt alls... Vi lever inte i samma värld, och vi har inte samma uppfattning, jag vet! Men vi kan lära Namkaeng att i alla fall inte såra andra människor, den grejen åtminstone måste väl vara bra...."

Yongan blev faktiskt nästan lite förskräckt, hon trodde ju aldrig att jag skulle ta så illa upp, och hon ville ta tag i Namkaeng, precis som hon brukar göra, och skälla livet ur henne, men jag stoppade henne och sa att,  - "detta är inte en sådan grej där du skall bli arg och skrämma henne till lydnad. Detta är en grej där hon måste förstå inne i sitt hjärta, annars är allt detta meningslöst..."

- "Jag vill inte ens ha med henne längre nu, men jag vill att du snackar med henne när jag är borta, så hon förstår denna grej, ok"?? Jovisst sade Yongan.... - "you sad??"... sure, but no problem.... Jag åkte iväg och handlade bröd på Big C, och kom hem 25 minuter senare.... Yongyut berättade att hon hade pratat med Namkaeng, och att Namkaeng hade gråtit och varit jätteledsen..... Hon hade inte en susning hur hennes agerande påverkade andra människor, Bra Yongan sade jag, hon skall lära sig...

Yongan fortsatte, - "hon är däruppe och är ledsen, låt henne vara ifred lite...." ja fan jag tänker då inte prata med henne om detta i alla fall. Jag stod där i köket 30 minuter senare, och plötsligt kommer Namkaeng fram till mig, tittar sorgset som bara thai kan göra, och ger mig ett kuvert.. jag förstår ju vad det är, men så säger hon - "uncen I am velly solly" och tårarna rann nerför kinderna på henne... -" you read ".....

Jag öppnade brevet, och det var änna som om mina ögon tårades lite grand också,, där stod I am sorry och allting sådant, ja ni kan se fotona själva vad hon skrev.... Jag smalt ju snabbare än mjukglass i Smögen en varmsommardag, och kramade henne förstås, och med det så hade hon lärt sig en läxa tack vare Yongyut ingripande, bra jobbat Yongyut!!! Och bra att man lärt thai om google translate.....

Handskak

Chaiyaphum MDCCCI, Thailand

8 juni 2014

87,6 kilo -  87,0 kilo (20 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4.840

Läste lite nyheter för omväxlings skull denna morgon, och vägrar att föra dom vidare, tycker ämnet är skittråkigt för övrigt!! men vill förmedla följande "nyhet" till Er. En sak som enbart kan hända i Thailand kan tänkas???

Jo alla de människor som jobbar med att sälja piratgods ute på gatorna, och via sina lite taffliga "stånd" på marknader och på gatorna. Dessa människor demonstrerar nu i Thailand p.gr.a. att dom är så innerligt "trötta" på att betala mutor till de offentlig-anställda i Thailand. De säger att dessa tjänstemän kommer varje dag och kräver pengar av dessa "stackars" människor!! Men är inte detta Thailand exakt hur det fungerar och verkar här?

Sälja kopior och fake gods och kopierade saker, är ju rent kriminellt, men de sakerna hinner inte polisen att ta tag i. Vad händer då. Jo då tar de statligt anställa regeringstjänstemännen tag i detta via sina höga bossar. Som beordrar ut sina fotsoldater och stjäl utav den befolkning som dom är satta att beskydda.

De stackars satar som tvingas att betala dessa mutor varenda dag till andra kriminella (regeringsanställda förstås), de lipar nu i kapp, och vill att tidningarna och andra skall låta dom fortsätta sin kriminella verksamhet, och slippa betala mutor till statligt anställda människor.

De protester som nu kommit i dagen skedde nere i Patong, och gällde 40 olika stånd, de berättade att det dagligen kom regeringstjänstemän och plockade samtliga, var och en på 3.000 baht, alltså fick dom in 120.000 baht varje dag ifrån desssa som sålde piratkopior. Nu reagerade som sagt var dessa människor med att demonstrera, och samtliga av dessa som demonstrerade hade också satt upp skyltar på sina stånd och "affärer som sade:

"Shop closed to escape exploitation”,
“Closed because we cannot afford to pay extortion money”
“Did not sell yabah [methamphetamine], why do they think we commit a crime.”

Demonstranterna krävde nu att regeringstjänstemännen skulle sluta att stjäla av dom. Och dom säger att visst kanske det är olagligt det vi säljer (kanske..hahahaha? Men turisterna gillar ju det....ja men då är det ju OK...God tur med den grejen, nu blir det väl finkan för många av dom istället och nycklarna slängs åt hillvitte!!

Det är precis som vanligt här i Thailand, för oss vanliga falanger som inte är så speciellt mycket "inne" i samhället, häpnar ju ju alla de olika "lager" av korruption som kommer i dagen gång efter annan. ALLA i Thailand är korrumperade, och ALLA är beredda att stjäla ifrån sina landsmän, och frågan är var dom sätter sina gränser... Ty jag misstänker att många thailändare säkerligen rycker på sin moral, och även snor pengar i olika sammanhang t.om. av sin egna familj och släktingar....

Nä se militär-kupp, se regeringarna här för vad dom är, och se behandlingen utav vanligt folk också för vad det är. INGEN i Thailand tycker att detta är konstigt, det är ENDAST de människor som inte har någon att stjäla pengar ifrån, som inte gillar det korrupta system som Thailand har och alltid har haft!!!

Jag tror inte någonsin att detta kommer att förändras, det ligger helt enkelt inte i blodet hos dessa människor. Se Syd-Amerika, de kommer fasen inte en mikromillimeter framåt i sin utveckling ju, fortfarande samma tröga utveckling, samma fattigdom med samma sjukdomar, och grunden i alla dessa samhällen är korruptionen som förlamar samhället ifrån toppen och nedåt....

var ute idag 1 juni 2014, och det kändes faktiskt prima, hade missat dagen innan att cykla, så farbror Ågren satte åt mig hemskt mycket. jag stack ut runt 10.30 redan, för som sagt var regnen börjar komma runt 15.tiden ganska ofta dom dagar som det regnar, och det är ju lilla regnsäsongen nu, så var och varannan dag så regnar det här nu.

Hade väl cyklat runt 1,3 mil, så kom jag att tänka på att min kompis Lasse från Phuket, ju var "hemma" här på besök. Han har ju hus även ledes här i Chaiyaphum-provinsen. Jag befann mig runt 7 km från hans hem nu, och det betydde ju en total cykeltur på cirka 4 mil att klara av. Hade inte gjort mer än 3 mil hittills sedan efter operationen. Men jag tänkte, va fan, sånt ska man ju bara klara om man är atlet, haha!

Så väg bara och vädret var glänsande, men varmt så ända in i hillvitte, jag höll en hastighet på runt 17 km/timme, kan inte klara mer eftersom det största drevet inte funkar, så jag kör på andra drevet, och jag orkar inte pinna på som en jäkla furie bara för att köra 20 km i timmen. Så lagom är bäst i denna värmen, får fixa mitt drev nu under den kommande veckan, så det blir ordning på cyklandet. jag brukar ju annars ligga på runt 22-24 km/timme på slätmark....korta stunder, hahaha!!

Jag kom slutligen fram till deras hus, har inte varit där sedan november 2011 tror jag, dom har ju varit upptagna nere i Phuket, och har inte varit någon nämnvärt häruppe...Huset är vackert och naturen runt huset är kanonvackert. Blev jättekul att träffas, och vi tog en kaffe ihop, och han bjöd på, gissa vad?? Jo dammsugare,, jag fick slafsa i mig 2st hela dammsugare, och i det läget så existerar faktiskt inte alls diabetes...

Vi tjötade väl runt 1,5 timme, sedan blev det dags att köra hemåt igen, så jag bad Lasses fru att ringa Yongan, och tala om att jag skulle komma hem om styvt 1,5 timmar. Så denna dagstur blev till slut 4 timmar lång, och det var en orolig Yongan som väntade hemma... Men va fasen man är ju stigfinnare och pionjär, så man måste ju vara borta, lite Daniel Boone och Davy Crockett-varning på en själv, hävdar jag i alla fall, hahaha!!

Handskak

Chaiyaphum MDCCC (1.800), Thailand

7 juni 2014

88,1 kilo - 87,7 kilo (17 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4.840

Idag så hörde York av sig via chatten på SKYPE, och frågade om jag ville medla mellan honom och försäkringsbolaget AIA, han ville gärna kolla in villkoren och kostnaden och övriga saker som vad det täcker och så.. Yongan ringde AIA, och vi avtalade så dom kom hem till oss kl. 15.00 och då kom också York....

Som vanligt hade dessa säljare med sig gåvor, dom har ju alltid med sig mangos, ibland grönsaker, och söta löv andra gånger. Men de har alltid med sig något. Mycket trevliga människor, och dom kommer faktiskt regelbundet och hälsar på här hemma för att kolla in att allting är OK. Det var ju de som också hälsade på mig på sjukhuset, när jag hade ramlat av hojjen förr förra året, om ni kommer ihåg. Ja var har man hört talats om sådana säljare tidigare???

York hade glass med sig, diabetes eller inte diabetes, ner skulle glassen, och det ihop med kaffe och ett glas av mangojuicen, som kall, bara är så jäkla god så det knappt är sant... Det blev ett långt tjöt på 90 minuter...York är ju tysk, och han är som fördomarna och alla generalliseringar säger, noggran, petig, enveten och en riktig petimeter.. Men en jävkligt trevlig kille.

Men nu fick försäkringsmänniskorna det jobbigt. Tysk som han är, så ville han ha reda på allting verkade det som, även det som han inte ens var intresserad utav, och som inte ens gällde honom. Siffrorna flög över bordet, Yongyut fick hoppa in i samtalet otaliga gånger, och jag tror att York var nöjd att hon kunde hjälpa till språkmässigt!! Allting slutade sedan efter 1,5 timme, och de verkade nöjda, och York ville ha 1 vecka på sig att fundera.... Så vi får se och avvakta med den grejen...

ETT ODE TILL TÖSERNA I TURISTGHETTOT

Jag har en tanke i skallen, som jag skulle vilja sätta ner på pränt. Vissa saker kanske retar några och gläder andra, medans andra tankar kanske gör helt tvärtom, vem vet? När vi framskrider och blir äldre, vi har kanske jobbat hårt i hela vårt liv och gjort rätt för oss. Baserat på olika saker, tar du ett beslut. att avsluta ditt liv och leverne de sista åren i ett varmare klimat. Där saker förhoppningsvis är lite enklare, och du har ständigt som en god vän solen som värmer din rygg och framsida och din insida, och framför allt din flint!!

Kanske har din livs kärlek dött ifrån dig, eller så kanske du lyckats med att fly iväg ifrån ett ruttet alldeles för gammalt äktenskap? Det finns mängder av anledningar, nästan lika många som det finns människor som just gör denna "resa"!! Och de som dessutom kan säga att deras pension räcker bra till, dom är kanske dom verkligt lyckligt lottade, alltså att slippa tänka på den biten under resten av sitt liv...

Sedan kommer ju den "mänskliga" faktorn när åren går, och man blir äldre. Kvinnliga bekantskaper är kanske inte längre lika enkla att skaffa sig. Vi ser äldre och sletnare ut kanske, kroppen börjar att se lite "lustig" ut. Man ser ju inte längre ut som en riddare ifrån korstågens glansdagar, eller som Johhny Weismuller eller som Hulken.

Men INSIDAN!! Vår insida är fortfarande som när vi var 30 år, men vi är nu då också bra mycket visare, erfarnare och förnuftigare. Vi är bara inte ännu redo för den stora "sömnen", eller att gå till de sälla jaktmarkerna, som de nordamerikanska indianerna kanske sade på sin tid..

Vi ställer nu kosan till ställen som Pattaya, till Bangkok eller kanske till Phuket! Där de önskningar som vi pratar om ovan finns finns att pröva i överflöd. Och trots att vi är utlänningar, så kommer där ävenledes att finnas ganska mycket mat av den sort som vi är uppfödda på, och som vi tycker om.

Där finns också mängder av samma människor som sitter i exakt "samma båt", och som har gått igenom de erfarenheter som man själv har gått igenom. Människor som man själv, som fortfarande är "vid liv", vill fortsatt "leva", och fortfarande vill ha kul i livet!!

Sedan kommer då proffsen, dessa unga granna "ladies of the night". Dessa som uppmuntrar dig, flirtar med dig, får dig att känna dig som en ung man igen. Just den känslan att få känna sig älskad, någon som tar hand om en, och någon som överhuvudtaget bryr sig ett skit om en själv, är en gudabenådad skickelse, och får en att lägga flera år till sitt liv, ÄVEN om man vet innerst inne att det egentligen handlar om pengar!!! Men vem bryr sig, hon är lycklig och får sitt, och jag är lycklig jag får mitt. Så alla vinner faktiskt på sitt sätt.

Dessa damer tillhandahåller alltså en service, dom är ju betalda för att utföra denna service. I många fall så förändras dessa damers hela liv till det bättre, både för dom själva som för deras familj därhemma ute på landsbygden. Kanske att dom t.om. lever längre p.gr.a. de pengar som man tillhandahåller för sagda service.

Så må Gud skina på Er, och ett stort tack till alla dessa "damer", som jobbar falang därnere i t.ex. Pattaya. Ni får oss att le igen, och får oss att glädjas över de senare åren i våra liv.

Sedan har vi den gängen som kommer hit ner, de har inte alls "hittat rätt" i sina beprövade liv, sina inrutade och rundsmörjda liv, utan de kommer bara för att det är varmt, billigt och att dom ingenting har kvar i sitt hemland... Dessa människor är ofta väldigt avkönade, har säkerligen en ryggsäck i form av någon löjlig religion som låter sina strikta regler helt dominera dessa gentlemen...

De finner i sin avsky över livet och vad det kan tillföra, en eller många anledningar att gny gnälla och anklaga folk för att vara idioter, som lever sina liv i bordeller, och bland skökor. Och deras liv där bland Gin och Tonic, ladies och god mat, är så depraverande så Gud skulle förvandla alla till saltstoder om han bara hade tid....

De brukar säga med ett sammanbitet grin med smala läppar - "Det finns inget värre dåre, än en gammal dåre.... Dessa gubbar med den inställningen, är gubbar som är en produkt av "stimsamhället", och dom är fullständigt avkönade, och har likt valacken tappat lusten att leva med några krav alls i sina enformiga och trökiga liv...

Nä fram för bordeller, lössläppta damer och billig sprit. Fram för prostitution, god mat och mycket sol.. Och fritt fram för att kunna göra vad fan man vill, så länge som man inte skadar någon annan här i livet.....

Handskak

Chaiyaphum MDCCXCIX, Thailand

6 juni 2014     

87,5 - 87,8 (ingen tur idag)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4.853

Det är viktigt för oss män att komma ihåg, att när kvinnor blir äldre, så blir det allt svårare för dom att vidmakthålla den höga standard av hushållsarbete som dom haft tidigare som lite yngre. När man upptäcker detta, så skall man undvika att höja rösten och skälla på dom, ty vissa av dom är överkänsliga, och det finns inget värre än överkänsliga kvinnor!!

Mitt namn är Erik, låt mig redogöra för hur jag hanterar dessa situationer vad det gäller min fru Ulla! När jag gick i pension för några år sedan, så blev det tvunget att Ulla fick skaffa sig ett fulltids-arbete, ihop då med sitt tidigare halvtidsarbete. Detta för att täcka upp så vi hade lite extra inkomster, och också så vi kunde bibehålla våra hälsoförsäkringar. Strax efter det att hon börjat sitt extra fulltids-arbete, så märkte jag ganska snabbt att hennes ålder började att märkas här hemma.

Jag brukar vanligtvis komma hem ifrån Golfklubben ungefär samma tid som hon kommer hem ifrån arbetet. Trots att hon vet att jag är hungrig, så säger hon ganska ofta att hon måste lägga sig och vila en halvtimme innan hon sätter igång med middagen.

Jag brukar INTE höja rösten och skälla, istället så säger jag att hon kan ta den tid hon behöver, och väcka mig när middagen är klar. Jag brukar käka lunch på Golfklubbens grill, så att äta ute är inget bra förslag för oss båda. jag är verkligen redo för lite hemlagat käk när jag öppnar dörren därhemma!!

Hon brukade alltid göra disken direkt efter vi har ätit, nu så blir disken stående i flera timmar ibland... Jag gör vad kan kan, och brukar diplomatiskt påminna henne flera gånger varje kväll att disken verkligen inte gör rent sig självt!! Jag vet att hon uppskattar min mjuka och diplomatiska sida, vilket verkar motivera henne att göra färdigt dessa saker innan hon går till sängs på kvällen!

Ett annat symtom av åldrande tror jag, är gnällandet och klagandet. T.ex. så säger hon ofta att hon har svårt att hinna med att betala våra räkningar under hennes lunchtimma. Men pojkar pojkar... Vi tar dom i nöd och lust, så jag erbjuder ett stort leende och uppmuntran.

Jag föreslår för henne, att hon kan ju göra detta under kanske 2 eller 3 lunchraster, då istället så löser sig denna situation. Hon slipper ju stressen då påtalar jag för henne. Jag förklarar också för Ulla att missa en lunch då och då är väl inte hela världen. Jag vågar nog påstå att takt och ton är en av mina starka sidor faktiskt!!

När Ulla gör små enkla hushållsuppgifter så verkar hon tro och inbilla sig att hon nog behöver ha flera vilopauser. Hon satte sig, och vilade sig redan efter att hon bara hade klippt halva gräsmattan. Jag vill ju inte ställa till en scen, jag är ju en ganska rättvis karl. Så jag sade till henne att, gå du älskling och fixa dig en stor kall fräscht pressad juice, och sitt och vila lite, och när du ändå är därinne, så gör en till mig också är du snäll!!

Jag vet att jag kanske ser ut som ett helgon på det sätt som jag stöttar och stödjer Ulla här i livet. Och jag vill inte påstå att visa så här mycket hänsyn är enkelt. Många män skulle nog finna det svårt, och några helt omöjligt! Ingen vet bättre än jag själv hur frustrerande kvinnor blir när dom blir äldre.

Men, ni män som läser detta, även om ni visar lite mer hänsyn och mindre kritik av Er åldrande fru p.gr.a. av att ni läser detta, så kommer jag att finna att det var värt mödan att skriva ihop det här... Som sagt var, vi är satta till denna värld för att hjälpa varandra , eller hur?

Handskak

Ps. Erik dog den 31 januari av en genomborrad ändtarm. Polisrapporten säger att man fann Erik med en Calloway extra-long 50 inch Big Bertha driver II golf klubba uppstucken i arslet ända upp till skaftet på klubban, vilket var det ända som syntes utanför kroppen. Bredvid låg en slägga!! Hustrun Ulla häktades på platsen, och blev anklagad för mord.

Den enbart kvinnliga tingsrätten fann Ulla inom 10 minuter helt oskyldig, och gav henne dessutom ett skadestånd på 100.000:- för felaktig behandling av polisen. De fann Ullas försvar helt i ordning, vilket påvisade att Erik hade helt oavsiktigt utan att se sig för, satt sig på sin egna golfklubba!!!

Chaiyaphum MDCCXCVIII, Thailand

5 juni 2014

87,9 - 87,3  (33 km)

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen 

ATM-kurs: 4.849

Jag måste bara få lov att berätta denna grej som en kille här berättade runt "grogg- bordet". Jo han sade, helt öppet, att han hade varit "tillsammans" med en thailady nu under nästan 7 års tid. Och plötsligt hade han upptäckt att hon hade varit otrogen emot honom, och haft en boyfriend vid sidan av, alltså en ung bock, thai sådan.

När han upptäckte det hela, så lämnade han bara och vandrade ur det förhållandet, vilket ju var himla bra. Men sedan kommer grejen som får en att undra om det är så bra att ”hålla på sig” tills man gift sig, (han var amerikan - och många av dom håller ju på med den skiten som avhållsamhet = katoliker = dubbelmoral=naiva stollar), för att bli så jäkla naiv av att inte få sex, då är det nog bättre att få sig lite småpipp, så man inte tror allt i denna värld.

Jo killen berättade att han har hållit på och sänt pengar till denna thaidam under dessa år när han alltså befunnit sig i sitt hemland. Hans fråga vid bordet var nu... - "tror ni att jag kan få tillbaka mina pengar"??? Han fortsatte - "Ja om det finns något sätt som jag kan kräva tillbaka mina pengar som jag "lånat" henne"!!! Hahaha jag tror att folk aldrig förr i Chaiyaphum har spillt ut så mycket grogg som dom gjorde under den skratt-attacken som följde när killen ställde denna fråga!!!

Ja sade York, som ju normalt sett är en smart fan... - "Om du tror att HON kan få tillbaka allt sex hon gett dig under dessa år.. ja då är svaret ja, du kan då få pengarna tillbaka"... Folk flabbade ännu mer nu förstås!! Christian, en dansk fan, fortsatte nu i lite extas - "ja har du försökt att få tillbaka pengarna ifrån någon falangkärring?? hahahah,, Försök det och tro sedan att du får tillbaka pengar ifrån ett förhållande här, är nog lite dting dtong"...

Saken dog förstås ut efter detta, och killen antingen fattar det hela, eller så är han som många andra, och bara kör på med sina stupida tankar, där allting skall kunna gå här i Thailand...Konstigt egentligen med folk som har kontakt med thaikvinnor, och speciellt dessa imbecilla typer som aldrig kommer längre än Pattaya....

Dom tror att de mest idiotiska saker skall fungera i Thailand, men fattar inte, eller tänker aldrig på att samma saker hemma i Sverige, då hade dom fått en spark i arslet BÅDE av kvinnan, kompisar som polisen antagligen..

Jag satt och tänkte på det här med maten, och med att äta ute och hur kostnaden är på maten nu i Thailand. Jag vet att jag kanske inte har den mesta och största erfarenheten, men jag kan i alla fall jämföra med tiden 2008 fram tills nu idag, här i  Chaiyaphum. Jag vill inte påstå att kostnaden för att äta ute skiljer sig speciellt mycket från 2008 till nu.. Vänta nu, börja inte gnälla genast, tänk nu efter!!

När jag kom hit 2008, så kostade maten på food courten på Tesco Lotus och Big C runt 50 baht med en flaska vatten(10 baht), idag kostar samma sak 60 baht vågar jag säga.... Äter jag ute på vägkanten, så kostar kyckling plus knåderis 2008 40 baht på mitt specialställe, och nu idag kostar det kanske 50 baht... Och detsamma för de andra maträtterna. Förutom då Som Tam som förstås kostar alltifrån 20 baht upp till 25 baht fortfarande, har inte ökat nästan alls i pris.

Men nu kommer det. Någonstans måste det dock skilja sig i pris, för inköpen av råvarorna har stigit ganska mycket under dessa år. Riset har blivit dyrare, kycklingen har stigit bevisligen i pris, och grisköttet är också väsentligt mycket dyrare... Vad gör man då?? Jo då gör man portionerna förstås mindre, och hamnar på samma marginaler...

Nu är det stundtals maträtter som är patetiskt små. Jag har ju sagt förut, och det kan ni lätt kolla själva. Handla på Er en maträtt med kycklingbitar eller grisköttbitar blandat in i ris och grönsaker, det finns ju en mängd olika maträtter här som ser ut på det sättet. Lägg från Er matportion som ni just köpte, upp allt köttet ni kan finna däri, i Er matsked som ni skall äta med. Och ni kommer att finna att allt det protein som ni skall få äta nu, får lätt plats inuti denna matsked utan problem.

En stor och matkrävande viking skall alltså leva på en matsked protein under hela dagen. Det är på det sättet som man får igen sina pengar. Allt medans vi kunder får urtaskiga portioner, och måste beställa ibland dubbla portioner, till alltså dubbla kostnaden. Tack för maten vet jag!!! Vad tror ni själva.. Nån som känner för detta...

Handskak

Chaiyaphum MDCCXCVII, Thailand

4 juni 2014    

87,4 kilo - 87,1 (16 km)  

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4.824

Jag hade kontakt med en kille som hette, låt oss kalla honom för "Nils". Det startade med att en kompis till mig härnere i Thailand, frågade om jag ville "hjälpa" en kompis till honom med att genomföra en flytt av kompisens personliga effekter till Thailand. Jag har ju jobbat med detta under många år tidigare, så det var ju enkelt att fixa den saken. I stort sett så fungerade det bra där i Sverige, för jag var ju där personligen då under tiden som transporten skedde.

Containern skeppades iväg, och strax därefter så åkte ju även jag tillbaka till Thailand igen efter min ryggoperation. Jag har sedan containern blev införtullad i Thailand den 14 april, och sedan levererad den 15 april, inte hört ett dyft av denne kille mer. Folk är ju sådana ibland, inget ovanligt i samhället tycker jag mig finna. Man kan ha världens goaste samarbete, och riktigt trevliga tjöt, men sedan plötsligt, så läggs locket på bara, och dessa människor tycker att det är ett "normalt" uppträdande att bara försvinna ifrån jordens yta!

Denne "kund", hade aldrig något email, han vägrade ju sådant, så jag fick i Sverige kommunicera med hans polare där, och det funkade hyggligt, och när sedan denne "kund" stack ner till Thailand, så fick jag mailledes skicka dessa till min polare som rekommenderat denna "kund". Det funkade hyggligt som sagt var....Men ett jäkla spring och ringande fick min polare nere i Thailand göra, ty han bodde ju granne med denne ”kund”!!

Jag visste att containern levererades den 15 april, men sedan inte ett dyft. Bara för att jag skulle bli definitivt lugn, och kunna slänga alla email om transporten som sådan, så mailade jag till min kompis, och frågade om han visste att allt var bra med godset. Jag fick följande svar. Ett svar som visar hur bräckligt allting är i våra liv, om vi inte är försiktiga och verkligen sköter oss och använder hjärnan stundtals....

Quote
Hejsan glegolo!!
Du kan med gott samvete avsluta allt som har med Nils att göra. Han dog nämligen natten till den 17/5. Här är hela historien om Nils.

Han kom ner och hyrde ett hus på gatan bakom mig. En gubbe på 140 kg, och en riktig skojare utan tvivel. trevlig sådan men skojare. Han och hans familj letade hus och hittade till slut ett, bara nån km från mig. Köpte huset och dagen efter kom containern med hela flyttlasset. måste varit runt den 15/4.

De höll på och göra i ordning allt under början av Song Kran. Under hela vistelsen hade han klagat över ont i benen och att de svullnat. Jag var förbi den 8/4 och då såg båda benen för djävliga ut. Sa till honom att åka till läkare, och han svarade; i morgon så.

Var där både lördag och söndag (10 och 11) och han hade inte varit hos läkare. Sedan tisdagen den 13/4 var jag där igen, och nu såg vänsterbenet för djävligt ut. Det var dubbelt så stort och helt blått. Ville köra han till läkare direkt. Men han vägrade och sa ; i morgon.Tyckte det kändes olustigt, men vad kan man göra.

Torsdagen 17/4 ringde hans fru på eftermiddag och sa: Nils är mycket sjuk, jag måste komma och hjälpa henne. Tog moppen och bort och Nils låg och var inte kontaktbar. Jag ringde efter ambulans. Först kom en löjligt liten bil och två män. Men när de såg honom (140 kg och stor) så ringde de efter en större ambulans.

Jag såg till att han kom iväg och hans fru åkte med. Sedan börjar det roliga. Jag ringer hans fru flera gånger och hon lägger bara på. Efter någon dag svarar hon, men allt hon säger är Nils är mycket sjuk. Dagar blir till veckor och jag får inte tag på henne. Hon bara knäpper av mobilen när jag ringer.

Tiden går och när det börjar närma sig resa till Sverige för oss, tycker jag att jag måste få besked. Detta var den 16/5. Han hade nu legat i en månad på Rayong allmänna sjukhus. Efter lite detektivarbete får jag tag tag på läkaren som han hand om Nils. Och får reda på följande.

Han kom in med akut blodförgiftning och början till kallbrand. De satte in antibiotika omgående. Men när det inte gav något gensvar, så testade dom honom för allt annat. Visade sig att båda njurarna var helt ur funktion, och levern var nedsatt till 15 %. De gav inte mycket hopp om att han skulle klara sig.

På morgonen den 17/5 kom hans fru med vänner, och berättade att han hade dött under natten. Hon ville ha hjälp ekonomiskt samt att reda ut alla papper. Jag orkade inte bry mig, utan sa till henne att komma tillbaka på kvällen, så skulle jag hjälpa henne med att föra över de pengar som fanns på Nils bank-konto till hennes.

Men hon dök aldrig upp, och på söndag 18/5 morgon drog vi till flyget, och är nu på semester i Sverige. Detta är det som vi vet. Vad som nu försigår därborta i huset, ingen aning alls....
Unquote

Ja så ta väl hand om Er alla, det var ett ”riktigt”verklighetsbaserat kapitel denna gång, som visar på bräckligheten i våra liv, Ta väl hand om VARANDRA både familj som släktingar och vänner, vi alla behöver varandra faktiskt.....

Handskak

Chaiyaphum MDCCXCVI, Thailand

3 juni 2014    

88,0 kilo - 86.6 kilo

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs: 4.837

 
För att lätta upp stämningen lite grand så kan jag meddela att man skall uppmuntra sina fruar, och det finns olika sätt att göra det på, och detta är ett sätt att ”muta” upp henne på!!!!

Forts. från förra kapitlet... OK nog om detta, vi kom efter 1,10 timme till deras ställe, och där stod ett snyggt och fint hus, 2 vånings, och vi möttes av en välväxt lång schweizisk kille, han var 71 år, och var nog det friskaste jag sett i den åldersklassen. Handslaget var värre än Hagbard Handfastes, och killen var supertrevlig.

Han bodde alltså stadigt här alltsedan förra året, han lade av att jobba när han var 70 år ung! Han hade jobbat mesta tiden i Singapore nu då till förra året, men hans arbetskarriär hade börjat i Bangkok, där han var någon typ av chef för ett företag som var ett ”underföretag till STAL, och som låg i Norrköping.  
        
Han berättade att affärerna gick bra, till sist gick de alldeles för bra, och STAL blev uppköpta av Alfa-Laval. Detta jätteföretag gjorde som många gör, de började att pilla på organisationen, och lyckades att smula sönder hela grejen i Bangkok. Vår schweizare (Renee´heter han) sa upp sig, och startade sitt egna bolag, vilket han sedan drev i styva 43 år fram till förra året. Renee´har i år varit gift i 44 år med sin den numera 73 åriga thaidamen "Singpon".
           
De verkade ha ett fantastiskt förhållande, och ni skulle höra när dom tjötade med varandra. Renee´ körde stenhårt med thai, vilket han pratade nästintill flytande. Yongyut satt där med öppen mun och bara tittade... hahaha. Jag sade till henne att stänga mun annars skulle Mosquitos flyga in.... hehehe!!

Men kul att se ett så gott förhållande i alla fall. Vi satt där uppe på 2.a våningens veranda och tittade ut över hans marker och djurlivet som pågick där... Han hade planteringar utav Eukalyptus-träd, som han hade köpt för 6 år sedan tror jag det var.

Dessa hade nu tagit sig, och hans fru Singpon tjötade på honom att kapa träden och sälja. Det var ju ändå huvudsyftet med att plantera dom i första läget... Nä tyckte Renee´, det ser så fint ut med träd och skog, så det vill jag inte ta bort... Men jösses menade jag på, det måste ju stå en förmögenhet där och värka.

Dessa trän ger ju en bra inkomst, vad är dom värda om du avverkar dom då???? Jo sade Renee´jag kan lätt få minst 1 miljon baht, och det är klart, frun min ser ju bara hur lite det kostade att plantera och köpa in planterna, och då vill hon sälja illa kvickt. 
        
Jasså vad kostade det då. Jag betalade 20.000 baht för både inköpet av plantorna som själva planteringen. Ja att tjäna 980.000 baht gör man ju inte i en handvändning. Nä sade Renee, men jag är 70 år, om jag skulle riva bort dessa trän så kommer det att se ut som en öken där nu, och innan nya träd har hunnit växa upp, så är jag döder. Bättre att mina sista år få bli att jag kan se min skog därborta.... Så vem kan argumentera mot detta??

Medans vi satt där och tjötade, drack öl, och hade det gott, så såg vi Amphorn, Singpon och Yongyut ihop med lilla Namkaeng därborta över nejden där mangoträden stod. De hade 130st mangoträd, där frukterna hängde så grannt. Jag såg att de plockade febrilt, och dom plockade gröna mogna mango ifrån träden, och de plockade febrilt de fina gula mogna som hade fallit ner på marken... Pick upens flak var snart fullt, och jag bara undrar hur fan skall man hantera allt detta då??

Ja det blir som vanligt, man är tvungen att ge bort 80% av allting, men det är ju kul tycker jag. Yongyut ville ta in mangon, de gula i vårt hus, och jag var tveksam med tanke på lukten....Låt det stå ute,, Nä sade Yongyut,,,,Animals kom and eat, så visst 6 korgar med gul mango kom in och sattes vid dörren, och stanken spred sig.. Inte svinäckligt, men lukten av varm mogen mango är inte precis detsamma som "Givenchy". Lukten spred sig i huset, och det gällde att ha sovrumsdörren stängd, så löste det sig!!

Imorse, så föste jag ut alla korgarna, vilka var skittunga, och jag öppnade alla dörrar och fönster som fanns, och lukten försvann faktiskt snabbt och elegant. Yongyuts mamma hade smygkommit igår, och hon och Yongan satte igång i morse att skala dessa Mango, de var riktigt duktiga..... Yongan började också att krossa köttet på många av dom, och malde till sist ner köttet till en flytande massa, och började att koka det.

Jag googlade mangojuice, och det var det enklaste som jag träffat på. Det var bara att köra 400 gr Mangokött och 0,5 dl vatten plus Limesaft.... Jag gjorde detta, och det visade sig vara ett kasst recept ifrån recept.nu... Jag dubblerade 1 gång till vattnet, och sedan dyngade jag i socker, trots att dom sade inget socker... Smaken var skittråkig annars. Men nu satt detta som en smäck, och serverades kall till min förtjusning.... va gött det var!!!!

Ja det är fantastiskt hur mycket frukt och sådant det finns här. Dessutom så plockade damerna blad ifrån ett träd som jag inte vet vad det heter just nu och här, men det kallas sweet leaf, och det kan ni fråga Era damer om, alla thai i Isaan i alla fall, älskar dessa löv att tugga på.... Sweet leaf....Söndagen avslutades sedan med att man torskade som vanligt på V75, så inget nytt under solen...

Handskak

Chaiyaphum MDCCXCV, Thailand

2 juni 2014 - 87,7 kilo

ATM-kurs; 4.871

Forts. från förra kapitlet.... Nu urartade detta till ett spektakel, där Gary försökte att handgripligen fösa ut dessa thai, en av dom vände sig om, och nöp till Gary rakt över näsan och bröt den (jag har sett den)... Thaiarna passade sedan på att ringa polisen de små skitarna, dessa kom och hade det inte varit för Dan, som lyckades att gjuta olja på vågorna, så hade Gary hamnat i finkan... och detta tack vare sitt väldigt dåliga och helt oövertänkta uppförande...

Nu sitter Gary här hemma idag med världens skuld-Ågren, dels för uppträdandet i sig, och dels för att hans fru dör ifrån honom. Han har haft 3st stora hemska saker som drabbat honom under de senare åren: Hans första fru tog ut en plötslig skilsmässa, och stal hela hans företag av honom.

Det tog honom 3 år av dag och natt-slit för att få ett nytt företag på fötter innan han kunde försörja sig igen..... Förra året så trafikdödades hans vuxna dotter, och nu då för lite över 1 år sedan så kom cancern till hans nuvarande thaifru...... Man kan lugnt säga att killen har verkligen haft det jobbigt....

Han sitter här och berättar att han skall skicka pengar till hennes barn, och han ger den jävla mamman ett gäng pengar för att betala räkningar, och sedan skall han ta ut försäkringar på barnen.... Jag frågade ju honom på studs VARFÖR DÅ??? Du känner inte ens barnen, du har sett dom sammanlagt 5-6 ggr, och du har absolut noll ansvar för dom.
 
Dom bryr sig inte ens om dig. Och sedan ge dom pengar och försäkring, låt den där jävla kärringen som snott din mark, och ditt hus till ett värde av 5 miljoner baht betala för barnen, den kärringen är rikaste i hela jäkla Baan Khwaoo, och hon är dessutom mormor till barnen, du är absolut noll och ingenting, en sketen falang bara...

Han satt där Gary och lyssnade, och så sade han - ”ja det är underligt, men min bästa kompis hemma i Wales säger exakt samma sak”..... Ja för fan Gary, ta hand om dig själv nu fortsättningsvis. Åk aldrig mer till Baan Khwaoo nu när din fru har dött, du har noll och ingenting där att göra. Kom gärna hit och hälsa på mig och Dan om du vill, du är alltid välkommen, men låt Chaiyaphum vara en "final frontier" för dig,,,, HIT MEN ABSOLUT INTE LÄNGRE........ ja sade Gary jag tror att så får det bli...

Men jag säger nu och här, jag tror inte ett skit på det alls. Han har sagt så tidigare när man har sagt och släppt sina guldägg till honom, och sedan har han gjort precis tvärtom.... Men skitsamma, hans liv, och hans beslut..... Jag tänker bara sitta på sidlinjen, och se vilken katastrof denna relativt enkla sak kan bli för honom... Gary för sjutton, bara stövla iväg, vi snackar om pengar bara, släpp taget, ta förlusten, och glöm allting, och börja om igen....

Idag söndag 25 maj - elitloppshelgen som den ju kallas numera. Det var söndagen som Dan kom över och frågade om vi ville följa med honom och Amphorn och hälsa på en schweizisk kille. Dan hade träffat honom över potäterna på Big C. Vi tackade ja förstås, alltid kul att komma hemifrån. Det visade sig att denne kille bodde nere vid Chatturat, höger 2 mil in bland risfälten, och sedan höger igen 4 km ännu längre in bland risfälten.

Det är med än mer stigande förvåning som jag åser folk som frivilligt bosätter sig åt hillvitte ute bland buskar, ormar och skorpioner, och där det tar runt 3 timmar bara i resväg för att handla matvaror. Ett argument som han tyckte var viktigt var att när dom köpte land här för länge sedan så kostade 1 rai (1.600 m2) runt 5.000 baht.. Hemma ute bland risfälten närmare Chaiyaphum så ligger det på 100.000 baht per rai, och närmare motorvägen så ligger det runt 1 miljon per rai..

Så om man nu värderar sitt egna liv, och kvaliteten i sitt liv efter framgång i form av ägodelar, så förstår jag att denne kille hamnade här såpass långt ut i absolut ingenstans. Men jag förvånas ändå, t.om. här ute i Thailand där man skulle kunna tänka sig, när man lyckats rymma ifrån den ihåliga pengalyckan i västerlandet, att man åtminstone skulle ta till sig nåt annat än fortsatt gott förhållande med Mammon.

Det är så vanligt fortsatt här i Thailand, bland alla dessa expat, denna patetiska insikt om sitt egna liv, där man inte har självförtroende att basera sitt liv mycket mer på själslig lycka än på världsliga framgångar. OK att alla säkert vill vinna 27 miljoner på V75 och köpa sig tillfällig materiell lycka och lugn och ro.... Men köpa som här 85 rai (=136.000 m2) mark ute där det inte finns ett skit av någonting... i en ålder av 66 år.... Efter ett helt liv av hårt slit och arbete... Ja det är ju lysande ”Stickan”.... Fortsättning nästa kapitel..

Handskak

Chaiyaphum MDCCXCIV, Thailand

1 juni 2014

ATM-kurs: 4.852

 
Det där som vissa av Er kanske känner igen, alltså att våra thaidamer och släkt kanske gärna vill visa upp att dom har en falang i familjen är ju en återkommande "åkomma". Att det ibland känns som om man är "apan" i familjen som alla vill se och klämma på är väl ofrånkomligt. Men kanske att vi skall se det ur ljuset där thai inte har några som helst referensramar till omvärlden p.gr.a ibland bristande skolkunskaper, och dels bristande intresse för sin omvärld.

Jag skrev ju nyss om hur t.om de äldre typ min Jai Paengtha visade upp mig igår för byn och satt där och log i mjugg hela tiden som jag höll hov.....Hon t.om hämtade mig och förde mig dit.. Hon skulle aldrig göra så annat än om det låg "face" i botten av det hela......

Yongyut kommer tillbaka nästan varenda gång när hon varit på Big C och handlat själv, och är missnöjd, hon säger i termer som - "I see many ladies with falang, ladies look at me bad, I have also falang. Next time you go with me, I will look ladies and show them falang".....

Va fan,,, nu skall man visas upp som jag sade, som en apa eller kanske mer förhoppningsvis som en ny "Bentley"!! Eller en ny Pick Up..... Undrar egentligen om man skall vara ärlig, om thai i allmänhet pratar om kärlek överhuvudtaget med varandra?

Det känns mer som om samtalet med det ämnet, mer handlar om mannen har ett "good heart", eller om han "make money", detta gäller alltså även thai/thai-förhållanden. Man visar ju inte några som helst ömhetsbetygelser utanför hemmet, gör man det ens inom hemmets fyra väggar??

Jag har inte på 6 år hört Yongyut eller någon annan som Yongyut översatt för, ens prata om ordet kärlek i samband med förhållanden.... Skulle vara kul om man kunde få några ärliga funderingar ifrån Er som bor i Sverige vad ni tror om detta.....Eller är era fruar lösmyntade och exakt som falangtanter, och pratar om förhållanden där kärleken är absolut det första och viktigaste och det enda..???

Måste bara berätta om den där killen ifrån Wales (Gary), alltså han med den cancersjuka frun. Hon ligger nu på sitt yttersta, och kommer, tror dom, att dö inom de 2 närmaste dagarna. Hon ligger hemma i sitt barndomshem, hemma hos sin mor. Här i Thailand så kör dom ju tydligen inte alls med samma stil som vi i västerlandet gör, med att man ligger inne den sista tiden, och får reglerad smärtmedicin, så man inte skall ha alla dessa grymma smärtor.

Hon ville i alla fall hem till Thailand och dö, och hon valde då att bo hos sin mor den sista tiden. Denna moder som inte drog sig för att stjäla huset ifrån Gary och då dottern förut. Samma moder som reagerade så förtjänstfullt när hennes dotter för 1 år sedan satte sig i hennes hem, just hemkommen ifrån Wales, och berättade för sin mor att hon hade fått cancer, och det inte riktigt fungerade att få bort den. Moderns svar på detta blev bara helt kort - "Ja du har ju mest varit till besvär"...

Hon ligger nu där, och hon kan i skrivande stund faktiskt redan vara död nu! När dom kom för 2 veckor sedan, så kom Gary lite grand efteråt, han hade några ”brådskande” ärenden i Bangkok. Han dök upp på sjukhuset med en kompis, de hade tagit några järn, och tydligen så märktes det ganska rejält, för Gary gick också på antidepresiva mediciner, så spriten tog styggt.

I alla fall, när han kom så ville han vara ensam med sin fru, och ville få ut runt 10 st personer ur rummet. Där satt ungar och spelade games på sina telefoner, och stojade och brötade, och där satt folk i sängen, och på golvet, och dom käkade och hade livliga samtal, ja precis så som thai uppför sig.

Det skiljer ju sig markant ifrån vår uppfattning om hur man skall uppföra sig i ett rum med en döende människa. Problemet var ju att Gary skötte detta bedrövligt. Först så kunde ju thai se att han var på "lyset" ganska enkelt, och sedan så började han gasta och fysiskt vilja kasta ut människorna där i rummet, alltså den dödssjukas släkt.... Han gjorde alla fel som man kan göra, och med tanke på att den dödssjuka är thai, de andra var thai, och man befinner sig i Thailand, så kan man inte ha värderingar från Wales, det funkar inte bara.

Jag förklarade för honom att jag förstod att han ville vara ensam med sin fru, som han för övrigt tagit hand om ensam under ett helt år innan. Och han ville ha tid ihop med henne ensam utan stoj och glam och ett jäkla käkande..... Men sade jag, Gary, du kunde ju skött detta väldigt enkelt så hade det fungerat.

Du hade bara lugnt och sansat sagt - "Jag är ledsen, min fru kommer kanske att dö, och jag skulle vilja vara ensam med henne nu, och jag skulle vilja be Er alla att ni lämnar rummet nu, Ni är välkomna tillbaka imorgon igen, men jag vill vara ensam med min sorg och min fru nu".... Det finns fan ingen som hade tjafsat emot .Läs spännande fortsättningen i nästa kapitel....

Handskak