Oktober

 

 

 

Thailand - ur min synvinkel

 

GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

 

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast.

Välkomna med Era förfrågningar,

 

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig:

 

http://www.maipenrai.se/forum/t/20349-min-transport-hur-det-fungerar-praktiskt/

Eller

http://thai-mc.com/forum/index.php?topic=7.msg4273#new

 

Eller direkt här på hemsidan, se vänster-kolumnen!

 

 

För de av Er som vill ha mailavisering varje gång som jag lägger in ett inlägg här på hemsidan, så ber jag Er att anmäla Er genom att maila till mig på:

chaiyaphum@glegolo.com

Vill ni komma i kontakt med mig så maila ävenledes!!

 

=============================================

 

 

 

Chaiyaphum MCCXLI, Thailand

 

Det är väl ändå konstigt när fördomar, kvalificerade gissningar och rena rama förutsägelser baserade på bara känsla, så pass ofta blir till sanning och verklighet. Ibland känns det nästan otäckt..... Vi har ju skrivit här i bloggen mycket tidigare om bluffsiffror och bluffstatistik när det gäller import och export som sker härifrån Thailand.

 

Det visade ju sig för snart 2 månader sedan att regeringarna hade ljugit om siffrorna för att få sig själva att framstå i en bättre dager. Jag skrev ju redan då att man troligen inte klarar av att hålla bahten mycket längre på den osannolikt höga nivå som den legat på de sista åren, det är orealistiskt och omoraliskt vad de håller på med vad det gäller den saken. Nu kom det i alla fall fram i tidningarna här att det var precis så, alltså ett ljugande i vanlig ordning.

 

I samma anda, så har man ju tidigare skrivit ganska mycket om den otäcka magkänsla man fått angående den oerhört höga frekvens och närvaro av cancer som jag märker av här, i alla fall där jag bor i Isaan. Visst cancer finns överallt, över hela jordklotet, men här.... grymt mycket 10st familjemedlemmar i min släkt här är nu döda i cancer räknat på 4 år snart...

 

Nu när man läser denna länk:

 

http://www.thaivisa.com/forum/topic/587524-dangerous-levels-of-pesticides-will-poison-thailands-food-plan/

 

Så märker man av hur konstigt Thailands ledare ser på sig själva och på sin omvärld. De tycks leva i ett vacuum av något slag, där de själva är huvudpersoner i ganska stor omfattning.

 

De säger att de vill promota sin ”mat” utomlands, och åker därför runt bland thairestauranter i andra länder bl.a. Europa och USA och ger dom betyg efter hur duktiga de är och hur bra mat de serverar.... Något som de fullständigt glömt bort är den oerhört tragiska insats de gör på sin egna hemmaplan i detta.

 

Här är det de mest skitna, smutsiga och osanitära matserveringar jag någonsin sett i hela mitt liv. Bakterierna lever på alla matställen i Thailand, precis som de fria djuren lever i nationalparkerna här. Alltså ett fritt liv utan större påverkan av människan. Nä det borde vara bättre att hålla rent framför egen dörr innan man fjantar runt i andra länder.

 

Nu har det dessutom visat sig att maten som serveras på thairestauranter utomlands som tar varor direkt ifrån Thailand, där varorna är ”grönmärkta” innehåller stundtals upp till 202 gånger mer gift än vad som är tillåtet inom EU (Europa). Inte undra på att jag reagerat tidigare, och beskrivit alla dessa människor med en tank på ryggen som lufsar runt på sina risfält och bara sprutar på för fulla muggar med all giftskit som finns plus lite till. Han som sprutar, de som äter i Thailand och de som får maten i utlandet dör i cancer, och inget förstår någonting... Grattis Thailand....

 

 

SEX STARVED

A new Army Captain was assigned to an outfit in a remote post in the Afghan Desert .

During his first inspection of the outfit, he noticed a camel hitched up behind the mess tent. He asked the Sergeant why the camel was kept there.

 

The nervous sergeant said, 'Sir, as you know, there are 250 men here on the post and no women. Sometimes the men have urges. That's why we have Molly The Camel.

The Captain said, 'I can't say that I condone this, but I can understand about the 'urges', so the camel can stay.'

 

About a month later, the Captain starts having his own 'urges'.

Crazed with passion, he asked the Sergeant to bring the camel to his tent.

Putting a ladder behind the camel, the Captain stands on the ladder, pulls his pants down and makes passionate love to the camel.

 

When he's done, he asked the Sergeant, 'Is that how the men do it?'

'No sir. They usually just ride the camel into town. That's where the girls are."

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCXLII, Thailand

 

Polarens fru Dawan kom till oss nu i måndags (igår 1 oktober 2012), jag har nämligen lovat dom att fylla i ansökan till Migrationsverket, så att hon kan förena sig med sin make igen. Dawan är alltså den kvinna som vi besökte i Khon Kaen förra veckan när jag förlängde mitt uppehållstillstånd här i Thailand.

 

Hon är alltså gift med Bertil, och hon har varit 3 månader i Sverige och bott hos honom. De gifte sig för övrigt här i Thailand innan dess när Bertil var här i 3 månader. Det är en mängd men och andra problem med detta med att fylla i en enkel ansökningshandling för att få stanna i Sverige.

 

Jag säger inte alls att det är dåligt, jag vill också gärna försvara Sverige, och inte göra det alltför enkelt och lättvindligt att komma och bosätta sig i Sverige. Så all upptänklig kontroll av folk är bra kontroll. Jag tycker att Migrationsverket är bra som är så tuffa som de är faktiskt. De släpper oftast in folk med hyggligt rent samvete, och förpassar skiten bort ifrån vårt land.

 

Men trots detta så slipper många underliga djur i vår herres hage in till vårt land. Därför brukar jag sällan eller aldrig hålla med lipsillarna som gnäller över hur tuffa Sverige är i detta. Det finns en hel värld utanför våra gränser som vill slippa in till Sverige och dra nytta av det hårda arbete som våra förfäder och vi själva lagt ner för att få detta att bli ett såpass bra land som det ändå är.

 

Allting kan bli bättre, visst, men vi kan aldrig få ett land som passar precis alla och deras nycker, det handlar faktiskt också om anpassning för den enskilde individen. Vilket många inte tycks fatta. Så när Thailand då stramar åt, och är tuffa mot oss falanger, så kanske man skall se det i ljuset hur vi själva vill att Sverige skall agera mot alla skräptyper som vill in till oss och ligga oss till last...

 

Jösses detta blev långt, jag skulle ju bara förklara att ansökningshandlingen var lite jobbig, men egentligen är den inte det alls, men när man får sitta vid ett internet som här i Thailand, där man får vänta i runt 1 minut mellan varje sidväxling, då tar det lång tid allting. Jag är en snabb skrivare, jag läste till att börja med att ansöknings-handlingen skulle ta max. 1 timme att fylla i.

 

Jag höll på i 4 timmar igår kväll, och visst var det mycket letande och pillande med all möjlig information, men det var också en massa frågor de ställde. Jag tycker dock att det är nödvändigt. Blanketten visade sig sedan vara lite lurig för den klarar inte av att ladda upp dokument större än 2 mB maximalt. När jag då imorse fick fram scannade dokument ifrån Chaiyaphum, så var Dawans passida med fotot och namnet och den informationen nästan 9mB stort.....

 

Så medans jag satt där och väntade i 20 minuter, så kollapsade servern 2 gånger. Så där försvann i dag 45 minuter på ingenting. Jag lyckades sedan att förminska grejorna och fick ner dessa 9mB till 0,740 kB, och likadant gällde de andra dokumenten som skulle bifogars, de ville ju ha av henne:

 

-vigselbevis från Thailand

-översatt till engelska

-vigselbevis ifrån Sverige typ personbevis.

-Kopia av passet

 

Jag har nu, hoppas jag verkligen, lyckats förminska alla dokumenten, och så skall vi imorgon för 3.e dagen göra ett nytt försök. För allting måste göras på en och samma gång. Det handlar alltså om att fylla i tusen frågor (överdrivet), det gäller att kontrollera svaren, det gäller att ladda upp dokumenten som kräves, och det kräves att man godkänner hela viddevippen.

 

Och sedan avslutas det med att man betalar och så får man ett registrerings-nummer. Och den långa väntan tar sin början.... Men om det blir stopp i någon av alla de olika stegen, så måste jag börja om ifrån början igen ifrån NOLL, tack för maten....Det är min stora förhoppning att morgondagen (3.e dagen) kommer att bli den dag när allting löser sig..... och jag kan återgå till mitt stilla liv, som flyter fram som en midsommarnattsdröm.

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCXLIII, Thailand

 

Jag gick upp glänsande tidigt idag onsdag för att få dra nytta av ett snabbt internet och göra klart så mycket jag kunde med Dawans ansökningshandling. Jag öppnade och loggade in, allting bra... jag fick sätta igång och klicka på ”nästa” 16 gånger, alltså för var 4,e fråga, DÅ tog det plötsligt stopp och Migrationsverket kallade det för tekniskt fel.

 

De föreslog att jag skulle ”gå tillbaka” ett steg, gjorde det, men när jag klickade så blev det återigen tekniskt fel.... Man kunde alternativt också logga ut och sedan in igen, och börja om ifrån början. Jag gjorde detta 3 ggr, ingen skillnad eländet stannade exakt alltid på den 17:e sidan.... jag funderade och kom till sist fram till att kanske min dator var extra slö, kastade mig på motorbiken och körde in till Chaiyaphum. Och körde runt där som en idiot bara för att finna att precis alla internetkafeer var stängda, alltså ej öppnade, klockan var ju ”bara” 09.30...

 

Jag åkte hem, och la över allting på min egna dator, jag hade ju huserat ute i hallen på den datorn. Jag prövade 3 ggr här också med samma glänsande resultat. Nu blev jag trött och irriterad. Jag har ju jobbat med detta i måndags styvt 6 timmar, igår så jobbade jag i styvt 6 timmar också, och nu idag la jag 4 bortkastade timmar.

 

Jag satt och funderade och kom fram till att min polare Bertil nog inte har använt skallen riktigt.. Han påstod att man inte kunde ansöka innanför Sveriges gränser, DÅ när jag själv började att fundera så slog ju det mig genast att han hade blandat ihop precis allting. Ansökning på internet kan man sitta och söka vart fan man vill, vem bryr sig egentligen. Men det är den praktiska ansökningen med intervjuer och dokument som skall signeras, allt det jobbet skall ske utanför Sveriges gränser.

 

Nu satte jag ihop en email till Bertil, och gav han all info, jag hade ju de facto fyllt i svar på alla frågor, så det värsta var ju avklarat. Jag berättade för honom läget, och bad honom att gå in i ansökningshandlingarna och komplettera det som måste fixas, och ladda upp dokumenten som jag bifogade, och sedan pröva helt enkelt om internetet hemma i Sverige funkade mycket bättre än skit-internetet här i Thailand... jag återkommer med en rapport senare.

 

Yongyut kom in glad ihågen nu för 4:e gången denna morgon, och ville berätta att vi hade det snyggaste huset i hela Chaiyaphum och att hon var lycklig, och det värmer ju himla mycket. Jag stövlade med henne ut, och där stod Taoo förstås, tanten som alltid finns runt oss när det vankas mat. Det är hon som är områdets lilla ”hålla-ordningpåallasaker”.

 

Vi pratade och tjötade och jag ville visa Yongyut hur ett rör skulle gå, och att det var viktigt att vi ändrade på längden på detsamma.... Jag böjde mig ner, och sedan så var jag ihop med Mr Bean igen.... blodet flödade friskt nerför ansiktet via ögat och nerför näsan in i mun nästan, jag trodde fanimej att jag skulle svimma. Och under allt detta så storskrattade Taoo.

 

När hon såg blodet komma, så skrattade hon om möjligt ännu mer. Jag började svära åt fanskapet och sade till henne att hon var en jävvla idiot som skrattar åt olyckor när olyckan sker mittframför näsan på henne. Och sade till henne att jag själv inte log för det gjorde SÅ JÄÄVVLA ONT!!!! Hion backade 3 meter och försvann runt hörnet i en grym fart.

 

Yongyut blev arg på mig förstås och stegade bort därifrån mycket mindre bekymrad över allt blodet som formligen rann nerför ansiktet på mig och mer oroad över att jag hade konfronterat kärringfan..... Att hon skrattade åt min olycka är alltså, tror jag, en av de allra största skillnaderna mellan våra olika kulturer. Man kan prata om mat, prata om relationer och man kan prata om värderingar.

 

Men jag vågar säga att en av de ALLRA MEST, och största skillnaden emellan våra kulturer, alltså mellan thai och falang, är just detta om humorn. Jag talar inte om alla de gånger när vi skrattar åt samma saker, visst finns det. Men jag talar om där alltså thai skrattar direkt utan att ensa känna sig för när en olycka sker. Ramlar någon, snubblar någon visst är det kul, alla skrattar och det gör…även falang, ingen skillnad alls.

 

Dock med det förbehållet att falang oftast i normalfallet märker när det går ifrån ett roligt fall, till en riktigt hemsk olycka, då fastnar skrattet i halsen på varje normal människa, men ofta är så icke fallet på de thai som jag mött i alla fall. Thai skrattar och märker icke ens sin omgivning. Jag stirrade in i hennes svarta ögon och uttalade alla hemska eder jag kunde komma på... men hon fattade nada.

 

Jag grinade så illa så ansiktet förvreds av smärta, och blodet som sagt var flödade ganska kraftigt igenom mina händer. Men skrattet fortsatte. Dock när jag körde upp mitt nylle i hennes nylle och röt till DÅ tystnade hon, och smet iväg ifrån vår tomt och hus...... Dock så ville jag inte att det skulle bli någon fiendenskap oss emellan, så jag vinkade åt henne lite senare när blodet hade stoppat och jag hade lugnat ner mig lite grand... Men hon fattade GARANTERAT icke varför jag blev förbannad på henne...

 

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCXLIV, Thailand

 

Jag vet inte om detta är så mycket att skriva om egentligen, men bara för att ni skall få kläm om vad som händer och sker härnere ibland i alla fall, så kopierar jag in ett mail som Dan, min gamle polare som gubevars är ”Warden” för USA´s förenta stater här i Chaiyaphum-området, har skickat ut till sina ”undersåtar” eller vad man nu kan kalla det!!

 

Quote Hello,

 

I want to brief you regarding a scam that is being used here in Chaiyaphum and may be worth warning others around Thailand. I am also sending this message to the people in my group here in Chaiyaphum, and to Frank Anderson in Korat.

 

There is a group of 4 people, an older Chinese man, younger Thai man and two middle age Thai ladies in this group. They make contact with their likely victim by indicating that they want to buy a person's land or building. During this process, after they have gotten their victim out to see the land or building, one of the ladies will touch a bare arm, or look at the their hair and touch the back of their neck. They have a solution of Scopolamine in their hand that renders the victim almost helpless.

 

In the two cases here in Chaiyaphum, they were able to scam their victims out of 300,000 and 400,000 baht respectively. In both cases the first contact was made just to introduce themselves and then they returned the next day and that is when the touching took place. In the one case involving my friend, 300,000 baht was obtained by persuading the victim to call an Aunt to borrow the money. This drug apparently renders the victim helpless to do anything but what is requested of them. It apparently works very much like a truth serum.

 

If I didn't know the person that this happened to, I would have thought that someone was pulling my leg, or had just lost the money and was afraid to talk about. I know the person, and they have filed a complete report with the Chaiyaphum Police. This is for your information and decision as to sending out to others.

 

If you have any questions, I can get you in touch with the Victim and her husband.

Dan David

Volunteer Citizen Warden Unquote

Så om nu detta “rörande” vid huden på en annan människa skall fortgå och man kommer att lämna ifrån sig sina pengar, så kan det ju bli jobbigt för många. Men jag undrar om inte detta enbart är thai emellan. Thai dricker som rävar i ett hönshus ju, och de visste väl inte vad de gjorde innan nåt rörde dom för den delen heller.

 

Vi får väl se OM och ifall NÄR dessa individer vågar sig på falang här i Thailand. Det kommer ju i så fall garanterat att ske på de orter där de mest nersöpna och dinga falangerna finns, och det är ju utan någon större tvekan i Pattaya-Jomtien och Phuket, utan jämförelse. Så det är bara att vänta och se när detta kommer att ske.... Jag återkommer då med rapport om vilken nationalitet bland falangerna som var först att falla...

 

Ibland när man är lite kaxig och tror att man aldrig i hillvitte kan komma vilse, ja då är man vilse.... igår i min tristess över att inte våga mig ut på cykeln, så tog jag min Honda motorbike och drog iväg utan vare sig pengar, vatten eller mobiltelefon. Jag hade kameran med mig, och ville hitta lite goa motiv att plåta. Jag körde en ny asfalterad väg, men jag visste till 100% var jag var någonstans...

 

Jag tog av vid ett nytt ställe som jag beräknade skulle kunna ta mig till ett annat bekant ställe, kanske 5 km bort!! Och man är ju också medveten nuförtiden att hela området där jag var ute och cyklade var fullkomligt inringat utav asfalterade vägar, så jag var kaxig och visste att om jag bara var kall tillräckligt, så hamnar jag ju alltid på asfalt till slut. Jag var nu alltså ute bland buskar, leravägar/stigar och risfält så långt mina opererade ögon kunde se. Forts. nästa kapitel

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCXLV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Jag stannade ibland och plåtade, och naturen och det översvämmade vattnet som rann och forsade därute bland den nästan orörda naturen var bedårande vacker. Det var görvackert ända tills jag hade kört runt 6 km på dessa stigar och det blev tvärstopp, hela vägen/stigen framför mig var översvämmat, och jag kunde inte riktigt se hur djupt det var.

 

En sak är att cykla eller köra motorbike runt 5 km hemifrån, men att få problem eller stopp på motorbiken nästan 3 mil hemifrån ute bland risfält med NOLL hjälp att få, den grejen finns inte på kartan. Jag vände därför och gav upp, och körde tillbaka, och fann faktiskt en annan väg som gick åt andra hållet, skitsamma tyckte jag, det var så himla vackert så det fick gå.

 

Jag körde, jag stannade, och jag plåtade då och då, och allt var OK. Men till slut när jag kört runt 45 minuter bara på denna sista stig, så tog den plötsligt slut.... bara buskar framför mig. Jag fick vända återigen, och fann att jag faktiskt kunde ta en vänstersväng bara 1 km bakåt. Nu började det bli lite problem för mig att komma ihåg alla svängar och avtagsvägar jag gjort, så att vända tillbaka helt och hållet det fanns inte längre i sinnet hos mig, det var bara framåt som gällde.

 

Dessutom så hade jag nu runt en halvtank, vilket är ganska OK, men vem fan vet hur långt alla dessa stigar sträcker sig innan man kommer upp på den berömda asfalten då..?? Jag stannade och kollade solen, och sedan kom jag att tänka på att det kanske vore smart att kolla efter elledningar, som ju i vårt samhälle hemma i Sverige i alla fall brukar innebära en by eller stad eller åtminstone bebyggelse.

 

Vad jag INTE såg, och tänkte på, just då därute i ödebygden bland mängder av risfält och absolut ingenting mer, var att det började att mörkna utefter horisonten. Efter ett tag så såg jag de första svarta molnformationerna, och blev faktiskt orolig för första gången. Ty regn och den thailändska jorden/leran, ni vet den röda som finns överallt. Övergår ju snabbt vid vattenkontakt till en röd välling som är stört omöjligt att ta sig fram i med en motorbike eller cykel.

 

Jag pinnade på så gott det gick medans jag kollade uppåt himmelen hela tiden. Efter styvt 25 minuter så började det att regna, och det började att regna på ganska hyggligt. Jag körde på och efter 4-5 minuter så såg jag långt därframme en bro, jag såg i vindögat även en bil som passerade. Jäklar där var ju asfalt, härliga tider. Jag kom fram till bron och till den asfalterade vägen, och den var hyggligt stor, så nu var man i hamn.

 

Dock så hade jag inte en susning om var jag befann mig. Vad jag heller inte tänkt på när jag så ”modigt” gav mig in i det okända bland stigar och lervägar, inne bland risfälten, var ju att det faktiskt är runt 5 mil emellan asfaltsvägarna rakt över s.a.s. Och det är ju ganska enkelt att vela bort sig då.. jag tänkte bara att så länge som det finns asfalt runt omkring där jag körde så var jag OK... Men jag hade i alla fall tur denna gång (också).

 

Där vid bron så simmade det omkring 3st thaiare och de fiskade så det stod härliga till, med nät... Jag frågade efter Chaiyaphum, och de fattade absolut ingenting, ovanligt eller? Jag frågade en gång till och sedan en gång till, men inte ett ansiktsuttryck rörde de, de fattade absolut noll av min fråga.

 

Jag beslöt mig då för att köra min dåliga tjingtjong thai, och sade (flabba inte nu bara) – ”Baan Nong Nasaeng,Chaiyaphum, Leo sigh or Leo qua”. Då fattade de och pekade åt vänster och gjorde en stor gir med armarna. Jag stortackade dom och körde vidare, och nu strilade inte regnet, det forsade fullkomligt ner, jag hade ingen hjälm på mig och det började göra ont i mitt hål i huvudet nu när basebollkepsen var pisseblöt och pressade på skallen..

 

Jag visste fortfarande inte var jag befann mig alls, men jag körde på i alla fall. Jag körde faktiskt i 1,5 mil, och då såg jag därframme vägen till Chaiyaphum, jag såg alltså skylten först som pekade åt vänster och avståndet. DÅ visste jag också vart jag hade kommit upp på asfalten. Jag hade cyklat här under min 53 kilometers motionsrunda via Yutins hem.

 

Så nu var allt OK, men jag var nu tvungen att söka skydd för jag tog mig knappt framåt alls. Efter styvt 20 minuters väntan under tak, ihop med ett gäng thaiare, som var skittrevliga, så fortsatte jag hemåt, och kom hem efter styvt 4 timmars körande ute i bushen där man absolut INTE kunde komma vilse...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCXLVI, Thailand

 

Detta jääkla internet. Thailand har ett odugligt utbyggt internet. Jag vet ju inte om de andra leverantörerna, och de andra sätten att lösa sina internetbehov är speciellt mycket bättre, men mina behov drabbas nåt oerhört i alla fall. Mitt internet med ToT är långsamt, och det är oerhört ”hackigt”. Jag arbetar med en sak och plötsligt så lägger bara internet av.

 

Jag har lärt mig nu att spara allt eftersom, men ibland glömmer man ju, och då förlorar man en mängd information som man just kämpat och skrivit, och det är görjobbigt!! Idag fredag 4 oktober 2012, så har jag inte haft internet en endast sekund i stort sett, utan jag har farit runt som en råtta här i byn Nong Nasaeng, och i staden Chaiyaphum på olika internetkafe, och det är skitstökigt.

 

Man måste bifoga filer, var ligger filerna, jo i mina dokument förstås, och där sitter man på internetkafet och kan inte bifoga. Idag inne i min by Nong Nasaeng, så kunde jag inte använda hotmail för den hackade bara och gick tillbaka til ursprungsläget, så man förlorade precis allting man gjort även om jag sparade eller icke sparade.

 

Så nu kl. 18.00 är jag sur och missnöjd, och jag skall in till Chaiyaphum kl. 19.00 för att försöka rensa undan lite mail ifrån dagens skörd, problemet är ju bara att folk i Sverige slutar jobba kl. 16-17.00 och det är här i Thailand runt kl. 21-22,00 och vem vill sitta på ett internetkafe då.... inte jag i alla fall...

 

Jösses Pettersson!!! Åkte in kl. 19.00 med Yongyut till internetkafet där som jag gillade mest förr när jag sprang på dessa ställen, innan min egna dator hade kommit hit ner. Jag satt där och surfade och gjorde klart allting i min inkorg i mailen och skicka mail och härjade. Allting gick med en hastighet som jag inte trodde var möjlig!!

 

Jag tog och skrev in ADSL, och sedan klickade jag på deras speedtest, och det visade sig att de hade hela enorma 18 mB i download speed. Jag har ju mina lusiga 4 mB som jag dessutom får betala extra för. Jag pratade med ägaren och han berättade att han hade 3BB, de är ju tydligen en avläggare eller har nåt gemensamt med TToT.

 

Han berättade vidare att hans internet var tillförlitligt och han gillade det skarpt. Och han betalade 1.400 baht för 18 mB, jag betalar hos skitbolaget ToT 1.069 baht för mina sket 4mB..... Yongyut tände till när vi satt där, och hon sade att hon skulle åka ner själv och tala med 3BB, och beställa deras bredband hem till oss. Ja vi får väl se hur det går med det hela på måndag.

 

Jag har fortfarande i minnet hur 3BB:s koncern-polare (TtoT), sade till oss att om vi ville ha deras internet, så var de inte villiga att dra in ledningar för mindre än att vi pröjsade en engångssumma på 10.000 baht till dom. Secka jäkkla idioter, det finns redan 4st hus på vår gata som har TToT, så varför skulle vi betala extra 10.000 baht när det redan finns internet inne på gatan.

 

Men det är på detta sättet som hela Thailand opererar. De vill ha extrapengar av folk hela tiden. Att de har lön ifrån bolaget för att göra ett jobb, spelar dom ingen roll... de vill sno åt sig ändå... Allting är uppbyggt på detta sätt i Thailand. Men jag hoppas innerligen nu att Yongyut skall vara framgångsrik på måndag, och att vi kan få 3BB och att de har bra anslutning här utanför staden i byn Nong Nasaeng!!

 

Vår baksida är nu klar, och jag har tagit lite foton att visa Er. Notan slutade exakt på 17.000 baht och det inkluderade ävenledes Lao Khaoo samt ett obestämt antal Leo BEER. Gubbarna lade alltså kakelplatter på vår baksida, och de lade kakelplattor även på en cementavsats som är runt 5 meter lång och 2 meter bred, så den blev kanonsnygg nu. Vi hade också gubbarna att sätta snyggt kakel bakom tvättmaskinen på väggen där, och så har de avslutningsvis även gjort med cement små ”sluttningar” runt huset, så att vi kan ta våra vespor från framsidan till baksidan när de inte används.

 

Jag tänker då på de som vi inte har uthyrda. Yongyut är lyrisk, och jag är jättenöjd över resultatet, och det är ju underbart hur billig allting är att fixa här i Thailand, det är ett rent nöje. Men som så många andra också säger. Det vill till att man är runt gubbarna precis exakt hela tiden. För vänder man ryggen till, så blir det snart små ”hemmabyggen” som de gör, och de fuskar nåt grymt bara för att bli klara utan för mycket ansträngning!!

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCXLVII, Thailand

 

Yongyut knatade idag ner på 3BB, och hon blev jättebra bemött av dom, dom lovade på stående fot att skicka hem en installatör snart eller inom kort. Yongyut ringde hem till mig och förvarnade, och jag var väl inte speciellt lyrisk eftersom jag vet hur en thailändsk ”inom kort” innebär. Det kan lika gärna bli imorgon.

 

1,5 timme senare så hade Yongyut kommit tillbaka hem och utanför stod nu installatören, så det var verkligen förtroendeingivande. Han såg ut som en riktig Rastafari-nisse, typ Bob Marley, men utan flätorna, men håret fanns där, och så hade han en ”bandana” runt huvudet, typ lite ”Carabao”-utseende på honom...

 

Men han var jättetrevlig och riktigt informativ. Han berättade att han måste, för vi skulle kunna få deras bredband, dra internetet (bredbandet) ifrån deras lilla ”station”, som låg typ 200 meter bort utefter huvudvägen. Detta kostade då lite grand per meter, och slutsumman för detta blev en kontantinsats för oss på 3.000 baht.

 

Men skulle ju kunna bli sur för detta, men när jag tänkte efter lite snabbt i skallen, så skulle jag tjäna in dessa 3.000 baht under en kort tid av 7 månader faktiskt, hela beloppet med råge dessutom. Hur då? Jo jag betalar idag för mitt internet 1.069 baht, och jag kommer att betala för detta nya internetet 631 baht per månad. Alltså en skillnad på 438 baht per månad.

 

Och då mina vänner skall ni veta att jag går ifrån 4 sketna mB upp till exakt 10mB, så det är en vinn/vinn-situation för mig hur jag än vänder på det... Jag har ju dessutom fått bekräftat ifrån de andra kunderna att de sällan eller aldrig har avbrott i anslutningen, och de har sällan eller aldrig dålig anslutning heller för den delen. Så på onsdag den 10 oktober 2012 (imorgon), så bör allt detta vara avklarat....

 

Idag blev det faktiskt lite allvarsamt här på gatan, men det kändes oerhört bra faktiskt för min egna del. Jag fick egenhändigt bevittna hur en thai faktiskt visade känslor som man inte är van att bevittna. Jag skall ta det ifrån början utan att göra för stor sak av det hela.

 

När jag kom hem ifrån internetkafet i eftermiddags, så stod det den vanliga gängen med damer, tanter och fruar ute på gatan och pratade. Det är faktiskt skitmysigt, de trivs och de tjötar och de står i, och umgänget sker mitt ute på vår lugna fina gata. Man trivs faktiskt när man ser dessa damer där de stundtals sitter på trottoaren eller stundtals står på gatan och umgås.

 

Och de kan göra det i timtals. Hemma i falangland, så sitter tanterna hemma hos varandra och dricker kaffe, men här är umgängesformen att stå och prata utanför sitt hem, thai är inte speciellt glada att släppa in ickesläktingar innanför dörrarna verkar det som.

 

Ingen av dom verkar ha ett hem att ta hand om, men det är klart, tittar man på insidan så ser man ju också vilken typ av städning som de håller på med här i Thailand. Och man förstår också att de inte lägger någon tid alls på att städa faktiskt... Att sopa skiten under matten är ju ett gammal välkänt begrepp, och jag är numera övertygad om att det begreppet uppfanns i Thailand.

 

Jag kom i alla fall hem, passerade gänget, hejsade på dom och fortsatte in på min uppfart med vespan. Efter mig stultar den urgamla dam som jag för några veckor hjälpte när hon låg därute på gatan i framstupa läge, helt hjälplös, och kunde bara inte för sitt liv komma upp för egen maskin. Damen är runt 80 år gammal och krafterna är väl inte riktigt som i unga år antar jag.

 

Hon kommer i alla fall efter mig, och Soda han står tursamt också där när hon börjar prata, och så tar hon fram lite ”godis”, vilken sort ingen aning, men typ thaigodis, och hon räcker det till mig. Hon bockar som hon gjort nu många gånger, och jag waiar hejvilt jag också av tacksamhet. Hon går sedan ut till gänget därute på gatan, och hon pratar ganska friskt märker jag ifrån där jag står inne på min tomt.

 

Jag går sedan fram till min grind för att stänga den, när damen där hon står ute bland damerna, vinkar på de där lite lustiga thailändska sättet, hon vill att jag skall komma dit. Jag går ut på gatan, och damen börjar att hålla nästan tal till mig. Hon berättar att hon legat ett tag ute på gatan, och hon undrade om det var på detta sättet hon skulle dö. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCXLVIII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Plötsligt så står falang där, vägledd av Buddah, och hjälper henne upp. och falang klappar mig på kinden säger damen till de andra, och säger några konstiga ord, men jag mådde bättre av det i alla fall. Jag kommer alltid att komma ihåg den dag när falang plockade upp mig, och gjorde mig hel igen. Sedan när hon sagt detta inför alla de andra därute på gatan, så gav hon mig en plastpåse med småfågelsägg. Thai älskar ju det också att slafsa i sig!!

 

Dert var tur att See, Tony´s fru, som vanligt fanns därute på gatan, annars hade jag gått miste om hela denna grejen. Det värmde gott i hjärtat mitt, och när man ser att thai faktiskt inte skiljer sig i vissa fall ifrån oss i västerlandet alls, så känns det bra att bo här. Och om man nån gång kan hjälpa till så varför inte!!!

 

Idag är det söndag, jag hoppar över lördag, för det hände inte ett skit faktiskt, inte något alls. OK syster yster Alaam med pojkvän Pots kom hit och skulle hälsa på ungarna förstås, och så skulle de ta med sig en hel hög med sand och grus som var ”över” ifrån vårt hemmabygge de sista dagarna.

 

Gubbarna frågade ju lite försynt om de fick ta med sig detta, men Yongyut sade bestämt nej, och ville ge detta till sin syster då. Vad hon skulle göra med det visste Yongyut icke alls i det ögonblicket, men nöden har ingen lag, och när jag frågade så hade Yongyut redan ett svar klart för mig. Hon vet nämligen hur jag hatar att bara ha skit liggande på tomten utan att någonsin veta vad jag skall ha det till, och när det skall användas.

 

Hon drog till med att Alaam och Pots skulle bygga en snyggare gåväg på baksidan sitt hus. OK sade ju jag, varför inte, Men se till att de plockar bort detta nu till helgen, jag tänker icke ha den högen av grus och sand liggande mitt på uppfarten vår. Så de kom nu då, och de hade lånat ihop en pick up och sedan var det bara att sätta igång och lasta upp eländet, 2 vänder blev det, och det var skönt att bli av med eländet.

 

På tal om syster yster Alaam, jag fick reda på nu det sista utav Yongyut, att när Pots mycket käckt och lämpligt kom in i bilden, och tog över lånen på husen, så såg han mycket smart till att bli noterad, och skriven som ensam ägare till huset, alltså samma hus som Alaam har betalt in 1 miljon baht på i avbetalning.

 

Jag påtalade redan förra veckan när jag hörde detta, att det ju var befängt korkat av Alaam, de är ju för fan inte ens gifta, och så släpper hon tag i sin investering som hon betalt sådana stora pengar för. Jag pratade med henne och berättade att – ”vad tror du händer, när de blir ovänner nästa gång? Och om de beslutar sig för att gå skiljda vägar? Han tar huset, och sedan så ser hon aldrig det mer i sin livstid”

 

Nu igår så pratade Yongyut igen, ungefär precis som om vi icke hade pratat om det tidigare, och berättade för mig att på måndag skulle Alaam och Pots gå till ”polisen” och ändra i pappren, så hon står med som delägare till huset, för det förstår du väl, säger hon till mig, - ”tänk om Alaam dör, ingenting går ju då till Soda och Namkaeng!!”.

 

Nä sade jag och om Pots dör, så blir det exakt samma sak, då kommer hans gam-släktingar att stå där på parad och skall ta över huset och slänga ut Alaam. Så det är nog väldans viktigt att fixa detta NU alltmedans deras känslor är hyggligt varma för varandra...

 

Jag var ute idag igen, försöker ju att alltid hitta på något i väntan på min cykelhjälm. Och idag var målet fotografera några av de snygga cementkonstverk som thai gillar att sätta upp utanför sina hus. Nu talar jag om rika thai förstås, de fattiga skiter ju i sådana mesiga saker... Och så är det falanger som har snygga hus och lägger lite pengar på att ha det snyggt.

 

Jag bifogar foton, så kan ni se, det är faktiskt ursnyggt, och jag själv fikar starkt efter att köpa in ett sådant ”konstverk”. Så som jag förstått det hela, så är det inte sådär grymt dyrt precis, kanske någon tusenlapp eller två i baht.. och det kan man välan leva med....I alla fall om resultatet blir så himla snyggt, se bara.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCXLIX, Thailand

 

Jag tog med mig Kevin idag (söndag), och jag visade honom stället (se bild) där jag stöp på näsan. Yongyut sade ju, om ni kommer ihåg, att vägen var bra, så inga ”ploblem...”, hålet finns ju där , och man kan alltså skönja fortfarande efter exakt 3 veckors väder med regn så gott som dagligen blodfläcken, om ni ser hålet, rakt fram 1,5 meter, så kan man fortfarande skönja i alla fall en liten mörk yta där. Usch jag mår illa fortfarande bara jag ser eländet.

 

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, men denna gång med STORA BOKSTÄVER..... Min fru är en ”horder”, alltså ensamlare.... se bilden.... Jag hade klagat nu under en vecka att hon hade i stort sett fyllt upp det underbara extra utrymmet vi fick under trappan i bakgrunden på fotot, härligt..... Det dröjde inte länge innan Fru ”Horder” hade fyllt upp hela utrymmer med allsköns skit, som vi i stort sätt INTE behöver ha i dagsläget... Men som är ”bra att ha snart”..

 

Nu plötsligt så började hon idag att plocka fram saker, alla saker, därur utrymmet, hon fyllde några småsaker i kartongen till vänster på fotot, och berättade stolt att detta skulle hennes syster Alaam ha för att sälja.... Jaha sade jag va bra... Skönt att bli av med det i alla fall. Jag tittade ner i kartongen för jag vill inte att hon ger bort allting vi har bara för att det är hennes syster, men det var lugnt, enbart skräp.

 

Gott tänkte jag där åker en hel kartong då.....så jag sade till henne, fru horder alltså,,, bara en kartong, försök att ta 2 kartonger och ge henne.... och börja släng all skit som du sparat... – ”falang dting dtong” hördes flera gånger innanför dörren därbak, när bara rumpan var synlig på henne.... Efter ett tag så ropade hon på mig, och jag knatade ut ur mitt kontor igen, och så ger hon mig en minimal plastpåse med saker i, mestadels papper kände jag... – ”Seså, släng detta, du som vill slänga allting!”

 

Men allt det andra då..... - ”allt det andra stannar därinne, bra att ha..... du tackar mig aldrig, men jag har sparat många pengar för dig genom att spara... Javisst, säger jag, utan att säga till henne någonsin, att de pengar som hon tror att hon sparar, genom att vi mirakulöst någon enstaka gång under året, plötsligt har en plastbox sparat någonstans och slipper handla.....

 

Sedär säger hon – ”falang dting dtong, buy, buy, buy......”. Att vi sedan i flera av rummen har fått köpa extra garderober, byråer och plastboxar att förvara all hennes skit i det räknas liksom inte. Bara man kan spara 26 baht (SEK: 5,50) för den där uppdykande plastboxen, medans garderoben och det andra kanske har kostat runt 3,500 baht (SEK: 800:-), det räknas inte, det är ju bara manlig logik....

 

Soda minsann, läg där i soffan och sov mitt på dagen häromsistens. Jag råkade få syn på hans ena hand som han hade bakom huvudet, och sprang in på mitt rum och fotade snabbt som ögat. Lillkillen börjar tuffa till sig rejält, och han inlämmas sakta men säkert i den thailändska kulturen med allt vad det innebär positivt och negativt.

 

Titta på fotot, lillkillen har nu skaffat det som de flesta pojkar och män har här där jag bor i alla fall, men det finns garanterat runt om i hela Thailand tror jag säkert, och det är att man låter lilfingernageln växta rejält, alltmedans man ansar de andra naglarna... Jag har ju redan tidigare frågat om varför de låter nageln växa precis som hos en tjej, och det svaret jag fått är att det är ”bra att ha” nageln på det sättet, för man kan ju pilla med saker och ting, och insidan näsan är ju då ett bra ställa om man skall skrapa fram ”kråkor”.......Annars är väl detta mest en manlighetsgrej i deras kultur kanske...hehehe, ladyboykulturen är ju stark härnere!!!

 

På tal om fortsättningsvis Soda, så lägrar sig nu äntligen på kvällen söndag den 8 oktober 2012 lugnet här hemma. Det blev lite turbulent när jag blev förbannad tidigare idag på Soda. Jag har ju alltsedan killen var 8 år gammal sagt ifrån definitivt vad jag tycker och accepterar vad det gäller det här med ungjävvlar som kör ute i trafiken vespor och motorbikes helt öppet utan att varken polis eller föräldrar orkar göra något åt det!!!

 

Jag har sagt ifrån att Soda skall vara 15 år, och att jag definitivt fullständigt skiter i om han ensam är den ende som inte får köra motorbike. Men han får icke göra det i alla fall. Nu fick han ju för 2 månader sedan en överbliven motorbike ifrån sin gamle farfar, som stod där och skräpade, men som nu kördes hem till oss. Jag insåg ju direkt vad som vad som var på gång, och berättade för Yongyut att jag fortfarande är av samma åsikt, och den är att jag skiter i vad thai tycker härute bland risfälten. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCL (1.250)

 

 

Forts. från förra kapitlet... Jag går efter thailändsk lag, och den säger 15 år för att köra vespa och motorbike, se foto.... ta ett foto...

 

Yongyut höll med, och sade att den ju endast skall stå här och vänta på att Soda kan köra den. Till Yongyut säger jag då – ”jag tänker ICKE ha denna motorbike stående här i trängseln av vårt hus i 3 långa år och vara en jävvla lagringslokal för begagnade moppar..... Tala med din syster och ta bort den härifrån....” Yongan blev ju lite sur, men sade sedan att de tar den till Alaams hus som ju är uthyrt.

 

Och nu hade de ju flytet att philippnarna har ju sagt upp hyresavtalet och flyttar nu inom 2 veckor därifrån, så då tänker jag se till att motorbiken köres dit. Anledningen till detta är följande. Igår så såg jag Soda flera gånger vela runt med motorbiken, och han handrullade den fram och tillbaka ute gatan, medans hans polare körde sina moppar,, småungar de också men deras föräldrar struntar i allting precis som vanligt.

 

Jag kände bara att något var på gång, och plötsligt så såg jag att killarna drog sig utåt mot utgången av vår gata, och jag ställde mig lite grand i smyg och ser vad som skulle hända. De andra körde ut på gatan och körde höger och Soda tittade sig omkring, rullade sin motorbike över gatan också till höger.... Jag tog min cykel och körde fram försiktigt till utgången av gatan och tittade höger, och mycket riktigt där fick jag se Soda startade upp motorbiken och körde iväg med den.... han tittade bakåt och jag vinkade glatt åt honom, och med det hoppas jag att han mådde extra dåligt.

 

Sedan fick jag flera ärenden, och när jag kom hem igen efter 2 timmar, så var Soda tillbaka igen. Jag pratade med Yongyut, och jag bad Yongyut prata med Sodas mamma Alaam... Men Yongyut lovade att hon var på min sida i allt detta, Soda SKALL vänta, det höll hon med om.....

 

Vi tog sedan ut Soda på baksidan, och jag lovade Soda dyrt och heligt, att gjorde han om detta, så skulle han INTE tycka att det var roligt att ha med mig att göra längre. Han började sedan att försöka att ljuga om att köra motorbiken. Jag sade till honom att jag vinkade ju och du såg mig... och han fortsatte med en fullständigt konstig grej som han nog själv inte fattade....

 

Jag sade då till honom, och det var ett bra snack för det var inget gapande eller skrikande alls. Jag sade till honom – ”Soda, vet du när man vet att en 12:åring ljuger?” Nä svarade han naturligtvis... jag svarade honom då – ”när de öppnar käften”,.

 

Så lägg av Soda, och om du nu känner dig ensam och alla andra kör men du inte får, skitsamma, grina då som en baby, men vi vill dig bara väl, och vi vill spara ditt liv till senare när du gör jävvulskap härhemma. Och med detta slutade det, och det kändes bra faktiskt, men vi får se, jag vill att nycklarna skall tas ifrån honom i alla fall... Och motorbiken köras till hans mammas hus.....

 

Här på bifogade foto så ser ni det berömda ”hölet” i marken där jag gick omkull med cykeln och hamnade på sjukan. Det är fortfarande mycket otrevligt att passera där, och det känns nästan som om jag har blivit ”smittad av thais dumheter om spöken och demoner och andar som huserar lite överallt i deras verklighet. Sen om mitt fall hade med andar att göra, eller den djupa gropen var boven eller om jag svimmade, inte en susning fortfarande.

 

På ett konstigt mirakulöst pervest sätt så tycker jag någonstans tvärt emot sunt förnuft om detta med minnesförlusten. Jag tycker ju det är kasst med minneslucka eftersom jag ju då icke vet anledningen till fallet. Var det gropen som fällde mig så jag dunsade skallen i backen och tappade minnet, eller svimmade jag när jag satt på cykeln och föll därför??? Men om man skall ramla i backen och bespara sig en hillvittes massa smärta, så är nog en avsvimning INNAN man faller att rekommendera eller vad tror ni??? Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet....Vet ni vad de har gjort längs med den vägsträcka där jag hade min olycka......Jo det kom dit ett gäng arbetare som helt sonika högg ner buskar och träd utefter den vägsträckan, men bara just där, varken innan eller efter så högg de ner någonting. Jag vet ju att Alfa bröt kvistar för att stänga inne eller stänga ute min ande ifrån blodpölen när hon var där, så kanske det här med att kapa träd och buskar där har nåt med min ande att göra. Det känns i alla fall himla otrevligt...Jag vill inte ens fråga Yongyut om dessa saker, för då börjar man väl själv att tro på eländet, haha!!!

 

Yongyut stack idag ner till det som jag kallade för 3BB, och det visade sig, berättade hon, vara ett mycket serviceminded ställe, helt annorlunda än ToT. Visserligen så tycker jag att ToT varit ganska schyssta. men jag har inte gillat dom p.gr.a. olika anledningar. Den ena har ju varit att de aldrig i hillvitte svarar på brev eller email på engelska, inte ens nere i Bangkok, deras huvudkontor, bryr sig inte ens om att svara.

 

Och då skall man betänka att bolaget har 10.000:tals kunder som är falanger som inte språkar thai utan enbart engelska.... Men de skiter liksom högaktningsfullt i det. Och den andra anledningen är att de kör med dubbla och ibland tredubbla olika prissättningar, och säger man ingenting, så sitter man där med skitpriser som alla gamla kunder får hålla till godo med, medans nya kunder får glädje av alla promotions och andra konkurreransmässiga grejor de håller på med.

 

Jag betalar idag för mitt jääkla lusiga bredband på 4mB 1.069 baht per månad. Mitt pris nu med 3BB blir 631 baht per månad för mer än den dubbla hastigheten på styva 10 mB. Dessutom så har jag hört ifrån alla som brukar 3BB häruppe att bolagets bredband är betydligt mer pålitligt och jämt, och strular icke så mycket som de andra bolagens bredband. Men den grejen får tiden utvisa, jag får helt enkelt hoppas att det nu skall bli nya goa tider.

 

Jag bifogar också ett foto av ett risfält där ägaren verkligen lägger sig vinn om att fånga de råttor som finns där och käkar hans ris. Jag har ju tidigare berätat om alla dessa plastpåsar som när de är utplacerade på detta sätt i första hand markerar råttfällornas plats ute på risfältet. Thaiarna har ju annars jättesvårt att hitta sina fällor därute om de nu inte markerar dom.

 

Man kanske kunde tro att plastpåsarna fungerar som fågelskrämmor, OK visst, kanske de skrämmer iväg någon enstaka blåmes någon gång, men fåglarna vänjer sig alltid vid slika saker ganska kvickt och vet att de inte är farliga. Men trä på ett par brallor och en skjorta och en hatt på en träställning så blir absolut ALLA ”birdsen” görrädda och håller sig långt borta ifrån risfälet.

 

De fåglar som man i första hand skrämmer bort är då alla vadarfåglar som hägrar och tranor, nä jag vet inte vad sorterna heter faktiskt, men de är oftast helvita eller så är en sort svart/vit och en tredje sort som jag sett är faktiskt, trot eller ej, Strandskata..... Men alla desa 3 sorter de liver i och omkring risfälten eftersom där ju nästintill alltid är mycket vatten att ty sig till..

 

Jag har en bekant som jag lärt känna via internet och via min blogg, en mycket trevlig man i sina bästa år, 64 år ung!!! Han nämnde vid ett tillfälle att han gärna skulle vilja bli sammanförd med en trevlig thailändsk dam. Jag sade till honom att jag skulle fråga Yongyut, och sagt och gjort hon hade en gammal barndomskamrat, och de hade tydligen tagit upp kontakten ganska nyligen med varandra.

 

Yongyut frågade henne om hon var intresserad, och hon var ju som alla andra härnere jättesugna på att träffa falang förstås. Jag förde ihop dom då. Och det hade inte ens börjat förränn det började dyka upp problem med än det ena och än det andra. Yongyuts kompis kunde inte läsa och skriva engelska, det är ett ytterligt fåtal som gör det här, verkligen ett fåtal.

 

Och på detta så kunde inte min bekant språka någon nämnvärd engelska alls. Så de började i lite lugn stil med email, så jag fick jag vara med dom en bit på vägen. Det blev verkligen svårt för bägge parter med kommunikationen, men å andra sidan vem av alla oss andra hade det inte svårt i början med snacket. Yongan kunde ju ens säga goddag på engelska när vi träffades. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Min bekant körde med google engelska, och Yongyuts kompis körde med google översättningar på emailen. Jag märkte snart att det drog iväg alldeles åt helsefyr med långa mail ifrån min bekants sida, med mängder av frågor, och jag kunde inte för mitt liv förstå vad han menade egentligen med många av hans meningar, och då snackar jag ändå nästintill flytande engelska.

 

Min bekant började snart prata om i termer om att han älskade Yongyut s kompis och att de skulle gifta sig och vara ihop livet ut. Och han kallade henne snart för sin fru.... Han satt alltså i Sverige, och hon sitter i Thailand, och de har aldrig träffats. När detta hade fortgått en tid av runt 3 veckor tror jag, så blev det verkligen svårt för dessa två turturduvor, och min bekant var under tiden irriterad som skam för att han inte fick alla svar som han ville och när han ville.

 

Yongyuts polare jobbar som sömmerska här i Thailand, och hon hade helt enkelt inte tid att sitta och hänga på internetkafe, och försöka att få internetkafeägaren eller hennes egna dotter att hjälpa till med översättningarna via google. Så det hände att hon inte svarade någon enstaka dag, och när dessutom min bekant kanske skickade flera mail, ja då blev det jobbigt berättade Yongyuts kompis.

 

Jag fick höra detta till slut, och då hjälpte jag turturduvorna med att starta upp konton på SKYPE och förklarade läget, och hur det funkade. Jag sade till dom båda, att om de lugnade sig lite, så kunde de ju nöja sig med att tjöta kanske 5 minuter om dagen, och ge fan i några maraton-samtal.

 

Min bekant, bestämde sig redan efter runt 10 dagar i alla fall för att komma till Thailand, och hälsa på sin ”fru”!!! Han skulle ta med sig sill till mig sade han, utan att jag ens frågade, därför att jag varit så snäll och ställt upp och hjälpt till. Och nu blev han alert, och han började öka takten ifrågandet om precis allting, och jag märkte också att han blev nästan tjötig, och alldeles för nyfiken för att det skulle vara bra för honom i hans förhållande med denna thaidam.

 

Jag skulle vilja kalla det för svartsjuka faktiskt. Ty han frågade och pressade damen så det blev nästan lite fjantigt av det, vi är ju ändå vuxna karlar, eller hur?? Nu häromdagen, mitt uppe i allt rosenröda skimret av kärlek emellan dessa två turturduvor, så hände det tydligen något.

 

Jag fick reda på det via ett mail, han skickade ju mail till mig dagligen och frågade hur han skulle göra med ditten och datten. Han skrev till mig ungefär: ”Det har blivit ändrade planer, Sillen stannar hemma, jag talar inte om varför MVH ....” Så skrev han och så var det bra med det, och inget mer hörde man. Jaha, tänkte jag vad är det nu då? Vad har hänt..? Jag lufsade in och frågade Yongyut, hon visste inget!! Jag bad henne att rings till sin polare, och fråga om något hade gått galet....

 

Och följande hade då hänt. Notera då innan att detta är alltså en vuxen karl vi pratar om, inte ”Bert den sista oskulden”, även om likheten verkligen var slående. Jo Han hade legat i som bara fan, och han hade tjötat och frågat gång efter annan på skarpen och frågat om hon ”jobbade bar” och låg med falanger mot pengar, för det hade han minsann hört att de flesta thaidamer gjorde.

 

Han berättade vidare att han hade ”vänner” minnsann som gladerligen berättade att i Thailand så är det skick och fason att thaitöserna har ett riktigt jobb på dagarna, och sedan så brukar de jobba falang på kvällar och nätter. ALLA gjorde detta berättade denne ”kompis” beredvilligt!!!

 

Min bekant svalde detta med hull och hår, och trodde allt denne kille sade. Det är ju i mina öron typiskt ”forums-snack”. Man hör en massa struntprat ute på forumen ifrån folk som har noll eller ringa kunskap om sin omgivning här i Thailand. Antagligen är dessa människor lika blinda hemme i Sverige också, tror jag i alla fall..

 

Jag vet inte, men jag tror hon tröttnade direkt och berättade för honom att hon jobbade i bar, och hon låg med falanger varenda dag i veckan året runt. Och hon gjorde det för pengar. Min bekant fick vatten på sin fjantiga ”kvarn”, och avslutade precis allting med henne medelst att lägga på luren. Men det var ju de facto hon som avslutade honom för ”dåligt uppförande” gentemot sim kära framtida fru. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLIII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Och detta gjorde han mot sin tillkommande fru, som han sagt att de skulle vara ihop hela livet, och de skulle kunna vara tillsammans för han skulle sälja sitt hus och pengarna skulle räcka gott och väl. Och han skulle minsann ta hand om hennes 7.åriga dotter minsann. Allt detta försvann på en bråkdels sekund.

 

Denne kille, alltså min bekant, har därefter gått ifrån att maila mig flera gånger om dagen och be om hjälp, till att fullständigt skita i allting, och detta gör han för att han inte ville vara ihop med en dam som jobbade i bar. Hon jobbade inte i bar, men hon ledsnade på honom och hans barnsliga jäävvla frågor, och sade det som han ville höra. Tänk om min bekant bara visste hur stor andel utav alla SVE-THAI-förhållanden där thaidamen kommer ifrån ett ”brokigt” förflutet.

 

Jösses tänk om dessa thaidamer visste vilket brokigt förflutet som vi själva kommer ifrån. Jag har ju lätt under alla mina år hemma i Sverige legat med dubbelt så många som vilken veteranbarflicka som helst härnere. Och tänk om thaidamen här skulle slänga mig på skrothögen bara för att jag legat med: Eva, Stina, Britta, Jeanette, Ulrika, Bettan, Hulda och Marika,... hahaha secken soppa det hade blivit.

 

Nä min polare är 64 år, och har inte mycket rutin ifrån livet, hade jag vetat om detta, så hade jag aldrig i livet hjälpt honom. Med den stilen, så är han färdig för att ragga på den lokala Pensionärsföreningen via att dansa hambo, polka och gammeldans. Och så kan han ta ”upplysning” på alla sina danspartners, innan han sätter sig och dricker kaffe med dom vid ”tårtbordet”. För att hålla på och ge sig in i thaisvängen med unga vackra friska damer, det är nog ett par steg för mycket för honom. En förvarning om folks oförmåga att kommunicera med andra kulturer är just bristen på språkkunskap t,ex, engelska.

 

Så den tesen och det kravet som jag själv normalt sett jobbar efter när thaidamerna frågar om jag inte har någon kompis.....ja ni vet..... Ja då brukar jag ALLTID avsluta den grejen med att säga till dom att lära sig engelska först!! Och den stilen borde jag nog, och kommer också att göra det, vara mer uppmärksam på falangens språk-kunskaper.... Eller så skall man helt enkelt strunta i att hjälpa folk... Fan secken amatör detta var i alla fall.

 

Jo glömde nästan att berätta avslutningen på det hela..... Det var tyst i 3-4 dagar mellan dom, plötsligt så tar han kontakt med Yongyut´s kompis igen. Och denne Yongyuts kompis berättar då att han hade uttryckt sig ungefär som – ”Jag kan möta dig när jag kommer ner, men jag kommer aldrig att köpa nåt till dig eller din dotter, men vi kan ses och tillbringa tid tillsammans”...

 

Jag hörde ju detta redan samma dag, och via Yongyut så har jag lagt in alla mina ”veton” emot detta. Och talat om för thaitjejen att denne falangkille bara var k&t, och ville ligga med henne, och sedan slänga henne på soptippen. Så jag sade till henne rakt ut, - ”åk inte dit, åk fan inte dit, killen är inte riktigt frisk, och det kommer INTE att komma nåt bra ur detta alls...”

 

Vi får se vad som händer, för man vet ju inte med thaitjejer riktigt alla dar i veckan, eller hur??? Men sak är säker och det är att denne bekant som jag hade inte skall behöva anstränga sig mer, för min vänskap är borta sedan länge nu. Sådana typer orkar jag inte med nu när man är 61 år ung... hualigen!!!!

 

En humörhöjare för folk som kan språka engelska.... Jag googlar den och sätter in den svenska översättningen direkt efter den engelska originaltexten,, hoppas att den blir ändå roligare då.....

 

Ole the Norwegian Wrestler

 

A Russian and Ole the Norwegian wrestler were set to square off for the Olympic Gold Medal. Before the final match, the Norwegian wrestling coach came to Ole and said, "Now, don't forget all the research we've done on this Russian. He's never lost a match because of this 'pretzel' hold he has". Whatever you do, do not let him get you in that hold! If he does, you're finished'.

Ole nodded in acknowledgment.

 

As the match started, Ole and the Russian circled each other several times, looking for an opening. All of a sudden, the Russian lunged forward, grabbing Ole and wrapping him up in the dreaded pretzel hold. A sigh of disappointment arose from the crowd and the coach buried his face in his hands, for he knew all was lost. He couldn't watch the inevitable happen.

 

Suddenly, there was a scream, then a cheer from the crowd and the coach raised his eyes just in time to watch the Russian go flying up in the air. His back hit the mat with a thud and Ole collapsed on top of him making the pin and winning the match. The crowd went crazy. The coach was astounded.

 

When he finally got his wrestler alone, he asked, "How did you ever get out of that hold? No one has ever done it before!"

 

Ole answered, "Vell, I vas ready to give up ven he got me in dat hold, but at da last moment, I opened my eyes and saw dis pair of testicles right in front of my face...I had nuttin' to lose so wid my last ounce of

strength I stretched out my neck and bit dose babies just as hard as I could."

 

So the trainer exclaimed, "So, that's what finished him off!"

"Vel not really. You'd be amazed how strong you get ven you bite your own nuts!"

---------------------------------------------

Den svenska google-översättningen ser då ut som följer:

---------------------------------------------

Ole norska Wrestler

 

En rysk och Ole norska brottaren sattes till torget av för OS-guld. Innan finalen kom den norska brottning tränare Ole och sade: "Nu, glöm inte all den forskning vi har gjort på detta ryska. Han har aldrig förlorat en match på grund av detta" kringla "håller han har". Vad du än gör, låt inte honom få dig i den håll! Om han gör det, är du klar ".

Ole nickade erkännande.

 

Eftersom matchen började, kretsade Ole och den ryska varandra flera gånger, letar efter en öppning. Plötsligt, kastade den ryska framåt, ta tag Ole och inslagning honom i den fruktade kringla håll. En suck av besvikelse uppstod från publiken och tränaren begravde ansiktet i händerna, för han visste allt var förlorat. Han kunde inte se det oundvikliga inträffar.

 

Plötsligt fanns ett skrik, sedan en jubel från folkmassan och tränare höjde blicken precis i tid för att titta på ryska gå flyga upp i luften. Hans rygg slog mattan med en duns och Ole kollapsade ovanpå honom att göra stiftet och vinna matchen. Publiken blev galen. Tränaren var förbluffad.

 

När han äntligen fick sin brottare ensam, frågade han: "Hur kom du aldrig ut ur lastrummet? Ingen har någonsin gjort det förut!"

 

Ole svarade: "Vell, jag vas redo att ge upp Ven fick han mig i dat håll, men i da sista stund, öppnade jag ögonen och såg dis par testiklar rätt framför mitt ansikte ... Jag hade Nuttin 'till förlora så wid min sista uns av

styrka jag sträckte ut min hals och bit spädbarn dos lika hårt som jag kunde. "

 

Så tränaren utropade: "Så det är vad avslutade honom!"

"Vel egentligen inte. Du skulle bli förvånad över hur stark du Ven du bita dina egna nötter!"

 

Ja så kan det gå i google-världen.......

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLIV, Thailand

 

Idag var det en dag som det gick lite tristess i till en början. Internetkillen som ju ”lovade” att komma idag, ringde faktiskt, och det var ju riktigt ”lovande” för att vara en thai. Han meddelade att han icke hann komma idag utan skulle komma imorgon bitti istället.

 

Och det var ju tur, ty Yongyut sade till honom att det var ”tidigt” som gällde eftersom vi skall till Lars och Bpoo imorgon och käka lunch. Jag skall ta med mig ett gäng matjesfilee´r och senapssill och sourcreme med snaps dit, och så blir det en glad stund för oss alla, men speciellt för mig och Lasse. Damerna gillar ju icke snaps, så dessto mer för oss...

 

Kl. 16.00 så ryckte det i vår ytterdörr här. Att knacka på dörren eller ringa på en dörrklocka finns inte i medvetandet hos en thai, så de rycker helt sonika upp dörren, eller ibland så står dom bara där i styvt 1 minut utan att göra ett skit, och sedan åker dom iväg....Riktigt roliga människor dessa thai. Jag fattar inte hur man kan åka typ 5 mil, stå 1 minut framför dörren, icke knacka eller ringa på, i bästa fall ta ett varv runt huset, och ser man ingen så sticker man bara....

 

Nu hörde jag i alla fall att någon ryckte upp dörren och ta mig fan, det var internetkillen som ser ut som Carabao, jag kallar honom därför Mr Carabao, och han är riktigt stolt över det. Han kom in och pratade med oss och han kunde nu sätta igång, överaskande för oss men icke för honom. Han försvann strax ut igenom dörren igen, och efter en styv ½-timme så cyklade jag ut för att se om jag kunde se honom ute på vägen.

 

Mycket riktigt killen plus 2st till killar arbetade för fullt med att dra internetkabeln de 200 metrarna hem till oss.....Skall bli så himla bra, jag hoppas verkligen att internetet är bra nu bara, och inte någon skit som de nuvarande ToT... Jag lufsade in till Tony, som ju pröjsade de berömda 10.000 bahten för att få 3BB för ett år sedan. Och han bekräftade att internetet verkligen är pålitligt och han har inte haft några problem i stort sett alls......

 

Fasen va gött det skall bli alldeles snart nu, jag tittar ut och de har redan klättrat upp i sista stolpen alldeles utanför vår grind, och nu är det väl bara minuter kvar till uppstarten av mitt nya friska internet på 10 mB..... Jag kommer nu att kunna ”bolla” med flera sidor internet på samma gång, vilket kommer att underlätta nåt oerhört för mig......

 

Kl. 18.30 var det klart sa dom, och åkte iväg efter ett bra jobb som jag sade till dom. Jag hann precis sätta mig ner för att logga in på hotmail, då jag märkte att jag inte hade nåt internet. Jag trodde jag skulle explodera, nu var det ju kvällen. Va faaan, sade man ju då!!! Yongyut sneade till och började direkt att ringa till killarna, och de fick minsann komma tillbaka, och de började röja och fattade inte själva vad som stod på.

 

De frågade om de kunde ge mig internet på min dator i mitt arbetsrum, och så skulle de komma tillbaka imorgon eftermiddag och fixa internet till datorn ute i hallen som resten av familjen använder. OK sade man ju, det är väl alright!!!! Men man undrar ju faktiskt lite grand över de som jobbar. Killen som jag kallade Mr Carabao hade alltså med sig 2st pajsare.

 

En av dom var 17 år gammal och den andre var 18 år berättade dom stolt. Och det enda som jag tänkte på var ju hur folk uppfattar ett bolag som sänder ut småungar att göra vuxna mäns arbete..... Jag hyser i alla fall inget förtroende för sådant alls. En ung kille bland 3st är OK, och man har med honom så han får lära sig folkvett och det tekniska.

 

Men fan 2st småbarn som leker med internetet, jag gillar inte sådant. Och dessutom fann jag ut ganska snart där de satt vid min dator och lekte, ingen av dom kunde läsa eller skriva latinska bokstäver, så de är grymt begränsade för att vara ”tekniker”... Förresten så frågade jag Mr Carabao när han slutade jobbet för kvällen? Det är ju redan sent nu ju?? (kl. 19.00). – ”vi jobbar oftast tills vi är klara”, var hans svar..... När jag berättade att västvärlden jobbade mellan kl. 07.00 till 16.00 med 1 timmes middagsrast, så log han bara, och förstod inte alls vitsen med detta....

 

Ja sade jag, det är väl kul att vara med familjen lite grand, eller??? Jag fick inget svar på den grejen och brydde mig inte heller. Så imorgon skall allt vara OK hoppas jag, och jag sitter nu med friska 15.88 mB, jag köpte ju 10 mB..... Så jag är nöjd!!!

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLV, Thailand

 

Yongyut fick till slut betala killarna totalt allt som allt 3.735 baht, som alltså gällde, framdragning av internetet 3.000 baht samt 735 baht för allt material som boxen o.s.v. Det är helt OK om det nu bara funkar för oss. Framtiden ser ljus ut, och nu skall man välan slippa sitta där med ett internet som slöar ner min dator så man knappt kan ta sig framåt.

 

Var hemma en sväng till Kevin i Chattulat (4,1 mil härifrån) idag. Kände lite lust att röra på mig, och tog som anledning att jag skulle lämna 2st fulloadade USB-minnen (8 GB var), han gillar ju som alla amerikaner spöken, religösa löjligheter och utomjordiska varelser som huserar i Area 51 i USA..... Ingen annanstans, bara i USA. Alla rymdens varelser besöker alltid USA, och amerikanska språket är det enda av världens alla språk som dessa aliens bryr sig om att lära innan de dimper ner här....

 

Så jag har downloadat massor av avsnitt ifrån ”Celebrity ghost stories” och avsnitt ifrån History Channel och National Geographic till honom. Han hade maten på jäsning hemma när jag kom, och vi fick en trevlig stund ihop och käkade en bit....Kevin passade då på också att visa en buske som ser ut som en sorts palm, se bilden jag lagt upp här).

 

Jag har också den busken i min trädgård. Men Kevin har haft problem med den busken i flera år nu. Saken är den att i busken så huserar med förkärlek en sorts larver som är grönaktig i färgen, och den har en kroppsbehåring som inte är att leka med. Och det uttrycket är milt sagt ordagrannt korrekt...

 

Inte att leka med....... Jo Kevin som brukar klippa och jobba i trädgården med naken överkropp och med shorts och sandaler, han kommer ju då i absolut närkontakt med busken när han ansar den. Han stryker då säger han själv, nästan varje gång, sig emot bladen och kommer i kontakt med denna larver. Larverns hår lossnar väldigt lätt och sätter sig fast i hudens porer, och kliar likt hellvittet på jorden.

 

Och ju mer han kliar dessto mer sprider han dessa mikroskopiska här på huden, och det kliar ändå mer. Han har lärt sig nu i alla fall att inte klia alls, utan att släppa allting och rusa in och duscha istället, det brukar ta bort det mesta, inte allt, men det mesta kliandet.... Om ni vill fråga Er fru/fästemö, så heter detta elände på jorden ”MaengBong” och lägg till ”kunn”, så talar ni om att ni just blivit ”smittad” av ett sådant litet faanskap.. Ja så kan livet vara här i Thailand, bliver man inte ormbiten, påkörd, matförgiftad så blir man överfallen av larver..... Livet är icke lätt alla gånger!!

 

Idag fredag den 12 oktober 2012, så körde precis Yongyut iväg Soda till sin skola. De skall nämligen sova över där 1 hel vecka.... och detta på sitt skollov. Det har nu förekommit övernattningar i skolans regi, 2 gånger ihop med munkar och ett tempel och 2 gånger inom skolans lokaliteter.... jag vet inte exakt vad de gör där på sina övernattningar, men jag är nästintill 100% säker på att det handlar om att inpränta med knivskarp precision Thailands kultur i ungarna.

 

Man kan ju fråga sig....1 hel vecka.... inga problem,,,,ingen opponerar sig alls.... förresten vem skulle opponera sig i Thailand....ingen.... Är detta också en del i den stora planen om att hålla ungarna på mattan när de blir äldre och acceptera ”tingens ordning” i Thailand...? Det ä’r ju exakt rätt ålder att inpränta hur Thailand vill att dess barn skall uppföra sig så de inlämmas fint in i dess kultur.... jag hoppas han får kul i alla fall under denna vecka, men man är ju inte helt född bakom dasshuset....

 

Lite har man ju lärt sig under årens lopp, så jag sade till Soda nu innan han stack, att jag absolut inte accepterar han han rökte eller drack eller annan jävulskap.... Yongyut kom snabbt till hans räddning och lyckades att förringa fullständigt det jag sade ner till ingenting, genom att göra den vanliga kommentaren – ”falang dting dtong”.....

 

Hon förstår ju inte heller att det med full garanti kommer att vara jäkligt ”kul” för ungarna när de lämnas ensamma på nätterna där i skolan.... Och vilka garantier lämnar skolan på att de kommer att ha vakt och koll på ungarna, det kommer garanterat att vara precis som vanligt.....d,v,s, alla skiter i precis allting.....Och ungarna kommer att göra sin små ”livsupptäckter” tror jag i alla fall... röka en cigg på prov...kanske läppja på brännvin och spy lite grand,, och kanske kolla lite grand i en porrblaska,,,,,

 

Men det är ju bara jag det..... fan att man varit ungdomsledare i 26 år, fan att man har barn själv, och fan att man varit ung för den delen också själv... Hade i detta läget varit mycket bättre att inte veta något, och att inte kunna något tror jag, i alla fall bra för min nattasömn....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLVI, Thailand

 

Vi stack alltså ner till Lars och Bpoo torsdagen här och käkade lunch. Vi tog motorbiken och det kändes lite pyton som vanligt när jag körde med Yongyut därbak och vi passerade det ”onda” stället. Alltså där jag stöp på näsan nu senast... Men allt gick bra och vi kom lyckligt fram.

 

Jag hade packat ner och tagit med oss matjesfilee´r, senapsssill samt rödvinssill, gräddfil samt snaps. Lars hade kokat potatisar, klippt gräslök i trädgården samt kokat ägg och handlat in varsin öl. Det blev en underbar middag och vi bägge stortrivdes med denna kanonmat. Våra damer vidrörde förstås inte våran svenska sill, och man kan ju inte klandra dom för det. Så gott som hela världen tycker ju INTE om den svenska sillen...

 

Men Gud va gott det var! Vi käkade sakta sakta och njöt. Vi tog sedan en liten promenad och hade lite killtjöt och damerna stannade hemma i skuggan förstås och hade tjejtjöt... Vi kom snart hem igen och kaffet var klart och vi spisade äpplepaj som Lars hade gjort och vanlijsås som jag hade fixat hemifrån. Till detta tog vi en liten hutt med konjak till kaffet....

 

Efter denna kulinariska höjdpunkt i livet, så gick vi en trappa upp, och satt på den fönsterlösa övervåningen, och njöt av den vidunderliga utsikten ut över floden som rinner där förbi huset, och också den stora mängd risfält som ligger där utspridda runt huset. Till detta scenario så inmundigade vi varsin Gin och Tonic,,,, den första gick direkt ner i magen, och den andra gick direkt upp till huvudet...

 

Vi körde sedan runt 16.30 hemåt för 3BB skulle ju komma hem, och komplettera sin installation av internetet. Vi kom hem, allt gick bra, och när 3BB kom, så visade det sig att de 2 småpojkarna plus Carabao-killen inte klarade av passwordet för internetet och frågade MIG!!! E ni goa eller sade jag, jag vet väl inte några password som ni internetbolag svänger Er med....

 

Till sist när absolut ingenting hände och jag såg, trots språkförbistringen att de tog ett steg framåt och 2 steg bakåt. Jag frågade dom om jag skulle hämta hem ”min” datorkille, som brukar hjälpa oss. Javisst sade det stora statliga bolaget 3BB... Jag hämtade Joe, min datorkille, och 15 minuter senare så hade han löst alla klutar, knutar och problem och allting funkade. JAG fick betala honom 60 baht för jobbet, 3BB betalde inte ett skit....

 

Ja härnere så finns det allt och ingenting, men kundservice vet de definitivt icke vad det är..... Men killarna var ändå trevliga. Jag hade nu i alla fall ett fungerande internet, och jag har mätt det nu upp till idag lördag och det mäter hela tiden upp till mellan 14-15 mB i hastighet, jag har ju betalt för 10 mB.. Jag är helnöjd, och mina datorjobb som jag gör vareviga morgon, med jobb i bloggen och på olika forum, brukar ta mig minst 1 timme, nu tar det runt 15 minuter, så snabbt är det nu för mig. Härliga tider!!

 

För att prata om Sverige igen då. Jag har flera gånger i bloggen vidrört ett av de stora misstagen som Sverige gjort, och det var när de tillät facket att bli så himla starka och rådande som de varit i Sverige, det verkar inte som om någonting i livet kan vara LAGOM. Antingen så blir det ren skit åt ena hållet eller ren skit åt andra hållet.

 

Facket i Sverige styrde upp lönerna, vilket ju anses av alla som en bra grej. På samma gång så styrde de upp lönerna för ALLA, vilket var helkorkat... Varför??? Jå de styrde upp även lönerna för undomarna, och de som ville komma in i en bransch, men kanske inte ännu hade branschvana m.m. alltså i stort sett springpojkarna och lärlingarna.

 

Detta var förut ett sätt för de som antingen INTE hade läshuvud som det hette då, eller de som av misstag hade slutat skolan för tidigt. Man var alltså inte rökt fullständigt för det då.. Man kunde ju börja om ifrån början längst ner på botten i företaget med reducerad lön, men ändå chansen att lära sig yrket, och ändå ha ett jobb och en liten, men dock inkomst!!!

 

Vårat kära fack fixade detta på en eftermiddag och höjde lönerna för alla. De tog egenhändigt knäcken på hela skrået med lärlingar och springpojkar, ty inget företag kände längre för att slänga ut löner på folk som INTE hade kvalifikationer för dessa löner. Så arbetslösheten steg i Sverige rekordartat då på 70-80:talet när detta hände!! Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLVII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.... NU har det äntligen hänt igen... Och dagens nya generationer som inte har en susning förstås om sin egna historia, tycker att de har kommit på nya egna idee´r om hur man skall få fart på sin egna bransch igen, och få arbetslösheten att minska igen..... Jo man kom fram till att man skulle tillåta s.k. lärlingar i bolagen. Känns det igen eller!!!!!

 

Det tradiga i mina ögon är dock bara att det som sker nu är lite grand av bedrägeri emot alla de människor som verkligen skulle behöva ha tillgång till detta med att vara lärlingar. Alltså de som hade svårt i skolan, slutade för tidigt i skolan. Nä nu ger man bort dessa lärlingsplatser till välutbildade människor med full utbildning, som ännu inte har fått ett jobb ute på marknaden ännu.

 

Så i verkligheten så tar man ordet lärling och sätter in det i ett helt annat samman-hang än det huserade i förr i tiden ute på arbetsmarknaden. Nu tar man folk, som då som sagt var har en bra utbildning, och ger dom ett jobb under epitetet lärling och ger dom en reducerad lön, som antagligen kompenseras uppåt delvis av skatte-pengar tror jag..

 

Ty inte accepterar facket att man FÅR betala mindre pengar för en lärling... Så allt detta är rent och skärt skitprat, och de som egentligen skulle ha haft dessa jobb, fick icke dessa jobb, de är nämligen fortfarande utslagna med få utsikter att jobba sig uppåt i samhället!!! Och lönerna kommer garanterat att vara så höga, så för att kunna realisera denna s.k. nya ide´ så kommer man att få kräva att staten går in och betalar ett påslag så lönerna kommer upp i de hiskerliga löner som det är redan nu ute på arbetsmarknaden.

 

Slutvinjetten kommer garanterat, och då säger jag garanterat bli en en flopp utav detta... Sanningen är så enkel att marknadskrafterna styr även inom detta fält på arbetsmarknaden. Märker en arbetsgivare att lönerna han betalar ut, överstiger den budget som finns för företaget, så knipsar han blixtsnabbt av huvudet på de kroppar som jobbar på hans bolag, innan dessa har tagit livet av hela företaget..

 

Läs följande artikel, se hur unikt det är. Va fan.. det är bara styvt 30 år sedan som fackföreningarna klämde livet ut ur ungdomarna och den svenska arbetsmarknaden, och nu kallas detta tilltag för ”unikt”, secka minneslösa eller minnesslöa människor det finns på vår jord.....

 

Quote

Unik speditörsutbildning i gång: Nio lärlingar kan bli 30-60 år 2013

Det nya unika svensk-danska lärlingsprojektet för utbildning och anställning av speditörslärlingar som ska göra sin praktik i svenska speditionsföretag är i hamn, efter att nio lärlingar nu har anställts i fyra företag, sex under september och tre i oktober.

 

"Det som från början bara var en dröm blev verklighet till slut, trots massor av byråkratiska fallgropar längs vägen", säger Johan Rosenkvist, vd i Airlog Group och initiativtagare till satsingen, till PåHuGGeT.

 

Nästa år är speditörslärlingsutbildningen inriktad på ungdomar som slutar gymna-siet på Samhällslinje eller Ekonomilinje i juni 2013.

Unquote

 

Att jag själv reagerar såpass starkt beror på att jag var just en av dom som 1967 fick ”chansen”. Efter att ha slarvat bort grundskolan, och mest pysslat med gallanta damer och fotboll, så fick jag som 16:åring chasen att börja på ett företag som just springpojk/lärling, och lönen var SKIT.

 

Men va fasen alla var glada ändå. Mamma var glad för jag hade ett jobb, och att det nu var upp till mig att visa framfötterna på arbetet, och jobba mot en ljusnande framtid. Och jag var tacksam och glad för jag tjänade pengar, inte miljoner, men jag tjänade pengar att betala hem till morsan och så fick jag lite grand över till disco och hyggligt vackra flickor....

 

Hade jag levat nu och kört samma upplägg nu idag, så hade jag med full garanti varit helt arbetslös, och troligtvis haft stora chanser att hamna i dåligt sällskap, och min framtid hade varit fullständigt kvaddad. Men facket behövde aldrig oroa sig, de trodde ju att de var dom stora hjältarna på denna jord, dessa myglande typer, som satt på de olika lokalavdelningarna, och mest ställde till förtret för vanligt arbetande människor.

 

Synd bara att de inte slutade i tid, och la ner skiten, de hade spelat ut sin ack så viktiga roll som de haft tidigare i historien. För det skall vi inte ta ifrån dom. Utan facket så hade absolut inte lönemarknaden sett ut som den gjort. Folk hade garanterat varit underbetalda och många hade varit utfattiga trots att de arbetat som bara sjuttan. Men som sagt var, facket skulle sluta i tid, nu springer de mest omkring och sätter hårt arbetande företag i blockad, trots att företagen gett sina anställda löner som i vissa fall ÖVERSTIGER de löner som facken kräver....

 

Men men men, vi får nog leva med skiten ett tag till, innan facken stoppas ner i sina gömmor igen, och endast kan läsas om i våra google-ansträngningar ute på internet..... Namnen och de gamla hjältarna kommer att vara borta sedan länge, och ingen kommer längre att minnas vem och hur det gick till att ordna fram Sverige bra löner.

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLVIII, Thailand

 

Vad är det för skillnad på när thai och falang sätter sig på huk? Alltså sättet som de sätter sig på? Jo när vi sätter oss i nigsittande, alltså på huk, så placerar vi oss på våra framdelar på fötterna och lutar mot dom, eller hur? Allt medans bl.a. thai då sitter på hela fotsulan, och liksom sjunker hela vägen ner..... spelar roll eller??

 

Vidare vet ni vad för skillnad det är, på sättet thai och vi falanger åker rulltrappor eller de där rullbanden, som ju finns på alla varuhus?? Jo när thai åker, så går de upp på rulltrappan eller rullbandet och bara står där, och rör inte en fena och låter sig föras upp eller ner en våning!!! Vi falanger brukar inte nöja oss med det, utan alla går ju framåt i detta läge, vi har ju inte tålamod att bara stå där som mumier...... Vad som är bra eller dåligt, vet inte, är väl egentligen skit-samma.

 

Har precis avslutat tittandet på de 12 avsnitten av ”Robinson revanschen”. Jag märkte här precis som man märkt under en hel massa år, och det är att damer håller på damer. Det spelar ingen roll egentligen hur jävliga dessa damer är som de skall rösta på, de bara kommer undan och alla medsystrarna hejar på varandra. Jag vet inte om detta beror på att de är rädda att de själva skall bli borttagna ur ”gruppen”, och får skämmas om de skulle gå motsatt väg, och kanske rösta på en värdig vinnare, men som råkar vara man.

 

Man ser det gång efter annan i alla fall, och det sker detsamma exakt i alla västländer... För Fredrika Brehmerförbundet är lika lyckosamt i alla västvärldens länder.. Det som då gör mig pissesur är att damerna får en massa genvägar och de får en massa fördelar som icke en man får, både då i dessa tävlingar som annorstädes. Arbetsmarknaden översvämmas numer utav kvinnor, och flera av dom är fullständigt odugliga.. Synd bara om den gäng kvinnor som verkligen är duktiga och som förtjänar att vara med...

 

Nu i Robinson, så vann Mirre (kvinna) över Robban (man). Mirre hade blivit ganska ”hatad” utav ett flertal utav deltagarna medans Robban under spelets gång så gott som enbart hade hyllats som en go kille med ett stort gott hjärta. Vad händer då sedan när dessa 2 står där i finalen. Jo då består juryn av 6 personer, och ALLA 6 är kvinnor.

 

Jag säger bara.... GRATTIS ROBBAN, du har kämpat så himla bra hela tiden, och du har varit relativt rakryggad hela tiden, till skillnad då emot denne Mirre som hade förtalat och myglat och konspirerat precis hela tiden i smyg!! Robban får då som tack för maten en jury som enbart består av kvinnor, och jag tycker att det är rent ut sagt för jävligt orättvist emot Robban.

 

Dessa kvinnor röstade ju hela högen naturligtvis för att Mirre skulle vinna, och så gott som alla tyckte illa om Mirre, och ville inte ens ha henne i final.... Men ändå så röstar dom på detta sättet. Konstigt att dom inte passar ute på arbetsmarknaden eller?? Att ta konsekventa beslut och rationella beslut har aldrig legat väl i handen på en kvinna. Hela hennes existens består av känslor, och den består av att bli ”ledd i handen” av en starkare auktoritet...

 

Mannens problem och fördel i världen i motsats till kvinnan, är att vi just oftast tar rationella beslut med frånvaro av känslor. Vi har det i våra gener alltsedan tiden för 40.000 år sedan, när vi levde uteslutande som jägare och var tvungna att lära oss att ta dessa beslut. Vi röstar på den som vi tycker är bäst baserat på fullständigt olika kriterier än vad kvinnorna baserar sin röst på. Kvinnor är rädda att bli uteslutna ur gruppen, och sin plats i köket med de andra kvinnsen, och röstar med gruppen och den starkaste i gruppen...Vi män kallar det fegisar och illojala typer...

 

Nä nu skiter vi i det, igen!!!! Robban fick lida för det denna gången,,, hoppas att tävlings-ledningen i TV för denna tävlingen, tar ett beslut nästa gång att det skall vara 50/50 kvinnor och män i juryn, så det blir ett VÄRDIGT slut på tävlingen och inte bara en falsk kacklande hönsgård. Fördelen med detta är då att de kvinnor som har lite mod i sig, kan skita i sina medsystrar, och ta EGNA beslut med ett starkt stöd av männen i gruppen....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLIX, Thailand

 

Fick ifrån en polare tag på 2 härliga ordspråk, skrivna av folk som jag icke känner till i dagsläget. Men jag gillar dessa talesätt grymt mycket. Det ena betraktar hur en del människor lever sina liv, och bara följer med ända in till döddagar, utan att ens göra annat än att ”sitta av tiden” hemma. Det lyder ” Bara döda fiskar följer strömmen”. Tänk att leva sitt liv, och aldrig våga sig på att utmana och göra någonting, att bara följa med....

 

Det andra talesättet lyder ”Den drucknes tal, är den nyktres tankar”, gillar jag skarpt. Man säger ju att ifrån fyllebultar och barn får man höra sanningen, och det är väl detsamma bägge talesätten, men att man dessutom lägger till att det är vad den ”nyktre” tänker, gör ju det hela skitbra. För visst är det så. Alla dessa människor som lägger sig vinn om att i alla lägen alltid uttrycka sig väl, att aldrig lämna ut sig det minsta.

 

Folk som egentligen aldrig har något att tillföra, människor som egentligen aldrig får ”båten att gå framåt”. Dessa fegisar tänker alla de tankar som den druckne väcker, och han uttrycker dom... Men är det rätt att klandra människor som säger det som andra tänker? Eller är det alltid rätt att aldrig säga vad man egentligen menar??? Jag vet inte, ty jag själv kan aldrig hålla kääften....

 

Har sett Yongyut käka ännu en av alla de otroligt konstiga saker som man äter här i Isaan. Kolla fotot.... Vet ni vad det är? Jo det är faktiskt begynnelsen till hönsägg. Thai älskar ju det där med att slafsa i sig fosterhinna, att käka ofödda djur av olika slag, och så äter de då de här ovärpta hönsäggen. Hönan nackas för att hamna i frukostdisken på nåt varuhus eller utefter någon väg i någon håla i Thailand.

 

De gräver naturligtvis i hönan och kollar läget, alltså inne i hönan, plockar då ut resterna utav hönans ovärpta ägg, och de äter detta med god aptit. Jag vet ju inte så mycket detaljer om de här sakerna, men just dessa ovärpta ägg kokar dom, sätter ihop dom med massa sallad och lite nambaa antar jag och sedan heter det, precis som allt annat här ”thaifood”....

 

Nästa foto kanske ni inte ser direkt vad det är för något. Men det är faktiskt lite grand ”räddningen” för mig här i denna tupparnas ”hillvittes-håla”. Dessa sattans odjur som sprider och ynglar av sig i takt med att dessa dårmänniskor bara skaffar fler och fler. I alla fall så har vi ett par stycken som rumlar runt på nätterna här och börjar gala runt kl. 02.30 fram till 07.00 ungefär....vareviga natt....

 

Jag vaknar ALLTID runt kl. 02.30.. går upp och pissar, startar upp golvfläkten, så den ihop med A/C;n tar död på mycket av tupparnas sattans galande. Och nu då eftersom Kevin upptäckte att Tesco Lotus faktiskt säljer, så har vi handlat på oss s.k. ”Earplugs”, alltså öronproppar, dessa trycker man in i örat, de är av någon slags mjukgummi, och det småknakar när de kämpar för att återta sin ursprungliga form.

 

Och därför formar de sig efter min egna örongång, och det blir faktiskt hyggligt tyst av det, och nu kan jag återgå förhoppningsvis till att sova igen. Dock i vissa fall, då och då, så har några tuppar tagit sig in framför vårt hus ute på gatan och då finns det inte en chans att sova, inte en susning har jag. DÅ brukar jag gå upp, ta på mig shortsen, sandalerna och smyga ut på gatan och starta en kanonad av sten på dessa tupp-as.

 

De flyr ju då naturligtvis... men tyvärr så har de ju inte den förmågan att lära sig som hundarna har, så de bara återkommer gång efter annan. En tupp eller höna är nog lika heldinga som en tjur eller en kossa tror jag, det står fullständigt still faktiskt i skallen på dom.

 

Bild 3 föreställer en, som jag tror, väldigt giftig orm. Jag noterade på just denna enda orm, att thai hade skurit bort huvudet på den, alltså för att inte riskera någonting. Det kanske inte framgår av bilden, men mönstret på denna orm var verkligen imponerande och snyggt, så giftig var den allt!!! Namnet på den, inte en susning!!!

 

Sista och 4.e bilden, föreställer ett i mitt tycke skitsnyggt väggtegel som satt på ett hus här i stan, faktiskt ett av de snyggaste tegel jag någonsin sett. Så med det, så avslutar vi detta kapitel.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLX (1.260), Thailand

 

Syster yster Alaam, har nu då lagt beslag på huset som ju tidigare var uthyrt till philippinarna. Dessa har ju då definitivt flyttat och tagit det andra huset i området, som då ”bara” kostade 5.000 baht i månaden. Alaam och hennes fästman, delägaren Pots ville inte längre hyra ut huset, och för mig är det ju bara skönt, då slipper jag hålla på och sysselsätta mig med den skiten.

 

Jag fick ju fixa kontrakt, få dom påskrivna, se till att de efterlevdes av de som hyrde, plocka av dom pengar vareviga månad, och allmänt hålla kontakten och kollen på dom precis hela tiden. Nu slipper jag det, och vi slipper hålla ordning på hyrespengar och redovisa o.s.v.

 

Så nu är vi tillbaka på ruta 1 igen, verkligen tillbaka på ruta 1 igen.... Alfa skall nu bo där, och det kommer att bli ett jävvla spring på Yongyut precis vareviga dag dit bort och underhålla henne med mat och pengar och hålla henne sällskap. Sedan kommer ju Alfa att kräva att barnen skall vara med henne i tid och otid, och allt detta kommer att kräva sin man av hela vår (min) familj....

 

Alaam har ju nu då, alltså slutat som ni vet på HomePro i Bangkok, flyttat upp och bor nu i hennes fästmans mammas hem i en annan by 3 mil bort ifrån Chaiyaphum. De skulle ju sysselsätta sig och leva på att sälja mat och godis till små skolbarn som jag berättat om tidigare. Sedan så förvarnade Pots om att han skulle bli risbonde plötsligt, och jobba med risfält och sedan sälja ris....

 

Jag försökte säga till honom i detta sammanhang att fler och fler thai överger ju riset till förmån för ”Oi” och ”Man Sappalang”, alltså på svenska sockerrör och Tapioca (Cassava). Men han verkade inte alls ha koll på den grejen faktiskt, så det lade ju jag ner ganska snabbt, det är ju lite löjligt att jag en falang, skall säga till en thai vad det är som lönar sig ,eller hur,,, Det ville han inte veta av i alla fall...

 

Men han skall jobba med det, och sedan visade det sig att han skulle fortsätta att jobba med ”transporter” nere i Bangkok, han satt tydligen på ”kontoret” och lade ut körningar till olika gubbar 34 mil därifrån via datorn, och det var ju skitbra, han tjänar runt 10.000 baht på den grejen.

 

Och under tiden skulle Alaam då stå och sälja till skolbarnen, och nu kommer då nästa grej..... de skall åka till Kambodja och de skall köpa klädpaltar där, vilket är URBILLIGT, och sedan sälja dessa på marknader i Thailand. Jag vet många thai som gör detta, och de kan tjäna lite pengar på den grejen. Så man kan ju minst säga att dom är fullsketna med arbetsmöjligheter och att tjäna pengar.

 

Kan inte hjälpa det, men det återkommer till mig hela tiden, år efter år, och i situation efter situation som systern hamnar i. Och det är att hon har aldrig något upplägg för att ta hand om barnen, dessa skall fortsatt bo hemma hos oss under skolveckan. Och de skall köras som fan emellan olika ställen, som hem till Yutin/Baloo, hem till syster ysters hus, och hem till Pots mammas hem där de är ibland.

 

Det är ett jävla kajkande, och Namkaeng och Soda lär ALDRIG i detta livet få ett riktigt hem ihop med sin mamma, Alaam bara fortsätter som alla thaidamer gör, och det är att lipande ta hand om sin mamma medans barnen aldrig får en chans här i Thailand att ha en ”riktig” mamma, så som vi vet hur en mamma skall vara.... Landet där mormor eller farmor är mamma, det är Thailand det....Men det visste ni va???

 

Kollade just en amerikansk TV-show där det var med häftiga, tuffa, innetyper som var i sina bästa år, alltså strax över 20 och upp till 24-25 år ungefär. De tyckte de hade hela världen för sina fötter.... ÄNDA tills det blev frågesport..... Hahahaha fy sattan va värdelösa amerikanare i gemen är på geografi och allmänkunskap. Alltså kunskap som handlar om utanför sitt egna land. Det verkar ju som om en sann amerikanare enbart skiter i världen utanför, Amerika är allt och resten är värdelöst!! Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLXI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... De fick alltså frågor, och den första gällde: - ” Nämn en stad på Island”??? Svaret blev ju då ifrån den hårfagra innebruden ifrån Californien.... – ”Jag vet inga städer på island”-...... Nästa fråga blev ställd till den fräcke killen med indianfrissen och den röda kammen på huvudet; - ” I vilket land hölls dessa tävlingar förra året”?

 

Efter en lång tvekan, så gaskade killen upp sig och sade – ” Europa”!!!! Denne grabb som berättade att han gått ut collage i USA, förstod alltså inte att Europa är en världsdel, och de frågade efter ett land, han visste helt enkelt inte skillnaden.....

 

Nästa fråga gick till bruden ifrån New York, som med sin oljade dialekt hade snabba svar på allting, och allt hon sade var coolt..... hennes fråga blev – ”Vad heter huvudstaden i England”??? Svaret kom som en huggande reptil... – ”Liverpool”!!!!! Vid detta laget så satt jag bara med tappad haka och lyssnade på dessa dingelister.

 

Tävlingen hade sedan runt 20 frågor som rörde enbart amerikanska företeelser och deltagarna kunde ju i alla fall kanske 15% av de frågorna, så det gick ju bättre för dom. Tävlingsledaren avslutade sedan hela tävlingen, och motståndarlaget vann hela skiten där för att det ena laget svarade så här på denna fråga: - ”Hur många världsdelar finns det”???

 

Med noll tvekan säger killen ifrån Bosten (Go Red Sox) – ”21”!!!!!!! Nu var jag i stort sett förbannad, och började skriva upp frågorna och svaren för att kunna delge Er. Detta är alltså människor som aspirerar på världsherravälde medelst krig och tandagnisslan. Hur faan skall de kunna hålla ordning på hela världen, när de inte ens hittar runt i Europa....

 

Fredag, dags att ta sitt VISA-kort och hämta ”hem” månadens pengar ifrån den goa ATM:en AEON, som ju är en avgiftsfri ATM brukar vara mitt mål i första hand. Jasg kom dit, och maskinen spottade ut mitt VISA-kort snabbt och elegant under förevändning att min bank tyckte det hemma i Sverige. Jag försökte 2 ggr till men med olika belopp, med samma resultat.

 

Jag åkte hem och kollade om jag kanske hade överskridit maxgränsen som ju är 20.000:- på denna typ av kort.... Icke sa Nicke.. inga problem, jag hade inte ens rört kortet alltsedan 1.10.2012, alltså 19 dagar sedan. Tillbaka återigen till Big C, och prövade en annan maskin och fick samma förlamande svar. Åkte hem igen och nu emailade jag NORDEA,

 

Som förväntat så kom det inget svar, jag hade skickat muitt email kl. 05.35 på morgonen svensk tid, och hoppades att få ett svar av banken, så jag kunde få ut pengarna i alla fall under dagen. För så fort som det nalkas helg så stänger ju bankerna sina kundkontakter med raketfart. Dagen fortskred och när kl. var 15.30 svensk tid, så tog jag tag i det hela igen, för fick jag inget svar, så skulle ju inte mina pengar kunna lämna Sverige överhuvudtaget innan måndag och då hade jag tappat hela 3 dagar till i denna härva.

 

Jag tog fan i hågen och skickade mina pengar via en utlandsbetalning hit till Thailand och det fungerade skitbra allting. För som jag inte nämnt hittills, mitt VISA-KORT fungerar klanderfritt i min dator och inne i internet, men det fungerar bara inte i ATM-apparaterna... När kl. var runt 16.30 så fick jag svar ifrån NORDEA...... sägandes.....

 

”ja, vi ser att ni tagit ut 10.000:- på kortet, så då var väl problemet löst då?”, Jäävllar va förbannad jag blev, jag öppnade upp SKYPE, fick svar tat det var 15 minuters väntetid, vilket jag INTE tänkte sitta i. Skrev ett nytt mail där jag skrev ganska tuffft till dom och sade att – ”N E J gör inte detta mot mig... bl.a. bl.a. och förklarade återigen att kortet inte funkade i ATM;n men fungerade helt korrekt inne i datorn....

 

Inget mer hände på fredagen, men på lördag morgon här i Thailand när jag öppnade datorn och kollade om jag fått svar, så låg där ett besked ifrån t tös nummer 3 ifrån NORDEA, sägandes att hon hade tagit bort bankens avgift på 30:- för min utlandsbetalning!!!!!!!

 

Och att banken hade lagt på en säkerhetsspärr på mitt kort för det hade förekommit ovanliga och konstiga ologiska uttag på mitt kort..... N E J svarade jag och vart nu förbannad, det har inte förekommit några uttag överhuvudtaget alltsedan den 1.10. för 19 dagar sedan, och innan dess 22 samt 25 september där det var två vanliga uttag till ATG.se... så jag kan inte se problemet....

 

Detta var allt jag fick ur dessa nötter på banken. Mina pengar som jag behövde ha för att betala räkningar och leva på frös inne, och lär väl dyka upp här antagligen onsdag middag den 24 september 2012. Så kan det gå när haspen inte är på.....

 

Handskak

 

 

 

Chaiyaphum MCCLXII, Thailand

 

Idag måndag 22 oktober 2012, så hakade vi på Kevin och Suree och åkte med dom till Khon Kaen. Kevin tycker ju det är kul att jag är med, så vi kan tjöta lite på engelska, och så kan damerna ta hand om sig själva lite grand och språka ”isaan”. Det blev en himla trevlig dag, och vi kom upp till immigration där ju Kevin skulle bekräfta sin adress hos dom. Man måste ju göra det var 3.e månad. Men det är en kul utflykt att göra var 3.e månad, inga problem.

 

Jag märkte hur olika vi jobbar vi falanger, en del gör si och en del gör så, och alla så tror vi att vårt sätt är det absolut bästa, jag själv är ju sådan på gott eller ont!! I Kevins fall, så verkar det som om Suree, hans fru, tar hand om precis allting. Han verkar ju inte ha en susning om någonting. Men jag gör ju lite grand också åt det hållet med Yongyut.

 

Vi vill ju gärna involvera våra fruar eftersom vi ju har en himla glädje av dom varje gång som vi ramlar in i problem i samhället. Så ha en fru som kan det här med Immigration och alla regler och dokument är aldrig fel. Risken man löper är väl att vissa falanger fullständigt skiter själva i att hänga med och lära sig, och på så sätt så blir de ju fullständigt beroende av sina fruar i framtiden.

 

Gud vet vad som händer om sagda falang får en spark i arslet ut ur sitt hem och plötsligt skall börja fixa och dona med immigration själv. Och kanske behöva lyssna på vissa polare som kan allt, men vet absolut ingenting när det kommer till kritan. Därför så tror jag att det är bra om BÅDE man och fru hjälps åt och lär sig gemensamt hur det fungerar med allting.

 

Kevin han satte sig inne på expeditomnen med en turlapp i näven och bekymrade sig inte en sekund med dokumenten som skulle fyllas i. Han hade ju BÅDE sin adress-bekräftelse SAMT så skulle han ansöka en en s.k. RE ENTRY PERMIT.... Men Suree tog hand om allting så bra, hon är verkligen duktig den damen. Så vi kom ganska snabbt därifrån tack vare henne.

 

Jag förklarade för Kevin och Suree hur jag själv gjorde, och sade att jag hade de tomma blanketterna downloadade i min dator, så det enda jag gjorde var 3.e månad var att ändra på datumet i ansökan, allt annat var ju exakt likadant, och sedan printade jag ut det och signerade det och sedan var allting klart. Jag slipper då att göra som Suree får göra vareviga gång, och det är att sitta där i drygt 20 minuter och fylla i alla uppgifter som Immigration vill ha.

 

Det är ett jääkla skrivande vill jag lova, och ett jääkla bläddrande i passet och leta efter datum m.m. När jag berättade hur jag gjorde, så ville ju de också naturligtvis göra samma sak, så jag fick lova att maila över till dom de blanketter jag hade.......Så nästa gång bör det gå väldigt enkelt och snabbt att fixa sitt ärende på Khon Kaen Immigration.

 

Vi stack sedan ner på ”stan”, i akt och mening att gå på ”Central Plaza” och handla upp oss på det vi längtade efter mest i livet just då.... nämligen McDonalds..... jag körde med min vanliga triple cheeseburger, coca cola samt till efterätt en cheese-burger att fylla i eventuella luckor nere i magsäcken.... Att vi även sög ner en go glass behöver jag väl inte nämna... Kevin körde en Double McDonald någonting, och till eftersläckare så tog han även en cheeseburger. Han käkade desutom pommes frittes till sitt, den lelle ohälsosamma amrisen....

 

Det gick snabbt att slafsa i sig denna underbara maträtt. Sedan blev det dags att låta damerna ta över... och det gjorde dom med besked. Det blev till att ta sig till en konstig ”marknad” inne i Khon Kaen, den marknaden bestod av ett par gator och emellan dessa gator så lufsar man runt i himmelskt stora lager, där miljoner artiklar ligger och väntar på att bli uppköpta av kunderna. Suree och Yongyut var i likadan extas som jag och Kevin var när vi käkade våra hamburgare.

 

Vi skiljdes snabbt åt, och Kevin och jag speedade runt i killtempo, som ju mest kan liknas vid Formula 1 om man jämför med damernas hasande-runt-tempo.....!!! Vi köpte oss grejor att dricka (ej sprit) och vi handlade lite små skit som ingen egentligen ville ha, men för att få tiden att gå... Våra damer ringde stup i kvarten, de är ju förtvivlat rädda att vi skall finna andra kvinnor tydligen, hahaha!!

 

Och till slut efter 2 timmars väntan, så kom då damerna, och Yongyut hade på 2 timmars jääkla lufsande runt hittat 1 par kalsonger till Soda och en liten t-shirt till Namkaeng..... Bra jobbat Yongyut, hahaha!!!

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLXIII, Thailand

 

Var uppe ”med tuppen” idag, kanske inte riktigt sant. Det fanskapet började exakt imorse kl. 02.35. Jag blir ju tvungen när han väcker mig att gå upp och pissa, och då kollar man ju alltid in klockan, så man ser hur lång tid man mer måste lida i sängen i sovande tillstånd, innan man kan påbörja en ny underbar dag igen!!!

 

Jag körde in Soda till skolan, han har ju börjat sin skola nu efter ”sommarlovet” redan den 22 oktober, medans Namkaeng fortsatt har sommarlov fram till den 12 november. De startar sitt sommarlov också vid olika datum. Jag tycker utan att veta bakgrund eller annat, att kanske det borde vara smartare för alla inblandade i det thailändska skolväsendet att de alla börjar och slutar sitt sommarlov samtidigt, eller hur? Men det är nog en bön att stilla bedja om här i Thailand, ingen verkar ju samarbeta med någon annan, så varför skulle dom???

 

Jag tog chansen att rulla in på min klinik i Chaiyaphum, pröjsa mina 40 baht (SEK: 10:-) så fick de ta mitt blodtryck (138 genom 88) samt kolla mitt socker som hamnade på goa 120.... Blodtryckets nöffror kan förklaras att jag inte fick sitta still en sekund eller inte heller ligga ner, utan här så tar man bara blodtrycket och skriver upp siffrorna, och så säger dom BRA värde.... Så det var ett helt OK värde för min del.

 

Blodsockrets värde är ju kanske något pyttelite högt, jag vill hellre ha det runt 110, men skitsamma jag kan lätt ha upp till max 150, innan det är för högt och behöver åtgärdas. Så man kan säga att jag är ett grannt vilddjur i prima form..... Skall man säga ”ta i trä”?????

 

Lite onödigt kunskap; vet ni skillnaden i hur thai och falang hanterar sina pengar? Jag tänker på sedlarna, mynten vet jag stoppar bara Yongyut helt löst ner i handväskan, men det kanske falangtanterna gör också, jag vet inte. Vi falangkillar lägger ju mynten i våra byxfickor.

 

Nä jag tänker på sedlarna i första och enda hand. Vi falanger när vi har en sedelhög, så brukar vi lägga dom i en hög och gärna sortera dom i ordning 1.000:lappar i botten, sedan 500:lappar sedan 100:lappar och sedan 20:lappar. Vi stoppar dom sedan i plånboken ovikta, eller så viker vi HELA högen, och lägger dom i byxfickan, eller hur.

 

Här i Thailand, så viker man VARJE ENSKILD SEDEL för sig, och lägger dom sedan i en hög, får man ett gummiband runt högen dessutom så är thai dunderlyckliga..... Jag har även sett that vika varje enskild 20:lapp och sedan gummiband runt 5st och så representerar det 100:- då!!! Men det utmärkande är i alla fall att de viker varje enskild sedel......

 

Jag nämnde det säkert tidigare efter min resa till Pithsanulok och Anubaan, och det gällande dessa extra stickkontakter (se bilderna) som jag kan föra ihop med de befintliga. Nu plötsligt så har alla glappkontakter och problem med strömmen blivit ett minne blott, och man skulle önska att varje falang kände till dom här extra stick-kontakterna. De gäller icke jordade uttag, utan endast de ”vanliga”.

 

Mängder av alla mina kontakter hänger så löst i sina hål i väggen eller på förlängningsdosorna, så de riskerar att falla ur bara jag nyser. De sitter där ungefär som om någon människa skulle stoppa sina fötter storlek 34 i ett par skor 44.... Så ni fattar att det är nödvändigt att göra dessa fynd när man bor härnere... Det är mer värdefullt än man ger det kredit för faktiskt!!

 

Äntligen säger jag, det är nu snart, ja hur länge sedan är det nu.... ja nästan en hel månad sedan, så har jag nu kommit ikapp med cyklingen igen. Och det är ju helt och hållet tack vare Lars cykelhjälm som han gav till mig, det gav mig det sista modet för att våga cykla iväg utanför det omedelbara grannskapet här....... Så nu har jag cyklat flera rundor med 20 km och flera rundor med 30 km. Imorgon så tänkte jag dra iväg på min första 45 km-runda faktiskt.......

 

Idag knackade det på dörren och Dan (Mr Amderica) stod utanför. Han skulle ju handla Tortillas till mig nere i Pattaya under sitt besök därstädes. 2st paket, och det är ju himla gott när man skall göras Tacos..... När han kom så slängde han också upp en stor Ananas och sedan slängde han fanimej upp en splitterny cykelhjälm. Forts. nästa kapitel

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLXIV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Han berättade då att han varit på Hotel Avenue Inn hos Björn där. Och Björn hade skickat med honom den cykelhjälm som han lovat att handla åt mig. Det var ju meningen annars att han skulle lägga den på bussen hit hem, men nu kunde han ge den till Dan istället, fotot föreställer då denna oerhört vackra hjälm... (se förra kapitlet...)

 

Jag sitter här nu vid min dator, och en stilla sunken lukt kommer in, eller skall jag säga tränger sig in på mitt arbetsrum. Jääklar nu har dom skitit i att stänga dörren till köket igen. Det är ett himla tjötande från mig angående att dörren skall vara stängd in till köket, och speciellt när maten skall lagas. Yongyut har ju fått för sig att jag anklagar underbar thaimat för att lukta illa, men svarar jag henne alltid, det gäller all matlagning även min egna matlagning. Alltså att jag inte vill att sovrum och vardagsrum skall lukta matlagning precis hela dagen lång!!

 

Jag reser mig i alla fall upp, och går in i köket, vägen dit känns lång, alltför lång, och detta mestadels beroende på den grymt vidriga lukt som strömmar ut därifrån. Trot eller ej, men Yongan står inte inne i köket och lagar mat, hon står, det lilla stycket, på baksidan/utsidan av huset, utanför köket. Duktig dam det där....

 

Denna lukt som man nästan kan beskriva som levande enär den tar sig fram medelst att krypa utefter väggarna, tränger sig igenom dörrspringor och via små sprickor i fönsterblecket. Den är oerhörd, och ni kanske undrar vilken typ av mat som hon tillagar. Jodå, jag känner allt igen lukten nu när jag nästan via mina tårögda ögon kan se Yongyut på utsidan, med radion på hög volym, sjungandes med i en glad ton, och vevar runt i kastrullen på värmeköket på utsidan.

 

Jag kommer ut och märker att det faktiskt inte finns några öppna fönster in till köket, utan denna lukt tar sig fram 2 vägar........ Nummer 1 – den går in via luftöppningen in/ut till toaletten, och sedan via toalettens dörrspringa...... Och den andra vågen av hiskerliga lukter tar sig fram utefter ytterväggen, vinden kan alltså inte fösa iväg lukten så tung är den, lukten kravlar utefter husväggen runt huset fram till mitt rum och in via fönstret som i vanlig thailändsk stil INTE är speciellt tätt!!!

 

Fortfarande ingen som kan gissa vad det är för ”mat” som Yongyut härjar med???? Jo det är alltså bambu-grenar , jag gissar på yngre grenar för de är ju starkare och det är ju ”matkicken” som ju thai är ute efter. Hon hade krossat smålökar (unga), och även lagt dit röd lök, och sedan några andra saker som ung chilli (stark som fan), och nu när det inte smakade annat än rutten bambu och chilli så släppte hon i flera bitar med kött ifrån kossa.

 

Varför hon lägger i kött fattar jag bara inte, det var ju definitivt icke för smakens skull, utan det var nog mer för att ha något lite protein i alla fall i maten. Allting var nu klart, och hennes mun vattnades i samma snabba takt som min egen när jag står utanför 7:ans gatukök och väntar på min halva special kokt med ketchup och senap och en pucko till det......

 

Jag själv återgick till mitt rum och mina sysslor och undrade längst inne hur i all friden som thai kan äta den mat som de gör. Allt, precis allt som de skall stoppa i mun MÅSTE vara mycket starkt, och tydligen ge dom en rejäl ”kick” i magtrakten när de käkar annars är det inte alls roligt. Sådana saker som subtila smaker. Sådant som kan smaka hav och frisk natur finns bara inte här. De bryr sig inte.

 

Jag skulle bara vilja se den thai som andräktigt kommer att beskriva vinet de dricker som; - ”en stilla påminnelse om alltings förgänglighet, en påminnelse om en sandstrand där västanvinden smeker håret, där smultronen utefter vägen har blandats i vinet, och myllan av den röda jorden som satt sig i smaken gör att man bara vill ha mer utav vinet”...

 

Nä den grejen är nog inte thai tyvärr, de kan helt enkelt inte känna smaker på samma sätt eller nivå som vi gör. De påminner lite grand om barnen hemma som ju blandar precis allting med ketchup, precis allting. Det är bara det att thai blandar i chilli i precis allting, och de har sin nambaa som ett sista vapen emot ”Mai peth” (kryddsvagt). För det skall hoppa till i kroppen när man tuggar första tuggan, och ju mer det luktar, och ju mer det smakar, dessto bättre är det för en thai. Rätt eller fel,, vet inte, men antar att det är upp till var och en att äta det de tycker om....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLXV, Thailand

Foton 26-10-2012

 

Idag så var det bara en sådan DÄR dag ni vet, en dag då man kände sig i form av något slag, en dag när man var bekymmerslös eller en dag när man bara njöt. Just idag så fick jag uppleva den dagen, och det var medans jag cyklade. Man tyckte att allting var fint, och man uppskattade mycket det man får uppleva på cykelturen....

 

Jag passerade en man som jag såg långt därute i vattnet, han höll på med både att fiska som att smala vattenväxter till middag. Hans fru såg jag ytterligare 100 meter bort även hon plockade Näckrosor och annan sallad som växer i vattnet här. Det var rofyllt, vackert och ger mig åtminstone, lite perspektiv på det liv man lever och har levt.... och det känns icke fel det liv man lever nu tycker jag!!!

 

Jag bifogar lite bilder som jag tog utefter denna cykeltur, det är ju bara så himla svårt att ta ett foto som representerar på ett bra sätt det man ser med sina egna ögon, det blir alltid lite annorlunda när man senare tittar på fotografiet. Men vi gör ett försök i alla fall, och jag bilägger de foton jag tog av naturen....

 

Fick tips av Dan härom veckan att MAKRO sålde ”alternativ” till de vanliga baconpaketen ni vet, med 7skivor bacon kostandes runt 125-140 baht cirka. Jag tycker att det känns skitdyrt för att vara Thailand faktiskt. Dan hade upptäckt borta i högra delen av köttavdelningen 1 kilosförpackningar av baconöverskott... I alla fall såg det ut som så....

 

Men det såg fint och aptitligt ut måste jag säga, tänka sig 1 helt kilo och det kostade bara 170 baht.... att jämföra med 7 sletna baconskivor för 130 baht,,,, jag vågar lova att prisskillnaden var runt 6 ggr billigare åtminstone... Man kunde ju lätt tro att det var något galet med baconet, i alla fall jag var lite tveksam först, men tänkte då att chansa för SEK: 37:-, det är jag beredd att göra.

 

Jag kommer hem, öppnar 1 kilospaketet, se fotona, och ut ramlar det fina lite mindre baconbitar.... Jag stekte upp ett gäng som jag la på en stekt ägg-macka och allting smakade himmelskt faktiskt!!! Det var absolut inget fel på detta bacon. Så jag förpackade det i 17st små ziplock plastpåsar och frös ner det... Nu är det bara att plocka efterhand som jag blir sugen på bacon...... Kanongrej.. se vilka upptäckter vi falanger gör av och till här nere.....

 

En fundering som kom till stånd tack vare sysslolöshet på en cykel någonstans i Isaan. Saker och ting kan ju vara billiga och saker och ting kan vara dyra. Vilka saker är dyrast, ja det kan ju vara svårt att täcka hela samhället och hitta det dyraste, men efter en snabb tankeverksamhet, så kom jag fram till att följande saker tillhörde de mest ”dyra” i alla fall. Alltså de företag (företeelser) som debiterar hutlöst för sina tjänster/produkter:

 

a - Begravningar - jääkla svindyra saker där alla tar chansen att skinna de som

lever, väl vetandes att ingen "kan med" att ifrågasätta. Nä man skulle ifrågasätta

de nötterna rejält, eller varför inte starta ett företag som kan ta ut normalt för en

begravning, jööses man hade fått så mycket jobb så man kunnat "leva på det" tills

man dog ju!!!

 

b - Bröllop - jösses secka priser det är också, fruktansvärt korkade upplägg, bara för

att man skall ha ett minne för livet som dom säger. Tårtor som kostar tusentals

kronor, bröllopsklänningar som kostar så mycket så man kunnat hyra Sthlm:s

slott för samma belopp..... secka stolpskott!!

 

c - Barnvagnar - här är också en företeelse där kvinnofaktorn spelar stor roll,

förnuftet försvann alldeles efter det att kvinnan kvidande släppte ut fostret. Nu

skulle man köpa barnvagn, och faan att köpa begagnat, det dög inte. T.om urfattiga

familjer som knappt har ett jobb skulle köpa svindyra överprisade barnvagnar,

bara för att.... ja varför då?????

 

Ja det är fruktansvärt detta med barnvagnar och annat där försäljningen riktas emot kvinnorna. Dessa varelser som betalar vad som helst för att pryda sina kroppar eller pryda sitt hem eller familj...

 

Frågan som alla ställer sig i dessa tider av nyfödda barn - "Känner verkligen ungen på sig att den rullar runt i en sprillans ny barnvagn modell lyx, och till en kostnad av uppemot minst 5.000:- och ofta upp emot 6-7.000:- kanske t.om. 10.000:-? Är ungens annars glada leende som det visar upp när man lutar sig över barnsvagnskanten och tittar på spädbarnet verkligen ett kvitto på att ungen är så nöjd med barnvagnen och därför ler så gott

 

d - kvinnokläder - ligger i snitt säkerligen MINST dubbelt upp i pris, ofta 3;falt mer

än priset på männens kläder... Alla VET att man inte lurar en man med massa

skitpriser sägandes att den senaste superkändisen (manlig) brukar bära dessa

enormt dyra kläder....

 

Men bara för att inte höja mannen till skyarna, så finns det ju en av de s.k. Muphys lagar så låter som så här: ”Berätta för en man att det finns 300 miljoner stjärnor, och han tror dig. Tala om för honom att bänken är nymålad, och han måste känna

efter om det stämmer." Det låter otroligt när man läser det så här, men det stämmer faktiskt förvånansvärt ofta. Vi män är fantastiska.....hahaha!!

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLXVI, Thailand

 

Igår lördag tog min tur i livet slut. Visserligen började V75 väldigt bra med 4 raka rätt, men jag fick bara ett rätt till och 4st femmor a´207:- per styck, men jag vart nöjd ändå, trots att man kände sig som en multimiljonär efter 4 lopp. Någon gång under den tiden på lördagskvällen, så kom Yongyut in till mig och tog då bort den sista biten av tur som jag haft hittills den dagen.

 

Hon tar tag i mig och säger – ”I REALLY want you to go with me to the funeral in Khon Kaen”. Hon hade alltså frågat mig förut, och jag hade lyckats att slingra mig rejält, och gjort det dessutom på ett bra sätt. Och hon hade sagt att jag inte behöver följa med. Nu så hade tydligen släkten därborta i Khon Kaen, sagt ifrån att de gärna ville träffa falangen i släkten, jag är alltså den ende utlänningen i familjen och släkten.

 

Yongyut kom då in till mig, och hon bad på ett sättt som jag bara inte kunde missförstå. Hon ville verkligen ha med mig, och visa upp att hon minsann hade ”falang” som de ju kallar det. Okidoki, no problem, och vaknade upp nästa morgon med att Yongan ryckte mig i axlarna och sade att jag måste gå upp och duscha... men va faaan sade jag, det är ju nattsvart ute, jag kollade klockan och den var 05.25..

 

Varför skall vi åka nu begravningen/kremeringen är ju inte förränn kl. 3 på eftermiddagen? Jo säger Yongan, pappa vill åka upp till släkten tidigt och umgås..... Ja men va sjutton jag vill INTE umgås 7 timmar INNAN ens kremeringen har börjat.... Jo vi måste iväg nu för vår bil hittar inte vägen ensamma. Vi måste alltså haka på Alaam och Pots, som hämtat deras pappa under natten. Kan ni tänka Er de åker upp 9 mil till Nong Bua Daeng kl. 02.00, och hämtar pappan, och dyker upp här hos mig kl. 05.25, secka goingar minst sagt.

 

Jag sade till Yongyut, du har inte funderat på att planera nån gång i livet va.... Varför inte sätta Er pappa på en buss, som tar 2 timmar hit ner, han kunde ligga över på natten, så kunde vi åka lugnt och städat, istället för att en bil skall hämta honom härifrån.... och sedan skall de väl säkert lämna tillbaka pappan igen 9 mil bort.... Blickan kan döda, jag lovar, jag vet det nu.... – ”våran pappa åker inte buss”. Tror ni jag svarade på det, efter det ögonkastet, nä, jag är ingen självmordskandidat!!

 

Vi kom fram till kremeringsstället, eller rättare sagt partyt, där hade redan kl. 09.00 på morgonen samlats mycket folk där, och de alla käkade och drack, precis som thai alltid gör i precis alla sammanhang!! Tyvärr så kunde inte jag käka deras mat, det var ju en helt suverän lista på Isaan-mat, och det går bara inte för en normal falang att käka detta...

 

Men jag fattar inte varför de inte varierar sin kost någon enda gång i livet. Det är ALLTID precis exakt samma saker de käkar. Jag kan inte namnet på att de kropps-delar och rötter som låg på bordet, men jag ser dessa saker precis i alla samman-hang. Fasen Det är ju exakt som om vi svenskar ALLTID, vid alla partyn eller fest, skulle käka ärtsoppa, pannakakor, Stekt makril och ägg och bacon, JÄMT....till frukost, lunch och till middag, 7 dagar i veckan, 31 dagar i månaden, 12 månader på året, livet ut...!!!

 

Jag höll mig i styva 4 timmar, och käkade ingenting, men sedan gav jag upp, promenerade rakt över stora landsvägen till ett väggfiket ”Sketna duken” som fanns där, och de gjorde i ordning griskött för mig och lite knåderis, jag tog en kopp kaffee till det, och det var gott inget att klaga på, 50 baht SEK: 12:- åkte jag på i avgift för det, så jag lipade inte precis.

 

Jag tog en massa foton, och de flesta skall jag nog kunna visa Er, och det fanns en mängd människor där som alla ville tala med mig. Det visade sig att denna ”gren” av familjen faktiskt var en hel del mer civiliserade än den gäng som jag var van vid som håller till i Chaiyaphum. En farbror var Guide nere i Bangkok på en flodbåt, och även för andra turistsvängar där i huvudstaden, han pratade en jättebra engelska faktiskt.

 

Men det fanns ett par stycken farbröder till som pratade och stod i, så jag hade det faktiskt inte alls så himla tråkigt som jag hade befarat. Och när desutom damerna började att vilja prata med mig, så ansåg Yongyut att jag inte skulle behöva sitta ensam längre, så då gjorde hon mig sällskap och hjälpte mig att få översatt vad de andra damrna sade. Men när hon kom, så avlägsnade sig ganska snabbt de andra damerna, så det blev lite konstigt, underliga damer??

 

Jag satt och kollade på folk, och jag såg massor, flera hundra stycken, och jag tittade på tånaglar, kan ni tänka Er tånaglar!!!! Männen, inte damerna, flera stycken av dom hade i stort sett antingen rötna eller helt enkelt saknade tånaglar, alltså alla tio var borta med vinden, och det såg ut som om de ruttnat bort. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLXVII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Jag vet ju sedan tidigare att naglar är en spegel av den mat som vi käkar till vardags. Och om dessa thai´s naglar var i detta ruttna skick, så kanske det ändå visar att thai kanske inte äter så vidare hälsosamt ändå? Kanske alla dessa stjälkar, rötter, löv, blad och insekter inte alltid kan ersätta en varierande kost med protein och kolhydrater....Jag vet inte, men naglarna var rötna....

 

Men en sak var tvärsäker, och det var att de är alldeles charmant trevliga människor. Tänk om alla dessa falanger som bor därnere vid havet och som aldrig brytt sig om annat än att prata strunt om folk ifrån Isaan, alltså folk som de inte träffat i verkliga livet, de skulle bara se hur varma och snälla de faktiskt är. Nä stort plus i kanten för detta folkslag faktiskt!!!

 

Plötsligt så såg jag till min oerhörda glädje att kl. nu faktiskt redan var 14.00, och man började att plocka bort möbler och lasta på en bil som redan hade en stor färggrann låda därbak,,,,,,,jösses det var ju likkistan... Folk röjde runt, och man tog även med sig allt drickbart, man tog med sig den inhyrda musikanläggningen, och man tog med sig mat och mängder av andra grejor, och allt lastades med kistan på lastbilen.

 

Vi började nu att promenera bort till templet som låg sina modiga 2 kilometer bort, och för mig en falang, så blev det en riktig strapats och kämpapromenad, för det var vidrigt varmt precis hela tiden nu. Hettan dallrade i luften, och jag var mer svett nu än under 4 timmars cyklande faktiskt!! Flera 100 människor hade nu slutit upp för denna kremering, och det var fantastiskt hur många som deltager rent aktivt, det är helt annorlunda här än hemmavid i Sverige.

 

I Sverige så är ju knappt en kusins begravning nåt som man suktar att springa på, eller hur? Här i detta fallet, så var ALLA släktingar på plats och de hade kommit ifrån Bangkok, innifrån Khon Kaen, Surin, Khorat och Ubon Ratchathani med flera orter. Plus då att ALLA i grannskapet också hade kommit och lagt sina pengakuvert till den döda och hennes familj. Och de satt nu vid templet och deltog i de 12 munkarnas föreläsning i sanskrit, och andra ceremonier, allt medans kistan så småningom rullades in i elden och fjuttade eld.

 

Den döde visade sig vara en kvinna, inte en karl, hon visade sig vara 87 år gammal inte 93 som jag trodde. Och hon var inte en kusin som jag trodde utan hon var Yongyuts pappas mammas syster. Så jag hade fått precis alla detaljer om bakfoten.. I alla fall alla kuvert som gavs till den dödas ära, trodde ju jag skulle gå till de överlevande i familjen och delas upp. men nej för sjuttan, de är la för goa här, och på vilket sätt de tar hand om varandra.

 

Nu när inte Thailand tar hand om sitt folk, så har dessa fattiga fått lära sig att ta hand om varandra. Kuverten med pengarna räknades, och det skrevs upp vilka som gett vad...här går det inte att fuska precis.... Vi lade 1.000 baht och samma summa lade Baloo och ävenledes Alaam.

 

Pengarna delades nu upp i olika kuvert, och medans kistan brann så vackert inne i ugnen, så började de att via mikrofonen att mässande räkna upp namn, och folk kom fram och under djupa bugningar och waiande så tog man emot pengakuverten. Och det var faktiskt ganska många som fick kuvert, först och främst så prioriterar de skolorna, och där var 4st skolor representerade.

 

Där var 2st ytterligare tempel och där var ett par stycken ur-fattiga familjer. Och alla fick de kuvert och hjälp i den dödas namn på det att hon må få en god färd upp till himmelen och bli rikligt belönad däruppe utav, ja utav vad då? Men jag gillade i alla fall verkligen starkt att de gav bort pengarna på det sättet som de gjorde, jag fick höra att det handlade faktiskt om över 100.000 baht som gavs bort och skänktes till människor och inrätttningar som verkligen behövde ha den hjälpen, bra jobbat Thailand.

 

När vi kom hem igen ifrån detta äventyr, så tyckte jag faktiskt att det varit lite mer roligt än jag hade befarat. Folk var vansinnigt bussiga emot mig, och de frågade mig massor av saker, och de ville veta om Swede´n och hur kallt det var där. Här var en fullständigt annorlunda gren av släkten må jag säga. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLXVIII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Detta gäng var verkligen utåtriktade och de arbetade ju som jag sade tidigare på helt andra orter än Chaiyaphum och i byarna häromkring. Yongyuts farsa var partyts höjdargubbe, OK nästefter den döda då.. Men sedan kom han på klar andraplats, och det tack vare att han hade falang i sin omedelbara familj, så han fick mycket uppmärksamhet, och man rikigt kunde se hur stolt han var. OK det kändes bra, inget snack om den saken.

 

En annan sak som störde mig lite grand i alla fall, var att där satt under en styv timme en urfattig som det såg ut tant, och bara tittade in på festligheterna som föregick vid detta begravningsparty. OK hon verkade vara ganska ”snurrig” minst sagt och det var säkert fel i skallen på henne, men hon är människa, och hon var garanterat skithungrig. Men ingen, absolut ingen gjorde ens en ansats att servera eller ge henne lite käk av all den mängd som fanns på festen. Men jag antar att denna sak säkert tas om hand på ett sätt som jag inte känner till.

 

OK, nu har jag pratat med Yongyut, och tydligen ville denna fattiga tant inte ha käk utan enbart pengar, och ingen gav henne några pengar, dock så hade Yongyut sett att de faktiskt hade smugit till henne en plastpåse med mat ifrån bordet, och sedan skickat iväg henne därifrån, så slutet gott, allting gott!!!

 

Yongyuts farsa (min svärfar) kom till Yongyut under festligheterna och pekade på en urgammal tant som satt där skitskrynklig, men fortfarande klar i skallen och hyggligt fräsch, trots all thaimat hon ätit under alla dessa år. Hon vänder sig till svärfadern och säger på direkt översättning till pidgin-engelska: - falang no money, can not find way home, we give him food and money bus”? Hon trodde fanimej jag var vilse, utan pengar och kunde inte ta mig därifrån....

 

Jösses va de andra skrattade runt bordet som hörde detta, alla inklusive jag tog det för vad det var, en gammal ämänniska som inte hade ett ens koll på världen utanför bygränsen i det djupaste av Thailand. Men hon var gruvligt konfunderad när svärfar berättade för henne att jag var svärson och gift med hans dotter.... Hon kunde inte riktigt tro att falang stannar i Thailand och bor här. Hon bodde ju ganska isolerat och har aldrig i hela sitt liv haft kontakt med falang eller folk som haft kontakt med dom.... Så jag var ett stort frågetecken för henne.

 

De tog mig fram dit så jag skulle waia och hälsa, och den blicken jag fick var faktiskt ganska varm, men jösses va många frågetecken man kunde utläsa i hennes ansiktsdrag. Men jag tror att jag avgick med en liten seger, för hon hade tydligen sagt lite senare till någon hon kände, att jag verkade vara hyggligt Ok för att vara en falang!!!, hahaha!!

 

Jag tittade på hur de satt där och myste och umgicks, och det är fantastiskt hur olika kultursaker blandas upp med varandra när de vandrar ifrån en kultur till en annan. Thai sitter ju med förkärlek på golvet och umgås, ofta sitter de också på dessa typ bord i trä eller bambu där de äter och eller dricker under kvällen. Men deras behov av stolar och fåtöljer och bord är av ytterligt liten betydelse här uppe i alla fall.

 

Det är t.om om ni tittar på fotot, att de alltså sitter på bordet, och det bordet har aldrig används som bord utan har köpts in som en plats att sitta på för de som har mest ont i lederna antar jag..... Så varför inte...blanda och ge lite grand.... huvudsaken är att allt kommer till användning och att alla är nöjda, eller hur?

 

Vidare under festen så råkade jag få syn på svärfarsans skor (se foto), och han hade i den 40 gradiga heta värmen gjort som flera andra som hade tjocka jackor på sig. Han hade tagit på sig sina skor som var model Alaska typ 35 grader kallt idag... Hur i alla glödheta hillvitte kan thai sitta med sådana enormt varma skor och le, och hur kan de sitta där i bastuvärmen på drygt 44 grader och käka och le hela tiden under det att de har på sig skor strumpor, långbyxor t-shirt plus en varm jacka.... Jag satt där som en idiot i Pique samt ett par shorts med tillhörande sandaler det var allt, och jag svettades floder minsann!!

 

När vi kom hem, så hade tyvärr Alaam och Pots fått ta en gruvlig omväg och INTE tagit raka spåret upp till Nong Bua Daeng, utan via vårt hem för svärfarsan hade glömt sina skor här hemma.....Det blev dyra skor det minsann..... I alla fall vi kom då faktiskt på att han ju skulle ha ett sådant där sadelskydd som vi köpt till honom nere i Pattaya. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLXIX, Thailand

 

Forts, från förra kapitlet..... Han steg ur bilen, och han kröp upp bakom mig, och Yongyut sade till mig att stå stilla. Jag kände sedan svärfarsan köra med sina knogar mellan mina skulderblad därbak, flera gånger, och han mumlade böner, jag riktigt kände hur de onda andarna som jag tydligen fortfarande var besatt av, började skruva på sig, och ville lämna mig ifred fortsättningsvis.

 

För att riktigt skrämma iväg dom, så avslutade han hela denna grej med att köra snabbt 3 ggr fram och åter och så ”torrspottade” han 3 ggr. Jag bör nu vara OK, och alla onda andar och spöken kommer nu att lämna mig i fred, och dessutom så kommer min otur att vara ett minne blott......

 

Jag brukar ju ibland ge er lite info om något som jag kallar ”onödigt vetande”, denna gången så tycker jag dock att det är fel rubrik, för detta är nog väldigt bra att veta för Er människor som läser min blogg, och är ute och kör på vägarna i Thailand. Så här är det i verkliga livet bland risfält och kossa muh!

 

Ni är ute och kör t.ex. på morgnar och eller på eftermiddagar, och det är ju då som kossorna brukar antingen tas ut för bete av sina ägare, eller på eftermiddagen så brukar kossa muh tas hem igen av samma ägare. Hela tiden är man surmulet sur över att hela tiden få stanna, och se alla dessa heldinga kossor som gör precis som de vill där på riksvägen, Jag snackar inte om småvägar utan dessa kossor med sina ägare brukar komma lufsande på vilka större vägar som helst.

 

Jag har flera gånger undrat varför de inte är mer rädda om sina kossor. Och idag när vi åkte hem ifrån kremeringen så berättar Yutin (spritmagistern) för mig när vi åker hemåt de 8 milen. Han berättade att kossorna faktiskt har ”frisedel”, och kan göra vad fan de vill ute på vägarna.

 

Och de är kungar på vägen, och alla andra inklusive människor, bilar, moppar eller cyklar får vackert maka på sig mellan kl. 06.00 – 09.00 samt mellan kl. 15.00 – 18.00. Lär Er dessa tider nu och ta det vackert.....Händer det något mellan dessa klockslag mellan Er och kossorna eller bufflarna, så är det ERT fel, och inte kossans....

 

Det här bara inte sant, tänk hur konstig den här världen är egentligen. Eller är det människorna i den som är konstiga? Kommer ni ihåg för ett tag sedan när jag pratade om min bekant som jag och Yongyut sammanförde med Yongans polare här i Thailand?

 

Ni kommer väl ihåg, det var love, kärlek, ”min fru” och gifta sig snart som gällde för hela slanten, och sedan tjatade han hål i huvudet på henne, och hade alltså inte ens kommit till Thailand ännu!! Plötsligt som utifrån en blå himmel så skrev han att ”sillen stannade i Sverige”, och att han inte ämnade förklara varför. Vi fick ju snart reda på att han hade tjötat så mycket på damen ifråga, så hon sade helt sonika till honom att hon jobbade falang och jobbade i bar här nere i Thailand.

 

Han avslutade det hela blixtsnabbt och lade locket på. Jag blev sketsur och ämnade inte ha med den gubben att göra mer alls, sådana bekanta kunde man gott vara utan tyckte jag då! Yongyut blev lika sur, och sade till thaipolaren hon hade att hon inte skulle bry sig, för den gubben verkade inte vara riktigt klok ändå.

 

Det var sedan lugnt i ett par dagar, för som ni kommer ihåg så hade han ju bokat resa hit ner. Då plötsligt hörde vi ifrån Yongyuts polare att de hade tagit upp kontakten igen, och nu var min bekant jätteintresserad igen och han hade förlåtit henne.......

 

Han kunde t.om. tänka sig att träffa henne, men hon skulle inte räkna med att han tänkte köpa något till henne minsann sade han ifrån på skarpen... Hans kamrat som ”kunde” Thailand hade ju sagt till honom att alla thaidamer jobbar som horor i barer. Under dessa premisser, så ställde ändå thaidamen ”upp” och beslöt sig för att träffa honom. Dock så ringde hon först till mig och frågade om jag trodde att han var farlig på något sätt.

 

Jösses sade jag. Jag känner faktiskt inte till honom så himla noga, men farlig njäää det tror jag inte.... kanske lite dting dtong, men icke farlig... Killen kom alltså hit ner i början av förra veckan, och dessa två tillbringade några dagar ihop nere i Bangkok, och sedan plötsligt så ringde polaren till Yongyut, och berättade att de var uppe i Chaiyaphum ,och min bekant höll på och fotograferade och härjade som fasen. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLXX (1.270), Thailand

 

Forts, från förra kapitlet... Och nu sedan han träffat mamman och pappan och familjen i övrigt, så skulle han minsann ta med henne till Sverige. Och de hade redan varit på ambassaden och försökt att fixa VISA. Min bekant visade sig ha ett hetsigt humör och Yongyuts kompis trodde faktiskt att han var lite ding eftersom han uppförde sig såpass konstigt. Så fort som något gick honom emot, så tjötade han och slutade aldrig, han t.om väckte thaidamen mitt i natten och bara tjötade....

 

I lördags så ringde Yongyuts polare då, och berättade att de var i Chaiyaphum och bodde på en Resort, och de vill gärna träffa oss två. Jag ville ju inte träffa den killen mer, jag hade ju strukit bort honom ur alla rullor efter hans urbota konstiga uppförande tidigare. Men Yongyuts polare ville så himla gärna att jag kom, så jag kunde se med egna ögon hur han verkade vara....

 

OK sade jag vi kommer. Vi åkte sedan dit på förmiddagen, och kom till resorten och där kommer då Yongyuts polare med en gammel falang i släptåg... Urtsäkta mig, men han var faktiskt 8 år yngre än mig, men såg ut att vara ganska luggsleten faktiskt. Och intrycket han gav mig var urkonstigt läskigt faktiskt. Killen skrattade sådär nervöst ovh forcerat nästan hela tiden, så jag trodde faktiskt han var DING... va fan tänkte jag, har jag lurat på denna trevliga thaidam detta jääkla lik.....

 

Jag försökte prata med honom, men fick nästan inga raka svar på någonting, och anledningen fick jag ganska snart reda på..... Thaidamen berättade att han drack väldigt mycket både dag och natt. Jag frågade honom då rakt ut om han hade ”svårt med brännvinet”, ja är du alkolist eller”.... han nekade till detta, och berättade att det var thaidamen (!!!) som hela tiden propsade på att hon ville ha sprit.....

 

Jag kunde inte göra annat än titta på fanskapet med avsky i blicken, secket jääkla stolpskott.... Jag avslutade det hela i alla fall med att säga att om han hade problem med spriten så kunde han lika gärna åka hem igen snabbt som fan, för härnere hade han inte att göra... Han fortsatte att snacka osammanhängande, och han berättade att de skulle gifta sig snart, och han berättade att han inte ville att hon skulle arbeta i Sverige när hon kom dit.

 

Jasså sade ju jag som inte kunde hålla käften i vanlig ordning – ”vad skall ni leva av då, du har en pytteliten sjukpension, och du skall ta hand om en thaidam hemma”.... Glöm den grejen sade jag till honom. Med det snacket så kommer vi inte att släppa iväg ens en thailändsk kanin hem till dig och Sverige. Du har inte råd helt enkelt... OK säger han då, hon får väl jobba då, kanske bra för då kan hon hjälpa till med pengarna. För jag tänker inte skicka några pengar att tala om till Thailand, det har man ju hört förut hur falanger skickar mängder av pengar till Thailand.

 

Jag blev bara mer och mer sur på killen, han var ju som sprungen ur en bok, secken noll personlighet.... – ”Du tar ju för faan med dig den person i familjen som tjänar pengar i Thailand, och lämnar mamsen och papsen ensamma med ett litet barn, och så snor du den ende som tjänar pengar. Och så har du mage att säga att du inte vill skicka pengar, och hon skall inte få arbeta i Sverige.”

 

Jag var förbannad på detta stycke nu skall ni veta..... E du så jäävla snål menar du så skall du hålla dig nere i Phuket bland alla andra thairesenärer som vill sola och dricka en och annan grogg på semestern, men du skall inte blanda dig i livet hos thailändska befolkningen, det klarar du inte av med dina pengar och din snåla inställning. Jag lugnade mig sedan och sket i hans dösnack.

 

Plötsligt så dök mamma och pappa upp till thaidamen, de hade tydligen bestämt att de alla tillsammans skulle åka iväg till Big C och käka mat ihop. Även 1 farbror med fru var med så de var totalt 6st vuxna som skulle käka. Jag och Yongyut lämnade då resorten och sällskapet och tog oss hemåt.

 

När vi kom innanför våra dörrar så ringde telefonen. Det var Yongyuts polare som uppskärrad berättade att dting dtong falang plötsligt när de kom fram till Big C sagt att han – ”fanimej inte tänkte betala maten för hela den här gängen”, han visste precis vad detta handlade om, de tänkte skinna honom på pengar. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLXXI, Thailand

 

Forts, från förra kapitlet... Denne rent ut sagt storidiot var alltså INTE beredd att pröjsa middag för 6 personer inkl. honom själv till en total kostnad av 300 baht, vilket då torde vara runt SEK: 65:- Familjen körde då honom tillbaka till resorten, och de åkte sedan utan vidare spisning iväg därifrån. Och hur deras tankar gick kan jag bara fantisera om. Men en sak är säker att detta inte alls på något sätt har gynnar mig som utlänning och falang här i landet.

 

Bara bensinkostnaden för att ta sig till falangen och sedan köra honom till/från BIC samt hämta honom dagen innan och köra honom till byn och sedan köra tillbaka honom, motsvarade nog bra mycket mer än de sketna SEK: 65:-b vi snackade om nu..... Han hade alltså klarat sig helt och hållet undan och lyckats att dra urfattiga människor vid näsan, och inte fatta någonting alls.

 

Skitstövlar skall hålla sig hemma, de förstör alldeles för mycket. Trots att det stod mycket på spel för Yongyuts polare, med pengar och kanske en framtid utanför Thailand, så ansåg hon att den behandling som han gav hennes familj gjorde honom till en ren barbar, och det ”stänkte” ju på henne förstås också, och hon tänkte INTE dela sitt iv med honom till vilket pris som helst.

 

Det slutade med denna lördag, att hon berättade för honom att hon inte tänkte åka med honom någonstans, och allra minst till Sverige och att hon inte mer ville ha med honom att göra längre, och hon tog adjö av honom den lördagen. Nu så skall ju detta vara avslutat då tycker man, men när man kommer ihåg hur de bara fortsatte då, så kanske man inte skall säga definitivt till 100% att detta är över, men det verkade så i alla fall....

 

Så för min del så kommer jag fortsättningsvis nog att vara extremt försiktig när det gäller att sammanföra folk. Det gick ju bra med Dawan och Bertil, de är gifta nu och bor i Sverige och båda är lyckliga, men jag måste nog vara mycket mer försiktig i framtiden när det gäller att para ihop gubbarna med kvinnorna härnere.

 

Igår på slutet på min cykeltur (måndag 29 oktober 2012), så blev jag stoppad av Petter (Mr Norway) han är ju killen som har lite problem med brännvinet, jag vet att jag nämnt honom vid tidigare tillfälle för 2 år sedan nån gång. Det blev en trevlig pratstund och han hade mycket att berätta, och det kanske gällde mig också.... Bl.a. så var det 2 saker som jag nog kommer att komma ihåg länge.

 

Det ena gällde ett bensår han hade och det andra gällde hans ormbitne pitbullterrier. Jo han hade ett stort bandage runt ena benet, och detta visar verkligen hur mycket svårare allting blir härnere så fort som skinnet ger med sig och det liksom ”öppnar upp sig” i skinnet och det blir till sår. Är man inte vaksam så har man på direkten en infektion, och vi snackar inte om dagar, vi pratar alltså om timmar innan det är ett faktum.

 

Thai härnere har ju alltid dessa oranga små flaskor som de häller dess vätska rakt in i såret, jag har funnit att det är inte bara ett billigt sätt att klara sig på, utan ett extremt effektivt sätt att klara sig bra undan ifrån infektioner och sådana saker. Jag kör i stort sett alltid med den grejen så fort som det överhuvudtaget blir en öppning (aldrig så liten) i min hud.

 

Dan (Mr America förordar ju starkt att man skall köra med den bruna stora glas-flaskan som heter ”Iodine Tincture”, det är ju det medlet som fräser och bubblar i såret när man häller på. Man ser ju också att infekterade ytor på såret blir liksom vitartade, och det är ju bra, då vet man att man inte är frisk.

 

Dock så finns de människorna härnere som säger att man skall akta sig för detta iodinet om man har ett ”stort” sår, dessa människor menar på att Iodinet är så starkt så det äter liksom även upp de ”goda” bakterierna, vårt egna försvar, och det är ju sjuttan inte bra tror jag!!! Så jag kör så mycket jag kan faktiskt den lilla plastflaskan oranga.. den är suverän och funkar bra på mig i alla lägen. Skall tilläggas att även läkarna använder denna oranga plast-flaska.

 

Petter (Mr Norrman) hade en morgon märkt att han hade ett litet sår, och han gjorde nog som man gör hemma i Skandinavien, man skiter i det och ser vad som, händer, eller hur. Petter gjorde ingenting på flera dagar, och till slut när han märkte att för var dag så blev såret större och större. Visst han tvättade det o.s.v. men det var infekterat och blev bara större och större.

 

Till slut så åkte han till sjukhuset, det öppnade upp det rejält gjorde rent och la om det. Han åkte hem, 2 dagar sedan så var såret sjuresor värre, och han åkte tillbaka till sjukhuset (Ram Hospital, Chaiyaphum), de sade då till honom att de inte hade resurser att klara den grejen. De hänvisade till Khorat (Ram) i hans fall. Han åkte dit på studs. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLXXII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet ......De öppnade upp ännu mer, och gjorde rent och han fick naturligtvis mediciner och antibiotika. Efter ytterligare några dagar ihop med en tilltagande smärta, så blev han tvungen återigen att åka tillbaka, nu för 3.e gången. De lade in honom på 3 nätter på sjukhuset, och nu opererade de honom på riktigt, och tog bort kött och hud, och de transplanterade hud ifrån hans lår ner till vaden där såret fanns.

 

Efter de 3 dagarna så skickade de hem honom, och nu satt han hemma och pratade med mig, han var nykter och hade tydligen fått spritförbud, förnuftigt med tanke på antibiotikan som han käkade fortfarande. Han hade ont, men sade att det sakta men säkert blev bättre, och hoppades nu att det skulle lösa sig, annars skulle han nog åka hem till Norge och fixa det, där klarar de åtminstone av sådana här saker.

 

Vi fortsatte att prata och jag noterade att han hade 2 hundar /Rotweiler/. Ojsan sade jag hjärtligt trött på den jätten till Rotweiler han hade haft innan. Har du skaffat ytterligare en Rotweiler.... 1 sade han, jag hade totalt 3 hundar, men jag har bara 2 nu. Och så berättade han följande.

 

Jo alla mina hundar är skitbra de skäller inte i onödan, och de är hjärtliga och snälla. Jag tyckte dock att jag även ville ha en Pitbull, så jag köpte en hit. Och jääklar va bra, den hunden egenhändigt rensade upp hela trädgården ifrån allt vad orm heter. Petter har nog runt 2.500 m2 trädgård, så det är skitstort och många buskar och en stor damm med många djur.

 

Och ormarna bara älskade denna miljö berättade han. Och han började med att bekräfta det jag nämnt tidigare att dessa ormar är rent ut sagt fantastiska, de klättar över vilka murar som helst, det går helt enkelt inte att hålla dom borta. Så orm hade han till förbannelse. Pitbullen började med att bita ihjäl ormar så det stod härliga till. Nästan varje morgon så var Petter ute och hittade alltid 1-3 ormar avbitna på mitten.

 

En morgon dock när han kom ut ifrån huset med kaffet i handen, så stod Pitbullen där och tittade på honom lite sorgset tyckte Petter.. hundens ögon var glansiga och hunden hade svårt att gå rakt. Petter tänkte att hunden nog var svulten.. Försökte ge honom vatten och sedan lite käk. Men hunden rörde inget av det alls.

 

Det gick 1 timme, men sedan vågade inte Petter vänta längre utan han ringde till veterinären. Och bad honom komma, javisst sade den gubben, jag kommer. Petter som dock bott här X antal år vet ju vad thai är kapabla till, så han sa ifrån på skarpen att han MÅSTE komma så for det bara gick.

 

Denne veterinär kom nästa dag på förmiddagen, sket fullständigt i givet löfte, precis som vanligt med thai, de gick ut i trädgården och letade och fann hunden stendöd liggandes där. Återigen ett bevis på thais fruktansvärda inställning till klockslag och givna löften, de skiter fullständigt i sådana saker. Petter insåg ju att det var ingen mening att bråka med denne idiot, men hade tankarna sade han att stämma fanskapet.... men han skulle ju aldrig vinna i en rättsal i Thailand ändå.

 

Veterinären som vet vad han skall leta efter fann snart på halsen på hunden 2 små hål, och sade ”Cobra”. De reste sig och gick runt och letade och mycket riktigt hunden (Pittbullen) hade gjort sitt jobb efter det att den blivit biten. De fann en Kobra på tomten som var biten i 3 delar. Huvudet för sig, och sedan var ormen avbiten på mitten också. Om detta var himmelsk rättvisa, så hade hunden fått just det då, men det var kanske inte någon större tröst för Petter som gillade sin hund naturligtvis.

 

Minnet av allt detta blev ju som jag skrev innan, att Petter nu har 2st Rotweilers som är ena fantastiska ormhundar, han har sett dom nosa runt ormar, och de är så enormt snabba konstigt nog, så när ormen hugger så hoppar de bara undan, och när hunden drar tillbaka huvudet för att satsa igen precis efter hugget, DÅ rusar Rotweilen fram och tar ormens hals/huvud och biter rakt av och krossar det.... Som sagt var, Petter ser nästan aldrig ormar nu inne på tomten, hans hundar tar det bestyret nattetid......

 

Detta sista nu i detta kapitlet sätts in här för att göra kvinnorna lite mer på gott humör, mäns olyckor är kvinnors lycka sägs det ju, eller så hittade jag just på det???

 

Inte helt kända fakta...

Suspensoaren användes för första gången i hockey 1874. Den första hjälmen användes 1964. Det tog bara 90 år för män att inse att hjärnan också är viktigt...

 

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCLXXIII, Thailand

 

Igår kväll den 31 oktober 2012, så hade vi ett litet party för Namkaeng härhemma, och vi hade bjudit in gatans alla ungar och också våra grannar See och Tony på barbeque, och så bjöd jag Tony på lite groggar. Namkaeng var mäkta glad och dessutom så kom hennes mamma med present till henne och med tårta till kalaset, jättekul för henne.

 

Vidare kul var det för mig och Tony, ty vi drack grogg ihop, och denne lite stadige engelsman som är en försiktig general, fick halsat i sig 3 groggar som jag spetsade lite elakt . Han blev talför och riktigt trevlig att sitta och tjöta med. Så jag hade en trevlig kväll jag också. Slutet gott allting gott......

 

Idag, dagen efter igår alltså, så gick jag ut på kvällen, och tog tag i det som stackars Yongyut inte hunnit med i diskväg, vi hade ju en mängd människor här, så disken under dagen idag blev lite lidande. Yongyut har ju mycket att stå i med andra saker också. Jag gick alltså ut på baksidan och diskade av det som stod därute och som var ogjort, och det som Yongyut redan hade diskat tog jag bort och satte in på sin plats igen.

 

Kastruller på sin plats, bestick på sin plats. Värmeplatta med ställning på sin plats. Plötsligt idag på fredagskvällen när jag hade varit därute en styv timme och gjort det snyggt och fint och kliniskt rent nästan, så dansade Yongan som vanligt in här på kontoret, och hon var uppbragd, och det var inte första gången som följande dialog med vidhängande tjöt kom till stånd.

 

Hon menade på att jag var jäävvligt elak och konstig som ställde undan allting, hon skulle ju använda dom imorgon igen när hon skulle göra mat, och detsamma gällde bestick och kärl också. Och detta försöker jag som falang att inpränta i Yongyut som äro en thai i allra högsta grad. Det finns ingen thai som ställer in en kastrull i ett skåp på tisdag om hon skall använda den på onsdag. Det finns ingen thai som plockar undan diskade tallrikar och lägger in dom på sin ”plats” om de skall användas dagen efter.

 

De förstår helt enkelt inte att man kan plocka undan och snygga till efter VARJE måltid, så som vi ju gör i falangland. Men det tycker thai endast är korkat. Så det är ju av den anledningen som man ofta ofta ofta ser thai-hem som har prylar liggande precis överallt. De vill helt enkelt INTE ha den målsättningen att man snyggar upp efter varje tillfälle som en sak har används, det finns bara inte på kartan. Jahg kallar det kanske lite ofint LATHET, för i mina ögon är dom otroligt lata med vissa saker.

 

Enligt Yongyut så skall värmeplattan stå kvar på utsidan precis hela tiden, dag in och dag ut. Vidare så skall stekpannan stå kvar på gasspisen hela natten med oljan kvar i, man kan ju använda den oljan en gång till. Vadå maten smakar samma igen då? Vadå att grisköttet kanske smakar fisk då? Falang är dting dtong......

 

Jag tror faktiskt att jag kanske får skita i att ha det snyggt omkring mig och anpassa mig till lite oreda. NEJ FAN... det tänker jag visst inte göra. Varför skall man tåla att nöja sig med det sämsta. Nä jag får kämpa på, så får jag och Yongan kompromissa så gott det går. Varje gång som jag vill prata så får Yongyut migrän VARJE gång.

 

Pratar vi om detta med ordning och reda = Migrän.... pratar vi om barnen = migrän,,, pratar vi om ekonomi = migrän,,,,pratar vi om att hon inte skall pilla på mina Funfabuskar = Migrän.... Hahahha, saken är helt enkelt den att thai ALDRIG vill lägga upp ett samtalsämne ”på bordet” och prata igenom det. En thai ser en pratstund som någon hotfullt, och egentligen en attack på henne eller honom själv.

 

Jag har märkt otaliga gånger just denna grejen, och den förvånar mig varje gång. Och varje gång så tror jag att Yongyut har adopterat lite falangtakter när hon kommer in till mig och säger det hon vill ha sagt. Men icke... och det märks så fort som jag svarar henne med argument att kanske göra på ett annat sätt, då ser hon direkt detta som en attack på henne själv, och så kan hon säga att ”big big” Migrän är på gång.

 

Och skulle jag då bli pissesur som det har hänt några gånger, och fortsätter att fråga henne och argumentera, så brister det absolut fullständigt. När det brister för en thai, och också en asiat kan jag tänka mig, då är det inte roligt att vara i närheten. Dessa människor är helt på det klara att de riskerar precis allting, förhållande och relationer och allt annat med sitt temperament.

 

Men Yongyut har erkänt ett par gånger efteråt, att hon kan helt enkelt inte kontrollera sig när det ”hettar till” i henne. Så jag har sagt det förut tror jag, när det sker att hon får svarta ögon, så för att spara inredning och prylar som annars hade åkt i backen, så tar jag min cykelhjäm, cykel och stegar iväg på en 3 timmare. Och när jag är tillbaka så är det lugnt igen, och hon har ”förlåtit mig”. Det är ALDRIG aktuellt med det motsatta faktiskt.

 

Handskak