Juli

 

 

 

Thailand - ur min synvinkel

 

GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

 

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast.

Välkomna med Era förfrågningar,

 

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig:

 

http://www.maipenrai.se/forum/t/20349-min-transport-hur-det-fungerar-praktiskt/

Eller

http://thai-mc.com/forum/index.php?topic=7.msg4273#new

 

Eller direkt här på hemsidan, se vänster-kolumnen!

 

 

För de av Er som vill ha mailavisering varje gång som jag lägger in ett inlägg här på hemsidan, så ber jag Er att anmäla Er genom att maila till mig på:

chaiyaphum@glegolo.com

Vill ni komma i kontakt med mig så maila ävenledes!!

 

=============================================

 

Chaiyaphum DXLIV, Thailand

 

Kom just tillbaka idag på eftermiddagen (måndag 5 juli) ifrån Jomtien/Pattaya, och det var himla gött att komma ”hem” skall jag säga. Jag har ju alltid undrat ända sedan jag kom hit för exakt (imorgon) 2 år sedan hur det skulle vara att bo därnere i Jomtien bland mina kompisar där. Nu fick jag sitta där ihop med ”Gutte” i cirka 3 timmar och tjöta under lördagen på eftermiddagen.

 

Vi drack lite groggar och käkade lunch. Tiden rullade på, men va sakta den gick. Jag fann mig själv sitta där och tänka och fundera. Och jag kom fram till att jag var särdeles lycklig över att ha gjort ett riktigt val i livet. Jag skulle aldrig i helsicke kunna tackla en ”vardag” nere i Jomtien.

Det var en samling killar där som alla såg ut som dom käkat ”dåligt” kött. De verkade vara stressade på något konstigt sätt, och de var faktiskt inte speciellt lyckliga. Och framför allt, de hade flera stycken av dem klara problem med brännvinet.

 

I alla fall när jag satt där med Gutte och funderade så hörde jag inte vad han sade, jag bara tänkte på hur perfekt livet egentligen var för mig här uppe i Chaiyaphum… Jag hade ett bra liv med fin familj, goa vänner och bra för övrigt. Jag kunde vid behov dra ner till Jomtien och få det urblodet under 3-4 dagar och sedan tillbaka igen hem. Så det stod kristallklart för mig, aldrig en vardag i Jomtien, aldrig!!

 

Jag vet inte hur jag skall skriva så ni läsare förstår denna sak som jag tänker besvara. Min syrra plus en kille som heter Alf har skrivet kommentar om att de aldrig kan fatta hur ”jag kan skicka min fru till Canada för att arbeta där”. Alf gick desutom så långt så han använde ”vi-form” menandes att de flesta andra falanger här nere i Thailand aldrig skulle göra det som jag tydligen gjort!

 

Först... jag håller med Er, så som ni uttrycker Er, så skulle jag heller aldrig ha gjort, aldrig!! Jag kan säga att jag aldrig ens ville göra detta, alltså tillåta att min fru skulle arbeta utanför Thailand. Men detta är precis vad det handlar om ”tillåta”, och nu vill jag att ni läser och försöker förstå vad jag skriver.

 

Det handlar om ordet tillåta. Detta p.gr.a. att min fru KRÄVDE att få arbeta utanför hemmet för att hjälpa till. Hon tyckte det gick så förtvivlat sakta att betala av huset.. Först började hon med att kräva att få arbeta nere i Bangkok som personlig assistant, det var vad hon arbetat med tidigare i livet, hon var så stolt för hon hade tagit hand om Thaksins syster i mängder av år (10 tror jag det var).

 

Hon får där betalt 10.000 baht per månad... hon bor billigt och äter billigt, men vad blir nettot tror ni.. jo runt 6.000 baht i månaden, Jag sade ifrån direkt att det INTE var värt det alls, alltså att hon var borta ifrån hemmet till 100% och enbart kom hem med 6.000 baht. Jag gick INTE med på det.

 

Sedan var det lugnt i runt 7 månader och sedan började det med att hon ville arbeta i Sverige. Jag försökte då att tala om för henne att 50% av alla svenskar är arbetslösa, så jag kunde i alla fall INTE fixa henne något arbete. Då efter ytterligare några månader, så dök ju detta med Noah Fall upp.

 

Han rekryterade ju folk till Canada härifrån Isaan. Och de kan där spara varje månad 30.000 baht.... Vid detta laget så var jag jävligt trött på detta tjöt, men jag insåg också att jag inte har rätt till att kväsa en annan vuxen människa och tvinga på dem min egna vilja.

 

Min fru krävde att jag pratade med Noah, och hon krävde att jag skulle vara glad när jag gjorde det. Jag tänkte till en kväll och insåg att hon ju har helt rätt. Här hade jag en fru som var något i hästeväg. Hon ville inte sitta på röva här bland risfälten, utan hon ville verkligen hjälpa till. Hon och jag hade exakt samma mål i livet, alltså att få en go tid och kunna njuta av den tid vi har tillsammans.

 

Jag är för övrigt oerhört tacksam att hon är den hon är. Jag skulle inte vilja byta ut henne mot någon annan. Sedan tycker jag det är upp till var och en att göra som de vill. Om nu ALLA ni andra falanger (som Alf säger) aldrig skulle tillåta att Era fruar åker iväg och jobbar, så får det stå för dem.

 

Jag säger bara då till Er ALLA ANDRA, jag har sett så oerhört många andra damer här i Thailand, där de bara sitter ned och öppnar käften och tar för sig.. så det imponerar inte på mig i alla fall. Jag säger bara,,, ett stort hurra för Yongyut, damen som VILL arbeta och göra rätt för sig....

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXLV, Thailand

 

Hua, va tomt det var nere i Jomtien. Man såg riktigt hur Thailand har drabbats av alla de problem som har timat här. Rätt eller orätt... men det har slagit hårt. Nu kan man välan säga direkt att, visst! Det är lågkonjunktur härnere, det var det alltid varit den här tiden om jag fattat det hela rätt.

 

Men jag har nu sett juli 2008, juli 2009 och nu juli 2010, och det är en himla skillnad, detta sista år...det är tomt här... Dock inne i Pattaya så var det fortfarande ett bra russel dagtid, många falanger som satan och många turister överhuvudtaget. Alla säger dock att det är urdåliga tider och att det kommer att skifta.

 

Alltså turistströmmen kommer att minska (har minskat redan) ifrån västländerna, och istället så kommer de mindre roliga inslagen hit till Thailand. Jag tänker då på indier, ryssar, Pakistanare, araber m.m. Och i takt med att de kommer hit, i en ännu snabbare takt kommer västvärldens turistström att minska. Nu droppar jag detta ämne, det är bara så himla tråkigt att det är fruktansvärt...

 

Jag käkade en go frukost varje dag nu när vi var nere i Jomtien, kostnaden var 130 baht. Och vi talar om 1 kaffe, 1 orangejuice, 2 ägg samt 2 rostade mackor. Jag tyckte inte detta var hissnande dyrt, jag tyckte faktiskt inte det, men i Chaiyaphum på ”Deeproom” (hotellet), så kostar frukosten 100 baht....

 

Jag åt varje dag denna gång, både lunch och middag på vårt egna hotell (Avenue inn) och dagens kostade 185 baht, bl.a. då slottsstek med lingon och kokta potatis och gräsddsås.. kanongott.... Så jag fick i mig falangmat i alldeles för stora portioner, så nu är jag glad att vara tillbaka och kan lugna ned matintaget lite grand.

 

Jag märkte väldigt tydligt denna helg igen. Att även om vi inte slog på stort alls, så blev vår kostnad för detta äventyr otroligt mycket dyrare än om vi stannat kvar i Chaiyaphum. Så även om man är ”bathsnål, så flyger pengarna sin kos i en hemskt snabb takt utanför vår hemort Chaiyaphum.

 

Ja nu tisdag morgon så drar vi iväg med Dan till Khon Kaen och jag skall försöka att övertyga Immigration där att jag får förlänga mitt VISA med ytterligare ett år för 3.e gången trots att jag är 2 månader för tidig. Jag har med mig min ”flygbiljett” ifrån min inställda Sverigeresa (9 juli) som bevis på att jag kommer att vara borta ifrån Thailand när det är dags att förlänga i september.

 

Jag hoppas och jag har hört att immigration brukar vara bussiga i detta läge och hjälpa till. Om hjälp innebär att jag måste muta någon, så får jag väl göra det då... Usch och stort tvi... Det ar ju alltid emot. På tal om det igår på hemvägen ifrån Jomtien så stoppade polisen oss (mig) uppe i Khoratbergen, och som vanligt så påstod de att jag kört för fort.

 

Det är deras vanliga taktik när de vill ha pengar. Polisen bad om mitt körkort och när jag visade mitt thaikörkort, så blev han plötsligt väldigt bussig och snäll och det avslutades med att jag tryckte upp en 100 baht-sedel i näven på honom och önskade honom en lycklig middag senare på dagen. Vi kunde då åka iväg och slapp böter.....

 

Idag tisdag stack vi som sagt var till Khon Kaen och skulle fixa mitt retirement-VISA. Dan skulle göra samma ärende. Han fick första kölappen och det gick gallant för honom. Sedan blev det min tur, hamnade hos en dam och det enda hon kunde göra var att läsa lagen. Hon var inte det endaste intresserad av att hjälpa mig.

 

Jag berättade för henne att min mor just fyllt 93 år och var halvknackig så jag måste sticka till Sverige, och detta betydde att jag gärna ville fixa mitt VISA 2 månader för TIDIGT,alltså inte FÖRSENT, utan FÖR TIDIGT forts. nästa kapitel....

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXLVI, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Detta jädra stolpskott till kärring brydde sig inte ett skit. Hon förklarade bara att jag INTE kunde komma 2 månader för tidigt. Jag förklarade för henne, men jösses Thailand tjänar ju mer pengar om jag betalar oftare, och vi gör ju inget konstigt alls, jag skall ju ändå få förlängningen i september ju...

 

Men hon sket i det, och sedan talade hon om att jag måste ha den GULA BOKEN, alltså den bokföringsbok som ju jag står nämnd i här i Thailand. Men jösses tyckte jag. Detta är 3.e gången jag är här och nu förlänger mitt VISA, ni har aldrig tidigare ens berört GULA BOKEN, och dessutom så behöver jag inte visa någon gul bok... NY LAG sade hon bara.

 

Jag fick vackert åka därifrån med oförättat ärende. Dock så var inte allt detta förgäves. Mitt intyg ifrån ambassaden i Bangkok som ju styrker min inkomst är daterad 9 juni. Oftast får ju bara det pappret vara 1 månad gammalt. När jag skall komma nästa gång blir ju i september och då är ju dokumentet 3 månader gammalt.

 

Men vid min fråga, så medgav damen att det var OK att använda det pappret igen.. så jag slipper att åka till Bangkok igen. Om ni kommer ihåg så var ju just detta dokument så värdefullt just för att ambassaden hade räknat fel på nästan 15.000 baht i månadsinkomst.... Så nu åker jag till Khon Kaen nästa gång i september igen och hoppas att allt skall gå bra den gången istället.

 

Jag borde väl egentligen inte relatera nyheter som är obekräftade. Men i alla fall, den senaste nu handlade om den världsberömde dirigenten ifrån Ryssland som Thaipolisen hade fått ”korn” på härnere. Dert gällde i detta fall pedofilmisstankar. Killen är ju bekräftad bög redan innan.

 

Men trots attt det enbart var misstankar, och att de absolut inget fann i hans hem härnere i Pattaya så har ju ”pressen” och våra kära journalister redan dömt och hudflängt honom. Jag säger bara fy satan för dessa journalister som tror att de gör skillnad här i livet.

 

”Journalister utan gränser” är ju ett koncept som är tänkt att vara motsvarigheten till ”läkare utan gränser”, ni ser vad de tror om sig själva. Nä, detta ämne är så fruktansvärt hemskt, så jag känner inte för att ha det ens med här i bloggen.

 

Jösses, glömde ju att rapportera ifrån Jomtien mer utförligt. Jag är rädd att minnet kommer att komma tillbaka lite mer sporadiskt denna gång, så ni får ursäkta om de episoder jag berättar om dyker upp i ”olika” kapitel.

 

Jo, vi satt och åt som vanligt på restauranten på hotellet och det var kväll och mörkt ute. Som vanligt så var det lite ”trafik” alldeles utanför, och det är ju alltid kul att sitta och ”kolla” lite på ”syndens näste”, tycker jag i alla fall. Riktiga granningar ser man stundtals. Oj nu kom vi ifrån ämnet lite grand, ursäkta min ”iver”.

 

Det kom plötsligt i sikte en tiggare, och han hade inga ben, utan han hasade sig fram på marken i sittande ställning medelst sina knogar, måste vara oerhört stark för att kunna göra just det. Han kom förbi oss också. Man mår ju lite pyton över vilka omständigheter som vissa människor hamnar i här på vår herres ”bakgård”.

 

Killen måste ju ha en omöjlig uppgift i att försörja sig härnere i Thailand, Jag gav honom i alla fall lite grand, finner det omöjligt att strunta i benlösa eller armlösa tiggare. Det avlöpte i alla fall bra, vi dövade vårt västerländska samvete. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXLVII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Förresten varför i h.sicke skall vi ha dåligt samvete? Vi drack några groggar till, och utav en tillfällighet så tittade jag upp och den syn jag fick se var som tagen ur R. Kiplings Djungelboken (Djungelpojken).

 

Ni vet det där med att en pojke växer upp hos vargar i ödemarken, och ser nästan ut som en varg sedan i verkligheten. Jo rakt över gatan 15 meter bort så kom det plötsligt en kille, åldern var helt omöjlig att säga , men kanske runt 25 år gammal.

 

Och här var det INTE snack om ben eller armlös. Här var det fråga om en människa som EXAKT gick som en babian/varg. Han gick alltså på alla fyra knogarna, kramandes en liten ”bytta” i mässing där folk la sina mynt till honom. Jag var helt paralyserad och helt häpen, jag bara stirrade.

 

Det var fantastiskt... han promenerade helt utan problem på exakt samma sätt som dessa djur gör. Jag kan tänka mig att när han skulle springa så galopperade och travade han. Om han klarade passgång vet jag jag inte, men det var nog inga problem. Hans hår var långt och ovårdat,

 

Undrar om inte han levde med djuren nattetid. Hans gester och uppförande var inte mänskligt alls. Det var så otäckt så jag kände enbart tacksamhet att han aldrig kom över gatan och tiggde av oss. Han försvann bort nedåt gatan och ut ur mitt liv lika plötsligt som han kom in där. Som norrlänningen sa – ”Hualigen”

 

Igår den 8 juli, alltså dagen ”före” vår tidigare aktuella Sverige-resa, så gick jag och Yongyut till sjukhuset för ett tredje läkarintyg. Om ni kommer ihåg, de tidigare 2 godkändes ju inte p.gr.a. att de var för tidiga, och det ansågs ju inte vara tillräckligt akut för att kunna godkännas. Skitjobbigt kändes det i alla fall under den styva månad som har gått fram tills igår.

 

I alla fall vi kom dit, jag ändrade i datumen välderliga och läkaren skrev och stämplade så det stod härliga till. Vi betalade avgiften på 100 baht (SEK: 20:-). Jag mailade över detta intyg på mitt brev till resebyrån runt 14:tiden. Senare samma dag. Igår kväll runt 22.tiden, så drösade det ned ett mail ifrån resebyrån.

 

Man förklarade där att intyget var godkänt och att pengarna skulle betalas tillbaka inom en period av ett par veckor. Tror ni att detta kändes gött eller??? För hur det än är, så har man ju betalt avbeställningsskydd. Men man är ju rädd hela tiden att man skall bli ”blåst” på konfekten?

 

Reine Hast kom ju med oss nu i måndags ifrån Jomtien, och han hyr ju syster Alaam´s hus, precis som han gjorde förra gången han var här. Jag har dock haft lite grand sådana där panikkänslor gentemot Reine denna gång. Jag vet ju att han gärna vill att vi träffas, och han tycker säkert det är kul också. Och jag tycker det är skitkul naturligtvis.

 

Men samtidigt så VET jag att han helst av allt vill vara nere i Jomtien bland polare, hav och naturliv. I ärlighetens namn, så har jag lite svårt att matcha dessa aktiviteter häruppe i Chaiyaphum. Det finns inte så mycket att se. Jag skall försöka att förklara mera.

 

Ni vet hemma i Sverige, så säger man ju; - ” Skall vi åka till Skövde och titta på, eller göra”? - ”Skall vi åka till Mariestad och kolla på”? - ”Skall vi åka till Borås och göra”? En resa är alltid förknippad med en aktivitet, förstår ni? Häruppe i Isaan, så ser allting likadant ut, och de flesta ställen har absolut ingenting att erbjuda för turister. Forts. nästa kapitel..

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXLVIII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Det sägs ju rent allmänt att; ”Se Thailand tar en livstid” Med tanke på vad som finns att se här i Isaan, så skulle mitt liv vara helt omöjligt kort.. och det vore väl trist så säg!! Runt i Isaan så ligger det ett antal städer, mitt Chaiyaphum är ganska litet, men dock så har det några saker att se.

 

Alla orter runt omkring här, låt säga på en radie av 10-13 mil, där är det fullständigt dött. Vad man kan göra där är att ”kolla på hur riset växer”. Det finns inga som helst aktiviteter för turister alls. Så efter att Reine Hast nu är här för 5:e gången, så har jag snart slut på saker att göra här för honom.

 

Vi var ju uppe igår i bergen och hade en njutbar vespa-trip. Sceneriet var skitfint, maten var kanongo och ”tjötet” med invånarna var göteborgskt härligt med mängder av flabb. Alla ville gifta sig med oss, men ingen blevo utvald naturligtvis, hahaha!!!

 

Vi handlade då också 3 kilo ananaser för 6 baht per kilo (SEK: 1,20/kilo). Idag så har vi varit nere vid poolen och badat och lögat oss i 2 timmar, och inget annat. Ikväll så skall Reine bli omhändertagen av en thaiare som skall visa honom till en pub här i Chaiyaphum där det är ”trevligt”. Jag själv kan inte följa med för jag har ju ungarna att ta hand om, Det får bli en annan gång.

 

Vad jag skall hitta på med Reine den nästföljande tiden är mig en gåta. Men jag får la kämpa på. Jag hoppas dock att Reine fortfarande tycker det är kul att komma hit och träffas. För Jomtien/Pattaya är en GRYM konkurrent skall ni veta.

 

Nu fredag morgon 9 juli, och vad är det första jag tänker på tror ni? Jo, just idag så är det alltså dagen som vi skulle ha åkt iväg till Sverige, jag och Yongyut. Resan blev inställd, och istället för att ha skitkul, och himla mysigt under Gothia-veckan, så kommer jag att vara här ensammen snart, och Yongyut vara i Canada och arbeta. Så det kan gå här i livet, eller som aktiemäklaren sa, det svänger snabbt.

 

Reine ringde alldeles nyss, han var lyrisk, och han var sketatrött. Låt mig förklara! Jo, igår alldeles innan vi skulle hämta ungarna ifrån skolan, ja Reine vill gärna följa med, han tycker det är kul att åka runt i min ”vardag” och se hur livet är härnere i Thailand för mig.

 

Jo innan skolhämtningen, så hade jag ett ärende till ett internetkafe, jag har ju ingen printer härhemma. Vi åkte dit och ägaren satt där, en skittrevlig thaikille i sina bästa år. Och han tycker det är jättekul att prata med falanger, han språkar bra engelska. Reine började tjöta med honom, och efter ett tag, så bestämdes det att Han och Reine skulle gå på ”lokal” senare på kvällen.

 

Jo denna lokalsväng visade sig vara alldeles fantastiskt rolig tillställning. Det var ett dansställe, folket kom runt 22.30.tiden dit och det blev snabbt proppfullt. Reine blev snabbt i sitt esse. Trolleritricksen började avlösa varandra, och folk stod i led bakom varandra runt bordet när han höll på.

 

Och Reines ögon nästan glödde av glädje. Det var görkul att se även om jag sett detta förr många gånger. Det ramlade ned en massa öl och groggar, och sedan fick jag avvika för jag skulle hämta Yngyut ifrån bussen. Hon kom ju tillbaka ifrån Bangkok, trots att hon bestämt att hon skulle stanna en natt till.

Men thailändare kan aldrig hålla vad det bestämt. Det existerar helt enkelt inte. Kanske en förklaring till deras brist på organisation. Det är ju lönlöst att planera om man ändå skall ändra sig...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DXLIX, Thailand

 

Jag måste få fortsätta att berätta om denne Reine, en riktig glädjespridare. Imorse så ringde han till mig och berättade att vi måste komma ihåg att vi måste hämta hans tvätt, för den var ju färdig och klar nu. Han hade lämnat in sin smutstvätt i Chaiyaphum, och det var alldeels bredvid där han bodde. Bara gatan utanför sade han.

 

Jag kom dit och vi åkte till stället i fråga. Där fanns ingen tvättaffär alls, bara folk som inte förstod vad vi letade efter. Vi letade sedan på gatan bredvid och där fanns ingenting. Jag började att bli lite småkrank (sur) på honom. Det är ju ALLTID samma visa med denne kille. Han har fasenimej inte en susning om tillvaron han lever i.

 

Hans lokalsinne är faktiskt noll och absolut ingenting. Och det som retar en nästan mest av allt, är att han vet om att han är helding på att komma ihåg saker och ting. Jag frågade honom rent ut när vi letade. – ”Reine, du vet ju sedan länge att du är fullständigt värdelös på att komma ihåg både saker och ting och också adresser och var du varit någonstans, varför i helsicke skriver du inte upp landmärken/riktmärken, så du kan hitta tillbaka,”?

 

Hans svar var lika koncist som ologiskt – ”Jag glömde det”.. Vi fortsatte att leta, vi letade utefter varenda liten smågata i det område som han påstod att tvätten var inlämnad. Vi fann ingenting..... Jag gladde honom med att göra honom nervös och sade –”Reine, du har antagligen gett tvätten till en gammal gubbe som sålde smörgåsar, och han blev ju bara lycklig när en ding falang kommer fram till honom och lämnar över en bunt kläder”

 

Han tyckte jag var stendum när jag sade det. Nu var jag sketsur och jäkligt irriterad skall ni veta, tiden bara rann iväg och mitt tålamod likaså. Jag fick ta över detta, och jag gjorde en repa utefter vägen ifrån TESCO LOTUS och hem till Reine där han bodde. Vi kom kanske 400 meter på den gatan i ett helt annat område än det Reine sade att det skulle vara, så fann vi det...

 

Vi fann det, och det var fullständigt annorlunda än det han beskrivit. För det första, det var ingen gubbe, nu var det en tant som tagit emot kläderna, och adressen var i andra änden av stan fullständigt. Men slutet gott allting gott...

 

Nu drog vi iväg på en redig repa ut på risfälten, jag ville visa Reine ”farmen” igen. Alltså Yutin och Baloos farm. När vi kom hem till deras hus, så låg Yutin där och sov ruset av sig som vanligt. Han, en lärare som super från fredag eftermiddag till söndag kväll vareviga vecka...

 

Som vanligt så blev jag skitsne på honom, och så åkte vi ut till deras farm. Därute så jobbade hans fru Baloo alldeles ensam och mockade grisskit. Hon stod barfota i skiten och det var en syn skall jag säga. Denna kvinna som i yngre dagar vann flera stycken skönhetstävlingar, stod där nu mitt i skiten och ensam också. Medans mannen hennes låg i hängmattan och sov ruset av sig.

 

Hon berättade i alla fall att grisarna, de var hela högen pregnanta. Även deras kossa hade nyss blivit påsatt och detta till en kostnad av 2.000 baht. Så nu vankades det småkött på farmen må jag säga!

 

Baloo berättade att deras damm, stor som en insjö, skulle delvis tömmas på vatten, och de skulle fånga den mesta fisken. Det skulle alltså bli ett grymt fiskafänge. Vi fick lova att komma dit imorgon, det skulle starta redan 08.00 på morgonen. Vi kommer att åka dit och kolla, det kan ju vara skitkul, men vi åker inte dit kl. 08.00, kanske runt 10.00 åker vi..

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DL (550), Thailand

 

Som jag kanske redan berättat så är ju Alaam här igen, hon skall ju fixa med banken. Hon kom ju i fredags förra veckan, och har bott här nu i 10 dagar. Hennes pojkvän, den trevlige Pots kom här i fredags. Och nu bor de här hos oss naturligtvis. För mig är detta verkligen inte naturligtvis, jag hatar alla dessa jäkla övernattningar. Jag hatar alla dessa ”gnetar”, fräcka som löss som skall in i huset.

 

Ingen vill betala för sig överhuvudtaget. Men bo gratis vill de, äta vill de. De grisar ned, men vill inte städa efter sig ordentligt. Det är skittufft för mig som falang att ha detta runt mig. Jag tror väl att jag bör ha överseende med en del av det. Men jag känner verkligen inte, att jag som vissa gör, skall svälja allting med hull och hår.

 

Nu idag så kom räkningen för ett tak som Yongyut och Alaam vill betala för sin pappa. Alltså den pappan som bor i en hydda i skogen, och som vi skickar 1.000 baht varje månad. Vi är de enda utav 4 syskon som betalar gubben pengar varje månad. Sådana grejor som köpa ett tak till pappan tycker jag är Ok faktiskt. Alltid kul om man kan hjälpa till. Men så kommer då den andra sidan av myntet = betalningen.

 

Alaam lade ut pengarna 6.800 baht, eller skall jag säga att hennes pojkvän lade ut dem. Nu vill de ha betalt för vår halva naturligtvis. Inga problem tycker jag, men fram springer tankarna genast. Om jag sätter oss alla vid ett bord och jag för på tal kostnaden för hennes barn, alltså systerns... då blir jag lika plötsligt ansedd som en snål och dålig människa. Systern vill ha betalt direkt medans jag får stå för husrum och mat och till en del kläder och annat extra till barnen.

 

Ta bara en sådan sak som de sketna 20 bahten per barn varje dag de går till skolan. Det addar ju upp till 20 bahtx2 barnx20 skoldagar/månad x 10 månader. Nu snackar vi alltså om 800 baht per månad och 8.000 baht på ett skolår. Det hela känns som en jädra rävsax och det grumlar vår tomtebolycka lite grand härnere i Thailandet.

 

Jag vet någonstans att jag är ”fel” ute. Men allting, precis allting inne i mig skriker och säger att det vore väl bara fan om inte människor kan sätta sig vid ett bord och prata. Men det går bara inte här i Thailand. För det första och det största, så har vi språkförbistringen, och den används mycket skickligt av alla parter härnere.

Och sedan tillkommer den kulturella skillnaden emellan oss. Man kör på så länge bensinen räcker när det gäller att utgå ifrån att falangerna skall betala allting. Man frågar inte, man kör bara på. Och jag har hört förskräckliga exempel härnere. Som tur är, så drabbas ju inte jag alls i samma grymma utsträckning trots allt. Samman-taget så är ”min” familj väldigt bra om man jämför.

 

Men det är den här systern som retar gallfeber på mig. Kanske har det att göra med all skit som hon gjort tidigare under min vistelse här i Thailand. Där hon LJÖG för Yongyut sin syster och min fru att det kostade 15.000 baht i månaden i det andra huset, alltså betalningen till banken, vilket jag då lydigt satte in på hennes bankkonto. Det visade ju sig när vi satte press på dem att det handlade om 10.500 baht som banken ville ha.

 

Till det då att vi ju skulle dela på kakan, alltså betala 5.200 baht per månad var och en. Och istället så betalar jag under 9 månader 15.000 baht. Det är svårt för mig att vara glad och trevlig mot en sådan jädra figur, speciellt då när hon lurat oss på styvt 135.000 baht...

 

I jämförelse så tycker jag ändå att mina problem är ganska små, speciellt i jämförelse med andra falanger. Men man tycker ju ändå att ens egna problem är stora, och får man aldrig komma till skott och dryfta dem, så känns de ju ändå större. . Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLI , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Som ett exempel på hur det går till här, så skall jag ge Er detta lysande uppförande. Jag och Reine har pratat en hel del om fotbollen (Fotbolls-VM), och hur jäkla jobbigt det är att stanna uppe och kolla kl. 01.30 som ju matcherna (de flesta-alla i slutspelet) spelas. Ingen av oss orkar egentligen vara uppe så länge. Så vi struntar i att kolla helt enkelt

 

Här kommer nu för andra kvällen på raken systern och hennes boyfriend plus barnen inrumlande här kl. midnatt och börjar härja med mat och grejor. Jag själv har varit tvungen att stanna uppe och vänta, för jag har ett helvete att somna om när jag blir uppväckt igen, så det är lika bra att hålla sig vaken tills de kommer hit, och går till sängs. Jag sitter då vid datan och småpillar och jobbar.

 

Sedan får jag efter några minuter utav Soda (lillpojken-inte någon vuxen) reda på att hela gänget skall stanna uppe och titta på fotbolls-VM, detta har helt sonika pojkvännen Pots bestämt. Jag sitter först vid datan och bara häpnar, ingen har överhuvudtaget pratat med oss, vi som äger huset.

 

Problemet är att TV;n står 1 meter ifrån väggen till vårt sovrum, så jag kan inte ha 6st människor sittandes där med en högljudd match och folk som högljutt pratar.Jag blir förbannad och går ut till köket där gänget käkar. Och frågar dem om fotbollen, jajamensann vi skall titta säger Pots.

 

Jag lutar mig över bordet mot honom, och så säger jag till honom, detta är inte ditt hem, detta är mitt hem, och du bestämmer inte sådana saker i mitt hem. Du skall fråga MIG först, OK??? Hans ögon blir helt blanka, och han går nästan in i koma, alltså sådär som vissa ser ut när de inte längre vill förstå språket. Och inte kan fatta att någon tillstår (vågar) att konfrontera dem.

 

Efter det så går jag in i mitt sovrum och tror att de verkligen skall lägga ner verksamheten och gå och lägga sig. Men icke sa Nicke, de sitter framför TV:n när klockan närmar sig 01.15, och är jätteglada. Jag får tag i den där Pots igen, och sätter mitt stora pekfinger i bröstkorgen på honom, och frågar igen. – ”Förstår du inte?? Detta är inte ditt hem, du bestämmer inte här. Jag vill att du pratar med mig om sådana här saker i fortsättningen....”

 

Jag tar mina nycklar och går demonstrativt rakt ut ur mitt egna hus, ut i nattsvarta natten, alltmedan killen står där och ser hur jag lämnar. Jag tar cykeln och tar mig en tur i mörkret bland skällande gläfsande och nafsande jädra hundar. Kommer hem efter 20 minuter, och börjar i mörkret att klippa mina fina Funfabuskar.

 

Jag tittar efter ett tag upp emot TV- rummet och det är nattsvart både där och i deras sovrum.

Så meddelandet gick hem s.a.s. Sedan blir säkert resultatet att de är förbannade på mig. Det brukar ALLTID bli så när vanligt folk står på sig. Men jag bara frågar, skiter inte jag i det?? Tyvärr så drabbar ju detta Yongyut och hennes lojalitet mot sin familj. Lojaliteten ibland är tyvärr så stor så att de inblandade inte längre kan se klart om vilken familj de tillhör och de tar parti i alla lägen för den ursprungliga familjen.

 

Jag säger detta enbart p.gr.a. att det är inte samma här i Thailand som hemma i Sverige vad det gäller familj och familj. I normalfallet hemma så bildar man ju familj när man gifter sig, och den lojalitet man har, den har man ju till sin egna startade familj. Men naturligtvis så är det ju även hos oss en balansgång som är jättesvår, då man ju alltid håller sin ”gamla” familj väldigt högt. Forts. i nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLII , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Här har jag märkt, rätt eller fel. Att när en falang är inblandad så finns den lojaliteten som nummer två alltid känns det som. Jag kan inte som falang stå på mig mot familjen, jag kan inte ställa mig upp och konfrontera idioter i familjen. Då hamnar min tillkommande i en omöjlig situation som jag inte önskar att någon annan skall hamna i.

 

Så som ni ser, så blir mina skitproblem jättestora problem enbart p.gr.a. att vi aldrig kan prata ut med varandra ordentligt. Men jag har ju chansen här hemma i mitt hem, men som jag sagt även här så sätter det rejäla spår på stackars Yongyut.

 

För min egna del, så skall tydligen Alaam och hennes pojkvän Pots till banken på måndag, och de hoppas då att banken skall godkänna dem som låntagare och ta bort Yutin, Spritmagistern som borgenär till huset. Och efter det så hoppas jag att vi blir av med dem ned till Bangkok igen.

 

Sedan åker Yongyut snart till Canada, och då tänker jag ta chansen att sätta gränserna för ”gänget”. Jag vill få slut på hotell-karusellen som ju jag är inblandad i. När de kommer här, så tänker jag helt sonika tala om för dem att det finns hotell att ta in på. Jag måste helt enkelt försöka att visa hur JAG vill ha det i VÅRT hem.

 

Det var en otroligt ”mjuk” besöksfamilj, som vaknade upp imorse och de var så mjuka och vänliga och riktigt sökte upp mig för att säga god morgon , vilket de ju aldrig gör till varandra härnere. Efter ett tag så kom barnen in i mitt arbetsrum, ditskickade utav Alaam och pojkvännen, och frågade om jag ville åka med dem hem till farmen för att kolla på fisket därstädes.

 

Jag tackade nej tack. Reine och jag hade ju bestämt oss för att åka dit ihop. Men det var jättetrevligt att de ansträngde sig långt utöver sina kulturella gränser.

 

Idag söndag. Och inatt blir det att se finalen Holland-Spanien. Det är SENT, men finalen lär jag nog se. Jag meddelade imorse Pots efter det att de visat sin vänliga sida, att han var välkommen att kolla på matchen med mig om han ville. Hur intresserad han egentligen är vet jag inte. men han är välkommen att kolla i alla fall. Jag såg dock en glimt i ögat på honom. Om han tar detta som en svaghet hos mig vet jag inte, och det skiter jag i.

 

Reine och jag åkte ut till farmen och tillbaka till 1750;talet. Det är alltid görtrevligt att åka dit, jag trivs bra därute bland risfälten. Folk är urgoa mot mig och jag kan inte klaga på någonting egentligen. Fiskafänget var inte alls speciellt aktivt när vi kom dit, där var väl runt 100st fiskare som fiskade ur det sista ur denna enorma insjö/damm.

 

De ögonblicksbilder man ser när man är där, och för all del även inne i byn, är rent ut sagt fantastiska. Jag stod med min kamera vid strandbrynet,detta bryn ligger ju runt 6-7 meter ovanför vattenlinjen, och när jag tittade ner/ut över vattnet så såg jag; 2st äldre kvinnor i stora hattar simmandes utefter strandkanten och trevade i det meterdjupa vattnet efter snäckor och musslor och andra ätbara djur. Deras korg var helt späckad med godis som de fångat.

 

Vidare så såg jag en avlång typ ”infödings-kanot” där 2st män satt i varsin ände och kastade ut sina nät, och drog in dem, och la sin fångst i en gemsam jättestor bytta i mitten av kanoten. Jag såg också alla de män utefter strandkanten, de hade väl vadat ut cirka 2-3 meter och de hade ljuster (spjut med taggar för de av Er som inte känner till ljuster) som de använde som harpuner. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

Chaiyaphum DLIII , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Hur de kunde spetsa sina firrar fattar då jag inte alls. Vattnet är skitet och helt brunt/grått av leran, det är nästan lervälling på sina ställen. Där jag stod och tittade, där fanns också ett gäng människor som satt/låg och vilade sig. Bredvid mig låg en kvinna i 40 årsåldern på sin filt/matta.

 

Hon hade en dotter på 2 år som klängde som en besatt på henne hela tiden, och sedan hade hon en dotter som faktiskt satt under styvt en halvtimme och ansade mamman i huvudet och håret. Ja helt riktigt, hon plockade bort löss/loppor ur håret på mamman. Jag höll lite diskret avståndet, hade ju inget lust att utsätta mig för en långdistansloppa som kunde hoppa 5 meter över till mig, haha!!

 

Efter en halvtimme bland folket där, som var en varm och go stund, för de är skittrevliga som sagt var. Så stack jag och Reine vidare hem till Spritmagisterns hem, Yongyut väntade där. När vi kom dit så ville jag handla en juice och dricka.

 

Vi gick rakt över gatan till den lokala ”affären” och satte oss på trappan där och drack. Då kommer Yongyut över till oss med mat hon hade gjort. Även Alfa var inblandad och hon hade gjort en omelett. Reine som visserligen äter mer konstiga maträtter än vad jag gör, är dock nåt av det fegaste jag mött i matväg.

 

Han vill inte ens smaka på alla de saker som jag kunde rekommendera härute på vischan. Saker som olika korvar, milda goa maträtter och underbara frukter. Han backar för nästan allt. Yongyut kom över med omelett till oss som sagt var. Hon delade upp den på oss bägge och berättade sedan att Alfa hade gjort den.

 

Jag lät då generöst Reine få min halva också. Min anledning är helt enkelt att jag sett denna kvinna laga mat så många gånger, och lika många gånger har hon äcklat mig nåt katastrofalt med sina smutsiga bestick, fingrar och andra don i köket. Ingenting är rent och alla bestick används till allting.

 

Reine vet detta sedan tidigare, men har väl glömt antar jag. Han slafsade i sig med god aptit , samtidigt sägandes nej tack till en underbar korv som Yongyut köpt där i byn, och nej tack till knåderis som ju bara är så himla gott. Anledningen var att han inte ville äta ris där alla hade plockat med sina fingrar i det.

 

Jag sade till honom att jag tycker exakt likadant, men det är enkelt att komma förbi det. Se till att vara någotlunda först i byttan och ta till dig till din tallrik, så slipper du dyka ner i byttan mer under den måltiden. Anledningen för att absolut inte ens smaka på korven var diffus, och han vägrade att ge en anledning. Men men men... hans problem och hans förlust.

 

Vi satt i alla fall där på trappan till den lokala affären i byn, såg ut över gatan och husen och folket som satt där under sina hus. Alla bevakade och kollade in oss. De visste vem jag var naturligtvis, men Reine hade de ju inte sett förr, så undran var stor.

 

Men vi satt där och funderade och tänkte lite grand i solskenet, och tankarna gick till hur vi hade det i Sverige på 17-1800:talet i våra byar. Det var nog exakt samma sak tror jag. Alla bor på, och kollossalt intill varandra, och alla vet allting om varandra, och ingen har något emot det heller för den delen.

 

Det ger säkert en go känsla av trygghet för invånarna tror jag.Man tar nog hand om varandra på ett gött sätt tror jag också. Där svälter minsann ingen ihjäl i första taget. Och den som kan, den hjälper, Väl vetandes att nästa gång kan det vara deras tur att ha ”otur”. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

Chaiyaphum DLIV , Thailand

 

Forts. från förra kapilet...Nu blev det dags att åka hem igen, en lagom tur på 2 timmar cirka. Nu sitter jag här och väntar för jag skall träffa Reine kl. 14.30 för han skall till ”plågis” och göra rent garnityret. Detta gulnande beläte som skämmer ett annars trevligt ansikte. NEJ NEJ, jag bara skojar, kunde inte låta bli, det lät så poetiskt när jag hittade på det, hahaha!! Jag rapporterar vidare i ämnet senare idag.

 

Tillbaka igen...Reine blev verkligen överaskad, lika överaskad som jag blev. Hon, alltså tandläkaren gjorde ett lika gott arbete med hans käft som med min. Så allt var frid och fröjd. Och den där andre typen som kallade sig tandläkare, jag fattar inte varför de inte plockar bort idioten. Han förstör ju för de människor som går till honom. Jag pratar alltså om den gubbe vi bägge gick till förra året, han som Reine fann ute på stan...

 

Inte så himla överaskande, så tänker Reine sticka tillbaka till hålligånget i Pattaya/Jomtien på onsdag redan. Jag förstår honom. Inte jobbar man och sparar som en gnet bara för att sitta här uppe för himla länge med mig och kolla hur riset växer ute på fälten. Vi tycker ju inte lika i allt, och tur är väl det. Vara vänner och tycka samma i alla väder är enbart skit tycker jag.

 

Vänskap skall vara brokig. Han kanske inte tycker om som jag att stanna och kolla in läget lite varstans, se vad som händer vid SIDAN av vägen, utan seglar gärna vidare i en snabb takt mot ett obestämt mål där i en fjärran framtid. Och Reine vill ha publik för sina magic tricks.

 

Jag måste säga att han har blivit grymt mycket bättre än senast. Hör här bara. Han klarar det där med den där tunna näsduken som de brukar trycka ned i knytnäven och sedan öppnar de bägge händerna och den är fullständigt borta, varefter de sådär himla enkelt bara plockar fram den igen.

 

Jag är den typiska ”torsken”. Jag kan aldrig se hur de gör, och jag fattar bara inte hur de kan göra dessa saker. Nästa grej så hade han en liten manick som innehöll 5st små mynt. Han knackade fram de 5 mynten ur den ena grejen, lade en andra grej i offrets hand med de 5 mynten väl synliga i den lilla manicken.

 

Knöt ihop offrets hand. Sedan knackade han fram mynten ur den andra manicken som låg på bordet. Bad offret öppna sin hand, och de förbannade jäkla mynten var borta. Hur sjuttan gör karlhelvetet egentligen. För att inte tala om det där satans socker eller salttricket han gör. Där på restauranten så tar han socker/saltkaret häller en rejäl dos med socker eller salt IN I sin halvknutna näve.

 

Sedan vränger och vrider han på sina händer och tjostar och står i, och kör sitt sjuttans ”abra kad abra”.Öpnnar sedan bägge sina händer och sockret/saltet är puts väck... Vart tog eländet vägen egentligen??? Sedan så ihop med händerna igen och ”häller” ut sockret/saltet på bordet till allas häpnad..

Så ingen skugga över Reine, vi är vuxna och vi måste göra det vi själva vill. Jag får vara tacksam för om han stannar här i en vecka och låter mig språka svenska med honom lite grand, det är skitkul.

 

Har noterat att vad det gäller bloggen, så kan man rösta på om man är en s.k.”fan” av den artikel man just läst. Och det har blivit en tävling utav detta på nätet. Tyvärr så är jag fullständigt chanslös, för det är bara 4st som har röstat på en av mina artiklar på bloggsidan. För de av Er som inte vet det, så står det UNDER varje artikel ”bli fan”..

 

Usch nu låter jag med risk att bli tagen för en sur förlorare, men jag har alltså dagligen runt 40-60st läsare och enbart 4st av dessa tycker tydligen om det jag skriver. Jag läser de som ligger i topp på ”fan-listan” och finner att det skiljer sig markant i innehåll på våra artiklar. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLV , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.. Om man pratar om vardagliga saker, om det handlar om bak, städning, rengöring, man önskar varandra god morgon, god natt, eller god dag, och om man INTE lämnar ut sig för mycket, då har man många fans. Så jag undrar lite för mig själv om jag skall försöka att ändra attityd och skriva på det sättet då, för jag vill också ha fans (lipar lite).

 

Idag måndag 12 juli, så stack vi upp till Nong Bua Daeng (Nong Bå Däng), Reine ville gärna att vi åkte igen (han har varit med däruppe förut) och hälsa på Yongyuts farsa ute i djungeln. Jag påtalade att sist så åkte vi bil med Dan, och det är en hel annan sak än att åka vespa. Det är ju ändock mer än 7 mil dit upp, 14 mil totalt.

 

Vi körde runt lite ute i buschen för Reine ville gärna kolla in lite småbyar och byliv där. Efter en styv timme så ledsnade vi på det, och när vi kom ut på stora vägen igen, så sa vi bägge att vi sticker till Nong Bua Daeng, det kan ju faktiskt vara gött att ha nåt att göra.

 

Vi började den långa färden och efter en halvtimme cirka, så kom vi fram till bergen. Dessa berg är skithöga och det tog oss med vesporna runt 15 minuter att köra upp till krönet. Vi stannade och secken utsikt gott folk. Man såg miltals runt omkring.

 

Vi fortsatte sedan och körde upp till Nong Bua Daeng och stannade vid den lokala marknaden. Vi ville köpa till Yongyuts farsa (han heter alltså Dhjörren Chaipha) lite bananer, melon, vatten och gul mango. Vi fick fråga vägen, för jag kan ju inte namnet på hans ”ställe”, och jag kan ju inte läsa en endaste skylt någonstans och folk kan ju inte engelska och jag inte thai, så ni förstår secka goa förvecklingar.

 

Vi frågade vägen via följande smarta koncept. Jag ringde upp Yongyut och gav luren till en thaiperson som såg hyggligt smart ut. Yongyut pratade och förklarade problemet och frågade vägen. Och sedan berättade denna thaiperson för mig hur vi skulle köra. Problemet här blev då att de endast viftade till åt vilket håll vi skulle köra, men i övrigt inga större intelligenta informationer till oss, så vi lättare skulle finna vägen.

 

Jag tror jag ringde Yongyut runt 10 gånger idag. Och till slut efter en tur på nästan 3 timmar, så kom vi fram och mötte upp Dhjörren Chaipha. Vi fick sedan vandra med honom över ägorna. Detta är ju Yongyuts ägor vilket jag skrivit om tidigare. Promenaden var på styvt 3,5 kilometer och inne i djungeln var det säkerligen ÖVER 45 grader varmt. Och fuktigheten var enorm.

 

Jag och Reine var sjöblöta när vi kom fram till hans hydda. Vi gav Dhjörren hans gåvor, och han visade sitt ställe. Han är mycket stolt över det. Han är 72 år, vilket han visade genom att knästående i sanden rita dit 72. Han verkar vara helt kärnfrisk. Han gick alltså denna promenad och mötte oss, och sedan gick han tillbaka till sin hydda med oss, och sedan på detta så följde han oss tillbaka igen.

 

Pappan på 72 år gick alltså denna dag med oss 3x3,5 kilometer = 1 svensk mil, han var inte ens svett. Medans jag och Reine var sjöblöta bara efter 7 kilometer... Men jag kunde ändå inte låta bli att tänka – ”tänk om han blir sjuk, så sjuk att han inte kan klara av att traska kanske i mörker styvt 3,5 kilometer upp till stora vägen, och sedan ha turen att få tag i en bil som kan köra honom till närmaste sjukhus.

 

Jag förstår bara inte hur de kan klara sig. Tänk ändå hur bra vi andra har det i livet så säg!! Reine och jag beslöt också att ge honom 1.000 baht, så han kunde göra nåt sköj... Mycket trevligt av Reine att vilja lägga pengar på pappan, det är ju inte hans släkt precis, det kan ju tyckas att det är skitpengar dessa 1.000 baht. Men här ute i ödsligheten, så räcker nog 1.000 baht hur länge som helst. Jag hoppas bara att han inte lägger allting på sina lotterilotter som han tydligen älskar att köpa enligt Yongyut. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLVI , Thailand

 

Forts, från förra kapitlet.... Nu var det dags att åka hem. Denna dag hade bara försvunnit för en, och nu var kl. 16.00 och vi måste bara sticka så vi slapp att köra i mörkret. Det mörknar ju härnere i Thailand vid 18:tiden ungefär. I samband med att Reine föreslog att vi skulle ge pappan 1.000 baht, så visade det sig att mina pengar var helt slut.

 

Jag hade slängt bort de sista slantarna p.gr.a. att Reine mycket informativt påtalat att han minsann hade full tank och icke tarvade mer bensin. Och att han hade en extra 50 bahtare för bensin till mig. När vi startade vesporna så visade det sig att ”fyndet” Reine återigen ställer till det för sig.

 

Han hade halv tank stollen, och det såg ut som på Kameruns avbytarebänk (svart) vad det gäller pengar och inköp av bensin. Vi handlade för 50 baht bensin, slängde i min tank typ 20 baht och i Reines 20 baht och så sparade vi flaskan med bensin ifall det skulle krisa på vägen.

 

Det är alltså ett fruktansvärt företag att klara denna grejen hela vägen hem. Endast en dryg halv tank för hela hemvägen alltså, styvt 1 liter... Jag var nu tvungen att helt ta tag i detta om vi skulle ha en chans överhuvudtaget. Jag dikterade för Reine, Jag kör först, vi kommer att hålla en marschfart på absolut max 50 km/timmen, och uppför de grymma bergen så kommer jag att försöka köra så jämnt det bara går, för där försvinner nog 50% av all bensin, och slutligen utför så frikopplar vi och enbart rullar hela vägen ned igen.

 

Kanske, sa jag till Reine, så kommer vi att klara detta då. Men säger Reine, och jag avbröt direkt.. –” inga men Reine, tänk på tvätten igår”. Han tystnade då. Hahahaha!! Vi startade och det funkade skitfint, när vi kom hem efter 7,5 mil så var min bensin fullständigt slut medans Reines tank forfarande hade lite grand kvar.

 

Jag tog resterande 10 baht bensin, och jag klarade mig hela vägen hem till Nong Nasaeng. Men detta var grymt nära må jag säga. Tänk va kul att fastna däruppe i bergen med bensinstopp och inte en pesetas att betala för. Folk undrar ju vicka goa falanger vi är som är panka...

 

Det hjälper nog inte i det läget att förklara för dem att vi skänkt bort våra sista 1.000 baht till en thailändsk medborgare.... Men slutet gott allting gott. Yongyut var lycklig och gick på rosor över att vi besökt hennes far, och att vi gjort det frivilligt utan att hon själv stött på om det, så det var skitkul...

 

På kvällen senare när jag kommit hem, så letade Yongyut i våra huspapper efter några dokument, och visade stolt upp ett typ bokföringspapper på hela hennes familj. Där stod födelseplats och födelsedatum. Jag berättade då för Yongyut att hennes pappa knästående hade ritat i sanden att han var 72 år... Men att här i dokumentet så stod det att han var 68 år, alltså enligt myndigheterna.

 

Yongyut blev ju lite osäker när jag pratade om detta. De firar ju inte födelsedagar, de skiter i sådana saker, så födelseåret på hennes pappa visste hon inget om sade hon. Men Yongyut, myndigheterna säger att han är född 2485 och nu är det år 2553, det blir enligt alla lagar 68 år...

 

Ja då är han 68 år säger Yongyut. Men jösses Yongan, vet inte din farsa hur gammal han är. Det vet han visst det säger hon. Och om jag fortsätter denna diskussion efter detta så är jag dödens lammunge..

Igår kväll (13 juli 2010-tisdag/onsdag natt), så kom det en störtskur som hette duga. Det blixtrade och dundrade och blixten slog ned lite varstans här i närheten. Jag rusade ned mitt i natten och fick ur alla sladdar ur alla vägguttag. För här går det åt helvete i rasande fart med alla elektriska saker om blixten slår ned. För vi har varken blixtlås i byxor eller hus. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLVII , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Jag skall också säga att det nu finns ett antal thaiare här i Chaiyaphum-området som är helnöjda och glada, regnet som kom var ihärdigt, cirka 6 timmar och det var rejält med vatten som damp ned. Nu imorse när jag körde ungarna till skolan så var ALLA risfält fyllda av vatten till ungefär 30 cm såg det ut som.

 

Och i eftermiddag när jag hämtade ungarna, så hade nog alla risfält såtts och det jobbades frenetiskt. Det är bråda dagar, fälten skall fixas till och riset skall sås.Tänk på att Thailand är världens största risproducent. Men nu är i alla fall optimismen på topp bland de som nu suttit under sina hus i 6-7 månader och inte gjort ett skvatt här i livet mer än möjligtvis vilat upp sig.

 

Idag fredag, så skall Reine ha typ avslutningsfest för oss polare här i Chaiyaphum. Det blir ingen jättefest, men; Dan-Amphorn, Jag och Yongyut och Kevin (Mr Missouri) och Suhrii samt Reine själv då. Till detta så kommer Neck (Amphorns unge) samt Namkäng och Soda.

 

Reine har tänkt att KÖPA färdig thai-mat till tjejorna, för det klarar ju inte vi falanger av att laga till. Sedan så gör han sin fruktansvärt underbara pyttipanna till oss andra falanger. Det skall bli härligt gott. Han har varit skitsugen på rödbetor, och det är inte lätt för mig. Men man får börja i rätt ände.

 

Översätt eländet till engelska och sedan översätt vidare till thailändska, det kan då se ut som följer; beetroot - บีทรูท (bī thrūth). Sedan vidare ned till BIG C och fråga sig runt bland folk som inte kan ett skit engelska. Jag hade dock turen att ramla på ett litet inplastat paket med rå rödbeta.

 

De hade ingen färdiglagad eller vad det nu heter. Jag fick sedan gå in på internet, och där stod det att det var enkelt. Det var bara att koka den och om den var ”ung” så skulle de ta cirka 15-25 minuter, och om det var en ”vinter”-variant så skulle den kokas cirka 45-60 minuter.

 

Jag meddelade detta till Reinemannen som igår kväll satte igång med detta äventyr. När rödbetan hade kokat i cirka 2 timmar och 15 minuter, så struntade han i det och slängde den. Och då var den t.om nedskuren, så det INTE skulle ta så lång tid. Ja ni vänner, så kan det gå när vi killar hamnar i köket istället för på fotbolls-planen.

 

Jag är dock inte så himla förvånad. Många saker som är importerade hit till Thailand och som de sedan odlar här, är riktigt lusigt dåliga. Förutom då potatisen som är kanongo. Jordgubbarna som jag berättat om är precis som de äckliga spanska-medelhavsaktiga = vattniga och stora. Inte ett uns som de svenska härliga fina i konsistensen och sockriga.

 

Jag tror att Kevin tar med sig rött vin... Och Reine har handlat LEO-öl. Så valet kommer att stå emellan rött vin till maten eller LEO och 2 snapsar.... För min del så är ägget avgörande . Med ägg så tar jag nog öl och snaps trots att jag faktiskt gillar skarpt att dricka ett glas rött till maten. Sedan så gäller det att ”klämma” Reine på pengar för boendet häruppe.

 

Det är lika kul varje gång. Han är ju bara så jädra go den gubben. Han är så sniken så han vrider sig stundtals när han skall lägga ut pengar. Men står det en bartender där bakom baren och vill ha pengar inga problem... hahaha!! Han får betala 3.500 baht för 14 dagars hyra av det stora huset.

 

Han får betala 1.000 baht för elen och han får betala 2.400 baht för hyran av vespan under 12 dagar. Totalt alltså 6.900 baht eller cirka SEK: 1.680:- . Görskoj att presentera dessa siffror för honom. Han räknar ju sina pengar i ”Baccardi Breeze”, eller som han brukar säga 12 gånger per dag, - ” Ahaa ”Baccardi Lemon”, va gottttt”!!! Forts. nästa kapitel....

 

Handskak- Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLVIII , Thailand

 

Forts. från föregående kapitel... Och dessa 6.900 baht representerar för honom totalt; 133st flaskor ”Baccardi Lemon”. Han kommer att sucka välderliga, och då är det görsköj att reta honom och säga att jag faktiskt ger honom ett par extra år i slutet på hans liv, tack vare att jag tar ifrån honom dessa pengar.. ojoj secket tjostande det blev...

 

Så imorgon lördag kväll kl. 23.00 så kommer mitt liv att återgå till det ”normala” igen. Reine är borta och jag får alltså återgå till cykling och datorsittande och mitt vanliga umgänge. Och detta både på gott och ont skall jag säga

 

Kl. är 22.00 ganska exakt, precis hemkommen ifrån Reine och hans middag. Det var helt enkelt fantastiskt himla gött. Reines pyttipanna var underbar, har aldrig smakat bättre. Vi drack LEO-öl till maten, vi struntade i snapsen och det var nog bra. För vi blev grymt mätta. Mer mätta än vad som var nyttigt för oss.

 

Jag var så himla mätt så jag kunde inte ens rapa efter maten, gick ut en liten sväng runt kvarteret, men inget hjälpte. Nu får man väl sitta här hemma framför datorn och hoppas på att man kan få till ett bra toabesök innan sängdax, så man kan somna riktigt gott. Efter middagen, så tog han fram en glass var till oss.

 

Och efter det så blev det en fruktskål. Där var Candalop och ”dragonfruit”. Den sistnämnda slängde jag in i mun utan att blinka för jag älskar den frukten, men jag fick ut den snabbt som ögat. Det smakade rena rama skräpet, rusade ut i träd-gården och spottade ut det. Yongyut kom ut och kollade, och gick med mig in till fruktskålen igen och sade ifrån med myndig stämma –”vem har köpt och lagt thailändsk potatis i fruktskålen?

 

Ja svaret på den frågan var ju inte svår att lösa. Reine, har ju noll koll som jag sagt tidigare. Killen går alltså och handlar Candalope samt thailändsk potatis, hua va äckligt rent ut sagt. Jag förstår Thaiarna som käkar ris i tid och otid, deras egna potatis är bara skit faktiskt.

 

Idag lördag, så ville Reine att jag och Yongyut skall ta med honom till Tad Ton, vårt egna lilla vattenfall här i bygden. Det ligger cirka 1,5 mil åt ett håll rätt uppe i bergen. Vi har ju varit där mängder av gånger och det är snart ganska trist för det finns absolut ingenting att göra mer än att just sitta i det iskalla vattnet. Men om Reine vill dit, så är det dit Reine skall få åka. Ikväll åker han ju sin kos ned till mer civiliserade traker.

 

Vi åkte naturligtvis till detta vattenfall och som vanligt så blir det ett förbannat tjöt här i kassan när man skall betala inträdet. Tyvärr så höll Yongyut i ”tåtarna” och då är man en stor looser, hon vågar aldrig trycka dit sin åsikt, utan lyssnar mycket hellre på opponentens åsikter.

 

Och sedan är det bara för mig att ge mig. Jag har alltså thailändskt körkort. Detta bevisar att jag är boende i Thailand, jag är dessutom lagligt gift i Thailand. Och på detta så vill dessa jädra ”trampataskindianer” att jag skall betala ”falangavgift” som inträde.

 

Alltså 200 baht istället för det jag har rätt till 40 baht. Förra gången när jag ensam ihop med Kistan var där, så kom jag ju in för 40 baht, men icke nu... Det är för jävligt för det är bedrägeri. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

Chaiyaphum DLIX , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Jag har RÄTT till att komma in för Thaipris. Men de som sitter där vill gärna stoppa dessa extra pengar i sina egna fickor. Under tiden som vi var där, så kunde man notera en sak som nu idag verkligen stack ut. Och det var drickandet bland ungdomar.

 

Här var vi MITT PÅ DAGEN i en national-park, och runt oss där vi satt och åt, så satt det 4st olika gäng med ungdomar. De var i ålder runt 13-16 år gamla. Alla 4 gängen hade whiskyflaskor med sig och de satt och drack detta, allihopa. Jag vill inte påstå att någon var full för det var de INTE, men de satt och drack och de var glada i hatten.

 

Parkvakten gick runt där och han sade ingenting till dem alls. Och detta trots att de var minderåriga hela högen. Men detta är väl kvittot på den thailändska uppfostran då antar jag. Man gör som man vill på alla nivåer. Man kör bil när man vill , man kör motorbike när man vill (8 år gammal), man dricker när man vill.

 

Man får stanna uppe tydligen också hur länge man vill. Kanske allt detta då för med sig den fullständigt hänsynslösa stilen som de allra flesta thaiare har. De skiter ju i om de stör andra, det rör dem inte i ryggen. Och de gör precis som de vill. Inte så konstigt om man då vaknar på morgonen kl. 05.00 med att grannen kör sin högsta volym på sin musik, han struntar ju i sina grannat vet jag!!

 

Vi var väl där i cirka 1,5 timme och käkade och sedan så var det skittråkigt, så vi stack hem till Chaiyaphum igen och lade oss på Siam River Resort swimmingpool i 2 timmar. Det var betydligt bättre.

Väl där så började Reine att fingra på sina trollerigrejor igen och jag blev då påmind att Dan ju ville ha samma saker, och jag frågade då Reine vad de kostade att köpa där nere i Pattaya-Jomtien. Han ville ha totalt 600 baht (SEK: 120:-) för alla 3 sakerna.

 

Näsduken som man stoppar in i näven så är den försvunnen, Bryta sönder en ciggis och sedan visa upp den hel och fin igen. Och slutligen de två manickerna som innehöll en hög med små mynt som försvann och kom fram otroligt smart. Jag gav honom pengarna för jag visste att Dan ville ha dessa saker, han hade frågat Reine 2 ggr om han ville köpa dem åt honom därnere i Pattaya-Jomtien.

 

Reine skulle åka iväg kl. 23.00 med bussen tillbaka till Pattaya/Jomtien igen, så vi avtalade att vi skulle träffas kl. 21.00 igen för att äta en sista gång på nightbazaar. Det var trevligt för Reine, och han tycker nog långt långt långt långt långt inne att det varit ganska kul häruppe i ödsligheten hos oss.

 

Han kommer säkert tillbaka. Men nu får han sticka ner och förlusta sig bland alla dessa glada gamänger med en promillehalt stadigt i blodet som påminner om siffran för blodsockret, och som polisen i Sverige hade gillat. Han kom i alla fall lyckligt iväg kl. 23.00 och han har då 8 timmar framför sig i bussen, men han kan ju sova gott under färden. Det är en modern dubbeldäckare och bekväm för passagerarna.

 

När vi kom hem, så hade vi fått mail ifrån Noah fall. Rekryteraren ifrån Canada. Han meddelade oss att tyvärr så hade den Thailändska ambassaden i Canada gjort en kovändning, och nu krävt ytterligare en hoper dokument ifrån företaget i Canada. De hade ju redan fått in en massa dokument både här i Thailand såväl som i Canada.

 

Nu blev detta droppen berättade Noah Fall. Företaget sa bara helt sonika ifrån att nu får det räcka, - ”Vi skiter i detta, vi kan lika gärna ta mexikanare, det är 100 ggr enklare”. Så tack så mycket dumma jädra Thailand som inte gör annat än FEL i allt de gör. Och hur konstigt är det egentligen? Med den kvaliteten på skola som de har här, så kan de ju inte gärna producera fram något annat än dingelister antar jag. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLX (560), Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Noah Fall, lovade dock att leta fram ett annat företag , för det finns flera som är intresserade... alla dokument är ju fixade och alla tillstånd härifrån. Så det torde finnas chans hoppas jag. Vi hade ju sett fram emot detta med att Yongyut skulle komma ut för första gången i sitt liv och jobba utanför Thailands gränser, och också jobba ihop pengar till vårt hus.

 

Men men, det är ingen katastrof, men för det faktum att vi ville ha huset färdigbetalt ganska snabbt, så var detta riktigt skittråkigt förstås. Men inga hängande läppar please, de har man till att hänga ringar i. Katastrof är det dock för de av kvinnorna som har lånat ihop 10.000 baht som ju avgifterna gick på. De betalar en ränta på 5% OM DAGEN.... Alltså 500 baht vareviga dag.

 

Kan ni tänka Er sicken situation de satt sig i. Även att ha jobbet klart och fixat så skulle det dröja innan de hade betalt av denna typ av skitlån. Ja ni vänner, härnere i Thasilandet så tillåtes allting, och det är inte att undra på. Man fick ju reda på ganska snabbt att poliser själva tillhör de som mer än gärna lånar ut pengar till folk.

 

Först då skall man muta dem för att få ett papper som säger att man inte har ett kriminellt förflutet, dessa kvinnor måste ha det att presentera för Canadick-ambassaden. Och det är en dyr muta, runt 1.500-2.000 baht. Och sedan så står poliserna där och LÅNAR ut samma pengar till kvinnorna emot en grymt fruktansvärd ränta på 5% om dagen = 1.825% om året.

 

Så här ser vi återigen polisen, de är inblandade i precis allting härnere: Långivning, Prostitution, Mutor, plus en hel arsenal av andra olagliga saker. Det är väl bara Syd-Amerikas och Afrikas poliser som spelar i samma ”liga” tror jag.

 

Nu skall vi vara glada och köra vidare i ett härligt virvlande tempo. Det kommer säkert mera bakslag. De verkar för övrigt komma varannan gång, tänk på ; a) bakslag på att förnya mitt VISA för tidigt b) Jag lyckades få pengarna tillbaka på min inställda Sverige-resa c) Canadresan sket sig.

 

Så vad blir lyckosamt nu då... kanske en travvinst, kanske ett görbra jobb med kanonvinst.. vi får se, sa blinda Sara.... Nu är i alla fall vardagen tillbaka, ett plus då som punkt c) är att Krulle (Krister Jilde´n) meddelade häromdagen att han och hans fru skall åka till Thailand till januari tror jag det var. Hans fru klarar inte värmen häruppe mer än någon dag så det blir en kort visit.

 

Men jag skall försöka att lura dem att stanna längre. dessutom i december och januari så är det ju vinter i Thailand och temperaturen är ju nere i behagliga 20-25 grader då. Så de kan säkert stanna ett par dagar till. Och på toppen av detta så hyset jag stark tro på att en gammal barndomskamrat (Björn S.), som jag aldrig träffat, kommer att komma och hälsa på någon gång i oktober-november hoppas jag.

 

Vi får se på den saken, men det lät positivt. Jo angående denna barndomskamrat, så är det naturligtvis fel att kalla honom det. Men vi har växt upp i samma område i Göteborg (Järnbrott), och alla våra polare-kamrater-vänner-bekanta är de samma. Men vi har aldrig träffats, detta är vad vi tror. Jag tror att vi definitivt några gånger har träffats utan att bli vänner och lägga märke till varandra.

 

Nu fick vi kontakt via internet och det var som att prata med en gammal polare, så vi fick en kanonbra kontakt med varandra. Jag meddelar vidare i detta. Men jag skall hjälpa och kolla priser för flygstol till Thailand för honom, bara han ger mig en någorlunda datum.

 

Idag så var det dags för mig och Dan och ungarna att bada swimmingpool som vanligt under helgen. Så det blev 2 dagar på raken för mig och Namkäng och Soda. Jag sände ett mail till Dan på morgonen om att jag lagt ut pengarna för honom. Vi åkte sedan kl. 15.00. JAG fick fråga honom om han fått mitt mail, och då sade javisst du skall få pengarna. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak - Glegolo

 

Chaiyaphum DLXI , Thailand

 

Bifogar detta foto ifrån en kompis, han undrar om vi kan hjälpa honom att identifiera vad denna blomma kan heta. Jag har ingen susning, är jättedålig på att veta vad alla blommor heter. Men lika intresserad är jag ändå av blommor, och jag älskar att ha dem runt omkring mig.

 

Forts. från förra kapitlet...Vi simmade omkring och skvalpade i drygt 2 timmar och på hemvägen så skickade han ut Amphorn (frun) att växla en tusenlapp. Hon kom tillbaka och han stoppade på sig pengarna utan ett ord. När vi kom hem, så sade jag till honom Dan, det är OK om du betalar imorgon. Jag fick en blick av honom, och så kände han sig föranledd att förklara – ”jag behöver pengarna till en annan grej senare idag”. Inga problem sade jag – ” jag har mer pengar”.

 

Söndag 18 juli 2010, så slog jag rekord vad det gällde något som, heter ”unika besökare”. Jag noterade att jag hade haft 159st. Detta gladde mig naturligtvis oerhört. Det normala annars ligger runt 60-75st, och ibland dalar det ned till runt 25st. Detta beror helt och hållet på dagsformen hos folk. Men det är en grym variation på besöksfrekvensen.

 

Idag 19 juli, så har vår förbenade kinesgranne återigen riggat upp högtalare i storlek av Frölunda Torg, och kör just nu på full sula. Jag fick ta ned min gitarr för den slamrade emot väggen i takt med basisten därborta. Oljudet är fruktansvärt, det finns alltså ingen hejd alls på volymen. Men inga problem för dem, de stör vilka de vill och de gör det när de vill.

 

Jag gick över till Dan´s Amphorn och frågade henne hur det kom sig att folk kan hålla på med sådan här skit gång efter annan. Hon berättade då att denne kinesfamilj håller på och jobbar ihop till en ”himlafärd” när de en gång dör. Och de gör det genom att samla in pengar till ett tempel långt åt helvete nere i Chonburi, 47 mil härifrån.

 

De fixar alltså till uppträdande då av en orkester som spelar grymt högt. Folk kommer dit både inbjudna och oinbjudna, alla är välkomna. När de kommer dit så får de ett kuvert. I detta kuvert så skall man då lägga pengar till husägaren-festarrangören. Dessa pengar doneras sedan i HANS FAMILJS NAMN till templet ifråga.

 

Tacksamheten ifrån Buddah visar inga gränser och det blir festligheter därnere sedan också. Och uppskattning visas genom att denna familj då blir lovad en hissnande färd när de dör, HALLELELUJA!!! Och under tiden så får vi andra här i området skita gullök och mista vår nattsömn.

 

Jag tycker för min del, att vi som blir STÖRDA också skall vara berättigade till himlafärd, för det är en förbannad uppoffring vi gör genom tat lyssna och bli störda av det grymma oväsendet. Så kan det gå till i Thasilandet.

 

Just nu känns det som en jädra mental baksmälla skall ni veta vad det gäller Yongyut och hennes Canada-resa. Hon själv mår faktiskt inte heller speciellt bra. Hon har ju förlikat sig och rädslan är numera bortblåst över en sådan här ”arbetsresa”. Vi har ju haft många goa samtal hon och jag där jag peppat henne och avdramatiserat det hela.

 

Så hon mår inte bra nu. Hon ville faktiskt komma iväg och hon ville faktiskt tjäna ihop pengar jämsides med mig. Jag försöker trösta henne med att säga, att med lite flyt så kanske denna Noah Fall trots allt hittar en annan fabrik som vill ha arbetskraft. Vi får se, och hoppas och ligga lite lågt. Så vi försöker att inte misströsta. Livet måste ju gå vidare ändå.

 

Alfamodern (Yongyuts mamma) har redan flyttat in i huset igen (där Reine hyrde). Och redan så har Yongyut fått med sig hit hem den vanliga tilldelningen av den grymma maten som vanligt folk inte klarar av att äta. Stanken till att börja med tar ju död på att motivation att ens försöka att äta den. Och konsistensen på det hela kan närmast beskrivas som slafsigt/grådaskigt/vattnigt i all sin enkelhet. Forts. nästa kapitel..

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLXII , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...Jag har sagt det förut. Men där Yongyut har spillt lite av denna mat. Där hittar ni INGA MYROR alls. De har flytt huset. I normala fall när man spiller eller tappar smulor så kryllar det ju av myror. Men nu sedan i eftermiddags, så har jag inte sett en enda myra. Och jag förstår dem till 100%. Men ändå, tack Alfa för din matlagning!!

 

Tänk att ta hem sådan mat till sina myrbarn, det är ju värre än MYRR ju!! Med en rysning av fasa, så skänker jag en tacksamhets tanke till mina föräldrars mat, och till ödets försyn att jag föddes, och växte upp i falangland.

 

I förra kapitlet, så hade jag en fråga ifrån en av mina läsare angående en blomma som han hade hemmavid. Inom en grymt kort tid så dök först Gun upp och identifierade den som en lilja av nåt slag och sedan kom MoF och identifierade den som en brunRöd lilja och hänvisade också till Wikipedia o.s.v. Jag vill bara säga till Er alla, ni är grymma och jäkligt duktiga. Stort tack ifrån mig också.

 

Idag så bestämde jag och Dan att vi skulle ha en riktigt ”grisigt” go eftermiddag-förkväll på Siam River Resort och deras swimmingpool på lördag. Vi skall vara 4st familjer, vi skall dega omkring och simma där och vi skall äta. Och den maten vi skall äta går inte av för ”hackor”.

 

Vi skall nämligen få Amphorns urgoa, kanonfina potatissallad. Till detta kör vi grillad kyckling + fruktsallad och vi dricker öl eller vin eller vatten. Allt efter behag. Tänk va skoj detta kommer att bli. Jag är redan i ett sorts ”lyckorus” och denna veckan kan bli lång, och väntan till lördag blir extremt seg.

 

Håller på med ett skitkul forum som heter Soi-sixten nu. Det är alltså svenskar som har Thailand som gemensamt intresse och de flesta riktigt älskar Thailand. En del, som jag, bor härnere medans de flesta (tror jag) bor i Sverige, och åker hit 1 eller 2 ggr per år på sina semestrar. De flesta tror jag har säkert sällskap eller är gifta med en Thaitant.

 

I alla fall det är skitkul och det är jätteviktigt att man har ett sådant kontaktnät. Tänk vilken kunskap som finns lagrad inom Soi-Sixten.... jag kan sätta ut vilken fråga som helst som rör Thailand och får svar inom några minuter, precis som här i min blogg. Dock på forumet så är det runt 13.000 st personer som kollar. Förhoppningsvis, så kanske jag i min tur även vara till glädje för andra med den ringa kunskap jag har.

 

Idag så har jag fått hjälp med följande. Jag har ett VISA-kort som jag ju använder som ett uttagskort härnere. Jag följer ju valutakurserna med mikroskop för att se om jag kan tjäna några kronor här och där, om jag tar ut idag eller imorgon o.s.v. Ibland så har jag faktiskt lyckats med att få ut mer dagen efter om jag väntat.

 

Nu idag i morse så fick jag mig till livs skitfin information om Thaibahten och ett annat kort nämligen ICA-kortet. De påstod för mig att kursen var den och den. Jag var ju starkt tvivlande för deras kurs var nästan 20 öre högre än vad NORDEA/VISA gav mig på mina uttag igår.

 

Jag kollade upp på nätet så mycket jag förmådde och såg att ICAS kör med Mastercards växlingskurser, och fick detta sedan bekräftat av en medlem på forumet. Jag räknade ut att om jag MINST tog ut 135.000 kronor årligen och jag fick 15 öre i bättre växlingskurs, så skulle jag tjäna cirka 17-20.000 baht om året på att skaffa mig ett ICA-kort istället. Vad sägs om den smällkaramellen??

 

Jag har nu sökt ICA-kortet, jag skiter i kredit för det varken vill jag ha, eller behöver ha. Och jag kommer sedan så snart jag fått kortet, att föra över pengar varje månad till bankkontot knutet till ICA-kortet, och så är man igång. Vi får välan hoppas att detta skall gå bra. Men se där vad samlad kunskap kan ge för effekter för de inblandade. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLXIII , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet. Vidare, så blev jag tillfrågad vid ett tillfälle om jag inte ville publicera lite av mina foton. Nu tog jag tag i det, och jösses vilken härlig respons man fick. Alla verkade vara lyriska, och det är skitkul för mig faktiskt. Jag har nu lagt in cirka 20st bilder och de har blivit visade tror jag runt 100 ggr redan. Detta trodde jag aldrig. Men jag försöker att visa de mest originella foton jag har. .

 

Jag har ju dock fått ihop ett flertal goa och egna kort om fåglar, blommor som aldrig setts förr och roliga människor. Det blev bra i alla fall. Länken till den sidan, som för övrigt kommer att bli en följetong är enligt följande; http://www.soisixten.se/phpBB3/viewtopic.php?f=1&t=38190

 

Det tillkom dock en trist sak, och det var att en av medlemmarna på det forumet var inne på min blogg och råkade läsa om Yongyuts förestående resa till Canada. Han skrev en speciell ”tråd” om detta, och frågade rent ut till alla på forumet hur en falang kunde med att skicka sin fru rakt över till andra sidan jordklotet och slava där för honom

 

Och detta bara för att falangen hade gjort en felsatsning i att köpa sitt hus, och inte klarade av att betala det. Han fortsatte med att han minsann skulle ALDRIG kunna göra så, han skulle aldrig TILLÅTA sin fru att åka. Behöver jag säga att man blev förbannad. Denne kille skrev sin skit, och han orkade inte ens läsa det jag skrivit om detta.

 

Jag fick dock svarat honom och jag vågar nog säga att utav de som gick i svaromål så var det åtmnstone 99% som höll med mig i detta, och de omständigheter som förelåg. Han blev naturligtvis skitsur över att jag svarade honom ganska tufft. Men jag tyckte att han skulle få raka och besvärande svar av mig eftersom han själv gick på så pass i ”ullstrumporna” i en sak som han inte ens var påläst på..

 

Kom precis hem ifrån picnicken vid swimmingpoolen på hotell Siam River Resort. Och jösses, det blev bättre än vad jag vågade tro. Jag sitter här vid datorn och min mage ser ut som en ”Somalia-mage”, ursäkta om jag skämtar om en sådan hemsk sak, men magen är FULL med främst potatissallad. Min egenhändigt gjorda fruktsallad älskades utav alla och det var det enda i matväg som tog slut till 100%. Kul...

 

Dan´s fru Amphorn fyller 50 år nu den 24 juli, och det var lite olika saker som jag skulle vilja nämna för Er, och de av Er som inte klarar av att vi pratar lite lagom om sex, kanske skall sluta att läsa snart. I alla fall imorgon den 22 torsdag, så vill Dan att vi åker med honom upp till Amphorns skola.

 

Att vi plockar henne ur skolan när hon slutat vid 16.tiden, och så tar vi henne, plus en mängd av hennes lärarkollegor, och går på restaurant och överaskar henne med att fira henne på hennes 50:års-dag. Vi har handlat en skärbräda, jag ville helst att vi lade dit en brödkniv och en kötthammare också.

 

Men Yongyut var jäkligt stenhård på att vi INTE skulle handla för mycket. Jag tror dock inte att hon vet vad mycket är i dessa sammanhang. De brukar ju inte handla födelsedagspresenter till varandra. Men jag lyssnade på henne, så enbart skärbrädan blev det. Dock inget av de 3 sakerna har de hemma, så det hade passat bra, men skit samma.

 

Och en av sakerna som Yongyut sade och som gladde mig i detta sammanhang, var att hon sa –” Amphorn not give me present on my birthday”!!! Detta innebär ju att Yongyut till slut har börjat agera som en falang vad det gäller denna tradition i alla fall. Och det är ju bra. Ja det är lite småkonstigt vad det gäller Amphorn måste jag säga, och det är inget som jag kan snacka med Dan om, han skulle bara bli stött och inte fatta vad jag pratade om. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLXIV , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.. Men här vi en viktig sak tydligen, en sak som vi i Sverige ”kom över” för cirka 75 år sedan, jo klasskillnaden i stort sett. Amphorn är lärarinna och Yongyut gick bara ur High School. Jo när vi äter hos varandra, så går det till på följande sätt:

 

a) Vi äter hemma hos Dan och Amphorn, alltså bjudna dit. Yongyut blir tillfrågad, och även om hon inte blir tillfrågad så går hon ändå över och erbjuder sig att hjälpa till med att laga maten.

Detta mottages utan problem av dem i familjen. Efter maten så hjälper ALLTID Yongyut till med avdukning och disk och rengöring etc.

 

c) När vi käkar hemma hos oss, så erbjuds det ALDRIG någon som helst hjälp. Amphorn glider bara över som en jädra prinsessa och sätter sig vid matbordet och äter. . Efter maten, så sitter hon med mig och Dan och pratar, och ser ut där Yongyut ensam dukar av och också diskar. Hon lyfter icke på röva och erbjuder sig hjälpa till.

 

Jag har de sista gångerna då på ”pin kiv” lämnat matbordet och Dan och gått ut och hjälpt Yongyut med disken. Detta då för att ”upplysa” Amphorn att om de skall vara kompisar, så får fasenimej resa sig och hjälpa till. Det underliggande motivet för att inte göra detta är det mest löjliga som jag någonsin hört.

 

”Hon är lärarinna, och hon är såååå himla trött efter dagens slut. Och hon är förlåten för det” Ungefär så går den ”visan”. Jag har ju bara lust att säga till dem, och fråga dem rent ut, varför i helsicke skall Yongyut hjälpa Er vareviga gång medans Amphorn sitter på arslet här vareviga gång.

 

Men här har vi läget som jag nämnt flera gånger och detta gäller välan även Sverige antar jag. Säger man något till folk om deras beteende så blir man ovänner, men det antas att man skall skall tåla idiotiskt uppförande ifrån andra. Vad är det för satans skitprat och idee´r egentligen. Nu gäller detta Dan och Amphorn, och vi tycker verkligen om dem, trots detta fisförnäma sätt som de har. Så vi är ändå lite tveksamma till att säga nåt. Synd att mista så goda vänner.

 

Nu då till en annan sak som jag har nosat reda på här i min forskarlya i Thailand. Detta när vi ändå pratar om ovan personer. När damerna här fyller runt 49-50 år, eller närmare bestämt när de haft sin sista mens i livet, då sätter de i proppen, och det är slut på sexlivet överhuvudtaget. Och de är ursäktade med det också i samhället här.

 

vad tycker ni om detta då... Snygga propra kvinnor ser man, och så kommer de i sina jädra skittråkiga sidenkjolar i bistra strikta färger. Bara kjolarna gör att man får känslan av ”good bye to sex”. Och så fort de börjar bära dessa kjolar, så slutar de med att härja i sänghalmen.

 

Jag kan bara se en enda anledning till att varför en kvinna skall sluta med att ha sex med en man, och den anledningen vet ni också, eller hur?? Jo han är fullständigt värdelös i sänghalmen, och vet inte hur man har det OK där. I det läget då kvinnorna slänger sig ”på bromsen”,då verkar det vara OK för gubbsen härnere att skaffa sig sex på annat håll.

 

Men här är jag lite osäker. Jag tror dock att det är OK så länge som gubben INTE SKÄMMER UT FRUN I FRÅGA, och valsar runt med brudar i närområdet så alla ser och vet om det.

För att skämma ut någon, eller som de säger i Asien ”att tappa ansiktet” är något av det värsta som kan hända , och det kan t.om föranleda mord eller självmord, så allvarligt tar de på det.

 

Idag när jag var ute och cyklade så hände det som man helst inte vill skall hända. En trampa sprack och ramlade av staget. Det blev jättejobbigt att cykla och det var nästan 1,8 mil hem. Det lång tid, och inte nog med det, jag måste ju hämta pengar därhemma och sedan fortsätta ned till Chaiyaphum för att köpa ny trampa. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLXV , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Efter något som kändes som en evighet, så kom jag till affären som säljer cyklar och trampor (pedaler alltså). jag beslöt att det var lika bra att köpa 2st pedaler och inte 1, så de håller lika länge. De satte fast bägge för mig och de hjälpte mig att olja upp hojjen, så den kändes nästan som ny igen.

 

Vad skall detta kosta nu då, jag hade tagit med mig 300 baht och var rädd att pengarna inte skulle räcka. De ville ha 80 baht av mig (SEK: 18:-) för allt detta. Tänk vilka priser man får när man ligger så mycket närmare produktionscentrumet och närmare i näringskedjan. Samma sak i Sverige är jag övertygad om skulle kosta minst cirka 125:-, vilket torde bli runt 550 baht.

 

Jo jag har ju länge tänkt på det här med Aloe Vera, ni vet den där växten som är så fantastisk, som ju läker brännskador i en hast och som är så himla bra för huden. Den säljes i tub, i krämform, ja den säljs som bara sjuttan. Men härnere så växer den som gräs nästan. Se bilden ovan så förstår ni vad jag menar.

 

Det känns onekligen konstigt att titta på ett staket här i Thailand, och se Aloe Vera hänga, dingla och växa där till ett värde av cirka 2.000 svenska kronor (9.000 baht). Och i Thaiarnas ögon är den fullständigt värdelös, för den finns ju precis överallt. Alla har den i sina trädgårdar, och alla vet att den är kanon för brännskador.

 

Var ute på baksidan och gjorde lite studier i brist på annat. Yongyut höll på med tvätten, och för första gången så kollade jag in tvättmaskinen. Jag har ju berättat en gång i förfluten tid för Er att tvättmaskinerna härnere enbart tvättar med kallvatten. Jag berättade det för Dan, och han berättade då att de i Amerikat också gärna tvättar i kallvatten.

 

De får säga vad de vill till mig, men tvätta i kallvatten, hur mycket längre måste inte en kallvattenmaskin hålla på och gnida bort en fläck frågar man sig då. Sedan så kan jag säga att, de INTE sorterar tvätten i olika kulörer eller svart, vit och kulör. Utan de drar allt i samma maskin.

 

Så DÅ förstår man hur effektiv en kallvattenmaskin egentligen är. Om den inte ens kan skaka/gnida fram det oerhörda färgöverskott som t.ex.ett svart plagg har, ja då ger jag inte mycket för det. Varför de har dessa maskiner här i Thailand. Säkerligen ett missriktat försök att spara el och pengar på samma gång. För här finns ju inget varmvatten alls i kranarna någonstans.

 

Det är väl samma goa fenomen som när en thaiare kör igång sin bil när han kör in på stora vägen. Det går sååååååå långsamt, och han axar upp bilen så han behöver ha uppemot 4-500 meter att bara komma upp i knappt 40 km/timmen. De sparar bensin här på det sättet. Sicka ägghuvuden egentligen. De riktigt suger ur bensin ur tanken ju med det körsättet.

 

Vidare till ytterligare förvisso, så har tvättmaskinen endast ett tvätt-program!!!! Så här kör de alla sorters plagg på samma program. Nu så skall man dock tänka på att Thailand bara har 2 olika sorters väder och det är regn eller solsken, och det är lika varmt ungefär hela tiden. Då behöver man ju inte ha så många olika sorts kläder som vi ju har i vår värld hemma i Sverige. Vi har ju 4 årstider med olika sorts väder i varje årstid. Men nog skulle det välan vara bra att ha åtminstone 3-4 program på maskinen.

 

Jag har ju nämnt tidigare att vi har myrkrita härnere, de är ju bara skitbra när det gäller de inneboende myrorna vi har i mängd i huset. Alla hus för övrigt har samma antal arter på myrorna. Det är väl egentligen bara renligheten som avgör hur MÅNGA man har av varje art. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLXVI , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Nu imorse så blev det en liten smärre dispyt, och det är ju bara fan att man alltid skall känna sig som en buse för att man påpekar och försöker att tala om saker och ting i livet. Imorse så upptäckte jag att det kravlade myror på ”sidebordet” i köket där vi har dricksvattnet innan det skyfflas in i kylen.

 

Yongyuts reaktion på att jag nämnde att där var massor av myror, var att genast ta fram myrkritan och börja rita som bara satan med den i köket. Tanken är ju god, men som med allt i Thailand så går man enkom på symtomen inte på orsaken. Jag försökte förklara återigen (för 50 11.e gången) att myror kommer oftast INTE där det är rent, utan de kommer, och de trivs där det är smutsigt och inte avtorkat.

 

Hon tog ju detta personligt direkt, och istället för att ta tag i problemet och börja städa, så blev det myrkrita och en ”mässa” om att hon hade städat igår. Jag ville inte i detta läge tala om detta mer, för då blir vi mer småsura än vad dessa myror vad värda.

 

När Yongyut gick ur köket, så tog jag helt sonika disktrasan och torkade av ordentligt både kak och brödsmulor och mjölk plus myrkritan därifrån. Det ser ju för jädra idiotiskt ut när en hel snygg sidobänk i köket är fullpreparerat med vit krita. Hoppas att det lugnar ned sig nu efter detta.

 

Här har de en underbar inställning kungahuset, kanske ibland att det kan bli lite FÖR MYCKET av det goda för min smak. Här återfinns fotot av kungen och drottningen på precis allting lite ex. I skolan, så finns dessa foton precis överallt i precis alla sammanhang. Ni vet ju att det är i skolåldern och i skolan som man kan grundlägga allting t.ex. respekten för överklassen eller vad ni vill. Varje morgon i skolan så har de flagghissning och de står där då med nationalsången och hållandes porträtt av kungahuset. Samma procedur varje eftermiddag när flaggan halas.

 

På alla parader i stan överhuvudtaget så återkommer dessa foton, Vid infarter till städerna så är deras bild uppe till allas beskådan. Istället för tavlor på väggarna , vilket inte är något som Thai bryr sig speciellt mycket om, så har de ett kunga-porträtt. När det gäller datumkalender, vilket thai också fullständigt skiter i, så på de som finns till hands, så har de alltid ett porträtt av kungen och drottningen, inte utav en snygg brud eller ett vattenfall eller en bild av dröm-ön Koh Samet...

 

Ojojoj, sicken go respekt de har för konungahuset här i Thailand. jag tycker visserligen själv att har man monarki, så skall man vårda den och inte göra som många journalister och dessa idiotiska komiker, försöka att samla billiga poäng på bekostnad utav människor som inte kan försvarar sig. Det var ju precis som när man lirade boll hemma i Sverige i omklädningsrummet.

 

Visst drev man med varandra och det var också ganska kraftigt. men nog fasen gick ingen hem och var nedtryckt i dojjorna för vi visste var gränsen gick mellan skämt och stygghet. Något som kanske många komiker och journalister skulle försöka att ta reda på.

 

Skall försöka att prata lite grand om hur det är att vara ihop med en ”utländska”. Först vill jag säga detta till alla de av Er som är lite blåögda. Jag skriver INTE detta utav rasistiska åsikter, utan det är mer utav informativ art. Håller ni INTE med mig så är det också OK, bara skriv ett par rader. Det är ju gött med olika åsikter. Vilket man ju för all del får sin beskärda del av i ett blandäktenskap.

 

Till att börja med så har vi språkförbistring, det finns olika nivåer på detta. Ta t.ex. en kille (nu säger jag kille-bara för jag är en kille OK?) som träffar en dam ifrån Nord-Europa, kan ju vara helt enkelt, eller hur? Icke sa Nicke, va då nord-Europa? Menas Tyskland? Eller menas Holland eller Belgien?? Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLXVII , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Vilket språk skall pratas, här har vi att välja på engelska (i alla 3 länderna i BÄSTA fall) eller tyska eller franska. Ni ser bara på detta det lättaste exemplet så blir det skitsvårt genast. Men låt oss gå vidare, visst vi kanske träffar en dam ifrån England och engelskan flyter på som bara den. Då har vi alltså hittat ETT land som det funkar OK med... **** F E L ,,

 

Språkförbistringen slår till här också jag lovar. Skolengelska och den engelska som de pratar i England kan vara svår för oerhört många nystaplare i engelska. Och missförstånden kommer att stå som spön i backen här med. Och sedan blir det bara värre och värre ju längre söderut man kommer. Ta Albanien och Portugal m.m. så blir det nog lika svårt där som det är här i Thailand om inte ännu värre kan jag tänka mig.

 

Så nu kan ni förstå lite grand hur lurigt det kan vara att kommunicera med varandra. Damen ifrån Thailand (många gånger) kan inte vårt alfabet, varför skall hon det förresten, de pratar och skriver ju thailändska i Thailand eller hur? Så hon kan då inte läsa och skriva engelska.

 

Vi å vår sida kan ju absolut INTE thailändska. Egentligen skall man nog tycka att det i första rummet är VÅRT ANSVAR att lära oss thailändska före de lär sig engelska. Så ofta ofta ofta för falangen, så börjar det hela med att han får börja prata engelska med sin thailändska dam. Hon kan ingenting i början men hon lär sig ganska kvickt man.

 

Man utvecklar sedan ett typ språk där man blandar och ger, man kör med engelska uppblandat av thailändska och det funkar riktigt bra!!! ÄNDA TILLS MAN RÅKAR IN I EN SITUATION där man måste prata, kanske lite känslor, eller prata något lite mer invecklat än primitivt.

 

DÅ upptäcker man hur begränsad kommunikationen egentligen är. Och frustrationen ifrån bägge parter stiger efterhand och lagras på. Det är då i de lägena som det gäller att ”hålla i hatten” och vara tålmodig. Ofta hamnar tålmodigheten på falangens ”planhalva”, för annars brakar det rent åt helvete för kanske rena rama struntsaker.

 

För min del, så brukar jag ta det oerhört lugnt. Mycket mer lugnt än man någonsin gjort i Sverige, och där var man ansedd som en lugn och stadig typ. Men här gäller det att hålla i tåtarna för missförstånden ligger och pyr absolut hela tiden. När man tänker på det, så är det egentligen inte så konstigt med alla dessa missförstånd.

 

Språket är en sak, men sedan kommer ju värderingarna som är i stort sett fullständigt olika för de flesta av oss falanger i blandäktenskap. För att få en hemmavarande svensk att förstå, så skall jag försöka att prata i termer av liknelser. Kulturen i Thailand är en kultur som är ”tagen på sängen”.

 

Alltså de levde här i godan ro, har sluppit att vara koloniserade någon gång under de 3.000 år som thaiarna funnits här. I alla fall utav västerlänningar. Plötsligt så tar det fart av olika anledningar med turism, och påverkan ifrån västerlandet kom snabbt och obarmhärtigt. Allt, både gott och ont kom in här, och importerades också in utav företagssamma thai.

 

Och turisterna kom med sina värderingar och sedvänjor som thaiarna då försökte att kopiera i många fall för att kunna anpassa sig och kunna leva på turisten som besöker hans land. Förståelsen för de besökande turisternas kultur är nästintill NOLL här. De kan berätta vad utlänningen gör, men de har absolut ingen susning om varför det göres. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLXVIII , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet.... Jag kan bara likna detta vid att thai är under vattenytan och sträcker upp en näve ovanför vattenytan, och grabbar tag i det som kommer i hans väg. Han kan dock INTE SE ovanför vattenytan. Så därför är förståelsen NOLL. Turisten och sedan ”expaten”, som stannar och kanske gifter sig, han fattar absolut NOLL han också.

 

Och han får möta en hemlighetsfull kultur som INTE släpper in någon utlänning egentligen. Felet här ligger dock på falangen som är för gammal oftast för att lära sig inkörsporten till kulturen, och det är ju språket. Lite exempel för att visa graden av olika uppfattningar.

 

Vi firar födelsedagar, de firar det INTE vare sig med eller utan presenter. Man har rent av svårt att redogöra för hur gammal en vuxen människa är, och man vet då rakt inte när födelsedagen infaller. Men här finns massor av födelsedagstårtor, hattar och grejor för att fira???????

 

Vi firar julafton. De firar INTE julafton. Men affärerna är nedlusade med juldekorationer, för vad får man fråga??? Reklam i TV och överallt. Men här i Isaan så jag jag inte sett ett endaste bevis på att thai firar jul över-huvudtaget.

 

Amerikanarna, och vi dumma idioter i Sverige firar numera det de kallar i Amerika för ”Halloween”, detta påfund kör de också med här, men de tar på sig en mask och försöker se skrämmande ut. Det finns skrämmande godis, men det kommer inga och tigger godis, och för övrigt inget mer.

 

Möbler har ju falangen i sina hem. Det har också thai, men de sitter fasen inte på dem, de sitter på golvet. Men tydligen så pryder de ändå sin plats dessa möbler. Vidare trädgård skall man ha, falangen sköter ju om den som sitt skötebarn, medans thai ser den som en utmärkt lagringsplats av sin skit och bråte. För han är så ända in i ... lat för att ta bort det där ifrån.

 

Allt det jag skriver om, detta baseras ju på mina egna erfarenheter. Och de är ju geografiskt betingade, och det är då till min boendeplats Isaan i nordöstra Thailand. Jag är nästan övertygad om att det kanske kan vara något lite annorlunda söderut, i typ Bangkok eller Pattaya eller Koh Samui eller Phuket, där ju influensen av turisten är mångfalt större.

 

Det kan skrivas spaltkilometer om detta, och alla har säkert olika erfarenheter. Så en 100% enkel bild av problemet finns inte. men svårigheter är ju till att överkommas sägs det. Så det är bara att kämpa på. För trots att vi har olika åsikter hela högen bland oss, så finns det ett par slutmål som förenar oss alla.

 

 

Den thailändska kvinnan är naturligtvis ute efter att bli omhändertagen utav en partner som hon anser vara strået vassare än de tidigare misslyckade försök hon gjort med kanske thailändska män. De flesta man talar med har alla haft förhållanden, och ofta ofta så har de också barn med en thailändsk man.

 

Det verkar vara en trend bland alltför många thailändska män att INTE ta hand om sin avkomma. Det är extremt populärt att INTE använda kondom och de mer eller mindre tvingar på sin åsikt på den thailändska kvinnan. Mannen skiter ju i det, för han har ingen tanke ändå att ta hand om barnet han producerar.

 

Hans egna föräldrar är så inne i sin thailändska kultur, och den säger tydligen att det är OK att skita i barnet och låta kvinnan ensam ta ansvar. Mannen har därför INGEN som säger IFRÅN på skarpen, att han uppför sig som en fähund.Så där är också en skillnad oss emellan, som är extremt stor. Forts. nästa kapitel..

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLXIX , Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Så falangmän kommer till Thailand, och falangmän blir omhändertagna av thailändska kvinnor, som mer än gärna vill ha en falang att bilda familj med. Mannen får en bra kvinna, oftast en kvinna som vill hålla ihop familjen och leva ihop så länge som det bara går.

 

Mannen som ofta kommer hit möter plötsligt en ömsint skitgo kvinna och blir nog lite tagen med ”byxorna nerför knäna” som man säger, och blir ofta kär ganska snabbt. Mannen tänker kanske, ja varför inte? Leva ensam i falangland eller leva här och försöka att göra det bästa av situationen. Ekonomin blomstrar, och han är ganska nöjd oftast.

 

Kvinnan får sin falang, hon får också respekt bland de andra thaiarna i hembygden, och hon är jätteglad att hon nu slipper att bekymra sig så våldsamt om ekonomin vareviga dag. Och dessutom oftast, så är falangen trots alla missförstånd en snäll kille/gubbe. Och han trivs nog hyggligt.

 

Dock så är det många många av alla dessa 10.000;tals falangmän i Isaan som inte inser vikten av att ha vänner och bekanta, utan i många fall så sitter de där i sin byhåla och bara misstrivs. De har ingen kraft att göra något åt saken, eller kanske bara inte fattar vikten av vänskapsförhållanden. Ofta så möter man dessa killar och VÄLDIGT många av dem super friskt, och verkar vara lite snurriga tycker jag i alla fall. Men inte alla, jag vet!!

 

Nu säger falangkvinnan när hon läser detta. Men varför i helskotta åker våra män till Thailand, och väljer det livet istället för att förtrolla oss och försöka tjusa OSS till äktenskap. Enkelt säger extremt många män som hamnat här. Kurtisen är all-deles för krånglig, och den är alldeles för jobbig.

 

Många män upplever falang-kvinnan som oerhört krävande i de flesta sammanhang. Och det är väl helt enkelt så att en mångfald av falangmän helt enkelt inte köper den stil som falangkvinnan har lagt sig till med. Jag själv har hört kommentarer ifrån falangkvinnan där hon försvarar sig – ” ja ni killar klarar inte av oss svenska kvinnor, därför letar ni upp thailändskor som ni kan leka med”.

 

Ja det kanske är precis det det handlar om- Alltså ”klara av”... Varför i helskotta skall vi människor under vårt hemskt korta liv här på denna jord ens försöka att ”klara av” en annan människa. Vi är här för att vi vill ha det gött. Kommer ni ihåg den gamla låten ”Det är gött att leva”. Precis så är väl drömscenariot för många män. Och jag tror faktiskt även för många kvinnor.

 

För min del härnere, så blir jag faktiskt skitbra omhändertagen. Yongyut sköter tvätten, maten och har kollen på allt inom hemmets väggar. Jag förväntas ta hand om ekonomin naturligtvis, och jag förväntas ta hand om allting utanför husets väggar. Men detta går inte till ”absurdum” inte.

 

Om det finns disk därute och jag bara går dit och lägger min tallrik, så tar fan hus i helsicke. Och hon förklarar för mig att jag kanske är handikappad som inte tar hand om disken. Så inte fasen är det att jag kan skita i allting. Jämvikten oss emellan är bra, och vi bägge arbetar ungefär lika mycket känns det som.

 

Fast det är klart, om jag skall vara stenärlig, så leker jag lite i smyg vid datorn, och jobbar kanske inte hela tiden så där stenhårt. Men som sagt var missförstånden finns där och de kommer upp till ytan var och varannan dag.

 

Frågar jag varför inte systern kan betala sin egna mat när vi är ute och handlar en dag. Då är jag en snål fan, trots att jag då betalt och efterskänkt 150.000 baht (SEK: 35.000:-) till den systern. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLXX (570), Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Det är bara skitsvårt att ge sig in i en rejäl och djup pratstund med en människa ifrån en annan kultur med ett annat språk... deras värderingar är fullständigt annorlunda än våra, och den press som vår kvinna har på sig socialt är oerhört stark. Så ingen av oss har det enkelt.

 

Detta var så litet skrap på ytan bara. Vi alla som sagt var, har olika erfarenheter härnere, och den enes är nog inte lik den andres alls i många fall. Men i det stora hela så står vi på samma ”kobbe” och försöker förtvivlat att få detta att funka.

 

Kan man säga så i detta fall? Enträgen vinner, droppen urholkar stenen, eller är det bara så att vi gör allt förgäves, och att allt kommer att återgå till ”ordinarie verksamhet”, som en gammal polare sa en gång på 80;talet, när jag ville att damlaget skulle få träna på huvudarenan precis som herrlaget!!

 

Jag tror på det senare. Och dessutom så är det väl inte vår uppgift här i livet att åka till ett annat land och förändra det?? Det pysslade ju kolonilisterna med förut. Nu vet vi bättre och vet att det finns flera sanningar, och att allt inte är enbart svart och vitt i livet.

 

Satt igår kväll lördag och tittade på loppen på V75 via ATG play.se och det var dramatiskt värre. ”Smällkaramellerna” stod som spön i backen, och värdet steg dramatiskt snabbt under loppens gång. Efter 3 avdelningar 121.000:- i värde. Efter 6 av 7 avdelningar så fanns det bara en kvar (Gullspång) och värdet var 20 miljoner.

 

Denne hade 4 hästar i sista avdelningen, och det var urspännande in i sista steget av loppet. De fick ta till målfotokamera för att skilja nr. 4 och 10 åt!!! Han som var kvar med chans på 20 miljoner hade nr. 4 men inte nr. 10. vad hände tror ni?? Jo 10:an vann med 4,5 centimeter eller nåt sånt. Fy satan va taskigt tycker man..... Som tröst fick han runt 700.000:-, men det är väl lite bättre med 20 miljoner antar jag...

 

Jag stod ute på vår uteplats på baksidan, alltså där vi diskar och där vi tvättar. Pratade med Yongyut om gud vete vad, då hon sträcker sig upp och ifrån undersidan av vårt aluminiumtak plockar hon ned en liten grej (se fotot ovan). Hon börjar genast att pilla med nageln och plockar ut smågrejor och stoppar i mun.

 

Jag är väl i och för sig inte så himla förvånad, ty härnere ser man många människor sträcka sig efter saker och stoppa i mun. Dock så frågade jag henne vad hon höll på med, för jag riktigt hatar när thaiarna stoppar alla dessa jädra äckliga småkryp i käften. Nu var det dock inte så himla illa denna gången.

 

Yongyut berättade att hon plockade ur honung ut ur ett getingbo. Detta bo är extremt litet, och detta då beroende på att getingarna just startat att bygga det. Jag sade åt Yongyut att det var skitbra att hon pajade det, för vi vill INTE ha dessa getingar runt vårt hus. Ni skall veta att ibland så förirrar de sig in i trädgården och ibland ännu värre, in i vårt hus.

 

Yongyut fick ett stick för några månader sedan och blev faktiskt sängliggande en hel dag, och hennes arm svullnade rejält. Dessa getingar är således sju reser värre än våra små goingar hemmavid. Och de är enormt stora skall ni veta, enormt...Det är också en fråga jag brukar ställa mig, varför är ALLA djur i stort sett (utom fästingen) så mycket värre, giftigare, större, farligare, färggrannare än de är hemma i Sverige??

 

Vi har väl haft en grym tur på den fronten i Sverige då antar jag. Vi har huggorm, Thailand har Kobra. Vi har ål hemma, och Thailand har pytonorm. Vi har ödlor hemma, Thailand har krokodiler. Vi har ladugårdsspindel hemma, och här har de Svarta Änkan. Vi har mysiga Svarta myror, Pesse-myror och skogmyror, här i Thailand så har de termiter som kan rasera ett helt hus. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLXXI, Thailand

 

Om ni kommer ihåg när vi flyttade till vårt hus i maj förra året, så tog jag ju bort 3st träd ifrån trädgården och ersatte dem med blommor och små växter. Jag gjorde detta under stora protester både ifrån Yongyut och ifrån de som designat trädgården, alltså säljaren av husen i området.

 

Jag förklarade för dem att trädgårdar ju skall man planera för och tänka sig hur de ser ut om 10 år (hemma i Sverige), men här i Thailand så räcker det nog att planera för nästkommande år. I alla fall, jag tog ett kort igår på grannens träd, alltså exakt samma träd som jag tog bort ifrån min trädgård.

 

Och som ni kan se så har det trädet vuxit nu upp till en höjd på cirka 5.5 meter och omkretsen på kronan som hänger som ett jäkla paraply över 80% av deras trädgård är runt 3,5 meter brett. Vilken tur att jag stod på mig.... igår kväll så skrattade Yongyut när jag tog fotot, och så sa hon - "va bra att VI tog bort våra träd"

 

Och de har grymt bitande kryp typ Skogsmyror och röda myror. Och så håller det på i all evighet. Allting är farligt i djurvärlden här i utlandet. När man bodde i Sverige så tänkte man på exotiska länder och hur lyckligt lottade de var med allting. Vackra blommor, giftiga djur och framför allt ett rikt djurliv.

 

Nu när man bor härnere så inser man att, Sverige i stort sett är paradiset på jorden. Det enda vi saknar hemma i Sverige är att räven leker och har kul med hönan och INTE är intresserad att käka upp den. Tänk va skönt sådana enkla saker är hemma i Sverige som t.ex. ta sig ut på en äng, ta med en filt och ta en picnick. Därefter så lägger man sig ned och somnar på filten till småfåglars sång.

 

Gör den grejen i Thailand. För det första så finns det inga ängar här, men om jag skulle finna en och annan och tar med filten, breder ut den, och sätter mig ned. Efter en minut, så blir jag tvungen att skrikande ta mig därifrån p.gr.a. av myrbett jag fått. Försök att somna på filten, hahahaha!!!

 

Vidare ta en skogspromenad ta med plockekärl för blåbär eller svamp. Vi får oftast en härlig tur, eller hur? Här i Thailand, så består skogen utav STENHÅRDA träslag enbart, och alla träslag nästintill har taggar. Och det är taggar som LÄTT rispar upp en om man är så jädra dum att man ger sig in i skogen.

 

Jag gjorde ju detta min första månad härnere. Jag skulle ta en genväg med cykeln, jag såg ju framför mig en 500 meter hur stora vägen gick därborta. Jag tog cykeln och promenerade rakt in i bushen i sakta mak.

Jag kom faktiskt fram till stora vägen, efter 45 minuter, och med punka på bägge däcken på cykeln, och med alla mina 4 lemmar fullständigt upprispade. Jag fick åka till kliniken och fick medicin för att förhindra infektion. Så hip hip hurra för den Svenska underbara naturen.

 

Idag fick jag lärt mig ytterligare en maträtt som är schysst att äta, den heter med min egna stavning ”Kau pad kapau moo” Och så skall man dra till med ”mai pet” annars ligger man skitpyrt till och maten blir oätlig. Mai pet betyder ”inte starkt”... I normalfallet så öser de ju på med chillikrydda så man storknar och mår illa i 14 dagar men med Mai pet, så funkar det bra....

 

Imorgon måndag, så skall vi åka och hälsa på Kevin och hans fru Suree. De ringde idag och bjöd in oss. Han skall bjuda på spagetti sa han. Låter kanon. Vi kommer att låna Yongyuts systers boyfriends bil till detta för Kevin och hans fru bor i Chatturat, som ligger runt 49 km härifrån. . Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLXXII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Min rumpa klarar inte att sitta på vespan så långt igen tror jag. Normalt sett så vill jag inte låna bil av folk, men i detta fall så föreslog Yongyut det. Och när jag tänker på det. De bodde ju i vårt hem i 12 dagar senast. Så de kan gott bjuda igen. Vi skall alltså äta, och sedan skall vi kolla lite TV ihop bl.a. så ville de att vi skulle kolla America got talent, och det vet jag är ett kanonprogram att se på. Det är alltså Amerikas motsvarighet till vårt TALANG.

 

Ja idag måndag den 26 juli, så rullar vi in i en 2 dagars helgledighet för alla i Thailand. Allt offentligt är stängt, skolor och banker etc. Shoppingcentra är dock precis som hemma i väst öppet tack och lov. Denna helg heter idag ”Asa la´ha Bucha”, och imorgon heter det ”one khaoo plansa”.

Och detta är starten på en 3 månaders sinekur för de buddistiska munkarna i Thailand. Jag vet inte om detta enbart gäller Thailand, eller alla Buddistländer här i Asien.

 

Bakgrunden och starten på denna helg är att för kanske 800-1.000 år sedan så ledsnade bönderna i Thailand på alla dessa lösspringande munkar ute på landet. De kom i horder på vägarna och de ville ha mat och ditten och datten och de pockade som alla präster på uppmärksamhet.

 

Bönderna hade helt enkelt inte tid, och deras tålamod tröt ganska snabbt visade det sig. Anledningen till detta var att det ju nu är mitt i så-perioden och alla är strängt upptagna med att arbeta för att överleva här i Asien och i Thailand, och de har inte tid med munkarnas spring.

 

Som tur är så är ju de flesta religioner och då även en livsfilisofi som Buddism, öppen för förändring när tillräckligt många människor sätter ned sina fötter. Då vågar de ju inte jävlas mer. ”Munkväsendet” (kan man säga så vanvördigt), de beslöt därför att inför den 26 juli och 3 månader framåt så får INTE en buddistisk munk sova på något annat ställe än sitt egna tempel

 

Detta medför ju då att de inskränker munkens rörelsefrihet, och han kan inte längre valsa runt på landsorten och irritera folk i deras viktiga arbete. Jag gillar när man tvingar dessa religioner att anpassa sig till människorna, som de ju ifrån början är gjorda för att ”serva”. Som ni alla vet så är ju annars religion i full rörelsefrihet ett djävulens vapen. Se bara på de jävlarna muslimerna eller vår kristendoms inkvisition.

 

Dan har sedan en tid tillbaka börjat blicka mot att skaffa ett thai-körkort, vilket jag ju redan har. Jag har tyvärr den där gnagande känslan att Dan och Amphorn anser att de är ett litet steg högre än Yongyut och mig själv i ”näringskedjan”. Och det är inte första grejen som Dan vill ha som jag redan har. Amphorn har redan förklarat att hon minsann klarar att fixa allting som Yongyut kan fixa åt mig, utan problem.

 

Nu har det visat sig till Dans förargelse, att Amphorn INTE har skrivit sig i huset de bott i nu i 3 år, utan de bor kvar på pappret i Khon Kaen. Dan kan därför inte producera ett dokument som visar att han bor i Chaiyaphum, utan han får åka upp 15 mil till Khon Kaen eftersom han ju är sammanboende med sin fru som är skriven där uppe.

 

Han är verkligen skitsur på detta, och också förundrad, vad är på gång? Vilka planer smides nu då?? För det är oftast så att det är planer som smides i dessa lägen. Dan säger, va fan jag har bott nu i 3 år i Chaiyaphum, då skall jag väl för h;vete också kunna gå till kommunalkontoret och få ett dokument som bevisar min adress här i Chaiyaphum. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLXXIII, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Dessutom på detta så har han ju NOLL chans att få en gul bok, vilket han ju också åstundar. Jag har ju detta sedan ett halvår nu som ni kommer ihåg!! Jag får känslan av att han är mest besviken, och att han verkar som han tappat ansikte p.gr.a. att min fru galant klarat alla blindskär för mig och fixat allting, medans hans fru, Den högvärdiga lärarinnan inte gjort ett skvatt för honom.

 

Han klarar bara inte den biten tror jag. Jag är rädd att detta kommer att tära på vår vänskap, så jag försöker att vara behjälplig så gott jag kan. För det är ju faktiskt så i livet att ens IQ icke mätes i utbildning, utan i hur man klarar av problem som dyker upp.

 

Och där är det alltid bra att vara kall och organiserad och enveten, och alla är ju inte det... Jag hoppas att de landar snart, och att de får körkortet och den gula boken. Så de återigen kan intaga sin plats som herr och fru Alfa, högst upp i ”näringskedjan”.

 

I natt, hela natten och hela förmiddagen, så har det regnat konstant. Jag blev väckt av Yongyut kl. 02.55 inatt av att åskan gick och det blixtrade så vackert. Hon är som alla thai skiträdda för oväder. Kanske inte så konstigt om man tänker efter. De har ju inget som skyddar dem som vi har. Jag fick i alla fall gå ner till mitt arbetsrum och dra ur kontakten ur väggen.

 

Har ju ingen lust att förlora min dator, mitt keyboard, min inspelningsapparat samt mina 2 andra apparater som fixar till bra mikrofonljud och den andra är bra för att fixa till ljudet som kommer ur mitt keyboard. Det räcker ju med ett enda ”lyckat” blixtnedslag, så har jag ju förlorat allt. Och jag kommer aldrig att kunna ersätta allt det igen. Så det är allt bästa att lyfta på häcken mitt i natten och plugga ur dator-sakerna ur väggen, inte sant!!

 

Är inne dagligen på forumet ”soi-sixten”, och det är skitkul med dessa forum, och som jag sagt tidigare, de är till en väldigt stor hjälp för dem som behöver hjälp. Nu senast, så var det en kille som hade träffat en dam här i Thailand och stod i begrepp att fördjupa relationen ytterligare (nä inte sex, det var redan avklarat). Utan de var inne på att gifta sig.

 

Vid giftemål härnere så utfaller det ju en hemgift, en sinsod som det heter på thailändska. Och i Thailand så är även denna sak helt tvärtom mot andra länder i väst. Här får killen betala för damen och inte damen betala för killen. I alla fall, damen ville ha en miljon baht som hemgift medans killen drog till med 100.000 baht. Hon gick då ner till 500.000 baht medans killen stod kvar på 100.000 baht.

 

Han menade på att det han betalar utöver denna sinsod, är ju huset och utgifter för deras leverne, så varför skulle han betala dessa fantasibelopp. Jag tycker han är helt rätt ute. Och dessutom så är ju detta ett gyllene tillfälle, ett sådant här forum är alldeles utmärkt att ”luta” sig emot för en sådan kille. Han får ju råd och rön och uppmuntran ifrån säkert flera hundra av oss på forumet.

 

Det är ju så himla många som har blivit dragna vid näsan härnere utav damernas familjer, dessa tror ju att vi har ”pengar gräs”, som spanjoren sa när han kom till Sverige första gången. De har ju inget begrepp om konceptet spara, och de förstår inte att falangen oftast sparar och lever vårdat under 11 månader på året, enkom för att kunna unna sig lite ”heybaberiba” under en häftig månad på året.

 

Så pressen ifrån Alfa-mamman och pappan är jättestor för damen ifråga och därför hamnar de väldigt ofta på dessa fantasibelopp. Många många falanger är skitkära och de köper ofta ofta alldeles för höga belopp bara för att de vill att släkten och familjen skall tycka om dem. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLXXIV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet... Men hur vi än vrider och vänder på saken, så vet de flesta av oss som bott ett tag härnere nu, att det är inte så enkelt att bli omtyckt på rätt sätt, och utav rätt anledning. Du kan som falang göra i stort sett vad som helst, och visst gillar de dig i mer eller mindre omfattning.

 

Men du skall aldrig inbilla dig att deras lojalitet en endast gång ligger hos falangen, utan den ligger alltid i första hand hos den egna släkten. Men visst är det välan så även i Sverige stundtals , i alla fall i vissa lägen. Dock i Sverige så är det ju som så, som vi talat om tidigare, att den nya familj som bildas, är ju den som är nummer 1 hemma i Sverige.

 

Men detta verkar INTE vara fallet här nere i Thailandet. Utan här gäller den gamla släkten, och jag undrar lite om inte den nya familjen med falangen i spetsen, lite grand ses som ett exotiskt inslag i familjebilden, och den tas inte på fullaste allvar alla stunder.

 

Sedan så var han väldigt bekymrad för det där med att han känner sig förföljd. När han gick ut för att handla så hängde hans fästmös syster med honom i hasorna precis hela tiden. Och han tyckte det kändes skitjobbigt att aldrig kunna gå där för sig själv och lulla lite grand. Då plötsligt började systerns barn att hänga på och hänga efter honom absolut hela tiden.

 

Han uttryckte sin irritation över detta på vårt forum. Men som jag sade till honom, härnere så är han ”jackpotten”, nästan alla kvinnor i Thailand vill ha honom, och definitivt alla häruppe i Isaan vill ha honom. Så visst måste han förstå så här i början, att hans fästmö är orolig, hon vill ju inte lämna jackpotten obevakad..... Vi får se hur detta avlöper, men jag bad honom i alla fall att coola ner sig lite..

 

Idag så kom Yongyut plötsligt in på mitt arbetsrum med andan i halsen och berättade att det var en annan falang utanför som kollade in vårt grannhus. Med en ”annan”, så menade hon en annan från den som var här i söndags och kollade. Den killen var ifrån England, det kunde man om inte annat se på hur hans tänder i käften var organiserade.

 

Engelsmännen är ju kända för att ha Europas absolut sämsta tänder. Ofta ser det ut som om Gud när han delade ut ”bissingar” helt sonika var så trött på alla engelsmän, så han helt sonika bara slängde in tänderna i käften på dem. I alla fall han uttryckte ett väldigt klart intresse, dessutom så hade hans svägerska och svåger varit där innan och kollat huset, och detta var hans andra koll.

 

Jag pratade lite med honom, och han var jättetrevlig. Och han sade att han nog allvarligt funderade på huset. Han frågade lite grand om omgivningen och barn i området. Han hade 2st egna barn, och han tyckte att det naturligtvis var viktigt för dom att ha kompisar att leka med.

 

Efter mina svar, så var han görsugen att handla detta hus, det kunde man se. Innan, om ni kommer ihåg, så var det ju en thaifamilj som hade kollat och bestämt sig, och dessutom betalt handpenning på detta hus, men det var 4 månader sedan. Denne engelsman skulle betala kontant, så bestämmer han sig bara så betalar de tillbaka handpenningen och låter engelsmannen flytta in.

 

Jag själv tycker också att det verkar OK med en falang till i området. Det gäller ju för oss att hålla thaiarna stången lite grand, så de inte blir för många och börjar att sabba området. Det går jäkligt snabbt att skita ner och låta skräpet bara drösa omkring i området, och det går jäkligt snabbt att skaffa hundar som stör allt och alla.... Så hurra för en ny falang i området. Forts. nästa kapitel....

 

Handskak - Glegolo

 

 

Chaiyaphum DLXXV, Thailand

 

Forts. från förra kapitlet...I alla fall, ny falang, jag gick alltså ut och där stod det en gubbe. Han presenterade sig som Gunnar. Jaha så jag, e du norsk? Och det var han, men han bröt mycket på danska. Det var en trevlig falang med fru som vi pratade med över en kopp kaffe för 2 timmar cirka. Thaidamen hans, pratade flytande danska, och de pratade sinsemellan på danska, inte engelska.

 

Och det verkade vara skitschysst ju. Det visade sig att de hade ett hus i Yongyuts födelseby här i Thailand. De är här nere i Thailand 4 månader, och sedan arbetar de båda i Danmark 8 månader på året. De verkade helnöjda med detta, och det verkar ju vara schysst att få det bästa av 2 världar på det sättet.

 

Så kan det gå till i Thailand att få nya vänner, vi skulle höras av och dra en stadig grogg ihop vid tillfälle. Ja damerna lär ju inte ta en ”stadig”, det lär välan max bli en ”SPY”, som är en sjuk typ av vindrink på flaska. Den är görstor härnere i Thailand.

 

Torsdag morgon 29 juli, och tiden rullar på som vanligt d.v.s. görsnabbt. Och eftersom ju Sodas och Namkängs mamma (Alaam) ju kommit hit till Chaiyaphum igen, så bor ju barnen i det andra huset med henne. Det innebär ju då att vi inte tar ungarna till eller ifrån skolan, det får ju hon göra. Och det är väl det minsta hon kan göra enär hon ju låter ”andra” betala för att föda ”hennes” barn.

 

Vädret var hyggligt i morse när jag gick ut utanför dörren (kl. 07.30). Det var regnfriskt i luften, och som gammal svensk så blir man ju lite sådär lagom glad i hågen, och arbetssam av sig i sådant väder, eller hur. Och då gjorde jag en riktig ruschare i vår trädgård, på både gott och ont. Vänta får ni höra. Jo jag började klippa mina 4 stora Funfa-buskage (Bougdanvillea), vilket ju såg lätt ut som sjuttan ifrån början.

 

Jag började att klippa och det löpte på fint, jag klarade av de 3 första på ganska snabba 35 minuter och det innefattade också att ta bort skiten jag klippt bort. Sedan kom jag till min stora Funfa, min prydnad mitt ”smycke” i livet (OK efter Yongyut då), och skred till verket med stor frenesi, kanske lite för mycket frenesi och för lite tankeverksamhet.

 

Dock kan jag skylla på att denna buske är lite lurigare än de andra. Den är uppvuxen i s.a.s. 2st etage, mycket snyggt. Ja ni vet, ni har ju sett den i bloggen tidigare. Jag hade vid förra klippningen beslutat mig för att låta etage nr. 2 (våning 2) växa fritt och låta det växa neråt, för jag hade sett andra härligt blommande Funfor, som växte så och trivdes nog med det.

 

Men min fining, den såg ut som satan. Såg mest ut som en blom-motsvarighet till en hippie ifrån 1967. Grenarna hängde neråt och såg jäkligt ovårdade ut helt enkelt. Såhär kan vi inte ha det tyckte jag då kl. 08.30 på morgonen, låt oss klippa bort grenarna. Jag tog den stora häcksaxen och skred till verket.

 

Grenarna yrde så det stod härliga till, och snart upptäckte jag att jag klippt ut en grotta eller nåt ur ena sidan, hualigen va besviken jag blev. Jag försökte sedan att fila till det vid sidorna av detta flagranta misstag, och jag får hoppas nu att de nästa 30 dagarnas växande kan skyla över denna misär i blomvärlden.

 

När jag ändå var ute, så gjorde jag en ”smygare”. För Er som läst bloggen ett tag, så kanske ni kommer ihåg att vår granne, ni vet ”hallickfamiljen”, hade ett träd som de lät växa hej vilt, det växte in på min tomt, släppte sina löv där också, och skapade massa extraarbete för mig. Forts. nästa kapitel...

 

Handskak – Glegolo