Maj

 

 

 

Thailand - ur min synvinkel

 

GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

 

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast.

Välkomna med Era förfrågningar,

 

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig:

 

http://www.maipenrai.se/forum/t/20349-min-transport-hur-det-fungerar-praktiskt/

Eller

http://thai-mc.com/forum/index.php?topic=7.msg4273#new

 

Eller direkt här på hemsidan, se vänster-kolumnen!

 

 

För de av Er som vill ha mailavisering varje gång som jag lägger in ett inlägg här på hemsidan, så ber jag Er att anmäla Er genom att maila till mig på:

chaiyaphum@glegolo.com

Vill ni komma i kontakt med mig så maila ävenledes!!

 

=============================================

 

 

 

Chaiyaphum MC (1.100), Thailand

Foto av Man Pau thaipotatisen...+ man gräver i leran

 

Idag 2 maj onsdag 2012, och klockan är nu 09.15 och temperaturen står och darrar på de vanliga grymma 43-44 graderna, och hur varmt blir det då inte lite längre fram på dagen. Frågan är väl bara om jag den stentuffe vikingen, eller däcken på cykeln pajjar först... Men det gäller väl för mig att hålla igång så kroppen jobbar lugnt och städat i ugnsvärmen, så skall det nog bli bra med den saken.

 

Ja så var internetet som bortblåst igen. Jag har ju slutat att skriva om det i stort sett på bloggen för det händer så relativt ofta. Nu sitter jag igen här på morgonen och internetet sade adjö för 2 timmar sedan redan. Normalt sett, så kommer jag att be Yongyut att ringa ett lite speciellt telefonnummer, som vi har till en gubbe som sitter vid en dator på T o T.

 

Yongyut säger – ”vi inte har internet”, han klickar på sin dator, och sedan frågar han oss... – ” NU då?”..... jag brukar i allmänhet svara då – ”Yes everything OK, thank you...” Det verkar helt enkelt som om detta företag, ja ALLA internet-företag i Thailand inte har ”kräm” tillräcklig för alla sina kunder. Företagen skaffar kunder i mängd, men har inte resurser att ge alla samtidigt internet-anslutning. Jag misstänker att de bygger upp hela grejen på att det ALLTID skall finnas kunder som icke har internet...

 

Företaget får betalt, men behöver icke leverera... Jag var ju utan internet 2 hela veckor förra året. Jag fick ingen ersättning, jag fick inte ens ett erkännande trots att jag lämnade in ett brev till dom, så svarade dom icke inte på det, sket i det bara.. Så att bli utan internet då och då under kanske 2 timmar,, Det är ju ganska bra pengar att tjäna på det för internet-företagen.

 

Var nu ute idag, fortfarande 2 maj 2012, och som jag sade tidigare värmen var grym idag igen. Jg startade kl. 11.30 och kom hem kl. 14.30 och det blev den sketlånga turen via Baan Khwaoo vidare ner till ”krysset” där man kör in till Lars och Bpoo, och sedan en vänstersväng därifrån hela vägen hem. Jag erkänner utan omsvep att jag är 61 år ung, och jag erkänner utan omsvep att det var jäävligt jobbigt.

 

Men inte en endaste gång under cykelturen, så kändes min kropp ”konstig”, så som jag rapporterat om tidigare. Jag var bara jäävligt trött, och den känslan har man ju känt till i överflöd under sina aktiva år, så den grejen är jag inte rädd för. Jag är ju inte som vissa damlagsfotbollsspelare, i tron att svett är en sjukdom, och att när man är skettrött så skall man lipa och gråta. Nä ur den synvinkeln så kändes det kanon. Men det var jäävligt jobbigt.

 

Och inte blir det lättare när man ser under HELA rundan att HELA den thailändska nationen i stort sett ligger och sover. Men det får gå, man skriker hej och hejsan och Sawadee Khap cirka 300 ggr under varje cykeltur.. och man får ALLTID svar. Thai är ett underbart folk ur den synvinkeln... glada, artiga och alltid leende.... Jag kom hem nu då och vägde mig på studs.. och vågen ramlade ner på 95,7 kilo. Hoppas bara inte den går upp för himla mycket nu när jag skall äta middag etc.......

 

Fotade idag en typ thaipotatis, eller rättare sagt jag vet inte vad det är för något, men kolla fotot så ser ni själva. De står ju utefter vägarna och säljer dessa lite varstans. De lär heta sägs det, varning för stavningen, men uttalet skall vara så i alla fall; Man Pau eller mer korrekt; Mangiaudapau....

 

Jag har en liten gåta till Er alla som läser detta. Jag sätter in ett 2.a foto alltså förutom det på thaipotatisen. Fotot föreställer en man som står bredbent och böjer sig ner vid en strandbrink och gräver med händerna så djupt han kan i leran där. Vad i herrans namn letar killen efter. Något ätbart, vad i så fall? Vilket kanske förefaller vara det mest troliga? Eller letar han efter en nergrävd guldskatt? Eller letar han kanske efter det senaste mordoffret i hans by? Det är bara att skicka in Era gissningar, så får vi se vem som får första pris för bästa svar och motivering....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCI , Thailand

 

Idag torsdag 3 maj 2012, så beslöt jag mig för att icke cykla överhuvudtaget. Kände mig lite less och sliten och för en himla gångs skull så får det vara. Istället så tog jag vespan och drog ner till Kevin (Mr. Missouri) och hans Suree. Jag tog som anledning att åka till dom för jag skulle hämta tillbaka mina 2st 8 Gb USB-minnen, jag hade ju downloadat 2 skitbra TV-shower och gett till honom. Den ena hette ”Who Do you think you are?” och den andra showen hette ”Finding your roots”. Och där fanns säkerligen runt 25 episoder totalt.

 

Bägge showena avhandlar samma sak, alltså nästan helt identiska, men lite olika till upplägget. Bägge showerna handlar alltså om att finns folks ursprung genom släktforskning och bägge showerna gört det med känt folk. Men trots likheten så är det skitkul att se vad de hittar när de rotar bland papper och dokument långt tillbaka i tiden.

 

En anledning till att jag stack iväg med vespan är ärligt talat också att jag känner ibland att jag vill vara lite för mig själv utanför familjen. Missförstå mig inte nu, jag ångrar verkligen absolut ingenting alls, och jag gillar att vara ihop med gänget här och äntligen efter alla dessa 35 år känna att man tillhör något och några. Men en karl behöver vara sig själv ibland, och en karl behöver ha tid för sig själv. Allt för att finna styrka, insikt och må bra här i detta livet.

 

Jag mådde skitbra under hela denna trip, precis som jag gör när jag är ute och cyklar. Jag åkte de 5 milen ned till Kevin och Suree ganska snabbt, och vi käkade lite glass och tjötade lite. Jag stannade väl runt 1 timme. Sedan bar det av hem igen, jag såg att det började att mörkna över huvudet på mig, och trots att det är skitsamma med regn eftersom det ju är så ljummet det vatten som regnar ner på en, så var det ändå en sak som gör en lite orolig stundtals.

 

Och det är de enorma vindbyar och fullständiga kaskader av regn som fullkomligt vräker ner ibland vid dessa skyfall. Jag såg ett enormt stort mörkt moln över huvudet på mig, molnet hade sin riktning, och jag skulle köra åt höger och därmed gå fri ifrån skiten, trodde jag. Jag stack iväg i alla fall, och kom 500 meter, då kom det farande med enorm hastighet nya moln som tidigare hade dolt sig bakom trädtopparna vid Kevin och Suree´s hus.

 

Vindbyar på minst 20 meter per sekund vräkte sig över mig, och molnet fullständigt forsade fram. Jag hade drygt 300-400 meter fram till riksväg 201 (Bangkokvägen), och beslöt att ta sats dit och skita i regnet, För därute på stora vägen så skulle jag ta åt höger, och komma ifrån detta eländes elände. Jag fick 1 hel kilometer med skit och sedan hade jatg kört ifrån de molnen i alla fall.

 

Nu crusade jag fram i måttliga 70 km i timmen, jag såg hela tiden åt vänster, och jag såg att det tornade upp sig många nya fina gosiga nästan svarta moln, och jag tänkte att det spelar väl ingen roll för en viking. Efter drygt 1,5 mil av halvsolsken och hyggligt väder, så kom den första droppen, nästan precis samma som den första vindbyn.

 

Jäklar vad det började att blåsa, och sitta på en vespa i dessa hemska vindbyar är nog inte det bästa man kan göra. Det fanns absolut inget skydd för mig alls, så det var ingen ide´att stanna faktiskt, så jag gjorde det enda jag kunde göra, och det var att haka på en lastbil som körde i styvt 50 km i timmen, jag la mig i omkörningsfilen och tog helt enkelt skydd bakom honom, Detta fungerade förvånansvärt bra, och jag åkte nog på det sättet i detta grymma ösfall och dessa stormbyar i drygt 3 km tror jag.

 

Jag kom fram till ett litet samhälle som hade en sådan där lägenhetsaffär, där de hade en yta under tak, jag stannade och rusade in där. För jag kan säga att regnet gjorde sketont på kroppen. Jag hade en sådan där singel T-shirt som Yongyut tjötar att jag skall ha på mig, alltså med bara axlar och armar.... Jag väntade där under styvt 10 minuter, då plötsligt solen tittade fram... Jag klev upp på motorbiken igen och fortsatte min körning, och körde rakt in i skiten återigen, och nu var det värre än jag sett i hela mitt liv, jag fick flera gånger åka ut i bil-filerna på motorvägen för att undvika omkullvräkta träd och de vattenmassor som spärrade cykel/vespa-filen på sidan av motorvägen,.

 

Men nu sket jag i det, jag hade styvt 1,2 mil kvar hem, och jag bara körde. Till slut så kom jag fram till avfarten in till mitt hem. Gött, nu är det bara 1,7 km kvar i detta helvetesväder. Jag körde nog 25 meter tror jag, och tittade ner på vägbanan, inte en blöt fläck och inte en tillstymmelse till regn, och ta mig fan.. det hade inte regnat en droppe i Nong Nasaeng.......

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCII , Thailand

Foto Hitler t-shirts

 

Så har det då hänt igen i Thailand. Alltså att Thailand håller på med sina ”Hitler-grejor”. Detta land som till 95% är fullständigt i stort sett outbildat, håller på och käckar sig och de skapar t.om moden där Hitler syns på t.ex. T-shirts... det är skrämmande och de förstår inte varför här...

 

De som styr, alltså de som gått i skola vet till viss grad vem Hitler var, även om det inte alls låg någon fokus alls på att lära sig om Hitler, så vet de vilket odjur denna människa var, och vilket gissel han var för hela mänskligheten. Men alla de typ 95% som bara gått i vanlig grundskola om ens det, har inte en susning, och de ser bara en lustig liten figur med mustasch... De har ingen aning vilka känslor de rör upp med Hitler....

 

Nu senast i thailändska parlamentet så vart det ordväxling emellan olika gubbs där, och det skreks heil Hitler och Hitler-hälsning visades som svar. Länken till videon så ni kan se själva är denna.

 

http://www.thaivisa.com/forum/topic/552424-thai-parliament-quarrel-escalates-in-hitler-salute/

 

Titta runt 3 minuter in i videon, så ni slipper se hela, där hör man skrik ”heil Hitler” ett par gånger och sedan avslutas videon med att ”talaren” ger sitt svar = En hitler-hälsning.... Så nog vet Thailand om Hitler, detta har ju alltid varit deras försvar tidigare när folk anklagad dom för att vara grymt sarkastiska och inte alls förstå sin omvärld. Sist var det ju demonstrationståg i Chiang Mai där ungdomarna var utklädda till Hitler.......

 

Jag bifogar lite foton av T-shirtar som säljs i storstäderna, där ju modet oftast startar. Så vi får väl snart se dessa T-shirtar i Chaiyaphum också..... Det är synd och skam att gång efter annan så måste man skämmas som människa över Thailand. Jag klarar bara inte av att göra som så många av Er andra gör, nämligen att sätta mig vid matbordet och käka thaimat och bara älska landet helt i blindo och helt utan några åsikter alls om landet mer än de vanliga tafatta fullständigt korkade ; ”LOS” ”Å mitt vackra Thailand” ”inget fel alls på Thailand” ”alltid leende Thailand”...

 

Kolla på –shirten och skratta med då, medans ni äter Er thaimat, jag kan tyvärr inte deltaga i det i alla fall.... Jag tycker att även ”barn”, i detta fall Thailand, någonstans under vägen måste ta ansvar för sina handlingar, och även om ”barnet” ifråga skrattar, ler, flabbar, flinar eller kanske bara ler i mjugg både i regn som i solsken, så finns det ett visst ansvar att ta som levande människa, tycker jag i alla fall... Man kan inte bara skylla på att man skiter i allt och alla som finns utanför sitt lands gränser...

 

Idag skall jag nämna något som jag nämnt förut, och det kanske inte är roligt att få höra det igen. Jo idag under min cykeltur, så kom fanimej yrsel och svaghet tillbaka igen. Det kom som en fruktansvärt slag i ”nyllet” kändes det som bildligt talat då!! Jag var alltså ute och hojjade, varmt som satan, allt kändes finfint hela tiden fram till cirka 2,5 mil in på rundan....

 

Då började jag plötsligt att få kämpa för varje ”paddeltag” jag tog. Benen började att bli sega och svaga och andningen började att bli jobbig. Jag stannade flera gånger och tankade vatten, fläktade mig under träd som gav skugga. Men till slut när jag hade cyklat upp för en hyggligt stor backe, så blev yrseln alldeles för stor, och jag kände att jag måste helt enkelt gå av cykeln, stanna och sätta mig ner.

 

Jag satt väl där i runt 10 minuter tror jag, och det kändes inte ett dugg bättre, och jag kände att jag kommer aldrig att klara mig den 6 km hem igen. Vid sidan av vägen så låg den byggnad som jag under 4 års cyklande där förbi trott vara en skola...Yongyut var dock med mig för 2 veckor sedan, och förklarade för mig att det icke var en skola, det var ett typ sjukhus för byn. Det var alltså i vårt språk en vårdcentral.

 

Jag knatade i alla fall över med cykeln dit, knackade på och gick in. Jag visste ju inte alls hur mycket detta skulle kosta för jag är ju falang, och sjukvården är ju icke för oss utlänningar, bara för thailändare. Det är bara i Sverige som sjukvården är för alla. Detta Sverige som det ju tyvärr är så populärt att slå på, gnälla på och skälla på. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCIII , Thailand

 

 

Forts, från förra kapitlet....I alla fall jag kom in, och en sköterska tog emot mig. Hon var verkligen tillmötesgående, och trots hennes oerhört knaggliga engelska så kunde jag till slut efter dryga 15 minuter få fram mitt budskap. Jag sade att jag var yr som satan och att jag måste få salttabletter, hade hon det tro??

 

Men så lätt var det icke,, först skulle jag skrivas in, och utan mina thailändska id-handlingar så tog detta lång lång lång tid, och jag bara kände krafterna sina och yrseln blev värre och värre. Till slut så tog jag sköterskan på armen, bad om ursäkt och förklarade att vi kunde fixa detta senare, men att hon MÅSTE ge mig salttabletterna NU GENAST innan jag svimmade....

 

Jag insåg då att hon fortfarande inte ens fattat vad jag sagt, hon höll helt enkelt på att skriva in mig och försöka få koll på vilken släkt jag tillhörde....Jag tog pennan ifrån henne och skrev SALT på ett papper och gestikulerade vildsint.... DÅ fattade hon, stegade in i ett annat rum och kom ut med 6 påsar mineral-pulver som innehöll bl.a. saltlösning. Hon löste upp en påse i ett glas vatten och gav mig, jag slök den, och vi väntade i styvt 5 minuter och sedan gav hon mig en påse till.

 

Sedan på toppen av detta, så tog hon blodtrycket, och det visade på fruktansvärt hemska 96/69. Faan inte undra på att jag var yr. Jag har ju inte en susning om medicin och läkekonst, så jag måste ikväll försöka att googla om saltbrist orsakar blodtrycksfall på övertrycket och undertrycket...

 

Efter ytterligare prat och där hon även matade mig med grön Mango och mer vatten, så kände jag lite lite grand krafterna återvända. Vi tog blodtrycket en gång till, samma skit igen, nästan; 99/72... men jag beslöt att åka, och frågade om det var OK om jag duschade hemma, och återkom om 2 timmar med vespan och pengar???

 

–”No money, free”.... De gav mig fri sjukvård, secka goa människor va.... jag tog farväl i alla all och cyklade sketlångsamt hemåt de 6 km som återstod. Duschar och sitter vid datorn och svettas kopiöst, det rann över hela kroppen fortfarande t.om under fötterna svettades jag..... Efter cirka 2,5 timmar så lugnade sig det mesta, och jag började känna mig bättre till mods.

 

Jag tog vespan, stannade på vägen och handlade upp mig på en Som Tam Bpoopalaa. Åkte raka vägen till vårdcentralen och överlämnade maten till sjuksköterskan och bugade, waiade och tackade för hennes grandiosa insats.... Hon verkade vara oerhört tacksam, vilket gladde mig, och sade att jag var välkommen tillbaka när jag ville.....

 

Innan hon släppte iväg mig så kollade hon återigen mitt blodtryck, det visade nu på modiga 114 / 79, och hon förklarade att hon var nöjd med det...... Vi tog farväl, och det känns underbart att veta att på vägen på mina rundor så har jag ett ställe att stanna vid om det går åt helvete med hälsan...... och jag har fri vård där....Jag falang...

 

Jag kollade min vikt idag igen, har varit på vågen jättemånga gånger de sista dagarna, speciellt efter den dagen förra veckan där våghelvetet stod på 99,8 kilo. Nu idag efter det att jag ätit, så stod faktiskt vågen på finfina 95,3 kilo.... och för mig i nuläget så är det en jätteframgång, och vikten är helt klart på väg att gå neråt. Sedan semestern på Philippinerna så har jag alltså i stort sett gått ner 4 kilo... Alltså sedan 18 april...... och jag är nöjd med det...

 

Jag googlade alltså ”saltbrist”, och jag nöjde mig med nedanstående text som jag fann rakt av på direkten:

 

Quote ”Kom ihåg att balansera vätska- och salt-intaget dvs inte bara dricka en massa utan att återställa saltbalansen när det är varmt. Man kan alltså vara preventiv här genom att se till att få i sig salt.

 

Under träning/tävling kan saltbrist ge kramp och yrsel. Ja, Ifall man svettas mycket och ersätter svetten med vatten så späds salthalten i kroppsvätskorna ut. Och saltet behövs för att exempelvis musklerna ska fungera. Men saltet behövs också för att man ska kunna svettas mera (t.ex. för att reglera temperaturen en varm dag.” Unquote

 

Så om jag skall lita på detta, så är ju läget nu klarlagt. Jag har ju nu idag dessutom köpt ett gäng påsar med mineraler innehållande bl.a. salt, och det skall vara tillräckligt för att kunna fylla på förrådet med salt i lagom mängd.

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCIV , Thailand

 

 

Idag söndag den 6 maj 2012, så följde jag upp den erfarenhet jag drog på mig igår med saltbristen och vårdcentralsbesöket. Varför inte försöka att lära sig av sina dåliga erfarenheter. Igår så hade jag stuckit till apoteket på Big C här och handlat upp mig på mineralpåsar innehållande mineraler samt salt. Han hade inte exakt det ”märket” som vårdcentralen gav mig (Minera R.O.), så jag köpte på rekommendation istället; Oreda R.O.

 

Imorse så slängde jag i mig en påse och 1 timme innan jag stack ut på dagens tur, så drog jag i mig ytterligare en påse med detta pulver utblandat i en kaffekopp med vatten. Jag skall väl erkänna direkt att jag absolut inte kände någon skillnad alls när jag satt här hemma och väntade att regnet skulle sluta utanför, så jag kunde starta min cykeltur.

 

Ja jag vet, 61 år, och detta jääkla cyklande, men det är ju bara att välja egentligen antingen dö här vid datorn i ”förtid” förslöad, försoffad och överviktig. Eller ut i friska luften, hålla kroppen i schack och låta musklerna arbeta lite grand, precis som de är skapta för. Ändamålet med muskler är ju inte att sitta på röva hela tiden, det borde faktiskt alla fatta.

 

Jag var orolig när jag startade idag, för efter gårdagens erfarenhet, så kanske man borde tagit en dag ledigt tycke rman.... Men jag tänkte att jag åker ut, helt förbehålls-löst och bara hojjar lite och ser hur det känns. Jag körde på i alla fall i mitt vanliga tempo. Benen kändes faktiskt för jävvligt pigga. Så jag svängde av ut på min 29 km –runda utan minsta tvekan.

 

Men medans jag cyklade så ”kände man ju efter”, alltså som man alltid gör. Vill ju riktigt ”klänna efter” om nåt är fel i kroppen, om det snart kommer en signal att saltet återigen tagit slut, eller om man kanske har någon annan dödlig sjukdom. Inget hände, Inget hände mer än att jag aldrig blev matt eller trött eller ens tyckte det var jobbigt.

 

När jag kommit 1,3 mil, så brukar jag alltid stanna där på ett snyggt ställe och lapa lite vatten i 1 minut och bara njuta. Men denna gång så drevs jag framåt av nåt skumt i min kropp. Det kändes samma som kanske det gjorde på 1960:talet för hippisarna när de tog LSD. Jag var nästan i extas. Benen var fortfarande helt fräscha, humöret var på topp och hela kroppen bara funkade kanon.

 

Jag stannade inte där alls. Ja, jag stannade överhuvudtaget inte alls under hela denna tur, tvärtom när jag kom hem, så fortsatte jag ut på min 15 km-runda av bara farten, och när jag till slut kom hem igen efter totalt 44 km cyklande, så bara log jag åt Yongyut och sade, - ”dont worry – be happy – everything is OK”. Faan det måste ha varit anabola steroider i det pulvret med salt.

 

Jag har ju känt under dessa 4 år nästan konstant nu när jag tänker på det, ett visst ”motstånd” från min kropp när jag cyklar runt i värmen. Kanske det är så att jag egentligen haft saltbrist precis hela tiden under dessa 4 år, men att det till slut var ”nog” för kroppen och den till slut reagerade och ”sade till mig att skärpa till mig”....

 

Matmässigt som ni alla kanske vet, så har visserligen thai ett ord för salt på sitt språk. Men de har aldrig salt i sin mat och de har knappt salt i sina hem alls. En thai får i sig salt via sin fisksås (Nambaa), och det är det enda sättet som de får i sig saltet.... Där finns absolut NOLL salt i deras mat för övrigt.

 

Då kommer jag, en svensk, som är van vid att äta min mat hemifrån med en viss dos salt, och på toppen av det så har vi kanske inte den vrålheta värmen hemma i Sverige heller. Jag äter mest thaimat, stundtals någon enstaka falangmaträtt, men nästan undantagslöst thaimat, och hur mycket salt för jag i mig då? Jag trånar ju precis inte efter deras fisksås, så salt blir noll för min del i stort sett. Jag kunde aldrig tro att jag skulle behöva bekymra mig om en sådan petitess som salt....

 

Men där ser man, man lär så länge man lever... Och nu vet jag, och jag hoppas att de som läser detta, och som har ambitioner att flytta till ett hett och varmt land, också får den kunskapen då, att saltet alltså är en ytterligt viktig del i våra liv. Utan salt så kan du faktiskt dö i slutändan om man råkar in i de mest extrema situationer man kan tänka sig....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCV , Thailand

Foto av tempel-krematorium+ soda solglasögon+foto parkering på gatan+

Global house+

 

Oavsett var templen ligger i Thailand, så försigår där i stort sett hela tiden renoveringar, restaureringar och tillbyggning av templena. Jag ser det inne i stan och jag ser det lika ofta långt ute vid risfält 188 i nordöstra hörnet av Isaan. Men det är väl detsamma även med våra kyrkor hemmavid, i alla fall förr i tiden. Idag så är ju inte religionen speciellt viktig för oss längre.

 

Vi har väl lärt oss att se lite längre än vad näsan räcker antar jag!!! I alla fall, här ett foto av ett nyrenoverat tempel-krematorium. Snyggt och elegant tycker jag i alla fall. Sedan att de sabbar hela målningsarbetet med dessa oerhört fula BLÅ trappor. Jag ansåg att brunt var ett gränsfall i det hela, men brunt funkar för mig. Men då måste de ju glömma helt den blå färgen på trappan.

 

Men säg det till en thai..... de svarar bara att detta är något som bara falang ser, inte thai. Ändå kan de sitta och prata färg med varandra.... Smaken eller kanske man skall säga ointresset, är bara så enormt stort här i Thailand. Synd, jag tycker att när de bygger, så bygger de snyggt som sjutton. OK kvaliteten är bedrövligt dåligt, och de skiter fullständigt att ”gå hela vägen”.

 

De kan bygga en stor byggnad som ser skitfin ut på håll. Kommer man närmare än 10 meter, så ser man direkt vilket fuskbygge det är, och hur mycket de fullständigt skiter i detaljerna. Det är mer viktigt att sova bort tiden, än att fylla den med arbete syns det stundtals.... med ett stort undantag.... Det är när de skall bygga för: Kungen eller någon annan prominent person, då vågar de inte annat än bygga så gott som Thailand nu förmår... DÅ vet man plötsligt vad kvalitet är. Samma kvalitet som man annars kallar för nonsens och att det enbart är för falang....

 

Soda, det ynglet har nu fyllt 12 år i mars månad, och rösten har börjat mörkna på honom. Han var åtta år när jag kom och var liten och tunn som bara thai kan vara. Nu 4 år senare, så är killen lika lång som Yongyut och rösten börjar att mörkna. Jag har lockat honom med 500 baht den dag han klarar att lägga mig i armbrytning. Jag har dock förklarat för honom att om han skall någonsin klara av detta, så måste han i falla fall stundtals äta ”man falang” och lite kött, och inte dominera sin tallrik hela tiden med dessa stjälkar, rötter, fladdermöss och insekter....

 

Käka lite falangmat ibland, så blir du stark som unceln säger jag.... Soda äter därför 1 eller 2 ggr per vecka potatis och kött och så vill han att jag fixar lite fet sås, och den fan börjar att bli stark som ögat nu.. Jääklar, jag nästan ångrar att jag tipsade honom om falangmaten.... jag vill ju inte loosa 500 baht,,, ungjäävel.....

 

Nästa foto är taget av mig under min cykeltur, man ser hur de parkerar utefter huvudvägen som går utanför vårt område där jag bor. Ofta med alla dessa thai och deras undermåliga trafikundervisning, så parkerar dom precis där dom råkar stanna bilen, helst så nära som möjligt så de slipper gå någon extra meter. Om det är möjligt, så vågar jag nästan påstå att thailändska människor är mer lata än den överviktiga Dan, min polare på gatan. Om detta nu är möjligt vill säga!!! Se vilka problem övrigt trafik har nu enbart för att det råkar vara party på området.... alla skiter i alla, så det kanske är rättvist då???

 

Global House och deras nya byggnad här fortskrider med en väldig hastighet. Det sägs att de kommer att anställa lokalt här i Chaiyaphum runt 300 personer, och det blir ju ett lyft för regionen och de inblandade familjerna vågar jag lova... Ett tillskott på nästan 10.000 baht i familjen och per månad är ju aldrig fel. Om de nu infriar vad regeringen lovat, alltså att de skall tjäna minst 300 baht per dag....

 

 

Men känner jag thai rätt, så kommer nog detta att kosta thai mer än det kommer att smaka. Jag menar, om man nu tvingas att betala minimi-lön på 300 baht per dag, så behöver man ju inte vara en Einstein för att fatta, att dessa arbetsgivare snart kommer att tvinga arbetarna att arbeta dryga pass varje dag för att komma upp i dessa 300 baht.... Eller vad tror ni?

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCVI , Thailand

 

Idag är det måndag 7 maj 2012, och jag mår fortfarande prima. Jag är så himla glad för att jag lyckades ”ringa” in mitt problem till slut. Och tacksam mot Lars Gunnar M. som satte mig på rätt spår med saltbristen. Jag var ju orolig att det kunde vara blodtrycket, eller sockret som läkarn säger att jag har, eller kanske rent av åldern. Det är ju inte lätt att veta medicinska saker när man ingen utbildning har i slika saker.

 

Jag fick den sista bekräftelsen idag. Jag har gett det mycket fundering i min amatörmässiga hjärna, och jag ville så gärna utesluta blodtrycksfall och sådana konstiga saker som förklaring till min yrsel och mattlöshet under mina cykelturer. Jag mår ju fortfarande skitbra efter salttillskotten igår och idag, så jag beslöt mig idag under turen att manövrera mig till en läkare mitt under min motionstur, och ta ett blodtryckstest och pulsen också.

 

Så jag cyklade nästan exakt 25 kilometer i hygglig takt, jag mår bara så himla bra nu och allt flöt på kanonbra, och där fanns NOLL mjölksyra och andhämtningen var som om jag satt och tittade på TV. Jag stannade inte en endaste gång under dessa 25 km, utan jag drack mitt vatten medans jag cyklade. Jag stannade till vid min klinik mitt inne i Chaiyaphum, rusade in där och bad sköterskan att ta blodtrycket på mig.

 

Läkarn fanns där och han ville gärna vara med, speciellt då när jag krävde att de skulle ta testet det på stört, och efter det att han hörde att jag hade cyklat 25 km innan jag kom till dem. De tog blodtrycket på mig, och det visade på 130 genom 75, och läkaren tyckte att det var kanonbra. Och inom mig själv så tyckte jag det också. Så nu vet jag att min kropp funkar skitbra (ta i trä), och att den funkar skitbra även när jag motionerar under hyggligt extrema omständigheter såsom hetta och trötthet.

 

Så detta var det definitiva kvittot på att allting handlade om saltbrist, och det var skitskönt för mig att få reda på det definitivt. Och det var kanon att med egna ögon få se ett sådant blodtrycksvärde mitt under ganska extrem motionsutövning. Ibland får man bara vara nöjd. Nä nu får vi skita i att prata sjukdomar, och gå över till vad som händer, eller åtminstone borde hända här i mitt liv och med familjen...

 

Vi fick idag reda på att Soda kom in på den skolan som de i familjen ville att han skulle komma in på. Namnen på dessa skolor är omöjligt för mig att uppfatta och kunna skriva. I alla fall så har han medverkat i intervjuer och i olika tester vid 2 olika tillfällen nu. Ikväll så gick han in på datorn och fick bekräftat att allt var OK för honom inför det kommande läsåret på High School.

 

Skolan som de ville ha in honom på kunde ta emot 681 studenter. Soda testade in sig som nummer 162 i den enormt långa raden av sökanden. Vi pratar alltså här om tusen efter tusen ungdomar som vill in på denna skola... Bra gjort av grabben, tänk om man själv hade varit så duktig!!!

 

En sak som förundrar mig också här i Thailand är hur himla långt efter de ligger vad det gäller precis allting med pappershantering m.m. Sodas skola då som exempel. Nu så har ju då Soda fått gå YTTERLIGARE 1 gång till skolan, jag tror att det är 4.e gången de gick nu han och Yongyut, bara för att de ville tala om för honom att han blivit antagen......

 

Och ta mig fan, nu skall de dit igen på måndag 14 maj 2012 IGEN, alltså för 5.e gången, och då enbart för att betala för terminalavgiften. Att de ICKE använder thailändska postverket som skickebud när det gäller pappersexercis övergår mitt förstånd i alla fall. Nä nu kräver de att folk skall komma och hämta ett sketet papper eller två där på skolan. Lärarna skall finnas på plats för detta, mitt under deras semester och barnen och deras föräldrar tvingas dit också.. konstigt folk må jag säga.

 

Och sedan förstår jag icke heller varför i hela friden människorna/eleverna skall ta sig till skolan enbart för att betala terminsavgiften? Skolan har väl för hellvete ett bankkonto i en bank eller?? Nä istället för att posta ut till folk inbetalningskort eller inbetalningsorder, så tvingar de folk att komma manuellt och betala cash....

 

Är det en vågad gissning att det har med mygel och förskingring att göra. Är månne tassarna på lärarna och FRAMFÖRALLT skolans ledning så stor, så de bara MÅSTE ha del av kakan när det gäller terminsavgifterna?? Jag tror det i alla fall.... Thailand är ju uppbyggt på mygel stöld och lögner.... Forts. nästa kapitel......

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCVII , Thailand

 

Foto av Yongyuts målade krukor 7 maj

 

 

Forts. från förra kapitlet...... På tal om att icke nyttja datorer..... Vi var på sjukhuset med mig och mina ögon. Jag blev inskriven av sjuksystern manuellt, alltså penna och papper. Bredvid henne stod en dator, och där satt en annan sjuksyster och spelade helt öppet ett ”spel” på datorn, alltså på arbetstid... Tänk vad käckt om de använt datorn istället till att lägga upp kundregister och lägga upp journaler för folk.

 

Nä journaler på folk handskives forttfarande. Läkarn jag kom in till, hon satt där och handskrev med sina pyttesmå boklstäver min levnadshistoria, och datorn stod obrukad bredvid henne. Vidare så kom jag ner till ögon-kliniken i Chaiyaphum. En helmodern klinik som hade precis allting, alltså alltifrån modern utrustning som laserbehandling till allt annat nödigt. Vid ankomstreceptionen satt det 2st söta kvinnor och tog emot.

 

Den första började skriva ner mina födelseuppgifter, och framförallt försöka att stava mitt hemska namn korrekt. Det är ju verkligen inte lätt alls. Och jag håller inte thai lägre för den sakens skull. Hur jääkla bra är vi svenskar då? Tänk när en polack kommer in på ett svenskt sjukhus och säger att de heter: Anatolianowitza Khzrushewkonalickiawz, hur lätt har vi då att stava det namnet. Så vi skall inte sitta på några höga hästar när det kommer till stavning inte....

 

I alla fall här också, så kom aldrig datan till användning.. och sedan kom något som förvånade mig storligen, och det var att när läkaren intervjuade mig om min sjukdomshistoria och allt annat, så satt han också och handskrev på ett papper som var utformat som en journal. Datan skrev han INTE i alls. MEN däremot så använde han datan under hela undersökningen av ögat... Killen var helmodern... men att ha journaler och personuppgifter i datan funkar tydligen bara inte i Thailand... konstigt fölk....

 

Jag har en sak som jag är lite småallergisk emot här, och det är de urtråkiga värdelöst fula thailändska krukorna, alltså de traditionella. Thailand har i alla fall häruppe hos mig en del krukor, som de har börjat måla nu med en stor gulaktig blomma på, de är verkligen vackra och granna, jag bara älskar de krukorna, men de vanliga traditionella thaikrukorna, fy saatan va tråkigt fula de är.

 

Trots att jag inte köpt in en endaste en av de fula krukorna, så har vi säkert runt 4st stora as av den sorten här i trädgården. Jag har i smyg slängt åt helvete 3 av dem tidigare, och ersatt dom med snygga mer moderna, då med den nämnda gula blomman på. Men trots detta så kommer det fler och fler. Jag misstänker att Yongyut plockar sina fula gratisväxter nere i byn hos Baloo och Yutin att hon då får med sig dessa skitkrukor.

 

Nu sade jag till henne återigen för 2 veckor sedan, att jag verkligen inte vill att dessa fula krukor skall förfula vårt annars granna hem (mitt tycke då). Hon blir ju sketsur och ser det som en attack på thaitraditoner och hennes sätt att spara pengar. Jag förklarade för henne att spara är bra, men att köpa en snygg kruka för SEK: 15:- då och då, inte försämrar vår ekonomi nämnvärt.... – ”Mr big money”, fick man ju då som svar av ”fru gratis”.......

 

Plötsligt en dag så hade Soda målat en neutral kruka vi hade hemma, där vi tidigare hade haft några småfirrar i. Han målade på lite olika frukter som meloner och citroner och lemon eller nåt sånt, ni kan kolla själva på foton jag tagit. Han kom in stolt till mig och visade upp sina 2 mästerverk. På den andra krukan hade han faktiskt målat en flamingo.... skitsnyggt...

 

Sedan en dag, så fann jag Yongyut stående ute i trädgården, hon hade handlat hem 2st stora krukor, neutrala fullständigt, och jag frågade henne vad nu detta var för krukor......??? –”wait and see, not talk bad now, wait and see”.... OK Yuttan, jag väntar och ser..... Plötsligt så var hon borta igen, kom tillbaka 2 timmar senare och stod där ute i trädgården igen. Fotona på dessakrukor som Yongyut gjorde finns i förra kapitlet, la in dom lite för tidigt...Forts. Nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCVIII , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Nu hade hon handlat upp sig på färg. Penslar och lack. Och nu satte hon igång att måla, och kan ni tänka Er, hon målar bra som sjuttan i alla fall om ni jämför med Mr katastrof himself... Nä orättvist,,, hon målar skitbra faktiskt. Och när den första krukan var klar, så var man nästan gråtfärdig så snyggt var det, tyckte jag i alla fall.....

 

Så nu kommer vi att ha en trädgård fylld med egenhändigt målade krukor tror jag. Men jag kommer att handla upp mig på de andra snygga fortsättningsvis också, för inget slår ju de mönstren vågar jag nog säga nu, så länge som jag skriver på svenska och icke på thailändska....hahahaha!!!

 

För att kort återkomma till thai pudrade nyllen (ansikten) igen... jag ser alla dessa människor, och det är ALLID töser, kvinnor och damer från 17-18 år upp till dögamla, och det jag ser i deras ansikten påminner mig om döden faktiskt. De är fruktansvärt hemska i hyn och de ser, ja, faktiskt riktigt sjuka ut och inte alls hälsosamma.

 

Modet är ju som ni vet härborta att man skall se ”vit” ut överallt på kroppen. Så den perfekta kroppen utsätts ALDRIG för solsken, och på toppen av detta så används i ett aldrig sinande överflöd NIVEA´s ”whitening”-produkter. Dessa produkter är det enda som säljs här i Thailand i Schampooväg, ingenting annat duger. Står det inte WHITENING på flaskan eller burken, så blir den produkten enbart en hyllvärmare och kommer ALDRIG i någons livstid att säljas ut till kund.

 

Om allt detta har att göra med att det kommer ifrån Bangkok, vilket jag tror garanterat att modet gör, så är ju den thailändska befolkningen fruktansvärt fel ute. Det är ju precis lika galet som att alla av den svenska befolkningen boendes utanför tullarna skulle anamma storstadsmane´r ifrån Stockholm. En storstad där det inte existerar nåt liv utanför tullarna som är värt att nämnas och än mindre att efterlikna.

 

Samma i Thailand, Bangkoks befolkning vill inte för allt smör i Småland bli ihopblandat med den övriga befolkningen i Thailand. Själva så har de ju ingen tillgång till land att ”bruka”, så Bangkoks befolkning är allt annat än just bönder, men framförallt så är de allt annat rasmässigt än den mörkare rasen i Thailand, som ju är kortare och med en näsa som en afrikan.

 

Bangkok-männniskan är en annan typ av ras av människa alltså!! De är längre oftast. Vitare i skinnet oftast, och har en rak näsa, nästan som en ”falang” fast mindre förstås. Bangkok-människan vill genom att skapa ett mode ”skringra” sig ifrån de andra thailändarna och visa vad och vem de är. De är härskarklassen, och de ser på resten av landet som sin egna lilla ”verkstad” där de kan tjäna pengar och ha folk som arbetar för dom.

 

Att i det läget då särställa sig ifrån den övriga befolkningen gör man ju lättast då genom att nyttja det som också skiljer dom åt nämligen. Den vita hyn och den raka näsan.. Befolkningen i övrigt fick tyvärr detta mode över sig, adopterade det, allt i akt och mening att se mer vit ut, operera sina näsor och därmed se mer framgångsrik ut.

 

Och det gör man genom att visa sin vita hy och därmed visa att man inte behöver som de säger här – ”work rice”..... jag tycker själv att det är synd och skam. Synd och skam när en hel befolkning försöker att förändra sig så till den milda grad. Nu tittar jag då på alla dessa kvinnor/töser och damer i alla åldrar där man i grunden UNDER allt pudret klart och tydligt ser en rosa/röd ton på hyn i ansiktet.

 

Och mina tankar går till dom, och jag undrar. Skurar de sina ansikten? Tvagar de sina ansikten med sandpapper eller? Nä kanske inte det sista, men det är inte så himla långt ifrån gissat.... De använder WHITENING produkter, och dessa kemikalier är i stort sett detsamma som sandpapper. Kemikalierna ”arbetar” sig in i huden och tar bort pigmentet via en våldsam kemisk process, och detta gör då huden rosa-röd i tonen.

 

Thai lägger sedan en ”matta” av Barnängens rövpuder i nyllet och försöker att dölja eländet.... Slutklämmen på det hela är att jag ser en hel kvinnlig befolkning här i Isaan, Thailand som har utslag på sina kinder. De gör inga större ansatser att dölja dessa ärr i ansiktet, det är nästan som om de tror att detta är ett bra kvitto på att de försöker bli vita så gott det går..... Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCIX , Thailand

Foto 7 maj myra med vingar

 

 

Forts. från förra kapitlet... Normalt sett bland en kvinnlig population så hade man med alla upptänkliga medel försökt att dölja fula ärrbildningar på kinderna, eller hur??? Jag tycker hela denna grejen är skrämmande, och när jag ser Yongyut också vara delaktig i skiten, och hon försöker att sprida det till barnen, så blir jag bara förbannad. Och jag har, trot eller ej, lyckats att minimera detta med puret till en hel del i alla fall.

 

Dock så återkommer skiten när barnens stupida mamma, Alaam kommer hit på sina sällsynta besök. DÅ skall ungarna sminkas in i detta puder både innan de går ut och innan de lägger sig, och WHITENING-produkterna står som spön i backen här hemma. Men att prata med den människan är inte lönt, hon har inte tillräckligt med förstånd för det tror jag!!!

 

När jag är ute på mina turer, så ser jag ut alltid utefter vägarna och ut över risfälten eller ut över de få ängar som finns här. Och jag ser i stort sett INGENTING blom-mässigt. Thailand är en fullständig öken här i Isaan blomstermässigt. Jag trodde ju i min enfald att Thailand skulle vara som ett blomstrande paradis året runt, men icke.

Här är i stort sett fullständigt tomt på blommor året runt.

 

Det enda som man ständigt ser blomma lite överallt är dessa importerade buskar ”Funfa” eller som de heter utanför Thailand ”Bougdanvillea”. Den busken är ju importerad enl. Kännare ifrån Brasiliens kuster. Men man kan gott tro att detta är en inhemsk växt, för den trivs något alldeles förfärligt bra här.... Den busken är i alla fall i stort sett det enda som blommar plus vissa träd då också förstås.

 

Svenska och Europeiska ängar innehåller MYCKET mer blommor, och dessutom mer färggranna blommor, trodde verkligen att det skulle vara tvärtom. Man har ju fortfarande den bilden framför sig, både när man var yngre som äldre, alltså att tropiskt landskap BORDE innehålla väsentligt mer olika arter av blomster den det finns i norra Europa.

 

Det kom ett grymt stort skyfall med regn häromkvällen. Det började runt 19,tiden med att braka till och blixtra så fint som sjutton. Jag fyllde mitt glas med Tonic-water och gick ut och satte mig för att njuta på vår uteplats. Det är ju så himla ljummet, svalt och bara skönt att sitta i mörkret och höra åskan, att se blixtarna, och känna regnet som forsar ner..... jag satte mig i alla fall, och jag satte mig i cirka 110st flygmyror.

 

Jag tittade upp och ser hela natthimlen lysa av alla dessa miljoners miljoner flymyror som tydligen har kläckts när regnet kommer. De har väl något slags samarbetsavtal där regnet och flygmyrorna. Och då samtidigt hände också något underligt. Alla fåglar som bor på och runt vårt bostadsområde hade också vaknat till och det var en veritabel ”matparty” uppe i luften alldeles där jag satt....

 

Jag skrapade undan flygmyrorna ifrån min bänk och mitt bord och bara satt där och tittatde beundrande på vilken fanatiskt vacker natur vi har i alla fall. Men så tog det också miljardtals med år för att utveckla den... Glöm allt jävvla trams om Gud och hur han skapade den på 7 dagar... nyktra till nu för fan....

 

Har varit lite småsur och ur humör nu ett par dagar och inte skrivit nåt nämnvärt, tur att man skriver dessto mer när man väl skriver. Har ju ett par kapitel alltid liggande på lur ifall träda..... Nu så är anledningen till humörfallet att mitt opererade öga börjar att blixtra och det känns som om ögon-focus börjar att skapa lite ljussensationer... Så fort som jag tittar åt ena hållet och sedan tillbaka igen, så känns det som om syncentrum passerar över en yta i ögat där nåt är galet...

 

Det handlar alltså om mitt ”blinda” öga, alltså mitt vänstra öga som jag ju var blind på i över 35 år, fram tills 2005 då de opererade och fann att synnerven under allt blodet inne i ögat faktiskt var oskadd. De opererade och plötsligt så kunde jag se även med vänsterögat plus att de tog bort starren på högerögat. Bort med glasögon och så nu var jag plötsligt långsynt, och icke längre närsynt. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCX (1.110), Thailand

 

 

Forts. från förra kapitlet... Inga mer svindyra 5.000:- kronors glasögon,. Utan nu handlade det om 10:- läsglas-ögon inköpta på överskottslagret i Askim. Men som sagt var, nu börjar starren komma tillbaka på friska ögat, och det gamla blinda ögat verkar få problem av något sort. Jag måste nu ta mig till sjukhuset och försöka att kolla upp det hela.

 

Jag har nu två möjligheter. Ta det säkra före det osäkra och åka hem till Sverige och låta dom deala med ögat, vi är ju himla duktiga på sånt hemma i Sverige. Men då måste jag ”skriva in mig” i Sverige igen. Vilket innebär att jag ett år framåt i tiden kommer att få betala 1.000:- mer i skatt per månad, alltså totalt skall jag betala 12.000:- i skatt under det året...

 

Till det kommer flygresan hem och åter, kanske i bästa fall drygt 7.000:-, och sedan vet man ju inte hur lång tid det tar med allting. Förra gången så tog ju det 2 hela månader, och det var ju kort tid faktiskt..... Så jag kommer nog att försöka att fixa det här i Thailand så långt det nu är möjligt!!!! Jag får kolla upp kostnaderna för laser-operation os.v. jag återkommer med närmare detaljer...

 

Ja detta gick snabbare än jag kunde tro. Hemma i Sverige, så måste man ju först gå till en läkare eller till en optiker som hänvisade till Frölunda Sjukhus. Och bara den grejen tog 1,5 månad för mig 2005. Sedan så fick jag en remiss av Frölunda Sjukhus till Mölndals Sjukhus, som är ett överjävvligt bra sjukhus på just ögonoperationer.

 

Det tog styvt 1 månad innan jag fick tid att komma dit. Sedan så schedulade de mig för operation och det tog 14 ytterligare dagar, och sedan så opererade de mig under 2 veckor. Så totalt snackar vi om 3,5 månader i normalfallet. Nu idag lördag 12 maj 2012, så kom Yongyut in i mitt rum och sade att detta var viktigt och att vi måste försöka att ta tag i det snabbt nu.....

 

OK OK OK, sade jag... Och så hade vi ett tjöt där jag INTE gillade hennes förslag om klinik hit och dit, ögonen är allvarliga saker menade jag på, och jag tänker inte sätta min syn på spel för någon värdelös läkare på en liten skitklinik inne i Chaiyaphum, glöm det... Yongan surade till för att jag var så kallhamrad, men jag talade om för henne, att detta inte var en lekstuga, det handlade om mina ögon och min syn...

 

Så vi åkte hemifrån, och gled in på Ram Hospital, det är ju ett görstort sjukhus och de borde ju ha resurser tycker man... De tog i mig och vägde mig, och sedan så förklarade de att de inte hade ögonavdelning där.... De bara skickade iväg oss, de berättade inte ens att deras egna sjukhus i Khon Kaen hade en ögonavdelning, secka nötter,.

 

Vi åkte iväg i alla fall, Och så tog hon mig till en klinik som Dan och Amphorn hade rekommenderat henne. Jag blev först förbannad, men så OK tänkte jag. Vi kom dit och han tittade och grejade och sedan så gick det upp ett ljus för mig (ursäkta skämtet) denne kille var ju inte ens läkare, han var en optiker..... OK sade jag till Yongyut, bort härifrån, killen vet ingenting....

 

DÅ säger Yongyut, och detta är ju hennes starka sida, hon är aldrig varken rådlös eller mållös, att nu åker vi till Chaiyaphum public hospital.....

”I´ve been there with my mama, they have laser there”…. OK sade jag later bra…. Vi kommer dit, anmäler oss, och får sätta oss och vänta, och då till slut så säger personalen att läkaren har gått på lunch, kom tillbaka om 2 timmar....

 

Så detta allmänna sjukhus stänger hela sin avdelning för sjuka människor under 2 hela timmar bara för att läkaren behöver käka lunch.... Men jag misstänker och tror att han garanterat sticker ner till sitt egna lilla vänsterprassel, alltså sin egna lilla klinik och tar emot patienter där, och låter oss andra vänta här.

 

Jag och Yongyut stack iväg och käkade lunch vi också på Tesco Lotus, och vi passade på att också hämta upp en av Yongans vespor som hade varit inne för service inför den kommande uthyrnings-säsongen. När det var klart med den hämtningen så stack vi tillbaka till Chaiyaphum Allmänna sjukhus, och satte oss att vänta igen, det tog väl runt 30 minuter så kom vi in till läkaren. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

 

Chaiyaphum MCXI, Thailand

 

 

Forts. nästa kapitel... Och detta var återigen en stor jävvla besvikelse av Thailand. Vi kom in till en tös i 24 årsåldern, hon visste ingenting om ögon, och det visade sig att hon inte ens var läkare... men tog emot patienter gjorde hon i alla fall..... jag ursäktade mig, reste mig upp, och Yongyut kände sig fesen och obekväm, men jag var nu jääkligt trött på allt velande.

 

Vi kom ut ur rummet och personalen gjorde då en riktigt bra grej. De tipsade Yongyut om att det fanns en klinik nere på stan som hade en specialist för ögon och han t.om opererade där på kliniken... Och gissa vad vi då gjorde, jo vi stack ner till denna klinik, Yongan hittade den på direkten, och vi steg in. Personalen där förklarade att läkaren hade 2st operationer idag, men kunde ta emot oss senare under dagen.

 

Vi snackade nu om att träffa läkaren kl. 17.00. fasen jag började att bli trött nu, vi hade ju stuckit hemifrån redan kl. 10.00 imorse ju.... men skam den som ger sig tänkte vi, både jag och Yongyut... Ut på stan och förströ oss lite grand och sedan tillbaka kl. 17.00 igen. Allt gick nu bra till slut. Vi fick träffa läkaren och det visade sig på direkten att det var värt allt velande och väntande faktiskt...

 

Läkaren pratade helt flytande engelska, Frågade mig varifrån jag kom, och sade sedan from Stockholm?, Nä Gothenburg,, han svarade genast aha, Swedens second city.... Killen var välutbildad, fantastiskt ju!!! Han började nu att fråga ut mig om ögat, min historia, kollade hur bra/dåligt jag såg, kollade och lyste in i ögat.

 

Blev inte 100 nöjd, utan sade att jag fick sitta ut och vänta 15 minuter medans sköterskan skulle hälla medicin i ögat för att öppna pupillen om jag nu fattade honom rätt. Vi kom sedan in till honom igen, och nu så fick jag en fullständig undersökning med allt vad han hade där. Han lös rakt in i ögat och han fotograferade mina ögon, och lade in bilderna i sin dator.

 

När allting var klart så pratade han till mig och han visade fotografierna, och allt detta gjorde ju att man genast kände sig trygg. Jag hann med att fråga honom om jag hade Glaucoma? NEJ sade han, men vad som händer nästa år vet ju inte jag, men idag har du inte Glaucoma. Han berättade då att mitt problem var att mitt ”blinda” öga inte var i stånd att bli så mycket mer förbättrat.

 

Dock tyckte han att jag ju såg jättebra med båda ögonen. Han visade fotografierna på båda mina ögon, och mitt s.k. friska öga där var ju pupillen och ögonvitan med blodådror, precis som man är van vid att se normala ögon. Fotografiet av mitt blinda öga var inte vackert direkt..

 

Hela ögat såg ut på fotografiet som om det var mörkblått allting. Man kunde inte se pupillen, inte ögonvitan alls och inte några blodådror. Visst ”utifrån” när andra kollar mina ögon så ser de helt normala ut, men när kameran fotograferar ”inifrån” ögat, då kommer ju sanningen fram. Läkaren förklarade för mig att detta är skador som jag fick när ögat fick smällen när jag var 21 år gammal.

 

Och där var också smärre extra skador som man alltid får när man opererar ett sådant öga. Dock så tyckte han att jag skulle vara hellycklig över att läkarna i Sverige kunde fixa ögat såpasss bra. Han sade – ”Du var stock blind, och nu ser du i stort sett alla siffror på test-tavlan med det blinda ögat, - ”be happy”. Han berättade att det enda han ville göra det var att ge mig medicin, och lätta lite på trycket i ögat så att ljus-sensationerna skulle avtaga och kanske försvinna.

 

Och sedan sade han att han INTE ville, och inte tyckte att det behövdes operera det andra ögat. Du ser ju precis allting på tavlan... Blir det sämre, så opererar vi då!!!! Så med detta så lämnade en lättat kille läkaren. Jag är nu inte orolig alls längre utan tar dagen som den kommer. Jag var också himla tacksam att jag inte hade Glaucoma som LG bad mig kolla upp...

 

Så LG, läget är under kontroll nu i alla fall..... Jovisst, skall också säga att läkaren klämde mig på hela 700 baht, alltså styvt 160:- för hela kalaset den dagen....Jättebra,, och inte alls falangpriser...usciamej, så har man rapporterat om sjukdomar igen... Kanske jag får gå över till skvaller-fronten nu igen, det är ju alltid roliga och trevligare för Er läsare, eller hur?

 

Handskak

 

Chaiyaphum MCXII, Thailand

 

 

Yongyut har varit över hos Amphorn och Dan och hon har gjort korv själv där. De var vänliga nog att visa henne hur hon skulle göra det hela.... Korven som de gör där över var inte alls i min smak skall jag säga. Kanske ni andra hade gillat den skarpt. Men den bestod utav tjockt griskött malet med mängder av paprikakrydda i... det var allt.... Nä om jag skulle gilla den korven så får man nog lägga i lite mer syndiga saker tycker jag.....

 

Vet ni vilken värdelöst tråkig sak som jag har funderat på lite grand under min senaste cykeltur? Jo vi har ju en massa språk runt om på vår jord. Jag kan ju inte påstå att jag kan många språk, men man har ju lite kunskap om t.ex. engelska, spanska, tyska, franska, finska, norska danska, isländska och ytterligare ett gäng språk.

 

Jag kan inte tala mer än engelska, tyska och de skandinaviska språken. Men har ändå en viss baskunskap om de andra. Och i ingen av dessa språk, och inte heller i något annat språk som jag kommit i kontakt med i mitt liv, så har det språket en faktor där man tycker att man måste kunna identifiera sig som man och kvinna i de flesta meningar som man pratar.

 

Vad är det som gör att just thailändarna insåg, att det bästa är nog att identifiera sig, med att berätta flera flera gånger under ett samtal, i var och varannan mening att man är en man, eller att man är en kvinna. Då kommer ju genast en fundering till en, där man tänker att kanske allt detta beror på mängden av ”udda” människor här, och det är alla dessa ladyboys, transare och andra som inte har någon styrsel på sitt egna kön.

 

Är detta anledningen månne? Beror det på mängden ladyboys och transare i det thailändska samhället. Är de så vanliga så de har rört till det i vardagslivet för thailändarna? Hahahaha, man tror inte det är sant när man hör under samtalen här Khrap och kha hela tiden. Man själv tänker – ”men va fan jag vet att du är en kille, eller du är en kvinna, du behöver inte tjöta om det hela tiden och upprepa det till förbannelse”...

 

För Er som inte har kläm på det hela så betyder Khrap att man är en man och Kha innebär att man identifierar sig som kvinna. Dessa ord läggs till sist i de meningar där de skall läggas till, och det är ganska ofta vågar jag nog påstå... Så kan tankarna löpa när man är sysslolös, men nog är det ett litet mysterium eller?

 

Idag var en fantastisk cykeltur för min del. Jag har ju nu alltsedan grejen med saltbristen skött saltintaget minutiöst bra, och jag kör i mig en påse med mineral-pulvret varje morgon, och dessutom så har jag börjat med att pudra på ytterligt lite med salt på det som jag äter. Inga större mängder, men en liten dos...

 

jag körde runt idag ordentligt. Jag startade med att cykla huvudvägen upp till Ban Khwaoo, körde genom den stan och tog sedan en vänstersväng ner på en väg som gick ner till 201;an till Bangkok. Halvvägs dit, cirka 8 km, så kör jag en vänstersväng rakt ut i ”bushen” och kör där cirka 2,1 mil genom byar och risfält tills jag kommer hem igen. Jag avverkade alltså idag styvt 43 km på min tur, och jag kände mig oförskämt bra hela tiden.

 

Det är alltså enormt konstigt hur känslig vår kropp är för en sådan sak som saltbrist. Jag sitter här och har lite ömma lår känner jag, men mår som en prins. Dessutom så har vädret lugnat ner sig nu alltsedan i tisdags förra veckan. Och nu ligger temperaturen ”bara” på styvt 34-35 grader, och trot eller ej, men det gör en väldigt stor skillnad för mig som viking... Allting blir mycket enklare och känslan av att man andas in bastuvärme fanns inte alls idag.....

 

Britains got talent 2012 – Vinnare Ashleigh and Pudsey

 

Vissa av Er har redan läst lite grand av det som jag skriver härnäst, ni får väl bläddra framåt då så länge.. ni andra kan bara läsa på precis som vanligt...

 

För Er som inte har kläm på det här, så kan jag säga att Britains got talent alltså är en talangshow där man letar efter Storbrittaniens största talanger. Vinnaren får runt SEK: 5 miljoner............

 

Idag tittade jag på finalen och vinnaren blev .......en hundfan.... idioterna i Storbrittanien låt en hundfan vinna hela skiten. Hunden sprang omkring där på scenen och sprang mellan benen på matte, hoppade upp i famnen på matte och la sig på ryggen på matte och hundfan sprang omkring på scenen lite grand på sina 2 bakben....

 

Detta ställdes då i relation till att hunden slog 10st andra ytterligt talangfulla artister som hade tränat som aset i massor av år, och som är på toppen av skicklighet som människan kan uppvisa. ja ibland, ganska ofta faktiskt, så är människorsläktet ett korkat och konstigt släkte, och det lär väl också bli vår undergång till slut....

 

Jag är rädd att alla dessa stolpskott till hundägare till slut kommer att sabotera sådana här talangshower, de röstar ju lika jääkla blint på hunden oavsett hur värdelös den är. Lika blint som de behandlar sina egna knähundar/innehundar, där hunden förnekas att vara just det den är, nämligen enbart en hund.

 

Jag själv har fått en tagg i ögat till alla dessa hundar som behandlas som son eller dotter i familjen, det är väl inget större problem att yvas över att min polare ger sin hund människomat, skitsamma det kan de göra som de vill, för i övrigt så behandlar de sin hund som ...just det.... en HUND....

 

Men de konstiga typer som pratar med babyröst ALLTID med hunden, de som refererar till sin hund som min son/dotter, eller de berättar för sin omgivning att hunden är precis allting de har.... Där hela jäävla världen står utanför deras dörr och vill vara vänner. Nä då löser man dörren och nöjer sig med sin nyinköpta son/dotter i stället...

 

ja så långt har det nu gått med den fluga som hundägande till slut blev. Hundar behandlas som barn, och äter samma mat som människor, och de får knappt längre motion så de kan kallas hundar...... Och nu vinner hundfan 5 miljoner.... hahahahaha säger jag åt människan, och tycker att vi är fullständiga idioter....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXIII, Thailand

 

Ja nu är det snart regn vareviga dag. Men det är som det skall vara här i april och maj. Det är ju den vad jag kallar ”lilla regnperioden”, Den riktiga och stora regnperioden kommer i september/oktober först. Men nu så är det bra väder från arla morgonstund fram tills runt 17-18.00 då börjar det ganska ofta att regna. Men det går över strax och är inte alls så farligt faktiskt.

 

Idag hade vi jätteflyt faktiskt. York Lutzow en kille ifrån Tyskland ursprungligen han hörde idag av sig till mig och undrade om jag och Yongyut hade lust att träffas och käka middag ihop på ”nightmarket”. Klart, svarade jag ju. Det är ju alltid kul att hitta på saker och ting utanför det vanliga. Jätteflytet bestod i att vi hann precis hem innan himmelen öppnade sig och regnet vräkte ner....

 

York har varit totalt härborta i Asien nu i 16 år, så han tar det på sitt sätt, inte det vanliga tyska streber-sättet där allting skall ligga i ordning och allting skall vara punktligt. Han har blivit ”otysk” om man nu får säga så för världens alla rasister. Det blev en jättetrevlig kväll, och vi två käkade biff med pommes frittes (han), och jag käkade ju min sallad till köttabiten. Vi delade också på en stor basig och kall LEO, och jag lade i is naturligtvis så det skulle smaka bättre.

 

De har ju nu här i Chaiyaphum öppnat 2st affärer där de säljer ursnygga gardiner hur jääkla billigt som helst, och detta fick Yongyut kvitto på ikväll. Yorks fru berättade att de sett jättefina tyger och gardiner som skulle passa dom perfekt. Detta innebar med andra ord, att de inte längre ville att Yongyut skulle sy gardiner åt dom. Tråkigt, men sånt är livet. Det skulle inte förvåna mig om inte dessa gardiner t.om. är så billiga så det är billigare för oss själva också att handla där istället för att Yongyut självsyr våra gardiner...

 

Alfa har varit härhemma nu i 3 nätter igen. Jag skriver ”igen” bara för oss väster-länningar så är ju inte det precis veckans höjdpunkt att agera barnvakt åt svärmor eller svärfar. I mitt fall så bor ju svärfar ute i djungeln 7,5 mil härifrån, så han är helt OK tycker jag. Medans stackars svärmor, som ju inte äger ett skit här i denna värld, inte ens ett eget hem, hon måste ju förlita sig på sina barn för att ha någonstans att bo.

 

Yongyut vill ju himla gärna ”visa” att hon är ett bra barn, och väluppfostrat barn, som mor och far kan vara stolta över. Och då innefattar det att barnen gör som de blivit inpräntade i denna kultur, och det är att ta hand om föräldrarna när de blir äldre. Jag måste dock säga något som kanske verkar vara lite taskigt och för mycket kontroversiellt för de som älskar sitt Thailand ända in in till blindhet och dövhet.

 

Jag tycker i många fall, att dessa föräldrar rent ut sagt parasiterar på sina barn och barnbarn. Det är rena rama jäävla hjärntvätten, ifrån det att barnen är babysar att de skall högakta sina föräldrar, och för den del alla äldre. I sak så har jag absolut inga problem med det. Absolut.. man skall högakta dom äldre.

 

Men med detta följer då alla avarter som är en skam för Thailand, och för alla dessa kulturer där barnen skall hand om sina äldre.. Och jag tänker då på de äldre där de bara sitter på arslet, och öppnar käften, och låter sig ”tas om hand” och ”matas”. Jag riktigt hatar där friska raska äldre vid god vigör, kanske 58 – 70 år gamla. Trots att de inga större krämpor har, sätter sig ner på arslet, och sover sig igenom dagarna, och bara struntar i att hjälpa till, med mer än att ta hand om babysar och barn när det passar.

 

Det omhändertagandet ger jag inte heller mycket för. Det blir väldigt ofta bortskämda ungar som seglar omkring och gör oftast vad det vill. Detta bara för att de äldre inte riktigt orkar bry sig de sista stegen i deras uppfostran. Jag för min del anser att många äldre gott kunde bo kvar i sina gamla hus, försöka åtminstone att ta hand om sig själva, och inte bara lägga sig på rygg, och låta barnen träda in. Och detta för att visa sin omgivning vilka fina barn man har som tar hand om sin mamma och pappa.

 

Nä jag gillar att ”ta hand om”, konceptet är grandiost och det passar särdeles bra in i Thailands kultur, men jag hatar missbruket som många många äldre håller på med. De flyttar ihop med sina barn, inte bara sätter press på sina barn, utan sätter sig på röva och gör sedan inte ett skit. Och barnen säger – ”min mamma tog alltid hand om mig, nu tar jag hand om henne”... Va fan är det, mamman kan vara 62 år gammal och kärnfrisk. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXIV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet....Hon gör inte ett skit hemma, sover i stort sett bara bort dagarna i hängmattan, på golvet på utsidan eller på golvet i sovrummet..... va fan är det... Skärpning ni ”gamlingar i Thailand”.... Nä ”gamlingar i Thailand”, visa lite stolthet och hjälp till i hemmet, och i de fall som det går, ta hand om Er själva..... Det gör faktiskt inte ont att hjälpa ”brödförsörjarna”, alltså barnen, med städning, tvättning och disk. Hjälpa till med att hålla ordning...... Sova får vi alla göra när vi är döda......

 

Alfa, såg jag igår, hon stod ute vid tvättmaskinen våran, och tittade förundrat på den. Jag vet att hon gärna skulle vilja tvätta, och nu är det upp till mig att få Yongyut att ”släppa till”, så att mamman kan vakna upp ur sin Törnrosa-sömn och hjälpa till ännu mer. Faktum är att jag är full av beundran över Alfa numera. Denna tant var ju en ren förebild för mina fördomar.

 

Hon sov sig igenom dagarna och hon hjälpte aldrig till. Och detta gjorde mig pissesur stundtals. Nu sedan vi flyttade till detta, vårt egna hus, så uppträder Alfa som en helt annan gumma. OK hon sover som ända in i H,vete. Jag förstår bara inte hur hon orkar sova som hon gör, men det finns en ”silverlining” över ”moln Alfa”, och den silverliningen är att Alfa numera diskar, och hon gör mat varenda gång hon kommer hit.

 

Jag visar min uppskattning genom att alltid göra lite käk till henne. Jag är ingen guru som vissa andra i köket, men jag brukar kunna göra en omelett (med ost i) som skulle kunna fälla Raquel Welch på en halvtimme. Och Alfa fullständigt älskar den omeletten. Hon frågade i förrgår vad det var i omeletten, och när Yongyut svarade henne ost, så visste faktiskt INTE Alfa vad ost är för något. Hon har aldrig i sitt liv tidigare ätit ost, kan ni tänka Er.

 

Det är bara skitkul när folk är tacksamma, och det är Alfa. Hon gillar mitt sätt att rosta bröd och lägga på marmelad, det slinker också ner med vindens hastighet. Speciellt nu när hon lärt sig att käka rostat bröd utan att löständerna fastnar så besvärande i rostebrödet... Så Alfa är inte alls längre en av de gamlingar som jag tänkte på i min ovan utläggning...

 

Förresten en liten grej som kanske någon kan ha glädje av att veta, fortfarande gäller detta Alfa och kvinnor som är Er svärmor. Jo jag har ju berättat tidigare att jag aldrig får ett svar ifrån Yongyut i förväg när det handlar om hur länge hon tänker låta Alfa stanna när hon väl kommer hit. Jag vet ju inte ens om det är Yongyuts ide´att hon skall komma, eller om hon bara dyker upp på vår farstutrapp....

 

Jag har dock alltid misstänkt så smått att Yongan nog inte alltid är så noga med sanningen i alla lägen. Inte fan tror jag att Alfa vareviga gång bara kräver av någon att köra henne hem till oss utan att prata med Yongyut först. Jag tror bara inte det. Yongyut vill ju gärna låta påskina att hon inget visste... Och sedan försöker jag ju förtvivlat få ett rakt svar av henne hur länge som Alfa skall stanna hos oss denna gången.

 

För jag vet, att om jag inget säger så kommer tanten att bo här länge, och vi snackar nog om år då. Yongyut vill ju gärna ”take care of her mother”. Nu först efter 3 års frågande, och lite extra press ifrån mig, så äntligen så sade Yongyut en väldigt enkel sak som jag bara inte fattar att hon inte sagt på hela denna tiden. Och det är att i thaikulturen så kan man inte fråga mamma eller pappa när de tänker åka iväg eller lämna hemmet, utan det skall de bestämma själva.

 

Tänk vad enkelt livet är om thai någon gång lär sig att göra det enkelt för sig i livet. Att prata med sin omgivning .. att dela saker och ting med varandra, alltså upplevelser och känslor. Men icke sa Nicke, inte ett skit verkar de prata om känslor utan allt bär de inom sig. Inte undra på varför thai ofta får dessa fruktansvärda utbrott som de bara inte klarar att kontrollera, inte är det bara ett hetsigt temperament, utan det är också mycker låsta känslor inombords tror jag. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXV, Thailand

 

 

Forts. från förra kapitlet... Så nu förstår man lite bättre varför Yongyut inte kan fråga Alfa när hon tänker åka ifrån oss. Jag säger ju det, och det kan man ju INTE säga till Yongyut. Att det är en sattans tur att jag är så himla vrång med Alfa och inte vill ha hit henne. För den dag som jag ger mig lättvindigt, så kommer hon garanterat att slå ner sina bopålar här.

 

Jag har gjort klart för Yongyut, helt klart och enkelt, att jag INTE tillåter att varken mamman eller pappan bosätter sig i vårt hem. Hon har försökt med att detta är Thailand. Men jag har replikerat att om inte Yongyut respekterar några som helst falangkulturgrejor, så blir det svårt för oss två att bo ihop utan att det blir stora problem.

 

Jag säger rent ut till henne, och det är inte lätt skall ni veta, att jag INTE tänkte bosätta mig i Thailand, och ta hand om äldre människor, utan det får den thailändska delen av familjen göra.... Och så förblir det. Jag ger med mig i de mesta och flesta saker i vårt äktenskap, men Yongyut har märkt att jag ALDRIG kommer att ge mig i denna sak.....

 

Lite nyheter ifrån denna sida jorden..... Jo Thailands primiärminister, ni vet den där bruden som är syster med Thaksin, ni vet han som sitter med en stor del av Thailands pengar i sina egna fickor, och inte vågar sig hem. Denna kvinna lär ha startat en kampanj att försöka få bukt med korruptionen i Thailand. Bra initiativ... typiskt Thailand också för den delen.

 

Man säger och man gör alltid här i Thailand, det som man ”tror” att andra vill höra eller se en göra. Thailand vet om så himla väl att en hel omvärld tittar förundrat på Thailand och ringaktar Thailand för dess underutvecklade samhälle. Där alla i stort sett anser sig ha rätt att sno åt sig de pengar de kan. I botten är det ALLTID de fattiga, de längst ner i botten på samhället som får betala.

 

Polisen står utefter vägarna och har kontroller, och ”erbjuder” de som de föredrar att stanna vid kontrollen, att betala 400 baht mot kvitto, eller betala 200 baht nu direkt till polismannen.... Svårt val för en fattig eller.... Någon vill sälja mat till allmänheten utefter en allmän väg, polisen är där och tar sina ”avgifter” för detta naturligtvis.

 

Folk vill ändra namn på offentliga handlingar p.gr.a. husköp eller husförsäljning, tjänstemannen sitter där, och han gör förstås inte ett skit på 6 månader om han inte får sina 5.000 baht utav den som är i nöd och måste ha dokumenten ändrade...Vi pratar alltså om en offentliganställd människa. Hela Thailand är uppbyggd på detta sätt alltifrån botten till toppen.

 

Toppen förresten,,,, man vill gärna ha det där jobbet.... men men men, det kostar pengar och mutor att få det där jobbet....... Någon vill gärna träffa chefen på Trafiksäkerhetsverket....... javisst, men betala 10.000 baht först till tjänstemannen som handhar dessa affärer för räkning chefen..... och hela samhället set ut på detta sätt. Och alla pengar styrs upppåt i samhället.

 

Polismannen får behålla 10% av det som han snor thailands befolkning på, och resten skickar han vidare till sin chef, som ger till sin chef och som till sist hamnar hos polischefen. Denne polischef som för övrigt har ”köpt” sin tjänst av ännu högre befattningshavare....

 

Nu vill i alla fall syster Thaksin göra något åt detta. Lovvärt... javisst... Men detta har blivit gjort vid ett flertal tillfällen här i Thailand, alla lovar något här, och ingen ämnar hålla det man lovar.... Ett löfte är inget löfte i Thailand. Att ”hålla ord” så som vi i väst känner till ordet och innebörden av detta ord, är inget som tydfligen förekommer här... idioter håller ord....

 

Läs länken jag ger Er härmed i denna sak..... och se alla de personerna där... Ingen av dom är vanliga människor. Jovisst flera av dom var det för 10 år sedan. Men sedan de kom in i politiken så är de billionärer i thailändska baht sett!!!

 

http://www.thaivisa.com/forum/topic/556157-yingluck-launches-anti-corruption-campaign/

 

Det är ingen avundsvärd uppgift att få ett land som Thailand, med mångtusenåriga traditioner med korruption som ett allmänt inslag i vardagslivet, att ta struptag på sig självt, och försöka att lirka sig ur korruptionssamhället och skapa ett nytt, där lagen gäller för alla.

 

Hjälmtvånget och trafikregler skall gälla även för makthavare såsom; polisen själva, politikerna, de kommunalanställda cheferna, ja alla makthavare i samhället. Här ställer sig lagens företrädare (polisen) bara i givakt när de ser en makthavare ocvh skiter i att upprätthålla lagen. Har sett det med egna ögon och det ärfaktiskt äckligt att som utlänning behöva se ett sådant samhälle.

 

Jag läste om detta när man var yngre i tonåren, men jag trodde att vi hade utrotat dessa samhälls-system faktiskt. Men icke sa Nicke, detta påminner mig istället om det det inte var så himla längesedan som antagligen Sverige var åt samma håll, kanske inte lika illa, men illa hade vi det på många samma sätt... men kunde vi skärpa till oss, så kanske även Thailand kan skärpa till sig, vem vet?

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXVI, Thailand

 

 

Idag 19 maj 2012, lördag för övrigt, så kom Tannin och gjorde service på 2st A/C-enheter som vi har här. Vi bör ju göra service sägs det runt varje 2 år minst, annars blir de snabbt lite grand ur funktion och klarar inte att rena luften så himla bra längre ... Kostnaden brukar ligga på 300 baht per enhet, så jag blev av med 600 battingar idag. Fasen det är ju 2 flarror Gin ju!!

 

Nu vet jag härnäst vad som kommer att hända i sovrummet vårt. Jo jag kommer ikväll/natt att lägga mig och sova, och jag ligger där PÅ ovansidan täcket och jag kommer garanterat att väckas upp kl. 02.00 cirka av att det kliar och gör skitont antingen på ena foten, någon av tårna eller på rumpan eller på en av händerna eller någon av fingrarna. Detta scenario är så väntat, så det innebär NOLL överaskning för mig.

 

Det enda som är jobbigt är att försöka att somna in, och veta med sig att man snart kommer att väckas av de jääkla myggorna. Killarna som var inne i sovrummet och gjorde rent A/C;n var ju där i styvt 1 timme minst, och då var BÅDE sovrumsdörren som balkongdörren öppen på vid gavel. Så alla de jääkla sketmyggorna som legat på lur därute nu sedan ett halvår tillbaka måste ha rusat in i sovrummet.

 

Jag fick Yongyut att lova att nu ikväll innan vi går och lägger oss, att hon tar med sig ”tennisracketen” in där och jagar reda på alla mygg som gömmer sig utmed skrymslen och bland kläder och handdukar därinne. De t.om. sätter sig och väntar UNDER själva sängen. De är skitsmarta dessa mygg. Jag hatar dom för de är så himla små så det inte är sant. De låter som en pytteliten tandläkar-borrmaskin. Men vi får la se, jag rapporterar imorgon här när jag har vaknat ur den stjärnsmällen....

 

Imorse stack Yongyut och hennes syster Allam och hennes fästman Pots ihop med barnen upp till Nong Bua Daeng och hälsade på pappan. Det blev ett fastligt ihop-plockande av saker och ting, som skulle med upp till honom. Ja jag säger inget för gubben sitter där han sitter, och har det inte lätt. Har ingen inkomst, har inget hem att tala om, ja han har inte ett skit här i livet mer än ett trasigt föhållande med Alfa och 4 barn som är vuxna nu.

 

Man får hoppas att han är glad att de kommer upp och hälsar på honom i alla fall. Men det kan fasen inte vara roligt att sitta därute i urskogen på natten ihop med 2 Vietnamesiska Hängbukssvin, och försöka att hålla uppe humöret. Det är ju inte mycket som han har att leva på, och jag undrar lite grand hur han bär sig åt för att äta sig mätt egentligen.

 

Vi ger ju honom 1.200 baht per månad, thailändska staten ger honom 500 baht de månader som de har pengar över till sina gamla. Så att käka sig mätt och köpa bensin till vespan för 1.700 baht = SEK: 320:- per månad är mig en gåta. OK jag tror faktiskt att Alaam vissa månader också skickar upp en smärre slant till honom. Men jag vet att Baloo, den äldsta systern inte skickar upp någonting till honom.

 

Jag förstår henne dock till 100%. Hon tar ju hand om Alfa på fulltid, och det får räcka med det..... Men hur ofta som Alaam skickar pengar till pappan vet jag inte. Men jag tror inte hon gör det för ofta. Och om jag fattat det hela rätt så skickar inte sonen en sketen sekin till sin farsa någonsin. Han jobbar ju med att bära bagage på Suvarnabhumi flygplats. Och det lär ju inte vara någon lukrativ sysselsättning!!!

 

Funderingar i livet ...... är det bra? Eller skall man sluta med det för det är skadligt för den egna sinnesfriden tro? Ja vem vet vad som är rätt eller vad som är fel. Kanske upp till den enskilde individen. Många människor är ju ena riktiga trähästar och knappt ”djupare” i sina tankar än en te-sked i en kopp te. Men det är deras egna förlust, och kanske de inte ens inser det, och saknar det således inte, och därför är det kanske därför inte heller skadligt för dom.

 

En fundering god som en ann, kanske är hur saknade vi människor som individer är i det samhälle vi lever i? Hur är det med den saken egentligen. Bakom alla ”måsten” hit och dit.. Där man skall prestera sorg och saknad i alla de former som samhället kräver av en. Går man på begravning så lipar man oavsett om man känner den döde eller inte, eller ens var nära vän med den döde. Varför då egentligen? Forts. nästa kapitellll

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXVII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Jo därför att det är så sorgligt, säger någon! Vadå sorgligt säger man då... Du kände ju knappt den döde!!! – ”Ja men alla andra där i kyrkan lipade och då ville min kropp göra likadant, trots att jag egentligen inte kände den döde, fattar du inte det, är du så kallhamrad eller?”

 

Så med detta sagt, så borde ju alla då vara saknade när de försvinner ifrån ett socialt sammanhang eller? Ni kanske snart börjar ”se” vartåt detta barkar eller? Så är försvinna eller dö likasamma? Ser man på det på samma sätt? Nähä.... varför inte då då? Effekten är ju exakt detsamma. Flyttar någon ifrån ”byn” eller om någon dör i byn, så borde ju detta vara detsamma.....tycker jag....

 

Man hör ju inte av dom något mer, och kanske inte mer se dom dagligen, och man kan inte mer prata med dom, oavsett om dom är bortflyttade eller döda.... Men dör man så lipar folk, och flyttar man så lipar inte folk..... Jag tror att det stundtals för oss människor är just svårt att flytta sina bopålar p.gr.a. av att vi inte vet hur det kommer att påverka oss människor och hur det kommer att påverka vår omgivning.

 

Många har ju barn och barnbarn och mamma eller pappa eller båda. Hur påverkas detta om jag flyttar till Tjotaheiti? Kommer jag att ses som om jag är ”död” när jag flyttar och ingen längre har kontakt med mig? Eller kommer allt att vara som det var innan, med lika mycket telefonsamtal, email och kontakter?

 

Klart det inte blir, sanningen är att man sakta men säkert blir behandlad som om man vore död och begraven. Folk slutar ganska snart att ha intresse att upprätthålla kontakten, det är bara de allra närmaste, alltså folk som ”orkar” bry sig om sin omgivning som fortfarande skriver och undrar, och som visar intresse. Men annars behandlas man som död och begraven. Så min slutfråga då är väl – ”Varför inte gråta när jag reste då? Varför bara gråta på min begravning....?

 

Hade faktiskt känts bra om man kunde haft ett ”goodbye-party” med kyrkomusik, många tal om min förträfflighet, lite goa 60:tals popsånger, och en parad av gamla ”flickvänner” på festen. DÅ hade jag mått bra och flyttat med glädje.....Kunde man avsluta med lite gråt och tanda-gnisslan på det, så hade flytten gått som smort och man hade inte behövt ha dessa knäppa funderingar.........

 

Genom årmilijonernas tidenden, så har vi människor i alla former och skepnader försökt att göra något bestående av vårt lilla liv som vi levt. Litet ur det perspektivet att det finns miljarder människor på jordklotet, och litet sett ur den synvinkeln att jag lever kanske i 80 år och människorasen som sådan är 3 miljoner år gammalt. Så till syvende och sist vem kommer ihåg mig??

 

Detta har stört mängder av människor, speciellt människor som vart satta till att regera. Sådana människor blir ju ganska snart hjärntvättade av folk i sin närhet som då trycker in i huvudet på dom att dom är något alldeles speciella sett ur ett historiskt perspektiv. Jag behöver kanske inte nämna de olika storslagna bevis på mitt påstående, men jag gör det ändå.

 

Jag börjar med det mest storslagna, och det är ju INTE storslaget sett ur ett mänskligt ögas synvinkel, men från det faktum att en människa faktiskt lyckades med att få sitt egna NAMN förknippat med själva företeelsen MINNE AV EN MÄNNISKA. Jag talar ju då om, som alla förstår ordet Mausoleum. Killen hette Mausollos och hans namn är givet efter en storslagen grav eller gravminne. Inte dåligt marscherat av en simpel kung i mänsklighetens historia.

 

Och sedan har vi ju alla andra bevis för hur folk genom årmiljonerna har kämpat för att bli ihågkomna, se på pyramiderna i Egypten i Syd-amerika samt i Asien. Se på alla gravhögar i Skandinavien, inte minst i Sverige och se på alla helgon och andra kyrkliga struntheter där vanligt folk så desperat vill bli ihågkomna.....

 

Så flytta ifrån ”byn” är nog egentligen inte så himla märkvärdigt för alla ”andra”, men dessto mer märkvärdigt för den som gör det. Jag vet inte om folk tänker att de är oroliga för att bli bortglömda eller om dom mest är oroliga över att inte veta vad som väntar dom på deras nya boställe? Ja ja alla ser olika på det, och vi är alla olika... Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXVIII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Men de som ser mest olika på det saker och ting, är också de som vi människor brukar ge oss på och vara taskiga emot och mobba och hänga ut offentligt... Så människorasen är en härligt företeelse i en annars perfekt värld. Människorasen kanske helt enkelt är det misstag, det enda misstag som naturen gjorde här under 4,5 miljarder år..... Synd i en annars så perfekt värld, så lyckades naturen fippla till det så till den milda grad!!!

 

Människorasen är den enda ras som kan åstadkomma en logisk tanke i någon vidare omfattning. Ja ja kom nu och snacka om Delfiner och Schimpanser. Och alla de tankar som vetenskapsmännen har om dessa djur. Men de tankar som dessa besitter är ju inte alls av den sorten som människoapan har lyckats med att utveckla. Delfinerna kan säga ja och nej till kommandon, allting baserat på mat. Och att de vill ha käk, det vill ju alla djur ha.

 

Schimpansen sticker ner ett grässtrå eller en pinne i ett myrhål i marken, och får därmed upp myror som de slickar av pinnen. DETTA är det närmaste människan som de andra djuren kommer. Denna människa som är det enda djuret på detta jordklot som är i stånd med att kunna utrota sig självt och hela planeten jorden, och också aspirerar på att göra detsamma.

 

Tillbaka igen till Alaam, vilket alltså då är Namkaengs och Sodas så gott som alltid frånvarande mamma. Hon arbetar ju nere i Bangkok för att få ihop till en försörjning. Jag vet inte vad hon pysslar med, men vad hon än gör, så verkar det vara med familjens välsignelse. En välsignelse som då ”drabbar” mig här i form av att jag/vi tar hand om hennes 2 barn Namkaeng och Soda- det hela är i grunden ett sorgligt kapitel och det sista man vill är ju att barnen skall må mer illa än de redan gör antar jag.

 

Hon arbetar då där nere i Bangkok, på HomePro, och hon är lite grand av en chef över den hord av säljare som fullständigt svärmar över hela stället,. Hon tjänar med övertiden drygt 11.000 baht i månaden. Hon skickar 2.000 baht hit upp till sina barns försörjning till oss. Utav detta så går ju som jag sagt förut 1.000 baht till skjuts till skolan varje månad och 800 baht går till skolpeng. Vi har då ”över” 200 baht per månad, vilket blir detsamma som 100 baht per barn och månad.

 

OK, det som hände nu i morse gör ju att man får alla sina fördomar besannade på ett väldigt nära sätt... När man berättar så säger alltid thailandsälskarna... – ”Nä men så är det inte alls...” eller så säger man – ” Du har alltid varit så negativ, var mer positiv, så blir allting mer roligt i livet”..... – ”Du kan i alla fall inte ta ifrån thai att de är ett positivt och trevligt folk”.....

 

Javisst tänker man.... klart att thai är positiva och skrattar och ler och tycker tydligen att solen skiner hela tiden. Imorse så åkte Yongyut med Alaams (sin systers) 2 barn in till stan för att köpa kläder till dom, alltså skoluniformer. Kan man tycka att detta kanske vore en rolig grej för mamma Alaam att åka med och göra??? Jag tyckte det i alla fall, och följande scenario hände då.....

 

Jag frågade Yongyut så snart jag märkte att Alaam var kvar härinne i huset och inte på utsidan beredd att åka till stan – ” skall inte barnens mamma åka med?” Yongyut svarade då – ” nä det går inte, vi får inte plats vi två vuxna plus 2 stora barn på 1 vespa....” jag svarade – ” men kan ni inte ta två vespor då?”, yongan igen –” Nä går inte, Alaam har inget körkort”. Jag svarade då hurtigt och käckt, - ”Men Yongyut jag kan åka med och köra den andra vespan så kan ju Alaam åka med”.

 

Yongan svarade då – ”Nä Alaam stay home”,,, - ”men jösses Yongyut”, svarade jag – ”Vill inte barnens mamma åka med och köpa skoluniformer?” – ” Hon har varit i Bangkok i 2 månader och inte sett sina barn, hon åker ikväll igen, och hon vill inte vara med sina barn?”.......

 

Jag slutade detta prat när jag såg att Yongyuts ögon svartnade..... Så kan någon utomstående förklara för en dum svensk västerlänning/falang, varför det är jag som är konstig i detta scenario, och inte mamman som uppenbarligen i mina ögon fullständigt visar upp en känslokall sida. Här är det tydliga beviset på att våra fördomar om thai och deras familjekänslor hit och dit är riktiga, och att allt bara är en jääkla myt som de tar till när det passar dom....

 

Jag ger i alla fall inte ett dyft för thais känslor, och deras sätt att ta hand om sina barn. Däremot måste jag säga att det omvända förhållandet, DÄR är thai experter.. När de gäller att ta hand om mamma och pappa, eller mormor/morfar eller farmor/farfar, DÅ saknas minsann ingenting.....

 

I alla andra kulturer som jag stött på i alla fall, där är barnen det viktiga i livet och föräldrarna är sekundära. Här i Thailand så är det precis tvärtom... Föräldrarna är det som kommer först och främst, och sedan barnen .....det må jag säga!!!

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXIX, Thailand

 

 

Tillvaron är betydligt lugnare här nu i Chaiyaphum i mitt liv. Förut så hade jag ju umgänge med Dan (Mr America), men det har jag lagt på is fullständigt!! Ingemar A. har ju rest hem till Svedala på 6 månader, och Lasse S. har också rest bort på flera månader härifrån. Och så har jag ju också Kevin (Mr Missouri) som jag ju betraktar som min vän.

 

Men han lever ju väldigt tillbakadraget och vill inte ha umgänge speciellt ofta, så där vill man ju inte gärna haka på för mycket. Så det blir att vara ensammen ganska ofta. Det är ju ingen fara med det, man är ju van vid det. Men jag måste säga att jag blivit väldigt bortskämd de sista 3 åren här, med mängder av vänner som vi har besökt, och mängder av vänner som kommit hit på besök.

 

Men det är som det är, man får glädjas istället över de vänner som finns kvar, jag orkar inte bry mig så himla mycket, jag har en familj, så ensam är man ju inte, även om vänner ju är som kryddor i livet på nåt sätt. Jag vet att flera av Er fattar vad jag menar!! Inte alla, men flera av Er...

 

Passerar ute på motorvägern, under min cykeltur, ett stånd som säljer stekt gris. Jag tycker dock att det verkar vara en konstig stil på grisen. Det är precis som om de skurit av grisen på toppen bara, för när man kollar på den där den hänger, så är den ju bara typ 5 centimeter tjock, inte mer.... Var finns resten av grisen då??? De grisstackarna, vill i alla fall inte jag käka på..... (se fotot)

 

Nu är besprutningarna i full gång här i Chaiyaphum (se fotot), ser det varje dag när jag är ute faktiskt. Bävar över hur mycket skit som de aningslösa thai får i sig utav olika aningslösa stackare som bara går runt där och besprutar utan en endaste tanke i skallen. Cancern står som spön i backen, och varken läkare eller regering verkar bry sig. Ingen verkar fatta någonting. Men hela jäävla livscykeln och näringskedjan här i Thailand är ju förgiftad, tack för maten föresten....

 

Insekterna, grodorna, snäckorna, räkorna, fiskarna, ödlorna, ormarna, fåglarna m.m. alla så lever de ute på risfälten, och alla så livnär de sig på varandra. Insekterna får i sig giftet, fisken käkar insekten, fågeln käkar fisken..... grodorna käkar insekterna och ormarna och fåglarna käkar grodorna. Grodorna, fåglarna och ödlorna käkar räkorna, och de alla äts av ormar och fåglar. Snäckorna lever av riset och får i sig giftet, och vem som äter de äckliga snäckorna vet jag inte... Thai hatar dom i alla fall... Så visst finns det ett överflöd av cancer..... ruggigt mycket dessutom......

 

Våra ”jackfruit” i trädgården börjar ta sig efter 3 års kämpande (se foton). Det tog lite lång tid, men första skörden som kom, de frukterna bara lossnade och drösade ner på backen och var sedan dödens lammungar.... Så allting fick börja om igen och nu ser de i alla fall ut på detta sättet. Dessa jackfruits kan ju bli enorma, så vi lär väl få stötta upp dom med en byggnadsställning till slut tror jag mig veta...

 

Även här uppe i Isaan så sprides detta gift som heter islam tyvärr. Det är mycket trevliga och trovärdiga människor som dyker upp och som är muslimer. Alltså landsmän och thai till blodet. Men vi vet ju alla vad blodet betyder för en trogen muslim. Blod betyder absolut ingenting, bror, mor, far eller syster betyder ingenting och fädernsland betyder absolut ingenting. Alaah betyder allt, och muslimen offrar precis allt för Allah.

 

Det är ju därför som allting blir så snabbt förstört när muslimerna blir för många. Och för många är väl fler än 15st i samma stadsdel..... Här nu så har thai sålt till en muslimfamilj, och som trogna muslimer så vill de inte käka gris, så nu har får och getter slagit sig in i näringskedjan i Thailand. Här är en bild på en mysig liten flock av små getter som jag ofta möter under min cykeltur. Ägarna för övrigt köpte utav Ingemars fru Fa den mark som de nu då brukar med får och getter.....och bönesång i knäliggande läge...

 

Under mina turer så cyklar jag på allsköns olika vägar, de kan vara asfalterade, de kan vara grusvägar och det kan stundtals vara rena stigar. Men det är kul och omväxlande. Det absolut tråkigaste som jag tycker i alla fall, det är när man hamnar på en motorväg, och man ser 3 kilometer framför sig en tråkig långsträcka bara.... och så håller det på i mil efter mil..... Nä tacka vet jag småvägar, gärna asfalterade, det är OK.... men inga motorvägar i alla fall...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXX (1.120), Thailand

 

Barnen har börjat i skolan nu igen, så deras ”sommarlov” är över för denna gången. Jag måste ju tillstå att det är himla gött att slippa köra ungarna varje morgon till skolan, och sedan varje eftermiddag åka in till Chaiyaphum igen, och hämta hem dom. De själva vill ju också hellre åka med Teacher ”A”, för där på pick up-flaket sitter ju 8st andra ungar, så det är ju oftast ganska roliga färder till och från skolan...

 

Det blir ju nu lite dyrare för barnens mamma Alaam för varje skolår som passerar. När de var yngre, så kostade det ju bara ett par hundralappar (SEK) varje skolår. Men nu så kostar det henne för Soda 7.500 BAHT, och för Namkaeng runt 5,500 baht per skolår. Till detta i år, så får hon köpa in totalt nya skoluniformer för Soda, och köpa nytt även till Namkaeng för hon växer ju som en gnu på grönbete.

 

Detta lilla yrväder är lika lång som Yongyut numera.... Soda har börjat få basröst så smått... Ja jösses vad tiden går fort, och man märker det väl speciellt när man har ungar runt bena hela tiden. Ur det hänseendet så har väl gubbsen nere i Jomtien alltid det lite lättare.... De rör sig ju runt yngre damer hela tiden, och inte med nödvändighet samma unga damer.... Så där märker de kanske inte av själva att de blir äldre.....

 

Jo förresten det har vi ju redan pratat om. De söp och festade för mycket därnere i Jomtien så att viriliteten försvann samma väg som glassen gjorde i högsommar-värmen...... Så OK, det kanske är bättre då att vara häruppe i Isaan, och märka att man blir äldre i spegeln, än att märka det i sovrummet, eller hur?

 

Chaiyaphoom - Current Weather - 7-day Forecast

May 22, 2012

 

Today

22/05Tomorrow

23/05Thu

24/05Fri

25/05Sat

26/05Sun

27/05Mon

28/05

 

 

35 °C

26 °C

rainy

20% precip coverage

 

 

35 °C

26 °C

rainy

20% precip coverage

 

 

36 °C

26 °C

rainy

20% precip coverage

 

 

35 °C

26 °C

rainy

30% precip coverage

 

 

34 °C

25 °C

rainy

30% precip coverage

 

 

34 °C

25 °C

rainy

20% precip coverage

 

 

35 °C

25 °C

rainy

30% precip coverage

 

 

Relative Humidity51 %

Wind7.4 km/hr

CloudVery Cloudy Sky

 

Tomorrow Sunrise05:39

Today Sunset18:38

Yesterday Max Temperature34.7°C

Morning Min Temperature25.6°C

Amount of Rainfall 07-070.0 mm

 

 

Yes, så här ser det ut för tillfället här i min region I Thailand. Det finns alla dagar nu lite moln på himmelen, och det börjar oftast att regna på seneftermiddagen nästan alla dagar. Går över snabbt, och marken suger åt sig all väta som en drucken och törstig svensk i baren i Pattaya....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXXI, Thailand

20 maj-0665 blommor, 0667+68 gris utefter vägen

0676, muslim köpte mark getter

 

Det är läge denna årstid, om man nu kan kalla saker och ting för årstider i Thailand. Men det är i alla fall tid nu att skörda blommor ifrån vissa speciella träd (se fotot ovan). Trädets vackra vita blommor som doftar så gott plockas av thai, och de tas om hand och tvättas och torkas på marken. Därefter så kokar man dom, och så hamnar även det hopkoket bland alla de andra stjälkarna, rötterna och löven på mat-tallriken

 

Jag prövade att ta mig en tugga, coh dessa blomster smakar precis som allting annat i salladsväg härnere i Thailand = absolut nada och ingenting. Thai verkar ha en förkärlek att ta saker och ting ifrån naturen som egentligen inte smakar så himla mycket. Men när det väl kommer till att äta dessa saker så blandas de ändå ihop med den förbannade chillin som äts här utan något som helst undantag.

 

Chillin för mig är som att käka grillkrydda till allting ungefär. Grillkrydda på fisken, på köttet på salladerna, ja på allting. Det är så andefattigt som jag ser det i alla fall. På tal om mat, så såg jag på TV igår, alltså thai-TV. De har ju en version faktiskt som heter ”Iron-chef”. Alltså ett matlagningsprogram och en matlagningstävling i form av en TV-show. Det har ju en amerikansk förlaga och är väldigt populär i västerlandet. Ni vet mat är ju alltid poppis.

 

Nu fick jag som sagt var se en thailändsk version, och varför inte? De käkar ju inte mat som resten av världen käkar. Utmaningen denna gång i detta Tv-programmet bestod då i att tillreda råtta, de hade ju varit snälla emot deltagarna, och tittarna och flått råttan innan, så den låg där precis som om den var, utan päls men med ögon, lukthår, fötter och svans, och naturligtvis stendöd..

 

Ögonen fuktades och munnen fylldes av saliv för åskådarna, som helt hänförda åsåg hur deltagarna gav sig in i denna grannlaga uppgift och tillredde råttorna. De började med att skära upp råttan precis som man öppnar en fisk, och rev ut inälvorna. Sedan kapade de bort huvudet, sedan svingade de den stora kniven så käckt och skar bort benen och svansen under många leenden.

 

De ”rätade” ut råttfilee´n, och sedan hamnade den på grillen som fanns där i TV-studion. Medan råttan våndades på grillen (skojar bara-den var ju död), så fixade deltagarna fram sallad och de öppnade en liten kokosnöt som de tog ut cocosen ur. De återvände strax till råttan som nu var färdiggrillad. Och så ”choppade” de upp råttan i fina fina fina ytterligt små bitar, de blandade detta kött med lika fina små bitar av vadå? Oj det var väl ingen svår fråga.... thaikök = chilli förstås...

 

De körde denna blandning i stekpannan någon minut, och sedan så tog de den blandningen och lade i den tomma cocosnötshalvan, och så hade de sallad på utsidan på tallriken..... Alla fick nu smaka, och hade det funnits ett Nobelpris i detta läge, så hade deltagarna fått det av den nästan i uppror nöjda publiken. Att det fanns någon som tvekade att äta råtta finns bara inte i Asien – glöm det!!

 

Nä tacka vet jag gris , det är allt mitt favoritkött här i Thailand. Normalt sett så gillar jag mer steakar av kossa, men den typ av kossa som finns här och den hemskt dåliga kvalitet som finns på kosseköttet, så är det griskött som jag mest tycker om. Därför när jag cyklade vägen fram och fick syn på dessa köttrester av gris som grillades framför ögonen på en så vattnades det i mun må jag lova....

 

Ingemars fru Fa, hon sålde för flera år sedan mark till en muslim, och då blev hans gård den enda här i närområdet som överhuvudtaget har getter och får, vet inte skillnaden faktiskt.. heter det getaherde, samma som fåraherde och vad är skillnaden, skrämmande att man inte vet det...

 

Så nu spatserar det omkring en massa får både i hans trädgård, som mitt ute på vägen, som inne i andra människors trädgårdar. Han, muslimen alltså, är ju som thai i allmänhet, jag antar att han är thai och inte en arabfan. Han låter sina djur bara göra precis vad de vill, när de vill, och hur de vill, det skiter väl han i. Bara djuren inte dör eller försvinner, så får de göra precis vad de vill. Men visst är de söta att kolla på, se fotot....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXXII, Thailand

0673 jackfruit i trådgården, 0826 allmänna kort samma men mindre

0678,80 olika cykelvägar....

 

Vi har en buske/träd i vår trädgård som producerar nåt som heter ”Jackfruit”. Det är en kanongo frukt,som är gulaktig i fruktköttet och lite söt och bara så himla gott att sitta och slafsa på. Storleken på dessa vidunder kan bli enorm. Säkert flera kilo snackar vi om.

 

Frukten som sådan är enormt viktig för Thailand, och extremt omtyckt att äta här för folk i allmänhet. Så dessa buskar/träd med dessa frukter finns lite överallt, precis som Mangoträdet... problem dock är att naturen inte riktigt funderade färdigt vad det gällde för moderbusken att klara av att ”bära” denna enorma frukt. Ofta blir de så stora, eller att vinden tar tag i dom, att de helt enkelt faller av grenen de är fästa vid.

 

Vi här i trädgården har lagt en liten gren som ”avlastare”, så att vår frukt kan få fortsätta att växa till enorma vikter..... Här ser ni 2 foton... första fotot är flera år gammalt, men frukterna där föll av, kanske att något djur var där och pillade på natten, vet inte faktiskt. Men nu har det tagit sig igen, och nu hoppas vi mycket på denna nya ”födsel” här i familjen....

 

Tog 2 foton av olika typer av cykelvägar, jag cyklar ju mest och helst på asfalterade vägar lite avsides sådär så man slipper för mycket trafik och människor, det är alltid roligast. Ibland så hamnar jag dock utan egen förskyllan på vägar som inte är asfalterade utan bara är jordvägar, och ibland är det riktigt kul att bara köra in där och se var man kommer ut någonstans.

 

Just på de vägarna är det som jag ser mest orm. Och ibland blir man riktigt rädd när man utan förvarning bara i ögonvrån hinner se nåt som är 2 meter långt, tjockt och snabbt som fasen ringlar rakt framför hjulen på cykeln... Det gäller ju att inte ramla då.. men det är inte så farligt. Kul för en svensk i alla fall att se alla dessa vilda djur som finns här i Thailand.

 

Jag ser även ofta nåt som jag tror är en mård, de brukar virvla över vägen snabbt som ögat. Men man blir glad att se dom. Det tråkiga och som jag sagt förut, är faktiskt att allting bara består utav en endaste färg, och det är grönt... Det är grönt precis överallt, och det finns i stort sett inga blommor alls.

 

Jag kommer ju själv ifrån Sverige där en svensk äng visar upp en prakt som inte ens kungen av Thailand får tillgodo vid högtidliga tillfällen. Här är det stendött med färger i naturen. Det tycker jag i alla fall är konstigt. Det finns mängder av djur, grymt mycket olika fina ovanliga djur, men det är ytterligt sällsynt med blommor i alla fall!!!

 

Yongyuts knä besvärar henne mer och mer, och det är jäävligt jobbigt att få med henne till sjukhuset, så vi kan påbörja röntgandet och se vad problemet är. Jag har tjatat på henne att vi skall gå. Innan vi åkte till Philippinolandet, så sköt hon på det och sade hela tiden – ”javisst vi går till läkaren EFTER vi varit på Philippinerna..” och sedan så skjuts det upp framför oss hela tiden.

 

Idag however, så hyser jag stort förtroende att vi skall komma iväg. Men vi får la se senare idag....jag vet också att hon har ett problem med ena foten med vad jag kallar ”invärtes fotvårtor” i alla fall på ena foten, och de besvärar henna ganska mycket när hon rör på sig. Så kanske hon vill ta fötterna först. Anledningen till att hon skjuter knät framför sig hela tiden är att hon är så jääkla rädd för operation.

 

Hon tjötar om att hon är utbildad sjuksyster och allt det där. Men hon har inte en susning om vad som görs med en trasig menisk. Att läkarna idag sedan 20 år tillbaka nästan, endast kör med ett litet titthål, och fixar problemet och sedan får man stappla hem, och är ganska Ok redan efter max. 3 dagar.....

 

Har pratat lite grand med en gammal kompis (Kent K.) han bor just nu hemma i Sverige, och har varit gift i 10 år med en thailändska faktiskt. De har också ett litet barn på 9 år ihop. Nu är det i alla fall dags för dom att flytta till Thailand, och pensionera sig där. I deras fall så har de handlat på sig ett hus nere i Rayong, det ligger ju runt 5-7 mil söder om Jomtien. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXXIII, Thailand

 

 

Forts, från förra kapitlet... I alla fall så vet ju Kent om att jag tidigare har arbetat med sjöfrakter i hela mitt liv, så han ville att jag skulle ”hjälpa” honom att fixa till hans transport av 3st pallar ned till Thailand. Inga problem, det gjorde jag så gärna, pallarna är nu sedan igår på väg ner, och alla är nöjda och belåtna. Kent bjöd in mig och min familj till att fira Midsommar nere hos honom i Rayong nu i juni. Och det skall bli skitkul.

 

Tänk sill, snaps, riktig potatis samt gräddfil. Jag har ju slutat med ris och potatis och pasta och pizza. Men någon enstaka gång då och då spelar ju absolut ingen roll..... Jag längtar nåt vansinnigt efter att äta potatis. Så trots att det finns obegränsat med potatis häruppe, så vill jag inte äta potatis i min egna ”vardag”. Jag har ju en annan diet nuförtiden...

 

Midsommarafton infaller ju i år på fredag den 22 juni och midsommardagen då på lördagen den 23 juni 2012. Så vi får väl försöka att få barnen fria ifrån skolan den fredagen. Vi kan ju ta bussen på kvällen den 21 juni och vara framme på morgonen midsommarafton den 22 juni. Dansa runt stången, dricka brännvin, ljuga lite och sedan den 23 juni åker vi hem igen troligtvis. Vill ju inte gärna stanna för länge så att man gör folk trött på en, eller hur?

Satt och petade tänderna med en tandpetare igår, och plupp, så flög hälften av en lagning ut på skrivbordet. Man är ju där och petar med tungan i ”hölet” hela tiden, så det blir rent jobbigt till slut. Imorse så började det att göra ont i hölet och det var en ovanlig känsla faktiskt. Har inte haft ont i tänderna sedan nån gång i tonåren tror jag, om man bortser ifrån mina 4 operationer där jag tog bort visdomständerna i 25:års åldern.

 

Imorse så åkte jag och Yongyut till en klinik inne i Chaiyaphum, för nu skulle minsann vi ta bort hennes ”invärtes” fotvårtor. Hon har ett gäng under huden, under foten, och det gör skitont varje gång hon måste stödja på foten. Hon har haft detta uppe och pratat om att fixa det tidigare. Men det är så himla svårt att få med henne till läkaren. Men nu tog hon tag i det idag i alla fall på eget bevåg.

 

Jag åkte med henne som stöd, och läkaren körde med laser plus 1.000 baht och strax var 3 utav 5 vårtor borta. Killen är ju smart, så han tog inte bort alla 5.. Nä han lämnade 2st kvar och så måste Yongyut dit 1 gång till, och måste då IGEN betala 1.000 baht..... Men men, resultatet blir ju bra, så jag tycker det är fint att hon gör detta.

 

Nu är det bara det himla knät, hennes menisk-knä som jag har så himla svårt att få med henne till sjukhuset och röntga. Det verkar dock nu som om hon börjar att mjukna, för det gör sketont nästan hela tiden för henne när hon rör på sig. Vi skall till Ram Hospital, så får de remissa oss vidare, precis som de gjorde med mina tarmar ni kommer ihåg.... Så skall nog den saken med Yongyuts knä bli bra det också...

 

Cyklade idag under min tur in förbi Supermarket-gatan i Chaiyaphum till ”min” tandläkare. Ni vet den där bruden som jag ju tycker verkar vara så himla duktig. Jag kom dit bara för att finna 2 handskrivna skyltar som tydligen meddelade att hon inte hade lust att jobba och skulle komma tillbaka 1 juni igen.... Va faaannn!!! Så nu måste jag imorgon fixa en annan tandläkare som kan ta sig an mig och min trasiga lagning!!

 

Detta gick snabbare än jag anade. När jag kom hem och berättade om detta, så surnade Yongyut till, och sade att vi kan också NU ner till Chaiyaphum och den stora tandläkarstationen de har där bakom Kasikorn bank!! Aha, sade jag, det stället har jag varit med Reine Hast 2ggr och de nekade att hjälpa och mig själv 1 gång och de hade inte tid. Så varför skall vi till det sketstället?

 

Lyssna på mig nu säger Yongyut, så åker vi dit. Sagt och gjort, vi åkte dit och fann omedelbart att de inte hade varken lust eller tid att ta sig an mig, precis som vanligt alltså!! Dock denna gång så tjatade Yongyut till sig en lista på 6st tandläkare som de rekommenderade. Vi åkte till den första på listan, och jag kände direkt att detta verkade bra. Hoppas nu bara att den känslan är korrekt... Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXXIV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Vi blev bra mottagna, och fick sätta oss ner och vänta, och efter 15 minuter så kom vi in till tandläkaren. En ung kille, men å andra sidan så verkar ju alla vara himla unga nu för tiden, men det beror ju säkert på att man själv inte längre är så himla ung, det beror nog säkert på det tror jag!!

 

Han rotade, och kollade in tandabissen och suckade och sade att – ”I must make a rootkanaaal”, jasså svarade jag, vad kostar det då.... jag fick ett ögonkast som jag så himla väl känner igen ifrån thai när man frågar för mycket. Men jag stirrade stint tillbaka in i hans svarta ögon, och han berättade till slut för mig att jag måste komma till honom minst 7-8ggr och varje gång betala 1.000 baht förutom de 5.000 baht som han ville ha på studs.

 

Ja men vad kommer det ungefär att kosta sammanlagt då? Cirka (??) 13.000 baht.... Vafalls bara för att laga en tandfan..... Nä sade jag till honom, jag vill nog att du drar ut bissingen istället, och han lipade inte för mycket över det beslutet. Tanden vi snackar om sitter en bra bit in i käften och syns inte ut mot allmänheten, så jag struntar i om det saknas en bissing där bak bland den andra emaljen...

 

Jag fick med mig medicin för smärta, och medicin för atibiotika som jag skall äta varje dag under 1 vecka framåt. Och så önskade han mig välkommen tillbaka nästa fredag, för att dra ut eländet!!!!! Det blir en sorgens dag i min mun i alla fall, Jag har inte som sagt var, sedan jag var 25 år gammal behövt dra ut en tand ur käften.... Men jag känner bara inte för att genomgå alla dessa problem bara för att rädda en hörntand därbak i käften. Nä ut med skiten och tugga maten på andra sidan....

 

Öppnade just kylskåpet och råkade få syn på Vectavir därinne. Det är alltså en svindyr liten tub, men en suverän medicin emot munherpes. Denna munherpes som det sägs att nästan 85% av svenska befolkningen har latent i sin kropp. Den herpes som brukar blomma upp i form av munsår p.gr.a. olika orsaker. Bl.a. i mitt fall så har ägg, kaviar och solsken varit de mest pådrivande orsakerna till utbrott hos mig i alla fall, men det kan variera från person till person.

 

Reine Hast hjälpte mig och handlade med sig 2st tuber med denna svindyra medicin som inte finns här i Thailand. Jag tänkte nu när jag såg tuberna. Va falls, de är ju inte ens öppnade, och detta efter 3 år!! Vad är detta? Och så tänkte jag, det stämmer. Jag har ju inte haft en endaste attack härnere i Thailand under totalt 4 år, inte en endaste gång faktiskt.

 

Jag har ätit mer kaviar än jag någonsin gjorde hemma i Sverige, och vrölmycket mer ägg än jag någonsin gjort hemma i Sverige, och så har jag varit ute i det brännande solskenet mellan 2-4 timmar vareviga dag nu i 4 års tid... Och alltså inte ett endaste utbrott av min munherpes.... Vad sjutton är det som VERKLIGEN gör att man skall behöva lida av denna munherpes...

 

Krävs det att man bor i ett kallare klimat, eller är det vår kost? Gillar munherpes potatis kanske?? Ja jag vet inte, och lär inte komma längre heller, för sjukdomen är obotlig, och läkarna eller forskarna har inte en susning om vad som får den att blomma ut eller avta och dö ut.... de vet ingenting om detta.... någon annan som vet kanske???? För jag tror att det är bra att vi pratar om dessa saker och lär ifrån varandra...

 

Fick just höra att jag för en gångs skull fick rätt, alltså att min smak nog var vad allmänheten också tyckte till syvende og sist!! Jag talar om Melodifestivalen 2012. Först fick jag reda på i fredags att Loreen som jag hyllade så förbehållslöst redan i mitt referat tidigare här i bloggen, hade vunnit den svenska uttagningen. Och nu imorse så fick jag reda på ute på nätet att hon även hade vunnit slutfinalen också... jag tycker att hon var fantastisk. Jag har inte hört en endaste en av de andra låtarna, så jag vet ju inte om det var rättvist, men Loreens låt var kanonbra i alla fall, och man blir ju görstolt att vara svensk när vi vinner – oavsett vad vi vinner...

 

”Khaj Paa loo kha moo”, serverades idag till middag. Denna maträtt består av ägg kokta ihop med goa kryddor som jag verkligen gillar, och som ger en fanastiskt god typ ”sås”. I anrättningen så vräker de då ner fett ifrån grisens ben också...Jag brukar ju alltid käka ”min egna” mat, men i sällsynta fall när lukten av Yongyuts mat blir för himla go, då brukar jag käka hennes mat. Forts, nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXXV, Thailand

 

 

Forts. från förra kapitlet.... Idag i alla fall så luktade det förunderligt gott, och det var förunderligt underbart fritt ifrån all jääkla chilli som alltid förstör alla maträtter härnere i Thailand. Jag började lägga upp på min tallrik, men Yongyut tog ifrån mig tallriken och sade – ” no no no – Not for you, only fat, no mama papa” Menandes på då att maträtten innehöll bara fett och inget kött.

 

Jag sade då till Yongyut, men snälla, varför serverar du till barnen mat som inte innehåller rent protein som kött utan rent fett? Och hennes glänsande svar blev då att – ” Thai like this food very much, good for thai...” ja visst sade jag, säkert jättebra för thai. Att få fett, men inget kött. Men högt sade man ju inte allt negativt som man tänkte, ingen anledning att vara taskig..

 

Dessa sedvänjor har ju kanske kommit ifrån att thai varit fattiga, och kanske inte haft så mycket mat stundtals, och sedan har väl dessa maträtter inkorpererats i den vardagliga nuvarande thaitraditionen. Men de tänker inte på att det kanske inte är så himla bra att ösa i massa fett ner i en växande barnakropp....

 

Det är väl egentligen inte bra att ösa ner fett i någon kropp alls när jag tänker på det!!! Slutvinjetten för en gångs skull blev i alla fall kanonbra, Yongyut sade till mig att nästa gång så lägger hon i kött istället för fett, och så kallar vi maträtten för nåt annat, och äter som skam, för kanongott var det faktiskt....

 

Ja det finns faktiskt vissa maträtter härnere som är helt OK, och som jag äter med glädje. Dock så kommer jag aldrig att vänja mig vid min diet, det är alltid lika förbannat trist, att inte till vardags kunna äta potatis eller ris eller pasta eller pizza. Jag saknar det varje minut på dygnet känns det som stundtals...

 

Idag så vart vi över till syster ysters (Alaam´s ) hus, för vi ville prata med Philippinparet som ju hyr där. Det har varit lite turbulens för de stackarna där. Ifrån början så var det ju 5st som skulle dela på hyran och bo i huset, hyran var ju då 8.000 baht per månad. Efter 4 månader så flyttade 2st ut, och kvar blev då 3st betalande, alltså paret plus 2 polare till dom.

 

Men tack vare att 2st flyttade ut så gick hyran ner igen till den avtalade nivån, vilket var 7.000 baht per månad. I mars månad, så var vi hos dom och vi pratade för de ville snacka med oss. De berättade då att de mer än gärna ville ha kvar huset , och de ämnade bo kvar där minst 1 år till. Och de ämnade betala hyra för detsamma även under sommarlovet. De skulle ju sticka till sitt hemland Philippinerna under sommaren.

 

Så vi gjorde anstalter och vi planerade upp hela grejen med deras frånvaro, och de fick även till stånd ett avtal med betalningen utav hyran. De fick ju inte betalt av skolan här i Chaiyaphum för sommarmånaderna, så de satt lite trångt till, men de sade att de fixar detta lätt ändå, men behövde lite stöttning.

 

Så läget var att de inte hade betalt april månad och de skulle missa maj månad. Men när de kom tillbaka 22 maj igen, så skulle de betala allting sade de.... Jag satt där och förundrades över hur de skulle klara att betala allting då, men inte nu? Men sade ingenting så klart...

 

Nu idag så var vi hos dom, och de förklarade att de hade ett förslag till att fixa allting, för det hade blivit extra jobbigt för dom, eftersom deras 2 återstående polare som bodde i huset hade stuckit iväg och tagit anställning som lärare uppe i Petchabun. Anledningen lär vara att de fick mycket mer betalt däruppe av skolan där. Men problemet blev ju genast då, att dessa 2 djupingar bara stack ifrån pröjset och lämnade kvar vårt par med allting av det ekonomiska...

 

De föreslog till Yongyut och mig att de skulle betala nu imorgon måndag 28 maj, april månads hyra.... Nästa månads slut, så skulle de betala 2 hyror till oss, och månaden efter det, alltså juli månads slut, så skulle de pröjsa också 2 månaders hyra, och därmed vara ikapp det hela. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXXVI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Vi satt sedan och småpratade, och jag frågade dom lite om livet på Philippinerna och deras familjer där, nyfiken som man ju är hur folk har det i olika länder. Jättetrevliga människor är det, och de berättade att de faktiskt hade 2st olika verksamheter igång som de finansierar, och de planerade också att skaffa ett hus där. De berättade då att de hade 1 företag ihop med brodern till mannen i huset, och de sålde foder till tuppar som ju slåss på olika arenor.

 

Tydligen är tuppfäktningen bra mycket större på Philippinerna än det är i Thailand, då måste det verkligen vara stort. I alla fall de berättade att de netto drog in styvt 4.000 baht per månad på det, och dessa pengar satte då brodern in varje månad på deras bankkonto. Och sedan berättade de att de hade en firma ihop med kvinnans släkt därborta, och de sålde gödsel och grödor av nåt slag, och där tjänade de också en hygglig dusör varje månad.

 

Och efter ett tag berättade de att de faktiskt hade en 3.e verksamhet som rullade på och generade styvt 3.000 baht per månad, den sköttes av ytterligare någon familjemedlem. Det var utlåning av pengar. De lånade ut stålar och tog 10% i årsränta. Banken tar ju 3%...

 

Jag satt och lyssnade på detta och summerade och till slut så sade jag till dom, att om jag adderar upp det som ni tjänar extra borta på Philippinerna FÖRUTOM de 50.000 bahten som ni 2 tjänar som lärare här, så borde ni kanske ha betalt hyran till oss istället för att be OSS att avbetala den, eller???

 

Samtalsämnet försvann blixtsnabbt ifrån bordet, och jag brydde mig inte mer, men jag tittade djupt in i philippinokillens ögon, och han VISSTE att jag VISSTE att han var full av skitprat. Bara det löser sig med hyran, så bryr jag mig inte faktiskt. Jag har gjort mitt bästa med att få detta att funka,och det har funkat grandiost hela året nu, så om det blir lite fjantigt strul nu under 2 månader, det skiter jag i fullständigt...

 

Men asiater är asiater är asiater vad man än tycker. Och hur man än höjer dom till skyarna, så ser man inte samma på skulder mellan våra olika kulturer. Pratet att det finns skurkar och dåliga människor överallt, ursäktar inte den syn som jag i alla fall ser alltför ofta härborta på skulder och dess betalande. Så ett tips!! Låna ALDRIG ut pengar när ni är härnere. Låna ALDRIG ut pengar ens när ni är i Sverige till visa nationaliteter..... Det är en alltför stor risk...

 

Vi hade på morgonen redan blivit uppringda utav Baloo, Yongyuts syster, som bjöd in oss på middag för att Yutin fyllde år, 48 år tydligen. Vi skulle träffas på en restaurant ute bland risfälten, och det var ju bara kul. Och vi skulle träffas kl. 17.30 på restauranten ifråga. Kl. 14.00 så ringde Baloo igen till Yongyut och nu berättade hon att de tyvärr fick avstyra det hela för Yutin var för full för att kunna närvara på ett kalas på en restaurant.... (vi pratar alltså om Sprit-magistern).

 

När vi stack till Philippinarna i Alaams hus, och var där och pratade så ringde Baloo för 3.e gången idag. Hon berättade att NU kunde de åka, han hade tydligen skärpt till sig och slutat att dricka, och var nu bara hyggligt lite ”dragen”, så det kunde passera både på restauranten och bland barnen och inför eventuella poliskontroller. Vilka det finns NOLL utav häruppe i tassemarkerna.

 

Vi åkte strax dit jag och Yongyut, och Namkaeng och Soda hämtade de upp med Yutins pick up, så vi sammanstrålade allihopa där på restauranten. Vi började äta och hade det trevligt och sedan började Yongyut att fippla med sin telefon... Jag frågade henne vad hon höll på med, och fick till svar att - ” mama not here, mama wait for us in the villiage”.... jag frågade henne då – ”Yongyut varför tog inte Baloo och Yutin med sig din morsa då om hon skulle vara med här....?”

 

Svaret blev hon ju som vanligt skyldig, men hon bestämde på stående fot att vi skulle åka och hämta tanten.... Så frågade hon mig, om jag ville åka på stört och hämta henne... Det var mörkt ute, det skyregnade floder och klockan var 20.15 på kvällen och vi hade varit på restauranten nu i 3,5 timmar.

 

Jag sade bara helt kallt till Yongyut, och jag gillar inte alls att behöva säga nej, jag hatar det.... – ”Yongyut, it is 50 km to go and come back, it will take about 1,5 hour and I will be back here with her round 21.45... And this party will stop now within 1 hour....I will NOT go, never, you should have thought about this before your sister even left her house to come here. Your mama is living in their house, so it is not difficult to take your mama at the same time…. So NO I will not do that” Forts. Nästa kapitel…

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXXVII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Yongan blev sketsur och markerade en surhet som var i nivå med PH-värdet i Delsjön Göteborg. Yutin sa till henne attt lägga av hörde jag, och sedan var allt bra igen... maten var god, men 99% av maten var olika fiskesorter och fiskrätter, och allt var ju Isaan-mat med mycket chilli i, som hade gjort vilken thai som helst väldigt stolt.

 

Jag själv fick efter 1 timme in ett fat med griskött som var görgott, och sedan så käkade jag en hel tallrik med kanonris. Och nu sitter jag här med en svullen mage och mår lite halvpyton. Det kommer att bli ännu värre imorgon vet jag. Att käka riset var nog dagens lätt sämsta ide´är jag övertygad om...

 

Tisdag morgon och jag har ledsnat på det sattans hålet där jag tappade en bit av lagningen till en av mina tänder. Jag bad Yongyut att ringa till tandläkarn och be att vi skulle få komma och fixa utdragningen idag redan. Jag förstod aldrig ens ifrån början varför den tandläkarna satte mig på antibiotika och bad mig återkomma om en vecka, och då skulle vi dra ut tanden. Inget är svullet och det gör inte ens speciellt ont ju. Men rutinmässigt utdelning av pencellin i dessa länder är nog ganska legio.. Stackars jävvlar den dag de VERKLIGEN behöver få pencellin....

 

Yongyut ringde i alla fall till tandläkar-mottagningen, och visst, det var inga problem, bara kom ner nu till kl. 12.00 så tar vi hand om det. Vi åkte ner dit och kom dit i lagom tid kl. 12.00 bara för att finna väntrummet vara befolkat av 6st patienter. Jag förstod direkt vad som var på gång här, och jag hade NOLL intentioner att sitta här och vänta i styvt 1,5-2 timmar på min tur, aldrig i heelvete....

 

Jag bad Yongyut att fråga dom när det var OK att vi kom tillbaka igen, för ”falang” ville inte bara sitta där och vänta när han beställt tid. Yongyut blev stum och ramlade nästan in i koma över att behöva fråga detta. Att fråga en sak är nästan som ett mentalt ”överfall” på en thai. Man ifrågasätter ju noll och ingenting härnere.

 

Tandläkare, jag har ju berättat detta tidigare, de bokar aldrig tider med folk skall ni veta. De bestämmer DAG med folk, men inte klockslag. Så när jag ”pressar” dom, för det är det jag just gör tycker dom ”pressar”.. och kräver att få komma en viss tid... Det är dålig stil tycker dom också.. Om det är rätt eller fel, upp till thai känner jag, men jag vill i alla fall INTE sitta där och vänta på folk som bara får för sig att dyka upp när de vill, och folk som råkat få komma samma dag som mig själv. Jag vill hellre göra annat än att sitta där och vänta...

 

I alla fall, jag väntade till slut bara 20 minuter, och jag blev ombedd att stiga på före 3st andra som satt där och halvslumrade...Läkarn, var en ung kille och han verkade duktig tycker jag. Han berättade att det var en lurig sak att dra ut denna tand, jääklar tänkte jag, han säger så bara för att han vill överdebitera mig.

 

Han satte i sprutor i min käft, och det var långa goa saker, men jag fick ändå känslan att han hade moderna grejor.När det var klart, så satt tandläkarn plus 2st skötersker och bara vänta på att det skulle ”ta sig”, alltså att sprutorna skulle börja verka... Till slut så kände jag att vänstersidan var ur funktion, och berättade detta för tandläkarn.

 

Han började då sitt hantverke, och visst hade han rätt, det var ett rent helvette för honom att få ut denna tand. Efter styvt 5 minuter, så flög överdelen av tanden iväg ut över golvet.... Men hela roten satt kvar. Vad tandläkarn gjorde eller inte gjorde har jag ingen aning om. Men den killen fick verkligen jobba för sin överdebitering vågar jag lova.

 

Jag tror utan att överdriva, att han fick jobba i 25 minuter innan han slutligen sade att nu var allt klart och ute ur käften. Jag satt ju där under tiden och blev sketnervös, tänkte att denne thai-tandläkare kanske sket i att få ut rothelvettet och bara lämna kvar den i käften, det vore ett scenario som man inte ville ha. Jag såg framför mig framtida svindyra operationer på thailändsk sjukhus med nedsövning och övernattning. Och en kostnad på 150.000 baht....

 

Min lättnad var enorm när jag förstod att allt stod rätt till. Läkaren plockade sedan fram ett gäng värktabletter och ett gäng tabletter med denna vanliga antibiotika som de alltid kör med härnere. Kanske de gör det p.gr.a. värmen och alla bakterier härnere, vad vet jag. Och sedan så berättade han att han ville ha totalt inklusive medicinen 500 baht.... 500 lusiga baht, alltså runt SEK: 115:- för hela besöket... Forts. nästa kapitel...

 

Handskak