November

 

 

 

Thailand - ur min synvinkel

 

GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

 

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast.

Välkomna med Era förfrågningar,

 

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig:

 

http://www.maipenrai.se/forum/t/20349-min-transport-hur-det-fungerar-praktiskt/

Eller

http://thai-mc.com/forum/index.php?topic=7.msg4273#new

 

Eller direkt här på hemsidan, se vänster-kolumnen!

 

 

För de av Er som vill ha mailavisering varje gång som jag lägger in ett inlägg här på hemsidan, så ber jag Er att anmäla Er genom att maila till mig på:

chaiyaphum@glegolo.com

Vill ni komma i kontakt med mig så maila ävenledes!!

 

=============================================

 

Chaiyaphum DCLXIII, Thailand

 

Forts. från förra kapilet...Men inga problem det skaffas bara fram en ny vovve,och så är samma cirkus igång igen. Varför de är så sugna på att ha hund. Jo som jag förstår det, Thai känner sig trygga när de hör hundar yla och skälla och slåss där utanför sin tomt/hus. Då vet de att ”bad man” inte kan komma och göra inbrott....... klart slut.......

 

Nä nu måste jag sluta, måste bara ut i ”friska” luften (känns nästan som i Sverige), och få motionera lite och syresätta den gamla kroppen. Kanske jag stöter jag på några hundar som man kan gulla med och klappa.

 

Vi mötte Peter (Mr New Zealand) och hans fru Ewe. Vi tog en gemensam fika på Tesco Lotus. Fikan i mitt fall blev tyvärr en grymt god glass. Dåligt såtillvida att kalorierna bara forsar in i kroppen ju. Peter berättade att han blivit ”hyrd” av en familj cirka 3 timmars körväg härifrån.

 

Han kommer då att ha arbete däruppe i cirka 2 veckor han och hans skördetröska vill säga. Peter har ju inhandlat en sådan, och sköter sitt egna plus vad jobb han får av andra. Mycket bra arbete/hobby han skaffat sig där. Extrapengar och tiden rullar på för honom.

 

Vi rullar in i november nu, ungarnas sommarlov tog slut imorse, så de är fullt upptagna med skolan, så det blir mycket tystare här hemma nu igen. Och det är ju inte alltid roligt. Men man får väl sysselsätta sig med cykling, musik och datorn. Kanske lite trädgårdsarbete nu när regnet har tagit slut. Så nu skall jag rensa, klippa,ansa och plantera så det står härliga till.

 

Jag köpte 28st sådana där granna tegelstenar. De är kanske dubbelt så stora som våra hemma, och så har de ett mönster på sidan, typ en fisk eller en blomma. Jag har byggt upp på baksidan en plantering där jag skall ha granna blommor tänkte jag. Jag var dock tvungen att bygga ”upp” det lite nivåmässigt för det fanns alldeles för lite jord att plantera i där.

 

Nu ser det kanonsnyggt ut, och grannarna är avundsjuka hoppas jag. Nästa grej blir som jag tror jag nämnt tidigare, att på framsidan huset i ena hörnet bygga upp en typ terass med 3 nivåer, och ha små små växter där....... Det skall bli spännande att göra den grejen, jag har ju aldrig gjort det förut...

 

Fick en kommentar om maten härnere ifrån en trevlig läsare:

 

Citat...Har förstått att du inte är så förtjust i thailändsk mat, jag tycker den är fantastiskt god, mycket grönsaker, skaldjur, citrongräs, lime, kryddor och snabbt tillagad så näringen blir kvar. Men det kanske är en annan matkultur där du bor?Slut citat...

 

Hejsan!!!! Håller med dig, syftar du på att du bor i Sverige, vilket jag antar att du gör, så håller jag med dig. jag har visserligen inte ätit så himla mycket thaimat i Sverige. Men det lilla jag ätit har jag gillat faktiskt jättemycket. Skillnaden mellan thaimat här i riktiga Thailand emot den mat som serveras typ i Sverige och också till viss del nere i "lilla Sverige" typ Phuket är enorm... Och det är den skillnaden jag bara inte klarar.

 

Jag smakar på ALL MAT, men jag känner bara att kväljningarna kommer när man först får luktchocken och sedan smakchocken och det slutar alltid med att jag spottar ut det snabbt som ögat, efter det att jag tuggat lite grand på det. Maten påminner mig mest om "inte tillräckligt tillagad mat" och också ”mat där datumet är passerat för länge sedan”.

 

Sedan fick jag svar på detta, och den var som följer:

 

Tack för kommentar, Jag menade faktiskt maten i Thailand! Har i princip suttit på gatan i Bankok och ätit hummer, hur god som helst! Likaså i Ao Nang fick vi underbar mat, så också i Krabi. Endast en gång då vi var i skriande behov av något gott eftersom vi fick akut vätskebrist på en av öarna utanför Krabi tror det var Poda fick vi en nästan oätlig soppa....... Forts. nästa kapitel..

 

Handskak - Glegolo

 

Chaiyaphum DCLXIV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...När jag läste att hon ätit hummer i Bangkok, så kommer den där smak och lukt-känslan snabbt tillbaka. Är man född utefter kusten i Sverige, då vill man bara ha sin ”seafood” salt. Förstår ni salt!! Här i Thailand så gillar de bara inte salt, de har inte ens salt i sin hushållning.

 

I sin seafood gör de sitt bästa med att ta bort saltsmaken på havsdjuren de fångar. Så hummer, räkor, kräftor, bläckfisk, musslor och fisk tillagas med hjälp av chilli oftast. Vilken ju dominerar FULLSTÄNDIGT matlagningen i Thailand och den DOMINERAR ju nästan FULLSTÄNDIGT allting de äter.

 

Allt smakar chilli, hur roligt är det då??. Så jag tycker det är fruktansvärt, rent ut sagt äckligt, att äta osaltad hummer, räkor och kräftor, anser det nästan vara ett helgerån.

Maten får en nästan unken lukt i sin avsaknad av saltet, och fräschheten är som bortblåst fullständigt.

 

Dessutom så tror jag att man, när man reser långt bort och har en kanonkänsla av semester, äventyr kanske romans och man är då på främmande ort, så accepterar man en hel del och man känner kanske inte allting i maten. Man är så himla upptagen med att ta in alla intryck där man är.

 

Men sedan när man bott här ett tag, och riktigt ”landat” här, då börjar man känna och förstå hur läget är med maten. Dock, så vill jag säga att det säkert finns folk som uppriktigt älskar och tycker om maten som serveras här. Men jag vidhåller kraftigt att man blir garanterat mer kritisk till maten när man bor härnere och man inte längre ”köper intrycken” så enkelt som man gör under sin korta romantiska semester.

 

Skall försöka att inte generalisera för himla mycket. Men för min del så upplever jag att äta thaimat på semester-metropolerna typ ”svenska” Phuket är ungefär detsamma som att äta det i Rinkeby, Vällingby, Växjö eller Biskopsgården. Maten är ”anpassad” helt klart till de som skall äta den, och då försvinner väl ganska mycket av det karakteristiska med thaimaten.

 

Men som sagt var, jag åt ganska mycket thaimat under en kort tidsperiod i Göteborg, och jag erkänner att jag verkligen gillade det. Men som sagt var, här uppe i Isaan så är det andra bullar och ingen lekstuga i köket med chillin.... När man står här ibland och kollar på gatuköken hur de hanterar detta röda guld, om man nu vågar drista sig till att kalla chilli för det, så blir man ju mörkrädd.

 

Vi västerlänningar är ju stumma av beundran när någon polare lite lätt berusad skall imponera på oss andra och tar en (1) chilli, stoppar den i mun och tuggar ned den rätt ner i magen. Men vad är egentligen en (1) chilli häruppe. Absolut noll och ingenting... Här tar de ett grabbatag i chillihögen i plastbingen och slänger ner det i maten de just tillagar, vi snackar om 6-7-8st av dem.

 

Maten är så stark så man antagligen skulle flämta efter andan och gå in i djup chock, om man vågade sig på att äta den. Men jag är ju kanske ett dåligt exempel på västerlänning i detta sammanhang. Ni vet ju att jag enbart är uppvuxen på salt och peppar, och jag börjar svettas direkt om det bara är lite grand krydda i maten. Så jag är en riktig ”krydd-mes”.

 

Idag tisdag, så fick jag diarree´ igen för femtielfte gången. Jag fick dessutom lite värk i kistan, och det brukar innebära att det har slinkit in återigen parasiter i magen som leker rövare därnere. Jag försöker strunta i läkaren denna gång och prövar att köra med ”Pharmacia-killen på BIG C, ni vet han som kan snacka ganska bra engelska och som verkar vara väldigt kunnig.

 

Så får han ge mig medel mot parasiterna också. Jag var ju hos hans apotek vid 12.tiden idag, men det var bara en liten tös som arbetade där då, och hon kunde varken läsa och skriva eller prata engelska, och jag som är den dummare av oss två kunde inte snacka Thai. Jag sticker dock tillbaka nu snart för nu har killen kommit, och så kan han ge mig rätt medicin. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak Chaiyaphum DCLXV, Thailand

 

 

Forts. från förra kapitlet...Den stora grejen här i området är på gång nu äntligen. Vi har ju väntat i stort sett i 2 år nu på detta. Vad är det?? Jo, de har äntligen börjat att cementera vägen här. Alltså den skitväg här som är, och har varit en nesa, en vagel i ögat, och en sak som de styrande här borde verkligen skämmas över.

 

De har ju inte brytt sig ett dugg faktiskt. Och det var väl först när de boende här fantastiskt nog ställde sig upp som EN MAN och gick till Amphoe och krävde att något skulle göras. Nästa grej vi fick höra efter den aktionen var att kärringa som var byledare här och som stulit pengarna för vägbygget, hon blev till slut fråntagen ansvaret för denna väg, och Chaiyaphum tog över allting.

 

Det tog staden Chaiyaphum runt 2 månader så har de nu redan börjat fixa vägen, vägen har alltså varit i detta skitskick i styvt 5 år säger de som bor här.. Jag undrar om denna byledare till kärring får stå till svars för sina stölder, jag tror faktiskt inte det om jag skall vara ärlig.

 

De styrande hålles bakom ryggen som ni alla vet.. Nu har de i alla fall gjort cirka 250 meter cementväg och det har tagit 3 hela arbetsdagar. Det går inte fort skall ni veta härnere, och det är väldigt primitivt. Men jag är jätteglad att det blir en riktig väg här...

 

Upptäckte efter 2 dygn att det inte alls är parasiter i kistan, det är de satans tarm-fickorna som spökar igen. Idag torsdag 4 november, så sticker vi till kliniken så jag får penecillin och fixar bakteriehärden i tarmfickan, och sedan tänker jag denna gång ta läkarens erbjudande ”ad notam”, och ta mig till sjukhuset, så han får operativt ta bort polyperna i tarmen. Det är jäkligt jobbigt med dessa återkommande tillstånd med infekterade tarmfickor.

 

Dock så fick vi ta detta ifrån början. Jag var idag då på kliniken hos läkaren, fick min medicin, och sedan handskrev han en lapp om vilken typ av röntgen jag skulle ha. Jag bad Yongyut att vi skulle börja med de 2 privata sjukhusen först, för jag tycker det Allmänna sjukhuset i Chaiyaphum är lite äckligt faktiskt.

 

Ni vet att jag berättat om råttorna under toalettdelen, och också hur smutsigt det verkar vara lite överallt. Så vi startade med att åka till Ram Hospital i Chaiyahum, det visade sig att de INTE hade denna typ av röntgenaspparat, skit också.... Så vi stack till det privata sjukhuset nummer 2 Lampaet Hospital, och de hade inte heller denna röntgen. Vad göra?

 

Jo vi stack till till Allmänna sjukhuset, och det blev en jättetrevlig tillställning. OK jag bortser då ifrån alla sjuka människor som låg i korridorerna överallt och hade skitont. Men jag blev behandlad med värme och glädje av både personalen och av alla thai som var där. Flera av dem kom fram och pratade och flera barn kom fram och sade ”good morning”, det var visserligen eftermiddag, men tanken är skitgo tycker jag.

 

Det var lätt och elegant, och röntgenavdelning bestod faktiskt av ett nybyggt komplex, så jag slapp det gamla nedgångna avdelningen där. Jag fick tid den 16 november, och jag fick redan nu med mig hem kontrastvätskan (tror jag det är), och jag fick förhållningsregler om vad äta kvällen innan röntgen.

 

Och när det är klart så skall läkaren, Doktor Wanchai, hjälpa mig att ta sig in bland tarmar och tarmfickor och leta reda på oliverna därinne. Jag kallar dem det, för dessa polyper ser ut som oliver. Ja det kommer att bli obehagligt som vanligt. För är man en normal heterosexuell kille, så gillar man ju inte tanken på att någon brötar runt därbak i ändalykten, eller hur?

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLXVI, Thailand

 

Här kommer ett avbrott med en liten sann historia ifrån Canada, läs och njut:

 

You Gotta love this Guy!!

DON CHERRY Canadian Hockey Commentator for CBC Television, was asked on a local live radio talk show, what he thought about the allegations of torture of suspected terrorists. His reply prompted his ejection from the studio, but to thunderous applause from the audience.

HIS STATEMENT:

 

"If hooking up one raghead terrorist prisoner's testicles to a car battery to get the truth out of the lying little camel shagger will save just one Canadian life, then I have only three things to say:

 

Red is positive, black is negative, and make sure his nuts are wet"

 

Detta är väl typiskt amerikansk nationalistisk propaganda som kommer ut via internet i massor. Men jag tycker faktiskt att det är skönt att vi demokratier inte bara sitter still och låter alla främmande ”makter” dra nytta av våra statsskick när det passar, och bomba oss sönder och samman när det passar. Så jag för min del gillar också bilbatterier....

 

Idag fredag 5 november 2010, så har vi bjudit hem Kevin och Suree på middag. Yongyut gör iordning sin underbara kycklinggryta ni vet och så äter vi till det gott ”färdigt” bröd ifrån Sverige.

 

Med färdigt menar jag brödbullar som man stoppar in i ugnen och grillar där ett par minuter. De är ju kanongoa, smakar precis, om inte bättre t.om än bagetter..... Jag köper ett vin idag dagen till ära.

 

Vinet härnere är ju i stort sett dyrare här än hemma i Sverige. Detta beror naturligtvis på att thailändare inte är mycket för att dricka vin, än så länge skall man kanske tillägga!!! Men det kommer kanske i en framtid, och med det så har de ingen större import av vin, och med det så blir också priserna därefter. Alltså ganska dyra...

 

De har egna risodlingar här i Thailand, men de är än så länge på barn-stadiet, och de vinerna smakar inte bra alls. Inte de jag smakat i alla fall.... Men det finns säkert bra thailändska viner på den dyrare hyllan, vem vet?

 

Kvällen skall bli kul i alla fall. Gött att tjöta av sig lite grand, att känna sig trygg med de man pratar med, och veta att man delar åsikterna man pratar om. Här förekommer inga knivhugg i ryggen, utan här snackar vi rätt ut på gott och ont faktiskt!! Ja jag trivs jättebra här med ”de fyras gäng”.

 

Här kommer en avkopplande historia för Er alla.

 

En kvinna hade en älskare medan gubben var på jobbet. En dag då hon var i säng med älskaren, hörde hon till sin stora skräck att mannen parkerade

på garageuppfarten.

- Gode Gud, det är min man! Få på dig kläderna och hoppa ut genom

fönstret!

- Jag kan inte hoppa ut genom fönstret säger älskaren i panik. Det regnar

där ute!

- Om min man hittar oss tillsammans här inne, kommer han att döda oss

båda! Han har temperament som en lieman och en stor revolver! Regnet är det minsta av våra problem, ropar kvinnan förskräckt.

 

Älskaren glider ut ur sängen, griper sina kläder och hoppar ut från

fönstret. Medan han börjar att springa nedöver gatan i strilande regn, upptäcker han snabbt att han har hamnat mitt i det årliga maratonloppet. Han är omgiven av minst 300 andra löpare.

 

Älskaren gör sitt bästa för att springa i takt med de andra, men det är

inte helt enkelt, i betraktning att han springer splitt naken med sina

kläder under armen. En liten grupp joggare betraktar honom nyfiket innan

de vågar sig upp till sidan av honom.

 

- Joggar du alltid naken? frågar en av dem.

- Ja visst, svarar älskaren och försöker få ordning på andningen. Det ger

en vidunderlig frihetskänsla att känna vinden mot hela kroppen.

 

En annan joggare frågar:

- Joggar du alltid med kläderna under armen?

- Ja visst, svarar älskaren flämtande. - På det sättet kan jag klä på mig

så snart loppet är över, sätta mig i bilen och pallra mig hem!

 

En tredje joggare vågar sig bort och frågar:

- Har du alltid kondom på

dig när du joggar?

-Nänä, bara när det regnar!

 

Och så kan det vara i livet, det gäller att skydda sig tydligen emot det man minst förväntar sig. och då tänker jag mest på vissa forummedlemmar ute på internet. Riktiga grisar finns det, så akta Er..

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum DCLXVII, Thailand

 

Jag fick följande kommentar ifrån en trevlig kvinna...

Citat

Har inom hälsovården läst på lite grann om nyttigt och onyttigt. Lärt mig att asiatisk mat inte alls är nyttig. Kokosmjölk som ofta används är onyttig. Fick förklaringen att asiaterna inte är överviktiga ännu pga den låga standarden de lever i.

 

Med mycket slitande. Lite mat. Men i takt med att välfärden når fram, man har tvätt, diskmaskiner, bil, mer stillasittande jobb så kommer deras hälsoproblem. All asiatisk mat ska man äta bara sällan på restaurangerna här i Sverige. Sant eller inte, men detta var vad jag har lärt mig. Må så gott

Slut citat

 

Ja detta var väl något som manar till svar antar jag. Min egen inställning?? Jag vet ingenting om detta alls. Det enda jag vet är det jag ser. Och skall man gå efter det, så är thaimaten här i Isaan hyggligt nyttig i alla fall. Jag ser på thai, och jag ser dem arbeta. Och det skall jag säga, att du arbetar inte som de gör så satans långa arbets-dagar och käkar onyttig mat.

 

Dessutom så är thai förvånansvärt starka i nyporna och detta vet jag och har sett det i verkligheten. Ett annat tecken härnere i Thailand är lika tydligt och klart i betraktarens ögon, och det är att det thailändska folket växer... precis samma som vi i väst växer. Man ser det naturligtvis på ungdomarna som rakar i höjden och, här är de komiskt nog nästan dubbelt så långa som sina föräldrar, många många av dem.

 

DETTA är ett klart tecken på att de äter bra mat. Rent tillagningsmässigt så skiljer det sig markant mellan thai och falangmat. Jag som är en novis på matlagning ser i alla fall att thai rent generellt tillagar sin mat på hög värme och kortare tid, medans falangmaten allt som oftast tillagas på något lägre värme och längre tillagningstid. Detta innebär att thaimaten och grönsakerna inte blir urkokta så som de kanske blir i västerlandet. Nu kan jag inte mer om matlagning, så det är upp till er läsare att kommentera.

 

Idag/imorgon helgdag ”Båhnn kattin” det stavas inte så, men uttalas så på thai.

Dagarna när man ger pengar till det lokala templet, man sätter upp pengarna på en pinne så det ser ut som en julgran i formen. Musiken är som vanligt i förgrunden. Hög och brötig musik och den pågår konstant hela dagarna lång.

 

Karaokedeltagarna avlöser varandra och brännvinet är i högsätet, åtminstone dag 1. Detta är dagarna då äldre kvinnor dansar som i trans och de dansar som yngre flickor helt i sin värld. Faktiskt skitkul att se. Jag har tagit lite goa bilder på det, och skall försöka att göra en slideshow senare som ni kan kolla på.

 

To Be 6 Again!

 

A man was sitting on the edge of the bed, watching his wife, who was looking at herself in the mirror. Since her birthday was not far off he asked what she'd like to have for her birthday.

'I'd like to be six again', she replied, still looking in the mirror ..

On the morning of her Birthday, he arose early, made her a nice big bowl of Lucky Charms, and then took her to Six Flags theme park. What a day! He put her on every ride in the park; the Death Slide, the Wall of Fear, the Screaming Roller Coaster, everything there was.

 

Five hours later they staggered out of the theme park. Her head was reeling and her stomach felt upside down. He then took her to a McDonald's where he ordered her a Happy Meal with extra fries and a chocolate shake.

 

Then it was off to a movie, popcorn, a soda pop, and her favorite candy ,

M&M's. What a fabulous adventure! Finally she wobbled home with her husband and collapsed into bed exhausted.

 

He leaned over his wife with a big smile and lovingly asked, 'Well Dear, what was it like being six again? 'Her eyes slowly opened and her expression suddenly changed.

'I meant my dress size, you fucking retard!!!!'

 

Moralen av denna historia är då; Även när mannen lyssnar på sin kvinna, så får han inte till detbrätt!!

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum DCLXVIII, Thailand

 

I kapitel Chaiyaphum CDLXXXIII, så påstod jag med bestämdhet att det skulle ta åtminstone 1 år innan dammen inne i vårt bostadsområde skulle vara fylld med vatten igen. Ägaren hade ju sagt att det skulle räcka med regnvatten för att fylla den!! Och jag sade dessutom att físken skulle åtminstone behöva ha 1 år för att växa till sig igen.

 

Ni vet fisken som klarade sig undan storfisket när de tömde dammen. De gömde ju sig i leran och dessutom i leran så låg ju alla yngel och all rom. Nu har det visat sig när jag kollade idag och igår, att dammen är görfull med fisk, och fisken går att äta för thaiarna. Så storleksmässigt har den tatt sig skitsnabbt. Den är inte stor, men som sagt var, den är matbar...

 

Vattenståndet är precis som det var innan. Det är ju helt fantastiskt härnere med allting som växer och gror. Först då vattnet, det vräkte ju ner regn och fyllde dammen på bara 2 månader inte 12 som jag sade. Och fisken däri, det var alltså helt och hållet tomt i dammen, och nu sprattar det och plaskar precis överallt där. Killarna som fiskar får upp mycket fisk varje gång. Fantastiskt.

 

Glömde att säga att i fredags, så bjöd vi även över Dan och Amphorn. Det kändes inte rätt att endast bjuda in ett par i gänget, lite lekskola över det tyckte vi. Nu igår lördagen, så träffade vi också Gregg Jensen ifrån Amerikat, ni vet den där killen som bjuder in folk lite ifrån både vänster och höger.

 

Han var verkligen riktigt trevlig och så också hans fru. Jag måste säga att jag känner att jag ändrat åsikt om honom. Killen var ödmjuk och han lyssnade och han ville verkligen passa in med oss. Kul överaskning. Han är t.om inne på motionering härnere och är ute i stort sett varje dag. Så jag kommer nog ibland att samköra lite cykling med honom, det blir bara roligt.

 

Han åkte med oss hem igår ifrån restauranten. Dan och jag visade honom våra hem, och han blev jätteimpad över hur mysigt vi hade det. Han själv håller på att bygger hus 7 km utanför Chaiyaphum. Hans hus är i stort sett bara halvfärdigt, men har redan kostat honom nästan 2.9 miljoner baht. Alltså 500.000 baht mer än våra hus kostade i färdigt skick.

 

Idag söndag, så blev vi inbjudna till Dan och Amphorn på middag. Och han gjorde återigen denna gång sin ”gryta” med seafood i, och de hade t.om köpt s.k. ”rocklobster” och ångkokad dem med salt, så de smakade sjuttanimej Göteborg, helt underbart gott. Jag kunde dock inte äta speciellt mycket för hela min mage känns uppumpad och stor och jag är mätt precis hela tiden. Detta p.gr.a. skiten med tarmfickorna och polyperna. Men jösses va gött det var.

 

Idag måndag morgon, så var det dax för mig att åka till Allmänna sjukhuset och genomgå röntgen för mina tarmfickor. Förberedelsen var ju att på lördag kväll och på söndag kväll kl. 20.00 så skulle jag dricka upp ett litet rör med en segtrögande absolut smakfri vätska.

 

Efter en god natts sömn så sket man lugnt och städat, och detta höll på under styvt 2 timmar på söndagens morgon. På måndagens morgon så höll det på i 4 timmar, kunde inte soluta och därför inte i tid till sjukhuset. Vi kom dit 10.30. Det var dock inga problem, jag frågade Yongyut vilken tid har vi bestämt då??

 

Vadå, frågade hon då??? Ja på sjukhuset?? Vi får skynda oss nu säger hon då... Så går det till i Thailand. Vi kom dit och ingen sa nåt, vi väntade i 22 sekunder och sedanså blev jafg omhändertagen av personalen, skittrevliga människor. Jag fick ett ställ med kläder som jag skulle byta till inne på röntgenrummet.

 

Byxorna var mer likt ett ”farmers belt” som det ju heter på engelska, alltså i stort sett ett lakan att knyta runt höften och överdelen var så liten så jag kände mig som Tarzan. Jag fick lägga mig på glasskivan under röntgenmaskinen. Fick vända rumpan upp och sedan körde de in en slang som kändes som ett avloppsrör in i ändalykten.

 

Det var NOLL pardon, de tog det INTE vackert där bak.. ont som fan, och INTE blev det bättre när de sprutade in kontrastvätska och luft in via ändalykten in i tarmarna. Det gjorde faktiskt ont... Och sedan plåtade, jag tror de tog totalt runt 15 plåtar innan allt var klart och jag genast rusade in på dass.. PUH SECKEN LÄTTNAD GOTT FOLK.. Nu imorgon tisdag, så skall jag till läkaren kl. 09.00, så får vi sedan vad som timar och sker...

 

Handskak - Glegolo

 

Chaiyaphum DCLXIX, Thailand

 

Det är väl lika bra att gå ut hårt direkt eller?? Här kommer dagens första vits för Er:

 

En äldre kvinna stod vid relingen på ett kryssningsfartyg och höll hårt i sin hatt så att den inte skulle flyga iväg. En gentleman gick fram till henne och sa: "Ursäkta mig. Jag ville inte verka framfusig, men vet damen om att hennes kjol blåser upp i den starka vinden?

 

"Ja, det vet jag, men jag behöver båda händerna för att hålla hatten på plats." Svarade kvinnan.

"Men är ni medveten om att ni inte har några underbyxor på Er, och att Era privata delar blottas när kjolen blåser upp?" Frågade den hjälpsamme mannen

 

Kvinnan tittade på honom och sedan ner på den uppblåsta kjolen, och svarade:

"Min gode man, allt du ser där nere är över 75 år gammalt. Hatten köpte jag idag!"

 

Så kan det gå, man värderar ju sina ägodelar olika och ibland gör man det efter ålder. Jag skall ju nu kl. 09.00 vara hos doktorn. Vi bestämde imorse att vi skulle åka härifrån kl. 08.30 för att hinna i tid, bra tyckte Yongyut. Detta var kl. 06.30 alltså.... När så klockan var 08.15 så duschade jag och gjorde mig i ordning och så väntade jag... och väntade....

 

När kl.var 08.40 så gick upp till Yongyut och fann henne i duschen.... och när jag sa till henne att hon var sen, så blev hon helt frågande..... Hon tyckte jag var helding som tjatade hela tiden.... och tjatade om det himla 08.30..... Men vi skulle ju träffa doktorn kl. 09.00... Ingen fara säger hon då, vi kommer när vi kommer....

 

OK, vi stack iväg 08.55, och vi startade på röntgen och fick våra plåtar. Vi knatade sedan över till en annan avdelning där doktorn fanns. Där var nog uppemot 250 människor, många av dem hade olika grader av ont. De satt på stolar, låg på bårar, lutade sig emot staketet som fanns där, satt på golvet

 

Och flera av dem väntade utanför detta kompex och satt på marken med sina släktingar och käkade och snackade mobiltelefon. Jösses va mycket människor. Men jag har ändå en känsla av att det funkar faktiskt bättre än hemma i Sverige, väntandet alltså...

 

Det ser förbannat rörigt ut, och det är också rörigt. Men det går snabbt undan, och människor behöver inte alls vänta länge. Anledningen beror nog främst på att det finns oerhört mycket mer anställda på ett Thaisjukhus än på ett svenskt sjukhus, många många flera...

 

Eller kan det bero på att man INTE behöver komma någon speciell tid läkaren, det verkar som om man bestämmer dag, sedan är det upp till patienten att kolla upp när läkaren är i tjänst. Det finns alltså inte en patient/bokningslista som sköterskan har, där man sätter upp sig som vi gör 08.50, 09.10. eller 09.30 o.s.v. utan man kommer när man kommer, och så får man vackert vänta tills det blir ens tur. Kanske detta rent av är bättre???? Vet icke....

 

Till slut så kom jag in till läkaren, han satte up plåtarna i ljusskåpet och så kollade vi. Jag hade INGA polyper alls att tala om. men vad jag hade, och jag hade ENORMT mycket av, var utväxter på tarmen. Han förklarade att detta är försvagningar på tarmen, och vad tarmen behövde göra för att förebygga detta är helt enkelt att jobba mycket mer, och detta sker bästa genom att tugga fiberrik mat och främst grönsaker....

 

Men jäklar vad otrevligt det såg ut, det fanns alltså mängder av dessa utväxter, såg ut som vårtor faktiskt. Jag fick ingen medicin, utan det var dags sa han att börja käka fibrer istället genast.... han avslutade med att säga att det var bra att det INTE var cancer i alla fall. Och DET får man ju hålla med om. Förresten,,, någon av Er läsare som vet nåt om dessa utväxter???? Eva-Lotta t.ex.??? Sedan avslutningsvis, så betalade vi för hela kalaset och det stannade på 2.300 baht allt som allt ( SEK; 480:-).

 

Lite skvaller ifrån Mr Germany – Peter, ni vet! Han fick ju så vackert ta sig hem med svansen mellan benen till Tyskland igen och jobba nationellt istället. Detta var ju den killen som sade till alla när han bredde ut sig, att han minsann har satt sin fot arbetsmässigt i Tyskland för sista gången. Forts.nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum DCLXX (670), Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.... Han tjänar ju 400.000 baht styvt USD.12.000:- + förmåner per månad, och dessa belopp kommer han ju aldrig upp i genom att arbeta i Tyskland. Ni var han ju utan arbete i nästan 8 månader, väntandes i sitt hem här i Thailand. Och sedan så kunde han ju inte hålla sina fingrar (ja inte bara dom förstås) ifrån andra fruntimmer.

 

Frun fick ju reda på det och jagade ut honom ifrån hemmet medelst en stor härlig machete. Så han fick fly hals över huvud därifrån. Han stack då utan någonting ned till en svensk kompis han hade i Bangkok, men till slut efter 2 månader, så var väl den kompisen inte så glad längre att ha en inneboende.

 

Peter fortfarande nu nästan 11 månader utan arbete, och nu utan pengar, fick ta sig hem till Tyskland för att överhuvudtaget överleva. Så snabbt kan det gå ifrån att tjäna hemska grymma stora pengar till att man inte tjänar ett skit, och ramlar fullständigt ned på jorden igen. I hans fall var det ett hårt fall vill jag lova. Han hade ju levat såpass gott och faktiskt vispat runt med sina pengar, så det var väl ödet som slog tillbaka antar jag.

 

Hans fru talade med Yongyut nu häromdagen, och Peter vill komma tillbaka nu.... men frun kan bara inte glömma hur hon fullständigt tappade ansiktet tack vare hans affär med en madamm som alla kände till. Hon berättade dessutom för Yongyut att Peter har hennes lösenord till hennes emailadress, och är därinne och läser mailen som hans fru har med diverse nya intresserade som alla lägger in ”offert” på henne.

 

Hon är ett vackert kvinns, så killarna är jätteintresserade. När det drar iväg för mycket så hade tydligen Peter sänd mail till de som var extra intresserade och sagt till dem att de skulle ”fuck off” från hans fru..... tror ni att frun blev glad då eller. Hon jobbar ju nu på med andra män, och har nu 5st på gång.

 

 

Vi kommer ju tyvärr aldrig mer att bli vänner med varken frun eller Peter igen, men det blev ett sorgligt slut på det äktenskapet. Men jag förstår henne som inte vill ha tillbaka honom igen, varför egentligen?? De var gifta i 12 år. De sista 8 åren så har de inte haft sex med varandra en endaste gång!! secket äktenskap...

 

Cyklar lite mesiga småturer nu för att komma igång. Jag är fortfarande lite öm i magen, men det skall väl gå över hoppas jag. Drog i alla fall in över risfälten som så många gånger tidigare. Denna gång dock så tog jag av där inne på skitvägar där grävmaskiner hade gjort väg. Och det var djupa lastbilsspår där jag cyklade.

 

Det gick helfint under 35 minuter, sedan kom jag fram till en äng, där cirka 15st thaiare arbetade med att skörda ris. Mellan mig och dom så var det buskar utefter cykelstigen. Plötsligt så körde jag ned med däcket i ett ”spår” och det blev tvärstopp. Jag rasade rätt ner i den stenhårda leran på stigen, och det gjorde jäkligt ont.

 

Det enda jag kunde tänka på var att ”vecken tur att det är buskar emellan mig och de 15 thaiarna”. För det är ju änna skämmigt när falangen rasar i backen. Cykeln klarade sig, kameran klarade sig och vattenflaskan klarade sig. Den enda som inte klarade sig var jag, och detta kan man kalla för ”socklock” (betyder olycka) som de gör på laotiska.

 

I alla fall jag halvreste mig sakta och höll kameran framför mig och låtsades att fotografera någonting intressant. Blodet rann ned för foten på mig och det sved som helvete!! Sedan ställde jag mig upp och steg på cykeln igen under plågor. När jag kom fram till thaiarna så frågade de vart jag var på väg och var jag bodde.

 

Då steg en gumma fram och berättade för de andra var jag bodde, hon och flera i gruppen hade kläm på vem jag var. Jag berättade den vanliga visan för dem, min vikt och att jag var ute och motionerade. Varefter thaiarna sa det vanliga återigen, ”strong falang”..

 

Man blir ju faktiskt glad över att någon tycker att man är strong, eller hur?? Kom sedan hem till Yongyut och fick en helvetes massa ovett. Men va fasen, sa jag till henne, lite blod har väl aldrig skadat nån eller???

Hon tvingade under hugg och slag in mig i duschen och ta mig satan om inte vattnet var svagt just då, så varmvattenberedaren funkade inte alls.

 

Vackert, duscha i kallt vatten. Sved såren gott eller..... Och sedan efter det helvetet, så började Yongyut med sina krämer och bakteriedödande medel... Men det var bara bagateller, förutom såret på höger vad, där rann det ut bra med blod. Men imorrn är detta glömt och förlåtet.

 

Handskak - Glegolo

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Chaiyaphum DCLXXI, Thailand

 

Fick in en liten go grej ifrån en polare. Följ instruktionerna nedan.

 

1. Gå till google maps

2. Klicka på "Vägbeskrivningar".

3. Skriv New York som startplats.

4. Skriv Kina som slutplats.

5. Gå till nummer 31 i vägbeskrivningen.

6. När du skrattat färdigt, andas.

 

Fantastiskt hur de kan få till det va.....

Idag, så hade vi som vanligt fredagslunch med grabbarna. De som slöt upp idag var som tur var fler än förra fredagens möte. Där endast jag och Dan lunchade. Denna gång så kom det: Dan, David samt Gregg Jensen från USA samt Lasse S. och mig själv ifrån Sverige, inte dåligt tycker jag.

 

Denne Gregg Jensen är som jag sagt tidigare faktiskt himla trevlig kille. Han öppnar sig vilket är viktigt om man skall gilla någon. Alla dessa människor man möter som aldrig säger ett ord om sitt privatliv, de är bara för satans tråkiga. Och så får de heller aldrig några ”riktiga” kompisar, bara en massa lika tråkiga bekanta.

 

Det enda de kan göra är att prata om sina ägodelar och jämföra den skiten, och prata om priser i Kina och kanske eventuellt också ventilera den politiska situationen hemma i Sverige. Vem behöver såna skittråkiga typer här i underbara Thailand. Nä, dessa fick jag fullt nog med hemma i Sverige.

 

Gregg J. Han pratar om precis allting och man kan liksom slappna av, så snacket flyter lätt och elegant med honom. Men snacka om att han behöver ha kompisar. Man riktigt hör när han pratar hur långsamt tiden går och hur lite saker han gör här. Jag hoppas att han kan tillhöra vårt gäng, så kommer han nog att få det bra mycket bättre.

 

Jag körde honom efter lunchen idag med min motorbike och visade super-marketen och nattmarknaden, massagestället och också det stället som hyrde ut motorbikes här i Chaiyaphum. Ingen av dessa 4 ställen kände han till, och det är frapperande tycker jag. Han har bott här i 1,5 år, och han vet alltså ingen ting.

 

Jag tror att han har suttit hemma nästan hela tiden och petat på datan istället för att komma ut och kolla in omgivningarna. Jag har nog tur att jag ramlade in i mina cykelrundor. Där har jag lärt mig kanonmycket plus att Yomgyut är särdeles villig att lära mig massa goa och även konstiga saker. Inte alla har en sådan fru har jag märkt.

 

Jag har ju nu sedan runt 2 veckor inte kört ungarna till skolan, utan det gör ju skolläraren här på gatan. Visst sjuttan saknar jag detta, det är ju viktigt att man har fasta punkter i livet, så man känner sig trygg och också ockuperad så att tiden inte går alltför långsamt.

 

Men på något konstigt sätt, så känns det också ganska gott att slippa köra dem och hämta dem. Men men men, ungarna gillar att åka med på bilflaket och dessutom så tycker de ju att det är mycket roligare också p.gr.a. att alla andra ungar på gatan åker med samma bil.

 

Idag, så försökte hundarna återigen att ”flytta” in på gatan och lägga beslag på reviret här. men som alla gånger tidigare, så avgick jag med segern, och de jävlarna förpassades med raketfart ut utanför området. Det var 3st helt ”nya” hundar som fjantade omkring härinne precis som om de ägde gatan. Men som sagt var...... Jag fick ut dem och de lär inte komma tillbaka igen i första taget....

 

Handskak

 

Chaiyaphum DCLXXII, Thailand

 

Fick just in en go vits till, kan inte undanhålla Er den.. Hoppas att det inte blir för tjötigt...

 

My neighbour found out that her dog ( a Schnauzer) could hardly hear, so she took it to the veterinarian. The vet found that the problem was hair in the dog's ears. He cleaned both ears, and the dog could then hear fine. The vet then proceeded to tell the lady that, if she wanted to keep this from recurring, she should go to the chemist and get some "Nair" hair remover and rub it in the dog's ears once a month.

 

The lady went to the chemist and bought some "Nair" hair remover. At the register, the pharmacist told her, "If you're going to use this under your arms, don't use deodorant for a few days."

 

The lady said, "I'm not using it under my arms."

The pharmacist said, "If you're using it on your legs, don't shave for a couple of days."

 

The lady replied, "I'm not using it on my legs either. If you must know, I'm using it on my Schnauzer."

The pharmacist says, "Well stay off your bicycle for about a week."

 

Jag har ju skrivit hur mycket som helst om korruptionen och mutorna här i Thailand och hur oerhört utbrett det är. Det är så genomgående inpyrt och genomsyrat i det thailändska samhället, så thaiarna själva nog inte tycker att det är speciellt konstigt utan ser det som ett naturligt inslag i samhället.

 

Och DÅ har det väl gått för jäkla långt, eller hur? Läste precis nu i tidningen följande kommentar i en artikel som jag tycker är väldigt intressant, Man måste lära sig krypa innan man kan gå, brukar man ju säga. Och med följande text, så kanske detta är starten för Thailands fight mot mutorna och mutkolvarna.

 

The International Anti-Corruption Conference learnt, yesterday, Nov 11 just how bad the scale of corruption is in Thailand, with lost revenue amounting to Bt100 billion going every year to graft, largely to corrupt government officials.

 

Och sedan läste i en annan artikel i samma tidning samma dag följande:

134 national signatories sign historic declaration against corruption

 

Det är ju grymt skrämmande att läsa detta. Nog hade man på känn att det skulle vara stora belopp enär varenda polisman, varenda statstjänsteman, varenda byledare ja varenda politiker i Thailand tar och ger mutor. Och det skall man veta först som sist, dessa skumrask-figurer stjäl alltså i från sitt egna fädernesland, sin egen nation som de ju är så stolta över i alla lägen.

 

De stjäl alltså för 100 FUCKING MILJARDER från statsfinanserna, pengar som hade kunnat komma hela folket till godo. Gett de bästa en utbildning och de sämsta en bra mycket drägligare tillvaro. Usch man mår ju illa. Jag hoppas verkligen att landet vaknar till liv, och tar tag i de saker som man bör skämmas över. Och en av de sakerna är definitivt alla dessa mutkolvar.....

 

Lördag, det var varmt och gott idag, och mot bättre vetande så tog vi med oss ungarna, jag pratar om Dan, Amphorn och mig själv till Siam River Resort och bada swimmingpool. Ungarna var ju begeistrade som vanligt, och det var jag också ända tills jag stack ned storatån i vattnet, jag frös till och började rysa...

 

jag fortsatte dock ned i vattnet och jag t.om. fick mig att kasta min kropp ned i det iskalla vattnet. Sedan avbröt jag denna ”månlandning” och vände hemåt upp mot poolkanten. Och därefter så höll jag mig på torra land. Dan frågade Amphorn hur många grader det var i poolen, hon sade 27...... nänänänänänän.. sade jag, här handlar det om absolut max. 17 grader, kanske 18 då för att vara snäll... Det var inte mer än 18 grader jag lovar. I alla fall, inte mycket att berätta alls, inga andra kom, och sedan stack vi och åt steak som vanligt, men DET var gott som "hundan"

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum DCLXXIII, Thailand

Nämkäng i karnevalskläder

 

Snackade igår om med Dan om hur gött det skulle vara att komma iväg på en liten ”riktig” semester. Han berättade då att han och Amphorn i maj nästa år skall sticka till indien kanske. Jag berättade att jag själv skulle vilja se Bali innan man blev för gammal. Han föreslog då, varför inte försöka att se om det passar att vi reser ihop till Bali då?? Tjaa? Varför inte, låter ju skitkul.

 

Dan kom tillbaka lite senare igår kväll (lördag) och hade kollat inne på internet vad en sådan trip på 1 vecka skulle kosta oss med ett hyggligt hotell. Svaret blev 36.000 baht, alltså runt SEK: 8.400:- per person. Både Yongyut och jag själv hoppade till lite grand. Det hade ju alltid sagts att det var så billigt att åka runt här i Asien.

 

Så det var återigen skitprat?? Vi sade bägge att vi nog struntar i detta, Vi satsar istället på att ta oss ned ett par dagar ned till Phuket för att träffa polare där i januari. Så nu måste vi börja spara pengar för den lilla minisemester. Skall bli kul faktiskt.

 

Nu till en helt annan sak, komplett annan sak faktiskt!! Och det har ingenting med Thailand att göra heller. Jo jag satt och tittade på en episod av American idol på datan, och fick se en koreograf hålla på med ungdomarna där och lära dem att dansa och röra sig på scen.

 

Jag som inget vet i detta kanske mer än just musiken, har dock mina betänkligheter. Det är inte något fel i att röra sig på scen. Men när jag tittar på framföranden idag scenmässigt och skiter i musiken, då ser jag en grym skillnad emot när jag var yngre 60-70:talen. På den tiden var det mer stillastående(sittande) på scenen. Och musiken var i fokus.

 

Nu så är det mera underhållning än musik känner man ibland. Jag menar följande. Jag tittar på dessa ungdomar och jag ser i episod efter episod den där GRYMT bra killen Adam Lambert. Hela hans framträdande vecka efter vecka är fyllda av en fantastisk sång. Där han får en fantastisk direktkontakt med dem som lyssnar.

 

Visst killen rör sig på scen, men han gör det smakfyllt redan nu, och han gör det inte FÖR mycket. Jag är bara rädd att de kommer att ta ifrån honom ”feelingen” och känslan i sångerna, och bara bli en mekanisk artist som t.ex. Madonna, Lady Gaga, och många många flera.

 

Det kanske bara är jag, men jag är den killen som verkligen blir fast i en låt när jag hör hur den som sjunger förstår vad han/hon sjunger och hur involverad artisten är i texten och musiken kombinerat. Och man känner vilken kontakt artisten etablerar med sin publik, det ger gåshud hos mig i alla fall. Med många många många nu för tiden som kommer fram, så handlar det enbart om att ha en bra röst och att kunna röra sig på scen, inget mer, absolut inget mer.

 

Och jag tror att producenter och ansvariga faktiskt kommer att bita sig i näsan framledes om de tror att de kan lura publiken med rent ut sagt ”skitartisteri”. Jag pratar nu inte om själva sångrösten, jag hoppas ni förstod det. För sångröst har de, jättebra sångröster, men det är själen som saknas, och vetskapen om att de måste kunna gräva djupt inne i sig själva för att hitta själen i sin sång. Den själen finns inte i att man dansar runt i takt med en massa dansare på scenen, Tror jag i alla fall.

 

Yongyut har kommit på en liten affärside. Ni vet att Namkäng och ungarna här i Thailand har ju s.k. ”sportsday” i skolan varje år. Och det är då bl.a. som de kommer i karnevalskläder (se bilden ovan). Yongyut började igår med att sy upp 3st utstyrslar i olika färger. Namkäng hade ju sedan förra året lila, och nu så gjorde Yongyut bl.a. en grön utstyrsel.

 

Ide´n är då att hon hyr ut dessa karnevalskläder till barnen i byn. Affärerna i stan tar cirka 250-300 baht för att hyra ut kläder 1 dag. Yongyut tar 100 baht av barnen. Hon berättade att många av barnen inte kan komma till skolan p.gr.a. att det är så dyrt för dem. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLXXIV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Så Yongyut resonerade att om hon tar endast 100 baht så är det fler som kan unna sig detta. I tillägg till detta tillkommer också mascara och målningen. De målar ju barnen precis som om de vore vuxna här. Detta brukar kosta runt 250-300 baht det också. Så kostnaden för en vanlig familj i en by här i Isaan Thailand ligger på 500-600 baht för ett litet barn.

 

Tänk Er då att ni har 3 barn, vilket de flesta lätt har, och att man har en månadslön på kanske 6.000 baht, vilket de flesta har, då är det inte enkelt att skrapa fram alla dessa pengar bara för en karneval en dag för sina barn. Det handlar ju om att lägga 25% av sin lön en månad på detta.

 

Yongyuts ide´ är ju då att hon ligger VÄLDIGT lågt med sin profit, nöjer sig med 100 baht för kläderna, vilka för övrigt kostar runt 200 baht att inhandla. Hon hamnar då på NOLL efter 2 uthyrningar. Har hon sedan otur, så kanske kläderna är förstölrda efter 2 uthyrningar vem vet??? Men Yongyut är i alla fall lycklig och hon har något att göra. Jag tycker det är en grandios ide´ totalt sett. Notera att jag sa, totalt sett!!

 

Fick idag utav Dan, min amerikanske polare, en länk, som lär vara en gudabenådad sådan, spara den ni som läser detta, och titta in på den och upptäck allt vad man kan göra där, och vilken information man kan få. Det verkar som om det finns helt obegränsat med information på denna länk. Jobba på och upptäck en helt ny värld,

säger dom...

 

http://www.wolframalpha.com/

 

Idag har jag en grym prestationsångest. Min cykel är på ”lagning”, och killen kunde inte få den klar igår, utan den blir klar först imorgon. Kan ni tänka Er, härnere, skruva på en pedal, tar 1,5 dagar (???). jag var ute i alla fall igår och cyklade som vanligt, och då cirka 5 km hemifrån mitt ute bland mina risfält, så började jag känna det välbekanta lilla ”vinglandet” av pedalstaget.

 

Jag känner så väl igen det, för det är förstadiet till när pedalen börjar skruva upp sig och faller ifrån staget som pedalen sitter på. Jag vände direkt när jag kände detta. Tyvärr så fick jag inte speciellt med tid på mig att ta mig hem. Utan nästan direkt runt 5 km hemifrån, så föll pedalen av, och där står jag med en trampa att trampa med, och det funkar ju inte.

 

Jag kan säga att det blev en extra lång väg hem. Alla de thai som normalt ser mig varenda dag kommer fram där jag kommer gående, och frågar vad som står på. De ler, och sedan får jag fortsätta min vandring hemåt. Jag säger bara detta – ” Jag HATAR att promenera”.

 

Det finns cykling som tur är, men promenera, nä aldrig mer.... jag tyckte om det hemma i Sverige när jag var ute på mina långturer med min polare Brita. För då kunde man tjöta bort tiden, och märkte inte så mycket av varken väder, vind eller hur lång tid och distans man varit ute. Men promenera själv, hua!!!

 

Nu skall strax iväg med motorbiken, bara för att ha nåt att göra. Jag har nu på morgonen mosat 2st avokados ihop med; 3st kokta ägg, lök samt majonaise, salt, och peppar. Det är ju en blandning som jag lärt mig ifrån den judiska kulturen. Tyvärr så hade jag inga kokta räkor tillhands, men det får gå ändå denna gång. Annars gör ju räkorna mycket för smaken.

 

Men nu blir det ett grymt ätande och det gäller att hänga i själv om man skall få något. Först måste jag avdela 2 portioner till Yongyuts morsa hon fullständigt älskar ju precis allting jag tillagar; avokados, pizza, pannkakor makrillfileer samt kaviar. Hon älskar också rotmos, potatismos samt min special; äppelpaj och vaniljsås.

 

Jag fattar helt enkelt inte varför tanten fortfarande vräker i sig det thailändska köket när hon så mycket gillar min matlagning... Yongyut fattar inte heller varför. Yongyut är inte alls speciellt intresserad av falangmat, och äter mycket hellre det hon äter precis VARJE DAG istället för att äta nåt nytt!! Men, men, jag kan ju inte gärna klaga på Yongan, va fan.. här kommer jag till Thailand och äter knappt någonting själv av deras maträtter, så det gäller att ”sitta still i båten” och inte gnälla på andra....

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLXXV, Thailand

 

Fick in en go vits ifrån Högdahl, polarn ifrån Falkenberg. Jag tycker att vitsar verkligen ger livskvalitet åt en. De höjer stämningen nåt enormt, i alla fall i mitt liv.

 

 

En italienare från Trieste i nordöstra Italien, går till sin kyrka och

ber att få bikta sig och prästen visar in honom i biktstolen.

 

- Förlåt mig fader för jag har syndat, säger mannen.

- Vad har du gjort min son? frågar prästen.

- Under det jugoslaviska inbördeskriget för snart 20 år sedan, tog jag in

en kvinna från Slovenien som var på flykt undan militären. Hon fick bo på

vinden.

 

- Det var nobelt och hjärtligt gjort, sa prästen. Det behöver du inte be

om förlåtelse för.

- Det är inte det, säger italienaren. Efter ett tag började hon ge mig

sexuella tjänster som betalning för mitt skydd och ibland fyra-fem gånger

i veckan.

 

- Oj då, säger prästen lite skarpt. Men jag hör på din röst att du är

ångestfylld och under svåra förhållanden kan det vara enkelt att ge vika

åt köttets lustar. Du är förlåten.

- Tack, säger mannen. Det var skönt att få den tyngden från axlarna, men

jag har en fråga. Ska jag berätta för henne att kriget är slut..?

 

Så kan det gå när vi män hamnar i delo med det sexuella, vi lovar gärna för mycket ”innan”, känns kanske igen??? Igår onsdag, så var det dags efter reperation av cykeln att ta sig en riktigt lång tur. Jag gav mig av rakt ut på min längsta tur jag har i dagsläget ( i alla fall den jag kan vägen), och kom efter ganska lång tid upp till vägen till Ban Kwao.

 

Jag körde då istället för hemvägen, så svängde jag iväg bort ifrån hemmet. Jag satsade på att cykla fram till Gregg Jensens hus. När jag kom fram, så var bara hans fru där. Hon berättade att hennes make och Dan (min granne) hade stuckit upp hela vägen till Ban Kwaoo och var på ”resort”där. Alltså en swimming-pool och ett rekreationsområde där.

 

Jag cyklade dit då också. Och jag fann dem efter att jag frågat 2 olika thaiare om vägen. De satt där och myste vid poolen och hade just ätit lunch. Jag satt med dem i 2,5 timme och tjötade och hade trevligt!! Just medans vi satt där så kom Greggs fru med mat. Hon visste inte att Gregg och Dan redan hade lunchat.

 

Och så frågade hon mig om jag ville ha. Jag var ju kanon-hungrig, så jag klarade inte av att tacka nej. Den lunchen satt gott må jag säga. Sdan var det dags tat åka hem, jag tittade förskräckt poå klockan, va satan hela dagen hade ju gott. Jag satte mig på cykeln i alla fall och pinnade iväg hemåt.

 

När jag kom hem så var väl inte Yongyut den lyckligaste i världen. Klockan var nämligen 16.15..... jag hade startat hemifrån 09.50. Yongyut trodde väl att jag hade rymt eller hamnat på sjukhus. Kom att tänka på hur jag cyklat idag, och jag hamnade på lite mer än 40 km, va! 4 mil.... Men men, inga problem allting gott!! Men jösses va tiden springer iväg härnere i Thailandet, det är ju kanon!!

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLXXVI, Thailand

 

Usch nu bifogar jag en länk till Er igen, och denna gång blir det väldigt känsligt. Det går ju väldigt bra att skämta och ta hedern ur kungahuset och andra försvarslösa människor, men vissa saker skämtar man bara inte om, bögarna!!! Jag har alltid undrat varför!

 

Varför i herrans namn kan man inte offentligt skämta om bögar. Förr tyckte jag det var skittaskigt om alla bögar som smög omkring i ”buskarna” och inte vågade visa sig p.gr.a. rädsla för våld och utestängande. Jag förstod dom faktiskt. Men sedan vände det, och det var väl i takt med att mer och mer extremt duktiga musiker visade sig vara bögar och lesbianer.

 

Det blev liksom i tidens anda helt OK. Och tur är väl det tycker man. Det är väl var och ens val. Val? Ok det är nog inget bra ord i det här sammanhanget, inte väljer man om man blir bög eller lesbian. Den biten står ju naturen för tyvärr. I alla fall här kommer det en länk ifrån TV;n, hoppas ni inte sätter i halsen, jag gjorde det!!!

 

http://svtplay.se/v/2232998/det_ar_bogarnas_fel_-_smakprov_ur_avsnitt_3

 

Nå vad tyckte ni? Blir det folkstorm av detta eller??? Det är nog risk för det. Som det blivit nu så skall ju ett bra TV eller radio:program innehålla minst en bög. Det verkar nästan som om de blir inkvoterade. Helsicke alla bögar kan inte vara så himla duktiga, det är statistiskt omöjligt ju!! Nä, nog om detta nu, jag vill ju inte ha folkstorm på min blogg heller för den delen. Till sist för Er som inte greppade det, Det är alltså ironiskt menat allting på den länken som bifogats, så lugna ner Er nu....

 

Idag fyller Dan´s och Amphorn´s äktenskap 3 år. Och de vill fira det med att ta ut ett par av sina vänner på restaurant ikväll 18 november. Skall bli kul.. Får rapportera när jag kommer hem ikväll antar jag.

 

Ojsan här rulade det in en vits till:

En man kommer in på ett café med en mus under armen. Han beställer en öl till sig själv och tio pannbiffar till musen.

 

Värden undrar vad det är för en märklig mus som kan äta tio pannbiffar!?

 

- Jo det var så att jag räddade en liten fe och fick tre önskningar.

Jag önskade mig god hälsa och mycket pengar, men den tredje och sista önskningen - en omättlig mus - missförstod den jävla lilla fen totalt!

 

Nu till mobiltelefoner, några vänliga läsare har satt in sina kommentarer om att jag borde ju ta med mig mobiltelefon på mina cykelturer. Javisst i ett förståndigt och vettigt och intelligent tänkande så är detta helt OK tycker jag också. MEN MEN MEN, redan när jag skaffade mobiltelefon för 20 år sedan, så hade jag den inställningen att jag INTE ville bli som alla andra och bara mekaniskt och fobiskt låta denna telefon ta över mitt liv fullständigt.

 

Och så har det varit i stort sett hela tiden. Visst har jag haft mobil på mig under vissa tider, men på fritiden det var då som jag bestämde mig för att dra gränsen. Min fritid är min fritid är min fritid... och jag tänker inte låta ekorrhjulet fullständigt diktera mitt liv. Är jag på en fotbollsmatch och skall njuta, eller är jag ute på en cykeltur, så vill jag inte bli störd av den värld som jag ju egentligen ”rymmer” ifrån.....

 

Fasen det är ju bara idioter som låter telefonen styra, och det är deras problem om deras tankeförmåga inte räcker längre än näsan räcker. Men jag tänker i alla fall inte låta varken telefon eller omgivning styra mig till 100%. Nackdelen då med ingen telefon på cykelturen;

 

a)kanske faller av hojjen och måste få tag i Yongyut för färd till sjukhuset eller b) ringa hem och fråga efter vägen när jag kört vilse..... Men jag skiter faktiskt i det skall ni veta. Jag själv mår bra mycket bättre utan det stressmomentet i mitt liv.

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLXXVII, Thailand

 

Idag drog vi upp till Wang Noi, Dan arbetar på en av skolorna där. Och idag så var det engelska-test för de bästa barnen ifrån alla skolorna. Jag, Dan och Gregg vi fick hand om varsin grupp av barn. Och så skulle vi läsa högt 40st ord som sedan barnen skulle stava rätt på i engelska.

 

Jag kan ju bara säga att detta är inte helt enkelt. Alltså att vara barn alltifrån 8 år upp till 14 år som dessa var. Och på det lära sig ett helt nytt alfabet och helt nytt språk (engelska). Usch det måste vara skitsvårt. Det räcker ju bara att titta lite grand runt på lite olika forum inne på internet, och se hur vi svenskar stavar.

 

Och då pratar vi om vuxna människor som fasen inte klarar att stava, de skriver som krattor, och så har de ingen aning om hur man arbetar med sammansatta ord t.ex. förhandlingsteknik det skriver dom förhandlings teknik, manbarhetsrit skriver dom manbarhets rit o.s.v. de fattar alltså inte att det är helt uppåt väggarna.

 

Ordet Er skall ju skrivas med stort E, det är det inte heller många som har kläm på. Så med detta sagt, så vill jag säga att det är ju inte mycket ide´att man sitter vid dessa tillställningar och tester i Thailand och gör sig märkvärdig när man har sådana värdelöst dåliga stavningsmänniskor hemma i Sverige.

 

I alla fall resultatet emellan barnen varierade väldigt. Jag såg att den sämste hade 2 av 40 och den bäste hade 33 av 40. Och då är alltså detta gräddan av de bästa eleverna som tävlade för sin skola. Dock så fick jag höra att de klart bästa eleverna var ifrån de 3 skolor där Dan undervisade i engelska. Resterande av eleverna hade thailändska engelskalärare, de är ju som bekant ganska dåliga på engelska, och ibland helt förtvivlat urdåliga. Så bra jobbat Dan, tycker jag!!!

 

Loy Kratong kommer upp på söndag 21 november, och då blir det återigen livat härnere, musiken kommer att flöda, nej fel, den kommer att fullständigt skrööööla ner överallt här. Samtal kommer att anses som sekundärt, ungefär som på våra värdelösa fester hemma i Sverige när idioten skruvar upp volymen på musiken, snacket dör, och samtidigt också så dör ju då festen.

 

Här handlar det om att dricka väldigt mycket, att dansa, ragla eller stappla till musiken och detta gärna i form av en karavan efter bilen som har de jättestora högtalarna. Men det som utmärker just Loy Kratong är ju de ”ljusgrejor” som man skickar upp i himlen på kvällen. Samt ut på vattnet.....

 

Man ser en veritabel armada av dessa ”ljusskepp” som sakta seglar upp i skyn och en efter en sakta dör långt långt däruppe bland vindar och syrebrist.. ett mäktigt skådespel vågar jag lova. Är det läge så skall jag ta med kameran och ta bilder som ni kan få se.... Det vanliga ”efterspelet” på Loy Kratong är som vanligt d.v.s. att väldigt många thailändare dör i trafiken p.gr.a. alkoholen... känns igen va??

 

Igår fredag 19 november, så kom Namkäng in till mig i mitt datorrum och visade upp sitt öga. Det hade börjat svullna. Jag frågade naturligtvis vem som hade klappat till henne. –”no no Uncen.... big mosquito come make this”.. hon pratar ganska schysst engelska nu den lilla tallen.

 

Yongyut förklarade sedan att det var den lilla varianten av bi/geting (vet inte vilket faktiskt) som hade stuckit henne. Lem, vår allt i allo i området, hade snabbt som ögat (sorry för liknelsen..) sprungit bort till närmaste bo av den arten getingar, rivit ner det, schasat bort de getingar som var där.

 

Och tog ett helt gäng med getingägg i näven, sprang tillbaka till Namkäng och började att gnida denna klibbiga massa på sticket vid ögat. De förklarade att detta var det absolut bästa man kunde göra, ty svullnaden brukar bli enorm när man blir stungen. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak

 

 

Chaiyaphum DCLXXVIII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Idag när Namkäng vaknade, så visade hon stolt upp sitt öga, och svullnaden hade faktiskt INTE ökat ett dugg under natten. Så då funkar det med denna grej då. Det är ju gott när man ser naturmedicin, om man nu kan kalla det så, fungera tillfredställande.

 

Jag gillar att ta tillvara på de ”gamlas” sätt!! De har 10.000 års erfarenhet och kunskaper lagrade, jag menar nu alla gamla runt om i världen förstås. Dessa kunskaper är det ju korkat att bara slänga på sophögen. Och det är bra att vi börjat att ta dessa på allvar.

 

Dock i spåren av dessa gamla kurer, så följer det en massa strunt också. Och det mesta struntet är när man i namnet av ”gamla” kunskaper, lägger till sina egna idee´r, vilket i en del fall bara är dumma och dessutom väldigt ofta motiverade utav ekonomisk vinning.

 

Härnere i Thailand så finns det mängder av ideér om hur man skall och inte skall göra. Vissa grejor är så urbota gamla och dumma så hälften vore nog. ”Ät absolut ingen glass när du har feber, livsfarligt” är ett dekret härnere!! Här har bubblat upp massor av mediciner på apoteken som de villigt säljer.

 

Gamla bluffmedel emot förkylning, trots att vi alla i väst vet att det inte finns något direkt botemedel emot förkylning. Dessa mediciner kommer ifrån, och tillverkas i väst... och så håller det på. Går man på apoteken här så finns det sååå himla mycket ”för” och så himla mycket ”mot” där på hyllorna.

 

Man får en känsla av att man dras tillbaka till 1940 eller kanske 1950:talet när man läser etiketterna på medicinburkarna/flaskorna. Det jag gillar är dock att jag kan få i stort sett vad jag vill. Har jag ont i rumpan, så får jag piller för det, har jag ont i ryggen så får jag emot det, och behöver jag penicillin så ordnar de det lätt. Här är det upp till var och en att se till att inte man blir drogmissbrukare.....

 

Yongyut fick ett roligt samtal idag ifrån sin gamla sylärarinna, hon som alltid ger henne jobb ni vet med bröllopsutstyrsel och mascaramålning etc. Jo de skall iväg idag på en 2 dagars tur till trakterna runt byarna utanför Ban Khai, kanske de stöter på den där dåren ”sjöfaran”, om han nu vågar visa sitt otrevliga tryne förstås, den skumma typen.

 

I alla fall de har ett ställe där många samlas och vill måla upp sig till Loy Kratong. Det tillhör ju traditionen att vara utstyrd med krigsmålning, faktiskt himla fint tycker jag. Lärarinnan visste inte exakt i dagsläget hur mycket de skulle tjäna, men om det var mindre än 1.200 baht, så var hon missnöjd hade hon sagt. Så med min dubblering av det, så kommer Yongyut minst att tjäna på dessa 2 dagar cirka 2.400 baht, bra tycker jag, goa pengar till hennes pensionering.

 

Det rullade in en ny go vits, håll till godo;

 

An older, tired-looking dog wandered into my yard. I could tell from his collar and well-fed belly that he had a home, and was well taken care of. He calmly came over to me, I gave him a few pats on his head.He then followed me into my house, slowly walked down the hall, curled up in the corner and fell asleep. An hour later, he went to the door, and I let him out.

 

The next day he was back, greeted me in my yard, walked inside and resumed his spot in the hall and again slept for about an hour.This continued off and on for several weeks. Curious I pinned a note to his collar:

 

“I would like to find out who the owner of this wonderful sweet dog is and ask if you are aware that almost every afternoon your dog comes to my house for a nap.”

 

The next day he arrived for his nap, with a different note pinned to his collar:

“He lives in a home with 6 children, 2 under the age of 3 - he's trying to catch up on his sleep. Can I come with him tomorrow”?

 

Hahaha, Görgo vits va... kommer ju själv ihåg för länge sedan alla de år när barnen alltid väckte uppen så tidigt, så det ännu sitter i. Har faktiskt svårt ännu att sova längre än till 06.30 oavsett när jag gick till bädd natten innan.

Handskak - Glegolo

 

Chaiyaphum DCLXXIX, Thailand

 

Jag åkte med Dan idag upp till deras risfält uppe i Ban Bool Nark, hans fru är ju ursprungligen därifrån. Så de äger en massa rai där uppe också. Nu har Dan och Amphorn tillsammans köpt på sig 6st nya rai som de enligt uppgift har behandlat som ett skötebarn. De har gödslat och dehar lagt dit lera och jord och allt som skall dit.

 

Idag åkte vi dit och jag åkte med, och dit kom också Peter med sin jättestora skördetröska. Han satte igång på direkten efter det att den obligatoriska ölen och maten skyfflades in. Det ingår alltid i avtalet i slika affärer att man står för mat och öl också förutom kostnaden/hyran av skördetröskan.

 

Peter körde snabbt och klippte och skördade 4st rai idag, de 2 resterande var inte odlade. Det gick så himla snabbt så det var inte sant. Enligt uppgift av Peter, så skördar han under en dag cirka maximalt 40st rai, men detta är bara om det är bra mark, slät och fin, annars i snitt så ligger han på runt 25-30 rai. Många fält har många stenbumlingar och trädstubbar och det är tidskrävande risfält.

 

Peter tjänar 800 baht per rai risfält och han har ju i stort sett bara maximalt 2 månader på sig per år att tjäna in de pengarna för att betala av sin maskin. Bra Sjöfaran att du får lära dig lite grand va??? Ett rai är 40x40 m, alltså 1.600 m2.

 

Nu rullade det återigen in en go vits.... kolla och skratta gott...

 

There was a family gathering, with all generations around the table.

Mischievous teenagers put a Viagra tablet into Grandpa's drink, and after a while, Grandpa excused himself because he had to go to the bathroom.

 

When he returned, however, his trousers are wet all over.

'What happened, Grandpa?' he is asked by his concerned children.

'Well,' he answered,

 

'I don't really know. I had to go to the bathroom. So I took it out and started to pee, but then I saw that it wasn't mine, so I put it back!'

 

Så om detta är vad jag har framför mig, så är man ju inte sådär särdeles sugen på att bli gammal och skröplig. På tal om det, Yongyut är ju i Ban Khai nu då och arbetar fram till måndag middag. Jag sitter ensam här hemma med stans största och goaste ränneskita (igen...)

 

Jag funderar på att åka ut och cykla ned till farmen, men i min kondition,så får jag nog ta med mig papper, hahaha!!! Jag klarar bara inte av att sitta här längre och tycka synd om mig själv. Jag måste helt enkelt ut och cykla och motionera min mer och mer kubistiska kropp, haha!!

 

Nu är det måndag 2 dagar senare, kan säga att jag gick ut till cykeln, och det var väl ungefär det som jag klarade av. Jag är svag som en midsommarbris på Brännö. Och jag vågar helt enkelt inte ens sätta mig upp på hojjen. Igår söndag så var det för jävligt, kan ju inte äta någonting alls och det kommer bara ”ut” vätska ur ändalykten, och det enda jag kan göra är att dricka. Jag klarar helt enkelt inte av att äta mat.

 

Natten till idag var grymt påfrestande, jag var uppe ungefär varje halvtimme och var på toan. Och den där goa grejen som jag riktigt hatar. Man går och lägger sig fullständigt utmattad kl. 21.00, man försöker sova, och när man går upp första gången så tror man att klockan är 03.00 ungefär... Nädå.. klockan är bara 23.30. Och så håller det på. Detta var den längsta natten för mig på många långa år. Räknat då skitstatistik!!!

 

Imorgon tisdag, så har jag varit tvungen att ställa in midagsinbjudningen hemma hos Kevin och Suree tack vare eländet. Fasen, först igår söndag, mat hemma hos oss, inställt och så missar jag mat i Chatturat hos Kevin, livet är jobbigt ibland så säg!!

 

Handskak - Glegolo

 

Chaiyaphum DCLXXX (680), Thailand

 

Idag tisdag, så åkte vi tidigt till doktorn på Kliniken. Han fastslog snabbt att nu så var det en bowel-infektion, en tarm-infektion. Nu var det ingtet snack om parasiter denna gång. Konstigt!!! Skitsamma, han gav mig medicin, och det brukar fungera när han ger mig sina underkurer, så varför klaga.

 

Så nu är det bara att vänta och hoppas att febern släpper och magen kommer igång så man kan bli normal igen. Jag har i alla fall ätit 2 rostade med 1 ägg och 1 korv till och ett stort glas mjölk, och ännu är jag inte varken spy eller skitsugen. Här kommer det en nyligen go vits ifrån USA;

 

It's late fall and the Indians on a remote reservation in northern New Mexico asked their new chief if the coming winter was going to be cold or mild.

Since he was a chief in a modern society, he had never been taught the old secrets. When he looked at the sky, he couldn't tell what the winter was going to be like.

 

Nevertheless, to be on the safe side, he told his tribe that the winter was indeed going to be cold and that the members of the village should collect firewood to be prepared.

But, being a practical leader, after several days, he got an idea. He went to the phone, called the National Weather Service and asked, "Is the coming winter going to be cold?"

 

"It looks like this winter is going to be quite cold", the meteorologist at the weather service responded.

So the chief went back to his people and told them to collect even more firewood in order to be prepared.

 

A week later, he called the National Weather Service again. "Does it still look like it is going to be a very cold winter?"

"Yes", the man at National Weather Service again replied, "it's going to be a very cold winter".

 

The chief again went back to his people and ordered them to collect every scrap of firewood they could find.

Two weeks later, the chief called the National Weather Service again. "Are you absolutely sure that the winter is going to be very cold?"

 

"Absolutely", the man replied. "It's looking more and more like it is going to be one of the coldest winters we've ever seen".

"How can you be so sure?" the chief asked.

The weatherman replied, "The Indians are collecting firewood like crazy".

 

Ja vädret och kvinnor är svåra att förutsäga, eller hur??? Yongyut knackade på min fönsterruta och ville ha ut mig och titta på någonting. Jag gick ut, och det första hon sa –”akta dig”, men va då, svade jag, du ville ju jag skulle komma ut!! Jamen titta, och så pekade hon.

 

Där hade hon medelst en lång borste rivit ned ett stort geting-Bibo, jag vet inte skillnaden på geting eller bi härnere. De ser alldeles för olika ut mot våra egna hemma. Detta bo var i falla fall tillhörande de där stora livsfarliga getingarna som kan förosaka död och tandagnissel för många!!

 

Men Yongyut är du alldeles galen säger jag till henne. Är det inte bättre att vi tittar på detta mästerverk senare när inte de satans getingarna är så jädra aaaaarrrrggggaaaaa!! Och så rusade jag in igen, och det sista man hörde var hånflinet från denna granna thailändska dam som stod där och beundrade sin egna modighet, dumhet kallar jag det!!

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLXXXI, Thailand

 

Nä, nu får det snart räcka med sjukdomar och skit, har ingen lust att plåga Er stackars läsare med dessa triviala problem. Startar därför upp me en liten going, hoppas att den ”går hem”.

 

The Blonde Phone Call

 

- "Hi Mom, How are you?"

- "Hi Sally, where are you? I thought you were with your father at the Ace Hardware"

- "Yeah we were, but I got arrested, and they've let me make one phone call"

- "What happened?"

- "Oh, I punched this African-American woman in the head."

- "What on earth, why did you do that?"

- "Well it wasn't my fault. Dad told me to find a Black & Decker."

 

Tycker det är orättvist att kalla detta ett blondinskämt, det kan ju drabba vem som helst......

Nu har Yongyut i alla fall fått kalla fötter i sitt syande och tillverkande av dessa karnevalskläder. Istället för att ta ut 100 baht av folk där ladyboysarna i stan tar ut 300 baht för att hyra en slik dress, så höjde Yongyut priset till 200 baht.

 

Jag hade ju talat om för henne här i dagarna att det tog 2st uthyrningar av dessa kläder innan hon hamnade på NOLL, och hade inte tjänat en krona, Så det kunde i vissa fall ta 3 lusiga år innan hon ens tjänade en endaste baht på det hela. DÅ blev det fart på madammen skall ni tro. DÅ höjdes priserna och det trampades på gasen rejält. Bra gjort Yongan, kämpa på...

 

Fick en kommentar idag ifrån en gammal tydligen ”bekant” säger han, ifrån Götet. Han har varit fruktansvärt sur och arg på mig nästan på gränsen till manisk. Jag vet inte varför. Har försökt att hålla mig undan. Men nu idag så kom det plötsligt en väldigt trevlig kommentar som jag ville ni skulle läsa. Det gladde mig att även gamla rävar kan ”friskna” till. Hoppas nu bara att det håller i sig!!

 

quote

Idag kl 02:54 - Sjofaran Ja du allt är upenbart annorlunda uppe i bergen. Här kostar det 550bht per raj,eftrsom vi just skördat 6 raj obetalat så vet jag ju priset. I Surin finns det en svensk som investerat i en tröska, han tar också 550 per raj. Priserna bestäms av by hövdingen. Och här får vi det femåriga körkortet efter ett år. Sedan får ju du sluta att äta farang mat, så blir du bättre Bara så du vet o lär. unquote

 

Tack för en trevlig kommentar, du kan ju faktiskt vara civiliserad, jättekul. Vill säga att Chaiyaphum är inte "uppe i bergen", det är nere på slätten precis som din bosättning. Men till att börja med, priset beror ju på konkurrensen. Antagligen så har närheten till storstan (Khorat) gjort att det finns flera skördetröskor att tillgå och därmed så pressas priset ner i botten.

 

Det blir säkert samma här snart skall du se. Det finns så mycket att berätta om hur det är ekonomiskt att äga en skördetröska som ju kostar en hel massa dyra baht.

Det är tufft att få det att gå ihop, och att gå under det begärda 800 bahten är något som flera skördetröskägare mer eller mindre vägrar att göra.

 

Föraren (thai) får oftast 30-40 baht per rai skördat ris. Killen som noterar och skaffar fram bokningarna får ungefär lika mycket. Det går åt ganska mycket diesel varje dag. Och sedan så är underhållet av skördetröskorna inte att leka med alla dar i veckan. En dag ute på fälten utan att ej behöva reparera skördetröskan är en verkligt lyckad dag. Lyckad men väldigt ovanlig!!

 

Så priset på 800 baht per rai är nästintill nödvändigt för att göra det hela någorlunda ekonomiskt roligt för de inblandade. Hur sedan en thailändsk ägare av en skördetröska ser på finanser är mig tyvärr lite främmande. Man lever ibland ”ifrån dag till dag”, ifrån ”hand till mun”och kanske inte alltid ser till att ha pengar sparade för underhåll och dylikt??? Forts. nästa kapitel.....

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLXXXII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet....Ditt prat om byhövdingen vet jag själv inget om tyvärr. Men New Zeeland-killen han bekräftade att priserna bestäms av han som äger skörde-tröskan och ingen annan. Det är upp till de olika risfältsägarna att acceptera priset som gäller. Alternativet i många fall blir att de får klippa/skörda för hand. Och det är ju ibland ett ganska långsamt alternativ.

 

Byhövdingens intresse i det hela är att han vill sno åt sig pengar ifrån de inblandade parterna inget annat. Om sedan han tvingar risfältägarna att utav ”respekt” ge honom kanske 30 baht per fält, det är inget som ägaren av skördetröskan behöver bry sig om alls, så glöm det. Fan Sjöfaran, du bor ju mitt i det hela, du skall veta dessa saker.

 

Angående maten, så har du garanterat rätt till 100%, kan inte säga emot dig där. Men jag klarar bara inte av att frivilligt på ålderns höst sätta igång och äta all den veder-värdiga mat som du hystar i dig med glatt humör. Jag tycker att det är upp till var och en att göra det. Tycker du att du gör ett bättre intryck bland thai för att du plågar dig, så gör det.

 

Jag tror dig när du säger att du älskar maten, garanterat. Men jag mår illa när jag känner den ruttna äckliga lukten utav flera av deras maträtter. Jag kör med mina mesiga ”mai pet” maträtter typ, Patthai, Hoy Tod, Kau Pad ka pau. Och Ladna samt några till. Javisst, jag är en mespropp!! Och sedan kör jag kanske 2 dagar i veckan med en falangmaträtt.

 

Angående körkortet Sjöfaran, så gratulerar jag Er runt Khorat då. Jag skrev redan tidigare att även nere i Pattaya, så är det tydligen inga problem att få 5:årig förlängning!!! Här i Chaiyaphum tyvärr, så har vi en chef på körkortskontoret som följer lagen för jäkla noga.

 

Han tittar på uppehållstillståndet, han noterar att man har ett 1-årigt, pang bom i karusellen, här kommer en 1.årig förlängning av körkortet. Anledning; han kan inte fatta att du skall behöva ha en längre förlängning. Du är INTE medborgare i landet, du kanske inte ens finns kvar i landet efter nästa år.

 

Och till syvende och sist så vill han inte ha några mutpengar av folk här i Chaiyaphum. Detta varierar dock välderliga tyvärr här i landet, precis som många andra saker på gott eller ont. Jag får leva med att gå till Amphoe en gång om året och sedan förlänga mitt körkort en gång om året, skitsamma, jag hinner med det lätt!! Men igen, grattis till Er runt Khorat.

 

Idag fredag, vaknade i morse (som tur var) och fann att jag mådde bra i kistan. Hoppas att skiten stannar borta länge nu denna gång. Var nere i stan på lunchen och träffade Dan och Gregg. Lars från Sverige var också där, vilket ju alltid är kul, han är skittrevlig.

 

När jag kom hem igen, så var Lem inne på tomten. Han gick där och skavde, men gjorde ingen som helst ansats att prata med mig. Han gör aldrig det, har väldigt svårt med att kommunicera. Jag gick in i huset, och efter 5 minuter så knackade det på dörren och Thaoo (Lems fru) stod där. Hon frågade om vi ville ha gräset klippt?

 

De har aldrig under de 18 månaderna vi bott här någonsin initierat, och frågat om vi velat ha det. Det är alltid jag som har gjort detta och frågat Lem själv. Stundtals så har det tagit 14 dagar innan han kommit och klippt gräset. Han brukar ju som ni vet få 200 baht i ersättning för jobbet.

 

Nåväl, jag sade till Thaoo att nu såg gräset OK ut, men kom tillbaka på måndag och kolla!!! Nu så under eftermiddagen så gick jag och skavde och funderade på vad som verkligen föranledde deras fråga om klippningen, för INTE handlade det om att gräset BEHÖVDES klippas, det såg fint ut.

 

Då kom jag på vad jag trodde var förklaringen!!! De saknade pengar inför helgen.. OK vild gissning, men ingen omöjlig gissning. Jag tog fan i hågen och sket fullständigt i Thai och deras konstiga sedvänjor.

 

Stövlade över gatan nu kl. 16.30 till Lem, och sade till honom att jag ville ha gräset klippt NÄSTA fredag men att jag ville betala i förväg, hoppas att det var OK????? Han tittade på mig och tog emot pengarna, och det var det med det..... Att visa tacksamhet med en glimt i ögat, det är för dumma falanger det!!

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLXXXIII, Thailand

Foto restaurantfotot

 

Idag är det lördag, och jag är faktiskt ”up to date” datummässigt på min blogg, fantastiskt va?? Jag vaknade ”själv” idag, och det var väl första gången på säkert 6 månader. Annars blir man ju alltid väckt av thaiarnas olika oväsen på morgnarna.

 

Ni vet, gonggong ifrån templet, Musik ifrån templet och så nyhetsuppläsningen på högsta volym ifrån, javisst precis, ifrån templet. Men denna ljuva morgon, efter en hel natts oavbruten sömn (inget gå upp kl. 03.22 och pssss), vakna av sig själ, kändes kanongött!!!

 

Jag cyklade ut redan 08.00 imorse och mjöt av vädret. Jag kom fram till Gregg Jensen´s hus under min runda, och stannade till där under en timmas tid och tjötade lite grand. Och sedan bar det av hem igen. Var hungrig redan då (10.00) och körde en tidig lunch. Vad skall man göra när kroppen vill ha sitt!!

 

Hade panerad fiskfille ifrån gårdagens middag som Yongyut gjort. Och så hade jag sparat Hollandaise-sås och till det ris... Det är ett bra liv man lever trots alla krämpor. På tal om det, jag tror att inom 2 dagar så kommer jag tat ha känning av njurgrus igen. Förvånad? Nä satan...

 

Varför skall inte njurgruset, denna orm i paradiset, komma och sabba nu när allt annat är OK. Tarmar OK och allt annat OK, så välkommen när du än kommer kära njurgrus..... Här kommer en ny vits, lite gammal, men kanske ny för vissa.:

 

Det var en kille som fredag eftermiddag jobbat klart för veckan. Han slutade jobbet åtta på kvällen, så han var bra hungrig. Han gick på restaurang och tog en middag och ett par öl.

 

Efter middagen tog han ett par drinkar och ett par whisky. Det hade varit en tuff vecka, så han tog en kaffe och cognac också. Och ett par gin & tonics och lite till.

Sen skulle han gå hem till sin fru. Men benen bar honom inte. Han föll som en fura. Han försökte ta sig upp, men det gick inte.

 

- "Fan också, jag får väl krypa ut då, och försöka ta mig upp där ute. Att jag kunde bli så full", tänkte killen.Han ålade sig ut, men utanför gick det inte bättre. Benen bar honom inte. Det var lögn i helvete att kunna ställa sig upp.

-"Jag får väl krypa hem då", tänkte killen.

-"Trots allt är det ju inte så långt".

 

Drygt två timmar senare var killen äntligen hemma. Han drog sig upp i handtaget till ytterdörren och låste upp. Han ramlade in. Frun sov, tack och lov, och killen ålade sig in i badrummet, fixade till sig så gott han kunde och kröp in i sovrummet, upp i sängen och somnade som en stock.

 

Morgonen efter väckte frun honom:

- "God morgon. Var du ute och söp i går?"

- "Nej, nej! Jag åt mat och tog några pilsner bara. Varför tror du det?" frågade killen.

- "Nja, de ringde från restaurangen och sa att du glömt kvar din rullstol..."

 

Idag så skall vi träffas kl. 18.00 på Restaurant Låkktan (utallas så) hur det stavas kolla fotot ovan. Gregg Jensen med fru, Dan med fru och jag och Yongyut skall träffas och tjöta en liten stund och äta våra steakar... Och sedan imorgon så skall vi då alla samlas och åka till den nya swimmingpoolen i Ban Kwaoo, skall bli kul...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLXXXIV, Thailand

 

Fick denna kommentar på bloggen i lördags.

 

quote

•Igår kl 07:45 - Gun

Det där med att Göteborgare alltid drar vitsar påstod Håkan Hellström inte stämde nyligen i en intervju, han hade aldrig hört nån från Götet vitsa! Är det kanske hans generation som blivit tråkigare? I vilket fall som helst var den riktigt rolig............. unquote

 

Ja du Gun, jag kan ju inte tala för alla i Göteborg, och det finns väl ingen statistik att tala om i ämnet ifråga!! Men utifrån det jag själv märkt under årens lopp. Jag skall då säga att jag varit ungdomsledare sedan 1981 och fram till 2007. Och har därför haft kontakt med de uppväxande ungdomarna.

 

Jag tror att ditt påstående är på gränsen till sant faktiskt. Jag har märkt under åren som gått alltifrån 80;talet och framåt att ungdomarna INTE har i sin kultur alls att underhålla på samma sätt som vi gjorde tidigare. Men jag undrar om inte våra föräldrar hade sagt samma sak om oss också, eller vad tror ni?

 

Dock så behöll i alla fall min generation ”vitsen” som ett kommuniceringsmedel i vardagen här i Göteborg. Detta är borta sedan länge härnere. Anledning? Spekulation enbart, jag tror att hela världen har blivit mindre p.gr.a. vi har så lätt att nå varandra på alla nivåer.

 

Radion och TV;n gav oss möjligheten att se och höra rakt in i vardagsrummet hos amerikanaren eller engelsmannen eller italienaren. Det produceras dokumentärer om olika länder, ja vetskapen om våra omgivningar och också dess påverkan är GRYMT mycket större än det var när min generation växte upp.

Numera sedan lång tid tillbaka, så har ungdomarna istället musik i sina hörlurar, Man lyssnar på musik när man pluggar, man lyssnar på musik när man tittar på TV och man har musiken i hörlurarna även när man sitter och snackar sinsemellan.

 

Kommunikationen så som vi kände till den är borta sedan länge. Våra seder, bruk och traditioner har blivit ersatta utav ett försoffat, förslappat leverne där den allenarådande uttalade meningen lyder – ” det spelar väl ingen roll”.

 

Man gömmer sig bakom denna mening och tar den för intäkt att ingenting är viktigt att lära sig. Stava rätt, spelar ingen roll, prata rätt spelar ingen roll, uppföra sig spelar ingen roll, överhuvudtaget lära sig något ordentligt i grunden plockas mer och mer bort.

 

Idag kan man säga att den stora devisen är VÄLJ DEN LÄTTASTE, ENKLASTE OCH SNABBASTE VÄGEN, TY DEN ÄR DEN BÄSTA VÄGEN. Kort sagt idag, och sen många år tillbaka, så i allmänhet så varken förstås eller uppskattas länge den gamla goa vitsen.

 

Det finns ingen publik längre för den. Har tyvärr märkt på kalas för ungdomarna att man istället nästan har gått tillbaka till barnstadiet utvecklingsmässigt inom humorns och komikens område, synd och skam egentligen.... Så som tröst kommer här en liten going till;

 

USA’s flotta insåg att man hade för många officerare och beslöt sig för att locka med en avgångsbonus på $1000 för varje tum som man kunde mäta i en rät linje mellan två olika kroppsdelar. Punkterna fick man välja själv. Den första officern som anmälde sig frivilligt ville bli mätt från huvudet till tåspetsen. Han mätte 6 fot och fick således ut $72000 i bonus.

 

Nästa officerare var lite smartare och ville bli mätt från hans utsträckta hand till tårna. Han fick därmed ihop $96000.

 

Tredje officeraren som för övrigt var en stadig bit, fick samma fråga som de andra:

- Från vilka två kroppsdelar vill du bli mätt?

- Från toppen på snoppen till mina testiklar, svarade han.

- Det kanske inte är så smart förklarade man och berättade vilka summor dom tidigare officerarna fått och hur dom hade blivit mätta - men han stod på sig och ville inte ändra sig.

 

- OK, klä av dig och släpp fram paketet för mätning" blev han då beordrad.

Läkaren placerade därefter måttbandet längst fram och började dra det bakåt. Plötsligt stannade han.

- Herregud, utbrast han. Var är dina testiklar???!

Svaret kom blixtsnabbt:

- Vietnam!

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLXXXV, Thailand

 

Ja idag söndag 28 november så bär det av då för gänget upp till den nya swimmingpoolen i Ban Kwaoo. Skall bli skoj att se hur det fungerar däruppe. Yongyut håller på just nu och steker kycklinglår, vilka hon var borta på MAKRO och handlade nu i morse 08.00.

 

Hon köpte tror jag för ett helt kompani.. Kostnaden såg jag på påsen var 211 baht, alltså runt SEK: 45:-. Och det var exakt 2,670 gram kyckling. Så det blir ett härligt ätande precis som vanligt. Jag återkommer senare i ämnet.

 

Det satt 11st barn där bak på flaket på pick upen. Och vi var 4 vuxna och 2 barn inne i Pick upen. Vi åkte de 15 km dit upp, och det såg så himla gött ut när vi kom fram. Solen sken, det var en ren och trevlig Resort, det kallas ju så här i Thailand. Jag fick av mig kläderna först av alla, och utan att tveka så gick jag fram till poolkanten och stack ner fötterna i vatten.. Fick upp dem igen inom 1 microsekund. Det var svinkallt, och jag gjorde inget mer försök att bada idag.

 

Skitsamma vem bryr sig. Bo i Thailand och bada i svinkallt vatten.. Nä ni, då kunde jag lika gärna bo kvar i Sverige och bada i nån isvak i Askimsviken ju!!! Alla barnen badade konstant under de 2 timmar vi var där. Hur kommer det sig egentligen, varför kan barn bada i kallt vatten, men inte vi vuxna? Inga av de andra vuxna badade heller. Men det var enbart glada miner på alla barnen, fattar ingentingen!!!

 

Så vi alla koncentrerade oss på att umgås och äta istället ute i solskenet, det var verkligen gott väder. 32 grader varmt och en lätt bris, verkligen skönt sommarväder. Fast det kan väl närmast rubriceras som vintertid nu i Isaan, Thailand. Efter ett tag kom Gregg Jensen med fru Noohm samt William (Florida) med fru och hennes barn. Så det var lite tjöt runt poolen, och det var riktigt kul som vanligt!!!

 

På hemvägen så stannade vi till vid Greggs nybygge. De höll på med hans kök och det blir ett modernt hus, mycket snyggt säkert. Men en sak störde mig gravt i köket och det var kaklet, alltså färgen på kaklet. Man iordningställer alltså ett modernt utsmyckat kök, och kaklet som de satte upp på väggar och arbetsbordet är sketvitt, om man kan uttrycka en färg så.

 

Fy satan va tråkigt, varför inte ha lite goa färger på kaklet, det blir ju 100 ggr snyggare och hemtrevligare. Vet inte om jag skall säga nåt, men hade jag bott där, så hade jag direkt avbrutit arbetarna och sagt till dem att ta bort skiten och sedan snabbt välja ny färg på kaklet.... men men upp till dem som man säger.

 

Alaam, barnens mamma ni vet, dök upp här i fredags. Och barnen bor med henne nu då i en vecka. Kul för ungarna tror jag, de saknar ju säkert sin mamma, tror jag? Men inte mer än att de absolut ville följa med oss och bada idag. Det är en sak som är bra tycker jag och det är att Soda nu 10,5 år gammal har börjat göra sin vilja hörd gentemot ”styret” i sitt liv.

 

Så det har nu hänt flera gånger att han har börjat att se till sitt egna liv istället för att alltid vara så jädra rädd att stöta sig med sin mamma. Ni vet hon försvinner ju ur barnens liv 3-4 gånger per år, och de vet aldrig om de kommer att få se henne igen.

Och naturligtvis när den mamman säger ”hoppa” så hoppar ungarna som satan.

 

De vill ju att deras mamma skall tycka att det är roligt att träffa sina barn. Jag tycker att det är en patetiskt situation utan motstycke. Här tar vi hand om ungarna för henne på fulltid, och sedan kommer hon uppseglande här och spelar hjälte 3-4 gånger år under någon vecka. Ungarnas psyke är ju oroligt och deras nerver slår ju frivolter varje gång hon kommer och rör upp deras liv igen.

 

Jag hade nog helst sett att hon höll sig borta, eller att hon tog hand sina barn. Men detta som hon gör, det skapar då fasen inga trygga barn. Nu lämnade hon till Yongyut 1.300 baht för nästkommande månad (Halleleluja!!) Och så sätter hon pekpinne vad pengarna skall användas till. Ja 800 baht skall gå till ungarnas ”skolpeng”, alltså 20 baht vardera varje skoldag.

 

Och sedan så skall 400 baht gå skoltransporten, vilken kostar 500 baht!!! Jajaja, jättebra, men att tala om för oss vad dessa skitpengar skall gå till när hon inte ens betalar 25% av vad det egentligen kostar på en månad att ha barnen igång!!! Jag säger bra att hon ger någonting, vilket tog ett år innan hon fattade. Men tala inte om för mig på vilket sätt jag skall använda de pengarna, det avgör jag som betalar kalaset.....

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DCLXXXVI, Thailand

 

För Er som undrar över varför ett kapitel 682 kommer efter kapitel 685, så beror detta helt enkelt på att bloggmaster på Bloggspace hade tagit bort mitt kapitel med hänvisning till alla regler som fanns på hela forumet. Jag fick skriva till honom och fråga vad det var som stred emot hela forumets regler och vad som hotade i detta kapitel hela sajtens fortsatta existens.

 

Ja han skrev det som motivering att någonting hotade hela hans sajt.. Han missade dock att skriva anledningen . Jag undrade och undrade ända fram tills jag satt och tittade på ”mina bilder” 3 timmar senare, så kom där fram bilden på kvinnan med jättepattarna. Och då slog det mig.

 

För texten i mitt kapitel var absolut inget konstigt med alls.. Så det måste helt enkelt vara bilden kom jag fram till. Någon, med absolut 100% säkerhet en kvinna, en fjant till kvinna som fortsätter där ”stimmet” slutade, att jävlas. Hon klarade inte av att ha denna bild i bloggen och klagade hos bloggmaster.

 

Det var den absoluta sanningen tror jag!!! Ännu en kvinna som vill trampa taskor, fy satan... inte undra på att männen tycker att många svenska kvinnor är fjantar...... jag menar, strunta i att läs då,,,

 

Jäklar, var ute lite för länge idag på cykeln, Drog iväg runt 09.00 och kom hem 14.30. Dan bara försvann. Men jag hann faktiskt med att cykla 4,5 mil. Jag tog den långa rundan, den som är runt 2,0 mil ut bland risfälten. En kanontripp som jag alltid brukar säga. Lugnt och skönt och trevliga människor. De smilar och hejar och fnittrar ibland när de inte vågar heja tillbaka.

 

Jag hann med att stanna till hos en kompis uppe i Baan Kwaoo (2 mil bort) Gregg Jensen (Mr San Diego). Var hos honom säkert runt 40 minuter och käkade melon och skvallrade lite grand. Sedan drog jag därifrån och satan va surt det var att cykla hemåt. Vinden hade tilltagit och jag hade en grym motvind hela jäkla vägen hem. Benen var ganska stumma när jag närmade mig hemmet.

 

Dock så stannade det en bil plötsligt mitt ute på vägen, och ur gick en kille som jag stötte på i söndags när vi käkade söndagsstek. Jag vet sjuttanimej inte vad han heter, men jag har hans emailadress plus att han är svensk. Det visade sig att han skulle iväg på onsdag till Khon Kaen och ordna till sitt Retirementuppehållstillstånd. Och jag skulle ju dit också och stämpla mitt 90 dagars.....

 

Vi gjorde upp att jag och Yongyut åker med honom och hans fru i deras bil och delar på soppan. Skitbra ju!! Vi slipper att ta den tråkiga bussen. Så jag blev jätteglad. Jag tycker att det funkar mer och mer bra härnere. Jag och Yongyut har ett brett umgänge nu.

 

Yongyut är väl inte alldeles glad i denna grymma yra av olika falanger överallt. Thai är inte mycket för att ha vänner på vårt sätt. Men det skiter jag i faktiskt. Falangsättet att ha vänner och att hjälpa varandra i tider av nöd är ett mycket bra koncept. Och om inte thai har förstånd att uppskatta detta, så är det deras förlust inte min!!

 

Yongyut har varit borta ifrån hemmet idag precis hela dagen lång. Hon har varit med sin syster och deras polare som bor granne vid det andra huset där vi bodde förr. Jag tycker bara det är jätteroligt om Yongyut kan ha sina vänner och att hon trivs med livet. Hon berättade när hon kom hem att nu var det klart med körkortet för bil minsann och så här skulle hon göra.Tidigare så har hon förklarat för mig att man kan välja 2 olika sätt att ta körkort här i Chaiyaphum.

 

Man kan köra gratisvarianten, men den tar hela 2 månader och det är många människor som kör den varianten, så väntan kan bli lång stundtals. Detta kan man få bort genom att välja dra alternativet där man får betala för att lära sig köra bil. Jag frågade om hur mycket det kostar, och till slut så fick jag reda på att det skulle kosta runt 2.800 baht (SEK: 600:-). Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo