September

 

 

 

Thailand - ur min synvinkel

 

GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

 

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast.

Välkomna med Era förfrågningar,

 

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig:

 

http://www.maipenrai.se/forum/t/20349-min-transport-hur-det-fungerar-praktiskt/

Eller

http://thai-mc.com/forum/index.php?topic=7.msg4273#new

 

Eller direkt här på hemsidan, se vänster-kolumnen!

 

 

För de av Er som vill ha mailavisering varje gång som jag lägger in ett inlägg här på hemsidan, så ber jag Er att anmäla Er genom att maila till mig på:

chaiyaphum@glegolo.com

Vill ni komma i kontakt med mig så maila ävenledes!!

 

=============================================

 

 

 

Chaiyaphum DCCCLXXXIX, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.... Nu den sista tiden typ 2 månader, så har jag sett nya katter här, de är svarta, rödaktiga samt vit/svarta till utseendet! Och de är framför allt fler än tidigare. Jag vet inte om ni kommer ihåg, men det hela började ju för styvt 1,5 år sedan när där plötsligt visade sig att en vildkatt födde småbarn inne på grannens övergivna tom. De hade ju dött i huset och ingen bodde där.

 

När jag fick reda på detta så bad jag Lem, killen som är områdesskötare här. Att lyfta ut katten med ungarna på utsidan muren och på utsidan vårt område. Han bara flabbade, som thailändare ofta gör när de inte fattar ett skit varför, och struntade i mig. Dock spå visste, och förstod han såpass mycket att han ville skydda katten ifrån mig, så när ungarna var födda så gjorde han följande.

 

Han tog dem alla till sig i sin verktygscontainer, och hade dem inlåsta där i ett par månader och födde dem mat med och vatten. Sedan upptäckte jag dessa småjäklar av en tillfällighet där. Och Lem gjorde det som han tyckte var ett himla bra sätt att lösa det på, och det var att helt enkelt släppa kattungarna lösa.

 

Så nu hade vi 1 kattmamma plus 3st ungar som sprang inne på tomterna och som röjde runt där. De är ju så satans snabba, så man hinner helt enkelt inte med att kasta sten och träffa dem, fast man försöker ju att skrämma iväg dem hela tiden meldelst stenkastning.

 

För 1 styv 2 månader sedan ungefär, så har jag noterat att det är fler katter än 4st som härjar runt här. Jag tycker mig märka att det åtminstone är runt 7-8st totalt, och DET är ovanligt mycket, för de klarar ju inte att konkurrera ut hundarna här, så hunden vinner alltid slaget om maten, och slaget om gatorna.

 

Nu som sagt var, så är de så desperata att de går inomhus för att leta mat, och de börjar bli jäkligt bekväma i närheten till oss människor. Jag hoppas bara att de blir lite för bekväma, för det gynnar ju min jakt efter dem...... Nu idag berättade Yongyut att en dum jäkla gubbe ifrån byn 2 kilometer bort, hade tagit sina kattungar (4st), och släppt dem inne i det pyttelilla skogsområdet bak mitt hus.

 

Det handlar ju om max. 50 meter x 100meter = 100 m2 mark. Och det kan ju inte alls föda 4st katter. Så dessa katter kröp strax över muren och in på vårt område, och börjar nu bli ett problem för alla här. jag kan ju bara tänka mig när de får för sig att jaga kycklingar hos ett av husen, vilket ramaskri det kommer att bli....

 

Men men men, jag kan inget göra för ingen bryr sig om vad jag tycker. Så jag tänker så ”fröet” hos den gamla tanten istället med sina kycklingar och berätta om risken och faran att ha dessa kattjävvlar runt bena här i området.... Hoppas att det gör susen....

 

Så återigen thai gör det som passar honom själv, och absolut ingen gör någonting för att förhindra det.. Gubben åkte alltså 2 kilometer bort ifrån sin egna by, och bara släppte katterna här hos oss, och lät oss få problemet med dem..... Men som tur är så finns det ju råttgift att tillgå här.

 

Jag var ute och cyklade, och jag fick för första gången i mitt liv något som mest liknade ”bensinstopp”. Det var en skrämmande upplevelse, och det gick till på följande sätt. Under onsdagens ”rally” här hemma så hade jag väl inte ätit speciellt bra. Käka mat när man är upprörd??? Nä inte jag i alla fall.

 

Så jag slarvade med maten under hela onsdagen, käkade mest skitmat som normalt sätt inte ingår i min diet typ Smårgås med marmelad och mjölk till alla målen under onsdagen. Sedan startade jag torsdag morgon med att endast käka äggomelett plus 1 macka, och inget mer.

 

Jag stack sedan iväg på min cykel, och kom väl runt 1 mil, sedan började jag plötsligt att ”känna” motvinden i benen oroväckande mycket, och tempot blev jag tvungen att dra ner eftersom jag bara inte klarade att kämpa. Dert var en väldigt olustg känsla som jag aldrig haft förut. Efter lite funderande så förstod jag naturligtvis vad det var frågan om, men inte visste jag att näringen var så enormt viktig på så relativt kort tid som jag hade slarvat. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCCCXC (890), Thailand

 

Forts. från förra kapitlet....Jag hade ju under hela min inkörningsperiod med min diet blivit informerad om att, när jag tar bort de snabba kolhydraterna så som potatis, ris och pasta, då blir jag mer avhängig av proteinrik mat, och jag MÅSTE också käka fett till maten. Fettet fungerar inte som viktökare för min diet utan som energigivare. Jag hade helt enkelt nekat min kropp tillförsel av fett = energi, och undra på då varför min ”motor” nästan helt slutade att fungera.

 

Jag lyckades ”kravla” mig hem cyklandes, men jag kan lova att det inte gick fort, och jag stannade många gånger bara för att hämta kraft. Jag brukar aldrig stanna annars, jag kan cykla numera runt 4 timmar (som jag vet i alla fall), dricka mitt vatten medans jag cyklar. Men denna lyckliga dag, så lyckades jag cykla runt 35 minuter innan kraften tog slut nästan helt och hållet.

 

Väckt av detta, så duschade jag hemma och åt en bastant måltid med min vanliga mat d.v.s. 80% grönsaker och 20 protein. Jag lade dit också extra fett i form av ost. Jag drack friskt med vatten resten av den dagen. Nästa dag alltså fredag, så cyklade jag iväg hemifrån ganska tvehågsen måste jag tillstå. Det kändes dock finfint, och mina ben var i kanonskick.

 

Jag höll ett rejält tempo, och jag var helt och hållet tillbaka i gammal god form igen, mina fruktansvärt muskellösa ben bar mig i både mot som medvind, och det var ett fastligt hejande mellan mig och de thai jag mötte under hela min runda. Nu var jag tillbaka i hetluften igen och livet lekte... Så kan det alltså gå när man slarvar med maten,,, så tag varning mina vänner!!

 

Idag så dök barnens mamma (Alaam) upp igen härhemma. Hon och fästemannen Pots, verkar ju ha fått det att fungera igen, om jag skall tro mina ögon!! Yongyut meddelade mig igår då i sista stund att de skulle komma runt midnatt, så det föranledde inga kommentarer ifrån min sida.

 

Nu imorse när jag vaknade så frågade jag Yongyut var är de någonstans. De är hos Pots mamma för du gillar ju inte när de kommer på natten. Stämmer sade jag, det är en himla dålig stil att ALLTID komma kl. 02.-03.00 på natten och väcka upp hela familjen. Men jag sade aldrig att jag hade problem med kl. 12.00 på natten.

 

Men skitsamma, jag bryr mig inte, det är vårt hem, och inte släktens hem, och vi bestämmer här, jag bryr mig inte!! Nu kl. 10.00 så stod de plötsligt vid vår dörr, och det var himla kul för ungarna att få träffa sin mamma tror jag. Man kan ju inget se, absolut ingenting ser man, de är fullständigt jäkla stendöda i ansikte och gester. Men jag tror att de var lyckliga att ses i alla fall. De sticker tillbaka till Bangkok imorgon igen!!!

 

Idag skall vi upp till Gary och Noi i Baan Kwaooh. De vill bjuda oss och Dan och Amphorn på en rejäl middag. De har tydligen en thai-bekant som är kocka, det är alltså en hon. Och hon skall tillaga till oss falanger stekar som vi aldrig har smakat förr, så goda skall de vara. Jag funderar starkt på att ta med salt, peppar och grill-krydda, så att vi får normal kryddning på köttet.

 

Annars löper man väl risken att hon förstör köttet så som de förstör allt annat kött härnere med sin tillagning och sina kryddor. Men det skall bli kul och det skall bli spännande, och jag tänker fasen inte vara missnöjd hur maten än är. Väldigt kul initiativ av Gary här och jag är mycket tacksam för det hela....

 

När vi kom upp, så tog de oss då till en lokal restaurant där uppe, kvinnan som var kocka visade sig vara en 42;årig tjusig mer tjej än kvinna, och urtrevlig. När hon serverade oss maten hon hade tillagat, så fick jag nästan ”ståpäls”. Det luktade gott, det såg gott ut och framförallt det smakade superbt bra!!

Hon hade lärt sig dels att språka bra engelska och också tillaga jättebra falangmat under sina år som arbetande nere i Bangkok. Hon hade marinerat köttet, bankat ut det också för den delen och stekt det lätt och lagom. Till detta serverade hon pommes frittes eller French Fraise som engelsmännen/amerikanarna säger, samt en go kall sallad.

 

Vi hade med oss 3 flaskor rött jag och Dan, och Gary själv hade beställt 2 flarror av restauranttjejen. Vi fick i oss alla 5 flaskorna innan det blev hemgång, och som tack för detta så vaknade man imorse till en bedövande huvudvärk!!

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCCCXCI , Thailand

 

Som sagt var söndagen kom med en go huvudvärk, ni vet rödvinsfylla, det är den värsta hangover man kan få i detta livet!! Vi bestämde i alla fall att träffas igen på måndag kväll på samma restaurant, så skulle Gary (Wales) göra Spagetti Bolognese. Jag ville ju hetsa killen lite grand, så jag frågade om han kunde klara detta med att laga mat??? Jag menade på att engelsmännen är ju inte direkt kända för sin goa mat, mer tvärtom.....

 

Jösses han började bygga upp en iver som inte var av denna värld, och förklarade att han minsann hade gått i skola, och kunde det här med matlagning. Jag sade – ”Ja det behöves nog många skolor, du är ju från de Brittiska öarna och ni måste gå i skola för att komma över Ert bedrövliga matarv”......

 

Jäklar, vad han gick igång, det var skitkul!!! Och sedan fyrade jag av, - ”behöver du hjälp av en svensk som har sinne för det här med matlagning, så ring mig, så kan jag komma lite innan och hjälpa dig tillrätta”. Han sade då – ”Du din fan, du visar dig inte här förränn 18.30 tidigast”!!!!!!

 

Söndag så cyklade jag min runda och jag började känna runt 12 km ifrån hemmet att hela bakpartiet på min cykel var helvingligt. Jag stannade och vickade på bakhjulet och det hängde så gott som löst. Jag satte mig igen på cykeln, för jag ville absolut inte, om jag kunde undvika det, promenera hem 12 km....... Jag cyklade extremt långsamt, jag fick stanna kanske 20 gånger för att rätta till hjulet, det var pinsamt nervöst. Jag ville ju inte ramla. I min ålder så ramlar man ju inte längre... man kraschar ju ner i backen och slår sig fördärvad.....

 

Jag kom hemåt till slut efter styvt 1,5 timme och bara för att finna att reperations-gubben hade stängt sin shop.... Fan oxå... och nu hade också hjulet definitivt blivit så försvagat att jag inte längre kunde sitta på cykeln, så det blev att promenera hem 1 km, men skitsamma det klarade jag utan problem. Väl hemma, så tog jag fram min motorbike (Vespa), tog cykeln i vänsternäven och körde extremt sakta med cykeln rullande utanför min vänstersida.

 

Det var 2,5 km längre bort från mitt hem, så låg den andra reperations-verkstaden, men satan vad trött man blev i armen, det blev nästan outhärdligt. Jag kom fram och killen lovade fixa min cykel till måndag morgon.

 

Så resten av söndagen gled fram ända tills jag fick reda på att en svensk som jag halvkände lite grand via internet skulle bo 2 nätter på Siam River Resort med sin fru. Jag lyckades utverka ifrån Yongyut att jag kunde åka på kvällskvisten till baren på restauranten där och se om jag fick träffat killen ifråga.

 

Jag kom till barten och där satt 2st engelsmän, som de allra flesta engelsmän så var de skittrevliga och lättsnackade. Jag satte mig med dem, och jag drack ett gäng gin och tonic, Vi satt där i nästan 3 timmar och sedan var det dags att åka hem, det dök aldrig upp någon svensk, så den killen får försvinna ut i dimman igen lika fort som han dök upp...... skitsamma med så dåligt socialt intresse ifrån hans sida.

 

Jag åkte dit kl. 10.00, alltså till reperationsverkstaden som vi hade avtalat, bara för att finna att cykeln inte alls var färdig kl. 10.00. Nu gällde den nya tiden kl. 15.00..... jag och Yongyut åkte dit kl. 15.00. den var inte klar, utan nu gällde kl. 15.30.......

 

Vi åkte och handlade och när vi kom tillbaka så var cykeln klar i alla fall. Kostnaden blev 520 baht = SEK: 115:-.... I detta pris på 115:- så ingick det ett helt nytt bakhjul, ett helt nytt nav och en helt ny cykelkedla, plus att kilen smorde upp cykeln och riktade alla stag så den löpte rakt och fint numera. Det är ju fantastiskt vad billigt, så säg!!!

 

Vi kom till restauranten kl. 18.30 som avtalat, jag gjorde en vodka-coca cola till Gary direkt vi kom dit, och gick bort till hans lilla kök där. Han hade ju fått lov att ”låna” köket i restauranten. Och började direkt att häckla honom. Berättade hur omvärlden såg på England med deras matlagning och dåliga tänder. Berättade vidare hur man lätt kunde se att det var en engelsman man mötte på stranden i Spanien eller Thailand eller ja varsomhelst? Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCCCXCII , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Han visste ju inte svaret förstås, jag berättade då – ”Jo man ser först att där kommer en extremt vit man, med en hud som verkar vara vitmålad. Man hälsar och han ler och hälsar tillbaka, och då ser man tandgarnityret och det liknar inget annat folkslag på hela jordklotet...... När är maten klar Gary”..... Du din fan sa han... Du skall få den bästa Spagetti Bolognese du någonsin smakat... – ”OK vi får se Gary, jag är glad för din skull bara du lyckas lägga upp det rätt på tallriken....hahaha”

 

Vi drack några groggar medan vi väntade, Gary berättade stolt att egentligen så skulle han ha kokat denna Bolognese redan igår kväll, för att då blir den som bäst, men nu hade han låtit den koka i styvt 2 timmar och det fick räcka för såna barbarer som en svensk och en amerikanare..... Inbjuden var också en polisman och hans fru, 2 MYCKET trevliga människor, som säkert hade en skittrevlig kväll med oss.

 

Snart blev vi serverade, och Gary satte sig med oss och vi började äta. Jag hade lyckats få med Dan också i detta med att reta Gary, så jag hade sagt till Dan att absolut inte säga något till Gary innan han själv skulle ta upp det. Jo hur vi gillade maten!!!! Det dröjde inte länge.... 1,5 minuter.... sedan kunde inte Gary hålla sig längre, utan vände sig till mig och frågade hur jag gillade maten. Jag svarade lite grand så där nonchalant – ”Quite good”!!!!

 

Å du din jävel. Du Dan, gott va?? Och Dan kunde inte hålla sig längre utan bredde på fett mycket med beröm.... Så jag fick berömma honom också. Det VAR en av de absolut godaste Spagetti Bolognese jag någonsin ätit, rent ut sagt fantastiskt gott. Så jag var tvungen att fråga Gary – ”Är du säker på att du kommer ifrån Wales, du skulle ju mycket väl kunna vara ifrån Sverige, så god var maten”....... alla skrattade och maten bara slank ner, nersköljt med ett gott glas rött vin!!!!

 

Vi satt där och tjötade fram till kl. 23.30 och då var man lite sådär halvbladig efter 5 groggar och det där glaset med rödvin!!! Kvällen var hellyckad i alla fall, och det blev en kul avslutning på Garys vistelse i Thailand denna gång. Nu är han säkert redan ”sugen” att komma snabbt tillbaka hit igen tror jag!!

 

Jag vaknade imorse igen med lite lagom hangover, men inte så himla farligt!!!! Och nu minsann, så skall jag inte dricka brännvin på ett bra tag... det har blivit lite för mycket nu några dagar. Och är man som undertecknad, ett litet friskt motions-monster, så får man hålla i ”hatten” och inte dricka för ofta, eller hur???

 

Idag tisdag, så tog jag min nyreparerade cykel och gav mig iväg, cykeln fungerade härligt hela tiden, den var nästan som ny igen. Efter 10 minuters cyklande så vände vinden och nu fick jag plötsligt motvind, och de moln som jag hade räknat med skulle blåsa bort för mig, kom istället mig till mötes. Det regnade sedan under nästan 2 timmar under hela min cykeltur.

 

Jag har ju alltid sagt till alla mycket tufft att det finns bara 2 varianter på blöta och på regn. Antingen så är man blöt eller så är man inte blöt. Det är ju så på det sättet normalt sett eller hur. Idag fick jag dock erfara att livet inte är så enkelt som jag alltid tror, och att man måste vara ödmjuk i sina förutsägelser.

 

Idag under det värsta regnandet, så upplevde jag en helt ny dimension av blöta, och ordet som närmast kan känneteckna detta är då PISSEBLÖT..Jag var så ända in i norden blöt, så jag var faktiskt pisseblöt, och det är faktiskt snäppet värre än blöt.

 

Men jag kämpade på, som tur är så fryser man ju inte i regnet här i Thailand, utan det är mer nerverande tycker jag när det piskar på i ansiktet, och på armarna och på bröstet, men fryser, nä inte alls...... 500 meter ifrån mitt hem så tittade solen fram helt oanat och plötsligt,,,, typiskt va..... till vilken nytta då......

 

Torsdag 8 september 2011, så åkte jag med Dan på hans Sportdag i skolan där han och hans fru Amphorn arbetar. Med i bilen var de amerikanska släktingar som Dan hade på besök hemma hos sig. Det var väl kusiner eller nåt sånt tror jag!! 2 damer och 1 herre. Killen var i normal författning medans damerna var rejält äckligt feta och att de fortfarande var i livet var ju fantastiskt. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCCCXCIII , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Den ena damen var 56 år gammal och såg ut som en sleten 65.åring medans den andra var 63 år och såg ut som 70 i kroppen. Killen var 65 år gammal, men såg normal ut och såg frisk ut. Han var gammal polis ifrån samma distrikt som Dan hade arbetat i under styvt 20 år i Seattle, Washington.

 

Jag satt ju med den ena damen (Georgia) och hennes man där i baksätet, och jag fick knappt plats alls, jag fick nästan sitta liksom på sidan för att få plats, så fet var tanten. Men vi kom fram till slut i alla fall. Det blev en trevlig dag. Detta var ju 3 året på raken som jag var med på denna sportdag, så jag visste ju ungefär vad som väntade mig.

 

Många höll tal, de älskar ju att prata (och sjunga) i mikrofoner, så det tog en helsickes tid att lyssna igenom dessa gubbs som tjötade. Och sedan kom paraden fram och den innehöll 11 skolors elever festligt klädda, så det var en grann upplevelse som vanligt!! Jag tog med mig den amerikanske gubben runt området, så han fick fotografera och stå i, och se hur det kan gå till i Thailand.

 

Han verkade gilla det väldigt mycket då ju väldigt många kände igen mig, mestadels då utav lärarna. Men även många föräldrar och andra unga kvinnor tilltalade mig, och det kändes faktiskt väldigt ”tjurigt” att inte kunna språka med dem. de är ju väldigt trevliga människor!!! De ville bjuda oss på mat och pratstunder och de ville bli fotograferade. Han verkade njuta i alla fall.

 

Dock så var det ena snåla gesäller dessa amrisar. De spenderade under HELA denna dagen 0 thailändska baht, NOLL!!!!! Inte en enda jäkla sekin spenderade de snålisarna, tur att jag köpte kyckling till dem då på morgonen, men eftersom inget alls kom ifrån deras fickor fortsättningsvis under dagen, så fick de inget mer av mig i alla fall.

 

Vi kom hem kl. 18 ungefär och man var ju ganska slak i kroppen efter den heldagen. Jag hade lyckats med konstycket att bara äta 2st strutar med glass, förra året så drog jag ju i mig 7st glassar, så detta var bra mycket bättre. När jag kom hem så kom Namkaeng in till mig med dagens post, och jag fick brev ifrån Reine Hast som hade postat mitt nya VISA-kort ifrån NORDEA. Så nu är man spelklar ytterligare 3 år....

 

Har en polare hemma som heter Bertil. Jag pratade med honom av en tillfällighet häromsistens ( 1 månad sedan), och han frågade mig om jag inte kunde föra honom samman med en thaidam? Jo Kanske, svade jag honom. Kom sedan att tänka på en himla go tjej ifrån Khon Kaen som heter Dawan. Det kanske vore något för Bertil.

 

Bertil är 2 år äldre än mig själv och damen ifråga är 30 år gammal. Visste ju inte hur detta skulle avlöpa alls med tanke på åldersskillnaden. För mig var ju detta det första jag tänkte på, men med thai så är det inte alls det första de tänker på faktiskt. De började att prata och i början så fick jag och Yongyut hjälpa dem ganska mycket med översättning och dylikt.

 

Men snart så började det att löpa på och de pratade varje dag med varandra. Det utvecklade sig utan att de träffats till en romans över internetet, och det är himla kul. Det handlar om 2 bra människor. Bertil är himla ensam just nu och har fastnat i dyningarna av alla dessa jäkla falangtanter som har en himla förmåga att göra livet surt för många män.

 

Nu vill jag inte dra alla falangkvinnor över en kam. Det finns garanterat 10.000:tals bra sådana kvinnor, men var i helvete finns dom?? Upptagna troligtvis hela högen. De som finns ute på ”marknaden” är ju bara dessa bittra, sura griniga smalläppiga monstren som ingen nu levande man av svenska släktet ens vill ha hem för natten.

 

Det är ju därför som thaikvinnorna har det så enormt lätt att ”håva” in de svenska männen i sina nät. Bägge parter drivs ju på sitt sätt av samma behov.... Männen är ensamma och olyckliga med ett sterilt känsloliv, de sitter hemma apatiska i soffan och inväntar döden många av dem. Livet är nästan över för dem och de kan vara så unga som 50 år och lite uppåt..... Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCCCXCIV , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Kvinnorna härnere är ensamma övergivna av grisar till män många av dem. Övergivna och lämnade med småbarn som kvinnorna då skall ta ansvar för, för männen gör det definitivt icke.... Så kvinna söker man och man söker kvinna och han söker efter sina förlorade känslor som han vet finns långt inne i kroppen.

 

Det har nu gått runt drygt 1 månad, sedan de pratades vid första gången 14 augusti och idag är det 9 september 2011. Och de pratar flera gånger om dagen och Bertil har funnit ett sätt där han kan ringa till både mobil och fast telefon hur mycket han vill för enbart SEK: 99:- per månad. De klarar sig galant utan min hjälp numera och damen Dawan har utvecklat sin engelska nåt remarkabelt.

 

Nu Jobbar Bertil med att han skall ta hem Dawan till Sverige för 3 månader så de får lära känna varandra, det skall bli spännande. Jag hoppas innerligen för Bertil och Dawans skull att detta skall funka. Jag hoppas också att Bertil kommer hit ner, för det var länge sedan vi sågs senast. Lycka till Bertil!!!!

 

Fick precis samtal ifrån Yongyut, hon var nere på BIG C och skulle köpa något till vår uteplats för att överaska mig. Rädslan är oerhörd ifrån min sida. Thai har ju långtifrån samma smak som oss västerlänningar, eller skall man säga att de har absolut noll smak... I alla fall jag är skiträdd att hon köper nåt jäkla skräp ut till trädgården.

 

Det gör mig skogstokig ibland när man sitter i ett snygg och dyrt hus och så köpes det skräp för att pynta, det ser fan inte klokt ut.. Här är det verkligen läge för kultur-skillnader. Hon kommer strax hem och det blir nervöst, för gillar jag det inte, så kör hon igång med sitt goa snack typ – ” My heart is not of plastic”.. menandes att hon inte kan tåla vad som helst för då blir hon störtledsen och tårar och konstiga ansiktsgrimaser kommer till stånd.

 

Detta tillstånd håller sedan i sig långa tider, om jag nu inte lyckas bryta det tillståndet medelst flabb eller skämt eller som oftast, bara titta allvarligt på henne och kalla henne ”Moviestar”.... Då brukar hon ge sig och skratta rakt ut, och allt är över för denna gång... men det ligger alltid på lur i vassen dessa utbrott, jag tror att detta är mer typiskt kvinnor än nödvändigtvis jus thailändskor, eller hur???

 

Nu kom Yongyut tillbaka och hade med sig överaskningen. Den kom på en flakbil, och det var 1 bord med 4 (!!) bänkar till. Färgen var rödsvart och det gick faktiskt bra ihop med färgen på huset och uteplatsen, så 1-0 till Yongyut för det. Totalbetyget however drogs ned lite grand av det där satans jäkla materialet som allt var byggt i, ja det var som ni befarade cement.

 

Det innebär att det kommer att se ut som fan efter ett tag och färgen kommer att flagna, och desutom det som retar mig nåt oerhört. Alla thais satans möbler är blytunga. Du klarar aldrig själv att ens marklyfta skiten. Så jag kommer att hålla kollen på detta och när färgen flagnar bort, så får folk komma och måla på eländet igen, trots Yongyuts eventuella protester..... Men totalt sett, så ger jag ett över-väldigande PLUS till Yongyut för denna överaskning!!! Och jag var lite ledsen att jag inte riktigt litade på henne.... skärpning där legolas...

 

Fick ett väldigt tråkigt SKYPE-samtal med Kevin som ju åkt över med fru Suree till Missouri, USA. Han skulle ju arbeta där i runt 8-10 år för att försöka höja upp sin pension. Han är ju ”bara” 53 år gammal, och har ännu tid till det. De stack ju för 2 veckor sedan, sålde sin pick up skitbilligt 300.000 baht (SEK: 70.000:-). Bilen var ju som i nyskick......

 

När jag nu pratade med Kevin på SKYPE i förrgår, så var han nedstämd, och berättade att alla hans planer som han glatt sig åt hade fullständigt gått i stöpet. Det visade sig att han inte klarade läkarundersökningen inför anställningen som långtradar-chaufför. Han hade alldeles för högt blodtryck. Det visade sig att han hade 190 genom 140, och det är klart, det är ju ett rent värdelöst värde BÅDE på det höga som det låga blodvärdet. Killen skall nu börja medicineras, så det blir säkert bra med den saken. Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCCCXCV , Thailand

 

Deras stora problem nu är Suree (hans fru), hon har himla svårt att åka tillbaka till Thailand och sin hemby igen, för hon menar på att de har ”misslyckats” i sina föresatser och folk vill prata illa om dem då därhemma. Ja det verkar ju vara en trevlig och stöttande miljö som thai har att leva med härnere må jag säga. Istället för att stötta Suree och Kevin och beklaga att det sprack så ser man tydligen ned på dem.

 

När jag hörde detta om Kevin, så sade jag till honom bums att jag ville att Suree skulle snacka med Yongyut om detta, så kanske Surees fullständiga nedstämdhet och deppighet kunde botas ganska lätt... Han trodde inte på det men väckte upp Suree och hon kom till SKYPE och hon pratade i nästan 1 timme med Yongyut.

 

Yongyut kom in till mig i arbetsrummet efter avslutat samtal och förklarade att nu var Suree färdig att åka tillbaka hem igen, och hon hade repat mod bra igen. Härligt sade jag, vad sade du till henne. –”jag sade bara att jag tyckte att hon tog detta på fel sätt fullständigt. Om hon nu var så rädd om vad de skulle säga i byn, så ljug då lite grand, vad spelar det för roll. Prata inte om misslyckande, säg istället att det fanns inga jobb och att amrisarna hade ljugit för Er, Men nästa år så åker vi tillbaka istället. Det är ingen som tycker att det låter konstigt alls”!!!

 

Efter lite dividerande och lite förfining av lögnen så tyckte Suree att det lät skitenkelt och var lycklig igen. Kevin ringde mig tillbaka och sade att han var jättetacksam för vår hjälp. Ja, sade jag, jag fattar inte men Yongyut har en konstig förmåga att få folk ”på fötter igen” och glada när de är nedstämda. Alla hennes kamrater ringer hit och berättar om sina problem, och sedan är de nöjda när Yongyut har spridit sina visdomsord. Gött att ha en sådan fru, jag kan inte ens få en kattunge att må bättre, så jag är ju tacksam som sjuttan!!!

 

Idag på min dagliga cykeltur, så var det ett rent himmelskt ljus att fotografera i märkte jag. När jag hade cyklat runt 1 timme, och var runt 1,5 timme hemifrån, så såg jag ett himla snyggt och fint temptel som jag visserligen hade sett förr, men denna gång så stannade jag och ville fotografera lite grand.

 

Ja Buddism, trosuppfattning eller religion. Det har ju ändrats nu det sista till att även kallas en religion. Trots att man inte har några Gudar som man tillber så är det ändå en religion. Ta en titt på de foton jag bifogar, man ser tydligt heelvetet här och det är i form av målningar på en tempelvägg. Har sett detta i många tempel, ja i alla tempel jag varit i.....

Och lika förvånad är jag varje gång över alla goa sätt som de listar ut hur man kan döda en människa dessa munkar!!! Om ni kommer ihåg så var jag ju med Reine Hast och våra ungar i den där ”mördarparken” som jag ju kallade den alldeles utanför Khorat (Nakhon Ratchasima).

 

Liksom både kristendomen, judendomen och islam, så har buddismen tagit till sig grejen med "heelvetet". De flesta tror ju att heelvetet är en kristen uppfinning, men den uppfinningen snodde de kristna liksom allt annat. Just heelvetet snodde de ifrån den forna persiska trosuppfatningen (religionen). Perserna trodde på heelvetet som platsen för syndarna redan för minst 3.000 år sedan, och de flesta andra stora religioner har tagit till sig det konceptet.

 

Jag vet inte hur välkänt det är bland folk att just Buddismen tror på ett heelvete, men kanske att nedanstående foton som jag tog idag på min cykeltur kan visa detta. Intressant,, ja kanske... jag själv tycker mest att det är löjligt att vuxna människor skall tro på detta skräp!!

 

Jag vet inte huruvida en Buddist verkligen kommer till något himmelrike, har försökt att fråga min fru, men hon bara nickar och säger ja. Och jag är inte alldeles säker på att konceptet himmelriket existerar i Buddismen. Dock så är det väl som så att snälla människor återföds i form av en annan varelse eller kanske rent av till en annan människa i sitt nästa liv. Forts. nästa kapitel......

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCCCXCVI , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet....Och den dåliga, stygga och elaka människan återföds icke utan hamnar i skärselden där han får dö igen och igen och igen och igen under gruvliga smärtor i all oändlighet. Om jag får säga som så, att det verkar vara taskiga framtidsutsikter för vissa människor då!!! Själv fikar jag att återfödas till en räv..... jag tror att jag varit kanske inte den bästa människan, men inte heller den sämsta, så Räv funkar nog. Varför just Räv??? Jo då gillar jag kyckling, och får härlig tillgång till kyckling här i Thailand...

 

Jag fotograferade också själva krematoriet och bilderna blev fantastiskt rena och fina. Tyvärr så får jag bara sätta in en endaste bild här i bloggen, varför, vet inte.....

Ojsan sicket tråkigt och deppigt ämne att ta upp. Anledningen är bara att jag vill visa de bilder jag tog idag på min cykeltur, och då kom jag och tänka på detta ämne. Som många av oss har pratat om tidigare härnere, speciellt när vi hystar i oss 3.e groggen.

 

Jo jag är ju av den tron och viljan att jag absolut inte till något enda jääkla pris vill att mina, och då fruns absolut sista pengar, skall gå till att köra hem min gamla stendöda kropp till Sverige för att begravas där, aldrig i livet. Jag anser att det är både korkat, dumt och grymt egoistiskt att tänka så. Och de som till äventyrs kommer dragande med några jääkla religösa grejor, till dem säger jag bara, VÄX UPP, eller stanna hemma i Sverige.

 

Jo idag så var jag ute, och när jag var styvt nästan 1,5 mil hemifrån ute i en by ute bland risfälten, så fanns där är ett hyggligt snyggt tempel. Det som slog mig var att det var väldigt välstädat, vilket betydde att där fanns seriösa och arbetssamma munkar, och inte de där munkarna som bara sitter på röva och blossar en cigg och ser allmänt livströtta ut.

 

Jag cyklade i alla fall in på området och det fanns ingen som såg mig, så jag ställde cykeln och fotade krematoriet, kan ju vara kul att veta vilket väg som ens kropp skall gå när tiden är inne för det.

 

Ja för Er som kanske inte sett en kremeringskammare vid något tempel här i Thailand, så är det inte så himla märkvärdigt. Först så blir man uppburen uppför trapporna under tiden som man mässar lite goa hymner, böner och annan godis till Buddah!!

 

Sedan efter ett tag så åker man in igenom den dörr som ni ser som öppnas, och där brinner det så det står härliga till. När allt är klart, så är det samma som hemmavid, man får som efterlevande med sig Glegolo hem igen i form av aska. kanske en tröst för den som är gift med Glegolo, det eviga tjötet är nu slut.

 

Det sista efter Glegolo är askan ifrån elden, och den skrapas ut på baksidan ugnen. Sagan är nu all och det fina i kråksången är att man fick en fantastisk avslutning på sitt liv de där sista ljuva åren, Tack Thailand för det...

..

Nu var det dax att cykla hemåt igen, och jag kände idag riktig glädje över den goa luften, den extrema värmen och hur stark man kände sig i kroppen. Ganska konstigt man är ju faktiskt 60 år. Men det kanske lönar sig att cykla och vara aktiv. Kroppen degar ju inte ihop alldeles. Jag cyklar lätt idag ikapp och förbi 40:åringar och äldre här i Thailand, så kondis och fysik är kanonbra känns det som.

 

Ikväll kl. 00.30 (tisdag) så åker vi bussen ned till Bangkok till Svenska Ambassaden därstädes. Jag måste ju få dem som vanligt varje år, att bekräfta min ”inkomst” för thailändska immigration. Immigration har ju detta dokument som underlag för uppehållstillstånd som jag ju söker en gång om året härnere. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCCCXCVII , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Nu fick jag höra via TV;n att det är stora problem runt om i Thailand med vatten-massorna, detta händer tydligen 2 ggr per år nuförtiden, floden Chi har svämmat över alla breddar och lär hindra trafiken till och från Bangkok. Jag hoppas bara att busschauffören hittar någon snirklig käck väg, så man inte får problem med det nödvändiga dokumentet. Vi får välan se hur det blir, jag åter-kommer med rapport!!

 

Vi stack iväg tisdag natt midnatt, ja tiden höll väl inte kanske, man väntar ju ALLTID på de idioterna som är sena, ALLTID. Så jag har aldrig varit med på en buss som avgått enligt tidtabellen. Men de tar igen det lätt och lagom medlest snabbkörning och omkörningar i världsklass (???), så sluttiden ned till Bangkok var det inga problem med.

 

Och det var ej heller problem med de s.k. vattenmassor som garanterat skulle blockera vår väg både dit ner och hem igen. Jag var skitnervös tack vare alla dessa domedagsprofeter (Derpanzarherring m.m.) som alltid enbart ser problem i sina och andras liv. Enligt dessa så är det bomstopp och ingen öppen väg ned till Bangkok. Vi hade NOLL stop och det vatten vi såg utefter hela resan låg på risfälten vid sidan av vägarna vi körde på.

 

En frapperande sak som jag fick bevittna på nära håll, en stolsrad bortanför mig och Yongyut, var att där satt en munk i sina oranga kläder. Som vanligt är jag benägen att säga, så såldes det ingen biljett till platsen bredvid honom, så han satt där själv. Vi lämnade ju busstationen kl. 00.00 och denna typ av bussresa är juj införstått med att man skall sova på resan ner och pratet hållas på en absolut minimal nivå!!!

 

Hela bussen skötte sig briljant!! Förutom munkeländet. Det är kämpigt att se upp till desa munkar eller högakta dem när man ser dem hur de verklihgen är på riktigt nära håll. De för en tillvaro där de fullständigt inte bryr sig om sina medmänniskor- OK de ger mat till sina medmänniskor, alltså mat som har skänkts utav andra vanliga människor till munkarna.

 

Så det är inte ens munkarna egentligen som skänker maten. Men på detta sätt så får ju den vanliga människan PLUS, munken och templet får ”credit” uppe hos Buddah för att de är så snälla och ger bort mat..... fattar ni??? Vi människor är oftast rent giriga och egoistiska, och så är även helt klart munkarna och deras ställföreträdande chefer.

 

Ju nu skall jag säga, då började hans telefon att ringa i omgångar med ungefär 15 minuters avbrott och han pratade så glatt och otvunget, helt skitandes i att en hel jäkla buss försökte sova... Jag ville resa mig upp och gå bort till munken och be honom stänga av... men Yongyut satte VÄLDIGT bestämt stopp för detta. Hon avgudar och är rent panikrädd för munkar.

 

Jag jag harkade mig då VÄLDIGT HÖGT OCH TYDLIGT, och munken vände sig om, och tittade och jag tittade tillbaka och gjorde tecknet för att sluta prata, alltså ”knip ihop-tecknet” Sedan blev det lugnt, jag tror faktiskt killen (munken) stängde av sin telefon...

 

Yongyut och jag pratade inte mer på nedresan, hon var rasande sur på mig, hahaha!!!! Det är inte lätt att vara Buddist...... Då är det enklare i just dessa situationer att vara kristen, eller hur? Det är ju bara att gå bort till prästeländet, och säga till hbonom att stänga av telefonen och inte störa folk mer.....

 

Vi kom ner kl. 05.30 och nu började den stora långa väntan som alltid är lika värdelöst tråkig. För det första så trivs jag inte i Bangkok, jag tycker rent instinktivt illa om alla storstäder, det är inte alls i min smak, med ruschen, farten, irrandet, de stela blickarna eller de rent av frånvarande blickarna.

 

Folk ser helt enkelt inte varandra i storstäderna. Jag såg nog 20 falanger på vart 200 meter, och under vår tid på 5 timmar i Bangkok så tittade inte en endaste falang när vi möttes. Är det fel på mig själv kanske, jag ser en människa tittar dem i ögonen och så passerar vi varandra. Vilken typ av människa ser en annan människa av samma typ och bara skiter i alla titta, att besvara hälsningar??? Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCCCXCVIII , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Jag tror att det var tur för det falanglandet, och den falangstaden, eller den falangbyn att dessa falanger flyttade till Thailand, så får Thailand dras med avskrapet, det finns bara inget försvar hur mycket man anstränger att försvara oartiga skittråkiga och värdelösa antisociala typer som aldrig borde ha lämnat föräldrahemmet överhuvudtaget, de är bara överåriga icke ännu flygfärdiga fågelungar.

 

Kl. 09.00, efter 3,5 timmars väntan, så kunde vi gå in på ambassaden, och ta mig sjutton, vi var de enda just då... absolut ingen kö alls.. Jag fick komma fram till damen bakom disken och jag fick en insättningslapp och vi gick ner och betalade 570 baht (SEK: 120:-) för att de skulle fylla i några få informationer på ett papper stämpla det och skriva under, men OK det är i alla fall sjufallt billigare än de flesta andra länders ambassaders avgifter tror jag!!

 

Vi betalade på banken därnere vid ingången till skyskrapan och tillbaka upp igen. Där kom in då precis, 3st i en familj. En farbror han såg ut ungefär som en normal 86:årig gubbe från Sverige, med honom var hans fru och hennes väninna. Gubben kunde inte nu såhär sent i livet skriva sitt namn utan de fick hjälpa honom ungefär som de gjorde med de gamla indianerna, att ta hans tumme och pressa det mot pappret så fick det fungera som underskrift. Mycket bra tycker jag!!!

 

Han kunde inte heller gå själv utan han hasade sig fram med de 2 damernas hjälp med sin rullator. Hans fru, en 65:årig thailändsk dam berättade för oss att de varit gifte nu i exakt 50 år, och de hade bott fast härnere alltsedan 1990, alltså sedan mannen gått i pension.

 

Här kan man klart och tydligt se fördelen med dessa äktenskap som man ju själv är inblandad i, alltså att damen är runt 20 år yngre. Hon kan ju då ta hand om mannen när han blir skröplig, fär hon är ju oftast lite mer ”fit for fight” när hon är 65 år än vad mannen är när han är 86 år, eller???

 

I alla fall nu hade jag ett intyg som bevisade att jag tjänade betydligt mer än vad jag behövde tjäna för att få retirement-uppehållstillstånd här i Thailand, så ”Mission accomplished” för min del nere i Bangkok. En snabb taxifärd tillbaka till MooShiit (busstationen) och bussen tillbaka till Chaiyaphum. Färden gick bra tillbaka även om det blev i huvudet en vansinnigt långsam färd, med absolut NOLL sömn.

 

Thaiarnas fullständigt hysteriskt användande utav sina mobiltelefoner förstörde så gott som hela resan, då man inte kunde ens sluta ögonen och försöka att sova p.gr.a. 35st olika ringsignaler hela tiden, och kanske 10-12st som högljutt spred sitt ”budskap” att de pratade i telefon, faan många thai skriker ju när de pratar telefon, stollar!!!

 

På fredagskvällen så hade Dan bjudit in oss i familjen till att dela middag med honom och hans fru Amphorn samt deras 3 gäster ifrån America. Dan hade nämligen på besök En fru Georgia som var gift med Tony samt Georgias kompis och barndoms-vän Cathy. Kuriosa gällande Tony var att han faktiskt kom ifrån Mexico med sin familj ifrån början. Han såg helt amerikansk ut med blå ögon och ljusbrunt hår. Men de kom i alla fall ifrån Mexico.

 

Tony berättade sedan efter maten för mig sin familjehistoria i väldigt korta drag och det är oerhört intressanr när man får höra historien som är ifrån slutet av 1400:talet nån gång. Man har ju ibland ”ridit på sina höga hästar” när man pratar med amerikanarna och talat om för dem att Europa är det gamla landet, och vi har haft vår kultur i tusentals år längre än nordamerika har haft det. Och man har känt sig överlägsen.

 

Men hur överlägsen känner man sig när man hör en historia som sträcker sig bak till 1490:talet och Spanien och Judisk härkomst??? Ja med tankte på att vi inte knappt kunde läsa och skriva här uppe i Scandinavien på den tiden, så har man ju inte mycket att sätta emot överhuvudtaget kulturellt sett. 1490:talet, det finns väl ingen bland oss scandinaver som kan fina sina rötter ifrån den tiden så himla långt bak i tiden...... Fots. Nästa kapitel....

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCCCXCIX , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.... I alla fall Tony berättade att de var judar i hans familj vid slutet av 1400:talet. Det var då som både judar och araber blev utslängda vid utrensningar ifrån Spanien. Spanjorerna ville göra rent hus med alla araber som bodde där. Betänk att araberna ockuperade Spanien i drygt 500 år ungefär, så det var ett OK som Spanien ville bli av med.

 

Ut åkte alltså araberna, och judarna, som alltid varit ett lovligt byte, åkte med i samma sväng. Många av alla dessa Sferardiska (??) judar lyckades snirkla sig ur landet medelst att de först levde som renblodiga spanjorer och tillhörde många gånger toppskiktet i Spanien. De lämnade sedan landet i våg efter våg i takt med att Sydamerika kolonaliserades..

 

Så Tony´s familj som numera har ett vanligt spanskt namn (Moreno) bodde sedan i all välmåga i Mexico ända tills en släkting till Tony gjorde bort sig och höll på ”fel” presidentkandidat i Mexico.. Och familjen blev då ”brännmärkt” och var tvungna att fly ut ur landet för att undslippa att bli dödade....

 

Att höra en sådan historia är oerhört fascinerande må ni tro, Tony var en riktig gentleman och han har arbetat i Phoenix, Arizona som polis under styvt 30 år innan han gick i pension. Tony var nöjd och glad över sitt liv och ångrar ingenting av sina egna livsval....

 

ÖVERSVÄMNING I CHAIYAPHUM

 

Så blev det då äntligen dax för oss här i Chaiyaphum att få känna av de framdragande vattenmassorna ifrån nord. Här faller ju lutning i Thailand från norr till söder. Så alla översvämningsmassor rinner genom hela Thailand och ställer till förödelse under en längre tid på denna sträcka. De sade att vattenmassorna kommer att ankomma till Bangkok om cirka 2 dagar.

 

Jag märkte det först p.gr.a. att jag vaknade runt 06.00 av att det var ganska många bilar ute på stora vägen som körde fram och åter. Jag åt min frukost och tog sedan motorbiken och körde bortåt Nong Nasaeng och den bortre grannbyn Cheelung. Där för övrigt Ingemar och hans fru Fa bor med hennes föräldrar och syster och övrig släkt.

 

Det började redan borta vid skolan runt 500m hemifrån. hela skolområdet var under styvt 40 cm vatten. Fotbollsplanen på andra sidan vägen där jag tog mig fram var också den helt under vatten. jag såg också där mycket plask ifrån glada fiskar i mängd!!!

 

Jag kom fram till bron vid templet som avskiljer de bägge byarna Nong Nasaeng och Cheelung, och floden rann nu över alla breddar. Fiskarna som munkarna haft inlåsta vid "sitt" vattenområde, de firrarna var nu helt fria och hade stuckit all världens väg. Härligt tyckte jag, ge folket mat istället..... De omkringliggande risfälten i stort sett hela området stod under mer än meterdjupt vatten, en tragik för ägarna vågar jag lova.

 

Det kändes under hela denna dag som om hela befolkningen var ute och fiskade utefter vägar, diken, pölar, risfält och floder och bäckar. ALLA fiskade, och det fanns grymt mycket fisk. jag stannade till flera gånger, och såg hur de halade in firrar i ett.... Måste vara ett bra sätt att få mat på bordet varje dag!!

 

Jag körde igenom byn Cheelong och vattnet hade nu sakta börjat stiga ytterligare och började nu rinna på smågatorna inne i byn. Folk hade äntligen börjar lyfta på häcken och samla ihop sand och började fylla säckar så de kunde skydda sina tomter och dörrarna till sina hus. Inte alla hus har ju sina pålar att stå på, det finns ännu många hus som inte har dessa pålar, och de husen låg nu illa till verkade det som.

 

jag körde fram till Ingemar och Fa:s hus, de själva befinner ju sig i Sverige sedan i maj månad, men svärfar/svärmor bor ju i huset och håller kollen. deras hus var helt OK, det ligger mer än 2 meter högre upp än grannhusen. men ett av grannhusen som låg inne på tomten hos Ingemar och Fa, där bor Fa:s syster med familj. När jag kom fram så hade vattnet stigit så det var kanske 15 centimeter högt, och de höll på för fullt med att fylla säckar med sand. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CM (900), Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Jag åkte hemåt efter det att jag tagit foton av floden bakom Ingemars hus, och den var mäktig nu, annars flyter den stilla och fint, men nu forsade den och översvämmade alltså hela grevskapet.

Jag fotade floden och gatorna däromkring. Ungarna badade på gatorna, vattnet hade ju ännu inte hunnit bli så högt så det var farligt!!!

 

Jag skulle sedan bege mig hemåt och vände vespan på gatan, och vad hände Mr Bean tror ni?? Jo jag körde vespan rakt ner i diket och fann mig stående upp till halsen i vatten med ett krampaktigt tag i vespan. En thaigubbe rusade fram och tillsammans lyckades vi dra upp även vespan ur detta stinkade dike....

 

Det räckte ju sedan att motorn kom ovanför vattenytan så startade den så käckt som bara den. Jag tackade alla för hjälpen. Men jag hade svårt att glömma det där hånskrattet ifrån de flesta av thaiarna när jag föll i diket. Det är ju på det sättet att thai´s humor är av den typen som vi hade runt sekelskiftet, nä..... inte detta men förra sekelskiftet med Charlie Chaplin och Helan och Halvan ni vet... helt enkelt "snubbelhumor", folk ramlar eller snubblar och det är hysteriskt roligt (!!!)

 

Så även om jag skadar mig så skrattar thai. jag kan säga att det är lätt att "snea" till i detta läget. Men jag är ju hyggligt van vid skiten nu, så jag brydde mig inte öppet om deras flin och skratt, för jag fick ett härligt blödande skrapsår på sidan av benet upptäckte jag när jag kom upp ur vattnet och upp på vespan... Så fort hem, och duscha och ta på bakteriedödande medel.

 

När jag kom hem, så stod Yongyut i begrepp att åka bort till samma ställe och kolla till Fa:s syster!!! Hon var borta 1 timme cirka, och när hon kom hem så berättade hon att systern hade gråtis och varit ledsen och hela deras hem stod nu under cirka 1 meter vatten. Kan ni tänka Er att Ert hem har en vattenyta på 1 meters djup INNE i huset!!!! Usch va hemskt...

 

Jag själv stack sedan ut på min cykeltur, och vädret var fantastiskt, jag cyklade runt 5 km, när jag skulle ta höger in bland risfälten, så stod där bilar och blockerade vägen, och jag såg folk som vadade i vattnet som var mer än meterdjupt. Jag frågade hur det såg ut längre fram. De fattade väl inte allt jag frågade, men de sade att det var ganska djupt här men lite bättre en bit fram.......

 

Åh saatan tänkte jag 1,5 mil rätt ut bland vatten och översvämning, undrar hur eländigt det är egentligen. Jag kommer ju att komma fram där i Cheelung till slut och undra förresten om jag överhuvudtaget kommer att lyckas ta mig fram 15 km i detta vatten. OK jag gör ett försök, kanke att det finns mycket barmark längre fram.

 

Jag började vada, det var styvt 500 meter och saatan vad jobbigt detta var. Vattnet stod i stort sett stilla, men tänk Er att leda en cykel där bara styret är ovanför vattenytan... Häärliga tider!!! Jag kämpade på och runt vägkröken så fick jag till min fasa se att det riktigt forsade vatten, och jag tänkte att det nog inte är så himla bra för en 60:taggare att ramla och svepas med av vattnet......

 

Men jag tänkte också, lördag, go dag, solen skiner....V75 senare....3st GT också lite senare.. kämpa på....detta är ju kul.... Jag steg ut i detta vatten och det var en syn för gudar. Cykeln darrade som ett asplöv när jag sakta sakta rullade den framåt och jag tog ett steg efter det andra sakta sakta..... Till slut så kom jag över och jag var nu ganska trött skall jag säga.... Och jag tänkte att nu är väl det mesta över....

 

Efter typ 1 km så kom jag fram till en by och här var det det värsta helvete hittills. "Huvudgatan" var i stort sett en endaste stor fors..... vattendjupet var typ 70 cm... och vattnet kom rakt emot mig....Jag lyckades att steg för steg gå och kämpa mot vatten och mjölksyra i 30 minuter innan jag kom ur byn.... Fy satan att bo där!!!! Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Efter denna by så fick jag cirka 150 meter fri markyta... och sedan in i nästa vatten. men detta var inga större problem, jag lufsade de cirka 400 metrarna i halvdjupt lugnt vatten, fotade lite grand killarna som fiskade överallt vid risfältskanterna. Sedan torr mark, och nu fick jag cykla typ 3 km utan något vatten alls. men det var med en olustig känsla som jag såg alla risfält ligga helt under vatten. Detta kan bli en riktigt stor katastrof för alla här i Isaanområdet, det fattigaste i hela Thailand.

 

Jag kom sedan fram till nästa by och nästa vattenhelvete. I detta område så verkade i stort sett allt vatten i hela området passera. Och det var strömt som bara saatan. Jag lufsade säkert 1 km totalt i meterdjupt vatten, jag var på väg att ge upp flera gånger, men det känns så jääkla skämmigt att ge upp. Jag skulle passera 2st områden med forsande strömt vatten blev jag tipsad om. Folk hejade på mig hela tiden, och flera andra varnade mig för att fortsätta. men va saatan, nu hade jag fått upp "hetsen" fint tyckte jag!!!

 

Jag kom fram till den första av dessa 2 forsar och jag säger bara "jääklar anåda",, secket strömdrag det var, har aldrig varit med om något liknande. Direkt när jag kom ut i vattnet så låg cyklen raklång rakt ut ifrån min kropp och slet och drog fruktansvärt mycket. Strömmen ville slita cykeln ur mina händer, men jag hade inga tankar på att släppa taget och sedan få lufsa fotledes 1,5 mil tillbaka hem igen...

 

Jag kom över faktiskt även om jag var darrbent vid det laget, så kom jag över. Bara för att i nästa andetag få se nästa fors med vatten, och nu blev jag faktiskt stoppad av en lokalkille, och han började att prata hygglig engelska och han sade att vattnet var runt 1.80 djupt på sina ställen, och med den strömmen så finns det inget nu levande djur som klarar sig ens 1 sekund i det vattnet...

 

Faaan också!!! Jäääklar också!!!! Nu var jag helt enkelt tvungen att vända om. Jag kollade på klockan. Jag hade alltså kämpat här i nästan 1,5 timme nu, och jag skulle kämpa lika länge till bara för att ha misslyckats. Men det var lika bra att inse sanningen och ta sig hem igen. vattnet steg ju hela tiden kändes det som, så jag tog ny sats efter en klunk vatten och lyckades kravla, cykla, vada, stappla mig hemåt i allt saatans vatten, och det var en sleten cyklist som till slut kom hem.

 

Men ett bra färdmedel som thai hade tillgång till var: 1 traktor (vanlig) och den drog en typ av kärra, och där satt det runt 10-12st människor som hade varit och storhandlat. Denna traktor klarade alla hinder noterade jag. Men jag såg också att traktorn INTE ville utmana ödet med den sista forsen, den vände där, och släppe av de boende där.... Så det var kanske tur att jag inte envisades.

 

Så Chaiyaphum klarade sig alltså INTE denna gång. Som alla andra så kommer de fattigaste att få ta hela smällen vad det gäller det ekonomiska. De kommer att tappa hela risskörden o.s.v. och de kommer inte att ha varken mat eller pengar att leva på under en tid nu. OK säger någon, men myndigheter kommer att ersätta dem.... Javisst men till vilket belopp då då...

 

Jo Thailand ger 2.000 baht per rai i ersättning för vattenkatastrofen. men dessa rai kanske (är osäker) genererar typ 6.000 baht per rai annars i ren inkomst. Så det ÄR en katastrof för risbönderna ingen tvekan om det!!!! jag tog lite foton som sagt var, Min kamera gick åt helvete efter ett tag, men jag lyckades få ut fotona strax innan kameran dog för gott!!!!

 

Så goodbye min fina halvnya Samsung, Du levde ett bra liv med en trevlig falang, Men tyvärr för dig, så var falangen otursbenägen, och det förkortade ditt liv avsevärt...... Förresten kunde du inte tåla lite mer vatten din jääkla mes-kamera.

 

Sedan jag skrev detta, så har kameran ifråga skärpt till sig. Yongyut lade den rakt ner i risspannen djupt nergrävd där mitt bland riset. Det stämmer det som man hört om detta tidigare. Alltså att om man har problem och elektroniska eller tekniska prylar har blivit våta, och slutat fungera, begrav dem då i ris i ett par dagar.

 

Min kamera har tydligen torkat upp och nu funkar den igen, och det är jag djupt tacksam för..... Yongyut gjorde ju även detta med min andra kamera, min första kamera jag köpte härnere KODAK 1613, och den överlevde också den ett dopp i vattnet tack vare underkuren begravd mitt ibland riset.

 

Handskak - Glegolo

 

 

 

Chaiyaphum CMII, Thailand

 

Idag måndag, var ute som vanligt igen, till min stora glädje, så gjorde min kära Samsung kamera en så kallad ”Jesus!! Den promenerade inte på vattnet, men den vaknade alltså till liv igen efter mer en ett dygns komaliknande tillstånd. Så jag hade med mig kameran ut igen på min tur, och jag tog runt 80 kort idag, och hade skitskoj.....

 

De flesta bilderna handlar ju om när thai fiskar. För det är ett evigt fiskande både på och utefter vägarna här i det översvämmade Chaiyaphum. Översvämning och vattenmassor kan ju när det är för ihållande vara en riktig hemsk katastrof för risbönderna, vilket då inkluderar de flesta av befolkningen här känns det som.

 

Dock i all hemskhet så finns det en guldkant på molnet för många av de absolut fattigaste, och för de av risbönderna som fullständigt slagits ut av vattenmassorna. Och det är just fisket. Jag bara förundras när jag ser vilket antal det handlar om av denna befolkning som är ute och fiskar.

 

Det är rent otroligt. Utefter ALLA vägar både motorvägar, småvägar, byvägar och risfält och i pölar, ja precis överallt här, så står det människor och fiskar mestadels med nät, men väldigt många sitter också och metar. Man samlas hela gäng, och man har mat med sig som vanligt. Mat här är ju ett sätt att umgås på. Och man fiskar då.

 

Man fiskar småfisk, alltså rena rama guppina, alltså småfisk som är mindre än smörgås-sardiner. Man fiskar vanliga småfirrar och man fiskar medelfirrar och man krokar ibland riktigt stora firrar, men det är väldigt sällsynt. Fisken blir inte speciellt stor härute i naturen, för befolkningen fiskar verkligen intensivt.

 

Man skiter ju i om man plockar barnbeståndet vad det gäller fisken och man skiter om det är dräktiga honor, och vad det än månde vara, Upp ur vattnet skall det, ner i kokkärlet skall det, och ner i magen skall det.... Fisken är en livlina för en oerhört stor andel av den thailändska befolkningen.

 

Jag finner det oerhört fascinerande att cykla runt bland dessa tilldragelser, stanna och prata. Ibland sitta ner och äta med dem och försöka att prata det väldigt lilla jag kan prata. Det är en sådan hemskt stor skillnad på mitt Sverige, där vi ju gärna håller oss för oss själva, och inte gärna släpper fan över bron s.a.s.

 

Här räcker det tydligen att grannen andas, så pratar man med varandra. Att man inte känner varandra är absolut inget hinder för att prata med varandra, och det är oerhört inbjudande att träffa dessa thailändare som gör livet så gött för varandra och stundom även gött för mig. Idag så stannade jag och käkade en maträtt som luktade himla gott, men den såg ut som faan, men smaken var helt OK.

 

Jag kunde inte tacka nej idag, ty jag hade sagt nej tack både lördag och igår söndag och skyllt på att jag var ”imm”, alltså mätt och att jag redan hade ätit ”Khaoo Tiang”, alltså lunch!! Så det blev bara till att sätta sig och ta emot tallriken som de räckte mig. jag kunde helt enkelt inte tacka nej, och desutom så blev jag tvungen att äta en bra bit mat trots att den var svinstark.

 

Jag är ju en mesuggla när det gäller kryddor, och denna kryddstarka mat fick mina inre organ att darra i ren protest.... jag fick läppfladder i levern, mjälten hissnade, mina lungor kippade efter andan, men jag överlevde svettattacken jag fick, och jag cyklade lugnt och fint hem... Och mådde bra, secka goa människor det finns runt omkring en ändå va!!! Men det gäller att säga nej – stundtals i alla fall!!

 

Idag är det den 21 september och vattenmassorna håller fortfarande mitt Chaiyaphum i sitt fasta grepp. Jag tycker snarare att vattnet stiger sakta sakta än drar sig tillbaka. Jag är ju ute varje dag flera timmar, och jag ser hur fint man hjälps åt här i Thailand. Jag kan faktiskt inte tänka mig att det jobbet är avlönart över-huvudtaget.

 

Tänk i Sverige om t.ex. Styrsö blev isolerat ifrån fastlandet och andra öar.. Det blev risk för snabb svält och törst på Styrsö. Hur många svenskar hade ställt upp där tro. Vi svenskar som i mångt och mycket förvandlats till ena jäkla pengamaskiner, istället för att behålla våra mänskliga värderingar!!! Detta går ju igenom i allting hemma i Sverige. Tack facket för ett gott jobb på den punkten... idealism säg ”goodbye”Forts, nästa kapitel...

 

Handskak- Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMIII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Inom idrotten, ingen vill längre vara ledare i den lokala klubben, Absolut max om möjligtvis den egna ongen är med i laget, men absolut inte annars. Hjälpa till med lottförsäljning. Nä. Men tycka att det är pittoreskt med dessa lokala småföreningar, det tycker man gärna när man stolt berättar om ”sin” förening på cocktailpartyt hos grannen på lördagskvällen.

 

Så jag tycker att thai är fantastiska, de ser problemet blixtsnabbt. Jag såg när vattnet kom. Jag såg att efter 1 timme, så hade de redan placerat ut ”vakter” vid infarterna till de områden som var överfyllda med vatten. Strax så infann sig folk med småbåtar, och på lördagen, redan dagen efter, så fanns där mängder av militärer som var utdirigerade för att hjälpa till. Redan på söndagen så anlände de första hjälp-sändningarna till de nödställda, alltså efter 2 dagar.

 

Jag tycker att det är imponerande. Nu igår, alltså efter 4 dagar, så såg jag säkerligen runt 20 lastbilar fyllda med höbalar, och en enormt lång kö vid varje bil där thai fick plocka åt sig hö i tillräcklig mängd. Boskapen är ju livsviktig härnere som ni säkert förstår.

 

Jag inser ju att man levat i en ”skyddad verkstad” hemma i Sverige naturmässigt. Jag har aldrig sett sådana vattenmassor komma inrusande över vårt landskap här i Chaiyaphum, aldrig!! Göta Älv kan slänga sig i väggen, detta är flera Göta Älv på en gång måste jag säga. Det forsar och det brusar runt omkring en absolut hela tiden precis överallt. Och det står folk som fiskar precis överallt. Alla verkar fiska...

 

Jag bara undrar en stilla undran, hur kommer det att gå med risbönderna. Jag vet att riset klarar en kort tid med högt vatten över själva växten, 1 vecka, men 2 veckor det blir krisartat det. Och redan har man börjat prata om katastrof etc. etc. Trösten som jag nämnt tidigare om 2.000 baht per 1 rai risfält är ju ingenting alls att mata sin familj med, ingenting i stort sett!!!

 

Riset ifrån fälten ger ju förutom kontanter vid deras försäljning, det ger ju också nya plantor för nästa ris-sådd och det ger mat på bordet tills nästa ris-skördning!!!! Så 2.000 baht (SEK: 420:-) per 1 rai risfält förslår icke långt alls!!! Det är ett tufft liv att vara thai, att vara ”fast” i det liv de lever, de kan ju inte göra som vi gör hemma i västerlandet. Där vi säger –”Nä, nu skiter jag i det här”, och så drar de till storstan och börjar jobba.

 

Här har man noll utbildning i stort sett, och kan inte jobba på det sättet, och dess-utom så finns det bara en oerhört liten arbetsmarknad att tillgå, så skaffa jobb utan utbildning inne i storstan, glöm det tror jag!!!! De får istället fortsätta sitt liv så som deras mamma-pappa gjort innan dem och som deras mormor och morfar gjort innan dem intill döds dagar.

 

Yongyut har ju alltid varit en dam som tagit tillvara på sig långt innan hon träffade mig, likaväl som jag tog tillvara på mig, innan jag träffade henne. Allt sedan jag kom och allt sedan vi satte bo ihop, så har hon ryckt ut direkt när något gått sönder. Hon lagar än det ena och än det andra här hemma. I början så blev jag änna lite små-förbannad och kände mig hotad i min egenskap som man.

 

Hon blev då sketsur när jag konfronterade henne om detta fenomen. Hon fattade ju absolut ingenting alls om vad jag pratade om naturligtvis. Man dryftar ju inte direkt saker och ting med varandra här verkar det som. I alla fall till slut så fick jag skärpa till mig och hålla käften och börja tänka – ”Ok då, vill hon rycka ut och vara hantverkare i vårt hem, så får det bli så,,, skitsamma, varför skall jag förpesta vårt förhållande med att vara grinig som en kärring??”

 

Jag satte däremot snabbt stopp för hennes försök till verksamhet därute i trädgården. Vi gjorde en överenskommelse, trodde jag..... nu får jag passa henne, hon sniker ut i trädgården snabbt som faan när jag vänder ryggen till, och planterar någon löjlig skitplanta. Det är mer än en gång som jag stövlar ut i trädgården och får se nåt urtråkigt som är nyplanterat där. Yongyut, är ju lite småsnål, och det är jag ju glad för. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMIV, Thailand

 

Jesper, kollade lite grand om det du sade om att lägga ut kommentarerna. Du måste helt enkelt ha missat dem.. Titta under varje kapitel, så står det där vid varje kapitel antal... kommentarer, och sedan klickar du bara där... Lycka till..

 

Forts. från förra kapitlet... Och om hon kan klippa av en gren, eller sno ett skott av en befintlig växt i vår trädgård som jag köpt, då ser hon det som en ren vinst. Att vi har en jäävla massa växter stående där i trädgården som ser helt identiska ut, det stör henne inte alls. Hahaha!!!!

 

Men då smyger jag ut när hon sover, eller är och handlar, och handlar upp mig på ett par växter hos den lokala blomsterhandlaren , rycker upp skiten hon har planerat och planterar ”mina” plantor istället...... Hon blir sketsur när hon ser detta, men inser att det var hon som löjlade sig först... hahaha!!!

 

Nu idag morse, så fick hon ett ryck och skulle laga dörrhandtag, hon frågade mig vad ”de” tog för att fixa detta för oss, om vi hyrde in någon, - ”Tja 200 baht,” sade jag då!! –”You give me 200 baht and I fix the door”.... Okidoki sade jag, rätt in på sparkontot då......

 

Hon fixade dörrhandtag 1 och det gick bra, in och fick 200 baht som hon lade i sparhögen. Sedan hörde jag att det rasslade efter ett tag ute på ytterdörren, jag gick ut, och ta mig f;n stod hon inte där och skulle fixa den dörren också. –”Yongyut, en stilla undran bara... varför pillar du och byter ut detta låset, det är ju absolut inget fel på det”???? Hon svarade raskt och käckt; - ”You pay me 200 baht!!!!!!!”

 

Jag försökte ju då bringa ordning i denna logik, inte bara thailändsk logi, men också kvinnlig universiell sådan. – ”Ja men, först av allt, det var 200 baht för alla dörr-handtag. Och sedan kan du inte gå runt och byta ut befintliga helt OK dörrhandtag och tro att jag betalar för det” !!!!! Småsur och muttrande bad hon mig att gå ur vägen. Jag gick in till mig för att göra lite riktigt arbete (hahaha). Efter ett tag så smyger hon in i mitt rum, och tar vespa-nycklarna, jag går ut och frågar och hon säger – ”Not ask, I am angry”.....

 

Jag ser ju direkt vad som är på gång!! Hon har sabbat dörrhandtaget, alltså både det nya som det gamla..... OK Yongyut åk, ha det gött....Tur att jag betalade dig 200 baht för för att du skulle fixa detta dörhhandtag, nu har du 200 baht så du kan köpa ett nytt!!!! –”Me, I shall pay for it”??????? Yes Yongut, you broke it, you pay for it”!!!!! Hon svängde ut ifrån hemmet mot BIG C måttligt road, ja nästan sur...... Jag förstår mig inte på kvinnor alls!!!

 

Imorse lördag den 24 september 2011, så stack jag ner till ”fabbro doktorn”. Det var ju den 15 juli som jag jag var där förra gången och kollade mitt blodsocker. Mitt värde idag var 127, och höll sig väl inom gränsen för vad som är helt OK. Så jag är egentligen helt oförstående till hur jag kunde leva med, och inneha ett blodsocker-värde på 269 när allt detta upptäcktes.

 

Efter det att jag kom tillbaka ifrån Phillipinerna i juli, så har jag nästan helt gått tillbaka till mitt levnadssätt som jag hade innan allt detta startade. Jag har i mig varje dag mycket socker i form av brödätande, socker i kaffet, groggar, och chokladätande nästintill varje dag!!! Dan har ju sina kakor som jag gärna äter. Allt detta gör ju att jag sakta sakta har lagt på mig igen gram efter gram efter hekto i vikt.

 

Totalt 2 kilo har jag nu gått upp igen. Så mina glädjesamma, roliga och positiva 92 kilo är nu nästan 94 kilo. Dock... vad jag fortfarande gör och kan detta verkligen vara hemligheten med att hålla blodsockret i schack??? Jag motionerar varje dag minst 1,5 – 2 timmar med mina cykelturer. Och jag håller stenhårt på att INTE äta snabba kolhydrater i form av potatis, ris eller pasta (undantagsfall bara).

 

Så jag antar att om jag önskar gå tillbaka till viktminskning igen, så måste jag lägga ner allt det som jag lagt mig till med igen typ: godisätande, groggar, bröd, socker-ätande och kakor i alla de former.... Skönt i alla fall att man vet hur man skall göra i mitt läge.

 

Men inte trodde jag att blodsockervärdet var så himla MYCKET avhängigt utav motion och borttagande av potatis, ris och pasta..... Det var en stor nyhet för mig...... Så alla ni som lider av början till Diabetes, ta tag i Era liv NU IDAG, vänta inte tills sjukdomarna har fått ”taskegreppet” om Er, och lyssna på mina nyupptäckta rön, ni kan inte finna dem annorstädes på Internet. Helt nya vetenskapliga rön av prof. Glegolo bland risfälten i Chapiyaphum. Vänta inte som sagt var, för då kan det vara för sent!!!

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMV, Thailand

 

Jag har en sak att ta upp som jag väldigt noggrant inte har tagit upp tidigare, utan snarare har ”glidit” förbi, aktsam om de 2 huvudpersonerna i ”dramat”. I mitt tidigare kapitel 654, så kulminerade ju Krister och Stefans resa till mig i och med att de äntligen till min stora glädje kom upp hit till Chaiyaphum för att hälsa på mig!!!

 

Jag berättade inte i korrekta ordalag vad som faktiskt hände vid deras viselse här hos mig i Thailand. Det var inte så att de uppförde sig konstigt på något sätt emot thai eller mot sin familj,. Inte alls på det viset, men de uppförde sig bedrövligt gentemot mig och min familj. Jag ville inte i det läget lägga ”sten på börda” då när detta hände, genom att berätta hur de uppförde sig. Men slutomdömet från mig om deras uppförande var ett stort C- i betyg.

 

De kom ner hit till mig och min familj, allting var bra första kvällen när vi mötte upp dem vid bussen. Vi hade bokat hotell åt dem, erbjöd dem först att de kunde bo hemma hos oss, men de ville hellre bo på hotell trots att det skulle kosta dem pengar. Vi hade hyrt vespor åt dem bägge 2.

 

Vi tog alltså ungarna 9+11 år gamla, och dessa fick sitta med oss på hotellet fram till kl. 05.00 första kvällen för att prata med Krister och Stefan. Och de gillade det förstås. Jag tog ut dem och kollade läget i Chaiyaphum och dess närhet medelst vespa-tripper. Plötsligt efter 2 nätters sovande så meddelade de helt kort att de ville åka ner till Jomtien istället.

 

OK sade jag och fixade biljetter, och tog min fru och de 2 barnen och åkte med dem dit ner 50 mil en väg. Jag hade lovat att åka med dem dit ner de extra 100 milen. Så fort vi kom dit ner så märkte jag genast att något intestod rätt till. Speciellt Krister markerade allt för tydligt att han inte ville prata, han ville inte ens vara i min eller min familjs närhet. Han hade tydligen focus på nåt helt annat, vad vet jag, tänkte jag???

 

Uppe i Chaiyaphum så hade Krister berättat för mig att Stefans fru höll på att jaga livet ur honom genom att ringa mängder av gånger och tjöta hål i huvudet på honom vansinnig av svartsjuka. Det gick så långt så Krister själv sade att han inte ville ha något att göra med Stefan alls längre helst!! Men Stefan vågade aldrig säga till sin fru att hålla käften och sluta att ringa hela tiden.

 

Krister berättade att hon t.om ringde på nätterna för att kolla så att inte Stefan var ute och härjade med ”dåliga kvinns”. Hon ringde också på nätterna och krävde att de skulle ha telefon-sex... När Krister sov (???) så fick Stefan masturbera/onanera via SKYPE, och först då var denna idiotkärring nöjd och lät Stefan sova.

 

Det är skrämmande vilka typer det finns i denna värld!! I Kristers fall så förstörde Stefan både direkt och indirekt Kristers semester genom att ta emot alla dessa skitsamtal ifrån en svartsjuk fru hemma i Sverige.

 

Alltnog jag trodde väl i början när Krister uppträdde som han gjorde gentemot mig, att det nog bara var att han var ”sur” för Stefans uppträdande och så fick jag lida för det. Men det framgick mer och mer med all märkbar tydlighet att Kristers agerande mot mig också var riktad direkt gentemot mig som person.

 

När jag insåg detta därnere i Jomtien, så kom det som en ren chock måste jag säga, här var en kompis som man lärde känna hemma i Sverige och som man släppt in på livet, och in i ens familj härnere i Thailand, och så svek han så kapitalt. Synd att man inte visste om detta innan tänkte man. Efter 2 nätter därnere, så sade jag till Yongyut att jag ville åka hem igen, och att jag inte ville vara därnere med Stefan och Krister något mera.

 

Vi åkte hem igen söndag kväll. De bägge killarna kom inte ens och sade adjö, och mina ögon så var de ett avslutat kapitel. Stefan och Krister ville jag inte ha längre i min närhet, nä tack. Eller med Kristers egna ord, ”blähh”.

Vi åkte alltså hem, tiden gick oktober passerade, och jag kände bara att det kändes för jäkligt, och jag fattade egentligen inte ens vad som hade hänt (!!) Krister berättade aldrig överhuvudtaget varför han uppträtt som han gjort. Inför mig själv och Yongyut så försvarade jag honom hela tiden, hon kunde ju inte fatta vad hon hade gjort för fel alls... Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMVI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...... Hon sade t.om till mig att hon inte ville att jag skulle ta hem fler människor ifrån Sverige, hon tyckte inte om alls det Krister hade gjort!!! Den enda som var OK var ju Reine Hast vår gamle gode vän... Hos mig så skavde det dock fortfarande och jag ville gärna veta vad som hade föranlett allt detta.

 

Jag skrev ett par stycken ganska långa mail till honom och frågade, jag gjorde detta i oktober, november och början december, jag fick inga svar alls, jag försökte att ringa till honom till hans abete, han lyfte inte på luren. Tiden gick och i början av januari så fick jag då till slut ett svar av honom, och det svaret gick ut på att det inte alls handlade om mig, utan att allt var ”normalt” mellan oss, det handlade bara om Stefan och hans uppträdande med sin svartsjuka kärring som skapat detta.

 

Det var dock stentyst från hans sida fortsättningsvis också. Han hade ju tidigare alltid ringt varje vecka, skickat flera mail i veckan och i stort sett haft en livaktig korrespondans med mig och min familj. I slutet av januari, så tänkte jag att nu vill jag fasenimej ha slut på skiten med Krister, det får bli antingen eller.... Jag ringde helt sonika upp hem till honom vid en ovanlig tidpunkt.

 

Hans fru lyfte på luren, och jag småpratade med henne och frågade sedan om Krister var hemma? Javisst ett ögonblick bara, sade hon!! Efter 15 sekunder kom hon tillbaka och meddelade att han inte var inne, han var nere i garaget och fixade med bilen. Jag berättade då för henne vad som hade hänt i mina ögon, och hon skulle snacka med Krister säger hon.

 

Det gick 2 veckor, absolut ingenting händer..... Jag skriver då till hans fru och frågar om vi skall lägga på locket och skita i det hela eller vad vi skall göra. HON skriver då till Krister och begär att han skall skriva ett endaste mail. Efter 1 dag så kommer det ett mail ifrån Krister som helt kortfattad säger att citat ”jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så utnyttjad, jag tycker det är bläh”...slut citat.

 

Jag funderade och funderade, vad sjutton nu då?? Vad är detta... Vi har erbjudit honom vid bägge gångerna att han fick bo hemma hos oss, naturligtvis tar man inte betalt.... Jag har ställt upp för honom och kört runt honom och visat honom ett Thailand som han aldrig mer i hela sitt liv kommer att komma i kontakt med. Jag/vi har försökt att serva honom så gott vi kunde.

 

Jag talade med Yongyt eftersom jag helt enkelt inte kunde fatta vad som gick snett. Hon säger att hon inte förstår falang..... Kanske, säger hon, är det mitt fel..... Krister hyrde min systers Vespa och vi tog betalt för det.... kanske vi skulle låtit honom köra hennes vespa gratis. Nä men för sjuttan Yongyut.

 

Han visste mycket väl att din syster ville ha betalt per dag, precis som alla andra, och han sade aldrig något om detta varken den första gången han var här, eller den andra gången han var här. Det måste vara något annat. Jag började sedan fundera på vad han hade gjort, för Krister är en generös kille av stora mått tycker jag!!!

 

När jag flyttade ifrån Sverige, så hyrde jag ut min lägenhet i 2:a hand. Jag hyrde ut den möblerad, och alla de saker som jag INTE ville skulle ingå lade jag ner i min källarskrubb. Det var väl 7-8 kartonger plus lite småskräp, inte alls mycket.... PLUS att där också var en komplett servis.

 

Krister erbjöd sig utan att jag ens frågade honom, och sade att han var villig att tömma min källarskrubb och slänga det jag ville slänga. Vi kom till det läget efter drygt 1,5 år att jag då bad honom slänga grejorna i källaren. Förutom servisen. Den tog han hand om hemma hos dig, den låg i 2 kartonger nedpackad.....

 

Nu då i denna veva jag berättar om 3 år senare, så bad jag honom att packa ner servisen med bubbelplast emellan tallrikarna, och så skulle jag hämta kartongerna och skicka dem hit till Thailand. Detta hade han gjort för mig i Sverige, och det var jag evigt tacksam för. Jag frågade flera gånger om betalning eller om jag kunde göra något honom. Det ordnar sig, sade han varje gång.... Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak- Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMVII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.... Sedan så tog ju Krister med sig varor ifrån Sverige som jag hade beställt. När han kom och lastade ur väskan, så vägrade han ta emot de pengar som jag hade i handen klara för honom, Han menade på att det var ett nöje att kunna hjälpa. Han klarade sig bra ekonomiskt, sade han i Sverige.

 

Vi var ute och åt med hela familjen en gång, det var någons födelsedag. Och det är alltid jag som brukar bjuda dessa middagar. Vi brukar vara runt 16 personer och det brukar kosta runt 3.000 baht (SEK: 600:-), och så blev det också denna gång. DÅ snodde Krister åt sig notan och talade om att DEN ville han betala..... jag försökte att opponera mig, men det hjälpte föga.....

 

Förutom dessa 3 saker, så kunde jag inte komma på någonting som skulle kunna förosaka denna kraftiga reaktion ifrån hans sida. För mig en helt obegriplig reaktion, och tyvärr förödande för vår vänskap. Jag skulle aldrig efter detta kunna ta denna kille till nåder igen efter detta svek, aldrig!!

 

Så för mig , om detta nu var den riktiga anledningen, så tydde den på att han gör folk tjänster, och sedan så kräver han in dem ljudlöst, fullständigt ljudlöst, och också i förtid. För mig i alla fall så handlar vänskap om att man gör varandra tjänster, och man ger varandra hjälp. Man tänker inte på gentjänster när man gör tjänster, man gör dem bara utav vänskap.....

 

Men Krister verkade som sagt var vilja ha tjänsterna i retur ganska omgående. När det är på det sättet varför inte istället då skita i att göra tjänster, eller åtminstone ta betalt för de utlägg som man haft, det är ju absolut inget fel i det. För mig så är vänskapen som sagt var, att man gör tjänster och allt eftersom vänskapen löper på, så kommer det alltid upp tillfällen senare i livet när man betalar tillbaka i form av gentjänster eller pengar..... Men det brukar som sagt var ”jämna ut sig”, eller hur???

 

Jag lade nu denna kille och denna vänskap åt sidan för gott, och ämnar icke mer bry mig. När jag plötsligt en dag i april fick ett mail ifrån Kristers arbetsplats. Det var en kille ”NNN”, som svarade att Krister icke längre arbetade där utan hade fått sluta som ansvarig chef för hela arbetsplatsen, och de ämnar icke svara mer på mail ställda till denne Krister.

 

Nu började det så smått ringa klockor i huvudet på mig. jag visste ju att Krister varit stressad som satan en längre tid med sitt arbete, och hela tiden skyllt på att han fick arbeta så mycket. Han skyllde aldrig på att han gjorde dåliga affärer och riskerade hela företaget. Så DETTA var alltså anledningen till hans urkonstiga uppträdande.

 

På ett sätt så var jag jätteglad att ha fått en förklaring, ty att misstänka att man själv varit skulden till en brusten vänskap genom att man varit ”snål” som Krister antydde, det känns ju för jäkligt för en normal människa, eller hur!! Krister hade fått sparken ifrån sitt företag och istället för att utnyttja sin vänskap till mig och kanske fått input eller tröst ifrån min familj, så tog han avstånd, och ljög ihop en historia.

 

Nåväl, han gjorde sitt val den gode Krister, och tyvärr så visade han upp kvaliteer som jag inte vill ha runt mig mer i mitt liv, så jag säger bara ADJÖ Krister, och detta gäller Stefan också med sin knäppa svartsjuka fru.

 

Nä nu går vi vidare och pratar om mer upplyftande saker som försigår i ens liv. Dan (Mr Amerika) som ju haft besök hemma hos sig, han ringde mig igår, och ville dricka gin och tonic ett par stycken. Jag knatade över till honom vid 18,tiden, och medans vi sörplade i oss den första groggen, så berättade Dan att han faktiskt hade ärende upp till Khon Kaen redan på tisdag.

 

Han frågade hur detta funkade för mig?? Ja för sjuttan sade jag, kanonbra. Tisdag är ju den 27 och mitt ”fönster” för att kunna förlänga mitt uppehållstillstånd är ju 1 månad innan den 1 oktober som ju är absolut sista dagen..... Va bra sade Dan, då åker du med mig upp, vi gör sällskap in på immigration, jag kör dig sedan till busstationen, och åker tillbaka till Amphorn som sitter på hotell i Khon Kaen och väntar på mig..... Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMVIII, Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet... Kanonbra Dan, vi delar bensinen som vanligt!!!! Så det löste sig gallant för mig. jag hade ju tidigare frågat Kevin, men den killen är lite seg. Han vill göra allting i sista stund, och erbjöd mig när jag frågat 2ggr, att vi kunde åka upp den 30 september.. För då kunde han också fixa sitt uppehållstillstånd... Men Kevin sade jag till honom.

 

OK 30 september i värsta fall.. men jag hatar att vara ute i sista sekunden. Tänk om immigrationen säger till mig att nåt är fel, och jag måste åka tillbaka till Bangkok en gång till ?? Fasen så har jag ju ingen tid alls till detta. Nä jag vill hellre ha ett par dagar på mig INNAN den 1 oktober som ju är min deadline......

 

Dessutom så sade jag till honom. Kevin. Du har bara ett turistvisa och du skall förvandla det till ett uppehållstillstånd baserat på retirement. Kevin, du måste ut ur landet till en Thaiambassad eller konsulat, och köpa dig ett visa somn heter NON IMMIGRANT O annars accepterar de aldrig din ansökan om uppehållstillstånd.

 

Så jag ringde nu igår lördag till Kevin och sade till honom att jag löst min transport redan på tisdag, och att han gör sitt bästa i att fixa sitt NON IMMIGRANT O, och inte åka till Khon Kaen förrän det är fixat.... fasen va tröga folk är, de lyssnar bara inte!!! Förvånansvärt många falanggubbar jag träffat de orkar bara inte bry sig och försöka att lära sig om VISA och uppehållstillstånd alls.

 

Va fasen, man begär ju inte att de skall kunna allt om detta, bara att det lär sig det som rör deras egna liv, det är ju skitviktigt ju. Nä istället så lägger de detta på sina thaifruar, och hur enkelt är detta för dessa thaidamer, inte alls enkelt vågar jag säga!!! Nä kom igen nu Era gamla gubbstruttar, vi bor i Thailand nu, vi har fått ett par extra kvalitativa goa år på oss, så uppträd fasen inte som om ni är sketgamla......

 

Jag tillbringade dagen idag tisdag 27 september i Khon Kaen med Dan (Mr America). Kursen på SEK – thaibahten är 4.34, så min månadsinkomst överstiger de krav på inkomst som Thailand ställer på falang som vill ha uppehållstillstånd baserat på Retirement,

 

Det var en oerhörd lättnad (som vanligt) att kunna gå ut ifrån immigration-office, och veta att allt löste sig enkelt och galant. Det enda som jag reagerade på denna gång, precis som jag reagerat på alla gånger. Och det är när dessa tulltjänstemän, som är anställda av thailändska staten tar emot min betalning för uppehållstillståndet på 1.900 baht.

 

Jag betalar med 2 tusenbahts.sedlar, och tjejen (den anställda alltså) säger att de 100 baht som jag skall ha tillbaka, går bra att ge som dricks till henne privat!!! Jag fann mig blixtsnabbt, och trots att man är livrädd att det skall skita sig om jag nekar. Så sade jag nej, men jag lovade att ge blommor nästa gång!!! Hon tackade nej ganska bestämt till dessa blommor....

 

I min värld ger detta en fadd eftersmak, och det luktar mutor lång väg. Jag tror faktiskt att i Thailand, så kallar de inte detta för mutor utan de tycker att jag som är falang skall ge desa tjänstemän dessa pengar som en ren ”gåva”... Tydligen anser de att de har förtjänat dem. Det kallas allmänt ”teamoney”, dessa småbelopp som de stjäl utav folk både thai som falanger.

 

Alltså böter från polisens sida ”vill du betala till polisstationen 400 baht eller 200 baht här och nu???” Och då även småbelopp som skall ”efterskänkas” till personalen på Immigration-kontoret, skrämmande, eller hur? Jag vill ju heller inte sätta igång och tjöta med dem, och kanske ”i tysto” bli ”brännmärkt” och för alltid få jätteproblem hos dem. man är ju utsatt för deras välvilja, och de kan hitta på egna regler ifrån en gång till annan.

 

Det har hänt mig förr som jag rapporterat om. Ni kommer väl ihåg den gubben som snodde mig på 2.000 baht...... Jo han sade att jag saknade ett papper i mitt pass, och rådde mig att åka upp till Chiang Kahn uppe vid Laos-gränsen (40 mil norrut) och skaffa ett nytt. Annars kunde han utfärda detta dokument om jag betalade till honom 2.000 baht.....

 

Vad gör man i det läget?? Jo man betalar naturligtvis.. Sedan när jag kom hem, så informerade jag anonymt myndigheterna om vad som hade hänt där på deras Immigrations-kontor. När jag kom tillbaka 3 månader senare, så hade han slutat sin tjänst, och jag mådde jäävligt bra må ni tro......

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMIX, Thailand

 

Tänkte börja detta kapitel med en kanonvits,,,,,, hoppas ni gillar den....

 

A Catholic, a Protestant, a Muslim and a Jew were in a discussion during a dinner.

Catholic: I have a large fortune....I am going to buy Citibank!

Protestant: I am very wealthy and will buy General Motors!

Muslim: I am a fabulously rich prince.... I intend to purchase Microsoft!

They then all wait for the Jew to speak....

The Jew stirs his coffee, places the spoon neatly on the table, takes a sip of his coffee, looks at them and casually says:

- “I'm not selling”!!!...

 

Hahaha, jag gillar verkligen vitsar och roliga historier, det är ju en av de få platserna som finns kvar där fördomar, bristande religionsfrihet och allsköns elände existerar utan att folk lipar ihjäl sig varje gång!! OK visst skall man inte köra med grova påhopp, men håll med om att friheten är i alla fall mycket mer utbredd bland vistarna, än ute bland alla rödstrumpor och dess ”medhängare” velourrockarna...eller hur???

 

Jag fick nedanstående citerade email ifrån min gamle kamrat boendes i Subic Bay, Phillipinerna. Det var ju där jag hälsade på i början av juli, just när deras regnsäsong började. Emailet låter som följer:

 

Citat

Tjenare!!

 

Ja du, har läst dina kommentarer betr vatten i Thailand. Mina egna rön härifrån Subic Bay, Phillipinerna. 2 dm vatten i huset, evakuering, ligga/sova på golvet hos grannen, 12 timmars städning, ingen el på 3 dagar, all maten förstörd samt fortfarande efter-städning i alla garderober,skåp etc., En ny dyrköpt erfarenhet, som vi inte hade med oss när vi flyttade ut.

+

Denna tyfon lämnade oss i går kväll, nästa beräknas ankomma i natt, och efter den följer ytterligare en som kanske anländer om några dagar, ganska oviss framtid beträffande kunna sova etc.,

 

Elen tillfälligt tillbaka nu, hoppas verkligen den stannar trots nya vindar och vatten. Tråkigt behöva slänga mat som ruttnar fort annars. Nu förstår man varför dom inte har kyl/frys utan handlar mat dagligen istället.

 

Man fattar inte hur nödvändig elen är förrän man saknat den några dagar, vi västerlänningar är ju helt beroende, och har byggt upp vår tillvaror på massa elprylar.

+

Annars allt bra för närvarande frugan passar på att tvätta, och laga mat /varm/.

Ha det bra så hörs vi vidare

Slut citat

 

Så jag kan ju säga direkt utan vidare, att åka till Phillipinerna igen, under deras regnsäsong, det gör jag faktiskt inte mer, tänk sicket elände man kan råka in i med orkaner, tyfoner, stormar, regn och en massa översvämningar. Jag planerar att åka igen i april, och då är det ingen fara sägs det, så det ser man ju fram emot!!!!

 

Fick också mail igår ifrån Gregg J (Mr San Diego), han har ju flyttat med sin thaifru tillbaka till USA för att försöka att skrapa ihop lite kulor inför framtiden. Vi var ju inte på speciellt bra ”terms” med varandra när han flyttade för några månader sedan. Det var ju den killen som var helt och hållet fokuserad på SINA pengar och SINA till-gångar.

 

Han pratade aldrig om annat än just SINA pengar, och hur lite hans fru och hans ”släkt” bidrog med i hans liv. Det var skittråkigt att lyssna på hela tiden. Till slut en dag när jag passerade där på min cykeltur och gnetade åt mig lite vatten av honom. Så hade han ju en liten ”show” där inför mig där han var hel-taskig emot sin fru och sade sådana förnedrande saker om just pengar, och vad hon bidrag med, så jag bara reste mig och åkte därifrån, och efter det så har jag aldrig sett tillbaka utan enbart hållt mig undan killen. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak- Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMX (910), Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Han har ju visserligen kommit hit och tittat in ett par gånger, och jag har pratat med honom varje gång. Men hjärtat har inte varit med alls. Jag hade helt enkelt slutat att överhuvudtaget gilla den killen. Så nu när hans mail kom, så hade jag det i min dator 1 ett dygn, men nu raderade jag det bara, jag skiter i honom fullständigt, jag gillar honom helt enkelt inte.....

 

Att sedan att Yongyut, Amphorn, Suree och Ewe, alltså oss killars fruar, de gillar inte Greggs fru för den delen heller. Det var ju hon som alltid ”flashar” runt med allt sitt guld runt hals, nacke, handleder och örsnibbar.... Sådan skit retar ju folk i gemen allt som oftast!!!!

 

Nu har det kommit ut listor här i Thailand på vad egentligen politikerna äger här i landet. Det var väl ingen större överaskning för de flesta härnere att de allra flesta, faktiskt nästintill alla av medlemmarna i regeringarna, både denna regering, och den gamla, är miljonärer mångfalt gånger om räknat i thailändska baht och i thailändska marker som de äger.

 

Här kommer en liten uppräkning, så får ni en uppskattning om hur smutsigt landet är egentligen.

 

1.Deputy Prime Minister and Tourism and Sports Minister Chumpol Silapa-archa owns land worth Bt8 million. His wife's landholdings total Bt368 million.

 

2. Defence Minister General Yuthasak Sasiprapha has Bt70 million in land; his wife has Bt72 million.

 

3. Energy Minister Pichai Naripthaphan had Bt84 million in land; his wife has Bt40 million.

 

4. Deputy Interior Minister Choochart Harnsawas reports owning Bt147.9 million worth of land comprising 2,025 rai. However, details have not been made available on the NACC website.

 

5. Justice Minister Pol General Pracha Promnok has Bt28 million in land, while his wife has Bt86 million. Some land belonging to their late son, Pol Col Chattham, was transferred (as inheritance) to them according to the law.

 

6. Deputy Education Minister Surapong Ueng-ampornvilai has Bt154 million in land.

 

7. Industry Minister Wannarat Charnnukul has Bt19 million worth of land and his wife Bt203.9 million.

 

Other ministers and their spouses who own land worth almost Bt100 million:

 

1. Deputy Prime Minister Chalerm Yoobamrung has Bt57 million in land, his wife Bt22 million.

 

2. Deputy Finance Minister Viroon Tejapaibul has Bt5 million worth of land and his wife Bt84 million.

 

Prime Minister Yingluck Shinawatra has Bt65 million worth of land in Chiang Mai, Chiang Rai, Bangkok and Samut Prakan.

 

The other ministers all own land holdings worth at least Bt10 million.

 

Här kommer så en lista över den gamla regeringens företrädare:

Former deputy finance minister Pradit Pataraprasit has the most land - 38 plots worth Bt570 million in total.

 

Ministers in the Abhisit administration who have over Bt100 million worth of land include:

 

1. Former tourism and sports minister Chumpol Silapa-archa. (He is also a member of the Yingluck Cabinet; see above.)

 

2. Former energy minister Wannarat Charnnukul. (Also a member of the Yingluck Cabinet; see above.)

 

3. Former justice minister Pirapan Salirathavibhaga has Bt4 million worth of land. His wife has Bt208 million and their minor children have land worth Bt36 million.

 

4. Former finance minister Korn Chatikavanij has Bt122 million and his wife has Bt27 million in land.

 

5. Former deputy public health minister Pansiri Kulanartsiri, sister of veteran politician Somsak Thepsuthin, has Bt2 million worth of land. Her husband has Bt122 million.

 

6. Former labour minister Phaithoon Kaeothong has Bt7 million in land, while his wife has Bt96 million.

Abhisit Vejjajiva, the premier at the time, had two parcels of land worth Bt19.5 million. He obtained one, of 15 rai, in Pathum Thani in 1982 that is now worth Bt19.2 million. The other parcel is in Nakhon Ratchasima's Pak Chong district worth Bt381,000. It only has a land-use approval document.

 

Detta visar ju då klart och tydligt på att de ”röda” som många så ståndsmässigt kallar folkets parti, inte är speciellt rena, utan är precis lika smutsiga som alla sina företrädare. Tänk härnere om folk kunde få upp ögonen och att de vågade agera genom att presentera egna kandidater till högre poster och skapa lite debatt på de helt ogenerade stjälandet av mark, pengar och makt härnere.

 

De värsta tycker jag är dessa falanger som bor där i sina byar och knappt öppnar sina ögon, de har helt försjunkit in i sitt ”bytänkande” och klarar inte av att kravla sig ut ur byn där de nu sitter som gifta. Och deras tänk är precis så som byhövdingen har bestämt hur de skall tänka i just den byn, och falangen hakar på utan att fråga varför......Helt bedövad och paralyserad av sin egna inställning och accepterande av precis allting som finns i Thailand. Man frågar helt enkelt inte efter... Och det är väl en av de värsta sakerna man överhuvudtaget kan göra, eller....

 

Handskak – Glegolo