oktober

 

 

 

Thailand - ur min synvinkel

 

GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

 

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast.

Välkomna med Era förfrågningar,

 

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig:

 

http://www.maipenrai.se/forum/t/20349-min-transport-hur-det-fungerar-praktiskt/

Eller

http://thai-mc.com/forum/index.php?topic=7.msg4273#new

 

Eller direkt här på hemsidan, se vänster-kolumnen!

 

 

För de av Er som vill ha mailavisering varje gång som jag lägger in ett inlägg här på hemsidan, så ber jag Er att anmäla Er genom att maila till mig på:

chaiyaphum@glegolo.com

Vill ni komma i kontakt med mig så maila ävenledes!!

 

=============================================

 

 

Chaiyaphum DCXXXV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet..... Jo kompisarna pratade glatt om att de gick på Ullevi med sin farsa, han var ÖIS:are eller ve och fasa kanske IFK:are. De tittade på den och den matchen och det var såå fantastiskt med att se folkhavet, korv och bröd och se dessa underbara fotbollsmatcher.

 

De pratar vidare om att deras kanske äldre bror och även deras pappa då också spelade aktiv fotboll och de var med i t.ex. ”Skogen” (låg i Majorna i Göteborg), och de har såna grymt goa minnen ifrån den tiden. Deras farsa berättade om forna tiders hjältar på fotbollsplanen medans barnen andräktigt satt still och lyssnade.

 

De visste namn på spelare, de visste var de bodde någonstans och de visste i vilket lag de alla spelade fotboll i. Jag hörde goa historier när ”Bebben” skruvade in hörnor, frisparkar och Gud och hans moster uppe i kryssen på planen. Jag hörde om när den stora ”divan” och den gudabenådade och numera avlidne ”...” snurrade upp allt och lite till på fotbollsplanen.

 

Rent fantastiska bedrifter. Men jag själv, jag var långt ifrån det som då kändes som händelsernas centrum. Det känns precis som om jag hölls borta ifrån allting som var viktigt i mitt liv så länge som jag var relativt ”liten”. Detta var ju absolut inte något som skedde med akt och mening av ond vilja, utan det var bara omständig-heterna som gjorde sitt.

 

Utan det var bara på det sättet att mina föräldrar inte var det minsta idrotts-intresserade, de hade väl fullt upp med att ta hand om sin familj och ge oss ungar en bra uppväxt. Men det kändes ändå tungt i efterhand när alla dessa människor pratade om sina föräldrar och om sina släktingar som drog med dem på fotbolls-matcher.

 

Samma sak var det med musiken må ni tro. Jag satt hemma på golvet i stora rummet och tragglade noter och sjung för mig själv, och utanför utanför fönstret utan att jag visste ett skit så försegick det ett rikligt umgänge mellan folk som lirade gitarr.

 

Just gitarren som ju som jätteinstrumentet ungefär när Beatles slog igenom. Alla ville lira gitarr och alla ville få samma uppmärksamhet som Beatles. Om detta nu skedde enbart i form av att grannflickan fattade tycke för dig det var mer än tillräckligt i alla fall för mig.

 

På senare år, så pratar jag med folk och de berättar hur de i unga tonår bildade band och hade massor avspelningar i garage, på fester och ibland på arrangemang runt om i Frölunda och i Göteborg (om de nu var riktigt bra) Och som sagt var, jag själv satt hemma och lirade. Jag missade just ”bilda band grejen” och lira ute under flera år tack vare detta. Vem vet hur det hade gått???

 

Nu hade jag dock en himla tur i alla fall, för jag hade en bra kamrat i en kille som hette Lennart Östergren, och han var en enveten fan, i alla fall innan han blev religöser på äldre dar. Vi spelade och tränade och plankade av Simon & Garfunkel så det stod härliga till. Och vi gjorde storsucce på alla fester vi gick på. Och töserna föll som furor för oss skönsjungande prinsar.

 

Till slut så fixade han jobb för oss ute på nationerna (Bohus och Västergötland) och vi kunde lira lite grand där ibland inför mycket folk. Gud va sköj det var. På den tiden så stod visan i givakt i den svenska folksjälen, så folk satt ner, höll käft, drack öl och lyssnade på oss när vi spelade T.ex. Mrs Robinson eller The Boxer, och det var ju bara så underbart.

 

Nu hade jag dock tur igen och kom i kontakt tack vare Lennart med 1 kille och 2 damer och vi bildade nåt som vi kallade ”Anno -73”, för vi startade då. Och nu hade jag/vi cirka 4 års spelande ute i Göteborg på Fiskekrogen och Academica på, Liseberg och Guldheden. Vi hade tur och hade dessa gigg fast i flera år. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum DCXXXVI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.. Betalningen var skral om man jämförde med andra. Men jag kommer i håg att ersättningen var 250:- för varje spelning som vi alla var med. Och när damerna inte var med så fick vi 500:- per skaft. Så jag fick ihop 750:- i veckan under ett par års tid, inte illap imnkat alls.

 

Och med tanke på min familj (1975), så kostade det oss cirka 250:- i veckan med maten enbart. Så det blev ihop med våra vanliga löner ifrån dagtidsjobbet goda ekonomiska tider en tag där för min dåvarande familj.

 

Men fortfarande så känner jag mig faktiskt lite ”rånad” på de goa erfarenheter som många av mina kompisar hade under de tidiga ungdomsåren. Fan jag levde ju för fotbollen alltsedan 7 års åldern, men hemma hände det absolut ingenting. Nu är bägge mina föräldrar borta, så jag kan inte göra dem illa genom att beröra detta här och nu.

 

De gjorde vad de kunde och all heder åt dem. Det vill jag säga. Det var nog ett helvetiskt kämpande för att hålla mat på bordet stundtals (tror jag). Och man kan ju inte begära att alla skall älska fotboll. Så egentligen så begär jag inte att mina föräldrar skulle ha gjort annorlunda, utan jag mer förbannar ödet som gjorde min pappa ointresserad.

 

Ingen av mina föräldrar såg aldrig en enda fotbollsmatch jag spelade, inte en enda. Men på den tiden så fjantade inte folk som de har gjort nu i snart 30 år, Utan ha ville de inte kolla, så blev ju ionte sonen missanpassad i samhället för det. Vi killar tänkte aldrig på det, då ialla fall.

 

Dock så blev jag skitglad när den enda i min släkt en gång kom och tittade på mig spela. Jag var 16 år ung och vi spelade en stor final emot ÖIS på Hovåsvallen. Vi torskade, men alla varstolta ändå, och jag var jättestolt att min syster RoseMarie kom och tittade på mig. Så visst har jag förståelse för att ungarna tycker det är kul när mamma/pappa kommer och tittar.

 

Men som det är nu... Det är ju för fan hysteriskt.... Och föräldrarna känner nog en grym press ifrån omgivningen att gå varenda eviga gång och kolla på matcher och allt möjligt som ungarna har som hobby. Nä, ibland så tycker jag att ungarna skall kunna ha något ”eget”, och så kan föräldrarna rycka in om det krisar till sig med körning eller nåt... Annars får de klara sig själva...

 

Nu har det brakat löst igen mellan Alaam, alltså syster yster (Yongyuts syster). Tydligen om jag fattat det hela rätt, så som Yongyut förklarat för mig, så är denna kille (Pots) en riktigt konstig fan. Jag har ju berättat tidigare när han blev beordrad av sin mamma att dumpa Alaam för hon var inte en bra tjej för honom, killen är 46 år gammal.

 

Nu så hade de i söndags 3 oktober, varit ute på utflykt med Yongyuts mamma (Alfa) plus Namkäng och Soda. Plötsligt så hade denne kille börjat ryta och tjöta i jättehög volym på sin röst gentemot Alaam. Anledningen var att Alaam inte visste vägen till vattenfallet Tad Ton.

 

Hon har ju aldrig varit där. Han menade på att hon har bott så länge i Chaiyaphum, så hon skall veta det. Han brydde sig inte det minsta om att både barnen och Alfa satt i bilen. Alaam sade till honom att dämpa sig, men han sade ifrån högt och tydligt att han sket i vem som satt i bilen. Det var hans bil och om det inte passade så kunde de stiga av.

 

De kom hem till slut, och han var fortfarande störd, han packade återigen ihop alla sina saker i huset, och sedan åkte han till Bangkok igen. Han har tydligen packat ihop sina saker varenda gång som han blivit sur. Detta är en konstig fan, det är då ett som är säkert. Forts. Nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCXXXVII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Jag snackade ju med honom om detta, och han var ju så jädra trevlig förra gången detta hände. Men han är tydligen en obotlig idiot bara. Alaam har nu beslutat i alla fall att dumpa honom för gott. Jag vet ju inte hur det blir med det, det har ju varit fram och tillbaka förut.

 

Hon tar tillbaka honom för hon vill ju att han skall betala huset. Och han kommer tillbaka för att han känner ”köttets lustar”. Nu så vill Alaam i alla fall ha en falang, en sån som mig säger hon. Jag säger till henne, lär dig då lite engelska annars är du chanslös.... Det blir väl en fortsättning på allt detta.

 

Men det är jäkligt tråkigt, för Alaam har ju varit glad och lycklig i många stycken denna tid, till skillnad emot förr när hon kallades Syster yster av mig för hon var sä jäkla skittråkig absolut hela tiden. Så nu är det väl tillbaka till noll igen för henne. Jag undrar bara vad som skall hända nu, och vilka problem detta kommer att bli för mig och Yongyut.

 

Peter (Nya Zealand) och hans fru Ewe kom plötsligt, men välkommet på besök idag. Vi satt och tjötade i 2 timmar och det var skitkul. Han berättade precis som vanligt om sina risfält, men man måste ju lyssna till allt detta för säkert 20.e gången, för annars är man ju oartig.

 

Det är ett skittråkigt samtalsämne, men så dyker det upp intressanta saker stundtals också. Jo igår så höll de på och klippa (skörda) riset på ett fält som inte var översvämmat och förstört. Och han berättade att han såg minst 3st stora pytonormar. Han berättade att det egentligen är ganska fantastiskt hur dessa stora ormar överlever när han far runt och skördar på sin jättelika tröska.

 

Han ser dessa ormmonster ute på fältet och han ser hur jädra snabba de är i verkligheten. Han sade att om jag sprang allt vad jag orkade på fältet så skulle ända ormen hinna ikapp mig om den bara ville det. På tal om pytonorm, så berättade han oxå att han förra året av misstag hade klippt av cirka 20 cm av en pytonorms stjärt.

 

Han berättade att han var jätteglad att han satt 3 meter upp i luften på sin maskin, för den ormen var skitförbannad och attackerade skördetröskan viltsint innan den försvann över fältet.

 

Vidare fick vi höra att problemen med Peters fru Ewe´s broder, han som var knarkare, tjuv och en idiot de fortsätter. Det är ju därför som Peter nu skall köpa 2st containers och bygga sig ett boende fram tills de byggt ett hus. De kan helt enkelt inte bo kvar i huset där också denne sanslöse knarkare bor.

 

Jag frågade honom då hur det fungerar att vara knarkare i Thailand, de har ju absolut inga pengar och de har ju oftast inte heller att arbete, så det verkar ju vara pyton (ursäkta skämtet) att vara knarkare då. Ja de tar vad de kan komma över som berusningsmedel.

 

Den enklaste för dem är att gå och plocka löv ifrån detta speciella träd, dessa löv klippes sedan ner i små små bitar och stoppas i en pipa och så röker knarkarna detta. Det lär vara ett hyggligt surrogat i brist på annat i alla fall. Och det är ju gratis. Det heter på thai ”ใบกันชา” (uttalas: bai gansha) om någon nu vill veta detta.

 

Annars förekommer det JÄTTEMYCKET sniffning av solution här i Isaan, och jag har sett mängder av speciellt ungdomar och män som sitter där och sniffar detta skräp!! Det var faktiskt en ganska otrevlig överaskning att se denna solution igen, vilket man inte sett sedan 1960:talet hemma i Sverige.

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCXXXVIII, Thailand

 

Lite kuriosa som jag egenhändigt har upptäckt. Jo jag har ju vid flera tillfällen tidigare berättat för Er om thaiarnas konfrontationsrädsla, och om deras feghet och rädsla att fråga frågor till familj, vänner eller ja, vem som helst. Det är egendomligt, men det verkar som om det är väldigt dålig stil att ifrågasätta vad det än månde vara.

 

Och detta beteende lärs in redan i tidig skolålder. Och den bekräftelse jag fick på detta då var. Att på tangentbordet på skrivmaskin och datorer, så finns det INTE ens något frågetecken....... Kan ni tänka Er, det finns inget frågetecken..... Så inrotat är detta beteende alltså.

 

Nu imorse så fick jag av en bloggläsare en länk till att downloada internet explorer version nr 8. Och nu skall jag pröva om det blir bättre. Webmaster här på bloggen föreslog ju att jag skulle updatera min webläsare, kanske det var problemet. NU imorse när jag pillade med allting, så upptäckte jag en annan sak.

 

Dels så har jag ju då haft problem att komma in på huvudsidan på min egna plus andra bloggar på bloggspace därav då detta med uppgraderingen av webläsaren. Men sedan märkte jag att ett delproblem var att mitt WORD har börjat leva sitt egna satans liv. När jag har skrivit inne i WORD, så kopierar jag ju över via musen till bloggen den texten jag har skrivit.

 

När jag nu gör detta så får jag rader som blir cirka 4 gånger så långa som de rader jag skrivit inne i WORD. Satan va jobbigt, jag fattar det inte. Och på det så blir det också helt andra radavstånd.... Jag verkar vara helkörd på detta med data..... men så slog det mig i ett huj.

 

Jag fick ju ett mail för en vecka sedan att Office nånting hade gått ut och skulle stängas inom 10 dagar, och att WORD 2010 var inkluderat i det. Jösses har det varit en trialtid på mitt WORD, det är ju 5 år sedan .... Är detta möjligt, nån som vet??? Och sedan så kollade jag och t.om genvägen i nederkanten på datorskärmen, där var WORD borttaget.

 

Så det är väl så att jag skriver min reseskildring inne i en befintlig WORDsida och den kanske inte då har någon support utan hänger lös, och då skapas dessa konstigheter som aslånga textrader och konstiga radavstånd..... Jag får nu försöka att download ner ny WORD (gratis förstås) för att få ordning på detta. Någon där i cyberspace som vet hur man gör.

 

Jag har varit inne på internet och sett WORD 2010, downloada gratis bl.abl.abl.a men när man kommer dit så fattar åtminstone inte jag någonting. Är Office det som jag skall downloada för att få WORD????

 

Idag är det onsdag den 6 oktober 2010, och jag skall förnya mitt körkort och få det som många falanger sagt, nämligen ett körkort på 5 års giltlighetstid och inte som nu bara 1 år.....

 

jag började med att fixa ett läkarintyg själv, jag ville pröva och se om jag kunde klara av att gå till kliniken själv. Förra året var vi ju till RAM hospital, och de gjorde verkligen en undersökning med syn och blod och skit, och jag fick betala 100 baht (23:-).

 

Nu tänkte jag denna gången, att jag gör samma som Yongyut gjorde för Dan (Amerikanaren ni vet), och jag stövlade iväg igår morse till kliniken, började prata och det tog väl 3 minuter innan de fattade vad jag menade.

 

Fick visa upp passet och mitt körkort, så de kunde läsa mitt namn på thai, och sedan började sköterskan att fylla i med en härlig frenesi. Någon läkare fanns inte alls tillhands, men det spelade mindre roll för dem. Läkarintyg skrev de, och t.om jag fick egenhändigt skriva under med mitt falangnamn. Forts. nästa kapitel..

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCXXXIX, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.. Stämplar och signeringar och hej och hå... och 20 baht (5:-) senare så hade jag ett snyggt läkarintyg som duger i alla sammanhang härnere. Jag frågade Yongyut hemma vad det stod, och hon rabblade följande, hahaha!!

 

“My name is doctor.... number..... working on hospital....., Chaiyaphum.

I have checked the body of Mr. ...... 59 years old with address and with passportnumber, today 5th october 2010, and I have found his body to be strong and healthy.”

 

Denna text satt på ett snyggt papper. Där fanns slingriga växter i varje hörne, och där fanns en orm i varje hörne. Men dokumentet var skitsnyggt, och de hade satt på frimärken oxå för att förhöja värdet av detta skitdokument.

 

Imorse då så åkte vi direkt till gubben på kommunkontoret som är så sugen på att bli uppmutad. Men han är numera snäll som ett lamm och är väldigt hjälpsam och mycket trevlig. Han fixade exakt samma papper till mig som han gjorde via Yongyut för Dan´s körkort, inga problem.

 

Efter detta så åkte vi då direkt till Körkortskontoret eller vad man nu skall kalla det. Gick fram till damen i luckan, och hon sade något till Yongyut och så var vi avspisade. Faaaan oxå, var vad nu detta?? Jo säger stackars Yongyut som har fullt sjå att hänga med i svängarna bland dessa jädra kontorsmarodörer.

 

Det är ju egentligen skitmänniskor som hade varit ENKELT att hantera hemma i Sverige, men här, men mina skrala språkkunskaper, så är det helt omöjligt. I alla fall Yongyut förklarar att damen i luckan avspisade oss p.gr.a. att hon tyckte att hon ville ha ett papper av mig som styrkte var någonstans jag hade bott i Sverige (???????)

 

Va fasen är nu detta? Det finns inte en chans i helvete att hon har rätt att kräva det. Jag blev förbannad, och så fick vi åka hem igen, och jag grävde fram ett personbevis ifrån 2009, dessutom på svenska, och så åkte vi tillbaka till damen. NU var hon tydligen på gott humör igen.

 

Jag langade fram alla/hela högen av dokument till henne och hon tog så snällt emot dem. Hon behöll alla papper utom det som var på svenska!!!! Fattar ni? Hon läste inte ens mitt personbevis, och nu satte hon igång, hon var dessutom jättetrevlig hela tiden, och jag fick mitt körkort på 15 minuter cirka.

 

Yongyut hade stått ett tag och pratat med en kille som jobbade där, och när hon satte sig hos mig, så förklarade hon att det var chefen på hela avdelningen som hade velat tala med henne. Han hade mer eller mindre bett om ursäkt och han hade talat med sin anställde om detta och allt var nu ”uppklarat”.

 

Jag tror att det är som så, för jag har märkt det ibland, att vissa thaiare helt enkelt inte gillar falanger och de gör allt för att vara lite småjävliga om de bara kan. Men går man då i det läget till deras chef och ger honom lite ”tea-money”, så brukar han stampa på den som är otrevlig och fixa till problemet.

 

Dock i detta fallet så handlade det INTE om pengar, utan han hade hört hela grejen med mig, och sagt till damen att lägga ner obstruktionen av mig. Jag hade ju, hade han sagt, faktiskt fått en bekräftelse ifrån CHAIYAPHUM STAD att jag bodde HÄR och fasen inte i Sverige.

 

Allting är dock bra, och vi åkte därifrån och jag var glad att slippa åka dit igen nu på 5 år. Vi åkte 500 meter bort till en fotbollsstadium där Soda höll till på sin Sportsday, Han ville se mitt nya körkort, och Yongyut tittade också, och sedan så visade hon mig..... Forts. nästa kapitel....

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCXL (640), Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Körkortet var bara giltligt i 1 (ett) år och INTE 5 år..... Vi åkte snabbt tillbaka igen, Yongyut ville ju inte, men jag tvingade henne, Hon fick fråga varför bara 1 år när jag skulle ha det på 5 år som alla andra. Nä då förklarade hon att falanger bara får körkort så länge som de har Visum i landet.

 

Jag tycker faktiskt att detta verkar förnuftigt måste jag säga. Detta med 5 år är väl antagligen ytterligare en av alla dessa skrönor som man hör härnere i Thailand bland folk som bara vet utan att kolla upp. Jag blev besviken, men skitsamma, inget större problem.

 

Här kommer en riktig ”going”, läs och njut!!!!

A drunk walks out of a bar with a key in his hand and he is stumbling back and forth.

A cop on the beat sees him and approaches, - "Can I help you Sir?"

 

- "Yessh! Ssssomebody ssstole my carrr", the man replies.

The cop asks, - "Where was your car the last time you saw it?"

- "It wasss on the end of thisshh key", the man replies.

 

About that time the cop looks down and sees the man's wiener hanging

Out of his fly for all the world to see.

He asks the man, - "Sir are you aware that you are exposing yourself?"

Momentarily confused, the drunk looks down at his crotch and without

Missing a beat, blurts out....

- "Holy shit! My girlfriend's gone, too!!

 

Så kan det gå när man är slarvig och inte håller ordning på sina tillhörigheter, hahaha!!!

 

Yongyut har verkligen problem med migrän! Jag har ju noterat under de 2,5 åren att hon haft migrän som kommit och gått. Jag har dock inte behövt bekymra mig så mycket eftersom hon skött det bra, kanske också att det inte varit så himla besvärligt heller för den delen.

 

Men nu det sista halvåret, så tycker jag att hon oftare får denna som hon kallar migrän. Och hon blir då liggande. Ibland håller det i sig typ 3 dagar och ibland bara 1 dag!! Jag har ”fiskat” lite hemmavid i Sverige om det här med migrän eftersom vi ju ligger före på precis ALLTING gentemot Thailand.

 

Jag har gett henne lite tips som kan underlätta lite grand. Men det är svårt att förankra nya saker hos ett annat folkslag det är då ett som är säkert. Det tips som kommer till mig ifrån ALLA med migrän är ju att man tydligen skall försöka att lära sig om sin ”EGNA” migrän, och lära sig att tolka den rätt.

 

Enligt uppgift så finns det små signaler som ger sig tillkänna när det närmar sig med ett migrän-anfall. Man kan alltså i många/flesta fall känna på sig när det kommer, och då skall man ta sin migränmedicin, alltså INNAN själva anfallet kommer.

 

Detta förkortar då migrän-tillståndet avsevärt. Jag har försökt att förklara, men Yongyut lyssnar inte. Vi människoraser är helt olika, och vi uppfattar allting runt oss olika, och vi är också olika funtade vad det gäller att analysera saker och ting runt omkring oss. Och som jag sagt tidigare flertalet gånger, det finns inte ens ett frågetecken på datorn eller skrivmaskinen...

 

För Thailändare så handlar sjukdom enbart om en enda sak, och det är helt enkelt att när man får en sjukdom, då åker man till doktorn/apoteket i bästa fall annars skiter man i det. Man bryr sig INTE om att ta reda på saker och ting, och man vet inte så himla mycket, inte ens om sin egna sjukdomsbild. Man låter det liksom bara komma och gå!!

 

Det är lite, ”det får bli som det blir”, De har t.om. ett ordspråk om just den grejen med att ”det får bli som det blir”, de säger i livets alla skiften ” ทำดี ได้ดี ทำชั่ว ได้ชั่ว”, vilket uttalas; Tham dee dai dee, Tham chua - dai chua. På svenska, gör gott få gott, gör onda saker, få onda saker... Så Yongyut och Thai är inne på den tankebanan att om de varit goda, så belönar livet dem med gott. Och därför är det inte mycket ide´att lära sig så mycket om medicin och olika saker, för de kan inte påverka det ändå. Något åt det hållet i alla fall tror jag...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCXLI, Thailand

 

Sitter just nu och kollar på min dataskärm och download-fönstret på ”Limewire”, och vad som just nu håller på och laddas ner för mig att kolla på, allt är ifrån Amerikansk TV skall sägas, utan ett par filmer, vilka jag hittat gratis ute på internet, så läs här och avundas mig här ute i ödsligheten och hur jag kan kolla på kvalitets-TV;

 

Into the west, Law and Order SVU, The Assassination of Jesse James, Billy The Kid, The Survivor Nicaragua (USA), Americas next top model, The Apprentice, Sixgun, Seinfeld complete collection (42 GB).

 

Sedan kan jag se på WEB-TV ifrån Sverige, alltså då de TV-program som INTE är skyddade och inte kan visas utanför Sveriges gränser t.ex. då så ser jag: Kniven mot strupen (skitbra) Arga snickaren (kanonbra), Biggest Loser Sverige, skitbra.

 

Så jag har allt att göra må ni tro, risken är ju bara att man blir alldeles försoffad. Jag har ju tur, då jag ju också har intresset och viljan att cykla vareviga dag. Och jag måste vara noga med det med tanke på hur mycket jag sitter framför datorn.

 

Igår kväll fredag, så var jag på s.k. ”kremering” uppe i Ban Kwaoh. Denna kremering håller på i dagarna 3 (fredag – söndag). Det var Gary´s svärfar däruppe som till slut efter en massiv hjärtattack/hjärnblödning (??) var liggande i sin säng utan att kunna röra på sig överhuvudtaget. Och han har legat där nu i snart 3 år, då plötsligt han själv heller inte kunde äta längre.

 

De beslöt då att inte förlänga det oundvikliga, ty tydligen slulle han dö ändå inom bara 1 veckas tid. Så de stoppade att försöka tvinga ner maten i strupen på honom, utan nöjde sig enbart med vatten. Till slut så fick han dö i närhet till hela sin familj. Vi kom upp dit och det var mängder av folk där, jag uppskattar att det satt i de inhyrda stolarna runt 300 människor, som alla satt där hela kvällen, och andräktigt lyssnade till de Indiska orden i de Buddistiska bönerna.

 

De hade samlat oss falanger runt ett jättestort bord, och så käkade vi, för där fanns mängder av go mat i alla de former och smaker. Där fanns också Hongtong, men tyvärr inte någon Vodka... men jag körde ett par groggar med Hongtong och det var OK, fast man känner att den spriten inte är alldeles OK!!! Vi hade det jättetrevligt och vi pratade och stojade med många av de thai som var där.

 

De tycker det ju är skitkul att tjöta lite med en falang även om vi inte förstår varandra speciellt bra... men jag tror vid kvällens slut att värdarna var nöjda, vi alla hedrade deras pappa på ett bra sätt, och han fick bevisa sin ”tyngd” i samhället genom mängden människor som kom till hans kremering!!

 

När vi kom hem 21.30 ungefär så satte jag mig vid datorn, och jag somnade där vid datorn och sov räkert 1,5 timme. Vaknade till liv 23.45, gick till sängs och mådde pyton. HongTong ville glida upp genom strupen igen, och magsaften min, ville heller inte samarbeta med Hongtong!! Jag låg och vred mig, gick på toan och kl. 02.30 gav jag upp, gick upp igen och ned till datorn och satt och jobbade där fram till kl. 04.00 cirka.

 

Tillbaka till sängen, och somnade faktiskt och sov fram till kl. 06.00. Då var jag tvungen att gå upp för jag hade lovat ungarna att hämta tillbaka dem ifrån Alfa som ju hade passat dem.... Så nu i skrivande stund kl. 09.00 på lördag morgon så är jag urtrött och urlakad, och vill nog inte dricka Hongtong någon mer gång, för även om jag blandade i mycket coca cola, så är detta ett rävgift oavsett vad ”romantikerna” säger på de olika Thailandsforum som finns.

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCXLII, Thailand

 

Lördag 9 oktober 2010, Idag blir det som vanligt simmande i poolen runt 15-tiden. Och sedan så blir det middag med steak som är så satans gott. Jag själv med mitt grymma sår på benet VILL inte simma i det sketvattnet. Så jag och Dan kommer att sitta vid poolkanten och kolla när Kevin och Peter New Zealand simmar där. Och så skall vi dricka 2 öl på man.

 

Barnen var inte med denna gång. Namkäng och Soda ville naturligtvis, men alla de andra ungarna är inte hemma, de är bortresta ofta då till någon mormor eller farmor som skall ta hand om dem under sommarlovet, då slipper ju föräldrarna göra ett skit med dom. Dert är ett vanligt scenario här i Thailand.

 

Efter detta så stack vi då till restauranten och mötte upp de andra och vi blev faktiskt hela 16 personer denna gång som åt ihop, och det är ju skittrevligt. Gary från Wales, ni vet, vi var ju hemma hos honom för kremeringen i fredags kväll, han kom med sin fru, och så tog han då med sig det senaste tillskottet i gänget.

 

Han heter Gregg Jensen (pappan var dansk), och de bor uppåt Ban Kwaoh. Det var en trevlig kille, så typisk american som man bara kan bli. Ni vet Dan och Kevin är ju lugna stadiga killar som har varit ute en del utanför USA och lärt sig att världs-mästerskapet i Baseball (brännboll) inte går av stapeln i USA varje år mellan 2 amerikanska lag........

 

De fattar och förstår det urlöjliga i att kalla något för världsmästerskap, som enbart är en lokal företeelse i USA, vilket INTE den vanliga americanen alls kan förstå. Men denne kille hade inte riktigt greppet märkte jag, men han kommer att ”landa” så småningom han också, och det får han gärna göra för han var faktiskt en MYCKET trevlig kille, med en mycket trevlig fru därtill.

 

Söndag 10 oktober 2010 idag, alltså vilken söndag som helst, Faktiskt vilken dag som helst i livet härnere i Thailand. Imorse så startade Yongyut att göra middags-maten, och hon gjorde den där fantastiskt goda kycklinggrytan igen. Den som Dan fullkomligt älskade.

 

Yongyut bad mig att bjuda in Dan och Amphorn på middag senare idag. De antog inbjudningen naturligtvis med glädje. Så det blir en trevlig middag senare idag till allas glädje. Det är ju dessa små stunder som gör en del av livet så mycket enklare och roligare här nere i Thailand.

 

Utan dem, så är det ju ett ganska tillintetsägande liv man har måste jag säga. Där ser man hur viktigt det är med socialt liv. Och jag skulle fasa för att ha det som många många många har det i Sverige. Där man inte alls lägger någon vikt vid relationer och vänskap.

 

Jag tänker inte på på de där nödlösningar som man hade ibland t.ex. när frun kom till en och sade att –”Vi har blivit bjudna till Johansson´s på middag ikväll”. Vilka vi knappt ens känner. Det blir precis som vanligt en stel och skittråkig tillställning, och det gäller att få i sig lite brännvin så det ”riktiga” snacket kan komma igång vettigt!!

 

Nä inte den typen av vänskap, den är värdelös. Utan jag menar helt enkelt att man skall vårda sina kamrater och kompisar så man har folk runt sig som man definitivt kan lita på. Vad det finns för underligt handikappad folk därute det ser man ju ganska snabbt, när man är ute på olika ställen på internet. Så det gäller att ta till sig bra folk.

 

Jag tror nog att man kan säga att regnperioden här i Isaan, Thailand nu är över. Det kom visserligen ett kraftigt skyfall här i går natt, men det kändes mer som ett undan-tag. Det har varit uppehåll i regnande nu i mer än 4 dagar och det torkar upp grymt snabbt härnere. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCXLIII, Thailand

 

Forts. ifrån förra kapitlet...Så snart måste jag börja att vattna min trådgård igen. Har ju sluppit det dagliga (2 gånger per dag) nu i snart 2 månader. Men fördelen nu när detta med regnet är över, är att jag kan börja att plantera blommor igen. Jag gjorde ju ett misstag här i september och planerade ett helt gäng med snygga blommor.

 

Vad hände, jo när natten kom, och det kom ett skyfall, så knäckte regnet fullständigt, inte bara blommorna, utan också jorden runt omkring det jag planerat. Så på morgonen så låg det där och flöt cirka 25st blommor som jag hade planterat. Nä nu blir det nya goa tag och min trädgård skall blomstra som aldrig förr.

 

Ibland kommer det någon riktigt bra frågeställning in via kommentarerna. Idag tänkte jag låta Er få ta del av en sådan. Det är signaturen Gun som skriver:

 

Ditt Thailändska liv låter ganska behagligt i mina öron! Sen är du ju en stor observatör, och ser verkligen på livet runt om med öppna ögon. Det blir intressant för oss läsare att följa! Jag själv och min man var inne på att tillbringa längre tid över den djävulusiskt tråkiga vintern i Thailand i nåt enkelt boende, men vi har släppt den tanken, och är mera inne på att åka till olika resmål, tror att det blir lite trist då man inte kan ett ord av landets språk.

 

Hejsan Gun!! Förstår till fullo din åsikt om detta med boende här i Thailand, visst om man bosätter sig på ställen ute på landet i Thailand, och är beroende av de boende här, så måste man nästan kunna hanka sig fram på thailändska, annars blir det skitjobbigt tror jag i alla fall.

 

Men om jag hade varit i Er sits, och verkligen funderat på Thailand allvarligt, så varför inte i så fall några orter söderut. Läste idag om Koh Lanta som t.om har en "svenskby där med skola... Där skulle man nog kunna trivas bra och språket blev ju då inte heller något större problem. Det finns ett flertal andra orter där söderut i Thailand och kan man bara engelska där, så klarar man gallant att bo där och njuta bort november t.om april här i Thailandet.

 

Tänk sicken underbar möjlighet vissa har här i livet att kunna välja så som denna Gun tydligen kan göra. Tänk att få det bästa av 2 världar. Låter fantastiskt, lycka till Gun, och stort tack för din komplimang!!

 

Igår morse (måndag) så reste Dan & Amphorn till Amerikat. Det blir skitkul för Dan att träffa sin gamla familj igen (de som finns kvar vill säga). Jag själv har ju inte varit i USA, Ok då jag damp ner i Washtington (Huvudstaden) en kväll 1989, och låg över natten med mitt dåvarande fotbollslag 73:orna i Askims Ik.

 

Vi skulle ju ha åkt direkt till Montreal egentligen. Men de goa gubbarna/tjejerna på British Airways hade gett bort våra biljetter när vi väl kom fram till incheckningen på Heathrow.

 

Efter mycket tjöt, så fick vi resa över Atlanten i alla fall, och spendera då en natt i Washington innan vi kunde resa vidare upp till Montreal. Så att komma till USA på ”riktigt” skulle vara skitkul någon gång. Där måste finnas mängder att se.

 

Dan & Amphorn kommer tillbaka den 26 oktober, och då har mina polare Krister och Stefan redan lämnat oss här i Chaiyaphum. Vi åker då hela högen, alltså de 2 plus jag och Yongyut, Namkäng och Soda samt Peter (N.Z.) och Ewe. Och vi åker ned till Jomtien, till havet,

 

Där kan vi sitta på en solig strand under ett parasoll och dricka grogg, öl, Baccardi Breeze, ja vad ni vill. Och man kan bara njuta av livet. Jag ser verkligen fram emot det. Och det blir också extra kul när vi är några stycken. Det ryktas nu att även Kevin och hans fru Suree vill ansluta sig till oss.

 

Men tydligen hängde det lite grand på hur dyrt detta kalas skulle bli. Jag pratade med dem och gav dem min s.k. ”budget” som vi i alla fall tänkte leva efter. Dessa budgetar har funkar jättebra tidigare. Min tanke för denna resa pengamässigt är då för oss 4 i min familj:

 

Resa 3 nätter, 4 dagar

Bussresa a´ 335 baht x 2 (T/R) = 2.680 baht

Mat frukost 3st, lunch 4st, middag 4st a ´ 400 B/måltid = 4.400 baht

Diverse, brännvin extramat, bowling o.dyl. = 3.000 baht

Hotell 500 baht/natt x 3 = 1.500 baht

Totalt att spendera för Jomtien-resan = 11.580 baht

 

Ja, så kan det se ut pengamässigt för en av våra små semester-tripper ned till havet och civilisationen.......

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCXLIV, Thailand

 

Vem vad det som sade att vi män har det lätt här i livet. Vi har alltid en oerhörd press på oss, mestadels då ifrån kvinnorna. Här är ett exempel som belyser detta fakta.

 

Beslut, beslut, beslut ...... GOLF vs PORR!

 

En man tittar på en runda golf på TV. Han håller på och ”zappar” mellan golfen och en

sex-station med ett par som håller på med våldsamt, rått "XXX" betygsatt sex.

Han ropar ut till köket och till sin fru som finns där: - "Älskling .... Jag har ett problem. Vet

inte om jag skall titta på detta våldsamma sexet som de visar, eller om jag skall titta på golfen”??

- "Jösses Mathilda!!" skriker hon ... - "Titta på sexet för Guds skull.... Du vet ju redan hur man

spelar golf .....!"

 

Ja så kan det gå ibland. Det gäller att hålla i hatten, när det blåser snålt!! Jo här i området där jag bor, så tömde de ju ”dammen” (konstgjord) som vi har, och de tog upp all fisken som fanns däri. Detta gjordes för 3 månader sedan. Och alla thai här var lyckliga för de alla delade på fisken.

 

Tyckte det var jättetrevligt gjort av ägaren. Samma kille har ju också byggt upp detta område där vi bor, och skapat den trivsel vi alla känner. Här är snyggt fint och prydligt och alla tar hänsyn till varandra. Nu i alla fall under regnperioden, så har denna damm fyllts på i en hiskerlig fart genom allt regnandet. Och det sprudlar av fisk i dammen.

 

Dels så har vi alla dessa svarta firrar som ju fötts i leran, och som överlevde tömmandet av dammen. Och dels så har vi en viss typ av matfisk som ägaren öste i dammen när de var yngel. De är nu cirka 10 cm stora (små) och för thai så är detta ett oerhört frestande mått. De brukar sällan eller aldrig vänta tills nånting är färdigvuxet utan fångar de så äter de.

 

Antagligen så förväntar sig thai att djuren också lever ur hand till mun precis som de själva gör. Nu kom Soda hem med 4st av dessa ytterligt små firrar, som ju normalt sett INTE är 10 cm stora, utan mer kanske 35-40 cm stora... Yongyut satte igång genast att rensa dem, karva jack i dem, och lägga in dem i frysen.

 

Jag försökte tala om för Yongyut att jag inte var speciellt glad i att ta hem denna typ av fisk, alltså fisk som är uppfödd i en damm med fullständigt stillastående lervatten, där ungarna pissar, och det flyter omkring mycket skit. Jag förklarade att vi har faktiskt pengar till att handla riktig mat!!

 

Detta föll dock inte i god jord, hon blev sketsur på mig, så jag höll käften. Dock fick jag sagt det jag ville om skitvattnet. Men jag tror inte hon riktigt förstod att vatten-levande djur blir vad de lever i. Så lever de i ett skitet äckligt vatten, så blir de också skitna och smakar äckligt.....

 

Men det är klart, det är ju inga bekymmer för thai, det är bara att tillaga skitfisken ihop med chilli, så har de löst den saken. De känner ju ändå ingen annan smak än chilli!!! Dock så talade jag om att jag själv INTE kommer att äta den fisken......

 

För första gången sedan jag kom hit för 2,5 år sedan så har jag något som åtminstone liknar förkylning. Dock ingen rinnande näsa alls, den är ren och fin som vanligt innuti. Men min hals har rostat igen tyvärr och den ömmar som satan. Och jag kör för fullt nu sedan 3 dagar tillbaka med mitt egna ”indiantricks” när det gäller att INTE dra på sig hosta.

Den allstädes närvarande hostan som ALLTID kommer när man har rosslig hals. Jo jag har upptäckt för länge sedan hemma, att om man stålsätter sig riktigt ordentluigt och är fullt fokuserad, och avhåller sig ifrån att hosta, så startar man ju heller inte upp hostan överhuvudtaget. Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCXLV, Thailand

 

Forts. ifrån förra kapitlet....Det är dock skitsvårt, och ibland går det åt skogen, man kan helt enkelt inte hålla sig. Men oftast så brukar jag klara det gallant. Så fort som jag känner att det är på gång med att kroppen vill starta upp hostandet i min ömma rossliga hals, så sitter jag och harklar mig istället, då blir ju det liksom att man ”kliar” sig inuti halsen, precis samma som om man hostar.

 

Sedan så dricker jag också vatten när det är som värst. Och detta funkar alldeles charmant. Nu är det 4.e dagen och min kropp är på väg, känner jag, att ge upp på mig, och halsen blir sakta bättre. För det sista jag vill ha är denna envetna satans hosta som håller både mig och partnern vaken på nätterna.

 

Imorse, vaknade till en härlig morgon, stilla och rent i luften efter nattens regnande. Det var så skönt så t.om mina blommor stod där och otåligt vibrerade och bara väntade på att första solstrålen skulle visa sig.

 

Jag brukar börja morgonen ofta med att bara jag ensam går ut i trädgården med min rostade och kaffet och bara njuter. Imorse så hörde jag lite rassel och det kom ifrån trädgården rakt över. Det var en ung kvinna som gick omkring däröver, hon hade en lövruska i handen och en bytta med vatten i den andra handen.

 

Hon gick omkring där, doppade lövruskan i vattnet och skvätte på allting däröver. På staketet, husen och alla buskar, blommor och träd i trädgården. Vissa, speciellt träd är ju jäkligt heliga här i Thailandet, och de fick en extra dusör med vatten. Sedan så lade hon ner en plastpåse med mat i gräset utanför sin tomt. Denna förbannade plastpåse som rent av kväver Thaioland inom en snar framtid.

 

Jag kollade med Yongyut, om anledningen och hon sade som hon alltid säger om dessa ting. –” Oh! Good luck, good luck, Buddah happy”..... Så damen rakt över försökte väl få huset sitt välsignat då. Det var ju ett dödsfall där för 6 månader sedan, kanske de försöker att ta bort oflytet därifrån....

 

Idag så hände det 2 saker på min cykeltur, som kan vara värt att skriva om- Först hundar. Ja just det hundar. Jag tror att jag gjorde en gammal thaiare lite ”trött” på mig. Vad jag fattar det som, så har han gjort det till en ”grej” att ha 2st ilskna hundar som attackerar allt som rör sig utanför hans hus.

 

Han bor alltså långt åt helsicke ute på risfälten i en skogsdunge. Och han bor där plus att det bor 2st familjer till på denna lilla skogsstig som jag brukar cykla in på under min runda. Alla dessa 3 familjer har vardera 2st hundar, men de 2 andra familjernas hundar är inte argsinta alls.

 

De skällde i början när jag cyklade förbi, men jag stannade till, de fick sniffa på mina nävar, och så var vi polare efter det. Men de första 2 hundarna var ena ilskna satans vovvar. Och jag gjorde till slut detta till en sport att förlama dem, och få dem tama som knähundar. Hur jag gjorde?????

 

Jo jag gjorde exakt samma som jag gjorde med ett flertal schäferhundar hemma i Askim, i Sisjöns industriområde. Ett företag som specialiserade sig på att hyra ut vakthundar. Ni vet sådana där grymt tuffa hundar, hade på samma tomt som El-Giganten sin verksamhet. Företaget hade cirka 12-15st hundar inom ett stängsel avdelat i små små områden där de olika vovvarna hade sitt lilla revir.

 

När man cyklade förbi där, så skällde de alltid som besatta och så ”attackerade” de mig bakom stängslet.. Jag köpte ”Mamma scans” köttbullar, stekte upp dem, och frös in. Efterhand som jag åkte förbi där, och det var i stort sett varje dag, för vi hade träningen med mitt lag alldeles bredvid. Så tog jag mig tid med de 3st hundar som var närmast staketet ut mot vägen.

 

Jag pratade med dem lugnt och fint, de skällde som fan. Jag satte mig ned, och de skällde som fan. Och jag tillbringade en hel del tid där och de skällde som fan. Jag gav dem då också ett par köttbullar lugnt och städat, dock inga fingrar i närheten. Hundarna käkade friskt och älskade mina köttbullar. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCXLVI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet....Till slut så fick jag dessa 3 att inte skälla, och de bara var helt passiva och väntade på mina köttbullar. Dessa hundar var ju värda en mindre förmögenhet, så företaget gjorde en jättetorsk på mig där. Ty dessa 3 hundar var fullständigt värdelösa vakthundar nu, och jag tyckte det var skitroligt i brist på annat.

 

Jag gjorde i alla fall precis likadant med de första 2 hundarna på denna skogsstig, dock så fick jag passa mig så att inte Thaigubben såg vad jag höll på med. Nu idag efter kanske 5 matutdelningar, så fick jag min belöning.

 

Jag blev INTE attackerad alls, jag blev INTE utskälld av dem heller. Däremot så kände de igen mig på håll, viftade på sina svansar och sprang mig till mötes, och de sniffade i mina händer och ville ha mat. Thaigubben var helkonfunderad ty dessa hundar var det ju tänkt skulle ha skällt som satan, och speciellt om det kom en falang där ute i ödemarken.

 

Jag höll masken, och klappade hans hundar och berömde honom för hur fina och väluppfostrade de var. Han grymtade och vände på klacken, och gick in till sig skitsur såg jag.... hahaha fasen va sköj det är att leka med folk ibland. Speciellt då med hundar som attackerar en utan att ägaren bryr sig överhuvudtaget nåt nämvärt.....

 

Nu skall jag skriva om ett ämne som är väldigt svårhanterbart för de flesta människor, och det är rasism. Detta skitord som används så flitigt i ett passivt syfte. Det är alltid lätt att dra till med det i alla möjliga sammanhang när inte ens egna tankeförmåga räcker till längre.

 

Och i Sverige är vi ju extremt noga med att använda detta ord i alla lägen. Det används helt enkelt för att slå ihop käften på folk och få tyst på deras åsikter. Och det är hemskt tycker jag. Lika hemskt som det naturligtvis är att felfördela människor p.gr.a. ras och/eller religion.

 

Vad är då rasism, ja jag vet inte exakt längre. jag vet inte längre vad jag skall tycka. Det finns så oerhört många bland åsiktseliten i Sverige som försöker få mig att förstå vad DE tycker, så mina åsikter känns meningslösa snart.

 

Är det rasism att man ropar efter en svart, pekar finger och kallar honom neger eller utlänning? Är det rasism att peka finger efter en invandrare och kalla honom utlänning?? Är det rasism när amerikanaren uttrycker sin åsikt om deras färgade i USA?? Är det rasism när amerikanaren uttrycker sin åsikt om deras indianer i USA??

Är det rasism när Israelerna låter de boende palestinierna bara få skitjobben i Israel?

 

Ja, det är klart att det är, eller??? Problemet är väl när den motsatta sidan då gör exakt samma sak, eller gäller bara rasismen en väg, och inte den andra vägen??? Är det rasism eller bryr sig någon när negern i Afrika försöker att lura den vite som kommer dit?? Är det rasism när den amerikanske negern kallar vita för ”white trash”??? Eller är det rasism när palestinierna tar på sig bomber och bombar israeliska barn????

 

NEJ, av någon förunderlig anledning, så hittar man alltid ursäkter för att minoriteterna skall kunna utöva det som definitivt INTE folk från väst kan göra. Kritik för vad palestinierna har gjort i stort sett hela tiden nere i Israel. Tidningsrubrikerna blåser snabbt som ögat förbi när diskoteket i Tel Aviv med 178, eller var det mindre... ungdomar dog i en briserad bomb.

 

Mycket press en väldigt kort tid, för det var ju synd om Palestina när de 1972 mitt under Olympiska spelen gick in och dödade idrottsmän.... Eller varför reagerar inte man mer, världspressen alltså, på hur Thailand behandlar sina boende ”falanger” här. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCXLVII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Säger man nåt, så låter det alltid ifrån folk ifrån väst att, trivs du inte så flytta. Men för faan säg det till utlänningen i något annat land då, säg det till folket i Angered, Bergssjön eller var ni vill.... Här skriker och ropar de falang och pekar, de skrattar bakom ryggen på en och de tar extra betalt ifrån utlänningen.

 

Vadå leende folket? Jag hade också lett som satan om jag hade kunnat göra sådana saker mot andra människor i Sverige. Nä detta med rasism betyder så himla lite för min del i alla fall, i alla fall så länge som det inte finns någon rättvisa. Vi måste sluta att urskuldra vissa människoslag och låta dem slippa undan det som vi kräver av oss själva.

 

Jag tycker att man inte skall felfördela människor p.gr.a. av härkomst eller religös tillhörighet. Däremot accepterar jag hur Thailand behandlar mig, jag har inga rättigheter och inget land som ställer upp för mig. Och det skall vara Thailands lagar och regler som skall gälla för mig och alla falanger som bor härnere.

 

Det skall också vara Thailands traditioner och sedvänjor som skall gälla. Och det samma skall gälla i Sverige. Det skall vara svenska sedvänjor och traditioner, lagar och regler som ALLA skall följa.

Vi skall respektera vår statskyrka,och vi skall spela vår nationalsång i Sverige, vilken ALLA barn skall lära sig, skitsamma vilket land de kommer ifrån. Jag slutar nu med detta ämne eftersom det är ett skittråkigt ämne och det leder ingenvart antagligen.

 

Fredag idag, tiden går allt snabbare och jag ser fram emot när pojkarna (Krister och

Stefan) kommer till Chaiyaphum, skall bli skitsköj att få dra ett par ”stavnaglar” ihop med dem. Att visa dem runt omkring här i provinsen Isaan. Hoppas bara att cement-barnet Steh Fahn klarar av 2-3 dagar bland frisk utvandrad Göteborgare i det farliga Thailandet.

 

Nu börjar det bli lite mycket falanger som vill vara med i gänger vi har, och jag börjar känna att det liksom knyter sig. Jag har ingen lust att det skall bli ett jättegäng. Det blir ju ändå som så då om vi blir för många, att man ändå liksom delar upp sig i mindre grupper, det känns igen va.

 

Denna sista kille som Gary (Mr Wales) bjöd in och deltaga i vår middag förra lördagen efter vår simtur, Gregg hette han ju och var ifrån USA. Denna kille verkar vara helhysterisk och han bara VILL ha massor av kontakter helst med alla som finns här i Chaiyaphum.

 

Han kom ju ihop med Willam (Mr. Florida) till Tesco Lotus. Jag satt där 11.45 som vanligt och ingen dök upp, jag åt färdigt min ”Ladna” i lugn och ro och sedan så började jag äta min stora goa glass. Precis när jag ätit färdigt den och skulle resa mig och gå, klockan var då 12.20, då kom dessa två gökar.

 

Jag var lite småsur, för jag hatar folk som fasen inte klarar av att hålla tider. De kom i alla fall satte sig och skulle INTE äta... Nähä sa jag, vad gör ni här då.. kul att träffas tyckte de. Denne Gregg satt vid bordet i 10 minuter, sedan reste han sig och gick bort till ett annat bord och började prata med en annan falang.

 

Jag struntade i det och satt kvar och pratade med Mr. Florida. Sedan kom Gregg tillbaka, bara för att sitta 2 minuter cirka, reste sig igen och gick bort till ett annat bord, och språkade med den falangen också. Bägge dessa falanger bjöd han in på våra små lunchträffar som vi har på fredagarna och bägge bjöd han in till simturerna på lördagarna.

 

Jag sade till slut att nu ville jag åka hem, men sade till honom i alla fall att det kanske inte var så himla lyckat att just han bjöd in folk till VÅRA träffar, för –”du är ändå ny i omklädningsrummet”..... Jag vet inte om han fattade, men jag tror det. Faan va jobbiga många människor är. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum DCXLVIII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet....Nu kommer det garanterat att bli som så, att vi kommer att isolera oss, vårt normala gäng, så kan Gregg hålla sina möten med resten av alla de han bjuder in. Varken Peter eller Kevin eller Dan tyckte om detta. Speciellt Kevin som är sådär lite lagom tillbakadragen gillade det inte alls, han gillade oss killar som han känner, och det får vara bra med det tyckte han. Och jag är böjd att hålla med honom.

 

Idag är det lördag, och det har regnat faktiskt hela morgonen och förmiddagen. Satan oxå, jag trodde ju att regnperioden var över, men den kör på tydligen. Dock så har folk (thai) lovat att den kommer att sluta nu snart i brådrasket. Jag vill att det skall sluta utav 2 anledningar.

 

Den ena är ju för Krister/Steh Fhan´s skull, de kommer ju den 19 hit upp. Och det andra är att jag kan inte omplanera mina blommor och göra om lite i trädgården. Rör jag växterna under regnperioden, så dör de säkert som amen i kyrkan.

 

Jag känner att jag bara ville knyta an en gång till gällande det där med rasismen som jag skrev om. jag fick svar ifrån en läsare, en mycket intelligent och trevlig kvinna som man känner all respekt för. Åsikter kan delas eller vara olika, egentligen skitsamma. Men det är ju ändå åsikterna som avgör vilken grupp man tillhör här i världen.

 

I alla fall jag känner det otroligt konstigt det upplägg vi har i Sverige, och det mest konstiga tycker jag är att såpass många till synes nyktra och vakna människor köper argumenten som åsikts-eliten delar ut till dem.

 

Jag mår jävligt illa när jag hör: Man sjunger inte nationalsången längre i skolan... varför sjunger man inte den då??? Är det för att man inte vill stöta sig med invandrare?? Om så är fallet, om de känner sig stötta, då platsar de absolut inte i vårt land. Är detta överkurs eller??? Varför har det plötsligt nu blivit en dålig sak med att känna värme och stolthet för sitt land. Det tycks ju som om alla andra gör det, så varför är det ”fult” att vi i Sverige gör det??

 

Jag mår illa när de yngre bland invandrarna INTE får den utbildning som de har rätt till. Anledningen till detta. En fullständigt värdelös skola ihop med en fullständigt värdelös politik tillsammans med en värdelös inställning ifrån de dumma föräldrarna som är så satans fokuserade på att göra sina barn så uppmärksammade på sin egna härkomst, så de skiter fullständigt i var de lever NU.... Det gör mig illamående.

 

Mångkulturellt javisst, kanon, har absolut inga problem med det. Jag håller med, det gynnar alla i samhället. Men är det bara svenskarna som skall tycka detta eller??? Är det bara vi som skall betala för allting. Det verkar ibland som om många som kommer hit till Sverige, de bara sätter sig där de bor, umgås med de sina och har inte en susning om vad som sker runt omkring dem.

 

Tittar aldrig på svensk TV, bara på satelit. Hur lär man sig då??? Behövs inte, för det kräves ingenting av dem. Har vi inte tid och resurser att ta hand om våra invandrare, då är det ett tecken på att vi har överskridit budgeten. Jag tycker faktiskt att vi MÅSTE ge mer anslag och bidrag (riktade bidrag) till våra invandrare så att vi kan inlämma dem mycket bättre i samhället.

 

De pengarna får vi då snabbt tillbaka iform av ökad solidaritet ifrån dem och en större vilja att göra rätt för sig, tror jag i alla fall. Man säger ju att nytt blod är bra blod, och det tycker jag också!!!

 

Ny till något annat roligare och mer utvecklande än invandringspolitik. Svensk TV och TV överhuvudtaget. Jag har nu officiellt blivit en riktigt inbiten TV-tittare. Jag följer alla dessa serier där folk slås ut. I dagsläget så följer jag:

 

Survivor Nicaragua, The Apprentice USA, The Apprentice UK, Next American top modell, 2,5 men, Bonde söker fru, Sedan följer jag: Bartenderskolan, Kniven mot strupen, Lyxfällan, Biggest loser Sverige samt Arga snickaren. Och sedan så har jag downloadat en mängd riktigt bra filmer. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCXLVIX, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Nu gäller det bara att hålla uppe motivationen, så detta inte drabbar mina cykelturer eller musiken eller mitt jobb.... Får försöka att hålla isär sakerna, men det är svårt måste jag säga.

 

Förresten så har det gått lite framåt med containertransporterna för Gary (Mr Wales), jag har nu connectat med hans operative kille som dealar med logistiken på hans företag. Så nu får jag den 26 oktober alla detaljer gällande dessa transporter, så får vi hoppas att jag kan bidraga med någonting.

 

Min förhoppning är ju att kunna skära emellan lite grand och samtidigt kunna göra ett bra jobb för dem, så det flyter på. Jag vet ju t.ex. att han kan lägga på priset ungefär 8 gånger, så nog finns det lite utrymme för mig också.

 

De har ju redan nu ett flertal olika produkter som de köper ifrån Thailand, och det är där som jag väntar in besked bl.a. men jag vet om olika former av snacks och även en typ naturkräm. Sedan hyser jag ju en stilla förhoppning att det kanske kan utökas med ännu mer produkter. Och kanske ännu mer asiatiska länder

 

Vilket skulle inbringa ännu mer för min del. Mitt problem med att skaffa arbets-tillstånd är ju inte längre relevant eftersom jag ju kommer att arbeta för ett svenskt företag och enbart via datorn och min svenska bank. Så ingenting kommer att beröra Thailand, och det är ju skönt. Man är ju en drömmare, och tänk om detta kunde öka på sig och kanske i förlängningen kunna skynda på husbetalningen nåt avsevärt, det vore kanon. Jag återkommer med rapport i ämnet.

 

Jag beslöt mig till slut i att strunta i att åka till steakhuset och äta middag med gubbsen. Jag kände det bara så himla konstigt, Jag känner knappt dessa killar det har gått alldeles för snabbt med umgänget. Jag vet inte längre om jag vill hålla på och blanda in en massa människor i vår lilla trevliga grupp. Och det verkar som om Kevin som sagt var håller med.

 

Jag har ju lite berört tidigare det där som man har hört försigår ute i byarna här i Thailand när det kommer till väldigt unga kvinnor och t.om ungdomar och barn. Och som jag sade då, så handlar det om i stort sett våldtäkter. Det finns ingen ung kvinna som vågar säga nej, och de har NOLL stöd verkar det som också. Många kvinnor är helt enkelt nästintill livegna sades då som jag hörde.

 

Nu som ett litet brev på posten igår, så läste jag i en tidning här som heter ”Pattaya ONE” följande artikel, och de avhandlade ju exakt det som jag sade tidigare:

 

Citat

10,000 is the estimated number of females under the age of 15 in Thailand, who fall pregnant each year (according to the Department of Health). This is out of an estimated 800,000 pregnancies each year.

Not sure how many arrests of penetrating offenders are carried out by the plod in an

effort to stop this kind of statistic appearing in a publication such as this.

Slut citat

 

Det är ju fruktansvärt höga siffror, och man blir ju mållös. LOS, är detta en myt eller. För Er som inte vet det, så myntades ju detta LOS för ett flertal år sedan, vilket då torde betyda ”Land of smiles”. Detta var kommet ifrån Thailands Turistbyrå vid det tillfället.

 

Jag tycker att det känns som om detta uttryck blir mycket naggat i kanten, och att landet Thailand mer och mer framstår i ljuset av publicitet som ett kantigt, åldrat och protektionistiskt land, som enbart tar hand om de som redan har pengar. Resten hänger löst och får betala ”notan”. Forts. nästa kapitel

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCL (650), Thailand

 

Forts. från förra kapitlet..Svinpälsar som Thaksin som på några få år tjänar miljarders miljarder baht och nu årligen tjänar kanske 50-100 miljarder baht. De stal och stjäl friskt ifrån Thailand, och har inga som helst dubier att låta folk svälta. Att låta åldringarna bara dö ut utan vare sig mat eller bostad bekommer dom icke alls.

 

När vi ändå har ångan uppe så kan jag citera ytterligare en artikel i samma tidning:

 

Citat

504 is the number of road deaths per 1 million of population according to the Department of Highways, Thailand in 2005. This compares to 145 road fatalities

per 1 million in Italy (OECD Factbook, 2007 edition) and 90 in the United States.

 

Anyone who has driven on the roads in Thailand for any length of time will probably

have no quibble with these figures. Little old ladies off to play lawn bowls on a Sunday morning and men who drive Volvos with their hats on appear to be fairly safe

from harm for some inexplicable reason

Slut citat

 

För Er som undrar så kollade jag själv i statistiken. Länder som Korea och USA hamnade på 150 döda per 1 miljon invånare medans då naturligtvis Sverige och Norge hamnade bäst till med sina 50st döda. Vi talar då om siffror som man faktiskt redan trodde på innan man hade facit i hand. Det dör 10 ggr mer folk här än hemma i Sverige och Norge.

 

Så nu tror ni väl mig när jag berättat om de konstigheter och otroligheter man upplever i trafiken härnere bland rena småbarn som köp moppe och vuxna utan körkort som kör bil. Och de som har körkort känner vare sig till skyltar eller känner till trafikreglerna.

 

En sista sak om Thailand. Det har ju ofta kommit upp den där saken med att thai-damer har en förkärlek att i avgörande ögonblick när de blir riktigt jädra förbannade och skitsura, skära av könsorganen på sina män. Ofta sker detta i samband med att männen överger kvinnan.

 

De är ju riktigt utsatta som ni förstår, och männen kan ju bara gå vidare i ett för-hållande, medans kvinnorna inte alls har samma möjligheter till arbete som männen, så för många kvinnor är det livsavgörande att ha en man. Där i ren förtvivlan och ren hämnd så skär man av taskan på mannen i fråga. Men notera att detta naturligtvis inte är vanligt s.a.s. Men det förekommer rikligt härnere om man jämför med västländerna i alla fall. Som ren information så kommer här då slutligen en 3:e och sista artikel ifrån samma tidning:

 

Citat

6 hours, the amount of time you have to reunite a severed penis with the rest of your body in order for surgery to be effective. Of course, most people would suggest making sure your house is free of sharp knives or any implement that could be used to sever your member in the first place.

 

It’s doubtful if there is anything less erotic than putting your severed member into a plastic bag full of ice prior to making a dash for the nearest hospital and a competent

surgeon.

Slut citat

 

Så grabbar, vi har alltså 6 timmar i en kylförpackning på oss innan det är alldeles försent för Petter Niklas att repa sig..... kan väl vara bra att veta för oss när vi flyttar hit ner till Paradiset på jorden. För inte är det väl roligt att sitta på en barstol härnere och enbart dricka öl och PRATA med damerna........

 

Har fått in lite kommentarer här på bloggen om det där med traditioner och sed-vänjor. Någon tycker att man skall ändra eller ta bort dem. Om de sedan ersätts med utländska diton så är det bara bra verkar det som. Men i min värld så blir ju snart en sedvänja man tagit till sig ifrån utlandet en stadig sak i vår kultur, och då kommer väl nästa och tar bort den och ersätta den med en annan. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak - Glegolo

 

.

Chaiyaphum DCLI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Jag tror inte att det var riktigt det jag pratade om i mina inlägg om rasism tror jag. Jag har t.ex. inga problem att saker förändras typ könsroller förändras. De för-ändrades i takt med tiden och det blev ju till slut något som blev bra både för männen ochkvinnorna.

 

Har inga problem med den biten alls. Men när folk letar saker att förändra enbart för att man vill förändra nåt, va fan det än månde vara, då blir det fel. Nu är det en jättegrej att INTE vara stolt över Sverige, för det är tydligen rasism säger åsiktseliten.

 

Förresten denna åsiktelit är inget annat än representanterna/politikerna i vår riksdag. Fegisarna som offrar Sverige på altaret över röstsedlar och valresultat.

Jag tänker bl.a. på vår nationalsång. Här har vi en hög människor som stolt talar om att vi minsann INTE sjunger nationalsången. Men samma människor har inga problem att sjunga partisången eller Quanta la mera...

 

Vad är det för jävla politik egentligen. Jag är stolt över att vara svensk och framför allt, jag inser och förstår att jag ÄR svensk och inget kan man göra åt det heller. Det hjälper ju inte om jag ”skär om mig” (omskärelse), det hjälper ju inte att skära bort vaginan på en kvinna (som de gör i Somalia bl.a.), hon blir ju heller inget annat än sig själv. Man tatuerar sig, man tyr sig till en speciell grupp i samhället.

 

Men det slutar alltid på samma sätt, även om man inte fattar det själv. Man är den man är..... När man inser det, så inser man att man är svensk och man kan vara stolt över att sjunga en sång som för oss tillsammans i gemenskap. Eller skall man helt enkelt bara ge upp?? Strunta i hur det går. Det- löser- sig- mentaliteten!!

 

Men jag tror inte att det löser sig alls faktiskt. Jag tror att vi tvärtom, alla svenskar måste gå ihop och jobba ännu hårdare och kämpa och försöka att få landet på fötter igen. Kanske rent av få landet att leva utan att behöva låna ihop pengar för att försörja mängder av människor som inte bidrager i samhället.

 

Kanske kan vi då ha lite pengar över i statskassan, så vi kan ta hand om våra egna ”svaga”, de som verkligen behöver hjälp i vårt samhälle. Eller är detta fel väg att gå??? Men vi kan väl köra på.”Trick or treat”anyone?? Va fan är det för löjliga grejor... –”Oh men våra ungar tycker ju detta är sååå roligt.

 

Tror fasen att det är roligt, för ungarna är ju detta en s.k. ”win/win-situation” antingen får de godis eller så kan de kasta ägg på gubbjävelns fönsterruta... men skiten har ju importerats ifrån USA och de firar ju av en anledning. Inte fasen plockar man sedvänjor bara för att ungarna skall få äta godis.

 

Men detta handlar egentligen om mesiga svenska föräldrar som bara driver omkring mentalt, och inte har kraft att ifrågasätta överhuvudtaget. Det handlar om affärsmännens inkomster, och svensken låter sig ledas.. Undrar om vi kanske även låter oss ledas ut över ravinkanten, precis som urtidens människor gjorde med buffeln???

 

På tal om djur, vi har ju hemska översvämningar nu i Isaan, och nästan i hela Thailand. Det skrivs här att denna regnperiod är den värsta som de har haft på över 50 år. Nedan artikel läste jag ”e la för go”, eller vad tycker ni`??

 

30 Alligators Escape from Farm in Nakorn Ratchasima

 

Reports indicate that more than 30 alligators have escaped from the Si Kew Alligator Farm in Nakorn Ratchasrima province. Heavy flooding in the provice has allowed the reptiles to swim out of their confinements. Only two have been recaptured. Reports also indicate that some of them are as long as three meters. Forts. Nästa kapitel.

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Detta är inte första gången som detta händer, förra året var samma sak, vid översvämning så kan de rackarna simma över vallarna och ut i det fria. Konstigt bara att ingen orkar lära sig av misstagen. Och att man inte klarfar av att fatta att en krokodil inte är helt lam, den kan gå, springa, klättra och simma, så ”stora problem?”

 

Ni sitter jag vid datorn och skriver och det är tisdag kväll och klockan är 20.11. Klockan 23.00 kommer de 2 spjuvrarna Krister och Stefan in med bussen, och jag och Yongyut med ungarna skall möta dem. De ringde och meddelade att de var skithungriga, och de ville att vi skulle ta ut dem på restaurant. Men dessa är nästan stängda då.

 

Så Yongyut kom på lösningen. Hon gör mat till dem som vi tar med oss till dom, så de får käka innan de går och lägger sig. Vi tar med oss den ena vespan som de skall hyra, den som äges utav Yongyuts syster. Den andra får vi plocka upp rätt över gatan hos den vanliga damen, den är klar i morgon bitti.

 

Ja första dagen, alltså onsdag 20 oktober 2010, så tog jag Krister och Stefan upp i bergen. Jag vet ju inte riktigt upp de tycker det är så himla kul, men viklle i alla fall visa hur det är däruppe lite grand. Där bor urtrevliga människor. Mycmket mer ”oskyldiga” än de som bor inne i staden, om ni förstår vad jag menar.

 

Vi åt jag och Stefan var sin ”Kau pad kau paouh”, och det är ju bara kanongott. Krister käkade ingenting alls, och hur han kunde avstå frukost SAMT lunch är mig en gåta. Vi kollade oss omkring i alla fall uppe i bergen, vi handlade lite ananas, vi betalade 30 baht för 3 kilo ananaser, cirka SEK: 7:-. Och så köpte krister och Stefan en jäkligt fin ”hängblomma” till Yongyut.

 

Den kommer jag att ta hand om sedan när de åkt iväg, den kommer att hamna bland de andra orkideerna i vår trädgård hahaha!!!! Vi åkte sedan därifrån, och det var trevliga 3 timmar vi spenderade uppe i bergen. Vi åkte hem till mig, och sedan direkt till Big C, och handlade upp oss för middagen som vi ju skulle bjuda Krister och Stefan på.

 

När vi stod där i kassan, så tog helt sonika killarna ”över” och betalade rubb och stubb, det var ju jäkligt snällt av dem, men inte skulle de ha gjort det egentligen, men de propsade på det verkligen. Så vem bjuder vem på middag??? Vi åkte hem, vi klämde ett par riktigt goa ”stift” och tjötade lite grand. Stefan gick iväg med Soda och slog ett par bredsidor på utsidan.

 

Yongyut gjorde sedan middagen under tiden, Och Gösta Petter va go den blev. Det var den där grytan med kyckling,potatis och något annat som hon hystade i, typ gräddaktigt med en färdig kanongo smak.... Det är nummer 1 bland hennes mat, jag lovar. Det såg ut som om både Stefan och Krister gillade denna mat. Och NU åt Krister. Men det är ju inte bra det han gör. Skippar mellanmål på det sättet.

 

Jag vet inte om han förstår, men det är ju upp till honom och hans fru å ta tag i det antar jag. När klockan var 23.00, så hade vi hängt med in till Chaiyaphum och ”levererat dem, de hittar ju inte vägen. Och när vi kom hem. DÅ kände jag verkligen av hur trött jag var efter de 2 timmarnas sömn kvällen innan.

 

Detta får bli ett kort kapitel, skall iväg nu på morgonen och hämta killarna, för vi skall iväg till ”farmen” och visa Stefan hur de lever därute på landet bland grisar, kor och risfält. Får jag tid ieftermiddag, så skriver jag mer, men det händer nog inte. Och sedan klockan 18.00 skall vi vara på restaurant för Krister och Stefan vill bjuda Alfa och släkten på middag.

 

Kevin och Peter med fruar är också inviterade, hoppas att regnet tillåter dem att komma. Sedan ikväll med 23.00;bussen så sticker vi ned till Jomtien med Krister och Stefan, och har 3 trevliga och mysiga dagar nere vid havet, jösses va gött det skall bli... jag kommer då INTE att skriva i min blogg igen förränn till måndag nästa vecka, så hav förtröstan......

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum DCLIII, Thailand

 

Vi kom iväg lyckligt och väl på torsdag kväll med 23.30;bussen, det var som vanligt en mycket bra och trevlig buss. Vi satt däruppe på övervåningen, och hade en jättego utsikt ut över risfälten och alla helt översvämmade områden utefter vägen, det ser helt enkelt för jävligt ut.

 

Det beräknas i torsdags ha varit totalt vid den tidpunkten 1,6 miljoner rai som är totalförstörda i Isaan. Alltså som drabbat de absolut fattigaste människorna i Thailand. Det blir många sömnlösa nätter för många familjer häruppe. Jag kan inte sitta här och säga att de är vana vid det.

 

Jag tror inte att man blir van vid att allting tas ifrån en, att man plötsligt blir helt utan basföda för hela sin familj. Alltnog, det blev en väldigt positiv upplevelse att spendera 9 hela timmar på en buss, istället då för att hyra en bil och bestämma sitt egna tempo.

 

Tidigare så har vi ju varje gång hyrt bil, det har tagit runt 8 timmar, så detta med bussen tog alltså endast 1 timma längre, och kostnaden var i snitt 300 baht för oss per person. Så utslaget om man skall jämföra, så kostar det att hyra bil dessa 3 dagar med bensin inkl. bensinen; 6.200 baht.

 

Bussresan kostade oss exakt; 2.910 baht. Vi pratar alltså om halva priset här. Vi kan då dessutom sova på resorna dit och hem, eftersom ju vi reser på natten, och det är ju kanonbra... På nedvägen till Jomtien, så märkte jag att det var görlite folk på bussen.

 

Efter en timma, så reste jag mig ifrån min plats, gick längst bak i bussen, och där sträckte jag ut mig i min fulla längd och sov nästan hela vägen, alla 50 milen,... kanonbra!!!

 

Vi kom fram kl. 08.30 och tog en baht-taxi till hotellet, Vi checkade in och vi gick sedan rakt över gatan till ”Double-dutch” och käkade frukost. Jag brukar ju alltid gå dit och äta frukost. Yongyut ville att vi skulle bjuda på frukosten eftersom ju Krister och Stefan varit så givmilda uppe i Chaiyaphum. Klart vi gjorde det!!

 

Och NU så märkte man att man hade lämnat de jungfruliga billiga vidderna uppe i Isaan, det kostade hela 700 baht för frukosten totalt, och det är ju skitdyrt om man jämför, men gott var det. Och sedan efter det så blev det stranden blixtsnabbt. Jösses va gött det var att bara sitta där och dega hela dagen.

 

Sedan på kvällen så var vi ett helt gäng som gick ut och vi spelade biljard under 1 timma och vi åt en underbar middag. Det blev läggdags ganska snabbt den kvällen, vi var alla gör-trötta!! Lördagen kom snabbt och vi hade bestämt med de andra att vi skulle ta färjan över till en kanonfin ö som heter Koh Larn (Koh betyder ö – det är därför som man ser på namnen här i Thailand Kho Samui, Koh Chang och Koh Samet...)

 

Vi hade avtalat 08.30 på hotell-vestibulen, och vi räknade väl med att bli kanske 12st.... Det kom INGEN alls.... Men vi sket i det, vi åkte jag och Soda samt Krister och Stefan. Vi fick en underbar dag i solen tillsammans med hela Ryssland kändes det som.

 

Dessa ryssar som numera finns precis överallt. De kan inte ett skit, ingen engelska och de kan inte ens uppföra sig säger Thaiarna här. Jag känner också en klar aversion gentemot dem måste jag säga.. Om detta beror på gammalt ”groll” alltsedan järnridå-tiden, det får jag låta vara osagt...

 

Koh Larn var jättestor och den bestod utav 7-8 olika stränder, och färjan delade upp oss i färger och fördelade oss emellan dessa stränder. Vi kom till den sista stranden och den hette Beach Same. Kort sagt, jag tycker att själva stranden var värdelös. Den bestod av underbar sand, vit och fin. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLIV, Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet...Och sedan låg där oerhörda mängder av lösa knytnävs-stora stenar, och när man lyckades efter massa smärta komma ner i vattnet, så låg där ett helt jävla minfält av stora stenar som man naturligtvis trampade på under sin väg ut mot den pärlvita sanden längre ut i vattnet.

 

Det finns ingen thai som kan tänka sig att göra stranden mer eftertraktad för turisterna.. inte göra den mer mysig och göra den mer smärtfri... De bara sitter där som mumier, som förstenade människor. De vill helt enkelt inte göra mer än någon har sagt till dem. Nej, vi bestämde genast att till denna stranden aldrig mer, aldrig!!

 

Men jag, Stefan och Soda, vi hyrde varsin vespa, Krister var trött och ville bara mysa i skuggan och halvslumra lite den timma vi skulle vara borta. Inga problem, vi stack iväg och jösses sicka goa vägar det fanns på ön. Utsikten var bedårande långt däruppe, för de som tycker om det och kan njuta av det.

 

Jag skiter i sånt, jag hatar höjder och ser inget glamoröst i det. Men något inom mig såg naturligtvis samma sak som Stefan såg, att det var underbart högt, och såg hur fint vattnet glittrade långt långt därnere. Vi kom efter en 40 minuter till en strand som jag har glömt namnet på, men där fanns apor, så vi stannade, och innan aporna så klämde jag en Pinja Colada och Stefan ryste i sig en Mai thai nånting hette den.

 

Alltså rena cocktails.... Stefan tog sedan lite foton på aporna och så stack vi tillbaka. Vesporna kostade 300 baht i timmen, och vi kom tillbaka 15 minuter försent, och var beredda att betala 600 baht istället. Men till vår oerhörda förvåning, så tog de INTE betalt för en timma till. Secken överaskning.

 

Vi solade, badade och käkade lunch och sedan var det dags att åka hem igen. Och det var en precis lagom lång trip för oss kändes det som. Yongyut och Namkäng hade som vanligt i Jomtien bestämt träff med sin gamla barndomskamrat därnere. Det är alltså hon som är hustru numro 2.... Har ju berättat tidigare...

 

Jag tyckte dock i stort att denna trip ned till Jomtien inte var så himla kul faktiskt, jag vet inte varför, kanske det berodde på att vi inte gjorde något nytt alls, ja jag vet inte. Kanske jag saknade Reine Hast lite grand, och tjötet och göra saker ihop, även om jag hade Krister och Stefan. Vi fick inte ta farväl av Krister och Stefan tyvärr, de hann inte komma tillbaks i tid för att säga goodbye på söndagkvällen.

 

När jag och Yongyut åkte iväg söndag kväll, så lyckades jag i alla fall bestämma med Björn, hotellägaren att vi kommer ned till julafton nästa gång. Skall bli skitgött att käka julbord och snaps och öl och ja allting...... Får se hur det blir med det, men jag vill väldigt gärna....

 

Vi reste ifrån Jomtien söndag kväll kl. 20.50 var det meningen, bussen var dock en 1/2-timme försenad. Och var proppfull. De bokar alltså folk som inte har någonstans att sitta på bussen, kan ni tänka Er att stå i 9 timmar?

 

Dock så stod det kanske 11st människor i 3 timmar, sedan kom det plötsligt upp små pallar som de kunde sitta på mitt i mittgången. Undrar varför inte de pallarna kom upp med en gång????? En härlig inställning av bussbolaget, sätt folk i mittgången, tänk om det händer nåt...

 

INGEN kommer att komma av denna buss innan det är alldeles försent. Typ t.ex. vid brand eller olycka, skitotrevligt faktiskt...På denna resa, så fick man allt se Thai i all sin prydo, och med alla sina traditioner.

 

Telefoner ringde precis hela natten. Klockan 02.45 ringde plötsligt ett klock-alarm i bussen högt och ljudligt, folk sov alltså och det var mörkt i bussen. Detta satans alarm ringde nästan i 25 minuter, och ingen thai sade någonting alls. Sedan plötsligt slutade det, ägaren tyckte väl inte det var roligt längre att störa folk. För ingen reagerade ju. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLV, Thailand

 

Forts. nästa kapitel...När klockan så var 04.50 nånting, så höll en dum jävla thaiare på och ändrade ringsignaler på sin telefon alldeles på sätet bakom mig. Jag reste mig upp och sade ifrån högt och ljudligt.

 

Jag såg nog jävligt förbannad, ut för dumhuvudet la ner telefonen blixtsnabbt. Vi kom hem välbehållna, och vi summerade ihop det jag och Yongyut, det blir nog bussen framgent.. Det är bekvämt och det kostar hälften av vad det kostar att hyra bil.... Och dessa idioter till thai får vi stå ut med. Merparten av dem är ändå mycket bra människor.

 

Tisdag idag, Dan med familj kom tillbaka igår kväll ifrån sin semester i Amerikat! Allting hade tydligen gått bra!! Det var jättekul att sitta där och lyssna på hur de verkligen har det i USA. Dan/Amphorn hade handlat till oss följande. En friisbee för ungarna och swimmingpoolen. 5st sardinburkar, skitgoa, 1st fräsch advocado, vilken jag åt upp direkt, kanongott... 1 burk medicin när man har infektion i luftrören, säkert bra att ha.....

 

Och sedan en massa saker som vi delar på allteftersom. Exakt samma som ju med de saker som jag fick ifrån Krister när han kom ner hit och levererade. Vi delar ju ganska broderligt på det också. Nu skall jag försöka att delge Er och berätta hur jag känner det denna tisdag morgon när jag vaknade. Ni får ursäkta om jag är för ”yvig” i min berättelse, men det är exakt såhär jag känner mig.

 

Jag vaknade upp perfekt, alldeles av mig själv, ingen som sparkade mig på benet eller i rumpan. Yongyut är ju hostig så hon ligger frivilligt i samma rum som Namkäng, Jättebra, då får jag sova gott utan att höra det eviga hostandet.. Namkäng hör ju ändå ingenting...

 

Kl. var. 05.45 – fortfarande mörkt, jag kände mig omåttligt utvilad och kände en konstig go sinnesro. Jag hörde 2 hundar skälla.... Hmmmm.. hundar, öppnade balkongdörren och gick ut och fick se 2 satans hundar. Va bra tänkte jag, 2 hundar = 2 stenar. Gick fram till dem, skiträdda är de ju för mig, drog iväg en sten och fick äntligen in en fullträff på den ene...

 

De stack iväg ifrån vår gata som 2 furier bort till början på gatan där satt det 3 gamla tanter och bönade framför 2 munkar, och där fanns ytterligare 4st hundjävlar. Alla 5 + de 4 hundarna tittade bortåt mig med förskräckelse. Jag riktigt reste ragg och visade tanterna och dessa munkar att ”här skall inga jävla löshundar springa omkring”.

 

De förstod naturligtvis absolut ingenting, va gör en hund för skada???? Lycklig som få gick jag tillbaka in till mig, speciellt som jag såg att hunden som fick ta emot min fullträff haltade ganska rejält. Ingen fara han blir Ok inom 2 dagar, och förhoppnings-vis så kommer han aldrig att glömma, vår gata = smärta....

 

Jag gjorde i ordning efter tandborstningen och duschandet min Musli + mjölk, och satte mig sedan vid datorn och jobbade på. När kl. var nästan 07.15 så ringde min mobil, det var Dan och han ville bjuda på kaffe och tjöta lite. Jag gick över, och det blev en timmes trevlig fortsättning på morgonen.

 

När jag stövlade tillbaka hem igen efter fikat med Dan, så kändes det bara så himla fullkomligt allting, Jag fick en känsla av att det var lördag, och att jag strax skulle iväg ner till Hovåsbadet och löga mig i Hovåsviken hela dagen i 25 gradig värme och tjöta med polarna, alltså en kanonlördag.

 

Men sedan så slog det ju en blixtsnabbt. Fasen det är ju lördag nästan vareviga dag härnere ju.. det är rent ut sagt fantastiskt vilket liv man fått nu på äldre dagar. Alla bördor har fallit av en, och man tar verkligen de problem man har som de kommer, och man gör det med ro... Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLVI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet..När jag kom hem igen så körde jag på med äggkokning och tillfixandet av mackor med kokt ägg plus avocado till alla. Yongyut skiter i all falangmat och käkar nästan uteslutande thaimaten, men ungarna vill pröva och det är jag himla tacksam för. Alltså att de försöker och att de prövar. Om de sedan tycker det smakar skitäckligt det får man ta.

 

Men jag gillar inte att folk struntar i att smaka. Avocadomackorna gick åt som smör i solsken, och det var både himla kul och jäkligt tråkigt. Jag ville ju ha allt för mig själv, hahaha!!!

 

Nu kommer jag att starta min dagliga tur, och med det humöret jag har här och nu, så blir det nog en styv 2-timmars cykeltur, härligt... Jösses va gött livet är ibland, men men men, imorgon är en annan dag!!

 

Idag så stack vi in till ”Night market” och åt middag. Jag beställde Pattay vilket också Namkäng beställde. Soda ville köra med Kau pad ka pau gong. Yongyut hade annat i kikarn, vilket också visade sig senare när vi kom hem. Hon hade repat en hel buske med löv och annat könstigt och satt och åt med väldig frenesi här hemma.

 

För min del så är det helt OK, även om det är trist ibland att vi aldrig äter samma sak och nästan aldrig vid samma tidpunkt. Men skitsamma, det funkar bra här hemma och alla gillar varandra, så varför klaga. Till maten där på Night Market så drack jag som vanligt min Saooh lot. Soda har fastnat för den också....

 

Denna dryck heter på Lao för övrigt Katoc loc. Den lär enligt det svar jag fick av killen som sålde det, komma ifrån en art av slingerväxt som snor sig och växer runt andra träd här i Thailand. Jag vet inte om denna dryck göres av blommorna eller om det är saften av själva växten.

 

Men drycken är något lite djupare gul än drycken ifrån Sapparot (Ananas) och den är förödande god. Jag har aldrig smakat en godare dryck ifrån den sötare avdelningen. Vidare så göres alla dessa fantastiska drycker med sina olika fantastiska smaker av familjerna själva här i Thailand. ”Amazing” som Amerikanarna säger!!!

 

På tal om att slänga sig med ord, så är det fortfarande ett rent helvete att göra sig förstådd här i Thailand. Felet ligger naturligtvis på mig själv. Jag kan ju inte komma till ett land och kräva av dem att de skall kunna engelska. Jag har ju ingen rätt till det, eller hur. Det är ju som att det kommer en utlänning till Sverige och gnäller som fan för att vi inte snackar turkiska eller nåt sånt.

 

Jag kämpar på, men jag lägger inte någon jättekraft på att lära mig språket. Jag är normalt sett grymt språkbegåvad, men detta har nog avtagit med åren, i alla fall motivationen har avtagit. Jag har intagit en position och åsikt om det hela att det räcker med att snacka lite engelska och lite thai när jag pratar.

 

Jag kan idag prata lite (väldigt) stapplande med befolkningen. Och jag kan efter sju sorger och åtta bedrövelser få fram vad jag vill, i alla fall gällande rent primitiva saker som typ; väganvisning, priser på saker och ting, bordsbeställningar. Ifrågasättande av en restaurangnota m.m.

 

Jag kan inte sätta ihop en mening själv på thai, och tvivlar att jag någonsin kan göra det. Jag lär mig meningar rent mekaniskt, men kan alltså inte sätta ihop dem själv (formulera dem själv). Vad jag däremot kan, är faktiskt kanonmycket thailändska ord, jag har ett ordförråd som är grymt för att vara svensk. Thaiarna som inte känner mig är övertygade om att jag kan snacka thai.

 

Och flera av dem har sagt till Yongyut att det måste vara bra att jag kan prata thai med henne hemma. Yongyut har i perioder trott att jag ”mörkar” och smyger mig, och inte vill erkänna att jag pratar Thai. Jag skrattar gott och håller masken, Det är alltid bra att hon tror att jag kan mer än vad jag verkligen kan, det håller henne på tårna. Hahaha!!! Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLVII, Thailand

 

Forts. från förra kapilet...Jag kan i dagsläget: klockan helt och hållet, vilket är skitsvårt, den är upp byggd på 4 olika tider på dygnet: morgonen/förmiddagen, eftermiddagen, kvällen och natten. Vill ni ha exempel? OK!! Morgonen/förmiddagen - djed mohn chaoo, pad mohn chaoo, gaooh mohn chaoo (vilket betyder: 07.00, 08.00, 09.00) Eftermiddag: - bay song), bay sam, bay see (vilket betyder: 14.00, 15.00, 16.00) Kvällen: Nung thom, song tohm, sam tohm, see tohm (vilket betyder: 19.00, 20.00, 21.00 samt 22.00) Natten - thee song, thee sam, thee see, thee haa (vilket då betyder: 02.00, 03.00, 04.00 samt 05.00)

 

Och så håller det på..... Innan jag fick stenklart för mig så var det ibland felsägningar må ni tro... Men nu sitter det tack och lov!! Vidare så kan jag månaderna och de heter:

mohk ga raa, goom phaa, mee naa, mee sa, phreut sa phaa, mit tho naa, ga ra ga daa, Sing haa, Gan yaa, Tulaa, phreut sa ji gaa samt than waa, alltså ifrån januari hela vägen till december. Jag kan färgerna.

 

Jag kan vidare veckodagarna: One jahn, ankahn, put, pörr ahat, sook,. saoo samt atit. Sedan så har jag då lärt mig ett otal ord mitt i det jag lever bland typ: maträtter, köksbestick, djurarter, olika fraser som är bra att kunna, o.s.v. o.s.v.....

 

Så jag kan kommunicera i en massa olika situationer. Men mitt snack är ju inte speciellt djupt kan man lugnt säga. Och jag hyser välderliga betänkligheter på att jag kommer att kunna så där väldigt mycket ens när jag ”lägger mig ner” för gott. Men jag får vara nöjd, Jag har märkt av bland falangerna här nere att de allmänt sätt är väldigt och fullständigt värdelösa på att snacka thai. Så jag står mig trots allt jättebra i jämförelse.

 

De har NOLL intresse. Vissa av dem har bott härnere i 10 år, och de snackar varken engelska eller thai. Utan då har frun blivit tvungen att lära sig att snacka mannens modersmål... Så helt värdelös är jag inte. jag har egentligen bara träffat på 1st kille (Christer) som kunde prata thai flytande, och jag var grymt imponerad av honom.

 

Här kommer det en go vits, ursäkta om språket är grovt....

 

En sexåring och en fyraåring sitter på övervåningen i sovrummet.

Sexåringen säger: "Vet du, jag tror det är dags för oss att börja svära."

Fyraåringen nickar och håller med.

 

Sexåringen fortsätter:

"När vi går ner och äter frukost tänker jag säga något med helvete och du kan säga något med fan."

Fyraåringen håller entusiastiskt med. När modern kommer in i köket och frågar sexåringen vad han vill ha till frukost svarar han

"Men för helvete morsan, du vet ju att jag vill ha Havrefras och mjölk!"

 

SMACK! Han flyger ut ur stolen, snubblar omkring i köket, ner på golvet, och sedan upp på övervåningen som en raket, gråtandes medan hans mor förföljer honom och slår honom i rumpan för varje steg han tar. Hans mor låser rummet och skriker

"Du kan stanna där tills du har vett nog och jag släpper ut dig igen!"

 

Hon går sedan ner igen, tittar strängt på fyraåringen och frågar honom

"Nå, vad vill DU ha till frukost då, min unge man?"

"Jag vet inte" svarade han "men du kan ge dig fan på att det inte är Havrefras i alla fall!"

 

hahaha, ibland måste man bara skratta!!! Nu över till något annat. Jag tror nog att jag äntligen vågar mig på att säga följande; ”Nu tror jag att regnperioden äntligen är över”. Och om så är fallet, så kommer det sakta att bli lite grand kallare på nätterna och på morgonen. Dagarna blir dock som vanligt skitgoa....

 

handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLVIII, Thailand

 

Fick en kommentar ifrån en i övrigt mycket älskvärd och urtrevlig kvinna, dock så hade vi lite olika åsikter om hundar och hur man skall hantera dem. i grunden dock så kanske vi inte är så olika, ingen av oss vill ju misshandla djur, utan ge dem den respekt de förtjänar. Där är vi helt överens. Men nu så.... läs hennes kommentar, jag har kortat ned den lite:

 

Det gör lite ont i mig att du kastade sten så hårt på hundarna att den blev halt av det. Hade hellre sett att du reagerat med ilska och krävt att de herrelösa hundarna togs om hand. Om du ursäktar är det brist på respekt emot levande varelser att göra så.

 

Fast det blir ju fel hur man än tänker, för jag hade hellre sett att du slog en sten i ägarens fot som gjorde honom/henne halt för vanvård av sin hund. En människa kan ändå känna ett ansvar ett samvete. Det kan inte hunden känna. Hunden kan bara uppleva att den blir illa behandlad i sin jakt på föda. Vilket troligen gör att den beter sig ännu sämre i sin jakt mat trots människornas slag/sparkar.

 

Som sagt var, jag håller helt med i det hon säger där. Men den ”världen” som vi har hemmavid i Sverige eller rent av i vår västliga kultur, den är långt långt borta här i Thailand, vågar nog säga Asien faktiskt. Här finns absolut ingenting som heter hundvård eller djurvård, ingenting. Här finns absolut inget hänsyns-tagande i det de gör här i Thailand.

 

Så var och en är fullständigt ensam i att klara sig, och ha en tillvaro som är dräglig. Du får INGEN hjälp av din granne med detta,. Förstår man detta, och förstår man hur djuren lever och uppträder när det handlar om revirtänkande, då inser man faktiskt ganska snabbt att här handlar det om att helt enkelt knäcka de revir som djuren fikar efter.

 

Jag skall säga direkt. Tack vare den skötsel av gatan som vi alla här, som bor här, så har vi en skitsnygg gata där alla trivs och frodas. De enda som INTE fattar någonting av allt detta är de äldre kvinnorna (4st) som bor här. Det är husägarnas mammor som de tagit hit, för de har ingenstans att bo.

 

Dessa äldre kvinnor är vana vid att ha hundar hönor tuppar och allsköns djurarter springande runt bena, så de känner enbart trygghet med detta. Så dessa kvinnor snarare bjuder in hundarna på vår gata, än försöker att hjälpa oss andra som betalar för husen, att hålla dessa lopphotell till hundar borta ifrån vår gata.

 

Kvinnorna lägger t.om. ut sina jädra plastpåsar med ris därute vid ingången till vår gata, det är ju lika jävla dumt som att skriva en skylt och säga Välkommen till alla hundar. Och nu det sista så hade de börjat längst in på gatan att lägga plastpåsar med mat till hundrarna där också. Men den grejen satte flera av oss (både thai och falang) stopp för omedelbart!!!

 

Men dessa kärringar de respekterar inga andra i samhället, de sitter högst upp i näringskedjan här, trots att de inte inbringar en penny till hushållskassan. Detta är Thai-kultur i sin prydo. Jag vägrar dock att böja mig. Jag kan inget göra och har ingen rätt att göra något utanför min egna gata vad det gäller saker och ting. Men på MIN gata, där har jag lika rätt som alla andra, och det är, bort med hundarna och håll dem borta.....

 

Jag har försökt precis allting för att skrämma iväg dem. men vår gata är jungfrulig mark skall ni veta. De älskar att lägga beslag på denna lugna och lättförsvarade gata, och här kan de yla, skita,pissa, kopulera, och skälla nätterna igenom och vara lyckliga i alla sina dagar. VADÅ, varför skall jag betala 2.400.000 baht och sedan finna mig i detta. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLIX, Thailand

 

Forts. från förra kapilet...Nä jag tycker, och det står jag för. Jag tillfogar inträngande hundar smärta i lagom dos, bara tillräckligt för jag vill att de skall vara för rädda för att komma in här. Dock som ni alla märker som läst detta, så är jag alldeles för snäll, hundjävlarna åter-kommer dag efter dag, natt efter natt. Så det är nog inte så farligt det jag gör.

 

Jag tror faktiskt att jag måste försöka att nyttja slangbellan istället (sorry om någon tar illa upp), den avskräcker nog hundarna ännu mer än min mesiga stenkastning. Nä, nu skall vi alla hålla tummarna att jag kan klara av detta, så hundarna håller sig härifrån. Den perfekta djurvärld som vi har hemma i Sverige, där hundägare tror att de äger hela jävla världen med sina skällande hundar, den behöver jag inte finna mig i härnere.

 

Jag skriver detta för jag ville förklara för min goa kompis på bloggspace, att jag faktsikt inte menar nåt illa varken gentemot henne eller hundar överhuvudtaget, men det är oerhört viktigt för mig att neka dessa hundar inträde här i paradiset. De har inget här att göra alls.

 

Förstår ni hur det funkar med att ha hund här i Thailand, eller skall jag säga här uppe i Isaan åtminstone. Jo man skaffar en hund, och sedan släpper man den, punkt slut!!! Tala sedan om för mig hur jag skall agera mot dessa hundar, jag skiter i vems felet är. Jag vet att människan felar här.

Men i min värld där jag inte tillåts att bestämma över thailändska folket, så får jag fokusera på hundarna istället, vilka jag kan bestämma över.... Om någon undrar, katterna åker samma väg som hundarna, alltså ut över muren och ut i det thailändska samhället, om man nu får tag i dem vill säga, de är ju så satans snabba och viga......

 

En av töserna som Namkäng leker med hela tiden heter Maaeo, vilket för övrigt betyder katt. Den andra tösen heter ju Thöjj. Nu har det visat sig att mamman till Maaeo har fött barn för 3 veckor sedan. Och det är också cirka 3 veckor sedan som jag såg denna Maaeo senast.

 

Jag frågade idag Namkäng var hon var, för hon var ju med när jag lärde ut engelska till dem. Namkäng berättade då att hon inte fick leka borta på vår gata!!! Nu föll det sig som så att när jag var ute och cyklade, så passerade jag deras ”hus” alldeles utanför vår gata på hemvägen.

 

Jag stannade till och snackade med tösens pappa och frågade honom rakt ut om varför. Han svarade då att hans fru har ett nyfött barn som behöver passas. Men va fan menade jag då på, din fru är kanske max. 32 år gammal och normalt frisk. Varför hindrar ni en liten flicka att få vara barn ochg leka med sina kompisar för. Jag fick den normala tomma thailändska blicken, han fattade inte alls vad jag pratade om. De termer och tankar som vi falanger har, finns inte ens i deras vokabulär antar jag. Synd det var en rar liten tös 8 år gammal, och nu får hon då tillbringa sina dagar inomhus på sitt sommarlov och ”hjälpa” sin mamma med sin lillasyster.Sicka satans ”exter”.

 

Var borta idag och smygköpte min vanliga lilla påse med lökchips och en liten flarra med orangejuice. Tycker det är kanongott att smaka på det efter min cykeltur. Damen som säljer detta står där i dörröppningen och håller en liten plastpåse i handen och smaskar och äter ur den.

 

Jag ville käcka mig som vanligt och tog tag i påsen och skulle ”låtsas-äta”. Hon log och jag grinade jäkligt illa, varför? Jo påsen innehöll myrägg och en massa myror på det. De tog stora bitar ur min hand kändes det som. Den som fick sista skrattet? Ja inte var det jag.

Däremot så fick Yongyut plåstra om mig lite grand när jag kom hem. Dessa myror är bara grymt starka i sina käftar. Men thaiarna verkar inte bry sig alls, de bara tar myrorna en efter en och stoppar in dem i käften och tuggar och ler......... Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLX (660), Thailand

 

Forts. från förra kapilet...Idag så kom jag att tänka på och se här i Chaiyaphum en sak som vi inte har i västvärlden. Ni vet det här med prislappar på varor. Hemma i vår västliga kultur så står det ju alltid t.ex. 24.99 istället för 25, det kan stå 99.99 istället för 100 och det kan sto 9.99 och inte 10. Tanken är ju då att priset skall se mindre ut för kunden. 9.99 är ju ändå en siffra mindre än 10.00.

 

Här i Thailand, så kör de inte med den stilen speciellt mycket. Möjligt att det kanske sker i Bangkok, som ju är en ganska modern stad i mångt och mycket. Men här uppe i Chaiyaphum så ser prislapparna ut precis som de borde göra egentligen. Varan kostar här 10:-, 50:- 100:- 150:- eller 1.000:-. Här förekommer inte den egentligen ganska löjliga grejen att man tror att folk inte fattar.

 

Jag är dock övertygad om att detta i västvärlden kommer att ändra sig. Se bara på maten vi äter, ena dagen så är den kanon, nästa dag så ger den cancer. Ena dagen bra och nästa så skapar den feta människor. Och så är det med mängder av varor och saker i vår kultur. Det liksom går i cykler allting, bra,dåligt,bra, dåligt.

 

Dessa cykler kommer därför snart, sanna mina ord, att påverka priserna som annonseras,. Det ”nya” prislapparna kommer att bli som här i Chaiyaphum en Tv kommer att kosta 2.500:-, inte 2.499:-. En bil kommer att kosta t.ex. 160.000, och inte som nu 159.950:- och diskborsten kommer att kosta 25:- och inte som nu 24.90.

 

Varför jag drog upp detta?? Måste jag ha en anledning?? Det var bara en tanke som flög runt i min skalle, och den tanken behövdes ventileras lite grand annars blir det för mycket stuff däruppe som aldrig kommer till uttryck..... Nu är detta kapitel slut tack och lov, och imorgon kommer ett bra mycket bättre kapitel hoppas jag.....

 

Här kommer det en go historia till, måste låta Er läsa den.....

 

A woman was at her hairdresser's getting her hair styled for a trip to Rome with her husband.. She mentioned the trip to the hairdresser, who responded:

- " Rome ? Why would anyone want to go there? It's crowded and dirty... You're crazy to go to Rome . So, how are you getting there?"

"We're taking Continental," was the reply. "We got a great rate!"

 

"Continental?" exclaimed the hairdresser. " That's a terrible airline. Their planes are old, their flight attendants are ugly, and they're always late. So, where are you staying in Rome ?"

"We'll be at this exclusive little place over on Rome's Tiber River called Teste."

"Don't go any further. I know that place. Everybody thinks it's gonna be something special and exclusive, but it's really a dump."

 

"We're going to go to see the Vatican and maybe get to see the Pope."

"That's rich," laughed the hairdresser. You and a million other people trying to see him. He'll look the size of an ant.

Boy, good luck on this lousy trip of yours. You're going to need it."

 

A month later, the woman again came in for a hairdo. The hairdresser asked her about her trip to Rome .

"It was wonderful," explained the woman, "not only were we on time in one of Continental's brand new planes, but it was overbooked, and they bumped us up to first class. The food and wine were wonderful, and I had a handsome 28-year-old steward who waited on me hand and foot.

 

And the hotel was great! They'd just finished a $5 million remodeling job, and now it's a jewel, the finest hotel in the city. They, too, were overbooked, so they apologized and gave us their owner's suite at no extra charge!"

"Well," muttered the hairdresser, "that's all well and good, but I know you didn't get to see the Pope."

 

"Actually, we were quite lucky, because as we toured the Vatican, a Swiss Guard tapped me on the shoulder, and explained that the Pope likes to meet some of the visitors, and if I'd be so kind as to step into his private room and wait, the Pope would personally greet me.

 

Sure enough, five minutes later, the Pope walked through the door and shook my hand! I knelt down and he spoke a few words to me."

"Oh, really! What'd he say ?"

He said: - "Who fucked up your hair?"

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLXI, Thailand

 

Idag fredag, inbjudna till Dan och Amphorn på middag. Mycket trevlig tillställning. Inbjudna var också ”A” och hans fru, det är alltså en av de thailändska grannarna. De bägge är lärare och de kör gatans ungar till skolan. Dock inte våra 2 för de vill ha sin ”uncel” (låhng) som kör dem.

 

Idag dock så ändrade de sig och ”A” kommer att ta över och köra. Han ville inte ha något betalt, men jag vill faktiskt inte att en thai skall köra ”mina” ungar gratis, det är inte rättvist och klokt tycker jag. Det öppnar bara för skitsnack ifrån de andra grannarna om den där snåle falangen. Jag krävde nu ikväll att få betala åtminstone 500 baht per månad!!!

 

Dan och Amphorn hade gjort rent ut sagt en fantastisk mat. Dan hade tagit med sig råvaror ifrån USA bl.a. avokado, musslor, samt mexikanska kryddor m.m. Maten som de bjöd på var först en gryta innehållande; musslor, potatis, samt flera grejer jag inte känner till och själva soppsmaken var så jädra go så hälften vore nog. Till detta käkade vi underbara ”Casadia”.

 

Alltså en mexikansk typ pannkaka med inbakad bacon, köttfärs och flera grejor som var och är onämnbara i dagsläget. Man tog den i handen la på gräddfil och lade till avokado, och sedan var smaksensationen full-ständig. Jag åt tills jag mådde illa, och jag både rapade och fes. Men jösses va nöjd jag var med maten.

 

Lördag idag, 30 oktober 2010, och nu har faktiskt kylan kommit till Isaan.View Detailed Extended Forecast »

Sat Oct 30 Sun Oct 31

25°C dagen 24°C

18°C natten 17°C

 

Och då kan det se ut såhär på väderlänken som jag brukar kolla på. Länken för övrigt hittar ni på;

 

http://weather.thaivisa.com/ ,

 

och sedan klickar ni bara på den stad eller provins som ni vill kolla på.

 

Efter att vi haft mellan 40-44 grader varmt när Krister var här tidigare i år. Så gick det sedan ned till lugna 35-38 grader varmt, sedan kom regnperioden och då handlade det mer om 30 grader varmt. Detta är alltså dagstemperaturer. Men nätterna var väldigt varma de också.

 

Nu så har det alltså droppat ned till kalla 24 grader på dagen och 17-18 grader på kväll/natten. Och dessa tempteraturer är hemska. Idag ställde vi återigen in badningen i swimmingpoolen på Siam River Resort och nu var det p.gr.a. risken för köldskador.... Och jag sov i natt UTAN aircondition, och det var riktigt kallt, jag var tvungen att dra täcket över mig för första gången sedan december förra året.

 

Nu till något annat! Det händer ifrån gång till annan att det skrivs kommentarer här på bloggen, ibland tycker jag faktiskt att det skrives för LITE kommentarer. I alla fall denna gång så kom denna kommentar:

 

Citat - Men allvarligt!!! Hur kan man tycka att man kan åka till ett annat land och börja styra och ställa och tycka att "de" ska rätta sig efter dig? Villl du ha det som i Sverige, flytta hem! Vill du ha det som i Thailand, bo kvar, men acceptera hur de lever där! Vad då "Din gata"??? Hoppas någon dessutom börjar kasta sten på dig i stället och kanske plockar fram slangbellan! Usch! - slut citat

 

Anledningen till att jag skriver om just denna kommentaren är att jag kanske återigen borde försöka att förklara för Er varför jag har en blogg överhuvudtaget!! För mig är min blogg som ett andningshål, som en ventil, och som kanske även en katalysator. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLXII, Thailand

 

Forts. från förra kapitIet... bloggen skriver man ned sina TANKAR, man skriver ned sina OBSERVATIONER, och det känns på något sätt befriande i kropp och själ. Samma känsla får man när man har en god vän som man kan prata med härnere. Att sitta över en kaffe eller en grogg eller över en lunch och prata och dryfta det man observerat är skitkul och ibland så får man då lite distans till både sig själv och till det man noterat.

 

Anledningen till att man sitter där och pratar eller att man skriver i t.ex. sin blogg är ju att man kan ju inte gärna gå ut bland folk och försöka ändra dem, eller hur? Jag har skrivit detta otaliga gånger och ändå kommer det tillbaka som ett ”gummiband”.

 

Däremot så kan jag måla upp drömscenarion där i bloggen, där det thailändska samhället funkar klanderfritt, där mutorna är borta, där man som falang blir behandlad med en respekt som klingar lite mer ärligt.

 

Man tänker på detta, man pratar om det med falangkompisarna och man skriver i sin blogg om det. Men det går ju fasen inte att prata med en thai om det, eller hur? Att då få en kommentar som den jag klippt in ovan, det känns faktiskt lite stötande tycker jag. Den som skrev har garanterat läst inte bara just detta sista kapitel som hon/han kommenterat, utan säkerligen mängder av fler inlägg.

 

Jag önskar bara att folk i gemen skall läsa först innan de agerar. Agendan ifrån denna människa som skrev är nog att hon är hundägare och det var det som tände gnistan hos henne, det slog slint och omdömet brast på henne. Det är alltså hennes gelikar som skiter i att ta hand om hundarna, det är hennes gelikar som bara släpper ut hundarna härnere.

 

Och det är hennes gelikar härnere i Thailand som bara lämnar hunden hemma när de själva drar iväg på 3 veckors semester (detta hände nu förra månaden). Det enda de gör i det läget är att de ber en gammal tant som bor 1 km bort att ge hunden mat när hon känner för det. Vad händer.....

Jo hunden springer runt bland ALLA våra hus, river och rafsar i sopptunnorna nattetid, och avfallet ligger utspritt ute i trädgården, och ibland så har hunden dragit ut skiten ända ut på gatan. Men då FÅR INTE JAG AGERA. Jag skall sitta där och titta på den underbara hunden, och jag skall acceptera allting... hmmm!!

 

Dessa hundägare är bara så underbara, jag vet att jag retar många av Er med detta, men jag berättar hur jag känner. Alltid, så kommer det ifrån hundägare –”du är hundhatare”, det kommer lika kvickt som när åsiktseliten skall trycka dit folk som har åsikter om invandrarämnen, då kommer det direkt så fort det inte passar –”du är rascist”......

 

Trots allt detta, vilka kommer först till mig... jo djuren och barnen. Varför... jo därför att de snabbt sniffar upp att jag inte är ett hot. Däremot så blir jag irriterad på folk och fä som inte klarar av att uppfostra sina s.k. husdjur. Alla känner väl till den där jädra korkade hundägaren (han/hon finns precis överallt).

 

Han/hon som binder sin hund vid en stolpe utanför dagiset på morgonen kl. 06.15 eller utanför affären och sedan står hunden där och skäller och gastar precis hela tiden fram till idiothussen/matten kommer ut igen. Det är svårt att älska djur som hanteras så himla illa av sina ägare. Men tror du hundägaren fattar nåt, NEJ.. för i hans lilla mikrovärld, denna värld består enbart utav honom själv och hans Fido, där finns inga problem och alla andra är så dumma emot dem.

 

Ungefär så är det härnere i Thailandet. Jag har skrivit massor av gånger om det tidigare, hunden köpes/ärvs, släpps sedan ut och sedan skiter de fullständigt i den, fullständigt. De måste med jämna mellanrum ersätta hunden för den försvinner av 3 anledningar härnere

 

1) den blir trafikdödad

2) den blir kidnappad och uppäten och

3) den blir dödad i alla hundslagsmål på nätterna.

 

Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo