Forts. från förra kapitlet...I bland så är Thailand bra.... Jag kände direkt efter en timme när jag tagit medicinen att jag var 100% bättre, så jag åkte med Dan, madammerna och ungarna till Siam Resort River Hotell och plaskade i swimmingpoolen i 1,5 timme. Jösses va gött det var.....

Vi stannade runt 1,5 timme och återigen så hade vi ”flyt” när det gällde betalningen. De vill ju gärna ha betalt 80 baht per vuxen och 40 baht per unge. Jag har nu varit där 3 ggr och inte betalt en enda gång. Jag har tjänat runt; 480 baht på detta. Häärliga tider....

Jag stötte på en falang där, på tilltalet hej från mig, så svarade han hej.. Så han var svensk. Vi tjötade väl över en timme där i poolen. Killen bodde i en gudsförgäten by bara 3 km från där vi bodde. Jag har passerat där ett flertal gånger så jag visste var det låg. Han trivdes gott berättade han.

Killen var plåtslagare och därför hade han jättefina möjligheter att arbeta och kunna vara härnere i Thailand stundtal. Han berättade att han var hemma i Sverige cirka 3 månader och sedan stannade han här 9 månader. Ett härligt s.a.s. Vara hantverkare är ju faktiskt nummer ett när det gäller att överleva ”dåliga tider”, det ver ju vi alla.. så denna gubbe går det ingen nöd på.

Jo, glömde ju en liten sak att berätta om klinikbesöket jag gjorde på söndagen. Så gott som alla de äldre här i Isaan har något som liknar en blodig massa inuti käften. Jag trodde först när jag såg detta motbjudande oerhört äckliga, men ser ju det när de pratar, att deras dåliga tänder blödde.

Här har folk skittänder, ingen tar hand om sina tänder, det finns väl inga pengar till det antagligen. Eller så ligger prioriteringen väl på annat. Är en tand i olag, så dras den snabbt som ögat. Lagning av tänder finns inte i deras medvetande, det är för dyrt och onödligt. Och med tanke på deras kost här, så undrar man hur viktig är tänderna egentligen.....

Stapelmat för dem: fisk och sallader... Den maten kan de väl slafsa i sig med hjälp av tandköttet. I alla fall, jag sitter där på kliniken och väntar på att bli inkallad till läkaren. Och som vanligt så vänder sig folk om helt ogenerat och glor. Inga problem jag är van. Det är samma som vi själva antagligen gjorde i Sverige på 60:talet när de första negrarna kom. Folk glodde här som sjutton då också.

Tanten vänder sig om glor på mig som sagt var, och jag ler då som vanligt och hon ler tillbaka. Man blir bara spyfärdig när man ser in i dessa käftar, blodet rinner och det är svart inne i munhålan, fy satan, man kan bli sjuk för mindre. Strax därefter så kommer tantens dotter fram till henne med en flaska vatten, tar henne under armen och leder henne fram till en spann som står där på klinikien. Tanten öppnar flaskan och tar en slurk och gurglar sig i käften och spottar.

Ut kommer nåt som jag trodde var blodiga spyor först. Men Yongyut berättar då att det är en växt som de tuggar ungefär som tuggtobak för falanger. Den heter ”Mhaa”, har aldrig sett den. Men helsicke... snacka om att tycka någon är äcklig,. Men ingen tycker sådant är äckligt härnere, det finns ingen som reagerar över-huvudtaget. De är uppklädda hela högen för läkarbesöket men uppförandet kan de aldrig ändra på.... Sjufalt usch och tvi....

Idag kom Nong Yao till oss och ville veta vad kylskåp heter på engelska, så jag gav henne bägge namnen (refrigator – fridge). Tydligen hade Alan lovat henne att köpa ett sådant till familjen. Snällt av honom tycker jag. Det blir nog bra emellan dem, trots att de har en väldigt lång väg att vandra innan han kan åka hit ner. Han är ju 46 år.. och det är ju mellan 16-19 år kvar innan han kan pensionera sig, och flytta hit. Forts. nästa kapitel...

Handskak - Glegolo

Forts. från förra kapitlet...Innan dess så har han ju inga stadiga inkomster att leva på härnere. Jag undrar om det egentligen finns en chans i helvete att det skall fixa sig, eller om det blir som det brukar i slika situationer. Typ att Alan håller på i ett par år och skickar pengar, pendlar hit innan han till slut inser att detta håller inte. Möjligheten finns ju också att Nong Yao skiter i det och gör en smygare med honom och skaffar någon annan. Men i sånt fall så berättar jag det för Alan om jag bara vet om det, Sån skit klarar jag bara inte.

Just nu (kl. 15.03) kom ToT och istället för att fixa till internetet, så meddelade de att felet låg nere vid Bangkok, och att det skulle vara OK imorgon. Hur de nu kan veta att allt är fixat tills imorgon är mig en gåta. Jag misstänker sabotage ifrån Rödskjortorna, så det kan ta flera dagar att laga felet. Hoppas i alla fall att det löser sig snabbt.

För det är skittråkigt att sitta här utan att kunna jobba med internet. Ingen WEB-TV att kolla på, Ingen mailkontakt med utlandet och utanför hemmet,, och inget arbetande med mitt ”arbete”. Stendött och skittråkigt som sagt var. Det är dock tur att jag kan arbeta med cubase och min musik, då går ju tiden snabbt i alla fall. Så det får bli komponerande och skrivande i WORD f.r. bloggen för min del hela tiden.

Tisdag morgon, och fortfarande inget Internet... får se om det löser sig idag som de lovade, men det är klart, lova och lova. Det finns inga löften i den meningen här i Thailand. De säger bara saker och ting, antagligen för att inte tappa ansiktet. Gå ut och fråga efter vägen, och de pekar glatt med ett leende vänster, du vet att det är höger.. men sådana är det här.

Frågar jag när de tror att Internet kan vara klart igen, så säger de enbart det som de själva tror att motparten vill höra, så det blir ”imorgon”!!! Att man skall påpeka dessa ”löftesbrott” är enbart löjligt i deras ögon, jag får ju skylla mig själv om jag inte vet vägen, eller om jag själv inte vet när Internet kommer tillbaka igen.

Idag småbrakade det löst lite grand härhemma. Jag har i familjen haft pratstunder där jag sagt till Yongyut vad jag tycker om vissa saker. Jag struntar i det mesta, medans andra saker är jag ganska bestämd på. Ni som följt mig genom historiens gång, vet att jag tidigare sagt ifrån att jag INTE vill ha här hemma krämer som innehåller kemikalier som skall göra huden vit.

Dels då så tycker jag att folk är folk och jag tycker att en Thai är snyggast om den är lite ”färgad”, fasen inte blekvit som modet föreskriver härnere. Jag sa ifrån ganska direkt när jag kom hit ner att om de vill vara vita här, så kan jag lika gärna ty mig till falangtanter, de är vita.... Jag trodde i min enfald att krämerna var väck, och vi har inte pratat om det på säkert 12 månader nu.

Imorse satt Soda och höll en stor plastflaska med en kräm och strök på överallt på sig. Och Ok, krämer får de väl ta då, även om jag tycker det är på gränsen till löjligt att småungar skall ha krämer. Jag frågade Yongyut vad det var för kräm och vad den var bra för. Jag fick inget riktigt vettigt svar, så då fattade jag bums att det var den där jävla blekkrämen de har här nere.

Jag sade till henne att det var bara faan, Och att jag inte ville se skiten här i huset. Varför detta intresse för whitening cream, tycker ni säkert?? – ”Strunta bara i det”... Det är inte värt mödan, säger ni!! Till viss del håller jag med, men härnere ser jag saker som ni aldrig ser hemma i Sverige. Jag ser ansikten som är nästintill vanställda med ärr och röda missbildningar. Forts. nästa kapitel..

Handskak - Glegolo

Forts. från förra kapitlet...Detta p.gr.a. alla dessa medikamenter som finns för att göra en brun Thai, vit, och se ut som en jädra falang.... Jag vill inte att våra ihop tjänade pengar skall användas till sådan skit. Jag vill det bara inte... Och dessutom varför i helsicke hålla på med barnungar och krämer.... va fasen de är 7 och 10 år gamla..... nog finns det väl annat att ge dem än makeupgrejor tycker man. Så nu är vi för tillfället inte på ”speaking terms” som man säger i utlandet... men det går över, Dont worry, be happy!!

Tänkte sticka ned till Chaiyaphum med cykeln idag. Anledningen är att jag skall se om jag kan få fram snygga förstorade bilder att sätta på väggarna här. Jag fick av Robert S. (Askim) bilder som han laddad ner ifrån internet. Jag laddade ner dem till mitt memorystick (USB-minne). Jag skall idag då kolla om affären kan göra förstoringar på dessa bilder. Och hur mycket det då kostar... Spännande blir det, för om dett funkar, så är det fantastiskt snyggt på väggarna vill jag lova.

Dan frågade mig igår om jag ville haka på honom och Wayne på en dagstripp upp i bergen. Det vill man ju absolut inte tacka nej till. Dels så är det ju gött att komma hemifrån lite grand, och dels så är det så himla grannt däruppe i bergen. Det är så himlastormande billigt att handla på sig grejor däruppe.

Vi kommer att ta vägen via Peter (Germany) också, ta en kopp kaffe och fråga om han vill haka på. Men det är nog ingen risk. Han är en himla stugsittare den tysken. Jag skall i alla fall hålla kollen efter mina kära handmålade krukor och ananaser och meloner och annat slöjdgrejsimojs. Komma iväg hemifrån som sagt var, är aldrig fel. Och nu är ju ”kistan” OK också...

Jag var alltså inne i dag i fotokopieaffären och de gav mig ett pris på 450 baht per uppförstorat foto. Jag beställde 4st och det kostar mig då 1.800 baht (SEK: 410:-). Sedan tillkommer då också ram och inglasat, jag vet inte vad det kostar. Vi får se först hur förstoringen ser ut. Man kan ju inte vara alldeles säker på kvaliteten härnere i Thasiland.

Jag var nere nu sen eftermiddag igen i Chaiyaphum och var på internetkafeet och stämde av med mina emil o.dylikt. Efter det så åkte jag till Nightmarket och åt Pattay, som ju bara är sååå humla gott. När jag satt där i min ensamhet, så kom det förbi en falang. Jag kände igen honom, men kunde sjuttan inte placera honom. Han satte sig ned och började prata och då kom jag på vem detta var.

Jo det var han som kom allra först och ville hyra Alaam (systerns hus), men han hade inte råd, så de backade ur. I alla fall han berättade bakgrunden till varför de bosatte sig i Chaiyaphum, för deras hem var egentligen Chatturat 4,5 mil söder Chaiyaphum. Jo förra året så hade han för egna ihopsparade slantar byggt ett hus därnere till sig och sin fru för styvt 1.500.000 baht.

Fruns föräldrar lovade ta hand om pappersexercisen och det gjorde dom med besked. De satte upp huset i sina egna namn, och sedan gick de till sin dotter och han falangen, och berättade att huset nu var deras. Och de hade ingen tanke på att rätta till det. Strax efter detta så gick föräldrarna till banken och lånade 50.000 baht med huset som pant.

Sedan fick de naturligtvis problem att betala tillbaka till banken. De gick då till denne kille ånyo, och sade till honom att om han inte betalar banken så kommer banken att ta huset ifrån dem. För sin frus skull så betalade han denna skuld..

Men han blev så in i vassen besviken och nergången i sitt normalt goa humör att han helt sonika tog sin fru och sig själv, åkte ifrån huset och till Chaiyaphum och bosatte sig där. Skiter i sitt gamla hus, låter det bara stå där och betraktar det som förlorat. Jag tror han gjorde hent rätt. Men en sak tänker man ju på här, och det är ju hur hans fru kan leva med sig själv i allt detta.

Visserligen så lever ju alla Thailands ungar i en s.k. ”guilt-trip” som inte är av denna värld, men det måste finns gränser för vad de asen skall komma undan med. Gott beslut i alla fall att skita i huset, jag sade också till honom, glöm huset, och glöm därmed alla dina tidigare problem. Betrakta dem som döda, alltså hennes föräldrar. Vi får väl se hur detta avslutas, i Thailand så händer allt och ingenting.

Handskak – Glegolo

Idag fredag morgon och det är redan nästin till outhärdligt varmt och klockan är bara 06.45. För 4.e dagen i rad så skall temperaturen tangera runt 43 grader (i skuggan), och det är mäktigt även för en tuffing som mig själv. Igår torsdag, så åkte vi som jag sade iväg på vår trip upp över bergen. Vi stannade till däruppe, och köpte lite ananas och andra frukter, det är ju bara kanonbilligt där, som ni vet vid detta laget.

Ananasen kostar däruppe i bergen 10 baht per kilo för oss falanger (SEK; 4,40/kg), medans Thai betalar endast 5 baht per kilo, alltså halva priset. Men sådan struntar man i när man är ute på landet, och allt ändå är såpass billigt. Så det är ju ett bra sätt att slippa ge pengar till folk som tigger, vi betalar överpriser istället.

Där jag hittade min ananas, där stod 2st granna töser, och Dan och hans polare Wayne (ungkarl) kom snabbt fram till mig för att prata med dem. Dan ”lobbade” för Wayne, och Wayne var djupt imponerad utav den ene. Det visade sig att hon var single och hade inga barn. Man kunde se att Wayne nu var kommen upp i varv, fast han absoluti nte vill erkänna det. Typiskt amerikanare eller???

Vi tog farväl och Wayne tog flera stycken gripande foton av honom och henne, och under resten av denna dagsresa, så pratade han och jämfärde henne med andra ”offer” som Dan ”vaskade” fram under dagens lopp. Enligt egen utsaga så var den första tjejen en 9,5:a på en 10 gradig skala.

Vi var på en silkvävningsfabrik, och det var jätteintressant. På detta stället fick man se hur det gick till att framställa alla de fantastiskt vackra mönster och dylikt inom silkindustrin. Dock så hade ju inte en sådan här fabrik larver och sådant , utan de hade den färdiga produkten tråden att tillgå ifrån start.

Fabriken gjorde även mattor på specialbeställning, och det var enorma mattor de gjorde. Vi fick se hur mattornas var uppspända på väggen och så hade de typ en dator med belysning som ”lade” mönstret på matttyget och så var det bara att ”sy” för arbetarna. Görkäckt. Ojoj vicka vackra mattor. Det var såpass imponerande så tysken Peter (som var med också) genast lade en beställning på 2st relativt stora mattor till sitt hus.

Efter detta så åkte vi hemåt och jag hade med mig i påsen 2st unika ställ med tallriksunderlägg, vilka jag tänker ge bort under min Sverige-resa. Det blir trivsamt att duka upp med sin partner och ha dessa, det blir romantiskt som sjuttan. Och man kan få sin fru eller fästmö på gott humörn (kanske), eller inte???

Efter detta så var det eftermiddag, vi åt också lite grand lunch.. Vi åkte vidare till Amphorns skola och hämtade upp henne där. Medans vi väntade så hade Amphorn lyckats gräva upp ett offer åt Wayne. En lärarinna som undervisade engelska, hon tyckte att hon ksulle passa bra med Wayne. Vi gick dit och pratade med henne.... ja just det pratade det var ju kruxet. Hon kunde inte prata engelska nästan alls. Helt enkelt jädra skitdåligt.. Wayne tappade intresset helt fullt och fast, och vi skit i den lärarinnan.

Vi åkte hem, och jag satt hemma för Internet hade plötsligt kommit tillbaka medans jag var borta, fantastiskt härrligt satt och kolla WEB-TV till nästan 23.00 igår kväll när vi kommit hem. Nu imorse, torsdag, så var internet borta igen när jag slog på datorn. Detta är alltså fullständigt värdelöst tycker man. Nu måste vi ringa återigen till T&T och be dem komma och fixa det.... skit också.....

En rolig sak som jag vill rapportera om. Jag kör ju Namkäng och Soda vareviga morgon till skolan och hämtar upp dem efter skolan, ni vet ju detta redan. Nu har barnen enträget börjat att tjöta på mig att de vill bli körda redan 06.45 på morgonen, så de kan vara i skolan 07.00... alltså en timme innan skolan startar. Och jag får inte hämta dem innan kl. 16.30 på eftermiddagen trots att skolan slutar 16.00. Jag tycker det är fantastiskt att de vill vara kvar i skolan så länge, och också komma innan den börjar.. Nåt rätt måste de ju göra härnere, eller hur??

http://www.youtube.com/watch?v=5Ty99vZiD44&feature=related

Handskak - Glegolo

Torsdag idag alltså fortfarande... Om ni kommer ihåg, så hade ju jag plötsligt internet när jag kom hem sen eftermiddag onsdag efter det att både måndagen och tisdagen varit internetlösa. Jag satt här i går kväll onsdag, och tittade på WEB-TV och jag jobbade också. Allting var bra.

I morse när jag vaknade så var internet försvunnet återigen, och man blir ju för sjuttan hakar förbannad milt sagt. Jag satt och väntade och pillade i WORD fram till kl. 08.25 då plötsligt strax innan vi skulle ringa till T&T, så återkom internet plötsligt. Jag pratade med David och han lovade att komma kl. 11.00 och Yongyut stack ut för att handla lunch, som vi kunde bjuda på

Plötsligt kl. 09.30 så försvann internet igen, och där står jag nu och David skall komma och jag har fan inget jävla internet, sorry för svordomarna, men det känns faktiskt avsevärt bättre efter det att jag svurit!!! Jag vet inte vad jag skall göra riktigt om detta. I Sverige så ver man ju exakt hur man skall hantera detta. Men här biter inga argument.

Mina argument är dessutom svåra att få fram till killarna som kommer hit. Jag har ingen 100% tolk och även om jag hade det, så garanterar det ingenting här i Thailand. De skiter i de flesta argument som har med att göra att ”behålla kunden”, att ”serva kunden” m.m. I sådana här fall när de INTE levererar internet till mig, så vill ju inte jag heller betala för det, eller hur???

Kl. 12.15 mitt under lunchen när David var här så återkom internet, och vi kunde sätta igång. Jättebra... Så nu får vi se hur länge detta varar. Sist så var det ju bra i 6-7 månader, så det vore väl OK tycker jag.

Fredag morgon. Jag har nu fixat klart med de 4 bilder som Scheiber mailade ner till mig. Jag laddade dem på mitt USB-minne och tog med det till Chaiyaphum och de förstorade bilderna för mig, kostnad 1.800 baht (SEK: 360:- totalt 4 bilder).

Sedan gick jag till ramaffären och de fixar en svart snygg ram med glasruta.

Det kommer att kosta mig 1.200 baht (SEK: 250:- för 4 bilder) . Vi pratar här alltså om förstorat inramat och inglasat 4 bilder totalt SEK: 600:- eller 150:- per bild. Nog är väl det kanonbilligt.... Jag sätter in foto utav mina väggar med bilderna efter tisdag, när det är klart!!

Lördag morgon 6 mars och idag tänker jag skriva lite grand om hur lätt det är att bli frustrerad i Thailand, och för den delen i Asiatiska länder har andra sagt mig. Eftersom ju mitt internet dött, så tog jag cykeln in till Chaiyaphum, lite exercis och samtidigt till internetkafee´t. De brukar öppna alltid kl. 07.45-08.00, Jag kom dit exakt 08.40 = stängt. Blev satans besviken naturlivis, men inget att öra jag cyklar hemåt igen, motion fick jag i alla fall.

Åker vespan med Yongyut till BIG C, handlar och när vi kommer ut så har vi ”punka”, häärliga tider!! Jag 96 kilo , Yongyut 56 kilo, lätt val.. jag börjar promenera och säger till Yongyut – ”kör i förväg och fixa punkteringen”, jag går och går och efter 20 minuter, så kommer det plötsligt envespa upp jämsides och där sitter en av säkerhetsvakterna på varuhuset BIG C, han säger hoppa upp, jag kör dig hem...

Jag blev ju sketglad, ger honom 40 baht och han blev glad också, det såg jag!! Kommer hem, ringer Yongyut, som undrar var i helsefyr jag är. Så jag berättar att jag är hemma bla. Bl.a. hon svarar bara. Typiskt dig Falang, du känner alla...

Sedan så bjuder jag in Dan, och vi käkar min grymma Spagetti Bolognese. När klart så vill han åka till BIG C och betala på sin bil på banken där. Jag åker med. På hemvägen så säger Dan – ”Kolla bakåt där har vi en T&T bil”, men va faan säger jag, Yongyut sade ju att de inte var öppna på lördag/söndag. Vi stannar, jag hoppar ur, och de skriver upp vår adress och Yongyut telefonnummer och lovar ringa bums....

Jag förklarar också för dem att det är skitviktigt för mig med Internet o.s.v.Vi kommer hem 4 minuter senare, och de har naturligtvis INTE ringt ännu. Och där står vi nu, kl. är 14.00 och jag misstror att de skall ringa oss idag. Mitt jävla internet är kass just nu. Och jag är skitsur.. allt är piss härborta nu.. Detta var välan ett härligt kapitel. Inget funkar, allt åt helvete..

Handskak - Glegolo

68.581 Kb. eller 68 Mb eller 911 maskinskrivna sidor inne i WORD, det är summan av mitt bloggskrivande hittills. Det låter himla mycket, och det ÄR himla mycket. Bloggande förresten, visst låter det lite grand i ordvalet som att ”ge och ta” lite grand. Jag upplever dock inte det alls.

Det handlar istället om ett envägsskrivande, Jag skriver och ni läsare ni läser, helt passivt, tyvärr!! Jag skriver om mitt liv, min familj, ja, allting. Ni läsare ger mig, ja, på sin höjd, kanske, eventuellt Er ”avatar”, inget mer. Har dock det sista fått 2st läsare som skickar kommentarer etc, och det är görroligt, det ger en energi att fortsätta att skriva, att öppna sig, ja, att delge Er utav mitt liv.

Mina tankar stannar av lite grand när man grunnar på det här ämnet. Det är ju så himla negativt egentligen. Jag undrar ofta ofta. Varför har många människor så svårt att öppna sig. T.om. under epitetet ”bloggande” där man kör med synonymer och symboler och ”alias”, så vill, kan, orkar, vågar man inte öppna sig riktigt, utan det blir en massa ”halvfesna” ämnen man pratar om, samma ämnen som kommer upp när man träffar en bekant under söndagspromenaden.

Alla i sina bloggar har perfekta äktenskap och perfekta hem. Förutom de som skriver och har jätteproblem med sitt egna inre. De människorna delar verkligen med sig av vad de har. Ibland, för min egna del, så blir det ibland jobbigt att ramla in i människoöden där precis allting är satt på högkant och livet är ett helvete.

Jag för min egna del, föredrar nog att läsa mer bloggar där en normal existens florerar. Men som sagt var. Där blir det i stället alltför ofta ganska slätstruket och finputsat, så man nästan inte tror den idyllen finns på denna planeten. Nä, nu går vi över till annat. Detta d.v.s. om jag har några läsare kvar, hahaha!!

Följetongen gällande mitt internet eller rättare sagt mitt uteblivna internet fortsätter i en härlig takt. Igår kväll lördag, kl. 21.30 så kommer Yongyut in till mig. Hon har pratat med internetgubbarna och de säger till henne att vi cancellerat vårt internet, och därför har vi inget internet. Sicket skitprat. Det är ju bara fan att man inte kan prata Thai. De lovade i alla fall att ”sätta på det” bums.

Imorse, fortfarande inget internet, Yongyut ringer upp samma gubbe, han kan inget göra säger han plötsligt, hon får ett annat nummer, ringer och den kvinnan sitter och tjötar med Yongyut i 30 minuter. Kan ni tänka Er 30 minuter, innan de fattar att de pratar med fel BOLAG!!! Yongyut pratar med vår gamla leverantör av internet TT&T. Så snacket om cancellerat internet gällde ju det gamla 10 månader sedan avbeställda internetet.

Nu ringer Yongyut åteigen till sin ”gubbe”, får tag i honom och han lovar att fixa detta bums... känns det igen... Jag har förberett ett snyggt och väldigt fint brev på engelska som jag tänker lämna in till internet-leverantören, på engelska,,, Det finns garanterat INGEN på det kontoret som kan läsa, skriva eller prata engelska. Förhoppningsvis så skickar de detta till Bangkok. Jag vill nämligen ha en veckas fri internet, för det är vad jag har missat,. Se bara:

1 march no internet whatsoever

2 march no internet whatsoever

3 march internet came back round 12.00

4 march lost internet between 07.30 – 14.00, than back again

5 march lost internet 8 hours (back and forth)

6 march lost internet at 07.45 and didn´t come back at all any more.

7 march no internet whatsoever

Så idag, så hoppas jag jättemycket att jag skall få tillbaka allting, det är så jädra frustrerande när man inte kan snacka med någon. Synd att man är så jädra slö och likgiltlig, annars hade man ju kunnat försöka att lära sig lite Thai... Men jag orkar bara inte. Vad fasen, jag pratar och läser, Svenska, engelska danska och norska, hygglig på tyska. Min kropp kan inte absorbera mera språk. Min kropp vill bara absorbera sprit, mat och otidligheter, inget ytterligare.

Handskak - Glegolo

Idag söndag 7 mars, så blir det en tur ned till swimmingpoolen på Siam River Resort Hotel igen. Det är ju görgött att ligga där och löga sig i vattnet en timme cirka, tjöta lite och låta stressen rinna av... hahahaha gick ni på den lätte? Stress? här finns ingen stress inte, inte härnere i Thailandet....

Men ändå, nog är det kanon att få ligga i en swimmingpöl när man inte har tillgång ”te rektet” vatten (salt...) Det är ju så ända in i h´vete varmt härnere nu, det är ju den årstiden, vi har nu. Vi har haft den sista veckan mellan 36-43 grader, och det är ovan nollstrecket.

Idag måndag morgon, slår på datorn, inte ett jädra livspip ifrån internetet, fortfarande lika dött. Yongyut har lovat att åka med mig ner till ”Kontoret” här i Chaiyaphum och höra vad de har att säga i denna sak. 8:e dagen utan internet, måste väl vara något av ett världsrekord va?

Det blev omedelbart ändring, som vanligt, det blev ingen färd till ToT-kontoret i Chaiyaphum. Det blev ett ilsket telefonsamtal i alla fall, alltid nåt. Och de lovade igen att skicka någon!! Såg i alla fall idag utanför vårt bostadsområde, att ToT var där med en lastbil och en stege och 7 man som då arbetade med (utgick jag ifrån) internetet här i Nong Nasaeng. De har jobbat fick jag reda på nu i 24 timmar, och fortfarande så finns det inte ett enda livstecken.....

NU, klockan är 17.30 och internetet är tillbaka i fullt swing, hoppas nu bara att allt skall vara bra med det. Dock så tänker jag åka ner imorgon till kontoret på To.T och lämna mitt brev till dem. Jag vill faktiskt inte betala för de 8 daar som jag EJ haft tillång till internet..

Det är jäkligt frustrerande jag skall alltså betala för internet per månad och sedan så betalar jag extra mycket i månaden p.gr.a. att jag har 4 Mb hastighet, och de ger mig ALDRIG över 3 ens någon gång. Så jag vill faktiskt ha gratis 1 vecka nästa period.

Nyss, så kom Yongyut dragande med en kille hit hem, och hon meddelade glatt att han skulle hjälpa oss med att fixa vår bildskärm till vår familjedata. Killen var man till en tjej som äger beutisalongen alldeles utanför vårt område. Han pillade med datan och på 10 minuter så hade han kopplat ihop 2 sladdar som var kassa, och allt var frid och fröjd.

Han ville ha 100 baht (SEK: 22:-) i ersättning. Sedan så förklarade han till min jättestora glädje att han var datatekniker och att han startat ett eget företag och skall serva datorer här i Chaiyaphum. Fasen va gött, Hello and welcome civilisationen....Då kan ju jag nyttja denne kille till att hjälpa mig och installera mjukvaran där jag döljer min IP-adress, så jag kan kolla på svensk TV alla program, härliga tider... jag hoppas verkligen att han kan klara detta. Håll tummarna please....

Idag så maila jag över instruktioner till Krister, min polare som kommer hit nu den 19 mars för att hälsa på. Han är lite i extas och det är jag också, skall bli så jädra kul bara. Så här kan det se ut för honom instruktionsmässigt: ต้องการไปช่องที่ ซื้อตั๊วที่แอร์ชัยภูมิ, men det klarar han nog bra, Vad det står? Jo det står – ”Jag vill köpa en biljett till Chaiyaphum”.

Yongyut har fått besök av sin kusin ifrån Nongbodaeng. Hon skall förnya sitt körkort här i Chaiyaphum och sedan skall hon vidare ner till Jomtien för att hämta hem en vespa som hon köpt billigt därnere. Hon skall sova hos oss inatt. Var nyss däruppe på 2.a våningen, och hon låg på golvet med en kudde.. jag sade till henne att lägga sig i sängen istället. Men hon tyckte det var goare att ligga på kakelgolvet!

Det är så härnere i Thailand, kanske i Asien överhuvudtaget. De är så vana vid att ligga på golvet så de föredrar detta, och de är så vana att sitta på golvet, så de sitter hellre där än på en stol eller i en soffa. De låter hellre sina fotknölar bli alldeles mörkblå av allt sittande med korslagda ben på det hårda golvet.

Handskak - Glegolo

Den nya killen som vi upptäckte och som skall arbeta som datatekniker här i området, han klarade tyvärr inte av idag att installera relakks.com för mig. Synd, jag har ju betalt för den mjukvaran. Det är alltså en mjukvara som döljer min IP-adress, så jag kan kolla på svenska TV-program där det allt som oftast finns visnings-begränsningar. Skit också, jag som så himla väl skulle vilja se...

Ojsan ojsan ojsan, idag är det onsdag morgon och det är SVINKALLT. Barnen vill inte ens gå ut och leka. Jag uppskattar temperaturen till cirka 17 grader. Och jag huttrar som om jag har feber. Fasen ett ”dropp” ifrån 43 ned till 17 grader. Usch detta kan inte vara menat vara för oss människor.

Det händer inte mycket alls här nu i ödslighetens Thailand. Folk verka ha gott i ide. Och det precis när varmsäsongen har börjat (mars-april). Inget skvaller att rapportera om och som sagt var, folk sitter hemma, precis som våra svenska ”stugsittare” gör på julafton, hehehe!!!

Idag fredag äntligen. Äntligen, säger jag av gammal ohejdad vana. Jag har ju alltid tyckt att fredag är den stora dagen i veckan. Man har fortfarande förhoppningar och förväntningar inför helgen. Söndag, för mig, är precis tvärtom. Allt är över och det vankas enbart en trökig arbetsvecka framför en.... Men nu bor man ju härnere och varje dag är fredag. Så det känns la OK...

Igår så tog jag äntligen kraft och började att ”gräva” mig själv in djupare i mina manualer om Cubase. Det är alltså min mjukvara som jag använder när jag komponerar musik. Jag har hittills nöjt mig med att jobba primitivt, och det har varit begränsat, jag medger det.

Men nu så har jag sett alla 3 DVD som finns där det avsjäjas alla smaskiga detaljer och hemligheter om denna mjukvara. Det är rent fantastiskt hur lite jag egentligen vet om allt detta. För Er som tycker det är kul att veta. Tänk Er att man sjunger in en snutt av en melodi.

Den som sjunger kanske är inte helt i synk med musiken, eller så är han/hon kanske inte helt fantastiskt musikalisk heller, och sjunger lite surt på sina ställen. Jag kan då jobba mig in i mjukvaran och få fram rösten på ett diagram. Och väl där med ”muspilens” hjälp, så kan jag dra rösten (linjen) rätt....Otroligt va???

Min stora grej nu närmast är att få min dator bra mycket tystare, fläktarna kör på högvarv. Teknikern kollade idag och det var 176 grader varmt där inne i datorn. Så det låter. Jag måste helt enkelt få bort det mesta av ljudet annars hör man det när man sjunger in i datorn.

Fixade min vespa idag, bytte bägge ytterdäcken på Honda. De var inte så himla billiga inte. De tog 1.390 baht för detta och det känns som att gå till Volvos märkesverkstäder och reparera bilen, man blir helsnuvad ju. När jag åkte dit, så passerade jag vår lugna fina Esso-mack.

Och nu var den allt annat än lugn, det fanns säkert runt 2.000 rödskjortor där, de hade tydligen macken som samlings-ställe inför sin färd ner till Bangkok nu imorgon lördag. De räknar med MINST 1 miljon människor som kommer att ta sig dit för att försöka att lamslå huvudtsstaden och nationen och slå ut den sittande regeringen.

Denna Thaksin han gör absolut allting för att nå sitt egensyfte, han bryr sig inte om det blir inbördeskrig eller hur många osm dödas. Den fege fan har nu plockat ut sin familj ifrån Thailand, naturligtvis rädd om sitt egna skinn, men han bryr sig inte om Thailands väl och ve.

Jag tror personligen att en sådan kille ALDRIG har en chans i helvete att komma tillbaka och ta makten igen. Han är helkörd, men är för korkad för att fatta det. Varför tar inte fanskapet alla sina miljarder USD. Och drar åt helvete helt enkelt, han hade gjort världen en bra mycket större tjänst då. Men det är klart inga av alla de stollar som funnits har begripit sig på det heller. Se på Amin, Marco, plus en hel radda av ytterligare slika personer.

Handskak - Glegolo

Så har jag då nöjet att ge Er en liten video som visar hur man får folk att demonstrera i det lilla landet Thailand. Jo först stjäl Thaksin allt vad han hinner och kan ifrån sina vänner och bekanta och ifrån sitt fädernesland. Sedan ger han tillbaka lite grand till väl utvalda människor, helst då fullständigt outbildade och okunniga människor utifrån landsorten, som ju lätt som en plätt faller för detta.Tänk va gött tycker de , vi får 250 baht för en helg och resan betald, va bra, ta med sig frun och familjen har plötsligt fått 500 baht...

http://www.thaivisa.com/forum/Video-Organizers-Hand-Cash-Red-s-t346886.html

Klistra in detta i adressfältet i Er dator och njut. Vi får sedan hoppas att för många människor inte skadas, och att inte denna stolle Thaksin får en chans att komma tillbaka. Tänk va makt och pengar ändå är viktiga hos oss alla, undertecknad är ju inte undantagen. Dock så hgar ju de flesta av oss en typ av spärr. En spärr som slår till när man tycker att ”skam går på bara land”.

Man går alltså inte hur långt som helst bara för pengar och makt. Men för vissa människor så finns det inga spärrar alls. De är helt hysteriska inombords, och är helt destruktiva gentemot alla sina medmänniskor. Dessa människor borde ”plockas” bort mycket snabbare än vad som sker.

Se bara på vår egen Mona Sahlin. Nu är ju inte hon i klass alls med typ Thaksin, men hon är ju ändå en helt otrolig ansvarslös typ som helt otroligt nog lyckas klamra sig fast vid maktens boningar. Vi har helt enkelt inga instanser som kan plocka bort sådana typer. Vi borde nog ha det. Kanske en människa som helt oantastat bara klampar upp på regeringshuset, går till Mona Sahlin och säger:

- ” Du har överträtt alla gränser som finns i stort sett. Vi, Sveriges befolkning kräver en ledarfigur som är oantastlig i ärlighet och hederlighet och som klarar av att sköta sig inom lagens råmärken. Var god ta med Er portföljen, rensa Era lådor i skrivbordet och säg adjö till Era arbetskamrater. Ni är nu officiellt utkastad.”

Secka fantasier... men det är kul att fantisera, eller??

Nu ärt det sent fredag kväll och jag kommer att lägga in ett lite kortare inlägg idag, som skall gälla egentlien för lördag (imorgon). Jag skall nämligen iväg tidigt imorgon bitti med Yongyut hem till Yutins by (alkomagistern). De har festligheter där och jag vet faktiskt inte vad det handlar om.

Men Yongyut pratar om Thai Phut, och då är det allvarligt vet jag. Religion och slika saker. Jag/vi åker på att dela på glassen i sammanhanget. Och vi snackar om mängder. Vår del (50%) är 750 baht (SEK: 150.-) och det är surt tycker jag. Fan, jag är ju att betrakta som en ateist ju, jag sklter fullständigt i religionen. Men så tänker jag som så att jag bor ju härnere och Yongyut är Thai Phuit (seriöst troende) då får man ju tsälla upp.

Men fan va surt det är..jag vill helst inte sponsra dessa religionsmonster, trots att buddistmunkar nog är bland det bästa man kan få inom religionen. Men det går nog aldrig över. Jag gillar helt enkelt inte präster och munkar, de är parasiter i samhället.

Jag återkommer söndag med rapport om lördagens begivenhet och eventuella nyheter ifrån Gong Thep (Bangkok) och oroligheterna därstädes.

Handskak – Glegolo

Får ju som sagt var nyheter hela tiden om utvecklingen nere i Bangkok. Det sista nu så fick jag läsa att det inte verkar bli de folkmassor som man hoppades på ifrån ”rött” håll. Det pratades om 1 miljon protesterande människor på Bangkoks gator. Nu räknar de med att endast 10.000 människor har kommit på plats i Bangkok, dock så hoppas de fortfarande att det blir 100.000.

Vi får se imorgon söndag hur detta kommer att gå. Och hur många som kommer att komma till Bangkok och stötta tjuven Thaksin. En anledning till att det blivit färre människor är att den utlovade betalningen har krympt nu på slutet. Folk hade blivit lovat 2.000 baht plus bensin. Nu det sista så fick de bara 1.500 baht och fick betala bensinen själva.

Redan har alltså korruptionen tagit säte, nu ibland de röda. Ledarna som skulle förvalta de stulna ”Thaksinpengarna” och dela ut dem bland folk. De behöll alltså 500 baht (25%) per person, utav pengarna som de stoppade i sina egna fickor. Hahahaha, det är så jädra gött när sådant här händer. Jag återkommer om denna sak.

Idag lördag morgon, så stack vi till Yutins by då. Dan och Amphorn följde med. Det var en begivenhet som handlade om att chefsmunken (heter det så??) hade fått en väldig upphöjelse i sin karriär. Och han skulle dessutom bli förflyttad ifrån denna lilla by til något större tempel.

Tack vare detta så ansågs det väl passande att byn ställde upp och firade detta. Det är ju så här i Thailandet och med Buddah, att när ”storälgen” gastar, då lyssnar kalven”. Så ALLA sjuttanimej ställde upp, och festen gick till på följande sätt. Allting var gratis och ingen tog betalt för någonting.

Det handlade då om att folk helt enkelt ställde sig och lagade mat, byggde upp ett litet stånd, och sedan fick folk komma och äta gratis av deras mat. Där fanns t.om. (se bilden ovan) en jättehög med begagnade klädpaltar som folk kunde ta för sig av. Ett underbart sätt att skänka kläder och mat till de allra fattigaste i denna by tycker jag.

Alla munkarna som tillhörde templet (20st cirka), de satt på ”lit de parade” och hade som vanligt lite svårt att le. Men de åt med god frenesi mestadels glass. På tal om glass, så var det jag och den engelska killen med kycklingbröstet (Alan) som via våra Yongyut och hans Nong Yao bjöd byn på glass. Satan va dyrt det blev då.. Baht-snål är man redan innan. Men inne i mig själv så tyckte jag det drog iväg lite för mycket.

Vi delade på en kostnad av 1.500 baht. Det är ju småpengar, men eftersom jag ju som bekant är att betrakta som ateist, så är alla pengar som kommer präster och munkar till del förlorade pengar fullständigt. Så jag kände inombords lite grand att fasen också 750 baht åt helvete...

Men sedan så tänkte jag till, Yongyut och Nong Yao, ja alla här ute på landsorten i Isaan är ju Thai Phut, och man vill ju inte vara snål mot den man är ihop med, eller hur?? Så det blev som det blev. Jag gled omkring i alla fall och hade en fantastiskt trevlig stund med Thaiarna. De känner ju igen mig nu efter 2 år, och alla vill prata och peta på mig, och när jag då klämmer till med lite Lao-ord, så vet lyckan inte te sig riktigt. De undrar hur ända in i glödheta kan en gubbe ifrån Sverige, andra sidan jordklotet, ord ifrån Lao??? Så då skrattas det och petas ännu mer. Forts. nästa kapitel.

Handskak - Glegolo

Forts. från förra kapitlet...Så jag kan inte klaga, man är omtyckt, men mest är det med damerna. Killarna här i Thailandet är väl inte odelat happy över alla falanger som finns runt om i Thailand. Vi konkurrerar ju om samma sak, och det gillar de inte riktigt. Jag förstår dem, det är ju exakt samma sak hemma i Sverige när. Juggarna kom, Italienarna kom, När negrarna kom o.s.v.

Vi killar i Sverige såg ju dessa som konkurrenter om våra madammer.. Dock är det ju inte riktigt samma konkurrentsituation vi pratar om. Ingen av alla de killarna som kom till Sverige kunde ju konkurrera med de svenska killarna ekonomiskt, utan de konkurrerade ju enbart genom att våra damer i Sverige blev lite för upphetsade för att kunna tänka riktigt klart.

Vi killar här i Thailand konkurrerar ju enbart ekonomiskt. Vi kan erbjuda damerna här ett stabilt liv, vilket oftast inte är fallet med de inhemska killarna... Så damerna är nästintill odelat positiva till oss falanger. Undrar om jag får bitska kommentarer nu?? Har jag generaliserat för mycket som vanligt nu??

Tillbaka till festligheterna. Efter 3 timmar, så kom Dan och sade att han började bli lite trött och ville hem. Vi hade kommit överens om att jag skulle åka med honom, för Yongyut hade fått luktsinnet upphetsat geonom att de hemma hos Alko-magistern hade börjat redan på morgonen att koka til de värsta jädra löv och blad jag luktat i hela mitt liv.

De var ännu värre än när Alfamodern för 1 år sedan brassade käk i det gamla huset,.. Och nu ville Yongyut stanna till kvällen och sitta ihop med gänget där och avnjuta smaker, lukter och andra otrevligheter. Varför inte, jag tycker faktiskt det är skitkul att Yongyut har sin släkt så nära. De är ju trots allt inte i vårt hus, så det är bra tycker jag. Då behöver hon aldrig känna sig ensammen.

Vi stack iväg hem, och på vägen så plockade jag upp min dator som nu var rengjord, och faktiskt, den låter nästan ingenting om man jämför med tidigare. När jag satte ihop den, så gick jag in och tog bort en hel del mjukvaror och grejor som jag aldrig använder. Det var många MG som datorn min slapp att ”dra på”.

Hoppas att det också skall påverka den positivt. Dock så skall jag säga att datorn är 5 år gammal- Det är inga problem med den i mina ögon mer än fläkten då. Men jag blev ändå varnad av Rockbjörn att inte handla på mig för mycket delar till datorn. Det börjar bli dags att börja fundera på att skaffa nytt.

Yongyut ringde precis, hon och ungarna stannar hos systern och Yutin och sover även över. Det låter bra, de får det kul som sjutton där och jag får en ”frikväll”. Jag kommer att äta middag med Dan och Amphorn Och sedan kan jag sitta ifred vid datorn, och leka med de nya goa instruktioner jag fått i Cubase. Nu skall det bli goa grejor av i min lilla musikvärld.

Torkan fortskrider härnere i Thasilandet. Det pratas om att det sätts rekord i torka nu här i Isaan. Vi har inte haft ett riktigt regn sedan i oktober nån gång. Och det är surt för skörden. Väldigt, väldigt många risfält ligger bruna och obrukade härnere. Det är de fält som ej har tillgång till vatten. Dessa familjer ligger rejält pyrt till, och kommer att få svårt att klara bärgningen detta år.

I min egna trädgård så handlar det om att hålla jämna steg med torkan, och ösa vatten på gräs och annan växlighet. Jag har sådant där urtråkigt gräs, en tjockväxande variant som vi är befriade ifrån hemma i S verige. En riktigt värdelös variant tycker jag.

Det växer med sin stora blad, skyler solen på de ställen där det är lite tunnt. Så det är näst intill omöjligt att få en gräsmatta att utveckla sig och bli fin. Har haft riktiga funderingar på att slänga det te skogs och köpa in riktigt gräs, som påminner om vårt egna hemma i Europa.

Handskak - Glegolo

Sista ”skriket” ifrån demonstranterna i Bangkok. De skall samla ihop 1.000 liter av blod, och skvätta det på regeringshuset i Bangkok. Det råder för övrigt blodbrist här i Thailand, så detta är säkert en bra ide´att få folks sympatier. Vi pratar alltså om de Röda, vilka visar upp tendsenser som endast kan ses hos ganska obegåvade stolpskott utan tankeförmåga.

Det verkar också som om de värsta militanta typerna inom de röda, håller på och spränger granater där de står och går. Notera dock att det är lugnt i Bangkok, och dessa oroligheter endast försigår på 3-4 gator inom ett specifikt område. Så det är absolut ingen fara att åka till Thailand och Bangkok.

Idag så blev Yongyut ombedd att följa med Amphorn (Dans fru) till tandläkaren. Dan har lyckats att övetala henne, precis som jag övertalat Yongyut, att INTE dra ut en trasig tand utan att laga den. Deras tänder härnere är rena rama katastrofen , och deras hål i tänderna är åratal gamla.

De går tills det blir outhärdligt och sedan drar de ut dem. Nästan alla härnere har stora gluggar emellan tänderna efter det att de har dragit ut de dåliga tänderna. De äldre har inga tänder alls, och då pratar vi om 50 år gamla människor och uppåt.

Men idag så är det den stora dagen då för Amphorns tänder. De kommer alltså att laga hålen, och en av tänderna kräver rotfyllning. Och då kräver Dan att Amphorn får sällskap hem!! Hahaha!! Secka mesar vanliga amerikanare är, sällskap hem!! Hur jobbigt är det med rotfyllning. Jovisst gör det ont, men ta sig hem... Men men inga problem!! Yongyut ställer upp för sin kamrat förstås!!

Idag gjorde jag en röjare i vårt kylskåp. I förrgår så rensade jag vårt lilla frys (fack), tanken med den är ju att man kan frysa ner saker och spara dem tills nästa gång. Men vi hade NOLL plats p-gr.a. Yongyut fullkomligt öser in iskuber a la mass, och tar upp all plats som finnes. Jag fick igenom en kompromiss, så nu ser det mer vettigt ut med mindre is och mer nerfrösna matvaror.

Som en uppföljning på detta så gjorde jag en röjare imorse i själva kylskåpet när Yongyut inte var hemma. Och fann vadå.. jo en helvittes massa sallader och blad och löv och stjälkar och annat som Gud måste ha vägrat att ta med till himlen. Längst ned i kylskåpet så är det ju en lite större plastlåda, och där var det mängder av nämnda varor.

Och när jag började att ta ut dessa saker vad hittade jag under där? Jo en kaviartub, en SVENNES KAVIARTUB, hello.. köp en trisslott. Jag beslöt mig på stående fot att INTE röja mer i kylskåpet låt allt vara vid det gamla, och så har jag min egna lilla kaviartub där underst till min egna lilla glädje.

Jag vågade helt enkelt inte ta upp den till sin rätta plats för då käkar familjen upp den på nolltid. De tycker faktiskt om kaviar löjligt mycket. För övrigt det absolut enda ifrån falang som de gillar tror jag!! Så nu kan jag njuta ett par dagar till-. Krister kommer ju den 19 mats och har med sig 10 tuber, och då kan jag vara lycklig ett tag till.

I dag efter min obligatoriska cykeltur, så tog jag på mig mina joggingdojjor och min största tunga kniv, och stövlade ut i skogsområdet alldeles utanför min egna tomt. Anledningen var att det börjar återigen växa upp buskar som är över 2,5 meter höga.

De växer alltså med raketfart härnere. Först blir det buskar och sedan inom 3 månader så är det början till träd. Jag hade noterat dessa buskar nu i 3 veckor styvt och de växte oroväckande. Jag kom i alla fall fram till busken och högg 2 gånger och sedan skrek jag till av smärta. Forts. nästa kapitel.

Handskak - Glegolo

Forts. från förra kapitlet...Bägge mina ben var täckta av myror. Dessa modell större, och de bet som bara faaannn. Jag tog 4 steg bakåt och började borsta bort dem ifrån benen, allt medan blodet rann nedför mitt ena ben. Sicka goa bett jag åkte på. Jag lade ner det där med att högga ner buskarna. Jag får ta fram 100 baht och skicka en Thai istället. De verkar ju vara immuna.

Fick SMS idag ifrån mitt vanliga Thai-Visa och det är nu bekräftat att folket börjar dra sig hemåt, de är hemsjuka, hungriga och har tröttnat. Kanske de rentav har börjat fatta vilken skurk de har stöttat. En skurk som plockar ut sina barn ifrån Thailand samma dag som demonstrationerna börjar. Nu lever de tydligen sitt rikemansliv i Europa någonstans.

Jag hoppas att Thailand får tag i denna skitstövel och fängslar honom för gott. Han ringas så sakta in i alla fall. Dubai slängde ut honom och Tyskland vägrade att ta emot honom. Starka länder... undrar vad Sverige hade gjort..... vi är ju ibland jävligt mesiga, och vi hade nog släppt in honom, eller vad tror ni?

Dan stack ju med skolan till Phuket idag. Det var ju därför som Yongyut fick följa med Amphorn till ”plågis”. Dan stack redan kl. 09.30 imorse upp till Khon Kaen, han ville hoppa på bussen där. Detta trots att Amphorn sagt att bussen ju passerar Vårt Chaiyaphum på sin färd ned till Phuket. De hade tydligen ett litet ”tjafs” därhemma om detta. Men Dan ville vinna argumentet, och stack alltså iväg.

Nu alldeles nyss så fick vi reda på att Dan hade fått vänta uppe i Khon Kaen till klockan 18.00 innan bussen avgick. Bussen passerade här cirka 1 km härifrån klockan 20.00. Han hade alltså lugnt kunnat vänta och mött upp bussen här hemma. Heja, secken blåsning den envetna gubben gick på.

Idag måndag 15 mars, så hyrde vi alltså en bil igen och stack upp till Khon Kaen, det var dags för mig att stämpla mitt pass, detta sker ju var 3.e månad som bekant. Vi hade stämt träff med biluthyraren kl. 06.00. Den tiden hade jag avtalat med honom redan för 10 dagar sedan. Jag kände sedan igår på söndagseftermiddagen att jag nog får påminna honom om vår tidsöverenskommelse.

Jag cyklade dit på söndagen och allt var solklart, visserligen så hade han redan glömt av att vi hade bestämt kl. 06.00!!!! men han lovade nu att vara där dagen efter kl. 06.00. Jag gick upp kl. 05.00 imorse, vräkte i mig ett ägg + 2 mackor, och så stack jag och Yongyut med motorbiken till uthyrningsstället.

Naturligtvis så fanns där ingen. Jag väntade till 06.05, då ringde jag upp honom. Lyckades till slut väcka upp hans fru, och hon lyckades till slut fatta att hon skulle väcka sin man. Han lovade att komma snabbt. Han kom 15 minuter senare. Ingen ursäkt ingen alls. Jag sade till honom (översatt förstås): Om jag inte hade ringt dig, så hade du aldrig kommit hit till oss??? Han hade inget svar, och fattade absolut inte att vi hade ett problem med detta.

Thaiare sinemellan bestämmer enligt följande, - ” Vi ses på fredag då”? - ”Jajamensann, det gör vi”..... Sedan under fredagen ingen tidpunkt bestämd alls, så dyker då den ene upp hos den andre. Ofta så är inte den andre ens hemma när den ene kommer, utan han får åka iväg med oförättat ärende.

I detta läge gott folk, så finns det INGEN nu levande Thai som skulle ens tänka på att lägga ihop två och två och förstå varför de inte lyckades med att träffa varandra. Misslyckade möten tillhör vardagen och allt och alla fullständigt skiter i det. De vet faktiskt inte hur man gör egentligen för att organisera sig, det finns inte i deras sinnevärld. Forts. nästa kapitel...

Handskak - Glegolo

Nu det senaste om Thaksin, puckot som ställer till det för sitt fädernesland. Han via sina videocall till sina supportrar i Bangkok sagt nu idag att: Den sittande premiärministern har en liknande sjukdom som Hitler hade, och han omger sig med homosexuella som har känsloproblem.... Vidare så påstår han att regeringen mutar demonstranterna att åka hem igen.

Thaksin omges mer och mer av ett löjets skimmer, och det vore förunderligt om inte folk härnere i gemen inser vilken typ detta är. Han kan inte vinna helt enkelt, man han fattar det bara inte, Men å andra sidan så har han cirka 48 miljarder anledningar att inte ge sig....

Forts. från förra kapitlet...I alla fall, vi fick bilen, och jag tjötade inte mer på honom. Det var en kanonbil. Skitbra helt enkelt, och det blev en fröjd att åka de 15 milen till Khon Klaen. Vi kom dit på en väg som jag aldrig kört förut och paniken spred sig blixtsnabbt. Usch Khon Kaen är en miljonstad och köra vilse där är inte att leka med. Jag höll mig kall och körde bara rätt fram, och om jag inte vann på V75 och hade den turen, så berodde det på att den turen kom mig till del nu istället, Jag körde rakt på IMMIGRATION-HUSET...

Vi knatade in, jag fyllde i ett papper, satte mig i 90 sekunder. Sedan kom tullaren ut, gav mig passet och sade Sawa dee Khap!! Det tog allt som allt med ifyllandet av pappret 3 minuter inte mer. Normalt sett så kan detta ta 2,5 timmar om de är sura och vill jävlas med falangerna. Forts. nästa kapitel..

Sedan åkte vi till Tesco Lotus i Khon Kaen, köpte mat på KFC och efter det så åkte vi till Peter (Germany) i Kheng Khor. Han bjöd på kaffe, glass och pannbiffar. Vi tjötade i 2 timmar, mycket trevligt, och sedan åkte vi hemåt, och lämnade in bilen. Allt flöt verkligen bra. Och jag körde min vänstertrafik som en gud.

När vi lämnade bilen, så frågade jag killen (det var en begagnad bil) hur mycket denna skulle kosta att köpa. Han sade 350.000 baht, men för mig som var den goaste falangen i världen så skulle han offra sig och ge mig den för 310.000 baht. Ville jag finansiera detta genom ett finansbolag, så ville de ha 30.000 baht i cash och sedan 5.790 baht i månaden. Bra att veta....inför framtiden....

Skäms på mig, men nu skall jag sätta mig och kolla in Linda ”I am horny” Rosing och hennes lilla miniserie. Jag har sett 3 avsnitt och skall avverka ett till i kväll. Jag fattar faktiskt inte hur en TV-kanal kan visa intresse för denna tös. Bröstförstoring och så hennes pompösa, läskigt botoxförstorade läppar och sedan har hon löshår! Hennes personlighet är ju NOLL, absolut NOLL.

Jag gissar nu bara, jag kan ju ingenting av sådana saker. Men nog är jag ganska nära sanningen va? Varför och hur kan det finnas intresse bland folk för att visa upp Linda Rosing i TV. Är hon bra på något eller? Om hon INTE är med i TV, kommer vi andra att sakna något då? Hon omger sig med rådgivare d.v.s. 2 bögar som stryker omkring och ger henne råd... om vadå? a) Ha inte bögfobi... b) gå på krogen flesta dagar i veckan, det är bra att synas.

Hennes val av killar?? Nä, nu slutar vi prata om henne, hon är inte värd det, men jag måste bara se hur detta går. Kvar i tävlingen är nu 3st killar; 1st tonåring (19), Rosing är 35 år ung, där finns en sinnessjukt egotrippad fjant som är modell av nåt slag och sist men inte minst en riktigt konstig typ ifrån Göteborg. Denne kille förundrade mig ifrån början. Han sov sig igenom alla episoder ifrån början och Rosing lät honom vara kvar med anledning;

– ” han är precis den typ jag skall akta mig för, men jag dras alltid till de männen”. Så var Linda Rosing hamnar i dessa 3 val är väl ganska självklart. Om nu inte någon av dessa 3 killar gör en helomvändning i sina liv, så får inte Rosing ut ett skit av dessa förhållanden, de är dödsdömda, det ser man ju rätt lätt tycker jag. Jag säger bara Goodnight Rosing, du kommer nog alltid att välja fel i ditt liv.

Idag fick jag tyvärr en kamera till min SKYPE. Det var Yongyut som absolut ville ha det. Återigen så känner jag att jag håller på att dras in i en jädra karusell av ägodelar igen. Jag som hade lagt upp mitt spel så bra hemma i Sverige. Allt av det som jag sade nej till hemma, har jag nu snart:

a) hus,

b) mobiltelefon

c) dator

d) bil snart

e) kamera till skypen,

och så håller det på. Jag är dödsdömd i den materiella världen.

Handskak - Glegolo

Idag fyllde Soda år, 10 år! Eftersom thaiarna brukar skita i födelsedagar och julafton o.dyl. så vill ju jag här hemma se till att vi behåller falang-traditionerna. Så igår kväll så smög jag och Yongyut iväg till sportafären inne i Chaiyaphum. För Soda springer omkring som en stolle här och gapar, mumlar, drömmer och pratar om sitt MAN YOU (U), alltså Manchester United.

Så vi handlade en matchtröja plus ett par shorts till honom, alltså med Man U.s emblem och färger... Vi fick betala 199 baht (SEK: 45.-) I morse väcke vi honom med fika på sängen och så fick han öppna sin present. Det är inte det minsta gripande att se honom tyvärr. För att hans familj innan jag kom hit aldrig firade någonting mer än kungens födelsedag tror jag.

Soda hade svårt att visa känslor, de har ju det här, så han sade bara sådär mekaniskt; thank you... men det var OK för mig, för jag resonerar som så att vid varje tillfälle som jag kör en falangtradition, så visar man i alla fall för ungarna och Yongyut, att det finns en levande värld utanför Thailands gränser.

Vi stack i kväll in till Chaiyaphum och körde en liten födelsedagsmiddag för pojken också på Nightmarket. På vägen dit så hörde jag för första gången sedan i oktober grodorna/paddorna kväka ute på fälten, de var hopplöst upphetsade kunde jag höra. Så jag kunde stolt berätta för Yongyut att ikväll får vi regn. Jag har nämligen kollat in detta faktum med grodisarna.

Hon skrattade och sade att falang är ding i roten. Javisst sade jag, men vi får regn ikväll. På vägen hem efter middagen så fick vi köra precis hela vägen hem förutom de sista 350 metrarna genom ett gött ihållande regn. Dock i min trädgård kom det fasen inte en dröppe regn.. Jädra grodor!!!

Imorse ringde Krister, han satt redan på bussen hit till Chaiyaphum och beräknas anlända här runt 15.30. han klarade sig gallant igenom tullen och alla korridorer i den görstora flygterminalen här i Bangkok, han klarade vidare taxin till busstationen, handla biljett och också hitta bussen. Jösses den gubben måste vara vittberest!!!

Jösses vad jag ser fram emot sällskap ifrån hemtrakterna, vi har ju fixat en hyrd vespa till honom, så vi 2 skall glida genom landskap och byar som 2 Doktor Livingstone i Tanzania. Vi kan stanna var vi vill på dagen, käka en 20 bahts lunch (SEK: 4:-), vi kan handla upp oss på fräcka saker om vi hittaar sådant. Typ kanske kläder, i mitt fall krukor, blommor, ananas, meloner, tomater, allt till fantastiska priser som ligger 75% under COOPS inköpspriser,, hahaha!!!

Vi har ju också möjlighet de riktigt varma dagarna att dra iväg till vårt SIAM RESORT HOTEL och bada i swimmingpölen... Det blir ju görgött. Sedan i slutet på Kristers vistelse här så drar vi ner till Jomtien, och havet, och badar där 2 dagar. Kan ju då visa honom mina egna små vattenhål där.

Imorse så satte jag ungarna i arbete, så sagde Krister skall bli impad över min trädgård. Den är görfin med alla blommorna, men det ramlar ner mängder av löv vareviga dag, så idag så får ungarna göra rätt för sig i hemmet. De är vana vid att inte ifrågasätta, så det blev inga problem, och bara för att de var så duktiga, så fick de 20 baht var, vilket var till spargrisen. Jag gav dem även 5 baht som de kunde slösa bort..

Yongyut städar som hon aldrig gjort förr, det är en ren fröjd att skåda, jag servar henne med banan och vatten, så hon inte skall tappa takten, hehe!! Huset glänser nu och allt står klart, Jag skall bara iväg till BIG C och köpa en flarra Vodka, sedan så är alla pusselbitar på plats för invasionen ifrån Sverige.

Handskak - Glegolo

Ikväll torsdag 18 mars, så gick vi ut på restaurant med Krister för att fira hans ankomst. Dan och Amphorn var med också. Det blev en trevlig stund. Vi lade dock av ganska snabbt för Krister behövde sin skönhetssömn inför morgondagens strapatser. Krister höjde sina ögonbryn under middageen idag. Han tyckte att maten han fick var görgod. Och det var ju roligt. Och sedan efter middagen, så fick han se vad det kostade; SEK: 120:-................... totalt..... för 7 personer.

Jag kan berätta en nyhet för Er som rör min och min familjs Sverige-resa i Juli. Det började egentligen med att jag fick besked om att en nära, mycket god vän gick bort hemma i Sverige förra lördagen. Sura-Pelle, den store ishockeyspelaren slutade sina dagar då. Och det kändes för jävla konstigt att en sådan stark kille bara får lämna oss.

Det kändes helt konstigt, och mina tankar började genast att gå till mig själv. Jag resonerar så här. Vi har ett hus härnere, huset betalas i en lugn och stadig takt, men som med allting annat så tycker man ju stundtals att det går lite för sakta. Så länge jag finns till, så funkar allting, men om något skulle hända mig, så finns det ingen i familjen som har råd att bo kvar i huset och betala av lånet på huset.

Därför är min yttersta målsättning att betala av detta hus innan min tid är ute. Då är i alla fall min familj säkerställd och kan bo kvar här i huset. Att åka till Sverige, det kostar alldeles för mycket. Jag känner nu bara att jag INTE vill lägga ut dessa pengar på en resa.

Jag vill istället lägga dessa pengar på huset här i Chaiyaphum. Så med detta vill jag ha sagt att jag har bestämt mig för att INTE resa till Sverige nu i sommar. Jag klarar det bara inte mentalt. Jag hoppas bara inte man gjort för många besvikna där hemma. Dock skulle det bli som så att man vinner lite kulor på travet, så behöver det ju inte vara otänkbart att man åker ändå.... Men det är väl en nåd att stilla bedja om.

Så var detta sagt, och usch va jädra tråkigt egentligen, jag har ju sett fram emot detta nu i ett år och mer, och allting var ju klart. Men jag tröstar mig med att resan nog hade blivit ett litet anti-klimax. Speciellt då om man sitter där efter resans slut och bara tänker på att alla de pengarna hade kunnat gå till att betala av på huset. Jag menar, de pengarna respresentar i alla fall 10 månaders avbetalningar på huset.

Jag fick en fråga via ett meddelande ifrån en av mina läsare. Som undrade varför kineserna hade så himla stora gravkamrar som det var på förra kapitlets bild. Hur det ser ut i Kina ver jag inte, men här finns det utrymmen i alla fall verkar det som. Dessutom så kanske ?(??) kineserna här har någon typ av tradition att kanske imponera på varandras familjer genom att visa "Hej jag har en stor gravkammare-jag var framgångsrik i livet".

Fåfängan är ju verkligen en av de stora lasterna vi alla har, och den kommer ju inte bara in på gravkammare utan på allt i livet. WEB-kamera till SKYPE, Köpa bil när man absolut inte behöver ha en bil, det går ju lika bra att hyra en vid de få tillfällen när man behöver ha en.

Dock så tycker jag inte om att ramla in i alla dessa krav som finns på en att man skall ha det, och det, och det, och det här i livet. Att skapa ett behov det finns proffs till det, och de vill sälja allt till mig. Sedan är det upp till mig att gå ”på” den "minan" eller inte!!

Folk som inte har utbildning vet ju inte heller om dessa fällor, utan de sväljer ju allt med hull och hår. Och speciellt här borta i Asien så finns det inte en endaste eftertanke på sådana saker. Så är det enkelt att skapa behov i väst, så är det ännu enklare här borta på landsbygden i Asien skall jag säga. Folk förstår inte riktigt det där med konstgjorda behov, att de har skapats av andra människor, de bara kör på!!

Handskak - Glegolo

Detta kanske blir ett lite tradigt kapitel, men för de av Er som vill veta lite fakta om Thailand, så kommer det här, detta visste ni inte va;

- Hälsningen sawa dee, hittades på under andra världskriget, innan dess så hälsade de med – “har ni ätit ris ännu?”

- Ni vet det där med längsta namnet i världen kommer ifrån Wales.... BLÄÄÄ stämmer inte, Bangkok vinner den tävlingen med hästlängder, läs och njut:

KRUNGTHEP MAHANAKHON BOVORN RATANAKOSIN MAHINTHARAYUTTHAYA MAHADILOKPOP NOPARATRATCHATHANI BURIROM UDOMRATCHANIVETMAHASATHAN AMORNPIMAN AVATARNS ATHIT SAKKATHATTIYAVISNUKARMPRASIT

- Thailands kung är född i Massachusetts USA, och han är den ende kungen i världen som har

amerikanskt medborgarskap!!

- Bangkok är den hetaste staden i världen

- Thailand är den störste exportören av ris i världen

- Fars och mors dag i Thailand firas på drottningens och kungens födelsedagar.

- Thailands alfabet är det näst längsta i världen (nr. 1 = Khmer)

- Världens största restaurant finnes i Bangkok (The Royal Dragon Restaurant) där kan de

servera 5.000 måltider på samma gång sägs det.. Något mer än ”sketna duken”, hemma , eller hur??

- Thailand är världens största gummiexportör/producent.

- Orkideer är en jätteexportgrej i Thailand, exporten är värderad till SEK: 1,75 miljarder.

- Thailand är det enda landet i Sydostasien som aldrig blev en koloni......

- Thailand är världens störste odlad-räkexportör, och säljer 240.000 ton per år.

- Thailand är världens största ananasexportör

- Det är olagligt att inte ställa sig upp under nationalsången...

- Runt om i Thailand, så har barberaren stängt på onsdagar, det anses som en dålig dag i veckan .

Dock ej hårfrisörskan....

- I Thailand så är det olagligt att gå klädd förutan underkläder....

Så detta var lite info om Thailand, kanske tråkigt för många, men, men, nytt kapitel imorgon, och då blir det mer roligt vågar jag lova.

Handskak – Glegolo

Fredag, Krister hittade sjuttanimej hit på egen hand med sin vespa. Grymt bra gjort. Reine som var här 5ggr (totalt 50 dagar) hittade aldrig hit på egen hand, utan alldeles på slutet. Men å andra sidan så är Reine Hast den typen av person som kan gå vilse i ett badkar (hahahaha).

Imorgon lördag, så skall vi ut på restaurant för att fira av 3st som fyller år i Yongyuts familj. Det är Alfa, och Soda, och så en systerson. Vi har dessutom bjudit med Dan och Amphorn. Och då ville genast Dan ha med tjejen som städar för dem. Varför i helsicke hon skulle med fattar jag inte. Det är inte första gången som den damen skall med.

Men det är bara fan.. fattar han inte vad jag säger.. Vi bjuder dem gratis på restaurant, och han skall ta med städhjälpen hemifrån. Vad är det för fel egentligen. Dock,Dan var väldigt bestämd på den punkten och jag vill inte gärna utmana honom. Så skit samma, vi är väldigt olika vi människor.

Idag lördag morgon, så sticker snart jag och Krister upp i bergen, och då skall jag visa honom en helt annan värld än den miljö som finns här nere på slätta i Isaan. Får rapportera vidare i ämnet senare idag. Men jag tänker visa honom naturen och miljön däruppe i alla fall. Det är ju en komplett helt annan värld. Folk häruppe (många av dem i alla fall) lever nästan i helt andra århundraden än vi andra gör!

Lördag kväll, vi samlades på restauranten. Jag, Yongyut, Krister, Dan & Amphorn, Städ-hjälpen, Namkäng, Soda. Sedan tillkom en timme för sent. Vi hade avtalat tid kl. 18.00, De kom, bad inte om ursäkt satte sig att äta kl. 19.15.. Och det gänget bestod utav. Yutin (A.magistern, hans fru (Yongyus syster) Baloo, deras barn Jenn samt Jeff. Jeffs kompis plus en grannunge på 4 år. Det tillkommer alltid folk härnere. De respekterar aldrig någonting, inte ens när de blir bjudna på maten. Alfamodern var där naturligtvis. och hon trivdes gott det kunde man se.

Jag tycker hon är riktigt kul tant, jag har väl ändrat mig i det avseendet ganska mycket. Och det beror ENBART på att hon inte längre bor MED oss i samma hus. Så vi var inalles 15st personer som åt och hade det himla gött. Maten var fantastisk måste jag säga, där fanns allt och ingenting. Jag kan inte namnen på rätterna, men det fladdrade förbi kremerade räkor, eller det kanske kallas panerade räkor, där var musslor, griskött , kossekött och sallader, stjälkar och blad i mängder.

Men på något förunderligt sätt, så fanns där lagom kryddad mat till oss falanger, så vi trvides och åt gott. Efter en timme vid bordet så var det dags att åka hem. Här i Thailand, så sitter man tydligen bara så länge som man orkar äta. Dedt är inget socialiserande som hemma hos oss i västerlandet. Ät och gå hem är konceptet som gäller här.

På slutet så ryckte Krister notan ur näven på mig och insisterade på att han ville betala. Det var ju himla schysst och tacksamt, och jag blev ju glad. Så han åkte på 3.400 baht (SEK: 700:-), och detta då för 15st personer..... Krister trodde ju inte att detta var riktigt sant. 700_:- för 15 middagar med öl till alla hågade, fantastiskt billigt, va??

Ett exempel på hur svårt det verkligen är med ett nytt språk... Härnere så finns det ord som är så ända in i bänken lika i uttalet, så skillnaden för mig som utlänning är knappt noterbar. I många fall så klarar jag det helt enkelt inte.

Jag skall ge ett exempel på språkvariation och betoning och skillnad mellan ord, jätteskillnad. Den tanten som är ansvarig för vårt område hon har 2 barn Thöj och Thöij, det är en flicka och en pojke!!! Forts. nästa kapitel....

Handskak - Glegolo

Forts. från förra kapitlet.... När det kommer till att säga dessa namn så får jag helpanik, för mig är det två identiska namn, eller vad tycker ni? Jag fick då beskrivit att jag skulle uttala det enligt följande; a) pojken = thöj, b) flickan Thöij.

Då skall jag uttala Thöj (pojken) ungefär som; jag är lugn, men småsur för att han inte plockat undan ifrån Tv-bordet (pröva och säg det med låg röst. Flickans namn skall uttalas som om hon är jävligt irriterande och man nästan är lite småförbannad på henne, alltså med något lite högre röst...

Det lät väl enkelt, träna på det 265 gånger sedan kan ni det... hehehe!! Så jag kan kort sammanfatta att uttal av ord är viktiga, och de är fruktansvärt mer viktiga än det är i våra egna västliga språk. Här betyder en betoning och ett ljudläge ett ord, och en annan betoning och ljudläge ett helt annat ord, och skillanderna är minimala.

Oftast (lite undantag finns naturligtvis i svenskan) så kan ju en pojke heta Dan, identiskt uttalas också dan, alltså förkortningen för dagen. Våra ord är avsevärt mer koncentrerade på hur de stavas och därmed hur de uttalas...Jag lever i ett språkligt helvete, och jag kommer nog aldrig att hoppa över några språkliga trösklar.

I vårt område så har jag nu hört en bastuba (tror jag det är), Det är en kille som sitter och blåser i detta elände, på kvällarna är den enda tid han gör det för övrigt på dygnet. Jag har pratat med Dan om det, och han har gett mig följande information, och återigen kommer vi in på hur fula de är härnere i absolut alla sammanhang.

Pojken (17 år), är sonen till Amphorns syster, denna syster är kompis med damen och herren som är ägare till området här och som sålt alla hus. Hon har sitt finger med i spelet på något sätt. Men hon äger ingenting. Dock så tycker hon att hon har en ”position” i deras samhälle här som är väldigt högt.

Därmed kan hon göra lite som hon vill. Hon bor med sin familj inne i byn Nong Nasaeng, alltså inte alls inne i vårt område. Jag fick reda på att det är lite störande i byn när sonen tränar (???), och därför gör han det här. jag säger då, och jag riskerar vår vänskap helt klart. Jag bor här och den familjen bor INTE här, och jag vill INTE att den sonen stör mig med sitt jädra fjantiga spelande.

Egentligen så skiter jag i spelandet det stör mig enbart på ett enda sätt. Och det är att denna pojk är fullständigt värdelös på musik, Han har noll talang, det vågar jag lova, och han gör inga framsteg alls i sitt blåsande i detta instrument. De tittade på mig som om jag var en alien,

Dan vågade ju inte gå i klinch med sin fru, så jag vågar nog säga att de inte fattar ett skit av vad jag menade. Alltså att man åker ifrån sitt egna hem och hellre stör andra människor där de absolut inte har någon rätt att störa alls. Men skit samma det kommer att dö ut ändå.

Nu till den riktigt stora skandalen med denna familj. Pojken har slätstrukna betyg i skolan, och han kommer helt enkelt inte in på de högskolor som finns här. Alltså de skolor som är av värde och högt ansedda. Mamman har då kollat in att nere i Bangkok så finns det en bra skola som har en musiklinje, och därmed också en blås-orkester.

Det är runt 200 sökande till denna orkester varje år, och det är stränga intagningar. Intagningarna går till som vanligt, ungarna får spela upp, och sedan så får de närvarande föräldrarna skaka tass med orkesterledaren. Kan de i det ögonblicket lämna över ett kuvert till honom, så säkrar detta sonens medverkan och godkännande till denna orkester. Forts. nästa kapitel...

http://www.youtube.com/watch?v=YSFYCbwsYFc&NR=1

Handskak – Glegolo

Forts. Från förra kapitlet...Så efter det att mamman lämnade över sitt kuvert innehållande 200.000 baht (SEK:45.000:-) så blev sonen antagen bland alla dessa sökande, som sedan fick lova hem med kutande ryggar och deppade miner. Medan denna omusikaliske kille fick stanna kvar och bli antagen på denna skola. Min följdfråga till Dan och Amphorn var ju naturligtvis, hur är kvaliteten på denna orkester egentligen?

Om det är döskallar som blir antagna, så kommer det ju att låta surt och rent för jävligt när de skall spela inför publik. Jag fick inget riktigt svar, det får man aldrig härnere, men däremot så fick man ju kvitto återigen, på att vi nog lever i en ganska vettig del av världen därhemma i Svedala, eller hur??

Idag måndag, så tog jag med Krister (kallas Krulle i Askim) upp till Ban Khwao, alltså silkesstaden här i provinsen. Denna stad har ju tidigare tydligen blomstrat välderliga. Men i takt med att provinsen i övrigt har startat upp egna larvfarmer och försäljningsställen, så är det allt mindre människor som söker sig hit och handlar. I mina ögon, så är det näst intill en spökstad jag får se varje gång jag åker dit.

Krister fick jag med i alla fall, och vi gick in i en av alla dessa väldigt granna och roliga silkes-affärer. Krister handlade på sig lite grand, vill inte gå in i detaljer, för vissa personer läser bloggen och jag vill inte avslöja hemligheter,,, hahahaha!!! Sedan körde vi på och jag fann til min glädje krukor.. alltså dessa enormt snygga krukor som finns här i Thailand.

Jag köpte dessutom en elefant i keramik, den blev dock inte långvarig i min ägo, jag tappade den på marken när vi kom hem, sa ”Good night” till den snygge elefanten, fasen också, den hade ju blivit så snygg ute i trädgården. Ikväll så käkar vi på ”Nightmarket”, så får vi se om stormesen Krulle vågar smaka på lite kryddstark mat. Hittills så har han ju inte rosat marknaden precis den lille fegisen.

Måste också nämna att ”Krulle” har rätat betydligt på ryggen nu här i Isaan och Thailand. Han är mäkta imponerad över alla de goa leenden han och jag får när vi är ute och ”rekar”. Tjejerna här ser ju en stor, vit Kahuna ifrån falangland och är väldigt imponerade över hans vita hudfärg och utstående mage.

Idag t.ex. så stod han och jag på flodbrinken och tittade ner i en nästintill uttorkad flodfåra, det var väl max. 1 meter vatten. Medans vi stod där och kollade gubbarna som kröp omkring där och fångade fiskar , så kom det en tjej förbi oss med sina 2 barn. Hon stannade direkt när hon såg oss och började att fråga frågor. Jag blev ju tvungen att svara henne att Krulle var min pappa, och att han var 68 år gammal. Men det vat han inte om ännu, för jag sa inget, hahhahaha!!!

Jag tycker nästan det är synd att skicka hem bamse den 29 mars. Tänk att få vara i paradiset i 10 dagar och sedan vara tvungen att lämna. Det är ju dock tur att han är lyckligt gift i falanglandet Aschim. Så han slipper för mycket abstinensbesvär, hahahaha!!!

Måndag kväll, vi åt på Night market, och Vi och Krulle skulle äta fisk, Vi handlade en hel grillad fisk, och så köpte Yongyut till attiraljer till detta, de flesta sakerna hade säkert inget namn. Krulle gillade fisken skarpt , den var ju ”au naturell”, men när Yongyut började langa över reservdelar till firren att äta, då blev Krullepojken plötsligt väldigt mesig.

Han såg ut som en strykrädd katt som var nyduschad, ville inte smaka, och om han smakade så stack han ner gaffeln (!!!) i soppan för att smaka, fattar ni?? I soppan!!! Dock så avlöpte det hela OK och svensken fick i sig lite kalorier. Så nu skall han väl stå sig imorgon också tror och hoppas vi. Imorgon blir för övrigt en krävan de dag.

Jag skall dra omkring på bjässen dels upp till Tad Ton (vattenfallet), vi tar med namkäng och Soda, så de får lite sköj. De gillar ju Krulle skarpt. Sedan skall vi boka bil för trippen den 26 till Jomtien och sedan skall vi kolla efter linser till krulle, Han misstänker att han kan köpa många härnere och till ett avsevärt bättre pris än hemma i Sverige. Vi får la pröva!!

Handskak - Glegolo

Tisdag, vi stack alltså upp till Tad Ton idag med Namkäng och Soda på motorbikarna. Det är styvt 1,7 mil ditupp, och det gick lätt att ta sig dit. Vid ankomsten så blev det till att betala. Avgifterna är ju följande: utlänningar 200 baht, utlänningsbarn 100 baht. Thaivuxna 40 baht, thaibarn gratis.

Jag hade tagit med mig mitt thaikörkort och jag tog kommandot när vi pratade med personalen vid betalningen. De fick 200 baht för Krulle, ingenting för Namkäng och Soda och sedan så langade jag helt sonika in 40 baht på killens skrivbord och gav honom mitt körkort. Han insisterade på att jag skulle betala 200 baht.

Jag nekade och berättade att jag bodde fast i Thailand och kunde då inte betraktas som utlänning eller turist som egentligen andemeningen är. Jo 200 baht ville han ha ändå. Jag blev förbannad, och berättade att jag bodde i Nong Nasaeng i 3 år och att jag var gift med Thai och gav honom Yongyuts telefonnummer.

JAG TÄNKER INTE BETALA 200 BAHT, sa jag till honom. Han vek sig då och sade att det var OK. Fan va sur jag blir på dessa skitstövlar som gör så här. Han hade helt klart tänkt sig att stoppa pengarna som kom in extra i egna fickan... Nu var vi inne i parken och började att promenera till vattenfallet. Jösses va varmt och kvavt det var, säkert de vanliga 40+ återigen.

Vi var väl där en styv timme sedan så tyckte vi att det räckte. Krulle satte sig i det svinkalla vattnet och försökte få mig att göra detsamma. Men jag är inte direkt lyrisk över att ens organ nästan försvinner in i egna kroppen p.gr.a. av det extremt kalla vattnet. Jag höll mig och nöjde mig med att ha min fötter i vattnet.

Vi stack tillbaka till Chaiyaphum och käkade och gjorde lite uppdrag där. Bl.a. så beställde vi bilen för fredagens tur till Jomtien och sedan så åkte vi till syster Alaams hus, vårt gamla hem om ni kommer ihåg. Jag ville ha tag i mannen i huset, holländaren. Anledningen är att denna familj återigen inte betalt hyran i tid.

Denna gång så är det nu 23 mars och hyran förföll den 10 mars. De har inte klarat av denna hyra en endaste gång sedan de flyttade in. Men det beror enbart på hans dumma jädra thaifru som gör som de flesta thai gör. Nämligen skiter i sina skulder. Jag vill nu ha tag i holländaren för helst vill jag inte slänga ut dem.

Jag vill få honom att förstå att enda chansen att rätta till denna situation är att ta bort betalningsansvaret för hans dumma fru och så sköter han och jag det istället. Han får helt enkelt betala direkt till min bank istället hyran för huset. Tänk att dumhuvudena missköter en hyra som endast är 7.000 baht i månaden för ett jättestort hus. Idioter!!

Sedan när vi gjort detta så tog vi en tur hem till Alfamodern för hon hade beställt siezing för mig och Krulle, alltså de handledsband som man får i buddist-sammanhang ni vet!! Dessa armband var specialbeställda från munkarna utav Alfa, så de var skitfina.

Krulle fick även ett till sin Palleja eller mia (fru). Jag fick också ett. När de satte det på vår handled så körde de en buddistsammelsurium som var kul att höra, speciellt för Krullepojken. Så nu kanske krulle bliver religöser. Men det lär ni väl märka under grillningen på 10:an gården i Aschimm.

Imorgon bär det av upp till Kheng Khor och Peter, Mr Germany!! Han får bjuda oss på lunch och groggar, det är inget att göra åt det inte. Man är ju chanslös, det är bara att ta emot. Vi har bestämt att våra ömmande häckar inte klarar mer vespaåkning, och de 45 km upp dit och samma väg tillbaka nog hade förstört utseendet på våra i övrigt oerhört vackra häckar!! Därför blir det Buss och allmänheten bliver nog väldigt glad över detta att få 2 granna falanger på bussen....

Handskak - Glegolo

Först av allt, detta inlägget blir lite kortare än alla andra dels p.gr.a. att jag redan skrivit ett och publicerat och dels för att jag också vill meddela att jag sticker med Familj och Krulle ned till Jomtien (50 mil söderut) för att mysa över helgen med havsbad och rektigt god mat. Jag kommer tillbaka i ”sadeln” igen på måndag med friska krafter.

Tidigt onsdag morgon, och jag sitter här och tittar på TV, på ”mästarnas mästare”. Jag gillar ju den typen av program. Dock så fick jag i min hand utav Krulle GT daterad 17 mars. Där slår dom upp stora hemska rubriker där Patrik Sjöberg pratar om programmet. De skriker ut PORRFILM och de skriker ut SPRIT i sina rubriker. Detta är nog den absolut värsta journalism som jag vet. Killen/tjejen som skrev detta är bara dålig och har taskig självkänsla.

När man sedan läser vad Patrik verkligen säger, så får man en fullständigt annan bild. Jag vet att detta anses som BRA journalism. Men i min värld så är det bara DÅLIGT, och skribenten i fråga är bara en stor NOLLA i mina ögon. Patrik säger att de smugglade undan lite box-vin... ojoj va hemskt...hahahaha...

Och sedan säger han att de hade en pakt, som nästan var som en polsk porrfilm. Menandes att handlingen i situationen var ganska kass. Han säger ju fasen inte att de pippade som kaniner under programmets gång.

Igår onsdag så stack vi ju upp till Peter (Mr Germany) i Kheng Khor. Vi var duktiga och tog bussen upp själva utan hjälp av Yongyut. Det gick jättebra och folk var glada att ha falanger i bussen, hahaha!! Hos Peter så blev vi blev trakterade med groggar och däremellan så bjöd de på lunch i form av pannbiffar och potatismos, jösses va gott hans fru hade gjort det.

Vi tjötade och pratade och drack groggar ända fram till kl. 15.00 när det var dags att ta bussen hem igen. Bussen skulle gå kl. 15.15, vi åkte till busstoppet och väntade och väntade och väntade. 45 minuter senare kom busseländet, där var ingen som var sur eller bestört över en trekvarts försening, detta var nog vardagsmat för dem misstänker jag. Allt gick bra, vi kom hem och bestämde att Krulle skulle äta middag med oss. Det blev en tidig och lugn kväll, Och det var görgött att komma i säng tidigt faktiskt.

Idag är det 25 mars och det blir lite ”pill” för både oss och Krulle. Han skall ju göra upp med hotellet och betala, lämna tillbaka motorbiken han har hyrt, och jag skall hämta ut bilen och ta hem Krulle till oss, så han får sova hos oss inatt. Vi skall ju tidigt iväg (kl. 04.00) imorgon bittida. Dessutom idag så skall jag försöka få tag i den där göken ifrån Holland som är husbonde till idiotkärringa som hyr Alaams hus, de som inte betalt hyran ännu!!

http://www.youtube.com/watch?v=5Ty99vZiD44

Handskak - Glegolo

Har mitt jädra nageltrång att bröta med. Om ni kommer ihåg, det var ju inte mer än 4 månader sedan ungefär så opererade ju doktorn medelst 3 sprutor i tån och mördarkniven och skar bort en del av tånageln, och sedan mådde jag prima. Bägge mina stortår åtgärdades av doktorn. Nu idag så var jag hos Dan (Mr Amerikat), som nämnde att han igår hade varit hos datorkillens fru som har beutisalongen här i området. Hon hade fixat alla hans fingernaglar och fotnaglar.

Bland annat då hans nageltrång på ett galant sätt. Jag har hört talas om det här, men jag gillar inte när hokus pokus kärringar pillar på min tår och riskerar min hälsa. I förmiddags så tog jag ”fan i hågen” och stövlade ner och chansade. Nu handlade det ju inte om någon utländsk spökkärring utan en ung gallant tösabit som skulle pilla på mina tår, och det kan ju inte göra så himla ont.

Hon sätter mig i soffan, tar fram ett plastfat och så fick jag sitta i 5 minuter i blöt med mina 2 fötter. Sedan börjar hon med vanliga instrument att pilla. Här handlade det inte om 3 grymt smärtsamma sprutor i stortån, här handlade det enbart om några enkla instrument. Jag såg att hon först pillade med skarpsidan på en nagelfil. Sedan nöp hon och klippte med en tång i nageln på sidan där ”trånget” satt!

Dock så klippte hon INTE av nageln utan hon liksom drog den mot det onda, och jag måste säga att jag kände inte ett skit ont. Detta tog totalt på 2 naglar 20 minuter, inga smärtor och kostnaden stannade på SEK: 10:-, tack för maten säger jag.. Så nu mår jag prima inför morgondagens resa ned till Jomtien.

Efter det, så stack jag till Holländaren han var hemma nu angående den obetalda hyran. Jag säger bara, secken sketkärring han gift sig med den lille mesen ifrån Holland. Jag kommer alltså dit, förbannad var jag redan innan, det var ju 15 dagar försent redan med hyresbetalningen.

Jag går in, hon sitter där på golvet som de flesta thaiare gör i de flesta hem. Jag ber att få tala med hennes man. Hon är inte det minsta orolig enbart ganska tyken i sin framtoning. Jag pratar med honom och förklarar att jag tänker vara rättfram. Ok säger han (hon lyssnar frenetiskt) – ”Under de 5 månader som ni bott i huset så har inte hyran betalts i tid mer än en (1) gång. Månadens (mars) hyra är inte betald, och det är nu 15 dagar för sent”.

Då börjar hans dumma jävla fru att skratta så där hånfullt, och säger. – ” Det är väl inte så farligt”. Jag säger till henne. – ” Jag gillar inte folk som ljuger för mig och dessutom upprepat, och jag gillar inte folk som bryter sitt egna ord. 15 dagar i falangländer innebär att ni står på gatan utan något hem alls. Och du säger att det inte är någonting”.

Jag vänder mig sedan bort ifrån idiotkärringen och säger till toffel-holländaren, detta fungerar inte, Men säger han –”jag skickar pengarna till min fru”, men herrejösses förstår du inte, - ” du är ansvarig ju.. du är falang du har pengar och hon har inga pengar”. Sedan föreslår jag honom. –”jag vill att ni skall bo kvar här, jag vill att det skall fungera och för att rädda situationen så är jag beredd att erbjuda dig att skicka hyran direkt ifrån dig till mitt egna bankkonto i Sverige”.

Då bryter idiotkärringa in i samtalet och säger hånfullt till mig, -”jag har talat med hon som äger huset, för det gör inte ni. Och jag har bestämt att jag skall sätta in pengarna direkt till henne”. – ” Jättebra säger jag till idioten, det är precis vad du gjort hela tiden, du har satt in på hennes egna bankkonto inte vårt... så det blir ingen skillnad”.

Sedan säger holländaren, jag lovar att gå ner till banken redan idag och sätta in 2 hyror. Jättebra säger jag till honom. Sedan avslutar jag samtalet och säger att jag hoppas att detta skall funka nu. Under slutfasen utav vårt samtal, så försökte också idiotkärringa att få mig att gå, detta genom att peta in ord som – ” OK det är bra nu”, och liknande, jag struntade bara helt i henne. Funkar inte detta, så kommer vi att kasta ut denna familj, och detta p.gr.a. upprepade försenade hyresinbetalningar.

Handskak - Glegolo

Skall berätta genast om fortsättningen om hyresinbetalningen i Systerns hus. Vi åkte ner till banken i Chaiyaphum på eftermiddagen, där fanns INGA pengar insatta på kontot. Skitsur åkte jag ensam direkt tillbaka till holländaren och hans idiotkärring till fru. Stegade in utan att knacka, och sade till dem, - ”Var är pengarna, ni lovade ju??”

Vi har betalt in säger dom unisont.. Va, har ni betalt.... ja, vi pratade med Alaam!!! Och hon gav oss ett annat bankkonto, för vi vill inte ha med Er och göra!!! Jo ni, sade jag. Inga problem där inte. Jag vill också slippa att ha med dig att göra i alla fall sade jag till kärringa. Sedan visade hon kvittot, och jag skrev av bankkonto-numret.

När jag skulle gå, så såg jag att de klippt bort 3st stora Funfa-buskar... Jag sade till dem, inte kan ni ta bort saker och ting ifrån trädgården, det är meningen att ni skall vårda den ju!!! Vi har pratat med Alaam och hon gick med på det. Inga problem. Jag åkte hem och Yongyut ringde sin syster. Systern har gett fan i att meddela oss att hon pratat med hyresgästerna (bra va??)

Hon hade förutom gett dem ett annat bankkontonummer, även gett dem tillstånd att ta bort buskarna... Bra.. men för satan hon kunde väl ha sagt till oss, Här hjälper vi henne med allting, så det minsta man kan begära är väl lite info tycker man. Men men men,,, vi pratar om Thai, de har bara inte en susning om någonting tror jag. Så nu släpper vi allting med dessa hyresgäster, det får Yongyuts syster klara själv.

Nu skall vi snacka om resan ned till Jomtien med Krulle/Krister och barnen. Vi hyrde bilen, alltså den som var görbra sist vi åkte till Khon Kaen. Vi stack kl. 04.30 i fredags, resan gick helt fläckfritt ned och vi kom fram lugnt och sansat redan kl. 14.00 i Jomtien. Chekcade in på Hotell Avenue inn på Soi Welcome, och efter det blev det en stadig grogg, görhärligt!!!

Fredagen i övrigt blev en mysig dag nere i civilisationens vagga här på jorden. ”Gänget” samlades som vanligt på hotellet och vi satt där och tjötade med dem en stund, och sedan blev det stranden förstås. Det är bara sååå himla gott att sitta där och mysa, verkligen relaxande. På kvällen drog vi till den där restauranten som gör kött och potatis och sås såå himla gott, detta var ju inne i själva Pattaya.

Allt gick bra och förutom att det var skitdyrt, om man nu tycker SEK: 260:- är skitdyrt för 2 maträtter med 3 stora öl till, plus 2st stora glasstallrikar till barnen. Efter maten så promenerade vi i 2syndens näste” lite grand. Där var mycket att kolla på, men det var ju lite som förbjuden frukt i Edens lustgård för oss.

Krulle manifesterade detta rör sig själv och sin fru genom att tatuera in på bröstet över sitt hjärta (”snyft”) sin frus namn Annica... mycket nobelt gjort. Alla i Jomtien på hotellet tyckte det var så fint gjort att de kallade sig för Annik´a så inte Krulle skulle bli för hemsjuk... fniss!! Och sedan kom vi kom i säng i hygglig tid.

Lördagen, så hängde vi återigen på stranden och som vanligt så lekte Namkäng och Soda absolut hela tiden på stranden och i vattnet. Vis av tidigare erfarenhet med dem, så tvingade jag dem att leka i T-shirt. För en thaiare kan bränna sig skall ni veta.. På kvällen så skulle Guttorm ha partaj och han bjöd på mat och groggar. Här behöver man inte ta med sig eget brännvin, det är så billigt så det är enkelt att bjuda faktiskt. Krulle mådde sååå himla bra, och groggarna rann ner i enstadigt fin takt, haha!!

Guttorm bjöd oss falangkillar på rotmos och ättelägg... det heter väl inte så va.. fläsklägg heter det ju!!! Det var kanongott, pulverrotmos är bara sååå himla gott. Kvällen blev sen och flerfa av gubbsen blev bra i hatten och Guttorm blev fullast av alla och somnade, vilket kanske inte var helt fel i det läget. Men allt blev lyckat och vi hade görroligt. Forts. nästa kapitel...

Handskak – Glegolo

Forts. från förra kapitlet...Tänk Er bara mig som bor i Chaiyaphum, detta var ju en touch av himmelriket ju.... Under kvällens lopp, så bestämde vi oss för att inte åka hem 04.00 på söndag morgon.... Vi bestämde att vi stannar hela dagen och åker hem på morgonen på måndagen istället, och det var ett bra beslut. Söndagen blev relaxande och skittrevlig.

Vi var på stranden som vanligt och på eftermiddagen så åkte vi med Yongyuts kompis Joy och hennes boyfriend Ken (Amerika) och spelade bowling. Man vann ju som vanligt, hahaha!!! När vi kom tillbaka så satt resten av gänget och drack hiskerliga mängder brännvin på stranden. Krulle var med, men tog det vackert, hemresan var ju senare den dagen...

Vi drösade i säng runt 22.00 och sov gott tills morgonen, och sedan stack vi tillbaka hem och det kändes faktiskt som om dessa dagar var tillräckligt. Att bo härnere i Jomtien bland dessa gubbs, kan nog vara förödande för många människor. Mycket brännvin....

Skall berätta en lite spännande historia nu. Som i Era ögon kanske verkar vara lite underlig, men i mina ögon mest verkar vara överaskande fantastisk. Och då talar jag om lojalitet gentemot sin familj, alltså mig! Yongyut har fört på tal nu sedan en ganska lång tid tillbaka att hon vill hjälpa till med att betala av på huset, Att sitta på häcken och enbart jobba med hemmet räcker inte för henne. Hon vill dra in pengar.

Vi (hon) har haft på tal flera olika saker t.ex. att jobba mer intensivt med sin lärare och sy grejor som gardinder och allt möjligt. Men det är för lusigt betalt och ingen ide´att slösa tid på det. Sedan har hon haft i tankarna att sticka ner till Bangkok och sitt gamla arbeta och det var att vara typ personlig vårdare åt äldre.

.

Jag för min del tycker dock att detta fortfarande är lite för dåligt betalt, hon kan spara absolut max. 10.000 baht varje månad.. För de pengarna, och lämna hemmet, det tycker i alla fall inte jag, att det är värt. Det är ju alltid en risk att man splittrar upp sig som gifta och jobba på annat håll.... För den risken så tycker jag i alla fall, att det måste vara mer pengar i potten.

Utav en tillfällighet så kom jag tat tänka på Noah Fall. En canadick som har som extraverksamhet att fixa arbetare till fiskerifabriker i Canada. Han är gift och det var ju han som blev så himla lurad, där svärföräldrarna helt sonika skrev huset i sina egna namn och tog huset ifrån honom.

Jag ringde honom på chans och kollade om det fanns chans att Yongyut kunde haka på och jobba en tid därborta. Och jag berättade motivet också. Alltså att vi vill betala av huset så snabbt det bara går. Noah nappade efter ett tag på detta. Och nu skall hans fru och Yongyut träffgas på fredag och Yongyut skall lämna över en mängd papper till henne.

Det är ju på det sättet att fiskerifabriken betalar resan samt visum etc. I Canada och då måste väl kvinnorna som kommer över bevisa/visa att de har hemmet kärt och att de inte tänker stanna efter arbetets slut om 8 månader. Men detta är ju detsamma även om man reser på resa till Sverige ju, så det fattar jag. Som lök på laxen, så vill de att Yongyut kanske inte ens behöver rensa fisk lika mycket som de andra, utan tack vare att hon pratar lite engelska.

Så kan hon vara länken mellan arbetsledaren (kanadicken) och töserna ifrån Thailand. Och ytterligare ett plus. Yongyut får en möjlighet att ta med en kamrat som hon har som också språkar lite engelska. Mycket bra tycker jag, då är det inte helt ensamma.

Handskak - Glegolo

Nu är vi framme i det normala i livet igen. Krulle har åkt hem. Och nu får man nöja sig med cykelturer, jobba med musik och jobba med transporter till Israel igen. Visserligen himla kul. Men nog saknar man dessa besök. Jag har blivit lovad av Reine Hast att han skall göra ett besök när han kommer i Juni.

Jag tror faktiskt inte han gör det. Han har varit här nu några gånger nu, och Chaiyaphum är nog inte riktigt hans medicin tror jag. Han saknar för mycket hålligånget nere i Jomtien-Pattaya. Han har många kompisar därnere och de festar på nåt grymt stundtals. Det är skillnad mot lugna städiga Chaiyaphum det.

Håller på och skall kolla priser och rutiner på att importera personbil (Mercedez) till Thailand ifrån Sverige för en kamrat här i Jomtien. Fick precis reda på att Thailand i stort sett enbart accepterar import av högerstyrda bilar. Det råder alltså ett generellt importförbud för vänsterstyrda bilar. Härligt land det här Thailandet!! Så min kamrat får lägga detta på is fullständigt nu!!

Idag var vi hos den lokale möbelaffären. Inte hos den kände kineskillen inne i Chaiyaphum, som har så många moderna möbler alltså! Vi betalade ett litet golvskåp till köket. Vi har 2 likadana fast större tidigare i köksregionerna, men behövde ett till. De kom en timme senare och levererade det. Yongyut städade ur skåpet, och trasan fastnade i cirka 15 spikar som satt där med spetsen uppåt.

Vackert! Jag åkte dit... och de får nu leverera ett nytt nästa vecka. Det är ju bara fan va lata de är härnere, de kollar tydligen aldrig någonting. Det är nästintill alltid fel på det man handlar. Och det är skitfel i mitt tycke. De riskerar alltså sitt rykte för skräpdetaljer...

Just nu på eftermiddagen så gjorde jag något riktigt syndigt... nä sluta nu ingen sån skit. Jag tullade på mitt lager som jag fick utav Krulle ifrån Sverige. Jag har lagat rotmos i pulverform och hur gott är det egentligen, fruktansvärt gott. Jag handlade skinka på BIG C, så lyckan var (nästan) fullständig. Det enda lilla skiten med detta var Heinz senap.

Den smakar enbart äckligt surt och att den skall passa till någon mat överhuvud-taget är mig en gåta. Jag saknar vår Slottssenap som är en absolut nummer 1 (ett), om man bortser ifrån ett flertal av de hemmagjorda man smakat på. Hemma-gjord senap i Sverige är bara absolut bäst tycker jag i alla fall.

Skrev just i ilfart på bloggen (tisdag) om hur stupida, och jävligt dumma i skallen Sverige är som tar emot och släpper in tokstollen och landsförrädaren Thaksin i Sverige. När Marco (Fillippinerna) var i farten så hade vi förstånd att säga stopp och vi hade kraft och mod. Likaså när idi Amin var i farten.....

Nu har vi som representanter enbart medlemmar ur ”fittstimmet” och det är både män och en massa kvinnor. Usch och stort fy för vårt och Sveriges agerande. Nu får man skämmas, alla vi som stöttar Sverige och påtalar för andra utlänningar att Sverige är ett starkt land som vågar ta egna beslut .

Idag bjöd Dan och Amphorn in oss för en s.k. hejdå-middag. De sticker till Kina imorgon. Och kommer inte hem igen förränn den 9 april. De skall mesta tiden vara ombord ett flodfarftyg (båt), och så gör de lite utflykter när de känner för det. Jag fattar inte riktigt hur Dan är funtad.

Han är som en jädra iller och flänger runt som skam när han är på semester. Men i det vanliga livet då är han nästintill som en lam sill. Sitter alltså vid datorn hemma hela dagen och avbryter endast för smärre sovstunder. Han går sedan och lägger sig för natten redan kl. 08.00 på kvällarna.

Handskak - Glegolo

Blev ju påmind om påsken. Måste dock säga att påsken nog är den högtid som man absolut minst saknar när man lämnat Sverige och Europa. Speciellt med påsk?? Jo när man var liten så var detta en höjdarhögtid. Man samlade bränsle till påskefyren uppe på berget. Vi fick absolut inte ta ifrån skogen, så gjorde man bara inte, var rädd om naturen.

Däremot så var det inga problem att ta ifrån redan fällda trän, typ stormfällda!! Men visst ibland syndade vi, man ville ju ha en stor brasa. Alla människor i nejden var där minst en gång och slängde sin bröte på högen. Och när påskafton kom och ”brandchefen” Frick kom och tuttade på så var lyckan stor minns jag.

Ibland hade det regnat ”småspik”, och då fick Frick ta fram bensinen så att det tog eld, men han lyckades alltid. Det var en grym anstormning av folk till brasan. Alla ville dit med sina familjer och kolla. Och ALLA hade smällare och raketer. Jag har också ett minne som inte var så himla kul.

Mamma hade fixat till ägg hemma, och där fanns ägg i alla de former och smaker och det var ett himmelrike för en kille som mig. En halvtimme senare låg jag på toan och spydde som en kalv på grönbete. Det höll i sig i styvt 3 timmar, och när jag KÄMPADE mig till slut upp ifrån toagolvet och upp till påskebrasan, så var allt det roliga redan över. Folk hade gått hem till sitt och det var nästan bara brasan och jag kvar... Det var bara att knalla hem, och lägga sig och invänta nästa påsk året efter.

Idag knallar jag och Yongyut iväg till familjen som sköter om arbetet borta i Canada, vi skall lämna massor av dokument till dem, så de kan fixa visum etc. Dessutom så skall vi betala 10.000 baht (SEK: 2.000:-) Detta är för Visakostnad + doktorkostnad för friskundersökning och så är det mutor för polis i 2 länder (??) Skall bli spännande att se hur detta kommer att fungera.

När man hör att man skall behöva muta polisen, så undrar man ju om detta är lagligt eller inte.. Och är det olagligt så är ju alltid risken stor att det inte funkar i slutändan. Se bara hur det gick for Yongyuts syster Alaam när hon försökte att smyga in i Korea.... men vi får se, det är så mycket pengar i potten så det kan vara värt en smärre chansning!!

Det är ju rent ut sagt underbart, alltså hur thailändare ser på tid och överens-kommelser om tid. Jag sitter nu här och klockan är nästintill 10.00 på morgonen. Vi skulle ha träffat den kvinnan som skall fixa Yongyuts arbete kl. 09.00. Jag tänkte denna gång att jag håller käften och ser vad som händer. När nu klockan blev 09.52 så kunde jag inte hålla mig längre utan frågade Yongyut, - ” Vad hände med kl. 09.00??”, inga problem svarade hon, lady har en baby som hon tar hand om (!!) vi kan komma senare (!!!)

Och det konstiga i kråksången är, att där sitter det alltså en kvinna i Chaiyaphum och väntar på oss och att vi skall komma till henne på en överenskommen tid. NEJ, men vänta nu..... hon kanske inte alls väntar på oss, hon kanske skiter i överens-kommelsen lika mycket (!!) Det skall bli mycket spännande att se när, om, hur och var vi kommer att träffa denna kvinna. Gäller hennes hem fortfarande (???) Jag Återkommer och rapporterar vidare i ämnet, hahaha!!

Handskak - Glegolo