Oktober

 

 

 

Thailand - ur min synvinkel

 

GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

 

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast.

Välkomna med Era förfrågningar,

 

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig:

 

http://www.maipenrai.se/forum/t/20349-min-transport-hur-det-fungerar-praktiskt/

Eller

http://thai-mc.com/forum/index.php?topic=7.msg4273#new

 

Eller direkt här på hemsidan, se vänster-kolumnen!

 

 

För de av Er som vill ha mailavisering varje gång som jag lägger in ett inlägg här på hemsidan, så ber jag Er att anmäla Er genom att maila till mig på:

chaiyaphum@glegolo.com

Vill ni komma i kontakt med mig så maila ävenledes!!

 

=============================================

 

 

 

Chaiyaphum CMXI, Thailand

 

Det är ganska lugnt på hemmafronten för tillfället. Men det behöver ju inte hindra en att skriva, eller hur... Jag sitter just nu idag söndag och skriver på min andra dator p.gr.a. att min ordinarie dator, alltså min musikdator har börjat att bli lite väl mycket seg och underlig nu. Jag fick tips av ett halvproffs ifrån Sverige, att det garanterat var dags att ”rensa” min dator ifrån allehanda skit som han uttryckte det!!!

 

Han menade på att jag skulle spara ner precis allting på en extern harddrive, och sedan fullständigt ”blåsa” ur min dator, och sedan ominstallera precis allting. Först då så skulle de problem jag har med datorn upphöra, och den skulle återigen uppföra sig så väluppfostrat som man vill att en dator skall föra sig....

 

Så jag sparade ner alla lösa grejor typ ”mina dokument” samt min musik och andra grejor som jag laddat ner, och som jag anser vara värdefullt. Resterande software lämnar jag till min vanlige thaikille som brukar hantera mina datorproblem. Jag hoppas nu vid Buddah, att denna thaikille fattar vad han haller på med och inte sabbar hela min dator.

 

Jag litar icke på dem här nere, jag anser dem vara väldigt outbildade och slarviga i det mesta de företar sig. Det verkar som om de inte tar någonting på riktigt allvar... Så när jag säger till honom att rensa och ”clean out” datorn ifrån all skit, så ar jag bara så saatans rädd att han tar fram disktrasan, och dammtrasan, och verkligen gör ren datorn inuti, och skiter i att göra ren den ifrån virus och annat elände som har ackumulerats där under 6 års tid nu!!!!

 

Jag får igen den imorgon bitti, och som sagt var, under tiden sitter jag nu vid vår andra dator och skriver efter bästa förmåga utan att ha tillgång till ÅÄÖ, alltså de 3 sista bokstäverna i vårt egna alfabet... Dock, verkar det vara svammel det jag just skrev, så kan det vara så att jag går in imorgon och rättar till alla ”felande” bokstäver, så ta det inte alltför allvarligt, OK!!! (OBS tillägg... Det blev precis som jag befarade,, jag fick igen min dator idag, och har nu gått in och rättat till de kapitel som jag skrev med min utländska dator..)

 

Nu har killarna Cody, USA, Joe England samt Joe, New Zealand flyttat ut ur syster Ysters hus (Yongyuts syster alltså). Vi slutbesiktigade i fredags, och det verkade vara helt OK. Städningen i t.ex. toan var helkass, och det hade brunnit ut 3st av de sketdyra glödlamporna på muren vid tomtgränsen. Normalt sett sa ingår det ju glödlampor i hyran.

 

Men jag varnade dom, och sade till dom 2 ggr, att ge fasen i att ha på ytter-belysningen hela dagarna så i onödan. De fick helt enkelt betala priset för sitt slarv. Och de fick alltså också betala for sin dåliga städning av toaletten. Jag klämde dom på runt 600 baht (SEK: 130:-) för detta, och det är ju inga fantastiska belopp precis, eller hur!!

 

Men jag gillade dessa killar, de var väluppfostrade i stort sett, och folk i allmänhet gillade dom. Så i det stora hela, så var detta en givande erfarenhet for Yongyut, och hennes aversion gentemot att hyra ut är numera fullständigt borta, i alla fall vad det anbelangar att hyra ut till falanger!! Men thai av lägre ”stånd” äger icke mer tillträde till, eller får hyra detta hus, de mycket bestämda på den punkten, säger Yongyut och hennes syster Alaam!!!

 

Nu sticker killarna söderut, deras skoltermin är över, och de har nu varit här i styvt 1 helt år, och känner sig nöjda och glada över erfarenheten att vara lärare här i Thailand. De säger att det stundtals varit ganska bra, men också ganska ofta varit riktigt krävande, och då menar de inte sitt arbete som sådant, utan mer inter-agerandet emellan dem själva och de andra inhemska lärarna och skolledningen.

 

I många fall, så ar de rent utfrysta, och flertalet av lärarna ar öppet avundsjuka och ganska taskiga emot dom. Killarna ar ju unga, och de gjorde faktiskt det enda rätta i detta läget. De sket helt enkelt i det, och gick inte ens till de som anställt dem, och de gjorde bara sitt jobb och lät tiden gå... Cody sade, att deras avundsjuka och stygghet kan vi ändå inte gora nagot åt!!! Mycket bra snack av en sådan ung kille tycker jag!! Forts. Nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMXII, Thailand

 

Forts, från förra kapitlet.... Nu har alla killarna här i Chaiyaphum, runt 15st, dragit härifrån och de flesta av dem tänker unna sig en riktigt go semester nere i ”backpackland”, alltså söderut nere vid Phi Phi-island och Krabi och Koh Samui o.s.v. Därnere är det häärliga fester med brudar, brännvin och naturligt umgänge. Helt i stil med vad man själv upplevde på de gamla goa ”fria” tiderna på slutet 60 och början 70:talet..... hääärliga tider, ljuuuvliga tider, och mängder av ofrivilliga graviditeter!!!

 

Detta är publiken innan upploppen i Vancouver. Placera markören någonstans i

folkmassan och dubbelklicka på ett par times.Ta ytterligare hjälp med bild använder du knappen i mitten av musen. Zero in på något enda specifikt ansikte. Tydligheten är otrolig. Detta är foto taget av Port Moody fotograf Ronnie Miranda som dök upp i Tri-City News i fredags (24 juni).

 

Du kan se perfekt i ansiktet på varje enskild individ - och det var tusentals. Tänk vad polisen och militären har till sitt förfogande.

 

http://www.gigapixel.com/image/gigapan-canucks-g7.html

 

Snackade idag med en kompis i Sverige (Bertil), vi pratade om ditten och datten och så berättade jag för honom att jag hade handlat migränmedicin (Eeze) till Yongyut som Reine Hast har med sig till Thailand, vi skall ju träffas nu på fredag nere i Jomtien.

 

Bertil, mycket allvarligt, berättade då att han hade haft problem med migrän i stort sett hela sitt liv , alltså ända ifrån barnsben... Han sade till mig, du skall veta att jag har kommit på en genialisk lösning och bot för migrän. Du skall ta Yongyut till läkaren, och be dom kolla blodtrycket på henne.

 

Har hon högt blodtryck eller om hon har bra blodtryck, så skall hon be läkaren om att få pröva en 50 mg betablockerare. Bertil berättade sedan att utav en tillfällighet för 20 år sedan så gjorde han detta, och hans migrän försvann som genom ett trollslag på en endast dag. Han berättade vidare att migrän är när blodådror drar ihop sig och utvidgar sig, och det sker och skapar migränanfall...

 

Men med betablockeraren så hålls övertrycket nere och skapar lugn och ro bland blodådrorna... kanske att jag uttryckte mig lite fel här med blodådrorna.... Men jag tänker definitivt få Yonguyut att prata med en läkare och försöka att pröva detta... Villkoret är ju då att hon inte har problem med för lågt blodtryck, det är ju inte bra då med betablockerare.. Det är ju i alla fall skönt för henne att slippa migrän om det nu funkar. Synd bara att jag köpte Eeze för 400:- .......

 

Min dator är tillbaka, och jag har nu suttit i ett helt dygn nästan och fört tillbaka alla möjliga saker bl.a. alla mina ”favoriter”. Jag saknar också mängder av mjukvaror och andra grejor i datorn, som thaikillen inte klarade av att spara åt mig. Och ändå så sade jag, den fullständiga novisen, till honom att spara allting på en extern harddrive medans han rensade ur all skit ur datorn. Men det passade sig inte att lyssna. Hur typiskt är inte detta thai, ja hur typiskt är inte det egentligen....

 

Jag tror i alla fall nu att min dator skall vara OK, det känns så i alla fall. Den uppför sig än så länge klanderfritt och alla de konstiga ”exter” som den hade för sig innan när man besökte olika websidor, det är ett minne blott, ta i trä!!!! Jag känner i alla fall definitivt att den är snabbare.....

 

Nu är det dax att sticka till Jomten klockan är 23.00 och det är torsdag kväll den 6 oktober 2011. Bussen går ju klockan 23.35 härifrån Chaiyaphum. Den skall vara framme runt 06.30 därnere i Pattaya. Vägen ner gick bra och det fanns inget vatten på vägarna alls. Dock fick jag reda på senare att chauffören hade snirklat och kört omvägar för att just slippa vattenmassorna på vissa vägar. Vi blev därför försenade med cirka 2 timmar och ankom Pattaya kl. 08.30 istället. Men struntsamma, vi var framme och glada för det... Forts. Nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMXIII, Thailand

 

Forts. Ifrån förra kapitlet... Det småregnade när vi kom fram till Jomtien, och det var ostadigt väder de dagar vi var därnere. Detta hindrade dock inte oss och Reine Hast att sitta nere på stranden under 2 dagar och sitta där under en parasoll och bada, tjöta och dricka lite brännvin, prata lite till och bryta med att äta lite...

 

Jag fick gjort allting det som jag längtat efter d.v.s. äta alldeles fel mat, och äta alldeles för snabbt och äta alldeles för mycket. Jag gick upp på 3 dagar runt 2,5 kilo, och det är ett personligt rekord för mig. Jag har nu snart kommit tillbaka till den skitvikt jag hade innan jag började med min diet (97 kilo), så nu är jag ganska sur och nedstämd och bestämd och kommer att återgå strängt till dieten igen...

 

Jag har sagt detta förut, men nu blir det hårda bandage med dieten, får se hur länge jag kan klara detta.... Men jag känner att jag måste göra det ty det är ganska värdelöst med vikten, ni kommer väl ihåg diabetesen som gjorde sig påmind hos mig, men som försvann så fint när jag gick ner i vikt.....

 

Men nu pratar vi om roligare saker. Tiden i Jomtien var som vanligt härlig och man längtar lika mycket ned till Jomten som man längtar därifrån efter ett par dagar. Att bo därnere är rena rama skiten och jag rekommenderar absolut ingen att bo där. Här finns alla fällor som överhuvudtaget finns på detta jordklot. Alltså kvinnor, vin/sprit och sång och mat i alla de former. Allting det som skapar en överviktig faland. Så Jomtien/Pattaya ”no goo for family......”

 

Reine och jag var inne i Pattaya på lördagen och hade ett par trevliga timmar. Vi hoppade runt bland ett par stycken barer, tog ett par järn och pratade med mestadels norrmän. Konstigt nog så var där jättemånga norrmänn... kanske vi hamnade på norska barer, ingen aning. Och vet ni vad ALLA dessa norrmän enbart pratade om? Jo att de var nära beslut i den thailändska regeringen att börja beskatta falanger boendes i Thailand.

 

Jag lyssnade på dem, och efter ett tag visste jag inte vad jag skulle tro. Jag brukar ju lyssna med enbart ”halva örat” i normala fall, eftersom det ju sprides så mycket ogrundade rykten härnere bland alla dessa försöpna knallarna på turistorterna så hälften vore nog. Men ändå så lyssnade man ju, för när de berättade så verkade det så trovärdigt.

 

När vi kom hem igen till Jomtien, så knatade jag upp till närmaste internetKafe, och försökte att googla detta snack som vi hade hört. Och det fanns absolut ingenting om det ute på internet. Det brukar vara det första tecknet om att det är skitprat. Jag gick sedan in på thaivisa.com, som ju är ett forum för expats härnere, och de vet precis ALLTING om vad som är på gång här nere.... Inte en endaste tråd i ämnet...

 

Ja så nu bestämde jag mig för att klassa dessa snack vi hört ifrån norrmännen som deras vanliga struntprat. Norrmännen är ett naivt säreget folk som alltid har rätt... Min egen fundering i det hela är att om Thailand skulle få för sig att beskatta utlänningar, ja då kommer det att bli en snabb tömning av falanger här i Thailand. De skulle fly snabbt som ögat till andra bra ställen härborta i Asien.

 

Jag själv skulle definitivt flytta till Phillipinerna, det vet jag. Behålla vårt hus och betala för det, men flytta våra bopålar till Phillipinerna. Snacket var ju att Thailand skulle tvinga falangerna att betala runt 30% i skatt..... Det kan de ju glömma fullständigt!!! Vi får se vad som händer, men jag kommer att ha en beredskapsplan i alla fall för min familj skall ni veta...

 

Yongyut hade också en kul tid, hon träffade 2 kamrater som är gifta och bor där med sina falanger i Jomtien, och hon fick spendera lite go tid med dem. Kul att se henne lycklig och inte bara jag själv vara lyckligt... Det hände för övrigt inte mycket alls på denna resa till Jomtien. Det var lugnt och städat och jag kan inte rapportera om mer än en stycken ”skandal”.... hahaha!!! Forts. Nästa kapitel....

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMXIV, Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet Jo vi har ju en kille i gänget därnere, jag har pratat om honom tidigare. Jag undviker att lämna ut namn, det är ju inte så lyckat,. Men han var i flera år ihop med en tös som visade sig vara en driftlig och duktig tös i mina ögon i alla fall. Hon tröttnade ju till slut att bara sitta hemma och bli omhändertagen av denne falang, så hon öppnade en damfrisering.

 

Och med hjälp av det nödvändigaste ”instrumentet” som man måste ha här i Thailand för att ”lyckas” nämligen ladyboys, så blev hon ganska snart en lycklig ägare till en damfrisering som gick bra ekonomiskt och fungerade bra praktiskt. Ladyboysarna drog dit mycket folk, och de gjorde ett bra jobb med klippning och vad mer man nu gör på en damfrisering.

 

Och de stal inte alltför mycket, eller rättare sagt kollen var väl så bra så de inte KUNDE stjäla för mycket. Killens tös var nöjd och hon jobbade som satan allt medans min polare, falangen, då söp som ett kvastskaft vareviga dag. Och jag undrar hur roligt det var för denna tös att alltid komma hem till en tandlös sketfull falang varje kväll.

 

Alltnog efter ett par år, så fick hon tag i en annan falang, och lämnade min bekant, och DET är ganska ovanligt att en thailändska lämnar en falang, man hör det nästan aldrig.. det är alltid falangen som dumpar thaidamerna.... men hon gjorde ju helt rätt och fick antagligen ett bra mycket bättre liv, vet inte, min Yongyut har ingen kontakt alls längre med henne så nyheter om det finns inte.

 

Min polare skaffade sig då en ny igen, en 55:årig urtrevlig dam. Men nu gick snacket om att det inte blev något ”bombom” i det förhållandet, mestadels då beroende på damens ålder, och att mensen tagit slut, och med den lusten..... Så gick snacket..... På söndagen nere på stranden så kom både min bekant och hans dam ner, och alla thaitjejerna därnere började ju då naturligtvis att prata med varandra.

 

Det dröjde inte länge förrän Yongyut glädjestrålande kunde rapportera om min bekant och hans förhållande. Det visade sig då att min bekant hade vrängt sanningen ganska kraftigt. Hans 55.åriga thaidam ville visst ha kul i ”sänghalmen”, men min bekant han klarade inte ens längre med hjälp av Viagra, att stå i givakt längre än några dallrande sekunder. Så deras sexliv var noll och ingenting... men detta var helt och hållet falangens fel... för mycket sprit, berättade hon....

 

Så där ser man hur vi människor ljuger för att hamna i en bättre dager i andras ögon. Och precis såhär lever extremt många falanger härnere sina liv. De super i stort sett bort sin vardag, och blandar det med att kunna ha kul i sänghalmen så ofta pengarna räcker till.... OK det är deras liv, och att göra det under en semester är väl OK i mina ögon. Men att supa bort mina sista dallrande år på denna jord, det gör jag bara inte, och supa så mycket så man inte ens kan ”lufta lelle Petternicklas” emellanåt, det är ju vansinnigt!!

 

Vi stack ifrån Jomtien på måndagen, och anledningen att vi stannade en natt extra var att Yongyuts kompis Joy, som kommer ifrån samma Chaiyaphum som min Yongyut, hon är ju gift och boende nere i Jomtien, Hon är gift med en gammal amerikan som sällan eller aldrig går utanför dörrarna. Hon tog i alla fall deras bil och skulle hem till Chaiyaphbum och hälsa på sin moder och fader där.

 

Vi fick åka med henne upp och slapp ta bussen, vi delade på bensinen, det blev väl några sletna baht dyrare än med bussen, men bekvämligheten är ju enormt mycket bättre. Joy hon körde bra tyckte jag för att vara thailändare. Hon körde bra ute på motorvägarna. Det enda i hastigheten som jag kunde klaga på, och som gjorde mig rädd var att ett sådant fenomen som ”vattenplaning” är ett helt okänt begrepp.

 

Jag frågade Yongyut och fick bekräftat att de lär sig inte sådana saker på trafikskolorna i Thailand. Att bilen blir helt utan kontroll vid vattenplaning och att bromssträckan blir mångfalt längre vid regn bekymrade inte Joy när hon låg uppe i ”röva” på bilen före oss i en hastighet av 110 km/timme. Forts. Nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMXV, Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet... När vi närmade oss Khorat efter styvt 30 mil, så började de vanliga enkelfiliga vägarna att komma och DÅ såg man vilken typ av skicklighet de har härnere med sin bilkörning. ”Läsa” trafiken och framförhållning existerar icke alls, de fattar helt enkelt inte vad det är!! De struntar ganska mangrant i trafikregler DET såg jag hela tiden.

 

Man kör om i kurvor, och samtidigt passerar alla heldragna linjer som finns. Jag påtalade det för henne efter ett tag där uppe utanför Khorat, men hon menade på att det var inga problem, polisen är inte ute på vägarna nu för det regnade lite grand. Man ser... alltså precis samma stil som hemma i Chaiyaphum. Regler följs enbart beroende för att polisen kräver det och bötfäller dem annars. Man följer INTE reglerna för att det finns en trafikmässig anledning till det!!

 

Men men men, att Thailand har drygt 27.000 trafikoffer på ett år mot t.ex. Sveriges 300st på ett år, det bekymrar icke en thailändare. De bryr sig icke om vad som händer utanför deras gränser och kan helt enkelt inte relatera och lära sig av sin omvärld, det är helt enkelt stendött på den fronten...

 

Här kommer en vits i från Amerika. Översättning av Eder förtrogne Glegolo, hoppas det funkar....hahaha!!

 

”En präst går till tandkäkaren för att få löständer. Den första söndagen efter hans tandläkarbesök så pratar han uppe i predrikstolen endast i 8 minuter. Den andra söndagen så pratar han i 10 minuter, den 3.e söndagen pratar han i 2 timmar och 48 minuter. Församlingen måste nästan mobba honom för att få honom att sluta och gå ner ifrån predrikstolen.

 

Efteråt så frågar församlingsmedlemmarna vad som hänt!!! Jo säger prästen – ”första söndagen så gjorde det så ont med de nya tänderna, så jag klarade bara inte av att prata längre än i 8 minuter. Andra söndagen så gjorde det så vansinnigt ont med de nya tänderna, så jag klarade bara att prata i 10 minuter. Men 3.e söndagen så hade jag av misstag satt in min frus löständer, och kunde bara inte sluta prata....”

 

Så kan det gå till i verkliga livet stundtals. Idag är det lördag, alltså förväntningarnas dag med V75 som avslutning. Alla så när vi en stilla förhoppning att vinna, och därmed lösa alla våra ekonomiska problem och önskningar. Jag själv var ute som vanligt idag och cyklade, och som vanligt så satt man där på sadeln och drömde om hur det ena loppet efter det andra gick som jag ville, och jag satt där till slut med 37,4 miljoner kronor.

 

Och jag satt också där på cykeln och fördelade dem mellan släkt och vänner, härlig känsla. Det gick dock över ganska snabbt när det började att ösregna, kolla fotot ovan som jag tog när jag kom hem. Det regnade som saatan i nästan 40 minuter..... Ganska häftiga regn här i Thailand må jag säga....

 

Just därför att det regnar så mycket och är blött ute på vägarna, så vill inte Yongyut att jag har snygga T-shirts på mig när jag är ute för en gångs skull. Hon klagar som saatan över att jag är sketen på ryggen efter mina blöta cykelturer. Mitt standardsvar är alltid – ”tvätta den då”!!! Och då blir hon förbannad och menar på att det är jobbigt att tvätta den då.....

 

Men va faasen... du har ju en dyr tvättmaskin som tar hand om hela eländet, sätt på maskinen, och gå och lägg dig och vila då!!! - ”machine can not take away dirt, machine only have cold water, you never remember”!!! ja det sista har man ju hört förut… men det är som hemma när de skickade iväg en till affären och handla och man hade glömt hälften….

 

Det handlar inte om intelligens, det handlar om motivation, det är ju bara så himla tråkiga saker att komma ihåg. Vi män är ju vana att lösa problem som har att göra med överlevnad, atomexplosioner alltså världsproblem. Därför är vi män omotiverade när det gäller att komma ihåg inköpslistor på COOP;s samt då att en viss tvättmaskin i nordöstra Thailand bara körs med kallt vatten... fattar ni tjejer???

Forts. Nästa kapitel......

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMXVI, Thailand

 

Forts från förra kapitlet... Jo det är som så här, och jag har visst haft uppe detta tidigare i bloggen för typ 300 kapitel sedan. Thailands tvättmaskiner körs enbart med kallt vatten. Ingen bryr sig här i Thailand tydligen, eller så är det helt enkelt så att de fullständigt har snöat in på detta halvfabrikat där man skiter i mekaniken som gör att man kan tvätta i varm-vatten. Ja då kommer mina T-shirts, skitiga ifrån regn och sörja på vägarna och de har svårt att få bort smutsen....

 

Jag måste kolla hur stor skillnaden är mellan en varmvattenmaskin och en vanlig kallvattenmaskin. Ja vi får se prisskillnaden, Men skiljer det mängder av pengar, så får vi nog köra fortsatt även med kallvattenmaskin och så får väl jag cykla med bar överkropp istället och ”läska” kvinnsen som jag passerar på mina cykelturer, eller blir man ”läskad” av en 60:årig gubbe????

 

Återigen en gång tillbaka till datakillen som avinstallerade allting i min dator och rensade den ifrån all ”skit”!!! Han hade också missat att återställa en mjukvara som heter PAINT, och som brukar finnas i de flesta datorer. Det är alltså en mjukvara som hanterar de fotografier som man laddar ner in i datorn. Dessa foton är ju oftast på runt 2-3 mB, vilket får anses som ganska mycket i storlek för endast 1 endaste foto.

 

Som jämförelse kan nämnas att när man mailar över via hotmail (oftast), så har de satt en gräns på 10 mB för varje mail och det gör ju att jag kan endast maila över typ 3-4 foton varje gång till polare eller vart jag nu vill maila dessa foton. Dock med PAINT, så tar man in fotona där i denna mjukvara klickar, och härjar runt där med typ kanske 7-9st klick, och vips så har man ett kort som inte är större än runt max. 100 kB. Detta i sin tur gör ju att jag nu plötsligt kan maila över kanske runt 70-80st foton om jag vill.... Men det är ett tidsödande jobb må jag säga!!

 

Så nu stod jag plötsligt utan PAINT, dock när jag högerklickade på ett av mina foton så stod där snyggt och prydligt en ny sak som jag aldrig sett förut ”Open with ACDSee pro 2.5”, jag klickade på detta nya fenomen och jäääklar anåda, jag kom direkt in i en helt ny PHOTOMANAGER som jag aldrig i mitt liv sett förut. Först tänkte jag, jasså detta är istället för PAINT, jääklar jag vill ju inte mista PAINT, och man blir ju lite lätt ”störd” när ens ritningar rubbas, eller hur.

 

Jag började dock med att pilla runt lite i denna nya Photo-manager, och jag märke efter 1 minuts pillande att denna nya mjukvara var fullständigt, och helt övertygande komplett överlägsen allt jag sett i denna väg förr. Designen på denna var skitsnygg, helläcker faktiskt, den hade alla de attribut som jag önskade och det var väldigt enkelt att sköta resizing m.m.

 

Nu klickar jag på fotot i fråga och svarar OK på frågan om jag vill resiza, och sedan måste jag klicka på DONE, och tjohej allting är klart och mitt foto på 2,3 mB är nu runt 150 kB..... jag gick ner igår kväll till killen ifråga och tackade honom. Jag hade under tiden visat detta för Dan (Mr. Amerika) och han blev eld och lågor och ville också ha.

 

Jag bad killen om jag inte kunde få ge Dan denna mjukvara också, inga problem, killen laddade ner mjukvaran på en CD/DVD-skiva som jag fick med mig, och sedan knatade jag över till Dan och installerade den. Så nu är han sketlycklig också...... Ja så kan det gå när man är ”omkring sig”, som det ju heter så vackert.

 

Jo en sak till som helt enkelt var suverän med denna ACDSee var att om jag hade en ”folder” med alla mina foton i typ jag kallade dem mina blommor. Jag kanske har 300 foton där, varav kanske 25st redan var förminskade i den gamla PAINT och resterande 275 foton var helt obehandlade av mig tidigare.

 

Jag bara klickade 2ggr och satte igång resizingen och denna photomanager delade så jääkla bra med det hela. Den hoppade helt enkelt över de redan behandlade fotona och gav sig endast på de som skulle resizas....

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMXVII, Thailand

 

Det är ju en hemsk situation här i Thailand med alla översvämningar som ni säkert känner till. För att få en överskådlig bild på var vattnet befinner sig, så klicka på länken, lek lite med den, så lär ni er snabbt hur hantera kartan med vattenmassorna. Det är ganska dramatiskt mycket vatten i omlopp i Thailand, och det vete sjutton när detta kommer att lösa sig. Länken är i alla fall enligt följande, lycka till:

http://cernunosat05.cern.ch/gp/flex/tha/

 

Ni har väl säkert hört talas om hur skoningslöst spelgalna asiater är. Och thaiarna är absolut inget undantag. Vi har ju det stora statliga lotteriet här, en väldig mängd människor är inblandade i det hela som säljare. Ni känner säkert igen dem. De har oftast sin standardskjorta, alltså den rutiga skjortan.

 

De bär en typ träställning fram på magen, där alla deras lotter ligger uppstaplade i nummerordning så de kan ”läska” de förbipasserande. Detta lotteri är oerhört stort bland thaiarna i alla fall. Jag har hört under dessa 3 år massor av folk ”vinna” där. Men en sak skall ni veta, jag har aldrig hört någon berätta som vi gör hemma i Sverige när vi berättar om miljonvinsterna.

 

Nä, här berättar de glatt för varandra om att de vann 5.000 baht ned till 500 baht och stundtals upp till 20.000 baht. Dela dessa siffror i 4,5 gånger så har ni värdet på dessa vinster i svenska kronor, alltså rena rama skitvinster egentligen. Man tycker ju faktiskt att man skulle höra talas om de som vinner flertalet miljon baht istället...

 

Men men men, jag litar inte på någonting härnere i dessa U-länder där fusk, bedrägeri och mutor och oärlighet är så oerhört utbrett. Jag köper aldrig en lott, och jag har bett Yongyut (snällt), om hon kan vara snäll och skita i att köpa dessa skräplotter. Så vi har kommit överens om detta, TRODDE JAG!!!

 

Hahaha!! Dessa kvinnor, kanske inte så annorlunda här än hemma bland falang-tanterna kanske.. Yongyut har börjat nu att köpa lotter inne i byn hos sin syster Baloo och spritmagistern. Och detta lotteri är inte det vanliga statliga lotteriet, så Yongyut anser inte att hon har varit oärlig när hon inte sagt något!! Men det grämer nog henne lite grand att jag kom på henne med dessa lotteriköp!!

 

Detta lotteri finns i stort sett i ALLA byar runt om i Thailand och är då ett olagligt svart komplement till det statliga lotteriet. Alla i byn verkar det som, köper dessa lotter, och det är en grym ”commerce” runt det hela. De, alltså folket, känner att de är trygga ty de som har hand om det hela, ja vem tror ni har hand om det????

 

Ja just det... POLISEN... Polisen har i egen privat regi hand om lotteriet och skär av en bra del av kakan när vinsterna fördelas. Dessa avskyvärda människor, alltså människor som är anställda av sitt fädernesland är alltså även med på lotteri-arrangemang, secka typer. Inte nog med att polismannen då tjänar privata pengar på denna lotteriverksamhet, han tjänar ju privata pengar i stort sett med allting här i Thailand.

 

Han utfärdar bluffböteslappar och stoppar i fickan, och bedrager Thailand för fortkörning och hjälmböter. Han utpressar affärsinnehavare, och får han inte sina pengar, så slänger han helt sonika bara ut dem på gatan, och hindrar dom att ha en försäljning där. Han ger alltså egna ”tillstånd” utan att polismyndigheten vet om det, eller rättare sagt, de ser väl mellan fingrarna med allt detta, härliga typer.

 

Nere i Pattaya/Jomtien, där springer det ju 100:tals strandförsäljare vilket ni kan se på alla Thailands stränder, alla dessa försäljare är tvungna att betala till den lokala polismannen för att få vara kvar och sälja..... Så ni skall veta att de högsta hönsen inom polisväsendet här i Thailand tjänar oerhörda pengar och bygger upp förmögenheter snabbt.

 

Nästa steg för dem blir ju då att per automatik ramla in i politiken där de kan tjäna t.om ännu mer pengar och förstärka sin redan goda privata ekonomi. Hela systemet härnere är helrötet och bygger på fusk, mutor och stöld. De som för betala kalaset, det har ni redan gissat, bra där!!!

 

Jo det är de fattiga och det är den stora massa av människor i Thailand som ligger längst ned i botten i samhället, alltså de människor som de fisförnäma thaiarna ser ned på.... Så allting är sig likt vad det anbelangar fattig och rik, eller hur??? Forts. I nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMXVIII, Thailand

 

Forts, från förra kapitlet.... I alla fall, Yongyut kom hem till mig igår och glädje-strålande talade hon om att hon vunnit 5.000 baht. Va gött skrek jag också, bra jobbat Yongan..... ja men jag får 2.500 baht för jag gav min syster 2.500 baht bara för hon var snäll och handlade för mig... Jag lovade att dela....

 

Vi hade en liten pratstund där jag talade med Yongyut och vad jag anser om slika företeelser med delning där INTE medparten eller motparten ens har betalat hälften av kostnaden, och hur jäkla snett det är... Hon sade då snabbt till mig att jag hade ett litet hjärta som inte rymde generositet mot andra. Jag kände ju mig billig då.. även om jag visste att jag hade helrätt i denna sak.

 

Vi fortsatte och prata och snart berättade Yongyut att hon köpt lotter i över ett år utan att säga till mig. Anledningen var att hon ville överaska mig med att berätta att vi vunnit. Ja detta var ju en överaskning sade jag, vi hade ju bestämt att vi skulle skita i dessa blufflotterier. Hon tyckte då att jag var riktigt Khiineooh.. alltså snål...

 

Jag ramlade sedan in i den ”fällan som vi killar allt som oftast gör när vi pratar med våra damer, och detta är detsamma över hela världen. Jag frågade nämligen Yongyut om hur mycket varje månad hon spenderade på lotter!!! Jo sade hon, man måste betala 300 baht för att få de nummer man vill ha...... jaha sade jag, 12 månader gånger 300 baht, det är lika med 3.600 baht.....

 

Du har alltså köpt lotter för 3.600 baht, du vann 5.000 baht , men GAV BORT 2.500 baht utav det, så du ligger alltså minus Yonguyt, förstår du det.... Nu kom den där blicken som förebådade ett vulkanutbrott. Det är samma blick som kan likställas med de första darrningarna på markytan innan vulkanen briserar fullständigt..... Jag reste mig upp och försökte fly iväg ut på landsbygden med cykeln.

 

Jag hann ut till grinden, när jag återigen hörde att ”mitt hjärta var litet”, och inte hade rum för hennes familj Chaipha...... Ja så kan det gå till härborta i Vilda Östern..... När jag kom hem, så hade hon dock lugnat sig, och som hon sade senare –”My heart is OK now”!!!!! Så när kvinnornas hjärta är OK, då vågar vi karlar oss hem igen... vilken jääkla värld vi lever i va??? Hahaha!!!

 

På tal om att ens hjärta nog inte är helt OK, läs följande artikel ifrån Phuket gazette i södra Thailand.

Friday, October 14, 2011

Muslim marries ladyboy, asks for refund

SATUN: A Muslim man's marriage to a 16-year-old ladyboy has collapsed after drawing a storm of criticism from the local community, who claimed the wedding was against the principles of Islam.

 

Leaflets were even circulated in the family's village in Paera subdstrict in Satun claiming the “sacrilegious” binding of lovers had caused recent flooding in the province.

 

Ismael Langji, 18, is now claiming he was tricked into marrying 16-year-old Anurak Janyu or “Nong Dada” and thought “he” was a “she”. Mr Ismael's family even took the step of traveling to the office of Satun Provincial Islamic Council to hold a press conference to denounce the marriage.

 

The family claimed they only allowed Mr Ismael to marry Nong Dada because they didn't know she was transgender. If they had known Nong Dada had been born a man, there was no way they would have allowed their son to wed her because it was forbidden in Islam for a man to marry a man, they said.

 

They had only met Nong Dada a few times and she looked exactly like a woman in every respect, so there was no reason to suspect she wasn't quite as she seemed. Explaining Mr Ismael's attraction to Nong Dada, the family said Mr Ismael was "brain damaged" and “easily influenced by others”.

 

They claimed they had already held a wedding party, but had yet to hold the more important Islamic marriage ceremony. As such, had not actually violated the principles of the religion. They added that they did not support gay marriage, as many in the area had incorrectly assumed to be the case.

 

Things got worse when Nong Dada's father and mother arrived at the Langji family press conference. A loud quarrel broke out, with the Janyu family denying there had been any deception involved. Mr Ismael had already been sleeping with Nong Dada at their home for at least a month and knew very well that she was a ladyboy. They had welcomed him warmly into their family and treated him as their son-in-law, they said.

 

However if they had known the union of the two men was against Islamic law, they wouldn't have allowed the pair to have anything to do with each other, they said. Mr Ismael, for his part, said he had no idea Nong Dada had been born a man since they had only known each other a little over a month.

 

As for the bride price, the Langji family had given the Janyus 30,000 baht and a one-bahtweight gold necklace for Nong Dada's hand in marriage. The Langji family said they would ask for it back once tensions eased and appropriate negotiations had taken place.

 

Ja, så kan det gå till I Thailand. Problemet här är ju som vanligt, de där muslimerna som trängt in i Thailand, och de är starka nere i södra Thailand tyvärr. Enda sättet att hålla fred och sämja är att hålla muslimerna stenkort och inte tillåta dem att skapa sina egna små samhällen som de alltid gör, och därifrån sprida sitt gift.

 

Det är livsfarligt att ha dem i våra samhällen, hoppas någon gång att våra jääkla mesiga ”kärringar i styret hemma skall inse detta, och inte enbart bara se mångkultur-halleleluja-utveckling...... Javisst.... men till vilket pris....

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMXIX, Thailand

 

Idag 19 oktober så kom Yongyut in till mig och frågade om jag hade lust att hjälpa en kvinna som vi kallar ”samlaw-kvinnan”. Det menas alltså att det är en kvinna som är samlawförare, alltså desssa taxis som i form av en vespa med påhäng, kanske plats för max 8st... Hon kör varje dag här i Chaiyaphum och det är nog inte riktigt enkelt tror jag. Här finns säkerligen en himla mängd av dessa ”samlaw”, säkerligen runt 500 minst!!!

 

Så konkurrensen är stenhård. Som tur är för henne så finns det dock en hel mängd sketlata figurer också här i Thailand, så när hon då är energisk, och många andra är lata, så får hon en massa körningar. Hon har dessutom gjort en smart sak vilket inte många av de andra latoxarna har gjort. Hon delar ut sitt mobilnummer till alla sina kunder, så de ringer till henne, precis samma som folk hemma i Sverige ringer efter en taxi.

 

Detta är nästan helt okänt här i Chaiyaphum. Så mycket tack vare detta så kan hon försörja sig och sina 2 barn, och de har också ett hus i smma område där Yongyuts syster har sitt hus, där vi bodde de första 8 månaderna här i Thailand (2008-2209), I tillägg till detta så äger denna kvinna en pick up av bra kvalitet. Jag fattar helt enkelt inte hur sjuttan hon har råd. Men hon är säkert en ovanligt företagsam kvinna tror jag.

 

Ja just det, hjälpen bestod i att denna kvinna inte hade ett körkort för bil (!!!) Va! Sade jag naturligtis, har hon bil men inget körkort... Jo sade Yongyut hon har ett körkort men det är ”gått ut” och hon har inte förnyat det på ett par år. Nu var det på det sättet att denna kvinna hade chansen att få ytterligare ett jobb, men där krävdes det att hon skulle köra bil. Och hon kände sig ”inte säker” sade hon....

 

Så Yongyut frågade mig, kan vi hjälpa... Yongyut själv har ju ett färskt körkort, javisst sade jag, men kan inte du hjälpa du har ju körkort. Jo sade Yongyut, men jag känner mig lite osäker. Jag tyckte det var jääkligt bra att säga det och agera så, mycket bra. Alltnog så åkte vi till denna kvinna idag 20 oktober, och mötte henne. Hennes pick up stod inne på hennes tomt, och det var en jättefin pick up ganska ny faktiskt. Jag fick ut den ifrån tomten även om det var grymt knixigt!!

 

Vi körde upp till ett jättestort fält, tydligen en gammal landningsbana, i alla fall där fanns en fin och plan grusväg åt bägge hållen, typ 2 kilometer lång, och med stora stora gräsmattor på varje sida av vägen. Där fanns alltså gott om utrymme att tabba sig. När jag började med att försöka att lära denna kvinna bilkörning, så fick jag precis alla, och jag menar alla, mina farhågor besannade om thai och deras skicklighet i att köra i trafiken och köra överhuvudtaget.

 

Denna kvinna, som alltså har ett körkort, har ALDRIG förr kört en bil, lovar jag. Hon är urtypen som har köpt sitt körkort någonstans utanför Chaiyaphum, ute någonstans i någon liten by, där alla körkort köps och inte förtjänas. Så jag fick i alla fall starta ifrån den yttersta grunden med bilkörning.

 

Vi snackar alltså om att visa var nyckeln skulle sitta, hur ställa in sina speglar, hur ställa in sätet så man når alla pedaler och reglage. Och sedan en lång lång stund hur det fungerar med växlar på bilen. Hon hade inte en susning helt enkelt, inte en susning om någonting med bilkörning.

 

Jag fick ta fram ett papper och visa henne hur växlarna låg, för hon kunde inte fatta den tydliga bild som finns på alla växelspakar. Jag ritade och ritade, jag tog hennes hand hela tiden och växlade, så hon skulle känna hur växlarna låg... Det tog säkerligen runt 20 minuter för henne att fatta lite grand av det hela.

 

Då märkte jag en sak som jag glömt att nämna, just det, handbromsen!! Detta blev en jättegrej, hon hade aldrig i hela sitt liv sett en handbroms och hade inte en susning hur den funkade.... Jag var helt enkelt hur förvånad som helst över hennes totala okunskap i allting som hade med bilkörning att göra. Forts. Nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMXX (920), Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet... Efter styvt 30 minuter, så blev jag himla otålig, och ville fuska lite och försöka att få henne att komma igång med bilen lite grand, det var ju ganska ofarligt här ute i ingenstans. Grusvägen var nog runt 5-6 meter bred, och denna kvinna som normalt sett alltså kör taxi (vespataxi) inne i själva stan, mitt i rusningstrafik m.m. Denna kvinna klarade fasiken inte ens att hålla bilen på vägen, hon körde av hela tiden, så t.om Yongyut tappade lite tålamodet.

 

Yongyut sade till henne när hon åkte ut till vänster i gräset att hon skulle svänga tillbaka in på vägen. Kvinnan gjorde detta, varefter hon åkte rakt ut i gräset istället på höger sida. Jag kände bara att jag började få krampanfall på riktigt alltså!! Under hela lektionen som varade i styvt 60 minuter, så lyckades hon inte köra rakt fram nästan någon gång.

 

Varje gång som hon växlade så stod hela bilen nästan helt still. Så efter en timme när vi började att använda och härja lite med 3:ans växel. Så stod bilen helt stilla när hon gick ifrån 2,an till 3;an.... jag förklarade då att hennes ”plan” om att hon skulle lära sig denna grej på en endaste timme med mig nog inte skulle funka. Ja just det, hon hade sagt till Yongyut att det skulle räcka med 1 timmes ”visande” så skulle hon vara ”spelklar”!!!

 

Jag sade till henne och Yongyut att hon inte på långa långa långa vägar inte ens var i närheten av att klara ett thailändsk körkort, aldrig i livet. Jag försökte, för att inte verka så kaxig, förklara för denna kvinna och för Yongyut att jag själv krävde runt 18 x 40 minuters-lektioner för att klara mitt körkort 1970.

 

De lyssnade inte speciellt, de kan inte, och vill ju inte ens försöka att relatera till någonting som inte sker inne i Thailand. Allt annat är fullständigt ointressant, men jag förklarade i alla fall att jag inte orkade mer nu denna gång,1 timme är perfekt, och så talade jag om att jag var villig att köra 5-6 gånger till med henne, så hon skulle kunna åtminstone kunna klara att starta bilen och sakta rulla framåt utan hjälp!!!

 

Så nu har jag blivit lärare igen, men det är allt lite roligare med bilkörning än att lära thaiare engelska..... Och till sist, vilken tur att Yongyut var med mig, denna dam kunde nog fasen inte ens rapa på engelska, hon förstod inte ett jota.... Yongyut själv blev jag faktiskt lite imponerad utav. Hon kunde köra, och körde riktigt bra där på vägen, och hon låg i och tjötade hål i huvudet på denna dam, så nog var lektionen bra anser jag i alla fall.... Så imorgon bitti kl.10.00 är det dags igen.... hmmmm!!

 

Nu är Yongyut morsa tillbaka igen i det stora huset som tillhör Yongyuts syster. Nu skall hon bo där och trivas i sin ensamhet (!!!) och enligt Yongyut och hennes syster (barnens mamma), så skall ungarna vara där och hålla tanten sällskap under sitt skollov. Fy satan va trist att vara förvisad till att tvingas bo med den gamla damen under hela sitt skollov som är kvar.

 

Det är den samma gamla visa som jag pratat om tidigare, jag gillar ju inte alls att gumman bor där ensam helt och hållet. Det blir ett jääkla spring på Yongyut som ränner dit varje dag och stannar där mer än halva dagen varje dag. Det är tydligen ytterligt svårt för Yongyut att klippa navelsträngen med sin morsa, verkar helsvårt. Skulle jag nämna det med navelsträngen, så kommer säkert den vanliga kommentaren om mitt ”lilla” hjärta.....

 

Så jag avstår nog... Men visst är det taskigt emot ungarna och jag tycker faktiskt att det är taskigt emot mamman också...Hon är ju helt van att ha folk runt sig, och som sagt var, ute på farmen så har hon både människor och djur runt sig dygnet runt, så där går det ingen nöd på henne.

Men enligt Yongyut så säger hon att – ”mama happy in the house, want to be alone some time”!!! Jag säger bara bullshit, och bryr mig icke mer, tror jag!! Till min stora glädje så har Yongyut nu 2 kvällar varit ensam och hämtat systerns pojkväns bil som står vid det andra huset.

 

Hon kör hit bilen på kvällen ensam, och kör tillbaka den på morgonen. Hon har gjort det 2 dagar nu. Hon får då träning och körvana, vilket verkligen behövs för Yongyut. Samtidigt, så tar hon då träningen ensam med damen, så slipper jag. Forts. Nästa kapitel....

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMXXI, Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet.... Jag har ju varit ytterligare en gång med damen och tränat, och jag är verkligen INTE en lärare i den bemärkelsen. Fotbollstränare gick oftast galant, men körskolelärare, nä tack!!! Jag blir så satans nervös, och sedan blir jag så jääkla sne när jag ser hur fullständigt jääkla oduglig denna dam är.

 

Va faaan ha ett körkort, visserligen utgått, men inte kunna ett skit. Inte ett endaste skit. Hon förstår inte ens att det krävs en viss fart för att man skall lägga i t.ex. tvåan, trean eller fyran. Hon sätter icke farten i samband med växling. De vet inte de viktiga stegen när man startar upp bilen, har inte en susning. Jag skulle verkligt gärna vilja vara med nån gång och se hur de lär ut bilkörning här i detta primitiva land.

 

Så nu är jag förhoppningsvis fri ifrån den grejen. Ja vad händer då?? Jo då berättar Yongyut att hennes syster nu igen vill ha en falang. Men va sjuttan!! Hon är ju lycklig med sin pojkvän Pots som är så snäll!!! Jovisst säger Yongyut, men han fick inget lån på banken för att kunna ta hand om Alaams hus, så nu har han beslutat sig för att bo ihop med sin mamma och ta hand om henne nästa år.

 

Detta då istället för att bilda en egen familj. Så han går snabbt ifrån att försöka bilda en familj med Alaam, Yongyuts syster, sedan får han inget lån på banken, och då beslutar sig killen, 46 år gammal för att bosätta sig hemma hos sin mamma i hennes hus, och ta hand om henne!! Han berättar stolt för sin ”älskade” att han skall göra detta , nästa år!!!

 

Dessutom så är de 5st syskon i familjen som kan dela på bördan av att arrangera för modern. Denna moder som är lika gammal som Yongyuts morsa, en kärnfrisk 67:åring!! Modern vägrar att flytta ifrån sitt hem, så minst en av ungarna får ”offra” sitt liv enkom för att se till att modern kan fortsätta och terrorisera sina ungar till den dag hon dör antagligen.

 

Detta kallas i Thailand för moder/föräldrakärlek, och det är en alldeles förvrängd typ av moderskärlek. En kärlek där egoismen kommer inta bara i första rummet, utan i både första och sista rummet. Så denne kille är så hjärntvättad av sina traditioner i Thailand, så han lägger hela sitt egna liv fullständigt på is för all sin framtid. Killen slutar alltså helt att leva. Vad hette den där norrmannen som levde med sin morsa??? Jo just det ”Marve Fleksnes”.. Detta är Thailands Marve Fleksnes!!!

 

Fort svänger det för de thailändska pojkarna som sällan utvecklas till män. Navel-strängen på barnen här i Thailand klippes aldrig av, de behålles livet ut så att föräldrarna kan ha taskegreppet om sina ungar fullständigt!!! Det verkar i mina oerfarna ögon som om alla dessa s.k. goda föräldrar först och främst ser till sin egna välgång istället för att applådera sina barns framgång, det känns så i många stycken.

 

Detta var ju killen, om ni kommer ihåg, som förra året dumpade Alaam bara för att hans mamma inte gillade att Alaam hade ett stort hus. Mamman berättade för denne 46:årige son att Alaam nog hade pippat runt med falanger för att kunna ha råd med detta hus, och en sådan svärdotter ville inte familjen ha, sade hon till sin son. Var efter han då dumpade Alaam snabbt som ögat.

 

Sedan blev han ju utskälld av Yongyut och Alaams mamma, alltså den jag kallar Alfa-mamman, och efter det så blev denne son, Pots, kär igen, och talade om att han älskade Alaam och ville ha henne tillbaka igen!! Nu då så är det tydligen kört igen. Nu vill systrarna att jag skall kolla in om jag känner någon falang som vill komma hit, bli förälskad, och bilda familj!!! Hon är ju snygg, så utseendet är ju inga problem tycker jag!!! Jag hoppas att det löser sig i alla fall!!

 

 

Det ser ut att bli hyggligt med besök här i stugan framledes, och det är ju kanonkul tycker jag!!! Först så kommer ju Reine Hast den 10 november, och han stannar väl sin vecka innan han blir ”hysterisk” igen och vill tillbaka till ”vattenhålet” nere i Jomtien/Pattaya igen!!! Forts. Nästa kapitel.....

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMXXII, Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet...... Sedan runt den 27 december så har min gamle polare Lasse Högdahl med fru bokat resa, och bor med oss i styvt 2 veckor. De vill ju gärna kolla in läget uppe bland risfälten. Vi kommer då att lira och sjunga som i fornstora dar och vi skall spela in i min hemmastudio lite nya låtar som vi bränner ner på CD.. och sedan vill de naturligtvis se havet och stränderna lite söderut.

 

Jag har lovat att boka ett boende 2 nätter för dem på Paradisön Koh Samet, så de får en härlig tid där också, innan det är dax för hemgång igen och den väntande vardagen i Sverige. Det skall bli så himla kul, så det inte är sant. Jag ser verkligen fram emot deras ankomst.

 

Jag har ju inte skrivit speciellt mycket alls om vattensituationen nere i Bangkok. Bangkok detta idiotins högsäte här i denna värld. De är så stupida, dumma, korkade så hälften vore nog, minst!!! De är så stupida så regeringstjänstemän vägrar att ta emot hjälp ifrån USA, som alltså erbjuder satans dyr hjälp iform av jättestora fartyg som kan komma med hjälp av både förnödenheter, medicin samt ren mannakraft som kan hjälpa i den enormt svåra situation som Thailand satt sig i p.gr.a. ren nonchalans under åren som gått.

 

Många menar alltså på nu, och detta sade jag redan ifrån början, att varför inte titta UTÅT Thailand???? Titta utåt och se hur omvärlden gör för att klara översvämningar som detta.....

 

Posted today, 05:55

Flood-Hit Thailand declines offer of help: US NAVY

WASHINGTON, October 25, 2011 (AFP) - The US Navy has withdrawn several ships sent to help with relief efforts in flood-hit Thailand after receiving "mixed" messages from the Bangkok government.

 

Varför inte ta hjälp??? Ja, ta för saatan hjälp av moderna nationer som Holland, som ALLTID under hela sin existens levat UNDER havsnivå, och brottas dagligen, ja varje minut i deras liv med att hålla havet borta och översvämma hela Holland.

 

Ta hjälp av den expertis som finns där...... Men icke, det handlar om att inte tappa ansiktet, och i livets många skiften så är det tyvärr så att det alldeles för ofta lönar sig att INTE göra ett skit, istället för att göra något och riskera att det blir fel!!! Vi människor är bara på det sättet ofta!!

 

Nu har vi en ny regering här, en regering med massa nykomlingar, som antagligen inte vet ett skit om någonting mer än att spä på sina egna förmögenheter. Nu fick de utan vidare spisning en hel hög med katastrofer att hantera, och vad gör de... Jo en sak bara!!!! Delar ut sandsäckar till befolkningen. Secka stupida idioter tycker jag!!!

 

Situationen är numera helt och hållet utom all kontroll i Bangkok, vattnet är där och det är stundtals MER än 1 meter högt, och på sina ställen är det riktigt strömt, och därmed jättefarligt. Det är ju med dessa strömmar och forsande vatten som människor lätt kan dras med och drunkna typ barn och svaga äldre människor är väl de mest utsatta!!

 

I denna veva så kan man också se den enorma mängd djur som lever lite hejsan hoppsan här i Thailand typ hundarna. Man ser dessa hundar i ENORMA antal ute på små ”öar” i vattenmassorna, där de står och inget annat kan göra. Man ser med egna ögon, alltså även thai kan se detta om de orkar bry sig. Egentligen hur många lösspringande hundar det finns här i Thailand?? Tittar ni på bilden ovan, så får ni en liten föreställning. Bara i Bangkok snackar vi om miljontals med lösa hundar, miljoner!!!!!!!

 

Idag är det onsdag 25 oktober 2011, och jag och Dan skall besöka en T-shirt ”fabrik” uppe bland risfälten vid Baan Kwaoo. Vår gemensamme polare Gary (Mr Wales) berättade ju för oss att han hade köpt ett gäng med T-shirts där, och att han betalade endast 37 baht styck för dem.... Forts. Nästa kapitel.....

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMXXIII, Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet.... Vi åkte iväg och kom upp till Baan Kwaoo och svängde in vid en välkänd restaurant.. Va faasen nu då?? Dan har ju alltid en massa hyss för sig, och trots sina styva 70 år, så är han pigg som en Nötskrika när det kommer till parning. Dan berättade att han hade kontakt med ”Gina”, ägaren til restauranten. Den äger alltså kvinnan som såg så himla bra ut, och som vi åt 2ggr hos ihop med Mr Wales (Gary).

 

Vi stannar till utanför och ut kommer det 2 kvinnor, skitsnygga och de kliver in i vår bil, redan innan de satt sig i baksätet, så har jag börjat förbereda vad jag skall säga till Yongyut. Sanningen är det som är mest osannolikt att jag skall säga. Men samtidigt så vill jag inte ljuga. Jääklar måste komma på en kompromiss om detta. OK får återkomma i ämnet.

 

Saken var den att Dan inte hade en susning om vart denna T-shirt-fabrik låg någonstans, men denna kvinna hade erbjudit sig att visa vägen. Den andra kvinnan som kom in i bilen var hennes kamrat sedan barnsben och denna kvinna bodde annars i Bangkok. Nu så var hon dock boendes med sin kamrat häruppe p.gr.a. vattensituationen i Bangkok.

 

Vi åkte i alla fall iväg och de 2 kvinnorna var förutom att de var fruktansvärt granna, pratglada och skittrevliga, så vi hade en trevlig stund där i bilen allt medans vi tog oss till den by 25 km ut på risfälten som hade dessa T-shirts. Vi kom fram efter ett bra långt tag, och där låg ”fabriker” precis i nästan varje hus, så det var bara att singla slant nästan om var man skulle stanna.

 

Vi stannade vid 3st av dessa fabriker, och det var med besvikelse som jag snabbt insåg, jag har ju själv köpt och sålt T-shirts i Asien tidigare, att dessa ”fabriker” enbart jobbade mot sina kunder nere i Bangkok, vilka i sin tur hade fått order av typ falangländer. Man lägger sedan ut dessa order på många olika småställen, ute på landsorten, och där görs T-shirtarna till en bråkdel av den kostnad som det sedan kostar falangen att handla in den ifrån Bangkok-företaget!!

 

Det går till som så, att kunden i Bangkok skickar textilmaterial och allt annat som typ ”märken” som skall broderas upp till ödemarken där vi var. Här så syr de ihop T-shirten eller Piqueen, här broderas märken fast på klädpaltarna, och sedan skickas den färdiga produkten tillbaka ned till Bangkok igen.

 

Så här uppe bland risfälten så produceras inga T-shirt till egen försäljning alls. Vi hittade i alla fall inga sådana ställen. När vi sedan klämde Gina på pulsen ordentligt, så visade det sig återigen att Dan hade missförstått hela grejen. Gary (Mr Wales) hade inte alls köpt sina T-shirts här. Han hade varit här berättade Gina, och han hade misslyckats att få tag i T-shirts, så han hade de facto handlat sina på fabriken utanför Bangkok!!!

 

Men va sjuttan det spelade väl ingen roll tyckte jag. Vi är pensionerade, vem bryr sig om tid, plats eller rum i detta livet. Nu åker vi och käkar. Vi åkte tillbaka i en evighet kändes det som. Kom ut på stora vägen igen och damerna lotsade oss till en käck liten intim restaurant, och hela tiden så tyckte jag att de var jäkligt granna, helt otroligt egentligen. Jag kollade in åldern och de var 42... vafalls!!!!! 42???? Kan detta vara möjligt...???

 

Hade jag varit tvungen att gissa, så hade jag nog gissat på kanske max. 30-32 år gammal... Det visade sig att Ginas kompis hade en dotter på 24 år..... Jäklar va gammal man själv är om motparten, notera ordvalet här, inte medparten utan motparten, har en dotter på 24 år.... jisses!!!!

 

På vägen till matstället mitt ute bland risfälten, så bromsade Dan plötsligt Pick up:en mitt på vägen..... Jag tittade, rakt framför oss cirka 50 meter framåt där stod mitt på vägen en ödla, som var så stor så jag trodde inte det var sant.. Den var alltså över 1 meter lång enbart på kroppen och med den långa svansen så uppskattade jag i alla fall denna ödla till runt 1.70 total-lång!!! Forts. Nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMXXIV, Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet... Helt otroligt, jag har nu i efterhand försökt att googla den, så jag kan hitta ett foto på den att visa Er. För medans jag själv fipplade med min kamera inne i bilen, så kom det ”naturligtvis” en thai susande på sin satans motorbike, passerade vår bil i hög fart, och skrämde brallorna av denna ödla som stack som en oljad blixt tillbaka in bland Tapiocaväxterna.....

 

Detta odjur, kanske synd att kalla den för odjur, den tillhör ju faunan här i Thailand, men är inte så himla vanligt förekommande. Folk här jagar den (naturligtvis – haha), den heter ”Dtoangundtoatong”, men i dagligt tal ”Dtackguat”. Folk brukar dock akta sig väldigt mycket för att kalla den ”Dtoahea”.

 

Det bringar otur till egna hemmet om man säger det namnet. Ty detta djur, ödlan alltså äter precis allting som innehåller kött, hund, katt, smågris, hönor och kycklingar, så den är tydligen respektingivande. Och den kan komma på besök till egna gården om man är så respektlös så man säger detta namn; ”Dtoahea”.

 

Vi käkade och hade en trevlig oskyldig lunch innan det blev dags att köra tillbaka damerna till sitt boställe. Dan var ju i trance, och kunde knappt svara när man pratade...hehehe, gubbfan, sina 70 till trots, är en riktig bock vill jag lova!!! Vi åkte hemåt, stannade för 2 glass på man, och när jag kom hem, så berättade jag för Yongyut sanningsenligt att vi varit ute med 2 äldre damer som hjälpte oss att hitta vägen till T-shirt-fabrikerna... Jag är en god man tycker jag..........

 

*Cowboy: GIVE ME 3 PACKETS OF CONDOMS PLEASE.*

*CASHIER: DO YOU NEED A PAPER BAG WITH THAT SIR?*

*Cowboy: NAH... SHE AIN'T THAT UGLY!!*

 

Idag så ringde det plötsligt på min mobiltelefon. Han som presenterade sig (har glömt hans namn nu), han sade att han var polare med Cody som ju hyrde syster yster Alaams hus förra halvåret med ett par kompisar. Han berättade lite grand om sig själv, och bad att få titta på huset.

 

Jag stämde träff med honom, och Yongyut var redan på plats i huset för visningen. Det visade sig att det kom 5st människor till samlingen. Där var denne kille som ringt mig och där var en kvinna plus där var 3st lite yngre killar också. Alla såg propra och ordentliga ut, och de såg inte ut som thai som tur var.

 

Vi har den regeln att vi INTE kommer att hyra ut till thai alls. Hellre får huset stå tomt tycker vi alla här. Efter den behandlingen med den lesbiska bruden och hennes stupide falangman som sabbade så mycket förrförra gången, så blir det inga mer thai innanför dörrarna. De har helt enkelt inte respekten att kunna hyra överhuvudtaget något alls. De skiter i alla överenskommelser och de skiter i alla betala, och man får kämpa vareviga gång för att få ut betalningen av dem, så nä tack...

 

Vi visade dem runt, och berättade om hyran, 7000 baht per månad, och vi berättade om deposition 1 månadshyra samt 3.000 baht extra för ev, skadegörelse, detta sista är alltså pengar som hyraren får tillbaka vid slutet av hyresperioden. De tyckte att allt såg helt perfekt ut, och de gillade verkligen huset. De berättade att de idag bodde i en hyrd lägenhet, där de betalade 3.500 baht och den var trång som satan, så detta var ett jättebra pris tyckte de.

 

Sedan berättade de att de alltså inte var thai, de var ifrån Phillipinerna hela högen, och de var alltså engelskalärare alla 5 av dem. Jag frågade dom hur många som skulle bo där och de började säga att de skulle vara 3st. OK sade jag.... sedan under samtalets gång så berättade killen om ditten och datten och refererade till att det skulle bo 4st där, vilket jag då också sade OK till.... Forts. nästa kapitel.....

Handskak - Glegolo

 

Chaiyaphum CMXXV, Thailand

 

 

Forts. Från förra kapitlet...... Strax därefter så kom tjejen fram och hon började prata och frågade då om det var OK om de var 5st som bodde här. Jag frågade dom rent ut nu... – ” you started by telling me that you were 3 guys that were supposed to live here, than you add up to 4 guys...Now you start to talk about 5 guys… - can we decide how many people that will live here in the house once and for all”???

 

Då berättade den förste och mognaste av killarna som jag pratat med redan ifrån början att de var 5st, det var han själv och hans fru (!!), Så han var gift, det var ju skitbra, då blev det inga vilda partyn här i alla fall.... sedan berättade han att de hade dessa 3 yngre killar under sina vingars beskydd.

 

Och det var absolut ingen fara med dem, de var lugna och väluppfostrade. Och det måste jag säga, att de alla 5 var ytterligt lugna och städade, och jag måste säga också att jag fick ett ytterligt bra intryck av dessa phillipinos... De berättade att de levde familjeliv, att de arbetade fullt under hela skolåret, och sedan under sommar-lovet, så åkte de tillbaka till Phillipinerna till sin släkt där.

 

De berättade sedan att de ville hyra huset inte bara för en kort stund och sedan byta, utan de hade nu vartit i Chaiyaphum i 4 år och bott i lägenhet då. Och de hade inga ambitioner att avbryta hyreskontraktet i brådrasket. De ville i själva verket fortsätta och ha kontraktstid på 1 år i taget. De var alltså villiga att betala hyra för huset under den månad de inte ens var här utan hemma på Phillipinerna..

 

För mig lät detta som ljuv musik spelad av Näcken i Nong Nasaeng!!! Vilken jäkla tur syster yster Alaam har haft nu i och med detta, om det nu går i lås vill säga. Jag hyser dock väldigt stora förhoppningar att jag kan sy ihop denna deal. Jag ställde som krav på Yongyut och hennes syster att det är JAG som sköter förhandlingarna och INTE de, annars ville jag inte lägga mig i överhuvudtaget.

 

Jag vet ju hur negativa Yongyut och hennes syster är i sin framtoning när de förhandlar med folk. De ändrar överenskommelser på en bråkdels sekund och det blir ett jääkla vimsande hela tiden... men allt gick skitbra och Yongyut skötte sig kanonbra, och var en perfekt värdinna vid visningen av huset. Nu skall vi avvakta tills söndag tror jag för att få ett besked av dem, kanske om alla bitar faller på plats att de flyttar in redan på måndag som kommer...

 

Och det vore väl en nåd att stilla bedja om för Alaam. Nu om detta funkar, så kommer hon alltså att ha garderat 7.000 baht i månaden utav de 10.500 baht som hon måste betala till banken varje månad. Hon kan slappna av och jobba vidare i Bangkok och kanske kunna ta hand om sina ungar ännu bättre ekonomiskt!! Jag håller alla mina tummar som finns av ytterligare ett skäl till, ett egoistiskt skäl som jag inte kan säga här hemma för det visar bara mitt ”lilla” svarta hjärta....

 

Och det är att så länge som huset är uthyrt så länge kan inte Alfa-modern bo där, och då behöver inte Yongyut springa dit vareviga dag och passa upp henne. Hon, en kärnfrisk 67:åring kan inte ens promenera upp 500 meter till affären och köpa mat där. Jag vet inte om människan bara är jävligt thai-lat eller om hon inte tycker att det passar sig att en 67:åring skall hjälpa till och ta hand om sig själv lite grand.

 

Hon vill säkert, tror jag i alla fall, att hennes ungar skall ta hand om henne nu, och då ger detta extra glans över henne när hon visar upp detta för sina jämnåriga kamrater bland det äldre ståndet. All den skiten slipper vi nu. Yongyut ser ju inte detta som ett besvär alls, tvärtom, det är bara jag som tycker att det är obegripbart att de fan inte knipsar av navelsträngen nån jäkla gång i livet!!!

 

Så nu är det tillbaka till farmen igen och till den äldsta systern. Där har Alfa det bra, och hon har alla sina kamrater där och sina kossor och kan glida omkring där i byn och mysa, kanske lite grand som jag själv glider omkring här på min cykel i omgivningarna och stilar mig, hahaha!!!

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMXXVI, Thailand

 

Här kommer då en förskräcklig historia som kan lysa upp Er vardag under de 2 minuter det tar att läsa den.....

 

”En liten diskret gubbe kom smygande in i kyrkan efter gudstjänsten och ville bikta sig.

- Det är nämligen så att min hustru böjde sig fram över frysboxen, när hennes kjol gled upp då brast det för mig. Jag drog upp kjolen, ner med trosorna och satte på

henne allt jag orkade

 

- ” Det är ingen synd att ha det trevligt med frun, helt naturligt svarade prästen.

Gubben tackade och gick lättad därifrån. ...Efter en stund kom en försynt gumma och ville även hon ha syndernas förlåtelse

- Jo igår när jag böjde mig fram över frysboxen, kom min gubbe och satte på mig. Jag skäms så.

- Det är inget att skämmas för svarade prästen, din man har nyss varit här och jag sade att man måste ha trevligt inom äktenskapet

 

- Så då är vi fortfarande välkomna till kyrkan?

- Javisst, svarade prästen.

- Det var skönt att höra, sa gumman, för på COOP är vi inte välkomna längre”

 

 

Imorse ringa phillipinarna igen, och de bekräftade att de hade snackat med ”sin” nuvarande hyresvärd, och allting var bra på det hållet, och där fanns inga hinder att flytta ut. De frågade ödmjukt om de fick flytta in redan imorgon söndag 31.10.2011?? javisst för sjutton sade jag, tänkte att det var ju kanonbra att syster yster då får in pengar till sitt hus på direkten...

 

Nu dock genast när jag stolt hade deklarerat att allting verkade fixa sig, så började Yongyut och syster yster precis som förra gången, och som förrförra gången att börja ändra i avtalen och ville ha ditten och ha datten, helt enkelt så blev de snikna och hungriga på mer pengar!!

 

Jag blev förbannad, precis som jag blev förra gången och som jag blev förrförra gången. Jag sade till Yongyut. Vi kom överens om att jag ensam tar hand om det här med hyresgästerna, annars skiter jag i det. Jag orkar inte sitta och göra upp avtal som ni sedan bryter hur lätt som helst. Vi gör inte på det sättet bland falanger. Det ger ett dåligt namn och ett dåligt ”ansikte”.

 

Javisst inga problem tyckte Yongyut, men trots detta så började hon direkt runt 1 timme efter det att jag sagt att de ”tog” huset!! Hon började först med att underkänna att vi tog 1 månad i deposition, nu plötsligt skulle jag tala med dem och begära 2 månader!!! Jag skrek till, och sade att jag inte tänkte göra ett skit, och om de inte passade sig så tar jag min hand ifrån allting, och då har ni inga hyresgäster alls. Avtal är avtal menade jag på!!!

 

Nu för en stund sedan så hade dessa 2 thailändska goingar till systrar snackats vid igen, och nu ville de höja hyran p.gr.a. att de som hyrde inte var 4st men 5st..... Jääklar vad sur jag blir över den stilen.. Här tar man hand om saker och ting och gör en glänsande ”försäljning” av objektet, alltså att hyra ut huset.

 

Och dessutom så lyckades jag ordna dessa phillipinare som ju ämnar stanna här i Chaiyaphum inte bara 6 månader som de andra västerländska lärarna, men i flertalet år. Detta är ju underbara nyheter för syster yster då, och kan få henne att slappna av lite, och veta att det mesta är OK och att hon har råd att ha kvar huset!!!

 

Jag försökte att förklara att jag hade redan gjort upp affären och att jag inte hade lust att tappa ”ansiktet”,, tyckte att de borde fatta det argumentet..... Det är alltså väldigt konstigt, och detta har jag märkt förut också. En thailändare är så inne i sitt egna och sin egna kuktur, att han absolut inte kan omsätta detta och förstå andra, aldrig att han klarar det. Forts. Nästa kapitel....

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CMXXVII, Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet... De kunde inte fatta vad jag menade med att jag tappade ansiktet... trots att de själva till 100% lever i en kultur där ”ansiktet” är det viktigaste i hela deras tillvaro. De sket fullständigt i vad jag lovar, det var betydelselöst fullständigt. Igen så sade jag till dem att jag var färdig, och inte mer ämnade hjälpa dem. Låt din syster mista sitt hus, hon har fan inga pengar att betala varken det ena eller det andra. Låt henne mista hela skiten.

 

Jag stegade ut ur rummet där Yongyut var... Hon kom efter mig efter 10 minuter och förklarade att hon hade mensen (!!!) och att hon inte klarade av detta med bråk, hon får migrän då!!! Känner ni gubbs igen detta eller??? Hahaha! Jag kunde bara skratta och min ilska över dessa två ljushuvud liksom försvann, nästan, jag sade till Yongyut:

 

- ”OK jag skall tala phillipinos tillrätta och säga att hyran stiger med 1.000 baht per månad p.gr.a. den femte inneboende”. Men jag gick absolut ICKE med på att ändra depositionen till 2 månader, ”take it or leave it” sade jag till Yongyut... OK då böjde hon äntligen nacke och gav sig!!

 

Vi kom nyss ifrån Alaams hus, och de fem phillipparna har nu börjat flytta in, de fick sina nycklar först efter det att vi fick våra pengar totalt alltså 19.000 baht, täckandes november månad hyra, 1 hyra deposition samt 3.000 baht i reperationsdeposition. Alltså 8.000 baht+8.000 baht + 3.000 baht = 19.000 baht!!

 

Det enda nu som icke Yongyut och hennes syster vet om nu är att det de facto kommer att bo 7st phillipinare under max. 3 veckor där. De berättade detta för mig att de hade 2 kompisar som var hemlösa p.gr.a. översvämningen. Jag sade att det var OK så länge som de höll käften om detta inför min familj... men efter det, sade jag till dem, inga mer översvämningsoffer... inte ett endaste till....

 

På tal om ingenting, en liten fundering bara.... Kvinnor idag har falska bröst, falska naglar, falska ögonfransar, falskt hår, falska ögonbryn, botox i ansiktet, push-ups och många ligger i timmar i solarium för att bli bruna. Och så klagar dom på att det inte finns RIKTIGA män.

 

Jag lovar, jag har inte hittat på detta! Men visst är det en lite speciell iaktagelse? Det är ALLTID ett jääkla tjafs bland kvinnor riktat emot oss män. De vill det, och de vill det, och de vill detta, och allt det skall vi män göra. Går det lite grus i maskineriet, så är det blixtsnabba att klaga, och de jämför gärna med andra män. De är som barn ju, där gräset alltid är grönare på andra sidan ån!

 

Dessa damer har alltså mage att lägga ”ribban” i ett äktenskap/förhållande på en sådan nivå så det passar dem. De tar alltid mannens tystnad som intäkt för att de är svaga, och så fort då som lejoninnan upptäcker i förhållandet att hon har ”taske-greppet”, så släpper hon aldrig taget.

 

De flesta män märker inte ens att de är ”taske-tagna”, så de lufsar bara vidare i livet glatt ovetande om var de befinner sig i livet. De vet bara att de blir ”omhändertagna” hemma (tror de faktiskt), och låter sig nöja med det. Jag känner i väldigt många fall när man kommer i kontakt med alla dessa velourmän, att deras äktenskap är baserat på det välkända ”Stockholms-syndromet”.

 

Alltså att människan som är ”fångad” till slut blir så undergiven, kraftlös och helt tappar sina egna instinkter, att de helt enkelt tyr sig till sina ”erövrare”, och lägger kärlek i det hela. Stockholms-syndromet var ju den situation i Stockholm där bank-rånarna tog gisslan, och där gisslan till slut slöt sig till bankrånarnas sida, och helt sympatiserade med dem..... vi människor funkar tydligen i vissa situationer på det sättet.

 

Så, jag hade just nu inget annat att skriva, så jag fyllde upp det med lite snack som ju allmänt hatas av kvinnor, och som allmänt hatas av alla dessa kraftlösa män som jag vänder mig till. De vet ju själva om de tillhör den gruppen eller inte!!! Så nu tar vi rast och vila tills imorgon, så får vi se om det är någon som vill sätta in en kommentar. För om inte annat, så var ju detta väldigt bra skrivet i alla fall, tycker jag åtminstone!!

 

Handskak - Glegolo