GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast. Välkomna med Era förfrågningar

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig, klicka på forum Sawatdee eller direkt här på hemsidan, under menyn upptill, Transport och flytt!

Chaiyaphum MMV, Thailand

31 december 2014

83,7 kilo - 83,5 kilo (12 km) 55 minuter - 700 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,186


Mänskligheten är numera endast mer aktiv,
inte mer lycklig, och inte mer visa,
än man var för 6.000 år sedan!!

Ja lite julpyntade jag i trädgården, finner det lite löjligt att pynta hela jäkla trädgården här borta, så det fick bli lite grand på grinden, och runt buskarna i trädgården, se foton; 5090+5092).

Som jag nämnt tidigare, när regnet slutar, och torkan sätter in under några månader,  så börjar Funfa att blomma, alltså den busken vi kallar Bougdanvillea. Och nu är Funfa-vägen grann igen, även om 50% fortfarande väntar på att blomma strax.. foton: 5100,5107,

I förrgår fick vi ett oväntat besök. Det var grannen, alltså inte old food, den hemska familjen kommer inte innanför grindarna här. Men det var den andra grannen, som flyttade in för styvt 1 år sedan, och som ju startade ett bageri där inne i hemmet. Gubben  är lärare, och frun gör alltså kakor, bakelser och tårtor åt de stora bl.a. här i Chaiyaphum (Tesco-Big C-MAKRO). Hon har en 3-4 anställda, så det verkar gå bra för henne. Av  någon för mig okänd anledning, så kom Taoo, områdets skötare över med en”present” ifrån denna familj, och det var tårtan ni ser på bilden. 5113.

Jag uppskattade att dom skrev på engelska, vad dom skriver skiter jag i, för dom pratar heller ingen engelska, men tanken var ju god. Och att dom själva personligen inte kom över, var ju en besvikelse för mig i min kultur. Men jag vill inte döma dom för hårt här, inte lätt att veta hur man uppför sig i stora vida världen, när dom är uppväxta här!!

Yongyut började på studs att vilja springa över och ge en present ifrån oss också.. Till slut så handlade vi en flarra vin, och ett kort, och så gick jag själv över, tackade så mycket, och önskade dom gott nytt år....Vad dom tänkte vet jag inte, kanske deras tankar gick i den riktningen att - ”Va fan har inte falangen tjänstefolk som kan göra dessa ärenden”.. men jag vet inte...

Ni har säkert sett här i Thailand om ni nu varit utanför Phuket och Pattaya, thais hus där i byarna. Alltså dessa hus med grästak..... Jag tog ett par foton, så ni skall se hur man gör dessa tak. Gräset skördas precis var som helst ute i markerna. Tas hem, och behandlas genom att det endast får torka i solen först under typ 4-5 dagar.

Sedan börjar man som mannen på fotot gör, att knyta ihop det hela på pinnar. (foto 5139). Det är ett drygt jobb som tar ganska lång tid (foto 5140). Yutin sade till mig att dom tar det ofta lugnt  med omläggningen av taken, och ofta kan dessa familjer pilla med det lite då och då, och det tar runt 3-4 år innan man lagt om hela taket (foto 5141)..

Ja men Yutin frågade jag då,,, Kanske att det efter 4 år är dags att börja om ifrån början igen då eller??? Han tyckte nog min fråga ställd av en ding falang inte var värd ett svar, ty han log bara medlidsamt åt antingen sig själv, eller åt mig!! Ibland är det nog bättre att inte komma med ”smarta” frågor,,,,, Dom kanske inte ens hade tänkt i dessa banor alls, och kände sig trampade på tårna av min självklara fråga!!

Jag skulle vilja ta upp en fråga, som nog måste anses av de flesta av Er som helt onödig, och kanske konstig, och säkerligen negativ. Jo, har vi verkligen kläm på hur det funkar här i Thailand, om vi skulle ”Kola Vippen”  här? Vet vi kostnader, och vet vi verkligen om de olika alternativ som står till buds. Eller är det bara precis som vanligt här i livet, ingen vågar fråga, för fråga får en att verka dum. I alla fall verkar det var ett tema som är stort i Sverige, eller bland falang verkar det som, alltså fråga inte googla hellre i tysthet!!!

Så ta exemplet, jag dör knall och fall, vad händer praktiskt? Hörde av mackes att han berättade att man då måste meddela ambassaden, som tar hand om hela grejen, och sedan debiterar dödsboet, stämmer detta?

Jag funderar också på att det nog skulle kunna fungera om ens förlängda familj här nere gjorde ett avtal med det lokala templet, och man pröjsade ett belopp i förväg. Och sedan så bränner dom en till oigenkännerlighet, både till kropp och själ. Och ens fru får ta hem en i en Tesco plastpåse, och kanske hälla mig i trädgården intill Funfa-busken. Den grejen skulle funka för mig i alla fall tycker jag. Död är död för mig, och bränd är bränd, och sedan är det slut.
 
Så ser jag på det hela, så Funfabusken duger fint. Kostnaden enligt de lärda i ”Lund” lär vara runt 20.000 baht (SEK: 4.800:-) för hela kalaset,, Alltså helt överkomligt. Inte faan tänker jag köra med en hemtransport till Sverige, vilket skulle kosta så mycket pengar, så det är löjeväckande... Nä bränn eländet, och häll ut mig någonstans, passar alldeles utmärkt!!

För övrig, så kom jag faktiskt över information ifrån en som är en koordinator för ett sjukhus här i Thailand som berättade följande ifall dödsfall, kanske kan vara, om inte kul, men kanske intressant att läsa detta för framtiden, Jag noterar då enligt följande;

Citat - Som samordnare för www.LannaCareNet.org
Sjukhuset kommer inte att släppa dina kvarlevor förrän räkningarna är betalda, så Ja, din fru kommer att vara ansvarig för dina slutliga medicinska räkningar. Ännu viktigare, bör du överväga att ha ett testamente, för att se till att dina sista önskemål följs, eller så kan dom hålla dig vid liv i evinnerliga tider med hemska utgifter som följd!  

Kom ihåg att det här är ett buddhistiskt land med en enorm respekt för livet, och det finns mycket medicinsk teknik, för att hålla människor vid liv, långt mycket längre än när de flesta västerlänningar skulle anse det en bra idé att upphöra med behandlingen.

När det gäller hanteringen av dina kvarlevor efter det att du dött, så kommer sjukhuset att meddela din ambassad, och de kommer att kontakta din fru. Hon kommer förmodligen att uppmuntras att låta sjukhuset kremera dig, och så skickas askan hem till frun när det är klart! Detta kan ordnas av sjukhuset för ett belopp som inte är speciellt billigt. Sjukhuset kommer att släppa de nödiga dokumenten som typ dödsattest, så snart räkningen till sjukhuset är betald och klart!!

Denna attest måste ju till för att kunna frigöra bl.a. bankkonton etc. Till sist, visst är det bra att veta vad som händer vid dödsfall, men det är ju också väldigt viktigt att planera utifall svår sjukdom inträffar. MEN meddela dina önskemål och planer till din ambassad, det är det absolut bästa rådet!! slut citat

Så tack för de råden och informationen, om man nu absolut inte vill följa de olika tips som kommit fram hittills, varför inte göra ett drömscenario, en grej som man alltid funderat på hemma i Sverige.

Låt oss avsluta livet på sjukhuset i fin bekvämlighet, och sedan ta en ”springnota”.... Man skiljer sig ifrån frun i god tid, och det finns ingen som dom kan kräva stålarna av, och sedan grattis kära sjukhus, du får la hålla min ruttnande kropp i pant då, skitsamma ty jag är död.......................

Får man önska läsekretsen
 ETT GOTT NYTT ÅR

Handskak

Chaiyaphum MMIV, Thailand

30 december 2014

83,2 kilo - 82,2 kilo (44 km) 130 minuter - 1,617 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,148


Var mer angelägen med din karaktär än med ditt ”rykte”,
därför att karaktären representerar vad du verkligen är,
medans ryktet är vad andra tycker att du är!!

Jag har lite olika foton att redogöra för, som jag oftast har tagit under min vardag, under mina cykelturer. Hoppas att några av dom och dess historia kan vara underhållande för Er. Första fotot visar en skylt utefter vägen  jag kom, som bara var så himla mysig. Tänk Er vara kaffetörstiga? Vilket skall ni satsa på kaffet eller kärleken, eller kanske först kärleken och sedan kaffet? Jag vet faktiskt inte vad detta betyder egentligen ty thai kan ju inte läsa falang-alfabet, de tycker bara att det ser ”tufft” ut att ha engelska ord på skyltar och T-shirts... lite ”inne” liksom.

Nästa foton visar köket som julmats-leverentören hade. Där står glöggen på ena bordet, och där borta på sista fotot så står hembränningen, alltså alla de olika vinerna. Men det luktade så mycket hembränt och kanske märsk, så åtminstone jag tappade helt lusten att handla vin av denne kille, synd!!

Tapiocan-Cassaven-”Man Sappalang” 3 namn på samma sak. De har planterats, och nått en höjd av mellan 0,5m – 1 m i höjd, och så snart som skörden av sockerrör är avklarad och exporterad, så kommer vägarna återigen att fyllas av denna typ av Tapioca-transporter .

Men en stadigvarande grej som sysselsätter folk ganska ofta under årets löp, är ju lökhanteringen. Lökodlarna delar ut sina lökar i dessa stora säckar, och så sitter barn, damer och gummor dagarna i ända, och skalar för brinnande livet, för att få ihop några korvören... Skalen slängs sedan helt obarmhärtigt runt hörnet ute i skogsbrynet, där det får ligga i åratal,, det verkar aldrig ruttna bort.

Annars är man trött på detta, och bara vill ha lite frukt eller sallad till maten, så tag med stången ut till trädet utefter vägen, på utsidan ens hem, så löser sig matfrågan enkelt och gallant!!

Dessa stora färggranna skyltar står ju överallt, alla verkar ha tillstånd, eller rättare sagt, alla gör hur fan dom vill, dom sätter upp sina skyltar, skymmer gör dom för alla andra, så skiter man i det. Måste man hugga ner träd och buskar, så skiter man i det, och bara gör det....

jag har inte bett Yongan att översätta just denna skylt, men den är liksom typisk för mig!!! Men munken som  sitter där ser jag, ofta tar man med munk-motiv för att skapa legitimitet för sin försäljning eller sitt erbjudande till folk. Typ ”Kom till vår nationalpark, munken här kommer ofta hit och välsignar”, hej och då!!

Jag cyklade igenom Ingemars by som vanligt, gör väl det 4 dagar i veckan tror jag, och denna dag, så var det tydligen bröllop, och då stänger man helt sonika av huvudvägen som tar all trafik genom byn. Vi snackar i detta fallet om en genomfartsväg för trafiken mellan Chaiyaphum-Baan Khwaoo, mängder av bil och trafik... under 2-3 dagars tid. Man stänger av, anställer en eller flera ”vakter”, som med mustiga men värdelösa kostymer, skapar auktoritet gentemot de stackars byborna, som inte vågar säga till varandra att dra åt hillvitte, och släpp fram mig.

Nä nu får ALLA i hela Thailand åka stora omvägar bäst dom gitter, polisen bryr sig inte, och ingen vågar konfrontera folket, som gör som dom vill i alla lägen... Men men men, bara dom är lyckliga, och INTE fokuserar på regeringen och överheten, så får dom göra vad fan dom vill verkar det som.... Precis så skall man ju härska... Låt fokuset vara på saker i folkets egna hemmiljö, så kan resten av landet bli som det blir, ingen vet nåt!!

Våra kära ödlor Tokay, verkar vara helt på utdöende nu tråkigt nog. Detta foto tog jag hos York häromdagen, Det var en mycket underlig Tokey, vi stod och kikade på den länge länge, och medans jag stod där, så gjorde fanskapet benhävningar, eller kallas det armhävningar? Verkade som han stretchade lite grand där han hängde. Enligt York så såg dom ödlan hänga där redan klockan 07.00 på morgonen, när dom satte sig för att käka frukost där på altanen.

Klockan var nu 12.30 så det var en stark krabat må jag säga. Den tittade lite avmätt på mig när jag kryp närmare och zoomade in, men struntade glatt i mig!! Det är ju så himla synd, här är ytterligare en djurart som thaiarna bara tar död på ”a la mass”!! När jag flyttade in i huset här 2009, så hade alla hus i omgivningen minst 2st Tokay, en på varsin sida av huset, dom är ju himla aggressiva emot varandra....

Men nu idag sedan nåt år tillbaka, så hör jag ALDRIG dess typiska ljud ”tookkaayy” 5-6 ggr på raken..Jag hör dom icke mer alls, helt tyst. Anledningen är att dom alla inklusive deras avkommor, ligger i magen på dessa skrumpna jäkla kineser och vietnameser, som säkert tuggar eller maler ner dom till potensmedel eller cancermedel av nåt slag!!!! Det är en stor vinst att få för folk att fånga dessa Tokay, och sälja dom levande eller döda.... Forts. nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MMIII, Thailand

29 december 2014

83,5 kilo - 82,4 kilo (44 km) 142 minuter - 1.767 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,146


Varför kallas det egentligen rusningstrafik,
när allting ändå står helt stilla?

Forts. från förra kapitlet... När den grejen var över, så var det dags att räkna stålarna ifrån kuverten, tyckte ju att detta kändes som en himla liten ynka fest för att kallas bröllop, men Yongyut berättade sedan, att de faktiskt fick ihop på oss få som var där nästan 20.000 baht!! Jag måste ju sedan bara fråga Yongan, vad är detta, var är alla människor, detta är ju ingen fest, det är ju mer än släktförsamling ju!!

Ju sade hon, dom hade festen igår kväll, men vi hade ingen lust att komma då, och köra hit ut i ödemarken i nattmörker, Puh tänkte jag vilken tur att man slapp den grejen. Och sade Yongan, igår så lämnade brudgummen 250.000 baht i Sin Sod (hemgift), dessa pengar fick svärföräldrarna behålla för övrigt, himla generöst av honom.

När jag satt där så frågade jag lite intresserat varifrån falangen kommer? Och släkten fick faktiskt forska lite grand sins emellan, och efter ens stund så enades dom om att han var ”angit”, alltså en engelsman... Lite underligt att dom inte visste på rak hand, kändes lite mysko. Nu vart det slut med formaliteterna, och nu kom käket fram, det var det vanliga krubbet ni vet, det färglösa slafsiga krubbet, som man enbart äter med munnen, och absolut inte med ögonen...

Det var ju helgoa människor hela högen, och jag gillar faktiskt Yongyuts förlängda familj, de lämnade inte mig ”hängande”, utan snart kom det fram en tallrik med khaonioo (knåderis) och med sönderklippt, okryddat barbequat griskött. Det var görgott, men jag nöjde mig med att enbart käka köttet som ni vet!! Jag drack ett glas med öl, och släppte lös fan själv (Yutin) med brännvinet.

Men det visade sig att han nog hade tagit tjötet på morgonen på rätt sätt, och han drack ett par 3 glas med öl och is i, och det var allt. Snart så dök engelsmannen upp, satte sig ner hos mig och ville prata! Och det visade sig att han faktiskt var ifrån New Zealand, men nog hade presenterat sig som engelsman, eller så vet inte dessa bymänniskor här långt inne i Isaans ödemarker vad i herrans namn ”New Zealand” är för nåt....går det att äta tro?? Jag tror så i alla fall...

Det var en jättetrevlig man, och han trivdes med livet, som de flesta män gör här nere i Thailand, som funnit ”sig själva” utanför det menlösa livet i turistorterna... Han berättade för mig att han bodde härnere i Thailand under 4 års tid när han var i tjugoårsåldern, och det torde väl då varit någon gång på 1960:talet eller hur?

Han berättade att han alltid har arbetat med datorer i olika former, och efter det att han bott hemma i New Zealand och några år i England, så återkom han till Thailand 1996, och tog då anställning på Bangkok Hospital, och var data-ansvarig där tills för 4 år sedan, när han gick i pension.

Killen, han heter för övrigt Nick, han har sedan 15 år tillbaka ett permanent uppehållstillstånd, alltså ett permanent residency här i Thailand, och slipper allt trassel med att rapportera var 90;e dag och förlänga sin uppehållstillstånd varje år.... Så han gillade sig. Denne kille pratade helt och fullt ut flytande thai, hade ett thaiförnamn, som han var tvungen att hitta på, och det blev då ”Nickom”.

Han skaffade sig ävenledes ett thailändskt efternamn, som jag inte exakt kommer ihåg vad det var, men även här så lekte han med bokstäver, och hans riktiga familjenamn; Duncan blev till nåt liknande. Han gick med liv och lust in för detta med Thailand, och sitt egna deltagande i Thailand. Han verkade faktiskt vara ganska mycket av den typen som gärna suddade ut sin egna riktiga identitet, och lät det övertagas av någon slags provisorisk thai-identitet..

Det kändes faktiskt, samtidigt som det var hyperkul att prata med honom, lite ledsamt att prata med honom. Men det skall sägas, han var lycklig, jätteglad faktiskt. Men jag vågar inte säga någonting alls om honom, jag vet absolut noll och ingenting, och precis allting som han pratade om var PRO-thai. Så i slutändan så kände man bara att om den thailändska staten, folket, och kulturen var en ”drog”, så var han en av de mest inbitna narkomaner jag någonsin träffat på!

Klockan slog Thiang (12.00), och det blev dags att åka hem, och det visade sig vara en trevlig stund och ett gott avbrott i vardagen, så helt OK dag för min del också.... Jag körde utan större åthävor och intermezzon hem bilen, och jag lyckades med det fenomenala konststycket att slippa hamna bakom en sockerrörs-truck någon enda gång i mer än 25 sekunder.

Jag körde om en sådan luspudel alldeles precis innan berget började luta brant uppåt på hemvägen, och den andra bilen kom jag fram till precis på toppen av bergskedjan, och han gick åt sidan alldeles innan det började luta brant nerför ,och inga chanser längre fanns till omkörning!! Så resan hem blev kanon, och det är ju ändå roligare att köra än att sitta bredvid.

När vi kom hem, så följde precis hela gänget med in, och det blev till att bjuda på detta evinnerliga vattnet förstås. Men jag tog chansen att bjuda gänget på lite coconuts-likör ihop med vörtbröd med ost på. Jag har ingen aning om vad dom tyckte, för ingen thai är nog ärlig att säga vad han verkligen tycker smakmässigt.... Med detta så åkte alla hem utan svärmor Jai Paengtha, hon skulle ligga över ville Yongan.

Men efter 2 timmar, så visade det sig att svärmoderns släkt hade varit hemma i huset där hon bor, och lämnat av sallad till henne. Denna sallad är som kokain tror jag, för både Yongan som svärmodern stack härifrån med blixtens hastighet till sin kära sallad. Jag försökte förgäves att säga till dom att salladen inte har ben, och springer fan inte iväg, och vi snackar om sketet gräs...... De tittade på mig, sedan på varandra, skakade på sina huvuden, flinade och satt upp, och åkte sin kos.

Svärmor kom sedan inte med tillbaka, hon stod där hemma, och tillredde salladen berättade Yongyut. Och det är en uppenbar risk, att denna sallad i tillredd äcklig form, kommer att finna sin väg hit till vårt fina hem, och lämna sina fotavtryck, sorry luktavtryck här, uschiamej vilken vånda redan nu!! Ja ni fattar thais inställning till sallad va???? Mig fick dom tvinga på sallad när jag var liten, onödig bukfylla tyckte jag under alla mina år hemma i Sverige, men här är sallad religion, eller hur??

Handskak

Chaiyaphum MMII, Thailand

28 december 2014

82,7 kilo - 82,2 kilo (14 km) 54 minuter - 672 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,165


En målsättning utan en tidsram,
är inget annat än just bara en dröm!!

NU satte cirkusen igång rejält här hemma. Plötsligt så stod Yongyut lutad över min säng, och väckte mig, klockan var runt 06.10 och hon berättade att det nog var bra om jag kunde gå upp, för vi skall gå på bröllop. Yongyut själv VET att jag hatar den jäkla stil, eller kanske mer brist på stil som thai har, och hon vet att jag inte längre finner mig i dessa löjliga situationer, där hela ens dag plötsligt utan pardon kastas över ända.

Men hon är ju s.a.s. i händerna på sin egna kultur, och hon har det verkligen inte lätt med att tillfredställa alla i hennes omgivning. Först mig då, och sedan skall hon köra sitt egna race med släkten. Denna fjantsläkt som ringde tydligen igår natt när jag sov, och talade om för Yongyut att de skall på bröllop till en kusin uppe i  Nong Bua Daeng....

Ett bröllop som ju organiseras och planeras kanske 1-2 månader innan, detta hasplar folk ur sig via inbjudningar kanske i många fall dagen innan... Dom e fan inte riktigt kloka, och hela denna grej visar ju på exakt också hur deras kultur och leverne är uppbyggt. Bor man i byar, så har man inget annat för sig än att komma hem på kvällen och titta på TV, och sedan sova, så om någon bjuder till fest samma dag, så är det helt OK, inga krav som vi har det, finns här alls...

Yongan var verkligen go och ödmjuk som egentligen bara en kvinna kan vara som VILL HA NÅGOT!! För detta bröllop var VIKTIGT för henne! Hennes kusin däruppe i Nong Bua Daeng skulle gifta sig, och dessutom gifta sig med en falang. Yongan har ju något av en ledarroll numera i släkten, eftersom hon ju varit s.a.s ensam herre på täppan med mig vid sin sida, ingen annan i släkten har ”falang”!!

Så jösses så fin och så mjuk, och så Yongan förklarade sina känslor. Detta med känslor, som annars knappt finns i folks medvetande här, de kommer dock fram, och de talas om, när man verkligen vill ha något. Tårar pressar man fram på en mikrosekund, utan några som helst problem.Jag hade inte en suck eller chans att säga nej.....Byxorna hängde redan strykta, och skjortan var också stryken och klar.. Så visst, klart jag ställde upp, man är ju en gentleman, hehehe!!

Kl. 07.30 så kom Yutin (alkomagistern) och fru Baloo och där fanns Manao (lime) ett barn ifrån byn, och där fanns Jennifer systerdottern, och sedan skulle vi hämta Tant Paengta, som man ju fan aldrig får säga, utan det skall vara ”Jai”!!! När dom kom innanför dörren, så såg jag hur sleten och trött Yutin var.

Plötsligt så stod Yongan där med ett snapsglas i näven och fyllde på det med ”Charles House”, detta skitbrännvin, och det skulle Yutin dricka kl. 07.30. Jag blev fanimej vansinnig, och sade till honom att han var ju för hillvitte rektor och lärare och skall vara ett föredöme för andra, han flinade så där jävla dumt som bara dessa helt outbildade tjai kan göra.

Jag sade sedan till honom, -”Ta den Yutin och jag kommer inte med, och Yongyut kommer fanimej inte heller med, DU skall inte få en chans att döda mig i en jävla trafikolycka... Så drick eller ställ ifrån dig glaset”.. Jag hade hetsat upp mig så mycket nu, så Yongyut gick räddhågsen ut i köket. Yutin tittade på mig och ställde ifrån sig glaset... Bra och tack sade jag till honom, tog honom avsides och sade sedan.....

”Du kör nu till Nong Bua Daeng, jag kör sedan hem igen, så du kan ta dig några järn på bröllopet”. Och med detta, så var hela hans alkoholist-dag räddad, och han sken upp som en sol, och tackade mig!! Resan dit upp gick bra och olycksfritt, men killen var trött märkte jag. Och jag hyser nog inga underliga positiva villfarelser alls om detta. Antingen så respekterar han mig, eller så böjde hans sig för min vilja emot sin egna vilja, och gillar mig inte alls.

Men frågan är skall man bry sig? Har han rätt den killen att supa och köra med 10 människor i bilen, och riskera hela gänget. För mig så är svaret helt klart NEJ! Och därmed så var detta en enkel sak för min del, även om jag kände mig taskig konstigt nog.

Vi kom upp till bröllopet, och detta var nog det konstigaste bröllop jag någonsin sett. Låt mig förklara! Vi kom, där fanns runt 20st människor som visade sig vara bara den närmaste familjen. När vi kom så satt paret där och en gubbe mässade” på sanskrit och på thai, och förklarade livets glädjeämnen och allvarligheter för det unga paret! Han var 69 år och hon var 32 år gammal. Hon hade dessutom en stor utputande mage, och skulle föda deras barn nu i januari.

Folk satt där runt omkring, och deras fokus på ceremonien var det lite si och så med, de pratade sinemellan ganska högt, så det kändes inte alls högtidligt!! Men det funkar ju för thai, så då får det funka för mig också! Efter 25 minuters tjötande, så tog det slut, och stålar lades i en stor korg, och alla bildade kö fram till brudparet, och nu skulle man knyta på en ”Zeising” runt deras handleder, och gärna mumla högtidliga eder. Jag brukar köra med två verser ur en berättelse jag läste som barn:

Och när pojken plötsligt gick vilse i skogen,
så fick han panik och sprang helt vilt,
hans häst som alltid varit honom trogen,
stod ingenstans att finna, och havren var spilt,

I snåret där bredvid stod häxan med finne på hakan,
hon käkade med glädje små feta barn,  
Hon tittade på pojken och mindes kakan,
som bakades på ungar fångade i hennes garn,

Paret gillade mitt mässande, och jag fick en liten present som var en portmonnä, alla fick en sådan när man gett en zeising!! När jag satte mig, så frågade en dam, alltså en faster till Yongyut, om jag var en sådan där kristen munk?? Nä sa Yongan, - ”jo din man verkar veta vad han pratar om när han satte på zeisingen.....”.....  #¤%&&% hahaha!!  Forts. nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MMI, Thailand

27 december 2014

83,1 kilo - 82,8 kilo (21 km) 69 minuter - 858 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,165


När vi pratar med Gud så ”ber” vi!
När Gud pratar med oss, så kallas det schizofreni!!

York har funnit en ny väg. Vi brukar ibland försöka tävla med varandra om att hitta vägar som den andre aldrig förr kört på. Men egentligen är det en ganska lam tävling, ty York vinner ju enkelt den.- Han är ju ute alltid och kör runt med motorcykeln, och hinner med precis allting här runt omkring, och även mycket långa körningar!!

Nu sist så fick jag foton av honom där han på nåt mysko sätt lyckades hitta en väg rakt in och igenom nationalparken Tad Ton, fasen rakt igenom, jag trodde inte man kunde köra uppför det hemska berget, och sedan köra nerför det. Men han klarade det, och till ytterligare förvisso, så hittade han genvägen till Nong Bua Daeng, vilket var en riktig ”Marco Polo-resa” i mina ögon.
 
York menade på att det var alls ingen ide´ att jag ens funderade på att haka på denna trip. Med mina små små vespa-hjul, så skulle jag icke klara speciellt de ytterligt branta partierna på vägen nerför berget..... Jag tror honom när man ser hjulspåren där på vägen på fotot, ser ju mer ut som rallycross ju. Så jag får nöja mig med att han berättar hur fint det var däruppe bland bergen, faaaaan också!!

Idag blev det en repa med hojjen  som vanligt, det tog 2,25 timmar och jag avverkade på den tiden 45 km här i trakterna av Chaiyaphum. Oftast så händer det ju aldrig någonting spekakulärt på mina turer och det är därför som ja allt mer sällan skriver om dom. Men bara för att ni skall få en uppfattning om vad som timar sig oftast på dessa cykelturer, så skall jag försöka göra en beskrivning av dagens tur som är ganska representativ  tyckte jag!!

Jag startade med att sticka ner till Chaiyaphum och hem till York, och lämnade över en plastpåse med frön och naturprodukter som Yongan köpt till både Yorks fru Cat och Ingemars fru Fa. Där fanns frön av olika slag, och jag kunde läsa på en påse att där var seasamfrön däri. Yongan berättade för mig att seasamfrön minsann var bra för ”ont i knät”. Jag har tjafsat med Yongyut om dessa medicinska saker tidigare.

Men som falang och som tränare i 26 år inom fotbollen, så är jag inte speciellt tillförlitlig alls när jag kommenterar medicinska saker, då är det allt bra mycket bättre att lyssna på den gumma som säljer dessa saker till folk, de lyssnar andäktigt, och tror varenda ord på vad som påstås härnere, vi falanger har absolut noll och ingenting att lära ut här må ni tro.... Så sesamfrön är kanon  för ”ont i knät”...Och en bra ersättning för en doktor!

Jag körde sedan snabbt vidare genom Chaiyaphum i snirklar och kurviga vägar, kom till slut via ”bypass” fram till avfarten ”ut över risfälten” på min väg. Jag hade då avverkat nästan exakt 1 mil. Byn som jag passerar innan jag kör ut på fälten, och de 9 km utan ett endaste hus, var denna gång lugn och fin, och endast 2 st ivriga hundar jagade mig. Jag nitade som vanligt och föste in dom jävlarna via en öppen grind, och stängde sedan grinden, problemet var därmed löst.

Ut på fälten, och det var en underbart lugn och fin vind, och man mådde bara bra. Efter styvt 4 km därute, alltså nästan halvvägs, så såg jag att det satt en gäng med människor därborta. En kvinna som tydligen kände igen mig, gick fram när jag skulle passera, och bad mig att stanna. Normalt sett så brukar jag aldrig nästan stanna, det har bara hänt ett fåtal gånger tidigare. Denna kvinna bad mig att dela ”Khaoo tiang” med resten av gänger och vinkade inbjudande.

Jag förklarade för dom att jag inte kunde, ty jag var ”im lääoo” (mätt),,, Jag pratar ju sorgligt lite med thai, och efter en gång som jag stannade och fick en tallrik med deras s.k. käk för några år sedan, så tycker jag inte det är någon ide´alls faktiskt. Anledningen är helt enkelt att man sitter där; stum, leende och viftar förgäves med armar och hände, för att överhuvudtaget göra sig lite förstådd. Nä det är bättre att struinta i det på ett artigt sätt tycker jag!!

Inga problem, jag trampade på och vid styva 32 km, så kom jag fram till en liten sleten  by som jag inte vet vad den heter, mitt vatten hade tagit slut denna dag, och jag stannade och köpte vatten. Nästan direkt så kom ett fruntimmer fram, hon var la i 50:års-åldern, och hon viftade och pekade på mig och sig själv, och hade ett stort leende. Fan man får ju hjärtattack för mindre, här stöter 50:taggare på en så man blir alldeles matt.

Jag skrattade gott och sade på ren göteborgska - ”nä tack madam, du är alldeles för gammal för mig”..... Hon tyckte jag verkade snäll och trevlig, så hon ropade på ”hjälp”, ifrån en annan madam som var ute och hängde tvätt såg jag. Hon stövlade över hon också till mig, med ett stort leende runt sina icke existerande tänder, hon var lite yngre, men satans perkele...... Ni har väl hört den där. ”när kärringa gick in i veboa, så gick vekubba ut”, precis så ful var denna dam....

Mitt leende räckte inte alls till, man blev ju alldeles förfärad ju, jag stammade raskt fram - ”Have palleja in Nong Nasaeng”!!!!!!! (har fru i Nong Nasaeng.....) Hon log förstående, och skrattade hysteriskt när hon kunde förstå de 13 ord som jag kan frammana i trängda lägen. Jag hoppade upp på hojjen, tog adjö, log och cyklade iväg, bara för att 33 meter senare märka att jag glömt mitt vatten. Men den törsten finns inte i denna värld, som kunde få mig att vända igen, och åka tillbaka dessa 30 meter.... Hualigen....

Med detta, så stannade jag i nästa by, fick tjöta och heja och le emot cirka 30 barn, som just slutade skolan tydligen, och de tycker att det är kanon att få träffa en falang - ”Good morning teacher” sa dom alla till mig där klockan 15.45 på eftermiddagen.. Man svarade ju lugnt och fint - ”Good night children”, och dom var skitnöjda med att jag svarade, dom förstod ju inte ett jota av det.

Jag kom hem utan krusiduller, och berättade för Yongan att hon nu hade skarp konkurrens där ute i byn på risfältet.... Hmm tyckte hon.. tror dig inte, du är alldeles för brun och svart i hyn, liknar mest en ”nicko”, och damerna här gillar inte Africa... Så hon var inte ens svartsjuk, fan inte ens det klarade jag av....

Handskak

Chaiyaphum MM (2.000), Thailand

26 december 2014

83,3 kilo - 82,0 kilo (45 km) 145 minuter - 1.804 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,153


Låt aldrig rädslan för att förlora,
överstiga din önskan av att vinna!!

Idag firar vi en stor dag i mitt skrivande, jag har lyckats att skriva ihop 2.000 kapitel, vilket torde motsvara runt 3.500 A4-ark med skriven text. Det mesta är säkert skit, men många guldkorn hoppas jag har flutit upp till ytan. Nu ser vi fram emot det kommande kapitel nummer 3.000, och att vi alla är vid liv och får må bra, utan att behöva aktivera våra sjuk eller olycksfalls-försäkringar!!

När fyra av tomtenissarna blev sjuka, vilket gjorde att trainee-”nissarna” inte producerar leksaker lika snabbt som de vanliga nissarna, och Tomten började känna för-juls-pressen. DÅ berättade Fru Tomte att hennes mor skulle komma på besök, vilket satte en ännu större press på tomten.

När han gick ut för att sela renarna, fann han att tre av dem var på väg att föda, och två andra hade hoppat över staketet, och försvunnit Gud vet var. Sen när han började att lasta släden, så sprack en av tiljorna i släden, och leksaks-säcken föll i backen, och alla leksakerna gick i bitar.

Frustrerad, så gick tomten in i huset för en kopp äpple-cider och en snutt Rom. När han gick till skåpet, upptäckte han att nissarna hade druckit ur hela cider-kannan och gömt spriten. I sin frustration så tappade han cider-kannan, och den splittrade sig in hundratals små glasbitar över hela köksgolvet. Han gick för att hämta kvasten, och fann att mössen hade ätit alla borsten på kvasten.

Just då det ringde det på dörren, och en irriterad Tomte marscherade till dörren, slet upp den, och där stod det en liten söt ängel med en stor stor julgran. Ängeln sade väldigt glatt, - "God jul på dig tomten., är inte detta en härlig dag? Jag har ett vackert träd till dig. Var vill du att jag ska placera den? Och så började traditionen av den lilla ängeln på toppen av julgranen. Inte många människor vet detta.

En liten fundering och en liten undran. Detta land som man bor i, hette ju fram till år 1939 nånting ”Siam”!! Sedan beslöt man att kalla landet för Thailand. Vilket då skulle betyda ungefär; ”landet som var fritt och bebott av thai”.... Om man då tänker att Siam som det då hette innan, lär betyda via språket Sanskrit ungefär ”brown people”,,,,,

Om man betänker thais ovilja till allt som är brunt eller svart på deras kroppar, så förstår man att dom bytte namn, om nu detta stämmer förstås... Men jag själv tror ju att det hela handlar om att ena nationen förstås, det brukar alltid handla om det. Siam i all ära, men det namnet påvisade nog endast folket runt Bangkok eller Ayuttaya tror jag, och folk ifrån Isaan och Lanna, dessa räknades liksom inte.

Jag tror att med ändringen så blev alla ”thai”, och landet hette Thailand punkt slut! Men ni skulle bara veta att faktiskt en maträtt spelade en stor roll i allting när det handlade om thais nationalism. Vietnam introducerade för länge sedan Nudlar här i Thailand, och det blev omedelbums oerhört poppis på stört. Thai kunde inte tåla att detta kom ifrån Vietnam och blev så stort här, så man ändrade lite grand i maträtten, och vips så hade maträtternas maträtt fötts, och den heter än i denna dag ”Pad Thai”...

Tänk vad nära att Thailand istället skulle få heta ”SomTamland”!!!!!! Så då återstår bara frågan; Vad har siamesiska katter med detta att göra, eller siamesiska tvillingar??? Någon som kan svara??? Ingen av dessa två företeelser har ju med ”brun” att göra, så då måste alltså dessa två företeelser ha tagit sitt namn ifrån landet Siam då.... Från här då eller?? Och varför?

Är ni medvetna om att det faktiskt fortfarande finns platser i Thailand, eller åtminstone 1 plats i Thailand, som fortfarande INTE har elektricitet? I den lilla byn Nong Pai Yai i Sakon Nakhon-regionen, har väntat nu i lite mer än 25 år på att få el dragen till sin by. De anmälde till myndigheterna för 27 år sedan att de måste ha el för att få det att fungera, och byns överhuvud, och regionens överhuvud sade till befolkningen, att de fick vänta på sin ”tur”.

De svarade dom att detta var precis som att gå till sjukhuset, man måste vänta på sin tur!! Många av de som gick till byhövdingen den gången för 27 år sedan är nu döda, och de nyfödda barnen då har idag egna barn som fortfarande INTE har elektricitet i sina hem. Skolbarnen har inte många minuter på sig att läsa läxan innan mörkret lägrar sig och läsning blir omöjligt!!!

Och nu kommer andra negativa saker som är alldeles utomordentligt viktiga för detta urfattiga thaifolk. Folk som inte har el kan alltså då inte titta på thais dokusåpor på TV;n,  de kan inte höra några som helst nyheter. De har inte datorer, och de har inte mobiltelefoner eller ens vanliga telefoner. Det stora sorgebarnet är dock för det lokala templet, att dessa latmaskar till munkar inte alls kan störa folket och befolkningen i byn som de skulle vilja göra, ty högtalare och mikrofoner fungerar ju inte utan elektricitet!

Och det underbara i allt detta är att Nong Pai Yai endast ligger 2 km ifrån kommunkontoret, där det finns full sula på elen, och alla är glada och ”upplysta”..... Ja ibland är inte livet rättvist!!

Handskak

Chaiyaphum MCMLXCIX, Thailand

25 december 2014

84,0 kilo - 83,5 kilo (16 km) 64 minuter - 796 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,170


Bygg din framgång utifrån dina misslyckanden.
Besvikelser och misslyckande, är den säkraste vägen till framgång.

Julafton, kanske har pratat om det förut, men på något förundrlig sätt såhar faktiskt julaftonen smugit sig in i sitt rätta ”element” och i sin rätta ”dräkt” här borta i Thailand vad det gäller mig och min upplevelse av julen. Jag märker att min egna känsla av frid och lugn och harmoni kom genast när man upplevde sin första jul här.

Jag har alltid haft svårt i vissa stycken för jul. OK julklappar i yngre år, och god mat hela livet är ju saker med julen som är kanonbra. Men resten är ju egentligen i mina ögon enbart skit. Inte fan var det meningen att man skulle ösa över barnen julklappar, inte fan var det meningen att man skulle handla julklappar till både kreti och pleti. Inte var det meningen att man skulle käka 3-4 julbord, och inte var det meningen att man skulle jobba sig halvt fördärvad bara för att kunna pröjsa julklappar och se till hemma att ha ”allt”.

Visst har vi gått på hela grejen med hull och hår, och de värsta av hela högen, är ju alla dess mesar som försvarar det med löjliga argument som dom fan inte ens själva tror på. Dom bara försvarar sin egna dumhet, och att dom inte klarar av att säga ifrån och att säga nej - ”Jag vill inte vara med på denna grejen längre”.

Jag uppskattar de små julklapparna som kommer ifrån glädjen att ge, och jag gillar de ansikten som gillar att få, även om det är små presenter, och det är just det som jag får glädjen att uppleva här. Jag sitter just här och har precis handlat 1 julklapp till Yongyut och 1 julklapp till Namkaeng, och vet ni vad? Jag handlade varsin snygg t-shirt till dom. Nu blir det väl som vanligt ett stort ramaskri bland vissa ”typer” som ju smygläser detta ifrån andra forum, och som alltid verkar vara lite kritik-sugna. Men dessa skiter man i.

Glädjen blir stor när det uppdagas att det blir presenter, de tror ju inte riktig på det, alltså att de skall få något, det finns ju inte i buddismen här i Thailand. Det finns bara bland Era madammer som ni tagit till falangland och omförvandlat till falangdamer... Så jag hoppas att få en present är viktigare, än vad man får. Visst hade jag viljat kunna ge Yongan 1 bath guld, och Namkaeng en moped om 3 år.

Men i dagens läge så passar inte alls det ekonomiska dessa presenter. Och dessutom så skulle jag då per automatik hamna på samma dumma jävla ruta nummer 1 igen! Alltså förlora tanken med hur man firar jul, och vad som kanske var grundanken med att fira jul! Jag är av den övertygelsen att så fort som fokuset på julklapparna försvinner, så infinner sig faktiskt också den ÄKTA julglädjen..

Sitter nu här och det är juldags-morgon, natten har som vanligt varit en ren katastrof, man har legat och vridit sig och inte kunnat alls rulla in  i någon koma-sömn, utan mer ett lätt slummer som man vaknar ur var 5:e minut. Detta är helt enkelt värdelöst ju! Och ändå drack jag bara en halv schnaps, 1 glas öl, och 3 lätta groggar, inget mer.... Men tydligen så skall jag avhålla mig helt ifrån spriten....

Vi hade i alla fall en kul kväll igår, och matmässigt så funkade det, trots att jag helt glömde av att sätta fram leverpastejen och honungsenapen. Men glöggen mottogs med positiva kommentarer i alla fall, så det var ju himla bra. Damerna susade ju runt och dom drack glögg, och dom käkade julmat i viss omfattning, men det var ett jävla ”petande” i maten. Jag noterade detta snabbt, och insåg det självklara som skulle hända.

Och det dröjde inte länge alls, kanske 1 timme, efter det att vi hade ätit klart, så stod Yongan där på utsidan och gjorde thaikäk till ”gänget”, dom kan fan inte ens en endaste kväll, alltså inte en endaste jäkla måltid på året, käka enligt vår tradition helt och hållet. Till slut satt dom där, och det lyckliga grinet som dessa damer visar upp när dom lyckligt pekar och berättar att det är Som Tam på bordet, är obetalbart faktiskt. Ett sådant fokus på sin mat är nåt enastående, jag fattar faktiskt inte hur dessa damer, och hur denna befolkning är funtad egentligen.

Men skitsamma, varför inte låta dom käka sin mat, och varför ens föreslå något så konstruktivt som att äta samma mat en endaste gång på året. Men dom har NOLL problem med att vi falanger ställer upp, och äter deras käk hundratals gånger på året utan att gnälla, då är förståelsen total... men det fungerar bara inte båda vägar....

Men detta är bara mina innersta funderingar, som man ju inte basunerar ut så där himla högljutt här hemma. Yongan vet om det extremt mycket, men bryr sig bara inte, det finns inga kompromisser i denna värld att luta sig emot, om man skall behöva avstå Som Tam, Tom Yam eller andra maträtter från Thailand.

Me kvällen var väldigt lyckad, och trots allt så skiter man ju i maten när man har trevligt tycker jag. Cheta/Ingemar rullade snart in i ”sångstadiet”, vilket brukar ske efter 2 timmar eller 3;e ölen, vilket som råkar infalla först. Och Kent, Khong, och han var ju i samma generation så dom kunde ju dom flesta Brita Borg och Anna Lena Löfgren melodierna. Vi andra som mer var inne på popmusik under våra ungdomsår på 60;talet tyckte underhållningen var kul, men låtarna stank unket helt enkelt, hahaha!!

Dan, Amrisen lämnade festen klockan 20.00 och tog med frun hem förstås.... Men vi andra körde på fram till runt 22.00, då började vi slakna lite grand, vi hade ju satt oss vid bords runt 17.00, så det var ju några timmar som vi spenderat där...... Så vid 23.30 när alla gått, så gick jag och lade mig och var ganska trött då.... Yongyut ville städa och diska först, så den stackarn hörde jag fram till kl. 02.00 husera och städa där nere.... Bra ”gry” i den damen må jag säga, vilket kanske inte kan sägas om undertecknad.

Handskak

Chaiyaphum MCMLXCVIII, Thailand

24 december 2014

82,9 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,161


Det är våra val mer som verkligen visar vilka vi är,
mycket mer än våra talanger!

Jag sitter ju här borta i Thailandet, och kan inte göra mycket mer än att klappa berörda parter på axeln, och skrika: - ” hurra vilket bra jobb du gör som vågar stå upp och säga det som de flesta tänker”.

Våga gå emot strömmen, så skall du snart se att det som är emot strömmen och emot PK, snart förvandlas till PK, och blir ”inne” att kunna säga, utan att som i detta fall behöva kallas för rasist. Så "inne" blir "ute" och "ute" blir "inne" att säga. Så här kommer min stora kärleksfulla ”klapp på axeln” för att ni vågade stå först i ledet och "säga ifrån", i form av ytterligare en länk till en människa som sällar sig till de som har lite grand intelligens i behåll där hemma i Sverige.

http://www.expressen.se/debatt/skillnad-soka-skydd-och-soka-nytt-hemland/

Så med detta så hoppas jag att alla dessa fosterlands-förrädare och utförsäljare av Sverige, kan hålla käften framledes, och låta landet Sverige lösa sina problem i lugn och ro. För det finns oerhört mycket som måste lösas, tack vare dessa bakåtsträvares göranden som måste göras ogjorda!!

Jag brukar ju kolla ganska mycket på blommor och fota dom ute på mina turer, men även fåglar brukar få mycket av min uppmärksamhet. Två saker jag bl.a. noterat är att:

A - Det finns inga skator här, men det finns faktiskt kråkor, precis lika våra egna!                                                                 
B - Här finns gråsparvar/pilfinkar i mängd, också dessa exakt likadana våra egna!!

Så bland allt detta olika och annorlunda man ser här dagligdags i detta land, som alltid förvånar och glädjer en typ, massa olika ormar av olika storlek och kulörer, hemma har vi huggorm och en sleten snok emellanåt i dunkla tråkiga färger. Fåglar de gamla vanliga, visst finns det färgglada fåglar i Sverige, men oftast upplever man dom som lika gråa som vädret omkring en. Här finns ju en uppsjö av olika färgglada fina fåglar.

Och på det plötsligt, så ser man i trädgården, ja överallt, gråsparvar/pilfinkar, vet inte vilket, vill ju inte googla... och så hör man som idag plötsligt en kråka.... Va tänkte jag, och stannade blixtsnabbt hojjen. Kan det vara möjligt, finns det kråkor här i Isaan. Får då se en massiv varelse, som är helt lik vår kråka, men är en halv gång större. Men utseende det samma, och exakt samma kraxande läte!!

Dessutom så flyger det omkring små fåglar som jag rubricerar som svalor, men enligt expertisen, så är detta inte svalor, jag har glömt namnet helt tyvärr, men de heter nåt på P, men vet inget mer. De flyger omkring nu som besatta över risfälten, ty sådden är i full gång, och fälten är vattenfyllda med resultat att där finns miljarder med insekter. Annars så brukar jag mest se dessa s.k. ”svalor” vid stoppljusen, där det tydligen flyger omkring en massa upprörda insekter bland trafiken... Secka flygare dessa ”svalor” är!!

Har nu definitivt ordnat till glöggen nu, den har stått till sig sedan igår, och så idag så fick jag Yongyut att skriva Russin på thai på en lapp, och senare på samma lapp, så fick Yorks fru skriva mandelnötter. Jag tog mig till Big C, och fick snabbt hjälp där. Det är ju inte direkt COOP här i Thailand, där man kan gå i en eftermiddag, utan att hitta nån som kan hjälpa en. Här finns det mängder av folk.

Fick tag i en flicka, jag gick efter utseende, det gjorde inte hon, och hon fixade snabbt fram den vanliga paketen med russin (SunMaid), som vi alla är uppfödda med hemma i Sverige, den finns här må ni tro. Sedan blev det lite kämpigare med mandelnötter. De visade mig mycket riktigt nötterna, och fasen va mycket nötter dom hade, trodde inte det fanns sådant här ens... Men alla nötterna, precis alla, var saltade, inlagda, och paketerade, och värdelösa till glöggen.

Jag fick titta tösen den snygga i ögonen, och säga -”mea ghööa”, vet inte vad mea betyder, men det lätt rätt  i det läget, och hon förstod. Kände mig riktigt stolt, hon tog mig till en helt annan avdelning, och där låg nötter i mängd, och som jag uppfattade det så var alla saltlösa. Jag valde Cashew, tänkte att dom liknade vår mandelnöt mest, och passade bra till glöggen....

Jag satte mig vid hemkomsten, med en stort glas glögg, och hade öst i russin och nötter, och ta mig fasen, det smakade riktigt bra. Jag menar det, riktigt riktigt bra!!! Jag kände sedan efter att det glaset var slut, att jag kände mig lite halvt lycklig och små-dragen. Vodkan gjorde tydligen susen i glöggen. Ja detta kommer att bli succe, sanna mina ord!!

Yongyut svävar nu sedan 3 dagar tillbaka på små små moln, saken är den att hon har fått ”jobb”, hon fick ju det där jobbet med att sy s.k. ”kostym-garderober”, ja ni fattar vad jag menar, dessa grejer som man stoppar in klänning eller kostym i när man behöver förvara dom i garderoben... Hon fick sy typ 10-12 st till skolan här i Chaiyaphum.

De vart tydligen riktigt imponerade, så hon fick ytterligare jobb av dom, och det var att reparera kläder..... Hon är skitglad, och då är jag också skitglad, även om det handlar om små små pengar, så är det betydelselöst för henne, självaktning kommer med att arbeta, och det är det som Yongyut gläds åt i detta fallet. Gött för henne!

Handskak

GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR
 TILLÖNSKAS ALLA

Chaiyaphum MCMLXCVII, Thailand

23 december 2014

83,4 kilo - 81,9 kilo (41 km) 130 minuter - 1.617 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,156


En väg är inte en väg,
om den inte leder någonstans!!

Jag brukar normalt sett inte kommentera de olika ”uttryck” eller ordspråk, som jag publicerar sedan ett antal månader tillbaka i början på varje kapitel. Men ibland så tycker jag mig finna en ganska ”tung underliggande betydelse, som man kanske normalt sett inte ”ser” eller noterar vid första läsningen!! Så vad betyder egentligen ovan ”uttryck”? Vad kan ligga däri tycker ni??

För de av Er som spekulerar i varför jag ställer frågor, och aldrig synes få några av Er i tysta ”hopen”, så hav ingen oro, svaren brukar dyka upp i forumet där jag är medlem, där man ävenledes läser dessa mina dagliga kapitel, klicka Er bara in på;

http://www.sawatdee.se/forum/index.php?topic=8.msg35834#new

Om ni gillar vad ni finner, och ni är intresserade av Thailand, registrera Er och börja läsa, och kanske skriv Era egna tankar där i det forumet.... Välkomna.....

Idag så var det den ena skinkan jag köpte som helt blev uppäten. Jag är grym på att äta skinka, så himla gott. York bjöd jag in i morse för en snabb frukost med 3 skinkmackor och kaffe, så innan lunch hade jag själv, utan hjälp, ätit 6 st små skinkmackor, så ni förstår att i och med de sista 2 mackorna jag tog nu kl. 19.00 vid datan, så var skinka helt slut. Så imorgon blir det ingen skinka, utan jag sparar den andra jag köpte till julbordet, så bjuder jag på den för dom som tycker att den där Khorat-skinkan är skitäcklig!!

Jag har ihop med Ingemar lagt en hel del tid idag också på at fixa till den äckliga glöggen. Den var fullständigt smaklös var det gällde BÅDE jul-kryddorna som spriten/vinet. Så vi tog fan i hågen och ålte till MAKRO och också till Bog C och köpte 2 st apelsiner, ingefära (kjing), och en flarra rött vin (Peter Wella). Jag har ju redan hemma kanel och kardemumma och honung. Vi kom hem och satte igång och blanda ihop allting och värma det också. Dessutom på topp av allting, så öste vi i en rejäl dusör med Vodka i blandningen för att spetsa till kvällen lite!!

Efteråt så smakade vi, och det smakade jäkligt skarpt och ganska äckligt, det enda positiva man kunde säga var att julsmaken fanns där i alla fall, men det var inte speciellt gott, fast oerhört mycket bättre än som det var innan. Vi silade bort alla kryddorna i byttan med glöggen, och satte det på väntan i 2 timmar. Jag kollade sedan smaken, och man kunde känna att det var på rätt väg faktiskt smakmässigt.

Jag tyckte mig märka att det nog skulle bli bättre med mer socker, och öste i en dusör med det också.. Väntade 2 timmar, och smaken var nu märkbart bättre, men fortfarande inte tillfredsställande, men på rätt väg i alla fall. Nu så tog jag fram honungen och öste i lika mycket som vi redan gjort ifrån början, nu fick det fanimej lösa sig....

Vi väntade styvt 1 timme och smakade av det. Nu kunde vi faktiskt konstatera att smaken var helt OK, kanske inte GLOSSA, men helt OK, och ihop med russin och nötter så skulle det nu i alla fall funka... Men det hade kostat oss extra styvt 350 baht för att fixa till det....Priset på originalflaskan var 130 baht, så hur fan hade han gjort detta egentligen kan man fråga sig!! Men slutet gott allting gott!!

Måste också säga att det verkligen finns avsevärt med falanger här i Chaiyaphum nuförtiden. När Ingemar och jag var på Big C så duperade jag honom att ta en glass med mig, de har ju den där underbart goa glassen sedan ett tag tillbaka, företaget heter Dairy Queen vilket ni säkert känner igen, det är ju ett oerhört stort företag, amerikanskt?

Medans vi satt där vid ingången på varsin stol och käkade vår glass, så kollade vi på folk som passerade, och under dessa 15 minuter så tror jag at det passerade i alla fall minst 10 falanger av olika storlekar och åldrar!! Och ett sådant antal av utlänningar är verkligen nytt. Det verkar bara bli mer och mer människor som vågar trotsa stenbords-amatörerna nere i Pattaya.

Och våga sig på ett äventyr, utan att bli rädda för att COOP inte finns inom hörhåll hemma i Värmdö eller kanske Foodland i Pattaya!! Kul faktiskt..... Flera av dom hejade faktiskt och bara det, hahaha!! Man är ju van vid alla dessa jäkla nötter som bara tittar bort istället för att hälsa, men här idag så verkade de allra flesta heja och le och se glada ut...Juletid eller??

Jag stack sedan på eftermiddagen ut på min cykeltur, hade en lite underlig dag idag, vet inte, men sket stenhårt i alla fall, och det är ju jobbigt när man får kämpa i det läget, haha!. När jag kom till mitt vanliga ”skitställe” där vid bron, 21 km hemifrån, så var det dags. Papper hade man ju med sig, och denna gång blev det ett långt långt ”företag” där under bron. Jag lyckades under min väntan på skitens ankomst, få till ett litet rim i alla fall till tonerna av sången ”Under en filt i Madrid”!! Och texten går som så:

”Under en bro i Isaan,
Där sitter man nödig som fan,
det trilskas och väntan blir lång,
under en bro med min sång!”

Jag kom hem till slut, och mådde prima resten av dagen!!

Handskak

Chaiyaphum MCMLXCVI, Thailand

22 december 2014

83,2 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,184


Skillnaden emellan en framgångsrik person och ”andra”,
är inte en brist på styrka, inte en brist på kunskap,
men definitivt en brist på vilja!!

Forts. från förra kapitlet.....Så det var riktig kul att träffa detta par. Vi tillbringade ett par timmar med att fika, tjöta om allt, och det är ju faktiskt himla kul att höra om hur andra människor har levt sina liv tycker jag!! Tyvärr så är ju tydligen inte detta en allmän egenskap verkar det som. Sällan som någon frågar hur man själv har levt sitt liv. Men skitsamma det är deras förlust tror jag!!

Och vi lade också tid då på hans problem. Det visade sig vara ett riktigt litet och enkelt problem som vi lätt kunde lösa. Han hade ankommit VISA-löst (tourist-visa excempt) till Thailand, och på flygplatsen fått de sedvanliga 30 dagarna. Nu var han tvungen att stanna ytterligare en tid här för att fixa lite saker, innan han var tvungen att åka hem i affärer!! Hur skulle han göra, var skulle han köpa ett nytt VISA frågade han?

Jag berättade för honom att problemet i stort sett inte var ett problem. Jag kollade datumet på sista dagen i Thailand, som han hade fått vid ankomsten, och det var den 27 december. Så jag sade till honom att sticka nu snarast på måndag till sitt Immigrationkontor, vilket är Khon Kaen, och där skulle han ansöka om förlängning av sin tillåtelse at stanna som han fått. Man får då ytterligare 30 dagar till en kostnad av 1.900 baht..

Jag hjälpte honom att fylla i ansökningsblanketten, jag skrev upp alla villkor och krav till honom, och sedan kopierade vi allting, så han hade en fullständig komplett ansökan när han lämnade mitt hem. Så nu är det upp till honom att lösa detta. Det enda lilla problemet för honom, var att han måste boka biljett ut ur landet inom dessa nya 30 dagar, och kunna visa upp en kopia på den biljetten till immigration. Men han lovade att köpa den biljetten nu som i dag söndag!!

Så med det släppte vi det hela. Björne var riktigt tacksam, och vi kom att prata om mat, och så säger han, du, jag vet att det finns en ny falangbar här i Chaiyaphum med god mat. Jag längtar starkt till falangmat, jag vill som tack för all hjälp, bjuda dig och Yongyut och Namkaeng på middag där idag, får jag det?` Så klart det tackar man ju inte nej till!
 
Så iväg for vi, och fick trevliga 2 timmar där med porksteak med god sås och stekta goa potatis och 1 öl plus ett glas rött vin...Efterrätt hallonpaj med glass. Vi skiljdes åt, och som sagt var, detta var en mycket trevlig kille, som jag hoppas man kan ha kontakt med, här är han alltid välkommen i alla fall.....

Söndagen 21 december blev en dag i kökets tecken. Visst, hann med att cykla 33 km under dagen och bli av med runt 1.200 kalorier, men det var väl ungefär det som jag hann med utanför hemmet. Skulle baka vörtbröd som var av nöden, ty brödet jag köpte till julafton duger inte alls, det inser vi alla. Så jag får ta på mig att baka vörtbröd. Man är ju ingen storpamp vad det gäller attt baka precis, men brödet kom fram sakta men säkert ur ugnen under dagens och kvällens lopp.

Det enda som jag var lite hyggligt missnöjd med, var att det var lite grand obakat i mitten, men skitsamma, smaken sitter där klockrent mot det brödet vi köpte, och det är en himla positiv skillnad, tack och lov. Skinkan hade jag ocks retat upp mig på, och nu tog jag fan i hågen och ringde upp Sjö-Bengt i Khon Sawan ty han och Anders D. däruppe hade skrivit och berättat om att dom hade hittat en skinka på MAKRO, som var kokt och endast behövdes grljeras. Jag fick reda på läget på MAKRO, åkte dit, och fann skinkan...

Hahaha skinka är la för mycket sagt. I storlek som en tumnagel ungefär. Nä skojar bara , men vägde den 1 kilo så var det inte mer. Och när jag skar bort den enorma mängd fett som alltid för övrigt finns på thailändska grisar, så var där nog 0,6 kilo kött kvar. Dessa skinkor kostade 245 styck, och jag handlade 2st.

Jag griljerade dessa 2 skinkor också igår, och när Ingemar kom på kvällen, och provsmakade hela baletten, så tyckte han (sade han i alla fall, hahaha), att detta var bra mycket bättre än det vi hade handlat. Så jag lär nog få bjuda på denna skinka ty den andra Khorat-skinkan, smakar enbart maklöst griskött, absolut inte ett dyft mer.

Ja jag köpte också Vodkan igår för snapsen, och dessutom så pratade jag och Ingemar med varandra om glöggen som var så motbjudande hembräntsäcklig, den kan vi bara inte sätta på julbordet, jag vägrar i alla fall att dricka grejor som smakar hembränt.

Vi bestämde att idag 22 december, så åker vi till Big C och handlar in Ingefära (Kjing),apelsinskal, jag har här hemma redan honung, kanel och kardemumms. Och så handlar vi en flarra vin, och så ser vi om vi kan få fart på glöggen, så den kan smaka åtminstone lite GLÖGG!!

Handskak

Chaiyaphum MCMLXCV, Thailand

21 december 2014

83,1 kilo - 82,2 kilo (33 km) 103 minuter - 1.266 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,188


Oh Ve! Under de kommande åren,
så kommer du att vara mer besviken över de saker du INTE gjorde,
än de saker som du faktiskt gjorde!

I efterdyningen av att jag publicerat dagens kapitel igår, så fick jag kritik för att vi inte stannade längre där hos säljaren av julmaten än vi gjorde. Kritiken menade på att jag var mer intresserad av att strunta i det sociala livet, och sticka iväg snabbt som ögat, än att hänga kvar och lyssna på dragsspels-tjosan där i djungeln. Faktiskt tror nog att detta skulle kunna vara himla kul, om nu inte OM spelade med i  i sammanhanget förstås!

Under i stort sett hela nervägen nästan 2 timmar i bilen, så spelades det upp ett drama med Yorks hund i huvudrollen. York som är intill gränsen för nästan löjligt, en djurvän, han lider bara man nämner om att en ”herrelös hund svälter på granntomten”,  hans egna hund hade på morgonen efter York lämnat huset kommit hem, och fått feber, inte kunnat stå på bena knappt, och även spytt, och inte kunnat varken dricka eller äta.

Hans fru försökte med framgång, på Yorks inrådan, fösa in råa ägg i käften och nerför halsen på hunden, för att få honom att spy, och upp kom det maskar i alla de former. York där i bilen när han  fick höra detta, kunde knappt sitta i bilen, än mindre köra den riktigt bra.

Han satt konstant nästan med sin fru, och försökte få denna förhandlingsförlamade kvinna att ta hunden till veterinären. Känslorna flög både högt och lågt där i bilen, och det kändes lite otrevligt oroligt faktiskt. York var övertygad om att hundens liv var i stor fara.

Till slut så lyckades han få sin fru att ta hunden till vbeterinären, som fick honom att spy än mer, gav honom olika mediciner och sprutor, och när frun sedan vid hemkomsten rapporterade till York, så blev det en lättnadens suck ifrån York, men han var fortfarande så orolig, så han säkert skulle vilja åka hem på stört med oförrättat ärende. Men han skärpte till sig, och vi åkte till julmats-killen.

Vi var dock alla tre av den åsikten att handla plus hemgång gick hand i hand, så att stanna där och störa i familjefriden fick andra göra, York ville hem till sin sjuka hund. Så med detta sagt så skulle kanske folk ta reda på anledningen till att vi inte stannade längre än vi gjorde.  Angående hur social jag är får nog folk avgöra som är lite mer förtrogna med hur jag är funtad.

Angående gnällandet, så var det den allmänna uppfattningen som jag anförde i min tråd om detta tillfälle. Hur bra dragspelare Rolle än var, så var han nog en lika usel kock tror jag. Skinkan var saltlös, vörtbrödet saknade fullständigt vört, och senapen smakade hemskt, och glöggen och vinet smakade hembränt. Ingemar, York och undertecknad tyckte exakt likadant.....

Kanske att en same ifrån kåtornas förlovade land, där uppe i fjällvärlden har andra krav på brännvinet och julskinkan, det vågar jag inte spekulera om, men smaken är olika sägs det. Lev väl, ty det gör vi här i Chaiyaphum....

Telefonen ringde igår kl. 09.30 och Yongyut tjoade till att det var falang Sweden, Jag fik telefon och det var en kille som hette Björne och han kom ifrån Nong Bua Daeng! Jag kände gen ast igen namnet, detta var killen som Risto (finnen) hade träffat där och som Risto hade gett mitt namn till för hjälp med VISA-problem och också transporthjälp! Vi språkades vid, och strax så föreslog Björne att han skulle ta sin fru och komma ner till vårt hem om det var OK. No ploblem tyckte jag kom du bara!!

Så klockan 14.30 dök dom upp. Björne var en 69:årig urtrevlig kille ifrån Vallentuna och hans fru som hette Pin (samma namn som det 3-strängade instrumentet som dom brukar spela folkmusiken Morlan med ni vet). Det visade sig vara riktigt trevliga människor.

Dock så måste detta vara alldeles utomordentligt sorgsna, och ledsna och olyckliga människor dessa två, ty ålderskillnaden hemma i falanglandet och PK-landet Sverige brukar ju berätta med sedvanlig hårdhet, tuffhet och grymhet hur olyckliga slika människor med slik åldersskillnad måste vara och känna sig!

Dock så tror jag att denne kille Björne och hans fru Pin hade missat detta PM:et fullständigt, ty detta var ett riktigt trevligt och i mina ögon till synes lyckligt par som verkade trivas ihop. Detta var inte alls ett par där den äldre mannen hade tvingat den unga kvinnan till ”samkväm”, och sedan tvingat henne att gifta sig med honom. Hon var en mogen kvinna på 32 år som visste vad hon ville, och hon tog hand om sin familj på ett mycket bra sätt.

Björne sade att han nu var ganska lyrisk över att ha hamnat här i Thailand, och lyrisk över att ha glädjen av att ha träffat en sådan grymt duktig ung kvinna. Han sade till mig med glimten i ögat; - ” Du vet katten har nio liv, kanske vi människor inte har 9 liv, men åtminstone jag har fått glädjen av att få 2 liv, vilket jag är jätteglad över”.....

Kunde kanske inte sägas bättre eller? Så ni som läser och rynkar Era anleten hemma i falangland, tänk till 2-3 gånger INNAN ni fördömer Era svenska landsmän och folks val i livet..... Forts. nästa kapitel.....

Handskak


Chaiyaphum MCMLXCIV, Thailand

20 december 2014

82,7 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,192


”Ingen kan få dig att känna dig underlägsen,
utan din egna tillåtelse”

Svenska kronan rasar i värde gentemot den thailändska bahten, detta måste väl vara en av de största ”skämten” inom affärsvärlden. Den ”starka” svenska valutan, försvagas gentemot ett lands valuta, där allting verkar INTE fungera! Ett land som nu senast skryter med att man återigen är på topp som världens största risexportör.

Det man redan tycks ha glömt, är Yingluck;s regeringens olika stölder och bedrägerier, och där en stor del av skörden hamnade i lager här i Thailand, och är numera förstört av tidens tand....

Den svenska kronan försvagas gentemot ett lands valuta, där turismen enligt de sista inofficiella siffrorna har krashlandat på runt minus 70%... Själva ljuger Thailands turist-råd, och säger att turismen har ökat med 10%,,,hahaha!! Vi som hade en kurs för inte alls länge sedan på runt 4,90, ligger nu idag på 4,20 när jag använde mitt VISA-kort, och himlastormande 4.25 exakt när jag SWIFTADE stålar till Thailand också det igår!! Idag ytterligare ett steg ner,,, 4,192.... skrämmande...

Men vi lever här nere, och de flesta av oss lever bra, både ekonomiskt och bra socialt, så det är bara att se tiden an, och vänta på bättre valutakurser. Idag så stack vi med York och hans bil, jag och Ingemar, och handlade julmat som vi hade planerat. Det var en ytterligt trevlig kille, och en ytterligt företagsam kille, som vi mötte, vilket han skall ha all heder av.

Vi kom till hans hem där i Sung Noen, och det låg långt ut i bushen, men det låg väldigt vackert och avskilt. Hans hem var omringat av vatten, ungefär ni vet som en medeltida riddarborg i England, och en endaste liten cementbro över ån, som han hade byggt.

Hemmet vaktades av hans 5 st jättegoa hundar, som dock tydligen kan vara extremt blodtörstiga när dom inte får ”rätt” signaler av dom som kommer dit. Så en liten fotnot,  komma dit oinbjuden på natten är definitivt en fel signal, bara så ni förstår detta!

Vi hade beställt 10 kg skinka (400 baht/kg), den var klar och låg i kylen, vi hade beställt en glögg (130 baht/flarra), och den var också klar. Vi köpte sedan av honom leverpastej 400 baht/kg, smörgåsgurka (stor burk 100 baht), honungssenap (400 gram 150 baht), hans hembakta julbröd (vört) (50 baht/dubbelbröd), och Ingemar och York köpte också till sig själva; rökt grisfile (400 baht/kg) och.... nu kommer det....

Skinkan var torr och extremt salt-lös, tråkig helt enkelt! Glöggen smakade helt enkelt hembränt, och jag hatar sådan skit rent ut sagt! Leverpastejen var så simmig, så man fick röra runt sade killen, och färgen var detsamma som den där rötna sanden man ibland ser vid havet i Sverige, som luktar så där illa!

Smörgåsgurkan var Ingemar och York helnöjda med. Honungssenapen tyckte vi alla 3 var rent ut sagt äcklig och konstig i konsistensen. Men grisfile´n var riktigt god sade York och Ingemar! Slutligen så var vörtbrödet inte mycket till vörtbröd alls, smakade riktigt bra, men vörtsmaken lyste fullständigt med sin avskanad!!

Nu så skall vi då dela upp hela högen av utlägg hit och dit, och problemen börjar ju genast när fok vill vara snälla och bjuda på saker och ting. Det funkar ju bara inte när allting skall ligga på delning. Men jag får la tvinga dom att inse detta..... Det skall i alla fall bli kul att träffas och tjöta lite grand och äta gott.... Tur att jag har Johnny´s + Slotts-senap här hemma, hahahaha!!!

Yongan skulle ta ”bilen”, alltså det svarta helvetet, som ägs av hennes syster Alaam, som är minst 15 år gammal, och aldrig blivit skött varken reningsmässigt eller reperationsmässigt. Hon skulle köra sin mamma ner till ”byn”, för mamman skulle under morgondagen åka till Khorat, till sina syskon och hälsa på. Yongan sade hejdå, och jag sade kör försiktigt!!

Efter en timmes tid cirka, så hade jag Yongan på telefon, och hon hade fått stopp på bilen sade hon. Jag lurade snart ut med hjälp av frågesport, att hon dragit ur batteriet i bilen fullständigt. Och det genom att försöka att starta den i nåt konstigt läge, vete fan hon man kan klara av att köra slut på ett batteri faktiskt..

Kastade mig på moppen, och fick köra i becksvart mörker med moppen, och i sällskap hade jag en hel mängd med alla dessa djupa hålor i asfalten som lätt antingen kan knäcka däcket på moppen, eller slänga dig i backen på en sekund... Görfarligt helt enkelt!

Det var drygt 1,6 mil till Yongyut, och mitt inne i en by 500 meter innan där bilen skulle stå, så hörde jag folk gasta, så jag stannade, och där stod Yongan med Namkaeng och en gubbe som skulle hjälpa till och få liv i batteriet igen....

För att göra det hela kort... Han klarade inte av det, men hade ett tel.nummer till 2 andra killar som bodde i en annan by 1 mil bort, som kom snabbt och elegant. De tog ur vårt batteri, satte in sitt, startade vår bil, och satte åter in vårt batter, pang bom allt klart... De tog 200 baht för jobbet, vilket kanske var 100 baht för mycket, men jag som falang stod ju där,,, fan också att man aldrig lär sig!!

Jag körde sedan bilen hem, och Yongan ville hellre köra moppen hem i mörkret. Allt gick bra, men nu måste vi ävenledes köpa ett nytt fräscht batteri til bilen.... Livet på en tallpinne, med en gammal skitbil som jag inte ens vill ha här..

Handskak

Chaiyaphum MCMLXCIII, Thailand

19 december 2014

83,1 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,214


Jag har inte misslyckats,
jag har bara funnit 1.000 andra sätt som inte fungerar!!

Nu närmar sig ju julen med stormsteg, inte alls på samma sätt som hemma i Sverige, där det är absolut hysteriskt under december månad, och sedan den nästsista veckan så blir det panikartat, och under den sista veckan så utlyses det nästan tsunamivarning när man skall handla ute på stan. Kanske inte riktigt så illa är det här...

Jag mera tar det med lite ro, tänker att under flera dagars tid, att nu är det fanimej snart dags att kanske handla 2-3 st små julklappar, precis så som det skall vara. Inga löjliga 1.000:- presenter med ekonomiska efterräkningar månader efteråt, utan mer små nyttiga prylar som t.ex. en pincett till Yongan, så hon kan ta bort besvärande kroppshår! Och kanske en fick-spegel till Namkaeng, så hon kan klämma någon av sina tonårsfinnar!! Användbara saker helt enkelt...

Vi, ett gäng gubbs, skall ju samlas här hemma hos mig för att äta tjöta och dricka lite lagom, mina gäster blir då; Martin, Ingemar, Kent A, Dan (amrisen) samt York (tysken). Dom har naturligtvis sina fruar med sig, så vi blir 12 st runt julbordet plus Namkaeng!! Det kommer att bli skitroligt, och det kommer att bli julstämning också hoppas jag.....

Fredag morgon (idag) kl. 09.00, så drar jag och York och Ingemar iväg i Yorks bil till Khorat, för att där sammanstråla med Rolle Fransson, som säljer till oss julmaten. Jag dumpade til slut Bangkok-leverantören p.gr.a. 2 orsaker. Dels så hörde dom inte av sig nu vid 2 tilfällen bl.a. med information om priser och vart betala, och dels så är denna kille Rolle bra mycket biligare.

Jag gillar att betala för fullständigt fullagad alltså även griljerad skinka 400 baht per kilo, istället för 479 baht kilot från Bangkok, där vi  fick griljera själva!! Och sedan kostar glöggen 130 baht för 1 liter medan Bangkok tog 267 baht. Och resterande priser för leverpastej, gurka och korv plus annat svenskt julgott där var priserna också mycket bättre, och sortimentet mycket större. Så det skall bli kul, hoppas nu bara smaken håller också... så klart.....

Jag är som kanske några av Er läsare noterat notoriskt ointresserad av politik, polemik och rent undanglidande skitprat, därför så har mina rapporter om politiken i Sverige varit ytterligt knapphändiga och få. Dock så vill jag här och nu rikta ett stort tack till SD, som bara genom sin blotta närvaro sakta men säkert kommer att förändra Sverige.

Detta är dock inte det lättaste ty där regerar ”kärringmakten”, det är inte som ordet antyder en enkönsmakt, utan kärringarna finns precis lika många bland män som bland kärringarna själva. Dock så har det nu idag/igår för första gången över min horisont åskat och dundrat, och jag kan därför ge Er inte en, utan 2 artiklar i svenska tidningar, där vi ÄNTLIGEN få se de första stegen till en åtstramning i vår ytterligt sjuka, generösa flyktingpolitik...

Och detta har med garanti skett tack vare SD, och att dom som det endaste partiet vågade ta tag i kärnfrågan bland svenska medborgare, nämligen den ohämmade invandringen...Men det kostade på skall sägas. Så mycket spott och spe, så mycket ljugeri om don och person, som ”vanliga” ”hederliga” och ”ärliga” svenskar kastat och slängt över SD är rent otroligt. Men jag hoppas att det varit värt all skiten ifrån alla dessa ”illojala svenskar, som nu får krypa tilbaka i sina fega umgängeskretsar igen!!
Läs dessa två länkar och njut:
                                                              
http://www.expressen.se/nyheter/hagglund-vill-sanka-asylsokandes-bidrag/

http://www.dn.se/debatt/sa-kan-vi-minska-kostnaden-for-flyktingmottagandet/

Så stort tack SD, folk har spottat på Er, och dom har klagat, och dom har försökt att vrida och förfalska allting ni säger, och yttrar er om. Inga tillhyggen har varit för sjuka att ta till i kampen för att förgöra det onda partiet SD. Men till slut genom att FOLKET har talat, och fortfarande TALAR, så fattar dessa jönsar till politiker, att det viktiga i kråksången är svenska folkets vilja, och inte dessa politikers vilja som skall gälla.

Så nu börjar ”berget” att sakta urholkas, droppe för droppe sker det, och folket fylles av optimism och positiv framåtinsikt!Snart kommer än den ena och än den andra politikern, att plötsligt ha åsikter helt i linje med vad som redan framförts sedan länge av SD.

Dock så kommer alla dessa små fega politiker alla att säga att dom minsann INTE vil ha med SD att göra, och heller inte med deras åsikter att göra. Ty dessa åsikter som framförs nu då i dessa 2 första tidningsartiklar, har absout ingenting att göra med SD;s åsikter alls, hahahaha!!!

SÅ STORT TACK SD FÖR ATT NI FINNS, OCH VERKAR BLAND DE ALLA DE FEGA....

Handskak

Chaiyaphum MCMLXCII, Thailand

18 december 2014

82,3 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,237


Om du inte bygger på din egna dröm,
så kommer någon annan att hyra dig,
för att kunna bygga på sin!

Igår kväll så blev det middag ihop med finnen Risto, på Number 1 bar i Chaiyaphum. Ben, ägaren, han öveträffade sig själv igen, och presenterade en riktigt god ”Pork steak” med kanonsås, och en god sallad plus ett glas rött gott vin till det. Jag betalade för detta kalas hela 280 baht, vilket torde vara runt SEK; 65:;-, inte alls billigt tycker jag för att vara Thailand och Isaan, men ibland får man bita ihop, och tugga maten utan att lipa alltför mycket.

Hade man gått 100 meter bort till nattmarknaden, så hade detta kostat runt 100 baht med ett glas vin till.. Men det var värt varenda cent tycker jag! Jag fick dessutom leverans av denne Ben. Han hade fixat 1 kilo rågsikt (Rye flour) till mig nere i Bangkok, kostnad 105 baht=SEK;  25:-, vet inte om det är billigt med svenska mått mätt, nån som vet? Så nu har jag rågsikten Dan köpte i Pattaya plus detta då, så nu vörtbrödet, here I come!!!

Idag så blev det till att äta god panerad fisk, med sallad och fingerbananer, kanongott faktiskt.... Tråkigt med vatten visst, men hellre ett par år ”extra” på slutet, än en tidig sorti!! Jag äter väl fisk runt 2-3 ggr per vecka, och oftast så vill jag ha denna typ av firre, tycker det är kanongott!! Är ju lite fiskpinnevarning på det hela, men å andra sidan,, nu i PK;s frånvaro, så kan man ju gott erkänna att fiskpinnar är en av de godaste maträtterna utan tvekan....

Nu när jag är ute och cyklar så är skörden över det märks ju, och männen här i Isaan återgår til sitt vanliga liv, med andra ord ett stillasittande liv, där man inte ser dom annat än på kvällarna, på dagarna är dom under husen, i hängmattorna oftast man ser dom. Men de som fortfarande har lite stake i sig, dom är ute på sina fält och förbereder sådden för nästa risomgång... Och dom skrattar och ler och vinkar mest hela tiden när dom ser idioten på cykel i värmen....

Nu till nästa ämne, ett ämne som vi faktiskt avhandlade i går kväll Risto och jag. Han berättade att han nere i Bangkok, på ett Burger King, hade gått in och väl därinne i kön sett sig omkring, och noterat, att där satt 2 killar helt barbröstade och käkade bland alla andra människor. Risto berättade att han tyckte att det var ganska snuskigt, med tanke på att andra var där och käkade, och kanske inte hade lust att titta på dessa killarns bara överkroppar.

Jag själv tycker ju detsamma som Risto i detta fallet. Tycker att man skall ha lite grand självkritik, och kunna vara kapabel att föra sig, när man lämnat sin boende-håla därhemma i hemlandet, och åtminstone försöka att anpassa sig lite grand. Men å andra sidan, Burger King och standard på gästerna??

Ja det är väl ett frågetecken bara där antar jag!! Vad tycker ni andra, skall man bara susa in överallt och exponera sin överkropp, jag snackar nu enbart om män, icke om vackra kvinnor, i det fallet har jag ingen åsikt (negativ i alla fall)!!

Moosathae . smakar kanongott faktiskt ihop med jordnötssmör och knåderis....

När ni kommer till Thailand, eller som vissa bor här, Hur gör ni med dricks..... Jag köpte sådana där goa grillade små grisköttsbitar uppstuckna på små trästickor ni vet, dom är ju så himla goa, tror dom heter ”Moosathae”, men framför mig stod en utlänning antagligen amris.,, och han handlade på sig 6st, de kostade 10 baht styck..

Han betalade med en hundrabahtare och sade till damen, behåll växeln... Killen pröjsade alltså hela 40% i dricks.... Och såg verkligen lycklig ut där han vandrade vidare, antagligen i tron att han just räddat 3:e världen undan en svältkatastrof.

Jag blir bara förbannad när jag ser ett sådant jäkla korkat uppförande. Denne kille var helt garanterat turist eller en ren ”nykomling”,,, problemet är ju att dessa typer kommer hit, hystar sina stålar omkring sig, och sedan åker dom hem igen till Skulltorp eller till Bridgetown, och behöver aldrig oroa sig för att dom vänjer de lokala människorna vid att visst går det bra att höja priserna med 40%.... Och dessutom så hjälper ju dessa ovetande människor till att systemet med olika priser för thai-falang behålls och aldrig ifrågasätts!!

Tänk alla dessa gatustånd nere i turistorterna, de tjänar ju minst varje dag 500 baht bara i dricks ifrån falanger. Har själv hört av Yongyut hur hon berättat vid ett sådant tillfälle, hur thai som fick denna enorma dricks själva sade, och visade upp pengarna och sade att -”Oj va mycket pengar den dumme falangen gav mig”!!!! Dricks ger inte per automatik respekt ifrån befolkningen, den ger bara respekt om man ger vid ”rätt” tillfällen, och i rätta belopp!!!

Glöm aldrig det ni som brukar slarva med stålarna, och dessutom glöm heller aldrig att det är vi andra som skall leva med Era beslut och Ert givande av dricks, vi som bor här får alltid betala ”notan”, och de höjda priserna när ni åkt hem till Sigtuna igen......

Handskak

Chaiyaphum MCMLXCI, Thailand

17 december 2014

83,0 kilo - 82,0 kilo (32 km) 97 minuter - 1.192 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,266


Låt den som skall kunna njuta av en god framtid,
inte slösa bort sin nuvarande!!

Köpte en ny sorts fingerbanan idag igen. Det lär ju finnas 18 olika sorter säger dom här. Jag har bara stött på, alla med förnamn Guej; Naamwa, Khai, Hom, och nu idag då ”Guej Läpp Mö Nang” (min fonetiska stavning), det betyder säger Yongan ”lady fingers..... Menandes då att den är så himla liten.

Kolla fotot och min hand och mina fingrar, så ser ni hur enormt liten denna banan är. Denna fingerbanan smakade riktigt friskt och sött, och det gör väl i ärlighetens namn alla dessa fingerbananer.

Den av dessa bananer som jag har svårast med är faktiskt Guej Khai. Den som växer rätt på grenen, och inte i klasar som alla andra. Visst de flesta är goda, men det gömmer sig bland dessa Guej Khai ganska många som fasen inte verkar mogna ordentligt, och är stenhårda så länge som 2 veckor efter skördat ifrån trädet.... Min absoluta favvis är dock fortfarande Guej Naamwa, som också är den mest vanligt förekommande, det är svårt att misslyckas med den bananen..

På tal om att flera som läser här har uttalat sin ovilja över att jag generaliserar så mycket, skall härmed få sig ett kort svars-stycke i detta dagens kapitel. En kompis (Anders) han har en devis som han ofta tar till i livets olika skeden, här berättar han med egna ord om en händelse, denna gång nere i Phuket, läs och begrunda ni romantiker som så gärna slösar med andras pengar:

”Jag hade en svensk polare med hotell i Phuket. När ryssar kom och frågade om det fanns rum ledigt sa ha ALLTID - ”sorry hotel full”.

Tidigare ryssar hade slagit sönder, spytt i rummet, och vägrat göra rätt för sig. Man kan dra alla över en kam, tills man får anledning att ändra sig, min kompis fick aldrig det”.

Så med detta sista sagt, så är inte tanken i dessa fall, att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad, nåt som jag håller för heligt. Har en folkgrupp gång efter annan bevisat att dom är benägna att göra vissa saker, så är dom i mina ögon lika med dessa saker.

Muslimer för mig är synonymt med bomber och gisslan, samt en urbota korkad, och urgammal, och nedvärderande syn på kvinnan. Zigenare för mig är tyvärr än så länge detsamma som att stjäla och att vägra assimilera sig....

Jag vet att detta baserar sig på MINA erfarenheter, inte på Er andras erfarenheter, om ni nu har några vill säga i dessa fall... Så är det ju, allting är ju personligt! De av Er som har mina erfarenheter, kan ju gnälla på mina. De av Er som var med på 50-60-70:talet när min syn på zigenare grundlades, känner säkert igen följande, vilket jag också skrivit om tidigare. Detta är ett endaste exempel bara i en långa racka av exempel.

Hade precis köpt radhus och bosatt mig i Bollebygd. En dag 1975, så gick ryktet inne i området att ”zigenarna” hade kommit till Bollebygd, och dessutom så hade dom ställt upp sina husvagnar, och all sin bröte mitt ute på vår fotbollsplan, precis utanför vårt radhusområde. Folk i området började genast att LÅSA SINA DÖRRAR...Och detta baserat på deras tidigare erfarenheter.

Och det dröjde inte länge innan det började att knacka på dörrarna, och det stod zigenarbarn och zigenarkvinnor där, och antingen skulle sälja saker, eller tigga saker, eller kolla in läget om nån var hemma i olåst hem. Jag tror att de dröjde runt 4 timmar, så kom polisen, och de kom efter en anmälan om stöld och inbrott i ett av hemmen.

Polisen körde nu helt sonika bort zigenarna, precis som man gjorde i vilda västern ni vet, och de försvann i vår åsyn. Och denna grundsyn på denna folkgrupp har grundlagts genom deras egna uppförande under alla de år som de huserat runt i vårt land.....Det är så generaliseringar kommer till stånd.

Folkgrupperna i sig själva startar det hela, och folk snappar upp det, och uttrycker sin åsikt om det hela.Så sluta ni att kritisera folk för att dom generaliserar. Generalisera är ett bra sätt att bringa ”ordning och reda” i tingens ordning enligt mig! Sedan är det upp till var och en i dessa grupper att individuellt visa upp för mig, att dom är värda att tas på allvar!!

Jag har alltid exempel på enstaka individer som kan uppföra sig ”som folk”, och dessa individer klassar jag naturligtvis om, och ger respekt. Man ”tar” inte respekt, man förtjänar respekt genom hederligt arbete och hederligt uppförande! Så med detta åt helsicke med tjötet om generaliseringar...

Jag bifogar ett par stycken ganska goa naturbilder för uppbyggelse av Era sargade själar och taggade sinnen.....Hahaha!!! Hörs imorrn då!!

Handskak

Chaiyaphum MCMLXC (1.990), Thailand

16 december 2014

82,5 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,254


Om du inte själv designar dit egna livs plan,
chansen är då stor att du ramlar in i någon annans livs plan!!
Och vet du vad?
Kan du tänka dig vad dom planerat för dig då?
Ja inte är det mycket inte!!

Ojsan då, kanske inte skall vara för glad för egen del, inte när man har Old Food och miss Pussy i huset här bredvid...Vad jag kan rapportera om nu, kan väl lite grand vara en fortsättning på den härva som denna familj lever i sina dagliga liv. Allting för dom handlar om att skaffa pengar, och det gör man tydligen på alla de sätt som finns till hands, och ibland uppfinner man egna sätt via en stor fantasi.

Det verkar tyvärr, för den familjen alltså, vara ett extremt kritiskt läge nu uppfattar jag det som. Alla i familjen är nu på Miss Pussy, att hon måste dumpa denne engelsman, som ju blir försörjd av sin mamma. Han har ju inte alls de stålar som kräves för att hålla denna familj flytande. Så Miss Pussy har vi inte sett nu på 1,5 månad, så alla på gatan här misstänker och tror, att hon är nere i Phuket och ”jobbar falang”.

Old Food har en bror, en kille som verkar vara naturligtvis ett riktigt slödder, ett riktigt bottennapp bland hederliga thai här i Chaiyaphum. Han kommer ofta hit, och han superprecis som om det vore sista dagen i hans liv. Ju mer packad han blir på kvällarna här ju mer stöddig blir detta fanskap. Han berättar för alla att han har kontakter minsann, och kan få saker och ting ”gjordas” bara genom att han viftar med sin nersöpna hand!

Nu häromdagen, så kom detta ringvrak i finkläder hit till Old Food, satte igång på morgonen direkt att supa. Inte ensam nej då... Old Foods man var också med. Så istället för att kravla iväg till sina jobb, så sitter dom där, på marken naturligtvis, och super precis hela dagen. Då åker 5-6 ggr iväg på mopparna och bilarna, och handlar mer och mer brännvin.

Sonen i huset 18 år  gammal, han sitter där också och super istället för att gå till skolan. Old Food försökte få iväg sonen, men hennes bror, det svinet, hindrade sonen, och sade att han skall sitta med dom och dricka och skita i skolan. Sonen blev snabbt full som ett svin, och han skrek ut sin ilska, ty han hade fått slut av sin flickvän, och en annan kille hade tagit över, så nu skulle han ta moppen på fyllan, och klappa till denne kille, ja döda honom.

Brodern till Old Food sade då, bry dig inte, jag tar hand om den saken imorgon för dig, jag har kontakter, den killen tar jag hand om. Ja så går det till i den familjen. Den mest disfunktionella familj jag någonsin sett. Detta fylleslag slutade runt kl. 23.00 med att brodern tog sin bil, och pappan i huset tog sin, och de båda gav sig iväg hemifrån, och ut på vägarna.

På morgonen när jag gav mig iväg ifrån huset, så till min stora lycka, så tittade jag ner på marken, och där utanför dessa svins hus, så låg där helt krossat 2st stora LEO-flaskor. Jag hann stoppa och hindra punka på cykeln, in tillbaka hem igen, hämtade sopekvasten, och fick upp skiten ifrån gatan. Tänkte dumpa allting in på deras egna tomt, men Yongyut hindrade mig som tur var.

Jag tror att det nog är helt rätt, att helt hålla sig undan dessa ringvrak, ty vara utsatta för den press som dom är dagligen, med att få sparken ifrån jobbet, att höra olika företag knacka på dörren för att kräva in pengar, och att få brev ifrån banken om förfallna lån, ja detta kan ju göra att sådana typer kan ta en hemsk hämnd på mig om de fick för sig att inte gilla mig.... Så jag slängde allt glaset i soptunnan, och cyklade hemifrån utan att säga, eller göra något alls åt det hela, mer än då att sopa upp efter svinen...

Mötte John idag, en ny engelsman borta vid Baan Khai.. Jag susade förbi honom där han stod och köpte nåt från ett gatustånd där, hälsade förstås. Efter en stund, kanske 1 km inne på småvägarna, så kom han plötsligt fram ifrån en sidoväg, och vi hejade på varandra igen. Han presenterade sig, och sade att han hette John, och att han bodde en bit bort utefter vägen.

John sade - ”you are most welcome my swedish friend to visit me and my family whenever you like for a cup of thea”, och så berättade han igen att han bodde i ett hus lite längre fram på högersidan, och muren var grön o.s.v. Kunde ju vara kul att komma hem till en sådan urtypisk engelsman, och dricka thea.

Man dricker ju kaffe i alla de hem jag varit i, förutom då i Thailand, där man enbart bjuder på vatten. Men att sörpla thea och scones (hahaha) kan ju vara kul för en gångs skull.... Får se om jag tar mod til mig och knackar på där någon gång, vet nu i alla fall vilket hus det är... Passerade det ju på hemvägen...

Handskak


Chaiyaphum MCMLXXXIX, Thailand

15 december 2014

82,6 kilo - 81,4 kilo (42 km) 125 minuter - 1.536 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,292


Det är en hemsk idé att Gud, denna förebild av visdom och kunskap och makt,
inte kunde tänka sig ett bättre sätt att förlåta oss våra synder,
än att komma ner till jorden i sitt alter ego som sin egna son,
och låta sig själv bli ohyggligt torterad och avrättad,
så att han kunde förlåta sig själv.

Här kommer ett litet exempel på varför visa folkslag ser på oss turister som nåt katten släpat in. Och de största avskummen nästan alla kategorier, är ju som bekant ryssarna,se denna video som ett närande exempel:

Dessa ryssar som reser plötsligt ut ur sitt egna land, och är som ”Bambi på hal is”, de är rena rama hin av håle, och de flesta av dom har aldrig lärt sig att uppföra sig, aldrig fått lära sig att kommunicera med folk ifrån andra länder än just Ryssland, och dom är helt outbildade vad det gäller övriga världen.

Oftast uppför dom sig som rena rama översittarsvin, och dom är i den villfarelsen att dom kan göra vad som helst. Visst nu när detta skrives så kommer ju säkert den vanliga ”kören” av folk fram med sina vanliga ”vänstersvingar”, och talar om för oss andra att man får inte generalisera på det sättet, ty dom har minsann träffat 1 ryss i Pattaya förra året, som var städad och han pratade fläckfri engelska....

Skitprat säger jag, det tillför absolut noll i denna offentliga hängning av hela det ryska folket. Det kom flera miljoner av dessa ”löss” hit till Thailand innan rubeln knäcktes.Dom är odugliga helt enkelt, och jag tackar själv högre makter att rubeln verkar ha krashat rejält nu, ty rubeln är nere med över 40%, och det har inneburit att ryssarna har försvunnit ifrån gatorna i Thailand, och det är underbart att slippa se dessa..... Slut för denna gång av min ”bashing” av ryssarna...

Jösses vad fort saker och ting händer stundtals.... Jag berättade ju för ett par dagar sedan om damen som kom ihåg mig för 2 år sedan, när jag köpte vatten i hennes affär i byn Baan Gud Tom!! Och samma dam som informerade Yongyut om att hon gick i engelska-skola i Chaiyaphum, och det var dessutom gratis, och nu kunde då, om allt gick i lås, Yongan lära sig att skriva och läsa engelska också, vilket är ytterligt viktigt!!

Igår kväll, så fick Yongyut ett SMS eller nåt som liknar det ifrån den damen, som berättade att det har uppenbarat sig en öppning på skolan, så om Yongyit ville, så skulle hon tydligen kunna starta den 16 januari redan och få denna utbildning!! Det vore ju kanonbra ju!!! Ja ibland flyter livet på riktigt bra känns det som.

Thailand får just nu väldigt med kritik ifrån mestadels falanger boende därnere i Bangkok, och Pattaya eller Phuket, alltså därnere där nästan alla de sämsta falangerna också håller till. Visst finns där mestadels bra falanger, men skiten bland ”de våra” gömmer sig också därnere. Och den gängen skulle man ju gärna vilja bli av med härifrån. Dom ställer ju bara till med otyg för oss andra här, och ger oss ett dåligt namn.

Ganska putslustigt egentligen när man tänker på det!! Vi kräver av muslimerna (jag också) att dom skall peka ut de s.k. fundamentalisterna/terroristerna i vårt egna hemland, och på så sätt visa sin lojalitet mot sitt nya hemland (Sverige). Men hur agerar vi falanger här i Thailand då? Vi pekar då fan inte ut någonting alls, utan skräpet bland oss falanger går fritt omkring och livnär sig på narkotika, prostitution, och en massa scams och olagligheter.

Vi själva vänder andra ögat till och eller blundar för allt vi orkar, och intalar oss att det är ju inte vår sak.... Kul detta med att kräva saker av andra, som man fan inte kan göra själv... I spåren av detta, där då kritiken emot polisen tar ny fart, beror ju på att Thailand helst vill bli av med falang-skiten, de har ju ”egen” skit att ta hand om.

Och då florerar ju genast alla de sämsta poliserna, de kryper upp ur sina hålor, och dom vill tjäna sina stålar. Militären är på polisen å ena sidan, och lyckas väldigt bra med det, och å andra sidan så utvecklas polisernas metoder att sno folk på pengar som dom alltid gjort!

Så var dagens kapitel till ända. Ha en bra dag i högsommarvärmen, där folk härnere antagligen dör av kyla på ett ställe, och dör av värme på ett annat, alltså i samma land!

Handskak

Chaiyaphum MCMLXXXVIII, Thailand

14 december 2014

83,1 kilo - 82,1 kilo (44 km) 128 minuter - 1.851 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,288


Skratta, och världen skrattar med dig,
snarka och du sover ensam!!

Idag så låg det ett brev i brevlådan härhemma, jag såg direkt varifrån det kom. Jag tog in det utan att öppna det för att låta Yongyut öppna! Hon läste på kuvertet, och sade Khon Kaen!! Javisst sade jag.... Hon tittade i och plockade ut pappret, och listade snart ut att det gällde min 90 dagars-rapport! Jag vart skitglad, så det funkade trots allt med att rapportera via post, och slippa att lägga ut flera tusen baht bara för att ta sig dit till Khon Kaen 3 extra gånger vareviga år!! Jag sparar säkert minst 10.000 baht på den grejen tror jag!!

Men så såg jag att Yongans ansikts-uttryck förändrades och hon blev riktigt sur, och hon sade; - ”detta är inte ditt papper, detta är för ”man from yippon” (Japan för de av Er som inte vet)!! Va sade jag, kunde inte riktigt läsa, hade brillorna inne i mitt andra rum. Såg i alla fall längst ner på sidan, att där stod telefonnummer, och jag sade till Yongan, ring, kanske gubben ifrån Japan fått mitt papper och jag fått hans papper...

Hon ringde på stört, och fick tala med en dam som var gift med japanen, hon lät som en riktigt överlägsen skitstövel, så Yongan lade på efter ettt tag, och sade att dom för skylla sig själva!! OK sade jag, här får du numret till Immigration i Khon Kaen, ring dom och fråga vad vi skall göra i detta fallet?

Yongan ringde, och strax så fick jag tala med 3st olika flickor på detta kontor, och ingen av dom kunde ens notera ner mitt namn riktigt, ty dom visste inte hur man bokstaverar, alltså dom fattar inte alls att J kan vara Japan eller R kan vara Russia... eller att A kan vara America,, det var helt blankt. Jag fick säga mitt namn runt 6 ggr, och det vet jag sedan 1000 ggr tidigare, att thai klarar bara inte av att stava mitt eller knappt några falang-namn.

Jag föreslog för dom alla 3, att dom kunde få mitt passnummer, så kunde dom läsa mitt namn själva. Men i sann thailändsk dis-organiserad anda, så sade alla 3 ett kraftig nej tack, det behövdes absolut inte, hahaha!! Secka nötter... Detta fortsatte ett tag till, jag kände mig sedan tvungen att avbryta detta kackel för att komma till saken,, och frågade vad vill ni att jag skall göra, ni har ju skickat Japan-gubbens papper til mig.....

Ja sade den sista damen jag pratade med, du kan skriva ett nytt papper, och skicka hit???  OK jag fixar det. No problem...  - ”OHH thank you miiister,, thank you”, sedan var den mardrömmen  slut... Jag laddade mina batterier framför datorn innan jag skulle ta tag i hela denna jäkla process igen med att kolla på The Apprentice, en TV-show som jag laddat ner, och sedan blev det dags....

Jag gjorde i ordning alla papper, tog ut dom ur passet, startade min andra dator, och startade printern som hörde dit. Började skriva ett brev till Immigration, som skulle förklara mina dokument som jag ämnade posta upp till dom snarast imorgon bitti... Jag börjar sortera upp, så jag vet vilka som skall kopieras, och vilka som enbart skall printas ut.

Jag tar till sist tag i pappret som Immigration skickat ”fel” till mig, för jag tänkte skicka med det upp till Immigration med alla andra dokument. Jag vände på det, och fick till min fasa se det som jag icke sett förut. På baksidan, vilket egentligen var framsidan, så såg jag MITT papper.. med mitt namn, och mina datum, stämplade och signerade av Immigration, precis som dom skulle ha gjort... Jag vände sedan på pappret igen, och såg ”japanens papper”.... AHAAAAAAA!!!! Jag vet vad som hänt......

Immigration-fjantarna gör precis som Yongyut gör här hemma med alla jäkla överblivna saker,.... Hon sparar skiten, hon sparar t.om gamla A4-papper så hon kan kopiera på baksidan. Och detsamma hade Immigration, denna statliga myndighet gjort. De sparar gamla makulerade dokument, och återanvänder dessa A4-papper i sin kopierings eller printermaskin återigen....

Jag blev nog lika förbannad som jag blev glad, nä.... jag blev nog mest glad tror jag!! Jag kunde nu strunta i allting och lägga det åt sidan. Det fanns ingen japan, och mina papper fanns här hos mig, och detta har lärt mig en viktig sak i Thailand.... INGENTING ÄR SOM DET VERKAR VARA.... Och detta gäller både situationer, människor och dokument och papper.... Allt var i ordning, och jag kunde nu börja glömma detta.- Men håll med on en liten sak,,,,Visst finns det en liten ”knorr” på det mesta jag skriver om, eller hur?

Handskak

Chaiyaphum MCMLXXXVII, Thailand

13 december 2014

82,4 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,288


Rosor är röda, violer är blå,
Jag är schizofren, och sån är också jag!!

Forts. från föra kapitlet... Jag passade då på att fråga om historien om Chaiyaphum, vad som hände efter alla dessa krig med Laos... Hon berättade sedan för mig, MED DATORN PÅKOPPLAD OCH INTERNET PÅ... hon läste alltså innantill denna historie-fröken sedan 33 år.... Runt slutet 1700;talet så kom det en man till detta område vi bor i nu. Han var sprungen ifrån Laos, och folk tolererade honom mest för att han hade stålar, och han köpte mycket mark här runt dagens Chaiyaphum. Enligt Amphorn, så bodde han därborta som Ingemar bor nu, alltså grannbyn Cheelung!

Han samlade mycket guld och silver, och han skickade förmögenheter till kungen i Laos, som just vid denna tid hade snott Chaiyaphum och Isaan ifrån Thailand. Namnet Chaiyaphum lär betyda i gammal tid "område med stora rikedomar" eller nåt sånt! Dock idag på sanskrit av alla jäkla språk, så lär Chaiyaphum betyda mark där stor seger togs...

Men jag tror mer på min egna tro, inte fan snackar man sanskrit i Isaan, ett språk som varit utdött i allmänt tal sedan flera tusen år, om jag nu inte har helt fel...Med tiden så började i alla fall denne laotiska mans lojalitet sakta svänga över med tidens hjälp till Thailands sida, och han slutade att skicka guld och silver.

Lao-kungen blev då skitsur, och skickade en stor arme för att förgöra mannen och befolkningen i Chaiyaphum. Mannen ifrån Laos som bodde i Chaiyaphum, vars namn var Chao Phaya Lae, trädde då fram offentligt, och samlade alla thai han kunde komma över, och de slog den laotiske armen sönder och samman, och skickade hem kungen till Laos med svansen mellan benen... Kungen  blev förstås jäkligt sur, och skickade ner i smyg en liten arme som lönnmördade Chao Phaya Lae, och sedan stack dom hem igen....

Den laotiske kungen besvärade aldrig mer Thailand igen, utan Thailand har än idag Chaiyaphum inom sitt område, mycket tack vare denne man, som alltså räddade hela det stora L:et som det kallades i folkmun eller politiskt här i Thailand. Man drog alltså en rak linje jäms med högerkanten på Petchabon-bergen och neråt, och sedan en linje rakt in strax under Khorat, detta blev till ett stort L...

Chao Phaya Lae står stolt staty än idag i centrum av staden Chaiyaphum där jag bor, och ALLA thai oavsett var dom kommer ifrån i Thailand, tutar när dom passerar stadens enda rundell och statyn av helgonet  Chao Phaya Lae....Dock skall sägas att av ren tacksamhet så förlänade thaikungen på den tiden denne kille massor av mark och han gav honomn också ett thainamn som var; Phakdi Chumpon! Trots detta så kallas han fortfarande häruppe i fokmun ”Nai Lae”, alltså Mr Lae!!!

Med denna lilla historie-beskrivning, så låter vi oss nöja, men visst är det kul att veta lite grand om stället som man slagit ner sina bopålar i. Nu åter till festligheterna igår kväll. Plötsligt när detta skådespel var över , så pratade man i högtalarna om att Chaiyaphum, och denna By Nong khöan, har en idrott som inte finns någon enda stans i hela Thailand eller i världen överhuvudtaget.

Dom berättade stolt att i gamla gamla tider när det var kallt, så måste folket bli varma, och då kom man på, att man kunde spela ett spel alltså idrotta. man kom då fram till en grej som på engelska heter "Fire ball hockey"...Ja nöden är ju uppfinningens moder sägs det ju!!

Man använder klubbor som nästan påminner om bandyklubbor, man använder en spelplan som är i storlek av en handbollsplan, och man använder också handbollsmål. Man spelar spelet med ett klot som inuti har eld, som jag uppfattade det, så var det rent kol som var glödhett inne i denna bollgrej!!! I mörkret som man spelar detta spel, så var det ytterligt effektfullt, med att se denna ojämna boll hoppa, och skutta till höger, vänster, uppåt, och neråt, utan att deltagarna hade en suck att kontrollera den....

Men folket verkade ganska uppjagat när denna bys motsvarighet till Arne Hägerfors, kommenterade allt mer vildsint under denna matchs gång!! Kul att uppleva, men det var ärligt talat ett fullständigt värdelöst spel att titta på, än mindre spela med i.... Så med slutet på denna match, så var det slut även på denna kvälls festligheter.

Jag gick hem med familjen, och var riktigt nöjd och belåten, och jag tror att ni alla hade tyckt likadant. Man fick sig till livs saker som man absolut INTE som turist ens kommer i närheten av. Man slipper ju alla dessa turistfällor, och det är enbart genuina saker man får uppleva, så det var hellyckat och riktigt bra organiserat av thaiarna denna underbart trevliga kväll..... Så ytterligare ett kapitel i positivitetens tecken, nä fan, jag får skärpa te mig!!

Handskak

Chaiyaphum MCMLXXXVI, Thailand

12 december 2014

83,0 kilo - 82,1 kilo (36 km) 102 minuter - 1.475 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,290


En framgångsrik man,   
är en man som tjänar mer pengar än hans fru kan göra slut på!
En framgångsrik kvinna,
är en kvinna som kan finna en sådan man!

Forts. från förra kapitlet... Så snacka om att thai har bra kläm på folk runt omkring dom, verkligt bra kläm!!! Yongyut är ju lika förundrad vareviga gång när folk runt henne bekräftar mig och min närvaro, och det gör henne faktiskt glad också, på samma gång!! Alltnog, vi fick faktiskt glädje av att möta denna kvinna. Det dröjde inte länge förrän Yongan berättade att hon ståndaktigt letade efter skola i Chaiyaphum så hon kunde lära sig att läsa och skriva engelska, och prata ännu lite bättre.

Jag har ju krävt detta av henne, ty vem vet hur jag är när jag är 75? Kanske man är en lallande gubbe, hel-senil, då är det ju bra om Yongan kan vara min sekreterare, och ta hand om även det ekonomiska i hushållet... Denna kvinna berättade då, att hon faktiskt gick på engelska-skola inne i Chaiyaphum, och hon lovade Yongyut att höra av sig när det blev en öppning. och vet ni vad, skolan är helt gratis, helt fantastiskt.

Kommer ni i håg Yongans körkort? Hon fick ju betalt för att ta sitt körkort 5.500 baht.... skall hon nu få sin skola gratis också,,, riktigt bra utfall på Yongans aktiviteter... Hahaha!! Nu började det röra på sig ute på fältet nedanför oss, och samtidigt i mörkret så kom det tidnings-reportrar, och folk ifrån den lokala TV-stationen. Det blixtrade som sjutton under drygt 5 minuter, och ens foto finns nu ifrån alla upptänkliga vinklingar. Och man är väl nu en berömdhet här ute på landsbygden i Chaiyaphum kan jag gott tänka mig.

Sedan började det med en rejäl BOOOM, jag nästan sket ner mig så rädd blev jag, och musiken som följde var så skränhög, så öronen höll på att trilla av, allt i sann thai-anda förstås. Nu började en föreställning som varade i nästan 2 timmar, och det handlade om hur Isaan genom krig och elände, blev fritt och tillhörde Thailand och icke Laos.

Jag skall nu försöka att göra en historie-beskrivning, så som Thaiarna beskrev det hela i högtalarna. Jag vet redan om att thai ÄLSKAR att försköna allting som rör Thailand, och dom skäms inte för nåt, och ljuga i sin historie-beskrivning är nästan ett måste. Men skitsamma, de sade på detta sätt i alla fall, och varje ord i högtalarna beskrevs praktiskt genom skådespelare, riktigt jävla duktiga aktörer därnere på slagfältet inför våra ögon.

Folket kom till Isaan för minst tusen år sedan, de levde i skogarna här i Isaan. De käkade sallad, de käkade ris, och de jagade i skogen. Varje familj som fanns försörjde sig själva förstås, precis samma som vi själva gjorde hemma i Sverige vid denna tid. Skogen var vid denna tid överväldigande, och det fanns enbart risfält just där det bodde familjer, men ändå så såg kungen av Laos, 35 mil norröver hur väl Isaan-folket levde.

Kungen blev riktigt sugen, och han skrek till sitt folk, att nu skall vi åka ner 30 mil till Isaan, och vi skall döda folket där, och ta riset ifrån dom, ty vårt eget folk är fattigt och svultet. De gjorde sina raider, och till slut så blev thaiarna i Isaan som bodde där skitsura, och de fick fram en duglig ledare som jag inte vet namnet på, det var ju gör länge sedan. Han samlade gänget, och det kom till stånd ett stort "slag", där hela Laos-hären tillintetgjordes intill sista man, men även Thai-hären förlorade livet hela högen.

Med detta så var Isaan räddat till Thailands ära, och alla fröjdades och gjorde babysar, och förökade sig bara så som asiaterna är så duktiga på. Snart började det dyka upp Laoter nere i Isaan, alltså privata familjer utblottade och fattiga, och de stolta och snälla thaiarna (Isaan-borna), erbjöd väldigt många av alla dessa som kom, land som dom kunde få bruka och även äga.

Isaan blev nu under århundraderna mer och mer uppblandat, och idag så ser folket mer laotiskt än thai ut här i Isaan. Väldigt många har de där typiska stabbiga kropparna, och de alldeles platta näsorna. De är vackra på sitt sätt förstås.... Men det är en total blandning, så man ser förstås alla de typer av människor.

Här i min by Nong Nasaeng, så är en av de mer "tyngre" familjerna utav indisk börd, och man kan följdaktligen se lite indiska näsor på dom här i byn, men med anletsdrag ifrån Laos också.....Detta är Dans åsikt om utseendet i denna byn, men det beror nog på att det är just hans fru som är av indisk börd, säger dom stolt..... Jag ser hennes utseende extremt långt ifrån indiskt.... Men Dan har ju som amerikan inte så mycket kläm på detta antar jag!!

Så jag tycker nog att Isaan är som världen i övrigt, ganska uppblandad faktiskt. Så över min horisont, så tyckte jag att ämnet var så intressant så jag knatade över idag till Amphorn, Dans fru ni vet, lärarinna sedan 33 år tillbaka, dessutom i historia!! Jag frågade henne rakt ut varför thai och speciellt Isaan-borna häruppe är så ENORMT fokuserade på att peka och skrika falang, och alltid i alla lägen notera, om det är en utlänning som kommer där, varför detta fokus, när dom själva är så jäkla uppblandade.....

Hon blev nog ganska perplex verkade det som, hon var ju inte van som lärare att få frågor, bra skolelever i Thailand frågar ju inte gärna frågor till sina lärare har man hört. Hon försökte förklara, men gav upp ganska snart, och menade på att hon inte riktigt förstod att det var en fråga som jag ställde. Jag fattade direkt, denna dam har inte en susning. Jag tror att dom helt enkelt drivs av instinkt, precis som insekterna, och agerar bara på känslor,,,, se där en falang en utlänning, inte samma som oss....Hej och hå!! Forts. nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MCMLXXXV, Thailand

11 december 2014

82,9 kilo - 82,3 kilo (32 km) 124 minuter - 1.524 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,305


Man väljer komma till himlen för klimatet,
och helvetet för sällskapet!!

Forts.från förra kapitlet... Klockan var ju nu 17.15 nästan, och jag började bli lite hungrig, så vi letade upp ett ställe därinne på festplatsen och käkade vår middag. Jag äter ju inte gärna ris, och helst inte sallad tillverkad av thai, så jag åt en bra bit med kyckling, samt lite sockrade goa Khaoo Bpong. Detta sista låter lite avancerat, men är inte så märkvärdigt. Det är det där som ser ut som ett stelt hårt tunnbröd, riktigt tunnt är det, och går sönder riktigt enkelt.

Ser ut som en rund pizza i formen men som sagt var urtunnt. Smakar sött och gott i alla fall.....Det är faktiskt, trot eller ej, gjort på knåde-ris (Khaunioo). Det har sagts till mig tidigare att man tar knåde-riset, och maler ner det till mjölform, och blandar med vatten och får en deg, och arbetar det, och tillagar det, som om man skall baka bröd helt enkelt..... Mycket populärt bland de falanger som kommer i kontakt med det...

När detta var avklarat, så gick vi ut på festplatsen igen, och nu hade dom lyckats med att bygga upp läktarna runt själva den öppna ytan där festligheterna skulle avhållas. Vi gick runt lite grand bland de olika stånden, men dumme jag som trodde i min enfald att grejorna skulle fara skitbilliga härute i ”ingenstans”, fick mig en rejäl knäpp på näsan. Jag vet inte vad thai har i huvudet, när dom tar sig till en marknad på en festplats belägen ute långt i djungeln, där nästan enbart bönder och farmare tar sig..

Men fan vad dom drog tag i priset. Halsduk som jag köpt för 100 baht i Chaiyaphum själv, kostade här 150 baht på ett stånd, och 195 baht på ett annat. Jag sade till Yongan att här köper vi inget, i alla fall inte jag, jag kommer att vänta till mockala (januari)!! Vi har ju då i Chaiyaphum, årets största marknad där, och då är priserna riktigt bra...

Vi gick strax och satte oss vid ett par stolar och lyssnade på en gubbe som filade på en gitarr som inte är en gitarr utan ett liknande instrument, men med 3 strängar bara, gubben sade att det heter på thai "Phin". Han spelade ihop med en annan gubbe som hade den där Isaan-flöjten som dom kallar "Känn" (uttalas med K). De körde sitt "morlan-race". Folkmusiken häruppe kallas ju "Morlan".

Det låter som en grymt enahanda enackordsmusik, som på en falang van vid vidare vyer i sin musik ifrån sitt hemland, våndas väldigt till slut av ren tristess. Det låter med andra ord skittråkigt, när dom vevar på, och filar och aldrig slutar, och det existerar noll melodi i det dom spelar. De spelar verkar det som, på rent gehör, och producerar en väldigt massa likartade toner inom maximalt 2 st ackord....

Men till deras försvar, det finns en del av Morlan-musiken som är riktigt go, och det är den där dom faktiskt fixar till en melodislinga, och då brukar det också finnas en sångare till det hela, och inte bara gnissel ifrån denna 3 strängade gitarr, och den enahanda flöjten med 5-6 toner bara... Så jag har själv hört kanongo musik sjungen av en vacker madam, så man satt bara där och lyssnade andäktigt.....

Efter runt 15 minuter, så kom det fram anställda ifrån kommunkontoret i denna byn som hette då Nong Khöan, och nålade fast 2st plastblommor på skjortfickan på både mig, Yongyut som Namkaeng!! Men här fanns olika gäng, gulfärgade, orangefärgade, och grönfärgade m.m. alla kom dom ifrån olika byar i grannskapet. De röda tillhörde Baan Gud Tom, som ni kommer ihåg sedan tidigare namnet på...

Vi blev då bortforslade fram till läktaren som nu var helt färdigställd. Det stod "VIP" på ryggstöden, inga namn som hade utlovats i inbjudan, men skitsamma, antar att våra falang-namn kanske var för svåra att skriva för thai... När vi kom dit, så satt där 3 st gubbs redan, de verkade känna varandra, så jag frågade var dom kom ifrån, och alla svarade "Germany", som brukligt är bland lite äldre tyskar i min ålder, så är det inte för vanligt att dom är bra på engelska.

Oftast så måste thaidamerna till tyskar lära sig att prata tyska och inte engelska, då ingen pratar engelska. Detta skapar problem för dessa tyskar för dom blir ganska isolerade, men det tänkte dom inte på innan dom flyttade hemifrån inte! Det är endast ett fåtal tyskar som typ York nu då, och förut denna Peter ifrån Khreng Khro som blev bortjagad med en machete.

Dessa kunde kanonengelska, och detta berodde helt och hållet på att dom arbetat utomlands länge, och hela tiden varit i kontakt med engelsktalande människor, vilket dom ju var tvungna till.... Men för resten så är det helt kass. Inte alls lika värdelöst kasst som för våra arroganta grodätare i Europa, alltså fransoserna, dom är ju rent värdelösa, men tyskarna har det skitjobbigt faktiskt med språken de också, fast i mycket mindre grad då!..

Dessa gubbar satt där, och det första som en av damerna till en av tyskarna säger till Yongyut direkt vi kom var... -"Din man, bor ni i Nong Nasaeng"?  betänk då att Nong Nasaeng ligger alltså mer än 3 mil ifrån detta ställe... Ja sade Yongan,,, ja sade denna kvinna jag har sett honom köpa vatten hos mig i min affär för 2 år sedan när jag ägde affären. Han cyklade och berättade att han kom ifrån Nong Nasaeng..... Yes det måste vara han, sade Yongan! Forts. nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MCMLXXXIV, Thailand

10 december 2014

83,4 kilo - 82,4 kilo (46 km) - 153 minuter - 1.881 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,310


Han som lär sig, men inte tänker, han är förlorad!
Han som tänker, men som inte lär sig är förlorad!

Startar dagens kapitel men en liten goding, gjord av samme kille som komponerade, och spelade ”Dear penis” som ni kanske kommer ihåg. En oerhört begåvad country & western-snubbe!!

Nu då, så är vi framme vid gårdagens ”upplevelse” får man väl kalla det. Hela dagen kan sammanfattas som extremt positiv, med negativa inslag förstås. Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Det hela började som ni kanske kommer ihåg, med att jag kom hem efter cykelturen förra veckan, och där satt Yongyut med en inbjudan ifrån Amphur här i Chaiyaphum, om att deltaga i en festlighet, som det sades skulle visa provinsens uppskattning över falangernas närvaro här i Thailand.

I alla fall så uppfattade jag det hela,. Det fanns ju t.om. artiklar ute på internet om detta, där det sades att 67 av Thailands (tror jag) 74 provinser skulle ha dessa festligheter!! Så inbjudan kom som en ren bekräftelse på det som man redan läst. Jag brydde mig inte om att nämna någonting för Dan alls förrän kvällen innan det hela skulle ske (onsdagskvällen). Hans reaktion var ju högst tvivlande, och det skall bli ett sant nöje att berätta om detta möte, och denna festlighet för honom, och också nämna att det var tydligen endast 18 st ”speciellt” inbjudna falanger!!

Inbjudan sade att det hela skulle starta kl. 08.00, och det sades också att hela ”gräddan” av Chaiyaphum skulle närvara. Yongyut påtalade att vi kanske inte skulle komma först, så vi gjorde oss i ordning ganska sakta, och kom fram till festplatsen i byn: Nong  Khöan (min stavning) kl. 09.00, skönt att slippa vara först var ju mina tankar i alla fall...Denna by var för övrigt grannby med byn vid namn Baan Gud Tom, som jag ju berättat om tidigare, och också visat foto på by-skylten...

Väl där, så såg vi en massa verksamhet, men jag tyckte nog att där verkade vara lite väl stor overksamhet ifrån gäster och sådana saker, mest folk som jobbade på detta stället plus vakter i mängd!! Vi lufsade omkring, och jag fick tvinga Yongan att fråga, och det visade sig att ”big boss Chaiyaphum” skulle komma kl. 17.00, och det skulle börja så smått då!! Men va fan! Jag visade väl min avsky för thais sätt att inte organisera och planera lite väl öppet, och Yongyut tog det personligt och blev ledsen.
Hon hade ju satsat stenhårt på detta, med att VI var inbjudna, så hon hade egenhändig köpt ett par nya långbrallor till mig, sytt in dom i smyg, och kortat dom i smyg. Köpt ett par nya skor av den där jävla modellen som alla thai älskar, där man ser ut som om man har Michael Jordans fotstorlek, alltså size 52... För jäkla fult.... Och dessutom så hade hon handlat in matchande strumpor.... Skjortor hade ju jag redan.

Det blev riktigt otrevligt för mig därhemma, när hon berättade och tvingade mig at prova dessa inhandlade saker. Jag är van vid att lufsa omkring, och leva i goa shorts, och jag är van vid T-shirts, och jag är van vid strandsandaler, jag älskar det livet faktiskt. Nu skulle min högra gikt-tå in i dessa skor, och redan där så sprack det inne i tån, och jag fick tillbaka det som jag kände hela tiden under mina 7 månader nu senast i Sverige, en grym smärta när man gick omkring i skor!!

Men en sak var förunderlig faktiskt. Jag drog på mig brallorna, och dom passade perfekt. Det visade sig att hon hade inte lagt in dom alls, bara justerat längden på dom. Tittade på storleken, och jag är nu en stolt och nöjd ägare av en människo-kropp size 38 thaistorlek.... Fasen också cyklandet har gjort nytta verkligen!!

Men Yongyuts lycka över att se sin falang gå där i skjorta, långbrallor och riktiga skor var obetalbar, så det är klart att man gjorde det för att glädja henne. Men åter till festplatsen då. Vi stod där och vi fattade att här blir absolut ingenting förrän runt kl.. 17.00, så jag sade till Yongan, vi åker hem igen, och hon blev ledsen förstås, jag lovade henne, att så klart kommer jag med klockan 17.00 istället så tar vi med oss Namkaeng också... Då sken hon upp som en sol, och allt blev bra igen!!

Dagen gick, noll motion, ty nu i mellantiden så vare det dags att baka en sats med matbröd. Denna gång så tänkte jag pröva med att strunta i att ta med vitt mjöl överhuvudtaget, och endast ta med ”wheat flour”, jag hade ju tidigare prövat mig fram till 7-5 mellan vanligt vitt vetemjöl och detta wheatflour, som ju är ett mer fiberrikt mjöl sägs det och mycket nyttigare för våra kroppar.

Jag satt vid datan hela dagen och pillade och jobbade och jag satte degen och gjorde klart, och insåg att jag INTE skulle hinna med att ”baka” själva brödet i ugnen alls innan vi skulle åka igen kl. 16.00, så jag lät det hela ligga på jäsning i sina formar mellan kl. 16.00 fram till kl. 21.40 när vi kom igen... Mer senare om den grejen.

Vi åkte alltså ner till Chaiyaphum, och hämtade upp Namkaeng ifrån skolan, och drog iväg tillbaka till festplatsen, väl där så såg vi omedelbart hur intensiv trafiken var, och hur mycket folk som var där. Vi gick omkring och tittade runt lite, såg inte en endaste falang, men jösses secken vänlighet vi fick av alla. Man märkte att det hade gått ut speciella order om denna dagen. De satte blommor på hela vår familj på skjortfickan, tydligen ett kännetecken, och de erbjöd oss vatten, vilket motsvarar en kopp kaffe hemma hos oss i falangi-stan...  Forts. nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MCMLXXXIII, Thailand

9 december 2014

83,2 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,310


Gift dig INTE med personen som du tror att du kan leva med,
 utan bara med den person som du INTE kan leva förutan!!

Jag fick finbesök här i Chaiyaphum igår eftermiddag söndag! Det dök upp Hampi, och Hangnam, och Erik och Anubaan, och dom alla slaggade över natten till måndag på Siam River. Vi startade med att ta en GT ihop nere på Siam, även Cheta (Ingemar) var med. Men vi började alla att bli hungriga ganska snart, så vi drog iväg ner till det ”nyöppnade” Number one bar” som flyttat p.gr.a. platsbrist.....

Det nya stället var grandiost bra tycker jag, Ben och Nat som ju familjen heter som kör denna bar, har också 2st söta flickor som serverar och ser allmänt goa ut. Och det är en go ström av falanger som brukar dyka upp och ta en bärs, eller kanske rent av käka lite grand. Jag för min del åt denna kväll australiensk steak med stekt potatis och en hemmagjord egen sås, vilket Ben skall ha all kredit för, en suveränt god mat.

Jag tippade i mig en hallonpaj med glass till efterrätt och som efterspel till pajen så blev det en Irish coffee. Jag missade att säga att 3st GT slank ner innan dess denna dag. Vi hade en trevlig kväll med lite gött tjöt, men de flesta var nog lite sletna efter lördagskvällen som firades i Khorat.  Jag kom hem i lagom tid, och på morgonen när jag kollade sockret för jag ville kolla det, för jag hade glömt att ta mitt sista kvällspiller, så visade sig mitt sockervärde vara 5,5...

Jag fattar helt enkelt inte hur deta funkar. Jag som är diabeteiker 2 borde ju ha ett skyhögt värde efter det slarvet på söndagskvällen... men ibland så förundras man över sin egna kropp. Kanske min motion och min regelbundna medicinering faktiskt ger en 2-3 dagars frist, där man kan slarva lite, utan att det blir skandalartat på sockervärdet!!

Jag har lite foton ”över” som jag tagit vid bl.a. trippen upp till Nong Bua Daeng i lördags senast! Yongyuts faster siter där på sin bastmatta och arbetar med det material som hon skall göra just det, alltså bastmattor. Kul att se hur dom startade denna process, alltså vilket typ av ”gräs” som används, skule gärna vilja se även när dom färgar, och arbetar ihop bastmattorna, dom är faktiskt himla vackra...

Sedan ser ni skylten som dom hängt upp där på denna ytterst lilla vägkrog. Kul att se att dom försöker använda lite västerländska tricks för att dra kunder till sig. Jag frågade damen som ägde detta, alltså hon som var gift med tysken som investerat lite grand i detta. Och hon berättade på min fråga, att det kommer en hel del thai på dagarna, men de köper nästan uteslutande kalla drycker, typ sötsliskiga saker, och även kallt kaffe förstås. Varmt kaffe eller Pizza är inga direkta nationalfavoriter för thai som alla vet?

Några foton ifrån pizzerian. Tog ett foto av min Hawaii-pizza, jag skar ner en banan på pizzan, och gjorde den ännu godare..... Jag lägger ävenledes med lite naturfoton från hemvägen som kanske kan vara kul att se för vissa av Er. Jag struntade denna gång att fota bergen, har ju gjort det båda de gånger förut, som vi kört denna väg!!

Nu har jag skrivit typ 3-4 kapitel som varit snälla och oprovocerande, och det är fan inte kul ens för mig. Jag känner att jag missar verkligheten som jag lever i här i Thailand, och det känns lite som om jag är otrogen emot mig själv. Så jag kommer väl att återgå till att återberätta det som verkligen händer runt mig, och inte försöka att glömma det....eller att pensla verkligheten med en färg som bara går i ett rosenrött skimmer....

Handskak

Chaiyaphum MCMLXXXII, Thailand

8 december 2014

83,6 kilo - 82.4 kilo (36 km) 111 minuter - 1.364 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,314


Vad som ligger bakom dig, och vad som ligger framför dig,
bleknar i jämförelse med vad som ligger inuti dig!!

Ja efter trippen till Nong Bua Daeng, så åkte jag direkt till Yongyut, som fanns där med hennes mor plus morsans 2 systrar i Alaams hus.  Jag kunde som sagt var nu överlämna alla dess bananer till gänget där. Sedvänjan bland vanliga thai, är ju att man delar på allting oftast, dock aldrig pengar. Pengar är en sak som står utanför kulturen.... var och en för sig själv, men maten och dricken delar man på alltid, och det är ju inte dåligt. Så Gud vet hur många bananer som skulle komma hem hit till oss,,,,, Men skitsamma är ju billiga grejor.

Paengta (Jai) satt där på huk ihop med sina 2 systrar, och där satt Baloo, och Yongyut var också med, och dom alla var inbegripna i det som är det mest definitivt självklara i thailändsk kultur, nämligen maten. Deras intresse för mat är hysterisk, och deras sociala samkväm i våra ögon är nästan skrattretande, i alla fall i mina ögon...

Man käkar, pratar, käkar, pratar, käkar, och man pratar i det oändliga, eller rättare sagt tills maten tar slut. DÅ anses det som om ”festen” är slut. Jag har aldrig under mina 7 år här sett ett ”samkväm” fortsätta en minut efter det att maten är uppäten. De alla reser sig ifrån mattan där käket låg, och antingen går och lägger sig, går in till sitt hus, eller helt sonika tar moppen och åker hem. Ingen mat, det är lika med ingen fest....

Vissa undantag medges, och det är naturligtvis gubbarna/männen som tillåter sig att sitta kvar, men då enbart om det finns sprit som dom kan dricka. Är den slut, så är det definitivt goodbye till partyt ifråga.... Att bara sitta runt en matta eller ett bord, och bara prata med varandra, verkar inte finnas i en thais sinnesvärld...

I alla fall tillbaka till ”vår” matfest nu då igen! De satt nu, och först kokade dessa risfältssnäckor, av den arten som man normalt anser vara ”ogräs”, Man ser ju högar av dessa snäckor vid sidan av risfälten, dit dom blivit bortrensade från fältet p.gr.a. att dom käkar ris, och livnär sig på prylar som man hellre vill att riset skall livnära sig på tror jag!!

Snäckan är av den typen som ger ifrån sig ”rosa ägg”, som brukar hänga ute på risfältet på risstrået, vajande så fint i vinden. Brukar vara som ett rött ”skynke” för risfälts-ägaren när han ser detta. Och stor bortrensning sker på studs för att rädda fältet undan förstörelse!! Nu i alla fall, så satt Yongan där och kokade dom, MÄNGDER av dom, sedan kyldes dom ner, och sedan satt syster 1 där och pillade ur snäck-köttet ut varje, och lade det i en spann.

Vid sidan låg där en plastbalja med krabbor, alltså de vanliga landlevande krabborna som alla käkar häruppe i Isaan, och faktiskt över hela Thailand, anses som en delikatess faktiskt. Så visst var det miner som gick i dur denna dag här bland dessa thai!! Deras stora leenden blev inte mindre p.gr.a. Innehållet i den stora plastbingen, den svarta... Ty när jag kollade däri så låg där, kolla noga och se på fotot om ni kan lura ut vad det är....

Javisst det är en annan delikatess här i Isaan, grodor. Detta är minigrodor dock, och de kokas ihop med allsköns olika kryddor och olika lökar, och man käkar dessa med god aptit. Säkert inga fel på den smaken, man behöver ju aldrig oroa sig för smak i Isaan eller Thailand, allting smakar chilli, eller i ”bästa” fall så smakar det den krydda som dom brukar ösa i, aldrig någon smak av själva produkten, bara kryddorna...

Så man lär sig att älska kryddorna, då kan man per automatik äta allting verkar det som. Jag menar.. Jag älskar kåldolmar, men hatar lever... En thai tvivlar jag starkt på kan ens bry sig om det finns någon skillnad i smaken, ty deras lever och deras kåldolmar skulle, om det fanns något sånt, ändå vara proppfullt av chilla m.m. thaikryddor, och smaka därefter!!

Förresten missade att visa Er ett foto ifrån sista trippen där jag passerade Yutin (spritmagistern) och deras ”farm”!! Han var ledig denna dag ifrån jobbet p.gr.a. Kungens födelsedag, så han jobbade på farmen. Jag noterade direkt att där stod typ krukor i cement över ett stort område, och i varje cementkruka, så fanns där början till en liten buske cirka en halvmeter hög.

Jag frågade Yutin vad det var, och han svarade; - ”Manao”.....(Lime),  - ”we make manao for sale”... Ja det var ju en  ny grej, och alla pengar ”in” är ju en bra grej, som pokerspelarn sade!! Jag tittade nu på buskarna, och noterade att varje buske hade en plastflaska hängande där i ett snöre. Tittade mer noga, och såg att i plastflaskan så låg det 3st små vita ”kulor” av nåt slag!

Och runt om på plastflaskan så hade man skurit upp kanske 4st ”öppningar” i plasten och vikt ut de flikarna.... Jag frågade vad detta var, och Yutin berättade att det var thais sätt att skrämma bort myrorna, som annars gillar att kalasa på dessa växter och frukter.

Det funkar som så, att dessa vita ”kulor” ger ifrån sig en lukt som tydligen är avskyvärd för myrorna, och vid regn och bevattning, så rinner vattnet nerför halsen på plastflaskan, passerar sedan fliken på flaskan, och tar då med sig lukten via regnvattnet ner i jorden, och med det så är det ”goodbye” för myrorna, kanske samma grej som att snyggaste bruden på dansgolvet var insmetat av bajs.... Inte ber man om en 2:a dans i det läget!! Ett enkelt och tydligen fungerande sätt at få bort myrorna för thailändarna.... Så kolla fotot så kan  ni se mer i detalj hur det ser ut....

Handskak

Chaiyaphum MCMLXXXI, Thailand

7 december 2014

82,8 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,308


Vi kan inte hjälpa alla, men alla kan i alla fall hjälpa någon

Idag lördag, och Ingemar, York och jag själv bestämde oss för att sticka upp till Nong Bua Daeng. Vi har ju varit där några gånger förut jag och York, men denna gång som var det en sak som fasinerade oss väldigt med Nong Bua Daeng. Enligt min skotske polare Gordon, killen som pratar som hin håle, han hade nämnt att det hade öppnat en ny pizzarestaurant däruppe.

Så vi bestämde hastigt och lustig att åka dit upp, själva turen dit är ju alltid himla kul, med en go natur, så man blir ju bara glad av den grejen. Vi startade kl. 10.00 och stannade först som vanligt på uppvägen i bergen, och skulle handla lite goa grejor i matväg som vanligt. Svampsäsongen är ju över för denna gången, så där fanns ingen svamp alls. Men jag handlade på mig lite olika grejor som vanligt i fruktväg.

Jag ville ju gärna stanna till på vägen på det vanliga stället d.v.s. min förlängda familj och besöka dom, ger dom ”ansikte” skall ni veta, och dom blir jätteglada att träffa familjens falang, som dom inte ens kan prata med, hahaha!! Jag överräckte mina plastpåsar, och det dröjde inte länge innan dom själva tog mig ut i trädgården,  och visade mig på Guej Khai, vilket dom högg ner till min ära.

Jag fick med mig en massa bananer hem till Yongyut, och det är ju alltid gott att ha hemma, även om det är förödande för sockret och för dieten. Vi körde strax vidare fullastade med dessa bananer, både York och Ingemar fick hjälpa till med bananerna... Vi körde in i Nong Bua Daeng, och på den vägbeskrivning vi fick av Gordon, så var det inga problem att finna stället alls.

Dock så vare det den lilla skylten med ”PIZZA” som gjorde susen, ty detta var minsann ingen restaurant, såsom vi menar det i alla fall. Detta var ett ”gatuhak”, med lite cement därbak, plåtskivor på vägarna, dock hade de ett isolerat tak av någon underlig anledning, och jordstampat golv kändes det som, sketet som det var. Dock var golvet cement..

Vi stannade och gick in och blev mötta av en liten småfet tös, som var runt 11 år gammal, glad och skrattande, så visade det sig att hon pratade lite engelska. Och sedan så kom damen fram och preasenterade sig, hon var inte mamman, men hon fungerade som mamma, hon var mormor. Hennes dotter hade pippat, och hon hade krängt ut en baby, och sedan stuckit så snabbt så inte ens navelsträngen hann torka...

Men tösen hade det nog bättre med mormodern (47 år gammal), än vad hon hade haft det med sin egna mamma, så ingen skugga alls över mormodern här. Det visade sig att mormodern var gift med en tysk, och hon pratade bra engelska.... hon pratade så mycket, så hon påminde faktiskt om Yongan lite grand..

Vi satte oss ner, beställde våra pizzor, fick ju se att damen hade en snygg meny som man faktiskt kunde läsa, det är ju så himla enkelt, bara man vet vad man vill och man fattar vem man skall sälja sina produkter till.... Hon hade gjort en egen design på menyn, och körde thai på ena sidan, och engelska på andra sidan.. Mycket fyndigt, och visade respekt för falangerna som skulle äta där...

Och det visade också att hon visste vad hon ville, och vad hon höll på med där. Jag beställde en hawaii-pizza, och Ingemar drog i sig en bacon-Pizza, och York beställde nåt konstigt med äcklig korv eller nåt sånt. Vi alla blev dock positivt överaskade, i alla fall jag blev det, pizzan var kanongod!! Hon hade fullständig koll på falangmat kändes det som....

Och denna kvinna pratade och skojade, och ville verkligen att barnen runt där skulle lära sig engelska.... och man märkte också hur INTE blyga barnen var mot oss 3 fula falanger, som satt där och flabbade och käkade pizza!! Efter 1,5 timme, så var vi klara och betalade, min mat hamnade på digra 189 baht inklusive en flarra vatten. Jag måste dock säga att om man väljer att göra degen själv till pizzan, vilket ju är skitenkelt, så kan man nog tillverka en sådan här pizza för runt 40 baht maximalt tror jag, och då är 179 baht alldles för dyrt.....

Men thai handlar in sina ingredienser antagligen pizza för pizza, ty de har väl svårt att förvara käket tills nästa dag, och då blir det nog dubbelt så dyrt att göra en pizza.... Men dom lär sig väl med tiden, men 179 baht kändes alltför dyrt. Jag tror att dom sett det priset på andra ställen som säljer pizzor, men om man vill ha en bra försäljning och verkligen sälja pizzor, så kanske man skulle istället ta kanske 100-110 baht max gentemot kunderna....

Vi stack iväg, och vi tog vår omväg genom bergen via Baan Kwaoo för att visa Ingemar. Men allt gick bra på hemvägen, denna väg är ganska full av hål i vägen, så man får inte slappna av en sekund, och titta sig omkring på allt det vackra, då är det bättre att stanna och titta...Efter 1,5 timme så kom vi till Chaiyaphum igen, och vi skiljdes åt. Jag själv stack till Djöllensap (laams hus), där Yongyut fanns hos sin mamma och mammans 2 systrar.

Hon har en jäkla massa systrar och bröder, precis som alla thai verkar ha. Och just en av dessa systrar hade aldrig sett mig förut, så det var en stor sak för henne att träffa familjens falang... Hon var lite blyg i början och tittade knappt på mig, men det gick snart över. Gänget ihop med Yongyus syster Baloo med spritmagistern Yutin, satt där och damerna gjorde mat, och Yutin satt där och var så jävla rödögd så det var stor skam,, full som en alika. Jag återkommer till matlagningen i nästa kapitel, läs då och häpna...

Deras 2 barn Jennifer och Jeff var med också, och Jeff, den körtkortslöse 17:åringen, körde förstås familjens bil. Det är som det är här i Thailand, och hur dumma i huvudet många thai är i dessa saker, jag vågar säga at dom alla är lika dumma i huvudet i dessa saker, även dom som jag inte träffat. Ty de alla låter sina ungar köra utan körkort, utan rätt ålder, och dom själva har ofta inga körkort eller försäkringar. Förresten kolla denna video, och säg sedan hur fel jag har!!

Handskak
Ps. tösen som kör är 9 år gammal, och det är den oerhört stolte fadern som publicerat denna video på sin facebooks-sida. Thai tror faktiskt att dom gör rätt. Dom är övertygade om att hjälmar är till för polisen att kunna ta in böter. Försäkring är för idioter, och underhåll av bilar och moppe är enbart slöseri av pengar... Detta är exakt vad som händer när man drar alltför snabbt infödingar ifrån järn och stenåldern rakt in i datoråldern.. Man hinner helt enkelt inte med....

Chaiyaphum MCMLXXX (1.980), Thailand

6 december 2014

83,2 kilo -

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,314


Ju mer olika sociala media som vi har omkring oss,
ju mer tror vi att vi är anslutna till varandra.
Medans vi de facto faktiskt bara blir mer och mer frånkopplade från varandra.....

Jag cyklade in i by Baan Gud Tom, vars namnskylt jag har skrivit om tidigare. Denna gång så körde jag in i byn, och till höger där mitt i byn så satt det vid 3st röda plastbord med röda plaststolar, människor som drack och festade och pratade lite lugnt och städat. Jag stannade en bit bort för jag var tvungen att köpa vatten. Kom att prata med killen som sålde vattnet, och han kunde 4 ord engelska, så lite fick jag ur honom.

Han berättade att gänget vid de 3 röda borden var de som fanns kvar nu 2:a dagen av festligheterna med begravningen av farfar som bodde i huset! Man tycker ju så där i hastigheten att det är bara fan att thai alltid skall festa till det vid alla dessa tillfällen, t.om. vid begravningar!!! Men om man tänker ett snäpp längre..... Vad gör vi själva då?

Jo, vi går till kyrkan (templet), sedan går gänget som är inbjudet, till kyrkokaffet/middagen, som kanske avhålls i prästgårdens samlingslokal (röda plastbord med röda plaststolar på en gårdsplan)!! Och jag själv har väl ganska svårt att se någon skillnad egentligen. Vi alla gör något för att visa den döde lite respekt vid hans sista resa till helvetet eller till himlen.

Ja men 2-3 dagar???? Men inte är det väl vår sak att kritisera andra folkslag för deras sedvänjor. Finns det verkligen rätt och finns det fel i dessa sammanhang? Vad som är bra för den ene kan ju vara kass för den andre....och inget behöver vara fel.....Om vi fortsätter resonemanget då!

Är ett samhälle dåligt för att där finns en viktig sak som heter att ”rädda ansiktet”? Ja de flesta av oss falanger har ju antytt detta, och beklagat sig över hur jäkla viktigt det är i det thailändska samhället, och också hur farligt det kan vara för motparten, om en thai losar ansiktet!!! Men låt mig säga följande då utan att bli utskälld!

Vårt samhälle har ”ansikte” vi också! Och hur viktigt är det då? Är det mindre viktigt för att upprätthålla ”ansiktet” i vårt falangsamhälle, att upprätthålla ”fasaden” som vi istället kallar motsvarigheten till thais och Asiens ”ansikte”...Hur bra är vårt samhälle, när vi i vår iver och hets jagar ”ansikte” i form av pengar, och visa upp en dyrbar fasad, för att kunna visa mot våra medmänniskor.

Hur bra är vårt egna samhälle, när vi inte ger tid för våra egna barn....Inte ger tid för våra vänner, inte ger tid för våra föräldrar, och inte för våra far eller morföräldrar, om dom nu är i livet. Vi betalar glatt ”priset” för att ”fösa” alla dessa människor åt sidan, så vi slipper lägga tid på dom. Vi köper hjälp i form av barnpassning, skickar mamma och pappa på ålderdomshem, och låter ofta våra äldre dö utan någon större uppmärksamhet....

Är vi verkligen i den positionen av att gnälla på thai och liknande folk, som har ett fungerande samhälle i det hänseendet, att alla skall tas om hand i alla lägen. Här anställer man minsann inte främmande människor för att ta hand om ens barn, det skötes inom familjen. Jag känner för egen del mig ganska äcklad av alltför många människor, som anser att deras jäkla pengajagande ursäktar precis allting i livet, och de skäms fan inte ens för det, det är stor synd och skam i mina ögon.

Ju mer pengar man fått ihop, ju högre låter man sin häck runt huset växa! En häck som i mina ögon enbart symboliserar hur lite egentligen den familjen socialt bidrager i samhället de bor i.... Men vem vet, kanske någon gång i framtiden, så tvingas vi också i den västliga välfärden att ändra oss, och återgå till en social gemenskap, och att lära oss att leva med varandra, och ta hand om varandra, och ge fan i mammon!!! Jag låter dagens lilla ”sanning” överst faktiskt handla om detta sista lite grand!!

Handskak

Chaiyaphum MCMLXXIX, Thailand

5 december 2014

83,0 kilo - 82,2 kilo (43 km) 136 minuter - 1.672 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,330


Gör de saker som du absolut inte kan klara av,
misslyckas med dessa saker, försök igen,
gör bättre ifrån dig den andra gången.
De människor som aldrig ”snubblar” i livet,
är desamma som aldrig vågar ”hoppa upp på hästen”...
Detta är din ”grej”, ge järnet, och var stolt!!


Det är stor skördesäsong här nu. De flesta familjer är på ena eller andra sättet inblandade här ute på landet i Isaan vad det gäller ris-skörden. Antingen i form av ägare till marken, eller ägare till skörden eller bådadera. Eller så är man anställd och daglönad, som ju de flesta är här i Thailand bland lant-befolkningen.

Kvinnorna är i sitt esse nu här, och är riktigt aktiva, många män är också aktiva, men kanske inte alls i den höga grad som kvinnorna. Någon måste ju ligga i hängmattan, och någon måste ju sköta om själva krökandet, eller hur? Flera av ägarna till marken, planerar nu att så nytt ris, och planerar och hoppas på en 2:a skörd i år!! Varför inte, lyckas det, så är det ju dubbla pengarna ju!

Det finns rejält med vatten här nu, inte för att det har regnat speciellt mycket, utan det mesta vattnet kommer norrifrån, och allt vatten flyter från norr till söder här i Thailand. Och thairna är experter på att använda vattnet (nyttja det), och sedan även återanvända det flera gånger. Så alla floder rinner i snäva krokar och krökar, och passerar under vägen på korta vägsträckor, kanske 3-4 gånger inom bara 2-3 km....

Alla skall ju få ta del av vattnet. Och sedan så fördelas vattnet emellan alla de olika fälten. Dessa fält ligger alla i olika nivåer, så man kan dränera och öppna upp, så att vattnet bara byter risfält när det behövs. Även pumpmaskiner finns det mängder av här, och dom går varma nu under denna period vi är i nu runt denna tiden.....

Alla utrymmen nyttjas också på torra land där riset måste torkas kanske 2 dagar tror jag det handlar om. Tempelgårdar, ockupera halva vägarna, gårdsplaner vid boningshusen, samt oanvända ängar. Allt används under denna korta skördetid. Fåglarna växer sig starka och stora, där dom lufsar omkring i riset, och käkar tills ögona blöder.

Vadarfåglarna har ett underbart liv nu mitt i allt det myllrande djurlivet ute på de dyngevåta risfälten. Så om man kan säga att Thailand och Isaan ”blomstrar”, så är det nu vågar jag säga!!! Jag själv är en nöjd åskådare, och tycker det är så grannt, så jag gärna stannar och fotar, och njuter av naturen ute på mina cykelturer...
.
Thaiarna fattar ju förstås inte hur den där tokige fan till cyklist, varför han stannar, de tror väl att jag är trött i vämen kan jag tänka mig. Thaiarna de har ju lite svårt med denna värme, men dom har ju anpassat sig väl i värmen, och låter ingenting skynda på dom. De gör precis allting i sakta mak, och om ni funderar på att köpa födelsedagspresenter till Er förlängda thaifamilj, köp då stödhjul, det måste ju vara den bästa presenten.

Dessa stödhjul som lätt kan användas av thai till sina cyklar, ty dom cyklar så sakta, så risken för att välta av gravitationen är överhängande. De går också långsamt, enormt långsamt, det är ju därför som dom hela högen i Thailand, går som Charlie Chapling, alltså fötterna utåt!! Så varför inte köpa ”gåstol” som present, man kan med fördel montera fast stödhjul på gåstolen också tror jag!!!!! Så detta var dagens tips nu nära julen som kommer, hahaha!!

Ingemar och Fa hade en riktig bamsegrej som satt inne i deras Funfa-buske bak deras kök.... Ingemar visade mig, och berättade att det var ett getingbo. Dessa thaigetingar som är stora som störtbombare, och riktigt farliga anses det p.gr.a. den mängd gift som dom sprutar in när dom sticker. Dom verkar dock inte alls vara speciellt argsinta, inte alls som våra svenska avarter, som älskar att hugga och slå och sticka oss stackare...

Nu idag när jag plockade upp Ingemar för vår cykeltur, så pekade han glatt och visade. Dom hade klippt ut getingboet ur busken, och hängt upp det vid ingången till huset, ”Good luck” sade Fa, hans fru!!! Kolla storleken, vi snackar altså om en getingkupa som är i omkrets 1 meter i diameter... sketstor påstår jag!!!

Tog ett foto över nejden, och fick se ett falanghus därborta. Och jag cyklade dit, har ju cyklat där många gånger förut, men inte sedan jag kom tillbaka ifrån Sverige.... jag stannade till, och frågade lite grand. Det var faktiskt en svensk som byggt, och som vanligt är jag böjd att säga, så bygger falangen ett ståndsmässigt hus, men bryr sig aldrig om att flytta in.... De bor som alla andra i Sverige.. Jag fattar inte dessa gubbar som bygger så jäkla fint, och bygger enbart för kråkorna....

Handskak

Chaiyaphum MCMLXXVIII, Thailand

4 december 2014

83,0 kilo - 82,7 kilo (26 km) 105 minuter - 1.291 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,314


Vissa av oss tror att hålla fast vid något gör oss starka,
medans det i själva verket är ofta de starkaste som släpper taget!!!

Nu fick jag en glad överraskning idag, min polare Martin lyckades med det omöjliga, han fick tag i min fil för november som ju helt försvann för mig på min hemsida. Han frågade helt sonika på supporten, och de hade faktiskt back up, så nu ser november ut som den skall med alla foton och hela videvippen, ibland lyser sola även på de osaliga själarna!!

Tack vare detta så kan jag föreviga mina siffror vad som gäller antal mil och kalorier enligt följande:
Augusti;      70,1 mil totalt, /dag: 30,5 km (dgr med 0 motion;   8 dgr)
September; 78,7 mil totalt, /dag; 34,2 km (dgr med 0 motion;   7 dgr)
Oktober;     54,6 mil totalt, /dag; 27,3 km (dgr med 0 motion; 11 dgr)
November;  72,5 mil totalt, /dag; 32,9 km (dgr med 0 motion;   8 dgr)  28.655 Kcal / 1.303/ dag

Så med november avklarad så kan man ju i alla fall säga att istället för att bara sitta vid datan och inget annat få gjort, så har jag i alla fall bränt 28.000 kalorier, vilket motsvarar i snitt 1.303 kalorier per motionsdag, jag är nöjd med det i dagsläget. Nu lämnar vi motionsbiten, och hoppar över på tandpetare.

Jag har alltid varit glad i att peta tänderna, med dessa gjorda i plast. De med trä tycker jag pajar ganska snabbt, och det är inte bra med tanke på att man sitter vid datan och tuggar tandpetare, då gör ju sig plasten bäst eller hur? Jag har letat frenetiskt efter plasttandpetare här i Chaiyaphum, men hela tiden gått bet på det. Men löst det med att ha en order hos en kompis, som kommer ner i februari med nya goa till mig..

Idag så råkade jag passera Watson som har det mesta, förutom det mesta i medicinväg. Jag chansade, och gick in till min gamle polare ”Mr mediciMan ifrån Big C, han jobbar ju där numera..... Jag frågade, och han stövlade direkt fram till hyllan och plockade fram en paket. Sedan säger han 99 baht OK svarade jag.... MEN köp 1 så får du 1 på köpet..... Vafalls.... Jag tog ju en till då, och nu kommer det roliga. Dessa paket innehöll följande.  

Den första paketen var ihopsatt av 2st mindre paket, med vardera 50 petare i varke paket, och den andre satt ihop med 3 hela paket, med vardera 50 petare, Jag har nu då således hela 250 tandpetare i plast, och med tanke på att jag nog tuggar i sönder 2 sådana i veckan, så skall detta räcka fram till våren av 2017.. tycker jag!!

Idag så fick Yongyut äntligen tag i en kille som kunde fästa fast den takpanna, som gubben med bananträdet sabbade för oss senast, om ni nu kommer ihåg den grejen. Han borrade och pillade och gjorde fint ifrån sig, och sedan fick Yongyut honom att snygga till, och rätta till ett trasigt eluttag i köket. Utbildad elektriker, hahahaha, försök nu inte vara lustiga. Killen gjorde ett jättebra jobb i alla fall, var glad och trevlig, och jobbade snabbt. Han ville ha 100baht för jobbet, och jag gav honom 20% i dricks för bra utfört arbete.....Gött så nu var den grejen överstökad, och klar i alla fall!!

Idag blir det ett lite kortare kapitel, har blivit ombedd att nån gång ibland skriva lite mer positivt, vilket jag tycker kan vara en god ide´, om nu ni läsare vill ha det på det sättet. Problemet för mig blir dock ganska astronomiskt stort, även om ni kanske inte förstår det. Att sitta här och leta efter positiva saker som händer i ens liv kan vara tidsödande, har ju pressen att skriva kåserier varje dag.

Så klart att man ser på sitt egna liv positivt som sjutton, men att enbart skriva om mig går ju bara inte. Jag vill ju hellre skriva om min sociala omgivning... Om hur mina polare ser på sin tillvaro här.... Men jag skall försöka att hålla mitt löfte, alltså att skriva positivt, om jag så skall ljuga fram händelser, en gång i veckan, hoppas det låter bra!!

Bifogar ett foto av den halva av osten som var min sedan Ingemar hade delat på den stora runda julosten från MAKRO som vi köpte ihop. Den kostar 400 baht för denna halva, och jag kan säga att när jag köper denna goa, men svindyra ost somn kanske håller i runt 5-6 dagar, så inser man ju att det är förnuftigast att gå tillbaka till marmelad på mackorna... Det är ju svindyrt med oss i Thailand.

Handskak

Chaiyaphum MCMLXXVII, Thailand

3 december 2014

82,8 kilo - (0 km)

Första vikten är morgonvikten   

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,313


Måttet på vem vi är, är vad vi gör med det som vi har

Nu flammade den gamla devisen upp igen här i gänget!! Vi människor har ju olika förstånd till att kunna ”se och förstå” vad som sker runt omkring oss i livet. Vem som har rätt eller vem som har fel, får väl de vise träta om, men eftersom detta är min hemsida, så utgår jag ifrån att det känns bättre om jag får säga att jag har rätt i de olika sakerna, om nu inte annat meddelas...Hahaha!!

Nu gäller det den allmänt närvarande rasismen här i Thailand igen! En kille berättade om ett möte han hade på en tillställning här utanför Chaiyaphum, han sade då.

Jag är trött att lyssna på om thailändare, och att de skulle vara rasister mot falanger, därför så berättar jag om denna personliga händelse som hände mig här omsistens. Jag bor i Bhan Pai, ett område med runt 200.000 invånare totalt sett.
Igår kväll, söndag, åkte jag med frun ut för middag, och när vi passerade High schoolan i Bhan Pai, så märkte vi att alla träd och buskar, var dekorerade med vackra jul-dekorationer, och det fanns en orkester med ungdomar, som spelade musik och sång på en scen, konstruerad på ena sidan av vägen.

Så, vi parkerade bilen, och åkte dit för att se vad det handlar om. Gatan var full av alla dessa gatuförsäljare av mat av alla de slag, precis som vanligt! Men även typ det andra pilleriet som nyckelringar, glasögon, ja allting som går att kränga där bland alla människor.  

Jag blev, berättade han, änna lite girig, och började köpa alla typer av livsmedel, så med händerna fulla av plastpåsar som kom vi fram till att det bästa var att sitta ner, och letade upp ett par lediga stolar och ett bord att sitta vid. Vi kunde då också lyssna lite på musiken och framträdandet, runt oss uppe på scenen. När vi sitter där och äter, så närmar sig en thailändsk man , och han börjar att ställa de vanliga frågorna.

Var kommer du ifrån? Var du bor? Hur länge har du varit i Thailand? Jag svarade artigt på hans frågor, imponerad att han kan tala så bra engelska, så jag hade en liten konversation med honom, uttryckte min tillfredsställelse av att vara och leva i Thailand. Vi pratade och lyssnade på olika grupper av unga barn, vissa av dem bra, vissa inte så bra, i deras spelande där på scenen.

Hur som helst, 15 minuter senare så stoppar musiken, och mannen som jag talade med, kom upp på scenen med ytterligare 7 personer, och började hålla ett tal. Då förstod vi att han var borgmästaren i  Bhan Pai. Vid ett tillfälle i sitt tal, så började han nämna den farang som är bland oss ikväll, och hur mycket uppskattad hjälp, och stöd Bhan Pai får från farangs som bor där.

Han fick en stor applåd från publiken, och jag blev ombedd att komma upp, så jag gjorde det, och waiade till publiken. Efter slutet av borgmästarens anförande där på scenen, så hade vi en hel del människor som kom fram till oss, och försöker starta en konversation på thailändska eller engelska. Jag kände verkligen hur trevligt det var, och jag började tänka på var är all den rasism jag hör överallt om, i Thailand? Detta var min personliga erfarenhet, som jag ville dela med mig, avslutade Dave!!

Ja hur skall man agera, och hur skall man bemöta en sådan upplevelse. Helt klart så upfattade han ju Thailand ifrån sin bästa sida, och om man blundar tillräcklig hårt, så blir man ju riktig glad om man bara tar denna story rakt av, utan att fundera mer på hur det fungerar i Thailand!! Men om jag skulle våga säga till honom... - ”Ja men om han hade kallat dig där uppifrån scenen, Mr Dave from England istället för det vanliga falang-ordet”!!! Då kanske vi hade kunnat uppfatta en mer likvärdig ton i borgmästarns ”prat”!!

Men det är klart, jag sade ju inte det alls till denne Dave, han var alldeles för upprörd, och påverkad över sin situation i sitt boende här i Thailand, så man skall nog inte ta ifrån honom hans glädje. Inte fan blir han glad om jag hade sagt till honom det som jag kände, och som man upplevt under flera år nu.. Typ, att han själv och hans avkomma 2 generationer framåt INTE kommer att accepteras som thai i vanliga människors ögon, utan de kommer att benämnas, antingen falanger eller hasip/hasip (50/50) eller leuk khreung.

Dave lyckades denna kväll hitta ett ”ljus” i nattamörkret, men tyvärr är det ju som så, att ett endaste ljus inte räcker till att lysa upp nattahimmelen, eller hur? Och att Dave ens skulle kunna ha förmågan att se bortom ”borgmästarens” ord därifrån scenen, ja det kanske tarvas några års boende, innan schackpjäserna helt faller på plats för Dave, och sammanhanget uppenbarar sig!! En god falang hjälper till i sitt sociala liv, antingen genom att fördela sina pengar inom familjen, eller ger till templet eller till sjukhuset.

Han förväntas uppträda som vilken thai som helst, men som en thai med pengar då förstås! Vad han får i gengäld, inte ett skit förstås, han får aldrig ett erkännande att han är ”en av dom”, eller han får inga ”lättnader” i sitt inringade liv som är fyllt av regler och lagar hur han skall leva och rapportera till myndigheterna. Han får inte ens glädjen att få höra sitt egna namn, utan kommer att vara enbart ”falang” till död-dagar, precis som om vi i Sverige hade kallat alla svenska invandrare för ”utlänningar”...

Så motivationen för falang att ödmjuka sig, och dela sina ”rikedomar” med folk som inte bryr sig ett skit, är inte speciellt starkt. Och inte blir det bättre med alla dessa tilltalsord, som i en nedvärderande ton visar vem som åsyftas i sammanhanget.... - ”du där”! - ”falang”!! Så vad tycker ni läsare? Har i några erfarenheter eller åsikter att dela med Er av..

Handskak

Chaiyaphum MCMLXXVI, Thailand

2 december 2014

83,1 kilo - 82.3 kilo (36 km) 111 minuter - 1.364 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,357


Livet är som en penis! Enkelt, avslappnat och inbjudande....
det är kvinnorna som gör det hårt!!

Fasen också, det som absolut inte fick hända, det händ. Jag tappade bort hela jäkla november på min hemsida. Foton försvann också, hela mappen goodbye!! Jag tog i alla fall ifrån sawatdee.se texten tillbaka till hemsidan, men orkade inte jobba med att fixa till alla de hundra minst foton som skulle vara med....

Men det som grämde mig mest var förlusten av information om mitt dagliga cyklande, viktnedgången, och kaloriförbrukningen, det borta med vinden.... Med det e la bara att bita ihop och köra vidare. Texten är i alla fall, som sagt var, räddad!!

Stack ut med hojjen och drog en lagom 32 km;are... När jag kom hem så satt Yongan där i soffan och såg jättenöjd ut!! Kom hit och titta sade hon! Hin halade fram ett häfte med 3.4 A4-sidor med namn på. Och det visade sig vara namn på falanger som bjudits in för att närvara på ett möte i en by 15 km härifrån.

Thailand har nämligen bestämt sig för att promota Thailand på et positivt sett så att vi falanger kan föra ordet vidare tillbaka till våra hemländer, så turismen kan komma igång igen...

Dan, amirsens namn var inte på listan, och ävenledes Tony, engelsmannens namn var heller inte på listan. Det värsta är dock Dan, han tror ju att han är medelpunkten, och ett möte utan honom är som ett slag på käften på honom, så illa tar han det garanterat. Så jag sade till Yongyut, säg fasen ingenting till Amphorn, då kommer Dan säkert dit ändå och våldgästar.....

Men jag tcker dock att detta säkert kommer att bli lika lustig som det verkar oorganbiserat känns det som. Får vi käk, eller skall vi komma hungriga? Det enda som dom hade sagt till Yongyut ifrån Amphue när dom besöäkte oss idag, var att hon skulle ta med sig ”falang” till detta möte. Ni skall veta, att ibland känns det som om man enbart är en jävla ”monkey” bara i detta ”låtsasland”!!

Så vi skall sitta där och lyssna på en massa skitprat som inte kommer att röra oss i ryggen ändå! Har själv en lista som vore kanon som Thailand kunde fixa till, så kanske turismen startar upp igen, läs detta;

1. Bli av korruptionen
2. Sluta låtsas att allt är ok
3. tillsätt människor på viktiga jobb som vet vad de gör, och inte bara någons släkting eller pröjsar för det!
4. Acceptera att faktiskt vissa utländska människor (falanger) kan göra jobbet mycket bättre än en thailändsk, och använda dem och dra nytta av den kunskapen!!
5. Rätta till trafiksäkerheten,starta med utbildning och förhindra även korruptionen där,,,,
6. När det finns ett brott arrestera rätt personer , och släpp dom inte om dom är rika...                                      
7. Gör något allra det minsta åt de fatigaste, och skit inte bara i dom..
8. Skapa en situation där ditt eget folk inte är livrädd för dig, och är fri att ha en åsikt,,,
9. Ge åsiktsfrihet åt alla i landet!!
10. Ett datum för nytt val vore inte dumt alls,,,,
11. Låt falangerna få betala samma pris som thai gör.... 1 (ett) och samma pris för alla...
12. Sluta döda, råna, våldta, slå och scamma turisterna, OM det sker, så kommer inom 6 månader Thailand att gå en bra och vacker framtid till mötes tror jag!!
                                                                                                                          
Vi får se den 9 december, vad som dom kommer att prata om, förresten vem vet? De snackar ju ingen  engelska, så allt snacket som adresseras till utlänningarna, kommer väl som vanligt att ältas på den vanliga rotvälskan här.. Jag får rapportera om detta efter mötet...

Handskak

Chaiyaphum MCMLXXV, Thailand

1 december 2014

82,8 kilo -81,5 kilo (32 km) 92 minuter - 1.131 kalorier

Första vikten är morgonvikten

Andra vikten är direkt efter cykelturen på dagen

ATM-kurs; 4,355


En del människor tycks tro att sanningen kan bli gömd med lite trassel och     dekorationer.
Men efter som tiden löper på,
så avslöjas sanningen och det falska tynar sakta bort och blir meningslöst..

Jag sitter och funderar på en sak med maten.... Är thaimaten godare i Sverige än den är här i Thailand. OK kanske en svår fråga, då thaimat smakar annorlunda nere i söder, än den gör i norr, och väster, som i nordost!!! Så svårt att jämföra. Men om vi gör en ”legolas”, och generaliserar om maten här i Thailand, och i Sverige överlag, är den godare, ser den schystare ut, och är den nyttigare i Sverige?

För min del så har jag svårt att yttra mig, är ju inte direkt killen som lipande letar efter en thairestaurant när jag är hemma i ”köttbulleland”! Där så letar man ju hellre efter mat som man är uppfödd med, och som man längtat efter långerliga tider! Men jag vet ju att en del stackare tycker att det är kul att äta thaimat och kanske t.om. gillar det? Så vad tycker ni.....Äter ni hellre thaimat i Thailand än i Sverige?

Någon som har funderat på om de skulle kunna klara av att leva med sina svärföräldrar här i Thailand. Ha dom runt sig precis hela tiden, inte ha några privata delar i huset, om man nu bor i ett thaihus vill säga, och ha dom att lägga sig i precis allting,,,,, och allting som dom inte har ett skit med att göra?? Nä ingen risk detta gäller ABSOLUT INTE MIG!! Men skulle ni kunna klara det?

Ni kanske känner annorlunda, när ni får höra denna historia om en engelsman här, som beskrev det på detta sätt!
När vi byggde vårt hus här ute på landsbygden Thailand, så stannade min fru här uppe för att hålla ett öga på bygget när jag var i BKK, för att söka arbete på offshore. (inga telefonlinjer runt på den tiden). Jag fick henne att bygga extra ett litet 25 m2 1 beds-hus för henne att bo i, och det skulle vara tillgängligt också för hennes föräldrar om de ville flytta upp hit från Bangkok. Dom arbetade ju där då på den tiden.

Min svärmor kom upp ca 4 år senare, pappan hade dött där i Bangkok, och bor nu i det lilla huset, medan vi lever i det större. Det är mammans hem, och jag knackar alltid på dörren, och väntar på att bli ombedd att komma in. Och mamman gör faktiskt samma sak i vårt hem, vilket får anses vara ovanligt för en thai!. Hon är 69 nu och min fru ser efter henne.

Hon hjälper till om hon kan göra något, och när vår 10 år gamla unge var yngre, så höll hon ett öga på vårt barn! Vi stödjer henne i allt hon behöver, och hon är nog nöjd med det. Min fru är glad och så är jag. Hon är en gammal god själ, och jag kommer att sakna henne när hon äntligen gör sitt sista ”dyk därborta i risfältet”! Vilket oroar mig lite eftersom jag är äldre än henne vid mina 70 år, hahaha!!

Så igen då, med denna positiva erfarenhet, skulle ni vilja bo ihop med Era svärföräldrar med allt vad det innebär, alltså ha dom under samma tak som Er själva?

Idag kom Yongyut in och frågade mig väldigt försiktigt, om jag kunde tänka mig om ”Funfa” kunde få bo ho oss nästa år och framåt? Funfa är alltså ungen som är runt 8 år gammal, och dotter till Yongyuts bror, som ju jobbar nere i Bangkok. Detta barn har dock modern vårdnaden om, det finns 3 ungar, och pappan har en och mamman en unge, och den tredje flyger tydligen fritt...

Jag blev änna lite sne först, och sade tvärt nej. Yongan såg uppriktigt ledsen ut, och valde sina ord riktigt rejält denna gång! Hon sade - ”You know when Funfa here I feel I have baby, and I can kiss and hug her, and feel good”! Faaaaan, jag klarar bara inte av dessa argument, men stod emot riktigt duktigt i runt 30 minuter, och berättade att det fan inte är rätt att människor skall skaffa ungar ”A la mass” här i Thailand, och sedan kan ingen av dom ha råd att ha ungarna....

Jag fortsatte och sade till Yongyut, vi skaffar ingen bil förrän huset är färdigbetalt, och att dra på oss kostnader i form av 1 barn till, känns bara värdelöst för min del, och så lade jag upp min mest ledsna min som bara jag kan prestera,,, Jag har, sade jag till Yongyut, kanske 10 max 20 år till att leva, och mitt liv består i annat än barn.....

Hon gav upp, och höll masken men var ledsen.... Jag satt där och mådde skit-illa, och funderade och kom fram till en grej som kanske kunde vara en kompromiss! Gick ut och sade - ”Yongyut, jag vill säga en sak......for you, and only for you....Funfa can come here and live here ONE YEAR not more,OK”? Yongan blev ju skitglad, och sedan sade hon, - ”how much do you want the mother to pay every month, she can pay 3.500 baht”???

Men va faaaan... - ”Nä it doesn´t cost that much in food.” How much Yongyut frågade mig..... - ”say schoolmoney 30 baht x 22 days = 660 baht plus food 1.000 baht that is enough... OK sade Yongyut, jag tar 2.500 baht och lägger 500 varje månad till Namkaeng.... Gör vad du vill sade jag.

Så nu skall vi ha en unge till boendes här, hon får ta Sodas rum då, inga problem. Jag fick också Yongyut att fatta att vi skall hålla våra regler för denna nya tös, likaväl som för Namkaeng! No problem sade Yongan...... Så stort grattis legolas, du behöver fasen inte ens ”sätta på” för att få nya barn!!

Handskak