Augusti

 

 

 

Thailand - ur min synvinkel

 

GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

 

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast.

Välkomna med Era förfrågningar,

 

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig:

 

http://www.maipenrai.se/forum/t/20349-min-transport-hur-det-fungerar-praktiskt/

Eller

http://thai-mc.com/forum/index.php?topic=7.msg4273#new

 

Eller direkt här på hemsidan, se vänster-kolumnen!

 

 

För de av Er som vill ha mailavisering varje gång som jag lägger in ett inlägg här på hemsidan, så ber jag Er att anmäla Er genom att maila till mig på:

chaiyaphum@glegolo.com

Vill ni komma i kontakt med mig så maila ävenledes!!

 

=============================================

 

 

 

Chaiyaphum MCLXXXVII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Så allting är inte så himla enkelt som det framställes hemma i Sverige, när man fördömer alla dessa män som flyttar av, och som avslutar sina liv behagligt och mycket mer lyckligt i främmande land... jag förstår att kvinnan känner sig övergiven, hon har ju inte det i sitt blod, alltså att lämna och söka nytt. Man säger ju att barn och kvinnor hatar nya saker.

 

Jag talar nu inte om nya prylar, för där älskar kvinnorna verkligen nya saker. Jag tänker på att slå upp sina bopålar och sticka till nya äventyr. Nä falangkvinnan stannar allt vid sin läst, hon finns där och upplever barnbarnens uppväxt och om hon finns till tillräckligt länge, så finns hon där, och skall uppleva barnbarnsbarnens uppväxt också, och det kan vara en välsignelse för familjen faktiskt...

 

Mannen tror jag i viss mån i alla fall, är lycklig när han känt att han uppfostrat och lyckats sjösätta sina egna ungar lyckligt och väl och de klarar sig själva. Han har då ofta klippt navelsträngen och är klar för nya äventyr.... Men tyvärr, kvinnan stannar till det bittra slutet, och då blir det oxå bittert för många av de män som oxå stannar kvar.... trots att pulsen stundtals forfarande brinner med en häftig låga!!

 

Jag hade ett litet gött snack med en polare som heter Rolf. Vi pratade om varmvatten och dess användning i Thailand. Användningsområdet för varmvatten är ju helt och hållet avhängigt om var man bor i Thailand. Rolf pratade om sitt nere i Rayong, vi pratade om att skaffa varmvatten i huset och ointresset häruppe bland risfälten över nymodigheter.

 

Han säger då; - ”Men du, en sån där liten genomströmmnings-beredare kostar ju nästan inte nåt, den kan du ju montera själv. En grenkoppling på inkommande kallvatten en till kran och en till beredaren och sen till kran och ett eluttag det fixar du lätt!!!

 

Med dessa elektriska komplicerade tekniska saker, så mådde jag nästan illa. Jag skulle aldrig i detta livet klara av sådana saker, det är ju därför som det är så bra med att ha 100 baht i näven, man kan ju låta andra som är duktigare göra dessa saker. Men häruppe i dessa trakter så skulle jag betraktas som en fullständig idiot av alla dessa thaiare. De ser inte allvaret i att varmvatten får loss skiten 100 ggr enklare ifrån tallrikarna eller kastrullerna...

 

Fullständigt bortslösande av pengar..... Rolf, hade jag bott nere vid dina Rayong-trakter, så hade jag fixat det omgående, men jag orkar helt enkelt inte slåss mot alla jäkkla väderkvarnar häruppe bland risfälten. De är underbara människor, bra på alla sätt, men här så sitter traditioner i ryggmärgen, - ”och har vi gjort på detta sättet alltsedan år 2.520 innan Jesus, så varför ändra på nåt som fungerar” . – ”Ja men alla baciller då????” Vadå baciller, tycker du inte jag ser ut att må bra då, svarar Yongyut???? Kvinnans logik slår lätt ut mannens förnuft!!!!

 

Mina argument tunnas ut till slut, och jag inser att jag borde lägga kraft på mina blommor på utsidan istället.... Rolf kommer direkt ifrån Sverige ned till Rayong, köper sig ett nyckelfärdigt hus, som byggs nu medans han packar resväskorna. Han kan designa precis hur han vill och både arkitekter och cheferna på bygget är falanger eller utbildade i falangland och är bekanta med de krav som falanger ställer på sina bostäder bl.a.

 

Rolf kan ta med sig förutom fru även alla nymodigheter ifrån Sverige om han vill, och han kan ta med hela sin livsstil om han vill. Rolf kan leva precis som han levde hemma i Sverige, och det måste vara ganska härligt att veta om detta för Rolf. Det ger ju i alla fall lite grand trygghet inför denna stora grej som en flytt i alla fall är.

 

Jag tycker han är modig som vågar göra det som man vill göra, och inte bara sitter av tiden hemma och avvaktar att döden skall infinna sig nångång mellan Rapport och aktuellt på onsdagskvällen nåt år...Det skall också sägas att Rolf´s fru är undantaget som bekräftar regeln.... Hon ställer upp på Rolf och hakar på och gemensamt skall de leva sina liv i Thailand nu framledes, en riktigt fin sannsaga tycker jag!!!

 

Skillnaden är väl att jag som bor mer isolerat, jag måste helt enkelt infoga mig i alla fall lite grand till min omgivning annars bryts väl grenen av som jag sitter på. Så jag försöker att acceptera vissa saker, och acceptera att de är oundvikliga. Dock så kan man ju jobba på dom, kanske i framtiden att man lyckas nöta ut och vinna en liten seger över sin omgivning, det är i alla fall målet för min del här nere.

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCLXXXVIII, Thailand

 

Visste ni om att här i Thailand, så öppnar en thailändare sin banan helt tvärtom från hur vi falanger öppnar våra. Vi brukar ju ta tag i bananen, ta tag i själva ”roten” på bananen, alltså stjälken på den, och bryta upp den...... En thailändare öppnar den ifrån det andra hållet, han greppar alltså tag i bananens ”minsta” ände och öppnar den där.

 

Jag frågade Yongyut om anledningen till varför de öppnar den på det svårare sättet. Som vanligt så tittade hon på mig och tänkte säkert – ”Ajajaj falang frågar löjliga frågor igen”!!! Men hon svarade till slut, - ”jag vet inte, men det är ju enklare att öppna den där”. Fasen tänkte jag. Det kan väl inte vara enklare att öppna den där???

 

Stövlade ut i köket, hämtade en banan och började med att öppna den på thailändskt mane´r.. Min förvåning var stor när jag fann att bananen öppnade sig hur enkelt som helst, jag vände sedan på bananen och öppnade den på falangvis, och jag måste säga att motståndet var mycket större när jag försökte på det sättet.

 

Jag vill avslutningsvis säga att jag icke prövat det hela med vanliga falangbananer (de stora) utan bara på den typ av banan som finns här i Thailand, alltså den s.k. fingerbananen, den lilla ni vet..... Ja, så har vi lärt oss en liten nyttig sak till i livet!!!!

 

Idag och imorgon, 2.a och 3.e augusti 2012, så har vi 2st högtidsdagar. För de av Er som är hågade att försöka att komma ihåg dom, så heter de: ”Asamha Bucha day” samt ”Khau Phansa day”. Som de flesta högtidsdagar här så handlar det ju antingen om att högakta Buddah på ena eller andra sättet, eller högakta ”riset” här i Thailand på ena eller andra sättet.

 

Allting är stängt, kontor och offentliga anrättningar. Och politikerna har också lyckats med att sätta ut och lagfästa ett förbud mot att dricka alkohol dessa dagar. Det dricks ju exempellöst här i Thailand bland Thailands egna befolkning, så man måste faktiskt lagfästa olika förbud BÅDE mot intagandet av sprit som försäljning av densamma.

 

Nu blev det för lite gnällande på en del av alla dessa suputer till falanger nere vid turistorterna, alltså de som bor stadigt härnere. Men för min del så skiter jag i de fylltrattarna, de är alkisar och inget annat, så dom kan man strunta i. Thailand kan faktiskt rädda dramatiska mängder av människor med dessa lagar, om de nu bara skötes av polisen och efterlevs av befolkningen.

 

Konstigt dock, tycker jag att på den klart största suparhelgen i Thailands historia, alltså Songkhran, då finns det inget förbud. DÅ super man ifrån morgon till kväll under 4-7 dagar. Man kör bil full, och man kör vespa full, och man åker med full, och man gör allting som man kanske inte borde, just full.... Så om de införde ett förbud där också, så kanske de kunde få ner sina extremt höga dödssiffror under denna helg. Det dör ju fler människor under 1 helg (Songkhran) härnere, än det gör under 1 helt år i Sverige.....

 

Nu i alla fall idag och imorgon, så infaller dessa helgdagar; Asamha Bucha day samt Khau Phansa day. Soda har blivit beordrad utav skolan att han återigen skall ligga över 4 nätter i skolans tempel. Buddism är en statsreligion, precis som kristendomen var statsreligion hos oss på ett riktigt sätt förr när man var yngre, innan invandringen tog fart, och man tvingades av hänsyn till dom, sluta med att ha en statsreligion.

 

De tar hand om sina yngre och föser in dom i den religösa ”fållan”. Barnen får lära sig allting om buddismen och de regler som finns ofta då i skolan. Så det är väl bra....

Sist han låg över i skolan för 3 veckor sedan, så låg han ju över i 3 nätter. Killen 11 år på sitt 12.e hörde inte ens av sig hem på dessa då 4 dagar totalt. Ingen utom jag tyckte att detta var konstigt. I ett land där den jävvla telefonen används t.om när de sitter och skiter, så tycker ingen att det är konstigt att man som barn inte hör av sig på 4 dagar....

 

Jag frågade Yongyut, men hon berättade, - ”no ploblem.. Soda come back soon”. Så återigen så är vi där som vi pratat om tidigare. Att barnet i familjen är hemifrån, har med sig en telefon, men ingen av thai förväntar sig att han skall höra av sig. Dock så var det inga problem för lille Soda att göra slut på batteriet redan under de 2 första dagarna, ringandes till kompisar och vänner. Men ringa hem till sin familj och säga god natt eller säga att han var OK, nä det finns bara inte på kartan. Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCLXXXIX, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Jag sade till Yongyut nu att jag förväntade mig att Soda har med sig batteriladdare och att han ringer 1 gång varje dag, och säger att allt OK. Och gör han inte det, så kan han förvänta sig samma behandling ifrån min sida, jag kan också ”strunta” i allting.

 

Jag kan strunta i att handla mat, jag kan strunta i all uppfylla mina löften om inköp av ditten och datten typ fotbollströjor, shorts, skor m.m.. Han kan få smaka på sin egna thailändska medicin, så får vi se om det är så himla kul. Jag skiter om killen försöker att vara vuxen, men den grabben skall lära sig att respektera Yongyut och sin familj och ha en kontakt med oss på ett vettigt sätt.... Jag vet att Yongyut försöker skydda pojken och överse med allt som han gör, precis som alla föräldrar gör i Thailand gentemot sina barn här, de kallar det för uppfostran i Thailand....

 

Sedan till slut, så säger Yongyut något som fullständigt förändrar allting man tyckte och trott, hon säger – ”teacher not like children have telephone, he not want them to call”!!!! Så här är tydligen traditionen återigen då att man ringer inte hem till sina föräldrar, man har inte hövligheten att höra av sig till sin familj och säga ”allt OK” eller bara ”good night”...

 

Så detta var ju verkligen vackert, jag trodde ju i min enfald att allt detta handlade om folk som kanske var lite mer outbildade och inte hade ”stil” s.a.s. men det handlar alltså om kultur och hur Thai VERKLIGEN är i verkliga livet. Sett ur denna synvinkeln, så kanske det inte är så konstigt då att de inte alls är noga med att säja goddag och adjö när de kommer och går, det sker lite grand när de känner för det.

 

De avbryter ett telefonsamtal mitt i en mening utan vidare spisning, jag frågar Yongyut varför hon inte sade typ – ”hej då” eller nåt innan hon stängde av samtalet. Nä det behövs inte, Noi vet ju att samtalet är klart i och med att jag stänger av telefonsamtalet.... ja så kan det gå... Kanske DET är det riktiga sättet att hantera telefonsamtal på, kanske vi i väst är för mesiga och har våra konstiga ideer.....

 

Men då kommer nästa grej som jag märkt som ställer detta på ända fullständigt!!! Jo När man vill göra intryck på andra eller när man vill ha något av någon/några andra, DÅ är det ett waiande utan ände och slut och man böjer nacke för varandra.... Ett grymt jääkla falskspel som är nog bland det värsta jag sett i mannaminne..... Så visst finns hälsandet...... bara man tjänar något på det...... Visst finns goddag och adjö.....bara man tjänar på det.... visst finns det att man säger något innan man stänger av ett samtal......bara det ligger nåt i potten för vederbörande... Vi kanske är mer lika än vi någonsin vågade tro på, eller?

 

Idag vidare alltså 2 augusti, så är det meningen att ”Jai” alltså Alfa skall vara i sitt tempel nere i byn tidigt som sattan. Tanken och traditionen säger sedan att dottern eller döttrarna, skall komma med frukost till Alfa, och på så sett inför byns övriga ögon visa att de högaktar sin mamma. Detta högaktande är ett ytterligt viktigt kapitel i den thailändska kulturen.

 

Jag vet inte mycket om det naturligtvis. Men det jag sett så dömes alltså Alfa efter hur de andra noterar hur hennes barn uppför sig gentemot henne, och hur mycket de ställer upp för henne. Bara den grejen när jag kom in i släkten, så blev ju saker och ting lite grand ställda på högkant vad det gälller hur Alfa blev dömd. De andra i byn visste ju inte hur jag var och hur jag var funtad. Jag var ju falang...

 

Men det dröjde verkligen inte länge alls förränn jag fick höra hur Alfa ”skroderade” hur jag hade gett henne frukost, hur jag hade serverat henne pannkakor och hur jag gjort ditten och datten med familjen. Och ju mer hon berättade positivt om mig, ju mer steg hon själv i graderna.

 

Så när jag då dyker upp vid vissa tillfällen nere i byn, så måste jag, vilket jag gärna gör, visa Alfa lite extra uppmärksamhet, och när jag kommer till henne med ett glas vatten (hon dricker inte öl eller sprit), så ser jag blickarna och jag hör bakom ryggen ett uppskattande hummandet ifrån den samfällda kör av gamla tanter som kollar in när jag erbjuder vattnet till Alfa.

 

Så bara jag är schysst och behandlar familjen bra, så de har anledning att skryta om den könstige falangen, och då så kommer jag också undan med mycket. Alltså jag slipper att åka på alla konstiga religösa tillställningar. Ingen pratar engelska och ingen bryr sig om mig. Och sitta med korslagda ben i 2,5 timme och lyssna på en grabb i oranga munkkläder som mässar en bön med samma ord hela tiden, får mig att tycka att Ria Waegners TV;program på sent 50:tal var riktigt underhållande. Forts. nästa kapitellll

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXC (1.190), Thailand

 

Frank från Buriram - du hade en fråga för ett tag sedan... och jag svarade via en kommentar. Men du kanske inte läser kommentarerna. I alla fall skriv ett meddelande till mig och lämna din emailadress, så skriver jag till dig svaret på din fråga...

 

Forts. från förra kapitlet....Så ge Alfa vatten och jag slipper 2,5 timmes mässande, inget ont, men jag är egoistisk i det läget, och Yongyut är nöjd, jag gör hennes mamma tacksam och glad eftersom jag ju höjer hennes status i byn. Det skall sägas att INGEN förväntar sig att jag skall vara med på dessa religösa möten. Buddismen och thailändarna har inte detta i sig att tvinga med andra på deras seder och bruk.

 

Det är bara en missuppfattning bland falanger som flyttar in i byn, att de tror att de SKALL vara med i templet. Thai skiter fullständigt i falang och hans medverkan. Thai vet att falang oftast är kristen, och de drömmer lika lite att tvinga falang att närvara i en religion som inte är hans egen, som att tvinga en thai att vara med på något han inte själv vill vara med på.

 

Jag har nu tycker jag i dagsläget gjort min kvot av godheter mot Alfa, och hon är PRO mig, så jag stannar idag hemma och tar en cykeltur och njuter av naturen själv. Kanske att jag åker med York senare idag upp i bergen och käkar en bit. Vi får se hur det ser ut längre fram på dagen. Himmelen är blå och humöret är turkosfärgat, så det blir nog en bra dag tror och hoppas jag!!!

 

Det visade sig att York icke var tillgänglig, hans hundvalp var sjuk, och behövde ha husse gullande med sig. Så den matstunden får vi ta nästa vecka nån gång när hundvalpen tycker det är Ok.

 

I tisdags bestämde vi (Yongyut och jag ihop) att vi skulle sammanstråla torsdag med Suree och Kevin hemma hos oss för lite mat, och jag och Kevin kunde ta våra motorbikes och ge oss ut bland risfälten och smyga i oss en öl där och tjöta lite med befolkningen.

 

Redan onsdag på dan, av en tillfällighet, så råkade jag höra ett samtal mellan Yongyut och hennes syster i Bangkok, jag pratade med Yongyut, och mycket riktigt syster Alaam var på väg till oss i Chaiyaphum, de skulle bl.a. träffa pappa och hon ville väl se sina ungar antar jag. Soda är visserligen inte tillgänglig för att träffa sin mamma. Ni vet, sova över 4 dagar templet.

 

Jasså när kommer hon då, imorgon, vi skall åka till pappa då. Jaha, och vad skall vi göra med Suree och Kevin då? Vi har ju bestämt att träffa dom torsdag här hemma? Vi kan träffa dom en annan dag. Jaha, skall vi inte ringa och säga till då, helst genast, så de vet att det är ändrade planer.... – ”falang planning planning planning”.

 

Yongyut, skärpning nu, skall vi träffa dom fredag istället då...?? – ”yes, up to you”!!! Jag ringde då genast upp, och det var OK med att ändra tiden till fredag istället. På onsdag kväll igen, så började jag misstänka saker med tidpunkten för systerns ankomst. Jag har ju lärt mig en sak här i Thailand, och jag ”går på den lätte vareviga gång”, och det är att ingenting stämmer i det de säger och bestämmer.

 

De är ganska inkapabla faktiskt att klara av att arrangera någonting stundom tidmässigt i alla fall. Så jag började faktiskt ett litet husförhör nästan med Yongyut. När kommer din syster? Torsdag svarade hon.... NU började det att gå upp ett liljeholmens för mig!!

 

Yongyut NÄR kommer hon. I dont know!!! Up to her!!!!! Igen då.... Yongan, you know when she come, what do you think????? – “My sister work first than she takes the buss up……..” Aha, men Yongan det betyder ju att ni aldrig I helvete kommer att åka upp till din pappa på torsdag, aldrig…… Det blir väl på fredag som ni kommer att åka upp då??? – ”I dont know”.

 

Yongyut do you understand that we have decided again with Suree and Kevin to meet on Friday??? We did decide that just one day ago…… Do you want to change now again????? – “up to you”…… OK Yongyut, your sister is coming in late Thursday, that means that you will go to your papa on friday, is that true?” – “Yes we go friday”… OK Yongan, I call one more time or maybe you shall call and tell them that we have to changed again. – “ No, I don’t care, up to you”…. Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXCI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Så det blev till att återigen ringa upp Suree och Kevin, och det känns jävvligt träigt faktiskt med alla dessa ändringar. Och ofta sker dessa ändringar p.gr.a. ren slöhet och enormt dåligt inbyggd organisationsförmåga. Jag undrar bara inom mig hur thai någonsin skall kunna adoptera seder och bruk så det funkar med deras omvärld.

 

Detta handlar inte bara om falanger kontra thai, det handlar även om deras ”egna”.... Ta koreanerna eller japanerna eller kineserna, de rubriceras ju icke som falang utav thaiarna utan är ”människor”. Dessa folkslag accepterar aldrig i helvitte den stilen som thai kör. Så om thai någonsin vill göra affärer utanför sin egen ”husknut” så får de allt börja utbilda sig i att organisera sig, och hålla sig till avtal och löften.

 

Men det är en oerhört lång väg dit vågar jag lova!!! I alla fall nu får vi hoppas att lördag då, som är vår nya avtalade träffpunkt, fungerar och det skall avlöpa bra. Nu finnes ju denna Alaam här hemma, men hon får sitta med Yongyut och Suree och äta blad och stjälkar, inga problem.... Fan va jobbigt det kan vara, hela tiden faktiskt med dessa saker...

 

Lite onödigt vetande igen – Jo om ni gör iordning en macka (smörgås för Er ifrån ostkusten), och ni ger den till en thai i Isaan, så kommer de ofelbart att vika den på mitten rakt av och börja käka. Problemet är bara att oavsett hur mycket som än ligger på mackan, så viker dom den. Följden blir ju att pålägget i en del fall hamnar på bordet, i knät eller på golvet.

 

Svaret när jag frågade varför de alltid viker mackorna, även Yongyut som är ung gör på samma konstiga sätt. Yongan hade inget vettigt svar att ge. Hon bor med mig, och ser mig vareviga dag äta smörgås, men ändå när hon får en så viker hon den ofelbart. Jösses vad stark påverkan är ifrån de äldre här i Thailand. Min personliga gissning är helt enkelt att de inte vet hur man hanterar en macka på vårt sätt.

 

De äter ju inte bröd till vardags, och de äldre har ju aldrig förr varit i kontakt med falang, de ser ju inte TV som berör något som har med falang att göra, eller lyssnar på radio om något som har med falang att göra, så hur sjuttan skall de kunna veta något överhuvudtaget som har med omvärlden att göra. Och allt detta som de INTE vet förmedlas med glädje till barnen, som suger upp det som svampar på grönbete....

 

Jo jag läste någonstans att någon skrev och undrade hur alla flickorna-brudarna-damerna egentligen räcker till här i Thailand. Mängder, menade han på, åkte ju i horder varje år söderut och arbetade på turistorterna med olika obskyra skaer ibland och med vanliga saker ibland också. Många av dom åkte till Bangkok och hade vanliga jobb där, och många av dom gifte sig fick barn och hade familj på det vanliga sättet.

 

Men han menade på, hur räcker de egentligen till för allt. 100.000:tals av dom stack ju till turistorterna, så det borde finnas väldigt få kvar åt de thailändska männen. Men då säger någon snusmumrik som har lite koll på läget, att det kanske inte är så konstigt att de faktiskt räcker till. Titta på mängden av thailändska män som är kötöjer/ladyboysare, hur många det är som är öppet homosexuella och hur många transsexuella och transvestiter det finns bland de thailändska männen.

 

Kanske inte konstigt att det grymma överskottet på thailändska kvinnor ändå passar fint in, om man lägger ihop de thailändska männen med alla falanger som jagar här. För här finns ett rejält överskott med kvinnor. Ibland har jag själv funderat över de val som flickorna gärna gör här i Thailand när det kommer till att skaffa barn.

 

Det tycks som om flickorna (egen gissning nu) nästan drives av desperation att inte bli ”utan”, och därför särar de på bena redan i väldigt tidig ålder här, och skaffar barn med närmaste pojke verkar det som. Pojken ”drar” ju sedan som en färdigstungen Kobra efter fortplantningstillfället (ofta ofta ofta), och lämna kvinnan åt sitt öde, ensam med barnet, utan chans till försörjning eller någonting alls. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXCII, Thailand

 

Jag tror ju då som en amatör utan att ha något på fötterna, att just överskottet av kvinnor gör att de väljer att göra ”fel” val alltför tidigt i livet av ren rädsla att ”bli utan” partner, och det är väl den vanliga visan i västvärlden också tyvärr många gånger. Kvinnan drives av en grym social press där hon skall ”bevisa” sin ”duglighet” gentemot sin omvärld genom att omsätta det i att föda barn och fortplanta sig.

 

Detta förfaringssätt funkar ju grandiost för kvinnorna i den västliga världen, där det oftast i alla fall finns något typ av ”säkerhetsnät” som fångar upp ensamma kvinnor-mammor, och ger dom stöttning i olika former både mänskligt som ekonomiskt. Här i Thailand, så finns det egentligen bara 3 alternativ för en övergiven mamma a – döden för henne och barnet b – mamma och pappa tar hand om barnet och barnets mor drar till stan för att jobba 12 timmar varje dag i veckan utan chans att träffa sina barn.

 

C - De sticker ner turistorterna och jobbar på ”bar” och jobbar ”falang” som det ju kallas. Detta är det sista valet i livet för dessa stackare, och innan de åker dit ner så är det ett hemskt beslut som måste tas, och familjen är ofta så ”finkänslig” (ironi), så de vill inget veta, utan beslutet får kvinnan ta. Hon gör detta om det bara är absolut nödvändigt. Om det visar sig att hon inte kan tjäna pengar tillräckligt för sina barn och för sin mamma och pappas överlevnad.

 

Mamma och pappa lägger ju sig gärna på rygg i förtid i 55.årsåldern många av dom, och öppnar käften och vill bli matade resten av sitt liv. Precis som deras föräldrar krävde av dom själva. Så istället för att hjälpa till med försörjningen, så tvingar de indirerkt kvinnan att prostituera sig.... hyggligt morsan och farsan!”!!!! Men aldrig att de skulle erkänna för sin omgivning att de visste om att deras dotter ”jobbar falang”.

 

Nä, då låtsas man ”som om det regnade”, och att Buddah varit snäll och skickat en falang i dotterns väg när hon kommer med honom till byn efter kanske 2 års strävande i någon sketen bar i Pattaya. Man solar sig i glansen som det innebär att ha falang i familjen, och alla ser upp till mamma och pappa och högaktar dom för att ha en sådan ”redig” dotter. När sedan dottern kryper ner och kramar pappas och mammas fötter inför öppen ridå, då finns det inga gränser för föräldrarnas stolthet.

 

Ingen av dessa ”fynd” som gömmer sig bakom sina traditioner, så de slipper att använda sina mänskliga känslor bryr sig om hur dottern känner sig. Hon är livrädd att bli avvisad. Trots att hon offrar hela sitt liv och tar beslutet för sin familjs skull, och också har deras ”tysta” medgivande, så kan dessa föräldrar i ett nafs fördöma henne om de tycker att det gynnar deras status i byn.

 

Speciellt om kvinnan kommer hem ”tomhänt” alltså inte har en falang vid sin sida eller alternativt om hon inte har några pengar sparade som bevisar att hon varit ”duktig”. Då är det fritt fram för spott och spe ifrån många idioter i byn som är avundsjuka. Då klankas det minsann ner på tjejen-damen ifråga, och hon är inte vatten värd. Däremot ett fyllt bankkonto och hon är dagens hjälte i byn.

 

Så visst räcker kvinnorna till i Thailand, det finns dessutom ”över” en hel hög som bara väntar på att träffa den rätte, och i många många fall som man stöter på så är tyvärr den rätte i deras fall i alla fall en falang. Tråkigt men sant, man hör hela tiden av kvinnor, och detta är absolut inte en företeelse betingat av vilken klass du tillhör, och det är spritt över hela spektrat i samhället. Lärarinnor vill ha falang, offentlig-anställda vill ha falang och den anställde på apoteket vill ha falang. Likaväl som den fattige´s dörrar vill ha falang!!

 

Men helst så kanske de innerst inne skulle vilja ha en trevlig ansvarstagande thailändsk man, som tjänade hyggligt med pengar, så han kunde försörja en familj. Och det är ju helt förstårligt tycker jag också. Klart att de måste kolla mot mer jämnåriga av den egna rasen, än att behöva leta bland främmande varelser ifrån andra kulturer, även om de stundtals råkar vara yngre falanger.

 

Nä ibland önskar man att dessa ovetande falanger skulle hålla sina dumma kommentarer för sig själva när de kommer hit ner och tror att allting är så enkelt, och att allting skall vägas på exakt samma våg som vi väger på hemma i västerlandet. De måste försöka att fatta att det är icke samma sak Asien och västerland.

 

Talesättet som funnits alltsedan Marco Polo ”öst är öst och väst är väst, och aldrig skall de mötas” stämmer alltför bra, och trots idoga försök till familjeblandning mellan oss falang och thai, så finns skillnaderna där, och de kommer aldrig i detta livet att suddas ut, glöm det ni blinda romantiker. Lev med skillnaderna, och kompromissa, och döm inte thai´s ryggrad, flickorna, efter den västerländska kyrkans moraliska pekpinne....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXCIII, Thailand

 

Kevin och Suree var ju här på besök i lördags, det var ju det besöket som blev försinkat hit och dit p.gr.a. ”thaiplanning”. Alltnog de kom, och vi käkade lunch här, och det var enligt önskemål varma mackor ifrån vårt nya smörgåsjärn. Jag är trots allt glad att jag lade runt 1.000 baht extra på detta, då de billigare varianterna kanske inte alltid är så himla bra och lättrengjorda och ger så himla goa mackor.

 

Kevin och jag tog 2 av våra vespor och drog ut på ”tur” som norrmännen säger. Vi stack upp till Baan Khwaoo först, för jag ville visa honom de hus som killen ifrån Wales bygger, och som han vill att jag skall försöka att sälja. Måste säga att den killen är en underlig figur, och jag har mer eller mindre beslutat mig för att skita i att ens försöka att hjälpa sälja de husen. OK kommer det en falang och VILL köpa så skall jag ju inte neka honom, men jag tänker då inte jobba för det alls.

 

För det första, så bygger killen upp 4st hus på ett område och yta som är så liten så att husen står cirka 5 meter ifrån varandra (max), och då är det meningen att det skall finnas en trädgård där också. Det är precis som jag märkt nån typ av mode som spridit sig ifrån thai standard till nu när falang skall bygga och också, de blir snåla, så snåla så de faller i egen grop.

 

Vem fan vill köpa ett svindyrt hus i Thailand och inte ens ha en anständig trädgård, ja inte många i alla fall. Sedan bygger han då hus som kostar 3.875 miljoner baht. Detta att sättas i relation till ungefärliga siffror: Om man köper ett hyggligt hus här som vårt i ett fint område, så kostar de 2.4 miljoner baht, och det tycker många är lite dyrt.

 

Och sedan om man anlitar en arkitekt, en byggmästare och överser det hela själv, så kan man få ett hyggligt bygge faktiskt för 1,2-1,5 miljoner baht. Och då bygger denne kille för 3,875 miljoner baht.... Stor chans att glassen överlever i hellvittet eller? Till ytterligare förvisso, så ligger dessa hus då i Baan Khwaoo, som ligger en bra bit utanför själva stan, Chaiyaphum, runt 15 km...

 

Jag visade husen för Kevin, och han småskrattade han och sade, - ”jösses va små husen är!!! På skissen så såg de ju riktigt stora ut!!” Så berättade han att hans hus, som han haft kollen på själv hade kostat honom runt 1 miljon baht. Och det kan jag lova att Kevins hus var ungefär 50% större än detta och hans tomt var runt 2.000 m2 stor, snacka om 1 miljon baht.....

 

Alltnog, vi körde vidare och stannade efter ett tag vid en 7/11 och jag handlade på mig ett par chokladbitar för att stilla sockersuget och en flaska med apelsinjuice.... Jag står där i kön och väntar och ser 4st söta ganska unga töser som jobbar där bakom disken. Alla 4 av dom har en rejält synlig ”mustasch” under näsan, och det ser svinäckligt ut.

 

Jag har faktiskt frågat Yongyut om denna grej angående muschernas vara eller icke vara i Thailand. För jag ser denna företeelse över hela stan, jag förstår dom bara inte. De går icke ut i solskenet utan att ha paraply, en bok, en tidning, en mössa eller en terroristmössa över ansiktet och huvudet som mot solen. Men det är helt OK att se alla dessa mustascher.

 

Jag tycker faktiskt att många av thailändskorna häruppe i Isaan där jag bor, faktiskt ser ut som en vacker variant av en kulstöterska ifrån Minsk, Ryssland med dessa mustascher i nyllet. ”Synd på så rara ärtor”, sade man ju förr!!! Alltnog, Yongans svar blev att om man rakar bort skägget, så kommer det dubbelt tillbaka.

 

Så då låter man det hellre sitta kvar där tills domedag antar jag..... Hualigen, det manar ju verkligen inte till fortplantning i alla fall, om man nu inte är lagt åt det perversa hållet vill säga!!!

 

Vi drog sedan ut 1,5 mil rakt ut på risfälten till en vägkrog som jag brukar stanna vid ibland. Mycket trevliga människor där. Vi stannade och Kevin fick sin efterlängtade öl och jag drog i mig sockret då... Vi hade en lugn och städad halvtimme där på ”fiket” innan vi fortsatte. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXCIV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet..... Innan dock, så pratade vi, och det är förunderligt hur lika åsikter vi människor har som träffas och bor här i Isaan. När sedan dessa åsikter framförs på olika forum, så blir de genast attackerade utav åsiktsmaffian som tycker att man får inte tycka eller skriva så om folk. Märk väl att detta oftast är människor som inte har en susning om vad de pratar om.

 

Antingen så bor de i Sverige och dimper ner 1 gång om året på en förblindad romantisk kärlekssemester i Isaan, där de bara ser sin by och de vanliga turiststråken. Men inget mer som kan fylla deras kunskapsbank precis. Eller så kommer de ner på sin semester till något turistställe och får sin egna uppfattning om Isaan fullständigt söndertrasat, och blir förbannade på hur man kan ha sådana hemska åsikter om folk.

 

Kevin och jag, vi sitter och tjötar och jämför med våra upplevelser och vad vi tycker. Ibland så är det olika vi tycker, men oftast så har vi en grymt stor majoritet av exakta upplevelser på givna situationer, och vi skrattar gott och överseende med de alldeles utomordentligt trevliga Isaan-männskorna. Men det är också kul att se hur våra relationer med våra fruar också de ”växer” och också hur våra fruar ”växer” så till vida att de faktiskt mer och mer ”vågar” ställa sig upp eller räcka upp handen och ifrågasätta.

 

Jag tror personligen att där har vi haft vårt finger med i spelet, och då menar jag vi falanger förstås. Både Kevin och jag var halvt om halvt vansinniga på mesigheten som båda våra fruar visade upp i början, där de inte ens vågade stoppa någon och fråga om vägen, så rädda var de. Men nu är de väldigt företagsamma och är grymma på att fixa information åt oss ”dörrstoppar” till falanger....

 

Jag berättade för honom också att Reine Hast kommer den 4.e september 2012 till Jomtien, och att jag och Yongan tänkte åka dit ett par dagar. Reine tycker ju inte av förstårliga skäl, att det är en höjdare att åka hit upp till mig längre. Det är faktiskt inte speciellt underhållande för en turist om man nu inte har någon att träffa, och klarar av att slappna av. Reine sparar hårt för sina semestrar och vill ha valuta för dom, inte sitta still och kolla när riset sakta gror ut över nejden...

 

Kevin sade då att han och Suree också ville haka på några dar och komma iväg lite. Görkul tyckte jag och Yongyut, då kör vi... Vi får se senare om de hakar på, men omöjligt är det inte, och kul är det faktiskt. När vi ändå är därnere, så skall vi dra ner 1 dag till Rayong och stråla samman med orosmomentet Kent därnere, mina kryddor ifrån Sverige som låg bland Kents flyttsaker ifrån Sverige har ju kommit nu, och det skall bli gött att få härligt kryddat kött igen häruppe....

 

En rolig grej. Jag har alltid undrat över hur folk i vissa lägen reagerar, och hur hårt de reagerar på olika saker. Det är klart att har saker och ting eskalerat under en längre tid, så reagerar man kanske starkare än annars, eller hur? Igår seneftermiddag, så var jag ute i trädgården, och försökte att ta bort massa ogräs som växte i rabatterna. Problemet som har blivit med våra rabatter, är att Yongyut, trots att jag bett henne, att hon planterar massa blommor, buskar och växter in i mellan där jag har planterat och gjort snyggt.

 

Ni skall veta att skillnaden i stort sett mellan en thaiträdgård, om det nu finns en sådan, och en falangdito är helt enkelt mängden växter däri. En stolt thai tycker att det är snyggt att ha det så lätt som möjligt, så gräsmatta ersätta med lera och jord, alltså helt obeartbetat, eller i vissa fall lite grus där bilen kör in på tomten. En del av de moderna thai häruppe i Isaan, de cementerar i stort sett så mycket det någonsin går, och har därmed klarat sig undan problemet med lera och jord på tomten.

 

De alla tycker ICKE att gräsmatta är att föredra. De fyller hellre och de låter hellre allting försöka sig så som naturen själv bestämmer. Med andra ord de skiter i att sköta och rensa överhuvudtaget. Det är därför som alla thai säger att träd är heliga och träd är nyttiga och träd är snygga, jag säger bullshit.

 

De har träd endast p.gr.a. att de då slipper att bekymra sig överhuvudtaget, de låter sina träd växa till himmelen eller till T.O.T. eller EL-bolaget tvingar dom att kutta ner trädet på höjden, men grannar och sådant trams struntar dom i. Hela min gata är full av träd både inne på tomterna som ute på gatan. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXCV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Alla vi falanger hatar dessa jääkkla träd som endast fyller en funktion, och det är att de släpper ruttna grenar ner på gatan, de släpper sina gula blommor ner på gatan, och de växer upp på elledningarna, och skapar elstopp inne i husen med jämna mellanrum, men tas de bort, neeeejjjj!!!

 

Oftast så har vi falanger lite annorlunda smak, bättre smak? Det kan man ju inte säga eftersom smaken ju är som baken, delad... men i vårt tycke så vill vi hellre ha en trädgård efter måttot ”less is nice” eller man kan säga ”lite mindre gör det hela snyggare”. Gräsmattan är då en sak som ger ett smakfullt intryck, och sedan lagom med växter i rabatten så det ser snyggt, och inte för jääkla trångt ut.

 

Och DÅ kommer min kära fru smygande när jag inget ser, planterar en jäkla massa av olika saker, och till slut så när jag är ute i trädgården, så märker jag så klart en massa nya ”gäster” i min rabatt!!! Förutom allt ogräset, så sliter jag också upp en del av hennes nykomlingar.

 

Yongyut gillar som alla thai att gå ”halva vägen”, hon planterar gärna, men tar aldrig i helvitte bort något ogräs, och det förvånar mig storligen. Detta manar ju då också till våra missförstånd och misstag ifrån min sida. Vi har haft våra drabbningar förut och jag har bett Yongyut att jag gärna vill ha något ”eget” och det är min trädgård. Jag gillar trädgården och thai skiter i den.

 

Men nu jääkklar, Yongan har fått världens intresse plötsligt sedan jag talade om att falang gillar attt pilla stundtals i trädgården. Och hon smyger ut där som en indan ibland och röjer, hon älskar t.ex. att ta mina små palmer, de har ju smala små ”stammar” och så flätar hon ihop dessa stammar så de håller ihop istället för att sprida sig utåt i en snygg krona....

 

Jag kommer ut, ser att min palm ser halvt handikappad ut och ser så ihopkrympt ut, finner dessa flätor, ibland även ståltråd, tar bort skiten och frigör stammarna. Yongyut märker det hela och blir sur. Jag antar att det väl är kvinnans rättighet att bli sur, för det är man ju van vid ifrån falangland också. Nu igår kväll så rensade jag i alla fall rabatten på baksidan, och imorse fick jag betala priset för detta.

 

Jag hörde lite rassel på baksidan imorse, kollade ut genom mitt fönster och fick se Yongyut stå där vansinnigt arg och slet upp andra växter som jag planterat där och slängde dom över muren in i skogen på baksidan. Riktigt romantiskt att se dessa thaidamer och deras temperament. Jag öppnade fönstret och hon var så förbannad så jag sade inget.

 

Det funkar så med Yongyut att när hon är arg, då skall man inte försöka ens att kommunicera med henne, det funkar inte, hon har lagt på locket och det finns inte en redig tanke kvar därinne. Därför är det smartaste jag kan göra, det jag alltid gör i dessa lägen. Jag drar hemifrån.

 

Thai och deras tempreament funkar som så här, och jag vågar nog säga att det stämmer på hela nationen. Jo de blir arga, pratar man med dom, så blir de ännu argare, bemöter man deras tjöt med eget tjöt blir de ÄNNU argare, och så kan det ökas på till vilda scenarior. Kanske där som vissa falanger inte fattar att de skall hålla sig undan och det slutar i olycka, vad vet jag? Kanske i det läget som till slut ”snablar!” skärs av???

 

Jag vet i alla fall med mig, att stannar jag borta några timmar så är, med hennes egna ord ”my heart OK again”. Jag hoppade upp kl. 09.00 på hojjen, och jag skall säga gammal beprövad ungkarl som jag är, att när dessa saker händer så har man en massa orationella tankar i huvudet, man vill sticka och lämna skiten och starta om igen. Men milen passerar och timmarna går, och när jag kom hem igen kl. 14.00, så hade jag och mina gamla trötta ben cyklat ihärdigt i fem timmar och 6,8 mil.

 

Solen sktekte hela tiden, och det är inte utan att jag känner i pannan, på armarna och på benen att det bränner gött efter den cykelturen. Jag kom hem i alla fall fullständigt nersliten i bena. Gick in på mitt rum, ingen var ju hemma ty jag visste att Yongyut och hennes syster skulle ner till Alfa i byn och hälsa på. På mitt skrivbord låg en lapp handskriven och snygg, där stod:

 

“I am sory.....I love you”

 

Och då hade man genast glömt detta trassel och allt var bra igen. Men fan för deras jääkla löjliga temperament. Undrar vad som hänt om vi nordbor också hade haft samma temperament, där man ställer precis allting på ”kant”, och riskerar hela äktenskapet bara för att man ger sig gentemot sitt egna temperament.

 

Det verkar som dessa temperamentsfulla människorna fullständigt skiter i konsekvenser i vissa lägen, och det är ju faktiskt inte bra, man kan ju lugnt säga att de temperamentsfulla helt förlitar sig på att motparten agerar korrekt, och inte blir likadan i sitt uppförande, för då blir detta ett recept för katastrof...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXCVI, Thailand

 

Stötte på en ganska ny bekantskap nu när jag var ute och cyklade häromdagen, det var en inflyttad dansk gubbe som bor cirka 3 km härifrån på andra sidan byn Godmaeng. Jag råkade först på honom och hans fru på Global House när vi var där och handlade för 3 veckor sedan. Redan då började han att prata om det STORA samtalsämnet, och det ämne som inte många verkar ha speciella kunskaper i. Faktiskt lite skrämmande eftersom det ämnet är ett av de absolut viktigaste för oss utlänningar här i Thailand, jag tänker naturligtvis då på VISA och uppehållstillstånd och hela den grejen.

 

Vi hade ett snack där, och han frågade om han fick höra av sig till mig snart ty han var tvungen att ta tag i detta snart. Killen höll på med VISA-RUN och sådant elände i brist på vetskaper hur man skall göra och hur det funkar här i Thailand. Javisst hör av dig bara sade jag. Men han hörde aldrig av sig på dessa 3 veckor.

 

Nu plötsligt så stod han rakt framför min cykel när jag kom farande och han stoppade mig. Jag blev stoppad rakt utanför gubbens hem och hus där han bodde. Och vi pratade väl om ditten och datten, och vi kom snart in på ämnet med uppehållstillstånd. Han hade nu tänkt färdigt sade han, och berättade att han var beredd att köra på uppehållstillståndet baserat på retirement, som ju de flesta av oss som bor här i Thailand har.

 

Vi kom överens om att han skulle ringa, för han ville ha reda på mer hur det fungerade, och jag sade till honom att komma hem till mig så kunde vi fylla i hans ansökan om uppehållstillståndet, och också printa ut det snyggt och fint, och han tyckte att det lät kanonbra.

 

Innan jag gick så pratade vi lite om våra goa fruar och allt var bara bra, Gud ske pris i himmelen. Ända tills vi kom att prata om husen våra, och då berättade han att han hade, det kunde jag ju också se, ett nytt hus i bakre delen av sin stora trädgård, Huset var dock extremt litet, men tydligen så var han nöjd med det. De hade inga ungar hemma, så det var bara de 2 i hemmet. Jag uppskattar detta envåningshus till runt 50 m2 boyta allt som allt. Men ni vet hjärterum = stjärterum.

 

Och sedan berättade han helt öppet och det förvånade mig lite grand, att huset i sig var väldigt billigt bara 400.000 baht hade det kostat honom totalt för själva byggnaden. Men sade han det var en grym ”extrakostnad”... Jasså undrade jag!!

Ja sade han, - ”jag var i Danmark just när de startade, jag skickade 400.000 baht till min fru som var här i Chaiyaphum och övervakade bygget.

 

När huset skulle betalas, så fick jag reda på att pengarna var slut. Och de hade INTE gått till att bygga huset”. Frun hans hade helt enkelt tagit pengarna, och börjat att leva loppan med dom i vänsternäven, och inhandlade varor i högernäven. Hon handlade och hon stod i, och hon gav också som vanligt till släkten pengar, och snart, väldigt snart, så hade hon förskingrat hela kapitalet.

 

Han berättade att hon visade ingen ånger alls, tyckte inte alls att det var konstigt, och agerade precis som om absolut inget alls hade hänt. Han berättade att han bet sig i tungan och gjorde ingen stor sak med det hela, men han beslöt sig i alla fall att fortsättningsvis, så kunde han INTE anförtro pengar åt denna thaikvinna som var hans fru....

 

jag tycker att det är grissynd, men jag vet också att det var olyckliga tillfälligheter, och denna kvinna tillhör undantagen. Jag skulle aldrig för min del tveka ens en mikrosekund att låta Yongyut få ta hand om pengarna, hon sköter det mycket bättre än mig som ofta är ”slösaktige Wille” när jag råkar ha pengar i fickorna.

 

Så detta är bara ett exempel på den kulturkrock som mänga människor råkar ut för här i Thailand. Antagligen så var denna kvinna nog så dum så hon berättade för sin släkt att hon hade 400.000 baht i fickan som kom ifrån falang. Och ha en summa pengar, betyder i thaikulturen vad jag förstått att den summan skall delas upp till viss del, och också festas upp.

 

Så hon fick nog en grym press ifrån sin släkt som säkert ansåg att falang säkert kunde skita fram ytterligare 400.000 baht eftersom ju thailändska baht tydligen växer på träd i falangland, och vi behöver tydligen inte ens vattna de pengaträden har jag hört!!!

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXCVII, Thailand

 

På tal om annat än just Thailand för en gångs skull, så kan jag meddela lite grand ifrån Subic Bay, Philippinerna där min kompis Lasse bor. Jag var ju där ensam 2011 och hälsade på, och nu 2012 i april så var jag ju där igen och hälsade på med Yongyut. 2011 i juli när jag var där så började precis översvämningarna, och precis när jag lämnade honom, så steg vattnet nåt välderligt och tog sig in i hans hus över 1,5 meter ovanför gatunivån utanför. De fick ju allt översvämmat inomhus förstås och de fick sätta alla möbler och maskiner ifrån marknivå upp på diskbänkar och andra bänkar för att inte vattnet skulle förstöra dom.

 

Nu så mailade jag honom igen, för jag vet ju att det är regnsäsong igen på Philippinerna, och jag fick följande svar ifrån honom, och det lät riktigt illa, jag bifogar också ett gäng foton, så kan ni se. Och då skall ni veta att de bytte hus (de hyr alltså sitt hem) till ett nytt hus på andra sidan gatan. Detta hus ligger mer än en (2) meter ovanför den nivån som det andra huset hade.

 

Trots detta så var vattnet någon centimeter bara ifrån att ta sig in i huset, och därmed så hamnade elledningarna under vatten och myndigheterna var tvungna att stänga av elen, och då blev det omöjligt att bo hemma. Han skriver i alla fall.....;

 

Quote - Hej

 

Dom klagar hemma på att det bara regnar, antar att vi fått mer regn på ett dygn än vad Sverige fått hela sommaren, på de sista bilderna jag skickade har vattnet stigit ca 70 cm ytterligare och va bara ca 1-2 cm från att komma inomhus.

 

Var tvungna evakuera via en jättedumpers som plockade upp oss, elektriciteten slogs av p.g.a. att ledningarna låg i vattnet, vilket också gjorde att vattnet gick + ingen chans att handla mat. övernattade på hotell en natt, sen tillbaka då vattnet sjunk undan ganska snabbt, städade hela huset inkl utsidan med hjälp av andra.

 

Fick slänga en del mat då kylskåpet blev värmekälla istället för kyla. I skrivande stund börjat regna igen, men inte lika mycket, hoppas inte elen går igen.

Skönt att höra att bathen inte håller måttet, men tyvärr går pesos bra här f.n. vilket gör att just nu får vi sämre kurs än tidigare, får för 10.000 SEK ca 54.000 pesos.

 

Hela Luzorn, ön vi bor på, mer eller mindre ”state of calamity”. Dom pratar om att evakuera 1.400.000 familjer från Stor-Manila "slumområdena" inom en snar framtid. Men va helvitte ska dom göra av kanske 10 miljoner invånare, man undrar.

 

Vi får tro att regnperioden snart över, har haft den nu sen 10 veckor, och brukar enligt expertisen här vara i 12 veckor.

Ha det så bra själva och hälsa så gott

Unquote

 

Så jag här i Chaiyaphum, Thailand har det bra vid jämförelse med många många andra platser i Asien. Chaiyaphum där vi bor ligger hyggligt högt och trots att extremt många risfält nu försvunnit runt oss, och ersatts med prospekteringar och ifyllnad av jord med tillhörande rejäl markhöjning, så verkar inte vattnet hitta hit till vår gata. Utan det ligger och skvalpar runt där ute bland risfälten.

 

Det är bara synd att thaiarna här inte tar ett uns ansvar gentemot sina grannar. Jag kan gott tänka mig hur svenska jordbrukare hade blivit upphängda i rånrocken om de utan förvarning hade ändrat på alla förutsättningar för vattnet och vattnets verkningar där ute på risfälten. Hela det vattensystemet har ju utvecklats till dagens vattennivå och till dagens rörelser av vattnet under kanske 1.000 år minst!!

 

Och allt detta förstörs bara på kanske lite höjning av marken. Problemet är ju att vattnet i alla herrans år har tagit en speciell väg, och de alla där ute på fälten har i tur och ordning tagit vatten till sina fält, och sedan skickat det vidare till nästa och till nästa och till nästa. Forts. Nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXCVIII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Nu plötsligt när risbonde A fick för sig att sälja, så kom den nye ägaren, han skickar dit kanske 3-400 lass med jord och lera, och dumpar det på risfältet som just bivit sålt till honom. Vattnet som nu kommer som vanligt under regnperioden rinner då INTE in på det fältet utan det vattnet plus det andra vattnet, allt på en gång kommer till bonde B och bonde C,s fält som blir liggande under vatten utan att de kan bli av med det kanske.

 

Man säger ju här har jag hört, 1 vecka under vatten mår risplantan bra av, men 2 veckor dör den av, och ruttnar snabbt med hemska konsekvenser för de som lever av den grödan.... Jag var ju själv orolig att vattnet kanske skulle dra sig åt vårt håll och översvämma vårt bostadsområde, men det verkar klara sig bra, vi är långt ifrån översvämmade.

 

Men det slutliga testet kommer i september när de seriösa regnen kommer plus att myndigheterna släpper ut helt oannonserat MÄNGDER av miljoner liter vatten rakt ut ifrån sina reservoarer uppe i bergen. DÅ får vi se här nere på ”slätta” vilken väg som vattnet slutligen kommer att ta. Så ännu kanske man inte skall ropa hej i bäcken....

 

Nu till andra saker, pratade länge med en polare häromdagen. Han har också en thaifru, och de har varit gifta nu runt 2,5 år tror jag det var. Och han berättade att han under denna tid har hjälpt och stöttat någon välderliga hans ”familj”,alltså hans fru´s släktingar nere i Thailand. Han själv och frun bor fortfarande hemma i Sverige, så vi pratar då om fruns mamma och pappa och kanske bröder och systrar.

 

Han nämnde för mig att han nog transfererat runt SEK: 100.000:- ner till dom, och det torde väl då vara runt 440.000 baht vi pratar om, dela upp detta på 30 månader och vi pratar om 14.600 baht cirka per månad. Fan sade jag till polarn. Undrar vad som händer med de stålarna, det är ju mer pengar de får från dig än om de skulle jobba. Jag undrar om den släkten har lagt jobbet åt sidan, och njuter av pengar som kommer ifrån Sverige.

 

Jag har ju hört många historier om just den saken och vad som händer när thai får pengar.. Dert pratas om fester och det pratas om utdelning bland släkt och vänner, men jag vet inte. Tycker bara det är synd om man ger för mycket av ren snällhet, och skämmer bort thaisläkten så de varken vet in eller ut till slut. Nu skriver jag inte detta för att kritisera min polare, han är en extremt godhjärtad man som gör detta för han verkligen vill hjälpa till, och all heder åt honom för att han försöker att hjälpa så gott han kan.

 

Polarn sade också, att det är ju många många många svenskar som skickar pengar till sin släkt, och det är många många som bor därnere och som då tar alla sina inkomster ned till Thailand och låter pengarna komma det thailändska samhället till godo. Han menade på att vi pratar om Röda Korset och om SIDA, och vi har budgetsiffror och offentliga siffror om hur mycket vi hälper dessa U-länder därborta i t.ex. Asien.

 

Men säger han, visst borde vi lägga ihop alla de pengarna som falangerna ur egna fickor skänker och ger bort till thailändska medborgare och också då de enorma summor i form av pensioner och sparade slantar som tas till Thailand och kommer Thailand i slutändan till godo.. ALLT DETTA skulle också räknas in i de offentliga siffrorna och kallas U-hjälp eller biståndspengar.... visst??? Och då först kanske man får en mer sannare bild av Sverige och deras bistånd hit till detta land.!!!

 

Jag fattar resonemanget helt fullt och fast, och har nog tänkt på detta förut, men kanske i andra tankar och ordaval. Men jag har ju skrivit och tänkt många gånger förut att det stundtals känns ganska bittert att bli behandlad utav Thailand och dess offentlig-anställda och Thailands lagar som en utböling, som nåt farligt och något som thai borde hålla sig undan.

 

Och de vill inte lämna något stöd överhuvudtaget till oss falanger, tvärtom, de försvårar för varje år som går det där med att vi skall kunna bo här med massa regler om krav på bl.a. en löjligt hög inkomst. Dessa saker som man märker när man bor härnere gör ju att man till slut ser det hela för vad det verkligen är, och det är alltså INTE bara ett paradis med en uppfylld dröm att kunna bo i ett billigt land på livets höst... När man märker hur landet självt inte alls egentligen vill ha oss här i landet, men gärna snor våra pengar, då blir man lite tveksam och stundtals lite bitter känner jag....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCXCIX, Thailand

 

När vi gick och lade oss inatt, så kom jag precis på, jag hade totalt glömt bort, vi hade ju lånat ut till en kusin till Yongyut 6.000 baht i höstas någon gång. De lovade att betala tillbaka senast i april nu som passerade för 3,5 månader sedan. Jag frågade i alla fall Yongyut om de hade betalat tillbaka?

 

... - ”Oh, I forgot to tell you!!!”, säger Yongyut, och redan då vet man att det gått åt helvete. – ”They buy a car and can not pay back now”!!! Aha, så de gick och köpte en bil istället för att betala sin skuld till oss, de lovade dyrt och heligt att de skulle betala senast april, och skiter i det.

 

Yongyut detta är ju inte bra alls, har du pratat med dom. – ”Ja lite grand, men de är blyga mot oss nu när de inte betalade”. Jaha, så vad händer? Kommer vi att förlora dessa 6.000 baht nu då??? Du vet vad jag sade när du ville låna ut.... Hur jag hört utav en massa falanger här i Thailand, hur thai lånar och sedan skiter i att betala tillbaka, hur thai lånar av thai och skiter i att betala tillbaka. Thai verker helt enkelt inte kunna förstå vad ett löfte är för något, förstår inte hela konceptet överhuvud-taget!!

 

Sedan svarar Yongyut något som gav mig rysningar och som hon INTE sade innan vi lånade ut pengarna. Jo hennes mamma (Alfa alltså) hade lånat pengar av samma människor och sedan skitit att betala dom på 3 år!!! – ”Men hon har betalt sin skuld till dom i alla fall??” Javisst säger Yongyut. OK när kommer vi att få våra pengar då? Jag vet inte, jag kan inte ringa och tjata..... OK du kan inte ringa och ”tjata” och be få ett besked om när de tänker betala tillbaka VÅRA pengar..... – ”Oh stop please, you give me migrain”.

 

Så läget är för dagen under par vad det gäller det lånet, eller skall vi säga Thailand-Falang 1-0. Jag har nu satt definitivt stop för alla lån till hennes släkt förutom möjligtvis hennes systrar som är rejäla människor, men hennes kusiner och annat patrask dom får inte låna en spänn mer av mig i alla fall......

 

Över till Alaams hus som vi ju hyr ut till Philipposarna. Läget där är fortfarande ”spänt” vad det gäller pengarna. Dessa philippinos som bor där (fru och man), ville ju ha sänkt hyra ifrån 7.000 baht ner till 5.000 baht. Hyran var ju ifrån början 8.000 baht innan vi sänkte den förra året till 7.000 baht. Nu gick vi inte med på någon sänkning. Fred och hans JingJing (herr och fru Philippin) kom till oss den 30 juli och betalade sin hyra för augusti.

 

De langade fram 7.000 baht, och vi satt där och pratade och jag gav killen en grogg och damen ett glas vatten. När inget mer hände så frågade jag, var är resten av pengarna. Ja ni skulle ju enligt löfte betala oss 2 ggr dubbel hyra p.gr.a. att ni släpade efter 2 hyror som vi var snälla och lät Er slippa betala eftersom ni inte hade pengar just då, och var tvungna att åka tillbaka till Philippinerna på Er semester.

 

Förra månaden slutet juni så betalade ni snällt dubbel hyra (14.000 baht) men icke nu, varför??? De satt där som 2 holkar och låtsades inte förstå någonting alls av det hela. Jag började jobba upp en liten svettning, och blev förbannad på dom. Jag sade till dom. Snälla, behandla inte mig som en en idiot. Ni bad oss komma till ett möte med er där ni framlade önskemål och bad oss hjälpa Er om att låta hyran bli betald för april och maj senare efter sommaren.

 

Vi gick med på detta för att hjälpa Er, jag tycker att det är Er förbannadeskyldighet att hålla ordning på vilka löften ni ger, det är inte enbart min sak att komma ihåg detta. OK OK, säger dom när dom ser att jag verkligen är förbannad. – ” we pay you later”, jasså svarade jag NÄR DÅ?, detta direkta prat hatar asiater verkligen, de är inte vana alls att bli konfronterade på detta sätt. Jag märkte hur perplexa de blev.

 

Jag försökte att förklara för dom hur det funkar med oss falanger. Jag sade när ni ber om hjälp och ni inte håller löften, det är det värsta ni kan göra. En mans ord är en mans namn, och om ni inte har nåt namn så har ni ingenting. Vi frågar rakt ut för vi vill veta NU, inte senare, inte imorgon eller nästa vecka utan nu!!! När tänker ni betala det som ni egentligen skulle ha betalt NU??? Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCC (1.200), Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.... De tittade alldeles förskräckt på mig, och gissa om jag sket i detta, jag struntar fullständigt i sådana apkonster. Till sist så lovade de att betala nästa vecka.. alltså mellan 1-6 augusti nånting...... Vi följde dom till grinden och då ser vi att de kommit i en ny fin bil (Honda).

 

De berättar stolt hur de har köpt denna fina bil begagnad, och betalat endast 300.000 baht för den med avbetalning förstås.... MEN VA FAN säger jag då, ni kan ju tänka Er.... Så ni har köpte Er a ”damn car” instead of paying rent on our house?? De tittade återigen mot mig, och nu var jag faktiskt på väg att sparka dom I arslet rakt ut ur huset de hyrde av oss rätt där och nu…

 

Yongyut tog tag i min arm och sade – ” easy...... we talk later”.... Vi tog till slut adjö och jag log INTE när de åkte iväg. För att göra detta lite kort.... vi var sedan med Kevin och Surre på Nightbazar för att käka kvällsmat den 4 augusti, och där sitter philipinarna, och de har alltså inte gjort en ansats under veckan som gått att varken höra av sig eller komma till oss och betala sin skuld.

 

Jag kunde inte hålla mig, de satt i ett stort sällskap, och det sista de ville var att prata med mig, rädda som fan att jag öppet skulle prata hyresskuld vid bordet, jag tog tag i killens axlar och frågade högt – ”So when will we meet???”.. han sade: - “next week” OK I see YOU next week.....!!!! Vi har nu idag lördag den 11 augusti, och veckan har gått och de har inte hört av sig till oss alls.

 

Jag sade nyss till Yongyut att jag inte vill ringa till dom, jag vill åka till dom för jag vet att de hatar när man pratar öppet om sådana här otrevliga saker, det verkar om man skall generalisera lite, som om de flesta asiater hatar denna direkthet.... Kanske ett sätt att visa att man inte är en bonnjäävel, utan istället en bildad människa.... vad vet jag... Så idag är det tänkt att jag sticker över och kräver pengarna, eller....

 

Jag åkte över kl. 18.30, men de var inte hemma. Jag åkte hem igen, och ringde till dom, frågade rakt ut – ”När tänker ni betala??”. Oh.... today or tomorrow, svarade han då!!! OK imorgon SENAST sade jag till honom, och lade på luren. För att göra det hela kort, dagen efter på söndagen den 12 augusti, så ringde han och berättade att han varit här och försökt att få tag i oss.

 

Jag sade bara helt kort till honom, Ok du ringer INTE innan du kommer, misstag, jag är här nu och jag väntar på dig, sedan lade jag på luren. Killen kom efter 25 minuter och han låtsades som om det regnade. Jag satte honom ner, och förklarade för honom återigen, och berättade... ”jag har talat om för dig tidigare hur falanger ifrån Europa är.”

 

”Vi säger en sak och vi menar vad vi säger, håller vi inte de löften vi ger, så blir vårt namn draget i smutsen och hela familjen får lida, man blir mindre värd som människa. Jag orkar inte säga detta mer gånger nu, men följande har hänt med Er och mitt tålamod börjar att ta slut.

 

Du kontaktade oss innan sommaren, och berättade att skolan inte gav Er pengar så ni kunde betala hyran i tid för april, maj och juni. Vi kom överens om tack vare oss, att ni kunde betala när ni kom tillbaka ifrån Er semester. Så som tack för den grejen, så talar ni om för oss när ni kommer tillbaka att ni inte har pengar att betala för det som vi kom överens om, april, maj och juni månads hyror.

 

Ni gav oss enbart pengar för april. Ni föreslog sedan en lösning om att de två (2) nästa månaderna så kunde ni betala dubbla hyror, och sedan vara ikapp. Vi sade OK för vi ville hjälpa Er återigen, detta var 2 gånger. Ni kom till oss nu 30 juli och skulle betala juli OCH augusti månads hyror, men kom bara med 1 hyra!!! Augusti kunde ni inte betala!!!!! Detta var 3_e gången vi hjälpte!!!

 

Men ni hade en nyinköpt bil stående ute på gatan. Där fanns det pengar. Det innebär i min värld sade jag till philippinbaren, att du har köpt bil för MINA PENGAR, inte dina egna!!! Och jag gillar inte sådan skit. Jag sitter här i ett hus, men har ingen bil. Varför tror du???? DÄRFÖR att pengarna inte räcker till BÅDE bil och hus, så enkelt är det. Ni skall inte köpa på Er en bil, sedan försöka att pruta ner hushyran för att sedan köpa en ny bil....

 

För mig så verkar det som om ni har fått era prioriteringar alldeles om bakfoten.... Så nu idag den 12 augusti alltså 12 dagar försent så betalar ni hyran, jag gillar det inte och jag föreslår att vi drar ett streck över detta nu och börjar om, men vi har hjälpt Er nu 3 gånger på raken, men jag kan säga att det blir ingen 4.e gång!!!! SÅ fungerar falang!!!!!”

 

Jävla förbannad Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCI, Thailand

 

Nu skall ni få höra på vad som kan hända, men först.... ja... jag är en mes, det sade redan min första fru, alltså den smalläppade bistra surkärringen ifrån Sverige, så det stämmer säkert. Detta är svar på inlägget alldeles innan detta kapitel ifrån Ragnela min gamla bundsförvant......

 

Allt dåligt kommer på en gång och även allt bra verkar komma på en gång lite stötvis... Jo imorse så var Yongyut inne i stan och skulle handla nåt....Kommer tillbaka här kl. 10.30 och kommer in till mig och langar upp en bankbok med 6.000 baht på.... - "vad är detta då"? Frågar jag naturligtvis!!!

 

-"money my cousin borrow"... oj oj oj, sade jag -"what happened".... Yongyut svarar då; - "I tell cousin falang not happy, not happy at all, you make me look bad"..... Detta hade hon tydligen sagt igår kväll när hon ringde till dom på min anmaning!!!'Hon e la för go Yongan, hon kan den tösen minsann.... Så det var ju en positiv sak, jag var ju nästan beredd som jag skrev att skita i allt bara för att slippa att bli förbannad på hela Thailand för denna grejen.....

 

Sitter här nu vid datorn och klockan är 12.55, och philippinos ringde nyss och bjöd in oss tills imorgon på middag..... De sade - "we are sorry. we look bad to you, but we are nice people". Jag sade till dom att ni har betalt det ni är skyldiga, så vi skiter i det som hänt nu, se till att betala vad ni är skyldig på hyran varje månad, så blir detta bra. Inget mer dribbel nu!!! och så fick jag ju tacka nej till middagen för vi sticker ju tidigt imorgon bitti till Phitsanulok för lördag-söndag... Så den middagen får vi ta en annan gång!!!

 

Jag tänkte faktiskt skriva lite grand nu i kanske maximalt 2st kapitel om hur det fungerar och vilka krav som ställes ifrån Thailands sida för att vi falanger skall få lov att stanna och bo här i detta landet. Och jag tänker då dröja vid de uppehållstillstånd som baserar sig på dels ”Marriage” samt ”Retirement”.

 

När det gäller uppehållstillstånd, så har jag lyckats att lära mig hela denna procedur efter mycket letande och frågande m.m. Och nu så känner jag att jag har björnkoll på läget och förstår hela grejen till 100%.

 

jag läser och märker att där är många saker som kanske inte riktigt fungerar på det sättet man beskriver ute i verkligheten. Om ni tillåter mig, hoppas ni inte tycker att jag är för jäävla "jobbig" nu, så tänker jag skriva lite grand hur det fungerar för oss alla, OK????

 

- VISA ger dig tillstånd att komma in i landet ifråga!!

- Uppehållstillstånd ger dig rätt att stanna i landet!!

 

Det är viktigt att man håller isär dessa 2 begrepp. VISA i allmänhet köper man utomlands, alltså INTE i Thailand. Finns dock undantag där man kan få t.ex. ett turist-VISA omförvandlat till ett riktigt och giltligt NON IMMIGRANT O-VISA... Dock så har jag märkt att så är fallet när man är ute efter att ha ett uppehållstillståndi 2;a-läget.

 

Så du köper på dig lämpligtvis ett 3 månaders hemma i Sverige innan avresan (det räcker mer än väl med 3 månaders om man åker ner för att stanna för gott i Thailand). När du kommer hit ner så har du då 3 månader på dig att ordna till ett uppehållstillstånd.

 

Det finns 2 olika typer av uppehållstillstånd dels då ett som är baserat på Marriage och dels då ett, som är det mycket mer populärare (p.gr.a. att det är MYCKET enklare att ordna till) alltså uppehållstillståndet baserat på RETIREMENT.

 

Giftemåls-uppehållstillståndet där kräver de en inkomst av 40.000 baht i månaden, och det skall du kunna bevisa genom en inkomstuppgift i original ifrån Sverige som sedan Svenska Ambassaden eller konsultatet bekräftar på sitt brevpapper. Har du inte denna inkomst så kan du klara dig genom att sätta in 400.000 baht på ett thailändskt bankkonto i 3 månader innan ansökan.... ELLER så kan du sköta detta via en kombination av de bägge sätten. Låt mig förklara: OBS. Nyhet sedan detta skrev... Kombinations-möjligheten på marriage-alternativet är borttaget, existerar endast på retirement... Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.... Du har en bekräftad inkomst ifrån Sverige på 25.000 baht per månad, detta ger ju då x 12 månader = totalt: 300.000 baht, det saknas nu då 100.000 baht upp till de begärda 400.000 bahten, eller hur? Dessa 100.000 baht sätter du in 3 månader INNAN ansökan på ett thailändskt bankkonto.

 

Kraven sedan som de kräver här är rent ut sagt för jävliga och det är väl därför som det bara är en bråkdel av falangerna som nyttjar denna typ av uppehållstillstånd, se och läs här:

 

MARRIAGE-VISA KRAV

1. Ansökningsformulär TM. 7 vederbörligen ifyllt 2. 1st foto size 4x6cm 3. Avgift 1.900 baht 4. Intygad kopia av mitt pass 5. Äktenskapsintyg 6. Fruns husregistration Tabien Baan Blue book 7. Fruns id-kort

8. Inkomst// bevis ifrån Sv. Ambassaden på att jag tjänar minst 40.000 baht per månad. Eller har 400.000 baht på ett bankkonto i en thailändsk bank.

9. Om jag väljer alternativet där jag skall ha 400.000 baht på banken. Så tänk på att de pengarna skall nu första gången finnas där i 3 månader, så sätt in dem bums om de inte redan finns där. 10. Du skall då också gå till banken ifråga och ha ifrån dem ett brev som intygar att du verkligen har ett tillgodohavande där på kontot på det belopp som bankboken säger, och det brevet/intyget av banken skall du helst göra dagen innan du går till immigration där du bor... Så gamla intyg räknas absolut inte...

11. De intervjuar oss separat för att fastställa att detta inte är en bluffgrej, ni vet sådant som ”våra” utlänningar kör med hemma i Sverige.

12. En karta som visar vägen till vårt hus 13. Foton av fru och äkta man, samt foton av oss ihop där man kan se adressen och också huset med oss ihop på bilden....

 

När det gäller uppehållstillståndet baserat på RETIREMENT, så är siffrorna där 65.000 baht i inkomst per månad eller 800.000 baht insatt på ett thailändskt bankkonto, eller då en kombination av de bägge, alltså samma förfarande med kombination som på giftemåls-uppehållstillståndet....

 

Kraven som de ställer här är mycket simpla och enkla och därför extremt populära och utnyttjade av de absolut flesta falangerna här i Thailand:

 

UPPEHÅLLSTILLSTÅND BASERAT PÅ RETIREMENT

1)Application Form (TM7) with one photograph (size 4x6 cm.) 2) Passport and its photocopy with certified true copy by the alien x )Application fee: 1,900 Baht 3) Income from pension/social welfare of not less than 65,000 baht per month. Embassy or Consulate in Thailand to certify that the applicant receives pension or other income of not less than 65,000 Baht per month. 4) Proof address in Thailand, use wife and her Tabien Baan

 

Ja så enkelt var det, tar 15 minuter så är det klart, med giftemålsvarianten, så måste du komma tillbaka MINST 2 ggr till för intervjuer m.m.

 

Och sedan till sist vad det gäller som en del säger om polisstationen m.m. så har jag sett detta ute på internet, men det gäller inte och det stämmer icke alls. Det är de thailändska Immigrations-myndigheterna endast som stämplar och härjar med uppehållstillstånden. Det lär finnas undantag för de av oss som lever på vårt yttersta, och inte kan röra oss bevisligen, där kan Thailand ställa upp så du kan få stämpla på en lokal polisstation, men glöm den grejen bara. Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCIII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Du skall oavsett vilka uppehållstillstånd eller workpermits eller vad du än har, så SKALL du var 90 dag (ej var 3.e månad) utan var 90:e dag, åka till din immigration som du tillhör, och bekräfta din adress. Jag för min del tillhör Khon Kaen, vilket innebär att jag kan ICKE åka någon annanstans utan blir bara avvisad då....har försökt!!! Du betalar 1.900 baht en (1) gång om året, besöken var 90:e dag är gratis....

 

Så fungerar det alltså härnere i Thailand, hoppas att någon har glädje av allt detta jag skrivit nu. För det är verkligen irriterande jobbigt stundtals att hitta information om detta, som egentligen inte är krångligt och komplicerat och ofta felaktigt skrivet. Om någon vill, så är ni naturligtvis välkomna att fråga, så skall jag svara efter bästa förmåga!!!!

 

På tal om ingenting. Nu har vi alltså 2 resor framför oss, och det skall bli kul. Dels nu den 18 augusti, alltså till lördag så sticker vi upp en dag till den alldeles nu nerflyttade Christer (Anuubaan) och hans boende i Phitsanulok. Skall bi kul att se den staden, har ju aldrig varit där, och det har icke heller Yongyut. Namkaeng åker med, hon gillar fortfarande att åka med sin faster och Lung... Vi stannar en natt och åker hem igen på söndagen, lagom är bäst brukar jag säga som är en hemsjuk fan.....

 

Sedan den 6 september, så sticker Yongyut, Namkaeng och jag ner till Jomtien ihop med Kevin och Suree för att tillbringa ett par dagar med Reine Hast. Han kommer ju ner då och skall bruka sin magic och se om det gör nån nytta därnere!!! Vi kommer att sammanstråla med Kent (Drivern) där.

 

Han tar med sig sin fru och barn Olivia, som är jämnårig med våran Namkaeng, de gick bra ihop förra gången de sågs!!! Blir kul att se Kent igen!! Dessutom så får jag också chansen att få mina beställda grillkryddor som han köpt till mig i Sverige.!!!

Jag har också ytterligare ett ärende att göra nere i Pattaya, och det är att besöka svenska konsulatet där, och få min inkomstuppgift bekräftad på deras brevpapper.

 

Därför att det ju nu snart i slutet september är dags återigen att förlånga mitt årliga uppehållstillstånd. I och med att jag kan stämpla nere i Jomtien/Pattaya min inkomstuppgift, så slipper jag att åka till helvetees-hålet på denna jord, Bangkok!!!

 

Hela den resan är som en pina i arslet tycker jag. Åka en hel natt med bussen, taxiresa mellan busstationen och ambassaden, sitta och vänta 2,5 timmar utanför svenska ambassadens dörrar, taxi tillbaka till busstationen, och sedan slutligen 6 timmars bussresa hem igen. Nä kan jag slippa den skiten mer gånger så är jag urglad, hoppas nu bara allt funkar bra med konsultatet så vi vi åka dit i september varje år... sicket paradis....

 

Jag måste säga detta, och kanske många av Er blir besvikna, men detta OS var som att hamna i ett syretält utan tillgång till syre. Det finns ju idrotter och sedan finns det ”idrotter”. Jag skall säga det med en gång, jag är absolut ingen vän av alla dessa minst sagt ”udda” idrotter som kommit med på OS-programmet tack vare att att man skall vara ”rättvis” på något sadistiskt vis.

 

Jag skall säga med en gång att jag inte är någon specialist eller ens speciellt kunnig vad det gäller ”Trap”, ”BMX”, ”Fälttävlan”, ”Mountainbike”,”Taekwondo” eller liknande företeelser. Antalet huvudidrotter är hela 29st, och då skall ni veta att Simning är 1st och friidrott är 1st, och då vet vi alla hur gånga grenar som skall avgöras bara vad det gäller dessa båda huvudidrotter.

 

OS-spelen har blivit ett spektakel, som snart i mitt fall, mer och mer spelar ut sin roll i mitt liv. Allting blir utspätt, det blir liksom inflation i hela skiten. Jag har alltid varit en idrotts-tok och helst en fotbolls-tok. Men jag har också älskat de idrotter som fängslat folk i gemen typ; Fotboll, handboll, ishockey, brottning och friidrott, alltså vad jag kallar utan att skämmas ”riktiga” idrotter.

 

Men nu snackar vi om att det tävlas om totalt, ja vet ni hur många guldmedaljer som delas ut under denna tid i OS i London 2012? Jo det handlar om exakt 302 guld, och nä.... Handikapp-OS är icke medräknad då!!! Man bävar ju för vad som komma skall inför nästa OS.

 

Varför inte något som en sysslolös miljonärs-slyngel ifrån USA kom på när han satt och småsöp i baren på Hotell Hilton, Las Vegas. Han kom på att man kunde krama servetter och pricka dom i ölglass ifrån olika avstånd, allt under barpersonalens stora glädje. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCIV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Eller varför inte ta med på programmet ”Potta kula i Sahara” En fullständigt överambiös fransos visste inte till sig när han kom på att man kunde potta kula i en sandlåda. Detta hade ju aldrig gjorts förut ute i stora vida världen enligt en samstämmig fransk enig kör.

 

Man kan ju potta kula i massa olika delgrenar. Varför inte potta på 5 meter, 10 meter eller Marathon-kula 25 meters avstånd. Man kan utöka detta till Kulmedley, man tävlar alltså på olika avstånd med olika mål, och den totala vinnaren får en guldmedalj...... kul på jul som påskharen sa i ett svagt ögonblick.

 

Nä OS för mig blir mindre och mindre och mindre roligt för vart år som går. Och intresset stiger inte heller alls i och med att vi inte har knappt en endaste medaljör i en endaste vettig idrott. Jo sorry handbollen, vi fick ju silver där. Men våra medlajer i: Fälttävlan (silver), Dubbeltrap va fan är det?? (silver), Triathlon (silver), segling (brons- guld) samt 2st brottarbrons.....

 

Alla dessa (!!!) medaljer gav mig bara en fadd eftersmak i munnen. Det påminner mig mer om damernas SM-lek i landhockey. Fan det räcker ju att man är född i en viss stadsdel och tränar under 4 månader, så kan man få vara med och spela SM-final. Sämre kvalite har jag nog aldrig sett i hela mitt liv på dessa s.k. idrottskvinnor.

 

Man kan inte urlaka dessa olympiska spel så som man gör, det går bara inte, folk tappar intresset till slut. OK att spelen drar den vanliga kategorin av folk, de där som bara vaknar till liv vart 4:e år och vill vill sola sig i glansen av närvarande TV-kameror, men var finns dessa människor i mellantiden, inte fan finns de på plats och stöttar idrottarna då inte.

 

Så jag ger inte mycket för höga publiksiffror som skall likställas med jätteintresse för idrotten. Jag vill mycket hellre ha färre idrotter med knivskarp konkurrens, så får bergsklättrare mountainbike-cykelåkare och Taekwando leka på ”icke ordinarie speltid” istället, och inte störa de ”riktiga” idrottarna.

 

Så för min del i alla fall, så var detta ett lite avslaget och ledsamt OS där svenskarna som idrottare återigen visar sig vara ett bortskämt släkte som fan inte orkar träna för att vinna och bli världsbra!!! Vi har och får alltid fram stundtals några som höjer sig över mängden, men vi har märkbart svårt med återväxten.

 

Och inte fasen hjälper det med en Karolina Klyft heller som står där i TV-rutan efter en av sina fantastiska framgångar, och säger att huvudsaken är att man har ”roligt”. Hilvitte, ungarna och generationerna som beundrar denna fantastiska idrottskvinna tror ju att – ”detta är ju enkelt att bli som Karolina Klyft, det är bara att träna och ha roligt, och är det inte roligt så lägger vi av”.

 

Vem fan tycker att det är kul att blåträna 7 januari kl. 20.30 på ett vindpinat stadion när vinden blåser genom märg och ben och mjölksyran i musklerna nästan fryser till is. Försök att skratta då om ni kan..... Nä jag tycker att våra idrottsstjärnor skjuter över målet, och förklarar inte tillräckligt vilket riktigt helvetes allvar och arbete det är att bli världsbäst...

 

Att bli just en Karolina, en Christian Olsson, en Stefan Holm eller en Carina Bergqvist, det är ett helvittes jobb plus att det krävs en helvittes talang..... Fasen våra ungdomar får ju en chock ju när de skall börja träna, inte undra på att i stort sett 99,98% av alla som startar i en idrott slutar och stannar hemma till slut.

 

Jag glömmer aldrig de tjejer man tränade som började att lipa när mjölksyran stod som spön i backen. Tjejer som inte förstod att det krävs försakelse för att bli något, och detta gäller bägge könen helt klart!!! Nä jösses va jag har surnat till i detta kapitel, skitroligt att skriva negativt stundtals ju. Och det bästa var ju att.... inte ett ont ord om Thailand....

 

Jääklar varför skrev jag detta nu då? Nu kom jag på att jag ju försökt att sitta och kolla på thai-TV och OS.... Thailands TV-sändningar handlar bara om de idrotter som intresserar folk i ledande ställning och folk ute i stugorna, och som vanligt är man benägen att säga, så finns det i stort sett NOLL intresse att se fantastiska idrottsmän i idrotter som Thailand stinker i. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.... Thailand är bra i de mer udda idrotterna; Taekwando, Tyngdlyftning, Thaiboxning, Judo samt Boxning, jag har säkert missat någon nu (tuppfäktning), men det får gå!! Och det innebär att de enbart i stort sett visar TV-sändningar ifrån dessa idrotter. Jag har inte sett ett enda inslag de gånger jag tittat i alla fall där man får se friidrott, som annars är den mest populära idrottsutövningen i hela världen. Utan det har enbart varit ifrån de idrotter jag rabblade upp ovan.

 

Här finns ingen chans att nästa generations ungar i Thailand skall få utländska idoler, inte en chans... Thailand tillåter inte den typen av påverkan, så därför kan man heller icke förädla en kommande idrott, man får aldrig fram en vettig idrottare, för ungarna vet ju inget om den idrotten, och det finns heller inga ledare... Så funkar det härnere i landet som knappt tar sig framåt i dagsläget.. men det kanske kommer....

om 100 år kanske!!!!

 

Jag är glad i alla fall att OS är över för denna gång, så att all annan idrott kan starta upp igen, så livet kan återgå till det normala, vilket är bra mycket mer roligare. T.ex. så startar engleska ligan snart igen, och då blir det Siam River Resort, storbilds-TV och gin och tonic, fina lördagskvällar....minsann!!!!

 

Nu får jag snart leveranser ifrån Sverige igen, det är ju nåt oerhört välkommet. På lördag så åker vi ju till Anubaan och han har med sig bl.a. knäckebröd, vilket är kanongött. Den 6 september ner till Jomtien och träffar Kent därnere som har med sig 2st stora påsar med grillkrydda, vilket räddar min verksamhet i köket för lång tid framåt.

 

Och till sist så kommer Dawan hem ifrån Sverige snart och hon har med sig faktiskt lite av varje typ;2 burkar med gele´till köttet, 4 burkar sill: senapssill, anjovis, sill i tomatsås m.m. samt slutligen WASA sportbröd knäcke. Och då är jag räddad fram tills januari när näste goe gubbe (Patrik) kommer ner och har med sig lite av livets nödtorft...

 

Jösses vad jobbigt det är stundtals när man har flera alternativ att välja på i en speciell sak. Vi skall ju upp till Anubaan i Phitsanulok. Och jag tycker när det gäller Thailand att det bästa är att man kollar vilken väg som är bäst att köra innan man ger sig iväg. Här finns det så mycket om och men så man blir mörkrädd.

 

Anubaan själv var inne på google ocjh kollade, och skickade karta plus länken till mig. Den visade att jag skulle köra 201:an upp till Chum Phae, ta vänster där in på väg 12, och sedan köra hela vägen till Phitsanulok. Jag gick sedan in själv till det ställe där jag brukar kunna fråga och få de absolut bästa svaren, alltså Thaivisa.com, och där fick jag först ett helt annat svar + dementi på den väg som Anubaan tipsade.

 

Det nya rådet jag fick visade en rutt via 225:an ut ur Chaiyaphum, via Baan Khwaoo och 15 milskörning tills jag stöter på väg 11, och där skall jag ta höger och köra 15 mil till Phitsanulok. Jag började då med att kolla avstånden och det visade sig att det första Chumphae-alternativet var 40 km kortare 1 väg än det andra via väg 11.a.. Det skulle ju totalt fram och åter innebära 8 mil mindre körning om jag valde Chumphae....

 

Då plötsligt skrev en kille till mig inne i Thaivisa.com att han bor i Chumphae, och har kört till Phitsanulok ett flertal gånger, och det negativa med denna väg är att det är huvudvägen för all Bangkok-trafik som går norrut, vilket då innebär att man fastnar hela tiden bakom lastbilar. Eftersom det också är en bergig väg med mycket upp och ner, så kan man fastna i timmar om man har otur och inte kan slinka förbi!!

 

Jatg blev lite frustrerad måste jag erkänna, jag tittade på kartan igen och funderade på en sak, och precis då inne på Thaivisa.com så dök det upp ännu en kille och han berättade exakt om den rutt som jag själv tittade, nämligen via Nong Bua Daeng. Väg 12 började där..... och det blev en mycket rakare körsträcka upp till Phitsanulook. Han berättade att vägen var bra och att fördelen var att det var en mycket ”lugnare” väg att köra eftersom ”stor-trafiken” aldrig hittar hit. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCVI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Så nu skall jag bara kolla med 2 thaiare om vad de tycker om väg 12 via Nong Bua Daeng.... Och säger de att de tycker den är bra, så kör jag nog den vägen. Men vi får se. Sista ordet är ej sagt ännu!!! Jag är lite rädd att denna väg kanske inte är så väl skött som de större vägarna är här i Thailand. Här skall ni veta att det är en grym skillnad.

 

Kör på en allmän stor landsväg med hastighetsbegränsning på kanske 80 km/timmen, alltså en stor väg, så kan man om man har otur köra ner i rätt stora djupa hål med bilen. Thailand är ju inte direkt kända för att fylla igen dessa hål i vägen för snabbt!!! Och skall man behöva köra och behöva tänka på hål i vägen hela tiden, så blir ju farten mycket mindre och det blir bra mycket jobbigare överhuvudtaget att köra den vägen. Jaja,. Vi får la se som sagt var!!

 

Nu skall ni få höra på vad som kan hända, men först.... ja... jag är en mes, det sade redan min första fru, alltså den smalläppade bistra surkärringen ifrån Sverige, så det stämmer säkert.

 

Allt dåligt kommer på en gång och även allt bra verkar komma på en gång lite stötvis... Jo imorse så var Yongyut inne i stan och skulle handla nåt....Kommer tillbaka här kl. 10.30 och kommer in till mig och langar upp en bankbok med 6.000 baht på.... - "vad är detta då"? Frågar jag naturligtvis!!!

 

-"money my cousin borrow"... oj oj oj, sade jag -"what happened".... Yongyut svarar då; - "I tell cousin falang not happy, not happy at all, you make me look bad"..... Detta hade hon tydligen sagt igår kväll när hon ringde till dom på min anmaning!!!'Hon e la för go Yongan, hon kan den tösen minsann.... Så det var ju en positiv sak, jag var ju nästan beredd som jag skrev att skita i allt bara för att slippa att bli förbannad på hela Thailand för denna grejen.....

 

Sitter här nu vid datorn och klockan är 12.55, och philippinos ringde nyss och bjöd in oss tills imorgon på middag..... De sade - "we are sorry. we look bad to you, but we are nice people". Jag sade till dom att ni har betalt det ni är skyldiga, så vi skiter i det som hänt nu, se till att betala vad ni är skyldig på hyran varje månad, så blir detta bra. Inget mer dribbel nu!!! och så fick jag ju tacka nej till middagen för vi sticker ju tidigt imorgon bitti till Phitsanulok för lördag-söndag... Så den middagen får vi ta en annan gång!!!

 

Onödigt vetande om Thailand - När det gäller barn och födslar a) pojke lik pappa = bad luck, pojke lik mamma = good luck, b) flicka lik mamma = bad luck och flicka lik pappa = good luck.... Varför nämna det här. Ingen aning men kanske kul att lära sig lite grand då och då, och inte för mycket på en gång!!!

 

Fredag, så skulle jag hämta hyrbilen för vår färd till Phitsanulok. De hade bestämt att jag skulle komma till dom kl. 15.00 för att få bilen. Jag tog moppen dit, och fick reda på att ”chefen” (min polare) låg och nanade middag kl. 15.00, ja, vi är i Thailand. Kvinnan, hans syster, sade att allt OK kom tillbaka kl. 18.00 så får jag bilen.

 

Jag åker dit igen återigen kl. 18.00, chefen vaken nu, men meddelar att tyvärr så har han ingen bil för alla de 3 bilarna som var aktuella, har han plötsligt fått deposition på av sina köpare. Jag tror honom, men secken jäävvla ordning de flesta thai har i sina liv. De lever verkligen ifrån dag till dag, och planering är bara ett otyg som antagligen falang har hittat på för att irritera alla thailändare i denna värld.

 

Jag sade till honom skitsamma, synd bara att jag skulle behöva åka dit totalt 3 ggr för ingenting.... Jag åkte sedan direkt ned till busstationen, och handlade upp mig på 3st bussbiljetter för Yongyut, Namkaeng och mig själv. Bussen skulle gå antingen kl. 19.30 + 5 timmar, eller kl. 01.30 = ingen toalett eller kl. 01.00 plus 5 timmar, men MED toalett ombord.

 

Jag funderade i 5 sekunder, och valde naturligtvis buss kl. 01.00. Bussen 19.30 skulle ju vara i Phitsanulok redan kl. 00.30, och komma dit då mitt i natten och behöva betala 1.150 baht för hotellet, bara för de timmarna fram till morgonen, ville jag inte göra. Det andra alternativet att ta bussen kl. 01.30 var faktiskt inte aktuellt.

 

Yongyuts toalettbesök är frekventa ihållande, och hon går ifrån att inte vara pissnödig, till att vara fullständigt panikslagen av pissenödighet på bara nån minut eller två. Så det var inget alternativ heller. Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCVII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...... Jag köpte då biljetter för bussen kl. 01.00, åkte hem och meddelade Yongyut, och hon verkade nästan lättad. Vi satt uppe på kvällen förutom Namkaeng som gick in i koma förstås liten som hon är. Kl. 00.00 så tog vi vår vespa resväska och stack ner till Chaiyaphum och busstationen. Allting gick bra, och bussresan gick på 30 minuter snabbare än tidtabellen.

 

Jag hade ju 3 vägar som jag ju hade kollat in, det var beckmörkt ute, så det fanns inte en susning att varken läsa skyltar eller känna igen sig utefter vägen. Men jag märkte att bussen tog ”söder-vägen”, alltså vägen via Baan Khwaoo, sedan skulle ju vägen gå utefter slätten fram till väg 11 15 mil bort. Men jag märkte redan efter 1 timmes körning att vi klättrade i berg, och att vi körde slalom på serpentinvägar.

 

Men jag brydde mig inte så mycket....Men i och med att vi kom fram så snabbt så undrade jag då, och undrar fortfarande vilket väg som bussen egentligen tog....men jag lät bli att plåga Yongyut och be henne fråga, ty det är ju pinsamt som ni alla vet att fråga saker och ting här i Thailand. Vi kom fram, och vi kom fram 30 minuter tidigare, så allt var gott och väl. Vi fick då ringa efter Anubaan och hans Kannika eftersom vi ju var tidiga med 30 minuter.

 

Man kanske inte skall kalla frun för Kannika längre, nu är det Thailand och då är det nickname som gäller, nu heter denna dam istället ”Maaeo”, vilket betyder katt. Dom e la goa här med sina smeknamn. Här förtjänar man inte smeknamn här tar man helt sonika sig det smeknamn som man vill ha. Oavsett, en mycket trevlig kvinna som Anubaan skall ha all heder av.

 

Vi åkte hem snabbt med en taxi till Casa de la Anubaan, och han hade ordnat det fint för sig minsann. Han hade fått det han älskade mest i hela världen tror jag, alltså nåt att ”pilla med” på äldre dar. Jag riktigt såg lusten att starta olika projekt därhemma och han berättade också om olika goa tankar med tillhörande förändringar. Skall bli spännande att se om han får fightas lika mycket med sin fru som jag får göra med min, när det gäller att ändra till saker och ting, hahaha!!!

 

Vi fick oss en rejäl frukost det första och det var ju tacknämligt... Och icke långt efter att den sista mackan hade tagit mark i magen, så serverades den första GT;n... klockan var ännu inte slagen 07.00 så magen undrade lite förtjust – ” Vad i hela friden är detta för något nu då??? Skitsamma gott är det även om klockan är fel...”

 

Så GT;n slank ner utan problem och livet började nu att leka. Vi hade mycket att prata om och klockan rullade på. Klockan 08.00 så avvek damerna ihop med Namkaeng, de hade ett bröllop att gå på, och den som var mest lycklig var dock inte damerna, det var Anubaan, han slapp!!!!!!

 

Vi fick nu tid att tjöta, slappa och dricka sprit på, och kan livet bli bättre egentligen. Till sist efter flera timmar så kom damerna tillbaka ifrån bröllopet och vi gick alla till Phitsanuloks alldeles egna stora arena ”Central Plaza”. Detta enorma komplex som byggs i så många städer som möjligt verkar det som. Men vi skall inte gnälla, stället var packat med människor och affärer. Anubaan hittade sitt smörgåsjärn, så han vart lycklig i en hast. Och damerna trivdes bland alla affärer, och det är verkligen imponerande-----

 

Sedan vart det dags för oss att åka till hotellet Amarin Lagoon Hotel och checka in. Betalade 1.000 baht plus 150 baht för frukost och fick i retur 2 (?)st frukostbljetter a la 150 baht..... Rummet såg jättefint ut med bra utsikt över... ja baksidan...... vildvuxet gräs med plåtskjul och annan skit, men annars kunde man skymta lite grand stan därborta över trädtopparna.

 

Rummet var i gott skick, men sedan gjorde jag något man aldrig skall göra i Thailand. Jag råkade titta lite närmare medans jag satt på toastolen och där var det. Ja där var Thailand i all sin prydo. Rummet var ett lyxrum. Målarna hade kladdat med vit målefärg på de bruna dörrlisterna, på elkontakterna och på emaljen på handfatet. Kaklet var snett ditsatt och spegeln hängde inte rakt.

 

Allt såg för jävligt ut och man inser att thai har helt enkelt inte kunskapen, viljan eller lusten att få det att se perfekt ut. De vet faktiskt inte många gånger vilka krav man ställer på nåt som skall se bra ut... Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

Chaiyaphum MCCVIII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.... Men jag la ner det efter toabesöket, och beslöt att se omvärlden som om jag var närsynt och inte kunde se detaljer. Och det funkade fint. Allt annat var kanon och det toppades av att sängen var jättebra och frukosten var briljant enkel och precis så god som jag ville ha den. Frukosten bestod av falang-frukost för oss falanger, och den stora grejen var ju all middagsmat som låg där på frukostbordet och det var ju då till alla thai och andra asiater.

 

Jag kan rekommendera hotellet, priset var ju ok och de hade också en vrålstor swimmingpool som de skötte om minitiöst, inte alls som i Chaiyaphum där det är skitet och aldrig renas varken vatten eller själva poolen. Hela hotellet var för övrigt skinande rent och man mådde bra när man var där. Personalen pratade lite engelska och man blev aldrig strandsatt faktiskt....

 

Senare på seneftermiddagen så åkte vi tillbaka till Anubaan och katten,, och vi beslöt att gå ut och käka middag på en båt på floden där. Jag har glömt namnet på floden men den flöt fint i alla fall. Vi kom till denna flodbåt, och käkade god mat, kanske lite begränsat, men fin personal och trevlig musik och utsikt, så allt var prima liv för oss alla. Efter maten, och nu var klockan 21.30 och mina ögon började gå i kors faktiskt, Jag var helt slut efter NOLL sömn på natten innan, på bussen.

 

Vi tog alla en lång promenad i kvällsmörkret genom en otroligt lång nattamarknad, som var jättekul att se och titta på. Där fanns allt som vi också har i Chaiyaphum, jag gissar att det mesta är likadant runt om i dessa trakter, tror jag i alla fall. Men mycket kul att se alla människor. En sak som vi noterade var att folk inte alls tittade på samma sätt här som de gör nere i Chaiyaphum. Och det motsägesfulla är att vi antagligen har bra mycket mer falanger i Chaiyaphum än här uppe i Phitsanulok.

 

Och då borde ju egentligen Chaiyaphum.människan vara mer van vid falanger och inte titta så mycket. Men så var icke fallet. Här blev vi nästan behandlade som när vi kommer till Khorat eller Khon Kaen faktiskt. En ointresserfad blick och sedan inget mer.... Så skämtandet kom väl lite grand av sig, och man såg väl ut som alla andra i nyllet tror jag efter ett kort tag.....

 

Och precis när vi hade vårt fördomsfulla omdöme klart om Phitsanulok, så kom det fram 2st sklittrevliga norska gubbs och började prata med oss, och då inser man ju att man kanske inte skall döma hela stan efter vad man ser under 2 timmars lufsande runt i stan.... De pratade och visade upp sina damer, och den ena damen var en riktig gojting må jag säga. Han var väl runt 67 år ung, och hon var väl runt 29, så det var som engelsmännen säger ”a perfect match”.

 

Jag och Anubaan satt där och kollade folk och vi drack varsin kanongo kaffe Cappuchino tror jag det var eller så var det mocca, skitsamma i alla fall. Till detta så käkade vi en icecream-cheesecake....Jösses va många olika människor man ser egentligen där man sitter. Man ser säkert underlig ut själv i många andras ögon, men visst tycker man själv att man är normal där man sitter och dömer andra och visst är det kul och underhållande.

 

Man ser folk med träben, man ser folk som är rödhåriga, gulhåriga, folk med mängder av utslag och stora bölder i nyllet och på kroppen. Och som vanligt så såg man speciellt alla kvinnor, normalt vackra kvinnor, som hade en fullständigt förstörd hy i ansiktet. Visst, de var VITA och lyckliga, ty nu såg de inte ut som risbönder. Men deras hy i ansiktet såg ut som sju svåra år, men de var glada ändå.

 

Nu är hon ersatt utav en en kvinna som ser ut som en engelsk ful kvinna på hyn över hela kroppen, hon är nästan genomskinligt vit på hyn så man ser alla blodådror, och ansiktet är så vitt så man ser riktigt hur kemikalierna har jobbat och förstört hyn fullständigt där i ansiktet.

 

Denna thaikvinna börjar nu också i takt med att utvecklingen sakta sakta sakta närmar sig börjat bli fetare och fetare och fetare, och hon är fullständigt i avsaknad av motion så hennes normalt så vackra ben består utav många celluiter. Som någon sa, synd på så rara ärter...... Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

 

Chaiyaphum MCCIX, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.... Vi var även inne på Tesco Lotus och på Home pro och det var kul att lufsa runt där i stan faktiskt i trevligt sällskap. Jag har skrivit samman både lördag och söndag, men det blir lätt så när det skall tävlas i att dricka upp flaskan. Anubaan bjöd på lunch på lördagen och det var härliga köttbullar med gräddsås och härliga potatisar, så min diet var vid det laget var redan ”ut genom fönstret” som ni säkert förstår!!!.

 

Och det var en från min sida mycket uppskattad måltid, stort tack för den. Kvinnorna åt sina grejor och var inte, konstigt nog, alls avundsjuka på min och Anubaans lunchmat. Jag fattar inte att de inte är mer avundsjuka än de visar faktiskt. Tänk att behöva äta all den konstigt luktande fullständigt färglösa och konsistenslösa maten och dessutom tycka om den,,, helkonstigt!!!!

 

Söndagen gick snabbt emot sin ände, och kl. 18.30 så avgick bussen tillbaka till Chaiyaphum, vi skulle vara framme igen kl. 23.30 och nu tog det plötsligt 5 timmar istället för gårdagens 4,5 timme.... Men allt gick bra och det är som vanligt, det är underbart att komma hem till sitt hem och sin egna säng, men som man säger ”ombyte förnöjer till viss del”.....

 

Falang ”khee niaao” är ju ett uttryck som thai glatt använder i alla lägen, och utan att tänka efter alls. Man bryr sig egentligen inte alls om det skulle såra eller så, utan bara öses ut och det skrattas glatt åt det, gärna i samvaron med falang runt bordet. Alla förväntas skratta förstås, och skrattar inte falang, så är falang ”khriiat” (tråkig och allvarlig.

 

Det är svårt stundtals att hålla käften och bara stillatigande hålla käft och låta bli att tillrättavisa ett beteende som är såpass nästan barnsligt ifrån thai´s sida. Varför jag överhuvudtaget bryr mig inombords, jag säger ju aldrig nåt utåt till dessa människor, är att jag förundras fortfarande efter 4 års boende här att thai inte begriper konceptet spara för att ”få något”!!

 

Om falang inte är beredd att ösa ut pengar på fullständigt värdelösa saker som t.ex. prylar som man gott kan klara sig utan, eller kanske bjuda hela byn på kalas, då är falang snål och ogin och en falang med dåligt svart hjärta!!! En thai ser ganska ensidigt på dessa saker. Thai ser bara att det finns pengar eller inte finns pengar. Och finns det pengar, så skall de spenderas.

 

Det finns som jag förstått nästan kulturella inslag som i stort sett kräver att om en familjemedlem kommer över pengar på ena eller andra sättet, så skall dessa pengar delas ut i viss mån till övriga medlemmar i familjen plus att det skall festas hårt i familjen. Nästan som om man är rädd att man skall dö innan dessa pengar tagit slut!!!

 

Och det kanske är här i detta läget med kvinnan som hittar sin ”falang” alltid vill skicka pengar till familjen eller få pengar till familjen, kommer in i spel. Oavsett vad som skylles på så finns där anledningar till att mamma och pappa inte klarar sig, visserligen så är de 58 år gamla srtundtals och helt friska, men de sitter gärna på arslet hemma, för så gjorde deras föräldrar. Och så håller de upp munnen och vill bli matade av sin avkomma.

 

Så skicka pengar hem till mamma och pappa är populärt. Sedan så behöves ju än det ena och än det andra därhemma. Vad pengarna egentligen i många fall går till tvistar fortfarande de lärde om. Anledningen till varför damens bröder plötsligt slutar att jobba och anstränga sig och hänger hemma, kanske kan tillskrivas det faktum att det har börjat dyka upp falangpengar varje månad därhemma.

 

Det finns t.om exempel där en familjemedlem som jobbat oerhört hårt plötsligt kanske får chansen att låna pengar där han arbetar, ganska stora belopp ibland, och DÅ kommer familjen och vill dela på kakan. Det är nästan läskigt hur dessa gamar nästan luktar sig till pengar. Och det dröjer inte länge i många fall innan dessa pengar är borta ”med vinden” och allt som återstår är baksmällan för släkten och kanske ett stilla inre ifrågasättande av den stackarn som just bränt alla sina pengar. Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCX, Thailand

 

Vill först nämna här, att numreringen har gått åt hillvitte, förra kapitlet var allt då 1.209, och här har vi kapitel nummer 1.300..... Jag orkar helt enkelt kanske inte numrera oss allting framåt, vi får se... Men för de av Er som ser detta, ja jag vet... hoppas det funkar för Er ändå!!!

 

Forts, från förra kapitlet..... Konceptet som vi falanger oftast lever efter där vi sparar och försakar för att få saker som prylar och kanske även semester, är något som thai absolut inte fattar. De förstår helt enkelt inte att falang ofta lever ganska mycket på marginalen hemma i falangland och sparar och försakar under 11 jobbiga månader, för att få 1 månads slappande och slösande och njutande, och sedan tillbaka till vardagen återigen.

 

Att falang lever under jobbiga omständigheter stundtals för att kunna överleva och bo i sitt drömhus innan det slutligen har blivit betalt ner till en nivå där det t.om. blir över lite pengar varje månad, så familjen kan få en uppskattad semester. Dessa saker är nästintill fullständigt okända begrepp, och är ytterligt svårt att förklara, tro mig, jag har försökt. Thai säger bara när man förklara - ”falang dting dtong”, och den skiten betyder exakt det som ni tror att det betyder, så de förstår helt enkelt inte, och vill heller inte förstå.

 

Men de som kommer till Sverige eller annat falangland, då dröjer det inte länge förränn thai förstår, och de uppskattar faktiskt mycket av det som de förut tyckte var löjligt och oviktigt. Organisation, planerande och ekonomi blir plötsligt en vardag för en thai som bor i falangland.

 

Idag, efter 9 dagar så kom då mitt efterlängtade paket ifrån Lasse Högdahl i Falkenberg. Paketet innehöll 2 påsar med Ahlgrens bilar..... Ohhhh sicken njutning. Jag kunde inte hålla mig utan fortfarande stående utanför vid brevlådan så var redan paketet uppbrutet och en av påsarna med Ahlgrens bilar var på väg att köra nerför strupen på mig... Dessa sattan ettriga små bilar, de är ju som små bålgetingar och ger sig aldrig.

 

Jag cyklade sedan ut på min dagliga tur, och ojsan....ojsan...ojsan..... för att göra detta kort.... Magen kändes uppsvullen som sjuttan, men jag kände att lite cykling nog som vanligt skulle göra susen. Men då tänkte jag aldrig på det nästa som kom över mig efter 11 km:s cyklande,.... Devisen att ”ha alltid toapapper med Er överallt när ni är i Thailand” har aldrig varit mer sann än under denna cykeltur.

 

Plötsligt bara så hade tydligen dessa Ahlgrens underbara småbilar kört färdigt inne i magen, och ville tydligen komma ut igen på riksväg 40 och fortsätta sin färd i gröngräset. Jag hade inte papper naturligtvis, och paniken steg för mig. En sak som inte är bra i Thailand och det är att sätta sig ner i gröngräset nånstans. Där finns myror och insekter i hemska mängder och de alla letar efter falang att bita, sticka eller hugga.

 

Så jag hade bara ett val, jag vände på cykeln och försökte att snabba på tillbaka till den där sjukstugan 5 kilometer tillbaka där de en gång tog hand om mig och gav mig saltlösning. Ingen fanns där när jag kom fram, jag gick runt det stora huset och letade efter någon trädgårdsmästare eller nåt sånt. Paniken steg och jag börja lura på varthän jag skulle gå om detta s.a.s. ”sket sig” (ursäkta skämtet i denna allvarliga stund).

När nöden var som absolut störst, så plötsligt hörde jag en bil på framsidan huset, jag gick runt, och ta mig sjutton där kom faktiskt sköterskan som hade hjälpt mig första gången......Jag frågade henne S A K T A om jag fick låna toan, och hon fattade faktiskt redan första gången, och nickade och pekade.......Kanske berodde på att jag visste att toa heter ”Hongnam” på thai....

 

Ja efter det så bar det iväg igen, och lärdomen i detta är att INTE käka en hel påse med Ahlgrens Bilar innan man skall ut på cykeltur, det funkar helt enkelt inte. Jag har nu en påse kvar bara, och jag har 2st små kobror härhemma som fullständigt älskar Ahlgrens bilar. Jag försöker gömma mina påsar varje gång jag har dom, men i dessa bistra tider så har de ett väderkorn som den värsta ”soihund” i Thailand. Så jag får nog lägga undan lite pyttegrand till dom när dom kommer hem ifrån skolan. Så att de inte letar efter den ”stora” högen med Ahlgrens Bilar”, hahaha!!!!

 

Lördag idag den 25 augusti 2012, York Lutzow (Mr Germany) och jag har bestämt att träffas och köra en vända söderut med våra motorbikes. Han är ju en trevlig och lättsam kille, så det blir bara kul att slå ihjäl ett par timmar med honom. Han kom som avtalat kl. 10.30, och vårt mål för lunchintag var Chatturat (Chattulat), vilket ligger runt 4,5 mil söder om Chaiyaphum utefter 201;an. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCXI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Jag fick honom att gå med på att jag skulle visa honom min ”genväg” som jag brukade cykla en bit av den vägen, och därmed skulle vi tjäna nästan 10 km. Och med det så började en lång genväg över risfält och byar, och han gillade det verkligen. Han har bott här i Chaiyaphum, men han hade aldrig på 3 år varit på någon av de vägar som jag visade honom.

 

Vi kom ner till Chatturat, och vi skulle då käka lunch därnere. När vi kom till själva centrum av den stan så hittade vi ett litet torg, som hade flera marknadsstånd. Och de sålde lite av varje, men som vanligt så var det mest kyckling naturligtvis. York han köpte ingen mat alls, medan jag köpte ett kycklingstycke med en påse Khaunioo och lite naamba till det (fisksås på thai).

 

Jag frågade York varför han inte käkade, han berättade då nåt som gjorde mig storligen förvånad. Han sade – ”Jag gillar inte vare sig kyckling eller ägg”.... Ojsan sade jag, de 2 mest vanliga sakerna i hela Thailand....otur!!!! Tänk att leva här nere och inte käka kyckling och inte käka ägg, stackars kille....

 

Vi satt där och hade en trevlig stund, och de thai som sålde mat och deras gäster var jättetrevliga emot oss, och jag måste säga att det är inte svårt alls att trivas bra härnere i de lägena.... Dock efter ett tag så fick vi säga adjö, och köra vidare. Nu ville York åka hem till Chaiyaphum, men ta vägen via Baan Khwaoo, vilket torde bli en trevlig liten omväg. Vi hade ju inte alls bråttom hem, så för min del var det helt OK.

 

Han började prata om att vi måste försöka att hita den och den vägen för att komma till Baan Khwaoo, och jag förstod att ”Mr google” hade varit i farten. Jag berättade för York, är det Ok om jag tar dig till Baan Khwaoo via mina egna goa risfältsvägar och så kan vi ju ta en go fika där innan vi sticker hem. Låter som en kanonplan tyckte han.

 

Vi tog av och jag hittade snabbt min väg, och det var alltså vägen ifrån 201;an till Nong Bua Raewe, ett litet samhälle som ligger drygt 30 km iväg från där vi stod. Jag höll masken för jag kände ett litet stygn av oro, för jag var halvt om halvt osäker på om detta var rätt väg. När vi började köra den första milen, så blev det värre och värre, jag kände inte alls igen vägen, och de hade byggt om vägen och snyggat till den, så inget var sig likt...

 

Jääklar var finns skylten till samhället halvvägs där Syster yster Alaams boyfriends mamma bor, alltså byn Nong Bau Baan??? För där skulle vi ta av och köra rakt ut till ingenstans på vägar utan skyltar och stundtals utan människor!! Efter nästan 18 kilometer, så kom faktiskt skylten, och jag som nästan var beredd att krypa till korset och erkänna, jag blev kolugn och jag var räddad!!

 

Tysken, York, han stoppade mig när vi tog av och körde av vägen, och började fipplade med en GPS, jag frågade vad sysslar du med.... Jag vill veta var vi är, jag är nervös...... Nervös är du alldeles ifrån vettet eller, jag vet precis var vi är, och har vetat hela tiden.... lugn och fin nu. York stoppade ner sin GPS. Dessa tyskar!!!!

 

Vi körde på och vi höll nog på i styvt 20 minuter när jag kände att jag nog gärna vill ha bekräftat att jag var på rätt väg åt rätt håll i alla fall. Jag stannade och frågade två gojtingar, jag tycker alltid att det är mycket roligare att fråga yngre än äldre människor, är man rasist då eller??? I alla fall de bekräftade till min lättnad – ”Baan Kwaoo, Toomphaj”..alltså rakt fram...

 

Då började tysken, mr perfekt igen att fippla med sig jäkla mobil-GPS, jag sade till honom – ”Mr Germany, please relax, you have a swedish guy leading, so dont worry”!!! Han svarade då lite fyndigt tyckte han själv (jag också faktiskt) – ”Yes, that is why I need to check my GPS”!!!

 

Jag sade till honom att han var en kass tysk, och nu kör vi, så han fick stoppa ner sin GPS igen.... vi körde sedan utan vidare missöden i ytterligare 20 minuter och kom slutligen lätt som en plätt till Baan Khwaoo. Secken lättnad, men det visade ju inte jag honom. När vi stod där på huvudgatan i Baan Khwaoo, så sade han – ”Mr Sweden, I have never on my 3 years been out on such small road and patchs, I enjoyed it actually....”, Well sade jag till honom – “I do this every day…”… hahaha!!!

 

Vi stannade dock på en mysig kaffestuga och fick en go moccakaffe jen... alltså kall, och de har ju nästan aldrig nåt gott kaffebröd i Thailand, så vi dricka kaffet utan tilltugg, men det var kul att sitta och tjöta med honom, innan vi skiljdes åt för den dagen.... Vi stack sedan hem, och det blir nog fler turer tror jag, och inte mig emot!!!!

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCXII, Thailand

 

Jag har ju alltid varit ganska tuff emot Thailand och thai angående deras inställning till språk, och också deras inställning i allmänhet till sin omvärld. Det är ju som någon sa, att thai har inte ens en uppfattning om hur deras direkta omvärld ser ut. När de får frågan, de ser inte kartan inne i sitt huvud, och kan rabbla upp ens sina grann-länder i de flesta fall känns det som.

 

Vid middagsbordet igår lördag, så tog jag faktiskt upp ämnet,och jag fick bekräftat att utbildningen här i Thailand inte alls är speciellt inriktat ens på den närliggande geografin. Thai här har t.om svårigheter att veta var någonstans Thailands största städer ligger.

 

Jag frågade först Namkaeng 10 år, hon sade att de hade inte ens läst geografi om Thailand och absolut inte om Thailands grannländer. Jag frågade sedan Soda 12 år gammal, som nu i år går i en skola som har ett av de bästa ryktena utbildnings-mässigt här i Chaiyaphum stad, jag fick exakt samma svar där också.

 

Sedan frågade jag Yongyut, hon gick ju inte på college eller universitet, men under de 7-8 år som hon gick i skolan, så fick de heller inte lära sig geografi. Så då undrar man ju genast, är detta en del i den stora planen då i Thailand. Alltså att hålla befolkningen outbildad, och hålla dom i mörker vad det gäller omvärlden. Jag vet ju att i stort sett de enda nyheter ifrån omvärlden som kommer fram på deras egna nyhetsprogram är bara, och enbart dåligheter.

 

Antingen så är det en sjuk och vriden falang som hoppar ifrån en reklamställning och tar livet av sig, eller så är det en falang som har gjort ett bankrån, eller så är det en sjuk falang som skjuter 14st i Oklahoma eller nåt sådant. Och då tycker thai att det är väl skönt att leva i Thailand och slippa alla sådana problem.

 

TV som media och även radio kör på i samma stil och där pratas enbart och endast thai, det dubbas och härjas och varken barn, ungdomar eller äldre får någonsin höra ett utländskt ord under sina liv. Men det är absolut inga problem att nyttja alla de saker som omvärlden uppfinner och forskar fram, typ alla electroniska apparater och alla mediciner.

 

Men där tror medelthai att det är en thaiprodukt de har i näven, de förstår knappt ens att produkten är utländsk. De enda undantag som jag ser här i Thailand i min ”värld” är när produkterna är japanska, det är s.a.s. ”godkänt” för Japan är icke falang, och då är det ju bara bra om de uppfunnit eller tillverkat produkten i fråga.

 

Nu i alla fall, så är det ganska mycket ”damm” som virvlar upp i politiken när de röda och de gula ordfightas om än det ena och än det andra, och ofta nu så kommer främlingsfientligheten in i bilden, och vad som göra åt det hela. Ni hörde ju att de har börjat dela ut en massa sådana där platta datorer till förstaklassarna i Thailand nu. Typ kanske 500.000st av dom om jag nu kommer ihåg rätt.

 

Men engelska språket hänger ännu på en skör tråd, de äldre engelskalärarna i Thailand som skall lära ut engelska till studenterna kan inte själva prata engelska, men lön får dom... Detta innebär ju då i förlängningen att studenterna som sedan blir nästa generations lärare inte heller kan prata engelska, och så håller det på.

 

De har nu i alla fall gjort ansatser till att anställa utländska lärare, det jobbar runt 30.000st utländska engelskalärare i Thailand i dagsläget. Och de gör ju en himla fin nytta, men uppföljningen är ju noll, så det blir inte mycket av det hela för Thailand. För när skolan är slut, så finns det inte en endast impuls kvar där engelska språket används, inte en endaste grej. Inga apparater som det står på engelska, inga TV-program alls med engelska språket.

 

Så engelskan sprattlar till några gånger i veckan i skolan om barnen har tur och har en falanglärare i engelska, men har de en thailärare så är det bara rena rama katastrofen och de lär sig absolut ingenting. Nu dock i veckan så fick jag ett email som cirkulerar runt här i Thailand, och är ett MYCKET positivt inslag. Det handlar om en liten flicka, som inför en kamera, och det är upplagt på youtube, pratar en underbart fin engelska.

 

Hon pratar fritt ur hjärtat det lilla livet, att hon tränar och tränar och tränar i stort sett på egent initiativ. Hon berättar att hon övertalat sina föräldrar att köpa en TV-kanal ifrån falangland som sänder ”cartoon”-filmer på engelska, och hon tittar också på filmerna som inte dubbas till thai på dessa kanaler. Hon läser tidningar, och till slut så har hon pressat fram hemma att de försöker prata så mycket engelska hela familjen de bara kan. Ungen kan ni höra nu om ni klickar på nedan länk:

 

http://www.thaivisa.com/forum/topic/579197-video-a-thai-student-gives-advice-on-how-she-became-fluent-in-english/

 

Och detta har i alla fall gjort många thai stolta, i alla fall bland de mer utbildade thai. Många vill faktiskt hitta ut ur ”mörkret” och in i omvärlden och ”deltaga” ute på marknaden som finns runt omkring landet Thailand. Jag känner i alla fall tillförsikt för Thailand och dess kommande generationer, om man nu vågar kalla detta för ett första ”steg” framåt i utvecklingen....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCXIII, Thailand

 

Lite nyheter från ”Amazing Thailand” nu det senaste. Bara lite grand. Jo man har funnit ut att folk ifrån överklassen har tagit mark ifrån en Nationalpark och sålt den marken till sig själva. De tog ett område motsvarande 10.000 rai, vilket motsvarar 16 miljoner m2 eller man skulle säga 16 km2 skog i en NATIONALPARK!!!!!.

 

De röjde bort den värdefulla skogen fylld med ädelträ och med gummiträd och delade in det hela i 550 områden. Tanken med det hela är väl att spekulera i det hela och sälja och tjäna pengar. Överklassen här i Thailand är ju som de flesta överklasser ofta lite ”fartblinda”, och begriper inte när de passerat ”gränsen” för vanligt folkvett.

 

Nu har Thailand i alla fall reagerat efter påbud ifrån folk boendes i området, och avslöjat dessa kryp till medmänniskor, och man får hoppas att de verkligen hamnar i fängelse som de förtjänar att hamna i....

 

Nu har en undersökning sponsrad utav DUREX (kondomtillverkaren ni vet) givit för handen att kvinnor ifrån Ghana (62% som erkänt otrohet) och Thailand (59% som erkänt otrohet), är de som är mest otrogna av alla kvinnor i världen. Koncentrationen verkar konstigt nog nästan helt ligga bortåt Asien-hållet. Ty männen i Hongkong och Singapore visade sig vara de mest otrogna i hela vida världen med sina 16 olika sängkamrater under sina äktenskap.

 

Nu har en ”röd” politiker verkligen hamnat i blåsväder, och min undran är väl om karln verkligen kommer att komma på ”rätt köl” någonsin igen. Att han tappar sitt jobb som toppolitiker bör väl man nästan kunna garantera, i alla fall om nu inte detta varit i, just det, Thailand.

 

Idioten säger till folk, en åhörarskara på 1.000 personer i en skola i Samut Prakan att vill ni ha ett bättre liv, skaffa Er en falang. – ”Deras regeringar är så stupida så de betalar Er för att studera där, och de t.om betalar Er för att skaffa barn med falangen. Och vill ni lära Er ett utländskt språk, ”lägg Er” då ner med falangen, så lär ni Er mycket kvickare än att sitta i skolbänken”.

 

Idioten blev dessutom filmad och hans 12 minuter långa tal finns numera på youtube. Jag är övertygad om att de ”röda” säkerligen uppskattar ytterligare problem till vad de redan har, dessa bönner i många fall som kommit till makten. Folk i gemen tror att det är någon skillnad, ja låt oss hoppas det, men vad är chansen till det. Politiker är politiker oavsett vilken partifärg de bär så stolt, hahaha!!

 

Det har väl visat sig att det krävs ytterligt stora omkastelser för att förändra något i dessa sammanhang. Röda, gula eller blå, har man pengar vill man ha mer, har man inga så vill man naturligtvis ha... konstigt, inte alls, sådan är världen.. Vad han heter, jo idioten heter; Sunai Julphongsathorn, och han är alltså en MP för de ”röda” parti: Pheu Thai.

 

Det framkommer ju nu mer och mer här i Thailand ”sanningen” om landet. Det går inte längre alls att gömma all skit och skyffla den under mattan. Datorn och radion och allt annat modernt i kommunikationsväg har kommit för att stanna, och omvärlden ligger bara en elektrisk kabel iväg. Ett knäpp på en dator, så har man plötsligt hela världens röster innanför sina väggar.

 

Hur lätt är det för en regering att fortsätta att göra det den alltid gjort, alltså hålla folket på mattan genom desinformation eller ingen information alls. Det första man gjort är ju att skapa en ”attityd” mot förändring, mot sin omvärld och mot allt som inte är thai. Det har fungerat alldeles utmärkt. Och thai i allmänhet har fortfarande en grym attityd mot allting främmande. Det är inte bra, det är falang!!!

 

Nu börjar det sakta blåsa vindar, och bara under de nu 4,5 år som jag bott härnere så märks det ytterligt tydligt dessa förändringar. Mer och mer familjer i både medel och underklass är medvetna, och vill ge sina ungar en bra utbildning, och de är villiga att visa ungarna att det finns en omvärld. OK det går inte att jämföra med ett västland som är helt öppet, aldrig i hillvitte att det går att jämföra, men man får vara glad för deras skull över den lilla skillnad som i alla fall jag har märkt ifrån 2008. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCXIV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.... Det framgår idag i en tidningsartikel i tidningen ”The Nation”, att minst 5 miljoner barn i Thailand har föräldrar som inte har ”råd” med att låta barnen utbilda sig. Och det anses att Thailands arbetare framförallt rekryteras ifrån denna oprioriterade människogrupp.

 

Vidare så hoppar 20% av alla skolbarn i Thailand av skolan innan de gått ur årskurs 9. Och 30% har hoppat av innan de slutfört 12 årsklassen (gymnasiet) Där har alltså Thailand redan tappat 50% av alla barn. Till sist, bara totalt 35% av alla barn i Thailand utbildade sig ”klart” med utbildning motsvarande minst gymnasium.

 

Jag skall säga att jag är HÖGST betänksam vad det gäller dessa ”siffror”. För det första så har det ju visat sig under årens lopp att ledarna och politikerna i stort sett sitter och fabricerar ihop siffror så att Thailand skall se bra och civiliserat ut. Och för det andra, när man ser Thailands befolkning (inte för att jag har sett allihopa) så är jag 100% övertygad om att inte fan har 35% av Thailands ungar gymnasiekompetens, det är ju rent av skrattretande.

 

I och med att dessa siffror publiceras numera öppet, så får också befolkningen se vad som försigår. För det är ju aldrig överklassens ungar som hamnar utan utbildning. Vi vet ju vilka genvägar dessa får gå senare i livet.... Så man kanske kan hoppas på att Thailand till slut kan ansluta sig till länder som Japan, Korea och Kina, vem vet... Man får väl hoppas på det för befolkningens skull...

 

Men hur komma tillrätta med ett land där alla barn mellan 6-15 år i ålder där lever 33% med sina mor eller farföräldrar, istället för med sina egna föräldrar. Ett land där dess arbetarklass har 60% av dess arbetare med en utbuildning lägre än 3.e klass... fattar ni 3.e klass!!! Månne är det dessa 3.e klassare som bygger våra hus, våra vägar och lagar alla våra saker och som vi falanger klagar på så mycket.... Räta vinklar och det problemet kanske kommer därifrån, vem vet, inte jag i alla fall!!!!

 

Det förekommer ju MYCKET här i Thailand mängder av tävlingar emellan skolungarna alltifrån att stava rätt, till att uttala engelska ord till att kunna olika saker, och man går till stadsfinaler vidare till regionsfinaler, och sedan till landsfinaler, och det applåderas.....

 

Vilka vinner då....... ja inte är det eleverna ifrån de fattigaste delarna av Thailand...ju naturligtvis beroende på att lärarna i de fattigare delarna av Thailand ofta är urusla och värdelösa och kan inte ens själva prata engelska, även om de är engelskalärare.

 

Min tanke i detta är,,, sluta med det jäävvlla nojset med alla tävlingar emellan eleverna, se till att skapa tävlingar för lärarna i stället, och låt de fjantarna tappa ansiktet offentligt, för det är ju där som problemet ligger.... Dåliga lärare ger dåliga elever... så enkelt är det...

 

En polare i Götet, Patrik, skrev idag och meddelade att Ahlgrens Bilar har flyttat till runt hörnet från där han bor, och att de har utförsäljning 10:- påsen..... Jag bad honom att köpa med sig 5 påsar, hoppas påsarna är stora och hoppas att hållbarheten är OK med dom bara... Tänk va gött med goa polare som tänker på en här i förskingringen....

 

Snacka om tillfälligheter, strax därefter så skrev en annan polare, Mikael, Gävlebo av ohejdad blygsel, att Ahlgrens bilar som alltid haft sin fabrik där i Gävle, kommer att flytta sin tillverkning sedan många decennier tillbaka ned till Ljungsbro (tror jag det var).

 

Det verkar gå dåligt för våra gamla svenska bolag... verkligen.... Broströms fick jag höra får nu ta sitt sista pick och pack och masa sig iväg med sina sista tilhörigheter på stränga order av sina ägare Maersk Line A/S. Och det var det sista utav de gamla anrika storheterna som Göteborg hyste inom shippingbranschen.

 

Det som en gång i tiden för flera hundra år sedan började med smårederier, växte sedan i takt med det då största rederiet Östasiatiska kompaniet som på sin tid var med och verkligen byggde upp hela Sveriges ekonomi. Anor och traditioner har sedan fortsatt ända in i vår tid, även om nu ”shipping-bönnerna” i Stockholm påstår att de också har sjöfart däruppe.

 

De tänker ju då på det enda som för tillfället råkar flyta förutom Stockholms ström, och det är väl då Silja-Line, ett fylle-rederi utav Guds nåde som pinnar fram och tillbaka över vatten som inte överstiger 15 meters djup, hahaha!!! Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCXV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.... Göteborg består numera endast utav en bråkdel av all den trafik som anlöpte hamnen. De fartygsanlöp som försigår här är väl mest utav feederbåts karaktär då, medans de oceangående fartygen lossar sin last nere i hamnar som; Hamburg, Bremerhafe, Rotterdam samt Antwerpen och Felixstowe. Det är icke lönsamt längre med dagens fraktkonkurrens att köra stora oceangående fartyg ända upp till Skandinavien och då till Göteborg.

 

När man är uppvuxen i en bransch, så känns det tradigt och jäävvligt tråkigt när saker och ting förändrar sig, de flesta av oss människor är i alla fall funtade på det sättet att vi tycker det. OK, det är ju inget som man bryr sig om de första åren när man jobbar, man tar emot alla förändringar med öppna armar och ett öppet sinnelag.

 

Men i takt med att man skaffar sig rutin, erfarenhet och kunskaper i den bransch man jobbar i, så skaffar man sig också position och har anställningar som motsvarar allt detta. Tiden fortgår, och plötsligt utan att man märker det så dyker det upp ungdomar i branschen. Man känner bara att tiden rullar på, och det som jag i alla fall reagerade starkast på är med vilken oerhörd nonschalans som dessa nykomlingar får avancera.

 

I många fall utan några större meriter eller kunskaper. Många arbetsgivare tittar hellre på betyg än på handlingskraft och bevisad IQ. Folk utan betyg som jobbat ett bra tag i företaget blir snabbt passerade utav nykomlingar med högskolebetyg. Folk som jobbat och slitit med övertid och försakelser, och som efter 7 års jobb äntligen fått chansen att komma in och arbeta på kontoret, ser plötsligt efter några år, att där anställes folk som kontorskillar bara p.gr.a. att de genomgått gymnasiet....

 

Detta hindrar dock inte chefen att tvinga den som arbetat mängder av år att behöva utbilda nykomlingen med högre utbildning och också högre lön. Nä ibland, så känns det enbart skönt att lämna skiten och låta ”snabbe Ville” ta hand om branschen, kunskaperna finns där ändå inte längre. Dessa kunskaper som förvärvades stundtals på julaftonen 1968 när man klarerade en Sealand-båt i Skandiahamnen eller nyårsafton + de följande dagarna i Sannegårdshamnen 1969, när man vägde in nästan 2.700 balar bomull som låg där uppstaplat i snöstormen.

 

Nä, nu finns det uppskrivna rutiner och arbetsuppgifter i en manual inne i datorn, så expeditionstjänstemannen som han skall kallas rätteligen vet hur han skall klara sitt arbete. Skulle det råka hända ett missöde eller en ”situation”, så är det stora problem, för då måste företaget damma av någon av de sista kvarvarande ”relikerna” ifrån en svunnen tid som kan rätta till fjantarnas misstag. Tack Gode Gud för att man kom iväg i tid och slapp att förnedras i tidens anda och i namnet av ”framsteg och utveckling”!!!!

 

Nu sist när jag var ute och hojjade (28.8.2012), så var det faktiskt ett kanongott väder jag fick, jag lyckades för en gångs skull kändes det som komma iväg ett bra tag innan lunch, och det var väl det som avgjorde vädret kan jag tänka mig. Skitvädret brukar ju börja runt 15:tiden på eftermiddagen, och sedan hålla i sig ett tag nu under regnsäsongen.

 

Jag kom fram till en liten flod som rinner i sakta mak i en vacker natur (se fotona), jag såg en moppe, jag såg en brant slänt och därnere vid strandkanten, så såg jag en äldre gubbe som slet och drog i ett fiskenät, och han kämpade också såg jag med en låda full med, va då?? Jo det var fisk såg jag sedan.

 

Han hoppade tillbaka ner i vattnet, han hade som alla thai gör, skärmat av på två ställen, ena stället med mängder av grenar, floden var bara kanske 5 meter bred just där, och på andra stället 100 meter bort så ställde han upp sitt nät vertikalt. Sedan drog han i sakta mak sitt nät emot den andra barrikaden.

 

Nätet hakade upp sig mängder av gånger, och gubben fick traska in i nätet och ta loss det ifrån grenar och skräp på flodbotten. Sedan när han närmade sig barrikaden, så såg man mängder av fisk som hoppade som galningar, de kände väl att de var fångade och inte kom någon vart. Gubben saktade in ytterligare och tog det verkligen varsamt, tydligen ville han inte i onödan skrämma fisken, så den hoppade och försvann över barrikaden.

Forts. nästa kapitel....

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCXVI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.... Till sist så fisslade och donade han på nåt sätt så nätet blev en strut och gubben kunde tömma nätet ner i en av sina lådor han hade där vid strandkanten. När det var klart, så fick han problem, det såg jag, och det var att lådorna var för tunga för honom. Jag hoppade nerför strandbrinken till honom och tog tag i en låda, han försökte få mig att släppa, men jag smilade åt honom och sade att – ”No problem, falang”.....

 

Jag bar sedan den tunga lådan uppför slänten som var hal och slipprig efter allt regnande den sista månaden. Totalt hade gubben 3 lådor plus ett stort fiskenät, så jag stack ner 3 ggr och tog alla hans lådor. Han tänkte sedan ta 3st lådor på sin moped.... Men jag såg ju direkt att detta inte skulle gå, och det var ju inte mer jag kunde göra.

 

Jag tog adjö och såg honom, när jag vände mig om, att han gömde nätet plus 2 lådor i buskarna där vid vägen, och satte sig på moppen. Han passerade mig senare, och vinkade glatt... kul att man kan hjälpa i alla fall med något... Undrar hur han hade löst detta, den lille skinntorre farbrodern skulle aldrig kunna lyfta dessa tunga lådor den branta backen upp till vägen, det var ju skitjobbigt för mig som är i ett sådant excellent skick.... hahaha!!!!

 

Kanske oviktigt och onödigt vetande; Varför har thai oftast alltid alldeles för stora skor och sandaler på sig? Har ni noterat när ni är ute härnere att väldigt (VÄLDIGT) många thai har alldeles för stora skor och sandaler på sig. Jag trodde först att det berodde på att thai är ett fattigt folk häruppe, och att man gör som vi gjorde hemma i Sverige för inte så himla länge sedan, vi kanske fick ärva brorsans eller farsans gamla skor eller sandaler.....

 

Men så har jag nu vid flera tillfällen fått vara med när Yongyut har köpt skor till Soda och Namkaeng!!! Har de 34, så köper hon runt 37-38 i storlek, det ser för jävvligt ut faktiskt!!! Jag är ute på stan och ser alla dessa skor som är minst 3 storlekar för stora. Javisst jag vet att det finns ett mode här i Thailand och även i västvärlden för dojjor som motsvarar Elvis-stilen och ”myggjagare” om ni kommer ihåg? Och det ser lika jääkla dumt ut nu som det gjorde då.

 

Men jag tänker mer då på när man ser mängder av folk med vanliga skor och med vanliga sandaler som är grymt för stora.... Yongyut försökte att snacka bort det genom att säga att det är bra för dom växer ju...... Men när jag påpekade att dessa billiga skor har blivit lagom i storlek till Soda, då har det gått runt 4 år, och skorna har varit helt slut som skor i minst 3 av de åren.... Yongyut brukar avsluta resonemanget då med att säga – ”falang dting dtong”.......

 

Onödigt vetande: Thai´s namn betyder oerhört lite för dom i jämförelse med västerlandets människor. Vi i väst har ju ofta en identitet som vi sätter likhetstecken med vårt namn, det är väl egentligen bara när vi är idioter och skitnar ner våra namn som vi byter detta namn till ett annat.

 

I Thailand har har jag i alla fall fått för mig att BÅDE namnet och också deras nickname (smeknamn) som ju ALLA har härnere verkar det som, har en oerhört liten betydelse faktiskt. Jag har ju berättat om stilen där man alltså SJÄLV bestämmer sig på morgonen att nu skall jag byta nickname... Man meddelar sedan omgivningen sitt nya nickname, och så är det bra med det.

 

Detsamma gäller ens namn, både för som efternamn. Nu senast gick jag till banken för Yongyut ioch skulle sätta in pengar till hennes farsa. Vi satt där och pratade och snackade om hans familj och släkt uppe i Nong Bua Daeng. Yongyut berättade då att hennes moster hade bytt namn förra veckan.... Vadå bytt namn säger jag då, idioten?

 

Jo mostern skulle iväg till Korea och tyckte att det var lika bra att byta namn, så det inte blev så jobbigt för Koreanerna att stava hennes namn (!!!!) Va, vad håller ni på med i Thailand, menade jag på.....Vadå??? svarade Yongyut.... ja ni kan ju byta namn och tydligen byta identitet precis som det faller Er in verkar det som..... – ”Ahhhhh, falang Dting Dtong!!!!!!”

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum MCCXVII, Thailand

 

Idag torsdag 30 augusti 2012, så var vi hembjudna för lunch till York (Mr Germany) och hans fru Cat. Han och hans fru har byggt ett sprillans nytt litet hus väldigt centralt i Chaiyaphum, han har lyckats att hitta och köpa en tomt som ligger avsides, men som sagt var väldigt centralt, så där är det lugnt och fint och borta ifrån en massa trafik.

 

Dock så har han samma problem som alla andra västerlänningar, och det är alla dessa sattans hundar som springer lösa hejvilt precis överallt, aggressiva som fan på natten mot alla, och skäller, fortplantar sig och för ett jääkla liv nätterna igenom. I tillägg till detta så har han ett rent kattinferno där på bakgatorna, det finns oerhört mycket katt.

 

Det är exakt samma läge för katterna som för hundarna, thaiarna gillar att köpa in hund, och numera köper de också in katter. Och sedan så skiter dom i dessa djur fullständigt, ut på gatan bara med dom, och låt dom bli alla andras problem. I ytterligare tillägg till detta så har även hans grannar, alltså folk som bor inne i stan, tuppar och höns som kutar omkring på och utanför tomten, och som väl ger 1 eller 2 ägg om dagen till ägarna.

 

Som tack för dessa 1 eller 2 ägg så får alla grannar stå ut med samma sak som mig, att bli väckta vareviga jäkkla tidig morgon kl. 03.30 cirka, utav detta eviga galande som aldrig tar slut. Eftersom jag brukar få ligga där med tefatsögon kl. 03.30 precis vareviga morgon nu sedan flera månader tillbaka, och lyssna på dessa stupida varelser. Ja hönor och tuppar är nog de mest infantilt idiotiska djur som någonsin beträtt vårt jordklot tror jag.

 

Jag lyssnar på deras läten. Hur de kan kalla det kommunikation begriper jag bara inte, fanskapen har sitt egna individuella läte, och det låter kanske då som kucccckel kuu uuu uuu, han är lite hes tuppen i just detta exemplet....Och sedan håller det på hela morgonen igenom; kucccckel kuu uuu uuu, kucccckel kuu uuu uuu, kucccckel kuu uuu uuu.

 

Natten efter fortsätter det: kucccckel kuu uuu uuu, kucccckel kuu uuu uuu, kucccckel kuu uuu uuu, kucccckel kuu uuu uuu, kucccckel kuu uuu uuu, kucccckel kuu uuu uuu, kucccckel kuu uuu uuu, kucccckel kuu uuu uuu, kucccckel kuu uuu uuu.

 

Och inte en endaste gång under dessa månader som jag lyssnat så har de förändrat sitt läte ens i den minsta lilla ton eller ljudnivå. Dessa dumhuvud till djur, de kommunicerar icke med sina artfränder, inte en ansats till kommunikation, de jävvlarna bara kör sitt tråkiga, enveta, upprepande av exakt samma ljud precis hela tiden; kucccckel kuu uuu uuu, kucccckel kuu uuu uuu, kucccckel kuu uuu uuu.

 

Så varför kan dom finna ett sådant oerhört nöje därute mitt i natten att förmedla detta fantastiskt innehållsrika meddelande till varandra. Om de åtminstone hade sagt något till varandra typ – ”hejsan bröder och systrar, här finns gott om frön kom hit”, eller – ”akta Er den satans pytonormen kommer nu igen” eller kanske –”håll Er undan människorna, de kommer och vill ta oss till sin by så vi får störa alla andra också...” Nej inte ett dyft prat med varandra, bara detta ständiga upprepande, och helt meningslösa; kucccckel kuu uuu uuu, kucccckel kuu uuu uuu.

 

Så nu blir även York väckt vareviga natt, och han är om möjligt ännu mer tokig på det hela än jag är. Han började snacka om hagelbössa, slangbellor och även förgifta utsädet till dessa värdelösa djur... Men vi kom ju överens om att vi tyvärr ju inte kan göra speciellt mycket mer än att ”prata” med dessa thai som äger dessa djur..... hahahahahahahahahahahahahahahahah......., prata, och be dom att sluta att ha tuppar och höns i stadsmiljö för att det stör grannarna, hahahaha!!

Det finns inte på kartan att en endaste thai ens skulle bry sig... – ”men vi kan inte sova ju”!!! Svar ifrån thai – ”Up to yo”........ falang dting dtong....” känns igen va.....

 

Vidare, så har York själv adopterat 5st olika djur ifrån grannarna, så det är en ytterst snäll och mild människa emot djuren och älskar dom verkligen, alltså hundar och katter. Jag blev ganska ställd när det brakade emot mig 2 hundar och 3 katter, och de leker så fint med varandra säger York...... Ja det var ända tills jag såg att den ena katten var blodig på ryggen.... Forts. Nästa kapitel....

 

Handskak