Det har har ju varit förfrågningar ganska ofta var man kan finna dessa fantastiska ATM, som ger oss falanger ”fria” uttag ifrån dessa förhatliga 150 baht som alla de andra tar ut i avgift. Spara ner denna länk jag ger Er, så kan ni ha den tillgänglig på Er semester härnere.

http://www.aeon.co.th/en/customerservices_servicelocation_atm_depositor.php

Vill man ha det större urvalet på maskiner så klicka på landsdelen provinsen samt vilken typ av maskin, Jag klickar på Cash Dispenser/depositor, då får man upp det största antalet ATM;er just där ni letar.... Stort lycka till..... Och med detta avslutar vi dagens resetips.

Återigen en sådan där fantastisk sång om åldrande..... klistra in denna länk och lyssna, väl värt besväret.....

http://www.rtbot.net/play.php?id=Xv1tMioGgXI

Idag lördag så ringde Sjöbengt och undrade om jag ville ses på Siam River i poolen. Han och hans polare Anders D. Var på väg med sina familjer dit ner. Javisst för sjuttan hoppa i böljan blå kunde vara sköj, Har ju inte varit där nere sedan oros-momentet ”ledarn” och jag syntes där.

Jag cyklade ner dit i alla fall, vi tjötade lite grand och samsades sedan över att kropparna nog krävde varsin Gin och tonic. Och det blev en kanongo drink... Efter 1 timmes tjöt i poolen så gick vi upp vid sittplatserna, och ta mig sjuttan om inte denne Anders D. Plockade fram stora pepparkakor med en tub ädelost och DET var gott. Har ju inte käkat pepparkakor sedan julen 2007 ju.....

Igår kväll när man satt där på sena lördagskvällen och bara väntar in sista dubbelloppet, så är man nära en kallsvettning trots att man sitter i ett rum med A/C; ställd på 27 grader. Jag fick in nr. 8 i första loppet en styv 35 oddsare, och det är astronomiska odds på dubbeln på vilken som helst häst i andra avdelningen. Jag har 4st vovvar, o0ch ta mig fan efter en lång lång väntan så vinner 1;an och det (o) djuret hade jag inte med på lappen,.

Jag lade mig ”trött” igår kväll... ingen vinst alls.... Men det kommer att vara glömt imorgon, vi har gott ”läkekött” vi spelare, hahaha!!! Det enda som jag kunde glädja mig åt igår kväll var att jag gick upp i ledningen i vår tävling inne på ChaiMai. Nu fick de andra deltagarna känna på ”dödens fingrar”, dessa fingrar som tog ut dessa magiska vinnarna igår.... Men pengar nä det blev det inte....

Söndag 4 november 2012. York ringde imorse och ville vi skulle ta en sedvanlig tur med våra motorbikes, det är ju alltid kul att åka med denna tysk och tjöta med honom, och se nya platser både för mig som för honom. Jag föreslog för honom att vi kunde sticka upp till Khon Sawan där Sjöbengt bor med sin familj, och även hans polare Anders D. Alltså de 2 gubbs som jag träffade på Siam River på lördagen.

Nu stack vi upp, men den vägbeskrivning som jag fått via mailen ifrån Sjöbengt sket ju sig på direkten. York tysken, han fick för sig att vi skulle ta en mycket närmare väg, och eftersom jag brukar bestämma så ofta annars så var det helt OK att han fick avgöra vägen idag. Vi körde på och med rast och vila och 5 mil senare så var vi framme i Khon Sawan, men jag kände icke alls igen mig på den beskrivning jag fått ifrån Sjöbengt.

Jag ringde då till honom och det visade sig att vi hade kommit ifrån helt fel väg och helt fel håll, och det var därför som inget gick att känna igen. Men det löste sig när vi träffades. Han lotsade oss direkt till en annan tysk som hette Udo, och vi drack lite vatten där innan vi fortsatte hem till Sjöbengt så han fick visa oss hur han bodde. Även där fick vi vatten. Forts. nästa kapitel...

Handskak

Forts. från förra kapitlet... Det är alltså ett jääkla vattendrickande här i Thailand. Vi falanger bjuder ju på kaffe när vi träffas, men det finns icke här. Thai dricker inte alls kaffe i den utsträckning som vi gör det. De dricker sitt kalla kaffe för 10 baht , alltså den de kallar BIRDY, och den är det faktiskt inget fel på alls, jag dricker den med välbehag.... Men den går ju aldrig upp på samma nivå som riktigt brygg-kaffe dock.

Sjöbengt hade ett stort hus, som var snyggt och fint, trädgården orkade han inte bry sig om, så den såg ju ut som en thaiträdgård med massa skit och oreda och ingen ordning alls. Lite synd, han är ju falang vår gode Sjöbengt. Men jag skall ta han i hampan en vacker dag, och hjälpa honom att komma igång och få en snyggare trädgård.....

Vi stack sedan iväg tillsammans för att käka lunch tillsammans, och sedan åka hem igen. De lotsade oss nu in på en komplett annan väg, och vi käkade och hade trevligt ihop, och sedan stack jag och York hemåt, det var 14 km ut till stora vägen och 15 km till Cahiyaphum, alltså totalt 29 km hem istället för de sketna 50 km som vi ju kört för att komma dit. Tack skall du ha ”tysken”........hahaha!!!

Ute på min cykeltur idag så kom återigen de där funderingarna över hur ”smart” egentligen naturen är. Den styr djuren och den styr naturligtvis det ”smartaste” djuret, människan också. Eller är vi människor så himla ”smarta” egentligen. Ja skall man jämföra med djuren och deras könsdrift, så verkar vi då inte stå i någon större särklass i alla fall.

Naturen inrättar vissa djur efter ”årstider” när det är dags att fylla på ”förrådet” med mer ungar. Djuren hakar ju glatt på, för naturen har ju inrättat det hela med att djuren har en grym luktförmåga. Så då gav naturen honorna starkt luktande bakdelar som attraherar ”herrarna i hagen”.

Vi människor var ju lite lurigare eftersom vi ju utvecklats iväg åt ett håll där naturen nästan har ”släppt taget” lite grand vad det gäller könsdriften. Men dock inte alldeles fullständigt. Naturen skapade hormoner, och kvinnorna alldeles speciellt följer ju slaviskt sina hormoner och har noll motståndskraft. Men även männen är också ganska kontrollerade utav sina hormoner.

Vi män går ju över lik för att få ”komma till”, vi säljer till och med länder och nationer för att få härja med ett speciellt fruntimmer, så vi är ju lika styrda som kvinnorna egentligen. Och sedan som lök på laxen så har ju då naturen utvecklat moders och faderskänslan till nivåer som verkar vara betänkligt mycket starkare än våra syskon djuren.

Dessa moderskänslor SPECIELLT och även stundtals faderskänslor, skapar ju i många många fall stora problem. Jag ser problemen verkligen på nära håll under mina cykelturer här i Thailand. Ta nu bara som ett enda litet exempel. Skolorna har börjat precis nu här i Thailand, vilket innebär att vi här i dessa fattiga bygder återigen kommer att ha en utslagen generation, som alltså gick ur skolan, och inte har en fortsättning i sikte. För nu finns det inga mer pengar att slösa på ungarna när de kan jobba risfält ändå.

Dessa mängder av ungdomar ser man nu nästan tävla med alla de andra om att ligga och sova bort tiden under huset de bor i, eller utanför huset på dessa enorma träbord där man ju umgås, äter och sover på. Det är gräsligt hemskt att se en hel provins som Chaiyaphum ligga och sova timmatal mitt på dagen. Skrämmande är ju också att för energiska människor så finns det faktiskt att göra i massor här, och vill man verkligen ha det bättre med sin familj, så är ju fan inte lösningen att sova bort tiden här på jordklotet.

Min tanke är då, tänk va chanslösa vi människor är gentemot naturen egentligen. Här VET människorna om att de inga pengar har, de VET att de inte har råd att ta hand om en kanin ens, och de VET att de är hänvisade till att lämna bort sina barn omedelbart efter födandet, och sedan ge sig iväg till en annan ort för att få ihop lite pengar till sitt barn plus mamman och pappan.

Att vi människor inte klarar av att hålla ihop benen, stoppa för sjuttan en TREO mellan knäna när de mest energiska små thaipojkarna vill komma till, och säg NEJ. Förklara för dessa nötter att de inte har några pengar att försörja barn, så den ”roliga grejen” får de icke syssla med förränn de börjar arbeta och kan ta hand om en familj.

Men denna enorma press ifrån naturen har vi ju i alla kulturer, se bara på oss själva i västerlandet, fan folk blir ju knappt könsmogna ju förränn man skaffar barn, och sedan står man med utsträckta händer, och kräver man att alla skattebetalare i det landet skall ta han om ungarna man själv huvudlöst producerat. Fan det är ju helsjukt ju... Någon borde prata klarspråk, så att hormonstinna människor fattar att de ju blir förda bakom ljuset hur enkelt som helst...

Handskak

Soda, vår 12:åring börjar nu bli en 12-13 åring, och det är fasen inte roligt alltid att behöva uppleva de där satans tonåren igen, tycker att jag hade mitt för resten av livet hemma i Sverige. Ja ni som har eller haft ungar i den åldern vet ju vad jag pratar om. Men i alla fall, som ni vet så tar vi ju hand on Yongans systers 2 barn. Idag är dom 10 resp. 12 år då (Namkaeng och Soda).

Igår kom Soda hem ifrån skolan, jag fick ju först hämta honom nere i stan och det är ett jäävla tilltag ifrån hans sida, han skiter i att vi betalar för att han skall bli körd av en granne här, och detta p.gr.a. att han inte orkar plötsligt promenera typ 600 meter bort till stället där de skall plockas upp. När vi kom hem så började Yongyut att prata med honom om att han jääkligt snabbt får lägga av med den stilen. Vi betalar och då skall vi inte dessutom utan någon som helst anledning behöva hämta honom.

Killen började käfta emot, och han är ju sådär lagom korkad som dom är i den åldern och fattar inte när de skall lägga av. Yongyut säger sedan till honom att han skall följa med henne och hämta Namkaengs cykel. Han säger att han skall hämta sin gitarr först!!!!! Yongyut säger till honom, alltmedans killen avlägsnar sig hemifrån gåendes, att han skall komma tillbaka, han skiter bara i det och höjer rösten emot henne.

Att ett jääkla barn gör detta emot en gammal mormor eller farmor eller farfar eller morfar är nog extremt vanligt tror jag, för dessa gamlingar uppfostrar ju egentligen icke barnen, de mera bara kollar så de har mat i munnen, resten av tiden gör ungarna som dom vill tydligen. Men i vårt fall så har Namkaeng och Soda en människa som är så extremt mycket mamma, utan att vara det, så de kan inte köra det racet emot Yongyut, då tar det full fart i hillvittet härhemma.

Killen sket i henne, gick och hämtade sin gitarr, Yongyut tog Namkaeng och åkte in till stan och handlade och gjorde lite ärenden. Under tiden ringde hon upp Alaam och sade till henne att hon inte längre hade lust eller ork att ta hand om Soda längre. Inte med den respektlösa stilen och öppna käften emot den som ställer mat på bordet, då är man inte bara dum i skallen man är ju helt bortom all kontroll om man inte fattar vad man håller på med.

Jag som är en lugn kuf, gick upp till Sodas rum och försökte att prata med honom och försökte att förklara för honom vad jag tyckte, och jag sade till honom det som Thai hatar att höra, och det är ”raka rör”. Jag sade till honom att så länge som han bodde här i vårt hus så bestämmer inte han ett skit, Yongyut och jag bestämmer precis allting. DET är regeln, och passar det inte så kan han flytta till någon som tycker att det är ett bra uppförande han nyss visat upp.

Han sade inte mycket, men det han svarade visade på att han gjorde allt för att testa gränserna, och med mig tidigare så har han försökt, men jag har kört stenhårt tillbaka på honom i snacket, så han har lipat vid 2 tillfällen och ringt sin alltid frånvarande mamma. Ingen har dock vågar säga till mig att inte vara stygg emot pojken....jag tänker då fasen inte som 61:åring ta skit ifrån en barnunge, det var längesedan, och kommer aldrig att hända igen.

Jag försökte sedan att prata lite lugnt med honom, och säga att han måste försöka att vara lite smart i det hela, i samspelet här hemma med familjen. Han fattade ju absolut ingenting av ordet smart. Han visste vad smart i skolan är, men ordet smart här hemma kunde han inte relatera till alls. Jag förklarade – ”Men Soda, om du vill ha något, eller göra något, och Yongyut tycker att det inte är en god ide´, var smart då och ge dig inte in i något som du aldrig kan vinna i detta hemmet”...

Vadå, frågade han – ”Ja börja inte med att höja rösten emot äldre, du kommer ingen vart alls med det, och sedan visar du respekt när du pratar med äldre, det är alltid bättre Soda att vara smidig i snacket och charma Yongyut Hon älskar ju dig, annars hade hon aldrig tagit hand om dig fattar du väl, och älskar hon dig, ja då kan du vara smart och prata och skämta och via det sättet få din vilja igenom. Får du inte din vilja igenom, acceptera det då, och håll klaffen”. Forts. nästa kapitel...

Handskak

Forts,. från förra kapitlet...Soda jag tycker att du skall vara så smart, så du ber Yongyut om ursäkt och förklarar att du är ding, då kanske hon förlåter dig denna veckan nån gång!!! Hans mamma ringde senare till honom, han lipade lite grand och hon skällde lite grand, och senare efter det att Yongyut kommit hem, så kom han ner och bad henne om ursäkt.

För ordningens skull, nä jag tror inte ens 1 sekund att det var tack vare mig som han bad om ursäkt, det var hans mamma som tvingade honom. Jag skall säga en sak som jag inte har bevis för, men jag har en fullständigt klar bild själv över det här med ursäkter i den thailändska kulturen. Jag tror att be om ursäkt finns inte egentligen.

Jag tror att det är en mekanisk sak som bara används under tvång av olika slag, och de få ursäkter man sett görs för man vill slippa blodspillan, ingen av de som ber om ursäkt menar det, menar absolut inte ett skit av det.... Och jag är rädd att Sodas ursäkt enbart var menad för honom att komma ur dilemmat han hamnat i, för han var satt under hot av Yongyut att bli deporterad minst 1 vecka bort till Alaams hus, där ju Alfa bor, och få bo där med henne under 1 vecka, och det är väl kanske inte drömscenariot för en thaiunge om det finns bättre alternativ.

Vi gick och lade oss igår och Yongyut var fortfarande grymt besviken på Soda, jag försökte hela tiden att prata med Yonguyut och förklara att ungar kan vara på detta sättet i den åldern, jag förklarade att min unge och alla andras ungar är exakt på det sättet. Att vara mamma eller pappa är inte att ALLTID gå till ytterligheter och hota med halshuggning eller deportering till mormodern i en annan stadsdel än där han bor.

Ibland kan lösningen vara, även om man är thai, att sitta ner och prata hur man känner. Men sedan så tänkte jag efter lite grand, och hitta ett scenario där thai sitter och pratar om sina känslor..... ja då insåg jag ju hur jääkla stupid jag var som sade det till henne.... men sade jag till henne, försök i alla fall att inte överreagera så ända in i hillvitte varje gång. Man kan ju bli arg, ARG, förbannad, FÖRBANNAD eller kanske som nu då JÄÄVLIGT FÖRBANNAD..... Men inte alltid samma sak.....

Yongyut tittade på mig, och trots att hon tyckte att jag var fullständigt ding i kolan, inte fattade ett skit, enbart var en stollig falang, så kände jag nog ändå till slut där vi satt vid TV;n och ungarna somnat, att någon slags ”polett” hade ramlat ner i henne, ty hon blev ganska go och vi snackade gött innan det blev dags för att nana natten.

Yongyut berättade om en gammal för länge sedan bortglömd, som Ragnela kallar ”drägg”, jag tänker på på idioten som bor i det gamla området där vi bodde det första året innan vi köpte vårt hus där vi bor nu. Han, dansken, som kommer 1 gång per år under 1 månad vid juletid ungefär och besöker sin ”familj” här.

Jag har bara så förtvivlat svårt att kalla det för familj och honom och henne för man och hustru. Han kan inte ett ord engelska, och hon kan inte ett ord engelska, och han kan inte ett ord thai och hon kan inte ett endaste ord danska. De kan inte alls prata med varandra, inte prata ett endaste skit med varandra, och jag har försökt att luska med Yongyut hur och varför detta kan fungera.

Men det enda svar jag får är att det inte fungerar överhuvudtaget. De kommuniserar enbart genom handlingar och icke via ord och prat. Jag tycker att det verkar vara lite Neanderthal-varning på det äktenskapet. De gifte sig, varför? Och de skaffade därefter barn, varför?

Der är han som dansar in dåvid december månad varje år, låser upp skåp med kläder, och då sexiga underkläder som sedan thaifrun skall ha på sig hemma. Han låser upp bilen, som stått där till noll användning för han vill basolut inte riskera att någon släkting skall använda bilen, vilket kanske i viss mån är förstårligt. Han går sedan upp till övervåningen och låser upp 3 av de 4 rum som finns där. Dessa nycklar har han haft med sig till Danmark precis varje år nu.

Anledningen är att han INTE vill att varken familj eller släkt skall sova i huset och nyttja det som är HANS. Ty huset är HANS, bilen är HANS och pengarna är HANS. Frun är reducerad ner till en nolla som inget får, inget kan och inget fattar. Hon är i ordets riktiga innebörd hans hushållerska som han äger rätt att ha sex med, och inget annat. Forts. nästa kapitel....

Handskak

Forts. från förra kapitlet... Han har försökt en gång att ta sonen till Danmark, sonen som nu är 10 år gammal, så deras stolliga äktenskap/förhållande är alltså runt 11 år gammalt nu, och har fortgått med oförminskad styrka hela tiden. Sonen var dock så himla urthai, så han låg många mil efter i skolan och klarade i stort sett ingenting. Pappan kunde inte kommunicera med honom, och mamman fattade ingenting.

Pojken fick stanna skolåret ut i Danmark, lärde sig absolut ingenting och började t.om att tappa lite av sin thai. De fick sedan nådiga nicken av det danska ”drägget”, att åka tillbaka till Thailand igen. Nu med följd av att pojken hamnade i rejält bakvatten i skolan här också. Nu visade det sig att hans jämnåriga här låg också de mil före den stackars pojken.

Idag är pojken uttagen ur skolan och driver omkring hemma som vanligt med sin mamma, vilket han gjort allsedan han föddes. Han har hamnat mellan 2 stolar, och trots att det är skoltvång i Thailand, så är det ingen som bryr sig egentligen. Det finns inga sådana sociala saker som departement coh sådant som tar tillvara på barns intressen här. Så pojken Jack som han heter, kommer antagligen att fortsätta att glida omkring hemma runt kjolarna på sin mamma.

Och att inte det är bra det vet man ju sedan tidigare, killen är grymt och hemskt feminin. Han går som en flicka, och han springer som en flicka, och han kastar boll som en flicka, och han sparkar på bollen som en flicka, och han leker lekar som en flicka. Så stackarns framtid är redan utstakad trots att han bara är 10 år.

Det vore ett underverk i klass med Egyptens pyramider om inte den pojken slutar antingen som homosexuell eller ladyboy, påverkan av mamman har tagit bort precis allting sånt som är manligt...... Som lök på laxen, så hade tydligen drägget till dansk pappa sagt ifrån nu senast säger Yongyut, att han skiter i om det är problem i skolan, han hade sagt till sitt stupida försvar att:

”min pojke behöver inte gå i skolan, för han behöver inte arbeta, jag tar hand om honom för jag har pengar och medel att göra detta”. Så pojken kommer kanske i en framtid att säga, tack pappa för att du lät mig slippa skolan, att du lät mig slippa att arbeta, och att du satte mig att enbart umgås med min mamma och ingen annan. Vilken tur jag har att just du bland alla falanger blev min pappa..... Eller vad tror ni, kommer han att tycka så?

Jag har vid ett par tillfällen tidigare pratat om det här med amerikanare och deras avigsidor. Som folkslag är de naturligtvis fantastiskt snälla, gemytliga och alldeles utomordentligt trevliga, tycker jag! Jag har dock under årens lopp, och speciellt nu när de har en svart president, som för en gångs skull alltsedan Kennedy, verkar vara den förste hygglige, inte så jäävla hökaktige president, som de övriga i stort har varit.

Denne president som i mångt och mycket, trots sin gedigna utbildning över i USA, mer har tagit intryck av Europa, och tagit intryck av en mer ”tahandom” politik än vad amerikanarna aldrig i sitt liv ens sett förr. Amerikanarna som i stort sett enbart består av invandrare, som kom ifrån alla de länder där de hade det svårt, i form av fattigdom eller misskötsel av respektive länders regeringar.

Trots detta så lärde sig aldrig amerikanarna. De borde väl rimligtvis då ha varit mer måna om att ha en politik som tog hand om de sina, eftersom deras egna bakgrund var helt tvärtom. Nädå.. USA utvecklade sig till att bli nästintill det värsta samhälle som man kan hamna i om man nu inte sitter på 5 miljoner Acre i Texas, eller en enorm Ranch i Oklahoma, eller äger ett par stycken oljekällor. För dessa människor så är America (USA) just det som de skryter om...

Alltså landet där man skapar sig miljoner, landet som är så fantastiskt, och alla som säger emot är marxister eller stalinister eller socialister eller helst kommunister. Americanare älskar att sätta ett epitet på alla företeelse runt omkring dom. Dock inte på sig själva, och den stundom helsnea inställning de har till sina egna landsmän. Nä om det inte passar så skjut (om man råkar komma in på deras 5 miljon acre mark), eller skjut honom om det inte passar deras egna syfte (President John F Kennedy. Forts. nästa kapitel...

Handskak

Forts. från förra kapitlet..... Så lösningar med skjutvapen har dom i alla lägen, de har inte lärt sig än att människan har utvecklats ifrån den laglösa tid när America formades. Tyvärr lär de ju inte utvecklas speciellt mycket mänskligt i alla fall så länge folk har den inställning. OK de kommer säkert att utvecklas, men mest då i form av att skapa nya hemska vapen som bättre kan ta kol på allt och alla på jordklotet.

Nog sagt om detta, de flesta i America (USA) bevisligen är bra mycket mer förnuftiga människor än de jag beskriver ovan. Idioterna verkar befinna sig nere runt Texas, och i de områden där de äger enorma markområden och/eller oljekäller. I alla fall enormt rika människor.

Dessa människor är grymt konservativa, och vill inte förändra någonting, och framförallt så vill de inte hjälpa varken sitt land eller sina medmänniskor. De håller hårt i sina slantar. Att betala några ynka skattekronor som kan komma olyckliga människor i samma land till del, är ett overkligt scenario. Och att de skulle tillåta att deras egna land skulle ens tänka tanken på att hjälpa folk i nöd utanför USA finns bara inte på kartan. Då är man marxist, socialist eller kommunist...

Det finns mängder av enorma projekt som vanliga hederliga generösa amerikanare jobbar med, som hjälper mängder av folk runt omkring i världen, men dessa projekt bekostas ICKE utav USA, utan pengarna kommer mestadels ifrån priva insamlingar i USA, inte en endaste skattekrona tror jag.

Hetspropagandan nu emot President Obama och att han nu blev OMVALD har gjort dessa äckliga typer om möjligt ännu mer upprörda. Det har ju som ni kanske vet floretat mängder av email runt omkring vår gjord och alla dessa lögner om deras egna valda president får de löjliga rykten som kretsar kring vår egna kung som nästintill barnkammarramsor..

Han är inte född i USA, den grejen ser man ofta, han är muslim i smyg, och det bevisas av att han bugade inför en muslimsk kung (!!??) Så om en ledare bugar inför en annan ledare, så vad är det med det? Eller är amerikanare befriade ifrån att vara artiga och respektera andra? Vidare så håller han på med en lång rad aktiviteter som syftar till att störta USA i fördärvet, och detta gör han medvetet?

Han ni hört sådan smörja, dessa högeraktivister som de rika sydborna kallas för är ena riktiga svin, både som människor och företeelser. De ljuger, förfalskar email i miljoner och gör allt i sin makt för att dra sin president i smutsen. Och det är klart, de lyckas ju lura med sig många människor, oftast sådana som knappt kan nåt alls, men ändå passerat high school därborta.

Men i det stora hela. America är OK och americanare är oftast mycket bra människor. Men bara för att jävvlas med de där svinen högeraktivister, så kommer jag att visa Er i ordning en korrespeondans som jag själv haft med en av dessa grisar,. Bakgrunden är att jag har en kvinna som heter Boni, hon är kusin till Dan (Mr America här ni vet), hon är väl 68 år gammal och tycker det är urkul att komma in till oss till Yongyut och mig och käka och prata lite om ditten och datten. Alltså när hon är här på besök i Thailand.

Hon är den kvinna som brukar skicka de flesta ”roliga mail” som jag vidarebefordrar till många av Er. Ty hon får mängder av mail in till sig, och vet att jag tycker det är roligt. Dessutom så får hon en stor mängd av dessa ”hatmail” om Obama, och jag får alltid dessa också. Jag har inte sagt så himla mycket tidigare, utan mest läst skiten och varit högirriterad över den illojalitet emot sitt egna land som dessa högergubbar visar upp.

Nu sist så kom då droppen, när jag fick följande email ifrån henne och det var ifrån en gubbe som hette Bob Rubstadt i USA. Läs denna skit, det ser riktigt trovärdigt ut... Nä ni får vänta tills I morgon, sorry:

Handskak

Forts. Från förra kapitlet…

Quote

Subject: FW: [patriots4constitution] Assesment of Obama from the Czech Republic

Here is what a Czech person said. Bob

Assessment of Obama from the Czech Republic

A CZECH MATE ........ " got it off his 'chess' !!!!!

Perfect Quote

Some people have the vocabulary to sum up things in a way that you can quickly understand them. This quote came from the Czech Republic. Someone over there has it figured out. It was translated into English from an article in the Prague newspaper Prager Zeitungon:

"The danger to America is not Barack Obama, but a citizenry capable of entrusting a man like him with the Presidency. It will be far easier to limit and undo the follies of an Obama presidency than to restore the necessary common sense and good judgment to a depraved electorate willing to have such a man for their president. The problem is much deeper and far more serious than Mr. Obama, who is a mere symptom of what ails America. Blaming the prince of the fools should not blind anyone to the vast confederacy of fools that made him their prince. The Republic can survive a Barack Obama, who is, after all, merely a fool. It is less likely to survive a multitude of fools, such as those who made him their president."

===============================================

So what do we do, we elect him again. . . . . . . The moronvote won.

People without knowledge about communism and islamism elected the monster again.

Pray for the USA, we will need all the help we can get. GOD protect us!!

SO FOLKS.....WHAT DO YOU THINK OF THIS ONE???????????????????

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Unquote

Det ser ju riktigt trovärdigt ut, själv har jag lärt mig att det är den enklaste sak I världen nuförtiden att avslöja ljugeri och trams om man vill, det stavas GOOGLE, bara knappa in vad du vill ha reda på, och ut sprutar mängder av information om saken ifråga.

Jag skrev därför till Boni som ju hade vidarebefordrat mailet till mig, och jag skrev kopia till den idioten som hade skickat mailet till Boni ifrån USA, jag skrev till Boni;

Quote

Boni!!

A small tip from me to you..... dont listen to these idiots. They do anything to hurt all other people. They even falsefies and lie about what is written in a made up newspaper.... Talking about fools, this story is going around the internet, and no newspaper by this name even exists. Czech or otherwise.

So Boni, just close your ears and eyes and just enjoy the future, these rightwing idiots will die out slowly but surely, they have hurt the world and America enough now I think.

God bless America and your president

Bet Regards

Glegolo

Unquote

För det var ju naturligtvis på det sättet, denna tidning existerade inte ens, de ljuger som fan laser bibeln dessa sjuka människor I USA. Men svaret ifrån idioten lät inte vänta på sig, här är hans svar: Nä jääklar, även här kommer nästa kapitel i morgon, sorry igen...

Handskak

Forts. från förra kapitlet.....

Quote

Subject: RE: [patriots4constitution] Assesment of Obama from the Czech

Republic

Date: Thu, 8 Nov 2012 17:59:56 -0700

Obvious a socialist, Marxist Liberal. We would love to be in the shape of your pathetic bankrupt, socialized into yourselves only, government give me give me nation. Why work when the socialists will spread the wealth around and all you pathetic takers have plenty of time for riots and protests as your "wonderful" Euro Godless union is sinking into oblivion.

You are obviously part of the jealous, envious, pathetic mindless brainwashed by socialism masses that are oblivious to truth and wallow in your self pity and defeatism. For your info, the USA has done more to protect freedom and human rights than all the rest of the world nations put together. Have pity on the US as it is dragged into the same shameful state as Europe.

Regards

Unquote

Så nu fick han chansen att visa upp sina arroganta åsikter, där hans USA är i särklass, de försvarar frihet och så är deras Gud den enda Guden och den Guden försvarar i första hand enbart amerikanska medborgare, hahaha, secka stolpskott dessa människor är....

Bara för att jävlas med fanskapet så, skickade jag hans tokmail som ju var ställt till mig direkt, vidare till mina polare och bekanta, och visade honom via kopia att jag gjort så..... jag skrev då:

Quote

Hi guys!!!!

I thought it might be interesting to see one of these all crazy booneheads, the so called rightwing idiots, what he thinks about the world and Europe in particular. His insight is as usual quite limited, he still feel that after having warfare against 40 nations in totally 44 wars (since 1945), America (USA) do sooo much to protect freedom in the world.

It is, I think, quite significative for these uneducated rightwing idiots to think that way, to think that bombarding 40 nations all over the world, freedom is being protected.... Who´s freedom. Americas freedom to walk all over borders, all over the globe??

I think that, thank God for that, that these sick guys that we see here falsifies newspaper, send out false emails, and lie like there is no tomorrow, that they will be punished by God, and reason being that God do not like people running around with weapons and bombs and threatening a whole nation (USA)... No.... I didn´t mean the muslims, even if it is hard to keep them apart sometimes.

I hope by this that America can keep these sickoes in schack and slowly go ahead and be apart of the rest of the world. I do not think we need these selfish egon, they are just giving problem, never a solution.

I feel sorry for people like that,,,,, let´s just treat them with silence, let´s just never ever help them to send out these lies that they love to fabricate via mailes and letters. They are just scared little people with absolutely no knowledge about anything, more than where their own toilet is situated.....

Best Regards.... for what?

Unquote

Ja så var mitt svarsmail till honom skrivet, Efter detta så insåg väl stollen att han inte kunde komma längre med vanliga normalfuntade människor. Som avslutning så vill jag ändå säga, precis som jag sagt flera gånger nu innan, att amerikanare i det stora hela kan uppfattas precis som en bekant skrev till mig; ”Dom är väl självgoda pösmunkar dom där jänkarna va ??”

Mitt svar på det påstående är helt klart JA, men det gäller nog bara dessa idioter som representerar deras högerpolitik där enbart 3 lagar är viktig för dom, och de är:

Fria vapen till alla, stoppa invandringen ifrån ”söderut” samt låt var och en ta hand om sig själv, om de ligger illa till och är fattiga, skitsamma, bad luck för dom då....

Men jag tror på USA och deras framtid faktiskt, men det kommer att krävas ett par stycken Obama till, och det kommer att krävas att den enskilde människan ställer sig upp och helt sonika säger stopp till idioterna. Det som jag är rädd för nu med det hatet som sprides av dessa högergubbar, är att någon stolle kommer att ta detta i sina egna händer eller kanske blir inhyrd av ”högern”,och helt enkelt göra som de gjorde med Abraham Lincoln, och bröderna Kennedy m.fl. m.fl., skjut dom bara.....

Handskak

Nä tillbaka till Thailand och Chaiyaphum igen, jag är less på att skriva om de där jänkarna, som inte har annat än sig själva i skallen. Jag köpte ju en buske/träd (vete fan) som lär heta Champi och som kom ifrån Indien. Jag kunde ju inte med att säga nej till affären så jag pröjsade 200 baht för den och tog hem den hit, och planterade den ute i trädgården.

Nu fick jag reda på att dessa kan växa til ganska rejäla omfång och höjder, så jag tog ett snabbt beslut innan jag fått några jääkla faderskänslor för eländet, Jag slet den ur marken igen, och tänkte ge bort den till Lem, han som sköter om området här. Yongyut gick i taket, och ”svartnade” rejält. Jag stack hemifrån och åkte till en blomsteraffär och handlade på mig 3 st blåaktiga blommor, och jag planterade dom där Champi hade stått tidigare.

De kostade 60 baht per styck. Yongyut kommer ut och vill ha Champin, ja men den kommer fasen inte att bli stående i denna trädgården, glöm det!! Men hon var faktiskt ”mjuk” nu, och hon förklarade att hon ”bara” ville ha den en tid, så hon kunde se blommorna från den. OK sade jag, plantera den tillfälligt här i trädgården, och när den blommat, så tar vi fröna och ser om vi kan driva upp fler buskar och sälja dom till blomsteraffärer här.....

Men så fort de växer till sig, så klipper jag ner dom igen, blixtsnabbt. Yongyut gillar ju inte när jag pratar om att klippa något i trädgården. Jag tror att thai ser på klippning och ansning överhuvudtaget som något avskyvärt. Allting skall växa som det vill, - ”up to plant” som de antagligen skulle ha sagt, eller hur? Ni kan kolla på fotot på mina blå blommor, granna ihop med den vit/oranga/lila funfan va?

Jag har under helgen haft besök av en bekant, Åke ifrån Göteborg. Det var en mycket trevlig kille som bl.a. gillade fotografering och att ta hand om sig själv. För övrigt mycket lik mig själv och det liv jag levde i styvt 30 år hemma i Göteborg. Jag körde upp honom i bergen och vi hade en trevlig dag däruppe med mat och fotografing och ett lugnt körande med våra motorbikes.

Vi kom ner som vanligt i höjd med Khreng Khro, och tog den sedvanliga kaffestoppet vid kaffeshoppen som min polerska Nought startade för 2 år sedan snart nu. Det verkar som om det går bra för henne faktiskt. Jag var i tvivel först när jag hörde detta, men jag har märkt faktiskt en smärre förändring hos thai.. Fler och fler av dom har börjat att dricka kaffe som vanligt folk, och det innebär att fler och fler kaffe-shoppar dyker upp nästan dagligen här.

Kaffe, glass och sedan var man mätt igen. Jag valde som jag ofta gör härnere i Thailand där de ju inte har ”riktigt” bryggkaffe känns det som.. eller så kanske jag bara saknar Gevalia så himla mycket. Jag valde coffe jehn mocca mixed... Det är riktigt gott med kallt kaffe uppblandat med is... riktigt gott. Trodde nog aldrig att jag skulle säga det faktiskt...

Vi åkte hem sedan, och på kvällen så tog jag Åke till nattbazar (nattmarknaden) så vi kunde käka middag. Yongyut och ungarna var också med. Det blev en trevlig tillställning där Åke fick smaka för första gången det sketgoa: griskött på pinne (grillat) samt en hemgjord sås, lite sötaktig, samt inlagda i sockerlag/ättika gurkor (skivade) till detta slafsade vi knåderis (stickyris) för Er som inte kan göteborgska....

Vi avvek sedan till Siam River resort och lyckades suga i oss ett gäng GT, de satt bra, och det gjorde även de sattans myggen. Åke fick reda på om den gröna tigerbalsamen som är så effektiv BÅDE till att förhindra myggstick som att faktiskt forkorta lidandet efter ett myggstick ner till endast några minuter. Annars blir man oftast sittande där och får klia som en tokig i nästan 1 hel timme....

Dagen efter lördag morgon, så körde jag Åke ner till busstationen, och det bar av till Udon Thani för honom. Där finns en jättestor falangpopulation, så det kommer garanterat att bli kul för honom, ty svårt att prata var en av hans mindre brister. Åke mailade mig redan ett par korta timmar efteråt och berättade att han redan hade kommit i lag med irländare.

Han hade fått uppdrag av dom att följa med dom och fotografera en fotbollsmatch som de skulle spela där i Udon Thani. Kul för Åke, att träffa folk, irländare är också ett härligt släkte som vi svenskar gärna relaterar bra till..

Handskak

Kevin sände mig en mail idag och berättade att de hade varit hela dagen på sjukhuset med Kevins svärfar. Pappan hade klagat på att det gjorde kanonont i halsen, och kändes urkonstigt där. Han var rejält orolig berättade Kevin. De visste ju inte alls vad problemet var, men Kevin tvekade ju inte en sekund, och så tog de hans bil och stack till sjukhuset i Chaiyaphum, som ju ligger närmast 5,5 mil.

När de kom till sjukhuset så röntgade de svärfadern och läkaren klämde och hade sig, sedan rullade de snabbt in svärfadern på operation, och öppnade upp halsen på honom, och plockade fram det största fiskben som jag någonsin sett komma in i en människo-mun.

De fick med sig benet hem, och Kevin lade ett mynt i storlek en svensk 5:krona under, så vi kan se hur omöjligt det måste vara att få in hela det benet i käften ens.... Sjuttan gubben kanske hade löständer, och var inte så noga med att tugga maten, vem vet...... Men det var nog tur att detta hände i detta århundrade annars hade det väl kunnat sluta illa.

Jag sitter här och tittar på datorskärmen, och jag ser hela tiden pyttesmå myror kuta fram och åter över skärmen, de ses bara när jag har mycket vitt där, under filmer och sådant så ser jag aldrig myrorna. Men det finns en stor mängd myror i datorskärmen och de trivs bra där.

Vidare så har jag en annan sort. Någon hundradels millimeter större som lever i datorbordet som skärmen sitter på. Dessa kommer ju fram direkt när jag skall käka lite mat vid datorn, de lyckas ju alltid hitta mat vid sidan av tallriken, en matsmula är ju detsamma som middag för 200 myror antar jag.

När jag ätit färdigt så vänder jag mig om, och ställer min mattallrik på skåpet som står där. Och där lever en lite mer argsint myra, den gillar att bitas när den blir förbannad. När tallriken har stått där i 10 minuter minst, och man skall ta den till köket, så finns det runt 100st myror där och käkar för det vilda. Det gäller ju att halvspringa ut till köket då för myrorna angriper handen på vägen till köket, och man har ont vill jag lova, det blir till att skölja händerna snabbt som ögat så att de små krabaterna sköljs bort.

Vid baren ute i hallen där är ett annat träslag och helt andra myror, nu börjar vi snacka små ilskna huliganmyror kanske lite lika Hunnerna förr i tiden. Där måste man spruta ibland för att bli av med de värsta anhopningarna. Men myrorna vinner ju alltid, men jag vill ju inte ge mig.

Tappar jag mat på kakelgolvet, så lever det där en storts myra som är så liten så det är omöjligt att ens fånga den på bild. Man ser dom bara när de börjar att närma sig i antal 40-50st runt den lilla matbiten, då ihop, så kan man se dom, och det blir en sprut med giftet, och sedan är det goodbye till den myrfamiljen.

Sköljer jag inte av handfatet ordentligt efter det att jag borstat tänderna, så på morgonen när jag kommer ner för att borsta, så ser man vissa mornar handfatet vara fullt av ytterst små myror, kanske storebröder till de små som lever på kakelgolvet. Här blir det till att spruta ner i avloppet och in i de dåliga lagningarna och siliconet runt handfatet.

Vi har myror i och under matbordet som lever där konstant, och som kommer fram och äter efter det att vi ätit. Jag har förtvivlat försökt få thai att förstå, att enda chansen att slippa myrorna är att vi håller RENT. Alltså gör rent matbordet direkt efter våra måltider, det är meningslöst att köra med myrkrita precis överallt, det ser ju sjuttan inte klokt ut ju, nä håll rent i hemmet, håll t.om ännu renare i Thailand än hemma i Sverige, där vi ju inte har dessa problem, i alla fall inte i den omfattningen.

Men den värsta myran tycker jag är helt klart den som motsvarar vår rödmyra, den lever överallt ute på tomten och ute på gatan. Den är grymt aggressiv, och tvekar inte en sekund att bara trampa upp på foten och biter med sitt gift, och det gör jääkkligt ont vill jag lova.

Den är nästan värre än Thailands motsvarighet till vår skogsmyra, en myra som har käftar som en nyfödd barnunge nästan. Jag håller mig undan, den är fullständigt orädd den också, och är van att via sin mängd kunna besegra alla fiender på denna jord, utom då kanske människan, men alla andra djur drar sig allt undan.

Handskak

I torsdags så var jag nere för att plocka ut en sudd med thailändska baht. Jag gick ju precis som vanligt till min goe-ATM, vilken alltså inte snor mig på 150 baht varje gång som jag gör ett uttag, det gör ju alla de andra. Jag pratar alltså om den gråa ATM:en som heter AEON.....

Jag valde denna dag för ovanlighetens skull att nyttja ATM:en på Tesco Lotus, vilket skulle visa sig vara bra (eller dåligt?). jag satte in mitt svenska NORDEA VISA-kort, och tog ut 25.000 baht (max-belopp), allt gick bra, pengarna kom ut och kortet kom ut. Jag stoppade in kortet igen, och väntade så på pengarna, tittade ner och fick se det som skulle föreställa en söt liten hög med 25st thailändska tusenlappar vara nu en rörig hög där bara vissa sedlar syntes utanför ”luckan”.

Jag skyndade mig och stoppade dit min näve och började dra åt mig sedlar ur högen där. När jag hade fått 6.000 baht i min näve så sprangplashsplash stängdes plötsligt pengaluckan, och kortet kom aldrig mer ut. Där stod jag som en idiot med 6.000 baht utav 25.000 baht och inget VISA-KORT..... Va faaan, va trött jag blev.

Thailändaren bakom mig sade –”vänta”, och jag hade ju ingen lust att gå däreifrån så skulle det komma nästa thai och få gratis mina 19.000 baht. Jag väntade 5 minuter och så kom thailändaren tillbaka med en anställd. Det visade sig att detta anonyma bolag faktiskt hade ett litet kontor där, vilket för övrigt är det det enda kontoret de har i hela provinsen Chaiyaphum, och det var kanske tur det.

Den anställde tog mig tillbaka till sitt kontor, och sedan ringde de huvudkontoret i Bangkok, de som kan se alla transaktioner som sker i alla deras ATM:er. Och jag fick upprepa runt 6-7 ggr för samma person exakt samma sak om hur detta hade gått till. Telefonen langades mellan deras 2 anställda och mig hela tiden. Jag var skitnervös och litar inte alls på thai måste jag ärligen säga.

Så jag blev inte lugn förränn damen ifrån Bangkok i redig ton och på redig engelska säger till mig att jag kan komma tillbaka i eftermiddag (samma dag alltså) och få tillbaka mitt kort, vidare sade hon att de brukar inte hantera cash på det sättet att de bara langar över 19.000 baht till mig.

De skulle skicka dessa pengar till min bank NORDEA i Stockholm som hade utfärdat kortet, vilket de ju kunde se. Och sedan måste jag meddela NORDEA i min tur då vad som hänt så NORDEA visste vems dessa 19.000 bahten tillhörde och kontonumret. Men sade hon vidare, avvakta tills vi ringer i eftermiddag så allt är klart här. OK det lät ju skitbra så jag åkte hem....

På eftermiddagen sent som fan när allting var stängt i hela bankvärlden, så ringde de till Yongyut, och berättade som den självklaraste saken i världen att jag inte får mitt kort förränn den 1 december, alltså om 3 veckor (!!!) Men va faaaannnnn.... De brukar nämligen inte öppna sina ATM:er mer än vid varje månadsskifte!! Jag gick i luften härhemma, och jag såg en stor katastrof komma mig till mötes.

Dels så hängde dessa 19.000 baht helt i luften, och jag visste inte alls om jag kunde lita på Thailand i denna sak.... Normalt folk härnere är så vana vid att bli dragna vid näsan så de reagerar knappt över det. De har ju inte ens någonstans att vända sig ju. Och som varande falang då, så visste jag ju hur helt chanslös jag skulle vara om någon anställd där skulle få för sig att behålla pengarna och stoppa dom i egen ficka...

Och nu då dessutom ha mitt kort hängande i luften och icke ha någon koll på det. Jag som knappat in min kod i ATM;en och samma bolag ha tillgång till kortet i 3 veckor framåt. Det lät för fantastiskt bra för min smak, så jag rusade ut till seven/eleven (7/11) och handlade upp mig på 600 baht i telefonkort, och satte mig att ringa till NODEA och deras paniktjänst eller vad man nu skall kalla det för.

De var jättetrevliga måste jag säga, och ingen skugga över dom. Det tog visserligen bra med ”tryckande” på knappar och bra med tid att komma fram till rätt folk, och när jag kommit fram och förklarat mitt ärende för 2st personer och säkerligen spenderat runt 400 baht på ingenting, så fick jag komma fram till ”spärra-kort-avdelningen”. Nu gick det snabbt som sattan, och de erbjöd mig t.om nödpengar som de kallade det. Jag ville dock inget ha. Men jag sade till dom SPÄRRA MITT KORT NU........ Fots. Nästa kapitel..

Handskak

Forts. från förra kapitlet... Och så måste jag ha ett nytt kort, och nu började en liten mini-cirkus, men som tur är så handlade ju detta om falangland, och förnuftet hos banken segrade ganska snabbt när jag förklarade för dom att jag måste ha mitt kort snabbt. Jag svarade så för vad de sade innan fick mig nästan att se rött, de sade – ”Vi skickar alltid kortet rekommenderat i ditt namn till den adress som du har registrerat hos oss.

Adressen var till min polare Reine Hast, och så säger dom – ”Och det innebär att dina vänner måste ha din legitimation för att kunna få ut kortet på posten.... Men snälla Banken sade jag....Kan vi göra detta på ett BRA sätt nu, jag bor ju som ni vet i Thailand sedan 5 år tillbaka nu, och jag finns INTE i Sverige.... OK sade dom då, vi skickar det INTE rekommenderat, nä gör inte det stöttade jag dom då så klart!!!

De hann säga till mig alldeles innan samtalet bröts för 3:e gången att mina pengar kommer att ordna sig om nu inte banken i Thailand (AEON) skickar något underlag senast den 15 november (1 vecka efter), då kommer i så fall NORDEA att återställa pengarna till mitt konto.

Mardrömmen är ju om dessa goingar ifrån Thailand skickar sitt underlag ifrån mitt ATM:uttag, och helt sonika tar pengarna ifrån NORDEA, DÅ kommer jag att få problem, för hag litar inte ett skit på dessa människor här. DÅ kommer det att ta månadsvis, om ens någonsin innan detta löser sig och jag får tillbaka mina pengar. Jag sitter då nu och bara håller tummarna, vilket är det enda jag kan göra nu då innan den 15.e när jag får besked, om jag ens får besked då ifrån NORDEA.

Reine ringde mig dock i måndags och berättade att kortet och koden hade kommit OK, och han hade ävenledes varit på posten och skickat iväg kortet till mig, kostnad SEK: 85:-. Tack för att det finns så finns polare som Reine Hast!!! Så nu bör jag ha mitt nya kort runt 7 dagar efter det, alltså nu kommande måndag den 19 november 2012.

Igår tisdag, så ringde faktiskt banken i Thailand, AEON, och berättade att dom hade kortet klart nu för avhämtning (!!!!) Bara sådär, man blir tokig på detta land stundtals... De är som barnungar och fattar helt enkelt inte vilka problem de skapar med sitt sätt att kommunicera, eller rättare sagt INTE kommunisera.

Yongyut och jag åkte ner då, och hämtade kortet, och jag var på ett jäävvligt dåligt humör, där jag tyckte att jag hade slösat massa pengar på telefon tlll NORDEA, spärrat helt i onödan mitt VISA-kort, och dessutom ha det där med pengarna hängande i luften. Så när jag satt därnere på banken och identifierade mig och sedan fick mitt kort, så bröt jag sönder det mitt framför ögonen på de stolpskotten som jobbade där.

Yongyut surnade till över mitt tilltag, och allting var ju nu mitt fel förstås. Man gör inte så i Thailand meddelade hon, jasså, jag är i alla fall van vid att hålla företag och personer ansvariga för det de uträttar på sitt arbete. Men Yongan var väl mest orolig över i vilken ”dager” som hon själv hamnar i tack vare missfostret till falang som satt där och bröt sönder sitt VISA-kort.

Efter lite utskällning igår kväll då ifrån hennes sida, så gav jag upp imorse, och tänkte att jag lika gärna kunde göra nåt snällt. Jag tog vespan och åkte ner till Banken AEON i eftermiddags, köpte 4st donaouts och gav till de 2 anställda där, waiade och sade Khap kun mak...... De log välderliga och jag tror att jag kanske återställde lite grand glädjen igen hos dom. Att jag hade en alternativ anledning till allt detta delgav jag icke Yonguyt, hon har noll förståelse för slika saker.

Jo om det nu skiter sig med mina 19.000 baht så skadar det ju inte om jag anses som en bra falang hos dom när vi senare kanske kommer att vara tvungna att åka dit igen och böna om hjälp....... Bad men, Bad falang!!!!

Handskak

För Er som är intresserade utav löner och hur mycket dessa sömmerskor verkligen tjänar härnere i Thailand, och säkerligen annorstädes i Thailand, så kan jag i dagens kapitel berätta följande för Er. Till att börja med, kolla in fotot ovan, där på golvet ligger drygt 170st bitar med tyg. 4 av dessa tygstycken sys ihop och blir till ett par shorts. Märk då att man ävenledes syr dit 2 par sidfickor.

Yongut berättade för mig att hon hade blivit tillfrågade redan tidigare, vilket jag också berättat, men att hon nu gärna ville ”göra nåt”. Alltså tjäna lite pengar till oss. Så tittade hon på mig, och sade lite så där skamset....Jag får 5 baht för varje shorts jag syr!!! Jag kanske kan göra alla dessa shorts på 3 dagar, och jag kommer att tjäna runt 230 baht.... (SEK: 50:-)

Jag fick säga till Yongyut sakta och tydligt, att det faktiskt finns likheter mellan thai och falang, och det kan i vissa fall vara att vi bägge folken tar tillvara på, och även uppskattar de små pengarna i livet. Jag frågade henne – ”Om du tappar 1 baht på golvet, böjer du dig då ner och plockar upp det?” SÅKLART sade hon... Ja men det gör vi falanger också naturligtvis.... Förstår du vart jag vill komma frågade jag?? Nä svarade hon.

Jo om du arbetar för små pengar, så uppskattas det lika mycket av mig som om du tjänade stora pengar.. Det är arbetet du gör som jag gillar, och det skall du vara stolt över oavsett om du tjänar 230 baht eller 1.500 baht. Vi har pengar så allting du gör är extra för oss i familjen, och skitgoa pengar.... Ut och jobba nu och sluta tjöta sketkärring!!!!!

Dessa shorts säljs sedan ute i affärerna för 99 baht, på marknader efter det för 69 baht, och till sist så kommer de osålda att säljas ute vid gränsen nånstans för runt 15 baht, som sedan kommer att tas tillbaka till marknaderna och säljas för 49-69 baht nu i andra svängen. Så Yongyuts 5 baht + inköpet av tyget, kanske max 15 baht (20 baht) kommer att generera en inkomst på styvt 80 baht i första svängen för de som investerat i detta.

Så är det med sömmerskorna i byarna, de tjänar minst sagt rena rama skitpengarna, men man kanske också kan säga att det är en väldig tur att det åtminstone finns en chans till extra-arbete där i byn, annars kanske flera familjer inte alls hade klarat livhanken.

Att ha en fackförening här i landet skapar enbart en fatttigkategori som de aldrig kommer att kunna ta hand om.... landet varken vill eller kan ta hand om sin befolkning, det får de göra själva. De styrande har fullt sjå dagligen att ta hand om sig själva och se till så att pengar kommer dom själva till godo....

Idag under cykelturen återigen en fundering. Jag tycker ju att det är skitkul att ta ett ”faktum” eller något som är ”allmänt rådande” i samhället, och vända och vrida på det och se om fortfarande min uppfattning gäller om saken i fråga eller företeelsen. Jag satt där och tänkte på ”blodtryck” av alla saker i denna värld. Ni som har varit med om det, vet ju att blodtrycket SKALL tas när man legat ner hos doktorn i 10 minuter för att annars så blir det för högt.

Jag vände och vred lite grand och blev faktiskt ganska bestört över vad man kom fram till. Att man inte är en doktor kanske bara är en fördel här, för då har man ju sin uppfattning redan klar, och ändrar sig aldrig i detta jordelivet. Jag menar helt enkelt varför i hillvitte skall man ligga ner och mäta blodtrycket?? Något så befängt så man blir ju bara matt man hör det.

Här är tanken då att man skall mäta blodtrycket, och få en uppfattning om det står rätt till, eller om det är fara för att hjärtat få jobba för mycket....Och redan här sprack det för mig. Häng med nu i snacket är ni bussiga: Vi ligger 10 minuter hos läkaren och det tar ytterligare kanske 1 minut att ta själva blodtrycket, och vi får då ett värde som alla skall vara nöjda med.... Men va fasen, när vi reser oss upp och sedan kommer ut i det verkliga livet igen, och blodtrycket kanske rusar upp igen och ligger resten av dagen på en fullständigt annan nivå!! Forts. nästa kapitel....

Handskak

Forts. från förra kapitlet.... Det vore väl för sjuttan hakar mycket mycket smartare att ta blodtrycket efter det att vi cyklat kanske i 10 minuter, och se hur kroppen fungerar på patienten då..... för det är ju i det skicket som kroppen är i vårt stressiga samhälle, eller hur.... Mycket konstigt resonerat utav doktorerna. Men är det någon som har en förklaring på detta, så skriv gärna en kommentar, så jag vet hur det funkar.

Samma sak då med blodsockret tycker jag som inte är doktor..... Här MÅSTE man komma tidigt på morgonen INNAN man ätit någonting och mäta sitt blodsocker. VARFÖR DÅ??? Vi åker ju direkt hem efter det och käkar och sedan är vi inte hungriga på resten av dagen, och kroppen får hålla tillgodo med den blodsockernivå man har efter det att man ätit.

Jag tycker att det är exakt samma sak.....läs av resultatet och mätningen när man är i normalskick under dagen ,och i det skick som kroppen får arbeta med under hela dagen. Först då så kan man mäta och se vilken belastning som sockret eller blodtrycket utsätter kroppen för.....

Jag åkte ner då torsdagen 15 november och fick blodtrycksvärdet: 146/82, vilket läkaren tyckte var skitbra med tanke på att jag hade cyklat i 1,5 timme och jag hade ätit både frukost och lunch innan jag kom till dom och begärda detta ytterligt konstiga, alltså att ta mina värden efter det att jag jobbat och motionerat lite grand. Samtidigt så fick jag blodsockervärdet 89 (!!!!!). jag har aldrig haft så himla lågt blodsockervärde förut, aldrig..... normalvärde här fick jag reda på nu för blodsockret, det är 80-120 mg% Så jag hade en kanonvärden.... Hurra....

Jag hade inga pengar att betala med, men med lite förklaringar på thai/skandinaviska och handviftningar, så förklarade jag att jag kommer åter imorgon bitti och gör om undersökningen och betalar då... Inga problem, falang välkänd trevlig man..... Jag kom dit i morse igen, nu hade jag precis stigit upp ur sängen (kl. 07.00) hade inte varken ätit eller druckit någonting alls, och nu fick jag: blodtrycket 137/93 vilket får anses vara helt OK.

Och sedan kom chocken... blodsockret låg på 146..... Faaan det låg en bra bit över det ens godkända gränsvärdet som ju är 120.... Jag blev helt perplex, något speciell hjälp får jag ju inte av de thailändska läkarna här som jag mött i alla fall, de bara tittar på mig, och undrar när jag skall gå och lämna dom ifred... Hade kanske önskat att få nån minut med prat, och han hade kunnat förklara för mig vad han själv känner till om dessa saker.

Ibland tycker jag själv att det är himla jobbigt det här med att själv behöver fundera ut och dra slutsatser om sjukdom där man inte vet ett skit, det är ju så himla enkelt att allting blir fel ju!! Jag tänkte nu om blodsockret.... är verkligen motionen så ENORMT viktig då? Detta kanske borde framgå ÄNNU MER ut till patienterna hur livsavgörande motionen är för blodsockervärdet....

Fasen här motionerar jag 1,5 timme och får ner nivån på blodsockret till en fullständig kanonnivå. Jag motionerar precis varje dag, men det räcker med en natts sömn, och så är man TILLBAKA igen på ruta ett med blodsockervärdet..... Så motionera vareviga dag, det är ett KRAV i dessa sammanhang har jag nu lärt mig.....

Imorgon den 16 november 2012, så kommer Ingemar och Fa hem igen hit till Paradiset. Med kommer också deras goda vänner Jörgen och Kristina, som är sketgoa människor, det skall verkligen bli kul att träffas igen. Med deras ankomst så kommer väl hela min diet också att kunna spolas ner i toalettholken.

Käka sallad och kött/fisk och ingen potatis eller ris.... Det blir kris med det nu när de kommer, och vi kanske skall äta ihop vid några tilfällen. Hålla sig ifrån socker, hahahaha.... groggarnas glada dagar och sockret kommer att stå som spön i backen stundtals.... Och de har med sig till mig vet jag 4st påsar Ahlgrens bilar samt 2 kilo lösgodis, och jag är socker fanatiker,,, undrar hur detta kommer att sluta... Men det är väl bara att hänga på antar jag... spela gitarr och dricka grogg, sämre kan man ha det, eller hur?

Handskak

Helt otroligt egentligen, här satt jag och skrev förra kapitlet igår kväll, och precis när jag gjorde det så ringde telefonen, och där var han, den glade gamängen Ingemar. De var redan i Chaiyaphum. De hade fått 2 nätter på hotell i Bangkok som ingick i flygpriset. Men hotellrummet var så enormt litet så det funkade bara inte att ens bo där. Gick de in framlänges i rummet och lade ifrån sig resväskan, så fick de i stort sett backa ut igen....

De sket i hela Bangkok, tog sig till busstationen (Mooshiit) och reste hem till Chaiyaphum istället, och med sig hade dom förstås sina urtrevliga polare Jörgen och Kristina. Så Ingemar var på telefonen, och kl. var i stort sett 22.00 och folk härhemma hade redan lagt sig och nanat!!! Men Ingemar läskade mig enormt med att berätta att han just hade packat upp en massa saker han hade köpt till mig.

Jag satte mig förstås på moppen och drog iväg blixtsnabbt hem till honom, och det var skitkul att träffa gänget igen efter dessa 6 månader. Jörgen langade fram en plastburk med 2 kilo smågodis. Och det var exakt det som jag gillade så mycket, alltså allting förutom dessa vingummin som man ju föråt sig på i mycket unga år...

Ingemar tog mig sedan ut till köket, och började att packa ner 1 flaska SKÅNE. Hårt bröd, 4 påsar Ahlgrens bilar, 2 tuber Svennes kaviar, 4 burkar Anjovis, 2 paket kantarellsås samt 7 paket hollandaisesås. Och det var himmelskt gött att sitta där och käka smågodis med dom och prata.

När jag kom hem så sov hela gänget och jag kunde smida onda planer med mitt godis. Yongyut älskar ju att styra och ställa med den biten, och inte låta mig små- missköta mig som jag är van vid. Jag smugglade undan 2st Ahlgrens bilar, och sedan lade jag utanför varje barns dörr varsin påse Ahlgrens bilar, jag vet att de älskar dom lika mycket som svenska barn gör det!!

Sedan gav jag helt sonika Yongyut den stora burken med smågodiset, jag kände då i alla fall efter att jag suttit och slafsat godis med gänget, att det nog är bäst att Yongyut får sköta den biten, annars kommer jag väl att äta mig i fördärvet på bara några korta dagar, och hamna på sjukhuset med ett blodsocker som räcker till att starta upp ett hembränneri....

Jag tror dock att det första på menyn snart, borde bli att tillverka en Janssons Festelse, det är ju bara så himla gott.... Nästa maträtt blir nog att steka upp en go köttabit med grillkrydda och kantarellsås, denna sås som ju är såsernas ”Rolls Roys”. Helt enormt god i smaken. Förhöjer upplevelsen av hela måltiden.

Jag hade ju ett kapitel tidigare där jag klagade över mina myror inomhus, men även utomhus. E n polare berättade ju om att man kan ta hem skadedjursbekämpare och att det var ganska billigt faktiskt. Det föll dock inte i god jord här hemma, falang dting dtong..... Det är jag det.....

Fick sedan ett inlägg ifrån In-Ka som skickade med en länk till någon tidning hemma i Sverige, och den artikeln såg ut som följer:

Här är saften som dödar dina myror

Quote

Problem med myror? Häll outspädd Fun light över dem och de dör. Tipset kommer från ett stort antal bloggar på nätet. Men saften är ofarlig för människor, anser Livsmedels-verket och tillverkaren.

En knapp deciliter Fun light var allt som behövdes för att få myrorna på uteplatsen att försvinna för gott. Det berättade författaren Lars-Erik Litsfeldt på sin blogg i början av sommaren. Sedan dess har uppgiften spridits i bloggvärlden, och fått många att testa knepet.

Till dem hör Karl E Arfors, tidigare forskningschef vid Pharmacia i USA och professor i mikrocirkulation.

- Fun light är ett grymt medel. Jag har testat det många gånger, nu senast på en myrstack. Resultatet blir alltid detsamma, myrorna dör, säger han.

Imponerad ringde han till skadedjursbekämparen Anticimex och frågade varför de inte använde saften. "För att den inte är registrerad som bekämpningsmedel" blev svaret.

Den myrdödande effekten hos Fun light tillskrivs aspartam, ett konstgjort sötningsmedel som används i stället för socker i de flesta lightprodukter.

När det bryts ner bildas signalsubstanser som överaktiverar nervcellerna så att de dör.

- Aspartam är ett nervgift, konstaterar Karl E Arfors.

Men att Fun light i koncentrerad form är giftig för myror betyder inte att den är giftig för människor.

Den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, EFSA, har dragit slutsatsen att aspartam inte är skadligt för människor så länge som vi inte får i oss mer än 40 mg per kilo kroppsvikt. Det motsvarar 4 liter lightdryck per dag för en vuxen och 1,5 liter för ett barn. Det är också vad Livsmedelsverket anser.

- Vi gör som EFSA. Det kanske också är bra att veta att säkerhetsmarginalerna är väldigt stora när det gäller gränsvärdena, oftast upp mot 100 gånger, säger Nils-Gunnar Ilbäck, toxikolog på Livsmedelsverket.

För tillverkaren Procordia Food kommer uppgifterna om att deras dryck används som myrdödare som en nyhet.

- Vi känner oss trygga med myndigheternas godkännande av aspartam i livsmedel säger Helena Giertz, informationschef på Procordia Food.

- Det finns många husmorsknep där livsmedel används, ketchup är till exempel bra för att skura kopparkärl. Det här är kanske ytterligare ett som jag inte vet om det stämmer.

Så nu skulle det vara kanon om någon hygglig själ ville ta med sig hit till mig ett gäng flaskor med ”Fun Light”, och sedan skall det dö myror i en rask takt vågar jag lova. Hoppas att det funkar bara som utlovats....

Handskak

Fredad och 15 november 2012, och hejsan svejsan, tittade i brevlådan och där i ljusgrönt låg ett stort kuvert, och jag rusade dit i förhoppning att det var ifrån Reine med mitt VISA-kort, och det var det. Kortet kom på fredag och hade postats på måndagen, det tog alltså 4 dagar hit, bravo....

Allting fungerade bra nu, och nu handlar det om att försöka att få tillbaka de 19.000 bahten som AEON snodde av mig härnere.... Jag får jobba på NORDEA samt AEON härnere,,,, är visserligen orolig för att de skall sno pengarna av mig, men det vore väl rena rama fan om det skulle ske här i Thailand tycker man... jag rapporterar vidare när det hänt nåt...

Idag måndag 19 november 2012, så tog jag med mig Yongyut ner till AEON, jag vill gärna ”ligga på dom” hela tiden, så de inte får några idee´r i huvudet som de inte skall ha, typ behålla pengarna, och bara förhala hela tiden. Vi kom ner, och den anställde sade att det är regel att det tar runt 3 veckor innan man får tillbaka pengarna.

Trots allt med tanke på att pengarna först skall komma från Sverige till dom, och det tar ju minst 10 dagar, och sedan så skall de hantera pengarna här i Thailand innan jag får dom, så 3 veckor lät faktiskt OK tyckte jag!! Så nu blir det 10-12 ytterligare nervösa dagar att vänta då, och dessutom så måste jag pussla lite grand så att jag kan fixa och dona med betalningar för dessa saknade 19.000 baht!!

Lite vädersnack... gillar det inte,, men kan rapportera att här i Isaan där jag bor, så brukar ju december vara en ”kall” månad. Och med kall menar jag t.ex. 13-15 grader på morgonen runt 07.00, men sedan vid 09.00 så är vi uppe vid 22-24 grader igen, och sedan så hamnar vi på runt 28 grader cirka under dagen. Och detta är då den thailändska vintern.... Ja värre kan man ha det!!!

Har hittat ett fantombra TV-program ifrån Sverige och jag har laddat ner och redan tittat på säsong 1 samt säsong 2 och nu håller jag på och kollar på säsong 3 avsnitt 4 som visades i TV;n i lördags. Programmet heter ”Så mycket bättre” och jag måste säga att jösses pettersson amalia va bra dessa artister är där i programmet. Jag gillar speciellt den goa stilen de har när de spelar varandras låtar, helt enkelt fantastiskt bra kvalite, i mitt tycke..Visst har vi flera kanonartister i Sverige.

För övrigt så är det jättesvårt att hänga med på TV-tittandet därhemma i Sverige, de TV-play som finns, blir mer och mer stängda för folk som inte bor i Sverige. När jag flyttade hit ner 2008, så kunde jag kolla på precis allting, men sedan började speciellt TV4 att reducera möjligheterna på sin play-kanal, så idag så är det nästintill omöjligt att kolla på något alls...

Det är ju jättesynd då man missar alla goe-program som vi har i Sverige, men jag får trösta mig med speciellt de amerikanska TV:programmen då, de programmen laddas upp på internet, och då kan jag ladda ner dom hem till min dator väldigt enkelt.

På min cykel-tur häromdagen så tog jag lite foton som vanligt. Denna gång så kom jag till ett område som jag aldrig cyklat förut, det var långt ute bland risfält och knaggliga grusvägar i alla fall. Som alla andra byar så finns där naturligtvis skolor, minst 1 finns det alltid. Jag skymtade en skylt, brukar ju aldrig kolla på skyltar eftersom de ju oftast är på thai, och jag fattar ändå ingen thai.

Gick närmare och såg (se fotot) att de satt upp en skylt att man inte fick dricka inom skolområdet. Det jag reagerar på är 2 saker. För det första så är det glädjande att de tar tag i detta problem, de missnesgoda kommer väl ihåg att jag för 2 år sedan nångång skrev om de skolor som jag besökte ihop med Dan (Mr Amerika). Där satt ju hela tiden lärarna och skolledningen mitt ute på skolområdet inför alla barn och drack öl och drack Whisky och flera av lärarna blev i gasen.

Detta är tydligen något som man bara gör. Lärare är ju den stora begivenheten i byn och oftast den mest framträdande figuren. Så istället för att leva upp till detta och vara ett föredöme, så verkar de mesta lärarna som jag mött i alla fall utmärka sig med att visa alla i omgivningen att de kan minsann göra vad de vill. Och dricka brännvin inne på skolområdet under skoltid är tydligen en av dessa saker som är helt OK. Forts. nästa kapitel....

Handskak

Forts. från förra kapitlet... Jag hoppas nu bara att dessa alkoholförbudskyltar fyller sitt syfte och inte bara hänger där för att påminna barnen om att inte dricka brännvin inne på skolan. Men att det DE FACTO gäller lärarna. Man tänker ju genast på hur polisen helt egenmäktigt har tagit lagen i sina egna händer och tolkar den precis som fan läser bibeln. Så poliser behöver INTE bära hjälm när de kör omkring i stan och patrullerar.

Men de kan hjälmlösa stanna andra moppedister, och bötfälla dom om de inte har hjälm på skallen. Sådant är Thailand, det är helrötet inom poliskåren och de mesta och flesta institutioner som finns här. Människorna i Thailand danas efter hur överheten agerar i vardagslivet, och de tar naturligtvis efter. Men det är i stort sett allmänheten som får lida för det...

På första fotot som är extremt otydligt för att man skall kunna se några detaljer, så fångade jag med kameran något som jag vill kalla för ”Strandskator”. Jag är ju ifrån Göteborg, och har sett dessa fåglar vid 1.000:tals tillfällen, och också hört dom. Jag ryckte till första gången jag lade märke till deras läte, och kände direkt igen dom.

Men eftersom avståndet är såpass långt så är det svårt att riktigt se om det är exakt Strandskator. Men utseendet var i alla fall strandskator till större delen, och färgen var väl lite mer grå än svart. Men lätet var exakt mitt i prick så jag vågar nog kalla dom Strandskator, och det gör i alla fall lite grand att man får hemkänsla numera när jag passerar de vattenfyllda risfälten där Strandskatorna huserar...

Riset står nu lite varstans stundtals meterhögt, och det är klart att skördas, och det är en go aktivitetet ute på fälten. Man riktigt märker att man inte ser lika många ”sjusovare” ute i byarna som bara sitter där apatiska i månader, och bara väntar på sådd och skörd.... Man ser riktigt många skördetröskor, många många fler för varje år som går.

Problemet blir ju då för de som köpt en sådan redan tidigare, och räknat med en viss vinst för att kunna betala av maskinen. De noterar nog ganska snabbt att de tappat i konkurrenskraft, och då sjunker priset blixtsnabbt. De riktigt tävlar dessa goingar i att sälja ut sig så billigt som möjligt för att få jobben. Och risfältsägarna drar ju naturligtvis nytta av detta faktum. När jag kom hit 2008, så fick skördetröskan runt 1.100 .1.200 baht per rai risfält, lite beroende på hur fältet var skött.

Senare för 2 år sedan så droppade det ner till 1.000 baht per Rai och förra året så fick de endast 900 baht. Nu i år så kom då chocken fullständigt. All denna utförsäljning av mark, som vi alla ser härnere, där forna risfält numera bebyggs med hus och byggnad av olika slag. Detta har tagit raketfart det sista året, vilket har inneburit att tillgången på skördetröskor numera är enorm, och markägarna har prutat ner till löjliga 650 baht per rai risfält.

Vi har nu då återigen fått en grupp människor som köpt sin maskin på avbetalning, och som nu har stora problem med att få det att gå ihop. De som sålt mark och land och köpt kontant sina maskiner får knappt ihop till reperationer av dessa hiskerliga maskiner som verkar gå sönder i ett. Jaja, jorden är en jämmerdal som någon sade för länge sedan...

När jag hojjat runt så har jag sett dessa skyltar som ni ser på fotona 2075+2078, jag har ju hela tiden trott i min enfald att siffrorna som anges där gäller befolkningen och hur många som bor i byn, eller om det är närområdet som kanske kallas för nåt som jag inte vet typ härad eller nåt sånt.

Vet ni vad? Jag frågade till slut Yongyut efter 4.5 år boende härnere och svaret jag fick var att skylten är uppsatt till påminnelse för folk i gemen, hur tacksamma de borde vara för att Thailand varit så bussiga att cementera och asfaltera deras vägar, och så talar Thailand om för dom hur mycket pengar det har kostat att lägga vägen genom byn eller genom häradet.....

Det är ju samma löjliga dynga som den enorma affischen som var uppsatt här utefter vår cementväg där en dum jäävel till politiker som råkade sitta där då det året, tog äran av att cementen blev lagd på vägen då. Affischen var runt 6 x 6 meter stor, enorm alltså... Sådana är alltså många människor i alla dessa länder i 3:e världen, de skor sig och snor åt sig.

De tar åt sig äran för att Thailand gör ditten och datten, enär de facto det är Thailands egna befolkning som skattemässigt och arbetsmässigt har åstadkommit precis allting som sker i landet, inte dessa fjantar som stjäl och mördar sig fram med andras pengar!”!!

Handskak

Här kommer lite kort när Åke, Göteborg var här och hälsade på, de är tagna med hans kamera, och det är alltid kul när andra tar kort tycker jag.... De är ifrån den trippen upp i bergen som jag redan berättat om tidigare för några kapitel sedan....

Nu har jag gjort något som definitivt kändes helt rätt. Jag har igår gjort mig av med hela min hemmastudio, den var ju inköpt redan 2005, och jag har haft underbara år ihop med den och trivts varje minut med den. Jag har komponerat runt 220 låtar i den, och jag har spelat in demos för folk som sökt lyckan på de olika skivbolagen, och jag har spelat in låtar med kompisar, och vi har haft skitskoj.

Glömmer ju aldrig Reine Hast, som sjöng in ett koppel av gamla godingar. Han meddelade dock stolt först att innan det minsann skulle bli aktuellt med att sjunga in något alls, så måste han vara lite halvfull, minst!!! Och faktum var att Reine Hast ihop med Janis Jopling är de människor som jag vet fungerat alldeles utmärkt ihop med sprit och musik. Det finns säkert fler därute..

Nu kände jag dock att jag kommit till ”lands ände”. Jag har börjat få lite problem med alla de sladdar som ligger korsan och tvärsan, och en del av dom har börjat att slitas ner, och därmed blivit lätt strömförande, jag känner strömmen även när jag lägger handen på datorboxen, så illa är det. Jag vet ju också att mjukvaran d.v.s. de inlagrade olika orkestrarna är lite utdaterade, eller med andra ord lite omoderna, och det låter lite mesigt nu när man suttit i flera år och lirat... Man måste byta ibland.

Och sedan jag utvecklat mer och mer förutom mitt jobb, även downloading av filmer och kolla på dom, mina cykelturer har blivit längre, runt 4 timmar nu, så känner jag att tiden helt enkelt inte räcker till längre. Och sista spiken i kistan är att intresset faktiskt har avtagit. Jag tror att det också lite grand har att göra med att jag inte känner att jag har inspiration nog att komponera mera musik nu i mitt liv, det får vara bra med det roliga jag haft!!

Jag bestämde mig hastig och lustigt i söndags då, och jag hämtade hit ”Joe”, thaikillen som brukar hjälpa mig med datorn,och han fick dra ut sladdar och sätta in rätt sladdar i datorn, och så plockade jag bort hela min hemstudio, det kändes nedstämt och lite ledsamt, men samtidigt lite skönt. För min del så är det en alldeles för stor utmaning attt hålla på med en studio här i ”ingenmansland”, ingen har sådana är saker här, och tillgången t.om nere i 9 miljonersstaden Bangkok är ringa eller ingen.

Jag är alldeles för oteknisk och klarar helt enkelt inte av att mixtra med en sådan massa teknik och elektronik, fasen det finns ju folk hemma i Sverige, som man ber komma hem, betalar dom och sedan är det klart. Jag blir aldrig strandsatt i Sverige som jag blir här i Thailand, det är en ren musikalisk öken här för min del. Så att bli av med musikstudion kändes skönt.

Jag gav helt enkelt bort den till Soda och Namkaeng, och så får den stå därborta i det andra huset, om de nu får liv i den vill säga. Soda kan ju inte ta en ton riktigt, och Namkaengs intresse vet jag inte, har aldrig hört henne sjunga heller. Men om de kan ha lite kul med det, så inte mig emot faktiskt. Jag har glömt bort den nu och har börjat mitt nya liv, mina komponerade låtar har jag sparat ner på USB-minnen och på CD.skivor, så de skall väl finnas kvar på jordklotet tills jag dör i alla fall....

Här ser ni ytterligare ett foto ovan, och det är på salttillgången ute på risfälten och markerna här i Isaan. Jag har ingen närmare kontakt med folk och deras åsikter om allt detta salt ute i markerna, men en sak vet jag, och det är att markägarna (folket) de får betala mycket i form av att INTE kunna odla ris och många rai mark ligger här i träda, i stort sett värdelösa.

Det enda jag sett som tillför lite pengar från denna mark, det är när man samlar ihop saltet, säljer det vidare. Det är småkrafspengar som markägarna i stort sett inte bryr sig om. Däremot så ser jag ”lösdrivarna”, de absolut fattigaste i Thailand som varken har någon inkomst eller bostad, de kommer hela tiden till dessa marker och med eller utan ägarens tillstånd (ingen aning faktiskt), och de samlar in saltet, kokar det på plats och sedan säljes det vidare.

Efter ett tag, kanske några månader så går människorna vidare och försöker hitta nya salt-marker. Ja alltid finns det sätt här att överleva för de sämst lottade, men inte är det roligt kan jag tänka mig att se deras bostäder som består av några plåtskivor på taket och taskiga bambuspjälor till väggarna, och därinne bor de hela familjen med småbarn i alla de åldrar.

Handskak

Bilden ni ser föreställer den vy som jag runt omkring mig precis hela tiden när jag är ute på alla mina milslånga cykelturer. Bergen är alltså de berg som jag brukar åka upp i och käka lunch, och även köpa frukt. Jag har ju berättat om detta många gånger förut. Där uppe halvvägs ligger Tad Tod vattenfall också....

---------------------------------------------------------------------------

Jag skrev ju lite spydigt om blodsocker och blodtryck häromsistens, jag fick ett grymt bra svar ifrån en av mina läsare vid namn Gun. Jag är jättetacksam att få svar av så kunnigt folk, så man kan lära sig nåt här i livet. Jag är ju tvungen att ta detta på fullt allvar numera med övervärdet på mitt blodsocker, så en sådan här information är ju på sitt sätt livsavgörande för min del. Hon skriver detta inlägget till mig i alla fall:

Quote

Att man vill ha ett fasteblodsocker på morgonen beror på att man då har ett grundvärde att utgå ifrån, olika sorters kost höjer ju blodsockret så olika, en grov macka med grönsaker ex. ger en långsam höjning, pasta eller en kaka höjer det snabbt, man strävar hela tiden efter en så jämn blodsockernivå som möjligt för att i det långa loppet undvika skador på dom små blodkärlen i ögon, njurar, fötter.

Bra ide att 1-2 timmar innan du ger dig ut på cykelturer är att käka en macka, för om du tömmer dina reserver är det musklerna som får betala, så efter träning bör du tillföra kolhydrater och protein och alltid ha med något sött som druvsocker i fickan om du skulle få en känning! Symtom, skakig, seg svårt att koncentrera sig. Blodsockret kan vara förhöjt vid stress och en infektion och naturligtvis fysisk aktivitet.

Däremot så sänker sprit sockret. Det är väl lite detsamma med blodtryck, tar man ett vilotryck så vet man vad man utgår ifrån, kaffe, rökning, sprit höjer trycket. Läkarna brukar ibland vilja ta ett arbetsekg då puls och tryck mäts under belastning då man cyklar på en motionscykel, för att se hur mycket belastning förändrar värdena. hoppas du fått liten vägledning..

Unquote

Tack så himla mycket Gun, du är en pärla....tror du att det finns chans att få din email tro? I så fall lämna bara en ”kommentar” till mig, så lovar jag att hålla den hemlig. Jag hade några följdfrågor om detta med sockret, och vill inte belasta bloggen med detta, om det nu är Ok med dig vill säga!!!

Viktmässigt, så var jag uppe och kravlade på 97 kilo när jag äntligen satte igång igen ordentligt med min motion, den ofrivilliga ”vilan” efter omkullkörningen kostade mig många kilo som direkt hamnade på magen, tack för det.... Nu imorse efter frukosten så väger jag 93,1 kilo, och jag är tacksam för att det går neråt igen. Jag har dragit åt svångremmen nu efter mitt debacel med godiset förra veckan, så jag hoppas att jag nu kan fortsätta det jag startade för 1,5 år sedan. Dock så är jag lite orolig, och har lite undringar med blodsockret....

Kentbra dök ju upp över min horisont igår fredag kväll med sin fru Anita. Dessa två var en urtrevlig bekantskap, och de kommer alltid att vara välkomna hit upp till ödsligheten. Bägge 2 var lite nojjjiga när det kommer till maten, men det kanske känns igen ifrån en annan ”hjälte” här på denna blogg (hahaha) Vi var på fredagskvällen på vår nattmarknad i alla fall, och vi alla 3 käkade Pad Thai, men bara 1 gillade den maträtten, gissa vem, hahaha!!! Men efter det så hade vi exakt samma smak i det mesta.

Vi avslutade sedan kvällen på bästa mane´r, och som skall ske i möte emellan falanger. D.v.s. intag av sprit i lagom dos. Vi skiljdes sedan åt, de hade ju bokat rum på Siam River Resort, och de verkade helnöjda med det. Frukosten ingick i priset ju, och swimmingpoolen ingick i priset, men är ju, om man nyttjar dessa fördelar nere på en nettokostnad av runt 690 baht per natt, och då är ju inte detta ett litet skitet ennattshotell....

Lördagen inleddes med att jag och Yongyut åkte ner till hotellet och plockade upp dom, vi fikade här hemma och snart nog, så drog jag iväg Kent på utflykt med varsin moppe ut på risfälten. Man gör ju den grejen 1 gång i sitt liv, sedan blir det ju liksom samma varje gång. Naturen häruppe är ju så himla lik så man tröttnar nog snart på den, om man nu inte bor häruppe, och låt tiden visa upp lite andra sidor av denna natur, det finns ju lite andra sidor än bara fullmoget ris ståendes där svajande.

Men Kent är en skitkul kille att ha med sig, tacksam, intresserad och vill verkligen ”se” det vi passerar på vår tur. Min andra polare Reine Hast var ju lite mer tvärtom, när vi åkte ut, så såg han ju ingenting i stort sett mer än hålorna i marken, och var man kunde stanna och dricka en Baccardi Breeze, hahaha!!! Fortsättning nästa kapitel...

Handskak

Vi kom så småningom hem, och vi umgicks några timmar, och sedan stack de tillbaka till hotellet för att ladda upp batterierna inför kvällens begivenheter. Vi skulle ju käka middag härhemma, och då skulle Ingemar och Fa plus deras vänner Jörgen och Kristina ansluta sig. Den sistnämnde skulle göra nåt som kanske skulle kunna kallas ”omöjlig-röra”, men han kallade den nåt annat och var tydligen ett recept ifrån mormor eller nåt sånt, alltså ett fullt småländskt recept då.

Maträtten var verkligen god,och min egna Janssons Festelse fick också den högsta betyg, och vi hyvade ner varsin Skåne ihop med en Leo till dessa maträtter. De andra 3 killarna provade även Yongyuts underbara thairätter som hon gjort dagen till ära. Detta hade nämligen dagen till ära, där ett försök ifrån min sida att äntligen få alla att äta samma sak, urartat till en excess och matorgie a la det grövsta, men i positiv mening då gourmetiskt sett! Allt var ju kanongott!!!

Yongyut hade gjort 3 (tre) ytterligare maträtter, så nu hade detta gått ifrån 1 rätters falangmiddag till en 5 rätters middag i sann thailändsk anda. Det var så mycket mat i olika de former, så det fick icke ens plats på bordet, utan vi fick hämta maten var och en inne i köket, men det funkade bra. Vi alla åt som grisar, alltså mycket, och snacket var helschysst hela tiden.

Groggarna flöt på också de i en god strid ström, så på den fronten blev nog alla nöjda tror jag. Vi satt sedan på utsidan och hade världens goaste snack om allt och ingenting, och det är förvånansvärt va bra spriten är när det gäller att öppna våra sinnen och prata ”sanning”, och inte hålla på med dimridåer och slika saker där man egentligen inte säger ett skit mer än att vädret var vackert igår , men kanske blir det inte lika vackert imorgon som det var även idag.. Sånt snack slipper man med spritens hjälp.

Tyvärr så kräver ju dock spriten sin ”tull” av oss människor, och det var lite småsurt både i ändalykten som i huvudet imorse när man steg upp, men det rättar väl till sig under dagen hoppas jag. Kent och Anita kommer nu denna morgon, söndag, att ta sig vidare med bussen kl. 10.00 till Nong Khai där de skall göra en s.k. VISA-RUN och skaffa mer dagar att stanna här i Thailand. Jag önskar dom bägge mycket god tur däruppe, och ser fram emot nästa gång vi kan ses.....

Skall också avslutningsvis stortacka för de presenter de hade med sig hit till Yongyut och mig. Det var inlagd fisk, smakade som inlagd sill, skitgott naturligtvis. De hade ett gäng kanelbullar med sig,som var så goda så det tårades i ögonvrån. Tänk vad man har längtat efter kanelbullar, visste inte det, jag satt där och bara luktade på dom till att börja med. Otur var ju att Yongyut snabb som en kobra nöp 2st bullar och sade att barnen nog tyckte om dessa....va faaan... och sedan så nöp hon bullen jag hade i handen och tog ett alldeles för stort bett på den i mitt tycke i alla fall.. Hänsynslösa thai.......hahaha!!

Men sedan när man öppnade den tredje paketen och smakade därur, så flödade tårarna hos mig i ett stridigare flöde, än när prästen som var bög lämnade den vackra bruden i ”Törnfåglarna”. Det var Anitas köttbullar, jag säger bara ”Mamma Scan” släng dig i väggen.....Jag gömde dessa, och kommer att förneka att jag är gift, och jag kommer att neka till att det bor barn härhemma, om nu någon skulle kräva att jag skall dela med mig av dessa jordelivets skatter,,,,,,

Ja ni, sprida gifter och bli sjuka. Det är inte lätt att vara helberoende av riset som inkomst och matkälla, inte alls lätt. Och sedan kritisera folk här för spridningen av gifterna ute på risfälten. Allting handlar om kunskap och utbildning, och har man ett system i landet, liksom i alla andra länder i 3.e världen som bygger på att folk skall vara okunniga, ja då får man också per automatik räkna med kortsiktigt tänkande BÅDE ifrån regeringshåll som ifrån befolkningen själva.

De förstår ju bara inte att dessa gifter är giftiga, jo kanske att de kan vara lite giftiga, men de fattar absolut inte hur himla dödligt giftiga de verkligen är för dom. Jag menar, det handlar inte bara om att bespruta risplantorna, och sedan bespruta själva riset under uppväxttiden, de handlar om att bespruta även marken. Leran och jorden som riset sedan skall växa i.

Ni kan ju bara tänka Er att precis allt djurliv som finns på dessa risfält är så genomsketna med gifter, så de är rena dödsfällor för folket. Jag tycker synd om gänget här, för ingen av dom fattar egentligen vad de håller på med. – ”Så länge som inte JAG dör, så spelar det ingen roll, var och en gör som dom finner rätt inombords, och är rätt för dom själva...” var det inte så Insayt sade att Buddismen handlade om teologiskt? Ja ni religion eller trosutövning, allt sådant är skit och leder absolut ingenstans i detta livet.

Handskak

Fick tagit ett lite halvfeset foto av en typisk Isaansk landkrabba, dessa lever lika mycket på land som i dyngpölarna häruppe. De ser i alla fall ut på detta sättet, och det är då INNAN de hamnar i en präktig ”sohm dtam bpuu bplaa raa”. Sedan syns de icke mer utan de känns bäst igen som nåt som knastrar mellan tänderna när man äter, eller kanske t.om fastnar emellan tänderna vid intagandet av den nobla maträtten.

Jag hittar fortfarande efter 4,5 år nya blommor att fotgrafera som ni märker, men ibland får man kravla och kolla in lite jobbiga ställen, men det är det värt....Har man inget annat att göra så duger det bra. På tal om det med blommor, nu fick jag i alla fall chansen att tipsa Kentbra lite grand om Funfa. Han berättade att han hade misslyckats hela tiden med att köra ner pinnar i marken, de tog sig aldrig beärttade han.

Det är ju skitkul att jag som är en ren amatör i jämförelse med honom,då kan hjälpa en sådan grym expert. Jag hoppas nu i alla fall att de 3-4 tipsen han fick skall hjälpa honom att få fyr med många goa färggranna Funfa hemma i hans trdägård. För de av er som vill veta vilka tips det var, så kan jag säga följande då:

1 – när ni tar grenar ifrån en befintlig Funfa ta inte de yngsta och fräschaste, de har ofta väldigt granna blomster på sig , men det är bara en chimär, dessa grenar är nästan gröna på stammen, och de är helt enkelt inte alls mogna att tas ifrån moderväxten. Välj att snitta snyggt och fint en gren som är markerat brun i färgen. Ni får icke under några omständigheter ta bort taggarna, för då klarar den sig aldrig.

2 – När ni kör ner den i marken ge den då hyggligt med vatten under de två första veckorna. 3 – köp speciell växtnäring och tillsätt det nere vid roten och där ni kört ner pinnen i marken, MEN detta gödsel får aldrig komma i kontakt med växten, då tvärdör den faktiskt.

4 – efter andra veckan, så brukar jag sluta att vattna den, dock så har det hänt om det varit kanonvarmt och skittorrt att jag fortsatt att vattna t.om en 3.e vecka... Sedan är det bara att vänta. Väntan består i att man inte gör ett skit mer med den än att man ansar den gren för gren så den blir jämn och fin.

5 – Gyllene regler för Funforna är. När regnperipoden kommer, så släpper Funfa sina blommor och blir tråkigt grön. Då brukar jag passa på faktiskt att klippa ner dom, jag vill ju inte att mina Funfa skall finnas i precis hela trädgården, de kan ju bli enorma.... I och med att jag klipper och ansar så är det signalen att det är dags att blomma, detsamma gäller när regnandet har slutat DÅ börjar Funfa vakna till liv och sätter blommor.

De blir snabbt färggranna och roliga. Och inne i buskarna så frodas det mesta. Stick helst inte in handen och armen för även om du inte bryr dig om att bli riven av elaka smågiftiga envetna taggar, så finns det faktiskt ofta ett djurliv därinne mitt i busken. Där finns myror som biter som krabbor, där kan finnas bi-bon, där kan finnas fågelbon, och där kan finnas ormar som väntar på ödlor. Allt detta har jag upplevt, och tycker att det är skitkul med lite liv i luckan här hemma.

Nu skall jag prata om hus lite grand. Jag måste erkänna att jag fullständigt har ändrat tycke och smak om färg, och färg på hus då. Hemma i Sverige så var man ju så van vid de socialdemokratiska tråkiga godkända färgnyanserna på alla villor m.m. De skall ju bara vara vita, bruna eller gråa, allt annat anser ju som ”Campingplats-folkstycke och smak” och det duger ju inte för villaägare hemma.

Jag kommer nu att publicera en mängd foton på olika hus, och även olika färger som förekommer härnere, och trots att jag är lagd åt ”rätt” håll sexuellt sett, så tycker jag faktiskt att rosa hus är fräckt och snyggt,,, hemska mig tycker säkert ni!!! Men jag måste säga att jag aldrig trodde att häruppe i nordost i Isaan, att det skulle finnas så enormt mycket snygga hus!!!! Låt Er väl smaka på dessa foton och njut!!

Handskak

Alla de här små butikerna som finns här och som säljer exakt likadant allihopa, precis samma sortiment och de ligger ibland vägg i vägg med varandra och de tar förtjänsten av varandra så ingen tjänar nåt nämvärt att tala om. Saker som finns till salu i alla butiker, och nu glömmer jag garanterat några viktiga saker, är då: chips, olika påsar med mat, som skall läggas i vatten och värmas upp typ spagettiliknande saker.

Öl, juicer, sötdrickor i mängd, Is, M150 ingår ju i sötdrickorna naturligtvis. Där finnes vidare sprit av olika slag men ALLTID ENBART thaisprit, Det finns inte en endaste rättrogen thai som dricker falangsprit, eller rättare sagt det finns ingen rättrogen thai som vill ödsla pengar på falangsprit, utan det är enbart som att thaispriten är den enda som smaskar bra. Tiden står stilla i Isaan och Thailand för de flesta, och inget nytt som kommer utifrån duger nåt till oftast....

Vidare så säljs cigaretter i paket och cigaretter i lösvikt, och på tal om lösvikt, ALLA dessa små butiker som finns i varje hushörne i byn, har ett snapsglas stående där, och lösciggisar för folk som kommer in och vill ha sig en cigg och en jäävvel på dagtid.... Det är VANLIGT detta bland thai...

Och där finnes också lösgodis till de yngre förstås typ tångremsor att tugga på och olika söta saker som i mitt tycke i alla fall smakar rent ut sagt äckligt. I samband med mitt sista besök här nu då så handlade jag på mig en chipspåse, och passade på att fotografera de olika chipssorter som fanns där i affären, jag vet att det finns ett otal mera sorter, men bara i denna lilla butik så fanns alla dessa 9 sorter. Varav 7 sorter var rent thailändska och 1 var ”original” och en var vår ”Sourcream” som ju finns hemma också.

Jag rabblar då upp smakerna på påsarna, vilket ju kan vara kul att veta för de av Er som kanske inte är här så himla ofta:

Foto: 2116= potatis-chips , 2117= Majs-chips , 2118= Krabba-chips , 2119= Lobster eller räka-chips , 2120= potatis i sallad med chilli , 2121= chilli-chips sketheta , 2122= original som vi har hemma , 2123= Sourcream i lök som vi också har hemma , 2124= Tång-chips,

Så när man passerar på en endaste cykeltur, kanske 200st sådana här affärer i de olika byarna, så ser sortimentet exakt likadant ut när man passerar och tittar in, helt enkelt jättetråkigt. Men det verkar inte som om thai reagerar alls på det, och de verkar inte heller försöka att bli lite speciella, och kanske locka folk med lite udda saker att sälja i butiken....

Pratade lite grand med Kentbra om det efter 3-4 groggar , och han nämnde ju bl.a. något som vi själva skulle kunna sälja (våra fruar) t.ex. kanelbullar, riktiga svenska pannkakor köttbullemackor och det finns säkerligen massor med andra saker som thai skulle gilla att käka ur det excellenta svenska köket. Men innerst inne så vet jag att det är dökört, fullständigt dökört här uppe i ödsligheten, Thai vill inte pröva helt enkelt...

Jag har ett ärende upp till Phonta i Phon här i Thailand, för han har nämligen oombedd tagit med sig senapssill till mig, secken snäll kille så säg!!! Han bor runt 60 km från nåt som heter Bua Yai, och jag bor 58 km ifrån Bya Yai, så vi beslöt oss för att träffas där, och käka lunch så jag kan få min sill med mig hem... Va gott det skall bli.

Jag skickade mail till York (Mr Germany ni vet) och inviterade honom att åka med på onsdag/torsdag (28-29 november). Jag fick ett snabbt svar att han mer än gärna ville åka med. Nu idag på morgonen 12 timmar senare så kom det ett nytt mail där han föreslår att vi ”INTE” skall åka den vägen jag föreslagit upp till Bua Yai, för han vet en mycket bättre väg dit via bakvägar och annat skit...

Varför känns detta scenario igen så mycket?? Ja kommer ni ihåg för 2-3 veckor sedan så åkte vi ju upp till SjöBengt och York fick följa med. Då ville han också bestämma vägen, och vi åkte 50 km dit upp. Och på hemvägen som jag bestämde så var det knappt 30 km...... Så nu skall vi till Bua Yai typ 58 km, hur många jääkkla extra mil skall vi åka nu då, i lägre hastighet, på sämre vägar.....

Handskak

Idag onsdag 28 november 2012, så gick Yongyut upp redan 04.00 imorse, idag är det ju högtiden här i Thailand som heter Loy Khartong, och det är ju den högtiden där man skickar upp saker och ting i luften, man tänder alltså ett ljus inne i en kub med ytterst tunna sidor, och så lyfter ekipaget sakta men säkert och far iväg långt långt upp i himmelen utom synhåll.

Man gör också farkoster som man sätter ut på vattnet, och som sakta seglar iväg och på vissa av dom som är tillverkade av speciellt material, så börjar fiskarna att knapra på direkten... man riktigt ser dessa farkoster därute på vattenytan vicka och fara fram och åter allt medans firrarna smaskar på dom.

Hon gick upp kl. 04.00 med lilla Namkaeng, för de skulle sätta make up på tösabiten. De har ju den traditionen här att så fort som barnen skall visa upp sig offentligt så lägger de en grym make up på dom. De målar dom så de ser vuxna ut, och klär dom i urgranna och snygga traditionella kläder i färggranna färger.

Yongyut ringde mig i alla fall kl. 09.00 i morse och bad mig komma ner med kameran, vilket jag ju gjorde då. Jag tog massor av fotografier och barnen var så granna, det var kul för allting påminde om en skolavslutning när man själv var ung och vacker (utan make up då).

Flera lärare kom fram till mig och pratade, och det var riktigt trevlig känsla man fick i maggropen att man inte var bortglömd efter det att jag för 2 år sedan slutade att köra ungarna till skolan. Det blev riktigt känslosamt när en lärare som jag pratade med en del för 2 år sedan fick se mig.

Han stod vid tillfället uppe på scenen med en mikrofon i handen, och han började att berätta för hela församlingen att falangen därborta som heter ”glegolo” var tillbaka och hälsade på, och så berättade han för alla att jag kommit för 5 år sedan och under 3 år kört barnen till skolan varje dag, och också under 5 år tagit hand om dom i sitt hem... Secken värme som spred sig i kroppen faktiskt. Det var ju tur att Yongyut var med och översatt det hela, annars hade man ju inte fattat vad han sade,,,,

Yongyut hade med sig också sin egen mamma, Alfa, och hon verkade stortrivas och var mycket stolt. Kul för henne att få vara med och se vad som händer i familjen. Jag skrattade gott flera gånger speciellt när man bland barnen som satt på stolar uppe på scenen, såg flera ungar som lipade och grät, och kände sig ensamma utan sin mamma runt sig.

Det var ju jättesmå barn på kanske 4-6 år bara, så det var ju inte konstigt!!!! Men en unge lipade precis exakt hela den timmen jag var där.... Jag försökte att få med henne på foto, men avståndet var nog tror jag, lite för långt, men vi får se när jag kollat korten.

Jag orkade 1 timme cirka, sedan ville jag bara hem igen, ja det blir ju så när man blir gammal, man tappar inspirationen att hänga i skolan. Jag vet att jag har någon typ av aversion gentemot skolan, för det är mest trista minnen därifrån, precis som det var med det militära. Massa ödsling av tid, och tiden går så sakta sakta så sakta....

Borta vid det kinesiska templet vid de stora fiskarna, så firas det ju mesta av Loy Khartong här i Chaiyaphum som vanligt. Jag sticker dit nu snart, skall bara vänta ut regnet först, de har ju en jättestor marknad där, och man kan faktiskt fynda där bland de vanliga tråkiga typiska sakerna som brukar säljas på de thailändska marknaderna. Men det är väl likadant världen över antar jag, same o same o....

Japp, det blev alltså ingenting med det, regnet slutade aldrig och dessutom startade det att åska, så jag hade ingen ork eller lust att ens ta mig dit. Nu blir det till att fokusera på vår motorbike-trip till Bua Yai, alltså York (tysken), Ingemar (svensken) och jag själv. Skall ju hämta upp lite senapssill som polare Nils har med sig ifrån Sverige till mig!! Vi hörs igen...

Handskak

Först nu så har jag en quiz-fråga! Svaret försöker jag peta in i nästa kapitel.. låt se om ni kan gissa och skriva in svaret som ett inlägg här i tråden. Min fråga är då: Hur ser en thailändsk ”varningstriangel” ut? Alltså en varningstriangel som används här på vägarna precis som hemma i Sverige....

Det är jättegörigt ute nu på risfälten och det fylles på med vatten i massor, och det töms vatten i massor och traktorer kör omkring i smeten och de sår och de skördar om vartannat precis hela tiden. Det är faktiskt ganska befriande vid denna tid på året när såpass många thai är ute och arbetar.

Man kan faktiskt se ett direkt resultat av detta ute i byarna man passerar. Det är inte allslika många thai som ligger och snusar och sover som annars. Nu är det ju väldigt många trots allt, men de som gör det är oftast äldre människor som ändå inte anstränger sig och jobbar ihjäl sig precis. Jag uppskattar, men jag förstår att det är lite grand från familj till familj, att åldern på de flesta sjusovarna är över 50 år oftast.

Det verkar som om när man är runt 50, så är ungarna runt 30 och har tagit över en hel del arbete på gårdarna och fältet, så då kan man slappna av. En tanke bra som en an, kanske skulle varit att man hade kanske fått gjort dubbelt så mycket arbete om bägge generationer hade hjälpts åt, istället för att de äldre så till den milda grad ramlar in i fullständig arbets-koma.

Uteftervägen här utanför vårt falangområde där vi bor, så har de ju för ett par år sedan lagt cement på vägen och fixat btill den bra. Dock så var det som vanligt är jag böjd att säga, att allting inte gjordes på en och samma gång. Nu har de grävt upp en sträcka på runt 1 kilometer, där de lagt avlopp vid sidan av denna cementväg, de har då också lämnat hål i cementen där förhoppningsvis ett block med cement skall föreställa vara ett brunnslock.

Nu slutade de jobbet för 2 månader sedan, och fortfarande så har de inte ”orkat” göra dessa brunnslock, utan det ligger helt öppet utefter hela denna kilometerlånga vägsträcka (se fotot). Bredden är runt 1x1m, så det är en grym katastrof om en bil råkar komma 20 cm fel och kör ner där med hjulet. Och hamnar man där med cykel eller med sin motorbike, så är detta nog mer att beteckna som en ren och skär dödsfälla. Men vad sjuttan gör det, ingen tar ju ansvar för detta ändå.

Nu i dessa tider, så dominerar förstås fullständigt natur och vägar och tomter enbart av en endaste sak och det är det skördade riset. Allas tomter och alla tempelgårdar och många många vägar har halva bredden på vägen fullständigt täckt med detta ris. De har dessa karakteristiska blåa underlägg där thai brukar strö ut sitt skördade ris på för att torka antar jag.

Dessutom så är det chillitider nu också, men det är det väl hela tiden antar jag. Men jag ser just nu i alla fall extremt mycket chilli som soltorkar på tomterna och mycket ute på vägarna. Och vi snackar alltså om genomfartsvägar genom byar och strax utanför byar där det är hyggligt mycket trafik. Trafiken stoppas upp, och alla samsas förstås bra, och lämnar företräde för varandra, så de skall slippa köra över riset som ligger och torkar på vägen, så det inte blir förstört då!!

Ja då torsdagen blev solig, och det bar iväg upp till Bua Yai som enligt google ligger 5,8 mil härifrån Chaiyaphum. Som jag nämnt tidigare så ville ju York återigen ta hand om vägen, och vilken rutt vi skulle ta. Efter lite tjöt så samsades vi att vi skulle ta en omväg som ”bara” var runt 4-5 kilometer längre än den vanliga väg som jag tycker man kan ta.... Men det är ju faktiskt kul att stanna till ute i byarna ta en liten kaffepaus eller en lite smärre ölpaus, och tjöta med ortens folk där.

Många byar har ju nästan aldrig ens sett en falang förut i de trakterna. Men det blir snabbt svårare och svårare att hitta områden där inte falang etablerar sig med familj, eller bygger hus. Det är så vanligt så jag tror inte att hemma i Sverige man inser vidden av hela denna grejen.

Tanterna hemma i falangland rycker på axlarna under cocktailpartyt och säger med strama bittra läppar, - ”ja vem bryr sig egentligen, det är ju bara de där perversa karlarna som ändå inte klarar av att hantera en svensk kvinna”!! Forts. nästa kapitel....

Handskak

Forts. från förra kapitlet... I alla fall, så åkte vi upp till Bua Yai, och vi sammanstrålade med Phonta, en mycket trevlig kille ifrån Värmdö i Sverige. Han har etablerat sig i något som heter Nongsonghong i en by strax utanför där. I dagsläget så är han den ende falangen där, så vi får la se hur länge han orkar med att bo där utan kontakt med andra falanger?

Det är ju ett svårt äventyr att vara ensam och allena och endast ha thai att tillgå socialt. P.gr.a. språkbarriären, och de kulturella skillnaderna, så är det ytterligt svårt för en falang att finna tillfredställelse med ett liv att leva på det sättet. Visst hör man folk skräna och skrika om hur lyckliga dom är över att slippa alla andra falanger och hur lyckliga de är med sina ”vänner” som enbart är thai.

Detta är dock rent ut sagt skitprat utav helblinda människor som antagligen var associala redan när de bodde i Sverige, det var inget som kom nu, lita på det!! Men låt dom sitta där och tryna då, det kan man ju bara skita i, dessa typer har man ändå ingen glädje av... sådana placerar man inte ens ute på ”vänsteryttern” längre i kvarters-laget....

Men vi hade trevliga 2 timmar med mat, och kaffe och lite glass och mycket tjöt, och vi trivdes ihop. Staden Bua Yai verkade stor, sade killen ifrån Nongsonghong. Men när vi satt där och tittade oss omkring så verkade staden mest bestå utav en huvudgata rakt genom stan i fråga, och sedan var det inte mycket mer...

Efter 2 timmar cirka så blev det dags att åka hem igen, och nu så röstade jag och Ingemar emot York och tog ifrån honom befälet över hemresan. Han ville ju bestämt som bara tyskar kan vara, att vi skulle åka samma skumpiga håliga grusiga väg tillbaka igen till våra hem. Medans jag och Ingemar röstade ner honom och sade att huvudvägen gick rakt som ett streck hem till Chaiyaphum och var dessutom 5 km kortare.....

Jag måste säga att dessa ”turer” som vi tar på våra motorbikes är riktigt kul, dels så kommer man ut lite grand ifrån ens vanliga tillvaro och dels så träffar man ju nya människor hela tiden och så går ju tiden också, och det är ju aldrig fel... Vi har ju dessa goa kartor att tillgå som man finner i mängd ute på internet, och det är ju bara att välja en stad och åka dit. Man har ju inte bråttom och behöver inte stressa ihjäl sig precis. Ingemar och York känner likadant, så det lär bli flera turer för oss 3 vad det lider vågar jag nog lova!!

Jag hade en frågeställning angående thailändsk varningstriangel, utav drygt 300st läsare så kom det in 3st olika svar.. bra jobbat Era sjusovare....

Min fråga var alltså: Hur ser en thailändsk ”varningstriangel” ut? Alltså en varningstriangel som används här på vägarna precis som hemma i Sverige...

Svaret är då: Jo deras varningstriangel är helt enkelt en trädgren eller lite kvistar som man lägger cirka 35 meter maximalt innan stället där man står parkerad mitt i körbanan.... Så svaret torde då vara trädgren med mycket grönt på eller kvistar, det är deras varningstriangel....

Samma metod används också för att folk skall uppmärksamma stora gruvhål mitt i vägen där man kommer körande. De sticker helt sonika ner en trädgren med löv på i hålet... Så varningstriangel kallar vi det, om det finns ett annat namn här, ingen aning!!!! Så en djup nigning åt ditt håll Jo-Be du klarade frågan med glans och fick guldstjärna i kanten för detta. Och också Glimten66 sällade sig till de 2 som klarade av frågan.

Jag och York satt tillsammans igår och bestämde oss för att ha em jultillställning i hans hem den 24 december och vi gör det i form av knytkalas, där alla får ta med sig minst en maträtt per skaft. Vi kom fram till att följande familjer skulle närvara då förutom York och mig själv förstås, jo Ingemar och Kevin.

Det är ju vi som oftast träffas och håller kontakten och är vänner med varandra. Att ha dessa stora tillställningar med 16-18 personer kände ingen av oss för, det blir alldeles för tungrott och bökigt. Så nu skall det bli kul till jul med vänner mat och glädje tillsammans.

Handskak

Det börjar nu kännas lite lustigt såtillvida att det känns lite svårt att få till ämnen att skriva om, och hur jag än sitter här vid skrivarlyan, så är det kämpigt. Men det är ju en salig tur att man åtminstone är såpass ”på det” så man noterar vad som händer och sker runt omkring en under dagarna.

Yongyut tog mig ut på baksidan, och nu är hon verkligen sugen att få sin vilja igenom angående en sak som egentligen inte är så himla dum, utan ganska bra. Och det är att vi skall bygga ut taket lite grand så det täcker den uteplats vi nu skapat i och med att vi lade klinkers på marken på baksidan. Yongyut använder ju mer och mer denna plats till att hänga ut sin tvätt att torka där, och regnet det brukar svepa in där hela tiden.

Så idag så backade jag upp henne på hennes ide´, och vi skall nu ta hit en kille som får räkna på detta lilla projekt. Det kommer att hamna på runt 10-12.000 baht, och det är ju inga jättepengar, men det är ändå pengar som man hellre skulle vilja betala på huset tycker jag. Men vi får ju inte heller glömma av att vårda det vi betalar för, så låt gå, ide´n är bra, så vi kör på....

Ikväll så ringde jag över Ingemar och vi sörplade i oss 2st stackars GT på man, och humöret steg direkt, och vi pratade igenom lite grand både dagens V75:a och även om vad som skall ske till julen, och hur den skall firas. Jag vill ju inte ha med Dan att göra längre, och därför faller ju den biten med att fira jul med Dan helt bort.

Jag träffade York igår, och vi satt och pratade om just julen, och eftersom både Yongyut som Fa inte är speciellt intresserade av att ha folk över på jul och med allt det jobbet som det innebär, så frågade jag York lite försiktigt om han denna jul kunde tänka sig att hysa ett julfirande med oss närmaste vänner som han och jag, ingemar samt Kevin amrisen alltså!!

York hoppade på det direkt och blev faktiskt glad över det hela. Han och jag satte oss då igår och ordnade till en inbjudan till Ingemar och Kevin och bägge kommer att komma och har sagt ja. Sedan satte jag ihop en lista på allting som skulle upp på julbordet då, och eftersom vi skall göra detta som ett knytkalas, så får alla säga sitt om vad som, skall vara på bordet, och sedan när vi har allas önskemål, så får vi dela upp allting emellan oss 4 gubbar.

Listan som vi kom fram till innan Kevin sagt sitt, men som Ingemar, jag och York sagt ja till är enligt följande:

CHRISTMAS-LIST FOOD FOR CHRISTMAS-TABLE

julskinka, senap

janssons Frestelse, vörtbröd

kokt potatis, inlagd sill

Ost, korvar,

Potatis-sallad, köttbullar

schnaps (vodka) - Öl

kokta ägg, kaviar

Gräddfil, gräslök

Julgran + dekorationer

Det bästa denna gången, är att alla 4 av våra fruar har nu sagt att de kommer att låta sig nöja med att äta falangmat den kvällen, eftersom den kvällen betyder så mycket för oss falanger. Fantastiskt om dessa damer kommer att hålla detta löfte, jag tror faktiskt inte riktigt på det, jag tror att någon eller några av dom kommer att ta med sig i smyg, liksom av en händelse en eller flera thaimaträtter att äta på julafton.

Men det är OK, ingen av oss män har ens frågat, eller bett dom att äta falangmat, det var deras egna ide´det hela... Men det skall bli kul att se dom sitta där under kvällen och kallsvettas och längta efter sin Plalaa och sin som tam och sin chilli, de kommer att svettas i saknad av detta...

Handskak

Igår lördag så var det V75 som vanligt. Jag tog ut ett par småsystem som vanligt, tycker ju att det är kul att vara med. Det finns ju så himla stora pengar att vinna, om man mot all förmodan skulle råka få in alla 7 rätta loppen. Jag var ju snubblande nära för 2 månader sedan, när jag bara missade 1 lopp, och där hade jag ju 2 hästar. Utdelningen blev ju då 1.900.000;- vilket är i dagens läge hela 8 miljoner 550.000 baht.

Det hade ju då varit mumma att få in nåt sånt, nu sprack ju jag som sagt var, men fick ändå hyggliga 25.000:- nästan. Jag blev ju glad och försökte att förtränga nästan 2 miljoner kronor.... Igår då så hade jag 3 småsystem, och hade 5 rätt på alla 3 systemen. Det var i stort sett enbart favoriter som vann i de 5 första avdelningarna, men i de 2 sista avdelningarna som också är dagens dubbel så vann varsin 10:oddsare, så det höjde ju upp värdet på V75:an till småhyggliga 12.000:-

Jag var ju inte med där som sagt var, men vad jag hade gjort var att jag satte en rak dubbel på 1-7 och 100:- på det, vilket inbringade 7.700:- till mig plus att jag hade en ”vanlig” dubbel och fick in 770:- där också, så nettovinsten för mig igår kväll lördag blev faktiskt 8.100:-. Jag blev ju själaglad, och så blev också Yongyut naturligtvis. Vi sätter in dessa pengar i huset, och det känns oerhört bra , och skulden på huset sjunker sakta men säkert för varje månad som går...

Har nu lagt in istället för de avtalade 15.000 bahten per månad, 35.000 baht den 8 november, 20.000 baht den 22 november, 12.000 baht den 30 november och nu den 7 december så lägger vi in 20.000:-, vilket är dessa sista vinstpengar. Vi kommer också så snart AEON-pengarna kommer, alltså de pengarna som ATM:en behöll förra månaden. De skall ju komma nu nästa vecka, och de sätter vi också in, och det var ju 19.000 baht.... Så under en period av 30 dagar så har vi satt in totalt; 106.000 baht mot de vanliga 15.000 bahten som kravet är..... Tänk om man kunde hålla den takten...

Var med York idag och tog en kaffe med honom nu i eftermiddags. Alltid kul att prata med den killen, är mycket kunnig på det mesta, och killen pratar fasenimej också lite thai. Han babblar på och tjötar, och thaiarna förstår faktiskt till stora delar vad han säger!! Vi hamnade i alla fall på en av desssa snygga små kaffestugor som växer upp lite här och var nu i Thailand, i alla fall här i Isaan.

Thai och kaffedrickande, jag vet inte, men de verkar ju inte vara några större kaffedrickare om man jämför med oss i västvärlden. Och dricker de kaffe, så dricker de hellre en BIRDY vilka säljes på burk i alla småaffärer som finns. Jag måste som gammal kaffesörplare och kännare av kaffe, säga att jag faktiskt gillar denna BIRDY, jag gillar mest den röda då. Men de är söta och de är goda och de är kalla, så det funkar på mig.

Grejen med kaffebröd är ju helt nytt för thai, det har ju de senaste 2 åren nästan exploderat här i Chaiyaphum med försäljningen av donouts hos ”Mr Donout”. När jag kom 2008, så var det knappt någon alls som köpte där, men nu när man passerar så är det ALLTID kö, och jag har tittat vid ett flertal tillfällen när thaiarna handlar. Det handlar icke om 1 donout, de köper ofta 7-8 upp till 12st åt gången.

På dessa kaffestugor, så har de i första hand kaffe i hundra olika sorter, men ytterligt dåligt med kaffebröd, de har ju inte alls den traditionen som vi falanger har i våra hemländer med vetebröd, muffins, kanelbullar och allt annat godis till kaffet. Men det kommer så sakta, och idag så hade de faktiskt bullat upp med tårtbitar, ja inget direkt kaffebröd men tårtbitar.

Jag köpte en till kaffet och det var kanongott men jävvlligt dyrt. Kaffet kostade 45 baht och tårtbiten 65 baht, alltså 110 baht totalt. Detta motsvarar ju i stort sett 3 middagar på nattmarknaden där vi brukar äta. Så förståelsen att detta med kaffestugor nog inte är nåt för den thailändska allmänheten det fattar jag nog.

Men där sitter thai, och det är oftast polismän (mutpengar) och andra thai-medborgare som har bra mycket bättre ställt än medelthai-svensson här.... Stundtals dyker det upp falanger som vi, men oftast så har ju vi falanger goare kaffe i hemmet faktiskt, typ bryggkaffe o.dyl. Så motivationen att gå ut och sätta sig där och pröjsa svindyra priser, det ter sig jobbigt för oss tror jag...

Handskak

Hade ett gött tjöt med Kent på forumet idag om både blommor och resa till Koh Phangan. De bor ju där. Kent och Anita var ju de som hälsade på här hos oss för 2 veckor sedan nu. Mycket trevliga människor. Men det är ju mest för köttbullarnas skull som jag vill ner till denna paradisö.. men säg inget för faan....

Jo först så har jag sett bilder på blommor som han sätter och gror upp, eller heter det odlar upp, och det var speciellt en blomma som heter ”Hoya” som jag fastnade för. Jag vet inte riktigt, men jag tror att dessa blommor antagligen kostar en smärre förmögenhet i Sverige, medans det är mycket bättre priser här i Thailandet. Jag tror att jag kommer att få i posten imorgon tisdag 4 dec eller den 5.e december 6-8st plantor av denna otroligt vackra blomma, kolla på bilderna som jag lägger upp ovanför......

Enligt vad han säger så är det en s.k. ”klas klättermus”, alltså en växt som man icke planterar i jorden i marken, utan man fixar det så de klänger sig runt amplar eller träbitar eller stänger uppe i luften, där trivs den bra, och så skall den inte ha för himla mycket solsken varje dag.... ja där ser man, det är till att vara bortskämd, men det skall vi nog snart ta ur dom, annars åker dom ut...

Ja så var det lite tjöt om deras hemort, vilket är en ö långt långt ute i Siambukten med bl.a. tropiskt klimat, regnskog och fina stränder. Jag hade först den vanliga ”känslan” för dessa öar därnere, där ungdomarna de s.k. backpackarna hänger och klänger och partar och pippar för det vilda, med mycket brännvin och droger. Mamma och pappa hemma i Sverige vet förstås ingenting.

I de flesta fall så är väl barnen över 18 år så det angår väl inte dom heller, då de är i alla fall grötmyndiga. Riktigt myndiga blir de väl inte förränn de kommer upp i 30 års-åldern troligen, de är ju bara barn som just slutat skolan i bästa fall.

Jag vill helst inte åka till dessa öar p.gr.a. dessa gaphalsar, jag vill hellre åka till öar där man kan få ha folk runt omkring sig som har lite grand mellan pannbenen och inte bara hormoner. Så kände jag i alla fall om dessa öar på den sidan Thailand. Det gick dock upp en talgdank för denna gamlingen, när jag tittade på kartan och insåg att ön ligger alldeles för avsides för att någonsin bli en riktig sådan där skränig backpackar-ö...

Jag, liksom de flesta har ju alltid haft min ”dröm” om min ”paradis-ö”, inte haft en aning om var den legat heller för den delen. Jag tror mest att denna dröm om en paradis-ö, mera speglar drömmen om att ha ett mål där man kan finna en tillvaro utan vare sig ekonomiska som andra bekymmer.

Men nu tände jag till i alla fall lite grand, kanske det kommer att ligga åt det hållet i Thailand, när vi skall leta ett alternativt boende deltid, alltså när huset är klart och fullbetalt. Tänk att kunna dra ner där nån vecka då och då, och bara ha det bra.... DET kommer i alla fall att vara min dröm.... Yongyut är jag rädd, kommer nog att se detta som ett rent slöseri i livet....

Jag känner thai för lite, men stundtals så undrar jag om de överhuvudtaget har drömmar. Men jag antar att de helt enkelt måste ha det. Men de gömmer dessa drömmar jääkkligt bra i alla fall må jag säga!!! Yongan, hon brukar titta på mig med sina vackra, men mörka ögon, när hon hör hur jag breder ut mig och berättar om mål och drömmar, hon gillar det inte alls. Pengarna bara försvinner säger hon. – ”jag behöver inte semester” säger hon och fortsätter – ”jag behöver mat på bordet och perngar på banken”... och sedan är det punkt slut och –”falang dting dtong”...

Jag kollade vidare idag och fann direkt 2 flygbolag som flyger dit, det ena hette NOK AIR och de tog 10.188 baht för mig och Yongyut ihop om vi skulle resa 5 dagar i mars 2013. Denna resa gick då ifrån Bangkok till Surat Thani och sedan vidare med båt långt ut till nåt som heter Tongsala pier på denna ön Koh Phangan, ”koh” förresten betyder just ö på thailändska... Hela denna resa tar runt 6 timmar ifrån Bangkok till speedboaten anlöper ön i fråga....forts. nästa kapitel....

Handskak