Juni

 

 

 

Thailand - ur min synvinkel

 

GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

 

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast.

Välkomna med Era förfrågningar,

 

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig:

 

http://www.maipenrai.se/forum/t/20349-min-transport-hur-det-fungerar-praktiskt/

Eller

http://thai-mc.com/forum/index.php?topic=7.msg4273#new

 

Eller direkt här på hemsidan, se vänster-kolumnen!

 

 

För de av Er som vill ha mailavisering varje gång som jag lägger in ett inlägg här på hemsidan, så ber jag Er att anmäla Er genom att maila till mig på:

chaiyaphum@glegolo.com

Vill ni komma i kontakt med mig så maila ävenledes!!

 

=============================================

 

Chaiyaphum DXII, Thailand

 

Imorse kl. 09.00 så var det meningen att damerna skulle mötas vid det ”gamla” huset. Dels så skulle idiotdamen hämta sin aircondition och dels så skulle hon visa att hon betalt elen och vattnet. Yongyut tog det säkra före det osäkra, och åkte ned på stan och kollade om det var betalt.

 

Detta med tanke på att denna thaidam ju ljuger om precis allt. Det visade sig att det återigen var en lögn. Hon påstod att hon betalt den 28 maj, men bägge bolagen påstod bestämt att det INTE var betalt. Yongyut och syster Alaam väntade här hemma och åkte INTE till huset kl. 09.00. De ville låta idioten känna på sin egna medicin och låta henne vänta.

 

De kom till huset kl. 09.45 och idioten var topp tunnor rasande. Och detta gladde systrarna något oerhört. Idioten fortsatte att tjöta att hon betalt. Men systrarna gav sig inte, DU HAR INTE BETALT OCH DU KOMMER INTE IN I HUSET OCH DU KAN INTE HÄMTA DIN AIRCONDITION. Polisen backade upp detta förfaraingssätt, så idioten fick skicka iväg företaget som skulle demontera allting och transportera iväg det.

 

Jag antar att Yongyut fick blodad tand (det är min tjej det!!) av detta med att kolla upp saker och ting. Hon ringde av bara farten upp både vattenbolaget och Elbolaget och kollade om allt annat än just sista månaden var betalt och klart, DET VAR DET INTE berättade de. Föregående månad är ej heller betald. Så det till ytterligare 2.500 baht till de tidigare 2.200 baht. Men dumbruden får allt betala allt detta till Alaam innan hon får sin aircondition.

 

Och hon fick vackert ge sig iväg igen. Antagligen för att låna pengar i mammans by. Men hon har säkert lånat där också, så ingen vill väl låna ut till henne. Klockan är ju 16.00 och ingen idiotbrud har kommit tillbaka och betalt vad hon är skyldig. Så vi får välan se hur detta avlöper. Hennes falangman, ni vet han ifrån Holland, vet väl ingenting som vanligt.

 

Han får väl en vacker chock när han kommer tillbaka efter 1 månads arbete ute på sjön. Kommer hem till.....vadå.... ingenting... inget hem.. inget... På tal om honom, så står det väl inte riktigt rätt till med honom heller. Normalt sett så gäller ju en spark i arslet och ut med hans fru, men han fortsätter att blunda. Nu skvallrar grannarna om 2 stora saker när det gäller idiotbruden och hennes holländske falangman.

 

Dels så har de sett att hon i ilska har drämt en tom LEO (öl)-flaska i huvudet på honom. Han fick åka till sjukhuset och sy ihop skallen. Han bara gjorde ingenting. Och sedan skvallrar de om deras gemensamma (???) barn. Hon claimar ju stenhårt att detta är ett s.k. hasip/hasip-barn, alltså 50/50 falang-Thaibarn. De är rent ut sagt grymma här i Thailand på att se sådana saker som att det skulle finnas blandblod i deras thaibarn.

 

Och grannarna är samstämmiga. Ruskigt samstämmiga. Den ungen är en renrasig. Så mycket renrasig Thai man någonsin kan bli. Så hon har pippat runt med Thaikillar medans hon varit gift med honom, och sedan fört den dumme killen bakom ljuset. Mina egna erfarenheter vad det gäller ”påverkan” genetiskt när vi ”blandar” vårt blod är ganska liten.

 

Men det jag vet är det jag sett under två år. Jag har nog sett uppemot 50st blandbarn. Och variationen är någon oerhörd förstås. Men en sak gäller i alla de 50 fallen och det är att man kan se ”drag” ifrån falang. Och det är väldigt tydliga ”drag”. På denna holländares ”egna” blandbarn, så kan man inte se ett enda skit att det finns falangblod i dem. Inte någonting. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXIII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet....Det har också kommit till folks vetande att idiotbruden färgar sonens hår, så han åtminstone har em hår färg som inte är stensvart....... ojojojojoj. Hur sjuttan kunde det gå så här med uthyrningen av huset. Det verkade ju så himla bra ifrån början. De verkade skittrevliga både hon och han.

 

De betalade utan att knota 3 hyror (21.000 baht), men sedan gick det rent ut sagt åt helvete med precis allting. Och det sket sig när falangkillen stack utomlands och arbetade och idiotbruden tog över härhemma och skulle sköta allting. Hon gamblar på allting, hon dricker, röker och till detta så gör hon sig till ovän med alla och hon lånar pengar av alla i sin omgivning.

 

Jag ville ju ifrån början prata med ägarna till det huset de hyrde innan oss, men jag fick inte medhåll varken ifrån Yongyut eller syster Alaam. Så gör man inte, det kan man inte med att göra, fattar ni hur det slår tillbaka på dem när de är så mesiga..... Så nu fick de allt ett helvete bara för att de inte lyssnade på mig. Jag har hört i efterhand att exakt intill minsta detalj allting hände på samma sätt i det gamla huset. Jag vet inte om systrarna fattar hur rätt jag hade eller inte. Men de vägrar att ge mig credit för det i alla fall...

 

Nu en annan sak, Det verkar som om Alaam nu stannar i huset lite grand till, sedan är det ju meningen att Alfa skall bo där själv. Och det är ju gött, hoppas det gör att hon inte kommer hit så ofta ialla fall. Ibland är helt OK tycker jag, men komma nästan varje vecka tär i alla fall FÖR mycket på mig.

 

Och i Juli skall Reine Hast hyra, precis som han gjorde förra året när han var här. Ungarna Soda och Namkäng bor ju då hos Alaam i huset, och DET blir tomt efter dem tycker jag. De tillhör ju på något sätt inventarierna här i vårt hus. Men det är naturligt att de skall stanna hos sin mor.

 

Det blir lite jobbigt för mig dock, jag får fortfarande gå upp på morgnarna och köra till Alaams hus, hämta ungarna och köra dem som vanligt till skolan. Men men, det får la gå.... Vespan skall stanna hos oss, det är vår vespa, så jag kör ungarna trots omaket...

 

I natt så fick Yongyut (återigen) en attack utav migrän. Jag tycker detta är speciellt bekymmersamt enär hon ju vill åka iväg och arbeta i Canada. Jag vet ju inte hur det ställer sig att arbeta i fiskerifabrik och vara sjuk gång efter annan. Det är ju inte alla länder speciellt i världen som tillåter personalen att göra som de gör i Sverige.

 

I många fall bara skita i sina jobb och ta ledigt när de vill. Nä det är betydligt striktare och mer bestämt utomlands, på gott eller ont, sett ur vems synvinkel?? Dessutom på topp på detta, så har ju Yongyut ett kasst vänsterknä. Att stå i kyla och drag 9 timmar nästan i streck 6 dagar i veckan.. hur lyckat är det, Nu gnäller Yongyut om ont i knät efter det att hon cyklat i 15 minuter..

.

Hade jag vetat detta så hade jag aldrig betalt 6.000 baht till killen som söker visum till Canada för oss. Jag tycker det ser mer och mer ut som en flopp detta med Canada. OK det är en känsla jag har, men adderar man ihop tillräckligt många problem, så ser man strax ett stort oöverstigligt problem. Vi får se, Jag skall sätta mig ned med Yongyut ikväll när huvudvärken har gått över, och vi skall gå igenom hennes kontrakt.

 

Jag vill gärna se vad det står om sjukdom och ledighet där. Sedan får vi ta ett beslut, jag har fasen ingen lust att sitta och skumpa på en sketen buss 60 mil fram och åter Bangkok bara för att senare bli tvungna att lämna återbud, lika bra att om möjligt göra detta bums nu.

 

Idag torsdag morgon, och Yongyut efter tårar och tandagnisslan har nu äntligen velat färdigt. Hon ”vågar” inte lämna mig ensam här i Thailand medans hon sticker iväg. Jag förstår henne faktiskt, och dessutom så kanske det inte är så himla bra för ett äktenskap att partnern åker iväg 1 eller flera år och arbetar på annan ort utan att de ses någon gång. Jag ringde därför Noah Fall, Canadicken och meddelade honom. Han blir väl måttligt road av detta misstänker jag, men vad skall man göra.

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXIV, Thailand

 

Jag måste få komplementera med det sista jag hörde nu i skvallerväg gällande idiotmadammen som hyrde Alaams hus. Hon är ju så mäkta impopulär att alla där tydligen hatar henne och därför sprides väl dessa rykten så bra. Nej rättning förresten, inte alla hatar henne. Detta ryktet handlar om att hon tydligen är lesbisk också på topp utav alla hennes andra dåliga sidor, vågar man säga så utan att få alla lesbianer efter sig. Jo såhär är det.

 

Och nu kommer lite information som vissa känner till som läst bloggen länge. Jo, vi bode ju förr i detta hus på denna gata. Och jag hade som ni alla vet jädra problem med alla dessa förbannade hundas som skäöllde nätterna igenom alla dagar på året. De 3 värsta av dem ägdes ur´tav en kvinna som ju bodde på gatan och på topp av det så ägde hon en liten affär längre bort i området.

 

Hon själv och hennes syster turades om att stå där och sälja grejor. Denna syster hjälpte också till i affären intill (hårsalong), som ägdes av samma dam och där jobbade också damens broder. Så i den hårfriseringen jobbade damens syster och bror ok? Nu kommer det fantastiska.

 

Brodern som jobbar där är en urläcker ladyboy och systern har ett FÖRHÅLLANDE med idiotmadammen i Alaams hus!!! Alla vet tydligen om detta. Så den stackars holländaren som är gift med denna idiot, Tänk när han får reda på att hon är lesbisk på toppen av detta, jag säger bara ”Hejsan Niklas Strömstedt”!! Och vilken underbar familj som damen i affären med de 3 äckliga hundarna har då. 1 bror ladyboy och en syster är lesbisk. Ja de föräldrarna är nog lyckliga...

 

Hörde en teori härnere om hur enkelt det blir att man blir ladyboy. Och stämmer den så borde nog väldigt många av alla 100.000 tusentals ladyboysarna här i Thailand ärligt vara tvivlande till sin egen läggning. Det berättas att det räcker att en baby eller väldigt ungt barn kanske i sin iver att leka på golvet råkar sno åt sig emn docka istället för en bil...

 

Genast så får föräldrarna spader och öser flickpresenter över pojkbarnet i tron att han är ladyboy.. Den ungen får NOLL chans att utvecklas till annat än en väldigt feminin varelse som gillar att låta håret växa, och stövla omkring i flickkläder. Det är liksom förbestämt redan ifrån den stund han tog fel på leksak därnere på golvet.

 

Yongyut lider fortfarande av en grym migrän, och är sängliggande. Vi var idag igen till läkare men denna gång så följde jag med och vi åkte till ett ”riktigt” sjukhus här i Chaiyaphum. Inte för att det skulle hjälpa så mycket tror jag, men man hoppas ju. Den unge pojken som var läkare, undrar hur mycket han vet egentligen.

 

Han gjorde ingen större undersökning, frågade absiolut inga frågor, utan gick bara direkt på med medicin. Detta är så jädra typiskt Thailand. De ligger såååå långt efter härnere, och det är väl därför som de har den grymt stora dödlighet som de har på sina sjukhus. En sak som han gjorde extra i alla fall, han gav Yongyut en spruta mot smärtan i ändalykten, rätt eller fel, ingen aning alls.

 

Hon är trots sprutan utslagen och ligger till sängs. Vi får välan se hur detta avlöper. En kompis i Göteborg som jobbar inom sjukvården gav ett tips om en medicin som heter; ”Eeze”, den lär vara ny sägs det, och den är receptfri i Sverige. Skall googla och kolla läget med den medicinen.

 

Imorse alldeles innan vi åkte till sjukhuset, så beslöt sig i alla fall Yongyut för att stanna här i Thailand och INTE åka till Canada för att jobba. Inget att säga om, hon vill ju inte lämna mig vind för våg här i paradiset antar jag. Jag har inget emot vad hon än gör. Det var hennes egna beslut att vilja arbeta utomlands, och det var hennes egna beslut att INTE åka iväg och jobba utomlands. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet....För trots allt, vilket jag INTE säger till henne, så är det som man säger ”synd på så rara ärtor”. Alltså alla de pengarna som hade kunnat komma in, huset hade kunnat vara avbetalt ganska snabbt, och givit oss ett par goa år att leva kostnadsfritt med egent boende, och möjlighet att kunna spara rätt hyggligt med pengar varje månad.

 

Men, men, detta är nu ”water under the bridge”. Noah meddelade dessutom att detta nog var den sista gången som han plockade kvinnor ifrån Thailand till detta arbete på Prince Edward Island. Han var faktiskt lite småförbannad på Thailand, liksom alla verkar vara i falangkretsar.

 

Han sade till mig under samtalets gång att Thailand gör precis allting jämt och ständigt, i alla möjliga sammanhang för att obstruera allt som falanger håller på med. Nu kretsade Thailand runt hans verksamhet och krävde än det ena och än det andra, och beloppen att betala till den statsanställdas privata fickor blev bara större och större. Han var rejält trött på det.

 

Han sade att han redan hade småkollat bl.a. inne i Malaysia och Laos, och där var det så himla enkelt så det inte var sant. Så Yongyut resa till Canada hade nog troligtvis blivit den sista som en thailändska hade fått göra. Så återigen så har vi ett exempel på hur Thailand verkar tycka det är helt OK att bita den hand som föder dom.

 

De har ju dessa visa-regler som är så oerhört jobbigt att uppfylla. Vet ni att vissa utlänningar måste resa utomlands varannan månad, ligga över natten, få stämplat sitt pass i det landet för att kunna få en ny stämpel plus betala dyrt för det i Thailand.

 

Efter cirka 18 månader så är deras pass, så fyllda av stämplar, så Thailand inte längre accepterar deras pass utan kräver nya. Nu måste utlänningen åka till sin ambassad, sedan till immigration igen för att få stämpel.

 

Inte speciellt sällan, så bor falangen inte i samma stad som ambassaden ligger, och sedan måste han till ett 3.e ställe/stad där immigration ligger. I ljuset av detta, notera då att livet för en utlänning i Laos, Malaysia och Philippinerna är oerhört mycket enklare vad det gäller VISA och de regler man skall uppfylla där.

Det finns inget jädra spring var 3.e månad som för mig, eller varannan månad som det är för andra. Nä, där fixar man det en enda gång årligen och det krävs mycket lite papper, inget krav på inkomst etc..

 

Nu imorse 4 juni fredag, så ringde de ifrån den killen som handhar damerna som skall åka till Canada och arbeta. D.v.s. hans fru ringde och hon satte tumskruvarna rejält på Yongyut. Hon berättade att det var 11st andra damer som skulle åka samtidigt med Yongyut och det var endast då Yongyut som kan språka engelska någonting.

 

Om INTE Yongyut åker som planerat så får inte de andra VISUM till Canada och kan åka heller. De gav Yongyut 1 timmas frist att bestämma sig om hon vill stå fast vid sitt beslut och samtidigt göra 11st damer ifrån Thailand arbetslösa Secket härligt val hon har Yongyut, fy satan, jag avundas henne inte... Jag går här och våndas lite grand. T.ex. skall migränen ta vid nu igen eller???

 

Hur skall hon besluta. Hon verkar dock mest rädd för att det skall paja emellan oss, hon vågar helt enkelt inte lämna mig ”vind för våg” här i Thailand. Jag försäkrar henne dock att det inte är några problem, jag bor ju här i vårt gemensamma hem, så det är inga problem. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXVI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Så vi får välan se. Just nu sitter hon i telefon med damen som ringde och säger att hon är villig trots allt att åka iväg. Mestadels då p.gr.a. att 11st andra damer ju blir arbetslösa. Yongyut beslöt sig till sist att ändra ståndpunkt och åka. Vi skall således åka till Bangkok nästa vecka och göra den där intervjun-förhöret som canadickerna vill göra med Yongyut.

 

Det kommer nog sedan inte att dröja för länge innan det bär iväg till Canada för Yongyut. Jag förstår till 100% att hon är skitnervös, hon har aldrig varit utomlands förut, och så blir första gången att åka iväg ensammen och arbeta... uschiamej inte lätt..inte lätt!! På topp på detta så skall vi också iväg och hyra bil och köra en dag till Khon Kaen för att stämpla mitt pass vid den vanliga 3 månaders turen till Immigration där.

 

Fick en liten ”input” utav en av läsarna via en kommentar i ett kapitel. Han frågade lite grand att eftersom jag ju är så irriterad på allting härnere i Thailand, så borde jag kanske fundera på att åka hem. Det är ju inte utan att man förstår vad han menar. Jag vet att det inte var illa menat heller.

 

Saken är dock, vilket jag också svarade honom via en kommentar att jag skriver min blogg ur ett väldigt personligt perspektiv. Alltså att antingen så skriver jag eller så skriver jag inte. Skriver jag, så blir det ett väldigt personligt skrivande. Jag berättar om det som händer härnere. Om jag INTE skulle berätta vad som hände härnere, varför i h:e skall jag då skriva överhuvudtaget.

 

Jag är ju inte typen som enbart kan klara av att berätta att grannarna är trevliga, att blommorna är vackra, risfälten är gröna och vackra, och alla ler och smilar och arbetar livet ur sig härnere. Politiskt så är det underbart och alla är jättesnälla mot oss falanger.

 

Nä jag är ingen fegis, utan vill ni läsa, så får ni ett personligt berättande om mycket privata saker. Jag är övertygad om att de flesta tycker att det är kul för en gångs skull att få lite ”riktig” inblick i någons liv, och inte bara berättas för sig hur vackert allting är. Jag hoppas att jag lyckades förklara mig. Jag vill inte trampa någon på tårna bara förklara.

 

Nu i spåren av Yongyuts förestående resa till Canada, vilket om allt går bra, kommer att ske under den kommande månaden verkar det som. Så aktualiseras ju mitt Visa här i Thailand. Jag var ju iväg igår måndag till Khon Kaen och stämplade mitt pass som man ju brukar göra var 3:e månad.

 

Nästa gång, i september, så måste jag förnya/förlänga mitt visa. Detta göres ju en gång varje år. Och ett problem har dykt upp för mig nu tack vare att svenska kronan har förlorat uppemot 35% i vårde gentemot thailändska bahten. Och problemet är att jag inte når den magiska gräns på inkomst som Thailand kräver av oss falanger som vill bo här permanent under ett s.k. ”Retirementsvisa”.

 

Jag klarade mig med råge det första året (2008), Under år 2009 så fick jag sätta in 40.000 baht på ett bankkonto för att nå upp till gränsen för att bli godkänd. Men i år med denna skitkurs på svenska kronan, så ligger jag mil ifrån den gränsen. Det torde krävas att jag sätter in på banken uppemot 150.000 baht på kontot i 3 månader. Och det gör jag bara inte. Så vad göra??

 

Det är den stora frågan. Jag kan ju åka var 3.e månad över gränsen till Laos och ligga där över natten bland alla rövare och få 3 månaders visa. Men vad är det för jädra framtid. Det är INTE aktuellt. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXVII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Jag kom fram till igår att ett s.k. ”marriage-Visa” är det enda som duger i mitt fall. Alltså ett visa som baseras på mitt äktenskap med Yongyut. Det är en helvetes procedur. Jag tror att jag för länge länge sedan skrev i bloggen om alla kraven som ställes för att de skall godkänna ett Marriage-Visa. Men Ok jag kan visa dessa krav en gång till för Er, så ni förstår vidden av allt jobb man har här nere:

 

1.Ansökningsformulär TM. 7 vederbörligen ifyllt

2.1st foto size 4x6cm

3.Avgift 1.900 baht

4.intygad kopia av mitt pass

5.Äktenskapsintyg

6.fruns husregistration

7.fruns id-kort

8.inkomst// bevis ifrån Sv. Ambassaden på att jag tjänar minst 40.000 baht per månad.

9.De intervjuar oss separat för att fastställa att detta inte är en bluffgrej, ni vet sådant som ”våra”

utlänningar kör med hemma i Sverige.

10.En karta som visar vägen till vårt hus

11.foton av mig och Yongyut samt foton av oss ihop där man kan se adressen och också huset

med oss ihop på bilden....

 

Detta är alltså de villkor som gäller. Jag har inget att erinra i den saken. Varje land har sin väg att skydda sig emot oönskade element i samhället. Så jag gnäller inte över det. Dock så vet jag att bakom alla dessa krav och regler så döljer sig den allstädes närvarande korruptionen.

 

Och ju mer regler ju mer ”grå zoner” finns det och ju mer möjligheter är där för alla dessa tjänstemän att påpeka fel, och hur villiga de är att fixa till det, om vi bara ville visa vår uppskattning i form av en uppmuntrande pengagåva till dem. Det finns alltså hissnande många möjligheter att obstruera och göra det skitjobbigt för oss.

 

Och många många av tjänstemännen gör just detta också. Det skall sägas. Thailändska tjänstemän de gillar helt enkelt inte falanger och skulle hellre sett att vi försvann bort ifrån Thailand. Att vi tillför en jädra massa pengarassel i deras kassakistor här i Thailand är de antagligen inte medvetna om alls. Ekonomi är inte någon stor grej härnere, det har man ju märkt.

 

Men jag skall i alla fall göra ett tappert försök att genomföra detta med giftemåls-Visa, och det måste ju alltså ske INNAN Yongyut sticker iväg till Canada, därav denna lilla småstress som uppkom nu.... Så när vi ändå sticker ned till Bangkok för Yongyuts möte på den Canadensiska ambassaden, så kan vi ju samma dag sticka till den svenska diton och få ett inkomstintyg ifrån dem.

 

Nu sitter jag vid datan och det är torsdag och vi är tillbaka sedan igår natt ifrån Bangkoksresan. Allt gick fantastiskt bra därnere. Yongyut fick sitta för första gången med en nordamerikan och prata och bli intervjuad på sitt ”nya” språk engelska.

 

Hon hade ju NOLL kunskaper när vi träffades, så allt hon kan, kommer ju ifrån mig. Där finns NOLL influenser ifrån familj, vänner eller framförallt TV. Inget av dessa 3 media har ju engelska på agendan, så det är enbart ifrån mig som hon snappat upp sin engelska. Hon pratar ju en himla ”rolig” engelska, men den är fantastiskt enkel att förstå.

 

Tjänstemannen tyckte tydligen det var skittrevligt att språka med Yongyut, och efter 10 minuters pratande (jag fick ju vänta utanför), så kom hon ut därifrån och tjänstemannen...forts nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXVIII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...gav henne utan att knota inresetillstånd till Canada, och VISA för ett år. Noah, killen som är rekryterare försökte ordna, så vi kunde göra läkarundersökningen direkt när vi ända var nere i Bangkok. Men doktorn hade lämnat sin mottagning redan (14.30), så vi blev tvungna att besluta att stanna i Bangkok en natt. Noah lovade att fixa ett rum på hans hotell, 500 baht.

 

Men först stack vi till BURGER-KING och åt en ljuvlig middag, då alldeles efter vi ätit färdigt, så ringde Noah´s telefon, det var läkaren, han var tillbaka på mottagningen. Kanske han var sugen på att tjäna de pengarna redan under den dagen, vem vet. Jäkligt bra. Vi slapp att stanna över natten i det stökiga Bangkok.

 

Vi kom till läkarmottagningen och denna undersökning ar nog ett stort skämt misstänker jag. Jag misstänker att den syftade enkom till 2 saker och inget annat; a) Kolla så Yongyut inte är gravid, b) kolla så Yongyut inte har några smittsamma sjukdomar. Vad det gjorde var detta: Blodprov, mätte och vägde henne samt tog ett pinkeprov. Sedan skickade de oss till närmaste sjukhus och där tog de en (1) endaste X-rayplåt, inget mer....

 

Vi var klara, puh va härligt, till en kostnad av 2.500 baht (c:a SEK: 500:-) Vi tog en ”bulle” till busstationen, och det var inte enkelt, klockan var 17.30. och det var mitt i en 10 miljonersstads rusningstrafik, så det gick i lustempo till busstationen. Vi kom dit 17.50 och bussen gick 18.00 hem till Chaiyaphum. Vi gick ombord snabbt och bara satt där helt utmattade och bara tänkte på vilken tur vi haft som ”slapp” att övernatta i Bangkok.

 

Jag själv satt där och mina tankar gick ju till mina egna förhavanden den förmidddagen, för det var ju som så att vi ju kom till Bangkok redan 05.30 på morgonen, och vi tog oss direkt till det nattöppna kafe´ nära Svenska ambassaden och inväntade kl. 08.00 när det skulle öppna.

 

När vi åkte hissen upp till 20 våningen, och vi läste skylten på dörren till den konsuljiära avdelningen, så stod det onsdag öppet kl. 09.00 - ... OK då var det bara att vänta en timme till. Jag måste tillstå jag har fasenimej aldrig i hela mitt liv förut VÄNTAT så förbannat mycket som man ALLTID får göra härnere i Thailandet.

 

Men jag höll mig lugn, no problem, jag är cool och jag är ju här, så varför stressa?? Kl. 09.00 så gick vi in, jag lämnade över mitt intyg ifrån Sverige på min inkomst, det var ju den inkomst som ambassaden måste intyga på sitt brevpapper som vi sedan skall bifoga till min ansökan till Immigration of Thailand, så de kan se att jag tjänar de pengar som tillåter mig att bo här och ha ett 1 årsvisa.

 

Tyvärr då denna gång så halkade jag ned under 65.000 baht per månad p.gr.a. av den otroligt dåliga kursen på svenska kronan. Därmed så missar jag mitt goa RETIREMENTVISA, men jag får köra på marriagevisa som jag nämnde tidigare där är kravet ”bara” 40.000 baht per månad. Det fattar jag inte, alltså hur Thai resonerar egentligen.

 

När jag har ett enkelt retirementvisa och INGEN att ta hand om, då kräver de en inkomst på 65.000 baht per månad, men när jag gifter mig och skall ta hand om en familj, DÅ kräver de ENBART 40.000 baht per månad. Det borde ju vara tvärtom eller hur?? Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXIX, Thailand

 

Forts.från förra kapitlet...OK efter en timme tillbaka, vi hade under tiden betalt 550 baht för detta intyg som ambassaden utfärdade till mig. Jag fick intyget steg åt sidan i kön och satte mig ned och började att läsa i intyget. Där stod en summa i svenska kronor som var min inkomst, och sedan så stod det som vanligt det thailändska beloppet, och det var 66.900 baht?????

 

Jösses jag höll på att krevera.. 66.900 baht, det borde stå 53. 520 baht, alltså bra bit UNDER gränsen för Retirementvisa (65.000 baht) Antingen så hade de gjort fel, för här så hade de kört med en kurs på 4.84 istället för 3.88 som den är nu. Jag stack ju snabbt som ögat därifrån, inte påtalar men en sådan här sak INTE.. jag var nu helt grön att köra med mitt Retirementvisa, och kan skita i marriagevisa och allt det krånglet.....

Jösses secken tur jag hade, kanske borde jag köpa en trisslott. Jag funderade där på bussen hem, Var detta en bussig kille, han som utfärdade mitt intyg? Eller var det ett rent räknefel?? De är ju inte kända precis i våra svenska sammanhang att hjälpa sina egna, den varan står andra ambassader för, alltså vara bussiga mot sina egna medborgare. Jag får välan skriva ett mail till killen som utfärdade intyget och formulera mig fint och tacka för intyget... Ja, detta var då en helvetes bra resa, och vi bägge är jättenöjda med denna trip dit ner.

 

Imorse när vi vaknade så dröjde det inte länge (kl. 06.30) förränn Yongyut fick telefon. Jag riktigt hatar när folk ringer jävligt tidigt eller jäkligt sent på kvällarna. Jag har lyckats nästan helt och hållet att sätta stopp för det, men jösses va sura thailändarna här är på mig för att jag ”styr” deras liv. Yongyut är inte heller glad för det..

 

Men jag skiter i vad hon tycker faktiskt. Här så säger man bara inte till folk att de ringer för sent, eller säger till dem överhuvudtaget. Folk gör precis vad ända in i glödheta de vill göra och resten av alla andra skall skita i det..Men jag har rent ut sagt till dem, och det är de reglerna som gäller härhemma.

 

Att innan kl. 08.00 på morgonen och efter kl. 22.00 på kvällarna, så är det familjen som gäller och inga skittelefonsamtal. Det är bäst att det är VIKTIGT att ni ringer då... Men jag blir nog INTE vald till byledare här tror jag efter de reglerna, eller va tror ni??

 

Jo i alla fall det var Nought (Mr Germany-Peters fru) hon var alldeles förtvivlad och hon berättade att Peter hade stuckit hemifrån igår kväll och kom inte hem igen den kvällen. De har haft stora besvär inom sitt äktenskap och Peter har ju varit besvärad över att hon kollar honom hela tiden, ja ni vet, jag berättade ju härom-sistens.

 

Hon berättade nu i alla fall att det var helt klart att han träffat en annan yngre kvinna, och dessutom så bor denna kvinna i närområdet här. Alla thai känner ju varandra verkar det som. Och det är det sista som en thaifru vill, det är att hennes make velar runt och ”pular runt” i buskarna i närområdet.

 

Hon var i alla fall väldigt ledsen och jag förstår henne. Hon berättade att Peter och hon inte hade haft några aktiviteter mellan de äktenskapliga sängkläderna på de sista 8 åren.... Jösses va det enda jag kunde säga!! Då förstår man ju att där är andra problem än de som Peter har behagat dra fram för mig. Jag berättade ju för Er att jag hade på känn att man inte fick reda på hela sanningen.

 

Men jag lovade i alla fall att ringa till Peter och prata med honom om att han kunde väl åtminstone meddela sig till henne... att han inte tänker komma hem o.s.v. så slipper hon tänka på om han lever eller är döder. Sedan får jag vackert backa undan, Detta är ju inte min sak...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXX (520), Thailand

 

Ok, jag fortsätter väl att prata om Peter (Mr Germany) och hans trevliga fru... Nu igår torsdag så hände det saker må ni tro, men först lite allmänt prat om hur många fjärilar det är som plötsligt poppat upp och seglar över vägarna och ut på ängarna. Jag frågade Yongyut hur det kom sig att de sågs nu plötsligt. –”Det stora regnet gav många fjärilar”.

 

Jag tror faktiskt att hon har rätt på sitt sätt. För om hon hade haft fel, så hade man kanske sett enbart 1 sorts fjäril. Men nu såg man alla typerna,. Det fanns uppemot 20st olika fjärilsarter, och det vimlade av dem, överallt. Visst är det grannt att se 10.000st fjärilar segla iväg ut över ängarna, i mängder av färger och kulörer. Ibland är Thailand grannt att se, även här ute bland bröte och risfält.

 

Var var jag någonstans nu då? Jo, javisst, vi skulle prata om Peter och hans fru. Igår morse tidigt, så ringde alltså Nught till Yongyut, jag fick lova att ringa till Peter till hotellet för han svarade inte när hon själv ringde. Jag ringde Peter, men hans telefon var avstängd. Jag struntade i det hela sedan, det fanns ju inte mycket man kunde göra i det läget.

 

Tjejerna pratade med varandra och än det ena och än det andra kom fram. Det borde inte komma fram, men det gjorde det. Frun (Nought) hade forskat fram och tillbaka i hela samhället och funnit att hennes man hade pulat åtminstone 2st till madammer runt omkring där de bor (nästan). Och nu var hon skitförbannad. Thai blir ju sådär hysteriskt för jävligt arga när de väl blir arga.

 

Och de har inga problem att göra jäkligt dumma saker. Skjuta maken, skära av staken på honom, mörda honom med kniv eller vilket vapen som helst. Och sedan brukar detta avslutas med självmord, för de vill inte för allt smör i Småland krypa in i ”hongkong” som de vackert kallar finkan. De lade på luren till slut, och efter cirka 3-4 timmar, så ringde plötsligt min telefon, och det var Peter som återgäldade mitt telefonsamtal till honom.

 

Han var hemma i sitt hem och han var fruktansvärt upppjagad, och nu var han enbart inställd på att ta reda på vem som sagt vad till hans fru. Det är ju ofta så med många av oss människor att istället för att se riktigt klart vad som försigår, så vill man veta vem som sagt vad till vem. Detta är ju fullständigt värdelöst kunnande i det läget, eller hur??

 

a) vem hade sagt till hans fru var han varit under natten? b) vem hade meddelat hans fru att hans senaste erövring hade en tatuering på sin ena axel. (kommentar om detta kommer strax) c) vem hade sagt till hans fru ditt och vem hade sagt datt..... Sedan berättade han med andan i halsen vår gode tyske vän att Nought hade haft en kniv PLUS en machete och jagat runt honom och slutligen ut honom ur både hus och deras stora tomt med dessa vapen.

 

Väl ute, så låste hon ut honom under styvt en timmes tid. Och sedan öppnade tydligen systern grinden till tomten, så han vågade sig in i gen. Och det var då han ringde mig. När vi pratades vid så började han anklaga min och Dans fru (speciellt Amphorn) att de sprungit och typ tjallat till hans fru, och sedan försökte han dra in Yongyut, men då sade jag stopp. Forts. nästa kapitel.

 

Handskak - Glegolo

 

Chaiyaphum DXXI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet....Jag sade till honom exakt det jag visste om varifrån dessa informationer kom, och det handlade enbart om att hans fru har en enorm släkt, och att det var genom dem som hon visste exakt var han varit under natten. Ingen av oss andra hade en aning om att han ens varit frånvarande. Till sist sade jag det till honom som han INTE ville höra ifrån en polare och det var sanningen.

 

Jag sade till honom helt enkelt att det var HAN SJÄLV som varit ute och pippat runt, så allting som händer har han själv dragit på sig. Jag bad honom till slut att inte dra in och skylla sina kamrater för dessa fatala egna misstag han gjort. Det var dags för honom att ta konsekvenserna.

 

Jag trodde han skulle krevera av ilska, men konstigt nog så gick han inte till mot-attack mot mig utan höll sig lugn, men ilskan gentemot Dan var konstant och den kunde jag inte göra något för alls. Peter och hans äktenskap är med all sannolikhet ett minne blott.

 

Och hans uppförande långa tider i detta äktenskap enligt hans fru, har varit ganska avskyvärt. Ingen våld eller sådant, men psykisk terror vill jag kalla det. Han har hela tiden hållit henne på halster och sagt – ”Om du inte gör si och så”,,, – ”Du tjänar ju inga pengar, och utan mig är du ingenting”.

 

Och i mitt tycke säga sådana saker till sin fru när man är ensam inkomsttagare är så jädra dumt så man inte tror det är sant. Man skapar bara ett förakt ifrån den andra parten. Nä, vi, både jag och Dan tycker nog trots allt, kamrat eller inte kamrat, att han dragit på sig detta helt på egen förskyllan. Så vi skiter i det nu, det får gå hur det vill med den saken.

 

Angående mitt avbeställningskydd för resan som jag/vi skulle gjort till Sverige i Juli, verkar ju vara lite svårare än jag trodde. Jag fick ju ett läkarintyg i mars när vi bestämde oss för att INTE resa där det stod att jag ramlat av cykeln och fått ett diskbråck.

 

Jag skickade in det, men resebyrån påtalade att det gällde akuta sjukdomar och att jag borde avvaktas lite längre fram, alltså närmare inpå avresan för att det skulle räknas som akut. Jag skickade därför in ett nytt läkarintyg ju den 3 juni och fick svar att jag var för långt ifrån resans startdatum för att det skulle räknas som akut, och bad mig återkomma närmare inpå typ början juli....

 

Jag börjar faktiskt bli lite nervös. Kanske jag blir blåst på dessa pengar i slutändan?? Någon med bra tips??? Jag fick också utav en annan anställd på resebyrån deras egna läkarintygsblankett, det var den enda som gällde berättade.

 

Trots att jag då pratat med en annan i mars, och hon sade att eftersom jag bor borta i Thailandet så går det bra med annan blankett bara den innehåller samma info som deras egna blankett. Så nu blir det till att vänta och försöka att ändra på datumen i läkarintyget så att det ser akut ut, och hur enkelt är det när man redan skickat in 2st med andra datum på... Detta blir något att fundera på.

 

Nu märks det tydligt att vi kommit in i regnperioden. Det regnar precis varje dag, och det är LJUVLIGT. Allting mår bra utav det. Visserligen är det ganska relativt korta skurar, 1 timmes ungefär, men det är äntligen blött nu på gräsmattan och blommorna mår prima i vätan. Syrsorna för ett satans oväsen, grodorna parar sig som bara de kan, och ormarna tar chansen när grodorna inte är så uppmärk-samma och tar för sig...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXXII, Thailand

 

Nu precis så talade jag med Peter (Mr Germany) han är nere hos en svensk kompis och får bo i ett av hans rum där så länge tills han skall iväg på arbete igen utomlands. Peter blev helt enkelt tvungen att dra iväg annars hade det kanske slutat olyckligt i den familjen. Dock så fortsatte han även idag att tjöta om hur galen hans fru varit igår när hon jagade honom med 2st stora knivar. Jag sade dock till honom som jag tyckte läget var.

 

Jag sade till honom att BÅDE han och hans fru var himla dumma. Frun för att hon hotat och jagat honom med knivar, och han för att han fullständigt skämt ut sin fru med att prassla med andra fruntimmer i samma närområde. Alla vet ju allting ju, så frun såg rött, det förstår jag fullständigt. Nu drar han iväg, så får vi se efter 1-2 år när han kommer tillbaka om deras äktenskap håller för denna stress...

 

Imorse när jag kom ut i trädgården, så hängde det en söt liten orm ifrån en pinne på utsidan. Lem, vår alltiallo i området, älskar ju som alla thai att döda allting runt omkring dem. Allt då förutom alla dessa hundar och katter, de verkar ha någon sorts frisedel härnere. Ormen var ganska liten, och den är heller inte giftig. Så varför döda den, det får jag bara inte något svar på.

 

Jag berättade ju för ett bra tag sedan om att en av de där äckliga katterna som springer omkring här, födde kattungar (2st). Jag bad då Lem att ta bort katt-ungarna härifrån området. Ingen tar ju ändå hand om dem, de springer bara omkring här i idyllen och förstör och river i sopspannen på allas tomter, dödar småfåglarna och jamar på nätterna.

 

Men han vägrade att göra något åt dem. Jag sade till honom att i så fall kan han ta hem dessa kattungar och ta HAND OM DEM. Jag vet inte om detta begrepp, ”ta hand om”, är bekant vad det gäller djur, jag tror inte det. I förrgår, så var jag inne i Lem´s förrådscontainer här i området och lånade lite målarfärg av honom. När jag öppnade dörren dit, så rasslade det till nere vid mina fötter och 2 vettskrämda katt-ungar dök in under bröten där på golvet.

 

Då hade alltså Lem tagit kattungarna ifrån den trädgård de föddes i, och lade dem inne i en förrådscontainer. Är det 45 grader varmt utomhus, hur varmt blir det då inne i en container med stängda dörrar?? Killen är ju bara inte rätt funtad... Så här håller det på härnere. Jag undrar ibland, har de inte lärt sig något alls under alla dessa tusentals år de levat här i samvaro med sin natur??

 

Idag är det meningen att vi skall åka som vanligt (lördagar) till swimmingpoolen här i Chaiyaphum och bada. Det skall som vanligt bli görgott. Namkäng och Soda befinner sig ju hos sin mamma Alaam i det andra huset. Nu under helgen så är också Alaams nya boyfriend där. Så ungarna skall inte med och bada. Jag tror att de gör saker och ting tillsammans, på engelska så ”bondar” man.

 

Och det är bra med tanke på att den nye, (Pots),,, ju skall fungera som brödfödare och ansvarig för Namkäng och Soda. De vill ju då ”köra ihop” familjen. Detta behövs verkligen,. Namkäng är det inga problem med alls, hon har ju inte en susning om sin riktiga pappa, hon var ju inte ens född när de skiljdes. Och så är hon inte svartsjuk heller. Men Soda är det lite problem med.

 

Han har lipat (han är 11 år gammal), och han har inte viljat att mamma skall ha en ny.. Detta trots då att jag pratat med honom flera gånger här hemma och förberett honom om att det är bra om han tillåter sin mamma att vara lycklig och inte vara så jädra ego med sin svartsjuka.

 

Men det verkar nu som om han gett sig lite grand. Sedan så tror jag också att mamman och denne nye måste ta i lite grand och inte ENBART mesa sig. T.ex. så ”får” de inte sova ihop ännu, och detta efter 6 månaders bekantskap... Soda tillåter det inte.....

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXXIII, Thailand

 

Idag söndag (13 juni) skall jag återigen till ”plågis” och göra rent mina tänder. Jag var ju hos en sådan mottagning förra året. Om ni kommer ihåg så var det en tråkig upplevelse. Den tandläkaren hade inte ett enda instrument som kunde hänföra sig till att ”göra rent” tänderna. Han körde med de vanliga borrarna och trodde väl att han kunde luramig som han gjorde med sina landsmän, det thailändska folket.

 

Nu i alla fall så har jag varit och beställt tid hos en annan, och hoppas att komma till en som kan komma åt och verkligen rensa undan skiten, ni vet, gammalt plack, sticka hål på lite blodhåligheter här och där vid tandrötterna. Ja ni vet, allt sådant som gör att tänderna håller lite längre. Och som våra egna tandläkare gör i Sverige, alltså borrar, rensar och grejar, och lägger ditt en god typ mintsmak i mun, det är toppen tycker jag.

 

Kom precis tillbaka nu, och jag hade tur denna gång, till skillnad emot förra året när jag gick dit ihop med Reine Hast. Jag fick ju detta tipset av någon (har glömt vem) om den na tandläkare, jag fick en som hade små fina filinstrument och hon plockade bort plack och härjade lite grand inne bland ”bissingarna”.

 

Dock så skall jag säga en sak negativt och det är att de inte riktigt fattar härnere att plack och sådan skit börjar nere under tandköttet, så svenska tandläkare brukar gå ner en bit under lite smärtor hos oss patienter och riva bort skiten därn ere. Men här så gjordes inget sådant. Huvudsaken här verkade vara att det skulle vara smärtfritt.

 

Dock i övrigt så var det himla bra, och denna unga tjej gjorde ett bra jobb och avslutade med att putsa till eländet m,ed mint.... Jag var nöjd och jag fick även lite rabatt, det kostade endast 500 baht (SEK: 100:-) för hela rengöringen. Vad kostar detta i Sverige, runt SEK: 500-800:-???

 

Imorse berättade Yongyut glatt id frukostbordet att hennes syster Alaam hade lämnat 500 baht, och sagt att detta var för att handla in mjölk till barnen. Yongyut berättade detta i akt och mening att jag skulle bli glad att hennes syster betalade för sig. men va faaaaaan!!!!

 

Jag tycker det är jäkligt fräckt av denna syster (barnens s.k. mamma) att ens ha mage att tala om för Yongyut vad de stackars jädra 500 bahten skall användas till, det har la fasen inte hon med att göra.... 500 baht, det kostar väl runt 5-6.000 baht per månad att föda ungarna och köra dem till skolan och andra aktiviteter även kläder då också.

 

Så komma dragande med 500 baht strax efter man köpt en förbannad vespa för 45.000 baht, vilken sedan blir stående häruppe och ingen använder den. Det tycker jag är för jävligt. Det värsta är att jag kan helt enkelt inte prata om detta för dessa thai. De har inte en susning om vad jag menar.

 

Och Yongyut som kan förklara, hon är väl inte så där jätteintresserad av att göra det. Hon tycker bara jag är dum och gniden (!!!) Jag förstår inte till 100% resonemanget som thai för i dessa situationer. Det är precis som om vi falanger har en SKYLDIGHET att ställa upp och hjälpa alla i släkten. Och de skall INTE behöva FRÅGA om det.... utan de bara tar för sig..

 

Hemma hos oss så kallar vi detta tjuveri, här så kallar de det idioti om de INTE tar chansen att sno falangen på pengar då och då. Det känns så i alla fall. Men allt detta skall nog räta ut sig tror jag till viss del. Yongyut åker till Canada, om hon nu inte ändrar sig, alla thai brukar ändra sig i tid och otid. Och när hon åkt, så gör jag enbart det som jag vill göra och inget mer. Jag kommer att vara sparsam och alla pengar som blir över kommer jag att betala in på huset här.

 

Handskak - Glegolo

 

Chaiyaphum DXXIV, Thailand

 

Efter skolan idag, så tog jag Soda till frisören. Han är ju tvungen att vara snaggad. Här kör de ju med uniformer i skolan och de kör med samma ”frisse” på alla pojkarna. När jag kom in på salongen med Soda, så var där 8st barberarestolar och 7st av dem var upptagna, och den 8:e kunde Soda hoppa upp i.

 

Jag satt där och noterade i vanlig ordning vad som hände och skedde runt omkring mig. En av frisörerna han höll på med att rensa örat på en kund. Han hade en lång järnmanick smal som en sticka och med den rev han runt i kundens öron. Han jagade ju efter vildvuxen vax därinne.

 

Efter ett tag, så jobbade han fram till stadiet när han skulle linda järnstickan med bomull. Han fipplade till sig, och tappade bomullstussen på golvet. Böjde sig ned och skakade av allt håret ifrån golvet som fastnade på bomullstussen. Och sedan körde han in tuss och järnsticka in i örat, riktigt långt in skall ni veta.

 

Jag reagerade på detta med bomullstussen, att den användes trots att den togs upp ifrån golvet. Hör på detta då!! På golvet under alla de 8st stolarna så låg det fullkomliga drivor med hår ifrån tidigare klippningar. Det såg så jädra äckligt ut så det inte var sant.

 

De sopar alltså INTE upp efter varje kund, utan skiten får ligga där tills arbets-passet är klart, alltså efter drygt 10 timmar. I denna tornado av hår så hamnade denna bomullstuss och den kördes alltså in i örat på kunden. Kunden såg det hela, men brydde sig inte alls om det.

 

Visst är det väl konstigt med den skillnad i hygien som är mellan västvärlden och Asien. Skillnaden är himmelsvid skall ni veta. På golvet i västvärlden så finns det hår i färger som, svart, gult, grått, rött, brunt. Här på detta golv så låg det bara en färg och det var SVART. Alltså inga variationer alls. Konstigt, inte alls... När Sodas klippning var klar, så betalade jag det önskade priset av 20 baht /(SEK; 4.-)

 

Idag tidigt som satan, så väcktes jag av en tupp som gol. Klockan var 04.30 cirka, och det är inte kul att bli väckt på det sättet. Ljudet kom så himla nära ifrån, för normalt sett så väcks man INTE utav alla dessa miljoner tuppar som lufsar omkring utanför vårt område.

 

Men detta fanskap verkade befinna sig avsevärt närmare än så. Jag tog på mig shortsen och en T-shirt och gick ut och kollade. Jajamensann, en av de gamla tanterna 2 hus ifrån mig, hade införskaffat en bur och hade en tuppjävel i buren. Och detta helt utan anledning. Inga hönor och inga kycklingar, enbart en tuppfan.

 

Nu senare på morgonen så fick jag tag i Thaoo, alltså kvinnan som är som en områdesföreståndarinna (Lem´s fru). Och hon undrade vad som stod på. Jag berättade för henne att jag inte vill bli väckt på morgonen kl. 04.30 av en meningslös tupp. Thaoo berättade då att den gamla tanten som bodde där när dottern och falangen (Holland) var bortresta, hon längtade så himla mycket efter bylivet som hon var van vid, så hon införskaffade en tupp!!

 

Sorry Thaoo sade jag till henne. Vi bor i ett område tätt inpå varandra, och det är inte meningen att det enbart är vi falanger som skall ta hänsyn. Även thai som bor härinne får anpassa sig så vackert. OK jag skall tala med tanten ja gör det sade jag, detta var en skitmorgon för min del.

 

Under dagen sedan, så flyttade den gamla damen på buren med tuppfan i till baksidan av sitt hus, och simslabim, så var det problemet löst. Man kan inte höra den längre. Och så var det lilla problemet löst....

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXXV, Thailand

 

Dan var just här och undrade om jag ville tillbringa en helg med honom och Amphorn och organisera ett s.k. ”English-camp”. Det skulle bli ungefär 400st ungar och ett flertal lärare på det. Det är konstigt men här i Thailand så har de inga problem alls att enrollera lärare på deras fritid.

 

Hemma i Sverige, så skulle väl facket blanda sig i och kräva ditten och datten. Men här verkar det tvärtom som om lärarna enbart tycker det är hyggligt kul att göra något extra ibland för ungarna. Kanongo inställning tycker jag. Så jag lämnade förstås mitt OK. Min insats är väl lite grand döljd i dunkel antar jag. Detta kommer att ske någongång under hösten.

 

Jag pratar ju inte KORREKT engelska även om det är ”flytande” och FULLT BEGRIPLIG för engelsktalande människor. Men jag tror att jag nog får ta hand om det musikaliska på lägret. Typ ta med min gitarr och så sjunger och spelar vi engelska sånger, barnsånger alltså typ; twinkle twinkle little star... o.s.v. cirka 30 sånger skall jag gno ihop... Att sedan få thaibarnen att sjunga detta blir nog inte den lättaste utmaningen i världen.

 

Ja ni, fotbolls-VM håller ju på för fullt nu! Detta är ju något som man normalt sett ser fram emot i åratal. Och så också denna gång. Men men men, jag ångrar mig skall jag säga. Här sätter jag mig och får enbart thaikommentatorer och fattar inte ett skit.

 

Jag ser repriser som de kör med och de avslutar reprisen precis när man skall se om killen var offside eller inte. Eller om bollen gick ut ÖVER linjen eller inte. De har bara inte full koll skall jag säga. Det är rent ut sagt skittråkigt att sitta och se dessa VM-matcher med dessa kommentatorer, ingen feeling alls faktiskt..

 

Får se nu när den roliga gruppen börjar spela; Brasilien, Elfenbenskusten, Portugal och nåt annat lag. Om jag tycker det är lika tråkigt? Då lägger jag nog av att kolla överhuvudtaget. Att JAG skulle säga dessa ord, fanns bara inte i mitt vokabulär, det är nåt oerhört, och DÅ fattar ni hur tråkigt det är va???

 

Nu till något annat. Talade med Krister J. igår, och han mådde bra, och hans något eftersatta fysiska kondition hade överlevt Thailandsäventyret någorlunda bra. Han berättade något kul tycker jag. Jo hans svärfar (vet tyvärr ej namnet) tycker att det är kul att läsa min blogg.

 

Det är en väldigt go komplimang skall jag säga. Alltså att människor som man inte riktigt känner, bryr sig, och läser ens tankar och liv här i Thasilandet. Jag hoppas att jag kan hålla intresset vid liv för de av Er som läser. Ibland så får man så många grejor att göra. T.ex. så brukar musiken bromsa mig stundtals välderliga. Alltså när jag sitter och komponerar.

 

Det verkar som om hela lill-hjärnan går i stå då, och det är skitsvårt att samla tankarna och skriva för bloggen. Det är ju en himla tur då att jag jobbar som jag brukar med bloggskrivandet. Jo jag skriver ju när andan faller på. Och ibland så ligger jag 10-12 dagar i förväg med skrivandet. Och det är då tur, då är det bara att publicera ett kapitel, och bloggen lever vidare.

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXXVI, Thailand

 

Yongyut har tittat på TV, där har en ”doktor” talat om för Thailändska folket att de kan motionera och därmed tappa vikt i ett rasande tempo genom att spänna ett gummiband mellan stortåna. De gör detta då t.ex. medans de kan titta på TV, och därmed så stryper man blodtillförseln (till vadå???) och genom det så tappar man kilon. Vetenskapens värld som den existerar i Thailand.

 

Polisen slog till igen under detta fotbolls-VM här i Thailand. En razzia lönade sig och 259st människor arresterades och det beslagtogs totalt 83.000 baht. Man beräknar att det under VM:et så kommer det totalt att spelas för 37 miljarder baht.

 

2008 års fotbolls EM, då spelades det i Thailand beräknar man, för totalt 15 miljarder och man beslagtog 1 miljon (!!!) Man undrar ju då hur mycket som polisen stjäl av alla pengar som de beslagtar. Tänk r 15 miljarder i omlopp och de beslagtar 1 miljon, jösses va rika polisen blir i ett huj under dessa mästerskap. Det är ju rena rama julafton för polisen vid dessa razzior, och pengar försvinner så enkelt ned i fickorna när de ALLA tittar bort...

 

Om ni undrar? Ja det är olagligt att spela på fotbolls-VM, varför då?? Är det månne p.gr.a. att statsmakten vill befolkningen väl och därför förbjuder spel?? Nä, jag tror inte det. Det handlar helt enkelt om att sätta lagar som förbjuder folk att göra det de vill. På så sätt så kan man ju få tillgång till pengar och stjäla dem. Det är ju p.gr.a. detta gjytter av lagar som korruptionen kan florera här i Thailand...

 

Idag så kom Yongyut in i mitt arbetsrum och grimaserade välderliga. Hua, det luktar illa, sa hon!! OK då.. kanske inte hua, men nåt i den stilen. Jag kände inget. Men jag gick strax efter ut på toan, kom tillbaka och kände att det luktade pyton.

 

Det var nästan som man trodde att man gjort på sig själv... jag letade runt ty Yongyut sade att det kanske var en iguana (ödla) som hade dött och luktade illa... jag letade igenom rummet, men fann ingen ödla öder och steler... Däremot på golvet så såg jag i hörnet 100.000 myror som kalasade på en hög ödleskit.

 

Jasså det var det som stank då. Jag ringade in dem med myrkritan och så var det goodbye med den högen av myror. Kan ni tänka Er ett bättre sätt att beskriva kretsloppet i naturen. Ödlan jagar myror, äter myrorna i mängd, skiter ut avfallet, och myrorna äter sedan upp skiten. Det är ju som att man äter upp mamma och pappa eller sina syskon eller nåt liknande.

 

Dan ringde idag, och var bussigoch erbjöd mig att på fredag åka med hans skola, deras lärare, och deras buss upp till Nong Khai. Det ligger uppe vid gränsen till Laos och de skall bl.a. gå på marknad där och handla lite exotiska saker utefter floden Mekong. Problemet, och det som gör att jag inte vill åka med är 2 saker. Dels så är det endast jag och Dan som snackar engelska.

 

Lärarnas engelska är så kass, så man kan inte förstå vad de säger skall ni veta. Och det andra är att jag fullständigt hatar att sitta fastlåst på en buss. Det tar ju evigheter att först vela omkring härnere och plocka upp försenade lärare, att åka de 40 milen ditupp, och sedan åka hem 40 mil och sedan härnere åka omkring ute bland buskarna och leverera fulla lärare. Nä tack sade jag till Dan, lycka till.

 

Detta är ju inte första trippen som jag tackat nej till. Om ni kommer ihåg så tackade jag också nej till Vietnam-trippen. Den var ju ungefär likadan, en evighetstripp utan början och utan slut. Man skall helt enkelt försöka att i möjligaste mån hålla sig undan och göra gemensamma saker med Thai. De klarar bara inte av organisa--tionen och planeringen. Nä, jag stannar hemma.

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXXVII, Thailand

 

Nu till en annan sak. Jag fick en fråga ifrån en läsare om vad som nu händer med Namkäng och Soda när Yongyut åker iväg till Canada? Jag har en svag misstanke att jag redan skrivit om det här, men för säkerhets skull så kommer det att fungera på följande sätt. Vi har ju ”vårt” hus, alltså det som jag/vi köpte förra året.

 

Och sedan så har vi ju syster Alaams hus, där vi bodde det första året jag var här. Systrarna Alaam och Yongyut vill att deras mamma (Alfa) bor i Alaams hus. Och på detta följer då att de kommer att separera Namkäng och Soda ifrån varandra. Jag hatar detta. Man gör inte så!! Men de vill att Alfa skall ha sällskap där, och inte vara ensammen. Men för helvete sade jag till de 2 systrarna, Alfa bo i ett hus..

 

Hon är uppfödd och van enbart vid att bo i en hydda. Hon har sina kamrater och umgänge ute på farmen bos Spritmagistern, alltså hos den 3.e systern Baloos ställe. Det är väl för satan bättre hon bor där och tar hand om sina kossor och rycker mat ifrån träd och buskar. Det måste väl vara 100 ggr bättre för henne.

 

Att dela på barnen, som aldrig tidigare varit isär är skrämmande dåligt. MEN MEN MEN, jag är en falang och jag fattar inte det här. Alfa och mödrar går alltid i första hand. Barnens dåliga samvete och krav att de skall vara goda döttrar och ”ta hand om” dessa äldre är ALLTID viktigare än barn och ja allting.

 

Vi västerlandet ser ju barnen som det viktigaste och vår framtid, medans folk här i Thailand alls inte det det på det sättet. Här är de äldre bra mycket viktigare än välmåendet av deras avkomma. Så Namkäng skall bo hos Alfa i det andra huset och Soda skall bo med mig här i mitt hus.

 

Och sedan på helgerna så skall de vara hos Alfa och jag skall vara här. Upplägget som det verkar fungera nu. Det tog ett litet tag (några dagar) innan jag fattade det, är att jag skall betala ävenledes maten för Alfa i det andra huset. Men detta skall jag ta tag i snart, för den biten för Baloo och Alaam ta hand om.

 

Det är fan inte meningen att jag skall ta hand om Alaams barn och sedan ävenledes betala för Alaams andel i försörjningen av hennes mamma. Det får räcka med att jag betalar för Namkäng och Soda samt skickar pengar till hennes pappa. Nu får det räcka.... (tror jag – hahaha)

 

Som vanligt i morse så körde jag in ungarna till skolan. Jag säger bara det. Det är en jädra tur att man har körkort och att man har körvana i styvt 40 år. Men i slutänden så kan en olycka ändå hända vem som helst, och den händer då p.gr.a. medtrafikanterna.

 

Jag och ungarna höll på att bli omkullkörda vid 2 tillfällen och det är inte alls ovanligt skall ni veta. Imorse blev vi prejade av en bil, han fick plötsligt för sig att han vill köra på den markerade vägbanan ämnad för vespor och cykla. Han bara helt sonika utan signal eller någonting girade rakt in och som tur var så är jag alltid observant tills ett fordon har passerat mig. Jag hann bromsa in.

 

Vid det andra tillfället som jag och skulle köra om en annan vespa. Jag låg redan utanför, då dök det upp en annan vespa med en pojke i 11 årsåldern i fukl sula och smet emellan oss 2, Jag kan säga att de handlade inte om många centimetrar. Jag hade inte en chans att hinna ifatt honom, deras vespa var heltrimmad. Och så här håller det på.

 

Det finns ingenting emellan mig och döden eller åtminstone en olycka, inte mer då än min egna skicklighet och kunnande och en stor portion tur. Det behövs så enormt mycket här i Thailand i trafiken för att den skall fungera mer tillfreds-ställande och inte vara en dödsfälla. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

Chaiyaphum DXXVIII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet....Jag har nämnt det förut, I stort serr alla familjer här i isaan har en medlem som dödats i trafiken. Man gör ingenting åt det. Man bränner den döde, tar ett par järn ber till Buddah, och sedan så är den familjemedlemmen borta för e vigt och andra tar vid, det är grym,t helt enkelt.

 

Jag tycker att man skall kunna göra åtminstone lite grand härnere, och det är att man KRÄVER av polismännen att de gör SITT JOBB. Jag menar med ”sitt jobb”, att de ser till att man kräver av trafikanterna att de respekterar lag och ordning, kräver av dem:

 

a) Inga yngre än åtminstone 16 år skall få köra vespa. b) plocka bort alla småungar som kör omkring i trafiken, det handlar om barn som kör fordon i 50-90 km/timme. Polisen ser mycket effektfullt bort och bryr sig inte. c) Se till att körskolorna utbildar folk, och inte bara leker, här kan fasen inte trafikanterna en enda lag eller skylt verkar det som, ingen respekterar någonting.

 

Yongyut har ju fått sitt vespa-körkort. Jag stannade en gång får ett par månader sedan vid ett övergångsställe och frågade henne vad detta var och hur det funkade här i Thailand. Yongyut visste INTE vad dessa målade linjer i vägbanan var, hon visste heller inte om man skulle stanna för fotgängare eller om man skulle köra på dem...

 

Och så här ser det ut överallt, INGEN kan någonting. Polisen i Thailand har egentligen bara en enda stor uppgift och det är att samla in pengar till sina chefer. Det gör man genom att ha kontroller på vägarna, alltid på samma ställen. Och där kollar man enbart 2 saker; hjälm och körkort. 200 baht är det i böter, 10% går till polismannen, och 90% skickar han vidare till sina chefer, som skickar vidare till sina chefer.

 

Är den stoppade trafikanten under körkortsålder, så kollar man INTE körkortet, för dessa barn får ju inte ha körkort, man skiter helt enkelt i att kräva körkort av skolbarn... fattar ni??? Däremot så lider alla av hjälmtvånget. Så jag konkurrerar med barn härnere. Barn som polisen INTE anser behöver ha körkort för att köra i trafiken. Hualigen..

 

Nu till en helt annan sak. Det är faktiskt lite skrämmande tycker jag. Jo jag har börjat de sista 5 åren att göra en speciell grimas. En grimas som är internationell och som alla förstår. Jo när någon säger något oväntat, något som de vill ha bekräftelse på. DÅ lägger jag till med just den här grimasen.

 

Jag drar underkäken ned mot adamsäpplet, och ser förvånad ut, men också sam-tyckande till det som just sagts. Och nu kommer det skrämmande, jag kom just att tänka på att denna grimas är ju exakt den grimas som min mamma hade när hon levde. Jag har alltså blivit min egen mor!!! Den ni???

 

Betyder detta att mer grejor följer i spåren av denna grimas. Kommer jag att ta efter farsan också??? Kanske kommer jag att ta efter mina syskon också.... Hjälp jag är på väg att bli en ”familjeklon”. Alltså en kille som ser ut som jag just blivit klonad ut ur alla hormoner,kromosoner och gener som min familj har givit mig!!!

 

Avslutningsvis, har vi, svenska folket blivit ett folk som satan inte kan stava rätt längre. Alla man stöter på är dyslektiker/ordblinda. Det verkar nästan som om det är poppis att kalla sig för dyslektiker.

Hur manga utav alla dessa s.k. ”dyslektiker” var bara jäkligt slöa, slappa och likgiltliga i skolan?? Och är detta då beviset/resultatet på hur bra den svenska skolan är??? Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXXIX, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Jag tittade just in på lite olika bloggsidor här på bloggspace, just bara för att kolla hur det såg ut. DET ÄR SKRÄMMANDE. Ute i vida världen så fungerar det fortfarande INTE som i den svenska ankdammen, där alla människor i dag verkar säga så fort som man ställer krav på dem ”det spelar väl ingen roll?.

 

Just den meningen är en av de mest korkade meningar som mänskligheten har dragit fram. Jo ute i vida världen så menar man fortfarande att, om man inte ens klarar av att stava utan en riktig anledning, så klarar man heller inte att göra affärer, och går INTE att lita på. Månne att detta är anledningen till att Sverige har tappat så enormt mycket internationellt de sista 25 åren??

 

Nu skall ni få höra hur man går tillväga i Thailand när det gäller betalning-åter-betalning av pengar. Jo Spritmagistern ni vet, Yutin. Hans och hans fru (Baloo) dotter, jennifer. Skulle ju ifrån början gå på universitetet i Loire (Löj), efter vad de sade till mig senare, så klarade hon inte inträdeskraven och hon fick därför börja på ett annat lärosäte, och detta var borta någonstans som hette typ ”Nakhon Moharn” (risk för felskrivning här).

 

De körde henne dit och man trodde ju allt var bra. Nu så kom Yongyut hem ifrån Chaiyaphum och hade just Yutin och syster Baloo med sig och de skulle upp till Lorie. Jag fick nu reda på i sedvanlig Thai ordning att jennifer visst inte missat iknträdesprovet i Loire utan hon ville hellre ändra och gå och lära sig på det andra stället.

 

Där hade hon också en bandomskamrat som gick. Så hon hade någon att dela rummet med. Nu skulle därför Yutin,Baloo och Yongyut åka upp till Loire och hämta pengar ifrån skolan. De hade ju redan inbetalt terminalsavgiften på 8.000 baht. Nu visar det sig att thai precis osm vanligt inte klarar att hålla tassarna borta ifrån annans ädodelar.

 

Yutin får INTE tillbaka sina 8.000 baht. Han får endast 50% (4.000 baht) resten behåller skolan helt sonika, trots att tösen inte gick en enda dag på skolan. Och till ytterligare förvisso, så måste man i sann Thailändsk anda, inte förvänta sig att någon sätter in pengar på sitt bankkonto.

 

Utan man måste vara beredd att i alla lägen HÄMTA sina pengar. I detta fallet så kostar det ytterligare 1.000 baht i drivmedel för att hämta dessa 4.000 baht. Jag blev ju ganska uppjagad att höra denna skit, och frågade varför de bara inte satte in pengarna på hans bankkonto.

 

Inte Thaiway, svarar Yutin. Javisst, Thailand försöker så smått att ta sig ut ur 1800:talet och in i 2000;talet. Men det går långsamt. Utveckling som vi pratar om är förödande för det korrupta system och uppförande vi har i Thailand, så ingen är väl egentligen intresserad utav att utveckla landet.

 

Det är väl bra som det är, med alla chanser i världen att lura varandra, och polisen kunna sno åt sig sitt och alla stats/kommunalanställda snor sitt. Livet är perfekt för alla dessa människor och institutioner.

 

Handskak - Glegolo

 

Chaiyaphum DXXX (530), Thailand

 

Har haft några sådana där ganska händelselösa dagar nu det sista. Jag har haft det förr och ändå klarat mig. Det är precis som den ekonomiska depressionen, det handlar enbart om att rida ut stormen, och jobba med små medel under tiden den varar. Små medel i mitt fall är att man får försöka att klura ut och prata om andra saker än just det som inte händer den specifika dagen ifråga.

 

En sådan sak kan vara t.ex. följande. Yongyut bad mig under sin franvaro med Spritmagistern och syster Baloo att åka hem till hennes mor (Alfa) i det ”andra” huset och ta med laddaren till mobiltelefonen, och fixa till det och förklara för henne hur det funkar. Men Yongyut sade jag, tror du... och vips så bröts det samtalet.

 

OK tänkte jag, det här blir en utmaning, kanske Alfa förstår, jag är ju ändå en jävel på att vifta, gestikulera och förklara på thai/svenska/engelska... När jag kommer ihåg, så är de farhågor jag hade, inte bara besannade, de är grundmurade. Alfa är fullständigt i okunskap om vad jag pratar om, och det vill jag poängtera.

 

Jag kan faktiskt INTE skylla på henne. Varför är det så givet att hon skall förstå en falang ifrån Göteborg, Sverige??? Inte alls givet tycker jag. Jag tittade in i hennes ögon när jag pratade och såg hur ”dött” det var, helt dött. Hon förstod helt enkelt inte ett skit, och frågan är om hon inte var lite förlamad utav att en utlänning ”pratade” med henne.

 

Jag laddade upp telefonen och sade att jag skulle återkomma om 3 timmar. Så fick det vara bra med det. Jag vill att ni skall tänka på att det inte är lätt för Alfa att hänga med i svängarna. Hör här: Alfa har aldrig varit i kontakt med elektricitet förut, aldrig!!! Hon har alltså aldrig strykit tvätt, hon har aldrig maskintvättat, aldrig kokat mat på en spis. Aldrig dammsugit sitt hem.

 

De hade ingen TV hemma när Yongyut var liten, inget kylskåp och de hade heller inga fläktar. Det måste ha varit ett helvete i deras hem. Väggarna halvdåligt gjorda i bambu, så mygg och knott hade fritt inträde till huset utan problem. Om man ser det ur denna synvinkeln, så är det inte enkelt för Alfa att veta vad jag pratar om.

 

Hon förstår helt enkelt inte hur Yongyut kan vara INNE i telefonen och prata med henne, när hon samtidigt är i sitt hem långt borta!!!! OK det hela slutade med att jag fick meddela Yongyut att det sket sig, och att hon fick åka dit själv senare och fixa det här med telefonen. Och prata med sin egna mor på ett språk som modern förstår..

 

Igår 18 juni, så fyllde Yongyut år, grattis till henne. Hon fick kaffe på sängen och en bakelse. Inget av detta, varken firande eller kaffe med dopp på sängen görs här i Thaiselandet. De struntar i födelsedagar, men å andra sidan så tycker de om att fira fasen så mycket annat krimskrams härnere skall ni veta. Det är Risets dag, eller Trädets dag eller olika Djurs dag. Men här uppmärksammas INTE födelsedagar som sagt var.

 

Jag var inne med Soda på eftermiddagen 17 juni och kollade efter present, och det enda som jag i brådskan lyckades hitta som eventuellt kanske kunde passa var en locktång för 100 baht (20.-). När jag kom hem så insåg jag hur jädra ”fesen” den presenten var, så jag tog avstånd ifrån den och meddelade att den var ifrån Namkäng och Soda.

 

Jag kommer att handla en snyggare present till henne ikväll istället, eller så får jag helt enkelt bjuda på .... hahaha!! Men vi beslöt att söndag 20 juni, så bjuder vi på födelsedagsmiddag hemma hos oss för Dan och Amphorn och Kevin och Surin. Dessa två sistnämnda har ännu aldrig varit hemma hos oss, eller vi hos dem. Skall bli kul att kunna bjuda dem på middag.

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXXXI , Thailand

 

Idag lördag 19 juni, så har Yongyut ihop med syster yster Alaam och hennes nye boyfriend plus Namkäng och Soda hälsat på hos sin pappa uppe i Nong Boa Daeng. Den största anledningen till besöket var nog misstänker jag, att förankra Alaams förhållande med sin nye (Pots heter han), hos pappan.

 

Alltså samme gubbe som förut nekade och INTE ville träffa honom. Jag drog upp detta med Yongyut och frågade lite försynt om gubben hade ändrat sig nu?? Men hon ville inte kännas vid någonting om att han förut nekat till att träffa Pots. Jag gick inte in mer på detta. Typiskt Tjaimentalitet.

 

Man pratar bara inte om saker och ting. Dessa ting ligger bättre begravda under mattan. De kom upp dit och pappan satt där och förhörde och pekade finger åt Alaam , och talade om för henne hur hon skulle uppföra sig gentemot Pots. Och hans ord var väldigt allvarliga.

 

Och han poängterade att hon INTE skulle gnata på sin pojkvän för då kommer han att lämna henne. Det låter lite patetiskt i mina öron att gubben sitter där och håller förmaningstal, helt utan att ens försöka att reflektera sitt egna liv, där han bankade skiten ur sin egen fru och barnens mor, så att HON till slut stack och lämnade honom ensam.

 

Han undrade också varför inte jag var med och hälsade på. Jag ville bara inte träffa gubben, jag gillar inte såna typer som sitter på sina höga hästar och förmanar sina döttrar trots att de är jäkligt bra och där deras män har varit rena rama arslen. Nä jag stannade hemma, det var lika bra att de gjorde denna trip ihop ensamma denna gång, jag får väl åka med nästa gång istället!!

 

Igår så hade vi samlat Dan/Amphorn och Kevin (Missouri) medSurin till födelsedagsmiddag härhemma för att fira Yongyut. Vi 3 falangkillar käkade min grymt goa spaggetti köttfärssås, tänk där har stjärnkockarna mycket att lära. Som de så vackert brukar säga i kockprogrammen i TV ”Back to basic”. Mn mat är verkligen Qback på basic” skall ni veta, men himla go.... (tycker jag)...

 

Damerna fick låta sig nöja med det vanliga ihopkrafset av rötter, blad,löv och sallader och framför allt den allstädes närvarande CHILLIN. Men till detta så hade Yongyut gjort sin paradrätt som BÅDE falanger och thai kan käka. Fråga mig inte vad den heter, men som vanligt härnere så kan man rubricera det som; kött och sallad.... men det är skitgott faktiskt...

 

Vi drack rött vin till och det var fantastiskt gott. Kevin och Surin hade lyckats hitta ett vin härnere som hette PETER VELLA, Vilket är ett rött ytterst mjuk och välsmakande vin i ”Cabernet Sauvignon-klassen” och det är producerat i Californien, USA. Jag kan varmt rekommendera denna typ av vin till Spaggetti Bolognese...

 

Smaken är lätt sandig, men fyllig, med en touch av Senapis Advencis. Man blir också lätt påmind om en lätt rörelse i världsaltet när vinet sakta slinker ned via andningshålet och man tjöver sig...hahahaha!!!

Ävenledes igår söndag så kom det ett riktigt skyfall härnere, det höll väl på i styvt 1,5 timme. Det var välbehövligt, men det kräves mycket mer för att göra naturen nöjd härnere.

 

Både floder och bäckar är fortfarande snustorra idag på morgonen efter skyfallet. Dock så kan man se att risfälten ser riktigt nöjda ut, men även de kräver 10ggr mer än det regnet innan det blir aktuellt med att så något ris...

 

Med skyfallet, så fick jag nöjet att stifta bekantskap med en groda modell större... Enligt engelska språket så heter den Bullfrog, och om jag inte har helt fel, så är väl vår motsvarighet i Sverige, Oxgroda (??) Denna groda har ett läte som är fruktansvärt. Vid läggdags igår, så var kaukafonin utav alla parningsbenägna oxgrodor enorm. Jag fick starta ävenledes golvfläkten ihop med A/C;n så att ljudet någorlunda skulle stanna utanför sovrummet. Men hjälpte det?? Nej!!!

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXXXII , Thailand

 

Nu är det många bollar i luften skall ni veta för min del. Ibland känns det som en omöjlighet att få dem alla att hamna i ”rätt korg”. Lyssna på detta ”ormbo” bara.

 

1) Först så håller vi på med att bröta med Yongyuts arbetsresa till Canada. Det är folk som skall mutas (mestadels polisen) de vill ju alltid ha en del av kakan. Även ifrån det som INTE rör dem. Och det är papper som skall fyllas i, och det är folk som vill intervjua.

 

Jag måste också se till att få fram info ifrån Noah Fall, alltså han som rekryterar folk till denna resa. Där är ju frågor som är bra att veta. Dock så verkar han ha svårt att få fram infon vi vill ha. Jag har nu sagt till honom att han får la ringa till Canada då och fråga.. Hur svårt kan det vara. Vi behöver veta saker som ;

 

a) Vid skador – finns det tillgång till sjukhus/doktor??

b) Finns det internet/bredband??

c) Finns där tillgång till en dator??

d) Finns där en telefon tillgänglig för dem??

e) finns där möbler i rummet de skall bo i + sängkläder??

f) Hur går det till med maten, kokas den i rummet de bor i??

g) Arbetskläder??

 

Ja detta var några av de frågor man vill ha svar på. Men det blir säkerligen bra skall ni se.

 

2) Sedan arbetar jag hårt med att kunna lösa det här med återbetalningen av min resekostnad till Sverige. De kräver ju att sjukdomen skall vara akut, så min hemställan i mars månad föll dem inte ”på läppen” s.a.s. Jag gjorde därför om den 3 juni, men de tyckte att jag var för tidigt ute fortfarande för att kunna kalla detta för akut..

 

Så nu skall jag göra om allting igen för en 3:e gång, och det sker den 28 juni, och det vore väl rena rama fan om inte det är akut så säg. Jag måste också försöka att fixa till datumen så de blir lite ”närmare” inpå avresan, så det verkligen kan kallas akut. Mitt problem är dock nu att det ju ligger redan 2 tidigare brev hos dem med annat datum, så låt oss hoppas att ingen tänker på det.

 

3) Och så håller jag på och måste fixa till mitt VISA som ni säkert redan läst. Jag har alltså stämplat och är klar, och jag är grön fram till 12 september. Då skall jag göra mitt årliga retirement-VISA igen. Dock om ni kommer ihåg så var ju jag nere i Bangkok med Yongyut och jag tog ju chansen och gick till den svenska ambassaden och fick ett intyg om min inkomst.

 

Nu så har jag 2 möjligheter, och jag måste ha lite flyt när jag tänker till och gör detta. Jo detta intyg får bara för ”vissa” immigrationstjänstemän vara max. 30 dagar gammalt, medans andra skiter i det, och bara nöjer sig med om det är daterat innevarande år. Nästa luriga grej är att jag i normalfallet endast får komma max. 30 dagar INNAN mitt VISA upphör, och detta är den 12 augusti...

 

Och då med lite oflyt så kan ju mitt imkomstintyg ifrån ambassaden vara för gammalt.... Ser ni dilemmat. Om allting går åt helvete så måste jag nog gå via MarriageVISA och det är ett rent helvete med papper och olika saker att göra och framför allt, det kräver Yongyuts närvaro..... Men hon lär ju vara i Canada då!!

 

Så efter lite efterforskning, så bör jag kontakta immigrations myndigheten och fråga dem om jag får komma tidigare än 30 dagar eftersom jag ju skall resa till Sverige (9 juli) och jag kommer INTE tillbaka förränn i oktober någon gång. Det finns fall där de godkänner detta med en vettig anledning (typ resa)....

 

Funkar detta, så är det inga problem. Funkar INTE detta, så får jag åka dit den 12 augusti och hoppas att mitt intyg med inkomsten ifrån ambassaden och be en stilla bön att de godkänner det, trots att det är äldre än 30 dagar..... Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXXXIII , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Skulle det skita sig också, så kommer jag under ett års tid (om nu inte svenska kronan skjuter i höjden igen. Eller bahten sjunker som ett sänke), att vara hänvisad till att åka buss upp till Nong Khai (Laos-gränsen), passera denna gräns gå till konsultatet däruppe, sova över natten, och sedan tillbaka till konsultatet för att få deras stämpel och uppehållstillstånd i 3 månader. Detta skall alltså ske var 3:e månad, och det är inget annat än en jädra skittråkig upplevelse vareviga gång!!!

 

Fick reda på utav Yongyut något av det mest förfärande jag hittills hört angående det här med mutor, stöld och korruption. Så hör på denna underbara grej som verkligen visar vilken kvalite som Thailändska myndigyheter är gjorda utav. Som jag nämnt vid ett tidigare tillfälle så ägs huset 2 hus bort utav en holländare, det var alltså han som var överviktig, sleten med diabetes och endast var 49 år gammal.

 

Nu när de är borta, och det är de oftast 2 år i taget, så bor fruns gamla mamma i huset och tar hand om fruns dotter 13 år gammal ifrån ett tidigare äktenskap. Som jag sagt tidigare så är alla thailändskor nästan utan undantag gifta med en thai tidigare i livet.. Nu så kommer då det vackra i denna visa. Den gamla ville nu ändra tösens efternamn till deras efternamn ty hon hette faderns familjenamn.

 

Den gamla ville i alla fall för att förena familjen, att alla skulle ha samma efternamn. Hon knatar ned till Amphoe, alltså deras kommunkontor. Ni vet samma ställe där jag fick min ”Gula bok” efter sju sorger och åtta bedrövelser. I alla fall hon går ned dit. De tvingar henne att betala 30.000 baht. Bl.a. så tar skitstöveln ni vet med min Gula bok 2.500 baht, och ett antal av de andra på kontoret tar också andelar och till slut så stjäl chefen för kommunkontoret 20.000 baht då också för egen räkning. Allt sammantaget 30.000 baht (SEK; 6.500:-).

 

Denna familj med den gamla i spetsen kan inte göra något alls åt detta. Hon får ingenting utav ”sin” regering. Ingen pension och inga bidrag överhuvudtaget. MEN de stjäl gärna från sina gamla ändå. Ni fattar va. Det här är rena rama vilda västern, och folk här har ingen aning om hur de skall komma ur detta helvete. De är fullkomligt maktlösa. Jag mår jävligt illa över detta, och man vill ju bara göra något åt det. Men som utlänning så kan ju inte jag göra någonting.

 

Dessutom så förklarade Yongyut för mig att det inte heller lönar sig att gå till polisen. De skapar ingen anmälan när folk går dit. De facto så har jag fått reda på att de har 2st böcker för s.k. ”anmälningar” och ”rapporter”. 1st är den officiella, alltså inget som de fuskar med. Och den andra är den lilla svarta, och det är den som de för in vanliga människors anmälningar, där de inte lyckats att stjäla från dem. De skiter då i att jobba med det. Secken polis!!

 

Och om en polis skulle få för sig att utreda vad kommunkontoret håller på med, så har han inget arbete dagen efter, avskedad och utslängd inom 1 dag.... Kommun-kontoret står över polisen i rang och kan avskeda på stående fot... fattar ni....

 

När man betänker allting det som jag beskriver härnere, och detta förekommer garanterat i olika former och nivåer i alla länder runt om i Asien, Afrika, Rysslands satelitstater och Sydamerika. Då i alla fall är man glad att man är svensk och inte har behövt leva i detta avskräde av kriminalitet.

 

Handskak – Glegolo

 

Chaiyaphum DXXXIV , Thailand

 

Som ni säkert vet, så har ju en del människor för (o)vana att ”läsa in” för mycket i vad andra säger. Det finns ju de som alltid tyder allting till det värsta. En del som tyder allting som ett påhopp på dom själva, och så finns det ju de som väldigt gärna lägger in lite psykologi i allt som sägs.

 

När man bor här, eller var som helst för den delen, när man INTE språkar samma språk, Då är det ju också väldigt lätt att det blir språkförbistring och missförstånd. Och då brukar just fenomenet att ”läsa in” för mycket i vad som sägs bli en anledning till bråk och slitningar i ett förhållande. Hur enkelt detta är kan väl närmast beskrivas i denna något (o)sanna historia (tror) jag.

 

En medelålders kvinna var på COOP och handlade, där hon till slut lade upp på bandet i kassan följande saker hon köpt:

 

- 1 liter av 2% fet mjölk

- 12st ägg

- 2,5 liters apelsinjuice

- sallad

- 1 paket bryggkaffe

- 250 gram bacon

 

När hon stod där och lade upp dessa varor på bandet, så kommenterade ett fyllo som stod där bakom henne i kön helt fräcks – “Du måste vara single”.

kvinnan blev naturligtvis konfunderad, speciellt då som hon ju aldrig haft turen att stöta på ”den rätte” här i livet.

 

Hon tittade i alla fall återigen på de 6 sakerna på bandet, men såg inget speciellt som kunde föranleda detta fyllo att dra denna slutsats. Hon kunde till slut inte hålla igen, utan kände sig bara tvungen att kommentera vidare, - ”ja, du har helt rätt, men hur i herrans namn kunde du veta det”? Fyllot svarade blixtsnabbt – ” därför att du är ful”!!!

 

Så ibland i livet så är det faktiskt så enkelt som den gamla grekiske filosofen sade angående toalettbesök hos rikare personer; - ” varthän man än sitter, så är en potta en potta”. Menandes i detta fallet då att man kanske inte i första läget skall läsa in för mycket i vad folk säger utan istället försöka att ”lyssna” riktigt ordentligt på vad de säger. Allting behöver inte vara en attack eller att man kritiserar, det kan helt enkelt bara vara ett försök att kommunicera.

 

Imorse 24 juni när jag körde ungarna till skolan, så åsåg vi en otäck olycka. Om man nu kan kalla det olycka när den ena parten är en 12 års pojke och den andra parten en kvinna med ett 4 års barn i knät talandes livligt i telefon. Detta rubricerar jag mer som mord. Och det är mord med parten staten Thailand som part i målet.

 

De negligerar fullständigt att efterleva rim och reson , vett och etikett och de regler son finns. De tillåter barn köra vespa i 90 km i timmen. De tillåter utan åthutning människor sitta med oskyddade barn i knät talandes telefon och samtidigt köra vespa. usch och stort fy för en sådant värdelöst land. I alla fall, vad vi åsåg var en frontalkrock där den 12 årige pojken seglade iväg upp över styret cirka 15 meter och landad oskyddad utan hjälm. Forts. nästa kapitel..

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXXXV , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet....Den andra vespan med kvinnan, sitt barn, och sin mobiltelefon, där hamnade det 4.åriga barnet under bröten av 2st demolerade vespor och låg där till synes helt livlös, troligen död tror jag i alla fall. Kvinnan såg helt oskadad ut. Det skulle ha varit helt tvärtom. Hon som vuxen skulle nog ha tagit denna smäll eftersom hon i mina ögon var den som skapade denna olycka.

 

En åskådare rusade fram till pojken, och försökte desperat att ställa honom upp. Men pojken var som sagt var helt livlös, troligen död han också. Och var han det inte, så var det ju risk att han dog efter den behandlingen som han fick utstå av åskådaren som försökte att ställa honom upp, secken idiot.

 

Men det är klart, någon utbildning här i Thailand för denna typ av situationer finns ju inte.... Tänk om killen levde och låg där med kanske knäckte nacke, hur lätt vore det inte att den nacken snäppte av utav behandlingen han fick utstå. Jag körde ungarna till skolan och det var 2st tysta barn jag körde.

 

Vi kom fram till Chaiyaphum precis när vi hörde den första ambulansen. Den fick kryssa sig fram i trafiken, ingen flyttade på sig här inte. Utanför Sodas skola så såg vi den andra ambulansen med fulla sirener på. Den fick vackert stå där i trafiken, Poliser fanns där typ 6st, de dirigerar ju trafiken. men ingen, varken poliser eller andra bilister gjorde några som helst ansatser att flytta på sig ur vägen för ambulansen.

 

Jag uppskattar att han stod där still i styvt 5 minuter innan kön började röra på sig. Tänk så enkelt detta var.. Polisen tar tag i trafiken (den mötande) håller den åt sidan och låter ambulansen passera. Man undrar ju hur de egentligen resonerar, eller de kanske inte har kapacitet att resonera här i Thailand. Eller så ville kanske polisen ha pengar extra för att flytta på trafiken. Kanske dessa 5 minuter orsakade en onödig död i den olycka vi nyss åsåg....

 

Den enda som var bra i denna situation var att jag tror att olyckan kröp inpå skinnet på Namkäng och Soda, och jag sade också till Soda innan han klev av utanför sin skola; fattar du nu varför jag förbjuder dig att köra vespa innan du är 15 år gammal, och då skall du också visa mig att du kan köra, och inte bara bröta på som dina thailändska polare gör. Du skall KUNNA köra, och du skall KUNNA de regler och lagar som finns. Han nickade, och jag hoppas att han fattar lite grand av vad jag menade i alla fall....

 

En ny liten go skandal är under uppsegling här i Thailand. Bakgrund, Thailand är ju en väldigt stor sockerexportör, men de har också en väldigt stor hemmamarknad som tillgodoses av marknaden här. Nu har det börjat komma in sedan ett par månader tillbaka, rejäla klagomål till Regeringen ifrån återförsäljarna av sockret typ Thailands motsvarighet till våra varhus/affärer; Tesco Lotus, m.m. De menar på att de INTE får något socker levererat till sig, så de kan ju inte sälja nåt heller.

 

Tidningarna härnere har nu funnit och upptäckt att naturligtvis så sitter det små mutkolvar i bakgrunden och styr och tjänar extra pengar på detta. Men det absolut värsta är att de som VERKLIGEN styr det hela är tydligen regeringen själva. De ger socker till de företag som lovat vara lojala i nästa omröstning, och de skiter i att leverera till andra affärer som hellre vill hålla sig utanför politiken.

 

Detta är ju då återigen en ”vedkubb” i den ”Thailändska brasan”. Blir brasan för stor, så kan vad som helst hända härnere. De får passa sig, regeringen alltså, annars sätter de fyr på hela landet. Som ni vet så är ju landet fortfarande i ”vånda” efter de ”rödas” senaste tilltag som ju skadade landet något oerhört. Så ytterligare ved i brasan kan tända den rejält, kanske för rejält för att det skall vara nyttigt.

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXXXVI , Thailand

 

En åttaarmad siare har varit hundraprocentig hittills under fotbolls-VM. Nu har bläckfisken Paul förutspått att Tyskland slår England på söndag.

 

Paul spår genom att välja en av två lådor med musslor som han ska mumsa på. Han har hittills haft rätt om att Tyskland skulle vinna mot Australien och Ghana, och förlora mot Serbien.

 

-100 procent framgång, säger Tanja Munzig, taleskvinna för Oberhausen Sea Life Centre, till Sky News.

Bläckfisken, som är född i brittiska Wymouth, började sin karriär som tippare under EM 2008. Då hade han rätt 80 procent av gångerna.

 

Skall tillägna detta kapitel helt och hållet till det positiva med Thailand. Alla de bra saker som man kan möta härnere. Alltså inget gnäll nu i detta kapitel. Först, så är det ju rent fantastiskt med alla dessa människor som tittar på en och besvarar ens leende med ett jätteleende.

 

Man känner sig verkligen värd något. Detta är ju en jätteskillnad mot hur det är i Sverige och västvärlden i övrigt. Jag vet faktiskt inte hur det kommer sig eller hur det började. Men när du är över 40 år så börjar det så sakterliga, och när du är runt 50 och över det, så går det enbart nedåt i en allt snabbare spiral. Folk tittar knappt ens längre på dig, de värderar inte längre dina åsikter, insikter eller avsikter, de bryr sig helt enkelt inte..

 

Här i Thailand så värderas du efter hur du är och vad du kan tillföra, i alla fall så känns det så. Du finns med i alla sammanhang, och du respekteras i alla samman-hang. Ok, inte om du är ett dumhuvud som inte sköter dig, men annars så respekteras du.

 

Priserna.. här har blivit dyrare att leva säger de som bott här lite längre än vad jag gjort, och så gnälls det lite grand. Ett exempel som gavs som jag lade på minnet är ölpriserna. För 5 år sedan så kostade en öl 40 baht (alltså på restaurant/bar) kursen på engelska pundet var då 68 baht på ett pund. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXXXVII , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet....Idag kostar ölen 120 baht och kursen på engelska pundet är runt 32 baht per pund. Engelsmännen har alltså fått en grymt avsevärd fördyring av sitt ”matintag”. Vi talar här om flera hundra procent ju!!! I min värld dock så ser jag det hellre ur ett rosenlila skimmer, prisbilden alltså.

 

Jag handlar en limpa formbröd för 32 baht (SEK: 7:-), 1 paket med 10 grillkorvar för 40 baht (SEK: 8:-) 1 flaska kanongo Vodka 320 baht (SEK: 65:-) bensin kostar 37 baht (SEK: 7,50/liter) o.s.v. Ni har ju redan hört priserna på möbler etc. Så det är ett inferno här med billiga priser och alternativ av billiga produkter.

 

Allting är öppet jämt. Det är rent otroligt, Thai arbetar varje dag i veckan och det är ofta långa arbetsdagar för dem. Förra lördagen var jag kl. 20.00 på BIG C (deras COOP) och handlade, Banken var öppen!!!!!! Allting är öppet hela tiden känns det som. Dock skall det sägas att kommunala och statliga inrättningar faktiskt är stängda under helgerna. Men för övrigt så är allting öppet. Man kan alltså få gjort precis allting under veckans 7 dagar, bra va??

 

Bra är det när man blir sjuk. Man har flera alternativ att tillgå, är det inte så allvarligt, då går man till en av de otaliga klinikerna i stan. Ocjh där så betalar man endast om läkaren gör något åt sjukdomen. Om inte, så är det gratis.

 

En av mina behandlingar med magen och parasiter (diarree) kostade inklusive medicin 300 baht

(SEK: 60:-). Vid allvarligare fel, så går man till sjukhuset och i mitt falang-fall så går man ju inte till det något äckliga allmänna sjukhuset, utan man väljer ett av de 3 privata som finns i denna stad. Jag hade njurgrus senast, där kostade röntgen, undersökning samt medicin 900 baht (SEK: 200:-).

 

Handla middag och äta ute är kanonbilligt, och man kan skapa sig ett jättebilligt liv här om man anstränger sig lite grand, så det är kanonbra. Jag har försökt att få ”min” familj att anamma deetta, men Yongyut vill så gärna göra mat hemma, vilket jag förstår att hon tycker är kul. Men hon blir faktiskt stött i kanten när jag talar om för henne att det är dyrare att äta hemma än ute.

 

Så jag vågar inte dra det i långbänk för mycket. Men käka ute kostar 45 baht (SEK 8-9:-), vilket innebär att vi skulle kunna äta ute lunch och middag varje dag i veckan, och kunna spara runt 8.000 baht. Men detta kommer att bli verklighet nu när Yongyut jobbar i Canada.

 

Kläder är rent otroligt billigt här. Tuffa Pique-tröjor kostar max. 299 baht (SEK: 60:-) jeans kostar ofta runt 100-150 baht (SEK: 20-30:-). Shorts snygga kostar ungefär 250 baht (SEK: 50:-). Och så håller det på.

Så nu har vi avverkat ett helt kapitel med idel ädel positiva saker i, och inget gnäll, så låt mig nu återgå till klagandet please!!

 

Yongyut var ju på möte ihop med de 11st andra damerna härifrån Isaan, som också skall åka iväg med Yongyut och arbeta i Canada. Mötet hölls på ”Department of Work” här i Chaiyaphum. Och de ville ha reda på alla detaljer om företaget i Canada, kontaktman och mail och tel.nummer etc etc.. I och för sig tycker jag detta är bra. Om bara syftet vore det rätta.

 

Om syftet vore att ”rädda” sina egna medborgare, så säger jag BRA... Men jag har den brännande känslan av att det inte alls är så ädelt som man lätt kan förledas att tro. Jo jag menar. Numera används Sverige som avskräckande exempel på hur det ej får gå till. Alltså (hör här nu den thailändska versionen som våra egna journalister gärna stryker under på) SVERIGE lurade thailändska kvinnor att åka dit, för att sedan bara skita i dem och inte ge dem arbete.... Forts. nästa kapitel....

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXXXVIII , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Jag försökte en (1) endaste gång att förklara att det nog är svårt att få svenska samhället att finna det kul att lura folk att åka, för att sedan bara kicka ut dem igen. Och att Thai kanske borde titta bland sina egna skurkar (maffian här), alltså de människor som tog betalt av alla bärplockarna styvt 30.000 baht (SEK: 6.500:-), kanske att det var de som hade MEST intress av att skicka thailändare till Sverige, hade de inte gjort det så hade de ju inte tjänat en krona..

 

Jo ni, denna underbara version som VÅRA journalister gav Thaiarna används nu EMOT oss svenskar och återigen så känner man det där hatet mot de där jädra idioterna som kallar sig journalister. Jo, syftet med det hela är att Thailand INTE vill hamna i den situationen att de får betala återresa för eventuella arbetslösa thaiare i Canada.

 

Detta är ju grymt dåligt sett ur Thailändska tjänstemannaögon, ty dessa pengar skall ju gå till de styrandes fickor och inte att rädda folk i nöd inte... Så jag frågar efter det ärliga syftet med detta möte. Nu bestämdes det till slut igår, att Yongyut ihop med 3st av damerna skall ta sig ned till Bangkok och huvudkontoret för ”Department of work”, För YTTERLIGARE ett möte...

 

De skall ta det slutliga beslutet om de får åka eller inte åka. Jag pratade med Noah om detta, och han sade bara, oroa Er inte, det är samma visa varje år och för varje grupp som skall åka. Allting har fungerat fint under flera år, så det blir bara bra...

 

Har nu tittat och förundrat mig välderliga över den boll de spelar med i fotbolls-VM i Syd-Afrika. Det verkar ju vara en jädra badboll ju. Jag vet inte och har ingen aning, om vad som pratas om i media i Sverige eller emellan Er själva om detta. Men här ser vi ”cream de la cream” inom fotbollen, alltså de absolut bästa som finns på vår planet, och inte ett enda frisparksmål (??),

 

Mängder av frisparkar som far rakt upp i himlen, långpassen är fullständigt odugliga!!! Jag säger bara är det en badboll de spelar med.... sug på den karamellen.... jag kommer ihåg ALLA fotbolls-VM alltsedan 1958, och vi har i alla tider tjusats över folk som Brasiliens Eder, som sköt som en häst sparkar, men han sköt bollen in i målet och inte upp i himlen. Jag kommer ihåg Platini, som gned in frisparkarna nere vid stolprötterna och uppe i kryssen.

 

Jag kommer ihåg Beckham från senare tid, som var en mästare på att slå frisparkar och 45 meters pass rakt på ”läppen”. Och till sist så kommer jag ihåg Hollands Kohman som hästsköt med vrålkraft in bollarna från 25 meters håll. Det var frisparkar det. I detta VM, så är det ena jädra primadonnor, som inte ens klarar av att få bollen PÅ målet.... Puh.. skönt att det snart är över....

 

Igår lördag var vi iväg som vanligt kan man väl säga, och ”badade” swimmingpool! Det var Dan och jag med våra fruar och cirka 8 ungar. Och det är faktikt görgott ty vi åker numera under den betydligt mer svalare eftermiddagen (kl. 15.00) Man kan ju njuta lite mer då, och man kan t.om lägga sig i en solstol och bara mysa.

 

Åkte sedan hem till Alfamodern som ju huserar i syster Alaams hus. Vi skulle ju lämna ungarna där så hon slapp att vara ensam. Nu fick ungarna vara ensamma istället och inga kamrater eller nånting, bara sitta där under hela helgen ihop med en gammal orörlig människa som absolut INTE hittar på någonting med barnen.

 

Ty hon är för gammal anses det. Och hon har rätt att sitta på arslet eftersom hon ju är 66 år. Att hon verkar vara kärnfrisk hör inte hit. Så hör upp alla ni i Sverige som råkar vara 66 år och kärnfriska. Sätt Er i soffan och bara skit i allting, och låt alla andra ta hand om Er, livet är ju ändå slut. Detta är i alla fall den Thailändska ”visan”...

 

Reine Hast skall ju hyra nu den 6 juli, så det är dags att ”återigen” ta tag i den lilla trädgården de har. Jag gjorde det i samband med att den där idiotbruden som hyrde, ni vet flyttade ut. Men nu när Alfa bor här så ligger det återigen allsköns bröte slängt precis överallt i trädgården igen. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXXXIX , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet....Hon kör ju gärna med sin uppfattning om att löv behöver man INTE ta bort alls, de puttar man in under buskar och blommor, det blir mylla!!! Att det ser för jävligt ut för all evinnerlig framtid spelar ingen roll, för det är enbart falanger som bryr sig, säger de till mig.

 

Sedan så släpper man gärna omslagspapper till godis eller kakor samt plastpåsar rakt ned i trädgården. Jag vet inte hur de resonerar där. Jag har sagt till dem att det ser för jävligt ut, men jag är ju ”bara” falang, så det är bara jag som är tjatig. Jag kommer ihåg reserapporten ifrån James Cook, ni vet han som upptäckte Australien plus en mängd Stilla havs öar inkl. Hawaii.

 

Han sade att folket där var som barnungar, trotsiga och motvallskärring. Vågar man drista sig till att så är fallet stundtals här också när det gäller uppfattningen om hur ett hus skall hållas efter, och hur en trädgård skall hållas efter. Det är i alla fall lätt att få den uppfattningen tycker jag...

 

Men det är OK, vi är ju olika kulturer, och alla har ju rätt till sin uppfattning. Men så länge som jag bebor ett hus, så tänker jag INTE anpassa mig till Thai, och låta mina ägodelar förfalla och se ut som fy satan och stinka skit. Där ändrar jag mig ALDRIG.

 

Så har det återigen gått en vecka, det är söndag och det är den 27 juni, idag är det V75 och man har ju lirat en V75:a plus en dubbel. Och så kollar man eländet på TV imorgon bitti i eftersändning, det skall bli kul. Annars idag så har det inte hänt så himla mycket. Jag har varit ute och cyklat för första gången på en vecka. Och min tur ut på risfälten höll på att sluta illa.

 

Jo där ute bland vildmarken så finns det ett område som är görstort och det är enbart vatten och vass och näckrosor där. Jag brukar cykla runt det därinne och det är väl runt 7-8 kilometer runt, så stort är det. Idag fick jag till min fasa se att där fanns lastbilar och grävmaskiner precis överallt.

 

Jag kollade runt där och räknade till 10st grävmaskiner modell större, och där fanns nog totalt 30st stora lastbilar. Så det var en hemsk verksamhet. De höll på och grävde sönder hela grönområdet. Jag vet faktiskt INTE varför de gör detta, men eftersom de tog bort leran, de grävde styvt 3 meter rätt ned i myllan.

 

Och lade leran utefter kanterna, så tycker jag det verkar vara att de skall göra en stor damm där. Detta är bara en gissning. Kanske en stor förvaringsplats av vatten-massorna. Det är med tanke på den grymma torka som Thailand haft nu i 8 månader som jag gissar detta.

 

Men jag skall kolla in läget och fråga mig runt. I alla fall så var det med en liten tår i ögat som jag cyklade runt min vända idag och såg förödelsen. Jag kom till slut fram till vägs ände.... Vägen tog alltså slut helt enkelt, och jag kom inte längre, och cykla tillbaka kanske 6 kilometer hade jag ingen lust med.

 

Så jag tog mig en grundlig koll med ögona och försökte att lista ut var jag befann mig någonstans. Jag kunde helt enkelt inte klura ut det. Allting såg så lika ut och jag kände inte igen några landmärken alls. Landmärken!! Det fanns ju inget sånt, bara olika risfält i det oändliga.

 

Jag tog cykeln av vägstumpen och började att lufsa bland risfälten och det halvhöga vildgräset. Mina tankar om ormar fanns där, och jag som svensk är ju ingen fantom på att hålla koll på ormar plus att se var jag satte fötterna och också se vart jag skulle gå, för att stöta på en väg att cykla på.

 

Jag knatade på i alla fall, och efter cirka 20 minuter i lugnt mak, där ögonen mina var nitade på marken framför mig, så kom jag fram till en hydda. Där satt en gubbe, jag började svamla med honom och pekade och gestikulerade och viftade och höll på. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXL (540), Thailand

 

En liten notering bara så här mitt inne i en berättelse... Jo vi åker imorgon bitti ”Tee haa” (kl. 05.00) ned till Jomtien (dryga 47 mil en väg). Skall ju träffa Reine Hast därnere och också då som jag sagt tidigare, njuta lite grand och driicka grohgg och käka god falangmat.

 

Jag kommer därför inte att få en chans att pilla med datan och skriva några inlägg, vad skall man göra då??? Ja rådlös är byxlös, som ett gammalt orspråk lyder (tror jag hahaha) jag får därför nalla på lagrade och redan skrivna kapitel och ge Er 3st på raken, och dessa får då täcka de dagar jag är borta.

 

Så jag ber Er, GE FASEN I ATT LÄSA MER ÄN ETT (1) KAPITEL PER DAG UNDER MIN FRÅNVARO. Ha det gött hela högen, så återkommer jag med fräscha nya kapitel på tisdag morgon redan hoppas jag.

Forts. från förra kapitlet....Han gjorde likadant, och han fattade några ord jag sade, och jag gjorde likadant med det han sade. Till slut så ledsnade han. Han tog sin käpp, en lång sak och tog tag i mig och började gå ut på fälten igen. Jag överdriver inte nu, men jag uppskattade det till MINST 7 ormar som han vänligt föste åt sidan så vi inte skulle trampa på dem.

 

Den 8:e ormen var som min arm i bredd, den viftade han bort med mer kraft, den såg jäkligt äcklig ut. Jag tänkte då och undrade, hur många ormar hade jag missat under mina 20 föregående minuter ensam ute på fälten???

 

Till slut efter ett bra tag så kom vi upp på en väg, och nu kände jag igen mig, här hade jag cyklat förr. Jag tackade gubben och sedan delade vi på oss. Jag kom hem lyckligt och väl med kroppen intakt och en del foton i kameran som jag skall ha till en slideshow som jag kan sätta in här i bloggen snart...

 

Det är kväll nu när jag skriver detta, och det är halvlek i matchen mellan Tyskland – England. Tyskarna tog ledningen med 2-0 , rättvist tycker jag. Sedan slutade de att spela boll och engelsmännen med sitt energiska spel kämpade sig in i matchen och gjorde också 2-1. Direkt efter det gjorde de också helt regelrätt 2-2, men det missade domarna.

 

Jag antar att det var en typ av gudomlig rättvisa. Varför jag säger så beror på att 1966 så fick engelsmänningen i finalmatchen i deras egna VM då ett mål godkänt och det målet var exakt samma typ av mål, alltså ribba och ned i marken. Så om de ”fick” det målet 1966, så tog Gud bort det nu idag 2010......

 

Det enda som säger emot denna tes, förutom att jag är en helylle ateist, är att 1986 så fixade ju Gud till rättvisa för engelsmännens mål 1966. Och det skedde ju som ni alla kommer ihåg via Maradonnas ”Guds hand” . Alltså där Maradonna helt sonika sträcker upp handen och får det att se ut som om han nickade in bollen i mål. Hur domarna gick på den grejen fattar jag inte.

 

Maradonna är lika hög som en normal dvärg och kan ju inte hoppa upp och nicka en boll i kamp emot ett normalt fullvuxet försvar. Så det måste ha varit Guds hand..... Nu startar andra halvlek i alla fall, och det skall bli spännande att följa denna match. Jag hejar på Engelsmännen, precis som vi alla gör i Sverige.

 

Nu är det tisdag morgon, och ”baksmällan” från igår är gruvlig. Tycker lite synd om engelsmännen, dessa varelser som aldrig kan inse att deras storhetstid tog slut just 1966. Efter det så har de alrig lyckats i ett fotbolls-VM, men ändå anser de sig vara en ”axelmakt” inom fotbollen. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXLI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Ni såg ju bara hu de behandlade vår egna super-coach Sven-Göran Eriksson, förresten kommer ni ihåg hur det gick i den matchen mellan Tyskland och England, alltså under Sven-Göran Erikssons ledning, jo just det 5-0 till England. Trots detta så åkte han ut med huvudet först ur deras landslag. Och detta beroende enbart på att de inte kunde tåla att det var en utlänning de hade som coach.

 

Idag säger samma personer för att försvara sitt korkade beteende, -”Hellre spela dåligt och förlora under en ” egen” coach” än att spela bra och vinna under en utländsk coach”. Har sagt detta nu, så är, misstänker jag dessa människor där ute för att slänga ut italienske Capello som coach också.. England har en väldigt lång väg att vandra tror jag, de är konservativa och slötänkta.....

 

Idag måndag blev Yongyut uppringd utav en kvinna som meddelade att hon inte behövde åka med ned till Bangkok, de skulle ta hand om det själva sade hon. Jag förstår inte varför detta skedde och syftet med det. Och att fråga Yongyut gav heller inte något. Yongyut tog INTE reda på ett skvatt om hur och varför, så om det är något lurt med det hela eller om det bara blev så, det vet jag inte alls i detta läget.

 

Imorse tisdag 29 juni, skulle precis öppna grinden och stiga ut på gatan med min vespa, vad kommer ringlande emot mig i hög fart om inte en orm. Jag kanske inte har någon panisk rädsla för ormar, men som alla andra (flesta andra) så känner man ändå lite oro, avsky, rädsla, respekt och olustighet när man ser slika varelser.

 

Och där innefattas också spindlar och alla andra äckliga insekter. Det blev inte bättre när jag såg att den hade ett gult huvud och en silvrig kropp. Färger på djur indikerar allt som oftast att de har gift som försvars eller angreppsmetod. Jag stampade dock hårt i marken, och den vände då genast tillbaka över gatan igen.

 

De har ju rörelse eller känseldetektorer, så de kan känna de allra minsta vibrationer i marken i från djur som de jagar. Jag sprang tillbaka hämtade min stora borste, och så försökte jag att sopa ut den ur vårt område INNAN Lem, områdeskillen kommer och dödar den. Han dödar allt som rör sig, förutom då de äckliga katterna och lopphundarna som springer här.

 

När jag höll på och borstade som värst så kom Dan, amerikanaren ut och kollade läget. Hans kommentar gjorde mig kanske inte speciellt lugnare. – ” Det är ju precis den ormen Greg, som jag sagt till dig att hålla dig ifrån. Du är dödens lammunge om den biter dig”. Det var ju upplyftande att höra, va sjuttan,, skall man inte kunna röra sig här i Thailandet eller??

 

Idag så är det då dags för 3.e gången gillt med mitt läkarintyg som skall in för att jag vill ha pengarna tillbaka på min inställda Sverige-resa nu i juli. De 2 tidigare intygen avböjde resebyrån med motiveringen att jag var för tidigt ute, och att sjukdomen inte kunde anses vara akut. Så nu måste jag in med ett nytt, och jag tänkte åka till sjukhuset idag igen. Fasen va jobbigt det är med sådan här skit egentligen. Jag har betalt ett avbeställningsskydd, så varför krångla till det tycker man...

 

Nu börjar det komma ut att här i Thailand så har man sjukdomar som Kolera och Dungy fever. Malarian kämpar de ju på med och är riktigt lyckosamma måste jag säga. I alla fall på de ställen jag har varit på. Nu visar det sig i rapporter som kommit till tidningarna att man har cirka 1.000,talet dödsfall varje år i dessa sjukdomar, och antal insjuknade är grovt mycket, cirka 30.000 personer årligen. Forts nästa kapitel.

 

Handskak – Glegolo

 

Chaiyaphum DXLII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Prat om hur man måste skydda sig som utlänning har kommit ut nu på internet, och jag måste säga att det nog är en riktigt god tur att man vaknade till och tog till sig det här med dator för 5 år sedan. Nu får man lära sig hur man undviker att sprida, och hur man undviker att bli smittad av sjukdomar rent generellt, men dessa två speciellt.

 

Allt det där som Thai håller på med att t.ex. alla använder samma bestick när man plockar till sig maten. Alla äter med fingrarna runt bordet och man tar till sig maten med fingrarna, alltså efter det att man haft dem i käften. Tyvärr så drabbas nu Thai utav denna snabba spridning av sjukdomarna p.gr.a. det sätt som de äter på. Jag har ju försökt här hemma att prata om det.

 

Men min position här i familjen är väl att likna vid noll och ingenting. Jag fick höra att – ”Thai har levat länge, och thai mår bra, och thai sätt att leva är suveränt bra. Så hur kan falang komma och försöka påstå annat”??

 

Jag försökte då. Men snälla lyssna, ni plockar maten med Era fingrar och stoppar in i munnen, sedan tillbaka till fatet igen, sjukdomen kanske finns i Er mun och sedan skickar ni den vidare till Ert barn, bror, syster, mamma eller pappa!!! Forts. nästa kapitel...

 

Dessa fingrar har för övrigt också varit och behandlat de råa råvarorna och om där fanns smitta så finns smittan på Era fingrar, sedan in i munnen och sedan ut på tallriken på mitten av bordet och sedan plockar5 Er gamla mamma upp samma smitta och kanske dör 3 veckor senare....

 

Tjohej va populär jag blev sedan.... men vet ni vad... jag skiter i det nu. Rent ut sagt skiter i det. Jag gör dock min egna mat nu oftast och jag äter BASRA falangmat, ej thaimat som ju uppenbart kan vara smittad av gud vet var. Jag är ju ett enkelt offer i denna sak.

 

Det är ju på det sättet att Thai säkerligen har ett immunsystem som kanske i mycket större grad tar hand om smittan än vad mitt lilla system gör. Mitt system är ju mer ämnat att ta hand om en ”halv kokt special med ketchup och senap” eller ”rotmos med fläsklägg” eller köttbullar med gräddsås” eller ”ärtsoppa”. Så, jadå jag blir ett enkelt och snabbt offer härnere om jag inte ser upp.

 

Jag har hört om killar som kommit tillbaka till Sverige/England/USA, och deras magar har inte varit bra på evigheter. Det visar sig då att den bakterieflora som huserar i de magnarna inte är av denna värld. Jo det är den förresten, de bakterierna tillhör den Thailändska världen. Vi klarar det inte men thai klarar sig tydligen hyggligt.

 

I alla fall dessa killar blir behandlade hemma och det tar upp till ett år innan man blir hyggligt ren på bakterier igen... Kanske det som jag har, jag har ju en ständig dia´rree, och när den blir för jävlig så går jag till doktorn för medicin, men riktigt bra blir den ju aldrig... jaja, det är väl något man får leva med antar jag.

 

Idag så hörde jag via Thaivisa om en kille som ville bli av med sina 3 (tre!!!) katter. Han har tagit sig ett thailändskt smeknamn såg jag, och han bodde i en by med sin fru och dotter. Nu ville han inte längre ha katterna hemma och anledningen var att grannarna INTE gillade hans katter.

 

Dumhuvudet släpper alltså ut 3st katter och förväntar sig att andra skall fatta tycke för hans husdjur, hur jädra dumma är inte vissa djurägare. Sedan så framgick det utan vidare spisning att dumskallen var allergisk emot katter, vad säger ni om den??? När jag påpekade att han nog inte var vidare lämplig som djurägare överhuvudtaget så blev han sketsur. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak - Glegolo

 

Chaiyaphum DXLIII, Thailand

Forts. från förra kapitlet...Först arg på grannarna för att de inte gillade att han hade 3 lösspringande katter och sedan arg för att jag påpekade för honom hur jädra idiotisk han var som skaffar husdjur som han är allergisk emot, och sedan släpper ut djuren och förpestar tillvaron för andra människor. Ja ofta så ser man att just djurägare är den typen, de skiter i sin omgivning fullständigt, bara deras val i livet av husdjur får husera som dom vill...

 

På fredag morgon kl. 05.00 bär det iväg på vår roliga resa till Jomtien/Pattaya och en 4 dagars rekreation därstädes. Det blir groggar och stranden på dagen och det blir groggar och mat och tjöt på kvällarna, helt fanatiskt roligt faktiskt. Vi skall passa på och handla en liten dator (laptop) till Yongyut, som hon kan ta med sig på sin resa till Canada.

 

Det har tagit sin tid att övertyga henne om att liten är bättre än en stor laptop. Och i hennes fall som inte kan någon data alls och inte kommer att ha tillgång till wireless internet i Canada, så anser jag det vara slöseri utav styvt 6.000 baht helt i onödan (SEK: 1.500:-) att handla en normalstor laptop, skitdumt faktiskt... jag önskar att hon lär sig datorn ganska kvickt.

 

Men det lär ta sin tid. Dan visade henne lite grand på sin nyinköpta laptop (alltså en liten) hur man kan starta och lära sig, och han föreslog att hon skulle spel kort eller något spel.. säkert ett bra tips, ett annat tips ifrån mig är att hon startar som jag gjorde att pilla runt i WORD och skriva av sig där, samtidigt så lär hon sig tangentbordet mer ordentligt tror jag.

 

Men det får ge sig med den saken. Så nu är jag glad, vi sparar alltså 6.000 baht på att handla den lilla och förlorar egentligen inga funktioner på det alls. Liten är bra i dagens läge. Dessto mindre dessto bättre... Tänk om vi killar hade kunnat trösta oss med detta, då hade världen nog sett annorlunda ut tror jag!!

 

Just nu precis torsdag kl. 14.30 så fick Yongyut telefonsamtal ifrån Bangkok. Thailand har lämnat OK på att de kan resa och arbeta i Canada, alltså Yongyut plus de 11 andra damerna härifrån Isaan. Talade med Noah Fall och han bekräftade att de kommer att resa iväg nästa eller nästnästa vecka härifrån. Så nu blir det verkligen nervöst för Yongyut.

 

Så nu måste jag också börja skärpa till mig. Jag som ALLTID i alla tider har kunnat ta vara på mig själv, och tvättat städat och diskat och gjort mat. Jag har ju nu i snart 2 år levt ett lyxliv utav Guds nåde. Ingentingen har jag behövt göra, och det är verkligen lätt att falla in i den ”komastil” som jag alltid tidigare i Sverige föraktat hos nästan alla gifta män som inte hjälper till hemmavid.

 

Nu måste jag skriva upp: Hur fungerar tvättmaskinen?? Hur lagar man Thaimat?? Men vid närmare eftertanke så skiter jag nog i det. Jag och ungarna kommer att käka ute, varför inte.. det är ju kanonbilligt ju!! Var finns städgrejorna undanstuvade?? Jajaja! Det blir plågsamt allting.. Bara en sådan enkel sak som att prata med andra thaiare och få dem att fatta vad jag vill.

 

Tänk Er; jag skall till läkaren och förklara sjukdomen. Jag skall till nagelfixerskan, hur förklarar jag för henne? Jag skall till cykelreperatören, till Lem områdeskillen och be om hjälp.... Hur sjuttan skall man klara detta??? Ja det blir en kul utmaning. Den allra minsta situation blir ju till ett oöverstigligt problem ibland. Men jag får la kämpa på.....

 

Handskak – Glegolo