Chaiyaphum MLXXV, Thailand

Forts, från förra kapitlet... Men nu har jag lovat Yongyut att jag skall försöka att lappa ihop det hela. Svårt, det kommer nog att ligga och gnaga hos mig. Jag har alltid haft jääkligt svårt att bara glömma och gå vidare. En människa som valt att gå emot mig och uppträda taskigt, det uppträdandet försvinner bara inte. Jag är nog i så fall vad de brukar säga långsint.... Hoppas dock inte att så är fallet...

Jag bjöd in igår Dan och Amphorn ihop med Ingemar och Fa till en middag idag söndag 1 april 2012 här hos oss. Med kommer ju då också Bertil och Dawan. Jag hoppas på en trevlig kväll med gubbsen och jag tänker bjuda dom på det goaste jag vet nämligen. Sill, potatis, gräslök, gräddfil, snaps samt öl...... damerna får käka sina skjälkar, löv, grenar, bark, rådjur och insekter med tillhörande fiskar. Så alla skall allt bli nöjda hoppas jag...

Vi skriver nu måndag morgon 2 april 2012, och gårdagskvällen kom jag undan med rena förskräckelsen. Vi startade med 2st groggar på man, vi drack 1 öl per man och sedan till maten så drack vi 2 STORA snapsar på man, utom jag som kände direkt att den andra stora snapsen kommer att sabba lite grand under kvällen för mig. Jag hade nämligen smygtagit 1 grogg innan gänget kom... Det är ju tur att man är förståndig åtminstone nån gång i livet och kan avhålla sig från brännvinet.

Alla var jättenöjda med maten. Vi män i från den västerländska kuturen Dan (Mr America), Ingemar, Bertil samt jag satt och åt och njöt ihop. Respektive damer satt vid sitt bord och käkade sina råvaror. Denna gång dock så fanns det inte en chans att thaimatens annorlunda lukt kunde influera oss vid sillbordet bredvid. Vårt lukt och smaksinne var fullständigt i kras med sillen i våra munnar och det som klarade sig sabbade vi med brännvinet.

Så lyckan var fullständig runt bordet. Jag var också nöjd med att jag fick med Dan till samlingen efter nästan 3 veckors tystnad. Vi är för gamla för att hålla på med sådan här skit, och jag måste helt enkelt skärpa mig, och försöka att se förbi skitpratet.... Så vi hoppas att allt skall bli bra till slut. Vad Dan hoppas på vet jag inte, för han känner ju sig alltid felfri, även om han är jäävligt kantig och korkad stundtals..... liksom alla vi andra är också för övrigt!!!

Vi bestämde också att vi skulle åka och bada nere på Siam, vi har ju inte varit där på ett bra tag nu ju. Jag fick med Kevin och Suree också, och utan att Dan följde med så var vi 4st gubbar och våra fruar. Vi stod där som pingviner i swimmingpoolen och tjötade och våra damer servade oss med frukt och öl.

Själva satt de som vanligt i skuggan miltals ifrån allt vad sol kan heta. Tänk ändå att ha denna service härnere, secken tur att Sverige inte kommer åt våra fruar och kan förstöra dom, och göra dom likadana som falangtanterna hemma. Då hade det blivit snabba skilsmässor antar jag.....

Bertil och Dawan följde vi sedan ned till busstationen där de tog bussen till Khon Kaen. Och nu är vi äntligen ensamma igen jag och Yongyut, och jag sitter nu och väntar på nästa grej, och det är resan till Philippinerna den 10-17 april 2012... 8 dagar kvar bara!!!

Nästa grej!! Jag får ju höra så himla mycket ifrån männen i thai/svenska förhållanden gällande maten när man lämnar sina kommentarer om densamma. Alla männen är i stort sett rörande överens om hur gott det är, och hur fantastisk maten är. Och man vet inte till sig hur långt och mycket man skall ränna runt för att komma över dessa maträtter hemma i Sverige, som luktar mest sopepåse eller ganska ofta värre än ruttet.

Det står ju alla fritt att gilla vilken mat dom vill, men jag för min del har ju min åsikt helt klar över anledningen till detta rent ut sagt fjanteri i många fall. Jag räknar då inte de extremt FÅ fall där de kanske rent av tycker om maten. Utan jag menar den överväldigande delen där man som en man blandar ihop sina hjärte-känslor med allt annat och inte ser riktigt klart. Ungefär på samma sätt som många män skickar sina sista slantar till tösen som kan säga de bästa komplimangerna eller hitta på de bästa anledningarna till varför mannen skall ge dom pengar.

Männen är så förblindade över kärlek eller om det är kåthet, så de själva vet ju snart inte skillnaden i många fall verkar det som, så att äta thaimat ifrån bl.a. Isaan i Thailand frivilligt, det innebär inga problem. Jag tycker det verkar vara rent ut sagt fantastiskt hur människan är funtad, och egentligen borde vetenskapen undersöka detta ordentligt, och se vad det i vår kropp som kan göra att vi kan äta thais mat bara för vi är kära. Forts. nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MLXXVI, Thailand

Forts. från förra kapitlet... Samma människor hemma i Sverige säger nej tack till rotmos, köttkorv med potatis och pepparrotssås eller kanske till lever. Men sedan träffar de en kvinna, och plötsligt så sitter de där och skroderar antingen vid matbordet eller vid datorn, och berättar hur mycket de ärligen gillar den starka thaimaten som också luktar röten fisk och sopor. Ja det är kul att ha dessa funderingar även om de aldrig leder någon annanstans än att männen ifråga surnar till rejält över att någon ifrågasätter deras milt sagt underliga sätt och matvanor.

Vad det gäller thai så är jag lika undrande....Jag tar enbart dagen som ett exempel. Vi var på väg ned till Siam Rivert Resort för lite badande jag och Yongyut. Hon bad mig att åka till en matvagn som står alldeles bredvid statyn och den enda rundellen i Chaiyaphum. Jag stod där bredvid vagnen och såg när killen där expedierade ett par kunder innan det var Yongyuts tur.

Jag tittade helt förundrat på när han gjorde dessa maträtter där då Som Tam var i högsätet naturligtvis. Som Tam för thai är som knark är för en knarkare verkar det som. Hela thaifolket är slavar i stort sett, och de äter det i stort sett VAREVIGA DAG.. här är det inget snack om att de blir trötta på att äta Som Tam ungefär som om vi svenskar skulle tröttna på att äta fläsk och löksås efter 90 dagar på raken....

Men då såg jag vad killen puttade in i maten som han gjorde i ordning, ingen speciell maträtt nämnd nu. Jo han lägger i ett grönt bär som är som ett krusbär i färg och storlek, men bäret är hur surt som helst, och smakar exakt som ett helt omoget krusbär, alltså starkt som fan i munnen. Inte nog med detta, killen hade en klase med omogna bananer, alltså helt gröna bananer. Även dessa åkte ner i maträtten... Och så håller det på.

Thai vänjer sina kroppar vid att äta starkare och starkare verkar det som. De kör på och jag undrar om inte kroppen tar stryk av detta i långa loppet, jag undrar verkligen det... Så min fråga är rakt och ärligt. Vad är meningen med att tvinga i sig mat som är stark som fan, vad är meningen med att ha maträtter som luktar rent ut sagt ruttet och vad är meningen med att krydda så att smaken av råvaran är fullständigt raderad????? Ja man kan ju undra det. OK vi har olika kulturer över hela jordklotet.

Men för mig så blir jag helt stum ibland. Och detta med matfrågan är en sak som helt förstummar mig. Jag kan lova att thai känner inte igen några nyanser på maten, deras ända nyans är om den är stark, starkare eller stark som fan... De känner inte om köttet är förstklassigt och har en bra smak, de känner ju bara chillin i maträtten. Hur kul är detta egentligen att ha en sådan matkultur??

Nä jag säger avslutningsvis, stackars stackars stackars thai, och jag säger också stackars stackars stackars svenska män gifta med thailady´s, som sitter där och snörvlar, snyftar och kiknar av smärta bara för att visa att man kan käka thaimat, synd att de inte längre får lov att njuta av sin mat som dom är vana vid, men de får skylla sig själva........

Idag för första gången sedan 10 dagar så skulle jag ut med cykeln igen och köra på ”riktigt”, jag har ju prövat med lite slow motion-cykling 2 gånger. Men nu kändes det prima i ryggen igen. Jag började cykla och märkte att luften hade pyst ut under alla dessa dagar. OK, ner till bilreperatören, så han fick fylla på luft.

Killen pressade i luft, och jag for iväg....30 meter... sedan hörde jag ett högt puff...och sedan högt psssss ur framdäcket.. jääääävvllaaarrr..... Jag vände på direkten och började promenera med cykeln bort till byn Nong Nasaeng. Jag visste ryktesvägen att där fanns en cykelreperatör där. Min vanlige kille var bortrest, by the way!!! Det tog runt 20 minuter att lufsa de styva 1,5 kilometrarna dit.

Det var varmt som i heelvetet idag, runt 42 grader faktiskt. Promenaden gjorde mig ganska gott.. men cykla är 100 ggr bättre skall jag säga. Svettningen var grym, men jag lugnade ner mig, och satt ner medans han lagade hölet i slangen...

Jag blev coachad av en thaitjej, som pratade som satan med mig medans jag väntade. Hon frågade precis allting om mig, och jag gillade det. Klart man gillar sånt, de bryr sig. Inte fan är jag rädd att tala om mig själv inte... Efter styvt 15 minuter så var killen klar, och det kostade ”sao baht” (20 baht) hela kalaset. Forts. nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MLXXVII, Thailand

Forts. från förra kapitlet.... Han fick lika mycket i dricks också med orden ”good job”... Jag tror den meningen klingade helt oförstående.... Men han uppskattade mycket att få lite extra av mig. Jag cyklade nu iväg något lite försenad på min förestående motionstur, jag hade ju nu första gången 2 mila-svängen i tankarna, det torde vara lagom när man inte är riktigt i form....

Jag kom runt 2 kilometer bort till Byn Godmeng som ingår i den större byn Cheelung, där hörde jag plötsligt ett högt psssssss från det jäävla framdäcket igen..... steg av bara för att finna att däcket var fullständigt utan luft igen. Thaitanten som jag nyss hälsat på och lett emot, hon skrattade så gott, och hon skrattade så rått, när jag vände om och började att promenera återigen.

Thai-humor är som jag sagt tidigare utav buskistypen, så en punka är något man skrattar lika gott åt som vi falanger skrattar åt ”Kalle Sändare”... Återigen promenera i denna hemska hetta, det fläktar ju absolut ingenting när man lufsar. Det tog runt ½-timme att gå den sträckan tillbaka igen. Och jag var lite grand sketsur på killen som hade ”lagat” däcket..... samma igen... fixade han fan inte hålet eller?

När jag kom dit, så sade jag till honom, skaffa en ny innerslang, inte mycket att spara på... och inte laga igen... Killen hade ingen innerslang i sin lilla shop, så han klippte upp min slang, och gick bort till en polare, och köpte in en ny slang där. Innan han gick så visade han mig, och där syntes det klart att däcket hade bara spruckit på ett ställe.... Och det slog mig direkt vad som egentligen hade hänt som gjort detta möjligt.

Men först så kände jag mig lite löjlig över att jag varit sur på killen i onödan, så medans han lufsade iväg, så snek jag iväg 50 meter och köpte den där poplulära grejen till honom. Alltså de mosar is, och sedan så häller de allsköns söta saker på isen, och så har du en typ av mosad isglass smaskigt söt. Detta är absolut inget för min diabetes. Men jag köpte en till cykelkillen.

När jag kom tillbaka så var han där och han blev riktigt rörd när jag köpte det till honom.... Översättare tjejen kom naturligtvis också tillbaka och körde en ny omgång med utfrågning. Men som sagt var, jag uppskattar att folk öppnar käften och pratar, och inte är som många jäävla fjantar till falanger som bor över HELA Thailand, och som har ett enda intresse i livet, och det är att hålla sig på sin ”kant” tydligen.... trökmånsar...

Jo anledningen kom jag på att däcket hade spruckit så kapitalt var att där jag ställer upp cykeln där står just framdäcket i den heta solen under hela eftermiddagen. Det måste ju göra väldigt illa för framdäcket, och får det att torka och spricka..... Så nu har jag och Yongyut bestämt att vi skall ta bort en liten bit onödig gräsmatta, lägga lite kakelplattor och då få en plats för cyklarna vi har. Vi sätter sedan upp ett sådant där nät över den platsen, och får det då solfritt. Så slutet gott, allting gott!!

Nu snackar vi onsdag 4 april, och jag tog fan ihågen igen och cyklade ut på en prövotur. Allt kändes helprima, jag cyklade ganska långsamt, men tog mig lätt runt 21 km. Uppfriskande som sjuttan i värmen och uppfriskande som vanligt med alla dessa människor som tjingsar och hälsar på en när man cyklar förbi deras hem och byar....

Eftermiddagen/kvällen tillbringades ihop med Ingemar, och vi käkade egengjord köttbog, pepparrotssås och potatis. Det var så himla frestande så jag gjorde som jag alltid gjorde när jag var yngre och bodde ”hemma”. Jag beställde in lite mjölk, började mosa och möla ihop potatisen och såsen till en härlig sörja där mjölken gjorde sörjan extra tilldragande och god. Nu kunde jag käka oanade mängder mat, och hela jag förutom magen mådde bra...

När vi satt utanför Ingemars hem, och bara mådde prima i stort, så förundrades vi båda storligen hur en Baccardi cola kunde smaka så himmelskt gott. Var detta beroende på maten eller på alko-tarmen tro? Kanske ingen ide´att spekulera över detta, utan bara vara nöjd med denna härliga avslutning på dagen. På kvällen sedan så satte jag dagens Dubbel i V86-spelet och tjänade goa 65:- på satsade 210:-... Livet är gött att leva, som Johannes Döparen sa vid sitt sista dopp i Genesaret....

Handskak

Chaiyaphum MLXXVIII, Thailand

Jag kommer nu snart att åka till Philippinerna med Yongyut,och jag tror faktiskt i och med att hon är med mig denna gång, att det blir svårt att sitta och skriva och få vara ostörd. Så ni som kanske undrar, det är nog stor risk att det blir blanka sidor tiden 10-18 april 2012 i denna reseberättelse. Men jag kommer naturligtvis att notera ner inne i datorn allting som händer och sker, så förr eller senare kommer det att publiceras, men det blir nog runt 18-19 april 2012 först tror jag....

Jag läste någonstans att Sverige var världens näst minst religösa land. Och ÄNDÅ så firade vi i Sverige Påsken så många av oss. Mina tankar när det gäller det uttalandet börjar genast snurra då. Jag för min del uppfattar absolut INTE måttet på religositet på hur många som firar jul, midsommar, påsk eller pingst.

För den vanliga svensken som i gemen i stort sett är helt ateistisk till sin läggning, han firar ju sjuttan inte påsk för att fira Jesus hamnade på korset eller om han ramlade ner ifrån korset eller om han återuppstod. Vi firar helt enkelt påsken enbart p.gr.a. att det har blivit en tradition i Sverige och upptagen bland svenskarna som en tradition. Vi firar för att det är en högtid där vi får en chans att träffa familjen och goda vänner utanför det vanliga stressande umgänget i vardagen...

Likadant med julen och de övriga helgdagarna. Vi firar julen p.gr.a. våra barn, och vi firar det p.gr.a. att det är kul att samlas med familjen, eller att det är kul att samlas med polarna, och ha det trevligt ihop med mycket mat och mycket sprit och mycket tjötande. Inte många av oss, om ens någon tänker på en kille som dog för styvt 2.000 år sedan. Så betydelsefull är icke religionen eller Jesus längre.

I dag avslutade vi dagen härhemma med att jag fick nöjet att pilla ihop en Taco-middag igen. Jag sitter nu här vid datan och är bara hur proppmätt som helst, jag kunde inte sluta äta, så gott var det. Jag körde vanliga ingredienserna, kanske lite mesigt kryddmässigt för många, men jag gillar det och familjen inklusive allas våran Alfa-moder tycker om att äta Tacos som jag gjort.

När ungarna kom ner för trappan efter det att jag ropat att maten var klar, så presenterade jag dom för valet de kunde göra matmässigt nu till middagen. Jag sade till dom – ” gå ut på utsidan till Yongyut, hon har gjort en smarrig ”Tom jam Patho” eller så stannar ni här och käkar Tacos med mig, valet är Ert, No hard feelings!!” Bägge barnen dök direkt ner vid bordet och började att käka Tacos.

Detta förvånade mig faktiskt, jag trodde att deras ”radar” var fullständigt inne på thaimat. Men tydligen har jag gjort ett gott jobb med dom, och låtit dom smaka falangmat allt som oftast.. Jag tycker själv att det är kanonbra, då får vi 2 ungar som är fostrade att få ett öppet sinne gentemot sin omvärld, och inte bara den vanliga inkrökta thaistilen.

Ny en helt annan sak. Jag blev helt förfärad när jag tittade nu på hur mycket jag egentligen har skrivit i denna reseberättelse. Jag trodde ju från början att jag skulle köra typ 1 månad eller kanske som värst 3 månader. Men det har ju bara löpt på utan hejd, och det är faktiskt himla kul att försöka att vara vaken och se saker omkring sig att berätta om.

Jag har i och med det jag skriver just nu 2.120 A4-sidor skrivna inne i WORD här på datan. Hur många bokstäver, jo ni kan aldrig gissa men jag har plitat ihop ord och meningar, och med det skrivit totalt allt som allt 3.539.112 bokstäver, alltså 3 miljoner...Man kan ju hissna för mindre. Men men men, jag kör på och siktar på 4 miljoner, det är ju lika bra. Alltid kommer det väl att hända nåt mer tycker jag.

Jo fasen blev idag uppringd utav Birger ifrån ChaiMai, han hade blivit ”forslad” direkt upp till Wang Noi, som ligger runt 5,5 mil öster/nord om Chaiyaphum. Vi bestämde oss för att Birger skulle ta busseländet hit ner på lördag, så skulle vi ha en liten tjötdag ihop, kanske bada och käka lite.... Vi får la se på lördag då!! Jag återkommer i ämnet.

Handskak

Chaiyaphum MLXXIX, Thailand

Klädfoton+hustrappafoto blått..

Fashion som det ju så vackert heter. Eller mode för oss som fortfarande pratar svenska till större delen. Tanken om detta ämnet slog ju mig när jag idag hojjade igenom centrala Chaiyaphum i min iver att slakta kalorier i lite snabbare takt än jag stoppar dom i mig. Ja jag vet, det är ena fruktlösa försök, men jag skall försöka ända tills döden stoppar mig.

I alla fall så såg jag ju alla dessa klädesaffärer inne i stan, och samtliga har ju sina kläddockor stående mest på utsidan så folk kan se dom lätt när de passerar. Och ett ordspråk som jag inte vet om jag hittat på eller om någon annan gjort det kommer genast och poppar upp i mitt huvud jo ”dålig smak är för mig vad mode är för andra”.

Jag menar, och ni kan titta på fotona jag bifogar, visst är det rent ut sagt fantastiskt fula kombinationer som många thai har på sina kläder. OK jag kan ju bara prata om Isaan nu, kanske de nere i Bangkok har fått lära sig veta hut bättre och har bättre klädsmak där. Men häruppe är det rent ut sagt förskräckligt fula färg och klädes- kombinationer. Allt det som vi i väst helt ”förbjuder” inom färgsmakfullhet är här helt legalt och OK.

Ett annat litet exempel. Se på husbilden, och se ett vackert hus i mitt tycke, och sedan plötsligt så räckte inte disciplinen till längre, och då lade någon dum fan till en blå trappa, och gjorde att hela huset ser för jäävla konstigt och missanpassat ut.. Jag undrar, hur tänker dessa thai egentligen i det läget. Jag har försökt att fråga Yongyut i min jakt på att försöka att förstå thai.

Hennes standardsvar i dessa lägen är alltid – ”you always must have perfekt uah?” Driver jag utfrågningen vidare i det läget, så blir plötsligt allting ”personligt”, och hon strider för thai så mycket så hon attackerar mig... Jag vet detta, och lägger ner hela skiten. Men den uppfattningen som jag får om thai och dessa konstigheter, där man har en snygg och fin trädgård när huset är nybyggt, tills de på 1,5 vecka har förvandlat denna trädgård till ett upplag av bräder, gamla bil och vespadelar, soppåsar och löst liggande skräp i mängder.

Den uppfattningen är att thai helt enkelt inte bryr sig, de anser inte detta alls vara speciellt viktigt, och de vill helst inte vara delaktig i det att hålla det fint och snyggt. Man släpper vad man har i händerna rakt ner på marken där man står eller går, och bryr sig sedan icke mer om saken. Men hur hänger detta då ihop med kläder och smaken på färgkombinationerna?

Jo jag har funnit tror jag, vad allt detta med konstiga färger är för något.. Det är helt enkelt Thai´s mode!!! Thailands mode på kläder och hårfrisyrer och olika ”stilar” är helt enkelt att INTE vara likriktade alls. Fattar ni? Hemma i väst så är ju ett mode något som en hel massa människor har gemensamt. Ni vet ALLA hemma på 60:talet ville ha uppkavlade jeans, alla på 70.talet klippte jeansen och gjorde shorts av dom på sommaren o.s.v. Här är det då tvärtom precis.... Thai´s mode är att vara olika, DET ÄR MODET....

Nu snabbt över till en av mina grannar här på gatan. Det handlar om vad vi kallar ”Holländarens familj”. Han är ju aldrig här i stort sett, han dyker upp 1 gång per år i 3 veckor, och sedan tillbaka med frun och mamman till barnet som bor här med mormodern, till Holland igen. I alla fall så berättade Yongyut för mig nu idag att de håller på och brötar som skam med att byta namn på den som skall föreställa vara mamma till barnet ”Bea” i familjen.

Denna tös Bea har ju bott med sin mormor nu under alla år som modern har bott med holländaren i Holland, och det är väl nu snart 10 år av hennes 13 år som hon funnits till. Och i alla dokument här i Thailand så stor mormodern som ”mamma” till Bea.... För när tösen föddes, så skrev helt enkelt mormodern sitt namn som mamma i dokumentet och födelseattesten på sjukhuset, och sedan också på kommunkontoret.

För mig verkar ju detta vara något alldeles extra idiotiskt och konstigt, och det förvånar mig storligen att Thailand ens tillåter sådana exter och konstigheter. Jag försökte sedan att få Yongyut att berätta VARFÖR i herrans namn mormodern gjorde detta. Forts. nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MLXXX (1.080), Thailand

Forts. från förra kapitlet.... Var detta en teknikalitet för att göra det lättare för barnet eller för mormodern eller för den riktiga mamman? Yongyut hade ingen aning, och igen så förvånar mig storligen Yongyut när hon får reda på saker och ting. Hon har bara så förtvivlat svårt att ställa de frågor som krävs för att man skall få ett samman-hang av det hela. Detta var bara ett exempel i en lång rad där detta hände, alltså att information saknades för att få ett sammanhang.

Nu i alla fall 13 år som tösen är, så skall hon åka till Holland för att få börja läsa där, och skaffa sig en vettig utbildning, så hon blir placerbar kanske på Europas arbets-marknad. I alla fall nu gäller det plötsligt för familjen att börja mygla som fasen för att byta namn på den som är mamma. Pengar har tydligen redan kommit hit, så de kan lämnas till han den gamla sketgubben, ni vet mutkolven på kommunalkontoret.

Han kommer ju att göra absolut noll om han inte får pengar ner i sin ficka för detta. Om han gör något olagligt det är inte viktigt, han gör det ändå mutad som han är. Är det lagligt så tvingar han till sig pengarna ändå, och vägrar att ge familjen de dokument de måste ha för att få namnet på modern ändrat om de icke betalar honom. Ingen ifrågasätter och ingen anmäler denne sketgubbe.

Tänk va enkelt det hade varit att bara skriva ett anonymt brev, om man nu är en fegis, och förklara för Bangkok, att det sitter en kille här och plockar pengar av folk... Men inget händer... Så nu är tydligen detta ärende igång, och man skall ändra namn på en mamma, secka konstiga saker de har för sig härnere.

Det verkar som om folk i Thailand inte har några problem eller moral att göra över-huvudtaget allting som är fel eller rätt... Folk gör som de vill helt enkelt... Tänk om dessa människor kom till falangland, vecken katastrof det skulle bli i början, när de fick inse att de bara var en del i ett större kollektiv, och att de måste ta hänsyn till just kollektivet, och att de inte kan göra vad de vill.

Jag tänker ju i termer som. Tänk när Herr thai kommer till Sverige, och han sätter på TV;n och eller stereon högljutt kl. 05.00 på morgonen, skitandes fullständigt om han väcker upp folk. Tänk när han skriker och har på musik och för ett jävla oväsen dag efter dag vecka efter vecka året om och firar alla sina högtider. Och folk runt omkring honom ber honom hålla käften, och skärpa till sig och ta HÄNSYN. Den thaien vill nog väldigt gärna åka tillbaka igen till Thailand i brådrasket tror jag!!!

Jag skall försöka att luska reda på i alla fall varför de överhuvudtaget brydde sig om att bluffa med namnet på den som var mamma till Bea... Varför i herrans namn man väljer att sätta upp mormodern som mamma?? Ja det blir en kul grej att få reda på!!

Nästa grej som är på tapeten... Soda och Namkaeng´s pappa heter ju ”A”, han arbetar ju i Korea och han skiter ju som bekant i att ta hand om sina barn, han har skitit i det alltsedan Namkaeng låg i Alaams mage och var ofödd. Han gör som många män gör i Thailand, de skiter i sin avkomma. Denna rötpappa´s pappa, har ju arbetat i Japan i styvt över 25 år nu!!

Han kom ju hem nu för 8 månader sedan styvt eftersom hans fru dog i cancer. Det var ju den tanten som dom kom på hade stulit Sodas och Namkaeng´s pengar som farfadern hade sänt hit till Thailand under styvt 10 års tid. Han blev ju knäckt av den grejen. Sedan får han reda på att hans son hela tiden fullständigt skitit i både sin exfru och deras gemensamma barn. Sonen har nämligen under alla år ljugit för pappan och sagt att det var Alaam (exfrun) som hade bedragit honom och stuckit med en annan man.....

Nu fick farfadern reda på sanningen utav Alaam och Yongyut som berättade allting för honom. Allting det han inte visste p.gr.a. att han ju arbetade långt borta i Japan. Nu kommer nästa sorg för honom, det verkar som om det inte finns en ände på hans otur i livet, om det nu är otur. Under många år nu så har han skickat hem pengar till familjen så de kunde spara ihop pengar för att köpa in en ny Pick up... Forts. nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MLXXXI, Thailand

Foton av skelett av ödlorna 2 foton

Fotona handlar lite grand om hur snabbt det egentligen går innan myrorna har käkat upp en djurkropp här nere i Asien. Jag trodde inte det var sant. Ni ser ödlan som dött och som myrorna håller på och kalasar på. Ni ser en annan ödla som det bara tog styvt över natten att raka fullständigt rent på. Jag har tyvärr inget foto av den jätteorm (Pyton) som jag såg för en styv månad sedan, den var tydligtvis dödad av bönderna. och hade ingen kamera just den dagen.

2 dagar senare, så låg där en orm som inte längre var en orm utan ett prydligt och snygg skelett med alla sina revben utefter den 2 meter långa kroppen... Så om man skulle trilla av pinn härute bland risfälten och ingen vet vem man är och man blir liggande mer än några timmar, så kan jag lugnt säga till Er efterlevande, - ”Här behövs fan ingen kremering, och här behövs fan ingen hemforsling till Sverige, glöm det,, det finns inget kvar varken att bränna eller forsla..” hahaha!!!

Forts, från förra kapitlet...Han trodde allting var OK, och de hade faktiskt handlat en ny pick up, helt efter önskningarna. De hade fipplat och p.gr..a. att farfadern ju var i Japan så måste de ju ha någon som stod för bilen namnmässigt. De intalade tjuvmodern, hon som snodde barnens pengar, alltså farfaderns fru, att det inte var bra att hon stod för bilen för hon hade inget körkort. Så dotter nummer 2 i familjen skrev bilen på sig och sin odugling till man.

De super hyggligt friskt och är inte lika sugna på att jobba som de borde vara, betänkandes att de har 4st barn...... Men råd ochhjälplösa är sällan folk här, vad gjorde de då när pengar börjar sina? Jo de tar handlingarna på bilen, belånar den, de står ju för bilen, och sedan skiter de i att betala lånet, så som många många många gör rent vanemässigt här i Thailand.

Nu kom banken och helt sonika tog bilen ifrån dom. Farfadern stod där med ”sin” bil som han trodde, och mitt framför ögonen så plockade de bilen av honom, helt lagligt, men jäklar, stackars gubbe säger jag. Först sonen en odugling, sedan dör hans fru i cancer och till sist dotter 2 visar sig vara en ren tjuv..... jag tror att den gubben är riktigt jääkla knäckt nu, och jag tycker faktiskt synd om honom måste jag säga....

Så har då Birger och hans dotter Linda varit här på besök under dagen (lördag 6 april). Det blev en trevlig dag. De är på besök hos fruns släkt i Weng Noi, vilket ligger cirka 5,5 mil härifrån, vid sidan av Khreng Khro. De reste ner och hem med lokalbussen, en busshistoria som inte såg ut som en buss utan det var mer som en stor Tuc tuc med plats för 12-15 personer som sitter på bänkar utefter sidorna av flaket. Taket består av en stor presenning. Dessa fortskaffningsmedel finns representerade på alla de stora bussterminalerna och anses tydligen vara ”salongs-fäiga”.

När de kom till Chaiyaphum imorse kl. 10.00, så hämtade jag hem dom hit och visade upp hemmet, och vi fikade och tjötade ihop oss. Vi var snart hungriga bägge två, och tog oss ner till Tesco Lotus och så käkade vi lunch därstädes. Sedan bestämde vi oss för att ta oss ner till Siam River´s swimmingpool, och så skulle vi låta töserna bada, vädret var skit, så bara barnen badade. Birgers Linda kom väl överens med min Namkaeng, så det var skitkul.

Ingemar slöt upp därnere, och vi satt där alla 3 gubbsen och struntade i att bada och de drack 2 öl på man och jag drack inget.... äsch,.... Ok då... jag drack 2 Gin och tonic, så vi var alla glada och fina. Regnet tilltog och vi stack sedan hem pisseblöta. Men det var kul ändå, klockan blev snart 17.30 och jag och Yongyut körde ner Birger och Linda till busstationen och tog farväl av dom där... En kul dag för oss här, och förhoppningsvis en kul dag för dom också.... de kommer alltid att vara välkomna hit, mycket trevliga människor...

Idag är det söndag, och Dan, vår granne har bjudit tillbaka, antagligen för den middagen vi hade härhemma. Han skall som jag nämnt tidigare, bjuda på pizza och det är ju jättegott. Ingemar och Fa hörde jag var också inbjudna. Det är ju skönt för snackets skull att Ingemar också kommer. Jag vet ju faktiskt inte riktigt vad jag skall prata med Dan om i nuläget, när allting är som det är emellan oss. Vi får se, jag skriver mer när jag kommit tillbaka ifrån det kalaset idag.

Hemma igen, Dan bjöd mycket trevligt på Pizza och öl, han gjorde pizzan som han gjort de sista gångerna. Han tog tortillas (Tacosbottnar) 2st och lade ost emellan dem. Sedan toppade han på dessa 2 bottnar hela programmet med en massa olika saker som jag inte ens kommer ihåg vad det var. En av pizzorna var förresten Hawaii-pizza a la americana!!!

Jag försökte hela tiden att hitta på samtalsämnen även om det är himla jobbigt när allt är krystat och nedstämt. Dan tittade mig knappt i ögonen och med den stilen så tappar jag fullständigt sugen att vara trevlig. Men jag kämpade hela vägen ut, och gick hem med uppburet huvud i alla fall. Men den gubben försöker att köra den sura stilen på mig, och kör han den, så kan han ta sig i arslet.

Det är faktiskt jag som är förfördelad och behandlad illa, inte den arrogante typen. Jag tror faktiskt allvarligt talat att jag inte har den ringast lust längre att vara polare med honom. Han kör med grejor som jag bara inte tycker om emellan 2 kompisar. Han kan sitta där och tryna med sin fru och förlora sin polare om han nu inte anstränger sig... Men ovänskap orkar jag inte med. Det är bättre då att jag reducerar ner honom till en granne enbart, och struntar i umgänget som vän sett.

Men jag har bestämt mig för en sak, och det är att om den killen någon gång ifrågasätter varför det blev som det blev, så skall jag berätta att det var Gary som berättade de 2 saker som Dan lär ha sagt om mig..... Jag skiter i om Gary inte gillar att jag säger det till Dan. Va fan håll käften då istället om ni inte vill att saker och ting skall komma fram i ljuset..

Så är vi framme vid sista kapitlet, jag sticker nu om 2 timmar med Yongyut till Philippinerna och kommer hem igen den 18 april, återkommer då med nya häpnadsväckande kapitel som kan förskräcka den svage och förfära den romantiske. Ha det bra, så hörs vi den 18-19 april 2012....

Handskak

Chaiyaphum MLXXXII, Thailand

Kanske onödigt vetande. I Sverige när vi köper bananer, så köper vi 1st, 2st 3st eller kanske 4-5st, det är i alla fall vårt egna val. I Thailand när vi köper bananer, så kan vi inte välja mer än vilken klase bananer vi skall köpa. Vi måste alltså köpa hela klasen, och kan alltså inte välja enskilda bananer att köpa.... Bra att veta, skitsamma kanske, men nu vet ni i alla fall.....

Yongyut har hållit på och servat hennes 3st vespor som hon har på uthyrning, och det är ett evigt pillande, och det är faktiskt jättebra att hon lär sig, det sparar ju mycket pengar för henne genom att hon gör jobbet själv. Nu idag så kom hon in till mig och var lite bekymrad. Jag köpte ”fel” backspegel till Zusukin, jag köpte en som passade till Honda berättade hon, är du arg. Men va fan Yongan, jag blir väl aldrig arg över nåt...Lite bekymrad dock över att hon slösat bort en massa stålar.

Vad kostade den jääkla backspegeln? Ja den kostade 120 baht..... Va... 120 baht, och hon ryggade tillbaka,,, nä fasen svarade jag, lugn och fin nu, för 120 baht behöver du inte ens informera mig, det är ju bara drygt 25 kronor ju.. vem bryr sig... Undrar vad en backspegel till en Honda 125 cc kostar hemma i Sverige..... Jag tycker att det är grymt billigt härnere i Thailand faktiskt...stundtals...

Tisdag 10 april 2012, och den STORA dagen är här. Yongyut håller masken stenhårt och är helt kall. Hos mig pirrar det i magen lite av förväntning över att komma över till Philippinerna och hälsa på LG och hans Jazz. Det skall bli skitkul helt enkelt. Men som sagt Yongan håller masken, hon har alltså ALDRIG varit utomlands förut, så jag är övertygad om att hon är spänd hon också. Om inte, vänta bara lilla fröken tills vi sitter på det satans propellerplanet och det skakar i 3 timmar, och man är skiträdd och tror att ens sista stund är kommen, alternativt att man är inne på sin livs längsta simtur mellan Vietnam till Philippinerna.

Usch måste sluta tänka så, annars blir man ju ändå nervösare. Nu är i alla fall allting nerpackat av Yongyut. Där ligger thaikorven, matsåserna, vaniljsåsen samt buljongen till LG, där ligger godis till deras ungar, och där ligger mjölkchoklad till frun i huset, Jazz!! Vi hoppas att detta skall komma väl till pass till denna familj borta i förskingringen i det yttersta hörnet av Asien......

Jag hade ett smärre tjöt med Yongyut om väskorna. Hon kan inte förstå varför jag vill ha var sin vanlig reseväska och inga jäkla minibags... Jag försökte förklara att jag ju fikar efter att handla hem lite gott brännvin och kanske andra saker , och jag vill inte ha det för trångt så grejorna jag vill handla ej får plats. Hon tyckte det var fullständigt oviktiga saker, och försökte som thai gärna gör, att strunta i mina önskemål och hoppas att jag inget märker när hon packar.

Jag var dock hyggligt vaken och visste att jag måste kolla storleken, och mycket riktigt där stod en minibag i rött och vråltittade på mig lite retsamt. –”bort med den Yongyut, 2st resväskor skall det vara”. Nästa steg i denna drabbning är ju att hindra kvinnan i familjen att packa ner en massa skit som jag ändå inte använder. Jag behöver inte ha 14 T-shirtar....

Det räcker gott med 4-5st tycker jag, man kan gott handtvätta dom och återanvända dom, de tvättar på 2 röda därborta så inga problem..... Nu lägger jag skrivandet åt sidan, och bara låter mig fösas framåt mot det lilla propellerplanet och mina livrädda känslor...... Det sista jag hör nu när jag släcker ner för gott är ljudet bakifrån huset på utsidan där Alfa som ju skall ta hand om barnen nu när vi är borta, hon härjar vilt med morteln.

Det slås och bankas och stötts och blöts därbak, och det har hållt på med korta pauser nu under styvt 2 timmar. Ordet mortel har fått en ny innebörd för mig under mitt boende härnere i Thailand. Hemma i Sverige, så var den ungefär en tiondel så stor hemma som här. Och hemma så användes den kanske bara när vi ville krossa vissa kryddor till en mindre storlek typ peppar och kummin och andra kryddor. Men här är den verkligen ett verktyg i hemmet.

Jag misstänker i alla fall att Alfa förbereder rejäla thaimaträtter till ungarna, så de skall bli starka och vackra igen efter den matmiss-handel jag utsätter dom för hahaha!!

Handskak

Chaiyaphum MLXXXIII, Thailand

Först av allt, jag grovskrev alla dessa kapitel om Philippinresan mestadels på LG,s dator som inte klarade att hantera ÅÄoch Ö-bokstäverna, och jag orkar helt enkelt in6te sitta och rätta till alla bokstäver nu i efterhand. Jag hoppas ni förstår sammanhanget ändå. På vissa ställen så fixar jag det, men inte majoriteten av alla dessa...

Vi startade hemifrån Chaiyaphum pa tisdagen den 10 april 2012. Bussen avgick redan kl 11.00, det var en seg fan, och den stannade kändes det som vid varje mjolkpall. Vi kom fram i alla fall till Bangkok forst kl. 18.30 efter en massa tröstlösa timmar pa denna skräpbuss. Vi ödslade ingen tid utan tog direkt en taxi ut de 3,7 milen till Suvarnabhumi, alltsa flygplatsen i Bangkok. Chauffören ville ha 274 baht av oss och det maste anses som sketbilligt tyckte jag i alla fall, han fick 300 baht...

Vi var framme och hade nu massor av tid att relaxa dar pa flygplatsen. Jag visade Yongyut runt, och det verkade som om hon trivdes som fisken i vattnet. Vi checkade in vara tunga 2st vaskor pa ett lagringsstalle for 100 baht vaskan, sa slapp vi att kånka omkring pa dessa fram till 21.00.. Jag tog sedan Yongan ner 1 trappa till alla restauranterna, satte oss och kakade en god vasterländsk macka med ost och skinka pa. JAG åt alltsa detta... Yongan drog i sig en Som Tam, varfor inte... Varfor inte beställa en Som Tam pa en vasterländsk restaurant....

Bredvid oss satt en kille, jag hälsade naturligtvis, och sedan var tjötet igang, och denna gång fick jag änglavingar faktiskt, tro de eller inte tro det, men lyssna pa denna grejen. Killen hette Keith, han var ifran Australien nagonstans och han hade varit pa 2 månaders semester i Pattaya, och nu var han pa vag hem. han berattade att han hade traffat en kanonpingla, och han var sa himla glad att hon aldrig hade fragat efter en krona av honom, ej heller en dollar for den delen.

Han verkade himla nerstämd och vankelmodig, och inte alls glad att lämna varken flickan ifråga eller Thailand för den delen heller.. Han berättade vidare att han hade gott om pengar och att han hade egentligen semester ett helt år till.... Så han forstod egentligen inte varfor han var på vag hem... På vag hem ifran en karlek som han verkligen uppskattade.

Jag satte då igang operation övertalning och orden bara sprutade ur käften pa mig. Till slut sa lamnade han oss, och forsvann. Vi satt dar jag och Yongan i en styv timme till och käkade klart och tjötade klart, nar plotsligt killen Keith återigen uppenbarade sig och satte sig ner. Han bad odmjukt att få låna Yongyuts telefon, vilket han fick. Och sedan ringde han, och jag fattade snart att det var till hans fästemö..

Han berattade for henne att han hade bestamt sig for att stanna trots allt, och att han forlorade pengarna for biljetten for den var inte refundable.. Men han sket i det. Så sade han – ”Darling, I will be with you within 2 hours”, och sedan lade han pa telefonen. Han tackade mig speciellt mycket och stack ivag till nya friska öden... Och det kändes bra, kanske detta var den ratta grejen for just honom i detta livet, vem vet.....Och kanske detta var den rätta grejen för denna falangen. Det finns ju toothfairys och så finns det legolasfairy´s.....

Klockan blev nu 21.00 och vi gick till var incheckningsdesk och jag lyckades få oss att sitta bredvid varandra. Vi hade ju köpt vara biljetter med 1 månads mellanrum, sa det var ju inte alldeles givet, men det funkade bra i alla fall..... Sedan in pa Taxfree, bara ordet ar ett hån emot mänskligheten, och borde förbjudas och bytas till ett mycket bättre ord for denna instutition som skall föreställa utlandsk mark innan man gar ombord pa flygplanet. Varfor inte kalla Taxfree området för ”FTA”, vilket torde betyda ”Fuck Tourist area”... För det ar just vad de gor där. Priserna ar här styvt 25% dyrare an vad samma sak kostar hemma i Chaiyaphum.. Vad är det för rånerier av folk, och det skall vara taxfree....hahaha!!!

Vi kom till slut ombord planet, och denna resa blev bra mycket bättre an vad de 2 tidigare varit for mig, Knappt en endaste turbulens var det, och det fungerade klanderfritt. Trångt som fan for benen, men framåt gick det, och till slut så stod vi dar bade jag och Yongyut, och Yongan stod dar for forsta gangen outside Thailand i sitt liv i 23 gradig värme pa Clark flygplats och hela hennes anlete lyste, det värmde gott i kroppen som ni kanske kan förstå..... Vi kom igenom tullen OK och vi fick ut vart bagage OK, och utanför stod LG med beställd limosuine, och vi for ivag i grynings-ljuset i Philippinerna 1,5 timme forsenade men lyckligt trötta..... Forts. nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MLXXXIV, Thailand

Forts. från förra kapitlet.... Vi kom fram och välkomnades med frukost, och det var himla roligt att möta mina vänner igen. De visade all tillbörlig vänlighet gentemot Yongyut, och hon gillade hela denna vistelse kanon skall jag säga pa direkten.... Vi fick en underbar tid, och redan forsta förmiddagen sa stack vi ut till det stället, alltsa badplatsen där jag forra året hade suttit med Kevin Amerikanen som rokte hash... Vi kom dit i limousinen, den var ju fortfarande vår eftersom vi ju hade hyrt den for ett helt dygn...

Den kostade for övrigt 4.500 pesos. Vi kom till badplatsen och nu var det ju sommar och ingen jäkla regnperiod, sa vadret var kanonbra och vi badade och stod i under hela den dagen. Jag tog foton för ljuset var rent fantastiskt där markte jag..... Vi drack MÄNGDER av Tanduay, jag gjorde det alltså.... men det funkade bra....

Vi kom hem och käkade middag och alla var trötta och efter lite prat och någon enstaka vilsen grogg sa gick vi alla till sängs.... Dagen efter ned till stranden i Subic Bay, vi bodde ju dar i ett område som hette Santa Monica.... härligt vatten och härligt saltvatten och sketgott tjöt pa stranden. Hela dagen bara stack iväg snabbt som saatan, men jösses va kul det var..... Vi var sedan pa seneftermiddagen och handlade upp oss pa mat och på något lite mer brännvin.

Jag älskar ju det brannvinet som finns har som heter..BORACAY Rum, det brännvinet ar alltså tillverkat av Tanduay det ocksa... Jag handlade 2 flaskor vardera utav Coconutsmak samt Cappuccinosmak... jag hoppas nu bara att Tullen inte sprattlar för mycket om de får syn pa dessa 4 flaskor. Det ar ju endast tillåtet med 1 flaska per person.... tror jag...

Nu precis kom Yongyut tillbaka ifran Olangapo och hade köpt en flaska sprattel-vatten, hon sade nar hon kom hem med den skitspriten ..- ”me like this, not to open, just for show”..... På etiketten står det utan varningstext märket och det ar CHAMDOR, och sedan står det ... ”Sparkling grape” och sedan.....”a lively delicate grape bouquet”.. Bara den texten ger ju en härlig baksmälla tror jag... vikt 1 kilo... sjuttan också, nu borjar det bli problem med vikten pa våra väskor också.....

Till denna flaska med skitsprit, sa hade hon handlat pa sig 4 kilo av en lokal matsörja som heter... ”Kim Chee”, för övrigt en maträtt ifrån Syd-Korea som slagit rot bland befolkningen på Philippinerna. Thailand har för övrigt sin matsvarighet till ”Kim Chee” och den heter här då: ”Kansom Pakh”. Lukten av denna matratt var fruktansvärd och den påminde ack så väl om de lukter som florerat i vårt hem sa länge som jag känt Yongyut.

Yongan var stenlycklig över att finna en massa mat som var nästan identiskt med thaimat och denna Kim Chee var då toppen på närings-kedjan tyckte hon. Hon fann inköpsstället, och sedan sa var vår väska en lagrings-lokal för en lukt som hade kunnat skrämma både Linne´ som James Cook all världens väg.... och därmed all klassificering av både växter och djur. Ja där ser man hur fragil världens historia är i egentliga livet....

Vi har badat varje dag pa olika ställen, och vi hade ett ställe till som hette DREAMLAND, det var en resortanläggning med hotell samt swimmingpool samt en kanonrestaurant som vi besökt nu 2 dagar. Mycket lyckat trots att det var en sötvattenspool..... Vi sitter där och tjötar, och dar sitter ocksa ett flertal ifrån Australien, flera ifrån England samt t.om. också en grekisk kille. Vi alla utom jag hade philippinafruar&fästemöar, jag hade ju thaifru..

Alla pratar med alla och det ar jättetrevligt. OK vissa gubbs håller sig för sig själva som vanligt är man böjd att säga, de finns ju överallt dessa typer. Men det ar verkligen inte svårt att komma till tals med de olika killarna. Överlag sa känns det som om Philippin-utlänningarna här är snäppet lite trevligare an vissa trögmonster som bor i Thailand...

Yongyut och jag vi pratar lite löst om detta med Phillippinerna, och hon är mer och mer positiv ju mer tid vi spenderar har. Nu föreslog hon t.om. sjalv att vi skulle åka hit och bo har en manad nästa år... Och ekvationen ar ju bara härlig att kolla pa. Normalt sett så var ju aldrig matematik den stora grejen for mig i skolan nar man var yngre.

Men nar man ser siffrorna här, och jämforelsen mellan Philippinerna och Thailand, så visst skulle man kunna bo här en månad utan att det för den skull skulle kosta oss mer än resan egentligen Men det ar ju bara 11.000 baht for oss tva tillsammans. Forts. nästa kapitel.....

Handskak

Chaiyaphum MLXXXV, Thailand när då då

Forts. från förra kapitlet.... Har lite siffror for Er hugade, om vi teoretiskt säger att jag har en summa av 11.000 SEK varje månad att hantera sa ar ju dessa pengar i thaibaht 48.400 och i pesos sa ar det 69.300, detta ar alltsa en skillnad pa totalt 19.000.

Levnadskostnaderna är i stort sett desamma var vi an bor. Så om vi beslutar oss for att bo på Philippinerna sa kan vi ta mellanskillnaden pa pesos 19.000, vilket ar detsamma som thaibaht 13.000 cirka.... sätter in det plus 7.000 thaibaht i vårt thaihus, och sedan har vi kvar for vårt boende i Philippinlandet runt pesos 39.000.

Detta skall da racka till hyra 15.000 pesos, elektrik, vatten, TV och internet 8.000 pesos, låt säga 23.000 pesos totalt, och kvar att äta och ha roligt för ar då 16.000 pesos... Detta ar dock enligt mitt förmenande inte alls tillräckligt, det funkar bara inte att sitta här och gurgla sig i vattnet, man vill ju garna dricka det också.... Så det vill till att spara en slant for att komma upp i åtminstone 40.000 pesos som skall täcka maten och nöjena...

Jag saknar alltså da 24.000 pesos som skall sparas ihop under året och sa saknas naturligtvis kostnaden for flygtransporten hit och sedan hem igen efter en månad. Om jag räknar grovt sett att den kostar oss 2 personer 20.000 pesos, sa skall vi da spara ihop under 11 manader totalt 44.000 pesos vilket då torde bli att spara cirka 4.000 pesos per månad for oss, alltsa cirka SEK. 650:- per månad Borde ju kunna gå eller hur....

Altrnativet som jag känner, är faktiskt att spara ännu mer och helt enkelt bo pa ett hotell med rimligt pris och hygglig standard, de priserna vet jag annu inte exakt, for jag tanker inte bo pa hotell som kostar 2.500 ..3.000 pesos per natt, det blir alldeles for dyrt for oss. Men om jag finge tag i ett hotell med bra standard som kostar runt 1500 per natt, sa blir ju detta runt 45.000 pesos for en manad.... och nu borjar man sakta att tappa lite intresse känner jag, undra om inte man borde försöka beveka någon som har lust att hyra ut för bara en månad, den kostnaden ar ju bra mycket mer tillgänglig känns det som..... Jag får fortsatta att kolla......Men drömma ar gratis och inte förbjudet, och dessutom himla kul tycker jag....

Jag sitter nu har vid datan och det ar måndag morgon den 16 april, och imorgon eftermiddag sticker vi hem igen. Men dessförinnan ikväll sa skall vi ta ut familjen här på middag på ett fint hotell, och käka lite god mat tillsammans, naturligtvis sa bjuder vi. LG och Jazz har ju varit himla generösa och det ar alltid läge här att bjuda tillbaka tycker jag. Jag la aldrig märke till vad hotellet hette, men vi var dar förra året också och det ar himla fint och maten visade sig ocksa vara förstklassig.

Priserna ar dock i vissa fall förvånansvärt dyra for att vara härborta. T.ex. min jättepizza Hawaii kostade 350 pesos och det ar väl runt SEK 50 tror jag..... och de andra maträtterna låg runt 280 till 380 pesos. Men ser man det för vad det verkligen är, alltså bra mat på en kanonrestaurant så är det ju görbilligt om man jämför med katastrofen Sverige...

Mina tankar där vid bordet gick ju i den riktningen att man nog verkligen måste kolla in läget om man skall forsoka att bo har under en månad. Kostnaderna for både det ena och det andra kan ju springa ivag med blixtens hastighet, och få en att tappa motivationen att bo någon annanstans än bland risfalten i ödebygderna i Thailandet. Men det ar ju säkert en planeringsfråga...

Maten och då min pizza var kanongo måste jag säga, och servicen var kanonbra och nastan västerländsk. Det där med att äta samtidigt dock, det var lika ointressant här som hemma i Thailand, halva gänget hade nästan ätit upp när vi andra fick in vår mat. Men man vänjer sig så sakterliga...

Det har verkligen varit kul att träffa LG och hans Fru Jazz md deras två lånebarn

Esmeralda och Franz.....Fina generösa människor som alltid...Ganska kul det där med likheten mellan min och LG,s belägenhet i livet. Vi tar bägge hand om 2st barn 1 flicka och 1 pojk, vara lånebarn 12 och 9 år och deras är 13 och 10.... Barnen kommer ifrån ett syskon till vara fruar.

Våra fruar har ovanligt nog inte några egna barn. Kul med dessa likheter, vem kunde överhuvudtaget tro for 10 år sedan att vi bägge skulle hamna långt ut i Asien under så likartade omständigheter. Mina tankar går dock mestadels till de som blev kvar därhemma i snöslasket, vindbyarna, alla måsten som måste göras innan kl. 16.00 annars gar det åt helvete i det svenska samhället. Forts. nästa kapitel.......

Handskak

Chaiyaphum MLXXXVI, Thailand när då då

Forts. från förra kapitlet... Mina tankar går också till de som sitter där fast i gyttjan av sina tjötiga aggressiva äktenskap där ingen av dom är ens lyckliga. Jag tänker på dessa stackars satar, och vet ju att det finns en väg ut ur skiten, men det ar ju inte alla som vill bryta upp, inte alla som ens vågar göra något, de lever hellre i heelvetet på denna jord med sina snedvridna äktenskap som är under all kritik,. Dock stort grattis till de som VERKLIGEN är lyckliga.. inte skitpratarna, men de som ärligt talat är lyckliga, stort grattis.... Hoppas bara ni vet vilken kategori ni VERKLIGEN tillhör....

Åter till hemresan...... Den gick jättebra faktiskt och vi njöt av den så mycket man nu kan njuta av en resa.... Allting funkade kanon med tider och för en gångs skull så kände man sig lugn och städad och inte stressad...

Vi kom till Angeles runt 15.30, chauffören körde som en jäävla biltjuv, och jag var konstant skiträdd absolut hela tiden, han körde runt 140-150 km/timme, och med 18 personer i bilen, och studsa fram på den vägen med goa raviner på bägge sidor vägen, så inser man ju snart att livet är inte mycket värt här borta i Asien-länderna.....

Vi kom fram på rekordfart..... hahaha jag frågade en passagarerare hur lång tid det skulle ta, tja sade han 2 timmar..... vi kom fram på 32 minuter nånting.....Alla philippinos sov så sött eller så pratade de så sött, eller så tittade de ut och njöt av utsikten. Man kunde ju tro att de var buddister med den lugna och fina inställningen till ivsfara... Jag för min del fick spänna skinkorna så mycket jag orkade så jag inte sket ner mig.... hahahaha....

Vi köpte lite småkäk i Angeles och bara satt där i en styv timme , eller mer.. och tog sedan en taxi till flygplatsen, han ville ha 350 pesos, han fick det, jag orkade inte bry mig.. Men det är ju onekligen lustigt när det kostade 130 pesos Olangapo-Angeles 7,5 mil, och sedan 4 kilometer till flygplatsen kostade nästan det 3 dubbla men strunt-samma....

När vi kom fram till flygplatsen, så var allting öppet, incheckningen gick bra, vi betalade 600 pesos per skaft (600.. verkar ha blivit billigare – trodde det stod 750 pesos på internet), och sedan fick vi vänta på planet... Det avgick som planerat och kom fram till Bangkok efter en lugn och bra färd 18 minuter INNAN planerad ankomst......

Vi tog en bulle som nu på natten kostade 600 baht inkl. vägtullar till busstationen, Vi åkte sedan kvällens sista VIP-buss och där kan vi snacka om rymligt för benen, vi sov (nästan) hela resan hem som ju gick på fullständig rekordtid 4 timmar blankt... fantastiskt.... Enda lilla smolken i det hela var att när jag 04.30 på morgonen skulle ta vespan hem, Yongyut var ju redan hemskickad med väskorna med en samlaw, så startade inte fanskapet.... Jag fick också ta en tricykel som philippin ju kallar det som vi kallar Samlaw.....

Allting är nu bra, ser i kors här vid datan och klockan här är nu runt 09.55, har sovit i 3 timmar, men jag klarar inte att sova mer när det brötas överallt utanför.....Jag vill för min och Yongyuts sida säga ett himla stort TACK för Er generositet och tack för att ni ställde upp så fint. jag hoppas bara inte att vi blev en himla stor börda för Er..... Kanske vi hann sticka i tid....???? hahahaha!!!! ha det bra så länge så håller vi kontakten......

MVH - legolas och Yongyut....

ps. Spriten fick vi behålla samt mangosaften finns i stabilt förvar i köket..... Inte långvarigt förvar men stabilt i alla fall. D.v.s. jag förhindrar alla kärringar och ungar här att dricka upp min goa saft, hahahaha!!!!

Så var philippinresan avhandlad och jag fick skriva av mig lite grand. Gött att vara tillbaka i ens hem, och det är väl tur att man känner så. Jag stack igår med vespan ut till Lars och Bpoo och hälsade på mitt på dagen, Skulle väl egentligen ha cyklat men var alldeles för trött och hade taskigt med mat i magen. Så jag börjar väl idag att cykla och köra min diet.

Jag blev helt desperat nedstämd när jag kollade vågen igår kväll 99,99 kilo... va faaaannnnnn ,,,, jag vägde ju mig hos LG och då var det styvt 95 kilo, och nu på den riktiga digitalvågen jag har hemma så lös det med ilskna argsinta siffror 99,9 kilo..... Jag har gått upp cirka 4,5 kilo på 1 vecka, men semester är semester, och kan man inte ha det gött på sin semester så är ens liv ganska torftigt, eller hur...

Handskak

Chaiyaphum MLXXXVII, Thailand när då då

Jag måste erkänna att jag faktiskt började redan igår torsdag 19 april med min diet igen. Jag drog ner på portionerna jag åt, dumpade sockret helt och tog mig en liten lugn 2 milare på hojjen. Idag fredag 20 april, så cyklade jag ner till Tesco Lotos och käkade lunch med Ingemar samt Lars. Visst jag smög ner en hyggligt liten glass i magen när ingen såg nåt, men det är ju den risken man löper när man skall käka lunch på ett sådant civiliserat ställe som Tesco Lotus.

Efter maten så lassade jag upp cykeln på Lasse Pick up-flak och så körde vi hem till honom, han bor ju 2,5 mil cirka ifrån mitt hem. Vi kom hem till honom och satt och skvallrade, han är ju en riktigt trevlig kille, och han gillar att prata minnen , precis som jag, så snacket funkar alltid storstilat ihop med honom. Vi snackade också lite mat och hushållning och hans fru Bpoo kom och gjorde oss sällskap.

Och de meddelade att om jag kände någon som ville tjäna lite extra pengar, så var de välkomna att komma och tjäna 5 baht per kilo plockad chilli. Denna chilli som inbringar för odlaren cirka ... baht per kilo, och samma kilo som kostar oss konsumenter här i Thailand att köpa cirka ... baht per kilo.

Lars, han tog fram sin termometer, och meddelade stolt att idag hade det minsann gått ner i temperatur lite grand, och att tempen ”endast” var 39 grader........ Jag stod där i begrepp att cykla mina 2,5 mil hem och det känns ju befriande att veta att jag skall cykla svetten av mig i 39 gradig värme.... Jag cyklade dock på bra, och körde faktiskt lite tempo för ovanlighetens skull.

Den eftersvettning som jag fick när jag kom hem var grym, det fullständigt rann floder av svett av mig. Efter ett tag så kände jag att jag kanske skulle kolla om dettta påverkade vikten lite grand. Steg ut i hallen och upp på vågen, och jääklar vad var detta!!!! Jag vägde 97,1 kilo. Min glädje var oerhörd, och det är ju härligt att få kvitto på ens ansträngningar såpass snabbt, eller hur::::. Nä nu skall jag ta mig en liten stavnagel i form av den rena rum-sprit jag köpte på Philippinerna....

Igår kväll efter jag skrev det förra så bestämde sig Yongyut för att Alfa skulle vara kvar här ytterligare 1 dag. Jag hade ju haft mage att provocera henne genom att fråga när hon tänkte köra hem Alfa till sitt igen.... Yongan och thai gillar nog inte att man är så rättfram och står på sig med sitt. Hon stirrade på mig och sade det vanliga med en liten söt suck som hon lade till på slutet efter denna mening; - ”You dont like my mama”......

Denna enstaka gång så var jag smart och lät mig inte provoceras. Jag vet ju att Yongan inte gör detta på pinkiv med att vara sur och så, utan hon har det helt enkelt inte lätt här i livet. Hon förväntas i livets alla skiften högakta sin mor, och det är det verkligen inget fel på. Men problemet blir större när det visar sig att högakta innebär att hon vill ställa Alfa i motsats till sin EGNA familj som hon ju relativt nyss startat upp.

Vi har haft tjötet om detta med familj, ich ni alla har säker tläst om det tidigare. Yongan menar på antagligen att hennes familj är: hennes far och mor, systrar och börder, mostrar och kusiner och sin make. Och jst i den ordningen också. Jag menar på att VÅR familj är hon och jag, och våra SLÄKTINGAR och ävenledes nära familj är alla de som Yongyut rabblade upp.... Så hon har det jättejobbigt med sin solidaritet faktiskt, och jag har ju inte lust att göra livet ännu svårare för henne.

Men hur det än är Alfa skall hem till sitt och hon skall inte bo här längre och längre tider, det går jag bara inte med på som sagt var. Nu föreslog i alla fall ongyut att hon ville ha Alfa kvar här ytterligare 1 dag och över natten, inga problem sade jag, det funkar för mig.... Hon förklarade då att hon ville nu i samband med det nyss firade Songkran att vi skulle göra en traditionsenligt tvagning ihop med henne med vatten och att barnen skall ge oss det vattnet.

Jag vet inte om ni förstår hur detta funkar. Men vi vuxna skall sitta där på rad, och så skall barnen komma till oss och hälla vatten över våra händer och de skall ge oss löv och buskar och rötter och lite såna där traditionsrika växter, och så skall vi två oss och med detta. Då har bartnen visat sin respekt för de vuxna i samhället. Jag måste faktiskt säga att, även om det verkar löjligt i västerländska mönster, så skiter jag i det. Forts. nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MLXXXVIII, Thailand när då då

Forts. från förra kapitlet.... För något så misslyckat som vi har gjort det i västerlandet, så borde vi verkligen titta åt ett annat håll för att finna inspiration för hur vi skall få de bortskämda jääkla falangungarna att visa respekt och uppskattning för de vuxna i samhället. Så jag gillar denna thailändska tradition faktiskt. Barnen verkar dessutom trivas med det, och går in för det med blodigt allvar. Det enda som jag har blodigt svårt för med deras tradition är när ungarna skall gå ner i en fullständig underdånig Buddaställning och nästan lägga sitt huvud mot förälderns fötter.

Det är det absolut underdånigaste man kan göra, och det visar för omgivningen hur duktig man varit med sin uppfostran av barnen och att man kan vara stolt över dom.. Jag gillar faktiskt inte den underdåniga stilen, och det blir ändå mer kräkmedel när man ser vuxna människor typ Yongyut göra detta gentemot sin farsa.. Yongyut är gift med mig, och skall fan inte krypa som en lus nere vid fötterna på en annan människa, så ser jag det i alla fall...

Men nu sade Alfa ifrån att hon nog inte ville stanna löängre, hon hade faktiskt varit här i 10 dagar nu, och hon saknade garanbterat sina kossor, grisar och kompisar därborta i byn som hon bruklade bo i. För hur bekvämt och myggfritt och gott att skita här på toan som hon haft det, så är ändå till slut det viktigt för människan att trivseln och hemkänslan finns där.

Så Yongyut kom till mig och medelade att vi lade ner det där med att tvaga händer och fötter, för mamma ville hem igen. Ok sade jag det var väl tråkigt...... Så jag körde Soda på en Vespa och Yongan tog vår andra vespa och körda Namkaeng och Alfa på den. När jag kom fram hem till Yutin där ju Alfa bor, så såg jag på yutin , och såg nåt som gjorde mig skrämd faktiskt.

Jag såg Yutins ögon och hur han såg ut runt ögonen, jag såg även att han magrat en del sedan jag sett honom senast. Killen hade helt enkelt åldrats såg det ut som och dessutom så tydde jag det som att han har en sjukdom av något slag. Jag sade ju ingenting, men med tanke på vad jag varit med om härnere sedan jag kom i denna familj och den dödlighet som de uppvisat med cancer som lieman varje gång, så blev jag faktiskt skrämd...

Igår kväll när jag kom hem, så fårgade jag Yongyut rent ut om hon sett hur Yutin såg ut när vi kom dit.. HHHon hade inte ”tittat” sade hon.... Men du hälsade väl på honom? Javisst, men di tittade du väl, såg du verkligen inte hur Yutin såg ut runt t.ex. ögonen?? Jo han mår ju inte riktigt bra.....,- ”Va fan inte riktigt bra”, sade jag då!! Han är ju sjuk ju, han är inte frisk. Ser ingen mer än jag detta eller.

Vad är problemet, har han inga pengar att gå till sjukhuset eller?? Så kom jag på, han är ju lärare, och därmed så har han fri sjukvård med både sig själv och sin familj inklusive Alfa.... Jo de vet att han inte alltid mår så bra, han har 4 problem i magen säger då Yongyut. Men så har han druckit 6 dagar på raken på Songkhran så det är ju inte spå konstigt att han mår pyton då säger hon.... Men vad säger läkarna om det då.... –” you must behappy sometimes, not like falang”....

Jag fortsatte att prata med Yongyut om detta och hon kunde inte namnge de 4 orsakerna till att han var sjuk, men i mitt inre så skriker detta ju ut cancer.... Jag fårgar då Yongan om varför ni inte pratar om detta. Han är skitsjuk men super som den alkolist som han är.. och ingen försöker stoppa honom. Jo de försöker allt att prata med honom men han vill inte stoppa spriten.

Men va fan, hur skall det gå med familjen hans då när han dör? Skiter han i det eller? Nej han struntar inte i det, men han vill dricka och han bestämmer över sitt liv. Sedan säger Yongan att – “Baloo have money from Yutins work if he dies”... Vi pratar alltså om änkepension här… jag vet inga detaljer om detta alls, så fråga mig inte….

Handskak

Chaiyaphum MLXXXIX, Thailand när då då

Myndigheterna här I Thailand är extremt sugna på att visa rapporter på både det ena och det andra. Jag har ju nämnt deras rena lögner om det ekonomiska läget tidigare, där det visas upp rapporter som är rent fantastiska. De får då en stark thaibaht och alla applåderar och är glada... De är väldigt sugna på att bli omvalda, men det löser de säkert med våld i värsta fall, så ingen fara.

Det senaste utspelet nu kom i form av en ”rapport” som publicerades i Bangkok Post, och såg ut enligt följande. Jag skriver vidare efter artikeln...

Quote

DPM Yongyoot declares success in anti-road fatality campaign during Songkran holidays April 2012

The government has declared success in its Zero Songkran Holiday

Death campaignDeputy Prime Minister and Interior Minister

Yongyoot Wichaidit said during the weekly Yingluck Government Meets the People

program that the government regrets the loss of lives and the injuries suffered

by the public during this year's Songkran holidays.

Mr. Yongyoot stated that both deaths and injuries seen in the past holiday are tragic and remain a

lesson for those who live to remember.However, the Deputy PM is pleased that the government-initiated campaign to rid the country of road fatalities during the Songkran holidays ended up with six provinces recording 'zero' death this year.

They include Nakhon Phanom, Trat, Trang, Ranong, Pattani and Satun. He added that, with more than 260 districts across the country reported no road accident at all, the campaign could be declared a success of a

certain level.

Unquote

Denna artikel är då en ren klapp på den ”egna” axeln, och den klappen luktar så illa så det är enormt konstigt faktiskt.. jag har ju tidigare skrivit om du vidunderligt konstihg hela detta Song Khran-firande är här i april. Folk dricker hejdlöst i 6 dagar, och festar nåt gruvligt. Man kör omkring ute på gatorna med bilar och vespor och man öser vatten över varandera och är hellyckliga...

Men man undrar ju varför i helsefyr ingen reagerar, det går år efter år, och det går årtionde efter årtionde, och det går århundrade efter århundrade, men allting förblir vid detsamma. Nu äntligen så ser man en strimma av hopp eftersom de ju i alla fall orkar lyfta röva och åtminstone skriva om eländet och dödligheten under denna katastrofvecka här i Thailand.

Det har alltid dött mellan 3-400 människor under denna vecka. Nu hade de tydligen gjort ett ”program# för att eftersträva NOLL trafikolyckor under denna fyllevecka... Och de skriver att de lyckats.... de skriver faktiskt att de lyckats och de ger sig själva en stor klapp på axeln, och alla i Thailand applåderar dessa supernollor som endast ett land som Thailand kan framställa.

Under tiden så förberedes begravningar och kremeringar nu i Thailand för de 320st människor som dog under denna succeartade vattenkastar-vecka.... Tänk va bra livet är för alla de som inte behöver bry sig egentligen..... Fantastiskt Thailand, ni är som vanligt en prydnad.... Säger man inget, och bryr man sig inte, så finns ju inget problem..... Thai är snäppet värre än strutsen som stoppar huvudet i sanden. Strutsen låtsas ju i alla fall inte att det INTE finns ett problem, vilket Thailand konstant gör...

Jag för min del är evigt tacksam att vi var på Philippinerna under denn a katastrofvecka. Varje år 2008, 009, 2010 samt 2011, så skadade jag mig och föll av vespan eller cykeln under denna vecka under min iver att komma ifrån det direkt livsfarliga vattenkastandet när man kommer farande i kanske 60-70 km/timme.

Nu klarade jag mig under 2012,så jag tror nog att vi skall göra detta till en tradition och skita i Song Khran, alltså detta Song Khran som alla jublar över ute på internet. Ja jösses vad roligt det är att kasta vatten på varandra, och jösses vad roligt det är att se infödingar dansa omkring på gatorna svuinfulla och kasta vatten på allt som rör sig... Nej tack – och welcome Subic Bay...

Handskak

Chaiyaphum MLXC (1.090), Thailand

Ja tiden går härnere, och allt bara löper på. Jag är fortfarande inne på det ”kalla kriget” med Dan. Jag sitter härinne hos mig, jag har helt slutat att ”stövla” över till honom. Vilket jag ofta gjorde förut under hans ivriga applåder, för då slapp ju han att gå hela 26 meter över till mitt hus. Det finns ju en anledning till hans grymma fetma, och den anledningen är utan omsvep att han stoppar i sig mer kalorier än han är kapabel att sikita ut och förbränna i sin stillastittande kropp.

Jag tror faktiskt inte att jag och Dan någonsin kommer att få samma kamratskap igen. Jag har bara så svårt att komma förbi de kommentarerna han lär ha gjort där han påstod att ”jag var mer beroende av HANS vänskap än han var av MIN vänskap”. Som jag sagt förut, varför säger man sådant när man är vänner? Och när han dessutom påstod att jag hade alternativa anledningar till att åka ner till Jomtien (med min fru), och det var att ligga med andra kvinnor.

Detta skitprat skall Yonguyut behöva lyssna på. Kanske att det tog mig extra hårt, jag vet inte... Jag tror nog att det blir som så att vi kanske kommer att ses under civiliserade former ihop med andra människor, men mitt mitt intresse för den killen är reducerat ner till noll faktiskt.. ”Synd på så rara ärtor”. Jag Ingemar och Lars har ju träffats en del dessa dagar, vi var ju på TV-tittande inne i Chaiyaphum och kollade matchen Arsenal-Chelsea...

Men inte på Siam, de dumma jääklarna har återigen struntat i att lära personalen att sätta upp TV-duken..Så nu missade de väl för 7 gången 4-5 middagar, secka stolpskott. Och den bruden som jobbar där, hon gör inte ett endaste skit för att ens fråga eller konfrontera sin chef om detta med TV-.tittande och fotboll och lördagskväll. Hon hör våra klagomål, svarar tyket som fan, och skiter sedan i att säga någonting internt, Är inte detta thai så säg..... De missar hellre vad som helst i hela världen än att ställa frågor, och be om besked.... De flabbar hellre och skiter i problemet, land of smiles.....

Sedan var vi igår söndags eftermiddag på stadion igen och kollade Chaiyaphum FC möta ett lag som jag varken uppfattade namnet på eller förstod vad de sade. Men denna match visade sig bli den roligaste av de 4 jag nu varit på här på stadion.... Matchen slutade 5 – 2 till Chaiyaphum, så lyckan var fullständig bland trumslagarna, de skrikande körsångarna och åskådarna på läktarna. Alla var glada och lyckliga och det var kul att se...

Hade lite kul småtjöt med Kongo25 på SKYPE häromdagen. Om man nu läser rätt mellan raderna, så vill Kongo gärna tillbaka igen till Thailandet, och jag förstår honom faktiskt. Men det vill väl till nu för hans del att kämpa nåt år igen innan det är dags för Thailandsresa igen. Detsamma gäller väl för Birger, som jag ju har kontakt med via emailen. Birger hade stans oflyt när han var härnere nu. Han drabbades av något som han skrev själv.

citat jag blev som vanligt myggbiten, kliade som vanligt, fick en infektion och tvingades till doktorn. Sedvanlig behandling, sjukhuset i Vaeng Noi var riktigt bra. Varnades för att jag nog kunde bli lite trött av antibiotikabehandlingen och borde vara återhållsam med alkohol.

Dagen innan hade jag noterat ett märkvärdigt ointresse för mat, jag var inte hungrig och jag drack kopiöst. På natten började det, den vanliga diarren, men också frossa som närmast var kramper, jag frös så jag trodde jag frös ihjäl (obs, ingen AC-30gr varmt) och i nästa stund var jag brännhet. När jag måste på toa kunde jag inte stå, frugan måste hjälpa.

Senare nästa dag flyttade jag in till hotell i Pon, jag var rädd för att ligga och dö i hettan i byn. Jag hade hallucinationer hela tiden, såg bl.a. min far sitta på serveringen mitt emot och dricka Chang med Kun Dau, men förstod i någon del av medvetandet att det ändå var just hallucinationer. Efter ett dygns vila i svalka var jag lite bättre och kunde ta bussen till Bangkok.

Diarren hade upphört nu, den rådde dom små vita pillren på, kvar var febern och frossan, men jag var jä--t sjuk. Hur jag lyckades komma in på ett lopphotell på Sukhumvit, minns jag inte men taxichaffisen hjälpte mig nog. Efter ett dygns vila i svalka (Jag hade tänkt shoppa! och orkade inte ens gå ut och köpa vatten o cola) Kunde jag så ta mig till Suvarnnabhumi där den snälla personalen gav mig ett vilrum och hämtade mig för bordningen.

När nattmålet serverades orkade jag faktiskt äta lite, ungefär vad som är ett skrovmål för en kattunge, och det var det första målet på fyra dar. Jag blev så mätt att jag inte orkade frukosten senare...

Nu är jag hemma, jag är trött intill döden och jag undrar vad jag drabbades av. Min misstanke går till malaria, som alla högljutt påstår är okänd i trakten - men jag säger som Stefan Sauk, "-Jag är skeptisk!" Alla symtom stämmer, frossan stämmer inte med vanlig turistkolera men jag kan ju mycket väl ha haft bådadera slut citat

När det gäller Malaria så råder det högst tveksamheter faktiskt. Dels så är inte sympomen detsamma och dels så är faktiskt Malaria relativt ovanlig nuförtiden även uppe i Isaan. Andra männiksor har föreslagit den mycket mer troliga boven i dramat och det skulle du vara ”Dungue-feber” som ju finns lite varstans här verkar det som...Vi får hoppas på en snabb läkning för Birger, och hoppas han återkommer snart till Thailandet....

Handskak

Chaiyaphum MLXCI, Thailand

Jag satte mig på cykeln idag, och temperaturen vibrerade sakta på termometern runt 43 graders-strecket. Luftfuktigheten är grym så värmen är nästintill olidlig för många. Jag har ju klarat mig bra tidigare unde de år jag bott här. Men idag kände jag faktiskt att även jag börjar att påverkas av denna grymma värme.

Jag hade cyklat runt 1 km när jag plötsligt kände mig s.a.s. ”olustig” i hela kroppen, det var svårt att överhuvudtaget ta sig fram på cykeln, och jag kände mig lite yr i mössan. När jag hade cyklat cirka 8 km, så var jag tvungen att ge upp. Jag vågade helt enkelt inte cykla längre. Hur kul är det på en skala från 1 till 10 att drösa omkull på cykeln och slå sig fördärvad långt åt heelvete ute på risfälten. Ingen telefon, och inga thaikunskaper....

Nä, jag vände sakta men säkert och i slowmotion-fart så cyklade jag hemåt, det tog en otroligt långt tag, för jag var tvungen att stanna kanske varje kilometer och hälla vatten över huvudet och även dricka hela tiden. Men det blev bara värre och värre och när jag var bara 200 meter hemifrån ute på vägen, så var jag tvungen att stiga av cykeln, stå under en träd i 5 minuter säkert, och promenera sakta sakta mot huset..

När jag kom hem så ville jag inte visa Yongyut någonting, utan jag gick in i huset, och rakt in i duschen, väl därinne så satte jag mig rakt ner på golvet och lät bara vattnet rinna över mig och min kropp. Jag var starkt yr i mössan och svettades ymnigt över hela kroppen. Yongyut kom in i badrummet och såg mig, och hon tvagade och torkade mig, hahaha härligt med goa fruar med servicekänsla.

Jag gick sedan upp på mitt rum och somnade nästan direkt, jag svettades som en kalv däruppe. Men efter en dryg timme, så blev det skettråkigt att ligga där, så jag steg upp igen och gick ner i datorrummet, och har nu suttit här i styvt 7 timmar. Jag är svag och lite yr fortfarande, och känns det likadant imorgon bitti, så tar jag moppen in till kliniken i Chaiyaphum och kollar försäkerhets skull sockernivån...

Men kan jag bara utesluta den grejen, så är jag ÖVERTYGAD om att vad jag drabbats av är samma sak som jag drabbats av 2 gånger tidigare under mina cykelturer och det är att jag alltid får betala ”priset” av att jag håller på och velar med min diet. Nu åkte jag ju till Philippinerna, och där käkade jag precis allting som jag inte skall göra d.v.s. potatis, ris, pasta samt pizza, alltså snabba kolhydrater. Och jag drog i mig groggar som en besatt under hela veckan, och fick därför i mig osannolikt mycket socker antar jag.

Nu när jag kom hem, så slutade jag ju tvärt med de snabba kolhbydraterna igen, och även sockret ströps rejält det också. Och då kommer det som en paket på posten en reaktion i min kropp när den skall ställa om sig återigen till LCHF-dieten (hoppas jag stavade rätt nu). Jag hoppas på den grejen i alla fall, men vi får la se imorgon bitti hur sockernivån är först och främst...

Det är nu imorgon bitti, har just kommit hem ifrån kliniken och doktorn. Jag kollade inte bara sockret, utan jag kollade på eget förslag även blodtrycket. Doktorn sedan ville kolla förutom kolosterolet också ”triglycerider”. Jag kanske inte är så himla ”hemma” vad det gäller mediciner och olika grejor i kroppen, men man lär sig. Detta som kallas ”triglycerider” lär i alla fall vara en typ av fett och man kan då avläsa via blodprov hur hög nivån är och detta prov kan då även påvisa närvaron av t.ex. Diabetes 2.... Schysst, jag som ju haft en liten”historia” av just Diabetes 2....

Doktorn frågade mig sedan efter det att han fick in svaren på proverna hur gammal jag var, och så frågade han igen om jag motionerade och skötte mig. Så jag berättade såklart att jag brukar hojja runt 3-4 mil per dag. Doktorn lutade sig tillbaka i stolen och sade; - ” 61 år....... hahahaha!!! Go home, you are more than OK, great results on your tests”....

Ja ha det var la bra, men jag ser inga resultat, kan jag få se? Javisst sade han och gav mig resultaten maskinskrivna på en A4-sida som jag sedan fick med mig hem som vanligt.... På denna A4-sida så stod det följande:

FBS (Blodsockernivån normal 80-120 mg/dl mitt 114.......

Cholesteral normal <200 mg/dl mitt 100.......

Triglyceride normal <200 mg/dl mitt 70.......

Så nu fick jag definitivt det bekräftat, tror jag i alla fall, att detta handlar om dieten och inget annat. Dock så misstänker jag att jag nog inte skall vara för säker, jag är ju sjuttan inte någon doktor. Jag tror dessutom att det nog inte gör ont om jag i tillägg käkar lite extra vitaminer, de finns ju i pillerform här på apoteket... Sedan bör jag ju vara spelklar igen för mina vådligt långa cykelturer bland risfälten och kobrorna här i Thailand...

Handskak

Chaiyaphum MLXCII, Thailand

Foto av grishuvuden...

Vi alla nästan älskar ju vår musik, vi må gilla punk, country, R&B, pop eller Hip hop, vi alla tycker ju om just vårt egna eller kanske flera olika typer av musik. Visst vi alla delar också den grejen att vi absolut INTE gillar viss typ av musik, eller hur. För min egna del så anser jag t.ex. Hip hop och punk vara musikens ”gärdsgårdsserie. Det är här bland dessa artister som man hör och ser artister, som inte ens kan sjunga rent, utan sursjunger mesta tiden.

Hip hopen´s sångare pratar ju sig igenom för att dölja sin egna omusikalitet och punken de skriker.... men en sak delar vi alla, och det är glädjen att känna och tåras och beröras när man hör fantastisk musik. Ofta så är det struntsamma vilken typ av musik det är, bara den är på absolut toppnivå, då älskar vi alla den. Rätt eller fel???

I alla fall så tänker jag sticka ut hakan till Er och föreslå Er att klicka på denna länk och låt Er bara beröras och låt Era ögon tåras, det är rent ut sagt fantastisk musik som ni kommer att få höra, och ni kommer att älska den oavsett vilken typ av musik som är just Er favoritmusik....:

http://www.youtube.com/embed/e-y581HdWfY?rel=0

Nu blir det snart hyggligt tomt här i omgivningarna. Ingemar sticker ju med sin Fa till Sverige för sin vanliga 6 månaders-period med arbete och nöje i Sverige mellan maj – november. Och Lars och Bpoo sticker till sitt Phuket för 2 månader och sedan en avstickare de också till Sverige. Jag blir kvar här och får förströ mig själv så länge. Men det blir nog bra... Det blir ju lite kämpigt att börja umgås med Dan igen, och det blir nog faktiskt inte av tror jag. Så jag får hitta på egna grejor tror jag, inga problem.

Imorse så vaknade vi med buller och bång kl. 06.15 av att det skreks utanför och det sedan också bånkades på dörren. En jordbävning på gång, nåt annat kan det ju inte vara.... Oj va fel man fortfarande har efter sina 4 år härnere. Ingen jordbävning alls, bara Baloo och Yutin som kommer hit och skall hämta Soda för de skall ned till stan, till statyn av gubben ifrån Laos som räddade Chaiyaphum undan just Laos och deras ”brännande” taktik.

Laoterna brände tydligen allting för att försvåra för Thailand att sno tillbaka dessa marker häruppe i nordost.... Laoten som gick från ”sin” sida Laos, och över till Thailand, är ju helt klart en förrädare då. Han räddade tydligen Thailand så att Thailand fick behålla Isaan för all framtid. Fortfarande än i denna dag, så tutar folk när de passerar den enda rundellen som finns i Chaiyaphum, för där står han, och fortfarande så högaktas han av Thaiarna som varande deras räddare i nöden, och jag antar att han är lika hatad i sitt fädernesland för att han bedrog dom. För min personliga del, så skulle jag ALDRIG varken högakta eller förlåta någon som förråde sitt egna land.

På flaket på pick up;en så hade de 7st grishuvuden som de hade samlat ihop i byn, och så hade de typ 7-8st stora flarror med Hong Thong (thaisprit), och så låg där också sallad och annan mat. Detta skulle då ”offras” till denna staty. Jag förvånades över detta offer, där folk svälter och inte har några pengar, och så offrar man till en staty. Men när jag frågat så förstod jag att thai stundtals är ganska praktiska faktiskt.

Allt detta som ”offrades” tog minuten efteråt strax tillbaks igen, och sedan skulle detta köras tillbaka till den egna byn, och så skulle de ha party där med mycket sprit och mycket mat och högljudd musik. Inget nytt i Thailand inte... Jag frågade varför de kom hit och plockade upp Soda, fick då ett ganska neutralt svar att en kvinna eller flicka får inte lämna över dessa offergåvor utan det skall vara män eller pojkar. Precis samma som att flickor,damer eller kvinnor icke får röra en munk, helt opassande.

Jag undrar bara vad som skulle hända om en munk drösade omkull i hjärtstillestånd på gatan i Chaiyaphum, och som varande den enda läkaren i närområdet, så rusar det fram en kvinna. Får hon då stå där enbart overksam och passiv väntandes tills en manlig läkare orkar pallra sig dit?? Ja det är en fråga som vi kan fråga våra släktingar eller fruar..... Forts. nästa kapitel...

Handskak

Chaiyaphum MLXCIII, Thailand

Foto av spegel på vespan - sned

Forts. från förra kapitlet... I alla fall Soda skulle med, jag frågade om var deras egna son Jeff var någonstans? Fick som vanligt inget svar av varken dom eller Yongyut. Var intresserad att veta eftersom de kom utan honom hit så jääkla tidigt på morgonen och väckte upp hela familjen, och skulle ta med Soda istället till denna offerfest.

Till slut så kom det där vanliga lite halvfesna framtvingade svaret som man bara hatar att få, för man vet att det är bara skitprat utan någon sanningshalt. Jo de sade att han skulle ta hand om änderna och mata dom..... Jag hade på tungan och säga till dom att den matningen kunde väl Alfa ha kunnat ta hand om. En frisker 68:åring som inte har speciellt mycket annat att göra än att öppna mun och äta stundtals...

Men man säger ju ingenting i det läget, min egna fundering är dock att de kommer och hämtar Soda lite då och då, speciellt under skolloven, och speciellt när de vill attt han skall närvara på olika begivenheter som typ denna offerfest då. De vill väl helt enkelt se till att han lär sig thailändska seder och bruk, och se... Det finns absolut ingen anledning till att tycka illa om det, eller hur? Men det är smygandet och skitsnacket ihop med lögner som enbart får en att må illa i dessa situationer. Klart att Soda skall lära sig seder och bruk, han är ju thai.. Han är ju inte svensk....

Lite kuriosa, som vanligt...... Har ni noterat följande fördom som i alla fall jag har gällande de thailändska flickorna och damerna när de kör motorbike. Det gäller oftast ICKE männen eller pojkarna, de är helt undantagna denna fördom som ju ni gillar att kalla observationer som man gör. Jo jag snackar om backspeglarna, i den mån att det finns backspeglar då.

Backspeglarna på flickornas motorbikar (vespor) stor oftast snett uppåt. Inte bara begränsar de ”breddseendet” bakåt när de kör upp till 40%, spegeln är dessutom så gott som alltid felinställd. Kör bakom en tös/flicka/dam och se på deras backspeglar. Du ser INTE deras ansikte i deras backspegel, du ser oftast bara himmel och moln i deras backspeglar, vilket då innebär att de då heller icke har någon koll alls bakåt. Anledningen till att backspegeln är satt i den positionen är att flickorna och damerna använder spegeln i fråga till att spegla sig så de kan måla, och frisera sitt ansikte. Att ha spegeln till att kolla trafiken bakåt är löjligt anser thai.

Till ytterligare förvisså, så kör extremt ofta dessa kvinnor/flickor med EN HAND, alltså inte nog med att de ofta är fullständigt värdelösa förare i trafiken, de ser alltså inte heller bakåt, och de är icke beredda på något alls där de kör med enbart högerhanden på styret.... Jag har nu haft mina duster med Yongyut om detta, och jag har lyckats så till förvisso attt hon har bägge sina händer ALLTID på styret, och dessutom så STANNAR HON ALLTID VESPAN, och SEDAN svarar i den ringande telefonen, om hon nu hör den vill säga....

Men en sak klarar jag icke att ändra på hos henne och det är backspegeln, nu är jag plötsligt en dryg, ”vet-allt-falang”, och det gillar hon ju icke... Jag pratar om begränsningen i seendet bakåt, men hon köper det helt enkelt inte..... Trots att hon gått i körskola... men jag är övertygad, dock utan att veta, att körskolorna i Thailand INTE speciellt påpekar sådana saker, och lär ut sådana saker som jag nämner här. Man får lägga ner det helt enkelt, och fokusera på Namkaeng och Soda och få dom att köra rätt och riktigt...

Värmen igår och idag har varit riktigt grym, jag tror den högsta temperatur som jag upplevt under mina 4 år här. Igår så hade vi på Ingemars termometer 43,9 grader, och idag ännu värre 44,3 grader varmt. Och naturligtvis,,, detta är i skuggan..... Jag var med Soda i dag med vespan bort till det kinesiska templet vid ”stora fiskarna”, som ju Yongut kallar det området, ty där finns oerhört stora malar som tillhör detta tempel.

Vi kom i alla fall dit , jag och Soda, och så fort som vi steg av vespan, så säger denne (thailändske infödde) pojke att – ”unceln, lets go home, too hot”. Så t.om Soda svettades ymnigt, och vi var i koma i stort sett, det är ju inget kul när allting bara är jobbigt när man rör sig. Jag tog in Soda in i templet för att komma ifrån solskenet, och därinne i detta tempel så hade de ”på” musik, och det var den traditionella Isaanmusiken. Forts. i nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MLXCIV, Thailand

Forts. från förra kapitlet... Och denna musik är något av det mest enformiga som jag hört i hela mitt liv. Jag har ju ändå levt och arbetat med musik mycket i mina dagar, och jag har ett hyggligt utvecklat ”öra” för musik tycker jag själv. Men den musik som de kallar ”Isaan-musik” bestod i detta fallet av endast 2 sketna toner som spelades på ett stränginstrument, och till det så dunkades det på en träbit av något slag som skulle vara slaginstrument då...

Det var något alldeles särdeles extremt tråkig musik och den attraherade mig inte överhuvudtaget. Dock så skall jag säga att alla de människor som dansade runt som zombies därinne tycktes älska och gilla denna musik kanonmycket..... Man smackade hörde jag med munnarna i takt med trummorna, och man klappade händerna i takt med de 2 tonerna som upprepades under runt 9 minuter.

Man dansade konstant hela tiden, och jösses vad varmt det måste ha varit för dom därinne.... Vi stack sedan hem igen lämnades Yongyut och de 3 flickorna: Namkaeng, Dream samt Funfa kvar där.. De ville vara kvar och kolla läget..... starkt jobbat av dessa töser.... men för mig och Soda så gällde bara en endaste grej.... tillbaka hem igen till vår kära aircondition.....

Ingemar och Fa kom förbi, som jag kanske nämnt tidigare, så har de beslutat att bjuda in ett gäng gubbs med fruar på en typ ”avskedsmiddag” på restaurant inne i Chaiyaphum på lördag. De som de bjöd in förutom sig själva var då; legolas och Yongyut, David och hans Radda, Kevin med fru Suree samt Dan och hans fru Amphorn.

Det skall bli trevligt att träffas och tjöta lite, det blir med sorg som jag kommer att se Ingemar och Fa lämna oss här i Chaiyaphum. Men det är bara att köra järnet och ta chansen att gå ner lite i vikt nu när jävvulen själv inte längre finns kvar och kan fresta mig med sin jäävla goa falangmat..... hahaha!!!

Ingemar hoppade in idag, jag bjöd Ingemar på ett par stycken fesna ”stavnaglar”, så att vi enklare skulle kunna uthärda värmen. Vi satt och pratade ekonomi, och vi pratade Philippinerna lite grand. De föreslog faktiskt själva att de skulle kunna tänka sig att haka på nästa år under 1 vecka och resa till Philippinerna. Låter ju helt fantastiskt kul att få med sig denne gubbe och kolla sevärdheterna i Philippino-landet.

Vi pratade också ekonomi, och när vi pratat färdigt om valutan i Philippinerna, så kom vi in på valutan i Burma (Myanmar) vilken lär heta Kyat (valutakoden är: MMK). Kursen var när vi kollade skyhög typ 122.50 för en svensk krona, vilket när man slog på en inkomst av SEK:10.000:- så hamnade man på en sisådär 1.225.000 sådana Kyatar eller vad det nu kan heta i pluralis...

Härliga tider ljuvliga tider, man tänkte ju på studs Thailand 4,50 och sedan Burma 122.50 eller rättare sagt 45.000 baht i månaden och 1 miljon tvåhundratusen i Burma... Fan man var ju plötsligt miljonär, varför bo i Thailand, vad håller man på med, och t.om den någorlunde annars stadige Ingemar började skruva på sig lite halvbesvärat.

Vi kom dock snart ”in för landning” när jag började att kolla lite priser i landet. Hotellrummen var 50% dyrare, maten var nästan dubbelt så dyr o.s.v. alltså räknat i svenska kronor. Och när vi kollade in hur många middagar vi fick för 10.000:- svenska kronor i månaden så fick vi 900 middagar i Thailand och enbart 500 middagar i Burma för samma belopp......

Kan säga bara så ni förstår vidden av dessa calculationer att en lunch eller middag på ett ”normalt” ställe kostade runt SEK: 70:- sist jag var hemma i Sverige för 4 år sedan, och det skulle innebär att Sverige, vårt underbara Sverige, ger oss endast 143 middagar på dessa 10.000:-.

Vi kan räkna ännu mer lättfattligt. För 1 intjänad månadslön av falanger som ligger runt minimum typ 10.000:- netto, så får vi i Thailand nästan 2,5 års middagar, i Burma så får vi 1,7 års middagar för 1 månadslön. Och i Sverige så får vi endast 5 månaders middagar. Tack för maten....

Jag fattar ingenting, här har vi ett urfattigt land, ungefär som i Afrika, som heter Burma, landet är styrt av idioter som tillhör en militärjunta som inte bryr sig om någonting om landets fort eller framskridande, och ändå så är det så ända in i heelvete dyrt att leva där. Ja inte undra på att befolkningen är fullständigt urbota fattiga på gränsen till fruktansvärd svält faktiskt, och så är det så ända in i norden dyrt. Helt otroligt.

Så slutklämmen, landet är otroligt vackert, det går ännu inte att åka dit och trivas obesvärat där p.gr.a. av militären o.s.v. och man vill ju inte åka till ett land som är dyrare än där man bor nu... då kan man ju lika gärna åka hem till Sverige på semester, och den grejen är man ju klar med känns det som. Så Burma säger vi nog Goodbye till redan innan vi hann säga Arrividerci....

Handskak

Chaiyaphum MLXCV, Thailand

Foton swiimingpool Baan Khwaoo

Fredag eftermiddag, och har varit ute nu igen och försökt att cykla. Idag var den bästa dagen sedan 1 vecka tillbaka när jag råkade ut för yrsel och obehag när jag hojjade på min tur. Jag försökte ju därefter 2 dagar efter det och kom runt min hyggligt lilla slinga 2 mil. På slutet tog det emot något så ända in i heelvete, men jag vart aldrig yr, bara obehaglig till mods och tung i kroppen.Så cyklade jag idag den absolut minsta slingan jag har (15 km), och jag kom runt hyggligt.

Kände inte mer obehag än att det var lite halvjobbigt att andas, men ingen yrsel.

Men kraften är som bortblåst. Jag tror att jag måste börja googla på denna LCHF-metoden och se vad jag gör fel med käket.......Kanske jag missat något i matväg som skall ge mig styrka och energi. Jag käkar ju ost som sjutton för att få in lite fett i kroppen. Men det verkar ju inte hjälpa helt och hållet... Jag återkommer om jag får reda på fakta i målet..... Eller om någon av Er läsare har några tips att ge mig i detta ärende....

Kl. 14.00 så stack vi upp till Baan Khwaoo, och vi skulle bada swimmingpool därstädes. En sak är ju att Siam River Resort har en bra pool, inget att klaga på. Men de tar 80 bath numera även för barnen vi har med. Det är endast ungar som är under 1,2 meter långa som behöver betala 40 baht. Uppe i Baan Khwaoo som ju ligger väldigt avsides, styvt 1,5 mil hemifrån oss, så tar de endast 30 baht per person oavsett ålder, så pengarna som detta med bada swimmingpool kostar är mindre än hälften.

Idag 27 april 2012 lördag, så var det dags att sticka ner nu på morgonen kl. 07.00 och käka upp den där maten som ”offrades” till statyn i Chaiyaphum. De tog ju hem maten igen efter att de bildligt talat offrat till statyn vid rundellen i Chaiyaphum. Så nu när jag kom ner 07.30 så fanns där vid Baloo och Yutin´s hus mängder av människor som skulle äta och prata och ha det trevligt.

Jag måste säga, och jag vet faktiskt inte mycket om det här med samlivet i Thailand, men jag försöker att snappa upp lite här och där. Att dessa sammankomster som sker i denna by, de sker alltid uteslutande hemma hos Yongyuts syster och hennes mans hem. Det är alltså Yutin och Baloo. Han är ju rektor och lärare i den statliga skolan, och därför kan han uppvisa en stor pondus gentemot de andra i byn.

ALDRIG dock så ser man honom sitta på några stora och höga hästar, utan han jobbar precis som alla andra på sina egna och andras risfält när han är ledig ifrån skolan. Och jag TROR, att dessa sammankomster är ”kittet” i byn som gör att de håller samman så bra som de gör. Yutin som då tjänar mer än 7-8 ggr mer än alla sina grannar i byn, de som har jobb alltså, delar då också med sig i stor grad av sina inkomster till de som behöver ha mat och hjälp.

Jag har märkt att Yutin alltså ur egen ficka hjälper folk, och när jag stillsamt undrar om varför han riskerar sin egna familj och tar pengar ifrån dom,,, så svarar han bara stillsamt – ”People have no money, some have no food and some no home. I have money, I have food and I have home” och sedan var det inte mer sagt om det. Jag tycker att detta säger precis allting om denne kille.

Han super och han riskerar livhanken både på sina egna på alla andras barn när han kör runt i byn och inne i Chaiyaphum stad rejält på fyllan. Men om man kan bortse ifrån detta fullständigt idiotiska beteende, så ser man en rejäl, ärlig och generös människa vars kvalitet man ofta inte finner någonstans ute i hela vida världen.

Kanske folk är så generösa när de ”väger” Yutin på ”livets våg”, så de ser att han ger mat och pengar och som motvikt riskerar andras livhank... Kanske det är OK i deras ögon, kanske det är här som thai´s egna uttryck då kommer väl till pass ”tham dee dai dee tham chuaa dai chuaa”. Vilket torde innebära löst översatt, att den som gör gott får gott, och den som gör ont får ont tillbaka i livet...

Jag kom dit imorse som sagt var, hade med mig kameran förstås och tog lite foton där. Det blev de vanliga fotona, kanske inte hiskerligt intressanta och spännande foton, men dock foton av de som var där. Ty där var naturligtvis munkerna. När jag kom, så ville Yongan att jag skulle gå ”upstairs” och fota munkarna, ty de satt däruppe på loftet och kurade och käkade deras mat, precis som vanligt alltså...

Jag stegade upp i trappan dit upp där normalt Alfa och resten av familjen ligger och snusar och sover. Däruppe satt den vanliga gängen med gamla tanter. ? Och de satt där och åt sin mat och tittade i smygbeundran såg det ut som, på munkarna som satt där. De får ju inte röra dom på något sätt, så det blir till att titta istället. Tänk vad lika vi är ändå bland religionsanhängarna. När fan bli gammal så blir han religöser... eller hur. Forts. nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MLXCVI, Thailand

Foton från grisfesten hemma hos Yutin och Baloo 28 april..

Forts. från förra kapitlet.... Jag fotade tanterna och sedan skulle jag fota munkisarna, och va faaan!! Det är ju bara smågrabbar i 12-15 års åldern som sitter där med oranga munkkläder..... I helvete att jag fotar dom, det är ju skitsamma. Jag stegade ner igen till Yongyut och berättade att det satt småungar som var orangeklädda däruppe. Jag såg inga riktiga munkar... – ”ojojoj, så kan du inte säga darling, it is munks.....” jag tittade på min kära Yongyut, och höll käften, jag vill absolut inte tracka henne och hennes religion.

Vad jag tyckte om dessa pojkspolingar som är deltidsmunkar, oftast kanske 2-4 veckor bara? Sedan plockar de av sig sina oranga kläder och blir småpojkar igen. Jag i alla fall, har väldigt svårt att se några religionens företrädare där... Men thai gör det, och det är deras land, så klart att jag höll käft, stegade upp på loftet igen och bad munkisarna le, vilket de inte gjorde, men de tittade i alla fall åt mitt håll vissa av dom....

Sedan ner igen och ett par foton av gubbsen som satt och söp och käkade därnere. Alla tyckte ju att jag var en konstig gubbe som tackade nej till brännvin och middagsmat kl. 07.00 på morgonkvisten. Men de har ju träffat mig nu i 4 år så de vet att jag inte käkar så dags och inte heller super så dags, (trodde jag att de visste)..

Men de är lika förvånade varje gång jag berättar för dom att dricka brännvin och sedan cykla i 43 gradig värme i 3-4 timmar inte är en bra kombination för kroppen. I allmänhet så tittar de på mig precis som om jag är en alien som pratar så konstigt. Det är inte många härute på landet i Thailand som vet något alls om kroppen och hur den funkar, egentligen så vet de absolut NOLL om kroppen konstigt nog.

Man kunde ju tro att thai skulle ha stora kunskaper om sin kropp eftersom de ju lever så nära naturen. Men det är nog så att de vet mycket mer om naturen och vad man kan äta där, än de vet om den egna kroppen. Det får gå som det går, det är inget att göra åt verkar vara devisen för dagen i Thailand på många håll.... Och det märks ju då också t.om i deras religion. Eller det kanske kommer ifrån deras religion?

Idag så drog jag iväg på en lugn 3 milare, och det var faktiskt lite nervöst, men turen höll sig i en cirkel ganska nära hemmet. Jag gjorde en snäv motionscirkel idag bara för att kunna ta mig hem ifall det gick åt heelvete igen. När jag hade cyklat någon-stans mellan 1 mil till 1,5 mil, så kände jag plötsligt att någonting eller allting ”lossnade”.

Jag kunde därefter paddla på bra i ett gött vanligt tempo, och kom hem med en helt vanlig puls och ett helt normalt bultande hjärta och absolut inget flåsande alls och benen kändes lätta som hos mig när jag var lite yngre. Så nu skall då förhoppnings-vis denna skiten vara över för denna gång!!!

Idag är det söndag, kanske 29 april 2012, plötsligt imorse, så dök Alfa upp, precis som vanligt, ingen visste nåt. Jag har ju misstänkt hela tiden att Yongan vet mer än hon vill tillstå. Men jag får nog denna gång ändra mig och tro att även hon var helt ovetandes. Jag vete fan, men jag gillar inte alls när hon bara dyker upp på det viset. Men det vet ni som läser redan om, eller hur?

Jag gör ju inte speciellt stor sak i det mer än att jag frågar Yongut rakt ut, vilket thai ju hatar som ni alla vet. I alla fall så fort Alfa dyker upp, så frågar jag rakt ut vad som är planerat nu eftersom hon dyker upp på det viset. Någonstans, någongång så hoppas jag att thai skall förstå att jag vill att dom respekterar min/vår familj här och inte tror att detta är ett jäävla hotell som man bara kan dyka upp utan att ens kolla av om det är OK....

Jag förstår ju att i thai´s ögon så skall Alfa och dessa svärföräldrar i stort sett kunna göra vad de vill. Visst, kör vilket race ni vill menar jag på. Men då skall det racet vara i ett 100%;igt thai-förhållande och inte i ett mixat förhållande, för då får man börja ta hänsyn och börja tänka efter. Jag är falang och jag anser att huset som vi betalar på är mitt och Yongyuts hem. Släkten är visst välkommen, men de skall respektera att höra av sig och kolla så vi är hemma först.

Jag för egen del hatar dessa jäävla oannonserade visiter där det skall finnas mat på bordet under hela den dagen. Jag vet också att många falanger som bor därhemma, och även för den delen bor härnere, är villiga till att underkasta sig fullständigt dessa egoister i Thailand, men jag anser att man inte skall behöva göra det utan vidare. OK gör som ni vill säger jag, men jag anser också att det är normalt att man reagerar åtminstone lite grand.

Handskak

Chaiyaphum MLXCVII, Thailand

Sitter här ganska ofta (dagligen) och kollar på min datorskärm nedladdade TV-shower och har det bra. Det är ju dock lätt att det helt enkelt blir för mycket stillasittande. Men jag har ju mina dagliga cykelturer som uppväger till en del detta stillasittande. Numera så kollar jag på shower som; The Apprentice UK, the Apprentice US, The Celebrity Apprentice US, the Celebrity apprentice Australia, The Survivor, American idol, American digger, The Voice US, the Voice UK, the Voice Australia, plus att det finns runt ett 10:tal ytterligare shower som jag kollar på.

Tiden rinner iväg, och det enda oroande I kråksången är ju då som sagt var, att man blir sittande på arslet lite för mycket stundtals… ganska ofta…. Den TV-showen som jag finner vara mest kul att kolla på är The Survivor (amerikanska versionen av Exp. Robinson). Efter den så är det helt klart The Voice UK. Där finns med bl.a. Tom Jones som är en av de 4 domarna som då väljer ut rösterna som skall gå vidare i tävlingen.

Ni idag, så sjung dessa 4 coacher (domare) i inledningen av TV-programmet för att visa upp sig, och visa deltagarna hur duktiga de själva kan bli kanske. Och det blev faktiskt en fantastisk upplevelse. Jag har ju tidigare pratat här på bloggen om hur nerverande löjligt det är när vi människor hela tiden bara slänger folk på ”soptippen” så fort som de är över 45 år gamla. Och i artist/musikbranschen så duger de inte längre än till kanske 32-35 år i dagens läge....

I alla fall, dessa 4 coacher sjöng, och jag måste säga att jag inte hänger med så himla bra på vilka dessa artister är, mer än då Tom Jones, han har ju funnits så länge jag levt. De övriga är: Danny O'Donoghue, Jessie J samt Will I am. Och när de sjöng hela låten igenom så såg man direkt ifrån första till sista sekunden vem det var av dem som var den VERKLIGA super-staren i sällskapet.

Det var rent av frapperande hur lama de andra var röstmässigt. Men där ser man. Idag så letar man efter unika röster ENBART, och sedan fixar man till det i mixer-rummet hos skivbolagen. Folk kan idag vara hyggligt talanglösa, bara de har en unik röst. Anledningen är att idag kan man med teknikens hjälp skyla över alla de fel och brister som gårdagens artister var tvungna att ha för att klara sig ute i verkliga livet.. Sjunger du falskt idag, så laddar man ner och handlar in en mjukvara som på ett enkelt sätt ”drar” rösten rätt vid mixerbordet...No problem..

Sir Tom Jones stod där på scenen, han vet ju inte längre så mycket om att man skall RÖRA PÅ SIG SOM EN REN IDIOT LÅTEN IGENOM.... Han gjorde som han alltid gjort alltifrån tidigt 1960;tal och hela världen har älskat det. Han stod där vickade lite på höfterna (lite grand bara nu för tiden) och så sjöng han ”blöjorna” av de andra 3 världsartisterna ifrån England.

De lät när de sjöng där på scen som små barn som ännu inte utvecklat sina röstresurser. Tom Jones var i särklass, och killen fyller 72 år nu den 7 juni. Rösten är alltjämt så bra så han klart och tydligt överglänser det mesta som kommer upp på scenen. Och dessutom, secken fin kille, magnetisk aura verkar han ha runt hela sin personlighet där på scenen... Tydligen har hans utnämning till SIR, gått in i hjärtat på rätt ställe på honom, fin kille i alla fall...

Så med detta vill jag ha sagt, kanske att vi människor inte skulle vara så jäävla mycket ”följa John” i våra liv, vilket vi är utan tvekan. Även de som påstår motsatsen, är oftast mesar och lyder lydigt modesvängningarna, atistsvängningarna och för övrigt allting som åsikts-eliten talat om för dom är ”rumsrent” för tillfället...

Nä ta ställning för fan i livet och basera tyckandet på vad hjärtat säger, och inte vad Jonas Gardell, Marc Levengood och det gardet säger hemma i Sverige, bättre förtjänar ni... Avslutningsvis, en stor stor stor guldstjärna i kanten för SIR TOM JONES.... En artist som förtjänar att kallas en artist!!!

Idag måndag 30 april, och nu var det dags på eftermiddagen kl. 15.00 att köra hem Dream och Funfa och ta med Alfa härifrån igen. Yutin kom hit nu och hämtade gänget. Jag brydde mig inte om att skvalpa med i pick upen de 8 milen dit och 8 milen hem igen så sent på dagen. Är alldeles för trött för detta, så jag skyllde på mitt arbete.....

Det har varit kul för både Yongyut och mig att ha de ungarna här, speciellt den lilla Funfa. Hennes 14:åriga syster både kan man ha och kvitta, hon säger ju inte ett skit, och förstår inte ett endaste skit efter 7 års pluggande av engelska... man ser henne dagarna i ända sitta och prata i sin telefon eller spela spel i den...Så för min del skitsamma, men för Yongyut så känns det bra att kunna ta hand om sin brors ungar ett litet tag, och också känslan att ha barn runt bena här hemma. Hennes hormoner är mer stinna än en löpande katt i mars....Och man måste vara vaksam 24 timmar om dygnet, jag vill ju inte bli ”mjölkad”........

Handskak

Chaiyaphum MLXCVIII, Thailand

Jag är ju ingen större kaffedrickare nu för tiden. Men jag är uppvuxen och har druckit kaffe på daglig basis i 52 år. Började ju som 5-6 åring hemma med mamma, man älskade ju mammas hembakta bullar, sockerkaka och chokladkaka samt hennes hembakta matbröd. Det fanns absolut ingen köpebröd i denna värld som kunde slå hennes bak, ingenting alls.... inget snack om den saken....

Sitter i alla fall här nu vid datorn och dricker en underbart god kopp kaffe. Det var igår när Ingemar kom på besök som jag återupptäckte hur saatans gott äkta och riktigt falang bryggkaffe är. Och det skall vara bryggt i en styrka som passar kaffet. Inte på det sättet som thai misshandlar kaffet här i Thailand. Något så vidrigt äckligt som man får när man köper en kopp kaffe här är nåt oerhört. Jag riktigt hatar det.

Upptäckte dock snart att när, och om man beställer detta talanglösa kaffe de har här, så tar man emot koppen, ofta är ju koppen bara halvfull, och det är ytterligt små koppar, men priserna är svindyra. 1 minimal liten kopp kaffe kostar här runt 40 baht. Alltså precis lika mycket som lunchen eller middagen kostar på det absolut billigaste ställena här i Chaiyaphum.

I alla fall så tar man emot koppen efter det att man betalt, man ber sedan om varmt vatten, och så fördubblar man kaffemängden med varmt vatten, DÅ får man kaffe som man kan dricka i alla fall. Men att jämföra kaffet här i Thailand är bara löjeväckande, de har inte en chans mot något falanglands kaffe och kaffekonster, inget alls. Men det är ju inte konstigt. Thai kräver väl antagligen svinstarkt kaffe så de överhuvudtaget kan känna smaken på kaffet, helst vill de väl lägga i chilli i kaffet också för att få ännu mer styrka...

Och nu, tack vare Glimten66 generositet så har jag ½ kilo kaffe Löfbergs lila... jag måste erkänna att jag har glömt sedan drygt 4 år tillbaka hur himla gott riktigt bryggkaffe från falangland verkligen är... Jag har ju hela tiden här nu i den mån jag ens dricker kaffe, druckit deras Näskaffe.... Fan man är tillbaka när man gjorde lumpen ju, Näskaffe..... sådant äckligt substitut för kaffe... Men jösses Löfbergs Lila och Gevalia bryggkaffe.... Paradiset på jorden som mormor ofta sade!!

Nu smakade smörgåsarna gott igen och minnena kom tillbaka i alla hast i takt med att kaffet rann nerför strupen (på insidan förstås).... paketen är nu öppnad, så nu är det ingen anledning till att snåla längre med detta kaffe. Jag har ju haft Glimtens paket alltsedan han var här förra gången i höstas nån gång.... Men nu får man dricka snabbt, så det inte hinner blir mesigt, svagt och tråkigt..... Men inga problem,,, jag kör stenhårt med kaffedrickning igen...

Det är väl ganska konstigt hur vår kropp fungerar egentligen. Jag är ju ingen läkare eller proffs på vår kropp alls, men man undrar ju. Idag, varmt som sattan (43 grader), jag cyklade ner till Yongyuts äldre syster Baloo och spritmagistern Yutin. Yongyut var därnere för hon körde tillbaka sin morsa idag tack gode Gud... Så nu är vi tillbaka i gamla gängor igen till min oförställda glädje.

Om det bara är jag som är glad, tror det faktiskt. Yongyut skulle nog gärna vilja att Alfa skulle bo här permanent. Men Yongan vet också att det nog skulle vara döds-domen för det här äktenskapet, jag tror hon förstår det faktiskt. Jag cyklade i alla fall dit till byn, satt med Alfa och hennes polare hos en granne där och tjötade och tittade när de käkade lunch.

Det satt 5st äldre damer och en äldre man runt bordet och käkade. Och de åt runt 5-6 olika maträtter med ris till det då. När det kommer till mat, så råder det ingen fattig-dom i Thailand, det kan jag lova Er. Alla kriterier som man lärt sig som skall föreställa fattigdom funkar bara inte här nere. Det är nog mycket mer enklare i Afrika eller i Syd-Amerika att definiera fattigdom. För har man inga pengar där, så har man heller inte någon mat på bordet. Och har man ingen mat på bordet så svälter man och kallas fattig.

I Thailand, så har man t.ex. inga pengar... men man har oftast alltid mat, för mig i överflöd dessutom. Man hjälper varandra fantastiskt och man är verkligen generös mot varandra. Jag tycker det är underbart att se alla dessa åldringar som inte tjänar en spänn, och har inte gjort det på kanske 20-30 år, men de käkar som grisar och mate finns i överflöd. Grannar bjuder på mat, när de själva har mat, så bjuder de grannarna, och så håller det på. Forts. nästa kapitel....

Handskak

Chaiyaphum MXCIX, Thailand

Foto kalkon 28 april + fiskfälla 28 april

Forts. från förra kapitlet....Mat skaffar du kanske på olika sätt, och har du dåligt med pengar, så är det bara gå ut på gatan i byn, och betala för maten där direkt inköpt ifrån en liten matcykel som står där. Kostnaden för den maten är minimal, många maträtter för dessa bybor kostar endast 20 baht (SEK: 5:-). Annars om de är helt torsk på pengar, så stegar man ut på landsvägen 20 meter bort och repar löv, vissa andra stövlar iväg till några buskar och plockar lite gottigottgott där.

En del kör iväg till en av de lokala dammarna och tar upp en rejäl firre som de gemensamt steker. Nån kanske kommer på att de har risfältsråtta hemma, andra springer hem och hämtar räkor ifrån risfältet som de hade liggande hemma. Och såhär håller det på. Jag vet faktiskt inte alls nu, jag gissar bara,,,, Men Thailand måste på ett visst sätt vara det mest ”rika” land som finns på detta jordklot.....

Jag cyklade sedan den ”långa” vägen hem, och det blev faktiskt lite kämpigt. Jag har inga krämpor, så jag menar inte det. Men är det 43 grader och vindstilla och man cyklar... så visst fläktar det lite grand.... men tänk Er den luften som man andas in....

Jag satt där på sadeln och det kändes stundtals som om jag motionerade i bastun i Askims Sporthall, och det var inte helt igenom trevligt. Jag har räknat ut lite amatör-mässigt att för varje cyklad mil när det är runt 40-44 grader varmt, så verkar det försvinna ifrån min kropp 1.5 liter vätska, och jag fyller på med 1 liter för varje mil.

Detta innebär att när jag kommer hem, så får jag sitta där vid datorn och i stort sett oftast dricka på raken runt 2 liter vatten innan det lugnat ned sig.... Jag noterade idag att vågfan tydde min vikt som 99 kilo just när jag stack iväg på cykeln. Jag vägde mig sedan när jag kom hem direkt och då stod vågen där och dallrade på sina modiga 96 kilo....

Jag hade alltså loosat 3 kilo, mestadels vätska då antar jag. Nu efter jag varit hemma och ätit och druckit, och det har gått runt 5 timmar, så står vågen där på sina faktiskt goa 97,1 kilo. Så om jag bara gav fan i att stoppa i mig så himla många kalorier vareviga dag, så är det ju en bra sinekur att cykla i bastuvärme, eller hur?

För att återgå lite till den sista cykelturen, så passerade jag i godan ro i bastuvärmen templet som ligger utefter vägen hem. Där vid huset bredvid templet, så spatserade där omkring helt lugnt och coolt kalkoner.. ja just det stora feta fina kalkoner. Om min relation med Dan hade varit lite bättre så hade jag ju kunnat meddela Dan var någonstans denna ”motherload” of turkeys finns någonstans. Dessa amrisar älskar ju sina ”Birdies” på middagsbordet.

De slafsar ju i sig kalkoner både på Thanks Giving som på julbordet med god aptit. Men vi får se framledes om jag meddelar honom. Han kan ju åka dit då, köpa 1 fågel av dom, ta hem den, nacka den, rycka fjädrarna av den, plocka ut inälvorna, fylla insidan av kalkonen med allt möjligt fett som ju amerikanare är fullständigt hängivna, och äter i alla lägen i livet.

Senare under turen, så körde jag igenom en av många byar, stundtals så ser jag gubbsen eller tanterna sitta där med korslagda ben, eller de kanske står upp och så handarbetar de på sitt hantverk som de sedan skall sälja. Denna gubbe på bilden, var en urtrevlig kille som inte var rädd ett skit för en storvuxen kraftig muskel-lös viking. Jag frågade om jag fick fota, inga problem... jag bad honom ställa sig vid ”mäster-verket”, inga problem!!

Som ni kanske kan se, så är detta alltså en fiskfälla, lite grand stuket av en hummer-tina. Dessa användes över hela Thailand där det finns sötvatten. Jag tror inte de är så effektiva faktiskt ute i saltvattnet (vet ej dock). Detta är nog den absolut största fiskfälla jag sätt i mitt liv, den är ju enorm, och storleken på den gör ju att man tror att det måste finnas större fiskar än man anar i dessa lerpölar, vilket jag dock inte alls tror. Men kul i alla fall att fånga denne bjässe till fälla på ett av mina foton. Till sist, tycker att det är fantastiskt, ja jag vet att jag pratat om det tidigare, men tänk Er att se så många olika frukter och växter utefter vägen när man cyklar.

Jag ser i stort sett allting; bananer, mangos, tapioca, sockerrör, majs, kokosnötter, både de vanliga som de gula, jag ser ofta också t.ex. ärtskidor på träden som jag äter, jag ser granat-äpplen samt plommon stundtals. Alltså allting det som vi i Sverige endast får se i böcker eller på COOP när vi handlar....

Handskak