Mars

 

 

 

Thailand - ur min synvinkel

 

GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

 

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast.

Välkomna med Era förfrågningar,

 

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig:

 

http://www.maipenrai.se/forum/t/20349-min-transport-hur-det-fungerar-praktiskt/

Eller

http://thai-mc.com/forum/index.php?topic=7.msg4273#new

 

Eller direkt här på hemsidan, se vänster-kolumnen!

 

 

För de av Er som vill ha mailavisering varje gång som jag lägger in ett inlägg här på hemsidan, så ber jag Er att anmäla Er genom att maila till mig på:

chaiyaphum@glegolo.com

Vill ni komma i kontakt med mig så maila ävenledes!!

 

=============================================

 

 

 

Chaiyaphum MXLVIII, Thailand

 

 

Jag tänkte faktiskt nu igen och ta chansen att berätta ett eller flera stycken små goa minnen ifrån mina ungdomsår 1968-1969, jag var ju då runt 18-19 år gammal. Främst så tänkte jag på det där fenomenet hur liten vår värld egentligen är för oss alla. Jag berättade ju tidigare om Frasse i Askim som bara stod där i kassan framför mig, efter 4 års bortvaro, så står den killen bara där.

 

Nu så skall jag först berätta lite grand bakgrunden till hela historien. Jo jag slutade ju som bekant skolan i 9:e klass. Jag var ju helt satans skoltrött som termen var förr i tiden. Och det var ju lika bra tyckte både min familj och jag själv, att jag istället satte igång och arbeta. Så jag arbetade alltså de åren 1968-1969.

 

Jag hade 2st polare Staffan och också Claes-Håkan vid den tiden. Vi hade hört talats om att Lökken på Danmarks västkust låg inte så himla långt hemifrån, men ändå i utlandet, och där var det ett förträffligt uteliv. Så vi planerade 1968 att åka på semester dit. Hur det var, så pratade Staffan med en släkting (yngre sak) som ivrigt berättade att det var mycket bättre att vi sket i Lökken och istället koncentrerade oss på Blokkhus, som ju ligger en dryg mil ifrån lökken utefter samma kust.

 

Så 1968 gick vår semesterresa till Blokkhus, och vi tog Stena-Line och sedan bussen till Blokkhus, det var för min del i alla fall ett härligt äventyr. Vi kom dit i alla fall, och vi ställde upp vårt 4:manna-tält, där vi 3 boysare då skulle sova. Jag kommer ihåg att vi campade på en campingplats alldeles innan man kom fram till Blokkhus utefter gatan där.

 

Och jösses va kul vi hade där nere. Jag hade ju innan i Sverige varit nästan sjukt blyg inför tjejer och haft svårt att koppla av inför dessa främmande varelser som jag aldrig förstod mig riktigt på. Nu däremot med en väldigt stor hjälp av den största stöttepelare man kunde ha, ölen, så började mitt nya liv.

 

Plötsligt så fann jag mig fullständigt bekväm ihop med flickorna, och man vågade pussa på dom utan att börja kallsvettas. Och tack vare att man antagligen själv var så avslappnad, så gillade flickorna att umgås plötsligt med mig. Detta gällde även för mina 2 polare Staffan och Claes-Håkan.

 

Så vår tid därnere var rent ut sagt fantastiskt, och efter våran hela månad därnere, så lovade vi varandra att åka dit igen året efter. Inget snack om den saken. Alla detaljer om resan passar kanske inte i skrift, men där var havet och där var stranden och där var Bente, som gillade mig och som jag gillade grymt mycket, i alla fall i början.

 

Hon var kanon och jag var ung och rastlös, och plötsligt var det inte lika roligt längre att vara 17 år på sin första semester med polarna och vara fastlänkad med 1 (EN) tjej. Jag gjorde slut med henne efter 1 vecka, och hon blev sketledsen kommer jag ihåg, men i den åldern så tänkte man inte så mycket, så livet bara fortsatte.

 

Min kompis Claes-Håkan tyckte dock väldigt synd om henne, och han gjorde sina stötar och till slut så fick han umgås med henne, och det umgänget höll nog i sig i alla fall ett helt år. Då han mitt i vintern drog iväg över helgen för att hälsa på denna goa tjejen Bente, så var hans anlete brett som en krokodilkäft av lycka när han tog Stena-Line i snöyran... . Jag kommer ihåg att BÅDE 1968 och 1969 hade kanonväder den tid vi var därnere i Blokkhus (juli månad bägge åren).

 

Det andra året, när vi kom tillbaka igen 1969, så skall jag fatta mig kort, men vi var ute på stan, och rantade runt bland krogar och pubställen. Och sent på kvällen en kväll så kom vi till en krog där i Blokkhus. Och där till min förvåning rakt framför ögonen så fick jag se min favorit-granne, farbror Gunnar. Han var gift, och han bodde i huset rakt över gatan i Järnbrott. Han satt i alla fall där och pimplade öl och snaps och han var i sällskap med en fager dam.

 

Denna dam för övrigt, hon var INTE hans fru, och hon var väl minst runt 20 år yngre. Farbror Gunnar såg lycklig ut och han såg lite dragen ut också. Han hade fullt schå att inte bli nervös, och jag vet att jag inte sa ett dugg. Vi satt där jag och mina kamrater, och vid bordet en bit bort så satt Gunnar med sällskapsdam gift som han var.... Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MXLIX, Thailand

 

 

Forts. från förra kapitlet.... Kvällen närmade sig sitt slut, och då reste sig Farbror Gunnar, och erkände för första gången den kvällen min närvaro där. Han hade väl insett att jag hade sett honom, och att han inte kunde låtsas vara osynlig. Han kom fram och hälsade på sitt vanliga glada sett, och berömde mig för att jag hade blivit vuxen och såg så bra ut.... men avslutade han sig sedan – ”legolas, detta stannar oss emellan va?” Farbror Gunnar sade jag. – ”För min del så kan jag hålla käften”. Bra, sade Gunnar och lämnade lokalen.

 

Han dog sedan drygt 7 år efter det händelsen, och vi förde aldrig detta på tal emellan oss någon enda gång. Och trots min utmärkta kontakt med hans fru, tant Thea, så skulle jag aldrig i heelvete drömma om att säga något till henne. Denna granne, tant Thea dog sedan 1998, alltså drygt 29 år senare. Och jag kommer så starkt ihåg fortfarande när jag passerade hennes öppna kista i Frölunda kyrka, att jag faktiskt tänkte mer på hennes man Gunnar, än på den underbara kvinna som låg där.... underliga äro vi människor ibland...

 

Som en sista tribut till denna tant Thea, så vill jag mer än gärna berätta lite grand vad hon betydde för mig som ung. Hon hade funnits ändå ifrån det att jag överhuvudtaget kunde ta ett steg närvarande på gatan där vi bodde, och hon och en annan granne Tant Karin var kompisar till min mamma. De brukade nästintill varenda dag fika hemma hos oss, och sitta tillsammans och så sydde, knypplade eller virkade de ihop. Allt medans kaffedrickandet stod som spön i backen.

 

Jag tror att detta sällskapet var fantastiskt bra för dessa kvinnor. De var ju då i 35-40 årsåldern då cirka, och jag själv var ju som sagt var kanske 4-5 år gammal. Mina 3 syskon var mellan 11-14 år äldre än mig, och en hel generation av ungar var mycket äldre än mig, så stundtals när jag var yngre så var man ganska ensam kommer jag ihåg.

 

Om då någon äldre var bussig och trevlig emot en själv så glömde man aldrig det, i alla fall inte jag. Thea denna kvinna som var argsint så ända in i heelvete, och verkligen basunerade ut sina åsikter var en riktig tuffing på gatan, och gjorde sig tråkigt nog ganska omöjlig bland flera fjollor till mammor där på gatan.

 

Jag upptäckte hennes fantastiska hjärta en dag när jag var runt 5-6 år gammal. Hon visste att jag aldrig brukade äta godis eller annat kul, för vi var aldrig den mest rika familj på gatan. Då kallade hon in mig till sig, och sade – ”legolas, jag behöver ha 1 liter mjöl.. vill du gå och handla åt mig” javisst svarade ju jag naturligtvis. Det fanns ju inte ens på kartan att säga nej till en vuxen på den tiden. Så säger hon – ”legolas, köp dig själv en glass, här får du 1 krona”. Jag hade aldrig ens hållit i en krona innan den dagen, så jag var enormt uppspelt.

 

Dock så skulle jag denna dag upptäcka värdet av att inte glappa på käften för mycket. Jag stultade ner till affären som hette ”W Bengtssons”. Jag köpte 1 liter mjölk, och jag handlade 1st ”storstrut”. Och det kan jag säga. Detta var min första bekantskap med ”storstrut” a la 1 krona, jag har alltsedan den dagen alltid haft en endaste glassfavorit, och det är ”storstrut”. Men numera sista gången jag köpte 1 var 2008, och då kostade den 21 kronor tror jag det var, kanske mer.....

 

Jag sprang hem, och det väckte uppmärksamhet när jag sprang bland 2st stor-käftade polare jag hade på gatan. Dels Anders Fagerberg, som ju undrade varför jag sprang... jag svarade (dum i huvudet som man är) - ”måste skynda mig så inte glassen smälter”. Tror ni jag fick springa ensam hem eller. Nä efter mig kommer storkäft Anders, och ta mig fan efter honom kommer halta Britta Fagerström också.

 

Denna Britta Fagerström var av kollosalformat, och hon var lite halvinvalid av något slag. Vi brydde oss ju aldrig att fråga om sådana saker, vi bara använde ögonen och kallade henne Halta Britta!!! I alla fall, jag lämnade in mjölken och bockade så huvudet nästan slog i backen av tacksamhet, och sedan stack jag bakom ”garagen” på baksidan av vårt hus. Satte mig ned i solgasset där, och började att slicka sakta sakta sakta, och bara njöt......

 

Efter 1 minut så kommer Anders F och i hans släptåg Halta Britta, och satte sig mitt emot, och så började tjötet ifrån bägge två. – ”tjacket då”,, -”kan jag få slutet”... –”kan jag få smaka”.... Den jäkla glassen tog slut under 2 minuter och dessa 2 polare fick ju ungefär lika mycket som jag. Jag kunde bara inte med att vara en snålis... men efter den dagen lärde jag mig en sak, och det var att hålla käften när jag hade glass på gång, och jag lärde mig att promenera lugnt och städat och säga att jag skulle hem och äta vid eventuella frågor ifrån kompisarna på gatan.....

 

Tant Thea skickade mig sedan många gånger under det kommande året ner och handla hos ”Double-Joe Bengtsson” som vi kallade affären i barnamun. Jag satt sedan många gånger under mina första barnaår bak garagen och åt sakta sakta sakta min storstrut, alltmedans de andra barnen aldrig mer fann mig ätandes glass i alla fall.... Fina minnen, stort tack tant Thea.

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum ML (1.050), Thailand

 

Imorgon den 3 mars 2012, så är vi ”inbjudna” till att deltaga och ”fira” en kille här strax utanför vårt område, eftersom han bestämt sig att bli munk i 16-30 dagar, vet inte vilket. Jag frågade Yongyut lite förstrött om vi inte kunde skita i att gå dit. Gå dit till en familj där gammelmammam inte ens tittar och hälsar på mig. Nu plötsligt så duger det att komma rännande med sina kuvert som vi skall fylla med pengar till deras familj.

 

Problemet är dock inte lika enkelt som jag och kanske ni tror. Yongyut tittade på mig strängt, och sade – ”antingen så är man inne i samhället eller så är man ute, och jag är ”Thai put”, är man Thai put så går man på dessa tillställningar, och gör man det inte så är det ”bad luck”, och inte bra alls i ens liv. Det handlade nu plötsligt om våra liv, och inte deras liv...

 

Anledningen till att man vill göra tjänst som ”korttidsmunk” kan tydligen bero på flera olika saker. Jag vet inte alla. Jag vet dock att vissa män gör det när de t.ex. vill få ordning på sitt liv av olika orsaker. En orsak kan vara att de känner att de kanske måste försöka att reparera sitt äktenskap. Mannen och frun i äktenskapet kanske har en fnurra på tråden och han ligger kanske lite pyrt till.

 

Om man då anmäler sig till att bli munk för typ en månad, så är denna kvinna tydligen väldigt benägen att förlåta och låta livet gå vidare när han kommer hem igen efter väl förrättat värv i det lokala templet. Det som jag finner vara rent ut sagt ”stötande” i hela denna grejen är att denna familj då bor i ett ruckel strax utanför vårt bostadsområde.

 

De lever som många andra gör nästan ur hand till mun. Och frun och mannen lämnar sina 2 barn On och If till deras Alfa som då tar hand om barnen. Mannen och frun sticker sedan till Kambodja, och köper upp grejor att sälja i Thailand. Många gör detta, ty det är grymt billigt där. Priserna ligger på drygt 1/3.del , så de kan sälja med hygglig vinst sedan här på Thailands marknader.

 

Nu då så skall killen bli munk har han fått för sig. Han lämnar sin familj vind för våg. Det skulle vara skitkul att vara en fluga på väggen och få höra hur de i familken resonerar ekonomiskt när han skall sticka 1 månad. Hur klarar de sig? Har de pengar till mat? Och så vidare... är det på det sättet att de helt enkelt förlitar sig på att den killen som är bror till munkkillen skall ta hand om det ekonomiska och stötta familjen..

 

Ja nog fan är det fantastiskt hur konstiga människor är som låter detta med religion påverka deras liv så till den milda grad... Yongyut vill alltså till vilket pris som helst lufsa över dit imorgon på lunchen, käka mat där och lämna över kuvertet med stålar till dom. Jag håller masken, jag vill ju inte såra Yongyut... men det kommer att bli precis som vanligt det vet jag.

 

Mina pengar vill de har, men de tänker fan inte ens fixa till en köttbit till mig så jag kan äta jag också, liksom alla andra gör där på festen. Om jag tar med mig egen mat till festen, tror ni dom känner sig dumma och tappar ansiktet? Jo faktiskt, Yongyut backade bakåt 2 meter när jag föreslog där på festen att jag skulle gå hem och hämta mat!! Det innebär ju att thai faktiskt har samma värdering där som vi har. Thai skulle känt sig dumma om jag kom dit på deras bjudfest och hade med mig egen mat.

 

Så varför orkar man inte bry sig om mig då i detta fallet. Varför skiter man hög-aktningsfullt i det?? Det enda de åstadkom var att de tvingade mig att INTE äta på deras fest........ ja världen är konstig. Jag tänker naturligtvis inte bråka med dom om en sådan här sak. Men jag stannade på festen runt 10 minuter, sedan sket jag i det. Jag var så där lagom sne och lämnade över kuvertet, och gav det hela en chans och kollade om det fanns en chans för mig att äta någonting. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet..Jag hittade dessa ”stringbeans”, ni vet de avlånga bönorna gröna som är goa som tilltugg att tugga på. Jag tittade på bordet bland de cirka 10 maträtter som fanns där, och 3st thai varnade mig för att det var starkt och att jag inte kunde äta det. Värden och värdinnan på festen stod där och tittade förundrat på hur konstig falang egentligen är som inte äter deras mat. Att de själva tycker vår mat är skitkonstig, äcklig och vägrar att äter den... DET är inte konstigt!! Det är bara konstigt ena vägen....

 

Jag avvek snyggt och elegant i alla fall efter 10 minuter när jag insåg matsituationen. Gick hem och käkade lunch. Och efter drygt 1 timme, så hörde jag tjoandet utanför på gatan, och såg då att Yongyut hade gått ut och satt på en pick up i en lång karavan av truckar. Där var första bilen med högtalare och folk på den som skötte musiken. 2.a bilen innehåll killen som var rakad och snyggt klädd i linnekläder av nåt slag (vitt) plus andra som viftade med solfjädrar av nåt slag.

 

Alla bilarna var alltså pick ups och på alla dessa satt det folk på flaken. Det är ju där som thai helst sitter verkar det som. I 3.e bilen satt det äldre kvinnor typ 8-9st och ett par av dom stod upp och de var krigsmålade med pudret som var vått och utkletat i nyllet på dom. I 4.e bilen där satt Yongyut och några till och hade det trevligt.

 

Jag cyklade runt denna karavan på dess långsamma färd till vårt lokala tempel. Jag tog lite foton under hela denna procession som jag hoppas blir bra. Min Samsung kamera är ju kass, så jag har fått ta min Kodak till nåder igen, trots att det är näst intill omöjligt att se vilka foton man tar p.gr.a. att det inre ljuset är kasst i Kodak-kameral C-1013 så jag måste gissa mig till vinkeln när jag tar foton...

 

Vi kom fram till templet till slut efter vår vallfärd genom 2st byar och uppvisande utav denna kille som skall bli munk i 30 dagar. Folk som vi passerade tittade med ohöljt intresse på.... ja inte på karavanen men på mig naturligtvis, och kommentarerna var positiva hörde jag så det gjorde ingenting!! Vi kom fram till slut i alla fall.

 

Folk lassade av mängder av saker och det mesta var ju traditionsenliga prylar som typ presenter till de munkar som skulle komma till det rummet som vi var anvisade till inne i templet. Där var rena rama presentkorgar, vilket säkert är kanon för munkarna. De innehöll för övrigt bl.a. tandkräm, schampo och krämer för huden plus annat som jag inte såg var det var förutom tandborste också....

 

Munkkillen gick sedan i spetsen av oss alla i ett stort följe runt denna lilla tempel-byggnad, och vi gick runt den 3 gånger totalt. Under de 3 varven så slängde munkkillen ut små ”presenter” i form av 1 baht.s mynt snyggt inbvirat i färggrant celofanpapper. Och där var också snygga småkarameller i snyggt omslag, så det glittrade grannt i solskenet.

 

Barnen och vuxna kastade sig ner på marken och plockade upp dessa ”presenter”, och jag tog foton under hela tiden. Till slut så stannade de efter 3 varv utanför ingången till tempelbyggnaden, och alla gick ur sina skor precis som vanligt (se foto), alltså alla sandaler stod precis och blockerade när man gick in. Men ni alla vet ju hur det brukar se ut härnere.

 

Hela sällskapet bullade sedan upp sittunderlag, drickor (vatten) och korgarna till munkarna och det var väl runt 7-8st munkar. Jag såg sedan att munkkillen noggrannt hade skrivit ut ett handskrivet dokument på ett A4-papper. Detta papper kollade sedan munkarna gentemot en bok, och kollade tydligen så texten stämde. Mer vet jag ännu inte i dagsläget. Men för Er som gillar att veta dessa saker så skall jag kolla med Yongyut, hon vet säkert. Jag återkommer om den grejen.

 

Jo det glömde jag, när jag gick in i templet första gången, så var Yongyut himla noga med att påpeka att man absolut INTE fick trampa på tröskeln, aldrig göra det.... Så nu vet ni det när ni besöker tempel av olika slag. Om där skulle finnas en tröskel, vilket i och för sig är ganska ovanligt vet jag, så trampa aldrig på den....

 

Jag avvek sedan ifrån detta ceremoni, men jag tyckte faktiskt att det var kul att få vara med, och se vad det håller på med i dessa sammanhang. Folket är skittrevliga och snälla, så man känner sig alltid välkommen i alla olika sammanhang, så det är inget svårt beslut att ta, när man vill vara med.

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLII, Thailand

 

Kolla hur gamla ni skall bli, tänk dock på att förvandla Er längd till feet och inches samt vikten till pounds.... omräkningskalkyl finner ni här, det är den bästa:

 

http://onlineconversion.com/length_common.htm

 

Nu är ni klara att klicka på följande länk och börja fylla i de 13 frågor som finns där. Ni kan faktiskt följa hur ni blir äldre och äldre i takt med att ni fyller i Era svar, bara titta uppe i högra hörnet. Blir ni INTE äldre, så kanske ni skall sluta med att slafsa för mycket godis och groggar och öl till TV-tittandet. Här är i alla fall då länken till Er ”Ålders-kalkylator”

 

http://media.nmfn.com/tnetwork/lifespan

 

Jag själv hamnade på 91 år, alltså den ålder när jag förväntas dö, om nu allt flyter på OK tills dess vill säga. Det är ju ganska bra siffror med tanke på att min fru är 24 år yngre än mig, och hon kan ha glädje av mig länge till, exakt 30 år faktiskt!! Och dessutom så låter det ju inte så himla konstigt med att gubben är 91 år och frun hans är styvt 67.. hahaha!!!

 

Har bilagt lite foton där ni ser där thai eldar för det vilda. Det har hållit på nu styvt 2 månader. Thai rensar ju sina risfält för att kunna komma åt att jobba på risfältet pch kupera och sedan så riset. De rensar och ansar vid sidan av sina fält och ökar framkomligheten. Och de gör detta ALLTID genom att tända på, gå därifrån och låta det brinna hur det vill.

 

Det underliga, det som skiljer från hemma i Sverige, det är att trädsorterna och busksorterna här i Thailand verkar i stort sett vara helt oförstörbara. Där elden farit fram där är gräset uppbränt och där står träden och buskarna kvar, och bara växer vidare. I Sverige så brinner ju buskar och träd upp ihop med gräset som brinner. I takt med att i stort sett alla här i Isaan är ute och bränner sina risfält och omgivningarna.

 

För ni skall veta att förutom att de ansar och rensar med elden. Så har elden också det användningsområdet att man bränner för att man vill få bort allt skräp och framförallt all plastskit som thai har slängt utefter vägarna. Thai är styvt 65 miljoner invånare på en yta som inte skiljer allt för mycket från Sveriges yta.

 

Så när man har en nation som är 7 gånger större än Sverige och en stor del av dom är skitgrisar som inte bryr sig det minsta, ja då ser det ut som rena rama soptippar utefter vägarna. Det ser helt enkelt för jävligt ut. Och notera go vänner.....kostnaden för att få hem sophämtning 1 gång i veckan är alltså som jag sagt förut 20 baht (SEK: 4,50)...per sketen månad....

 

Det är otroligt Thailand bryr sig helt enkelt inte. Byhövdingen som hade kunnat göra något gör ingenting, och Kungen här i Thailand som har ett sådant inflytande, även denne kultfigur vågar inte riskera att hamna i onåd genom att föreslå en lag som tvingar medel-thai att ansluta sig till sop-hanteringen här i Thailand. Så ”Go Thailand, you look good”. Du ser bra ut när skiten ligger utefter vägarna i dikerna och ingen bryr sig mer än att fylla på med dagens sopor hemifrån.....

 

Tänkte lugnt och städat avsluta med en dansk-historia, hoppas att ni gillar den:

På en fullsatt buss i Köpenhamn kommer en stor kraftig

Göteborgare och ställer sig på en dansk mans fot och dennes liktorn.

Dansken säger:

- Gå af tån!

Go'afton säger Göteborgaren och lyfter på hatten.

 

Dansken:

- Gå af tån, for helvede!

Göteborgaren ser nu ut som ett frågetecken.

Dansken:

-HAN STÅR PÅ MAJ!

Då säger Göteborgaren:

- Det gör den la på maj me ibland men inte fan gormar ja för de.

Denna oskyldiga vits, raderades på forumet ChaiMai med hänvisning att det var nedvärderande gentemot danskarna. Hahaha!! Men Norge-vitsarna finns kvar minsann, hahaha!!!

 

Handskak

 

Chaiyaphum MLIII, Thailand

 

Här finns en massa goa olika maträtter, och huruvida de skall slinka nerför min strupe eller inte, låter jag vara osagt, men lyssna på detta......

 

"Mort Daeng" (myrägg) som det ju heter, tillagas mycket listigt ihop med lök, chilli, lemon samt nambaa (fisksås) Är tydligen görgott tycker de här..... tror det faktiskt, men vågar nog inte pröva... fotot föreställer myrägg som "Alfa-modern" hade med sig häromdagen hit till vårt hem. Yongyut och barnen blev lyriska, och i detta läget hade det nog inte hjälpt med vare sig spagetti eller pannkakor.....

 

De gillar stundtals att hänga ut kött på tork i solen, och det gäller både gris, ko och buffalokött. Visa dagar så hänger det så fint på vår uppfart, på vår torkställning för kläder, en massa kött. Det underliga är att fåglarna inte alls bryr sig att sno kött här i detta konstiga land. Men de som verkligen älskar det är flugorna. Det är ett veritabelt moln av flugor runt köttet som hänger där så stolt i solen.

 

Yongyut gör sedan för min skull ytterligare en sak med köttet, och det är att hon antingen steker det eller barbequar det. Allt för att ta bort fluggägg och älskande flugor som troligtvis ligger där och mökar sig i köttet. Jag sade i alla fall till Yongyut att om hon ville att jag skulle käka hennes mat, så tänkte jag inte käka soltorkat kött med en odör av flugor och flugskit.... Alldeles för mycket baciller för falang att leva med.

 

Sedan har vi det goa som kallas rått kött. Det har ju förekommit stundtals ganska mycket snack om detta på diverse ställen ute på internet, mestadels olika forum. Som jag har förstått det i alla fall och enligt min fru. Så var ju detta en betydligt mer vanligt förekommande detalj på matsedeln förr i tiden.

 

Idag så förekommer det, men det är tydligen mest män som käkar rått kött och det oftast i samband med en massa balande av Lao Khaoo (thaisprit). Då kan de vräka i sig detta, och tänka och minnas gamla goa tider här ute på landet i Thailand. Men idag så ges knappast rått kött till barnen, och den nuvarande generationen är inte heller speciellt intresserad att äta det. Men som frun sade härhemma. Det finns alla sorters människor här i Thailand, och vissa av dem gillar att äta rått kött även om alla i dag vet att det inte är bra att göra det!!

 

På baksidan så håller Alfa på med för fulla muggar nu att fixa till snäckor som de skall käka här idag. Yongyut och de andra brukar sitta där och peta ut snäckköttet med tandpetare och de bara älskar det. Inget fel alls i det, men i mitt tycke och smak så finns det inget salt, och så ÖSER de på med sitt vanliga chilli....och äckliga gröna blad. Det blir en hellvetes äcklig odör och lukt av hela anrättningen. Att göra det till en underbar seafoodanrättning finns bara inte här. Men det anses som en kanon-maträtt här, så jag säger ju naturligtvis inget, säger jag nåt så får la jag ”klassbånk” som vi sade förr i tiden.....

 

Det ligger fler grejor därute på bordet, jag orkar inte just nu gå dit och skriva upp de thainamn de har på de maträtterna, så ni får låta nöja Er med Som tam (thaisallad), kokade löv ifrån blad långt uppe i trädtoppen på ett sorts träd som växer härutanför... Många njutbara ”Hmmmm” och ”Aaaahhhnnn” ifrån alla strupar när dessa blad passerar gomseglet på väg ner i strupen. Sedan hade de 2 sorters korvar, som brukar faktiskt vara ganska goa här nere i Thailandet....

 

Jag har varit lite slö nu under styvt 5-6 dagar, det är ju tur att man har liggande på lager hela tiden färdigskrivna kapitel.... men nu tänkte jag försöka att skärpa till mig och berätta om igår den 9 mars 2012, och den ceremioni som gick av stapeln i Alaams hus. Det var en s.k. Buddah-grej. Jag har ett namn och det uttalas; ”Dtang san paphoom”.

 

Cerermonin handlar tydligen om, om jag nu fattat det rätt, att man skall få god tur till huset som man bor i eller äger. Det går till som så, att man gjuter en cementplatta, se foton som jag bifogar på allting, på denna cementplatta, så placerar man typ 2st snygga pelare, och där på 2st små miniatyrhus (30x30 cm), allt är byggt i cement. När detta är på plats, så börjar ceremonin. Forts. nästa kapitel!!!....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLIV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Alaam hyrde en pick up här, och så fick jag kl. 06.00 åka till byn där äldre systern bor med sin familj, och där fick jag hämta upp Alfa och hennes anhang, alltså den gäng av äldre som alltid fullkomligt älskar att vara med på alla begivenheter som har med Buddah att göra. Det kan vara begravning, ”bli munk party”, bröllop, förlovning, invigning av hus och ytterligare grejor.... Jag fick också ta med en man i 70:års åldern. Han gick svårt och hade käpp, men den gubben var kristallklar i skallen.

 

Jääklar va han kunde rabbla böner, och det är inte vilka böner som helst, och de är en stor mängd av dom, och de är alla på sanskrit, alltså ett fullständigt främmande språk för thai att lära sig. Buddism utövas med hjälp av det talade och skrivna språket Sanskrit, precis på samma sätt som förr i tiden kristendomen lutade sig emot latin i alla dessa former....

 

Vi kom till Alaams hus, runt 07.30 och de satte igång med att placera all denna mängd av mat och snygga utsmyckningsgrejor på och runt fundamentet, och de 2 cementhus som stod där redan. Den äldre mannen var med hela tiden, och efter det att varje pryl placerades på sin plats, så fick kvinnorna sätta sig ner med knäppta händer och rabbla en bön med denne man. Jag kan säga att under de 2 timmar som detta tog, så rabblades det nog böner vid åtminstone 7-8 tillfällen.

 

I takt med att bönerna då rabblades, så växte högen med prylar på bordet och på de små miniatyrhus. Det såg himla grannt ut när allt var klart. Det avslutades sedan med att den äldre mannen knöt seizing runt allas våra handleder, och lyckan stod i högan sky. Även den äldre mannen blev märkbart nöjd när han fick sin betalning för väl utfört arbete, 500 baht... detta motsvarar skall ni veta den pension som Thailand ger till sina äldre här...

 

Nu till skvaller på absolut högsta nivå här. Jag kanske skulle säga på absolut lägsta nivå. Som den minnesgode kommer ihåg så har vi ju en kille från Wales som ju gifte sig med en kvinna ifrån Baan Khwaoo. Det var Dan här som förmedlade kontakten och hjälpte paret att ”komma till skott”. Det har varit en helvetes mycket snack här ifrån Dans sida om detta par länge nu, och speciellt så tjötar han om hur denna kvinna fortfarande är skyldig de som byggt vårt område här Tim & Somsack drygt 1,5 miljoner baht som hon lånat av dom tidigare.

 

Jag har aldrig fattat varför Dan överhuvudtaget har engagerat sig och brytt sig om detta lån, det är inte han som lånat ut, och det är inte hans ansvar på något sättt. Men han gillar väl att lägga sin näsa i blöt, nästan samma som jag gör någon gång ibland... Nu det sista dock så talade Dan om för mig i häftiga ordalag , det var väl i måndags tror jag. Att han hade fått ett mail ifrån Wales-killen och där Waleskillen på ett MYCKET otrevligt sätt hade sagt och meddelat Dan att hans fru INTE tog provision på att förmedla thaikvinnor till deras engelska vänner.

 

Saken var den nämligen att Dan då berättade att en vän till Dan hade sagt att Wales-killens fru ville ha utav deras engelska vän som var hos dem nu och som skulle gifta sig med en kompis till denna fru till Waleskillen. Hon ville ha halva brudgåvan eller första halva lönen när thaidamen började arbeta i England. Dan hade då fått reda på detta utav thaikvinnan, käkat lunch med dem sedan och sedan öppnat käften till den engelska killen. Thaitjejen till honom hade INTE sagt detta till honom, så Dan liksom pratade bredvid mun där.

 

Följden blev sedan att denne engelsman ringde upp Waleskillen, alltså hans vän, och var skitsur för att hans fru tog provison utav hans fästemö. Jag förstår ju precis, jag hade också tyckte detta. Problemet var bara att det inte alls var någon provision aktuell (eller var det det??).

 

Waleskillens fru hon nekade och sade att detta bara var skitprat och lögn. Så nu hängde det på en skör tråd att engelsmannen och Waleskillen som känt varandra görlänge skulle bryta med varandra och tappa vänskapen. Waleskillen mailade nu till Dan, eftersom han förstod att det var Dan som hade ” berättat” detta för engels-mannen. I mailet till Dan, så skrev han att det inte stämde och inte alls stämde därför att de helt enkelt inte tog betalt av sina vänner bara för att förmedla en kontakt... Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak.....

 

 

Chaiyaphum MLV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet..... När jag sedan då pratade med Dan i måndags, så berättade han om detta mail, och hur förbannad han var på Waleskillen (Gary) och hur han vågade ifrågasätta på detta vidriga sätt informationen. Dan hade minsann inte sagt ett dyft och var helt oskyldig..... Dan berättade sedan att hans fru Amphorn som också läste detta mail hon blev ännu mer uppbragd än Dan var. Det är ju rent förunderligt hur mycket engelska denna thaikvinna kan och förstår.

 

Nu då igår (fredag 9 mars 2012, så var jag på Siasm River resort och drack grogg och käkade middag ihop med Gary och hans fru, det är alltså hon som loosade 10 miljoner baht i en konkurs, det var ju därför hon lånade pengar, allt för att försöka att rädda situationen. Under denna middag, så kom då detta ämne upp, och jag försökte väl lite grand i början att förklara att jag helst inte ville hamna mitt emellan desssa två herrar i deras krig.

 

Då tog Gary fram en utskrift på mailet han skickat till Dan, och sedan jag förklarat att jag helst inte ville ta i det, så läste han upp det för mig. Jag blev förvånad först, och sedan blev jag förbannad, PÅ DAN. Denna jävla lögnhals hade återigen ljugit, fan att inte folk kan låta bli att ljuga. Mailet som jag satt där och lyssnade till. Var ett väldigt försiktigt mail hållen i en respektfull ton mot Dan. Där Gary då förklarade hela grejen med att inte ta betalt.

 

Därefter så skrev han några rader att han tyckte det var synd att dessa lögner spreds, och han formulerade det väldigt försiktigt, men det stod kristallklart att han visste att Dan hade pratat bredvid mun. Så istället för att be om ursäkt, vilket Dan aldrig gör, så fortsätter Dan med sitt skitagerande. Detta hade kunnat vara bortblåst inom 5 minuter om Dan bara sagt t.ex. – ”Fan Gary, jag missbedömde situationen, och babblade om saker och ting som inte angår mig, Jag ber ärligt om ursäkt”!!!

 

Hade han gjort detta, så hade det varit till det normala inom 2 sekunder. Men som jag sade, Dan ber ALDRIG om ursäkt. Vi satt där sedan, och vi pratade och berättade om våra liv, en alldeles charmant jääkla trevlig kille denne Gary. Sedan så säger han något som förvånade mig storligen, men jag höll stenhårt ansiktet. Jo vi pratade om att det ju är gött att vi kan åka iväg ibland ner till havet för avkoppling och få lite variation bland risfälten häruppe.

 

Då säger Gary till mig. Jo vet du att Dan säger att du har andra motiv för att åka ner till Jomtien 2 ggr per år.... jasså sade ju jag då.... Ja Dan hade då sagt att jag ville dit för att jag ville ha ombyte i mitt sexliv och ligga med andra kvinnor.... Jo jag tackar jag... men sade jag till honom. Dan vet ju om att jag har min fru med mig varenda minut därnere..... Va ändå in i helvete.....

 

Så nu med detta, så sitter jag alltså i den sitsen som man helst inte vill göra. Går jag över till Dan och slänger detta i nyllet på honom, så hamnar jag ute i kylan, och vi kommer garanterat att förlora vår vänskap. Det ser ju han till. Problemet för mig dock är ju att den vänskapen redan är borta ifrån mitt sätt att se det. Envän skall inte prata sådant strunt tycker jag i alla fall. Och jag kommer aldrig mer att kunna lita på den gubben.

 

Men det var inte nog med det, Gary säger sedan att Dan påstod att ”jag var mer beroende av hans vänskap, än han var av min vänskap”....Och jag säger bara det. När folk pratar på det sättet, och tänk om detta nu var sant, fan va billig man hade känt sig. Nu är det dock tvärtom som tur är. Jag har gott om vänner. Ibland känns det som om varken tiden eller pengarna räcker till för att kunna umgås OK med alla som vill träffa mig. Men tänk, Dan ser detta som en tävling i att vara i behov av vänskap.. secket eländes elände va....

 

Jag är tacksam för alla goda kontakter man har, och vänner som finns. Men jag varken vill, eller behöver ha skitstövlar som pratar strunt i min bekantskapskrets. Får se om jag inte sakta men säkert kommer att dra mig ut ur den vänskapen med Dan, det känns så nu i alla fall. Fan att man inte bara kunde få ihop dessa 2 gubbar och få dom att prata rent ut vem som har sagt vad... DÅ kanske man visste vilket ben man skulle stå på.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLVI, Thailand

 

Idag fick vi besök av Suree och Kevin (Mr Missouri), och det är ju ett par som man bara älskar helt enkelt. Jag vet inte och kan inte peka på det, men man gillar dom bara. Det finns inget ont i dom alls, och de är goa och trevliga i alla lägen. Jag känner att jag kan slappna av hela tiden ihop med dom två.

 

Jag och Kevin stack ut med varsin vespa, och jag tog med honom på en av mina rundor runt om på risfälten, vidare upp till Baan Khwaoo samt tillbaka ner igen till Chaiyaphum. Det är en dryg tur på styvt 4,2 mil, och när man nu körde vespan samma tur, så fattar jag helt enkelt inte hur jag ens orkar ta mig runt den vändan, och i den värmen.. men man är ju en stark jävul faktiskt tror jag!!

 

Imorgon den 12 mars 2012, så kommer min polare Björn med fru hit till oss och hälsar på i 5 dagar. Det skall bli skitkul att tjöta gamla minnen och dricka grogg ihop. Man kan ju lugnt säga att det är tur att vissa polare orkar ta sig hit, speciellt när inte ens släkt orkar med det... Men, men, sånt är väl livet antar jag. Här har man under i stort sett alla år man levat, kört runt och hälsat på sina släktingar hemma i Sverige.

 

Men folk, alltså BÅDE släkt och andra har jääkligt svårt att själva få röva ur vagnen och hälsa på.... De sitter bara på arslet och väntar tills alla andra kommer dit och hälsar på.... Så jag är i alla fall tacksam för de människor som kommit hit och ärar mig med sin närvaro... Björn har ju dessutom handlat med sig till mig följande goa grejor: 1st Skåne Akvavit, 1 flaska Flädersaft, 6st påsar Ahlgrens bilar, 1st påse Punschpraliner samt 1 kilo smågodis..... ja går man inte upp i vikt av allt detta, så går man aldrig mer upp i vikt.....

 

Och sedan nästa vecka så kommer en annan polare Bertil och gör mig sällskap, med sig har han sin nya fästemö Dawan, som ju jag och Yongyut och kopplat ihop med varandra. Berra gör storsuccee därborta i Khon Kaen med hennes familj, så det ser schysst ut....Alltid roligt när matchmaking funkar. Kanske detta är något som jag borde ge mig på??

 

Ett sätt att matchmaka på är att räkna födelsefläckar eller finnar i ansiktet på de ”sökande”. Kommer man upp i ett jämnt antal av dessa saker, så passar de bra ihop.... Bättre i alla fall än att kolla i kaffesumpen härnere. De dricker ju bara Näskaffe, så sumpen funkar inte, det finns ju ingen sump... Så finnräkning får duga.....

 

Fick mail idag ifrån Israel som jag ju har kontakt med ganska regelbundet. Det är bara för konstigt att dessa jäävla araber och muslimskitar håller på och ställer till elände för vanligt folk. Dessutom är det rent ut sagt fantastiskt att propagandan gör så att vanliga svenskar förvandlas helt och hållet och inte vet varken in eller ut. De hejar på araberna och palestinierna, och de bär kläder som sympatiserar med dessa palestinier,

 

Jag tycker det är beklämmande att svenskar som normalt sätt skall vara ganska välinformerade om läget ute i världen har dessa sympatier. Muslimfanskapen de håller på med de sydliga israeliska städer och skickar över raketer i mängd. Och det är ju Ok tycker då dessa töntar till svenskar som inte vet ett skit.

 

Araberna håller på och hotar allt och alla ute i värtlden om de inte får sin vilja fram, och de tycker att alla ”otrogna” är ”fair game” som man säger. Det är bara att döda och lemlästa alla som inte är muslimer, allt är tillåtet faktiskt ty 72 kameler och 18 oskulder väntar ju uppe i himmelen för dessa avskum som vi ju måste stå ut med...

 

Jag hoppas faktiskt med vett och vilja, att något enda land i denna värld kommer att skicka tillbaka EXAKT samma antal raketer, och EXAKT samma antal bomber, och EXAKT samma antal gevärskulor, rakt tillbaka över gränsen in i Gaza rätt över Palestinaskitarna som bor där.... Men då blir det ju ett ramaskri utav bara heelvete.... För inte får vi ju göra palestinamördarna någon oförätt vad de än har haft för sig. De är oantastbara dessa muslimer ifrån Palestina, och omvärlden bara tittar på, skrämmande....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLVII, Thailand

 

 

Ja Björn och hans fru Susanne kom alltså 12 mars 2012 på sen eftermiddag. Det var syster yster med pojkvän Pots, som återigen körde upp hit med kompisar till mig, 2.a gången nu. Och det var också 2:a gången nu som jag fick störande nyheter om hans körande..... Han kör tydligen våldsamt fort, och chansar ganska vilt ute på vägarna.

 

När 2 av mina polare säger exakt detsamma, och jag vet dessutom att bägge polarna kör bil bra, bägge är för övrigt gamla taxigubbar hemifrån, då fattar jag att denna kille kör jäävligt slarvigt och alldeles för fort ute på vägarna. Yongyut tycker att vi skall sluta att erbjuda dessa ”taxiresor” till mina vänner...javisst inga problem sa jag, det var du själv och din syster som erbjöd dom och inte jag ifrån början.

 

NI kom till MIG och erbjöd mig att jag kunde prata med mina vänner att få en snabb färd hitupp istället för bussen... men jag sade i alla fall till Yongyut att jag INTE tänker se till att folk blir döldade p.gr.a. Allams pojkväns körstil... Yongyut kommer ju aldrig i detta jordelivet att säga till honom anledningen, men var så säker,,, jag kommer att säga till honom nästa gång han kommer hit upp.....

 

Björn och Susanne kom i alla fall hit måndag eftermiddag vid 18.00 tiden cirka, pch när de packat upp, så var de hungriga efter hela denna långa dag. Ni skall veta, att trots denna vansinneskörning som startade kl. 10.00, så dröjde det runt 8 timmar att ta sig hit upp, en resa som normalt sett skulle ta absolut maximalt 5-5,5 timmar. Jag frågade varför, och Björn berättade att de hade fått sitta och vänta på ett ställe i runt 2 timmar medans chauffören ”jobbade”...

 

secken jävla svåger man har... Men betalning, exakt det avtalade ville han ha, han erbjöd inga som helst mutor för sitt dåliga agerande. Nä den sketgubben kommer jag inte att hjälpa mer med att tjäna pengar... Men vi gick i alla fall över till Siam River´s restaurant och åt middag ihop och drack några groggar ihop också.... Det blev dock inte sent alls, de var ju ganska trötta som ni förstod efter den långa flygresan och sedan den oerhört långa bilresan.....

 

Igår tisdag, så tog jag och körde med dom med våra vespor, jag hade ju hyrt in en vespa för deras räkning för dessa dagar. Vi åkte upp till Baan Khwaoo (silkesstaden), och Susanne fick avnjuta lite shopping där. Men jag kan se att dessa affärer inte är speciellt attraktiva för oss falanger. För oss killar så finns det inte en endaste klädesplagg i rätt storlek. Inte ett endaste... Och för falangkvinnorna, så är plaggen helt enkelt för främmande både i utseende och i färg.....Så det blev någon scarf och en liten plånbok inköpt, inget mer...

 

Vi fortsatte sedan, och då körde vi min motionsrunda, som jag nyss ju tog Kevin på, och visade dom risfält efter risfält, Men vi stannade faktiskt på en liten halvsjaskig vägkrog, ja krog är för mycket att säga,, det var en presenning, några plaststolar och de där matkärlen som de har där ute på vägarna.

 

Jag beställde åt oss alla 3 ”Kaau pad Ka Paau”, och Björn och Susanne gillade det skarpt faktiskt... Vi drog i oss en bärs i värmen och den satt som en smäck på en göteborgs-kis... Vi drog sedan hemåt igen, och vi stannade på ett par små ställen bara så jag kunde visa lite av vad jag själv tycker är kul att kolla på.

 

Men med all respekt för andra... Jag förstår ju nu hur länge jag varit härute i vildmarken. De saker som jag förundras över och som jag reagerar på när jag är ute på t.ex. mina turer med hojjen. Det är NOLL och ingenting av intresse för mina vänner ifrån falangland. Och det är som jag sagt tidigare....

 

Om jag bott i Sverige, och jag sett de saker jag visade nu, så hade jag inte stannat en endaste gång heller, det vet jag. Jag pratar alltså om typ snygga blommor, en snygg vy över ett vattendrag med lummig grönska och snygga byggda hus...... så ingen skugga över andra, utan det är mest jag själv som missbedömer det som kan vara av intresse för mina polare...

 

Vi kom hem i alla fall till slut, och vi skiljdes åt. Kvällen sedan tillbringade vi på nightbazaar,. Alltså det som jag brukar kalla Nattmarknaden. Vi käkade Pad Thai alla vi tre och Yongyut slafsade i sig... ja va då???? Som Tam, vad annars.... Pad Thai gillade de skarpt, därefter så lufsade vi runt på marknaden och de fick titta och njuta. Efter nån timme så promenerade vi hem till Siam River, och slukade 4 groggar och sedan kom ”god natt” ganska naturligt..... Onsdag vill bli en annan dag, och den berättar jag om i nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLVIII, Thailand

 

Kl. 10.00 möttes vi, jag och Yongan och Björn och Susanne, och vi tog våra vespor och drog den goa vägen upp i bergen till vårt matställe där. Vi käkade nog samma mat som man käkat hela tiden där tror jag (Kau pad ka pau),, men är la en fegis antar jag.... Men det var skitgott. Vi stannade till vid ”fuskväderkvarnen” så de fick fota utsikt plus allt annat snyggt där.

 

Sedan drog vi vidare, vi stannade vid ett jättestup som jag helt enkelt vägrade att gå fram till. Men de andra satt där som ingenting och poserade med ett stup på flera hundra meter rätt under häcken....Jag skulle få lite foton senare av Björn från detta vackra scenario... Jag är helt enkelt förstenat rädd för dessa hemska höjder. Det känns ju som om där finns en oemotståndlig kraft som bara vill dra en utför stupet och döda en. Så jag håller mig en bra bit ifrån kanten. Jag är helt enkelt inte färdig ännu för ättestupan.

 

Och 3 mil senare över bergen och ner i dalen och fram till Khreng Khro så steg vi av vesporna vid Nought´s coffeshop, och vi alla slök en iskall medelstor Mocca med krossad is i och grädde.. skitgott faktiskt.... Nought var på gott humör och verkar ha koll på livet, hennes syrra som ju hjälper henne även på coffeshoppen, hon heter ju ”Gong” tror jag..

 

Konstigt smeknamn, det betyder ju räka .... hon verkar även hon ha träffat en falang sade Nought.... Vi får la se om den saken i ett senare skede, men jag är glad för hennes skull för hon har alltid gått i systerns fotspår och varit hemhjälp i hennes hem och mest hållit till på baksidan av huset under sitt liv.....god lycka till dom i alla fall, skittrevliga syrror tycker jag...

 

Efter kaffet så var klockan redan 14.30, tiden hade ju bara runnit iväg ju och det blev dags att lämna Khreng Khro och ge sig ut på motorvägen ned till Chaiyaphum 4,3 mastiga mil därifrån. Vi stannade flera gånger utefter vägen, jag vill så ju gärna göra det trevligt för mina gäster. Vi stannade först och tankade, kanske inte så himla upphetsande, men kanske nödvändigt.

 

Sedan stannade vi vid ett av dessa otaliga matstånd som står där utefter motor-vägen. De säljer ju precis allting där, sallad, svamp, larver, silkeslarver, alltså de som spinner silke, plus mängder av andra grejor. Där låg även Mort Daeng.... myrägg alltså..... såg ut precis som maggot. Björn och Susanne vägrade att smaka, och jag som inte har velat smaka på de 4 år som jag varit här, jag tog fan i hågen, tuffade till mig och stoppade in ett myrägg i käften och tuggade på det. Jag ville ju impa på Björn...

 

Jag måste säga att äcklig-känslorna infann sig inte alls... inte ett dugg faktiskt.... jag tuggade och det första som hände inne i munnen var att ägget sprack och det kom en vattenliknande substans inne i käften, och sedan kom det en lite söt smak, inte alls äckligt.... Jag berättade för Björn och Susanne om min upptäckt, men lyckades inte få dessa svenskar att försöka att smaka på det.... inte en chans.....funderar på att skicka ett PM till hans arbetsplats och berätta hur feg deras medarbetare är, men sådant gör man ju inte..... hahaha!!!!

 

Efter detta stop, så stannade vi ytterligare en gång, och det var vid en sockerrörs-odling. Jag ville visa dom hur ett sockerrörsfält ser ut.... De hade nämligen frågat mig vad det var som var så himla fullastat på lastbilarna nu man såg överallt, och vi sade sockerrör....

 

Så vi stannade vid ett fält. Yongyut steg av vespan, knatade över till fältet skar av en pinne (stam) av ett sockerrör, och gav till oss. Vi visade dom att de måste tugga på trädbiten. De blev ju glatt överraskade över den sötma som finns i denna till synes trädpinne som man satte tänderna i . Det är så fullt av vätska och socker, så man blir alldeles paff.. Jääkligt gott var det i alla fall.....

 

Vi kom sedan till slut hem till Siam River och då hade detta lilla miniäventyr varat i drygt 10 mil och 7 timmar. Det var en rejäl dagsdos som man inte gör om varje dag inte.... Men vi alla tyckte att det varit kanonkul i alla fall. Och det är så himla roligt att göra dessa saker när man märker att folk verkligen uppskattar det, och inte bara flåsar sig igenom dessa saker...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLVIII A, Thailand

<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/4wT7zM8XgXQ" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

 

Kvinnor är kvinnor över hela världen, så trots att dessa kvinnor bär päls, och anser sig vara så himla mycket bättre än t.ex. sina thailändska medsystrar, så undrar jag var gränsen egentligen går...

Frågan är, och har alltid varit, är kvinnor mycket sämre bilförare än män? Eller skall man köpa det argument som kvinnor alltid anför - " Jo men, vi får ju aldrig låna bilen, och är därför inte lika vana vid att köra bil"!!!!

Jag har hört ifrån vetenskaplig sida att kvinnor har sämre avståndsbedömning, och detta påverkar dom då också vid en mängd olika saker i samhället typ då;

- bilkörning

- Fotboll

- Handboll

- Fånga en boll ta en s.k. lyra....

Så enligt vetenskapen så är detta ett faktum. Nu är det dock inte politiskt korrekt att vara ärlig och säga som det är i dessa sammanhang. man döljer ju sådant här medelst inkvotering in i företag och in i dess styrelser och in i politiska aktiviteter. Här handlar det inte längre om skicklighet vilket förr alltid varit mannens värld, utan nu har detta förvandlats till kvinnans värld och mannen är nu lika "förlorad" som kvinnan förr någonsin var......

Männen är som främmande fiskar i okänt vatten, och detta trots att han besitter de egenskaper som kvinnan så hett åstundar..... Men det hjälper inte.....

I alla fall, bifogade video visar på hur skickliga kvinnor egentligen är som exempel med bilar...

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLIX, Thailand

 

 

Onsdagen var med det avverkad och nu vaknade man upp till en torsdag där vi skulle träffas vid lunchtid vid poolen och slå ihjäl några timmar innan det blev dags att äta middag hemma hos mig och Yongyut. Ingemar med fru Fa var också inbjudna. Och på matsedeln stod det potatis, sill, gräddfil och gräslök med öl och snaps....

 

Det blev lite snärjigt för undertecknad, enär Yongut inte har riktigt kläm på hur detta går till med sillmiddag med falanger, så fick jag för en endaste gångs skull ta ”förarsätet”, Yongyut brukar ju annars vara helchef och göra allting i hemmet, men det kändes bra att hon skulle slippa denna enda gång...

 

Så jag skalade och kokade potatis, öppnade sillburkarna, klippte gräslöken ifrån trädgården och öppnade gräddfillsburkarna.... Det var svettigt och jobbigt och jag hade, som tur är en ganska hygglig Gin och Tonic att svalka mig med under tiden jag gjorde detta enorma arbete.

 

Kl. 17.00 kom gänget, och vi fick ett par trevliga timmar ihop. Rockbjörn med fru Susanne tillhör i alla fall inte Filedalphia-församlingen, det kunde man se på snaps, öl och groggintaget, mycket snyggt jobbat, höll samma takt som oss boende härnere faktiskt.

 

Jäklar vad gott detta blev, ja hela kvällen blev jättelyckad, och i takt med att spriten rann ner, i samma takt så öppnar ju man sig, och börjar prata om allting möjligt. Susanne var ju heller ingen fisförnäm falangtant, utan en skittrevlig dam som Björn skall vara glad över. Vi pratade om allt möjligt, men framför allt om gamla minnen, och jösses va man kommer ihåg mycket när man kan bolla med en motspelare eller medspelare fram och åter...

 

Vi hade beställt en taxi ifrån byn som kom enl. överenskommelse kl. 22.00 och körde hem Rockbjörn med fru till hotellet. Jag och Ingemar tog ett sista järn innan vi skiljdes åt, och jag kommer ihåg att det hade varit en lyckad kväll strax innan jag somnade in på kvällen igår.

 

Idag fredag kommer att bli sista dagen med Björn och Susanne, de sticker med nattbussen ned till Rayong ikväll, för de skall tillbringa 4 nätter som avslutning på Koh Samet. Det kommer att bli kanonmysigt med det underbara vattnet och vädret därnere.... Dock så skall ”björnen” passa sig för myggen där. De lär enligt uppgift vara ännu värre än här uppe. Björn tillhör de som är överallergiska tror jag.

 

Hans ben som var vita som ” 2 Blend uppstuckna i röva”, visade upp en hel mängd av röda märken efter otaliga myggbett. Och då skall ni veta att vi sprejade hans ben redan första kvällen när vi satt ute och drack grogg där på Siam River Resort!! Nu i alla fall igår så var vi nere på aporteket på Lotus och handlade upp oss på en cortison-salva, och vi får hoppas att den salvan lindrar hans hemska röda fläckar som kliar enormt....

 

Jag hade tänkt ta med Björn och Susanne så de fick avnjuta en lunch med gänget på Lotus nu idag fredag. Men efter att ha tänkt till lite grand, så avstår jag nog att ta med honom dit. Det föreligger ju lite trubbel med denne amerikan Dan, som ju råkat i ”luven” på Gary när han anklagade Garys fru Noi för att ta betalt av Garys polare vid anförskaffandet av en trevlig dam till kamraten.....

 

Jag vill inte att mitt besök skall få fel uppfattning och tro att det är skit hela tiden härnere, bara för att det just nu liknar lite grand ”Gazaremsan” men förutan raketer, bomber och gevärskulor.... Denne Dan, han skulle nog inte dra sig för att skapa jobbiga situationer och det vill man ju gärna vara förutan.

 

Tyvärr verkar det ju som om jag hamnat precis mitt emellan allting, nu tack vare den dumme stupide amerikanaren. Så det bästa jag kan göra är nog att hålla mig undan tills vidare. Jag har ju tappat allt förtroende för honom. Och då jag VET att han aldrig i detta livet tänker be om ursäkt, så kommer nog heller jag aldrig att förlåta honom för det löjliga skitsnacket han pratade om mig.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLX (1.060), Thailand

 

 

Björns och Susannes besök här hos oss avslutades igår kväll (fredag) med att vi gick på restaurant och firade Sodas 12 årsdag. Under dagen så hade jag ju varit med dom nere på busstationen, och handlat bussbiljetter för buss som skulle avgå kl. 21.00 härifrån och komma fram till Rayong runt kl. 06.30 imorgon bitti.....

 

Yongyut hade bestämt att vi skulle gå och äta barbeque på restaurant här, och det är ju alltid gott att äta för alla. Det är ju en s.k. ”säker” maträtt, alla tycker om det utom dessa ”vegeterian-fikusar” förstås, men dom räknar man ju inte in bland människorna ändå!! Men jösses va varmt och hett det var i fredags kväll. Där fanns inte en vindpust, och ni kan ju bara tänka Er 43 grader och INGEN VIND.

 

Och dessutom så satt där 2 enormt stora lerkärl på bordet som innehöll kol och eld och den värmen var heller inte att leka med. Både jag och Björn var stekheta och thai runt oss skrattade när de såg hur fullständigt pisseblöta vi var. Vi fick ställa oss upp 5 meter ifrån bordet, och tog 1 par aluminiumbrickor och viftade med dom precis som man gör med solfjädrar, det lättate lite, men det var väldigt lite må jag säga.

 

Vi käkade i alla fall och vi trivdes, kul för Soda att ha lite kalas, och så sjöng vi och han skämdes som saatan... Det finns faktiskt saker som är lika världen över, alltså att ungar skäms över sin familj.... Björn vill gärna ha lite färdkost på sin bussresa ned till Rayong, så han handlade in en thaiwhiskey eller om det inte är en thaiwhiskey (jag vet inte), som hette ”100 pipers”. Jag vill helst inte yttra mig om den, men den smakade lika illa som alla andra whiskey-sorter tyckte jag...

 

På tal om sprit, så var denna Rock-Björn en görgo kille, han sade hela tiden att han gärna ville köpa den mest förhatliga äckliga sprit som Thailand kunde uppbringa. Jag sade till honom att jag inte är någon expert alls på detta, men lovade att gå med honom runt lite... Vi kom i kontakt med Lao Khaoo som jag förklarade att thai gärna satt och drack och käkade rått kött till,,

 

Vidare så hade vi Hong Thong, vi hade Blend och så hade vi nåt som jag aldrig smakat på men som kostade nästan hälften av vad den äckliga Hong Thong kostade nämligen Yioo Thong (stavning kass antagligen)..... När vi var uppe i bergen, så stannade vi för att tanka vesporna och då fick ju Rock-björnen förstås se deras förråd av sprit och började att härja där.

 

Han ratade alla de sorter som jag nämnt, men lyckades att gräva fram nåt som jag aldrig förr sett i mitt liv, etiketten var bedrövligt svår att läsa (se fotot). Den flarran köpte han. Och inte nog med det, den flaskan tog han med hem till min middag med sill och potatis. Han drack ur den flaskan efter middagen. Ingemar som normalt sett kan svälja det mesta i spritväg (smålänning) fick små kväljningar när han försökte att pressa ner en liten småklunk.

 

Jag luktade och vägrade helt enkelt att befatta mig med skiten. Björn satt i alla fall där och balade ur drygt halva 75:an..... Efter min fest, så lämnade han flaskan. Jag tog helt enkelt och hällde ur spriten i vasken. Ja, jag vet, det är ett helgerån att hälla ut sprit. Men detta var ingen sprit, detta var råttgift, insektsgift eller kanske att det var fordonsbränsle, jag vet inte...

 

Vi drog sedan ner till bussstationen med Björn och fru Susanne. Vi satt där med dom en styv timme innan vi lämnade dom. På morgonen på lördagen, så ringde jag dom, och allt var bra, de satt på en speedboat ut till Koh Samet och allt var under kontroll.... Det kändes skönt att inget strulade därnere i Rayong i alla fall.... ”Chai-Rolf” är ju där och ställer till stor oreda.....

 

Vill bara avslutningsvis säga, att det har varit en ynnerst och en stor glädje att få ha Björn och Susanne här under denna korta tid. Det har inte någon gång känts jobbigt eller besvärligt, utan mer roligt. Jag tror att det har att göra med deras enorma glädje och tacksamhet över vad det fick vara med om..... Så ha det bra därnere på Koh Samet, och ha en lyckad hemfärd till snöyra och is på gatorna, så hörs vi....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLXI, Thailand

 

 

Har nu igår varit ute och gjort en rejält god cykeltur, jag måste ju nu försöka att komma i gammal god form igen. Jag har ju käkat ris och potatis och druckit alldeles för mycket sprit, varje dag egentligen, nu när Björn och Susanne var här... Men nu är det slut med den grejen och tillbaka igen till min diet där potatis och ris inte existerar.

 

Det jobbiga med att hoppa fram och tillbaka med denna diet är att magen inte vet vad som försigår alls. Den ställer ju om sig till olika slags förbränningslägen, eller hur man nu kan kalla det. Och det känns faktiskt när detta sker. Det känns liksom obehagligt inne i magen under hela första dagen, och man känner sig helt ur form... Så det är värdelöst när jag käkar potatis, även om det bara är SÅ HIMLA GÖTT-.....

 

I alla fall igår lördag, 4 mil igen på cykeln, och rumpan kändes ju sliten minst sagt... man sitter ju där på sadeln efter 2 timmar och vet att man har nästan 2 timmar kvar att försöka hitta ett rumpeläge på sadeln där det kanske känns lite bättre.... Men men men, det är nästan omöjligt att hitta sådana lägen , efter bara 20 sekunder så måste man skruva på sig igen....

 

Jag kom dock hem i alla fall och var helt nersliten i låren, Fan också hur länge sedan var det jag cyklade egentligen.... 6 dagar... och redan helt ur form... OK inte helt ur form, men ändå såpass ur form så man får träningsvärk och stelhet efter 4 mil..... Fasen jag måste börja bli gammal ju.... Jag tog i alla fall lite foton under rundan, det blir ju svårare och svårare att hitta motiv som jag INTE fotat förut, så det gäller att ha ögonen med sig, eller det kanske handlar om att ha ett dåligt minne, då kan man ta bilder många gånger av samma sak,,, hahaha!!!!

 

Första bilderna handlar väl om här hemmavid. Jag är och har alltid varit lika facsinerad över thais sätt att äta, och dela sina bakterier med varandra. Innebär detta att de har någon slags familjeimmunförsvar. Alltså att de tål varandras bakterier inom familjen. Jag tror inte det faktiskt, för thai sitter även med okända människor och verkligen DELA MATEN i ordets rätta bemärkelse.

 

Man sitter alltså och pillar med fingarna i maten och tar till sig egna tallrik och in i sin egna mun. Och sedan samma fingrar tillbaka till den gemensamma maten på bordet, och så kommer bakterier och virus ifrån person A till person B vidare till person C och D. En riktigt rolig cirkus.... för bakterierna alltså....

 

Det är ju exakt samma scenario när thai stundtals använder skeden eller gaffeln, och tar en bit mat ifrån det gemensamma uppläggningsfatet, och stoppar det direkt in i mun, och sedan tillbaka igen till det gemensamma.... exakt samma scenario. Men vad skall man säga. Kanske det som någon sade till mig när jag nämnde detta här.. – ”Ja det verkar ju inte som om någon dör av det precis...” och så rätt han har... tyckte han i alla fall...

 

För vi vet ju verkligen inte om de dör av det. För hur skall de kunna veta någonting. Patienterna kommer till sjukhusen och dör där, och de säger hela släkten, sprunget ifrån läkaren då, att patienten dog av ”malign”... ja så säger åtminstone Yongyut här när hon menar det som vi kallar cancer eller kräfta... De dör vidare i infektioner och Gud vet vad, men ofta ofta ofta så hör åtminstone jag att problemet sitter i magen..... Big surprice eller???

 

Dock så är mina tankar lite mer i framtiden.. jag menar ta med handen eller med gaffel och sked och stoppa dina egna bakterier i andras munnar. Låt oss säga att en elle flera av personerna har någon av dessa smittsamma sjukdomar då??? HIV, Tyfoidfeber, Difteri, vilka är riskerna. Jag för min del anser i alla fall att sitta och få ta emot matbakterier som funnits i en annans mun innan INTE är något jag direkt längtar efter.

 

När vi äter samma mat härhemma och jag vet att det är fingerätning eller plockepinnätande ifrån samma fat, då ber jag att få STARTA, och så tar jag till mig min mat som jag skall äta, och sedan får de andra äta som de vill.... jag tror inte att thai ändrar sina matvanor bara för att det kommer en Järnbrottsgubbe och ber dom skärpa te sig lite..... hehehe!!! Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLXII, Thailand

 

 

Forts. från förra kapitlet.... Det finns vidare argument ifrån de mest entusiastiska Thailands-älskarna som ju gärna godkänner, adopterar och accepterar precis allting härnere utan att blinka. Och det argumentet är det gamla vanliga, och det är alltså kyssandet. Visst vi blandar bakterier och baciller och vad det nu kan heta med varandra när vi kysses.

 

Men i mitt fall i alla fall så rasar hela den överpositiva argumentationen eftersom jag endast kysser den person som jag är gift med och som jag älskar. Ni kommer aldrig att få se mig kyssa Alfa-modern, eller Alfa-fadern eller Yongyuts broder, syster eller systerbarn. Vidare så kommer ingen att få se mig kyssa mina grannar, mina vänner här, och mina besökare ifrån olika landsändar av Thailand. Så argumentet är fruktansvärt ihåligt faktiskt, så glöm kyssandet....

 

Nästa foto handlar om ett snyggt hus som jag fotade. Jag har sett det huset byggas ifrån grunden, alltså med alla dessa pålar och stöttor som de använder här i Thailand när de bygger hus, och jag har sett hur huset har utvecklats till ett kanonsnyggt hus. Jag gillar verkligen stilen på det, och jag gillar t.om den avvikande gälla gröna färgen ovanför varje fönster. Trots att den gröna färgen inte passar ihop alls färgmässigt egentligen, så blir det ändå bra och jag gillat det starkt.....

 

På nästa foto ser ni en gul blomma, inget konstigt med den alls, men 3 dagar senare spå såg den ut som på nästa foto, mycket vacker, och den hade sina frön fastlimmade på bladen, ganska smart tycker jag.... anledningen... ja jag kan ju inte veta definitivt, men om man klurar på det så är anledningen till att fröna sitter där på bladen helt enkelt att klövdjuren ju gillar att äta dessa växter och de äter både blad och blommor, ja hela rasket. De vandrar vidare och skiter sedan ut fröna på ett annat ställe och växterna har då nyttjat klövdjuren till att sprida sig... smart som sagt var..

 

Ja byar är något som jag ser mängder av varje dag som jag är ute och cyklar, och det är ju i stort sett vareviga dag. Thaiarnas byar är ju uppbyggda på exakt samma sätt. Det enda som skiljer dom är väl hur rika invånarna är där. Det verkar som om byarna som ligger närmast de större städerna ser ut att ha mer pengar, varför då? Jå där finns det betydligt fler stenhus, betydligt fler bilar, och betydligt mer ordning, om man nu kan kalla Thai´s ordning för ordning....

 

Men ju längre ifrån städerna så verkar de vara lite eller mycket mer fattiga. Jag antar att det har med att göra att thai som bor närmare städerna får så himla mycket mer när de säljer sina risfält än vad de får längre bort. Det skiljer nåt oerhört. Samma plätt som kostar 1 miljon baht för 1 rai mark hyggligt nära stad eller stor väg, kostar kanske några kilometer bort 50.000 baht per rai.

 

Så att sälja och få en massa pengar är inte alla förunnat förstås här i Thailand. Så en by som den ni ser på bilden finns det oerhört gott om. Där fanns inte ett endaste stenhus, enbart korrugerad plåt, och trähus gamla som sjuttan.... Djuren är uppstallade precis emellan 2 hus, och den stanken finns garanterat inne i husen också.... Så även om du inte har djur i hushållningen, och du bor där granne med gubben som har djuren, så får du finna dig i att leva med den stanken 24 timmar om dygnet.....grannsamverkan....

 

Alfa har ju varit här igen, nu denna gång så stannade hon 5 dagar, inget speciellt hände, har ju redan berättat lite innan. Men glömde berätta om det som hände, se fotot på fjärilarna..... Jo Alfa var ute och röjde i min trädgård, och ibland så får jag hålla lite koll på henne, för hon är en jäävel på att slänga dit skit som skall ”göda” växterna där..

 

Jag är av den bestämda åsikten att min trädgård skall vara en fägnad för ögat och inte för ”näsan”, så kompost och gödsel betackar jag mig för. Men varje gång som jag vänder ryggen åt det hela, så ser jag på min nästa runda att där ligger ruttna löv och växtverk och gris-skit bland mina växter. Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLXIII, Thailand

 

 

Forts. från förra kapitlet.... Jag plockar bort eländet på studs, och visar henne att detta INTE skall förekomma i min trädgård. Yongyut blir uppbragd förstås, för ingen får ju säga till mama, hon har ju alltid rätt i alla lägen. Även i de lägen där hon fan inte har en susning verkar det som.

 

I alla fall, jag såg Alfa glida ut, och ta mig fan....smög hon eller??? Hon hukade sig när hon gick, ungefär som en indian som försökte smyga på en hjort i Michigan nånstans.... Jag smygtittade ut genom fönstret, och där smög hon fram till ett par buskar där utanför, och när hon var typ en halvmeter ifrån buskarna, så stannade hon upp och rätade på sig och började att tjöta sitt Laos-mål, och jääklar va munnen gick.

 

Efter ett kort tag så övergick det hela i flabb och Yongyut kom springande.... De bägge skrattade gott, och jag visste förstås varför.... se fotot så fattar ni.... Alfa hade sett 4st ytterligt färggranna fjärilar, och hon fick för sig att hon skulle smyga fram för att se vilka dessa var, alltså vilken sort det var!! När hon var halvmetern ifrån så såg hon ju till sin förfäran att fjärilarna var av papper.......

 

Det var jag som hade köpt dom 3 dagar tidigare och satt fast dom på buskarna i dekorativt syfte.... hehehehe där blev hon allt lurad Alfa-modern.... Men hon tog det på rätt sätt och skrattade gott åt det... Nästan lika gott som när löständerna fastnade i pannkakorna jag bjöd henne på för nåt år sedan....

 

Jag kom fram till byn som hade en jättedamm alldeles inpå knutarna. Och där ”odlade” de waterlily´s”, alltså näckrosor. Odlar är ju för mycket sagt. De låter dom växa i dammen och sedan så skördar de blommorna innan de slagit och, och sedan så skördar de även fröna som ju jag berättat om tidigare, som ju duger bra till TV-snacks...... men hon ser la ganska ”go” ut denna kvinna eller, hon är styvt 75 år ung....

 

Denna kvinna som tillhör den äldre generationen i familjen (typ mormor), skötte hela grejen med dammen, skörden och näckrosorna.. Pappan sedan i samma familj skötte dammen och dess fiskar. Där finns skitmycket fiskar däri, och stundtals så har denna familj lite småjobbigt med att mota undan andra thaiare som gärna vill komma dit och plocka upp den fisk som finns där..

 

Men de verkar i övrigt vara en lycklig familj måste jag säga alltifrån då dessa gamlingar som bor i rucklet där vid dammen via de som fortfarande avlar barnen ned till de äldsta barnen (18-19 år gamla till de yngsta 1,5 år gammal..... Det bor alltså en hel hög människor här, och skräpet och soporna ligger staplat på varannat så det ser rent hiskerligt ut.

 

I vårt land så hade Sociala myndigheterna antagligen kommit och kollat in läget och sedan agerat, men här så lever man på detta sättet, det finns inga myndigheter som tar ansvar för sin befolkning, så alla här är hänvisade till att ta hand om sig själva. De käkar fisken i dammen, och de säljer det som blir över ihop med bl.a. näckrosorna, sedan samlar de återvinningsgrejor som papper, kartong ocgh plast och metaller som de säljer till vissa stationer här i Chaiyaphum.

 

Tydligen så klarar de sig på detta, ett par av de manliga i familjen får också ibland dagsverken a´ 200 baht per dag. Så mat har de, men kläder och resten finns det nog dåligt med pengar till.... Men som sagt var, alltid leende och alltid hälsande glatt på mig när jag passerar med min hoj...

 

Idag söndag, en slapp jääkla dag som jag bara hatar. Jag får en grym ”Ågren” när jag INTE motionerar åtminstone lite grand. Men jag ville helt enkelt inte idag cykla eftersom det ju blev en hel del groggisar igår lördag kväll på Siam River till matchen Everton-Sunderland (1-1). Dock under dagen så träffade jag Ingemar i poolen och vi simmade omkring och tjötade under en dryg timme, skitkul faktiskt. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLXIV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Sedan kl. 17.30 så startade den rikiga matchen mellan Chaiyaphum-Yasothon, Denna ort ligger lite öster om Roi-et.....I alla fall det startade nästan i första anfallet, så ramlar bortalagets kille, och domaren dömer straff och den sätter dom. Sedan blir det inget mer, knappt nåt händer under hela matchen. Jag vågar nog säga utan att vara för himla taskig att Thailands DIV I, deras 2.a serie inte håller någon högre kvalite´...

 

Jag misstänker att svensk DIV IV, nog slår detta vi såg idag, och det vi såg förrförra lördagen.... Thailand gör som så att de släpper in en massa negrer ifrån olika afrikanska länder, betalar dom en slant, väldigt lite i ögonen på en proffs-fotbollsspelare... men tillräckligt för att attrahera folk av tvivelaktig kvalite ifrån länder som t.ex. Ghana.

 

Dessa spelare har ju svårt att föra sporten framåt tillräckligt i Thailand. Så landets egna fotbollsspelare får ingen större skjuts framåt i det avseendet faktiskt. Thailand är en 3:e klassens nation i fotboll, och kommer att förbli det så länge som de inte klarar av att organisera sitt fotbollsspelande och landet i övrigt för den delen också.....

 

Dock så hade vi trevligt när vi är där och tittar. Folk är skittrevliga och de är positiva och de tjuter som stuckna grisar vid minsta halvchans.... men jag kommer på mig själv hela tiden med att sitta och längta efter nåt gott att tugga på under matchen. Typ en halv special kokt med ketchup och senap....

 

Så jag bestämde och fick medhåll, att nästa gång, så köper vi thai´s korv utanför stadion, jag tar med mig korvbröd och jag lagar poatismos hemma och tar med ihop med senap och ketchup, och så har vi en underbar match. Och alla thai runt oss skall bli knäckta och sugna, och inse att Som Tam och Pla laa och annat krafs som de äter bara inte duger på en fotbollsmatch.....Och de kommer att höja sina armar upp emot skyn i stor klagan, och förbanna den dag då de blev födda till thai, och inte till falang ifrån det fantastiska landet i norr som kallas i folkmun här ”Suede´n.....

 

Onödigt vetande, har lagt märke till att thai som jobbar här, i alla fall i Chaiyaphum, är lite allergiska emot att vika papper snyggt och prydligt så, som vi i falangländerna gör. Nä, de har en hög med papper och buntar ihop dom och typ halvviker dom utan att det blir platt. Följden är att dessa papper är varken vikna eller raka, utan enbart knöliga och passar inte in i varken kuvert eller plastfickor, ganska korkat tycker jag som är en gammal beprövad kontorsråtta. Men thai finner det berömvärt och snyggt.

 

Ikväll måndag, så fick jag göra en återbekantskap med den maträtt som jag älskade så mycket när jag kom hit för 4 år sedan. Alltså griskött på pinnar som sedan grillas över öppen eld på marknaden. Till detta så har damen gjort en sås som inte är av denna värld, så god är den. Till detta ätes inlagd gurka (sockerlag-ättika) och också knåderiset som jag dock numera gör avkall på....

 

Men jösses va gott det var, jag satt där i säkert 20 minuter och tittade på granna damer som passerade, och käkade mina grisköttspinnar och mådde bara bra...Sedan mådde jag nog för himla bra, för det började att hårdblåsa och strax därefter kom regnet, så det blev en snabb hemfärd i vätan, och så var den utekvällen över.

 

Kan ni tänka Er, jag sitter här med min nyinköpta fotbollströja. Jag var ju på matchen igår Chaiyaphum-Yasothon och jag handlade på mig 2st tröjor, en till mig och en till Soda... Det var länge sedan som jag bar en fotbollströja faktiskt nu, i alla fall privat. Men modet här i Thailand föreskriver ju att man skall ha på sig fotbollströjor i alla sammanhang som finns.

 

Jag ser folk i fotbollströjor när de är: på begravning, dans, bröllop, förlovning, ute och handlar, på restaurant på kvällarna, och ja i alla sammanhang som finns. Det är ett ”hett” mode det här med fotbollströjorna.. Så nu har jag också köpt min första tröja sedan jag hemmavid i Sverige hade min ÖIS-tröja... Trodde faktiskt inte att det skulle bli aktuellt igen...

 

Men skitsamma, allt funkar härnere i Thailand, så jag hakar bara på. Gubbe är man i allas ögon hemma i Sverige ändå, så det skiter man i. Gubbe blir jag aldrig i Thailand, för det konceptet finns inte här riktigt på det sättet som vi har det hemma i Sverige, här är man en ”person” oavsett ålder..

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLXV, Thailand

 

 

Igår tisdag 20 mars 2012, så var det dags igen för mig och Yongyut att ta oss med buss till Khon Kaen och fixa med immigration för min del. Jag hade 2 saker att avhandla där, och sedan skulle vi träffa Bertil och Dawan också och fika och tjöta lite med dom.

 

Jag skulle dels då ”bekräfta min vistelse-adress ” i Thailand, vilket man då gör var 3.e månad, alla måste göra detta som lever i Thailand via ett VISA och ett uppehållstillstånd, vilket uppehållstillstånd det än månne vara!!! Det är kostnadsfritt i alla fall och DET är ju positivt. Allt gick bra med den grejen. Immigration här gillar ju, verkar det som, att jag har deras blankett i min dator, och så fyller jag i alla uppgifter inne i datorn och printar ut.

 

De har då himla lätt att läsa det jag skrivit, så lite pluspoäng får jag för den grejen. Jag ser ju ibland vilket besvär BÅDE immigration-personal och utlänningarna har när de kommer med sina hand-ifyllda blanketter och begär att thailändsk personal skall kunna läsa vissa gubbars kråkfötter. Det är ju skitsvårt för dom enär de har ju thailändska som huvudspråk och icke engelska....

 

Och sedan så köpte jag en s.k. ”Re Entry Permit”, vilket alltså är en stämpel i mitt pass, vilket då tillåter mig att lämna Thailand, och samtidigt ICKE mista mitt Retirement-uppehålls-tillstånd. Normalt sett om du lämnar Thailand utan att meddela Thailands Immigration, så mister du alla VISA och du mister alla uppehållstillstånd som du jobbat så hårt för tidigare.

 

De bara försvinner på direkten när du beträder thailändsk mark igen. Med detta Re Entry Permit så tillförsäkras man sig rätten att lämna landet utan då mista sitt uppehållstillstånd... Ja... naturligtvis kostar detta pengar... Thailand vill ju tjäna pengar på precis allting vi utlänningar gör stort som smått. I detta fall kostar stämpeln 1.000 baht.

 

Allting gick dock bra för mig. Man är ALLTID lika nervös att det skall skita sig, och man är spänd precis hela tiden. Trots att man både dubbel och trippelkollat alla dokument och kolla alla datum och kopior av allting och att foton finns med m.m. Min nervositet kommer ifrån Chian Kahn, detta ”Hell Hole” i Thailand. Jag var ju där uppe år 2, alltså 2009 för att förnya mitt Retirement-uppehållstillstånd. Personalen, eller skall jag säga en av immigration-gubbarna försökte ju att sabotera allting för mig när jag kom dit.

 

Den gubben bestämde sig för att han inte gillade mig i samma sekund som jag steg in på immigration i Chian Kahn. Sorgligt men så är det i bland i livet, vissa människor skulle bara inte få behålla sina jobb. Men trots att jag så gott som alltid blir behandlad korrekt och rätt av alla på immigration både före och efter den händelsen, så är jag livrädd att de skall obstruera mig, vet inte varför, men det känns bara så saatans olustigt att knata in där var 3.e månad.

 

Men, men allt gick bra som jag sade, och nu var det dags att sätta sig i den väntande ”Samlaw” som vi ju kom med till Immigration, han tog oss till Central Plaza, ett shopping center granne med Ram Hospital i Khon Kaen. Denna Samlaw tog vi ju vid busstationen när vi ankom till Khon Kaen, fick ett fast pris vilket inkluderade en ½-timmes väntande vid immigration och sedan vidare ner i centrum av Khon Kaen, och han ville ha 250 baht för detta.

 

Han gjorde en bra slant på denna körning i sitt sätt att se det. Och vi tyckte att det med svenska pengar och med svenska mått mätt var skittbilligt, tänk SEK: 65:- för en körning som var 8km + 9 km lång.... Vi var nöjda i alla fall. Vi gick in på shopping-mallen och fann Bertil och Dawan på studs. Vi tog oss snabbt som ett ormbett direkt till McDonalds.

 

Jag beställde det som jag drömt om i flera nätter nu det senaste, nämligen en ”trippel-cheese-burger. Och inget annat krafs, ingen Coca Cola, och ingen Pommes Frittes, bara min trippel, och den avnjöt jag utan att svara på tilltal, och inte möta andras ögonkast. Jag enbart fokuserade på att få i mig detta himmelrike på jorden så fort som möjligt. Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLXVI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Efter att vi suttit ihop och pratat ett par timmar där på Shopping-mallen med Bertil och Dawan,så skiljdes vi åt och vi stack till bussen. Vi kom iväg kl. 15.30 och ankom Chaiyaphum kl. 18.10 efter alltså 2 timmar och 40 minuter. Bussen den stannade lite varstans utefter vägen, där folk hade lust att hoppa av... Bra service för folk, men en jääkla lusig service, för tidtabellen den sket sig rejält precis som vanligt här i Thailand med allt som har med tid och avtal att göra...

 

På bussresan hem, så ringde Ingemar och ville bjuda tillbaka middag, och bad oss komma över när vi kom hem. Så fort hem, bytte kläder och tog med ett ”stift” plus coca cola till honom. Och secken middag han bjöd på. Han hade snott ihop fläsk-kotletter, kokt potatis och trattkantarellsås. Fläskkotletten fick han göra liksom ifrån början. Han köpte en grisbiff på Big C, han brynte den lite grand och sedan så kokade han den mör under en styv timmes tid, och sedan finstekte han slutligen köttet.

 

Trattkantarellerna hade han själv och hans fru Fa plockat i skogen runt Jönköping där de bor halva tiden på året. Och potatisen var hans första ”skörd” här i Thailand. Han gjorde precis det som jag nu inte gjort, men som jag kollade in förra året att man kunde göra, nämligen köpa vanlig potatis och låte den gro ”sticklingar”, och sedan ösa ner dom i marken.

 

Ingemar gjorde detta, det tog nästan 2 månader och sedan fick han runt 8-10 fina potatisar på varje sättpotatis... Han var hellycklig, vilket jag kan förstå. Hela denna middag smakade så bra, så 5 stjärnor ifrån någon Michelin-gubbe i Frankrike icke hade räckt till alls igår kväll. Ingemar toppade också denna middag med egenplockad lingonsylt, och till efterrätt så fick vi ett stort glass-glas med glass och egenplockad blåbärssylt.....

 

Sedan efter middagen så satte vi oss och skvallrade och tjötade lite grand under tiden 2st stora härliga Baccardi och cola var slank ner i halsen...... Vi dröp i säng jag och Yongyut efter en underbar dag i våra liv runt 22.30, och jag i alla fall somnade som en färdigstekt älgstek i Joukasjäärvi....

 

Tröttnade definitivt på att vara utan en go portabel liten platt kamera. Våran Samsung platta kamera fick ju plötsligt ränder rakt över fotot när jag tog foton. Fick reda på att det var något som kan ha hetat ”sensor” som var kass. Kostnad för en sådan är cirka 2.500-3.000 baht. En ny kamera kostar 3.800 baht. Valet var därför inte svårt.

 

Jag stack in till Tannin i Chaiyaphum och handlade på mig en ny Kodak som hette M552. jag fick leta länge efter modellnamnet, och fann det i pytteliten text uppe på kameran. Jag skulle egentligen ha köpt en likadan kamera som Ingemar köpte här i fredags en Kodak platt sak för 2.990 baht. Den verkade käck och fin när han plåtade och hade sig.

 

Jag höll i en likadan idag vid köpet, och den var fin, men jag såg snart varför den var lite billigare än de flesta andra. Den klarade bara att zooma styvt 3 ggr, medans min nyinköpta kamera klarar 5 gånger vid zoomning. Detta gjorde ju valet lätt för min del som ju brukar kravla omkring bland myror och ormar och zoomar och härjar.... Nu får vi se om kameran klarar av mina relativt små krav. Kvaliteten på fotona lär ju visa sig här i bloggen.....

 

Idag på min cykeltur, så träffade jag på det nog tråkigaste som jag stött på under mina 4 års cyklande härnere i Thailand. Jag såg i vägkanten en dödad Pytonorm. Inte nog med att det var en Pytonorm, för sådana har jag sett säkert 20-30st under dessa år ligga där trafikdödade utefter vägkanterna. Men detta var ett särdeles ståtligt exemplar, den var runt 2,5 meter lång och den var bra mycket tjockare än min arm.

Trots att jag inte är någon speciell ormälskare, så gör det ändå ont att se ett sådant magnifikt djurexemplar ligga där precis som om det vore rena rama skräpet. Jag vidhåller det jag alltid sagt, thaiarna har noll respekt för sitt djurliv, de behandlar djuren som bara fan själv skulle gjort. Det går igen i allting de gör. Det är väl inte så konstigt längre då att de har den inställning de har till sina hundar och också sina katter.

 

De skiter i dom och bara släpper ut dom. När det kommer till deras vilda djurliv, så ser de enbart mat, absolut inget annat än just mat. Och vill de inte äta det, så dödas djuret ända. En Pytonorm ute i det fria gör NOLL skada för oss människor. Egentligen gör de tvärtom, en hel del nytta. Dessa ormar käkar utav det vildliv som finns därute på risfälten och i dammarna.

 

Klart att de kapar en höna eller två om de kommer åt, men de är så skygga så det vållar verkligen ingen större skada. Där låg i alla fall denna grannt tecknade Pytonorm på styvt 2,5 meter, utslängd som en jättestor korv, och de bemödade sig inte ens att lägga ner den i diket utom synhåll för alla som passerade. Jag mår illa stundtals härnere över den stil och den respektlöshet som de infödda kör gentemot djuren, men skitsamma, jag kan ju ändå inget göra...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLXVII, Thailand

 

 

Fick ett jättekul mail ifrån min polare Rick Lussier borta i Ottawa idag. Länken till youtube är som följer:

 

http://www.youtube.com/embed/i9JP777fdH0

 

Det handlar om matematik, och egentligen är det kanske inte roligt utan det åskådliggör istället på ett fantastiskt enkelt sätt världens hela utveckling de senaste 200 åren. De är underbart hur bra det kan bli när den urtråkiga matematiken används på ett sådant här underbart pedagogiskt sätt.

 

Några mer värderingar på varför vissa länder ligger i toppen och vissa i botten orkar jag inte med här och nu, utan det får ni själva prata om hemmavid över groggbordet. Dock funderar jag i banor som, ”vilka kulturer är det som är intresserade EGENTLIGEN utav framåtskridande?”. Man ser flera av de länder som aldrig varit vidare utvecklat och troligtvis aldrig heller kommer att bli det.

 

Jag tänker då på de afrikanska länderna, där deras focus fortfarande efter 3 miljoners utveckling ligger på ”stammens välfärd”, och där andra stammar bara skall utrotas, och då pratar vi inom samma land. Så konceptet att ha ett land har ännu inte ens kommit till dessa länder. Man förstår ju då varför de ligger och kravlar i botten av människans utveckling.

 

Samma för många andra länder som ligger där halvvägs typ arabländer (flera av dom). Jag undrar hur långt de hade kommit om det inte varit att de funnit det svarta guldet i sin jord? Jag tror faktiskt att många av dom hade legat i nivå med många afrikanska länder.

 

Drog på mig något slags konstigt ryggskott (tror jag) igår morse (torsdag). Jag åkte ut med cykeln 2 timmar senare och försökte att ”cykla bort” eländet!! Jag kom ungefär 1 mil bort hemifrån, så kände jag att det börja att hugga rejält därbak och med min bakgrund med 2 diskbrocksoperationer och 3 diskar bortopererade, så vill man ju inte hamna i den typen av trubbel igen, jag lovar!!! Så jag återvände direkt hem...

 

Jag visste ju att jag inte kunde få diskbrock mellan de 3 kotorna igen i alla fall, men risken jag löper är ju att kotorna i avsaknad av en disk kan komma att ”falla” emot varandra, och därmed skapa smärtor och obehag av denna typ som jag just känner nu. Jag har ju motionerat som en galning i styvt 20 år nu med cykeln, så jag tror faktiskt inte att det handlar i mitt fall om att kotorna ”faller” för mig.

 

Utan detta ryggskotts-typ-onda tillstånd beror nog på ett för ”häftigt” leverne här hemma. Vill inte gärna säga mer........ Men kommer att lugna mig och leva precis som om jag vore 61 år nu i april.....Tråkigt javisst.. Men man får väl tänka på vad man håller på med. Båda mina tidigare operationer har ju kommit p.gr.a. exakt samma anledning som nu......fast då för 23 år sedan....

 

Utvecklingen med Dan och Gary? Ja ni vet de 2 gentlemennen som ju var i ”luven” på varandra efter det att Gary påstått att Dan skvallrat för en tredje gubbe (Mark) om att pengar bytt ägare när det gällde att anvisa en kvinna.... Dan menade på att det var Noi, kvinnan som Gary var gift med som gjorde detta.... Troligtvis så är detta sant. Men detta har nu utvecklats till en stygg tvekamp dom emellan. Det sista jag noterade var att Dan sände en kopia av sitt sista email till Gary.

 

Varför i heelvette jag skulle ha en kopia begriper jag bara inte.. Men det verkar nu som om bägge är sura på mig (?) och håller sig undan. Jag har gett fan i att kontakta Dan efter detta, och tycker att han gott kan ta kontakt med mig efter vad han har sagt. Så vi är väl inne på 3:e veckan nu.... hahaha!!

 

Såg Dan passera idag på gatan, jag vinkade och han gjorde inte en ansats att ens stanna bilen och prata. Den gubben är bara så jääkla stupid om han tror att jag tänker ränna efter honom. Jag har inte med hans fight med Gary och göra, så blanda inte in mig ditt amerikanska nöt!!! Ja så går det till i vilda västern.....hahaha!!!

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLXVIII, Thailand

 

 

Lördag idag, och chans på V75.... Förhoppningarna är stora men vinsterna är oerhört små. Ingemar tittade över på eftermiddagen med en Baccardi och en coca cola, och det blev en trivsam förkväll med honom. Vi drog ett par stavnaglar och sedan så delade vi på en rejäl bit lax. Ingemar stekte den och jag gjorde ris och Hollaindaise-sås till anrättningen.

 

Ingemar är en himla trivsam kille, så vi hade skitkul under ett par timmar. Bägge så lämnade vi in varsin rad på V75, och nu så skall det ”jobbas” in en rejäl vinst till oss. När vi satt där och spekulerade storleken på vinsten, så kom det sakta krypande ute på golvet på utsidan där jag satt, en Skorpion som var ganska liten, men ändå hoppade man till och man hoppade undan. Jag har ju ingen lust att bli stungen av en sådan otäck liten sak.

 

Vi ropade på Yongyut och hon smackade otåligt och förklarade att dels så kunde man bli lite halvkrasslig om man blev stungen på kroppen av denna lilla krabat, och dels så var det ”fel” färg på den. De svarta Skorpionerna käkar thai med glädje, men denna var brun, och var därför att liknas vid avskräde, så den dödade hon i ett nafs, Ingen pardon där inte....

 

Igår kväll efter det att Ingemar hade gått så meddelade då Yongyut att Namkaeng och Soda skulle komma först imorgon på söndagen. Yongyut sade jag, jag slår vad precis vad som helst på att det ändras också, de kommer inte alls med bussen imorgon. Vad menar du säger hon som vanligt?

 

Ja men Yongan!! Allting som thai bestämmer ändrar sig, och ni gör något helt annat en annan dag eller byter klockslag eller färdsätt eller vad som helst. Nu med barnen så var det sagt att de skulle komma upp på lördag hit till oss ifrån Bangkok. Sedan ändrade det sig till att de skulle komma på söndagen. Vi får se Yongan, vi får se. Något dyker säkert upp.

 

2 timmar senare berättar Yongyut för mig att barnen kommer att komma kl. 05.00 imorgon bitti, inte med bussen utan nu skulle de komma med bil. Mammans fästeman, Pots, skulle köra dom hit upp till Chaiyaphum. Jag frågade Yongyut om jag fick välja ”pris” för jag vann ju..... Hon förstod inte alls vad jag menade förstås.....

 

Jag fick problem med min gamla sketrygg nu i torsdags. Det högg till när jag bara gick runt härhemma, och jag fick ett läge på ryggen som kändes som ryggskott. Jag har ju ”ta i trä” inte haft några problem alltsedan 1989 med ryggen, utan den har skött sig bra så länge som jag skött om ryggen, och avhållit mig ifrån att lyfta tungt och idrotta och sådana dumma saker.

 

Nu small det till i alla fall, och jag kunde knappt sitta ner plötsligt. Dock hittills så har jag inte haft ischias överhuvudtaget, och kan jag slippa den skiten så får man vara lycklig. Jag försökte redan på torsdagen att cykla bort smärtan som sagt var, men när jag kommit 1 mil ifrån hemmet, så högg det till ännu en gång, och jag vände på stört hemåt igen. Efter i torsdags så har jag inte cyklat ända tills idag, då jag körde ut och hojjade runt i 1 timme styvt i sakta mak.

 

Det kändes skitbra hela tiden, så jag var lycklig som ett barn. Har man haft gruvsamma smärtor under 13 långa år, så är man tacksam för varje dag som går utan attt ryggen pajjar på en..... Jag hoppas nu i alla fall efter dagens cykeltur att jag är på rätt väg, och imorgon startar jag upp mina rundor igen, fast jag kommer nog att köra lösigare och lite mindre till att börja med, i alla fall fram tills det känns normalt igen...

 

Igår så dök plötsligt Alfa upp här över min horisint igen. Yongyut var direkt på mig om att hon ville att mamma skulle stanna några dagar igen och sova med oss. Jag försöker förtvivlat vareviga gång detta händer att försöka att förklara för Yongyut att hennes mamma bor inte här, hon bor nere hos Yongyuts äldsta syster, och hon har det bäst där.

 

Yonguyut hon vill ju så gärna ha mamman här, antagligen helst boendes här. Med risk för att låta jääkligt hemsk och egoistisk, så vill jag absolut icke ha henne boendes här, aldrig i detta livet. Jag tänker INTE avsluta mitt liv med att ta hand om en människa som inte är mycket äldre än mig själv. Jag ser detta som en thailändsk tradition, och därför skall också thai ta hand om det jobbet.

 

Just i detta fallet så kraschar jag och Yongyuts kultur fullständigt samman. Jag tycker att jag har gett med mig på så många andra saker, och det har känts helt OK, men i detta fallet, så viker jag inte en tum, aldrig att jag viker mig. Att detta skall bli ett ”äldreboende”, nä fy för saatan vad värdelöst. Jag tror att en sådan sak definitivt riskerar hela vårt äktenskap. Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLXIX, Thailand

 

 

Forts. från förra kapitlet.... I alla fall Alfa-modern kom hit och Yongyut berättade att mamman hade ”ont i sidan av magen”. Yongyut visade på den sida där blindtarmen INTE sitter. Och att hon skulle ta mamman idag till läkaren på Allmänna sjukhuset här. Alltså den där ”slakteri-butiken” som alla thai åker till för behandling. Samma sjukhus där det sitter i stort sett 100:tals patienter tålmodigt väntandes alltmedans läkaren ifråga INTE är där, utan han är och tar hand om sin egna klinik inne i stan.

 

Sedan när läkaren kommer tillbaka, så kör han ett sådant race med sina patienter så det är rent fantastiskt. Jag har ju varit där 2 ggr, och jag överdriver inte om jag säger att läkaren har en patient i snitt maximalt 3 minuter, och ofta går det ännu snabbare. Inga problem, han behandlar ju bara symptomen och letar inte nämvärt efter orsakerna till sjukdomen... Lättare så, eller hur??

 

Alfa-modern kom slutligen sent på eftermiddagen efter 8 timmars väntande cirka fram till läkaren. Alfa förklarade att hon hade ont i sidan av magen, och att hon hade lite feber..... Läkaren skriver nu ut till henne en salva som närmast kan liknas vid en ”massage-salva” som tydligen skall göra underverk. När hon och Yongyut kom hem och berättade detta, så blev jag enbart förbannad.

 

Jag sade till Yongyut nåt oerhört tydligen.... Jag sade till henne att gå tillbaka till sjukhus imorgon igen. Men gå inte till det allmänna... ta ut pengar ifrån ditt sparkonto, gå till privatsjukhuset RAM HOSPITAL, och betala 2.000 baht (SEK.400:-)

Och låt hennes mamma bli ordentligt undersökt. Det kan ju vara precis vad som helst fel inne i hennes mage.

 

Vara 69 år som hon är, och ha levt ett helt liv bland all den mat hon ätit här, stark mat som ända in i heelvete, äta alla dessa djur som finns ute på risfälten, ha ätit massa rått kött, ha suttit i nästan hela sitt liv rund en levande eld inne i hyddan och lagat mat och umgåtts. Det är ju som gjort för att dra på sig den cancer som är så oerhört spridd här i Thailand...

 

Så Yongyut ta din morsa till sjukhuset, så de kan upptäcka om det är nåt allvarligt i tid, och kanske kan åtgärda det... Det gäller i detta läget att UPPTÄCKA vari felet består, för sedan så kan hon ju ta sin journal och gå tillbaka till allmänna sjukhuset och bli behandlad där, och gratis till på köpet...... Mina farhågor i detta fall är ju att den där hemska cancern hela tiden ligger på lur för thaiarna som för oss väster-länningar också förstås.

 

Jag hör härnere så himla ofta, att fastern har ”ont i magen” och sedan 2 veckor senare ligger hon på sjukhuset, och efter ytterligare 3 veckor så har hon tynat bort och dött. Händelseförloppet härnere i Thailand är oerhört snabbt, alltså oerhört mycket snabbare än hemma, där vi i alla fall försöker hålla folk vid liv med de resurser som vi har att tillgå, men härnere...??? Ja vi får se imorgon hur det går.. jag rapporterar vidare i ämnet!!!

 

Så imorse kom arbetsgänget över här till oss och startade upp med att reparera huset och dess grova fel som har uppdagats. Alla husen som har byggts här i området har byggts med ”thailändsk standard”, och det är rent ut sagt bedrövligt att se hur dessa människor som inte har en tillstymmelse till utbildning håller på och bygger hus, de drar elledningar utan att ha kunskapen av el. De drar vatten utan att ha den nödvändiga kunskapen om rörmakeri, och de målar på ytor på husen utan att ha en endaste aning om vad de håller på med egentligen.

 

Nu har klagomålen kommit in ifrån SAMTLIGA 12 hus på gatan som de byggt här, och klagomålen är desamma överallt, inte bara hos oss. Taken spricker, dörrkarmar sitter lösa, och då spricker putsen/spacklet/färgen och faller till marken. Vatten-läckor i badrum och kök och målningen av huset BÅDE inomhus och utomhus är av sådan undermålig kvalite´så det är rent skrämmande. Man tar en vanlig färg och målar direkt på cementväggen, och man målar endast en gång. Färgen började spricka och flagna naturligtvis redan under det första året...... Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLXX (1.070), Thailand

 

Forts. från förra kapitlet..... Nu kom i alla fall ”gubbarna” hit, ditkommenderade utav de ansvariga för våra husbyggen. Och det var ju för väl att de tog ansvar för sitt bedrövliga byggande. Så nu tar vi, förutom att vi får reparerat allting som var paj, också chansen att fixa till lite saker som har irriterat oss länge nu. Vi har 1 pisse-”binge” på varsin toalett (se foto) som passar bäst på Seven-Eleven-toaletter här i Thailand, de ser rent ut sagt för jääkliga ut hemma i ett ”hem.

 

Vidare så tar vi bort badkaret uppe på ovan-toaletten där ”flickorna” i familjen duschar och gör sin toalett. Jag ville ta bort den direkt när vi flyttade in, men det ville inte Yongyut, så då fick det bli så. Nu så sade hon till mig igår att hon vill ta bort den för badkaret är ivägen när man duschar.

 

Anledningen till att jag ville ta bort det är helt enkelt att, trots att jag egentligen är en badkarsgubbe, och har alltid varit det, att det inte finns en chans i heelvete att jag lägger mig i det badkaret med thais äckliga vatten och badar... aldrig.... alla dessa bakterier som tar sig in i mun, näsa, ögon och analöppning. Usch hellre duschar jag resten av mitt liv.

 

Yongyut kom nu till insikt efter att ha klivit in och ut ur det badkaret varje gång som hon vill duscha (2 ggr per dag), det är både opraktiskt och när det är blött ganska lätt att man glider och ramlar och slår sig.... Så bort med eländet. Yongyut var dock noga med att vi inte skulle slänga bort det. Badkaret ville hon som sagt var ha i vår lilla, men ack så söta trädgård. Jag sade dock TVÄR-NEJ, trots att hon tyckte att jag tog bort hennes ”dream”.

 

Yongan kör ju alltid med den grejen att jag sabbar hennes drömmar så fort som jag står på mig och vill något annat. Jag sade till Yongan, att om hennes dröm var att ha ett badkar uppställt i vår trådgård, så var det HENNES dröm , men definitivt inte min dröm. Min dröm vad det gäller trädgården är att ha snygga buskar och blommor där, och att det skall vara rent och snyggt där. Jag vill absolut inte ha något sketet badkar stående därute....

 

Sedan har de redan tagit bort taket i nedre toaletten där blötan och rötan är påtaglig. Vårt sovrum med takskadan tar de väl sist antar jag... vi får la se..... Nu talade Yongyut just med säljaren av huset som ju vi har kontrakt med. Och kommer in till mig med med ett chockbesked... Ägaren ville att vi skulle slutbetala huset inom 5 år, för det har vi kontrakt på, påstod hon.

 

Jag flög upp ifrån stolen och sade till Yongyut – ”jäävla skitprat”, vi har ett kontrakt där det inget sägs alls om slutbetalningsdatum. Jag fiskade fram kontraktet ifråga, vilket för övrigt Dan (Mr Amerika) hade hjälpt oss att få fram, och där stod absolut ingenting om några sketna 5 år.... jag tar nu kontraktet ner på stan och får det översatt till thailändska utifall det blir problem i framtiden, jag litar ju inte ett skit på thailändare skall ni veta.

 

Kan de köra över en annan thai som de anser ligger ”under” dom i deras klassystem, så gör de det utan någon som helst samvetsbetänkligheter. Men mig falangen blir det inget av med. Jag satte Yongyut ner nu en gång för alla, och nu la jag ALLA korten på bordet med vårt hus och hem, och sade till henne att jag inte alls längre är intresserad av att kämpa ihjäl mig mina sista år med att slutbetala ett hus när vi två inte ens var på samma sida i samma bok vad det gäller vår målsättning.

 

Vi delade inte, som hon brukar säga samma ”dream”, och det Yongan är för jävvligt.... Jag vill att om detta skall funka så får vi slopa alla våra egna små sidodrömmar och enas om att huset och dess slutbetalning är en gemensam dröm, annars skiter jag i det.... Yongyut var ovanligt lätt att prata med denna morgon, om det nu berodde på att jag var ganska intensiv, det vet jag inte, men vi enades lätt som en plätt om att vår gemensamma dröm är slutbetalandet av vårt hus.

 

Jag kollade, och visade Yongyut att med 7% ränta (vi har 6,5% ränta – har dock ingen mortage-calculator som räknar annat än helprocent – nån som vet var jag kan finna en sådan??) så kommer vi att betala varje månad: 7 ytterligare år = 28.700 baht och på 10 ytterligare år så kommer vi att betala 22.100 baht per månad.

 

Saken är den nämligen, att vissa månader så kommer vi kanske att dubbla inbetalningarna, medans andra månader så får vi nöja oss med att pröjsa in på huset 22.100 baht som då blir minimum...... Jag tror nog att detta skall funka bra för oss, och ser fram emot både travvinster och andra inkomster, så man kan speeda upp detta med slutbetalningen av huset......

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLXXI, Thailand

 

 

Varit runt som vanligt ibland och kollat på lite priser på bl.a. TV. Hemmavid i Sverige, så har jag förstått att priserna går konstant ned hela tiden på TV:apparater, och här ligger de mer stilla, även om jag sett flera exempel på väldigt låga priser. Men oftast handlar det om rena rama konkurrensutbuds-kampanjer och det återgår snart till ordinarie priser igen. Rent generellt i alla fall så är TV billigare hemma i Sverige när det gäller de ”vanliga” storlekarna upp t.om. 32”. Större än det så är det fortfarande mycket billigare här i Thailand.

 

Men det är alltid intressant att se hur vår värld förändras ifrån nästan dag till dag, och med det, så menas mest att vår värld blir ”mindre och mindre” från dag till dag. Och det innebär då att det inte alltid är givet att en TV i Sverige skall vara dyrare än 1 TV i Thailand. Förr har ju avståndet gjort att priset har förändrats p.gr.a. frakter. Men idag så kostar det i stort sett samma att transportera en container med, låt säga, TV:apparater ifrån Kina till Thailand som till Göteborg. Så i en föränderlig värld så blir priserna ofta instabilare och mer olika.

 

Kunde inte låta bli att låta Er få ta del av hur grannt det blommar nu både bland Funfa som de gula blommorna som för min blandfunfa som jag ju har så stora förhoppningar på alltsedan jag fick små skott av Yongyuts farsa...... Se och njut om ni nu gillar det.....

 

Nu när Alfa-modern var här igen i 2 dagar, så åkte alla jäkla redskap fram i köket, och maträtterna växte till en ansenlig hög på bordet. Det förvånar mig storligen vareviga gång som den tanten kommer hit, så skall det käkas precis som om det handlar om en jääkla kunglighet. Visst skall Alfa få käka gott, riktigt gott, inget fel i det alls...

 

Men jag tycker faktiskt med förlov sagt, att om man levt ett fruktansvärt enkelt liv under hela sitt liv som Alfa och Yongyuts pappa gjort, så skall man ju inte leva i dessa matorgier. Där man käkar precis som om domedagen infaller imorgon. Det handlar ju inte om några stora pengar om man jämför med dagens rätt på vilken restaurant som helst i Sverige (runt SEK: 70:-).

 

Men det heter ju alltid att det kostar ”bara” 20 baht för just den påsen med något vad som helst... Men plockar man alla påsarna och alla maträtterna på bordet, så käkas det här i Thailand på ett sätt som ingen av dom egentligen har råd med. Och det kan i vissa stunder kännas jobbigt tycker jag. På fotot ser ni skalbaggar 2st olika sort... bara där snackar vi 40 baht....

 

Lägg då till 3-4st olika påsar med olika sallad-sorter så har ni där 80 baht. Lägg till bläckfisken, räkorna, den obligatoriska fisken, så kommer det upp i ytterligare runt kanske 250 baht. Nu äts det ju inte så vareviga gång, och maten räcker ju stundtals till ytterligare en omgång runt bordet en annan gång typ dagen efter. Men räknar man hur mycket i pengar som var och en käkar, så är jag övertygad om att det drar iväg rejält. Kan säga att folk som hamnar i det där TV-programmet hemma som heter ”Lyxfällan” får ju sig en budget tilldelad, och den budgeten är betydligt lägre än den jag har här i ”lågprislandet” Thailand....

 

Så nåt könstigt är det verkar det som.... men det är lika bra att se glad ut, och inte strida alla strider som finns i denna värld. Jag kan ju inte förändra människor som hela sitt liv har levt på ett visst sätt och som prioriterar maten mer än familjen och sina vänner. Jag ser thaiarna som bär omkring på sina små miniplastpåsar med antingen frukosten, lunchen eller middagen i. Man kan ju för fan tro att de bär på katekesen ju, så aktsamma är de om sope.. sorry matpåsen de bär på....

 

 

Var hemma hos Ingemar och fick se hans nya bord och bänk för hans trädgård. Han har varit ute bland risfälten och handlat upp sig hos en ”träbonne” lite ädelträ (lagligt ädelträ). Och sedan har han anställt en snickare som skall framställa/tillverka bord och bänk ifrån det trästycke/trästycken som han inhandlat... priset ute i affär för detta bord och bänk är totalt 20.000 baht härnere (SEK: 4.500:-). Ingemar köpte in trämaterialet totalt för 3.000 baht och snickaren ville ha 1.500 baht, vilket då gör det hela 15.500 baht (SEK: 3.400:-) billigare på detta sätt, fantastiskt va......

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLXXII, Thailand

Foton av högtalarna 27 mars plus andra

 

Här kommer det ett par foton av de enorma högtalare som nu templet har monterat upp, och som tydligen skall vara ersättning för att de små högtalare som finns uppmonterade lite varstans i Thailands alla byar. Dessa enorma högtalare kom över min horisont häromdagen när jag kl. 05.20 vaknade med ett ryck av att det spelades enormt högt på trummor och på basgitarr..... Ljudet var genomträngande och enormt högt.

 

Jag trodde först att de hade av misstag höjt volymen på de vanliga högtalarna, men jag blev nyfiken, och trots att jag var helt yrvaken, så tog jag på mig T-shirt, shorts och badtofflor och cyklade iväg nerför min gata. När jag kom till slutet på gatan så märkte jag att ljudet inte alls kom därifrån det vanliga stället. Nej det kom bortifrån s.a.s. alltså riktning byn Nong Nasaeng som ligger en styv kilometer hemifrån mig.

 

Jag cyklade mot ljudet och jag visste ju faktiskt inte varifrån ljudet kom, utan fick lyssna mig fram. Men det var skitsvårt eftersom det höga ljudet fanns överallt. Till slut så kom jag fram till ”huvudtemplet” i Nong Nasaeng, och där fick jag se upp i skyn den nya stålställningen med de nya enorma högtalarna. Kapaciteten på dessa var överväldigande och höjden var enormt högt upp och det gjorde att ljudet ju inte hindrades av massa hinder typ hus, träd och annat skräp.

 

Detta ljud gick åtskilliga kilometer åt alla håll, och det måste ha varit monsternöjda munkar som satt därinne i templet och fick plåga sina undersåtar å det allra grövsta. Mindre nöjda måste ju i all ärlighet folk vara som bodde alldeles intill templet. Herrejösses vilken volym, det måste vara enormt stressande att ha detta oljud inpå knutarna som dessa närboende thai har. Men ingen klagar ju här i Thailand och denna grej bara fortsätter hela tiden. Ja de får skylla sig själva thai enär de är ena riktiga fegisar utan någon stake överhuvudtaget....

 

Jag var ute och cyklade igår 27 mars runt vår nygjorda reservoar här i byn. Jag har ju berättat tidigare om hur de har gjort och byggt och tagit bort den underbara natur som omgärdade denna enorma damm, all växtlighet åkte åt heelvete, och sedan så schaktade de bort MÄNGDER av lera och slam och ja allting. Kvar blev denna sterila enorma damm, som nu då kommer att försöka att ”ta sig” och det kommer nog snabbt att komma växligthet tillbaka igen, men det kommer nog att ta 10 år innan det kommer att finnas ordentligt med hyggliga träd där.

 

Idag såg jag en man i kanot som varit ute på fisketur. Helt förunderligt. Det fanns inte en vattendroppe i denna damm när de grävde ut den, och nu finns där tydligen en fiskstam där redan.... jag tog chansen att riktigt pröva min nya kamera och den zoom-funktion som finns där. Jag zoomade in mannen i kanoten långt långt därute och jag zoomade in näckrosen som var säkert 50 meter bort... Enormt vad kameror kan göra idag så säg!!! Kolla även bilderna på de enorma flockar med fåglar som jag upptäckte till min stora förvåning.

 

Jag cyklade och sökte nya vägar som jag inte cyklat på förr och hittade en stig som jag normalt sätt inte borde ha prövat (se bilden). Trots att jag stampade och hade mig varenda steg för att skrämma bort de ormar som fanns där, så var jag ändå sketnervös som ni fattar va? Det gick dock bra, jag gick sakta och klampade som sagt var. Efter styvt 200 meter så kom jag ut från denna äckliga stig.

 

Jag kom fram till en damm som låg där vid sidan av denna stig, och fick till min förvåning se en thaiman som sakta smög sig på sitt fångstställe därute i dammen. Han fick med sig 2st jättefina fiskar, och var helnöjd när han försvann upp ur dammen på andra sidan där jag stod... Lite längre fram så passerade jag ett ”nybygge”, där stod ett ”hus” som jag inte sett förut och det visar ju på att thai kan bygga precis var de vill verkar det som....ingen verkar bli arga på dom i alla fall.

 

Min cykeltur avslutades med att jag passerade den kinesiska kyrkogården, deras gravstenar ser tydligen ut på detta sätt. Gud va kul att kunna zooma in såpass mycket i alla fall. Den sista bilden ni ser är av pissoargrejen som vi ju haft på bägge toaletterna i huset. Jag har ju klagat på att de varit snea och skyllt på rörmakaren. Men i avsaknad av en riktigt rörmakare, sånt finns ju inte härnere, så måste jag säga att det nog är pissegrejsmontören i detta fall som var helt värdelös. Jag kan se att kranen däruppe och röret därnere ligger i lod när jag kollade nu.

 

Men trots detta så lyckades ”montören” INTE klara att montera ditt pissemojjen rakt och ordentligt, samma sak ävenledes på toan däruppe!! Nu tar vi dock bort dessa 2 pissemojjor och vi tar bort det eländiga badkaret som sagt var, och nu skall det bli fint på bägge toaletterna..... Vi har även börjat att komplettera med att kakla i köket på ett bra sätt.

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MLXXIII, Thailand

 

Idag torsdag 29 mars 2012, så bestämde vi, jag och Ingemar, att vi skulle göra rotmos och fläsklägg. Vi åkte till Big C och handlade på oss potatis, morötter samt fläsklägg. Vi kollade sedan in på internet hur man tillagade detta. Jag hade ju kålrötter som Kevin (Mr Missouri) hade gett mig. Eller rättare sagt jag hade förra året gett honom kålrotsfrön eftersom det inte funkade att gro här i min skuggrika trädgård.

 

Kevin hade då sått på 2 ställen inne på sin tomt. Dels utefter muren på tomten, men det verkade som om det var alldeles för skuggigt där och allting bara dog. Men de frön som han satte i sitt grönsaksland ute i värsta solskenet, där funkade det bra, och allting tog sig och det blev präktiga och stora kålrötter. När vi hade kokat allting och blandade ihop det hela, så märkte vi strax att kålrötterna hade en väldigt bitter eftersmak.

 

Vi försökte med mjölk, med socker och till sist med senap i rotmoset för att få bort det bittra. Men ingenting hjälpte.... är det någon av Er läsare som vet vad som var fel. Om jag själv får spekulera så kanske kålrötterna var för omogna?? Men jag vet icke, de var stora och de var granna, så de borde vara mogna... som sagt var, vet ni så slå larm omedelbart... mycket irriterande detta.... Vi åt i alla fall upp allting och i stort sett var det gott, för vi längtade verkligen efter rotmos och fläsklägg.

 

Att vi sedan klämde 2 gin och Tonic var innan maten, öl till maten och 1 gin och Tonic och 1 baccardi-cola efter maten, gjorde INTE maten sämre, jag lovar... Nu sitter jag här och har ett litet heelvete med felstavningar, med missade bokstäver och fel uppbyggda meningar.... Allt tack vare alkoholen, varför skall allting vara så svårt.

 

Men en sak kom jag och Ingemar fram till när vi satt och efterpratade efter maten. Vi är väldigt lyckligt lottade människor, som kan bo härnere och bara låta livet ha sin gång. De flesta problem är försvunna och stannar hemma i Sverige, och det är en stor lisa för själen att få bo härnere bland detta lyckliga, sävliga och festvilliga folk. Man själv tappar liksom bort alla problem, all stress och alla ”måsten” när man bor här.

 

OK i början så känns det tomt, och man undrar över vad man håller på med. Men den känslan kan väl närmast liknas vid avsaknaden av en utdragen tand. Man saknar den i början trots att den gjorde ont mest hela tiden, men efter ett tag när man vant sig att tugga maten på andra sidan inne i mun, så är man fullständigt till freds över att tanden är borta och utdragen..... hajar ni??? Tycker själv att det var en väldigt bra liknelse....

 

1972 så stövlade jag in på Bengan´s skivaffär på Stigbergstorget i Göteborg. Bengan´s som låg där på Karl Johansgatan var en instutition redan i sitt livs dagar. Och ALLA visste var den låg, och att det var DÄR som man hittade alla de nya skivorna EP och LP-skivorna i Göteborg. Det var en av de gånger 1972 som jag gick in där som jag första gången ”hittade” en artist som sedan var en av mina favoriter under hela mitt liv, nämligen Harry Nilsson.

 

Då var han fullständigt okänd utav de människor som jag hade runt mig i alla fall, och han förblev okänd utav dessa under hela tiden. Han blev aldrig annat än killen som skrev en massa goa låtar som jag bara älskade, och han var killen som skrev den bästa låten i mitt liv. Utan konkurrens så var ”Everybody´s talking” den absolut bästa låten, och den var också ledmotiv i filmen Midnight Cowboy, en älskad och legendarisk film på 1970:talet... En annan låt som också alltid följt mig genom åren var ”Without you”. Harry Nilsson sjöng ju denna och gjorde den känd över min och alla andras horisont just 1971-73.

 

Nu dök Harry Nilsson´s namn upp igen igår på datan när jag kollade på det sista avsnittet av American idol. En av deltagarna sjöng där just denna Without you, och han sjöng låten med ett jäävla knixande och trixande med röster och han wailade sönder hela skiten rejält. För min del så ”försvann” låten hela tiden ut i en massa ovidkommande toner som INTE berörde eller ens nådde fram till min själ. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

Ps. Jag vill gärna lämna ett litet ps här och nu. Jag fick ett tips av en polare angående kålrötterna, och det var att ofta när man inte skalar dom ordentligt och tar bort rejält med skal, så kan man lätt få med eftersmaken typ mesk eller bitter. Och det förstör ofta hela maträtten... Så jag tror nog att det var skälet. Ingemar som hade skalat höll med om det, och sade att han nog inte varit så himla noga kanske.... Så det mysteriet är nu löst får vi hoppas......

 

 

 

Chaiyaphum MLXXIV, Thailand

 

Forts, från förra kapitlet.... Det var vedervärdigt att höra denna föreställning faktiskt. Deltagaren Joshua förvandlade en gammal kanonlåt till en medioker historia av typ R&B-karaktär, och man kände bara....absolut ingenting... När killen Joshua hade sjöngt färdigt, så stod juryn upp och applådera viltsint, och publiken nappade naturligtvis på detta, och skrek som galningar. Jag satt där och fattade absolut ingenting...

 

Sedan tog Randy Jackson (en av jurygubbsen) och presenterade låten som Without you..... en av Maria Carey´s absoluta monsterhitar för. Och låten sa han, var skriven av Harry Nilsson. Detta är just en av de saker som jag reagerar på ifrån skiv-industrins sida. Deras minne består enbart av ett kortminne (närminne) och allt som var igår glöms helt sonika bort. Det är bara den absolut närmaste historien som är värd att behållas. Och detta gäller då naturligtvis per automatik alla vanliga människor då också. Människan av av sin natur ”följa Johntyper” vilket visar sig i alla olika sammanhang. Liten egen vilja att göra nåt eget men i stället livrädda att stå ut utanför ”gruppen...

 

Denne killen Randy Jackson borde veta, som en av de äldre i juryn, eller borde ha tagit reda på, att Maria Carey enbart gjorde en cover av Without you, och att denna låt var världskänd genom Harry Nilssons förtjänst. ALLA i absolut hela världen har hört, och hade hört Without you Med Harry Nilsson. Men problemet var att denne Harry Nilsson var en väldigt abskyr person. Han nästan hatade publiciteten, och höll sig undan. Han fick därför då också betala det ultimata priset för det, och det var att nästan ingen kände till hans namn. ALLA har hört hans låtar, men ingen vet vem Harry Nilsson är..

 

Without you var en ren monsterhit på 1970:talet med Harry Nilsson,och det var han som banade väg för Maria Carey att sjönga en cover på denna låt.... Och sedan, läs detta.... Så skriver Maria Carey till American idol, och de läser upp mailet, där hon tackar deltagaren Joshua för att han gjort ”hennes” låt den äran och därtill mycket bra... Secken going. Indirekt så tackar hon American idol i egenskap av kompositör, vilket hon alltså INTE är.

 

Nu sitter de och tar credit för en låt som de enbart har sjungit in en cover på, inte skrivit,och inte ens varit först med att göra känd. Ja sned och vriden är vår värld och folk är fräcka som fan...Sedan så reagerade jag på nästa rena faktafel av denne Randy Jackson. Det var icke Harry Nilsson som skrev denna låt. Nilsson sjöng i stort sett enbart bara sitt egna material.

 

Men i detta speciefika fall, så tog han en då gammal låt ifrån ett band som hette Bad Finger eller nåt sånt, och spelade in låten för att han var så förtjust i den....Och resten blev sedan historia.Tog fram här och nu ifrån Youtube länken till den gamla låten där lyssna och lär:

 

<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/PyBS _1vGwpU" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

 

Så Harry Nilsson skrev icke Without you faktiskt. Nu försöker vi att återgå till Thailand och människors öden här....

 

Yongyut har nu en tid, egentligen alltsedan som det började skita sig emellan mig och Dan (Mr America), försökt att förmå mig att ÅTERIGEN knata över precis som vanligt och börja prata med Dan igen. Det är ju helt rätt det hon gör, jag fattar det. Vi är ju inga ungdomar längre, och man skall väl vara rädd om de som man umgås med. Men jag hara så jääkla svårt med det jag fick reda på att han sade om mig.

 

Det var ju egentligen 2 saker han sade till Gary (Mr Wales). Dels så påstod han att jag brukade åka ner till syndens nästa typ Jomtien (Pattaya) 2 ggr per år, inte för att uppleva havet med min familj utan jag ville gärna ha mig ett nummer därnere med andra kvinnor. Yongyut sitter alltså och lyssnar till det här.

 

Och sedan så berättar han tydligen för Gary att han minsann inte behöver min vänskap lika mycket som jag är i behov av hans vänskap. Jag har aldrig tänkt på vänskap på det sättet. Alltså att det är en typ av konkurrens eller tävling. Att säga en sådan stupid sak om mig när killen är oformligt fet och överviktig och orörlig. Där killen har i stort sett bara några få kontakter som han träffar någon gång. Han vet ju mycket väl hur många polare jag har, och i vilket behov jag är att ha en vän som är ganska illojal... Något sådan behöver man faktiskt inte. Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak