Januari

 

 

 

Thailand - ur min synvinkel

 

GTG Shipping, Thailand

Transport av Ert bohag/flyttsaker till Thailand? Kontakta mig på min mail här; chaiyaphum@glegolo.com

 

Skeppa styckegods pallar, eller hel containerlast.

Välkomna med Era förfrågningar,

 

Läs gärna följande artiklar om transporter skrivna av mig:

 

http://www.maipenrai.se/forum/t/20349-min-transport-hur-det-fungerar-praktiskt/

Eller

http://thai-mc.com/forum/index.php?topic=7.msg4273#new

 

Eller direkt här på hemsidan, se vänster-kolumnen!

 

 

För de av Er som vill ha mailavisering varje gång som jag lägger in ett inlägg här på hemsidan, så ber jag Er att anmäla Er genom att maila till mig på:

chaiyaphum@glegolo.com

Vill ni komma i kontakt med mig så maila ävenledes!!

 

=============================================

 

 

 

Chaiyaphum CCCLXIV, Thailand

 

Har precis varit över till TESCO LOTUS och mött Peter (Mr Germany) med sig hade han en kompis som var ifrån Joplin, Mussouri, USA. En mycket trevlig kille 51 år gammal, och hade tjänstgjort många många av sina vuxna år i den amerikanska armen både i Tyskland först, och sedan nere i Irak. Vi kommer kanske att ses flera gånger, vem vet,

 

På tal om Dans party för att Amphorns son skulle vara munk i 7 dagar innan han gifte sig, så tisslas det en del här bland thaiarna p.gr.a. av detta. De anser helt klart att det är skitdålig stil av denne kille att ”bara” lägga 7 dagar som munk,. Det brukar handla om 1 månad minimum, och vara mellan 1 till 3 månader ungefär.

 

De känner det tydligen som om denne kille inte tar detta på riktigt allvar. Och känner Thai på det sättet, då ligger han jäkligt pyrt till här uppe i Isaan. Jag har ju sagt tidigare att alla här uppe är THAI-PUT, vilket innebär att de är mer eller mindre ortodoxa i sin syn på Buddismen och gillar inte alls genvägar inom sin religion.

 

Skall något göras som involverar Buddismen här, så är det otroligt långa riter och traditioner som skall fullföljas. Se bara på partyt som de skall ha 3 långa kvällar och nätter skall de partaja för att göra fullfölja traditionerna ordentligt. Och all den mat som familjen måste betala och föda en mängd människor i 3 dagar. Och sedan betala för alla attiraljer i samband med detta 3 dagarskalas.

 

Och sedan kommer denne lille fjant och säger att han bara vill göra 7 dagar och sedan snabbt gifta sig. Som jag sade tidigare. Han har inga pengar för denna festen och han har inga pengar att betala brudavgiften, Så där kommer väl Dan in misstänker jag, och han hatar det faktiskt.

 

Men han vet att han måste pröjsa för annars tar bara hans fru ytterligare ett lån i banken och hamnar i en ännu värre knipa än hon redan är i med sitt tidigare lån på 750.000 baht, vilka hon lättvindigt bara gav till sina 2 söner nu boendes i Bangkok, Och den ene gifter sig nu då....

 

Kom i säng först kl. 01.00 i natt efter partyt och datorsvägen hemma på kvällen. Imorse kl. 04.55 vaknade jag med ett ryck. Fullständigt vrölhög musik skrålade ut över gatan. Jag tog på mig kläderna och gick ut. 2 hus nedanför mig, där bor för övrigt det ena utav endast totalt 2 ”thaihus”, alltså ingen falang bor i huset.

De hade en bil stående på gatan utanför sitt hus, och höll på att packa grejor på bilen, och till detta då till kanonhög musik, alltså VRÅLHÖG.

 

Jag sade till dem att stoppa eländet, men det flabbade bara åt mig. Till slut så tog jag tag i thaiarens arm och sade att om han inte slutade nu så går jag till polisen... Han gick till bilen och stängde av musiken. När jag sedan åkte, så hörde jag killens pappa, en gammal gam på styvt 75 år, som råflabbade åt mig.

 

Jag åkte sedan 35 meter hem och skulle försöka att sova vidare lite grand. Jag hann inte ens till min grind så vred de på musiken igen, och jag hörde ett gapflabb ifrån gubben. De tyckte säkert att jag som falang bara skall hålla käften och inte lägga mig i. Sanningen är ju den att de blir skogstokiga om någon vågar utmana dem. Idioterna här nere regerar med järnhand och alla andra bara faller in i ledet och håller käften. Jag struntade dock i det vidare.

 

Var ute idag cyklade, efter 10 minuter så var jag ute på risfälten som vanligt, cyklade i lugnt mak och plötsligt när jag tittade åt höger så såg jag.... va!! Vad var det??? Jo det var sjuttanimej en livslevande elefant, Den stod där under en palm, visserligen bunden med en kedja, men ändå, ganska förvånande..

 

Dan och vi käkade en lugn middag idag och han berättade lite grand om det här med munkgrejorna. Och det är så många riter och seder som skall fullföljas och alla har en innebörd som kan vara svårt för en västerlänning att komma ihåg. Jag har ju svårt att komma ihåg sakerna i katekesen. Dock har jag avsevärt mycket mer respekt för buddismen än för kristendomen.

 

Kram - Glegolo

 

 

 

Chaiyaphum CCCLXV, Thailand

 

Min grymma ränneskita ifrån i fredags, den försvann som genom ett trollslag igår. Min kropp bet alltså bra ifrån sig, och tog död på det eländet inom ett dygn. Som jag sagt förut. Det tog ett år, men sedan har jag märkt tydligt och klart att jag inte längre får dessa maginfektioner och parasiter vareviga vecka. Jag har vant mig vid de flesta avarterna här vi Chaiyaphum antar jag. Men men men, det kommer säkert flera... Och jag rapporterar då till Er hehehe!!

 

Idag är det söndag 3 januari, och det var meningen att jag och Yongyut skulle ha åkt med spritmagistern och Yongyuts syster till ett tempel som ligger vid Yutins skola. Jag undrade hela tiden varför VI skulle åka med. Jag försöker ju härnere att fråga Why hela tiden, detta för att få info till bloggen och till mitt allmänna vetande. Vi fungerar ju som så vi falanger. Det är väl därför som vi leder utvecklingen i världen kanske... Vi nöjer oss inte enbart med att följa strömmen och rätta in sig i ledet och låta ”andra” sköta allt hela tiden.

 

Alldeles innan vi skulle åka, så frågade jag Yongyut varför vi skulle åka med till templet, och fick blixtsnabbt det vanliga asiatiska svaret – ”You dont want to go, I go alone”. Jag frågade henne, Yongyut, om du inte svarar mig så misstänker jag ju att det är någon speciellt anledning som du inte vill berätta för mig... och så frågade jag igen, varför vill de att vi skall följa med, skall de gifta sig igen eller skall de döpas eller göra någon speciellt???

 

Yongyut blev som tokig till slut, och jag struntade till slut i den jävla teaterföre-ställningen, hon fick åka själv, jag stannade hemma. Så kan det gå med alla dessa kulturkrockar. Det är inte lätt att samsas 2 svenskar. Hur lätt är det då att samsas, en gammal sleten ungkarl och en jäkla enveten asiat!!! Men, men, det löser sig....

 

Dock misstänker jag långt inne, att detta handlar om pengar. Precis som allt annat härnere. Hakar man på och går till ett tempel, så förväntas du ALLTID lägga en slant.. och är du falang, så förväntas du att lägga en större slant där. Men Yongyut vet att jag inte riktiigt gillar det där med religion. Hon fattar förstås inte varför. Och det enda jag får in i skallen av tankar är det där typiskt svenska, som jag i alla fall är stolt över. Och det resonemanget är att:

 

Om jag jobbar hela mitt liv hemma i Sverige och bygger upp något ekonomiskt. Så låg det nog inte i mina tankar att jag skulle skänka mina pengar till munkar i Thailand utan att jag blev meddelad om det eller tillfrågad. Jag KRÄVER att bli tillfrågad, och inte ställd inför fullbordat faktum. De kör ju den stilen härnere.

Jag skiter egentligen i de småslantarna det handlar om, 5-600 baht (SEK: max 130:-) Jag ger gärna bort det. Men jag vill veta om det, och jag vill ha ”kredit” för det. Ja jag vet att det är själviskt, men jag VILL ha ”kredit” för det. Och situationen med att skänka och stötta härnere manar ju inte precis oss falanger att hjälpa till.

 

Det finns absolut ingenting härnere som hjälper oss när vi är i trångomål, INGENTING, tvärtom,,, här är samhället helt inriktat på att skinna oss falanger så mycket det bara går, det finns absolut inga gränser. Så det är svårt att bygga upp en moralisk levnadsregel som säger... Du skall hjälpa hjälpa hjälpa....

 

 

Idag när jag var ute och cyklade, så stannade jag och handlade 2st meloner. Tösen sade 25 baht, mamman kom fram direkt och sade 50 baht. Jag blev förbannad på stollen, och sade – ”I am not falang, I live in Nong Nasaeng, I am not paying 50 baht... paengh paengh...” Då kom pappan i familjen fram till mig kramade min arm och sade till de andra två 35 baht....

 

jag betalade, tackade och vände mig till en kvinna som stod där och skulle handla, och gav hennes barn 20 baht, detta enbart för att reta kärringa som försökte skinna mig hehehe!!! åkte.... Thai betalade 25 baht.... jag betalade 35 baht (50 baht)... Så hur känner man sig längst inne tror ni??

 

Kram - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXVI, Thailand

 

Fick just mail ifrån Peter (Mr. Australia) han har ju varit på turne ett långt tag nu i Philippinerna. Men är tillbaka nu för han måste fixa sitt retirement-Visa här i Khoan Kaen. Det är ju en himla trevlig kille. En sådan kille som man måste binda fast för att han skall stå still och lyssna. Och kommer han på middag hemma, så kommer han sent, sätter sig och käkar och sedan maximalt 15 minuter senare, så sticker han ifrån oss.

Den gubben skulle behova ha en spruta av nåt slag så han lugnar ner sig, haha!! Så nu börjar det bli jobbigt med alla Peter här i stan. Vi har ju Mr Germany, Mr New Zealand och nu då Mr Australia, och alla heter Peter, kanske borde mammorna i de engelsktalande länderna utvecklas lite och döpa till lite annorlunda namn, och inte bara Peter och John och Edward m.m.

 

När sover Thailändarna då, frågade en av våra läsare appråpå all jädra skränmusik i tid och otid härnere. Jo det kan jag helt kort säga. Som de flesta ”naturfolk”, så sover de när de får ”chansen” oavsett tidpuinkt på dagen eller natten. De nyttjar till fullo, alltså 100% den egna kroppens reaktion på mat.

 

Alltså som ni alla vet, vi människor blir ju trötta ofta ofta efter det att vi ätit mat. Skillnaden då för oss andra typ västerlänningar, är ju att vi har arbeten som INTE tillåter oss att gå och nana på arbetstid. Det finns ju inga arbetsgivare som vill betala för nattsömn på dagen. Härnere dock, så sover alla middag verkar det som.

 

OK, inte de anställda på kontor,. Men resten gör det. Det ses härnere som en rättighet att göra det. På så sätt så frigörs väl de krafter som gör att man orkar hålla på med sin jädra skränmusik i stort sett när som helst. Dessutom tack vare att de är vana att alltid ”ge efter” för trötthet, så har de också den fina ”kraften” att kunna nana på nätter, kvällar eller morgnar nästan oavsett oväsen verkar det som. De är trötta i stort sett jämnt.

 

Jag nämnde ju ordet ”naturfolk” och det kan ju vara lite väl mycket ”laddat” kanske, speciellt som naturfolk är ju liktydigt med infödingar. Men jag undrar ibland vad vi har att göra med här egentligen. Igår t.ex. när jag hämtade Namkäng ifrån henne skola i vanlig ordning, så var jag för ovanlighetens skull väldigt tidig.

 

Inne på den stora innergården så var det en väldig aktivitetet med flera lärare och alla hade mikrofoner, (så klart), som de pratade med sina elever med. Eleverna hade alla varsin påk, som då symboliserade svärdet.

Och de fick lära sig att slåss, alltså på riktigt medelst dessa svärd och sparkar. Jag stod där och undrade i min okunskap vad har vi att göra med här egentligen??

 

Här har vi en nation (Thailand) som närmast går på knäna, om man betänker hur regeringen och myndighetspersoner tar hand om de sina ekonomiskt. Här själ ju ledarna oblygt allting till sig själva istället. Och istället då för att göra något vettigt och försöka att bygga upp landet på ett bra sätt, då fortsätter man på den ”vägen” som alla nationer egentligen har gjort innan dem, ävenledes Sverige.

 

Alltså man förtrycker folket via religion och skenmavörar i form av ideal att ställa upp för sitt land i vått och torrt samt sprida desinformation i sådana mängder så det är rent häpnadsväckande. Alla här fullständigt älskar sina ledare och tror att de är en helt annan ras tydligen, närmast att likna vid gudar och dessa får man ju då inte kritisera eller tycka illa om. För då hatar man Thailand, snygg inställning va...

 

Och under all denna propaganda så svälter folk, och ingen tar hand om de svaga här. Jo familjen tar hand om de sina på ett underbart sätt måste jag säga. Där har vi något att lära oss hemma i Sverige och flera andra västländer kan jag tro. Så för att återgå till skolan. Här lär man ungarna att slåss på skoltid, och samtidigt så skrattar man åt falanger och deras språk och ingen kan prata engelska, de skiter helt enkelt i det bara. Och man tänker.. så bra då... för en eventuell framtida export/importindustri i Thailand. Forts. Nästa kapitel...

 

Kram – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXVII, Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet. ...Här distraherar man gemene man med att lära dem slåss istället för att studera. Och man tänker återigen.. vem fasen vill göra affärer med ett land som inte kan snacka annat än sitt egna språk, inte många i alla fall.. Det för mig osökt in på mitt hatobjekt nummer ett hemma i Europa, Frankrike och framförallt fransmännen. Dessa snusförnumstiga grodätare som inte fattat ännu att franska INTE är ett världsspråk och aldrig kommer att bli heller för den delen.

 

De vägrar konsekvent att snacka annat än sitt egna språk och struntar i omvärlden. Och omvärlden böjer sig som vetet i vinden, och skaffar tolkar, så vi kan prata med dessa språkinvalider i grod och snigel-väldet Frankrike. Jag själv tog beslutet för 25 år sedan att bidraga med min åsikt vad det gäller Frankrike. Jag vägrade att ”ta” uppdrag som rörde en destination inom detta lands gränser. Jag vägrade helt enkelt att ha med dem att göra, och det har jag aldrig ångrat en sekund.

 

Nog pratat om dessa Franker. Har haft lite mail fram och tillbaka med Kistan som ju kommer hit och besöker Chaiyaphum den 18 mars i 10 dagar ungefär. Han har en underbart härligt lång önskelista ifrån mig, som han håller på med för fullt att köpa in grejor till mig och ta med sig. Secken go gubbe..

 

Han fyller hela väskan med allt ifrån pulvervaniljsås, pepparrot på tub, Kaviar, Makrillfileer, Fisksåser, köttsåser, engångsrakhyvlar, ett tangentbord (som Engbergs i Sisjön varit jäkligt hyggliga och köpa in åt mig (tack igen), metkrokar, krokar att hänga upp tavlor med, anjovisburkar, pulverrotmos samt vörtbröds-krydda (ännu mera).

 

Och sedan när jag åker hem i juli , så kan jag fylla på återigen. Sedan blir det nog svårt att få hit nya grejor. Men jag håller på och snokar friskt härnere, och har funnit en hel del mat och annat för oss falanger, så jag skall nog klarar mig mina resterande år härnere.

 

Det är ju ett väldigt dryftande och rådslagande här nere i Thailandet bland oss falanger och expats, att det är görviktigt att ha en vettig försäkring, annars kan det ju lätt kosta skjortan om man måste sova på sjukhus...

De är rent ut sagt svindyra här, och de är helt inriktade på att skinndra dig till 100% om du är falang.

Denna historia belyser ju ämnet lite grand och man förstår ju då hur viktigt det är att ha en försäkring. Det är alltid bra att få saker och ting förklarade för sig, eller hur???

EN RIK OCH VÄLBESTÄLLD LITE FÖRNÄMARE KVINNA BLEV VISAD RUNT PÅ DET NYA SJUKHUSET. UNDER "RONDEN", SÅ PASSERADE HON ETT RUM VARI EN MANLIG PATIENT SATT OCH MASTURBERADE URSINNIGT OCH UNDER HÖGA STÖN.

-" OH MY GOD.... UTBRAST HON, DET ÄR FRUKTANSVÄRT, VARFÖR GÖR HAN PÅ DET SÄTTET?"

DOKTORN SOM VAR MED PÅ RONDEN FÖRKLARADE LUGNT FÖR DAMEN - "JAG ÄR LEDSEN ATT NI BLEV UTSATT OCH FICK SE DETTA, MEN DENNA MAN HAR EN VERKLIGT ALLVARLIG SJUKDOM SOM YTTRAR SIG SOM SÅ, ATT HANS TESTIKLAR SNABBT FYLLS PÅ MED SPERMA, OCH OM MANNEN INTE MASTURBERAR 5 GÅNGER OM DAGEN, SÅ LÖPER HAN RISKEN ATT FÅ HEMSKA SMÄRTOR OCH ATT HANS TESTIKLAR FAKTISKT KAN SPRÄNGAS.

- " OH PÅ DET SÄTTET. PÅ DET SÄTTET", SÄGER KVINNAN, - "DÅ ANTAR JAG VÄL ATT DET ÄR OK

EFTER ETT LITET TAG SÅ PASSERADE DE ETT ANNAT RUM, HON TITTADE IN OCH FICK SE EN ANNAN, OCKSÅ MANLIG PATIENT PÅ RYGG I SIN SÄNG MEDANS EN SKÖTERSKA UTFÖRDE EN ORAL "INSATS" PÅ MANNEN.. ÅTERIGEN SÅ SKREK DEN FISFÖRNÄMA KVINNAN TILL OCH SADE;

 

- "OH MY GOOOOOD! BERÄTTA NU FÖR MIG HUR DETTA KAN VARA BERÄTTIGAT HÄR PÅ SJUKHUSET"?

DOKTORN SVARADE HELT LUGNT - "SAMMA SJUKDOM - BÄTTRE SJUKFÖRSÄKRING"..........

Med detta så avslutar vi detta det berömda 367 kapitlet, och hoppas vi hörs igen i nästa.

 

Kram - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXVIII, Thailand

 

Nu kommer vardagen ”krypande” i form av ”torka” på många fronter. Dock inte uppifrån. Inatt kom det regn för första gången sedan början av November, det var väl ett olycksfall i arbetet kan jag tänka. Regna skall det väl inte göra förränn i slutet april-maj antar jag.

 

Man noterar ju saker och ting när man är ute och cyklar. Igår t.ex. så var jag nere på stan och var inne på min bank där. Jag kom ut och sprang nästan rakt på en kille. Han såg normalt trevlig ut, men hans ögon var lite ”kokbello” om ni fattar vad jag menar. Jag satte mig på cykeln, och fick då se samme kille promenera gatan fra,. Vart 5.e steg han tog, så gjorde han en piruett i högervarv, och fortsatte sedan.

 

Detta håll han på med konstant ända tills han försvann runt hörnet. Jag gjorde mina andra ärenden, och cirka en ½-timme senare, så cyklade jag ut ur Chaiyaphum på väg hem. Alldeles i utkanten av stan, så såg jag faktiskt samme kille återigen, och vet ni vad? Han gjorde samma sak fortfarande. 5 steg och sedan piruett i högervarv. Men han var nu helt väck det kunde jag se.

 

Han tittade på mig, men såg inte, om ni fattar. Olyckligt. Men sedan när jag tänkte efter.. vadå olyckligt. Skall man vara kokbello eller ding, så är nog Thailand det absolut bästa stället, det tror jag. I alla fall om man ser ur den synvinkeln att de tar hand om de sina här. De bor hemma med sin familj inte på institutioner som hemma i Västvärlden.

 

För en styv 2 veckor sedan, cyklade genom byn, 5 km hemifrån och fick då, som jag kanske redan berättat om, Se en relativt ung kille (kanske 22 år) som stod där och bockade och bugade i givakt åt allt och alla som passerade, Om han även gjorde det åt kon eller oxen, det såg jag aldrig. Men han hälsade på falang, på vuxna Thai samt på alla barnen på exakt samma sätt.

 

Denna kille var dock mer gladlynt, ni vet nästan som mongolida är, de skrattar ju alltid. Samma med denna kille, han var glad, log och hälsade på samma sätt. Men även här gott folk, familjen tog hand om honom, och han led inte en sekund, sade de till mig i alla fall, de sa – ”always happy”.....

Men det man kan säga är väl kanske, att om man blir ding härnere, så blir man ju aldrig frisk, medicin slösas ju inte på gemene man, så de får allt fortsätta att vara glada och lyckliga men omedicinerade till

tidens ände.....

 

Nu blåser det snålt nere i Phuket igen. Denna gång så är det dock inte någon tyfon eller tsunami. Utan det handlar om tuc tuc-förare därnere. För Er som vill läsa artikeln i lokaltidningen här i Thailand (på engelska förstås), klicka på denna länk;

 

http://www.thaivisa.com/forum/Tuk-tuk-Trouble-Phuket-t327442.html&s=13aad1040a03a3378e8f45f264cbb2ea

 

På thaivisa.com, som är ett forum som jag tycker är kul att läsa, så kan man se hur uppbragda expatsen är härnere över detta. Flera har, tycker jag, verkligt bra åsikter i ämnet, medans många andra verkar komma ifrån en annan planet. De försöker påyvla oss andra sin åsikt att det är helt Ok att åka hit ner, göra upp om ett pris för transport, och sedan bara ensidigt bryta det och vara oförskämd emot föraren.

 

Däremot tycker jag att misshandeln är rent kriminell och försvarar den INTE på något sätt. Men den dumme jädra fjanten till Canadensare, bryter alltså sitt ord när han finner att vägen bara var några 100 meter. Nä sådana idioter skulle stanna hemma. Alltnog, det är 2 läger på Thaivisa om detta.

 

Det enda man kan enas om är att detta i slutänden ju drabbar Phuket väldigt negativt. Tyvärr så gör väl inte Thailand ett skit här heller, precis som vanligt. Och detta beroende på att, precis som vanligt, det är alldeles för många mutor som byter händer i denna tuctuc-industri, Vilken för övrigt ägs av polisen..... Grannt va???

 

Kram - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXIX, Thailand

 

Har ifrån gång till annan haft duster med flickvänner, fruar och andra om hur man skall resa klädesmässigt, och vad man skall packa ner på en semesterresa. Först, att åka på semester till ett land med snö, det gör idioter, det gör inte vi, eller hur?Så vi fokuserar detta exempel på restips för en solresa till, låt säga Thailand. Jag har satt ihop lite tips och tankar och hoppas att detta faller Er på läppen. Texten är full av fördomar, men de är ärligt menade, så det så!

 

Packning är ju något som vi killar helt enkelt måste prata med varandra om, vi har ju i alla tider alltid låtit vår partner lägga sig i och också bestämma packandet. Det startade med vår egen mor och fortsatte alltså med vår livspartner. Men nu är det slut med det.

 

Packning är en killgrej egentligen, för den skall göras av smarta människor, som vågar göra det där lilla extra här i livet. Vill man veta vad som händer i utelivet i Stockholm, då läser man ”Hänt i vecket”, vill man packa skall man vända sig till en kille. Nog om detta, nu kör vi. Jag spaltar upp det enligt följande.

 

a) Se till att Er partner inte lägger sig i packningen, mycket viktigt, för man måste hamna i

rätt sinnesstämning, öppna gärna en öl eller ta en grogg till - det öppnar sinnet på Er.

b )Gå till toaletten och ta fram; tandborste, tandkräm, tvål, schampo, rakhyvel-rakapparat,

tops, nagellack, nä fan, det var ju för transeviten ju..

c) Fundera på först hur ni vill resa, alltså i vilka kläder.. välj gärna som vanligt de där jädra

varma kläderna och skorna som ingen är lycklig att resa i, men som Era kvinns vill att ni

åker. lägg fram dem på sängen, så de är klara tidigt i morgon bitti när det bär av.

d) Nu är det dags att tänka på olika situationer på semesterresan och vilka kläder det handlar

om då att packa ner, typ: stranden, strosa på strandpromenaden, kvällen ut och äta i lätt

fritidsklädsel, ut och käka kvällstid i seriösa kläder typ kostym, ut och dansa, bara ut på krogen

och dricka, idrottsaktivitet typ bowling eller surfing eller boardåkning eller kanske rent av cykla

eller joggning...

e) Sedan skall man då tänka på hur länge man är borta och hur mycket man behöver ha av varje

sak, Detta är väl den grejen där män och kvinnor skiljer sig åt markant, eller hur...

 

Så med detta så skall väl allt vara klart, eller???? F E L .......

 

Det jag ovan beskrev är vad ni brukar göra, eller rättare sagt Er fru/flickvän säger åt Er att göra. Så här skall det gå till killar, och lyssna på en mästare nu, en mästare oförstörd av långa hårda förhållanden. Vi tar det sakta punkt för punkt så ni fattar.

 

a) Denna punkten är faktiskt bra, den behöver man inte ändra på, eller hur???

b) Gå till toaletten för vadå om jag får fråga. På destinationsorten köper man extremt billigt,

allting det jag specat ovan. Allting det ovan kostar där cirka: SEK: 30:- totalt, så varför

besvära sig med att dra på den skiten fram och tillbaka... och det där med rakapparat,

sluta och larva Er, kör engångs, och sluta lipa för..... dårar är vi killar som lyssnar på goda

råd ifrån våra kopior av våra mammor.Så gå till-baka till toan med alla grejorna igen, de tas

INTE med, fattar ni.....

c) Kläder att resa i.., och på planet är det cirka 20-22 grader varmt, så det krävs,, kortbyxor,

kanske en kortärmad skjorta, om man nu inte som jag gillar pique att resa i. och på fötterna

sandaler, detta för att slippa fotsvett och annat jobbigt för fötterna......Så häng in igen Er jädra

kavaj eller kostym eller annan skit, de behövs inte fattar ni.... Kanske ni säger , ja men jag skall

ut dansa, eller gå på fin restaurant ju... ja men för fasen låt skräddarn sy en åt Er då, veligubbar.

Här kostar det totalt 350:- för en snygg kostym i perfekt mått för Er oformliga kropp. så glöm

den skiten.

d) Alltså det här med stranden, strandpromenaden o.s.v. jag skall ge Er lite priser. badbyxor

cirka 40:-, t-shirt 15:- pique sketsnygga 40.- handduk till stranden eller hotellet eller vadsom

helst 25:-, långbyxor/jeans 25:-, Och på detta sättet håller det på....... forts. Nästa kapitel..

 

Kram - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXX (370) , Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet... e) ojoj, min fru sa,, 2 veckor det är lika med 14 par kalsonger och 14 t-shirts m.m. etc etc o.s.v. Jag säger ju till Er, lyssna inte på dem, de kan inte det här... Här i lilleputlandet "verkligheten" så går man var 3.e dag till tvättladyn, som älskar att tvätta kläder för hon tjänar goa pengar på det. Nyttja henne under 2 veckor, så kostar det i tvättning totalt 100:-... och ni slipper att tänka på sån skit..... lämna kläderna till henne på eftermiddagen tisdag, i en jävla röra, och ni får tillbaka dem vikta rena och snygga onsdag morgon.

 

Nu kommer väl osökt frågan då ifrån fröken Näpsig, alltså Era flickvänner och fruar, som nu känner sig överflödiga, de är egentligen jävligt sura nu, när de är avslöjade av en banditungkarl. Detta med packning har ju varit kvinnans roll i urminnes tider, men det är slut nu...

 

I alla fall, vad skall ni med resväskan till, säger de.... Enkelt svarar vi karlar ur samma mun och i 3 stämmor: Det är för att kunna få hem all spriten....... och kanske en present till dig min lilla duvunge... (lite snäll får man ju vara, eller hur), för vi gillar ju dem himla mycket allra längst inne..

 

Hejsan svejsan alla barn i Bullerbyn!! Jag har årets goa grej åt Er alla. Jag fick ifrån Minnesota, USA följande länk; http://www.stilltasty.com/ Gå in på den, och kolla, så kan ni alla se den verkliga tid som vi har på oss med hållbarheten på vår mat i kylskåp frys eller rumstemperatur.

 

Ofta, ofta så finns det avsevärt mycket mer tid att ”klämma” ur våra matvaror, och de duger bra mycket längre än vad man vågade tro på faktiskt. Och varför är det på detta sättet? Ja för Er som kanske inte tänkt på det, så beror alla sådana här saker i samhället enbart på en enda sak, och det är att folk vill sälja saker till oss.

 

Om vi tar en enda sak och tar ett låtsasexempel, så kan vi ju se hur mycket pengar det handlar om i slutändan för säljarna av produkten. Jo om vi tar anjovisplåt-burkar, och hållbarheten är 9 månader, medans verkligheten säger att anjovisen håller i kylskåpet i oöppnat skick 18 månader. Så kan vi bara på denna lilla sak se att om säljaren säljer för 16 miljoner per år, så kommer han att ha en merinkomst på styvt 2 år på nästan 8 miljoner kronor. Och detta p.gr.a. datumstämplingen.

 

Jo Yongyuts syster-yster Alaam bor ju här nu sedan styvt 2,5 veckor tillbaka. Hon skall enligt uppgift lovade de åka till Korea den 15 januari. Jag började för 2 dagar sedan prata lite grand med henne för att se vad hon höll på med, eller rättare sagt INTE höll på med. Hon ligger ju som vanligt mest i sängen och söver. Hon är alltså 30 år gammal och är som en jädra 68 åring med sitt sovande.

 

I alla fall det visade sig att hon inte gjort ett skit med biljetter och med denna resa. Jag erbjöd mig då att hjälpa till. Jag frågade först hur mycket kostar det, Ja, svarade hon, jag har ett pris på 28.000 baht tur och retur.. Jasså T/R? Ja vi måste visa upp för Koreansk polis och tull, att vi bara är där på semester och inget annat.

 

För de misstänker alla Thailändskor för att vilja arbeta i Korea. Så då köper de biljett med T/R och med hotell också för 2 veckor, så det ser ut som turistvistelse till 100%. Ja de kan allt de små liven. I alla fall jag började att kolla på nätet och fastnade till slut för en kontakt jag har som heter Music Travel Pattaya, killen som äger det heter Guy Watsson och är skitbra att jobba med och har bra priser på allt han lämnar ut till kunderna.

 

Jag fick svar av honom att det kostar 19.895 baht, kom ni ihåg 28.000 baht??? Men sade han, det är fullbokat så långt ögat kan nå, så det kan vara lurigt att få iväg damerna ur landet. Jag pratade med Alaam igen, och hon sade att det är OK när som helst... till slut så fick vi fram att första avresa var 3 februari!!!! Faan också ha henne kvar här nästan 3 veckor ytterligare..... forts. Nästa kapitel...

 

Kram - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXXI , Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet.. Jag blev änna lite sne, och konfronterade henne, varför har du inget gjort tidigare?? Varför sitter du bara här??? När jag skall åka ifrån Sverige till Thailand vid denna tiden, så får man nästan boka flera månader innan. Men dumbruden hon fattar bara inte, det står helt still. Och hon skall föreställa vara familjen ljuslykta tydligen IQ-mässigt!!! Yongyut är ju rena rama professorn i jämförelse.

 

Sedan så satt vi och åt. Och då börjar hon plötsligt att prata med Yongyut och förklara fick jag reda på att hon måste ha en ”Tour-resa” för det ser mer salongsfäigt ut i polisens ögon i Korea... Och sedan säger hon att hon inga pengar har förränn den 15 januari....Men va faaan, säger du det nu...... tackar för den tyckte jag...

 

Under tiden så har min kontakt Music Travel tagit fram en preliminärboknings-biljett åt henne. Jag vet inte vad jag skall göra. Min kontakt sade dock att han bokat åt oss bara för att hålla platserna. Men att hon inte behöver betala förränn om 2 veckor cirka. Jag tror att jag kommer att skita i det, men jag vill så gärna bara ha iväg henne härifrpån huset och vårt hem. Forts. Nästa kapitel....

 

Förresten vad tycker ni om denna grejen då.... när vi satt och åt så var jag ju lagom uppretad, och jag ser följande scenario på matbordet. Där ligger kycklingbitar, där ligger ris där ligger sallad och där ligger en kokt hel fisk. Alla gör som de brukar härnere, de äter med sina fingrar och de äter direkt ifrån uppläggningsfaten. Jag ser alltså Alaam som legat hyperförkyld nu i 4 dagar med feber i sängen däruppe ta sina fingrar, gräver upp en munsbit ur firren och stoppar i sin käft.

 

Tar en ny nypa utav fisken och smeker in i käften. Då frågar jag henne rent ut. Varför gör du på det sättet Alaam, du smittar ju hela familjen?? Då skrattar hon som Thai alltid gör när man konfronterar dem med olika saker.. jag frågar då återigen, för hon fortsatte bara att äta. Alaam vill du inte att barnen skall gå i skolan eller, du kommer att smitta dem förstår du inte det.

 

Jag vill att du tar till dig en fiskbit med skeden/gaffeln och lägger på din tallrik och äter på det sättet. Då reser sig dåren upp och slutar att äta. Ja sådana är många här nere, de tänker inte alls, eller rättare sagt de tänker enbart på sig själva i många stycken i livet. Och när man sedan säger till dem, då blir de stötta i kanten och tycker att den andra parten är oförskämd som vågar utmana dem. Men de skäms ALDRIG för sina aktioner, ALDRIG!! Usch och fy för sådana stolpskott.

 

Reine H min gamle vapenbroder som ju hade tänkt att stanna hemma och jobba ihop mängder av pengar och komma hit ner lagom till september nästa gång. Han ringde mig igår och meddelade följande. Han har en gammal kontakt med en kille som han träffade för flera år sedan nere i Phuket.

 

Killen är alltså Göteborgare han också. Det visade sig dock snabbt att denne kille var lite svag i nerverna eller nåt åt det hållet. Och det blev lite jobbigt för Reine att hålla kontakten. De har inte haft någon nämnvärd kontakt nu på styvt kanske 2 år. Nu i dagarna så ringde killen till Reine och de har sedan varit ute och promenerat och haft trevligt med varandra lite grand.

 

Igår slutligen så ringde han igen och berättade att han var jättesugen att åka tillbaka till Thailand. Han frågade sedan Reine om han ville följa med. Reine svarade honom som det var, att hans tankar var att åka tillbaka dit först i September igen för han höll på och arbetade och samlade pengar till den resan.

 

Men sedan säger denna kille. Men Reine följ med mig, jag betalar din biljett. Reine är ju inte sämre soldat än att han kan ändra sig. Så nu åker han med denna kille den 18 januari redan. Och jag har lovat att hälsa på honom, i Pattaya.... haha, han har himla svårt att hålla sig ifrån oss härnere vår gode ”skomakar-Anton”.

 

Kram - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXXII , Thailand

 

Sitter här vid datorn igen, klockan är 10.03 fredag förmiddag. Yongyut har precis tagit vespan med sin syster Alaam för att åka in till Chaiyaphum. Systern skall nämligen in till statyn som står mitt i stan, och be till den att hon skall få lycka och komma in i Korea, detta utan att bli utsparkad igen, som hon ju blev förra gången.

 

Vi får väl se hur det funkar. Statyn är som jag nämnt förut, en avbild av en gammal kille som en gång i tiden, långt innan detta var Siam ens, räddade bygden åt det som skulle bli Thailand sedemera. Han kom ifrån det som var Laos, så man kan väl i detta fallet lugnt påstå att han INTE har en chans i helvete att bli staty uppe i Laos, trots att han alltså är Laot.

 

Han är alltså en förrädare med andra ord. Vi talar väl om 300 år bakåt i tiden tror jag. Om sedan denna staty funkar vet jag inte, Men vad jag vet är att Thai som alla naturfolk, är verkligt hysteriska när det gäller det där att vörda föremål, och olika saker. T.ex. varje gång de passerar ett tempelmonument av något slag ute på vägarna, så skall de tuta med bilhornet, och passagerarna Wai-hälsar (händerna i böneställning) och så kör de nån variant på ”Ave Maria”. Så skall man bosätta sig någonstans i Thailand, gör det inte nära ett sådant tempelkomplex, det är ett jädra liv konstant av bilhorn och böner och skällande hundar.

 

Idag fick jag återigen hjälpa syster yster, ty hon har kommit på att det är bättre att äntra Korea via Pusan (Busan) ty där är de inte så vaksamma, tullen/polisen alltså. Jag fick alltså kolla på nätet om möjligheterna att komma iväg till Busan istället för Seoul (Incheon). Och se på sjutton, där var det inga problem vad jag kunde se.

 

Nu blev det då dags för henne att ta tag i det där med Tour-agency som skall hjälpa dem med biljetter och resa. De har funderat ut att det ser bra mycket mer trovärdigt ut om de kommer till Korea med en Tour-grupp av människor, istället för 2st ensamma damer.

 

Jag gick in på internet och hittade 3 olika tour-agencies åt henne och sade åt henne att ringa bums, tiden är ju verkligt knapp för henne. Hmm. Sa hon jag måste bara..... bla.bla.bla.... men Alaam sade jag, tiden är knapp förstår du? Lyft telefon och ring NU. Och det skulle hon göra. Jag gick ner och fortsatte jobba vid datorn.

 

1,5 timme senare gick jag upp till henne för att kolla vad de sagt på tour-agencyn... – ”Jag ringer imorgon, jag pluggar engelska nu”.... jaha det blir nog väldigt bra det här... Jag fattar bara inte vad hon har i tankarna och vad hon planerar! Hon är asiat, och vad man ser hos en asiat är aldrig vad man får av en asiat, det har jag lärt mig. Hon har någonting i tankarna... är det att mygla sig kvar här ännu längre eller?? Och göra som vanligt, inte säga något, bara utnyttja sin godtrogna syster.

 

Nu den 12 januari, så kommer den årliga jättestora marknaden hit till Chaiyaphum igen. Och det blir kul, det finns ju mängder av stånd att titta på och mängder av aktiviteter för ungarna dessa dagar, den håller alltså på ända till den 20 januari. Troligtvis så kommer Christer och hans fru Yupha hit ned till oss om de känner för det. Det skulle vara kul att se dem igen tycker vi härnere.

 

Idag är det tydligen något som påminner om vårt ”Barnens dag” här i Thailand, alltså 9 januari. Morsdag finns här och den infaller naturligtvis på drottningens födelsedag, konstigt eller?? Och fars dag infaller på Kungens dito. Ja de är fantastiska härnere på att vörda sitt kungapar.

 

De tar som vanligt ”efter” traditioner ifrån väst med högra handen, fördömer sedan med vänstra handen det som vi står för i väst. Och sedan sätter de dagarna efter kungens och drottningens födelse-dagar. Forts. Nästa kapitel....

 

Kram - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXXIII , Thailand

 

Jag berättade ju att jag hade köpt in julsnajs och satt upp på grinden och på mina buskar i trädgården, detta enkom för att visa Thai hur vi gör. Det dröjde 3 dagar, så har nu utav 10 hus, 4 av dem juldekorerat i sin trädgård precis så som jag gjort. Nu har jag tagit in mina saker, tycker att det räckte med 14 dagars firande med julkulor i buskarna utanför.

De andra 4 husen dock, har inte tagit bort sitt julfirande, för de har ju ingen aning om det här med julen egentligen och vad den står för. De uppskattar bara alla färger och glittret och det är ju skitschysst tycker jag...

 

Så p.gr.a. barnens dag, så har Somsak, alltså ägaren och han som byggt detta fina område beslutat sig för att göra en insats för alla barnen här. Så han tog i morse i en buss, hela gänget av ungar (35st cirka) med sig ned till HONDA som har festligheter för barn, och så hade de sketroligt där i 2 timmar.

Han har sedan ikväll skaffat ett stort partytält och har fixat fest med mat för alla barn plus föräldrarna här i området. Mycket trevligt av honom och hans fru. Därför så köpte jag och Yongyut en liten present till honom ifrån oss som visar vår uppskattning. Vi köpte en paket med 3st sexiga kalsonger.

 

De kommer nog att flabba gott när vi säger att detta egentligen är för att glädja hans fru. De är faktiskt härnere väldigt väldigt anti det här med att prata sex. Det är absolut ingenting de pratar om alls. Så ett sådant skämt är ganska ”nytt” härnere och säkert bra mycket mer uppskattat än vad det hade varit hemma i Sverige.

 

Detta med party blev till slut en riktig solskenshistoria för alla inblandade tycker jag. Det finns vansinnigt många väldigt goda människor härnere också skall ni veta, alla är inte korrumperade och jävliga. Nu har väl denna husägare Somsak såpass mycket pengar redan, så har hans dagar som ”stygg” för längesedan passerats. När man har pengar i den mängd han har, så behöver han inte blanda sig i allehanda verksamheter för att öka på pengahögen.

 

I alla fall kvällen kom och där fanns totalt nästan exakt 100st person, Flera av dem har jag inte sett förr, så festen var även för andra. Men då meddelade Yongyut att Somsaks 2:a fru ju kommer ifrån ”vår” by Nong Nasaeng och de hade tagit med ett gäng äldre tanter där. Vilket ju var schysst. De är ju i ett oerhört behov av att ligga ”bra till ” hos Buddah, precis som våra äldre hemmavid och överallt annars i världen vill ligga bra till hos Gud och Jesus eller Maria, Jesus morsa...

 

Vi kom dit och då var redan proceduren med munken i full gång. Där fanns en inhyrd munk som körde en grej med Somsak och hans dåliga hjärta. Han har varit väldigt illa däran i december, men de opererade honom på sjukhuset i Bangkok, så han blev så bra som kan kan bli. Dock varnad av läkaren att han skall ”sköta sig” inget brännvin och lite grand motion.

 

Jag har dock svårt att se honom, eller vilken thai som helst motionera.. de är bara för jädra lata och ovana vid att röra på röva. De satt i en stor cirkel runt ett mindre bord, där det stod en vacker dekoration, jag kommer väl att få foto på detta, och skall sätta in i bloggen. Munken satt där och skanderade på indiska långa härliga haranger, och detta under folks ihärdiga medgivande i form av ”mummel i kön”.

 

Längst fram bland gänget som satt där med munken, förutom då Somsak, hans fru och Dan (!!) så satt där säkert runt 20 tanter, vilka de flesta jag aldrig ens sett förr. Alla ville få ta del av Buddahs grace och nåd i himmelen antar jag. Allt detta tog cirka 1 timme.

 

Och under hela tiden satt Dan (Mr Amerika) med sina händer knäppta i en Wai precis som alla thaiarna. Dan har ju den egenheten att han så gärna vill passa in och vil bli ansedd som, ja jag kan nog inte svara på det själv. För min uppfattning är den att vad jag än gör för att blidka alla dessa thai, så är jag alltid, och kommer alltid att förbli, oavsett vad jag gör här i livet, en falang, ikonlös, namnlös och varken nämnd med stor bokstav först eller ens nämnd i singularis eller pluralis. Forts. Nästa kapitel....

 

Kram – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXXIV , Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet...Så det enda jag gör är att respektera offentligt deras religion genom att närvara om så kräves. Men inte tänker jag fasen sitta där och hyckla och göra mig till och be, när jag inte ens gör det hemma i Svenska Kyrkan. Allting avlöpte bra och alla var nöjda. Till sist så skulle vi alla gå fram till Somsak och ge honom en good luck – Zeizing, alltså den lilla garntråden som knytes runt handleden under böner.

 

Detta gjorde jag mer än gärna, ty denna thaiare som sagt var är en väldigt bra människa emot alla och envar, omtänksam och mycket civiliserat trevlig! Det är honom väl unt att ha denna festen för sin egna skull och inte för alla barnens skull. För det framgick med all önskvärd tydlighet motivet till denna fest. Det var i klartext, Vörda Buddah så tar han hand om dig. Och så många böner som uppsändes till Buddah för Somsak denna kväll var oerhörda, och alla ville honom väl.

 

Alltnog skitsamma om motivet var själviskt eller inte, alla är vi väl mänskliga. Barnen och alla vi vuxna hade en alldeles charmant trevlig kväll med god (!!) mat och trevligt sällskap, så stort, stort tack till Somsak och hans Fru Tim. Jo jag glömde ju nästan. Han hade alltså köpt julklappar till minst 2 personer i varje hushåll, och jag kan säga att där fanns säkerligen uppemot 230 st julklappar, och det var inga små skitgrejor.

 

Det var grillar, och hushållsattiraljer och den största var en mountinbike värd cirka 7.000 baht (1.400:-), så han hade verkligen spenderbyxorna på sig. Själv så hade jag och Dan gått ihop och handlat in glass till 100 personer, vilket blev uppskattat av både folk och av Somsak själv. Sedan gjorde Dan sin ”vanliga” grej med pengar, vilket jag faktiskt inte tycker är så lysande.

 

Jo när vi satt där efter middagen , så tog han plötsligt fram plånboken och började betala de som arbetade med festen. Alltså samma personer som Somsak själv avlönar. Jag vet inte varför han gör på detta sättet i olika sammanhang, men jag tror att kanske Dan känner sig lite på ”topp” om han får slänga ut lite pengar här i Thailandet. Jag själv tycker INTE detta är passande överhuvudtaget. Det tar bort glansen ifrån värden, och man gör inte så, i alla fall tycker vi Europa att så är fallet. Hur detta funkar bland amerikanare vet jag faktiskt inte!!

 

Efter maten och utdelningen av presenter så blev det musik, och det blev som vanligt d.v.s. ingen chans i helvete att ens prata med varandra. Det är musik på högsta volym, men folk vill ha det på det sättet. Jag tittade mig omkring och det kan jag säga.

 

Den synen jag såg, hade värden sett den på en fest hemma i Europa, så hade festen ansetts vara den mest jädra tråkiga som skådats. För där satt 10st bord och vid alla borden satt där bara människor som knappt pratade med varandra. Varför?? Ju ljud-volymen.... Ingen reagerar, ingen ifrågasätter, ingen vågar utmana och fråga.. – ”hej kan vi sänka lite, så kan vi snacka med varandra och ha lite kul?” Man gör inte så i Thailand.

 

Och uppe på scenen, för där finns ALLTID en scen när thai har fest, nästan alltid i alla fall,. Så stod den Mongolide pojken som stod på scenen hela kvällen på Dans fest för sin pojkar som var där, kommer ni ihåg?? Och han fick stå där och skrika och gapa i mikrofon. Thai är ett fantastiskt folk i mängder av avseenden, måste jag säga.

 

Jag frågade en thaikille varför ingen gick upp och tog ifrån honom micken... – ”Nä, då gör vi honom olycklig”. Jag tror att i grunden om man accepterar detta, så är det en fantastiskt inställning mot sin omgivning. Jag håller inte med, men jag gillar ändå olikheten emellan oss.

 

Kram – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXXV , Thailand

 

Sprang på lite funderingar på hur det är att bli äldre, eller gammal som en del hellre säger. Fundera lite på dessa observationer, och se om de ”passar” just Er. Nu påstår ju inte jag att alla som läser är äldre eller gamla. Med detta sagt så kommer här lite matnyttigt då;

 

- Era barn blir samma som ni själva, ni tycker inte om det, men barnbarnen är goa.

- Gå ut är kul, men stanna hemma är ännu bättre.

- När människor säger till Er –” du ser görpigg och fräsch ut”, så tillägger dom: -”för din ålder”

- När du verkligen behövde rabatt fick du ingen (yngre dar alltså), men nu får du det på allting... Bio, hotell,flygningar. Men du är för himla trött att nyttja det.

- Du glömmer namn, men spelar roll, andra människor har ändå helt glömt bort dig, verkar det som i alla fall.

- de 5 kilona som du tidigare ville förlora är nu 15 kilo. Du har en bra mycket bättre chans att tappa dina nycklar än att tappa de kilona....

- Du inser förhoppningsfullt till slut att du aldrig kommer att bli bra i golf.. denna post håller jag själv dock inte alls med om. Golfare är den sort av människor som inte har en susning om bra eller dåligt. De är som alla de som dyker upp på intagningarna till idol, och sjunger vedervärdigt, men tror själva de kan sjunga!!

- Du satsar stenhårt på att din partner skall komma ihåg allt det du själv aldrig kommer ihåg!!

- Kommer ni ihåg att mamma alltid sa – ” bär rena underkläder ifall du hamnar i en olycka!!”, Nu tar du med rena underkläder ifall du har en ”olycka”..

- Du läser 100 sidor in i en bok, innan du inser att du redan läst den,,, satan,,,

- Det som förr så käckt refererades till fräknar, kallas nu för leverfläckar!!!

- Ni upplever det som om alla viskar i Er närhet....... varför??... hörseln??...

- Nu när du är pensionerad, så vill din partner mer än någonsin att du skall ha ett jobb... Denna gillar jag, den är helsann.....

 

Ja vad skall man säga, själv snart 59 år gammal, så stämmer ju inte mycket av detta på mig själv. Men det för oss direkt in på den posten som jag INTE tog med ovan nämligen;

- Du tappar allt om självinsikt, och fattar inte ett dyft av vad som skrevs ovan om att bli äldre. Hahahaha!!!!

Det är svårt att vinna i den här världen, så det är lika bra att plötsligt förlika sig på ödet, vilket man har skitit i fullständigt alla andra yngre år, OCH DET ÄR ATT BLI GAMMAL ELLER ÄLDRE, GOTT FOLK!!!!

 

Kram – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXXVI , Thailand

 

Söndag fortfarande och Yongyut och hennes syster yster plus barnen skall över till det ”gamla” huset. Hyresgästen är på väg att INTE betala i tid igen, och det är jävligt irriterande måste jag säga. Första månaden så ringde de ju 5 december och tala om för Yongyut att NU skall de betala och det var ju bra, det var 5 dagar INNAN utsatt tid.

 

Sedan gick den 5,6,7,8,9, och den 10 ringde Yongyut upp henne och frågade vad hände med pengarna. Då lovade hon den 10 att betala in hyran. Javisst, men hon sket i att betala fullt, hon missade att betala 1.000 baht idioten, och sade att det berodde på att hon inga pengar hade p.gr.a.a att hennes familj hade använt hennes kreditkort för mycket!!!!

 

Och sedan sa hon rakt ut att hon kan betala detta nästa månad istället. Nu idag är det som ni vet,,,,, ja just det den 10:e, och de har INTE hört av sig alls..... Så nu beslöt alltså Yongyut och systern att åka över och prata med dem. Skall bli intressant att höra när de kommer tillbaka vad som skall ske. Det verkar som det sägs härnere, att det bara inte fungerar med Thaiare när det gäller pengar.

 

De kan bara inte hålla ”fingrarna ifrån kakburken”, och i detta fallet så skiter de i att betala hyran bara. De har absolut ingen respekt vad det gäller mitt och ditt, och detta har man ju hört förr både vad det gäller just thailändare och då även olika naturfolk... Vi får se vad Yongyut rapporterar när hon kommer tillbaka ifrån dem.

 

De kom just hem nu, och hade med sig 7.000 baht hem, alltså summan för hyran, så det skall väl vara klart då. Men det som oroade mig var att vi fick påminna dem och att det verkade, säger Yongyut, som om de fick låna ihop pengarna. Och det är väl för fasen inte meningen att vi skall komma och hämta pengarna vareviga månad.

 

Jag kommer därför att åka dit imorgon och prata med holländaren om detta, så de tar detta på allvar med att betala sin hyra. Dessutom så har jag hört att det ser ut som en jädra svinstia där i gamla hemmet. Och det är väl inget som förvånar i och med att det är en thaitjej och hennes mamma som bor där. De kan ju bara inte hålla rent omkring sig, är varken kapabla eller kunniga i städning verkar det som.

 

Talade just nu med Alaam igen om hur det går med inköpet av biljett till Korea, och som vanligt så är allting inhöljt i en asiatisk dimma av nåt slag. Inga raka svar, bara ögonkast som säger, - ”usch du hemska man, som vågar ställa sådana direkta frågor, har du inget vett eller?” Och sedan förväntar hon sig att ingen skall säga något medan hon gnager på min ekonomi utan att ens göra en ansats varken att prata om det eller att betala mig.

 

I alla fall jag fick inget svar om hur det går med biljetten, utan hon sade att hon åker till Bangkok 12 januari (tisdag alltså) och jag hoppas verkligen detta sker, så vi kan börja andas igen i vår familj. De andra älskar väl att ha henne här, men det gör absolut inte jag. Hon obstruerar precis allting med barnen med sina dumma jädra traditioner, hon går fasenimej baklänges i livet den bruden.

 

De kan inte dricka vatten till maten och de kan inte äta falangmat. Allting som har med falang att göra vill hon inte ha med att göra, och hon påverkar barnen i samma stil. De här ungarna Namkäng och Soda kommer att bli risarbetare om inte Yongyut och jag finnes att ta hand om dem, jag lovar.

 

Missade att ta med ett ganska upplysande samtal på Tim och Somsaks fest här på gatan i lördags. Jo när maten var över, och det började bli lite sent och de flesta av tanterna hade gått och nanat inklusive Dan, han brukar ju avvika på festerna runt 20 - 21.00 då är han trött, rejält trött. Strax innan i alla fall så hade jag varit inne och hämtat 6 glas och gjort kaffe, tanken var här att fixa irish coffee. Forts. Nästa kapitel.

 

Kram – Glegolo

 

 

 

Chaiyaphum CCCLXXVII , Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet. Dan hade varit inne och fixat grädde, Det var ju tur att jag också hade farinsocker hemma. Nu satte vi oss, och jag försökte få thai att gilla Irish coffe. Det var rent ut sagt skrattretande, absolut ingen av de 5-6st som fick pröva med ett eget glas tyckte om det. De grimaserade illa och drack inget mer av det. Samma människor dricker med välbehag alltså sitt jävla Hong Tong som är den sämsta sortens brännvin som bara finns.

 

Vår absolut värsta sketsprit hemma i Sverige (Renat) framgår som ett brännvin i världsklass i jämförelse. Det är samma med senap till olika saker. Även här grimaserar de illa och vill INTE ha senap till. Samma människor vräker i sig ytterligt stark mat och olika kryddor utan att grimasera. Jag tror helt enkelt att detta handlar om att de inte ens VILL och önskar pröva något nytt.

 

Thai är lite som, ”har det funkat i 400 år, så behövs det inget nytt”!! Men nu skall jag berätta om samtalet jag refererade till. Jo när brännvinet hade runnit ned så utspann sig följande konversation. Mitt emot mig vid bordet satt en fantastiskt trevlig familj, de hade 2 välartade barn och både frun och mannen var görtrevliga på ren Göteborgska. Till slut så frågade jag killen, för han är alltså polis, han arbetar inne på kontoret på polishuset i Chaiyaphum.

 

Följande samtal utspann sig mellan honom och mig; Jo det här med hjälm, jag ser ofta, och jag brukar ofta säga till polismännen jag ser att de saknar hjälm... varför struntar de i att ha hjälm? Frågade jag!! – ”Inga problem de är polis och de har uniform som säger polis”. OK, svarade man, då undrande för sig själv hur skall jag gå vidare. –”men när jag åker så skall jag ha hjälm annars 200 baht i böter, när polisen kommer, inga problem.

 

Han svarade då. – ”Nä inga problem, du känner polisen, han bötfäller dig inte”!! Men herrejösses, gäller inte lagen alla i Thailand”? Inga problem för dig i Chaiyaphum”! Men fortsatte jag, sista stöten får detta bli, annars blir la vi ovänner – ”Så detta innebär att Kungen, primiärministern och polisen behöver inte bry sig om den Thailändska lagen då, bara vanligt folk”???

 

Han tittade på mig, och jag såg hur hans tankar vandrade i huvudet, han kunde bara inte fatta för sitt liv att det sitter en kille och ifrågasatte Thailand och hur de levde här... jag kände bara, sluta nu för faaan... Thailand är 250 år efter oss i allting i stort sett, låt det vara för jösse namn.... klart att alla inte är lika inför lagen i ett sådant här land. Grattis Thailand...

 

Idag var Namkäng ledig ifrån skolan, Soda inte alls ledig. Jag tog med henne in till stan för att kolla på en jätteparad med elefanter. Har tagit lite foton som jag slänger in i bloggen plus i någon av mina slideshower på Youtube sök på Glegolo, så hittar ni dem. I alla fall där fanns säkert uppemot ett 50:tal elefanter och de är riktigt drillade av dessa thaikillar.

 

Men en sak har jag svårt med i dessa länder och deras sätt att hantera sin kära djur. De gör precis med dem som med sina barn. All uppfostran sker med stryk och rädsla. Och i detta fallet så handlar det om stora påkar, och av döma av märkena på elefanternas sidor och ryggar, så är jag övertygad om de de hemmavid även använder saker som ser till att förosaka smärta för elefanterna, detta för att de skall lära sig snabbare.

 

Jag tror alltså att de kör med spik eller något annat vasst på sina påkar. Jag vet inte, men de är ju inte speciellt avancerade här i dessa sammanhang. Namkäng ryckte mig i armen och ville gärna köpa en ballong, hon gillar ju det mycket. Det var snygga Musse Pigg ballonger.

 

Jag sade till Namkaeng, spring bort och fråga vad de kostar. Hon kom strax tillbaka och sade 20 baht. Killen som sålde fick se att Namkäng pratade med mig, och när Namkäng gick tillbaka till honom med 20 baht-sedeln, så ville han ha 40 baht för balongen. Jag bara gav honom min bästa avsmaksuttryck i ansiktet, viftade bort honom, och sade ”Piibha´”, vilket betyder idiot!!

 

Kram - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXXVIII , Thailand

 

Igår måndag eftermiddag, så kom Yongyut ut till mig i trädgården och berättade sista nyheten om systern och hennes resa. Puh tänkte jag, onda aningar vibrerade i min kropp!! I alla fall sa hon, att Alaam skall åka med buss till Kambodja och sedan därifrån till Korea, det är mycket enklare att komma in i Korea den vägen, menar de på.

 

Och sedan stack de in till Chaiyaphum och köpte biljett. Till min oerhörda glädje så skall jag köra in henne tisdag natt kl. 01.30 för att ta natta-bussen. Häärliga tider, Hoppas nu bara att hon kommer in i Korea, så man slipper detta påhäng mera. Som jag sagt tidigare, ungarna Namkäng och Soda är bara ett rent nöje att ta hand om, men syster yster...

 

Jag skiter i att systern (alltså deras mamma) nästan aldrig betalar för sig. Jag undrar bara till vad använder hon sina pengar egentligen? Jag ser nästan aldrig några pengar. Rättare sagt jag har aldrig fysiskt sett några pengar ifrån henne, utan det har varit via Yongyut som berättat att –” nu har Alaam betalat 2.000 baht (SEK: 350:-) och då skall man stå i givakt av tacksamhet.

 

Men var är resten av pengarna? Det är nog ingen ide´att gräva i detta vidare, för vill jag ha ett svar, så får jag endast höra att jag är snål och inte vill ta hand om barnen. Så jag får låta nöja med att syster yster är borta ur huset, och glädjas över det istället, och så kan vi alla här gå vidare med våra liv. Men avslutningsvis denna gång. Jag kan aldrig för mitt liv förstå tankegången hos människorna härnere.

 

Inga problem att pippa, skaffa ungar, gå skiljda vägar i sina äktenskap. Det är bara att lämna över ungarna till ”familjen” så tar de hand om dem, precis som den narurligaste sak i världen. Men egentligen.... detta är väl inte en naturlig sak? Det är väl bra mycket bättre att göra vad vi försöker pränta in i våra ungar, att de skall ta ansvar för sina EGNA liv och inte lämpa över sina EGNA bördor på andra utan att ens reflektera på det.

 

Jag struntar i om det är s.k. kulturskillnader. Denna kulturskillnad består i att även i denna situation så vågar inte den förfördelade parten utmana och fråga rent ut, varför de skall ta hand om?? Vad det nu är.. och då blir det även i denna situation här i Thailand, så att de fräckaste typerna alltid vinner. Här på vår gata finns dock undantaget som bekräftar denna Thailändska regel...

 

Denna familj består av farbror och hans fru till broderns 2 barn. Dessa barn har nu bott fram till i oktober förra året, i 3 långa år hos dem. Aldrig under denna tid, berättade de, så hade brodern gjort rätt för sig ekonomiskt och aldrig ens uttryckt sin tacksamhet- Till slut nu i oktober då, så kontaktade han sin bror, och sade rent ut till honom, att det nu var dags att ta ansvar för sitt egna liv och därmed också sina egna barn, punkt slut.

 

Det måste ha varit skitsvårt för denne thailändare att våga säga rakt ut det rätt och riktiga. Men han vann till slut, brodern och mamman till barnen fick ta sitt ansvar och ta ha barnen boende hos sig och själva betala till slut för skola och mat och kläder för dem. Men som tur är, så verkar de vara någorlunda kompisar med varandra de två bröderna, och det är ju bra. Men det tog fram nu till julen (2 månader) innan ilskan hade lagt sig lite på pappan till ungarna, alltså han som fick höra sanningen om sig själv. Slutet gott allting gott.

 

Men ni skall veta att häruppe i Isaan (jag kan bara prata om provinsen häruppe jag bor) så är det så himla allmänt att alla tar hand om andras ungar. Det är riktigt skrämmande och de som råkar mest illa ut, är alltid systrar och bröder och gammelmamman. Alltså människor som försöker göra något rätt och riktigt i sina liv, de blir utnyttjade in i döden utav sina medmänniskor.

 

Men men, jag tycker faktiskt inte speciellt synd om dem ändå. De har möjligheten att ta sig i kragen och öppna käften och berätta sanningen om situationen, och inte bara sitta där och bli överkörda, som de alltid blir i alla sammanhang. Nu ser vi fram emot ett annat kapitel med andra fördomar och ”sanningar”.

 

Kram - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXXIX , Thailand

 

Igår tisdag, så vaknade jag på morgonen med en grym värk i alla möjliga leder och några till, plus en grym feber. Inget snör i näsan. Jag existerade som i en mardröm hela dagen, och jag sade till Yongyut, att jag INTE klarar av att köra hennes syster kl. 02.00 på natten. Utan hon får göra detta själv.

 

Natten kom och de stack iväg, och det är så jäkla gött att slippa denna syster här i huset. Hon lägger sorti på precis allting här. jag försöker ju att påverka ungarna lite lagom portioner varje dag. Bara så där lite så att de skall öppna sina ögon och uppskatta omvärlden runt om kring dem.

 

Och inse att världen är himla stor och att Thailand är skitlitet i jämförelse. Och så vill jag att de får en chans att pröva på saker och ting t.ex. mat som de blir nekade utav sin mamma, bara för att hon skiter högaktningsfullt i allt som heter falang (främmande).

 

Nu är hon borta, jag hoppas innerligt att det lyckas denna gång att komma in i Korea-landet, och vi slipper henne på många år. Hemskt att säga så, javisst jag vet, men det bjuder jag på. De är värt det, mestadels därför att ungarna nu kommer att få en chans att kunna deltaga i konkurrensen ute i vida världen, eller åtminstone kunna konkurrera nere i Bangkok, där alla jobben finns.

 

Det kan synas lite mysko att dagarna jag skriver om i bloggen inte publiceras förränn kanske 4 dagar senare. Men det blir så när man skriver mycket faktiskt. Jag måste helt enkelt sitta och skriva ganska ofta, för att få en chans att få ihop material till varje dag.

 

Och därför ibland när gåspennan går varm, så kan jag täcka flera dagar i förväg, eller så har jag såpass mycket att skriva en dag, så det räcker till flera stycken kapitel. Det sistnämnda alternativet är väl det som brukar vara giltligt i mitt fall i denna blogg.

 

Ta t.ex. nu idag i morse, så gick jag ut som vanligt på morgonen och skulle borsta bort alla himla löv som faller nerifrån träden (3st) utanför min tomt alldeles. Här är det höst i det hänseendet jämt, och löven faller höstlikt vareviga dag. I alla fall, jag kommer ut och det ligger fullkomligt drivor av löv utanför min tomt. Och jag bara suckar högljutt.

 

Det passerar en thaitant och hennes leende säger, ”jaha jobbigt eller”, och det bara, som amerikanarna säger ”pisses me off”. Tittar och ser vad jag sett förut, nämligen att det alltid blåser ifrån höger till vänster ute på gatan, och det blåser också så att jag inte BARA får alla trädens löv ifrån höger utan ävenledes löven ifrån träden ifrån andra sidan gatan.

 

Jag har ju förut haft en tyst överenskommelse med de som sköter området, att det är OK, jag tycker det bara är kul att hålla rent på mitt avsnitt på gatan, haft då i tankarna att jag kanske kan påverka positivt de thaiare som bor här att göra likadant, alltså att hålla rent runt sin egna stuga och anstränga sig lite här i livet. Så nu under ett par månader så har de skött andra sidan av gatan plus området RUNT min tomt, och så har jag hjälpt dem så de sluppit att sopa åtminstone utanför min tomt.

 

Nu har jag märkt det sista, att hon som skall borsta har börjat att dega till sig och sköter inte detta bra längre. Jag är övertygad om att hon ser sin chans att bara dra nytta av mig och slippa jobba så mycket. I alla fall imorse, så låg det drivor, jag var ju sketsjuk igår och var aldrig ute, och det kan ni ge Er på, det hade inte Thai heller. Forts. Nästa kapitel.

 

Kram – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXXX (380) , Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet.. Jag började att sopa, men slutade efter 5 minuter, gick bort till de som skötte området, och sade till dem att de måste försöka att hålla rent på andra sidan gatan, annars får JAG all skiten till mig. Och jag tänker inte sopa för hela jävla området. De fattade ingenting tror jag, trots att jag är en jävel på ”gäster med gester”. Jag gick tillbaka till mitt, tittade mig omkring och gjorde det enda raka, jag tar hämnd på alla jävla latmaskar på gatan, och gör det geniala i denna situation.

 

Jag tog inte upp ett endaste blad, jag helt sonika sopade allting, hela konkarongen bort till vänstersidan av min tomt, i akt och mening att låta naturen och vinden ha sin gång, och föra allting vidare. Till min oerhörda glädje fick jag se att mängder av löv fullkomligt flög direkt utan pardon in på tomten till min granne. Ni vet de som har en dotter som pippar falanger och där föräldrarna snor dem sedan på pengar.

 

Så dagen fick en fin start trots allt. Är möjligtvis denna situation varifrån amerikanarna har fått sitt ordspråk ”Every cloud, has a silver lining”. Eller är det kanske som vi säger att ”Inget ont, som inte för något gott med sig”. Men det är nog samma sak, eller?

 

 

Nu är det absolut dags för att fixa biljett till hemresan, och se till att få den betald, för priserna är bra nu ser jag. Igår kom i posten brev ifrån Skattekontoret, jag skall fylla i ett ”levnadsintyg”, och detta, meddelade de, skall jag fylla i varje år. Jag fyllde i det, men sedan måste jag vidare och få det bekräftat att jag fortfarande ”lever”.

 

Och detta kan jag göra på Ambassaden i Bangkok, 34 mil bort, 68 mil tur och retur, men va faaaannnn!! Läste dock vidare och jag kan även göra detta på mängder av andra ställen. T.ex. komunkontoret här i Chaiyaphum eller på polisstationen här i Chaiyaphum. Så det blir väl inga problem.. tror ni ja... jag återkommer och berättar snaskiga detaljer om den enka saken. Det finns ju inga enkla saker härnere i Thasiland.

 

Jag frågade lite kamrater, Dan ifrån Amerikat, hade inga sådana problem alls, de skötte det mycket smidigare därborta. De har ju datorer (!!!) men detta funkar inte i Sverige, men det är klart, man skall ju inte jämföra. De har väl inget bidragssystem att tala om i USA, där får ju folk klara sig själva.

 

Det är ju tack vare bidrags-systemet som folk ges en chans att fuska. Utlänningar som kommer till Sverige, deras mor åker tillbaka till sitt hemland, dör där. Barnen fortsätter att lösa ut pension eller bidrag, kvitterar ut utan minsta problem för deras samvete. Jag förstår att vi måste ha säkra spärrar för att ha kontroll hemma i Sverige.

 

Jag frågade vidare och fick svar att jag MÅSTE ner till Bangkok till Ambassaden, så de kunde bekäfta att jag levde. Och nu kommer den goa grejen, Jag fick svar ifrån Ambassaden slutligen, jag hade mailat dem också ett långt jädra mail och berättat omständigheterna, och frågade dem till råds. Jag fick till svar EN ENDA MENING, det var vad de orkade engagera sig i mitt problem. De skriv bara ”Du måste tyvärr åka ned till Bangkok för att göra detta”.

 

Så de struntade i att jag hade lusiga 68 mil tur/retur, de meddelade bara helt kort att jag måste dit ner för att få bekräftat att jag levde. Jag blev bara så himla trött på allt detta när deras mail kom, Jag gjorde nog sedan det enda rätta, jag ringde upp försäkringskassan i Sverige, och frågade dem rakt ut. Forts. Nästa kapitel..

 

Kram - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXXXI, Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet...Utan att tveka en sekund så meddelade de att ”Det vi skriver i våra papper gäller, och där står att du kan få bekräftat att du lever på polisstation eller på ett registerförande kontor i din hemstad i utlandet. Och detta skall ske via stämpel, datum signatur och ett namn.” Du behöver inte åka till Bangkok.

 

Så nu blev man glad igen.... ÄNDA tills jag kom att tänka på vem sjutton jag skulle behöva prata med igen här på kommunalkontoret i Chaiyaphum... Jo det var ju herr ”ta emot muta”. Så den torsken dyker återigen upp över min horisont. Det skall bli oerhört spännande att se om han kommer att använda sitt vanlliga uttryck – ”En månad, var god återkom”.

 

Jag vet inte vad vi skall göra om detta skiter sig med honom, vi får väl pröva med hans chef, men Yongyut är fruktansvärt räddhågsen gentemot myndighets-personer av alla slag och vill inte konfrontera dem alls. Så det kommer att bli väldigt svårt att få tag i hans chef, när jag inte själv kan prata Thai.

 

I värsta fall så får vi gå ned till Polisstationen och fixa det. Men man vet ju aldrig här nere i Asien. De kan ju på polisenstationen få för sig att de INTE vill skriv under någonting alls. Man är helt i händerna på dessa människor som egentligen inte kan någonting alls här i denna värld. Mer än att sno åt sig pengar på andras bekostnad. Jag återkommer lite senare idag och berättar om hur detta fortgår.

 

Nu är det lite senare idag.... jag är tillbaka ifrån kommunkontoret och den där jädra gubben som fördröjde min ”gula Bok” i 6 månader. Yongyut började därinne på kontoret att försöka att undvika gubbskrället, så vi slapp att löpa risken att hamna i ”penga-trubbel” med honom vad det gällde att skriva under mitt ”levnadsintyg”.

 

De anställda därinne pekade dock blixtsnabbt på honom och bad oss att gå till honom. Vi gick dit, och killen satt där och var hur medgörlig som helst. Han började dock med att berätta att han hade feber, och var väldigt krasslig. Jag tror honom, för han verkade vara helt schackmatt. Vi gav honom mitt levnadsintyg, han fipplade med 2st stämplar i 10 minuter, sedan dunkade han dit dom på rätt ställe och skrev dit sitt namn, datum och sin signatur också.

 

Jag blev så häpen att jag i rena glädjeyran lovade att komma tillbaka kl. 13.00 med febermedicin för honom. Behöver jag säga att jag helt glömde detta och nu ikväll, så kom jag att tänka på det igen. Fasen också, man vill ju inte ligga illa till hos den gubben. Så jag skall på måndag åka dit med donouts till honom som ersättning för febermedicinen.

 

I alla fall sedan så var vi tvungna att gå bort till det första stället och de skrev ditt telefonnumret och sedan till min förvåning så dunkade även de dit en stämpel. Till skillnad ifrån gubbens 2 blåa stämplar, så var denna sista en jättestor röd rund stämpel som liksom ringade in de andra 2 så sött som bara den.

 

Och nu var allt klart, hur lätt och elegant som helst, och de jädra ”nissarna” på ambassaden som ville att jag absolut skulle åka ner till Bangkok 68 mil tur och retur för denna enkla sak. Tack och lov för att man är född i Sverige och har fått lov att utveckla ett ”eget” intellekt.

 

Igår torsdag 14 januari, så var vi hela dagen i Khon Kaen jag och Dan. Han skulle fylla i sin 3 månadsrapport och få stämpeln i sitt pass. Vi gör ju det vareviga kvartal plus en gång om året måste vi förlänga våra Visum, så är det och så förbliver det. Vi vill ha det så hemma i Sverige gentemot alla konstiga främmande utlänningar som kommer hit och skall ha våra förmåner, så då måste man stå ut med det själv när man bor i andra länder, inget konstigt med det. Forts. Nästa kapitel.

 

Kram – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXXXII, Thailand

 

Det gick bra för Dan,han fick sin stämpel, och han fick också en stämpel med re-entry-permiten. Sedan så ville han också ha ett dokument som är stämplat av immigration, detta papper ger honom rätt att söka för Thailändskt körkort. Sådant som jag har för både bil och motorcykel. Dan tycker nog detta är en liten nagel i ögat att jag har detta men inte han. Han som är en gammal polisman... hahaha!!!

 

Till svar fick han, att de inte längre utfärdar detta papper, nya regler fick han till svar.. nu var han tvungen att leta reda på något som de kallade ”Transportation”, och det var ju rena rama skitpratet bara. Det finns inget som heter ”Transportation” här, så vi lade ner det. Dans fru Amphorn kan nog lätt luska reda på det där åt honom. Vi kom hem i alla fall runt 18- tiden och här hemma väntade en överaskning.

 

Jo under dagen så hade Yongyut ringt medans jag var i Khon Kaen, och sagt att hon träffat en kompis dagen innan nere på Tesco Lotus, en väldigt gammal kamrat ifrån 8;års-åldern hemma i sin by. Och hon ville gärna bjuda hem henne och äta med henne. Jaha tyckte jag, det kan du väl bestämma själv. Senare under dagen så ringde Yongyut igen och nu berättade hon att hennes kompis tog med sig yttterligare en kompis som hade det ihop med en falang ifrån England.

 

Jaha, så nu handlar det om 3 personer då? Ja sa hon. Spelar väl ingen roll tyckte man då. Men när kommer du hem, jag vill att du äter med oss, så du kan äta falangmat med engelsmannen och vi damer äter thaifood. Jag kommer hem runt 6:tiden meddelade jag. Och det stämde ju ganska bra. I alla fall när jag kom hem så satt där ytterligare en tant vid bordet och skulle ha mat. Jag fick aldrig riktigt klart för mig vem denna kvinna var.

 

Hon var lite äldre än de andra, så jag frågade om hon möjligtvis var mamma till någon av dem, men jag fick bara svaret att hon bodde i byn. Detta svar gav mig direkt den där påminnelsen ni vet om hur lätt barn har att få kompisar. Man brukar ju säga att om en unge ser en annan unge och de råkar stå bredvid varandra – då är de kompisar... känns igen va?

 

I alla fall, denna kvinna bodde i samma by, det räckte för att hänga med hem till vårt hem oinbjuden och äta vår mat! Hahaha, de är la för goa? Vi åt och det var väldigt trevliga människor måste jag säga. Efter maten så tog jag engelsmannen inpå mitt arbetsrum, så tjejerna kunde äta ostört och snattra.... Han började att berätta lite grand om sig själv.

 

Hans namn var Allen, han kom ifrån Chesterfield och han hade träffat sin madam nere i Pattaya. Han var verkligen förtjust i henne. Och nu efter 2-3 veckors bekantskap, så har han lovat henne livslång kärlek med många bananträd, hahaha!! Han är alltså seriös med henne. Tagit henne ifrån syndens näste därnere, kommer att skicka 20.000 baht varje månad under tiden han jobbar i England.

 

Beloppet är ju ungefär 4.000 svenska kronor. Detta gör att hon kan stanna i byn och hjälpa sin familj. Vidare berättade denne Allen, att han inte haft vidare framgång med falangbrudarna i England och detta då mestadels p.gr.a av hans ytte skepnad.

 

Utan att vara stygg så kan jag beskriva honom som: puckelryggig, har ”kycklingbröst”, allstå en utväxt, stor som Kebnekajse mitt på bröstet, och så är han väldigt liten till växten. Men han var väldigt, väldigt trevlig och gemytlig kille.

 

Och de var imponerade över hans ”good heart” här i byn hörde jag. Kul för honom att komma hit till varma människor i Thailand, ifrån ”kölden” ibland falangtanterna och dess avkommor. Det blev en trevlig stund och strax så avvek de alla 4 och så var det över. Tack för det, jag var trött skall ni veta vid det laget.

 

Kram – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXXXIII, Thailand

 

Idag fick vi fasenimej besök igen. Vill dock medge att alla besök bringar glädje, och dagens ordspråk, eller vad det nu är, erinrar om detta väldigt mycket;

 

Alla besökare skänker glädje

Vissa när dom kommer,

Andra när dom går.....

 

Denna gång var den en gammal polare till Yongyut som ”jobbat” en hel del med falanger söderut, alltså en rutinerad liten dam. Men smart måste jag säga. Hon har 4st falanger som alla kommer och besöker henne här i Thailand dessutom så skickar de pengar vareviga månad till henne, så att hon kan stanna i sin by och finnas på plats när de kommer till Thailand.

 

Detta är ju den ”visan” som de alla drar för falangkillarna. Killarna tror alltså att deras käresta finns hemma i byn och väntar på bara dem. Det är lika larvigt som om att de spanska killarna på 60-70: talet väntade på de dumma svenska brudarna tills de kom tillbaka igen. Denna tjej har 3st vespor och hon har också 3st bilar, vilka hon fördelat på släkten.

 

Allt är betalt och klart utav dessa 4 falangkillar. I alla fall nu dök hon upp med en engelsman, som var en trevlig kille må jag säga, denne engelsman heter Graham, och han hade tänder i käften som inte var utav denna världen. På nederdelen av käken så satt den nedre tandraden och den var dubbel.... ja just det dubbel uppsättning tänder. Ni vet engelsmän är ju berömda för sin käftar och dåliga tänder.

 

Vi tillbringade i alla fall dagen ihop idag och han berättade att han tyckte väldigt mycket om denna Thaikvinna. Och hans ambitioner var att jobba ett tag till och sedan bosätta sig härnere. Han ville också att hon skulle stanna i byn, så han skickade pengar till henne sa han. Men väldigt lite sa han senare, jag har väl skickat 3 ggr och varje gång 5.000 baht! Alltså totalt SEK: 3.000:- under en period av 4 år.... Och det skulle hon leva bra på eller????? Är de dinga eller???

 

Yongyut berättade sedan ikväll att han skickar varje månad inte under 15.000 baht och det vareviga månad under 4 års tid!!!! Det är väl härligt med dessa godtrogna människor. Klockan var nu 22.30 när vi kom hem ifrån att vi tillbringat ävenledes kvällen med dem. Mycket trevligt sällskap tyckte jag i alla fall.

 

Fick ett tips om en artikel som handlade om hjälmtvånget här i Thailand och också för den delen tillåtandet av allehanda saker både goda och nästan löjligt dåliga. T,.ex. småungar i 9-10.års-åldern körande motorbike, inga problem att köra 70-80 km/timme där inte, och naturligtvis utan hjälm.

 

Polisen tittar på, och orkar bara bry sig de få gånger som någon överordnad beordrar ut dem för att få in lite pengar till, ja vad då tror ni?? Läs artikeln via denna länken, så förstår ni att det inte är bara jag som har reagerat på detta elände.

 

http://www.bangkokpost.com/opinion/opinion/31027/irresponsible-parents

 

Jag själv är så jävla trött på ”det skiter la jag i”-andan som finns härnere vad det gäller allting. Jag ser dessa småkillar köra, ingen hjälm och fullständigt okunniga om trafikregler, Jag ser dessa småtjejer, alltid körande med höger hand, enbart för att ha vänsterhanden fri för att kunna prata telefon. Och väldigt väldigt få har hjälm på sig. men varför skall de lära sig trafikregler? kunna dom?

 

Deras mamma och pappa och övriga vuxna vet ju fasen inget de heller. Ingen följer trafikregler här i Thailand, ingen orkar bry sig att lära sig dem. Inte ens kommunen som utfärdar körkorten bryr sig speciellt mycket om det heller för den delen. Forts. Nästa kapitel.

 

Kram - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXXXIV, Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet...De kräver bara. Dra i ett vänstersnöre vilket betyder vänstersväng och dra i ett högersnöre vilket innebär en högersväng. Gå bort till en tavla , läraren pekar på grön, du säger grönt, kör sedan 5 färger och det är en ”slam dunk” som basketboll-spelaren säger. Sedan har du ditt körkort.

Läs artikeln, ni ser att den är insatt i Bangkok Post. Thailands största tidning. Vem har skrivit den, en falang naturligtvis, för inte finns det en Thai som vågar skriva rent ut vad han tänker... Avslutningsvis, jag är helt förundrad när jag hör hur enormt många familjer som har trafikdöda i sin släkt. Jag talar alltså om enormt många.

 

Var och varannan familj är påverkad. Men de ser det som ödet, eller kanske att Buddah tycker att man skall leva livet och så får det gå som det går, det löser sig alltid. Ja nog löser det sig alltid. Men det löser sig enbart för de som överlever. För de döda är döda och det finns fan inga jungfrur eller någon Mö som väntar ihop med kameler uppe i himmelen, glöm den idiotgrejen. Vi blir jord och mylla, och allt är slut. Godnatt och tack för kaffet

 

Idag är vi framme vid lördag 16 januari 2010, och jag har precis varit inne på den jättelika marknaden inne i Chaiyaphum och lämnat av Soda, han ville drälla omkring där ihop med ett par stycken polare. Och det är honom väl unt tycker jag, Dock noterade jag nu när jag åkte in,

Jösses Petter vad många bussar och pick-uper det fanns utefter vägen in till Chaiyaphum och de var alla fullproppade med thaiare som alla skulle in och ”kolla” marknaden. Det kommer att bli jäkligt trångt därinne, och jag kommer i alla fall INTE att gå runt där idag eller imorgon söndag. Det får anstå tills måndag middag ungefär.

 

Men men men, Yongyut kommer säkert att tvinga in mig där imorgon söndag trots mina protester. Mina protester är lika lönlösa, som om du eller jag skulle maila till Påven och be dem sluta med det evinnerliga kyrkklocksringandet varje söndag morgon nere i Palermo, Italien... Yongyut kommer att vilja kolla på klänning och eller skor, det vet jag. Detta får mig osökt att tänka på ett gammalt ordspråk, eller vad det nu är som lyder:

 

Det är vidunderligt, hur mycket tid

och pengar kvinnor lägger ner

på att hitta kläder, som männen ändå försöker

få av dem så fort som möjligt...

 

Tänk om våra kvinns tänkte till lite extra om detta, då kanske de inte hade ruinerat oss gubbs så illa kvickt många gånger när det gäller önskemål om just kläder!!

Nu över till ett ”gammalt” kärt ämne . Kommer ni ihåg min kompis ifrån en by utanför Khorat, som ju hade problem med sitt hus där och ett grymt fuskbygge. Han fick ju ”rätt” i domstolen och fick en rejäl dusör i ersättning ifrån den thailändske fuskbyggherren.

 

Nu har ju då min kamrat och hans familj tecknat ett kontrakt med en annan byggherre, som skall åtgärda allting med huset, alltså alla fel och brister som de upptäckte. I alla fall, de kontaktade en ny byggherre som kom och påtalade och gjorde upp planer för att fixa till alla fel. Mycket nöjda så tecknade de slutligen kontrakt med honom.

 

Och avtalade också tid för hans ”gubbar” att komma och sätta igång. Den avtalade dagen kom, men ingen kom. De väntade och väntade. Till slut så kontaktade de sin advokat som tog tag i detta genast. Han återkom med beskedet att byggherren som de gjort upp kontraktet med hade blivit väldigt ”åpen”, alltså för Er yngre med ett annat ord, ”girig”, och skulle sno åt sig hela 100.000 baht som vinst, motsvarande nästan 50% av hela reperationssumman. Forts. Nästa kapitel...

 

Kram - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXXXV, Thailand

 

SiamNilsson hade på känn att jag kanske var Skaraborgare. Jag måste dock stå på mig, jag är född Järnbrottare (Götet). SiamNilsson misstänkte detta därför att uttrycket ”åpen” tydligen används i Skarabörg. Jag tror med nästan intill säkerhet att detta ord nog kommer ifrån våra grannländer speciellt Danmark, men där betyder det öppen. Dock, så är Göteborg Västergötland SiamNilsson.... så om vi har gemensamma ord som t.ex. ”åpen” så är detta bara kul tycker jag – ett stort hurra för dialekter i alla fall....

 

Forts. Från förra kapitlet...Detta innebar att han hade gett sin underleverantör ett sådant förslag på pris och så himla lågt, så de helt sonika hade slagit bakut och bara struntat i hela affären. Så där står min polare och bara väntar och ingen kommer trots att han har kontrakt med en byggherre. Man kan säga att min kompis är lindrigt förbannad nu.... Jag vet inte mer nu, men jag återkommer om fortsättningen på detta drama här nere i det ödsliga mellersta Thailand.

 

Idag så har jag varit ensammen under dagen. Yongyut har varit och hälsat på kompisar i sim födelseby och de har käkat och skvallrat. Måste säga att ungkarlstakterna sitter i fint ännu, jag tror att de ”ränderna” går nog aldrig ur mig i alla fall. För trots att jag faktiskt trivs bra med ett förhållande och har vant mig bra vid det, så måste jag ändå tillstå att det är jäkligt gött ibland att bli ensammen, och bara gå runt här och skrota.

 

Ingen tjötar och alla ”måsten” bara har försvunnit, precis som man är van vid från sitt tidigare liv. Nu ringde Yongyut alldeles nyss, lyrisk som en poet och berättade att de precis hade ätit ”maaooh”, jag kan tillstå att jag inte visste alls vad hon ätit, jag förstod helt enkelt inte vad det ordet betyder. – ”va säger du?” jag har ätit ”maaooh”.... vad betyder maaooh???,

 

jag började änna surna till lite för det är ofta på det här sättet. Solly.. jag platal dålig engelska... ENGELSKA, var det där engelska. Och 1 microsekund senare så hade mitt engelskabibliotek i huvudet behandlat ordet.... för saaatan hon pratade om mouse, och det är på ren Göteborgska råttfanskap!!

 

Hon har ätit råtta... Jag försökte lugna mig lite, men snälla Yongyut – ”vi har pengar” varför äter du sådan skitmat... Hon tyckte dock jag var slut som människa när jag sa så.... – ”god mat, alla älskar, en råtta kostar 200 baht”.... fattar ni nu då storleken på fanskapet...... 3 råttor i en 10 liters-spann och den är proppfull, jag lovar, jag har sett det själv med egna ögon. 200 baht är lika med 6 middagar på BIG C och TESCO LOTUS ... jag fattar inte hur fattiga Thai betalar 200 baht för en råttjävel....hua hua hua.

 

En del polare som man har, lever ju efter devisen: ”Man måste kyssa en hel del grodinnor - Innan man hittar den rätta prinsessan. Det är nog samma med råttan. Man får vara utan pengar länge, och man får vänja sig länge, innan de råttorna slinker ner i magen på en, och man tycker det är gott....eller hur???

 

Fixade till lite lunch till Soda, Namkäng och mig själv, lyckades med konststycket att bränna mig på vänster pekfinger. Körde med isbit i 10 minuter, innan Yongyut såg min benägenhet. – ”Falang”, tjoade hon, sprang ut till trädgården, klippte av en bit ifrån en växt där och smekte på fingret. 10 minuters smärta försvann inom 60 sekunder.

 

- ”Falang fattar inte, vi har Alavera i trädgården, det var du själv som ville ha det”. javisst ja, nu kom jag på det... jag ville ju ha Alavera ifall vi skulle bränna oss. Förresten får jag fråga, är någon hemmavid intresserad om jag tar med mig Alavera till Sverige. Jag vet ju att det är alldeles svindyrt hemma i Sverige.... Hör av Er i så fall.

 

Isaan börjar nu att ”byta kläder” menandes att vi går ifrån gult i december till orange i januari. Det är dock lite sent i år, men det rättar väl till sig tror jag. Sedan ser jag fram emot lila framåt februari/mars, det är ju kanon-vackert... Just nu är det lite halvtråkigt ute i naturen. Jag fotade massor av nya blommor i december, men de har torkat bort hela högen. Det verkar i mina amatörögon som om blomster och annat har gått ihop och delat upp sig för olika perioder på året.

 

Detta för att inte konkurrera för mycket med varandra om vatten och sådant. För jag har sett det tidigare. Först hej och hå, massor av fina blommor. Sedan dör de och försvinner. 1 vecka senare så kommer nya blomster och växter och allt är frid och fröjd och så håller det på. Just nu alltså dött, men det skall bli skoj att kolla in om cirka 2 veckor vem som står på tur att få lov att visa sig av alla blommorna.

 

Kram - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXXXVI, Thailand

 

Idag måndag 18 januari, så berättade Yongyut att syster yster har ”äntrat” Laos, och skall därifrån skaffa stämpel i sitt pass. Huruvida om hon sedan åker direkt till Korea därifrån eller tillbaka via Bangkok, vet jag inte. Men nu är hon på väg i alla fall. Låt oss nu alla bedja en stilla bön, och knäppa våra händer, och hålla våra tummar, att hon kommer in i Korea och kan börja jobba. Om denna önskan är egoistisk, SÅKLART den är, det fattar ni väl..

 

Måste få lov att klaga på vädret lite grand. Jag struntar i om det är varmt, jag fixar det. Men jag klarar fasen inte när det är kallt. Den jädra kylan ger bara inte med sig. Det borde vara Ok nu och vintern vara gången och sommaren tillbaka igen. Men icke sa Nicke. När jag gick upp i morse och skulle köra ungarna (07.00), så var det runt 16 grader, och när jag kör i cirka 50-60 km/tim.

 

Så den temperaturen är väl nere raskt i glada hurtiga 12 grader kan jag tänka mig., med tanke på fartvinden. Usch och stort fy för sådan temperatur. Detta skall ju vara min ändhållsplats i livet är det tänkt, och då skall det fanimej vara varmt. OK nu när solen kommer upp, då går värme-graderna också raskt uppåt till min oerhörda glädje.

 

Fick precis samtal ifrån Reine. Han har ankommit till Jomtien, och glädjen står högtg i tak hos han själv och hans polare därnere. De har bara görsköj kan jag lova Er alla. Vi själva sticker ju som bekant ner tidigt på fredag morgon (04.00). Då kommer vi fram runt lunchtid i Jomtien och vi får då en god del av fredagen plus hela lördagen på oss att trivas därnere på stranden bla.a.

 

Tanken är att vi skall spela lite bowling, för ungarna har beställt detta av oss. De har aldrig förr spelat bowling, så det blir väl ett äventyr. Vi får skaffa ett sånt där nät utefter sidorna. För de kommmer ju annars att kasta kloten i rännan hela tiden misstänker jag.

 

Var inne som vanligt på ThaiVisa, läste och försökte att hålla mig lite informerad, alltså precis som vanligt. Denna gång så var det ÅTERIGEN flera poster som handlade om s.k. ”självmord” här nere i Thailand ibland oss falanger. Folk börjar nu bli mer och mer varse, att när det skrivs självmord, så kommer detta ifrån polisen naturligtvis.

 

En polisman här i Thailand sade en gång offentligt att skillnaden i papperarbete mellan mord och självmord var cirka 1,5 decimeter. Ni förstår vad han menade va? För att undvika allt pappersarbete, så beslutar helt sonika polismannen sig för att han inte orkar bry sig om en falang är mördad eller om det är självmord.

Så för att inte störa hans dagliga sömn, så avskriver han fallet inom fem röda, och kallar det självmord i sin rapport. De säger att de obducerar liken när de påträffas, vi kallar det bara skitprat! Det är alltså väldigt farligt härnere i Thailand och det verkar bara bli värre och värre.

 

I förrgår så stannade en tysk kille sin motorcykel vid rödljus, en thai bilförare ansåg sig förorättad, gick ur sin bil och tog fram ett skjutvapen och helt sonika avrättade tysken. Helt offentligt. Han får naturligtvis livstid. En annan, fransman gick hem i natten förra året och blev skjuten och rånad han blev 52 år gammal. Falanger nere i Phuket simmar i simbassäng, elsladd i vattnet han dör utan krusiduller.

 

En turistfalang simmar och blir huggen i 2 bitar av en sådan där vansinneskörande båt ni vet som ni brukar hyra därnere. En engelsman kör hem i natten med sin vespa i Pattaya, plötsdligt ligger han där huvudlös på vägen. Ett par thaiare har spännt upp en vajer rakt över vägen, så de kan råna intet ont anande falanger som kommer körande. IQ,et på många här nere är ju som bekant alldeles under isen och de klarade väl inte av att räkna ut att de dödade folk på detta sätt. De fick ett par års fängelse helt klart. Och det löste ju hela problemet. Forts. Nästa kapitel.

 

Kram – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXXXVII, Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet..Listan kan göras hur lång som helst. Falanger dör hela tiden, ofta av naturliga orsaker men tyvärr alltför ofta av orsak ifrån andra människor. Thailand reagerar bara inte, och spekulerar inte, och bryr sig inte. Det tystas ned offentligt för att inte störa turismen. Thailand har 10 ggr mer mord med skjutvapen än det notoriskt skjutglada USA, och då ligger man jävligt illa till.

 

Polisen eller Thailand bryr sig dock inte speciellt mycket. De tror tack vare den höga turismen att de är oslagbara. Och de har inte fattat ännu, att flera länder redan har passerat dem vad det gäller komfort, kvalite och kommunikationer, både språkliga och väg. Jag pratar då om Kambodja, Vietnam och Myanmar.

Så Thailand får passa sig, när trenden väl vänder, och folk börjar upptäcka vilken skitstil och hur jädra dyrt det börjar bli här i Thailand, så byter de färdriktning lika snabbt som en annan byter kalsonger. Skall dock som motvikt säga att utanför de stora turist-metropolerna som Bangkok, Pattaya, Hua Hin och Phuket så är det väldigt lugnt och behagligt.

 

Folk behandlar en jättebra, och man trivs förträffligt och priserna är charmanta. Så allting det negativa som jag skrev ovan gäller enbart de relativt stora platserna. Var igår nere på supermarketen, och fick se räkor. Och jag kan lova, storleken på dessa räkor var enorm. Med enorm menar jag att de är stora som våra humrar. Jag har ingen aning om hur de smakar.

 

Men det kanske blir tillfälle till det senare. Annars så är ju de ”normala” räkorna här i storlek som en liten kräfta. Och så äter de också räkor som är så små, så man tuggar dem som snabbmat mer eller mindre.På tal om att äta, så såg jag ett klipp ifrån youtube - sök där på ”dancing shrimp”. Och se, de äter alltså levande räkor här, bara ös på med lite kryddor, så är saken klar. Detta är annat än det ”vanliga” Phuket va??

 

Idag fredag eftermiddag så var jag och hämtade vår bil för trippen inatt till Jomtien, styva 50 mil dit puh!!! När jag fick bilen, och åkte iväg för att tanka, så märkte jag direkt att vindrutetorkarna var helt kass. Att bensinmätaren inte fungerade och det mest frapperande var att bilens motor inte gick på alla cylindrar. Jag försökte att byta, men mekanikern (chefen var inte där längre) kunde inte gemig någon annan bil för de hade ingen annan.

 

Jag tog helt sonika bilen, men var jäkligt missnöjd. Men jag vågadei nte gnälla, FÖR HÄR I Chaiyaphum så finns det INHGEN som hyr ut bilar alls, bara sådana som säljer bilar. Att jag som ende falang i Chaiyaphum får lov att hyra beror helt och hållet på att chefen bor på den gatan vi bodde förut och att han gillar mig skarpt.

 

På vägen hem, så tankade jag för 1.400 baht, och kom hem, när jag skulle gå ur bilen så flög fan i mig och jag bad Soda att hjälpa mig. Jag ville kolla bilen ännu mer. Det första som jag kom fram till var att jag inte hade något ljus överhuvud-taget. Och detta blev droppen som fick bägaren att rinna över fullständigt.

 

Vi ringde chefen och nu var vi lite grand bittra i vårt ordval, och han blev verkligen arg över hur vi blivit behandlade. Han ringde tillbaka till oss efter 5 minuter och sa att vi var välkomna tillbaka, så skulle de ge oss en pick up istället. Härligt tyckte vi, packade in hela familjen, och bilen STARTADE INTE, batteriet var fullständigt dött.

 

Tänk secken jädra tur att vi inte drog iväg med detta liket över Thailändska landsvägar mer än 100 mil..... jag och Yongyut tog vespan och drog iväg de 5 km in till stan för att hämta den nya bilen. Vi kom dit och vindrutetorkarna fungerade inte... det regnar alltså ute, det är därför som det är viktigt med dessa skall ni veta. Forts. Nästa kapitel.

 

Kram – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXXXVIII, Thailand

 

Killen ledsnade och ringde sin chef, och kom tillbaka till oss och sade att vi kan ta ”hans” bil. En görsnygg bil, som han troligtvis lånar av firman. Nu blev det dags att tanka upp den, och där rök 750 baht till. Så efter vår lilla minisemester, så skall jag försöka att klura ut hur jag skall kunna förklara för en thai som knappt pratar annat än Thailändska att jag vill ha pengar av honom för bensinen...

 

Här tankade jag ju bil nr. 1 för 1.400 baht 41 liter, och sedan tankade jag bil nr. 2 med 750 baht 22 liter. Dock så skall jag ta bort det literantal som fanns i bil nr. 2 när jag fick den.... Puh, klarar jag detta så kommer jag att få ”med beröm godkänt” i språkundervisningen tror jag.

 

Men jag vet också innerst inne att Thai aldrig i detta liv klarar detta tankesätt som vi har med att räkna plus och minus. Dock så är ju denna kille som fixar lånebilar till mig regelbundet, en modern kille. Så låt oss hoppas att han klarar av detta med att räkna ut denna ekvation..

 

När vi stack iväg så märkte jag direkt att denna snygga bil numro 2, hade värdalösa bromsar. 100 fräscha goa mil framför mig och bromsarna drog starkt åt höger, vi har ju vänstertrfafik här, så det är farligt om man inte är vaken på detta. Dessutom så låste sig bromsarna när jag tryckte lite för häftigt på bromsen. Verkligen ganska otrevlig känsla tyckte jag.

 

Allting gick dock bra ned till Jomtien/Pattaya. Tyvärr tog det nästan 8 timmar och det är 2 timmar för länge. Men jag skyller detta på Yongyut och ungarna. En rättrogen Thai tänker på mat i första läget i alla situationer. Jag fick ju OK på ifrån Yongyut att nu kör vi nästan i ett sträck ned, så vi kan mysa under fredagen och löga oss på stranden. Javisst tyckte hon.

 

Vi hann fasen inte mer än sätta oss i bilen så var första pissestoppet ett faktum. Sedan har de ju den egenheten att de inte pissar i kör precis, utan en pissar, lycklig kör man vidare och strax efter så vill nästa göra likadant. Jag tror att vi stannade totalt 5ggr på vägen ner till Pattaya., inklusive matstopp naturligtvis. Häärliga tider....

 

Vad gött det var när vi kom fram i alla fall. Jag tog mig en grogg innan jag ens hade packat upp, Och det kändes precis som om man var på semester... Det dumma i allt var dock, det regnade kopiöst hela fredagen, så den goa dagen med stranden och mysa där ”frös” inne, om man nu kan säga så i Thailandet!! Vi åkte dock in i Pattaya, vi och Reine Hast .

 

Och letade upp en kanonrestaurang som vi fick tips på, den heter ”The Big Horn”, och det såg man redan på utsidan att det var en kanonrestaurant. De hade snygga dukar på borden och där var städat och elegant.. jag och Reine käkade en File Mignon, med en underbar sås och potatis.

 

Jag var i himmelriket kändes det som. Yongyut och ungarna körde i sig Thaimat förstås. Det är näst intill omöjligt att få dem att nöja sig en enda gång med att äta falangmat och låta nöja sig med det...Men skit samma, de var nöjda och det var verkligen vi också..

 

Lördagen kom och det var helt blått på himmelen, jag gick upp 07.30 och gick rakt över gatan till ”Double-Dutch”, här har de kanongo frukost, jag tog 2 kokta ägg, tog med min kaviar som Reine haft med sig och 2 rostade och där var marmelad, kaffe samr juice. Så jag åt med god aptit. Yongyut och ungarna åt thaimat till frukost uppe på rummet.... Forts. Nästa kapitel.

 

Kram – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCLXXXIX, Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet...Sedan så tog jag barnen med mig ner till stranden runt 08.30 och sedan var vi där hela tiden fram till 16.00, och trots att jag spenderade nästan hela tiden under parasollet, så var man som en kokt räka på huden. Men det är värt all smärta i världen, Tänk Er för mig: havet, bada,, friska goa vinden och inga äckliga skit-lukter.... underbart!!

 

Kl. 17.00 så stack vi iväg och bowlade, ungarna hade beställt detta, och det var kul. Reine och hans polare Göran var med också och vi hade görtrevligt. Vi kom hem kl. 20.00 och då stack vi killar till en bar.... nä, sluta med de spekulationerna nu.. det var en bar, visserligen ett syndens näste, men fokus var på lördagskvällen travet och V75.

 

Vill i detta sammanhang dock nämna att jag alltredan ifrån första stund vi anlände till Jomtien/Pattaya, så noterade jag en otrolig mångfald av dessa falangtanter som man ju helst inte vill se härnere på våra ”breddgrader”. Här finns absolut ingenting för dem att göra mer då än möjligtvis ”hänga” på stranden på dagarna.

 

När jag dels satt tidigare på dagen på restauranten på vårt hotell och blickade ut över ”syndens näste”, alltså gatan utanför så drällde det utav falangtanter som drog på sina gubbar och de tittade nyfiket och strängt på alla de glada och vackra thailändskorna. Det måste ”skära” i dom helt enkelt.

 

Senare när vi gick till baren för att kolla på V75, så var det en ren ”häxdans” av dessa ”amaryllis”, alltså falangtanter, de satte sig t.om i barerna, alltså flickornas ”arbetsplatser”, och de fotograferade och filmade videos helt utan tveksamhet eller skamkänslor. De satt där och fnittrade och skrattade och filmade, och det såg så jädra dumt ut.

 

Det fanns dock inte en vettig tanke i huvudet på dessa falang-monster, de bara kör på, vet inget, kan inget och förstår inget. Det enda de vet är att de är utkonkurrerade utav sina thailändska medsystrar. Så istället för att skärpa till sig, så gör de sig till åtlöjen härnere, jag säger bara fy för den lede för sådana människor.

 

Det finns ingen som helt vetskap (tror jag), eller respekt för den fattigdom som finns uppe i Isaan och som tvingar ner dessa flickor till ”arbetsmarknaden här söderut. De ser bara unga vackra flickor som rånar ”deras” män. Faktum är att männen (falangerna) är så himla glada i detta paradis, så de ger utan att lipa, de ger t.om med ett leende till flickorna.

 

När de har blivit av med de pengar som de själva räknat med att spendera härnere, så ler de fortfarande. Och hur mycket man ler i falangland åt sina kvinnor där, det vet ni alla.... Sedan vill männen komma tillbaka hit, det sista paradiset på jorden för MÄN, men som idiotiska trög/korttänkta män håller på att sakta förstöra genom att dra med sig ”potatismoset till korvkiosken”. Jag fattar bara inte dessa mesproppar till män, som inte håller sina kärringar borta härifrån, de är idioter....

 

Tillbaka till V75-baren...Där fanns väl runt 25st svenskar som käkade drack, tjötade om travet och hade skitkul ihop. Klockan 23.00 så avvek jag och åkte hem och lade mig för att nana hos familjen. Och med det så var den semestern slut. Men jag somnade med ett stort smil på mina nariga läppar, jääääkligt kul att träffa Reine och de andra, och jäkligt kul att komma ifrån Isaan lite grand ibland, även om jag trivs med mitt liv däruppe,

 

Söndag morgon runt kl. 08.30 så kom vi iväg lagom tidigt tycker jag. När jag kört cirka 15 mil, så började det att dunka i höger framhjul, jag struntade i det först för jag hade fasen ingen lust att betala för en reperation också på toppen av allt, så jag körde på. Forts. Nästa kapitel....

 

Kram - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCXC (390), Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet ....När jag hade kört upp i de vackra bergen vid Khorat, så dunkade det rejält och jag började verkligen bli orolig. Där uppe så är det typ lite som ”duelling Banjos”, kommer ni ihåg ”Den sista färden” Inga bensinstationer, inga reperations-verkstäder, nästan ingenting mer än en befolkning som lever ganska isolerat däruppe i bergen och lever mycket på att sälja utefter vägen till turister och andra Thaiare...

 

Jag ringde Hasten, och han tyckte att det lät mysko och faktiskt lite farligt. Han rådde mig att gå ur bilen och ta händerna och ”vicka” på hjulet, och se om där var glapp. Jag gjorde detta till slut, och det var inget glapp, så jag fortsatte, men körde varsamt nerför bergen...Jag kom faktiskt hem med familjen till slut, men jag har aldrig i hela mitt liv haft sådant oflyt med hyrbilar som denna gången..... Men jag överlevde och det var välan tur det, om inte annat än för bloggens skull då, haha!!

 

Idag stötte jag på en ny falang på Big C, och han var väldigt pratglad. Vilket är positivt. Han hade bott i Göteborg i 30 år sa han, men bodde nu sen lång tid tillbaka i Lidköping. Han var pernsionerad, men hade uppdrag som, heter det ”god man”?? Har alltså hand om och ansvarar för ekonomin för folk som har svårt för det, typ mentalt handikappade o.dyl.

 

Killen kunde därför inte lämna Sverige och bosätta sig här, utan fick fortsätta med att pendla. Han är gift med en lärarinna på Sodas skola, och hon har dessutom Soda som elev i vissa ämnen, kul va? Vi bestämde att de skulle komma hem till oss och äta en bit och ta ett par groggisar ikväll, så får vi väl se hur detta avlöper.

 

Men det är alltid kul med nya bekantskaper även om de ibland blir väldigt korta. Det verkar ju som om vissa människor inte vill umgås längre än en gång med en själv, så nåt könstigt är det väl. Man kanske är en trökmåns själv??? Eller så passar damerna inte ihop. Men sådant får man väl aldrig reda på, folk vill ju inte gärna säga varför....

 

Det blev en väldigt trevlig måndagskväll med svensken och hans fru. Hon var lugn och sansad, och Lasse tjötig som fan. Det gick himla bra ihop med mig då som är ungefär detsamma, hahaha!! Yongyut hade som vanligt gjort en kanonmiddag för oss alla. De åt naturligtvis Thaimat, vad annars, det är ju synd att chansa..

Och till Lasse och mig så hade hon grillat griskött med potatis och pepparsås. Det var vidunderligt gott. Jag förstår ju de män som gifter sig med kvinnor enbart bara för att de är duktiga i köket. Det är livskvalite... Sedan satt vi och pratade fram till 20.30 och sedan åkte de hem. Det var trevligt som sjuttan.

 

Vi var som sagt var idag på Big C och handlade. När vi strosade runt där på grönsaksavdelningen, så fäste sig mina ögon vid något som såg ut som en rova. Jag har väldigt dålig koll på sådana saker, men tyckte ändå lite vagt att den kändes bekant, ungefär som en kusin som man inte sett sedan barnsben.

Jag frågade Yongyut vad den hette, och hon sade med myndig stämma utan att tveka – ”Phak Ghat”. Och det svaret gjorde mig ju väldigt glad (???) OK tyckte jag, vad är det på engelska – ”ingen aning” svarade hon då.....

 

Kommer hem lite senare och kollar i lexiconet, och efter sju sorger och åtta bedrövelser, och när jag går via engelska till thai till svenska så kommer det överaskande svaret ”Swede eller rutabaga”, vilket är en förvrängning av rotabagge som är det västgötska dialektordet för kålrot och fuktiga daggmarker. Forts. Nästa kapitel....

Kram – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCXCI, Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet... Det franska ordet för kålrot var länge "chou de Siam" = siamesisk kål. Usch det är ju nästan skrämmande, först så sa de att det absolut inte finns kålrot här, sedan så ser jag med mina egna ögon att det finns, och sedan så antyder lexiconet att fransmännen kallat det för Thailändskt kål.... Så med detta vill jag ha sagt att nu kan jag ju pröva att tillaga rotmos härnere på egen mannakraft.

 

Skall bli helkul att pröva och se om man duger till... Dock så kommer Krister Jilde´n ner med ett par paket med pulverrotmos, och det känns betryggande som sjuttan. Som ni märker så upptäcker jag ju dagligen olika sätt att tillaga falangmat härnere. Först så var man ju helt och hållet utlämnad till thailändsk matkultur med sina starka kryddor och bakterieflora.

 

Men nu så kan jag kringgå detta och höja min livskvalitet väsentligt. Flera av Er kanske tycker att det är görmesigt att bo härnere och samtidigt hålla på och leta efter mat som jag ju lämnat kvar hemma i Sverige,. Men är det egentligen mer märkvärdigt tycker ni, än Thailändarnas mesiga inställning till att ALDRIG i helsicke äta falangmat? Bara sitt inhemska hopkok...Jag tycker i så fall att vi bägge parter är lika goda kålsupare. Ajajaj, där kommer kål in i sammanhanget igen....

 

Det börjar mer och mer att pirra i kroppen, och tankarna finns där om semestern. Det skall bli så himla mysigt att komma ”hem” igen, även om det bara är för 2 veckor. Jag ser framför mig flera saker t.ex:

 

- Sitter på en kobbe i solskenet med kompisarna och skalar räkor äter och också dricker på en flarra vitt vin.

- Är också ute och solbadar och doppar sig i böljan blå, allt under ett herrans oväsen av våra kära

jädra feskemåsar förstås,, skitsamma, det skall vara feskmåsar om det skall vara kobbar...

- Är ute mån, tis samt onsdag och kollar på Gothia-Cup lite grand, och bara trivs och träffar ledar-

kolleger förstås och tjötar om vår stolta forntid som ledare...haha!!

- träffar Lars H och vi tjötar en kväll ihop precis som i fornstora dar, vi dricker 3 ytterligt starka groggar

och vi somnar som grisar till ljudet av grodor paddor och kossor, hahaha!!!

- käkar goa middagar med E-L och Tommy C. Och den madammen är bara grym på mat, hon och

Brita H i Pilegården är så himla bra, så att alla dessa Tina, Stina, Putte Wickman (ajaj det var

kanske klarinett han spelade) ligger långt efter i mat-skicklighet.

- Vi går på avenyn och jag äter på en grymt stor strut med glassorter som: blåbär, smultron, kiwi,

ananas m.m. Det är 28 grader varmt i luften, och kl. är 20.00 , det är vindstilla. Göteborgarna är

som de brukar vara på sommaren, öppna, trevliga och lättsnackade.

- Vi tar oss till Liseberg, så att Yongyut får se ”eländet” där. Själv har man ju varit där så många

gånger så det både räcker och blir över.. men skall bli kul ända tror jag..

 

Måste nämna i rättvisans namn angående ersättningen för bilen och bensinen. Det blev inga som helst problem med min polare, biluthyraren. Som jag nämnde tidigare, denna kille är vaken i skallen, han förstod direkt vad det handlade om, och plockade upp våra 1.400 baht och gav till mig. Secken go Thailändare måste jag säga.

 

Kram - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCXCII, Thailand

 

Man undrar ju starkt om det här med bloggar. Jag har försökt några gånger att gå in på olika bloggar med en förhoppning att de då i sin tur skall gå in på min blogg och därmed höja besökarantalet på min blogg. Det fungerar bra måste jag säga. Dock så kommer jag ofta till bloggar, och börjar läsa kanske 2-3 meninga bara... Och det är frapperande hur olika vi bloggare är.

 

Jag brukar ju skriva om allting, alla detaljer kommer med (nästan) och ibland ångrar man att man är såpass öppen, när inte ens sina närmaste vänner är det emot mig. Men att blogga som denna bloggare gör och inte ta med någonting, då undrar man ju varför de överhuvudtaget skriver någonting.... läs bara citat

”2010-01-27

 

De har hänt massor! bra, dåligt, underbart, perfekt, hemskt osv. De e konstigt att det kan hända massa saker som man aldrig trott att skulle kunna hända, man blir liksom helt överraskad å stum, som tur är så fixar sig allt alltid allting till slut.

 

innan ja gör nått annat så ska ja sy om ett par byxor med lappar i läder osv. de ska bäras på sommaren till några snygga heels! fast ja flyttar hemmifrån å blir fattig (antagligen) så kommer ja int sluta älska skor. (de e ju då ja kan köpa skor utan att mamma får nå fel ;D) Ja e på så superbra humör justnu, älskar min pojkvän & hela livet! allt e underbart :* hejdå”

 

Så först meddelar man att allting och massor har hänt och sedan går man snabbt över till att laga byxor.... I och med detta så fortsatte jag inne på bloggspace och kollade ett stort antal av de ”mest besökta bloggarna”, alltså de som skall vara de mest populära där. Och det är likadant i stort sett överallt. Folk skriver några meningar, tar med stora fotografier eller videos ifrån Youtube. Men skrivandet prioriteras absolut inte.

 

Jag tror faktiskt detta kommer ifrån TV-traditionen (fällan) som alla ungdomar sedan länge ramlade in i. De vil uttrycka sig, men det är enklare att uttrycka sig med att visa en video ifrån Youtube och säga att den är skitbra. Och nu kommer den hemska effekten utav detta. Skrivandet och berättandet drabbas oerhört. Tänk va synd det blir om mänskligheten om berättandet hamnar i malpåse, och folk tappar stinget vad det gäller att berätta någonting.

 

Jag kommer alltid ihåg de fantastiska människor man mött som berättat historier, och de kan trollfängsla en hel grupp människor med oerhört små medel. Ta bara Reine Hast, han som brukar dyka upp härnere till mig i Thailandet. Han är en typiskt sådan person. Han berättar en vits, han gör en historia av den och folk sitter andräktigt och lyssnar, han gör det skitbra.

 

Nu det senaste året, så har han börjat att göra dessa små magic-tricks, eller som de också kallas, ”bar-tricks”. Han gör det kanonbra och trollbinder alltid folk till max. Jag bara älskar att se dessa människor i action. Skall detta verkligen försvinna??? Jag hoppas satan inte det. Detta är en av många anledningar till varför vi skall försöka att minska på TV-blängandet bland våra barn, eller hur???

 

Idag så kom Yongyut in till mig och visade sin mobil. Där stod ett SMS ifrån Alan. Ni vet han med puckel och kycklingbröst, och som betalat endast några tusen baht under en 4 årsperiod. Alltnog, i SMS:et så stod det ungefär ”Greg, what do I do, I don´t think Nong love me.. have not answered my SMS” Forts. Nästa kapitel..

 

Kram – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCXCIII, Thailand

 

Yongyut bad mig då om hjälp eftersom hennes kompis som är ihop med denne Alan bett om hjälp. Jag har därefter bett via mail, denne Alan att ringa mig så vi får prata om det här. Det är ju ett par saker som han absolut måste fatta och förstå. Och det är exakt samma saker som många falangkillar bara inte fattar tydligen trots att de thailändska kvinnorna absolut inte kräver mer eller annorlunda än vad falangtanterna kräver av sina fästmän eller äkta män.

 

Jo, För det första så tänker jag säga till denne Alan att sända 3-4,000 baht under 4 år, det ger inget bröd på bordet till hans fästmö. Vidare så har han uttryckligen bett henne att stanna hemma i byn och inte åka ned till syndens näste i Bangkok och ”jobba”, och det förstår jag,, klart han inte vill att hon skall åka ned och ”jobba” med falangkillar, det vill väl ingen i det läget.

 

Men då tänker jag säga till på skarpen, att han i så fall, om han kräver att hon skall stanna i byn och vänta på honom. Då måste han se till att skicka henne lite pengar VARJE månad!! Och med lite så menar jag cirka 15.000 baht (varje månad). Hon har ett hem med en mor plus 2 döttrar att ta hand om. 1 av döttrarna börjar om 3 månader att läsa på universitetet, och det är inte gratis skall ni veta.

 

Så det kostar att leva här i Thailand. Och de får ju absolut ingen hjälp av andra än sig själva. Så det är självklart utan pengar ifrån Alan, så måste hon ned till Bangkok och ”jobba falanger”, allt för att få in pengar till mat och annat hemma i byn.

 

Antingen så är denna engelsman helt jädra vrickad och fattar inte vad det är frågan om alls. Han fattar inte att folk ju måste tjäna pengar för att överleva, eller så tänker han sig inte för bara.... Jag vet inte... men jag lovade i alla fall att prata med honom, och det skall jag göra.

 

1:a februari så är det tänkt att en ”scam” (bedrägeri) som Thai håller på med på bensin-stationerna skall ta slut. Regeringen har precis beslutat att färga bensinen: 91 oktan – gul, 95 oktan – blå samt Disele – Röd, Detta är ju bra, det har varit mycket snack bland falanger om detta problem. Många är jädrigt trötta på att alltid vara på tårna och kolla kolla kolla kolla kolla för att slippa bli lurad av thailändarna.

 

Sedan återstår bara ett litet bedrägeri som också är populärt här. Det är väldigt många som aldrig vill gå ur bilen, javisst lata jäklar, jag vet. Så då skiter Thailändarna som jobbar på bensinstationen i att nollställa pumpen, fint, då kan de ju få betalt en gång till.... ja vänner, så håller det på. Kan dock meddela att jag ALLTID går ur bilen, stiger av vespan och kollar ALLTID bensinpumpen innan och efter, så mig får de inte en enda extra baht av.

 

Idag fortsatte kriget emot myrorna med ett slag som framställde de tidigare slagen med typ ”ett intermazzo vid Gazaremsan”. Idag var det NORMANDIE och den stora invasionen därstädes. Det började med att jag i nedre delen av min tomt stod och vattnade gräset i morse. Plötsligt så fick jag grymme-smärtor på min fot och ben (på bägge), tittade ned och såg 5-6 jättemyror på varje ben.

 

De som biter som en häcksax och som dessutom har giftiga bett. Råkade titta upp, och såg en strid ström av krigarmyror mitt framför ögonen, på muren som omgärdar min tomt. Full jävla invasion var det. Jag retirerade blixtsnabbt in i huset, tog fram pengar, startade vespan och körde in till Chaiyaphum och Tesco Lotus och köpte både krita och myrspray.

 

Sedan väl hemkommen så blev det först kritan som är grymt go, jag satte igång och kritade upp linjer så att myrorna blev instängda, och sedan så gav jag mig på dem... Kom fram till hörnet (se fotografi bifogat), flera av dessa foton kommer att komma på en slideshow också med passande ”hajen-musik” till. I hörnet växte den andra jädra växten som min idiotgranne inte plockar bort. Forts. Nästa kapitel...

 

Kram – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCXCIV, Thailand

 

Forts. Från förra kapitlet...Den sträcker sig cirka 1 meter in på min tomt. Men han skiter i det bara. Ni kommer ihåg hur himla arga de blev förra gången när jag klippte bort grenar ifrån deras träd. Men de skiter i detta fullständigt, de kör sitt race... Jag ropade på mannen (pappan) och bad honom komma ut, jag pekade och sade till honom, ta bort det...

 

Han vände på klacken och gick bara rätt in till sig och läste tidningen..jag tar det för ett OK att jag kan klippa bort skiten som växer in på min tomt. I alla fall i denna växt så fanns det cirka 6st jättestora blad som dessa myror hade limmat ihop sidorna på och bildat ett bo, där de då också lägger sina ägg. Dessa ägg ätes för övrigt med god aptit av Thailändarna.

 

Nu kommer väl antagligen gnäll ifrån idiotgrannen att falangen har dödat deras myror och tagit bort deras ägg, skulle inte förvåna mig. Jag började i alla fall att spraya direkt på bladen och det dröjde inte mer än 5 minuter så började bladen och fogarna att släppa och ut drällde det miljoner myror, med ägg!!

 

Efter ytterligare 5 minuter så fullkomligt hängde det myror ut ifrån boet med ägg i famnen stendöda.. Fortfarande på min tomt på gräsmattan så finns det tusentals myror och de hindrar effektivt mig att gå ut och stå där och vattna gräset. Jag får la vänta och se om de försvinner.

 

Nu till en annan sak. Jag fick bra med kritik för det jag skrev om Pattaya och falang-tanterna som springer runt där och gör sig till åtlöje, videoinspelar och fotograferar det ”lösa gardet”. Jag tyckte ju också att det var löjligt att ta med sig ”eget mos till korvkiosken”, menandes då att de äkta männen var fjantar som drog med sig sina fruar in i de ”röda kvarteren”.

 

Jag står för detta oavsett vad falangtanterna säger. Men jag vet också att det är meningslöst att prata om detta med dessa falangtanter. De lyssnar aldrig och de hör aldrig mer än vad de VILL höra. Det är precis samma, om jag ni får ge ett exempel, på vad en tös skrev i sin facebook, och skyll nu inte på att jag hittar på detta själv. I alla fall:

 

”En tjej hade skrivit på facebook så här.

Det e sjukt att en kille som knullar en massa tjejer omnämns av alla som en riktigt grym kille "he´s the man" men om en tjej gör det så e hon en "slampa", Har hela samhället blivit sexistiskt?.

 

Då va det en kille som svarade så här.

Tycker att du ser det ur fel vinkel.

Se det så här, att om du har en nyckel som kan öppna ett lås så e det en bra nyckel.

Om du har en nyckel som öppnar en massa olika lås, så är det en riktigt grym nyckel!! typ master key.

Men å andra sidan, om du har ett lås som kan öppnas av vilken nyckel som helst. Så har du ju egentligen ett skitdåligt lås!!!!!

 

Jag menar då att vi, män och kvinnor ser saker och ting fullständigt annorlunda. Det är klart jag har full förståelse för att en ”ratad” falangtant blir hatisk gentemot de kvinnor som har förstånd, på att ta tillvara den naturkraft som vi män ändå är tills våra döds dagar. Istället för att behandla oss som skit, så borde falang-tanterna ta upp konkurrensen och börja bli lite goare mot oss män.

 

Jag hoppas med detta att man bidragit åtminstone lite grand till utvecklingen av kvinnan i ”väst”. Den västerländska ”låsta” kvinnan som inte vet varken in eller ut. Ena dagen säger modet si och andra dagen säger modet så, bara häng på och reflektera aldrig... Forts. Nästa kapitel....

 

Kram – Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCXCV, Thailand

 

Vill återkomma till myrorna, det är lördag morgon nu, trots att det är ..... när jag publicerar detta. Och jag gick ut nu på morgonen, och inspekterade myrorna och det fanns inte ett endaste liv kvar, De 5 myrborna var borta och tömda på myror och deras ägg. Jag hoppas med detta att jag vann detta slag och att myrorna inte trivs och håller sig borta ifrån vår trädgård i alla fall.

 

Men jag tror att dessa blad är såpass emotståndliga för dem, så de återkommer snart när nästa generation myror växt upp, de har ju ingen susning om mina kvalifikationer som myrbödel. Myrorna är ju dömda att göra om föregående generationers misstag.

 

Till sist, vår granne, som valde att läsa tidningen istället för att åtgärda när jag bad om det. Har tydligen valt att lägga sig på rygg till slut. Men för att rädda fejjan gentemot mig och familjen, så valde han att gå ut sent igår kväll och ta bort 2 utav 4 grenar som hängde in över vår tomt. Idioten fattar inte att han bara gör sig löjlig.

 

Var ute och cyklade och som jag nämnt tidigare så är det grymmesäsongen nu med skörden av vitlök i alla de former. Dessa lökar tas till byarna och därstädes så verkar det som om alla har som extrakneg att skala vitlök. Jag tittar, och på utsidan av hus efter hus efter hus, så ligger det drivor av dessa vitlöksskal och det stinker nåt fruktansvärt. Ingen verkar bry sig om detta heller.

 

Sedan så gör man som så att man åker helt sonika bara 200 meter bort till ängen som ligger alldeles vid kanten av byn. Och dumpar hela skiten där. När det är klart så ligger det vita DRIVOR av dessa vitlöksskal, och det ser för jävligt ut,,,, och ihop då med dessa miljoner plastpåsar också, så är detta en syn för gudar och ett riktigt kvitto på att inte alla människor på denna jord klarar av att hålla rent och vara rädda om vår natur.

 

Fortfarande lördag, idag så har jag kört Namkäng till skolan. De var lediga fredag för att göra något på lördag istället, och vad det var, fick jag se med egna ögon nu när jag hämtade henne. Jo idag hela dagen, 7 timmar, så handlade det om lojalitet gentemot landet, flaggan, kungen och skolan, ja lojalitet gentemot allting som har med Thailand att göra.

 

I och för sig så tycker jag inte att det är konstigt att man lär ungarna att vara lojala mot sitt egna land. Ibland saknar vi ju den biten hemma i Sverige, eller hur. Nationalsången får ej längre spelas på skolavslutningen, och så hörde jag att kyrkobesöken var indragna.

 

Säga vad man vill om dessa saker, men jag vill fanimej inte att vi skall ta hänsyn till utlänningarna i Sverige i dessa frågor. De får fasenimej anpassa sig, lära sig språket och jobba om de skall bo hos oss. Annars kan de flytta ut igen. Detta anser i alla fall jag. Dock vad det gäller barnen här i Thailand, och det jag såg, så blir man ju lite betänksam när man ser med vilken bestämdhet de riktigt nöter in dessa saker.

 

Barnen är ifrån 5-7 år idag, de jag såg. Och se dem stå där och göra honnör, stå i givakt och blixtstilla i bastuvärme i 20 minuter, medan de hedrar flaggan och kungen. Det ser lite för krävande ut för mig. Men jag förstår vad det handlar om härnere i Thailand och för den delen även bland andra nationer av samma kvalite´.

 

Jo kan man nöta in respekt och ett lojalt uppträdande med NOLL ifrågasättande gentemot överheten, så har vi ju här nere exakt vad vi hade i Väst ända fram till 1800:talet kan jag tänka mig. Det är ju endast genom denna taktik som de besuttna kan fortsätta att leva ett gott liv, på bekostnad av de fattiga i samhället.....

 

Kram - Glegolo

 

 

Chaiyaphum CCCXCVI, Thailand

 

Vill gärna sätta in dikten om nedskräpning här i Thailand i bloggen, så kanske många av Er

förstår hur jävligt det egentligen ser ut härnere, så här kommer den:

 

Thailand bland plast och åter plast

Thailand du stolta rike och stora, stora nation.

Du mäktar mycket, du sprudlar av passion.

Du lär din avkomma lojalitet mot fana och land,

Du lär dem att slåss, öga för öga och tand för tand.

Du lär dem att respektera de äldre och de rika

Och du lär dem att ni inte alls är lika.

 

Ifrågasätt aldrig den andres beslut

Ty du kan aldrig lära dem veta hut

De besuttna de lever och de rår

De klampar på de fattiga där de går

Mutor och ”bidrag” det förgyller deras dag

Och pengarna tas ifrån den som är svag.

 

Du stolta land du stolta nation, varför vill du inte se

Vill du verkligen inte veta om dessa mängder av PVC

Du stilla förgiftas i en allt raskare takt

Medans du blundar och bara jagar makt.

Rakt under näsan bland bråte och plast

Där ligger ditt öde där ligger din ”last”

 

Allt skall förpackas och plasten finns där

Vi andra vi pekar och hoppas du lär

Men Thai bara blundar och gör som man alltid gjort

I alla jädra tider bland skräp och massa lort

De äldre säger att det som var bra

Det duger säkert även, tills denna dag.

 

Besvikelsen är stor, och Thailand ser bort

Och plasten den lagras i oerhörda mått

Den ligger utefter vägar, den ligger bland hus

Thai sprider den som i ett aldrig sinande rus.

Falangen han rodnar, han ger snart opp

Ty han kan aldrig vinna, detta krävande lopp.

 

Glegolo , Chaiyaphum 31 januari 2010

 

I dag söndag 31 januari morgon, och gick ut för att se om myrorna var på gång igen, men det är stendött därute, och vet ni vad? Grannen har tydligen smugit ut igår kväll igen och han har klippt bort hela skiten, bravo,, tänk att det fordras att man säger till innan de fattar dessa stollar.

 

Kram – Glegolo