januari

 

 

 

Thailand - ur min synvinkel

 

GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

 

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast.

Välkomna med Era förfrågningar,

 

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig:

 

http://www.maipenrai.se/forum/t/20349-min-transport-hur-det-fungerar-praktiskt/

Eller

http://thai-mc.com/forum/index.php?topic=7.msg4273#new

 

Eller direkt här på hemsidan, se vänster-kolumnen!

 

 

För de av Er som vill ha mailavisering varje gång som jag lägger in ett inlägg här på hemsidan, så ber jag Er att anmäla Er genom att maila till mig på:

chaiyaphum@glegolo.com

Vill ni komma i kontakt med mig så maila ävenledes!!

 

=============================================

 

 

 

Chaiyaphum MCCCXXXII, Thailand

 

Får ju med jämna mellanrum in lite grand på nyhetsfront här, trots att jag egentligen är ganska ointresserad alltsedan flera årtionden tillbaka, om politik och de flesta nyheterna. Men ibland är det ju kul att sammanställa de nyheter man ser här och berätta om dom. Inga större saker kanske för Er, men kul för mig.

 

Dom har haft en folkundersökning och frågat folk i 17 utav 76 provinser här i Thailand, om till vilken grad de är nöjda, och vad dom önskar sig i livet mest av allt. På en skala så önskade sig nästan 50% fred i Thailand (!!), och en styv fjärdedel önskade sig rikedom. Det fanns ingen procentsats som visade något som helst engagemang för saker som sker utanför landets gränser. Men det ligger ju helt i linje med det man märkt förut, så inget nytt!!

 

Nästintill 100% var eniga om att uttrycka sin lojalitet gentemot den thailändske kungen, och 7 av 10 önskade både fysisk och mental hälsa åt sin familj. Vidare så visade denna ”undersökning” som gjordes på 2.117 personer utav 66 miljoner invånare, att de inspirerades att göra stordåd via lojalitet gentemot Thailand och religionen samt kungen till en rate av 49%. Medans tacksamhet gentemot Thailand stannade på 17%. Sådant här dravvel gillar de härnere kan jag tänka mig, eller så vet de bara inte bättre.

 

Det kommer ju från tid till annan, sådana där ganska roliga saker som t.ex. ”Har du blivit thai än?”. Vilket anspelar på hur man formar sig efter den tillvaro man har, och hur man förändras vid jämförelse från tiden man bodde hemma i gamla landet!! Jag skall spalta upp lite och översätta det till svenska för Ert nöjes skull, ganska kul faktiskt, så frågan är då – ”Har du blivit thai än”? För du är thai om;

 

-Du inte kan se skillnad mellan en hetsig diskussion och en fri och ärlig debatt!!!

 

-Om du är en ”söndagsbilist” även under veckodagarna. Thai startar ju sin påfart ut på vägarna i ett tempo som är grymt långsamt, och sedan kommer de upp i trafikrytmen efter runt 600-1.000 meter. De skiter fullständigt i det som vi fick lära oss om trafikrytmen.

 

-Om du tycker det ser roligt och udda ut att falang när de kommer till en restaurant, och var och en av dom i gruppen beställer samma förrätt och huvudrätt, istället för som thai skulle göra. De skulle ju alla beställa nåt olika hela högen, och sedan sitta och småtugga på varandras beställningar. Thai är övertygade om att detta är det rätta sättet att hantera en restaurantorder. Dock förstås ända tills det dyker upp en argumentation om hur man skall gå tillväga att dela på notan eftersom ju knappt någon fick speciellt mycket av den mat de egentligen beställt!!!

 

-Du är thai om du har den där besattheten för vitt skinn/hud. Thai-kvinnor skulle gladerligen bestiga Mount Everest barfota enbart för att slippa undan att några timmar vara ute i det fria i solen. Och därmed kanske riskera att missta den porslinsvita hemska vita huden de numer har skaffat sig, extremt många av dom. Denna besatthet har här i Thailand resulterat i en hudindustri som är enorm, och som lovar dig en vit hy medelst; fuktgivande krämer, piller och t.om. deodoranter som lovar att förbättra din hy i din egna armhåla.....

 

-Om du inte klarar av att låta dina ättelägg (barn) efter avslutad skolgång få betala hyra, om de skulle envisas med att bo kvar hemma hos Er. Hade en kompis därhemma som just fyllt 42, och när vi satt och tog en grogg ihop på puben, så berättade han att hans föräldrar hade beslutat att han skulle betala hyra till dom. Han var helt knäckt över detta....

 

-Du är thai om du aldrig i ditt liv köpt en endaste ”äkta” DVD, utan alltid köpt dina hos killen som har en shop nere vid hörnet, och som har öppet mellan 17-21.00 varje kväll... och han säljer piratkopior till 1 tiondel av det riktiga priset.

 

-Du är thai om du är helt emot att ens pröva en utländsk maträtt. Thai- diplomater är speciellt skyldiga till detta. De kan vara stationerade i Paris, Frankrike, med ett diplomat-pass som garanterar dom en bokning på ”L'Amis Louis on Rue du Vertbois” denna världs centrum för kanonmat. Men trots detta, så är det första som hotellet de bor på får höra är – ”vet ni var den närmaste thairestauranten ligger”???

 

-Om du överlåter med varm hand beslutet om vilka aktier du skall köpa, eller vem du skall gifta dig med, till någon av dessa C-kändisar som ”läser” händer eller kaffebönor i thai-TV. Kanske thai-myndigheterna skulle sluta med sin larviga censur om precis allting, och istället fokusera på att få bort dessa typer ur TV-rutan... Allting bekostas av folks godtrogenhet....

 

-Du är thai om du drabbas av allvarliga anfall av modlöshet utan din dagliga dos av ”Mama”, det nudel-varumärke som innehåller så mycket MSG, så det bedövar munnen innan du kan verkligen smaka hur underbart det är.

 

-Du är thai om du fortfarande tror att det är perfekt säkert och tryggt att köra på din moppe; din mamma, din fru, 2 tonåriga döttrar och din 3 månaders baby, samtidigt som du SMS:ar din polare på din sprillans nya skinande fina iPhone45.

 

-Till sist, men absolut inte minst, du är definitivt thai om du tror att det är helt OK att du packat ner. 3st Durians, 5 paket med torkade bläckfiskar (uäsch,,,), och 2 flaskor med fisksås i utrymmet ovanför våra huvuden på Thai Airways flight TA 545 till Frankfurt, och inte kan förutspå att det garanterat kommer att bli grummel och klagomål från de tyskar som sitter ombord samtidigt med dig, och undrar varifrån odören kommer.. Stäng toadörren, hördes en tysk skrika förtvivlat ifrån 2:a bänkraden ifrån själva ”lagringsstället”!!!

 

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCXXXIII, Thailand

 

Jag satt och kollade för skojs skull för första gången på väldigt länge, flödet av folk som läser eller skuttar in på denna tråden. Förut när jag kollade så var det runt 120-180 stycken per dag. Nu när jag tittade så hade det hoppat ifrån 107.665st till 108.417, detta ger ju då faktiskt hela 752st som kollat på tråden på en endaste dag. Jättekul att ha en sådan frekvens, då blir man ”änna sugen” att skriva ännu mer strunt, generaliseringar och okontrollerade uppgifter, det verkar ju fungera...

 

Halleleluja, civilsationen har kommit till ”stan”, Chaiyaphum har blivit en storstad, Chaiyaphum börjar synas på kartan lite grand sådär i kanten. Global House kom ju nu senast. Tesco, Big C samt MAKRO har ju funnits här i flertalet år. Och nu i dessa upplysta tider så har faktiskt undret skett. Cykelbyxan har kommit, och cykel-handsken har kommit, och cykelhjälmen har kommit.

 

Allt detta med cykeln har kommit alldeles nyss. Min hjälm köptes ju nere i Jomtien för 1.200 baht, och handskar och byxor (shorts) har ju inte funnits här tidigare. Det hela började med att Yongyut kom hem här och berätta med tindrande ögon att hon minsann sett att det hade öppnat en ny affär. En affär som sålde cyklar, och hon tyckte att jag skulle åka dit på studs och kolla läget, för hon hade hört av mig att Ingemar ville ju också köpa en mountainbike som jag ju har.

 

Jag stack dit och kollade och de hade cyklar, så jag tog med Ingemar dit igår, och vi kollade utseende på cyklarna och priserna. Och jag lade märke till att de hade cykelbyxor för 1.590 baht och cykelhandskar för 1.000 baht och cykelhjälmar för 900 baht. Fantastiskt, jag hade aldrig sett dessa saker i Chaiyaphum förut.

 

Men cykelpriserna visade sig snart vara skyhöga, eller så var det helt enkelt så att cyklarna kanske var av extremt bra kvalite´. De kostade i alla fall mellan 10.500 – 15.000 baht. Jag sade till Ingemar att vi sticker ner till ”min” affär där jag köpt mina cyklar.

 

Sagt och gjort, under tiden så kom också Ingemars fru, Fa med oss, och när vi kom dit till min cykelaffär, så plockade de fram cyklar på direkten som var skitbra och som kostade samma som min cykel, alltså 6.500 baht. Fa hon nappade direkt och Ingemar stod där och hade köpt sin cykel i ett nafs. Ingemar hade ju tänkt att dammsuga Chaiyaphum, och kolla cyklar och priser, men det sket sig i Valhallabadet med den saken.

 

Jag noterade att där hängde cykelhjälmar.. fasen nu hade även denna affär cykelhjälmar vilket de aldrig haft förut, vad kostar de frågade jag? – ”400 baht” svarde de, ridå direkt.. jag hade ju betalt 1.200 baht nere i Jomtien. Men skitsamma, jag tänkte dock länge och hårt på cykelbrallorna i den andra affären.

 

Så medan Ingemar och hans fru körde hem med sin nya cykel, så körde jag hem och bytte om, och cyklade tillbaka till Chaiyaphum igen. Jag körde direkt till den första cykelaffären, och handlade på mig dessa cykelbyxor. Dock så fick jag tag i ett bra som kostade enbart 900 baht, vilket var helt OK. Jag måste faktiskt säga att jag såg extremt sexig ut i dessa kroppsstrumpor till shorts.

 

Lårmusklerna spelade när jag rörde mig, och traktens flickor hämtade häftigt andan.. Men när jag tittade mig omkring så fanns där inga flickor som ens lade märke till mig. Tänk va fel man kan ha ibland. Jag cyklade iväg ifrån affären med byxorna på mig, och det kändes helläskigt att cykla med dom.

 

OK det var väldigt bekvämt för rumpan, mjukt och gott. Men det kändes som att sitta med ett par blöjor i byxorna. Det sitter ju en ”kudde” insydd där. Jag antar att det tar tid att vänja sig. En annan sak som var lite halvjobbig, var att lille ”vicke vire” hamnade i ett läge när jag cyklade, så han var fastlåst liksom under den mjuka kudden som var fastsydd i rumpan som stötskydd.

 

Men jag vänjer mig nog med att ha blöja, och att petterniklas är i kläm mesta tiden det är ju som vanligt i de flesta äktenskap hemma i falangland....Huvudsaken är att det var faktiskt väldigt bekvämt och jag var icke alls öm i rumpan efter cykelturen igår....härligt faktiskt...Nu kan jag cykla mot nya mål utan att häcken skall bli rödglödgad av smärta efter 3 timmar i 43 graders värme...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCXXXIV, Thailand

 

Så varför inte gå ifrån frågan ”har du blivit thai än” till frågan om du fortfarande är falang eller om du har lyckats med att förvandla ditt egna jag till att bli thai. Alltså att du som falang är assimilerad. Så här kommer det ultimata testet så att falang kan se om han är assimilerad:

 

-Du är en falang fortfarande om du förstår satir och sarkasm och finner det underhållande. Men varning, använd det inte hur som helst bland thai.....

 

-Du är fortfarande falang om du inte kan förstå varför thaidamer gifter sig med thaimän. De flesta falangmän tror att thaimän är kvinnoförtryckande, skrävlare, bakåtsträvande, kedjerökande, whiskey-sörplande, tidsslösande och aldrig pröjsa en skuld. En falang kan helt enkelt inte fatta varför en trevlig thaidam väljer att gifta sig med en som absolut inte har de kvalitee´r som falangmännen oftast har. Men en tanke som kanske borde slå rot är den att det inte alltid handlar om vad kvinnan tycker i detta fall. Utan vad hennes föräldrar tycker är viktigt att finna hos en thaiman. Många thai-giftemål är rena familjeaffärer faktiskt.

 

-Du är falang om du fortfarande tycker det är viktigt med att vara punktlig, blir väldigt irriterad på thai´s nonchalanta attityd gentemot respekt för att hålla tider. Här kommer ett par vettiga förslag att tänka på när det gäller att avtala tider. Har du bestämt tid med en thaiman, lägg till 15 minuter. Är mötet på en fredag, lägg till ytterligare 30 minuter. Om det är kvinna du bestämt med så måste du lägga till en timme. Nu förstår du läget??

 

-Du är definitivt falang om du älskar Hugo, din Golden Retriver, mer än du älskar din fru. De engelska falangerna är speciellt skyldiga till detta.... Kärleken som engelsmännen känner för sina hundar är världsberömd. Bara en dödsolycka eller ett jordskalv över 7 på Richter-skalan kan hindra en engelsman att lufta sin hund varje dag efter middagen. Men thaiarna är också kända för att vara hundvänner (!!!!!!!) I alla fall fram till att de ser ett billigt alternativ för dig att köpa din Julskinka. (!!!)

 

-Du är falang om du fortfarande inte uppskattar skvaller, eller behärskar tekniken som sådan. Skvaller för thai är mer än bara tidsfördriv. Rykten och antydningar är egentligen riktiga hörnstenar i hela den thailändska kulturen. Det sätt som thailändarna beter socialt har helt enkelt inte hållit jämna steg med de stora framsteg vi har gjort tekniskt eller ekonomiskt.

 

Huvudsakligen beter sig thai precis som om alla andras affärer är våra egna. Tyvärr så leder deras by-mentalitet dom att plocka små informationer som precis passar deras fördomar. Sanningen är i många fall begravd under en hög av lögner och öppna bedrägerier.

 

-Du är fortfarande falang om du i Bangkok eller vartsomhelst i Thailand och går över gatan med högburet huvud med skallen fylld av självförtroende där du med säkerhet anser att thai skall stanna sin bil och låta dig passera. Många falang har prövat, men inget lever idag som kan förtälja hur det gick....

 

-Du är falang om du tror att ”Red Bull” ursprungligen kommer ifrån falangland...

 

-Du är falang om du fortfarande efter några års boende härnere käkar ris med gaffel istället för med en sked.

 

-Till sist du är definitivt falang om du efter att ha bott här i 10 år, din thailändska sträcker sig enbart till att kunna beställa chicken and rice eller Ice-tea.

 

 

Så nu har vi lite kläm på vilka mål vi kan ha I livet, om vi nu bryr oss om detta överhuvudtaget. Varför skall en bosättning i ett annat land överhuvudtaget gå åt det hållet att man skall assimilera sig. Idag med all den kunskap vi har, och alla våra hjälpmedel, så kan vi med gott mod skita i att anstränga oss så det blir tråkigt. Vi är inte tillåtna att förtjäna vårt levebröd i Thailand i någon större utsträckning.

 

Vi är inte tiillåtna att äga mark i Thailand och vad vi än gör, så får vi inte ett dyft utav Thailand tillbaka. Så kraven på oss med att assimilera oss är ytterst låga därför att Thailand vill egentligen inte att falang ens finns på arbetsmarknaden eller på bostads-marknaden, de vill bara att vi spenderar våra 50.000 baht per person och månad och sitter stilla och håller käften.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCXXXV, Thailand

 

Idag blev det en trevlig kväll härhemma och detta tack vare frun i huset. Yongyut meddelade under eftermiddagen att vi skulle ”barbequa” (igen!!!) Jasså sade jag så där lagom entusiastisk. Ja ikväll så kommer See över och äter med oss, och Tony förstås... Tony är den där blyge och tillbakadragne engelsmannen här på gatan som jag inte har någon större kontakt med, men som jag finner vara väldigt rejäl och trevlig i alla fall.

 

De kom, och jag frågade honom om han ville köra ett litet eget race med maten? Ookeeyy, sade han och drog välderliga på det. Jamen var inte orolig sade jag till honom. Vi barbequar grisköttet som brudarna slänger fram, jag ordnar med ris och sedan så får du en kantarellsås till detta, det blir ju som vanlig falangmat....

 

Jamen jag kan äta thaimat sade denna hjälte, Ok då struntar vi i det sade jag, inga problem.... Sedan säger han, Ok jag kan väl pröva din mat....Nä du gubbe sade jag, min mat äter man, thaimaten provar man..... OK vi kör bestämde vi oss för. Ganska snart satt vi till bords och för att få denne engelsman med i laget, så var jag tvungen att tvinga i honom en schnaps i form av en vodka, och sedan blev det riktigt trevligt resten av kvällen.

 

Han avvek nu kl. 21.00 med sin lille son, lämnandes kvar sin fru och sin dotter. Men vi hade en trevlig kväll, så det var inget att klaga på. Men han är så ända in i bomben blyg, så han nästan lipar när jag tjötar på honom, och ger honom ”privata” frågor. Men det funkar 1 öl plus schnapsen gjorde att jag fick reda på ganska mycket om honom, och det visade sig vara en alldeles vanlig trevlig engelsk kille. Så kvällen blev helt OK.... men jag måste säga att det är andra bullar med Flabbet Ingemar eller Fritz-York, vi har ju himla kul ihop och tjötet stämmer exakt...

 

Idag skulle vi åka till Nong Bua Daeng på utflykt som vi ju brukar göra ibland. Ingemar ställde in sin närvaro p.gr.a. att han skulle ju åka imorgon bitt (måndag) med sin fru Faa upp till Anubaan i Phitsanulok, det är ju en rejäl distans på styva 25 mil dit, så jag förstår att Ingemar inte var så himnla sugen på att få en glödrödgad rumpa, genom att åka moppe med oss andra ända till Nong Bua Daeng.

 

Jag och York stack iväg kl. 10.00 på vår väg, och det är en ganska mysig vägsträcka dit upp, ungefär samma typ av väg som till Bua Yai, men skillnaden är ju att naturen var väldigt olika. Bua Yai-vägen består endast av risfält så långt som näsan kan lukta, och så långt ögat kan se, och så långt örat kan höra. Vägen till Nong Bua Daeng är mer tycker jag, Eukalyptusträdsodlingar, Tapioca-odlingar och sedan börjar strax stigningen upp över den höga bergskedjan, total vägsträcka att köra är 4,7 mil.

 

Nong Bua Daeng ligger styvt 1,2 mil på andra sidan bergen, men det är grannt att köra och faktiskt lite omväxlande. Vi stannade högst uppe i bergen vid en liten minimarknad där, och handlade på oss färska ananaser samt en frukt som i smaken påminner om grapefrukt, men är fullständigt i avsaknad av den surheten som en grape har, och har istället sötma. Så den är något av det godaste man kan äta, diabetes eller inte, frukt måste man ju äta eller hur.

 

Jag köpte min frukt för jag tänkte stanna på vägen till Nong Bua Daeng, sista byn innan man kommer fram, där bor nämligen Yongyuts faster (se foton), och jag stannade till där med York, och när vi körde in på gården till det huset helt oanmälda så skreks det i högan sky av denna faster, hon pratade och hon förklarade för sin väninna som också satt där vem jag var.

 

Och jösses va hon rännde runt där och tjoade, det var riktigt roligt att vara så uppskattad. Jag gav henne i alla fall plastpåsen med frukten, och sade att det var ifrån Yongyut. Bra för ”Yongan” att samla poäng i detta jordelivet, innan det bär av vidare till de sälla jaktmarkerna. Fastern blev kanonglad i alla fall, och hennes väninna tuggade och spottade den där röda äckliga massan som de äldre thai ofta har i käften.

 

Väninnans käft var rödaktig och såg helt förstörd ut vilket ni förhoppningsvis kan se på fotona. Fasterns mun var fylld av varannan tand såg det ut som, men det är inte lätt när man inte alls prioriterar sina tänder. Äldre thai ser lagning av tänder som en rent utgift och icke som en investering för ett bättre liv. Så de drar ut bissarna och säger ”c'est la vie”, och bara går vidare. Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCXXXVI, Thailand

2522,23,24,25,26+ 2528, 2517,2518,

 

Forts. från förra kapitlet.... Vi körde också strax vidare och kom fram till Nong Bua Daeng, och jag måste säga att trots att det är skitkul att komma till dessa utmarker och samhällen som man inte ser varje dag, så var Nong Bua Daeng, typ lite vissen tycker jag. Busstationen/platsen var nergången, och bussarna som stod där tillhörde årgången ”anno dazumal”.

 

Byggnaderna vi såg därinne i mitten av samhället var nerslitna, och man såg faktiskt inte alls mycket nyare hus där i omgivningarna. Nu kom vi bara in en väg och ut igen senare samma väg, så det är väl möjligt att det såg mer modernt ut på andra ställen. Men jag fick en känsla i alla fall att det samhället har sett sina bästa dagar....

 

Vi stannade till på ett ställe som hade schweziska flaggan på utsidan, och kom in i ett väldigt sömnigt ställe, trots att klockan var 11.45. En kille låg och snusade och sov på en soffa mitt i restauranten, och flickan som jobbade där satt och tittade på TV, och brydde sig inte ens när vi kom in i restauranten. Vi fick dock fart på dom och beställde mat.

 

Medans vi väntade så frågade vi tösabiten varför de hade en schweizisk flagga på utsidan? Hon förklarade då att hennes mamma var ihop med en schweizare och bodde också i Schweiz. Snart kom vår beställda mat in, och jag hade bett om Pad Thai..... Jag säger utan att vara taskig, att detta var den absolut sämsta Pad Thai som jag någonsin äit under mina nästan 5 år här i Thailand.

 

Ut därifrån strax, och eftersom jag inte käkat upp den äckliga maten, så styrde jag kosan till 7/11 runt hörnet och köpte en stor Snickers att döva hungern med. Sedan lufsade jag och York igenom matmarknaden som de har därinne i centrum, och det är ju lite småkul. Man tjötar med tanterna där och skojar med dom. Oftast skrattar dom, men stundtals så fallerar ju denne falangens skämt fullständigt.

 

Vi tog en kaffe och sedan drog vi ifrån Nong Bua Daeng, men vi hade faktiskt då varit i stan i drygt 2,5 timmar så det var ju helt OK. Vi körde alltså samma väg tillbaka igen, och uppe i bergen så stannade vi och tog några goa foton av utsikten, och så stannade vi återigen vid samma fruktmarknad däruppe. Jag köpte nu en frukt med mig hem som heter ”Dteng Thai” (se fotot) ville att Yongyut skulle få nåt gott att tugga på.

 

Den var lika stor som en melon men enligt Yongyut när vi kom hem, så är den inte alls speciellt god. De äldre gillar den, för de kan ha den i matlagning, och DÅ fattar t.om. jag varför den inte är så god. För skall den in i matlagningen, så smakar den och luktar den nog antagligen rötet. Men Yongyut sade att tungan blir lite illa medfaren om man äter för mycket av den, samma som typ när man äter ananas med sin skarpa sötma och sockersmak...eller typ BRIO hemma i Sverige.....

 

Vi stannade också vid templet som ligger på toppen av bergen längs med vägen till Nong Bua Daeng. Det byggs och härjas rejält mycket däruppe, och de verkar då inte ha någon brist på pengar inte. Bara sedan jag var där för 2 år sedan, så har flera byggnader tillkommit, och det är mycket mer liv och rörelse därinne både bland munkarna, låtsarmunkarna (pojkvaskrarna) samt turister både inhemska som utländska...

 

Vi knatade omkring lite grand och jag tog väl inte så många foton precis, men när vi kom fram till ett ställe så kände jag direkt igen de skulpturer som fanns därinne i mängd. Det var exakt samma motiv ifrån ett Buddistiskt hillvitte som jag fotat i templet vid mina cykelturer om ni kommer ihåg. Exakt samma motiv....Ja det blir inte lätt om man inte är skötsam i detta jordeliv...

 

Vi kom alltså hem lyckligt och väl, och det är faktiskt himla kul att ge sig ut på dessa upptäcktsfärder. Nya råd, nya rön, och damerna kollar alltid in en, så ens egna ego får sitt i rikligt mått må jag säga. OK de menar säkert inget med det damerna, men man kan ju tolka det som om man är en sexsymbol utan att säga nåt till dom.

 

Så man är fylld av självförtroende när man kommer hem igen, och säger till den väntande frun käckt – ”Hejsan lilla gumman, väntat länge eller?” Och ryggen är rak och skuldrorna är sträckta bakåt och höngmagen är indragen så man nästan har krampkänning.

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCXXXVII, Thailand

2511, 2501, 2505, 2506, 2516, 2486, 2498,2499,

 

Var ute med Ingemar och cyklade nu i helgen, och det var faktiskt trevligt att få lite sällskap. Jag har ju ALLTID cyklat ensam nu i snart 5 år härnere, och under drygt 15 år hemmavid i Sverige. Men tiden går fort och det är kul att ha nåt att prata om medans man plågar sig igenom dessa cykelturer. Jag visade Ingemar hundvalparna, som nu genom Buddas försorg har blivit till ”hundvalpen”...

 

En av valparna var borta, och garanterat var den uppäten av berörd part, jag tror nog faktiskt inte att det var människorna här som käkat upp den, utan då tror jag mer på antingen pytonormen eller någon av de större hundarna. För dessa djur så är det ju bara 2 kilo kött som ligger där vid vägen, hjälplösa och bara väntar på att dö. Ingen thai förbarmade sig alls och tog hem dom och födde upp dom.

 

Det enda de gjort såg jag, var att flera av dom köpt en yonghurt och lagt som mat till hundarna, och flera av dom har lagt kaffebröd och några har lagt ris, som efter 2 timmar ute i solen var stenhårt, och fullständigt värdelöst ur näringssynpunkt. Så medkänslan för djuren i Thailand är nog inte så himla hög har man märkt...

 

Hos min cykelreperatör så har han 2 fåglar i bur, fråga mig inte efter deras artnamn, inte en susning faktiskt. Men den ena, den ni ser på fotot med de grå/vita fjädrarna, den skriker så fint, men så fort som jag kommer fram till buren så tystnar den, vänder sig till mig, och så börjar den någon slags uppvisning som slutar med att den sträcker på sig liksom.

 

Sedan sakta böjer den ner sitt huvud och näbb ner mot bröstkorgen, alltmedan den faktiskt nästan pratar fram följande ljud: ngngngä. ngngngä, ngngngä.. låter helschysst faktiskt.... Den andra birden på fotot, den bara skränar och skriker, och för ett sattans oväsen... en sådan sak klarar man nog inte av att ha hemma, även om den är 100 ggr snyggare att se på än den första pratfågeln...

 

Jag fick äran att göra frukost till ungarna i fredags morse, och då var det på tapeten att jag gjorde macka med stekt ägg och bacon på, och det älskade ungarna fullständigt, så alla var nöjda med falangen den morgonen. Falang själv var djupt olycklig en stund i alla fall ty det blev som vanligt ”socklock” i köket. Det är bara fan också, jag klarar inte av någonting alls i livet utan att det utvecklar sig till ”socklock” (olycka).

 

Jag stod där och stekte, hällde av efter baconstekningen fettet, för att få finare yta på äggen när jag skulle steka dom. Häller av fettet, lyfter upp pannan och skall kika på sidan av stekpannan, så där inte rinner olja som kan fatta eld i gaslågan. Då plötsligt är armen i vägen, och jäävvllaarr va ont det gör, en microsekund och hela livet passerar revy i jetfart.

 

Fick tjoa efter Yongyut, och hon kom farande med en kräm vete skam vad det var..... det gick 10 minuter tror jag, sedan var det så grymt rött och svidande så jag stod bara inte ut, och kom på att vi har ju Alovera i mängd hemma i trädgården.... OK Då förstod Yongan att jag ville ha Alovera, varför fattade hon inte det med detsamma?

 

Ut i trädgården, kapade en stjälk eller vad det heter på en av Aloverorna, och stryk sedan saven på min underarm..... Det gick 10 minuter, sedan hade jag glömt hela eländet tills fram på eftermiddagen när jag kikade, man såg endast en lätt rodnad, och jag hade inga som helst besvär.

 

Denna Alovera är grym att ta till vid brännskador, verkligen grymt bra....Jag börjar förstå det otroligt höga marknadsvärdet nu på Alovera, alltså runt SEK: 1.100:- per kilo hemma i Sverige.... Här finns det i vilken mängd som helst och växer lite varstans, så nästintill gratis här...

 

Nu blommar det i vassen här i Isaan, och då ser det ut som följer, ganska granna plymer det här, ni har ju sett det förut, och det är väl inget konstigt egentligen. Men de lyser så grannt i solskenet tycker jag.... men även Funfan som sagt var lyser med sin närvaro, och man blir ju lätt glad då, när man ser sådant grannt....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCXXXVIII, Thailand

2493, 2495, 2497,

 

Fotade ett par stycken vägskyltar. Tänk Er att ni är ute och cyklar ensammen, ni kan inte thailändska och ni kan inte heller läsa dessa hieroglyfer. Ni ser problemen man kan ramla in i när man känner att man måste fråga efter vägen. Jag för min del har lärt mig flera bra sätt via många långa år i mitt arbete, hur man skall på bästa möjliga sätt kommunicera med andra nationalitetet om nu språket skapar ett problem.

 

Det finns ju alltid ledord i varje kommunikation. Ord som många känner till även folk ifrån andra länder. Det finns även ord som finns i deras samhälle som man själv lärt sig, och som dom också fattar typ: Tesco Lotus, Big C eller kanske MAKLO.. Säger man dessa ord och pekar, så förstår de flesta att man antagligen vill till typ Big C.. och vilken väg det är.....

 

Men har du ingen att fråga och är hänvisad till vägskyltar, så måste du bedja en stilla sakta bön om att skylten är tvåspråkig (thai+engelska), är den bara på thai så läs ena fotot och lipa sedan, för hur skall detta nu gå till...... Hahaha dessa skyltar med enbart thai finns överallt, och det skall det ju göra också, vi är ju faktiskt i Thailand, men det är skitsvårt för en sådan falang som mig, och de allra flesta andra falang för den delen också...

 

Nu igår kväll tisdag 8 januari 2013, så satt jag långa tider vid datan och gjorde klart med betalningen för både flyget och hotellet gällande vår resa ner till Khao Lak där vi ju skulle överaska kompisen ifrån Sverige på hans 50:åriga födelsedag, slyngeln fyller den 22 februari varje år.

 

Men ojsan ojsan, secket meck det var att få ordning på det hela. Antagligen så berodde detta till största delen på mig, och hur ding jag är. Men det var ganska roliga situationer man ramlade in i, speciellt med flygresan Bangkok-Phuket och retur Bangkok igen. Jag höll på där i säkert 2 timmar innan det till slut ordnade sig med allting.

 

Jag kollade resorna, jag loggade in mig på de fyra flygbolagen som kör på denna rutt, och det var en himla massa ID-namn och lösenord som haglade runt mig, och till slut så visste jag knappt varken in eller ut. Jag fick lugna ner mig då, och sorterade i rask takt bort de två som verkade vara de dyraste och krångligaste. Och till det så tillkom också det faktum att Don Muang som flygplats ligger mycket närmare busstationen Mooshiit i Bangkok, än det mer avlägsna Suvarnabhumi gör.

 

Så bort med Bangkok Airways och bort med Thaismileair (Thaiair), nu återstod NOK air och Air asia, jag började med NOK Air, men jag kom så långt som till att jag skrev upp alla mina kontaktdetaljer plus Yongyuts alla detaljer 3 ggr, och det slutade mycket putslustigt när jag trodde att allt var klart även med betalningen, att NOK Air inte kunde processa min betalning, detta trots att jag hade mer än tillräckligt med pengar för denna relativt lilla utgift på drygt 1.800:-.

 

Till slut efter mer än en timmes jääkkla fipplande med NOK Air, så la jag ner dessa stollar. En sak som var jobbig med dom var också att jag klickade att jag ville ha engelska på hemsidan. Så fort som jag bytte sida därinne bland allt som skulle kryssas i, så försvann engelskan, och in kom alla dessa asiatiska tecken som är hyggligt tufft för en annan att tyda sena kvällar i Chaiyaphum.

 

Nu hade jag Asia Air kvar, och även här blev det himla tufft, mitt uppe i allt skrivande av adresser och namn och passnummer och allt de ville veta, så försvann plötsligt sidan. Mitt internet är kanonbra nu alltsedan 3BB kom in i bilden, så här handlade det om deras hemsida, Det hände några gånger, och jag var allvarligt på väg att återigen överväga att ta bussen ner till Phuket och skita i att flyga, allt bara för allt detta himla trassel.

 

Men till slut så kom jag igenom och jösses pettersson, min betalning fungerade också fläckfritt, men DÅ fick jag se att slutsumman hade hyggligt omärkligt ändrat sig ifrån 8.300 baht upp till 10.000 baht för denna flygresa tur och retur BKK-Phuktet-BKK. Men jag struntade i det nu när jag kommit så långt. Iväg med pengarna och tillbaka kom snabbt kvittot.

 

Så nu skall allt vara bra, och jag har t.om. låtit oss få varsitt mål mat både nervägen som hemvägen, trots att det endast tar 1,5 timmar att flyga. Men det kan ju vara gott att få lite hygglig mat som belöning efter en 5 timmars bussresa ner till Bangkok. Där bussen stannar för mat, och man får denna skitmat att äta utefter vägarna, och speciellt vid dessa busstationer.... Man blir ju inte glad precis....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCXXXIX, Thailand

 

Fick ett spel på Yongyut idag ”igen”!! Inte nog med att hon är kvinna, och hur dom är, det vet vi ju vi alla killar. Men hon är dessutom thai, och fullständigt oberäknerlig stundtals när det gäller att avtala tid och plats, och sådana saker där det finns ett avtal.... Det finns inte ett avtal eller överenskommelse i Thailand som en thai anser att man skall ”hedra” med att hålla den.

 

I detta fall, så hade det kommit in lite pengar ifrån en människa till mig runt 130.000 baht. Denna människa hade Bangkok bank, och för att göra honom glad till sinnet, så lät jag honom betala in på Yongyuts konto på Bangkok Bank, så slapp ju han springa omkring till en annan bank för att jag skulle få pengarna. Jag fick besked att pengarna fanns OK på plats på Yongyuts konto i Bangkok Bank redan på kvällen i måndags.

 

Jag bestämde redan då med henne att vi tar och sticker ner till banken när den öppnar kl. 08.30, så slipper jag sedan alla köer på Kasikorn Bank, för jag skulle skicka vidare en del av pengarna via den banken. Kasikorn har ALLTID mängder av kunder, eller så är de bara jääkkligt söliga bakom sina kassor runt lunchtiden. De verkar inte alls hinna med i alla fall.

 

Så sagt och gjort kl. tidigt skulle vi ner till hennes bank tisdag morgon. Tisdag morgon kommer Yongyut in till mig, och berättar att hon skulle på massage med See, engelsmannens fru här på gatan. Kul sade jag, för jag vill att hon har umgänge och inte bara sitter här hemma och ugglar och jobbar. Men vad händer med vårt bankärende då nu kl. 08.30.... Åh, det..... Det kan vi göra lite senare idag, - ” massage takes only 2 hours”....

 

Vi hann inte mer än prata om detta, när hon plötsligt märker att hon inte kan hitta sin bankbok. Det blir ett jääkkla letande, och jag tänker, skall detta nu gå åt fullständigt hillvitte eller?? Till slut, så måste hon sticka för See väntar på henne. Jag är bara trött, folk väntar på att jag skall betala pengar på Kasikorn Bank, och Yongyut skall iväg på massage, och hon hittar inte sin bankbok...

 

Jag frågar henne när skall vi träffas då så jag kan få pengarna, och det var väldigt svårt att få till en tid, och hon började nu att bli alltmer irriterad i takt med att hon kände att jag ville ha klara besked av henne. OK kl. 12.00. Bra, då har du ju 3 timmar på dig att massera dig istället för 2 timmar, så det skall väl funka. För att gå vidare i ärendet.... klockan blev 12.00 och hon hade INTE ringt och sagt att hon var klar, och jag väntade tills kl. blev 13.00 .

 

Då ringde jag henne och frågade om läget. Hon yrade som vanligt med tider, och hur jobbig jag var. Jag berättade för henne att folk väntade på sina pengar nere i Bangkok som vi ju lovat dom. Hennes reaktion blev då typisk thai.....- ”nästa gång inte använda mitt konto”..... så lösningen på att man är kass på att organisera är att ta bort störningsmomentet i paradiset, och inte fixa till det som är fel, och som inte funkar, d.v.s. människan bakom det hela...

 

Vi bestämde kl. 13.30 att träffas vid hennes bank, och jag förklarade för henne att banken stänger kl. 15.00 och det blir ett hillvitte för oss om jag inte pröjsar idag som jag lovat... Hon lade väldigt irriterat på luren då. Jag var där 13.25, och jag fick vänta tills kl. 14.00 när hon kom med See. Jag hade då ringt henne KONSTANT och hon gav faann i att svara i sin telefon.

 

Jag frågade henne vad hon höll på med, och hon kör då med sitt vanliga – ”you want to have big problem with me...”. Hon älskar att ta till det lilla indianknepet, men man är lite för rutinerad för att bli påverkad utav det. In på banken, och ut med pengarna. Bankboken, ja den låg i hennes handväska. Trots att hon letat igenom handväskan hur mycket som helst, så låg den ändå där.

 

Kvinnornas handväskor ja.... Hur skall man beskriva detta ”under” som de bär under sin arm. Jo betänk att mannen ger sig ut i Amazonas djungler, det är otroligt enkelt att gå vilse där, och det tar för evigt att ens hitta ut, om man nu någonsin hittar ut igen ur denna snårskog. I Amazonas djungler gömmer sig allehanda ting, typ utrotade djur kan återfinnas där, och mycket värdefulla mineraler kan finnas där.

I kvinnans handväska, så kan allting hända och finnas. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCXL (1.340), Thailand

Foto hundvalpen död

 

Forts. från förra kapitlet... Vi pratar ju stundtals om ”svart materia” som är så kompakt så att hela vårt solsystem ryms inom 2 centimeter. Handväskan är troligtvis så kompakt, och kvinnan kan i detta lilla utrymme finna en årsförbrukning av servetter, en årsförbrukning av tandpetare, hela semestermånadens behov av OB, här finns makeup i alla de former. Mascara läppstift rouge, om man kollar ordentligt, så finns där säkert undanstoppat i sidofacket även en peruk och extensions till damens peruk...

 

Kvinnan hittar plötsligt saker som de trott vara förlorade sedan länge. Ojsan ojsan, där dök visst Vecko-revyn upp årgång 1973 nr. 18....Så till handväskan har kvinnan en viktig relation. Och de riktigt hatar att vi män ens rör vid den. Allting däri är heligt, och helst så är det hemlighetsfullt också. Där finns loggböcker över tidigare erövringar, och se där, där ligger en telefonbok till gamla ”kamrater”..

 

Dock var det väldigt noga när vi träffades att vi män skippade alla våra ”kontakter” så vi kunde börja om rent ifrån början med henne. Och inga problem är röja i våra plånböcker, men tvärtom...näääää, inte!! Men hon själv glömde att fimpa sina kontakter... hahaha, de e la goa de små liven....

 

Så i denna kvinnas ”Amazonas djungler” däri låg då bankboken, hur kan man missa att där ligger en bankbok... Det är väl bara att vända handväskan upp och ner på, och så är allt innehållet ute i det fria... Men nej det låter sig icke göras ty då kan mannen så något av innehållet, och det bringar säkert otur till kvinnan i fråga...

 

I alla fall, jag klarade med liten marginal att få iväg pengarna till Bangkok, och alla blev nöjda, även om min kontakt tyckte att jag var jävvligt sen, helst då med tanke på att jag lovat att fixa det på morgonen..... Ni män me thaidamer och som bor i Sverige, ni fattar bara inte hur bra ni har det. Era damer är fullständigt ”falangiserade” och de vill inte ens flytta tillbaka till Thailand i många fall.

 

De har vant sig vid att sitta på en stol istället för golvet, de har vant sig vid att äta den mat som finns till hands i det nya landet i hygglig omfattning i alla fall. De respekterar klockan, och de respekterar i helt annan omfattning gjorda överens-kommelser. De uppskattar ordning och reda, i en helt annan stil än i det gamla hem-landet.

 

Så i korthet, snacka går ju när man sitter i stort sett med en neutraliserad thaidam som är nästintill omgjord till en avbild av sin bleke husbondes förra falangfru... Jag trodde det hette att mannen alltid sökte en avbild av sin moder att gifta sig med, men i Ert fall, så söker ni alltså en avbild av Er förra numera skiljda falangtant. Usch secka flashbacks jag själv fick nu då.. Tur att man inte tillhör Ert gäng där...

 

Igår alltså den 9 januari 2013, så passerade jag den lille krabaten, alltså den hundvalp som fanns kvar av de 2 som föddes där utefter vägkanten, där modern antagligen blev överkörd av en bil, och slängd helt kallt ner i diket för att inte vara ivägen. Kvar lämnades mycket kallt dessa 2 hundvalpar. I alla fall, nu var det dags, jag fann hundvalpen med huvudet nerkört i riset som låg på en plasttallrik, och valpen hade dött antagligen igår natt.

 

Det stank och luktade hyggligt illa, men jag kunde inte undgå att se samma blick ifrån det döda djuret som när han levde. Nosen och munnen låg på plasttallriken, och antagligen så hade riset till slut dödat honom. Man ger kanske inte ris till en hundvalp som egentligen skall dia.... och dessutom så var riset fullständigt stenhårt och hade nog dödat valpen inifrån och ut. Nu var det över i alla fall, och nu behöver thai inte bekymra, förresten varför tro att de skulle bekymra sig, löjligt, de skiter högaktningsfullt i det om man skall vara ärlig!!!

 

Första månadens omgång med Metformin för min diabetes 2, är nu slut, och jag var imorse och besökte doktorn för återbesök. Jag kan inte annat än förundras över dessa läkare härnere. Antingen så är jag ding eller så är denne ”utbildade” läkare fullständigt oduglig. Jag ser honom för jag vill ha påfyllning av medicinen så jag kan hålla min Diabetes 2 i schack. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCXLI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.... Jag har ju en lång historia på 2 år, där jag verkligen kämpat och slitit medelst cykling i timmatal, och jag har lyckats bra, men motionen räcker bara inte riktigt till i mitt fall,. Jag är ju på topp av det, hyggligt oduglig med min egna själsstyrka. Så sötsaker slinker ner i en aldrig sinande ström, ÄVEN om jag i vissa fall försökt att vara återhållssam.

 

Nu var det återbesök, och doktorn ser blodprovet på sockernivån, och noterar att jag ligger på 115, vilket är gott och väl inom ett normalvärde. Och hans enda kommentar då är att va bra, då struntar vi i medicinen..... VA!!!! Säger jag..... det är ju tack vare medicinen som jag ligger på normalvärde, utan den funkar det ju inte.... OK då kör vi med medicinen säger han.....

 

Denne kille som är doktor, vet fanimej inte ett skit om socker, Diabetes eller sockersjuka. Man blir jäkligt irriterad ju, tänk på alla dessa patienter som litar på en sådan här läkare, och lägger sitt liv i hans händer.... Han kan ju lätt döda folk med sina okunskaper. Jag skall erkänna jag vet fanimej inte nånting om nånting när det kommer till medicin. Men nog fattar jag att det är kanonbra om man har en medicin som Metformin, och den funkar så bra, och desutom ger mig absolut NOLL biverkningar...

 

Då är det väl bara bra att köra på i detta läge med medicinen, tills förutsättningarna har ändrats, och man kanske har anledning att tro att t.ex. en viktminskning skulle kunna göra så man kan sluta med medicinen, men tills dess, så vill det nog till något annat än en thaidoktor av det allmänpraktiserande slaget för att jag skall ändra mig...

 

Ingemar och jag var ute igår torsdag, och vi tog det vackert, ville ju inte knäcka honom. Men han är en fräsch kille, fyller faktiskt 70 år nu i år, och cyklar som rena rama ungdomen. Vi drog iväg på min 42 km-runda via Baan Khwaoo, och en vid rund sväng på vägar som tar oss i en båge tillbaka till vår by igen. Vi hade lite flyt i och med att vi på sluttappen fick stoppat en moppe som sålda glass, och vi fick i oss var sin strut med glass, och jösses så gott det var.

 

Ingemar var lite öm i rumpan, men annars mådde han hyggligt därbak i ”glutus skitis”, och han skall för den sakens skull byta sadel. Han har en perfekt sadel, men i stället för att köpa ett geleskydd som jag har till sadeln, så vill han hellre byta... Jag tror att när Ingemar vaknar på fredag morgon så kommer han nog att vara öm i låren också efter dessa 2,5 timmars cyklande.

 

Inget större värt rapportering hände idag fredag, OK kan rapportera att den annars fullständigt orörlige Dan (Mr Amerika), körde förbi när jag ansade och vattnade mina blomster i trädgården. Jag hejade tillbaka, och då stannade han bilen faktiskt, och jösses jääkklar, han kliver ur bilen t.om...... han som annars icke på några villkor nästan tar ett steg i onödan om inte det är mat som hägrar förstås.

 

Jag har ju märkt det senaste att han skickat lite ”roliga” mail till mig, precis som om han vill ha kontakt igen, i förrgår så ringde han t.om och berättade att det fanns skivad hamburgerost i stora block på MAKRO att köpa.

 

Jo jag stack till MAKRO och köpte detta block med skivad americansk ost. MAKRO ville ha 680 baht för hela biten och det låter ju saftigt, men betänk följande. När man annars köper skivad ost i mindre förpackningar så kostar 10 skivor 115 baht, vilket då ger 11,50 baht per skiva (SEK: 2,60/skiva).

 

Med detta stora block så gissar jag att där ligger runt 150 skivor av ost, vilket då ger en kostnad på 4,50 baht/skiva och i svenska kronor: 1:-/skiva. Så det blir an ensenlig skillnad faktiskt att storköpa just den här grejen. För övrigt en av de ytterst få saker i Thailand där det faktiskt lönar sig att köpa större kvantitet, annars är det ju stendött här på den fronten...

Annars så stod ju Dan kvar ett bra tag och var trevlig och pratade, och jag tolkar det faktiskt som om han vill försöka att vi blir vänner igen. Jag har ju ännu inte sagt till honom att jag vet vad han sade om mig till den där killen ifrån Wales, Gary, ni vet!! Alltså att Dan hade sagt till honom att jag allt var i större behov av hans vänskap än han var av min vänskap...

 

Men om det skall finnas en chans till att vi skall återupprätta någon typ av umgänge, så måste detta upp till ytan och han få kommentera det, annars kommer det bara att ligga och pyra emellan oss, kanske det kommer att pyra där oavsett vad vi gör vem vet? Forts. Nästa kapitel.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCXLII, Thailand

Foto onda ögat....

 

Idag lördag, så ringde Ingemar och föreslog cykling, sådär lagom tuff i rösten. Jag frågade hur man mådde efter senast, men det var absolut inga problem. Detta klarar jag av, bara jag får upp kondisen lite grand.. javisst OK, vill du ut idag, har du vilat upp dig ordentligt Ingemar nu då? Jajamensann, här är allt OK.

 

Så vi bestämde oss för att åka ut, jag tänkte ta honom ut nu idag då på min Funfa-vägs-etapp, det borde bli lagom och inte så himla långt!! Den är nog runt 3 mil, alltså runt 1 mil kortare än i torsdags, och det lät bra sade han. Vi drog iväg, och inne i Chaiyaphum gick det knappt framåt, det var bilar precis överallt och det var köer precis överallt. Jag hade ju glömt fullständigt att den stora stora marknaden i Chaiyaphum ju hade startat idag.

 

Vilket då innebar att det var fullständigt nerkluddat med trafik och bilar precis över hela stan. Vi knagglade oss igenom stan i alla fall och via småvägar så kom vi efter 30 minuter fram på andra sidan Chaiyaphum, och vi körde ut på huvudvägen ut ur stan riktningen Khon Kaen/202;an/Khorat. Där vid sidan av vägen låg en görbra liten vägrestaurant som jag ätit på alltsedan 2008, och jag övertalade Ingemar att vi skulle käka lunch där innan det bar av ut på risfälten.

 

Vi åt en kokt kyckling, men ingen av oss rörde riset. Kycklingen var förlamande god faktiskt... Sedan drog vi vidare ut ur stan. Och jag måste säga att det var oerhört med trafik precis överallt. Herrejösses hela bygden med omnejd var i rörelse tack vare denna jättemarknad.

 

Vi kom ur stan, svängde in på den lilla väg som tar oss ut på Funfavägs-etappen, vi kom fram till första byn, och där gjorde jag en tabbe tror jag. Vi kom inte alls ut på den grusade 1 timmesvägen som tar oss fram till Funfavägen, utan vi kom istället åt helt fel hål, och till slut så stod vi där vid 202;an som ju går till Bua Yai och inte hem till oss.

 

Jag frågade Ingemar vad han ville göra i detta läge. Åka tillbaka igen, och leta upp var jag hade tabbat mig, eller helt enkelt lägga om rutten, och ta 202:an 1,5 mil ”uppströms”, däruppe ta höger 3 km och sedan höger i 1,7 mil hem.... han svarade käckt och utan tvekan, vi kör på uppför 202;an.... Sagt och gjort vi satte igång....

 

Vi fick verkligen bekänna färg denna dag, när vi cyklat runt 4 km, så stannade vi och tog oss en glass, vi valde bägge två Magnum med en nöt som jag inte kommer ihåg. Kanongott. Roligt att äta glass ifrån ”Triumfglass” mitt ute i ödemarken i Thailand. Bruden som sålde glassen ropade på sin farbror när vi kom, och han pratade och förklarade att han varit i Norrköping och i Eskilstuna och tydligen plockat svamp, kanske jag hörde fel,,, men tyckte han sade svamp...

 

Brudens syster hade en man som var ifrån Sverige. Det verkar sjuttanimej som om Sverige är extremt väl representerat här i Thailand, speciellt här uppe i Isaan-området.. Efter lite tjöt och skojande så drog vi vidare på vår vallfärd. Ingemar hängde med bra, och betänker man att han fyller 70 år senare i år, så är det rent ut sagt beundransvärt hur pigg han är... Killen röker också.... OK hans kondis är la inte på topp, men viljan är av stål smålänning som han är...

 

Vi kämpade i alla fall på upp de där 1,5 milen upp till högersvängen in på Ban Khai-vägen. Till slut efter ett låååångt tag, så kom vi äntligen fram.... Vi stannade för vatten, och det är ju bara så himla roligt, alla människor vill komma fram och heja och hälsa, alla är skittrevliga, och tydligen så är vi två atleter riktiga lockfåglar i den thailändska naturen... En polis gjorde sig omaket, och stövlade fram till oss och frågade vart vi skulle... Han förstod snart att vi visste vad vi höll på med, så han avlägsnade sig snabbt... trevlig kille i alla fall..

 

Nu fick vi drygt 3 km att cykla på denna väg fram till nästa by där vi svängde höger igen. Och nu tröstade jag en mer tröttnande Ingemar att det bara är 1,7 mil kvar... jag fick en blick av honom som jag inte riktigt kunde tyda, kanske lite grand som på bilden som jag sätter in här.... Vafaan, så himla långt är väl inte 17 lusiga km? Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCXLIII, Thailand

Bild på cyklar

 

Forts. från förra kapitlet... Vi cyklade på och efter ett bra tag, så stannade vi och köpte vatten i en by, vi satte oss, och snart var vi i samspråk med ett gäng på nästan 8 personer som tyckte att det var fantastiskt att få träffa falanger som stannade och pratade och var trevliga, det hade nästan inte sett sådana vitfärgade saker här förut, inte så här långt ute i ödemarken....

 

Vi kom fram till Funfa-vägen och då tittade jag för första gången på hans cykel som han ju köpt bara för några dagar sedan. – ”Ingemar.. du har ju exakt samma cykel som mig ju..”. – ”Ja visste du inte det..” . – ”nä, kollar ju bara tjejer”, på sade jag. Bild på våra cyklar vid en Funfabusike... snygga va...?

 

Ingemars arsle lyste nästan rött av smärta nu, och även min rumpa konstigt nog började bli hyggligt öm. Vi hade nu lagt 45 minuter bara sedan vi svängde av in på denna sista väg, och vi började att gissa vad klockan var, för det kändes som om tiden gick bra.. Jag vet ju att vi hade startat 11.30 hemifrån. Ingemar plockade upp telefonen, och utropade att hon var 14.35......

 

Va!! Svarade jag, har vi cyklat så länge,,, ja inte konstigt att jag är öm i glutus och slut i bena.....OK sade jag deppa inte ihop nu, vi är snart hemma nu, jag tror att inom en timme så är detta över... återigen denna svårtydda blick, jag hörde han muttra – ” 1 timme....”. Men vi pinnade på så gott vi kunde, och när vi skiljdes åt här utanför mig så var klockan 15.30...... Och stackars Ingemar hade 2 km hem till sig hahahaha!!

 

Fasen vi hade varit ute precis i 4 timmar... Inte undra på att han var trött... starkt av honom att inte ramla ihop i alla fall.... och tur var väl det,, jag hade inga pengar i min mobil, hahahaha!!!! Ja så kan det gå till i vår sida världen. Ingemar blir OK oroa Er inte. Ont krut förgås inte så lätt, och betänk att han är av det sega släktet smålänning, ni kommer väl ihåg ”Utvandrarna” när Kristina sade med sitt sista andetag – ”Karl-Oskar gi mi en Astrakan snälle du”.....

 

Satt på sadeln och funderade lite grand igen. Grejen bland alla naturfolk som inte har en samhällsstruktur att tala om med något socialt skyddsnät alls ifrån myndig-heternas sida, är ju att man skaffar barn, och ofta skaffar man ganska många barn. Tanken är ju då att dessa skall ta hand om en själv när man blir gammal. Och det har väl fungerat så i tusentals år kan jag tänka mig.

 

Plötsligt dyker falang upp på scenen, och han är ofta lite grand till åren, och han kommer i sin skinande rustning iform av sin pension, och hans största önskan är ju att ha någon som tar hand om honom när han blir ”äldre” och fragil. Våra kära thaikvinnor räcker ju raskt upp handen, och anmäler intresse till detta eller hur?

 

Deras fokus är ju att säkra en framtid för sig själva och sin avkomma, som de ju alltid har skaffat innan med en ointresserad thaikille. Så falangens önskan, och erbjudande tas emot med ”öppna armar” förstås, och det är ju helt förstårligt. Men mitt upp i allt detta, häng med nu i tankegången, där sitter moder och fader thai, och de blir ju dragna vid näsan många gånger av detta nya, som plötsligt dök upp över deras horisont.

 

Nu blir falangen omhändertagen, och de själva trots uppoffringar alltifrån ung ålder i form av barnafödande och svältande, ger till slut ringa eller ingen ”återbäring”.. Frågan som man kan ställa sig är ju då? Sitter de nu och förbannar falang och falangvärlden som tränger sig på, och förändrar det gamla härliga Thailand, som alltid har varit samma, men som nu plötsligt förändrats till det sämre för de äldre...

 

Visst ställer Thailand nu upp med hela 500 baht i månaden, som för övrigt kanske räcker till 15 mål mat. Betänk att thai slafsar i sig 90 mål mat i månaden, så förstår ni. Och deras döttrar som skulle ta hand om dom och hålla dom sällskap på gamle-dar, finns inte ens längre kvar i byn. De stack snabbare än trädgårdsbiet till falangens hemland, fick sitt personnummer och bidrag i massor, och började leva på falangsätt. Med ett armbandsur på armen, och och en romantisk middag på fredagskvällen med oxfile och chilli!!

 

Man ringer några gånger i månaden för att döva sitt samvete, och menar på att nu får resten av släkten ställa upp, trots att man som dotter mycket väl vet att det var just hennes ”öde” att finnas kvar, och ta hand om sina föräldrar. Men de gamla de finns kvar där i byn, de tuggar i sig sina sallader och sin Som Tam, och de dör bort, snabbt förgiftade av sina egna sopor, som ligger i en aldrig sinande ström utefter vägarna i Isaan. De gamla tittar förundrat sig omkring i den alltmer öde byn och undrar vart alla människor tar vägen egentligen... Stämmer det att falang äter thai?????

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCXLIV, Thailand

Foto ovanlig vänskap

 

Jag brände mig igen på stekpannan igår kväll när jag gjorde pannkakor. Denna gång fick jag ingen Alovera, för litet inget att gnälla över, så hon drog in mig på toan, och strök på lite tandkräm, och vips 5 minuter senare så brände det intet alls längre, kände inte såret alls, allt var borta... Visste inte detta med tandkräm faktiskt...

 

Hur sjuttan bär dom sig åt.. men detta med tandkrämen det visste ni väl om sedan länge antar jag... men ville bara inte tala om det för andra, utan ha det som Er egna lilla familjehemlighet, hahaha!!! Erkänn.. ni visste ingenting, och detta är en stor upptäckt.....

 

Som sagt var igår gjorde jag pannkakor, först hade jag tänkt göra äppelpaj, men när eftermiddagen och därmed middagen närmade sig, så berättade Yongyut att ungarna mycket hellre ville ha pannkakor, och inte äppelpaj... Det var för sött för deras smak sade hon... OK då, då gör jag pannkakor då!!!

 

Fick till en dubbelsats, och för att göra detta lite kortfattat, det blev ett himla slafsande med dessa pannkakor, jag hade sylt och det fanns socker att tillgå. Soda och Namkaeng ville lägge på BÅDE socker och sylt, och då var det minsann INTE tal om att det blev för sött. Så ni fattar att det ligger andra saker bakom när äppelpajen var för söt.

 

Thai har sett pannkakor förut, men de har aldrig sett äppelpaj förut, och främlings-tvivlet är rejält stort här uppe i Isaan i våra trakter. Det tar lång tid för saker och ting att slå rot här, som kommer ifrån falang... Undantag då, det som kan genera en fest med sprit och karaoke, då är det skitsamma varför man firar, och varifrån firandet kommer, och det går SNABBT att inlämma i sina egna traditioner..

 

Nu då med pannkakorna och främlingsgrejen, så kan jag säga så ni förstår hur jag menar. För ett tag sedan så hade Soda skolkamrater här på besök, ingen av dessa skolkamrater hade ens sett en falang förut på nära håll, och de var verkligen skygga tyckte jag mig märka. Om ni kommer ihåg de gillade ”inte” pannkakor, och tittade lite avvaktande på mig...

 

Jag tror att de helt enkelt var rädda för det nya, för att där stod en falang där som försökte ge dom mat.... De blev därför då också väldigt misstänksamma mot pannkakorna, och alla 4st som var här ville inte ha pannkakorna jag gjorde. Vid samma bord satt 4st andra barn härifrån gatan och ALLA käkade med god aptit mina pannkakor. Men dessa 4 sista ungar har å andra sidan nu sett falanger här i området i mängd alltsedan 5-6 år tillbaka, och ser det inte alls som något konstigt!!

 

Så nu gäller det för mig att verkligen göra äppelpaj en gång till, har ju gjort det förut, och röja undan alla tvivel på att det är gott. Jag VET att ungarna gillar det, och att det skulle vara för sött, är bara skitprat enbart för att slippa komma i kontakt med nya och främmande saker i livet, sprungna ifrån de könstiga falang!!

 

Kunde inte motstå att visa Er kortet ovan, jag fann kortet ute på internet, kan man kalla det ovanlig vänskap, eller skall man kalla det för vad det är. En till synes ”vanlig” kille som inte kan hålla sig, utan drar med sig en ladyboysare hem för nya ”upptäcksfärder. Eller är det rent ut sagt en homosexuell akt där 2 män möts, och vad än psykologer och andra politiskt korrekta typer vill kalla det, så är det just det. 2st homosexuella.

 

Problemet med att trivialisera dessa saker märker man genast när man inser att den ene klär ut sig till kvinna p.gr.a. att han känner sig som en kvinna inombords. Och är man verkligen homosexuell då. Vilket räknas... det som syns utåt eller det man känner inom sig... Saken kompliceras kanske ännu mer då den till synes ”vanlige” mannen faktiskt gillar kvinnor, men att han i detta fallet inte brydde sig, kanske beroende på för mycket alkohol, och att ”ladyboysarn bara var för himla vacker för honom att stå emot??, ja vem vet,,, och vem bryr sig egentligen, jag ville bara visa fotot och få skriva ett par meningar för att dryga ut bloggen lite grand, det är ju aldrig fel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCXLV, Thailand

 

Idag när Ingemar och jag var ute med cykeln, så berättade han att han tänkte göra pizza ikväll (måndag 14 januari). Jag blev så himla sugen, så utan att berätta det, så stack jag på studs bort till MAKRO och köpte in pizzaplattor (underläggen), och osten som låg i 2,5 kilos förpackning (riven ost). Sedan över till Big C och handlade på mig till pizzan: ägg, skinka, ananasbitar i konserv samt tomatpasta.

 

Pizzorna bakades hemmavid, och jag tror att det blev succe´. Ungarna käkade halva, och kom till mig och berättade att de ville spara till frukosten imorgon bitti. Så jag tror faktiskt att de störtgillade det. Men jag skall be Yongyut att kolla upp det så jag vet sanningen. Detta jääkkla ljugande här i landet gör ju att man aldrig kan veta något alls, riktigt säkert.... Jag älskade pizzan och den var alltså som en Hawaii men utan bernaisesåsen då...

 

Yongyut gör ett bra jobb här med den thailändska jämställdheten (emanciperingen). Ty hon är extremt noga, och har varit det alltsedan ungarna var små, att de skall hjälpa till här hemma. Drar de fram skit, så skall de också ställa tillbaka det där det kom ifrån. Detta är extremt ovanligt bland thaiare. Oavsett vad ni läsare säger så är det så.

 

Thai drar fram saker och ting, och rutinmässigt bara släpper det sedan på marken eller golvet, oavsett var de står för tillfället. Yongyut jagar på dom, och inte långt efter kommer jag med min ”kvast” och tjötar på dom. Barnen här, alltså Namkaeng och Soda, är väl som barn är mest, så jag kan inte klaga på dom så mycket, Har ju sett hur våra egna ungar är hemma i falangland, så det är ingen större skillnad på våra ungar och falangungar.

 

Men tendenserna finns där, och de kommer fram blixtsnabbt när barnen är ihop med andra thaibarn. Yongyut har även lärt ungarna att de skall diska sin egen disk, och vid flera tillfällen i veckan så får bägge två specialuppdrag att tvätta kläder (sina egna kläder). De får också stryka sina skolkläder varje dag nästan. Jag tycker att det är kanonbra, då lär de sig hur tvättmaskinen funkar, hur det funkar med att diska disken, och rent allmänt så får de en helt annan förståelse än thai i övrigt, hur det är att ha det fint och i ordning i hemmet, och inte en enda salig röra på allting.

 

Jag tror också att Yongyut indirekt, eller kanske rent av direkt, gör Soda en stor tjänst och även Sodas framtida hustru. Soda skall bli en förtroendegivande, ansvarskännande thailändsk medborgare som sätter heder i att ta hand om sin avkomma och sin fru med tillhörande familj... Inte en sådan där slashas bland pojkspolingarna som man ser så himla ofta härnere. Där absolut ingen har uppfostrat dom, och sagt till dom hur de skall föra sig i livets alla skiften.

 

Yongyut gör detta, inte barnens mamma, hon har aldrig funnits där för dessa saker. Hon bor som sagt var sedan 6 månader tillbaka 3 mil härifrån. Har inte en tanke på att ta hand om sina barn och ordna med skola, så de kan bo tillsammans, utan hon kör på, ungarna bor hos oss, och så bidrager hon med 2.500 baht per månad, varav 1.000 baht försvinner direkt till skolskjutsen.

 

Ja det är ett käckt liv hon väljer, där ungarna verkar komma i andra hand. Det ÄR faktiskt en himla skillnad tydligen på vårt sett att se relationer mellan människor och speciellt mellan barn och föräldrar. Hos oss i falangland så skrives det t.om böcker om hur modern till barnen rymde ifrån arabfan i Iran där hon hölls fången. Och hon promenerade mängder av mil, i stekhet sol, och korsade flera nationers gränser bara för att skapa trygghet åt sig själv och sina barn undan sina förtryckare, den iranska familjen med släkt. Japp.. så är det....

 

Här ser man inga större problem med att ungarna, även när det inte behövs, stannar hos mormor/farmor.. Man orkar helt enkelt inte bry sig. Jag hoppas i alla fall att Yongyut nu med sin uppfostran av Soda och Namkaeng, kommer att förändra barnens känsla för ansvar och bli riktiga ”människor” med uttalade känslor i kroppen.... Känslor i kroppen är ju lite mer än att bara lipa på beställning, vid givna tillfällen, och när en person är död.....eller hur?

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCXLVI, Thailand

 

Ja idag för att friska upp luften lite grand så tänkte jag prata lite mer om hur människor skriver. Hur de talar vet jag inte, för det är inte ofta som man träffar dessa människor ifrån internet ute i verkliga livet. Men talar de som de skriver och stavar, så är det en hiskerlig rappakalja, och antagligen mycket svårt att uppskatta samtalet om man väl träffar på dom.

 

Man blir enormt trött på kvaliteten på vuxna människor och, jag fattar helt enkelt inte hur man kan stava så enormt dåligt som man gör, eller är det så att det är just ute på internet och olika forum, som dessa outbildade (ordblinda som de själva kallar sig, för att slippa anstränga sig att lära sig) människor tyr sig, för då slipper de att bry sig om sin egna stavning. Här samlas ju allehanda bottenskrap i svenska rättstavnings-klassen.

 

När man ser vuxna människor gå på de enklaste stavfel, de fel som ALLA lärare i alla tider kämpat för att lära ungarna, då inser man att det INTE är fel på svenska skol-väsendet som många vill göra gällande, utan det är fel på individerna, de är helt enkelt som min fru brukar säga om mig – ”lazy, crazy”......

 

Altså, alldrig, altid, vucksna, ennkel, frisska och kunnde, ja raddan av stavfel tar aldrig slut, och det är så fint uträknat att vi tar med oss våra gamla fina normer ifrån de svenska traditionerna över till internet också. Det är nämligen förbjudet att klaga på stavning, och hur någon skriver sitt språk ävenledes där...

 

Anledningen till detta vet jag inte, men man utgår i Sverige ifrån att alla latoxar är ordblinda, och det är jättesynd om dom. Så till slut blir det ju helt enkelt de som verkligen BEHÖVER hjälp, som får lida när resurserna har lagts på förslagna halvstollar, som inte orkade sitta still i skolan, och lära sig det de skulle lära sig.

 

Vidare en annan sak är användningen av ordet DEM, jag tycker personligen att det ser enormt barnsligt och löjligt ut, när man kör med detta jäkla ord som man gör... I skolan så har fröken det eller det, sagt till sina elever att det heter DOM på talspråk och det heter DEM på skrivspråk.... Men hennes visdomsord gick strax förlorade ty hon menade inte riktigt det så som det tyddes av de dinga eleverna.

 

-”Kan inte förstå var dem 45 minuter tar vägen....” Denna mening kanske

skulle skrivas – ”Kan inte förstå vart dessa 45 minuter tog vägen”...

-”Det är dem små sakerna i livet.....” Och denna mening: - ”Det är de små sakerna i livet”......

-”Sedan vet jag att det var dem som ringde in till sina arbeten..” Och denna kan skrivas med fördel; - ”Sedan vet jag att det var de som ringde in till sina arbeten”...

 

Vi skall skriva DE och fan inte DEM, DÅ får ni bättre och goare stuns på Era meningar.... – ” De var för många, och vi kunde helt enkelt inte besegra dem”. Här ser ni en perfekt mening att använda ordet DEM, så skriv nu Era nötter DE och inte DEM, och skriv DEM när det skall skrivas DEM....

 

Idag vid middagsbordet, så skulle jag lära ut hur man säger ”Janssons Frestelse”, här hemma, så går ju den maträtten under ett engelskt uttryck som vi lärt varandra ”Bad swedish fish” eller ibland säger Yongyut om samma maträtt ”swedish Plaraa”. Så jag började att säga ”Janssons Frestelse” riktigt sakta, så de skulle höra, och plötsligt börjar Yongyut att flabba.

 

Jag tittade dit, och både hon och Namkaeng käckar sig och vrider sig i skratt. - ” You know when you meet motorbike or car on the road coming on the wrong side, We call that ´janschon´ “…. Va bra tyckte jag, då kan ni ju lätt komma ihåg namnet på maträtten, det räcker ju att kunna frestelse då ju… Jansson kan ni ju redan… Så nu vet ni detta också kära läsare. Kommer det en sån där dum fan på fel sida vägen emot Er, så muttrar ni bara ”janschon”, så blir Er fru verkligt imponerad....

 

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCXLVII, Thailand

 

Nu under några dagar, så har det stora samtalsämnet varit här i Thailand hos vissa, en artikel i en tidning som heter Bangkok Post. Artikeln har som rubrik, och jag översätter nu allting till svenska så slipper ni tramsas med engelska. Rubriken heter:

”Thaimamma säljer barn”brud” för 2.000 baht”

 

Bakgrunden och historien bakom detta är enligt följande. I Lopburi så tvingade en mamma sin 13.åriga dotter att gifta sig med en 34,årig man som i sin tur betalade det facila priset av 2.000 baht för att få gifta sig med flickebarnet. Flickan som efter ett tag rymde lyckades ta sig till en organisation som heter ”Pavena”, som tillvaratar unga barns intressen, jag gissar med sexuella händelser. Berättade följande.

 

Den 34.årige mannen kom till deras hem, och mannen och flickans föräldrar hade en drink där. Senare den kvällen smög sig killen in till flickan och kramade henne.... han flydde dock när hon började att skrika på hjälp. Nästa dag kom mannen tillbaka och denna dag så våldtog han flickan. Flickan berättade för sina föräldrar som då helt sonika kontaktade mannen, bad honom komma över och erbjöd flickan som”hustru” mot att han betalade 2.000 baht i ”sin sod”.

 

Beloppet är så enormt löjligt lågt beroende på att hela samhället här anser att flickan är ”skadat gods”, och att ingen man vill ta i henne. Föreningen Pavena tog emot ett flertal klagomål ifrån byborna, vilket kanske är ett hälsotecken i denna härva. Och de tog med sig polisen hem till flickans hem. Även mannen (34:åringen) och hans föräldrar var med i flickans hem.

 

Genast började mannen och hans släktingar påstå att han hade inget fel gjort alls. Och att det fanns flera män i samma ålder som idag var gifta med flickor 12-13 år gamla.... Trots detta löjliga snack, så har polisen all rätt att gå in och straffa mannen eftersom han överträtt lagen. Och nu pratar vi om giftemålet. Prat om att där var en våldtäkt var inte alls intressant att belysa eller straffa vederbörende idiot för...

 

Alla här tror och är övertygade om att detta kommer att rinna ut sanden, flickan kommer att få sin terapi betald av staten, och sedan skiter alla i henne. Hennes framtid är i spillror, alla män i Lopburi vet att hon blivit våldtagen, och vill inte ta i henne med tång, annat än om hon tar jobb i en bar och jobbar som en ”nattfjäril” där.

 

Men om hon skall bli gift, så är det nog bäst att hon söker sig till kanske en falang, som har lite mer mänskliga känslor i kroppen. Ty det blir ursvårt för henne i Thailand. Detta känns ju igen ifrån arabländerna också. Där t.om. kvinnan kan bli dödad om hon blir våldtagen. Männen klarar sig ju alltid.

 

Alltnog, det har upprört en hel del känslor här i landet, och speciellt då bland de mer utbildade och intellektuella folket i Thailand som väl är. Om du är fattig och lever i en bygemenskap, så är det inte så enkelt att vända sig emot en hel by, och tro att de skyddar dig emot tusentals år av traditioner. Livet går vidare även om ett flertal kvinnor blir offer på vägen.

 

En annan historia, men ganska lik. Kvinnans dotter var också 13 år gammal. Mamman sålde henne till ett fyllo som bodde granne med dom för 10.000 baht. Dottern låste in sig på sitt rum,. Och vägrade att gå till sin nya man!!! Fyllot och mamman ihop bröt sig in på rummet och bar flickan över till fyllots hem. 2 veckor sedan, han var full förstås, och han slog flickan sönder och samman, flickan flydde hals över huvud till sin syster i Bangkok.

 

Mamman kom på att flickan fanns hos sin syster, och mamman gav order att lillflickan skulle sändas tillbaka till byn. Fyllot hade börjat kräva tillbaka sin 10.000 baht. Flickan kom aldrig mer tillbaka till varken byn eller till sin familj. Och familjen förlorade de 10.000 baht, som de ansåg att lilltösen i familjen var värd för dem.....kusligt va?

 

Många människor som spekulerar nu härnere, har också väldigt modiga och faktiskt vettiga åsikter. De har börjat att få lite ljus i sina tankegånger nu, i och med att falangerna har kommit till Thailand, och att falangkulturen har kommit till Thailand för att stanna. Mycket av det gamla samhället kommer lyckligtvis att försvinna för gott. Traditioner som mer handlar om slaveri på alla nivåer. Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCXLVIII, Thailand

2533,34,36,42,43,45,47,

 

Forts. från förra kapitlet... Våldtäkterna på unga flickor som sägs vara legio därute bland risfälten, blir nu mer och mer uppmärksammade av omvärlden, och utav polisen. Fortfarande klarar sig dock våldsmännen undan medelst pengar och kontakter. Men att folk reagerar överhuvudtaget är ju bra, och är ett första steg mot en förbättring, och många steg emot en ljusnande framtid för det sociala livet i Thailand.

 

Dock så har man vissa allvarliga frågetecken bland folk som vågar ifrågasätta härnere. Och t.ex. hur ser buddismen som är så djupt rotad, på våldtäkt av sina undersåtar? Hur ser buddismen på korruption, och hur ser buddismen på olika värderingar inom familjen? Familjen som de facto säljer sina barn. Det verkar ju finnas en avsaknad fullständigt av mänskliga känslor.

 

Inte konstigt att t.om en nykomling som jag, har reagerat och noterat den känslo-mässiga arktiska kyla, som jag mött många många gånger här i Thailand, när jag sett interagerandet emellan olika familjemedlemmar. När jag sett på olyckor av alla de slag. Där människor ligger lemlästade på gatan, och folk står där helt kallt bredvid och ser ut att prata väder mer eller mindre..... Man visar olyckor i en aldrig sinande ström av repriser på nyheterna på TV;n.

 

Jag berättade ju förut om australiensaren som hoppade 30m meter mot sin död, ifrån en stor reklamskylt, och landade i sin egna stora blodpöl. Detta hopp visades säkert runt 30 ggr under det 7 minuter långa reportaget...... Att man skulle kunna tänka sig att visa respekt emot familjemedlemmar, det finns bara inte på kartan..... Så att man säljer sina flickor, för att casha in lite pengar förvånar mig inte storligen i alla fall..... Grattis Thailand, om ni kan få stopp på dessa uråldriga käcka traditioner.

För att nu inte deppa ihop fullständigt så ger jag Er en kanonvits, men på engelska.... hoppas att ni gillar den lika mycket som jag gjorde:

 

Quote - A Mafia Godfather finds out that his bookkeeper, Guido, has cheated him out of $10,000,000. His bookkeeper is deaf. That was the reason he got the job in the

first place. It was assumed that Guido would hear nothing so he would not have to

testify in court.

 

When the Godfather goes to confront Guido about his missing $10 million, he takes along his lawyer who knows sign language. The Godfather tells the lawyer, "Ask him where the money is!"

 

The lawyer, using sign language, asks Guido "Where's the money?" Guido signs back, "I don't know what you are talking about." The lawyer tells the Godfather, "He says he doesn't know what you're talking about."

 

The Godfather pulls out a pistol, puts it to Guido's head and says, Ask him again or I'll kill him!" The lawyer signs to Guido, "He'll kill you if you don't tell him."

 

Guido trembles and signs, "OK! You win! The money is in a brown briefcase, buried behind the shed at my cousin Bruno's house. The Godfather asks the lawyer, "What did he say?" The lawyer replies, "He says you don't have the balls to pull the trigger."

 

Now don't you just love lawyers?

Unquote....

Vår trädgård blommar riktigt grannt nu, och mina Funfa vill riktigt berätta för Glimten66 att han kan slänga sig i väggen med sina dvärg-Funfas,, Så jag visar några nya fotos, och om Glimten vill ha sticklingar, så lägger jag dom i ett kuvert och postar, men akta dig för att ta i kuvertet, taggarna går igenom kuvertet....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCXLIX, Thailand

2560,2562, 2550, 2575,

 

Nu är det bråda tider nere i dammarna. Riset har fått sitt vatten till den 2:a eller tredje skörden i år, och som alltid när det är dags för att dammarna återigen skall återfyllas medelst regn och/eller återrinning av risvattnet, så passar man på i de hushåll som äger dessa dammar, vilket är enormt många skall jag säga. De kliver ner, och de fångar den fisk som de kan få tag i där i leran, innan firrarna alldeles har försvunnit och gömt sig där.

 

Men de gräver vidare och finner ”Hoy”, snäckor som de älskar att koka ihop med gräs, rötter och skjälkar, och sedan sitter och petar ur med hjälp av en tandpetare. Det mesta säljes dock till folk som sedan säljer dessa snäckor till affärer och marknader. Det är stort i Thailand med snäckor. Man ser också när man står där och kollar vilken enormt stort djurliv det är överallt. Där hoppar på toppen av leran, dessa småsmå firrar, de fångas in, allt tas ju tillvara, precis allting.

 

Egentligen, det enda djur som jag vet, jag vet ju inte så himla mycket, som thai inte käkar, är faktiskt rissnäckan. Dem där stora fula saken, som lägger sin rom (kallas det så) på pinnar och grässtrå, ja på allting som är fast, och som sticker upp ovanför vattenytan, så att inte fiskarna kan äta upp rommen. Annars äter nog thai mangrannt upp allting som rör på sig här i landet..

 

Jag måste bara få visa Er fotot jag tog häromdagen här hemma. Yongyut ligger och snusar och sover, och klockan är endast eftermiddag.... hahahaha!!! Ja jag håller en noggrann överblick vad som timar och sker här i hemmet...Inget undgår ”onda ögat”....

 

Mina kanonbra hörlurar som jag fick av Lasse i Falkenberg har verkligen varit till glädje för mig. Tyvärr så börjar den vänstra öronmuppen, alltså det som skyddar och gör det mjukt att ha hörluren på örat, att ge med sig, och kommer att falla i fullständiga bitar snart.... Undrar om det finns slika saker lösa att köpa i Sverige??

 

Inte en susning faktiskt.... Om nån vet, säg gärna till, så kan jag be någon polare eller bekant att lägga ett par av dom i ett kuvert och skicka hit, så skickar jag pengar åt andra hållet.... Tacksam för information från Er som till äventyrs vet....

 

Lördag, vi var på bröllop i grannstaden (stad??) Khon Sawan, ligger runt 3 mil härifrån. De var en kille vid namn Anders D som gifte sig med en yppig och trevlig dam vars namn jag tyvärr glömt. Jag åkte med Ingemar och Fa dit upp, Yongyut kände inte för att åka med alls. Hon sade att hon aldrig sett dom förr, och aldrig träffat dom förr så varför skulle hon gå..

 

Ja, sade jag, det har ju inte hindrat dig förut i alla fall. Tänk alla gånger som grannarna här omkring kommer på dörren med sina kuvert och vill att vi skall ”fylla” kuvertet med stålar, och komma på deras begivenheter, DÅ skall jag med minsann fast jag inte ens vill, och aldrig har sett dom förr,,,, jag fick den där thaiblicken av Yongyut, så jag pös av in på mitt rum igen ,hahaha!!!

 

Ingemar och Fa ja. De är ena riktiga bröllopsmarodörer. Jag tror att de har gnetat in sig på 5-6 bröllopet nu på 8 dagar. Under 2 dagar förra veckan var de på 3 bröllop. Kan ni tänka Er 3 bröllop... Vi åkte upp och det är ju alltid himla roligt med Ingemar och Fa, de är alltid roliga och skrattar mycket så livet blir enkelt ihop med dom.

 

Vi kom upp till Khon Sawan, och partajet var i full gång, det var absolut inte världens största bröllop, annars brukar ju dessa fester vara enorma här uppe i Isaan. Ibland kan det vara flera hundra gäster. Om de känner så många? Nädå, man bjuder bara in hejvilt, och om man inte umgås, inte känner varandra, inte ens tycker om varandra. DET är inte viktigt alls. Det viktiga i kråksången är antalet gäster, ty det är måttet på hur stor man är i byn eller i samhället.vem man lurar, ja jag vet inte, men mig lurar man inte i alla fall.

 

Här var i alla fall ett precis lagomt bröllop med runt 60 gäster, det blir ju aldrig mindre eftersom ju alla grannar gärna vill komma och käka gratis. Att springa på dessa fester är väl nästan inräknat i varje thaifamiljs matbudget tror jag, hehehe!!! Vi falanger satte oss vid 2st bord. Det var förutom jag och Ingemar då, även Claus och Udo (tyskar och sedan var det brudgummen Anders D. Samt hans polare Hans... Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCL (1.350), Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Så vi hade ett gött tjöt vid de 2 borden. Nedanför oss ute på gatan, där satt resten av gästerna vilka då var thai, och de hade det mysigt och åt precis samma mat som man ALLTID äter här i Thailand.... ärligt talat så är det jävvligt träligt med denna thaimat,, densamma på varje fest, densamma på varje tillställning. Jag själv satte mina pekpinnar, sorry ätpinnar, i kyckling som var kokt, och det var kanongott.

 

Jag tog sedan ett par slevar med stekt ris som också var gott ty där låg nåt i riset som gjorde hela surven gott... De bjöd på öl som alla fester, men jag frågade om de hade grogg.... Fan det var ju ett falangbröllop, och se... då kom det snabbt fram 2st GT i rask följd enär den första slök man ju alldeles för fort....

 

Och sedan basunerade brudgummen raskt ut att spriten var slut, och sedan blev det det vanliga skitbrännvinet Regency och 100 pipers att dricka. Jag dricker inte sådant skräp, men de blidkade mig med kaffe, och då kunde man smyga ner whisky i kaffekoppen, och det smakade kanonbra faktiskt, och jag och Udo drog i oss 3st stora koppar kaffe,,, och blev rikigt yra på kuppen....

 

Festen var jättekul och man drog runt bland thai därnere och de var jättetrevliga och de ville prata.... Jag är grym när det kommer till första meningen, men om thai sedan svarar mig, så är jag rökt förstås..Men då fpr man skratta, så blir alla nöjda. Fattar jag inte vad de säger så rabblar jag bara upp min adress, varifrån jag kommer, och hur gammal jag är, så är de djupt imponerad av mina språkkunskaper. Jag dryper sedan av blixtsnabbt medans jag ligger på topp.

 

Jo det glömde jag, medans vi satt där, så kom det en ung kille (38 år) ifrån Sverige, alltså samma kille som var med på julafton hemma hos York... Jag har ju ingen större lust att umgås med honom p.gr.a. hans uppförande. Han tycker ju att han är jättekäck, men han är en väldigt plump typ vars enda intresse är att pippa thaibrudarna överallt han kommer.

 

Han var ju med en tjej och kom med henne ifrån Sverige på julafton. Sedan träffade jag ju honom när han var på väg veckan efter jul, när han skulle till Big C och träffa en annan thaitjej. Nu kom han till detta bröllop med ytterligare en annan, medans den han hade haft med sig ifrån Sverige, satt hemma och väntade på honom. På denna fest, så viggade han av en annan thaitjej hennes telefonnummer, och skulle träffa henne senare i veckan.

 

OK man kan säga att han är ung, och han är där ed förlåten p.gr.a. att han är mer ”sugen” på s e x än oss äldre. Problemet som jag ser, jag som verkligen var en gammal häradsbetäckare, är att hans uppförande reflekterar över på oss andra som skall bo här. Thai dömer oss alla efter samma måttstock, och jag vill inte bli mätt ihop med den killen...

 

Han tycker att han är fantastisk med brudar och att alla faller för honom, men vad han egentligen gör är ju att han istället missbrukar det som vi andra bygger upp här där vi bor. Vi försöker ju få thai att lita på oss och vi försöker att ha ett bra uppförande. Han lever på vad vi andra har åstadkommit här tidigare, och drar nytta av det. Hur, Jo men det fattar ni väl?

 

När han som falang kontaktar en thaidam, så satsar hon ju på att han INTE är som thaikillarna, alltså bara pippar och sedan avviker... Hon tror ju att han som falang är att lita på. Han drar då nytta av det, och pippar sig igenom livet här uppe. Jag hoppas faktiskt nu att han gör bort sig, och sticker iväg, helst hem till Sverige, eller annars ner till Phuket, där han lärt sig att prata ”barthai med mestadels sexuella ord, ganska förvridna sexuella ord!!

 

Men dagen blev lyckad, och det var kanonkul tyckte jag i alla fall. Anders D. som gifte sig, fick hålla tillgodo med den korta giftemålsvarianten. Munkisarna drog ner ceremonien från 2 timmar till 30 minuter, stänkte lite vigvatten på brudparet, vittnena, och även på 2 hundar som låg under bordet, så alla var nöjda och belåtna... Men mest belåten var brudgummen 70 år ung som slapp sitta 2 timmar som en indian...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCLI, Thailand

 

Från tid till annan, ibland ganska ofta så får många människor problem med sin email och de får in en blandning av datavirus av olika de sorter. En sort som retar mig mycket, och det vet ni som känner mig, då jag försökt att hjälpa Er fixa problemet, har ju varit den virus som kommer i form av ett email.

 

Detta email kommer alltid ifrån någon som ni känner igen, alltid. Den första signalen i alla fall över min horisont är att i rutan för ”subject” eller på svenska ”ämne”, där står oftast ingenting, nu det sista så har viruset skrivit dit ”ref” i den rutan, men där står aldrig något som visar att det verkligen är en människa som skrivit detta. Eller att det är något personligt som står där...

 

Texten sedan består av någon bla-ha-text som avslutas med en länk, och så himla många människor har nu slutat att tänka, och bara klickar. I samma sekund som ni klickar på denna länk, i samma sekund så är ni medlemmar i torskföreningen ”dumsnutar” som den kanske heter, vad vet jag... Jag var medlem ett kort tag själv, men gick snart ur.

 

Nu har ni detta virus inne i Er hotmail och Er dator. Den bosätter sig, och lägger sina ägg inne i Er adressbok där, alltså där ni förvarar alla Era emailadresser. Viruset börjar nu agera i Ert namn, och den börjar i Ert namn att skicka ut mail till alla i Er adressbok, precis till alla. Och dom av alla de som du skickar till, som klickar på den länken, kommer sedan att bli medlem i samma torskförening som dig, de också.

 

Så vad göra, jo jag tänker här upprepa det som jag skrivit till otaliga människor tidigare...... a – se till att alltid TITTA på varje email som kommer till Er ordentligt, INNAN ni börjar klicka och härja... b – och klicka alltså ALDRIG på ett sådant email som jag beskriver ovan, aldrig!!! C- Om ni ändå har blivit smittad så: ÄNDRA ERT LÖSENORD till Er email,,, ändra det, annars blir ni aldrig fri igen.

 

Jag har ett annat litet gött indiantricks för Er som vill skydda Er ifrån många många andra virus som brukar komma till Er. Alla dessa virus attackerar först adressboken av någon anledning. Och väl därinne så har viruset skitskoj. Men vi vill ju stoppa det att ens kunna komma in där, så då fabricerar vi en ny emailadress, som vi sprar in i vår adressbok....

 

Denna emailadress ser ut som följer: AAAAA@AAAA.AAA. Denna emailadress måste sedan ha ett namn, och då kallar ni den förslagsvis; ABANDA ABANDA, då hamnar den alltid först i Er adressbok, och viruset när det kommer och ”hälsar på”, det får ju tvärstopp nu, och kan inte komma vidare alls... och allt blir förhoppningsvis lugnt. Jag har haft denna emailadress i min dator nu i snart 4 år, och det är lugnt... Hellugnt....

 

Så ta väl tillvara på Er dator, så kommer den att hålla länge, käka inte vid datorn, och drick inte grogg vid datorn,,,, En droppe cocacola kan ruinera hela ditt tangentbord vet ni va!! Min dator är ett zoo. Idag så har jag lagt dit ½ tesked av yoghurt, väntat 5 minuter tills droppen var omringad av små myror, och sedan tagit ett blött toapapper och bara tagit hela gängen med myror.

 

Jag har sprungit runt 15 gånger nu ut till toan och spolat ner det blöta pappret med runt 15 myror inkletat däri, så jag räknar med att jag har tagit ifrån underställningen av min bildskärm runt 250 små myror, och det kommer hela tiden fortfarande nya och nya och nya... Hur många små myror kan det leva i en bildskärm egentligen, helt fantastiskt egentligen....

 

Idag så kände jag för en gång skull i livet att jag skulle ta mig en lutare. Klockan var runt 12.30, så jag tillät mig tänkte jag, runt 30 minuters vilande ifrån mitt slitgöra härhemma.... Går upp på sovrummet och försöker somna in. Jag ligger där och lyssnar ifrån det öppna fönstret, och hör hela kakafonin av fåglar utanför som leker, jagar eller dansar med varandra och det är serenader ifrån varenda gren i träden utanför.

 

Jag funderar och kommer ihåg hemifrån där man lätt kunde somna in på gräsmattan i trädgården när man bodde hemma hos mor och far. Man somnade busenkelt till ljudet av den ljudmatta som bestod av fiskmåsar, kråkor, skator, bofinkar, gråsparvar, pilfinkar, domherrar och blåmesar. Man snusade och sov så himla gott tills morsan kom ut och ruskade i en och meddelade att middagen var klar....... Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCLII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Jag kommer också ihåg vid alla de enormt många tillfällen när vi åkte ut på öarna för att bada och sola, och ha det gött med familjen. Likadant där, man somnade in som en liten gris efter kaffet och badet, och där skränade fiskmåsarna, och där susade motorbåtarna förbi i en evig ström av oljud. Man blev inte störd av nåt kändes det som, och man nådde komasömnen ganska snabbt.

 

Nu funderade jag i Chaiyaphum i vårt sovrum medans jag fösökte att somna in, hur några tuppfanskap hela tiden väcker mig vareviga natt i en aldrig sinande ström. Jag upplever det verkligen som urjobbigt, och jag verkligen hatar de jävvla skit-fåglarna. Jag sover i den djupaste sömn som finns, har glömt namnet, men komasömn duger bra...

 

Man sover så djupt så det känns som om någon drar upp en ifrån en djup brunn, och när man kommer upp på brunnskanten, så hör man fanskapet utanför med sitt kuckeliku.... Aldrig att duvor, thai-kråkor eller småfåglarna väcker en, aldrig... men tuppfjantarna.... Det enda jag hoppas på är att ödet skall vara mig nådigt, och att sömnlöshet av allvarlig grad skall drabba de 2 familjer som har köpt in dessa värdelösa skitfåglar som terrar hela gatan...

 

Jag berättade ju lite grand förut om mina intentioner att försöka få till ett lån hos banken här i Thailand. Lånet går alltså till Yongyut som då blir låntagare, och så blir jag och min ”inkomst” då garant för lånet, plus att naturligt vis även huset läggs som pant antar jag. Det är en hel dröse med krav som banken ställer, men jag tog inte just nu reda på exakt alla detaljer, jag ville först ha reda på vilka procentsatser vi pratar om.

 

Jag har en broschyr ifrån Bangkok Bank, och den är fullständigt oläsbar för mig. Yongyut, kämpar på som fasen och all heder till henne, men det är inte enkelt för en tös med så enkel bakgrund att förstå banker, och deras schackrande fram och åter med räntesatser, och olika tidsrymder för betalningar hit och dit.

 

Jag har startat processen med att försöka att uppfylla det första kravet som banken ställer, och det är att jag skall presentera ett kontoutdrag ifrån Sverige över mitt bankkonto där. Sedan översätta det till engelska, eller thai det vete skam just nu. Jag har mailat NORDEA, och detta kontoutdrag ligger nu sedan 10 dagar tillbaka i posten till mig här i Thailand.

 

Jag tänker sedan be Yutin om hjälp, min svåger, han är ju lärare och förstår på ett helt annat sätt bankaffärer än vad Yongyut gör. Sedan får vi nysta och härja, och ta en sak i sänder. Men räntemässigt så ser jag, och så förklarar Yongyut, men jag kan inte lita till 100% till hennes förklaring tråkigt nog. Jag ser då att räntan de första 3 åren blir 2,75%, och efter det så är det helt ”blurrigt”, det talas om räntor på runt 5,5-6%.

 

Mitt resonemang är i alla fall att om vi kan ta ett banklån, och betala som sjuttan i tre år, och med endast 2,75% istället för nuvarande 6,5% ränta, så borde ju lånet kunna pröjsas av mycket snabbare. En ekvation att göra är att jag betalar 20.000 baht per månad, och 6,5% ränta på 1,5 miljoner baht är då 8.125 baht per månad idag. Med 2,75% ränta så är räntan 4.125 baht.

 

Jag betalar då av huset med extra 4.000 baht per månad. På 3 år så kommer jag att kunna avbetala huset med extra 144.000 baht. Dock så blir vi ju inte ”belönade” av banken för att vi betalar av detta lån snabbare. De vill ju gärna lägga lånet på 10 år, och jag vill lägga det på 6 eller 7 år. Så banken kommer ju att ”straffa” oss med att vi får betala 50% av den ränta som uteblir, för att vi eventuellt skulle betala av lånet snabbare än dessa 10 år.

 

Men nu kommer det kanske allra viktigaste för oss. När vi får och OM vi får detta banklån, så kan vi ju betala av huset på studs till husägaren som vi köpt huset av, och som idag har gett oss ett lån till 6,5%. De sitter med ägardokumenten till huset och marken. Och om något skulle hända antingen mig eller Yongyut eller dom själva, så kan ju släktingar komma in och skapa problem för den av oss som finns kvar i livet. Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCLIII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.... Så med ett banklån, så kommer Yongyut att sitta som ägare till huset på direkten, och alla är nöjda. Och så känner man sig bra mycket mer trygg i sitt boende. Men innan vi kommer dit så kan det vara en lång väg att gå. Jag har förvarnat Yongyut att det är inte bara att knata in på banken, och sedan säga ja och sedan leva lyckliga hela livet. Det är många saker att tänka på, vilket ju man vet via erfareneheter ifrån Sverige.

 

Vad blir räntan exakt?, vad händer efter 3 år med räntan,, den kommer väl antagligen att följa ett index av något slag antar jag, och där vet man ju inte mycket i ett land som Thailand. Och hur mycket blir jag ”straffad” när jag kommer att kämpa, och betala lite snabbare än lånet löper på? Vidare blir där att betala en kontantinsats?

Och hur mycket blir det att betala kontant till att registrera om huset till ett nytt namn, 50-80.000 baht?

 

Och vilket belopp handlar det om när vi måste ta en brandförsäkring, och kanske en livförsäkring 20-30.000 baht? Och sedan kommer också banken att ta 1 månad i förskott som betalning. Så det första som jag ser är då att en stor del av de 144.000 baht som vi ”tjänar” på en lägre räntesats på banklånet, försvinner snabbt ut genom skorstenen genom dessa ”avgifter” som jag beskrivit ovan, eller hur?

 

Yongyut tyckte ju att det inte var sant för vi skulle kunna låna ”mer” än vi behövde, och kunde betala dessa avgifter på det sättet. Hon förstår inte själva grejen med låna pengar kanske. Det som lånas skall också betalas tillbaka, så det blir som jag skrev ovan... Vi kommer kanske att ”tjäna” med stor tur runt 30.000 baht under dessa 3 år totalt netto netto.

 

Men sedan så tillkommer då som sista grej den straffavgift jag nämnt ovan, om vi nu betalar av snabbare, och hur mycket blir det då??? Kanske 50.000 baht?? DÅ har vi ju inte tjänat en spänn på att kämpa med banken, inte ett skit!! Så allt är inte guld som glimmar skrev ju någon mer förnuftig än mig!!! Men vi kör på, och kommer att göra ett riktigt försök med denna grejen. Ägarförhållandet är den stora och viktiga grejen för oss just nu, och om det skulle kosta oss en liten extra slant i slutändan, så må det vara OK...

 

Nu avvaktar jag mitt kontoutdrag för år 2012, och sedan skall det översändas och översättas till thailändska, och intygas av Foreign Affairs antar jag..... Här kanske Mackfaktorn, har lite tips om hur göra....Och sedan är det hela igång....Det skall i alla fall bli kul, eller blir det grymt irriterande, att se hur detta utfaller. Skulle vi komma så långt, så de säger att vår ansökan är komplett, och vi måste vänta på beslut, så brukar Bangkok bank ta cirka 3 månader på sig för att kolla och godkänna lånen.

 

Åt vilket håll växer ananasen, uppåt eller neråt? Kokosnötterna? Uppåt eller neråt. Papayan? Uppåt eller neråt? Bananklasen? Uppåt eller neråt? Ja frågorna är många här nere i mitt snärjiga liv, och svaren är livsviktiga. En fråga som man fullständigt skiter i hemma i Sverige, är här alldeles utomordentligt viktig för ens sinnesfrid, hahaha!!!!

 

Jösses vad många löjliga frågor ovan,,,,, men fundera på dom, och fundera på bananerna, alltså fingerbananerna här i Thailand, modell. Guej Naam-wha, Guej Khaa samt Guej Hohm. Jag återkommer i nästa kapitel med lite bildbevis till Er... Om det är viktigt, ja fasen kanonviktiga grejor ju.... Hade jag frågat om det skall vara is i gin och tonic, då hade ju ingen undrat....

 

Lite onödig vetenskap och kunskap........ En thai kan omöjligen skratta utan att helt täcka munnen med sin öppna hand. Däremot så är det inga problem att strunta i att täcka munnen med sin öppna hand när man hostar eller nyser...... Man löser ett problem i Thailand, genom att folk som INTE är sjuka skaffar munskydd, de som sprider skiten bryr sig inte nämvärt, ganska lustigt faktiskt dessa situationer härborta...

 

Vilken skillnad det är ändå mellan folk i olika länder......Är det detta som är ett s.k. mångkulturellt inslag bland människorna, eller är det enbart ren och skär pissedålig uppfostran? Ja det som är naturligt för vissa, är en ren och skär katastrof för andra. Är det bra eller dåligt att vi är olika? Är det då bra eller dåligt att bli smittade via nysningar och hostningar? Ja det är ju svårt att svara ja i alla lägen, och jamsa med, och aldrig ta ställning som den sterila och neutrala åsiktsmaffian gör hemma i Sverige.

 

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCLIV, Thailand

Foto banan, ananas, papaya,

 

Hade litet snack med en polare, som säkert läser detta också, han vet ju att jag tänker på honom. Det handlar alltså INTE om lån, utan om något helt annat. Jag spekulerar och härjar nu, och det gäller ju egentligen inte någon speciell människa, utan mer rent allmänt. Jo f alang åker till Thailand, f alang träffar thaidam och gifter sig..... f alang har stor-drömmen om sin paradisö, vilket är att flytta till Thailand och bo där tiden ut, och bara mysa och ha det bra...

 

Men under tiden så tar han hem sin thaidam till Sverige i väntan på flytten ner.... Nu plötsligt rotar sig thaidamen, dessutom skaffar de kanske barn, kvinnan får ett personnummer, får snabbt ett medborgarskap, och barnet har bådadera, och kanske t.om börjat skolan. Och sedan vill varken dam eller barn flytta tillbaka till Thailand, varför skulle de egentligen...I Sverige finns ju precis allting det som de drömt om.....

 

Och nu står mannen där med sina egna drömmar. Efter ett helt liv fullt av arbete och drömmar, vilket möjliggjort i första läget, att de träffades överhuvudtaget, så är nu hans drömmar fullständigt i kras... Allt arbete som möjliggjort allt detta för kvinnan och barnet. Kontentan av allt detta.......Ta inte med Era fruar till Sverige, om ni nu inte måste det p.gr.a. att ni kanske inte är så gamla.....

 

Bilda familjen, och låt allting förbli i Thailand, och skapa din plattform där. Annars blir det paj utav dina egna drömmar,,, och du har arbetat fullständigt förgäves ett helt liv... Detta scenario gäller ju då förstås om man närt en dröm vill säga. Alltför många människor är inga drömmare, är inte kapabla att drömma, och bryr sig inte om annat än passivt låta tiden passera revy. För att sedan på gamle-dar kanske på sin höjd skaka på huvudet lite grand och säga att – ” folk då inte kan sitta stilla – Och irrar hit och dit, var e min medicin”???

 

Jo jag lovade ju att återkomma om bananer och hur dom växer........ Jag i min lilla värld trodde det var helt givet att bananerna växer som dom skall göra, alltså som all annan frukt, låt oss kalla bananen för frukt snälla, alltså uppifrån och ner.. Men icke sa Nicke, kolla bilden härovan,,,, de växer sjuttanimej nerifrån och uppåt, trotsar alltså gravitationen..... DET visste ni inte va? Även Ananasen växer ”uppåt”.... jösses va värdelöst att skriva om detta....

 

Förresten på tal om saker som händer utanför min lilla värld här ute bland risfälten, så kan det meddelas att vårt kära ”hatobjekt” Pattaya därnere vid havet, eller som det ibland refereras till ”syndens näste”, så timar sig följande nu. Thailand överväger starkt nu att frångå sina extrema principer att aldrig bry sig om något annat än sig själva.

 

I detta fallet har har de allvarliga funderingar på att anta ett förslag på namnbyte på Pattaya från en av de senaste inslagen i den nya demografin´s medlemmar, en sketfull ryss stapplande fram på beachroaden. Denne genuint trevlige och språk-kunnige (som alltid), föreslog för en polis som just stod i begrepp att stjäla 200 baht av en hjälmlös falang, att de skulle döpa denna skithåla till ”St. Pattayaburg” istället....

 

Och detta mestadels beroende på den enorma mängd av ryssar som nu över-svämmar Thailand, och gör Thailand till en MYCKET mindre trevlig bekantskap på sin dyrköpta semester... Det spekuleras redan mycket bland falanger/utlänningar världen över hur trevligt och tillmötesgående folket i Malaysia, Kambodja, Vietnam, Burma (Myamar) samt Philippinerna är. Och även hur fin oftast deras kustlinje är och priserna börjar bli mer och mer attraktivt de också....

 

För sanningen är nog att de flesta människor gör det de kan för att undvika dessa fylletrattar och noll språkkunniga människor, som inte ännu har varit utanför Rysslands gränser i tillräckligt hög grad, och skaffat sig vana att umgås med människor, annat än gamla utdöende kommunister som velat choppa av dom hövvet så fort tillfälle gavs...

 

Nä ryssarna kommer att knäcka Thailand, det är då säkert. Thailand ser bara ”baht och dollar-sedlar”, och struntar varifrån dessa kommer. Men det kommer att bli en intressant kraftmätning när Ryssmaffian sätter klorna i prostitutionen och barverksamheten, och sedan den kriminella marknaden. Thai kommer att vara som små möss i sina lama korrumperade försök att klara den situationen....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCLV, Thailand

 

Nu har Thailands myndigheter äntligen bestämt att lärare inte längre får sälja saker till sina elever i skolan och under lektionerna. Lärare har ju utav hävd alltid varit den dominerande företeelsen i de byar som de bott i, de har ju alltid i stort sett varit de enda tidigare som kunnat läsa och skriva, vilket då gett dom en säregen position i samhället.

 

Dessa lärare är ju då som människor är utav ohejdad vana, alltså manupulativa, vi är egoistiska, och vi är giriga efter pengar och efter makt över andra. Vi skall inte gå in på så mycket lärarnas position i det klart uttalade thailändska klassamhället, men kan helt kort säga att både de själva som andra thai ser upp till dessa människor, precis som om det är något märkvärdigt att vara en sleten lärare.

 

Lärarna har dragit stor nytta hela tiden över sin position, och de har då om vi skall återgå till ämnet, alltid utav hävd ”sålt” saker till sina elever och deras föräldrar. Deras position som lärare, har ju gjort att de har kunnat sätta rejäl press på eleverna, och deras föräldrar. Detta har då gett lärarna en sidoinkomst, som i flera fall varit ganska lukrativt, på toppen av den redan hyggliga lönen som de haft.

 

De saker som lärarna mestadels har sålt till sina elever har då varit; kosmetiska produkter, olika försäkringar samt diet-produkter. Många gånger så kan man ju tänka sig i vilken dilemma vissa familjer hamnat i, då läraren tittar dom in i ögonen och menar på att de borde nog köpa dessa saker.

 

Men men men, bra att Thailand tar tag i en sak i taget, sedan kan de ju pröva att sätta stopp för brännvin och rökande inom skolområdet. Att sätta upp papperskorgar och lära barnen att hålla rent efter sig... Sedan kanske Thailand kan gå över till polisen, och se vad man kan göra inom den korrumperade yrkeskåren.

 

Men vänta, det går ju kanske inte för sig, då får man ju genast också börja med immigration-personalen, och sedan kanske tulltjänstemännen, och sedan alla statligt och kommunalt anställda människor, och sedan får man ävenledes ge sig på politikerna. Ni förstår att detta handlar om ett helt land att förändra...

 

”Thailand is amazing” sägs det, och jag håller med i mångt och mycket. Att vara gift i ett mångkulturellt förhållande är antagligen bra mycket mer varierande, irriterande, underhållande än att ha ett vanligt falang/falang-äktenskap. Det är t.om mer tilltalande att dö och begravas i Thailand än i t,ex, Sverige och Göteborg som jag kommer ifrån.

 

Tänk Er jag dör plötsligt hemma i Göteborg, jag hamnar i en kyrka antagligen någonstans i V. Frölunda vilken är min födelseort. Det samlas kanske i bästa fall runt 5-6st människor vilka då torde vara de allra närmaste anhöriga man har. Prästen hinner inte ens ropandes avsluta bön och tal, innan man hör åhörarna mumla till varandra nerifrån kyrkbänkarna... – ” Undra om den snåle faann tänker bjuda på tårta, eller blir det köpta kanelbullar ifrån COOP?”

 

Här i Thailand, så dör man knalla och fall förhoppningsvis, man hamnar hos det lokala templet, där dom friserar till en. Mina anhöriga här runt 200st kommer på min kremering, och då kommer det också naturligtvis de vanliga gratisätarna, som aldrig missar en tillställning där det bjudes på mat och dryck... ”Glädjen” står högt i tak och där finns en scen med brudar som dansar, där finns ett band som spelar musik, och gästerna fröjdas åt en evigt rinnande ström av drinkar och mat....

 

Efteråt säger dom till varandra, - ”Den här falangen var inte så himla dum ändå, partyt var ju kanon ju..” Så frågan kvarstår, var någonstans vill man dö då? Hemma i Sverige, med garanti på att hamna i hillvittet tillsammans med de gäster som var närvarande. Eller hamna som ett par rökpuffar uppe i skyn i Thailand, sedan segla iväg, och sedan är man knappt ens ett minne längre bland folk.

 

Man har troligtvis sitt fotografi stående på ena väggen till åminnelse, och det är fräckt och coolt.... Men jag för min del kommer ju nog att sakna folk, som kanske skulle kunna komma ihåg några av de små ”bragder” man gjorde i unga år... Någon som vet vad man uträttat i livet..... men för övrigt 100 gånger hellre att falla ifrån i Thailand än i Sverige....

 

Man kan nog i korthet förklara skillnaden mellan begravningssätten i Thailand och Sverige med ett engelskt uttryck....... Thailand riktar in sig på ”fun” i funeral", liksom vi också gjorde för några 100 år sedan....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCLVI, Thailand

Foto 2640,

 

Nu är det skördetid för de små baljeformade småärtorna, det är nog inga ärtor, mer frön vågar jag säga. De växer på trän, och anses som ett kanongott ”snacks” här i Isaan, kanske i Thailand i övrigt också, vet dock inte det... Det finns en nackdel med dom, och det är att de skapar en urdålig andredräkt faktiskt... Så de flesta som äter dom är gifta, och bryr sig kanske inte lika mycket som de ogifta..... (hahaha).

 

På tal om Isaan, och Thailand och berättelser ifrån olika utlänningar (falanger) som strandat härnere, och gift sig och ofta fått barn, så är det en del som är värda att återberättas. Det som dock oftast kommer till sinnet när man hör dessa berättelser är ju hur fullständigt menlösa en del av dessa falanger är i sitt interagerande med den inhemska befolkningen.

 

OK det är ju jättesvårt att sätta på pränt på vilket sätt som är det absolut bästa att uppföra sig i alla väder, det är ju upp till olika familjer och olika situationer, så ett alltigenom lättfattligt facit finns tyvärr inte till hands. Men det finns ett par berättelser som man hör, och som skrämmer mig i alla fall, och som visar faktiskt hur stupida och dumma vi är stundtals, och visar också hur bra vi falanger också kan vara stundtals.

 

Falang 1 – engelsman (förstås) gift och boende med barn här i Isaan. De får höra att en munk har dött i trakten, och det är en stor grej härborta tydligen bland folk. Men anledningen till det och varför, är det nog ingen som vet utanför de thailändska kretsarna. Om det upprör känslomässigt lika mycket/litet som när pastor Friberg dog hemma i Järnbrott, det vet jag inte. Men en sak vet jag, att det nu är tillfälle att ”visa upp sig”, och som vi säger ”visa sig på styva linan” för thai.

 

Folket ”samlas” till fest och party med musik, en stor scen med dansare, ett popband, mat i mängder och sprit och öl i mängder. Där finns folk på denna begravningsfest för munken ifrån flertalet byar. Falangen får order ifrån sin thaifru att de skall åka och ”handla” i affären. De handlar tills det knappt får plats mer i bilen, och de åker iväg. De kommer fram till festen, och nu langar de upp alla sina saker på ett bord som anvisas dom. Det krävs 3 stora bord så allting får plats.

 

Räkningen för allting gick på 9.000 baht, vilket falangen betalade, för detta handlade om att visa upp att just deras ”by” var generösa, och kunde skänka saker till festen till munkens ära. Vad denne stackars okunnige sate ifrån mörkaste och mest ignoranta England inte fattade, trots sina 8 år boendes här i Thailand, var att detta handlade inte om deras by, det handlade om att hans fru ville visa sig på styva linan och få en massa pluspoäng inför kommande liv efter detta. Kvar stod endast den otrogne falangen med en ännu tommare plånbok....

 

Han sade att detta var den mest fantastiska fest man kunde tänka sig, och att han kunde glädja ”byn” hans med detta, gjorde det mer än värt pengarna som försvann.... När han konfronterades av andra människor som berättade för honom att det handlade inte om byn, det handlade om att han länsades på 9.000 baht enkom för att hans fru ville imponera på sina medmänniskor.... Han blev sketsur, och lade helt på locket efter detta.....tyckandes då avslutningsvis att alla andra var dumma i huvudet, och att de inte var villiga att assimilera sig så som han var....

 

Näste gubbe är en ännu värre engelsman, de verkar ju vara rejält akterseglade dessa engelsmän. De gränsar ju nästan till amerikanarna till att vara extremt dåligt utbildade i saker och ting, både innanför och utanför sitt egna lands gränser. England som haft alla sin kolonier, och sitt ”stora” förflutna, består numera av en befolkning som är extremt dåligt utbildad.

 

 

I alla fall denna engelsman gift sedan drygt 12 år tillbaka och boendes häruppe i Isaan nu runt 8 år (!!!) Fick en vacker dag höra av sin fru att hennes yngste broder skulle bli munk. Ni vet det där när en ungdom skall in på någon månad cirka, och leva i templet och vara med munkarna och få känna på det livet antar jag. Nu skulle det då anordnas den alltid återkommande festen för att fira hans munkdom, eller vad man skall säga.... Forts. nästa kapitel......

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCLVII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Man klipper ju pojken, har partaj och sedan kör man i en stor lång radda en massa bilar, där den första bilen har en stol på flaket, och där sitter pojken i munkkläder och rakat huvud så alla kan se. Hans prisas och äras lika mycket som vilken kung som helst.. Pojken köres till templet ,och där försvinner han inför sin moders ögon för en hel månad. Hon får INTE ens röra honom, hon är ju kvinna nu,, så deras adjö blir mer till ett leende...

 

Festen fortsätter nu med ett grymt kalas med grisar, en jättescen som hade gjort Bruce Springsteen jättestolt med popband och snygga tjejer som importerats från en annan storstad, som dansade till bandets musik... Polisen kommer också på besök, och de vill ju ha ”sitt” så de avkräver 4.000 baht till sin julkassa som de kallar det denna vackra dag.... men det är ju egentligen extra tilldelning på deras lön...

 

Kalaset gick till slut på 150.000 baht, styvt 35.000 svenska kronor. Idioten förklarade sedan storvulet att ”har man det inte, har har man det inte”, menandes om man inte fattar thaikultur, så fattar man inte thaikultur, och sade att det var en grym fest, och han skulle gärna göra om det igen.... Ni fattar att thai tror vi är idioter va?? Vi är fullständiga idioter vissa av oss falanger.....Dessa människor lär sig aldrig, har ingen aning om någonting och låter sig bara utnyttjas utan att fatta ett dyft...

 

Min idol i detta sammanhang är också en engelsman, och han nämnde att hans fru kom till honom och nämnde att en munk dött nyss och att de skulle gå på party. Killen visste exakt vad som förväntades av honom, och han säger till sin fru..... – ”darling we go to the party and I will gladly pay 1.000 baht, is that OK?”... YES sade ju hans fru mycket glad över sin generöse falang-make.

 

OK fortsatte han – ”If I stay home, and I give you 2.000 baht is THAT OK?”... OH YES skrek hon, och på det sättet så kunde han sitta hemma och mysa, istället för att gå på nåt som inte alls var roligt honom. Thai pratar thai och inget annat, och det blir jobbigt efter 1 timme på en sådan fest, så det var ju en himla bra lösning..... men livet är varierande härborta, och man måste faktiskt i vissa lägen försöka att skärpa till sig lite grand....

 

Ni läsare som vet allt, nu skall ni få chansen att pröva, och se om ni vet i vilken ordning som följande djur har varit ”vän” till människan. Alltså hur länge årsmässigt som djuren varit domesticerade, ta det äldsta först o.s.v. OK googla är ni ju jääkligt bra på har jag märkt, men innan ni gör Ert vanliga fuskande, se hur många djur ni klarar utifrån egen ”huvud”, här kommer dom då:

 

a - Hönan

b - Elefanten

c - Katten

d - Kamelen

e - Hunden

f - Laman

g - Hästen

h - Grisen

i - Fåret

j – Kon

 

Så lycka till, i nästa kapitel kommer svaren.... får se Er allmänskap, lovar att inte lämna ut namnen så var inte oroliga....... Men det kan vara lurigt detta faktiskt...

 

Så det var det det.. Nu raskt över till något annat i detta kapitel.... Det är nu idag, och har varit under ett par dagar nu, ruskigt kallt här i isaan. Vi har idag på förmiddagen runt 18 grader, det kommer väl att gå upp några grader tror jag, men inte mycket... Det var runt 15 grader i natt och här är 15 grader svinkallt faktiskt.... Regnet hänger i luften så jag har ingen lust att ens gå ut och cykla tror jag... Får hoppas på bättre väder imorgon.

 

Jag tänker på de turister som kommer hit till Thailand i massor, och speciellt nu i december och januari, tänk att betala som många gör hutlösa belopp för sommar och värme, och så dimper man ner i 18 grader.... Tur att de flesta turisterna inte alls hamnar häruppe bland risfälten, utan kanske mer nere vid kustbandet, där är det ju oftast i alla fall mycket goare klimat....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCLVIII, Thailand

 

OK, så här här blev ordningen inbördes mellan dessa ”husdjur” om man nu kan kalla dom för det..... Hur många rätt fick ni nu då??? Lurigt i alla fall att veta va?

 

 

a – Hunden 30.000 år

b – Grisen 11.000 år

b – Fåret 11.000 år

d – Kon 10.000 år

d – Katten 10.000 år

f – Hästen 9.000 år

g – Hönan 8.000 år

h – Kamelen 6.000 år

i – Laman 5.500 år

j – Elefanten 4.000 år

 

Detta var nog antingen det mest ointressanta ämne som jag har haft uppe under 5 år nu i bloggen, eller så är ni läsare de mest ointellektuella som flanerar på denna planet, jag tror på det senare faktiskt.....

 

”Våran” marknad är ju slut nu efter styvt 12 dagars säljande, knöande och prutande och allmänt stökigt här i stan. Men det är ju helkul faktiskt att gå runt och kolla in vad de säljer, och vad man skall skjuta på, och vilka attraktioner som finns att tillgå. Det är ju exakt detsamma på vilken marknad man än rantar runt på.

 

Men man är ju inte mer än människa, och man hoppas på det där lilla extra att hitta och köpa som är fräckt, tufft, eller kanske ovanligt, och det skall vara billigt relativt sett. Jag brukar aldrig finna nåt speciellt. Dock så har jag ju funnit snäckskal i snyggt mönster som man skall hänga på väggen, fräcka klockor, tyg till en bordsduk som Yongyut skall sy till för oss, 5st läsglasögon 50 baht per styck, solglasögon samt förstorings-glas...

 

Trängseln är enorm, och värmen är enorm, och man ser människor precis överallt. Hemma så är man ju van vid 9 miljoner svenskar, men det är jäkkligt jobbigt att vänja sig vid 66 miljoner thaiare skall ni veta. Precis vart man än vänder sig så finns där en thai, och det känns precis som om man är i vägen i stort sett hela tiden, jääkkligt jobbigt skall ni veta stundtals.... Ibland så vill man bara stanna hemma och njuta lite av ensamheten, och höra vindbruset högt däruppe i tallarna, nä sattan...det var ju Norrland det....

 

Jg kollar på ungarna när de åker berg och dalbana, när ungarna skjuter på olika saker, allt och ingenting finns där att skjuta på. Och de har också den där grejen som jag riktigt hatar. Jag är, skall jag säga, hyggligt duktig faktiskt på att skjuta på saker och ting, och att kasta på saker och ting. Pilbåge, slangbella och kasta sten är ju min huvudidrott när man var liten... vid sidan av fotbollen då....Lite indian över en alltså...

 

Nu kommer jag fram till den där grejen som gör mig mest tokig av allting på en marknad eller tivoli. Och det är där det sitter uppmonterat ballonger på väggen, träffa med en dartpil 3st och vinn ett pris.... Jag säger bara det.. Är detta ”riggat” eller? Jag träffar alltid de 2 första och den tredje skiter sig ALLTID, jag träffar aldrig den tredje faann, och får inget pris.

 

Detta har blivit ett problem för mig psykiskt, och sitter inmurat i mitt inre... så jag dras alltså per automatik till dessa ballonger vareviga år. Jag smög in i år, sade inget till Yongyut, för hon är så himla knasig för hon flabbar bara åt mig ,och tar mig inte på riktigt allvar. Jag lade hela 400 baht på det, och kom ut ifrån marknaden igen med NOLL jääkla vinster.. jag hatar att kasta pil...

 

Och så är jag lite halvfascinerad ävenledes av dessa ormar som alltid följer dessa de största marknaderna. Elefanter och sådant är man ju så van vid nu, och de är så tråkiga, så desa vill man helst inte se bli utnyttjade av dessa idioter som tvingar ut dom på asfalt och cementvägar med sina fötter som är ämnade för djungel och inte asfalt..... Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCLIX, Thailand

Foto 2595, 2596

 

Forts. från förra kapitlet... Men däremot så kollar jag gärna på ormar. Ända fram tills dess att jag kommer ihåg året innan, och året innan, och året innan. Alltid samma sak. Där ligger en enormt stor pytonorm och vid sidan ligger lillebror pytonorm. Bägge dessa familjemedlemmar är så ända in i norden trötta och hängiga, så de orkar fasen knappt ens titta på oss människor.

 

Det sägs ju att ormarna har fått något slags ”medel” i sig så de är lugna och fina. Men detta är närmast att likna vid djurplågeri, och det är riktigt ledsamt att se ett vilt djur behandlas så, som thaiarna och ävenledes andra folkslag behandlar sina djur....I ordets rätta bemärkelse så kan man undra vem av dem som är ”djuret”.....

 

Varje morgon här hos mig börjar nästan alltid, och då skall ni veta att jag högst tillfällighetsvis har glömt tuppfan, morgonen brukar börja nu det sista året eller så, med att det hörs ett högt tut tut, tut tut, och tut tut... Det är moppe-restauranten som kommer och vill sälja sina godsaker till hågade thaiare. Klockan är då runt 08.00...

 

Och hågade thaiare finns det precis överallt. Thai föds hågade, om dom inte skulle födas hågade, så tvingas de snart till det av ambiösa föräldrar i uppfostringssyfte.... Maten har en status i Thailand som är som guld i falangland. Ser eller hör thai tut tut i vilken form eller färg som helst ute på vägarna, så spelar det ingen roll om det ser smutsigt äckligt eller otrevligt ut, dit sticker dom, och dom är enormt intresserade och sugna på att köpa den mat eller de råvaror som finns till försäljning.

 

Jag kan inte rabbla allting som finns på dessa moppar men kolla fotona jag tog nu senast, man ser kokta småfågelägg, myrägg, stekta eller rostade insekter, ananas, papaya, som tam, kyckling, griskött, kokött, sallader av ALLA de slag, plus en enorm mängd ytterligare saker, jag försökte att räkna, men orkade inte bry mig för mycket, men där hängde garanterat INTE under 100 plastpåsar med saker till försäljning på den moppen....

 

Thai flockas som vi gör runt godiskiosken alldeles innan filmen börjar i bion hemmavid. Mopperestauranten blir plötsligt en ”samlingsplats”, och fler kommer och det pratas, och skämtas, och skrattas, jag falang är ju där så många skrönor dras ju fram. Och tanten som jag hjälpte på fötter när hon fallit här i området, såg att jag kollade in småfågeläggen, och sträckte sig helt sonika, och köpte påsen, och gav den till mig.

 

Alltunder det att hon referade hela den morgonen, fram till att den snälla falangen kom och räddade livet på henne, det blev många såna där goa ”ljud” som thai har för sig, ni vet – ” Ooo....oohå.. phee” plus flera andra ljud..... arbetarna från bygget härintill kom också och ville köpa mat..

 

Här finns absolut inga medtag till jobbet för att leva ekonomiskt rätt och riktigt. Här käkar man 3 middagar, och de skall vara färska, och inget som man tinat upp inte, det skulle aldrig duga till en thai..... Behöver jag säga att ekonomi inte är deras huvudämne i skolan eller i livet.....

 

Till slut så sticker moppen iväg överlycklig, för så här mycket har han inte sålt på en morgon som denna på mycket mycket länge...... Han gillar denna ”falanggata”.... Thaiarna här är kanon, och falangerna är hyggliga de också....... Jag går in till mitt, och tar kameran, med några foton tagna därute med mig, och dessa visar jag här och nu....

 

OK en till sådan där sak man skall gissa, men nu handlar det inte om att ha ”rätt” i samma bemärkelse, utan vad tycker ni rent intiutivt? Vad tycker ni själva är viktigast..... För min egna del så kanske man saknar elden här som ett viktigt alternativ. Det var elden som gjorde att vi faktiskt överhuvudtaget kunde utvecklas som vi som art gjort. Äta kött är en sak, men äta rått kött i längden funkar nog inte på oss människor som i grunden är växtätare...

 

Så jag röstar på att elden är kanske den viktigaste ”uppfinningen”... Nu är ju inte elden kanske en uppfinning i den bemärkelsen. Men är hjulet det då? Vi använde ju stenar och stockar som ”hjul” INNAN vi fick fram hjulet, men principen var ju kommen ifrån naturen liksom också elden var....Hur tänker ni andra???

 

Vilken uppfinning är enligt din mening historiens viktigaste?

 

- Ångmaskinen

- Pengar

- Teleskopet

- Det mekaniska uret

- Flygmaskinen

- Penicillin

- Plogen

- Skriftspråket

- Hjulet

- Gutenbergs tryckpress

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCLX (1.360), Thailand

 

Om jag själv får spekulera lite till bland de som verkligen finns på listan, så faller nog mitt val ganska lätt och snabbt på ”skriftspråket”. Jag är ingen utbildad forskare eller så, men lite har man ju läst, och i min värld i alla fall så är nog skriftspråket den sak som jag tror gjorde att vi människor överhuvudtaget kunde börja dra ”nytta” av varandra, och utvecklas mot en den framtid som vi ser idag.

 

Att stå harklande och slå oss själva på bröstet, eller kanske stå där och försöka vissla på varandra när vi undrar var bästa fiskestället är, eller vad den och den pälsen kostar, är nog kanske inte bästa lösningen. Vi var helt enkelt tvungna att ha ett skriftspråk för att kunna lagra information och för att kunna låta andra få ta del av den informationen. Så rösten är solklar för min del i alla fall!

 

Idag (tisdag) så cyklade Ingemar och jag ut en sväng. Vi körde en snäll sväng för Ingemar är en liten latoxe, och vill inte göra för stora utsvävningar.... jag tror att det snart är dags att köra en ”luring” med honom, så att han ovetandes kommer att cykla runt 4 mil, det är bara nyttigt för denna öldrickande 69:taggare....

 

Idag i alla fall så passerade vi ett bygge ganska långt ute bland risfälten, och jag hade visserligen sett tidigare att där försigick byggande, men denna gång så fanns där folk och t.om en falang. Vi stannade till, och det visade sig vara en kanontrevlig tysk kille ifrån Munchen, hans namn var Peter. Han var gift med en thaidam, och de hade en lite illbatting på runt 11 månader kanske (lokhung).

 

De höll på, och där byggdes det en kåk, och det skulle bli en kåk på runt 300 m2, och vara ett enplanshus då. Och där skulle vara en carpark med plats för 3 bilar, så det var en rejält stycke land som han bebyggde med en mur runtom. Uppskattar storleken på den muromgärdade tomten till ganska exakt 2 rai.

 

Så det blir en rejäl tomt att sköta om för honom. Men killen var trevlig, och hans fru var urtrevlig hon också, så dessa hoppas man ju att stöta på fler gånger under våra rundor. Det blev 1 stopp till, och det blev i en lite sleten by utefter vägen, och där blev det till att slafsa i sig en glass, undra varför jag aldrig går ner i vikt egentligen?

 

Isaan och Chaiyaphum är ett säreget lugnt ställe nu dessa dagar i januari 2013. Så gott som inga skandaler händer längre, eller har jag tappat stinget? Men vädret fortsätter att vara hyggligt kallt och kanongott. Usch jag riktigt hatar att prata väder. Vädersnack är ett surrogat för folk som inte klarar av att bidraga med saker i ett gott snack. Vädersnack är också det första som fegisarna tar till, fegisarna som inte vågar eller klarar av att prata något mer vettigt..

 

Idag skall vi ner till Bangkok Bank, så det blir till att dra på sig jeans och en skjorta, så man ser presentabel ut. Synd att samma möjligheterna innan man inte kommit innanför bankdörrarna. Kontoutdraget ifrån min bank i Sverige dök till slut upp härhemma i Thailand. Så nu skall de enligt Yongyut översättas. Och min fråga är på direkten, hur sjuttan översätter man ettkontoutdrag? Det är ju ytterligt lite ”allmän text” och mestadels siffror.

 

Denna otroliga mängd siffror, kan de bara inte mena att översättaren skall sitta och skriva och”översätta”, eller räcker det bara med själva rubrikerna i kontoutdraget? Så jag har sagt till Yongyut att jag vill träffa denne kille som ju lär prata engelska enligt Yongyut. Jag måste få klarhet i sådana saker som är fullständigt skitsamma för en thai tydligen. Vad är låneprocenten? Hur länge gäller den? Efter den perioden vad blir räntan? Hur stor blir månadskostnaden på lånet? Och vilken total tid skall lånet gälla?

 

Jag vet ju att bankerna här i detta konstiga landet gärna vill bestämma och styra och ställa om de mest konstiga saker, och så de tvingar på en lån på 10 år, när man bara vill ha 7 år... men det får väl gå.. Problemet blir ju att om den procent som det ju talats om (2,75%) endast gäller i 3 år, vilken enorm summa skall vi betala i 7 år då? Jag menar i den takt som vi idag betalar lånet, alltså det lån vi har idag till husägaren, så tror jag att lånet kommer att vara färdiginbetalt inom 7 års tid... Vi kommer att sitta med ett lån i 3 extra år till ingen glädje alls för oss, banken såklart gillar ju att ha kunder som skall betala ränta för ett värdelöst lån i 3 onödiga år.... Vidare rapport kommer senare....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCCLXI, Thailand

 

Återigen dessa blommor som jag är så svag för. Funfa som man ser utefter vägarna finns, verkar det som, i en aldrig sinande ström av kulörer. Jag tog idag ett gäng foton ”close up”, så att just kulörerna på ett fåtal skulle visa sig mer ordentligt och klart, så kolla bifogade foton....

 

Idag torsdag 31 januari, så lyckades jag få Ingemar att ta en högersväng i stället för rakt fram. Och den högersvängen gav oss runt 13 km extra i benen den dagen. Så istället för att komma fram till Ban Phai och sedan motorvägen hem i 9 km, så körde vi svängen runt Baan Khwaoo istället, mycket roligare runda, och lite roliga ställen att stanna och tjöta på.

 

Vi stannade hos en thaidam, som stod i en affär, och sålde det vanliga, som precis alla säljer i denna typ av affär. Ciggisar, HongThong, chips, glass, godis och lite grand av de de thainudlarna som man lägger i vatten och sedan äter upp. 5 meter vid sidan av detta så fanns damens make, och han arbetade med att laga cyklar och motorbikes, och allahanda andra saker som kunde generera lite extra pengar till familjen. Mycket kul upplägg ju....

 

Denna dam hon pratade som en stor flodvåg, hon malde på, vi talade om flera gånger att vi inte pratade thai, bara engelska, och hon bara fortsatte. Ganska kul att följa Ingemar i detta läget. Han tolkade så gott han kunde vad hon sade, ungefär som fan tolkar bibeln, och han svarade henne, och fick ena roliga blickar ibland.

 

Men hon fortsatte att prata, så jag kan gott tänka mig att hon frågade om vi varit i Baan Khwaoo ännu, medans Ingemar glatt berättade var vi bodde någonstans. Sedan frågade hon kanske hur gamla vi var, och vi svarade var vi kom ifrån... Ingemar berättade sedan att hon nog hade pratat om en fest uppe i Baan Khwaoo.... Men detta är okänt för oss matadorer...

 

Jag fattade i alla fall ingenting, och bara lyssnade på dessa två ”goingar”, hahaha!! Glassen smakade kanon i alla fall, jaja, gnäll inte, det var en skitliten smal glass vi åt, och den kostade bara 10 baht... Vi hade dessförinnan kommit fram till ett skuggigt parti utefter vägen, som för övrigt gick ute på fälten i flödande solsken och vi stannade i alla fall och drack lite.

 

Jag fick plötsligt syn på saker som växte, och som hängde ifrån ett par träd (se foto), Ingemar hade tydligen sådana i sin trädgård därhemma, jag hade aldrig sett dom förut. Han visste inte vad de heter, det frågade jag Yongyut om när vi kom hem (....), men Ingemar berättade i alla fall att hans ”jai” (svärmor) brukade göra kuddar och proppa innehållet i dessa gigantiska växande saker in i kudden.

 

Jag bröt ner en av frukterna och öppnade den på mitten och därinne var faktiskt något som liknade bomull fast i blöt form... Tydligen så torkar dom innehållet först.. Tänk va uppfinningsrika thaiarna är. Eller skall man hellre säga att de fortfarande lever nära sin natur och tar tillvara på det som finns. Precis som vi själva gjörde för några 100 år sedan, hemma vid i vår kultur.

 

Synd, verkligen synd, att allting sådant kommer att försvinna, och sedan glömmas bort, för att aldrig någonsin igen återkomma. Kunskapen kommer att vara förlorad för evigt!! Så mycket kunskap som finns häruppe i Isaan, jag ser ju Alfa här hemma när hon grejar med sin föda, och vilka saker hon använder till föda. Här finns saker i maten som antagligen Linne´aldrig ens sett, eller satt sitt namn på ännu...

 

Har kanske pratat om detta nyss, men tydligen glömt det. Men det tål att sägas igen. Det är bränningstider nu igen häruppe i Isaan, och de bränner ju här som om inte planeten Jorden betydde någonting. Denna sista vecka, och veckan innan har varit extra jobbiga, och det toppas nästan alla dagar frampå eftermiddagen att så många fält bränns på samma gång, så luften blir kvalmig, frän och man känner sig faktiskt lite illa till mods.

 

Yongyut måste varje dag stänga våra fönster, och det är omöjligt att vädra och få in hyggligt fräsch lukt. Jag tog några foton så ni ser hur thaiarna gör. De tuttar på, sedan går de och skiter eller äter eller sover, men ingen passar dessa elhärdar i alla fall, de bara brinner och alla struntar i det..

 

Men det verkar helt omöjligt här i Isaan att detta kan utvecklas till en rejäl brand. Dessa eldhärdar klipper gräset och slyn på marken, men varken buskar, träd eller löv kan elden rå på, den självdör då.... Ni kan se på mina foton hur buskarna och träden står där och mår bra, och elden rår icke på dom alls.

 

Handskak