Forts. från förra kapitlet... Jag klippte då bort de grenar som var inne på min tomt, och då brakade helvetet löst verkligen. Kärringfan därinne började skälla som fan. Hon tyckte inte att jag hade att göra med att hennes träd växte in på min tomt. Hon höll på, och tydligen vräkte hon ur sig fula ord på thai om mig inför Yongyut. Så denna lugna Yongyut gjorde ”manöver” på kärringa och gick rakt in, och har sedan dess vägrat att varken heja eller prata med fanskapet. Detta är nu 12 månader sedan.

Så min smygare var att jag gick ut i ”min” trädgård och klippte bort grenar ifrån 2 av deras buskar, de växte in på tomten cirka en meter. Jag skiter i vad det säger, de vet om att jag inte gillar vad de håller på med. Nu är det upp till dem att klippa sina växter innan de växer in på en tomt som de INTE äger...

Yongyut var över och hälsade på sin moder i det gamla huset. Och hon ringde mig därifrån hyperglad och ville meddela mig den ”glada” nyheten. Hon vet ju hur intresserad jag är utav omgivningen och vad som händer och sker överallt. Hon fattar inte varför, men hon vet att jag är det. I alla fall. Så nästan skrek hon i telefon till mig – ” Mä, took fish from street, much water, fish swimming on street, take camera and come”.

Jag åkte dit snabbt som ögat med kameran i högsta hugg. Och i en av de stora vattenbehållarna, så hade Yongyuts morsa slängt i en firre, kanske 0,5 kilo stor, en riktig matfisk härnere i Thailand. Jo de berättade nu under översvämmningen så hade det kommit in ganska mycket vatten på gatan där de bor, alldeles utanför, där så finns det en jättepöl, säkert 3 kilometer åt alla håll och hyggligt djupt vatten.

Där finns massor med vildväxande fisk. En av dessa firrar hade tydligen blivit yster och hop

pat som en kanadensisk lax rakt upp på gatan och rakt i det vatten som fanns där. Den blev s.a.s. fångad där i en pöl som kanske var 2 decimeter djup men inte speciellt stor. Modern, snabb som en kobra när hon såg käk simma omkring där och slicka sig om mun och ropade ”khaao Tiang” (lunch).

Hon fångade firren med händerna utan problem och tog hem den. Då minsann var hon frisk. Men när det gäller att traska omkring och promenera lite grand då är alla thai jävligt trötta och lata... Fisken ser ni på fotot som Yongyut håller upp... De bad mig att köpa en fisk likadan så att denna fick sällskap.. men va fan ni kommer ju ändå att äta upp den...

Lördag, Dan och Amphorn och Yongyut och jag själv samt då 1 par ifrån Danmark som vi lärde känna under torsdagen när de var och tittade på huset som var till salu bredvid oss, vi tillbringade 2 timmar i swmmingpoolen hos Siam River resort i Chaiyaphum.

Det var härligt att plaska omkring i poolen. Efteråt så beslöt vi alla att åka till restauranten som erbjuder de kanongoa steakarna. En ljuvlig middag. Och att vi gör denna grej varje vecka är en kanongrej. Jag ser verkligen fram emot det.

Innan vi träffades vid poolen så ville det danska paret att vi skulle åka hem till dem och så fick de visa upp sitt hus. Vi åkte dit och det visade sig vara ett jättefint hus. Faktiskt så var det kvalitetsmässigt mycket bättre än vårt egna. Planeringen var dock bättre hos oss, men kvaliteten. Det fanns inga sprickor här och där som vi har det.

Inga otäta dörrspringor eller otäta fönster, och alla vinklarna i huset var räta, och inte som hos oss fullständigt i kaos. Deras hus hade kostat 1,4 miljon baht, alltså precis 1 miljon mindre än vårt hus med samma antal m2 boyta plus tomten var 10 ggr större. Nackdelen och detta var väl anledningen till att det var såpass mycket billigare var att det låg långt ute på vischan. Närmare bestämt 2 mil utanför stan, ute på risprärien.... Men de har bil, så skit samma, eller hur? Forts. nästa kapitel...

Handskak - Glegolo

Forts. från förra kapitlet.. Fick en liten tanke om hur mycket detta med mitt bloggande påverkar mitt namn Glegolo, och hur spritt mitt agerande på nätet är. Det innefattar ju förutom mitt bloggande även mina låtar, visor och texter, samt även inlägg jag gör på andra bloggar. Ja i stort sett allting man tar sig för.

Jag skrev in Glegolo, och PANG, så kom det upp inte resultat utan 30.400 st olika förslag där jag finns nämnd ute på nätet. Jag slötittade lite grand och fann till min oerhört stora förvåning direkt 2st hemsidor en som det verkade i något östland (det som var bakom järnridån förr) och också en hemsida ifrån Syd-Amerika som handlade om blommor.

Den ifrån östblocket hade lagt upp SAMLIGA mina videos på sin hemsida, och ville folk skulle lyssna och titta. Och blomsajten ifrån Syd-Amerika hade tagit min video ”Wonders of nature” och ville folk skulle kolla på den. Tycker detta verkade vara skitkul, jag trodde ju inte att någon brydde sig överhuvudtaget om detta.

Det ända lilla tråkiga är dock att mina besökssiffror på Youtube INTE kommer att stiga på grund av detta, eftersom ju besökarna till dessa sajter ju INTE går till Youtube för att lyssna utan till dessa sajter.

Och sedan slutligen så finns det ett litet orosmoln i sammanhanget och det är stöld. Jag tänker då på stöld av musik och text. Det är MYCKET vanligt förekommande bland artister som inte har någon egen förmåga att varken komponera musik eller skriva texter. Man brukar ju skydda sig mot detta genom att ALDRIG publicera sina verk ute på nätet.

Utan man håller kontakten endast via skivbolag och andra kända agenter. Jag i mitt fall är nog för gammal, och ingen bryr sig och dessutom så är min musik tror jag lite omodern. Så jag skiter i att skydda mig. Vill de sno, så får jag väl löpa den risken då.

Det är faktiskt lite småtråkigt att vara ute och motionera nu under regnperioden. Normalt sett, så brukar jag ju köra in bland risfälten för attt få lite omväxling och möta roliga udda människor därinne. Men nu i regnvätan där risfältsstigarna är fullständigt leriga, där går det bara inte att cykla utan vådliga konsekvenser. Så jag kan enbart cykla nu sedan ett par dagar tillbaka ute på landsvägen. Men men, efter regn kommer sol, och då kan jag ju återigen ge mig in bland bröten igen...

Igår måndag 2 augusti, så hade det regnat så kopiöst hela natten, så Yongyut ville inte ens kolla med skolan om det var inställt!!! Hon lät bara barnen stanna hemma. Det verkar ju här som om så fort som vattnet stiger upp till trottoarkanten, så bestämmer lärarna att det INTE blir någon undervisning den dagen.

Hemma i Sverige och annorstädes i västerlandet, så har man ju någon typ av ersättningskrav för uteblivna dagar. Det finns säkert fler av Er som kan detta bra mycket bättre än jag kan (min syster t.ex.). Jo de dagar man förlorar av olika anledningar skall ersättas och ungarna skall ha sin undervisning antingen på ena eller på andra sättet och därmed basta.

Här i Thailandet, så tar de bara ledigt och skiter i det. Behöver jag säga att lärarna går på månadslön utan avdrag, så deras motivation är låg att dra ungarna till skolan. Det är bara såå himla enkelt att ställa in... och få en extra ledig dag eller två...

Handskak – Glegolo

Igår lördag 7 augusti så spelade jag en dubbel på Solvallas V75-spel. Jag lyckas med det otroliga konststycket att på 5 hästar få med de 2 första hästarna i mål, de var nämligen de 2 sist betrodda hästarna i spelet. Den som vann gav för övrigt 34,75 i odds.

Sedan i avdelning 2, så spikar jag häst nr. 4 Hardy Ribb, den står i runt 23 ggr pengarna. Runt sista kurvan och upploppet ned så får den greppet mer och mer och jag har just då 9.630:- i fickan. När vi är 5 meter ifrån mållinjen, så tar sig plötsligt en satans häst förbi och vinner med ett läppfladder.

Det kändes som ett läppfladder, men det var nog säkrare än så. Så på 1 sekund så har jag loosat 9.630:-, alltså 9.630:- som jag aldrig ägt visserligen, men jag kunde faktiskt mentalt känna dom i handen när vi var 20 meter ifrån mållinjen. Så kan det gå för oss lirare......

Så idag hände det igen, det som alltid tydligen händer mig. En olycka! Jag skulle springa över gatan och det gick ju bra, men precis i rivstarten så slog jag i vänsterfotens tå nummer 3 räknat ifrån storen. Det blev ett ymnigt blodflöde till närvarande thaiares stora glädje.

Deras humor här i Thailand är skadeglädje.... Vi skulle precis (Jag och Yongyut och ungarna) gå på marknad, så jag fick stövla omkring där i leran, och det är väl precis vad min falangkropp behöver ha. Alltså fri tillgång till Thailands alla markbundna bakterier.

Vi kom hem i alla fall, och då när Yongyut gjorde rent såret, så såg man tydligt att det måste ha varit en kraftig smäll, för halva nageln hade fläkts bort... satan va ont det gjorde under 5 minuter.... Jag har ju klarat mig hyggligt tycker jag ändå det sista 1,5 året.

Ok säger någon med minnet i behåll, jag sabbade ju 2 tår på vänsterfoten i april under Song Khran. Men det var väl första gången på ett år tror jag. Så jag trodde att jag hade klarat mig undan epitetet Mr Bean, men det kom snabbt tillbaka, skit också...

Har kommit in i den där koma-svängen igen. Det känns som om inget händer här alls längre i mitt liv. Jag vet ju att saker och ting händer, men jag missar.. och det retar mig lite grand. Jag har ju lärt mig att vara vaken och verkligen kunna ”SE” vad som händer och sker.

Nåväl igår eftermiddag så började min granne som numera går under epitetet ”old food”, jag talar alltså om sketgrannen där föräldrarna fungerar som hallickar för dottern, de började att ”mecka” med en musikanläggning på utsidan av huset i trädgården. Men va fan är det nu då, jag vet ju bara allt för väl att detta innebär att det kommer att bli skethög musik under kvällen.

Dock så är det ju absolut inget läge att klaga. För trots att jag tycker att denna familj är avskyvärd, så får man inte glömma att de har ju inte stört någon under det år vi bott här i alla fall. Och vi alla, anser jag, har ju rätt att ha festligheter i våra hem eller hur? I alla fall 1 eller 2ggr per år. Det enda jag tycker är jävligt dålig stil här är den oerhörda ljudvolym de vräker ut.

Det är ju ett primitivt folkslag, Thai, och jag antar att ju högre de spelar och stör folk, ju högre rang har de i samhället. När klockan blev 18.00 cirka så kom det ett helt gäng av skolungdomar och började att partaja!! Och det blev också ett jävla liv här. Oljudet var fruktansvärt, och det pågick 2st olika musiktillställningar därinne.

Dels så hade de en stereo som vräkte ut musik ifrån insidan av huset och dels då så körde de karaoke på utsidan, Alla fester i Thailand har karaoke, och de kör med den ifrån minut 1 till sista minuten på festen. Ihop så blev detta fruktansvärt att lyssna. Men det är ju inget man kan göra. Nästa gång kanske det är vi som skall ha fest. Forts. nästa kapitel....

Handskak - Glegolo

Forts. från förra kapitlet... Under kvällen så ringde Amphorn till Yongyut och var upprörd och berättade att hon minsann tänkte tala med de som styr i området om denna fest. Men vad Amphorn plötsligt och lägligt har glömt är att de själva hade ju 2 fester ganska tätt inpå varandra, dels så skulle ju hennes son Nick bli munk, och då var det ett jäkla liv fram till kl. 03.00 på natten och dels så hade Dan ju ett välkomstparty när hans söner kom på besök här, och den festen höll också på fram till typ 2-3;tiden på natten.

Tillbaka till gårdagskvällens partaj. När klockan blev 23.20 cirka, så hade så gott som alla gästerna lämnat festen, och jag såg bara pappa ”old food” stå där och sjunga för sig själv till samma jäkla höga volym. När klockan blev exakt 23.50, så tröttnade jag på denna skitfamilj. En notis bara om innebörden för Yongyut om namnet hon myntat på hela grannfamiljen ”old food”. Jo för Yongyut så är Old food helt enkelt skit.... när maten blir gammal så blir den skit.

Stegade ut och fram till staketet emellan oss, busvisslade på honom och skrek att lägga av och gå och lägga sig. Byledare som denna fjanten är, så kunde han ju inte fatta att någon sade till HONOM.... han bara tecknade att han tänkte köra EN låt till. Jag skrek då ännu högre, mitt fotbollstränarskrik, och sade – ”du lägger av nu din satans snusmumrik, annars kommer jag över och stänger av för dig”.

Trots min välsmorda svenska, så förstod han alltför väl och han stängde av direkt. Jag gick mot min dörr och sade högt och tydligt ”Pheba”( =idiot) på thailändska... Nu då, så kunde våra barn och vi själva äntligen sova. Det var ju tur, för ungarna går ju upp 05.45 och skall till skolan.. Och ”old food” fick ju veta återigen att man leker inte med arg falang, för då tar det hus i helsicke...

Jag håller på för fulla muggar att hjälpa Yongyut med datorn. Det är faktiskt skitsvårt hela den här grejen. Jag kan inte läsa och skriva Thai, och Yongyut kan inte läsa och skriva engelska. Så allting blir urjobbigt. Tänk Er själva. Jag har lagt över datorspråket till thai. Jag skall visa henne hur man gör ditten eller datten, och jag kan sjuttan inte se för det står på thailändska....

Dock så har jag lärt henne nu då hur man emailar till annan part. De tekniska detaljerna som att förstora texten, förstärka den eller färglägga den får hon träna på själv. Idag så visade jag henne hur hon kan komma förbi språkbarriären lite grand. Hon får ett mail idag ifrån Dan på engelska.

Vi kopierar texten och tar in den i messengers translator, och kopierar in den där, och vips så har hon allt på thai. Behöver jag säga att Yongyut blev mäkta glad och överaskad. Så nu kan hon drivvla mellan dessa 2 språk och tala med folk via datorn.

Vi var inne i stan igår torsdag eftermiddag och gjorde massa ärenden. Plötsligt på gatan, så fick vi se dansken och hans thailändska dansktalande fru. Alltså samma par som vi i lördags bjöd på mat på restauranten, efter simningen. Det var ju då Yongyut till min glädje ville att vi skulle bjuda dem p.gr.a. att de lovat att bjuda hem oss på måndag-tisdag och umgås en kväll.

Yongyut ville att vi bara skulle åka vidare, för hon var lite besviken på hur de kunde ljuga om en sådan skitsak. Vem bryr sig.... men så tänkte jag, nä fan, lite skall de få lida och förklara sig. De kunde gott ha ringt och sagt att tiden t.ex. blev lite för trång eftersom de ju skulle åka iväg på fredagen. Men ingenting hörde vi.

Jag körde tillbaka igen, och stannade på gatan bredvid dem, och det blev nog lite pinsamt, tror jag för dem. De började rabbla massa meningar och bortförklaringar, och då började jag tycka att det kändes pinsamt. Nä, sade jag, sluta nu, passade det inte så passade det inte. Forts. nästa kapitel...

Handskak - Glegolo

Forts. från förra kapitlet.... Men jag hoppas i alla fall att ni hade tänkt säga adjö innan ni åkte iväg. Å jädrar va det rörde upp dem.. Klart att de tänkt säga adjö bla bla bla ............ De kommer tillbaka nästa år igen, och skiter jag inte i det då??? Jag kommer ju aldrig att kunna lita på dem ändå. Med såna vänner, behöver man inga ovänner.

Igår kväll torsdag 5 augusti, så ringde Dan in till oss och frågade om vi kunde följa med honom till Amphoe igen. Jag tror att han vill ha Yongyuts stöd, nu när han inte har det ifrån sin fru. Jag misstänker att han känner så i alla fall. Han skulle ju dit idag och byta ut det papper de gav honom häromdagen, alltså pappret för hans thai-körkort.

De ringde ju till Yongyut och sade att de hade utfärdat ett bättre dokument, mer korrekt. Så vi skall dit ner nu då fredag morgon kl. 09.00. Han är i alla fall helglad och tacksam. Men han vill inte sväva ut i för stora tacksamhetssvängar i och med att hans fru kan se och höra det då. Och då blir väl inte hon glad att någon annan här kan göra saker och ting bättre än hon kan.

Dan, var faktiskt idag väldigt trevligt tacksam, vi åkte ju iväg imorse ned till kommunkontoret, på vägen stannade Dan och köpte 12st donouts, som han gav till personalen på kontoret, och han var väldigt trevlig emot den där mutgubben som hjälpte oss. Dan fick sitt nya dokument och nu utspelade sig något, så att Dan inte trodde sina ögon.

-”Dan”, sade Yongyut. – ” Jag tror att vi kan fixa ditt körkort redan idag, låt oss först åka till läkaren och få ditt läkarintyg och sedan åker vi till körkortskontoret och fixar resten. Sagt och gjort, vi åkte till kliniken, alltså samma klinik som INTE kunde utfärda läkarintyg för mig, när vi frågade i samband med mitt thai-körkort.

Men nu med Yongyut i extas, så stegade hon bara fram till disken och pratade med sköterskan, hade med sig Dans passport och kopia på deras blå bok (Chanuten). 5 minuter sedan så hade han ett läkarintyg i handen som intygade att han var fullt frisk. Han behövde inte ens gå ur bilen, och träffa läkaren. Ibland så är Thailand fantastiskt.... kostnad 30 baht (SEK: 7;.) ...

.

Sedan sade Yongyut nu kör vi och ordnar körkortet. Vi kom dit, Yongyut steg fram, lämnade in alla dokument för Dan, lite tjöt hit och dit, lite skämt hit och dit och 25 minuter senare steg en fullständigt hänryckt amerikan ifrån Seattle, Washtington, USA ut på gatan och bara jublade.

Han var så jäkla lycklig, Yongyut hade alltså fixat det omöjliga, hon hade fixat ett körkort för en som var skriven i Khon Kaen, och rätteligen skulle skaffa sitt körkort utfärdat där. Och han kunde inte fatta hur detta gått till. Så slutet gott, allting gott.

Att vi sedan hamnade på vår lunch nere på Tesco Lotus bland andra falanger. Och Dan började göra sig intressant med att berätta om hur det verkligen går till när man skaffar sig ett Thaikörkort, DET är en annan historia. Dock så sade jag till Dan när vi åkte hem därifrån, att jag skulle uppskatta om han inte lämnade ut denna fantastiska grej som Yongyut fixat åt honom, till alla andra hej vilt. Menandes för att göra sig viktig.

Ty då skulle väl varenda falang gå ner till VÅR kontakt och slita ut honom, och han skulle väl tappa lusten att hjälpa, och bara hänvisa folk som kommer, att de kan åka 150 km en väg till Khon Kaen, så kan de hjälpa, DET VILL VI INTE HA, sade jag till en något snopen Dan, som kanske just då insåg det vettiga i vad jag sade till honom.

Handskak – Glegolo

Fick en grym vits idag, den är på engelska, så jag hoppas att ni får behållning av den ändå!!! Så här går den i alla fall;

Siamese twins walk into a pub in Canada and park themselves on a bar stool.

One of them says to the bartender, 'Don't mind us; we're joined at the hip. I'm John, he's Jim. Two Molson Canadian beers, draft please.'

The bartender, feeling slightly awkward, tries to make polite conversation while pouring the beers.

'Been on holiday yet, lads?'

'Off to England next month,' says John. 'We go to England every year, rent a car and drive for miles. Don't we, Jim?' Jim agrees.

'Ah, England!' says the bartender. 'Wonderful country ... the history, the beer, the food...'

'Nah, we don't like that British crap,' says John. 'Hamburgers & Molsons beer, that's us, eh Jim?

'So why keep going to England?' asks the bartender.

'It's the only chance Jim gets to drive.'

Jag tycker det ibland kommer in så grymt goa vitsar, så de förtjänar (nästan) att få komma in i min blogg. Så här kommer en till:

Wrong side of the bed

Mother Superior was on her way to late

>morning prayers, when she passed two novices just leaving early morning prayers,

>on their way to classes. As she passed the young ladies, Mother Superior said, ';Good morning, ladies.';

>

The novices replied, ';Good morning, Mother Superior, may God be with you.';

But after they had passed, Mother Superior heard one say to the other,';I think she got out of the wrong side of the bed this morning.';

>

This startled Mother Superior, but she chose not to pursue the issue. A little further down the hall, Mother Superior passed two of the Sisters who had been teaching at the convent for several years. She greeted them with, ';Good morning, Sister Martha, Sister Jessica, may God give you wisdom for our students today.';

>

';Good morning, Mother Superior. Thank you, and may God be with you.';

But again, after passing, Mother Superior overheard, ';She got out of the

wrong side of bed today.';

>

Baffled, she started to wonder if she had spoken harshly, or with an irritated look on her face. She vowed to be more pleasant. Looking down the hall, Mother Superior saw retired Sister Mary approaching, step by step, with her walker.

As Sister Mary was rather deaf, Mother Superior had plenty of time to arrange a pleasant smile on her face, before greeting Sister Mary .

>

';Good morning, Sister Mary . I';m so happy to see you up and about.

I pray God watches over you today, and grants you a wonderful day.';

';Ah, Good morning, Mother Superior, and thank you. I see you got up on the wrong side of bed this morning.';

Mother Superior was floored! ';Sister Mary, what have I done wrong? I have tried to be pleasant, but three times already today, people have said that about me.';Sister Mary stopped her walker, and looked Mother Superior in the face. ';Oh, don';t take it personally, Mother Superior. It';s just that you';re wearing Father Murphy';s slippers.';

Så är egentligen inte bloggskrivandet precis vad denna vits handlar om. Försök att verkligen ”SE” när man tittar. Verkligen kolla in läget med BÄGGE ögonen och se saker och ting för vad de verkligen är. Nunnorna såg inte bara Mother Superior, de såg också hennes klädsel och t.om. ned på hennes fötter. Gör man detta när man lever livet, så har man väldigt mycket att skriva i bloggen tror jag.

Handskak - Glegolo

Ja då har man avverkat ett helt kapitel via 2st vitsar, hoppas att det förnöjde Er läsare. Vitsarna var ju görgoa faktiskt. Detta är ju ett bra sätt med de historier man får in via mailandet med andra polare. Då sätter man in dem i bloggen, istället för att skriva en hel massa mail och skicka ut dem den vägen.

Världen är lite liten ibland, ett exempel. Jo Reine Hast sitter på sitt hotell nere i Jomtien, ni vet Hotell Avenue Inn. Som vanligt så sitter de nere i vestibulen-restauranten och tjötar och dricker en grogg eller öl eller nåt liknande elände. De kommer av någon anledning att börja prata om mig. Varefter en av de nyare killarna säger – ”honom har jag kontakt med via hans blogg”.

Reine tror ju inte sina öron, han har ju inte mycket kläm på vad en blogg är, så han förstår inte riktigt till 100%. Men säger han. Vet du vem Glegolo är? Jajamensan, vi har pratat flera gånger med varandra bla. bla. bla. Så tydligen är man lite känd i alla fall, dock kanske i en väldigt liten krets av människor, men ändå!!

Det är faktiskt toppen med det här med bloggandet, jag har fått kontakt med massor av människor. Dock inte alla via bloggen utan även via ett Thaiforum som jag är medlem i, det heter ”Soi-Sixten”. Nu senast var den en kille som bodde här i Chaiyaphum, drygt 12 km härifrån mitt hem. Toppen att få nya vänner eller bekantskaper tycker jag. Det är ju viktigt att man har ett kontaktnät, så man inte är alldeles allena härute i ödemarken.

Jag och Dan var alltså i Khon Kaen, och jag skulle då först och främst fixa förlängning på mitt retirement-VISA. Och vad händer tror ni. Ju tjänstemannen säger, men... du är alldeles för tidig. Nä säger jag, 1 månad skall vi vara OK, jajamensann säger han det är riktigt, men du är 2 månader för tidig och visar mig STÄMPELN med Visat i mitt pass.

Faaan också, jag föll för det som den förra tjänstemannen visade mig, nämligen ett inhäftat papper som de satt dit med min 90 dagars-bekräftelse . Och den var stämplad 6 september och igår var det 9 augusti, alltså mindre än en månad innan. Men detta är ju inget som gjorde mig förbannad på andra människor som tidigare. Här i detta fallet så är det ju helt klart mitt egna fel.

Nån jädra koll får man ju ha själv.Och dessutom så lärde jag mig ytterligare lite grand hur de jobbar på immigration. Jag vet nu t.ex. vilken penga-kurs de går efter. Jå de nyttjar Bangkok Bank och de kör efter cash-kursen som är den absolut sämsta som finns. Som jämförelse så kan jag notera för Er skillnaden mellan kontantkursen och ATM-kursen på samma bank. Kontant = 4.313 och ATM = 4.485.

Om man då snackar om belopp på cirka SEK: 14.000:- man gångrar detta med de olika kurserna, och sedan gångrar man detta med 12 månader så har man en skillnad i valutan på cirka hela 29.400 baht (SEK; 5.500:-)... på årsbasis. Det gäller verkligen att veta här i Thailand vad att göra och hur man skall göra, för att få detta att funka.

En sak som dock jag helt inte fattar här med Thailand är helt enkelt. Är de så jävla ointresserade att ha falanger boendes här, så de känner att de måste obstruera och hindra falangen på alla möjliga sätt och göra det så svårt som möjligt för honom att bo här.

Thailand skall inte förglömma att för varje falang som bor härnere så omsätter han och sätter in i samhället MINST 50.000 baht vareviga månad. Och nere i Bangkok-Pattaya så handlar det garanterat om styvt 200.000 baht vareviga månad. ÄNDÅ så känner då immigration-personalen att de vill behandla falangen som skit helst, och de förändrar regler och lagar varje år. Forts. nästa kapitel...

Handskak - Glegolo

Forts. från förra kapitlet...Förra året så ville de ju att falangerna skulle åka minst 30 mil till ”sitt” immigration-ställe. Om ni kommer ihåg, jag fick ju snällt sluta att åka till mitt ställe i Khorat 8 mil härifrån. Och börja åka upp till Chiang Khan som ligger 35 mil härifrån. Varför då??? Ingen visste. Thailand hade ju ett fungerande immigrationkontor som fungerade bra.

Det blev ett jädra liv bland alla falanger här i Thailand, och så vips efter cirka 8 månader så ändrade de tillbaka igen. Jag fick ju dock inte tillbaka Khorat utan Khon Kaen, vilket ligger inte 8 mil härifrån men 15 mil… Men det är skitsamma, för det är ju i alla fall inte 35 mil härifrån. I tillägg till denna dumma grejen då med resorna, så kommer man till dessa kontor och träffar alla dessa anställda, där det stora flertalet bara är sura, irriterade och jävligt negativa.

Det verkar som om de älskar att säga NEJ, istället för att söka en lösning. Om falangen själv kommer på lösningen inför tjänstemannen, så mynnar det ALLTID ut i att tjänstemannen vill att man donerar till honom själv, eller till kontoret pengar. Annars är han INTE beredd att lösa situationen/problemet. Man känner sig skiten och ovälkommen till Thailand, och det är ju synd och skam enär befolkningen faktiskt är himla goa och trevliga tycker jag. Men tjänstemännen, fy fan för dessa stolpskott.

Jo ni vet ju om det här med hundar och Thailand. Alltså utan att överdriva för mycket. Hundar finns det miljon efter miljon utav härnere. Och ingen av dessa hundar i stort sett tar de hand om. De handlar in en hund, och sedan släpper de bara lös hunden ute på gatan. En del hundar släpper de inte ens in på tomten, medans andra (ett fåtal) aldrig kommer utanför tomten.

Hundarna lever sitt egna liv ute på gatorna och de äter där, umgås där och de kopulerar ohejdat där. Ingen bryr sig ett skit om dessa hundar. Hundarna drar på sig än den ena och än den andra sjukdomen där och ingen bryr sig. Hundarna dör ohejdat ute på gatorna i trafiken. Och de dör och lemlästas i fighter sinsemellan ute på gatorna.

Nu det sista så rapporteras det också i vissa landsändar att rabies har kommit tillbaka i oroande grad. Vi falanger pratar i termer av att om vi blir bitna av en hund, och aldrig så litet bett, så skall vi ta oss till sjukhuset för att få rabiesmedicin bara för att vara säkra.

Det thailändska folket kommer aldrig att ändra sig, de kommer aldrig att ta hand om hundarna så som vi tycker att de skall tas hand om. De har aldrig gjort det i forntid och kommer aldrig att göra det i framtid. ”It is not the thai way”, uttryckte sig en thai för mig, när jag frågade varför de sket i människans bästa vän!!!

Detta var lite bakgrund, andra kan säkert lägga till ytterligare eller säga att jag har fel. I Sakhon Nakhon och även på flera andra platser här i Isaan, så har de haft för vana att utnyttja denna naturresurs som ändå hundarna är.

Egentligen är det inte konstigare att äta hund än det är att äta Sköldpadda, Orm, Padda, Groda, Gris, Kossa eller Vattenbuffel. Och folk har då på sina ställen här i Thailand som sagt var utnyttjat det som finns. De vet om där t.ex. i Sakhon Nakhon att alla hundar i Thailand springer lösa och att ingen bryr sig. Men de sköter ändå detta på ett snyggt sätt.

De har sina bilar som kommer hit på nätterna och de plockar helt enkelt upp de lösspringande hundarna och tar hem dem för vidare festligheter. Det försvinner hundar härnere på regelbunden basis. Va gött säger man ibland, nu är den fan borta, och ibland tycker man det är synd att den svartvita fina vovven är försvunnen. Forts. nästa kapitel....

Handskak -Glegolo

Forts. från förra kapitlet...Förutom de stora pickuperna som plockar hundar 10-15 st åt gången, som vi kallar Likbilar. Så var det en läsare som berättade att hemma hos honom, så kom det även privatbilar ifrån Sakhon Nakhon, och de erbjöd helt öppet 1 flätad korg mot 1 hund.... Det gjordes fina affärer runt dessa bilar.

Hur som helst, folket där är välnärda och det går ingen nöd på dem ty tillgången på hund här i Thailand är oerhört stor. Det finns mycket mer hund än man troligtvis vill veta om. Jag räknade på min lilla gatstump utanför här; på en sträcka på styvt 500 meter, så sprang det runt och velade 11st hundar......

Nog om det eländet, har ni frågor, så är ni välkomna, men kom inte med några adoptionsfrågor, vi vill väl inte ha samma problem hemma i Sverige eller.... Nu till något annat. Jag var inne på ”banken” idag för att skaffa fram Swift och Iban nummer till bankens kontor här i Chaiyaphum.

Jag fick genast känslan att de inte hade en susning om vad jag pratade om. Och ändå så fick jag tala med min personliga favorit, en kvinna som alltid hjälpt mig. Hon var i alla fall schysst nog att ringa upp sitt huvudkontor, och så fick jag tala med en kille som pratade kanonengelska och som gav mig den info jag behövde ha.

Tanken ifrån min sida är ju att jag skall transferera pengar ifrån Sverige via internet ned till mitt bankkonto här i Thailand varje månad. Jag har räknat ut att det totalt sett blir billigast. Kostnaden är enbart 30:- och det tar 3 dagar. Och jag får då tillgodo-räkna mig växlingskursen på ATM;en i den Thailändska banken.

Och DEN kursen är oändligt mycket bättre än den lusiga som NORDEA erbjuder i alla fall. Det skiljer 17-18 öre på dessa växlingskurser.Så jag gör en provkörning slutet denna månad, och ser vilka dolda kostnader som kommer att poppa upp. Så får vi se om det är lönsamt ekonomiskt och praktiskt att gå ifrån att använda VISA-kortet hela tiden... Jag tror personligen att en kombination är det bästa. Jag plockar de stora beloppen från Sverige till Thailand och betalar räkningar och handlar på nätet med VISA-kortet.

Idag så ringde Reine Hast igen, vi pratar ju med varandra nästintill varenda dag. Han har haft en go tid nere i Jomtien bland sina vänner där. Och han har t.om. trivts såpass bra, så han har hållt sig nykter vissa dagar. Nu idag är det den 11 augusti och imorgon bär det av hem igen till Sverige.

Jag tror att det är med blandade känslor som han åker hem igen. För en kille som Reine på 66-67 år, så är livet inte alltid så himla roligt hemma i Sverige. Folk sitter mest inomhus i sina lägenheter och hus och kurar och bara väntar och väntar och väntar... på vadå??? ja att livet skall ta slut tydligen. Nu är ju inte Reine riktigt funtad så på det viset.

Utan Reine gör något åt det hela, och vägrar sitta av tiden hemma i Sverige. Det är ju då 100ggr bättre att åka ned till Thailand, och ha kul och trivsamt bland en mängd goda vänner. Och här har man också då möjligheten att både äta och dricka utan att bli ruinerad på något sätt.

Vad va det jag själv sa när jag flyttade ned för gott för styvt 2 år sedan. Jo jag sade ju; -” bättre att dö en snabb död i Thailand, än en långsam känslomässigt pinsam död i Sverige” Jag tror att varenda ord där jag sade är så sant, så sant...

Handskak – Glegolo

Igår onsdag 11 augusti, så fick vi besök av en kvinna som är en gammal kamrat till Yongyut. Hon kämpar och sliter och utbildar sig nu till en massör plus inbegripet i detta är då också kunskaper om naturen och naturmediciner. Kunskapen härnere i Thailand är grymt stort på detta område, till skillnad ifrån västerlandet där det mesta tyvärr har försvunnit ifrån jordens yta.

Hon dök upp runt 5.tiden här hemma. Jag visste inget som vanligt, utan det var väl som vanligt ett av Yongyuts små stunt. Man har ju lärt sig att undra över vad som var i kikarn nu då när det händer sådana här saker. Jodå efter en styv halvtimme så kommer det... Yongyut kommer till mig och undrar om det är OK om kompisen får ligga över natten hos oss.

Tanken är ju att denna kvinna skall massera Yongyut, och de är la bara för goa... Vad gör de först, jo de sätter igång med den där jäkla maten naturligtvis. Det är ju en riktig cermoni med tillagandet och ätandet. De håller på och slafsar och äter och tillagar eländet i styvt 4 timmar. Så när klockan är 21.30 på kvällen, så är det dags.. för vadå?? Jodå duscha...

Man undrar ju i sitt stilla sinne, massagen då?? Ok de kanske skall göra detta imorgon bitti då?? När klockan är 22.30 så hör jag stönanden och då fattar jag att de satt igång där uppe. Jag vet också att massagen skall hålla på i 2 timmar, och jag blir änna lite snea på dom för de kunde ju ha startat tidigare. Nu blir ju jag tvungen att sitta uppe för jäkla länge.

För jag kan inte sova med folk alldeles utanför sovrumsdörren med skratt och glamm och stönanden, vem kan sova då?? Jo då, de höll på ända tills 01.30 inatt, och hade jag inte vägrat helt enkelt att gå och lägga mig, så hade de säkert kört på ytterligare nån timme till.

Jo jag undrar lite grand... Man har ju hört talas om asiaternas förmåga med sin goa massage. Och jag tvivlar inte en sekund över detta. Men vad jag undrar över är det som följer i spåren av detta. Hur många värdelösa massagemadamer finns det inte här?? Jag såg henne rycka och slita i Yongyuts knä, jag försökte stoppa henne, men Yongyut blev förbannad på mig bara.

Jag vet ju vis av erfarenhet att Yongyus smärta i knät måste vara en inre skada, och jag misstänker att meniskan krånglar på henne. Och att fixa en menisk gör inte en thaimassös, eller hur??? Hur många av dem vet överhuvudtaget hur kroppen fungerar (på riktigt alltså)?? Jag har sett tidigare och jag fick se denna kväll något som fick mig att undra.

Titta på fotot ovan, det är ifrån Yongyuts rygg. Ryggen såg för övrigt exakt likadan ut ävenledes nu på middagen dagen efter. Den är alltså grymt blodsprängd och denna s.k. massage fick det att blöda rejält under huden. Vad massagekompisen då säger är – ” Åhhh, hot upper body, cold body down”

Menandes då att kroppen var för het och varm på överkroppen därför blev det blodsprängt. Det var alltså inte alls hennes fel, och hon orsakde inte alls inre blödningar, nej då! Det var fel på Yongyuts kropp denna kväll. Yongyut själv applåderar kraftigt allting som har med Thailand att göra, och det gör hon rätt i. Men attt se felen här, kanske är ett måste om hon någonsin skall kunna öppna ögonen och bli lite mer tänkande.

Nu på morgonen, så plockade massagedamen fram lite örter, och de började att koka i köket, och jag säger bara ”dra åt helvete-va jäkla äckligt det luktade” De kokade i en stora kruka och Yongyut skulle sitta där och inandas under en filt dessa ångor ifrån skiten (dekoten) och sedan bli en friskare människa.... Forts. nästa kapitel...

Handskak - Glegolo

Forts. från förra kapitlet.... Jag försökte förklara att det påminde ju om Sauna (bastu) som falanger har hemma i västerlandet. Jag fick bara den där blicken som man får ifrån folk som ”aldrig sett nåt annat än Thailand förr” Jag fortsatte, vi sitter i ett rum och svettas som satan i värmen därinne.

Secket gött skratt man fick i alla fall och inte blev skrattet mindre när jag förklarade att i norr så stack folk ut i snön och rumlade runt efter en stund i den heta värmen. Och en del t.om . badade i isvatten, vid det laget så var skrattet hysteriskt... Då menade de på att, -” No good take away sweat, no good make cold”....

Kompisen försvann sedan på förmiddagen, och allt här hemma kunde återgå till det normala igen. Men Yongyut var lycklig och det är väl det viktigaste antar jag. Dock så måste vi till sjukhuset med hennes knä innan nästa jäkla massagelady skall rycka söner menisken fullständigt på henne.

Är det någon mer än jag själv som tycker att denna augusti verkar vara lång, ja alldeles speciellt lång??? Ja vi kanske inte är alldeles helt fel ute! Kolla almanackan, augusti 2010 har 5st söndagar, 5st måndag samt 5st tisdagar. Vafalls??? Det är ju en helvetes lång månad. Men passa ni på och njut ty det kommer att dröja tydligen 823 år tills nästa gång!! Är det sådant här som kallas onödigt vetande??

Idag är det fredag, och man är glad som en lärka, och detta bara för att det är slutet på veckan. Åhvadååå då??? Strunt samma, allting är sig likt, Men det är OK ändå. Idag, så blir det fredagslunchen, och det blir spännande att se vilka som kommer dit. Det brukar ju inte bli så många, de flesta orkar ju inte lyfta röva ur pinnesoffan hemma verkar det som. Så låt dom sitta hemma i byn ute i ödsligheten om de nu föredrar det.

Som tröst i deras bitterhet, så kommer det är en förhöjelse av deras lagom roliga sinnesstämning;

”A chicken farmer went to a local bar, sat next to a woman, and ordered a

glass of champagne. The woman perks up and says, "How about that? I just ordered a glass of champagne, too!"

"What a coincidence," he said, "This is a special day for me, I'm celebrating."

"This is a special day for me, too, and I'm also celebrating!," says the woman.

"What a coincidence," says the man. As they clinked glasses he asked,

"What are you celebrating?" "My husband and I have been trying to have a child, and today my gynaecologist told me I'm pregnant!"

"What a coincidence," says the man. "I'm a chicken farmer. For years all my hens

were infertile, but today they're finally laying fertilized eggs."

"That's great!" says the woman, "How did your chickens become fertile?"

"I switched cocks," he replied.

She smiled and said, "What a coincidence!"

Hahahaha, det finns ju mängder av goa historier, men har ni märkt en sak. Vissa historier är ju såpass starka, så de klarar av att bara skrivas ner som denna, och ändå vara underhållande. Medans andra vitsar, visserligen skitbra, men där saknas ändå något, det krävs av dem att de berättas av en god vitsberättare.. Forts. nästa kapitel..

Handskak – Glegolo

Forts. från förra kapitlet... Liksom berättandeförmågan härnere i Thailand är på topp i jämförelse med hos oss i västerlandet generellt sätt. Så förundras man varje gång som en thai t.ex. skall hålla tal. Det finns absolut inga betänkligheter eller tveksamheter. Det verkar tvärtom som om de riktigt längtar efter att få greppa mikrofonen och börja prata.

Och prata gör de, de slutar ju aldrig. Och åhörarna, aldrig att man ser åhörare så som vi ser det hemma. Jag menar otåliga, kan inte sitta stilla, kan inte hålla klaffen, känns det igen?? Här så leker de med i talet och de applåderar, de skrattar och de ler. Jag själv fattar inte hur varenda tal kan vara så himla roliga.......

Min personliga åsikt i detta är att thai helt enkelt häruppe i Isaan fortfarande har kvar traditionerna av att ”prata med varandra” . Traditioner som grundlades för 100.000 tals år sedan , alltså alltsedan tal var kommunikation. Dock så lär detta väl försvinna i en snabb takt nu när TV;skiten med sina urdåliga program gjort intrång i folksjälen. När TV;n är på, då tystnar folket...

Jag sitter här vid mitt tangentbord vid datan, och tittar på mina små små vänner som lekfullt pilar ut och in emellan tangenterna. Naturligtvis, det är de allstädes närvarande myrorna. Dock denna typ är väldigt små, och de har tydligen funnit sig tillrätta vid min data. Eller rättare sagt in uti min data.

Jag kan dock förstå dem lite grand. Jag sitter ju ofta vid tangentbordet och gör det som man aldrig skall göra. Jag slafsar och jag äter godis och dricker slödricka och ibland blir det en dragnagel. Och det är ju som ni vet ofrånkomligt att man spiller lite här och där.

Dessutom så har myror ett luktsinne som ju är 100 ggr bättre än hundens. Så vem känner lukten när ”pappa” sitter vid datan och äter?? Dock så trodde jag inte att jag försörjde 300 jädra sketmyror. Hur jag vet, jo det skall jag säga.. När jag hade obseverat mer än 20st myror tätt efter varndra som velade runt a-tangenten, runt m-tangenten samt runt delete-end-page down-tangenterna,

DÅ tog jag tangentbordet och vände det upp och ned och skakade det, och ut ramlade det flera hundra små satans myror. Kul va.... man undrar ju så stilla vad mer det gömmer sig emellan tangenterna,, skorpioner? Ormar?

IRISH JOB INTERVIEW

Murphy applied for a fermentation operator post at a famous Irish firm based in Dublin . A Pole applied for the same job and since both applicants had similar qualifications, they were asked to take a test by the Manager.

When the results were in, both men had scored 19 out of 20.

The manager went to Murphy and said, "Thank you for coming to the interview, but we’ve decided to give the Pole the job."

Murphy, "And why would you be doing that?"

"We both got 19 questions correct."

"This being Ireland and me being Irish surely I should get the job."

Manager, "We have made our decision not on the correct answers, but on the question you got wrong."

Murphy, "And just how would one incorrect answer be better than another?"

Manager, "Simple. On question number 7 the Pole wrote down, 'I don’t know.'

You put down,

‘Neither do I’.“

Någon kanske undrar varför nästan alla vitsarna är på engelska. Jo det skall jag säga. Jag får vitsar och annat roligt ifrån engelsktalande människor. De svensk-talande vännerna jag har, skickar inte mycket vågar jag lova. Men det är OK det också. Forts. nästa kapitel...

Handskak - Glegolo

Forts. från förra kapitlet... Idag så fick jag ett ryck. Skall först som sist säga att jag aldrig i hela mitt liv varit speciellt intresserad utav matlagning. Att äta mat är tidsspillan anser jag. All tid vid middagsbordet förutom om man spelar poker, är ren och skär förspilld tid. Och matlagning är ännu värre. Det är helt och hållet bortkastad tid.

Nu sedan jag kommit hit ner till Thailand, så har jag dock smugit mig in i köket och pillat och försökt att lära mig lite. Dock så skall jag väl erkänna nu så här utan att Yongyut märker eller kan läsa det, att jag troligen har slängt mer misslyckade maträtter över muren bak huset, än rätter jag stoppat i magen.

Men skall man lära sig, så får man väl slänga mat antar jag. Nu i alla fall idag, så meddelade jag storvulet att jag skulle göra äppelpaj och vaniljsås. Såsen hade ju Krister Jilde´n tagit med sig hit ned till mig. Jag började med att skala äpplen naturligtvis (receptet hade jag tagit fram ur datan). Sedan smorde jag formen och lade dit de klyftade äpplena.

Sedan blandade jag mjölet och sockret och lade på äpplena och över det så skivade jag smör. In i ugnet sedan på styvt 30 minuter och 170 grader. Och jag måste säga att jag lyckades faktiskt.Jag är pinsamt medveten om att en idiot troligtvis hade kunnat göra detta,

Men jag var ändå stolt över mig själv. Jag travade över till Dan, och denna storvuxne amerikan han uppskattade mästerverket. Han fullständigt vräkte i sig en hel tallrik med äppelpaj och REJÄLT med vaniljsås. Fasen va kul det var att folk gillade det i alla fall.

Här kommer en underbart go vits ur riktiga livet.

“Toward the end of Sunday service, the Minister asked, ' How many of

you have forgiven your enemies? ' 80% held up their hands.

The Minister then repeated his question. All responded this time, except

one small elderly lady. 'Mrs. Neely?'; ' Are you not willing to forgive your enemies? '

I don't have any. 'She replied, smiling sweetly.'Mrs. Neely, that is very unusual. How old are you? ' 'Ninety-eight, 'she replied. The congregation stood up and clapped their hands.

'Oh, Mrs. Neely, would you please come down in front & tell us all how a person can live ninety-eight years & not have an enemy in the world? ' The little sweetheart of a lady tottered down the aisle, faced the congregation, and said,

' I outlived the bitches.

Tänk va gött, hon va mänsklig trots allt, hahaha!!! Nu skall vi då återgå till livet i Thailand igen. Jag hoppas att ni som läser inte tycker det är för jäkla tråkigt med mina vitsar som jag sätter in här i bloggen.

Idag lördag, och som vanligt, så blev det Siam River Resort och deras swimming-pool. Kevin från Missouri och hans fru Suree hade inte tid att komma, fasen ”tid”, det låter fortfarande lika roligt att höra denna lama ursäkt. Tid är för övrigt det enda vi har fri tillgång till härnere i Thailandet. Men de kom i alla fall inte tyvärr, för de är skittrevliga människor. Forts. nästa kapitel..

Handskak – Glegolo

Forts. från förra kapitlet... Så det blev ovanligt få denna gång, enbart jag och Dan och hans fru Amphorn och hennes son Nack (11 år) Resten av alla barnen fanns inte till hands alls. Det är ju helgen med Mors dag här nere i Thailand, och då åker barnen tydligen kors och tvärs för att hälsa på modern eller gammalmodern...

Jodå!! De har även tagit denna högtidsdag ifrån oss i västerlandet. För de av Er som är intresserade så får ni härmed en lista på årets helgdagar;

2010

1 Jan New Year's Day.

9 Feb* Magha Bucha Day.

6 Apr Chakri Day.

13-15 Apr Songkran (Thai New Year).

28 Apr Visakha Bucha.

1 May Labour Day.

5 May Coronation Day.

1 Jul Bank Holiday.

8 Jul* Khao Phansa Day (Buddhist Lent).

12 Aug HM The Queen's Birthday. /Mothers day

23 Oct Chulalongkorn Day.

5 Dec HM The King's Birthday. /Fathers day

10 Dec Constitution Day.

31 Dec New Year's Eve.

En av högtiderna är ”Bank holiday”, vad är det, och till vilket syfte??? Labour day, för vanligt folk så är detta bara bla.bla.bla. De arbetar precis som vanligt och har ingen aning om innebörden av ”arbetare” så som vi känner till det. 31 dec+1 jan. Nyårshelg, för vem då??? Inte för en thailändare i alla fall..

Thailand firar nyår under SongKhran som är deras nyårshelg... Och sedan är resten tror jag lite överdrivet enbart Buddahdagar hit och dit. Mors dag och Fars dag tog man utifrån, och man lade dessa helgdagar på drottningen och kungens födelse-dagar.

Så här i Thailand, så betyder drottningen som mor mer än hela kvinnosläktet i Thailand. Och det är ju lite tvärtom tycker jag som det borde vara. Drottningen skall ju vara en ledarfigur för folket och hon skall inte betyda mer än folket i det land hon representerar. Och detsamma skall ju gälla för kungen också!!

I alla fall, nu kom vi ifrån ämnet lite grand. Efter en stund dock så kom Peter (Mr New Zealand) och hans fru Eve och satte sig där och pratade med oss, men de badade inte. Vi åkte sedan hem till Dan och gjorde käk. Och nu prövade vi den pizza som vi inhandlade i Khon Kaen i måndags. Vi handlade ju pizzadeg samt skinka och ost.

Och jösses va gött det blev. Dan gjorde en amerikansk variant på ost och korv på sina pizzor, kanongott och jag gjorde tydligen något i hästeväg för ALLA snodde mina pizzor på 2 röda sekunder, vad det innehöll?? Håll i Er nu. Forts. nästa kapitel...

Handskak – Glegolo

Forts. från förra kapitlet... Jo jag lade på tomatsås och skinka och ost i botten. Sedan kokt ägg och ananasskiva samt Bearne´sås. Det gick åt som sjutton, och trots tvivel innan, så fick jag grymma lovord av de andra. Sedan hade Dan och Amphorn gjort en grym maträtt som var som potatissallad exakt, men ersatt potatisen med makaroner istället, och det var satans gott. Dock så var vi alla så mätta så vi kunde inte äta nästan någonting.

Så Dan skickade med oss massor hem. Till tröst så hade de också gjort efterrätt i form av äpplebitar och russin och gjort paj på det. Detta ihop med vaniljglass. Vi åt och alla kände nog som jag efteråt.... fasen så mätta, så man kände sig nästan lite illamående..... Men sicken go lördag det blev.. och nu hoppas jag bara på att lördagen skall sluta med en storvinst på V75.....

.

En söndag och jag vaknade även idag. Dock så vaknade jag så förbannat tidigt. Det var idiotmunkarna som satte igång med att väcka folk och det gjorde dom med att hamra på en sån där kyrkklocka. Och via deras högtalarsystem, så väcke de nog alla i hela grevskapet. Vilket också är tanken.

Jag fattar helt enkelt inte varför inte folk säger ifrån. Vem faaaan vill bli väck 05.15 på en söndag morgon??? Men religionen/livsåskådningen härnere i Thailand är Buddism och då skall man inte ifrågasätta överheten. Vi gjorde ju rent hus med prästerskapet och kyrkan under 50-60;talet hemmavid, då fick de sluta med sitt fjanteri och klockringning för tidigt!!

Söndagen (15 augusti) fortsätter och nu på morgonen, så kom Yongyut och bad mig att följa med för gänget (släkten) skulle iväg til en stad 5 mil bort, där hade återigen en moster/tant av något slag fått cancer och dött igår. Detta var nummer 8 som dog i cancer inom familjen sedan jag kom hit för 2 år sedan.

Jag har skrivit om detta tidigare, och jag undrar fortfarande.... hur sjuttan kan Thailand ha all denna cancer... Jag för min del ser 2 scenarion här. För det första, så kan det vara som så att folk härnere inte vet och fattar vad cancer är för något. Läkarna här har ju världens enklaste arbete.

De kan bara slänga ur sig en diagnos precis hur som helst, och de blir aldrig ifrågasatta. Och när folk blir döende, vad är då bättre att säga än att detta är cancer? Det andra alternativet är, det KAN ju vara cancer.... Men i så fall skulle jag som thailändare i alla fall bli jäkligt orolig, och undra....

Vad orsakar all denna cancer. Det är ju lätt för mig att vräka ur mig en sak utan att veta ett skit om cancer, men jag säger rakt ut. Med den mat de äter, så saknar de mängder av kosttillskott som är viktigt inte minst för den egna motståndskraften. Och sedan har de riktigt dålig luft stundtals härnere. Här finns ju inga regler överhuvudtaget om någonting. Vidare hur är vattnet de dricker??? Regnvatten??

Det krävs tydligen inte ens att de har avgasrör, utan det är bara att tuta och köra och se glad ut, ingen säger ju något ändå. Och tomgångskörningen är så allmänt utbredd, så alla anser att det är en rättighet att stå uppemot 15-20 minuter med motorn på... ingen säger något alls.

Det är skittråkigt i alla fall, och jag orkar snart inte haka på med alla dessa kremeringar, jag stannar nog hemma fortsättningsvis tror jag. Det blev dock en snabb reträtt vad det gällde att stanna hemma. Yongyut bad på alla möjliga och omöjliga sätt att jag skulle följa med och uppvakta familjen med den döda. Forts. i nästa kapitel....

Handskak – Glegolo

Forts. från förra kapitlet... Jag kunde inte stå emot. Imorse när detta utspelade sig (09.30) så meddelade Yongyut att vi skulle åka kl. 16.00 först. Men det var inga problem snabbt upp dit, stanna en liten stund och sedan iväg hem igen. Men nu i skrivande stund så sitter jag fortfarande här och väntar och klockan är exakt nu 19.15 på kvällen.

Det visade sig att Yutin (Sprit-magistern) först skulle rätta några prov i skolan, därav att vi skulle åka kl. 16.00 först. Yongyut ringde dem kl. 16.00 för jag vägrade att åka iväg och vänta på honom i Alaams hus. Jag vet ju sedan tidigare vilken väntan det brukar bli så fort som en thai är inblandad.

Då meddelade de att de kommer och hämtar oss kl. 17.00 istället, Yongyut ville ju gärna att vi skullle sticka och vänta i Alaams hus igen. Jag nekade,och Yongyut ringde då återigen till Spritmagisterns fru (hennes äldre syster), och hon meddelade att de inte riktigt visste när det skulle bli aktuellt.

Då fick även Yongyut ge sig till slut och vi höll oss hemma här istället. Och som sagt var, vi väntar fortfarande, men jag har INGEN tanke på att åka med nu om de skullle dyka upp. Det tar en timme att köra dit och en timme att köra hem igen.

Ja kvällen gick och det bestämdes fick jag höra efteråt att de skulle iväg på måndagen istället. Tiden skulle de å-k med. Det bliver väl som vanligt. Tiden har ingen betydelse för thai. Under förmiddagen så meddelade Yongyut att de skulle komma och hämta oss kl. 18.00.

Under middagstid, jag var fullt sysselsatt och plötsligt var klockan 17.00 cirka och Yongyut påminde om trippen upp till den dödas familj. Sedan ”öppnade” hon dörren till mig genom att säga, jag kan åka själv!!” Vissa stunder gillar vi våra tillkommande mer än andra stunder, eller hur?? Jag beklagade naturligtvis, och påtalade att jag hade ju en hel del nu att stå i, och eftersom kl. 18.00 är kl. 13.00 hemma i Sverige.

.Fasen va gött det var. Jag firade detta genom att hojja till affären och köpa 2st små goa lökchips-påsar och en apelsinjuicedricka.... och sedan tittade jag på ett avsnitt av ”Star Trek”.. Detta kallas för livskvalite´....

Nu skall ni få höra ytterligare en historia ur det riktiga livet här i Thailand. Det handlar om familjen med engelsmannen i spetsen, han som var gift med en thailändska och så hade de 2st barn tillsammans. De var här och tittade 5 ggr på huset, och de bestämde sig till slut för att köpa det. Kontant då naturligtvis enligt engelsmannen själv.

De lämnar löfte om köp, husägaren börjar att restaurera och ändra enligt de önskemål engelsmannen har. Killen börjar sedan hemmavid ta tag i sin ekonomi för att plocka ut pengarna (2.400.000 baht). Då faller hans fru sedan flera år tillbaka till föga och meddelar honom att hennes bror har lånat en del av pengarna!!!!!

Vis av erfarenhet och kunskap ifrån otaliga historier härifrån Thailand angående hur folket här ser på skulder. Så kan han vara 100% säker på att han aldrig får tillbaka sin pengar. Vara bombsäker på att vara fullständigt blåst på dem. Ty här finns inte den moral som vi (oftast) har i västerlandet) och huset som familjen så gärna ville köpa, den drömmen kan de kyssa goodbye och fortsätta att arbeta för att spara ihop nya pengar. Forts. nästa kapitel....

Handskak – Glegolo

Forts. från förra kapitlet... För trots allt, så hjälper det inte ett skit härnere om det är en familjemedlem som lånar, det betalas inte tillbaka bara. Ty falang är falang och pengar växa trädet..... Jag tycker detta för egen del var himla synd. De verkade skittrevliga hela familjen. I och med att det var en falang, så betydde ju det också att vi slipper massa konstigheter, som ju vår andra granne har för sig.

Men men, det återstår att se vem som köper nu? Är kanske familj numro 1 tillbaka på scenen igen? Ni vet de som la handpenningen ??? Vi får se, jag berättar om husets fortsatta öde. Men avslutningsvis, det är ju bara fan när man hör sådana här historier. Här har vi återigen bevis på att de fördomar man hör om thai, att de är ack så sanna.

Min uppfattning om kvinnor är, att de generellt är kanonbra härnere, de tar ansvar för både barn, hus och familj. Medans då männen är ett helt kapitel för sig. Det finns de som arbetar och sköter sig naturligtvis, men helvete vad mycket skit det finns bland dessa män.

De super, de orkar inte jobba och de vägrar att ta hand om barn och familj. Skiter helt enkelt i det bara. Så i detta fallet så var det säkerligen en sådan där latröv som nyttjade sin syster och krävde att få ”låna” falangens pengar. Usch och stort fy.....

Jag har i alla fall en himla tur tycker jag själv.Här i min familj så finns inte alls den typen av människor som jag brukar beskriva. Alla männen här arbetar och kvinnorna är ovanligt ”starka”, så de kan ”stå upp” emot männen, så miljön för alla blir bra mycket mer hälsosam för alla i familjen.

Här kommer ett religöst skämt, en fantastisk vits tycker jag!!! Detta är exakt min åsikt om präster och dess gelikar, imamer, rabbiner, munkar, och alla de hundratals olika namn på religösa befattningshavare som finns, och som skall göra oss osäkra här i livet. Så läs denna och njut, de av Er som kan njuta och samtidigt se religion för vad den egentligen är,

The pastor's wife was expecting a baby, so he stood before the

congregation and asked for a raise in pay. After much discussion, they

passed a rule that whenever the preacher's family expanded, so would

his paycheck.

After 6 children, this started to get expensive and the congregation decided

to hold another meeting to discuss the preacher's expanding salary. A great

deal of yelling and inner bickering ensued, as to how much the clergyman's additional children were costing the church, and how much more it could potentially cost.

After listening to them for about an hour, the pastor rose from his

chair and spoke,

"Children are a gift from God, and we will take as many gifts as He gives us.

Silence fell on the congregation. In the back pew, a little old lady struggled to stand, and finally said in her frail voice,

"Rain is also a gift from God, but when we get too much of it, we wear rubbers."

The entire congregation said, Amen."

Oh så sant, så sant!! Det är tydligen så, att det är de gamla små kvinnorna som är mest klarsynta, hahaha!!! Men det har vi alltid vetat, eller hur?

Handskak - Glegolo

Jag startar detta kapitel med en lite going ifrån Americat... Jag gillar den där lilla knorren som finns på de bästa vitsarna..... hahaha putta på bilen???

GOD LOVES DRUNK PEOPLE TOO

A man and his wife were awakened at 3:00 am by a loud pounding on the door. The man gets up and goes to the door where a drunken stranger, standing in the pouring rain, is asking for a push.

"Not a chance," says the husband, "it is 3:00 in the morning!" He slams the door and returns to bed. "Who was that?" asked his wife. "Just some drunk guy asking for a push," he answers. "Did you help him?" she asks. "No, I did not, it is 3:00 in the morning and it is pouring rain out there!"

"Well, you have a short memory," says his wife. "Can't you remember about three months ago when we broke down, and those two guys helped us? . I think you should help him, and you should be ashamed of yourself! God loves drunk people too." The man does as he is told, gets dressed, and goes out into the pounding rain.

He calls out into the dark, "Hello, are you still there?" "Yes," comes back the answer. "Do you still need a push?" calls out the husband. "Yes, please!" comes the reply from the dark. "Where are you?" asks the husband. "Over here on the swing set," replied the drunk.

Men tro det eller ej, idee´n med religionen vi har, är ju att Gud tar hand om alla, även om de är fyllerister. Så det är kanske tur då att vi människor sätter stopp ibland för alla konstigheter som religionen ställer till med.

Idag mina vänner, så tog jag ”fan i hågen” och åkte ensam ner till min bank här i Thailand, den heter Krung Thai bank. Jag har ju igår fått iväg ett antal svenska kronor hit ner. Jag ville pröva som jag skrev, hur lång tid och vilka kurser som var aktuella ihop med den totala kostnaden för kalaset.

Anledningen till bankbesöket var att jag ville bli ”online-kund”, och kunna operera med mitt konto och mina pengar precis som jag gör med NORDEA. Det vore ju kanon på alla sätt. Jag kan då kolla enkelt hemifrån när pengarna kommer fram till mitt konto..

Nu kostar det istället 150 baht. Damen där på banken som brukar ta hand om mig, hon ställde upp och hjälpte mig att registrera mig, så nu skall det bara vara att kasta sig över detta och pröva, vilket jag tänker göra så fort som jag skrivit klart detta inlägget.

Har nu varit på banken och hon hjälpte mig kanonbra, så nu kan jag se i min data när pengar kommer in, har alltså koll på mitt konto.... Halleluja Thailand, detta går ju riktigt bra......

Kan jag berätta att imorse så vaknade jag utav ett satans oväsen. Och då pratar jag inte om munkarnas jädra fjanteri med att klinga i klockor. Nä du var det en motor som rusade. Jag hörde direkt att det var en vespamotor. Våra hus är ju nästintill fullständigt otäta, så allt vatten och allt ljud kommer rakt in i huset.

Jag blev förstås förbannad kl. var 06.05. Sticker ut, och min granne en annars mycket trevlig granne vid namn ”Äj”, han är för övrigt skollärare, och borde veta lite grand i alla fall hur man uppför sig. han stod där 06.05 och tjurrusade motorn, vet inte varför, men kan körde på fullt varvtal, det kunnde jag höra. Forts. nästa kapitel...

Handskak – Glegolo

Forts. från förra kapitlet... När han såg mig så slutade han och log, och pekade, och sade; - ” motorbike!!” jag svarade honom jävligt ilsket – ” hook mohn chiaoo, People are sleeping, what are you doing? stop this now!!” han stängde av motorn och gick in till sig... Ja där ser man var gränserna går för thai egentligen. De skiter som jag sagt 100 ggr förut, i varandra fullständigt och kör sitt race i alla lägen.

Secka satans stolpskott tycker jag. Om nu någon till äventyrs tycker att detta är helt OK, och känner för att försvara idioten, så kan jag meddela att denna motorbike använder de INTE när de åker till jobbet, de har 2st bilar och kör dem till arbetet. Så detta kunde han ha gjort efter arbetet vid 17.00 tiden utan att störa morgonsömnen för sina grannar i området.

Jag var grymt besviken, Egentligt, allvarlIgt talat, secken skitbank va?? Jag kollade i den vevan också mitt konto på banken och mina svenska pengar hade inte kommit ännu, Va fasen, det är ju 4;e dagen, hur länge skall de trilskas med detta nu då??? Dagen gick och jag kollade nästan varje timme.

Till slut kl. 16.15 på eftermiddagen alltså, så fanns plötsligt pengarna där på mitt konto. Jag hade fått en växlingskurs på 4.230 vilket var i stort sett samma som ATM-kursen, och det var ju grymt bra ju... Det kunde jag aldrig tro. Jag räknade ut min ekvation kontra uttag med mitt VISA-kort.

Det visade sig när krutröken lagt sig, att jag tjänar 11.523 baht på årsbasis om jag skickar SEK: 12.000:- varje månad hit direkt till mitt bankkonto i den thailändska banken. Så det är ju goa pengar, eller hur??

Idag kom syster yster (Alaam) och Namkäng och Soda över på middag. De hade beställt pizza. Och jag fick stå där bra länge och göra hemmagjorda pizzor. Själv tycker jag det är skittradigt, ty jag kan bara baka EN i taget i vår lilla ugn. Det innebär ju att man inte kan äta tillsammans. Utan mer en och en....

Jag var nere på Makro idag, och kollade in den ugn som Dan har, den klarar åtminstone att baka 2st pizzor i taget, vilket minskar min tillagningstid med hälften. Den kostar 4.250 baht i inköp,. Och efter det att jag varit på immigration i Khon Kaen den 1 september så skall jag handla upp oss på en sådan. Och så kan Alaam få den gamla om hon nu vill ha den. Hennes thaimat kräver ju inte ugn precis!!!

Anledningen till att jag nämner Immigration är helt enkelt att svenska kronan har försvagats, eller skall man säga att thailändska bahten har stärkts??? I alla fall, detta drabbar ju mig väldigt negativt. Nu skall ni höra. Om jag skall bo här i Thailandet, och om jag skall få behålla mitt s.k. ”retirement-VISA”, då måste man officiellt tjäna 65.000 baht per månad eller ha innestående på ett bankkonto i 3 månader varje år 800.000 baht, eller en kombination av bägge alternativen.

Med den satans kronans kräftgång så har jag ”tappat” drygt 18.000 baht i månaden i inkomst jämfört när jag kom hit. Det innebär att jag ramlat ner under 65.000 baht i månaden. Jag måste då kompensera detta med att ha pengar på banken. I mitt fall, så krävs det att jag har 150.000 baht där.

Jag har i detta nu satt till alla klutar. Men det innebär också, inga mer inköp eller lyxgrejor förränn efter den 1 september när immigrations-grejen är klar..... Så inget ugnsköp eller annat roligt!!!

Handskak - Glegolo

Igår kväll sent, kom upp till TV;n och Yongyut satt där och kollade. Hon sade; - ” mycket bra program, titta!!!” Jag tittade då och fick se en munk som sprättade upp en levande höna, LEVANDE, den sprattlade fortfarande medans munken helt kallt stack in sin hand in i hönan och bara helt kallt drog ut hela paketet med inälvor och hela skiten ur hönan.

Och sedan så åt han och visade till allas glädje runt omkring att så här skall man äta för att få ett långt liv. Alltså äta allting rått...Jag har ju varit härnere styvt drygt 2 år nu, och har observerat hur munkarna interagerar i samhället här. Jag tror att de gör en väldans massa gott och nyttligt för sin ”församling”, alltså byn där templet ligger. Jag vet ju att de varje morgon går ut och tigger mat..

jag vet att någon kommer att säga - ” munkar tigger inte”.... men snälla ni, vad skall jag kalla det då? Om det kommer upp en, två eller t.om ibland 3 munkar på en gång. Alla bär på en snyggt snidad skål i vilken man skall lägga maten. Nä, de säger ingenting, men den blicken och den långa väntan, där de bara står framför affärsinnehavaren och kallstirrar, kallas inte det tiggeri??

I alla fall, saken är i alla fall bra, kanonbra egentligen. De tar maten med sig, och ser till att ALLA i byn har mat för dagen. Och det högaktar jag dem för. Men det är ju precis samma som gäller för våra präster. De gör en del saker som är riktigt beundransvärda.

Men sedan är de fullständiga idioter på andra sätt. Jag är t.ex. inte 100% bomb-säker på att munkar rent generellt är speciellt intresserade av det världsliga. Håller sig ajour med omvärlden, och försöker att lära sig andra saker än de rent buddistiska...

Och nu kommer då det negativa. Men ändå så drar de sig inte för att tala om för folk hur de skall leva, och hur de skall förfara med mat och sjukdomar. Vår värld är en konstig värld på det sättet. De minst lärda och de mest fördomsfulla har den största makten att påverka folk i samhället, låter det OK eller, i Era öron??

Efter detta inslaget på TV;n så visade de en man som klättrade uppför ett träd. Trädet var så fyllt av taggar så det var hiskligt!! Men han klättrade och gav sig inte. Blodet flödade så vackert, men han gav sig inte. man fick se alla blodiga kropslemmar på mannen i minsta detalj. Lika bra detaljer visade de sedan när en man låg på gatan och hans ena ben var avklippt av en lastbil.

Dock så finner TV-mediat det ytterligt viktigt att sätta en suddig liten miniruta över saker som gemene man INTE skall se och förfäras över. T.ex. kyssar är skitdåligt, inte ens pussar skall man se! Knivar och pistoler visar man absolut inte, men skugga över den döda lemlästade kroppen efter knivöverfallet, nä det är inte nödvändigt.

Men nödvändigt att skugga över är en spritflaska!!!! Ja en spritflaska eller t.om ett glas med vin eller sprit. Men se offret efter en fyllekajas framfart är inga problem. Jag undrar bara, vem i hesicke står för logiken ibland i vår värld?? När jag ser denna typ av censur, så ser jag också vem som ligger bakom den. Det är inte den vanliga människan, det är helt klart utan tvekan religionen och dess inkrökta företrädare.

Handskak - Glegolo

Fick in denna glänsande historia ifrån Australien, den är ansedd som en kanonvits där nere ”down under”, varsegoda;

HAIRCUTS

One day a florist went to a barber for a haircut. After the cut, he asked about his bill, and the barber replied, 'I cannot accept money from you, I'm doing community service this week.' The florist was pleased and left the shop. When the barber went to open his shop the next morning, there was a 'thank you' card and a dozen roses waiting for him at his door.

Later, a policeman comes in for a haircut, and when he tries to pay his bill, the barber again replied, 'I cannot accept money from you, I'm doing community service this week.' The policeman was happy and left the shop.

The next morning when the barber went to open up, there was a 'thank you' card and a dozen donuts waiting for him at his door.

Then a Member of Parliament came in for a haircut, and when he went to pay his bill, the barber again replied, 'I can not accept money from you. I'm doing community service this week.' The MP was very happy and left the shop.

The next morning, when the barber went to open up, there were a dozen MPs lined up waiting for a free haircut.

And that, my friends, illustrates the fundamental difference between the citizens of our country and the politicians who run it.

Imorse , så läste jag mailen och där fanns ett mail ifrån Krister igen!!! Han och en polare (Stefan) planerar att åka ner och hälsa på någon gång i oktober, om nu alla pusselbitar faller på plats. Och det skulle bara vara för satans roligt om det kunde ske. Krister (Kistan) vet ni ju om, men denna Stefan är också han en filur, en rektig Göteborgare med en härlig humor och rak och ärlig, så det kan bara bli bra om detta nu sker.

Och dessutom så behärskar denne kille brödbaket till fullo. Jag blev just lovad att de skulle ta med sig bak-attiraljer hit ner och baka i mitt kök. Och jag måste nog försöka att köpa; a) Större ugn samt b) en extra lite go frys..... Då jäklar anåda skall min ÖIS-polare få baka sig trött och sanslös i köket...

Jag kommer att köra med lite uppmuntrande tillrop typ – ” Bra Stefan, häng i nu, svett är ingen sjukdom för fan!!!” Och efter varje bak, så ordnar jag fram en grogg i form av ett glas med vodka, kurantjuice samt sprite, Lime och mycket is, då är han på alerten hela tiden.

Javisst han är Öisare, det är ju därför jag gillar honom så mycket.. kanske därför jag gillar Krister Jilde´n också. Han brottades ju som aktiv för ÖIS. Och så jag härnere i förskingringen har ju varit ÖISARE ända sedan 50:talet när ÖIS spelade 5-5 i ett derby, och sedan Rune Börjessons och Agne Simonssons glansdagar.

Jag tror faktiskt folk av alla olika nationaliteter kan ”känna av” att en ÖISARE är närvarande. De känner instinktivt att här är något extra, här är det speciella som man inte finner någon annanstans. Kanske det är därför som folket här gillar mig en del. Som man säger här ute i ödsligheten: ”hela Thailand bugar, när en Öisare trugar”

Handskak – Glegolo

Idag så var vi ganska många runt bordet på vår fredagslunch. Där var förutom mig själv och Yongyut; Kevin-Suree, Dan, David-Radda, Peter-Ewe and Niel (Canada), så vi var runt bordet idag 5 nationaliteter, kul va? Det stora samtalsämnet idag drog jag själv igång.

Jag kunde helt enkelt inte låta bli att föra på tal Amerikas jätteintresse av att fullständigt försöka att krossa sin egen president. Detta har ju pågått länge, och det har ju s.a.s. intensifierats i och med pappa och son´s Bush f.d. presidentskap därborta, och sedan förts över på Obama.

De har ju ansetts som grava dumhuvuden, och de har drivit med dem i alla TV-shower som finns tyvärr. Som utomstående så inser jag ju att detta är inte min sak alls, men samtidigt är det ju himla kul att tjöta med amerikanarna om det.

Alla jag pratar med, de börjar alltid själva att snacka om det. Jag talar alltså om Obama, USA;s president. De flesta, och det är grymt många, är riktiga högermänniskor om ni förstår. De sprider massa antipropaganda

i sådana mängder så hälften vore nog.

Jag försöker faktiskt försvara demokratin i det hela, och det gör att amerikanarna faktiskt inte har något emot att snacka med mig och vädra sina åsikter. Jag är ju inget åsiktshot då....

Men jag menar på att visst skall man väl stödja den människa som hela landet har valt till sin ledare. Man kan ju inte i alla lägen först välja president och skryta över sin demokrati, och hur man gärna dör för USA, och för dess demokrati. För att sedan dra den man valt i skiten....

Jag menar på, vad är demokratin då värd i Ert land??? Detta sätter fart på snacket, jag lovar. Jädrar anåda, de sätter igång, och det är den ena grejen efter den andra. Det har kommit mail som spridits som handlat om att Obama inte är född i USA, vidare att Obama har utfärdat lagar där alla minoriteter i USA skall slippa att betala för sjukvården, alltså få den gratis, medans den vanliga katolske amerikanen INTE skall få ett skit gratis, utan tvärtom betala för alla dessa minoriteter.

Och det sätter igång snacket grymt.... jag gjorde så för att riktigt jävlas med dem. jag Googlade alla mailen jag såg, det var nog upp emot 6st som förtalade Obama och påstod än det ena och än det andra. Alla mina Google-försök slutade på samma sätt.

Svaret var att mailen var falska och det det enbart handlade om ”rightwing-anti-propaganda”. Men jag tycker faktiskt att det är synd att dessa människor håller på och sliter sitt egna land sönder och samman inifrån... De är ju ett grymt misstänktsamt folkslag och dessutom grymt egotrippade internationellt sett.

Jag menar de vill ju förvandla hela världen till ett amerikanskt innanhav, alla andra länder skall vara semesterorter för amerikanaren och alla andra länder skall ha samma värderingar och åsikter som de har. Det lär ju aldrig bli på det sättet. Så eländet lär välan fortsätta i all evinnerlighet tror jag.

Nu skall jag väl erkänna att jag gärna kritiserar dem, men jag gör det för jag gillar dem. och har absolut inget emot den amerikanska livsstilen. Ni vet, den man älskar agar man..Men arrogansen stundtals däröver, den är förfärande, tycker även jag.....

Nu skall jag snart iväg in till stan för att skaffa visitkort till Yongyut. Vi har ju bestämt att köpa en 4.e symaskin, en lite större som klarar av mer gallant att sy gardiner och andra större textilstycken. Denna stora kommer att kosta 8.000 baht,

Vilket är cirka SEK: 1.900:-. Forts. nästa kapitel...

Handskak – Glegolo

Forts. från förra kapitlet... Men jag är av den bestämda åsikten om vi skall betala dessa pengar för en 4.e symaskin (!!!) så skall också Yongyut försöka att göra affärer lite mer och vara mer uppsökande. Inte bara sitta här och tro att folk kommer till oss. Därför kommer visitkortet att bli avgörande för henne.

Hon förstår inte riktigt varför. Härnere så tycker de att det räcker om man bara säger ute på stan –” hej, jag syr gardiner” och sedan är det bra med det. Men thai är ju inte annorlunda än oss i väst. Har de ett visitkort, så är ju chansen betydligt större för arbete, eftersom de ju kanske då sparar på visitkortet tills de vill få ett jobb gjort.

Vi får se, men jag kommer att hata att se denna maskin bara stå där oanvänd i hörnet.... det kan ju skapa problem emellan oss, Speciellt om vi nu har bestämt att vi skall spara till huset och verkligen försöka att betala av det snabbt som ögat om det går!

Lördagen, som vanligt, så bar det av till Siam River Resort och lite plaskande i poolen. Dock igår så kände jag efter ett tag att det började att bli kallt. Det hade regnat under dagen, och solen hade inte värmt upp luften speciellt mycket, så det var ruggligt både på land och i vattnet.

Som vanligt efter vårt plaskande så stack vi till ”Loucktan”, alltså restauranten som gör den goa steaken. Och vi fick oss ett rejält skrovmål följt av en god variant på glass som efterrätt. Soda och Namkäng hade vi plockat upp, och de hade bara skitskoj, det kunde man se. Och jag tror att det är bra för dem att komma ifrån huset och sin stillasittande mamma som aldrig gör nåt verkar det som.

Söndag kväll, plötsligt knackade det på dörren, och syster yster Alaam kom med bägge barnen. Som vanligt så visste inte jag ett skit. Hon skulle tillbaka med fästmannen Pots till Bangkok, och det var dags att lämna barnen tillbaka till oss. Yongyut hade ”glömt” att nämna detta för mig bara!!

Syster Alaam lämnade 1.000 baht och Yongyut poängterade att detta gällde för BÄGGE barnen och det gällde för EN MÅNAD. Ja ja det är i alla fall ett steg framåt, hon betalar för sig, även om det är skitpengar. Det funkade grandiost att köpa sig en vespa för 45.000 baht, men det funkar inte lika bra att betala för sig till oss som tar hand om hennes barn.

Men skitsamma, jag är glad att hon betalar någonting alls. Jag väntar bara tills de två gifter sig, eller flyttar ihop. Då blir det möte i släkten med mig som pådrivande. DÅ är det dags för dem att betala fullt ut för ungarna.. Detta är ju egentligen löjligt. Systern gör ju precis samma som hennes f.d. man, alltså pappan till ungarna.

Han seglar ju in då och då med långa mellanrum och vill ta hand om ungarna några dagar. Men betala för sig gör han inte!!! Så vad är skillnaden egentligen mellan honom och mamman då? Hon seglar ju också in emellanåt och tar hand om barnen, men hon har ju inte betalat för sig tillräckligt någon gång enligt mitt förmenande!

Ni sitter jag här igen vid bloggskrivandet och det är måndag. Ni kommer inte att tro att detta är sant, misstänker jag!! Jo, när jag kommer tillbaka ifrån min cykeltur idag runt 11.30:tiden, så sitter Alfa och Alaam (?????) i vår soffa. Yongyut är tydligen och handlar på BIG C.

Jag frågar då – ”vad gör du här, du är ju nere i Bangkok”, nä, svara hon, jag ändrade mig..... jaha säger jag när åker du nu då? Imorgon, svarar hon då!! OK jag går in på mitt arbetsrum efter duschen. Forts. nästa kapitel....

Handskak – Glegolo

Forts. från förra kapitlet... Och efter ett tag så kommer Yongyut hem, och det blir ett härligt tisslande och tasslande. Efter 30 minuter så sticker Alfa och Alaam sin kos igen. Och Yongyut berättar följande. Nu under helgen så kom Alaams fästman inte upp på fredagen som väntat, men han kom på lördagen och då hade han sin mamma i släptåg.

De var tydligen först hemma i deras hus (Alaams hus), och visade henne det. Och sedan drog han med sig tanten ned till swimmingpoolen. Varför han gjorde det har jag ingen aning om. Ty varken han eller mamman gick innanför staketet och var sociala med oss andra som var där.

Jag var dock i alla fall framme och hälsade på hans mor. Nu i alla fall så berättar Yongyut för mig då att när fästmannen och mamman varit där vid poolen, så åker de hem till henne. Han stannar där över natten till söndag. På söndagen (igår alltså) så kommer han över till syster yster Alaam och säger bara helt kort att det är slut.

Han berättar helt ogenerat att hans mamma inte vill att han fortsätter med det förhållandet. Denne kille, 46 år gammal, beslutar sig att följa sin mammas råd och rön. Enligt Yongyut så hade hon antytt att det INTE var bra att Alaam hade ett sånt stort hus, det passade sig inte (!!!) jag tror att andemeningen var att hon trodde att Alaam hade ”gnott” ihop huset/hemmet.

Ja vad skall man säga om detta? Jag skrev idag ett mail ned till Bangkok till denne kille och bara sade vad jag tyckte i ett par raka meningar. Jag sade ”Pojkar tyr sig till sin mamma, och låter mamma bestämma. Män, vuxna människor, tar hand om sin mor och fattar sina egna beslut. Detta var det sorgligaste jag någonsin hört, att du en 46 årig pojke inte klarar av att stå emot din egna mor.....”

Idag tisdag, så kom Yongyut in i mitt arbetsrum och berättade följande, Pots, fästmannen till Alaam hade ringt till Alaams hus, och Alfa hade svarat. Han började med att be om ursäkt och sedan sade han att han älskade hennes dotter.... Alfa startade då med att läsa lusen av honom, och sade till honom att det INTE är bra att han ber den han älskar och bor ihop med att hon skall försvinna ut ur hemmet så fort som de är oense...

Man gör inte på det sättet. Och att han är 46 år gammal och kan ta sina EGNA beslut. Så nu verkade det som om det bra igen emellan dem. Jag vet ju inte, men nog verkar det lite underligt och konstigt det där förhållandet, och även då hans förhållande med sin mor, som lägger sig i det hon inte har med att göra.

Jag hoppas i alla fall att det blir bra emellan dem, och att de gifter sig. Jag slipper ju då att oroa mig för att behöva gå in där och ta hand om Alaam och hennes ekonomi. Kanske i förlängningen att Alaam kan ta hand om sina barn också... Detta är dock inget som Yongyut vill. Hon har ju vant sig alltsedan barnens spädbarns-ålder att det är hon som tar hand om dem, och i stort sett är deras mamma.

För det är ju ändå så på något sätt, att den som tar hand om, sätter mat på bordet, och alltid finns till hands, den är ju mamma. Och inte den som aldrig finns där för barnen, det är ju bara något jävligt överreklamerat det där med kött och blod, skitprat är det, tycker jag i alla fall.

Nu är det i alla fall definitivt bestämt och flygbiljetterna äro inhandlade. Kistan och Steh Fahn kommer hit till Thailand den 19 oktober. Det skall bli så himla kul att få hit dem lite grand. Det enda lilla orosmolnet är att vår timide vän Kistan har fått för sig att han skall endast ta med sig en satans liten ryggsäck.

För mig är ju detta en katastrof. Han tycker att det är för ”mycket” att konka omkring på en resväska.... Men va satan lelle Kistan, alla konkar omkring på resväska när man är ute och reser. I denna ryggsäck så finns väl plats för lite kalsonger och tandborste och nästan inget mer. Och var mina ”godaker” hamnar får vi läsa om i uppe i stjärnorna. Forts. nästa kapitel...

Handskak - Glegolo

Forts. från förra kapitlet... Jag vet ju att han läser detta, så det är så himla gött att ”terra” honom lite grand. Han är ju världens snällaste, normalt sett. Men nu är det inte längre normalt för han har bantat ned sig 26 kilo. Jäkligt strong gjort tycker jag. Men om det skall drabba min tilldelning av goa grejor ifrån Svenska riket, då är jag inte glad över bantningen.

För är det inte så... lite övermaga människor är glada gamänger, medans ena nedbantade smala typer är som Pippi Långstrumps lärarinna, vad hette hon?? Fillifjompan???? Hoppas bara han inte tvingar Steh Fahn att också köra ryggsäck!

NU definitivt, så är i alla fall barnens mamma , Alaam, tillbaka i Bangkok, och lugnet har lägrat sig över hos oss här i VÅR familj. Och det är jädrigt skönt måste jag säga. Alaam har varit skittrevlig och snäll, så inget illa om henne längre. Men det blir liksom varken ”hackat eller malet” när hon är här.

Hon kommer hit till Chaiyaphum, ”leker” mamma nån vecka eller två, och sedan bara sticker hon. Ungarna vet ju varken in eller ut och det måste vara skit att vara hennes barn. Att de har tillgång till Yongyut är ju fantastiskt, men det hjälper ju inte mer än marginellt.

Hur mår ungarna egentligen, där de ser sin mamma utan problem bara dra iväg titt som tätt. Det måste ju för fan vara som att hamna i skärselden för dem. Gång efter gång efter gång skall de behöva uppleva smärtan av att se sin mamma försvinna ur sina liv.

Jag tror att Namkäng och Soda och alla andra miljontals ungar här i Thailand är satans känslokalla inombords beroende på alla dessa skilsmässor i sina liv... Sedan får modern, brodern, svågern, systern fadern, morbrodern eller granntanten vara hur snälla som helst. Men man glömmer inte sin mamma bara för att hon försvinner runt husknuten. Nä stort FY för Thailand i detta sammanhang.

Idag har vi publicerat kapitel 600, och med det så har vi avverkat exakt 1.220 tättskrivna A4-sidor inne i WORD. Storleksmässigt i data-termer så är detta exakt; 71.095 kB. Nu så försöker vi att öka lite grand så kanske vi så småningom hittar upp till det hägrande 1.000.e kapitlet......

Ut igen idag på cykeln, höll upp igår eftersom jag hade lite efterdyningar utav en feber jag fick i tisdags. Det kom bara plötsligt feber och ont i varje kroppsdel. Lite glass och lite amerikansk motsvarighet till TREO, så överlevde jag natten och följande dag. Och nu idag så mår jag prima igen.

Allt regnande har dock satt sina spår precis överallt. Jag ver ju att jag är hänvisad till att cykla på cementerade/asfalterade vägar p.gr.a. allt regnvattnet. Men det blir så tråkigt och så saknar jag mina små turer in bland risfälten och alla trevliga människor därinne.

Faktum är att jag blir behandlad precis som en RIKTIG celebritet utav folk därinne. De bjuder in en att stanna, att prata, att deltaga i arbetet, och så vill de klämma på en ibland. Jag gillar ju inte det där klämmandet på magen och armar. Ni som kommer ihåg den där kremeringen förra året utav Yongyuts farbror.

Där kom det ju fram en annan farbror till henne och log emot mig, och sedan tog han ett stadigt tag i mitt ”paket”.

Man blir ju jävligt förbannad. Men så tänker man att de tycker väl att det är normalt, eller så tänker man under en hundradels sekund – ”fan, han kanske var bög??”

man tar bort hans näve skitsnabbt och ser sträng ut. Det var skrämmande kan jag säga. Men i alla fall man känner sig väldigt speciell där inne bland risbönderna.

Och kvinnorna, ja de vill ju alla gifta sig med mig.. Och för mitt gamla slokna ego så känns det så himla upplyftande skall ni veta. Men men, ring på fingret och gift, det blir inga valser med andra brudar än den som man är gift med.. så är det,,, och så förblir det..

Handskak - Glegolo

Jag hade igen ett argumenterande med Yongyut angående det här med att jag alltid frågar om saker och ting. Det är ”obekvämt” för henne som thai. Man gör inte så härnere. Till slut kan jag säga till Er, så blir man lite ”pissed off” som amerikanaren säger. Alltså skitsur över att det skall behöva bli tjöt över en sådan sak som att jag frågar varför?

Hur kommer det sig?? En rättrogen thai ser tydligen detta som ett påhopp av något slag. Anledningen till det har jag ingen aning om. Jag försöker ju varje gång som detta argumenterande kommer igång att förklara om och om igen för Yongan att detta är falangs sätt att ”lära sig”.

Jag försöker få henne att förstå det som är så självklart för mig. Att om man vill ha utveckling i ett samhälle och framåtskridande som skall gynna alla medborgare där, så tror jag att man gör det bäst via att lära sig nya saker via ; nyfikenhet (viljan att vilja veta-och viljan att fråga) samt idoghet, viljan att vilja arbeta för en sak, vara arbetssam.

Jag har ju sagt det flera gånger här i bloggen. Det var ju min fru Yongyut som sade det till mig; - ”falang arbetar för att ha semester – thai arbetar för att äta..” Detta är precis det jag menar, och det är detta som genomsyrar Thailand tycker jag, i alla fall härute på landsbygden. En landsbygdsbefolkning som ändock täcker kanske 82% av hela Thailands befolkning.

Rätt eller fel, vi falanger arbetar som dårar i 11 månader för att kunna ha spender-byxorna på under 1 månad. Och sedan görs detta om året efter i all evinnerlighet. Thai arbetar fram tills man har mat på bordet (golvet) och sedan lägger man ner det och sätter/lägger sig till ro. Jag kan inte för min del förstå att man fortfarande år 2553/2010 håller på härute med att sitta på golvet. Jag fattar det bara inte.

Man sätter sig självmant ner bland övriga husdjur i hemmet. Typ grisar, hundar, myror, skalbaggar och råttor, och gör sin mat, och äter sin mat därnere. Dessutom så umgås man därnere på golvet. Jag måste undra/fråga handlar detta om en kultur eller handlar det mera om att man inte har haft råd att skaffa bord och stolar?? Ja vem vet??

Jag tror ju att det handlar om utrymme ifrån början. Människorna härborta (gemene man) har nog haft/har det jättesvårt härborta i sitt dagliga liv. De har varit tvungna att bygga hyddor, de har inte haft pengar till att bygga hus. Det har inte heller funnits kunskap till att bygga riktiga hus. I dessa hyddor så fanns det nog inte av utrymmesskäl plats för bord och stolar.

Man har använt hyddorna egentligen bara till att i första hand sova i. All annan verksamhet har bedrivits på utsidan hyddan. Typ matlagning, äta maten samt umgänge familjemedlemmar emellan.

Men nu tillbaka till why??? Jag tror i botten att Thai känner att vi falanger är lite överlägsna av oss. Kanske jag själv utsöndrar samma negativa sak. Och då känner de att man attackerar dem bara för att man frågar varför (why) så ofta. Medans då vårt argument/anledning att vi frågar är helt enkelt för att vi är så vana vid att fråga för att lära oss och utveckla oss, precis som vi alltid gjort borta i västerlandet. Och det har ju då gjort oss väldigt framgångsrika i vårt liv som primater.

Idag är det lördag 28 augusti 2010 när jag skriver detta. Vi skulle ha varit och simmat nu (kl. är här nu 15.15), men jag ställde in det och Dan som var en bit utanför stan när jag ringde, hakade på direkt och tyckte det var bra.

Anledningen var helt enkelt att jag tycker det är råkallt nu. Det blåser lite grand och tempen är nere på ynkliga 25 grader. Och det är inte roligt att komma upp i soliga 25 grader efter man varit i vattnet. Då huttrar man. Så vi beslöt att ta det imorgon istället.

För övrigt så tycker jag att Krister Jilde´n skall ta resväskan med sig i stället för den löjliga ryggsäcken.

Handskak - Glegolo

Nu är det morgon (söndag), och det regnar lika febrilt fortfarande. Det är för satans kallt för att skvalpa omkring 2 timmar i en swimmingpool, och sedan gå upp blåfrusen. Nä det kan jag lika gärna göra hemma i Sverige, det är man ju van vid där.

Men nu bor ju jag här nere, och då vill jag inte frysa längre, det tillhör mitt förflutna. Hittills så har ju jag lyckats charmant med att hålla mig ifrån att frysa. Jag har använt långbyxor totalt cirka 6 gånger sedan juli 2008 och upp till nu. Fantastiskt va? Det kallar jag härligt klimat....

Nu idag så åkte vi in till Chaiyaphum och beställde den stora symaskinen (begagnad-men i skick som ny faktiskt). De kom inom 2 timmar och levererade den hem till oss, och de hjälpte Yongyut att komma igång med den. Den är ju ändock ganska avancerad. Så nu är hon hemskans glad och ser fram emot att arbeta lite grand extra igen.

Det var ju ett tag sedan som hon hade något jobb. Jag har ju beställt till henne businesscard (visitkort) påde på engelska som på thai. Så hon kan lämna sitt kort till både falanger och till thaiare som är intresserade och vill ha t.ex. gardiner sydda.

Anledningen till att detta nu skedde så snabbt var att Amphorn (Dans fru), hon är ju lärarinna. Nu till slut efter 2 månaders dividerande, så hade de på hennes skola bestämt att fylla 5st fönster med gardiner. Amphorn hade självpåtaget då bestämt att Yongyut skulle ha jobbet.

Vi var därför igår också inne och handlade tyget med Amphorn. Mitt uppe i allt tjötande med affärsinnehavaren, så började hon plötsligt att tveka över kostnaden. Den var 1.700 baht (SEK: 340:- för 5 fönster) jag frågade henne varför hon tvekade, och hon förklarade då att hon var orolig att hennes skola skulle tycka det var dyrt material (?????)

Till slut så tog hon dock mod till sig och de handlade tyget. Ganska typiskt i Thailand. Här tvekar hon, lärarinnan, och vill skolan väl, och är aktsam om pengarna (1.700 baht). Dan berättade för mig i samma andetag att hennes skola hade avsatt 22.000 baht till rektorns kontor, och rustat upp det med nya möbler, så det såg flång nytt ut.

Där saknades det inga pengar minsann. Sedan så vet ju alla härnere att det susar ut pengar både till höger och vänster ifrån skolans bankkonto. Och då är det inga problem. Men ett par sketna gardiner för att göra det trevligare , det kan vara problem.

Se bara på Amphorns skolsal. Det är ju cementgolv, ser egentligen för jävligt ut, men är inget ovanligt. Hennes golv är dock fyllt med flertalet hål, där det vid regn bubblar upp vatten och rinnner ut på golvet. Hon har väntat, säger Dan, i cirka 6 år på att få det lagat!!!

Så funkar det i Thailandet. De besuttna, de som på ett eller annat sätt har ”köpt” sina positioner, för det MÅSTE de alla göra, de får det mesta, och sedan får resten dela på skiten. En underbar värld vi lever i eller??.... Har vi det bra i Sverige eller??

- ”För övrigt så tycker jag att Krister Jilde´n skall ta resväskan med sig i stället för den löjliga ryggsäcken.”

Handskak – Glegolo

Yongyut är riktigt i sitt esse nu och arbetar som sjutton hela tiden. Hon startade på söndagen efter det att vi handlat symaskinen kl. 18.00 och körde sedan fram till kl. 00.30, alltså 6,5 timmar. Igår måndagen, så arbetade hon 07.00 – 12.00 + 13.00-16.00 + 18.00-10.30 alltså 12,5 timmar.

Nu idag så var hon igång igen kl. 07.00. Hon har bara gett sig fan på att visa att det var ett bra köp att köpa in denna symaskin. Och så vill hon visa för Amphorn att hon gjorde rätt i att anlita Yongyut för gardinfixningen.

För mig känns det faktiskt mer än skitbra att hon arbetar och står i, det är inte bra för en människa att enbart gå omkring hemma och småpyssla i hemmet. Det krävs lite mer i livet tror jag. När det gäller ersättningen, så har jag försökt att tala med Yongyut lite grand.

Jag har förklarat för henne att vår målgrupp INTE skall vara de allra fattigaste av thaiarna här vi Isaan, för då får hon kanske 30 baht i ersättning för att sy ett par gardinger, vilket då är lika med SEK: 6:-.. och sådanna inkomster kan vi vara förutan.

Jag har istället förklarat att vår målgrupp är 2 och de är a) falangerna som bor här i Chaiyaphum och b) de thai som har hus, alltså typ tjänstemän, lärare och dylikt som har råd att betala några kronor extra för kvalite och ett bra arbete. För att komma till tals med dessa målgrupper så har jag ju då fixat dessa businesscard (visitkort) för Yongyut.

Jag beställde nu igår definitivt då 250st till Yongyut , snygga och fina med all nödig information på. Alltifrån yrke, namn, mobiltelefon till emailadress. Detta kort kommer att finnas i 2 varianter. Dels då med falangtext (latin) och dels då med thaitext, så att thaiarna kan läsa dem också.

Jag har ju flera gånger påstått att Thailand lever efter ”gamla” traditioner och regler och har bara delvis funnit sig tillrätta i den tid vi lever i. De kör sitt s.k. ”race”, och de kör det så det passar de besuttna och rika i samhället. Så man kan säga att man kan hitta i stort sett vadsomhelst här i Thailand som man kunde finna i 1700:talets Sverige.

Ni måste kolla följande länk som jag ger Er härmed. Följ länken in på Youtube och njut av disciplin i sin värsta avart!!!! Hahahaha!!! Så här gör man härnere, i alla fall tills det blir upptäckt av utomstående;

http://www.youtube.com/user/chongchai007

Imorse så försökte Yongyut få iväg Namkäng till skolan precis som vanligt med Soda. Jag brukar ju köra dem. Jag märkte dock att Namkäng inte var som vanligt, och frågade Yongyut vad som var fel med henne. Ja hon har feber säger Yongyut då, och fortsätter göra i ordning håret på tösen.

Lugnt och fint, så lade jag fram det som jag sagt nu i 2 år men inget brytt sig om. Jag sade till Yongyut att det blir ingen skola idag för Namkäng. Vi skickar inte ett febersjukt barn till skolan. Dels så kan hon skada sig själv och dels så kan hon skada andra genom att sprida skiten i skolan.

Förvånansvärt nog, så fick jag noll mothugg av Yongyut, tösen fick stanna hemma. Men det är som vanligt allting funkar bra när vi är själva här hemma och ingen av Alfamodern eller Alaam (mamman) är där, för då blir det skola i alla väder och baskeluskerna sprides med en härlig frenesi bland de thailändska ungarna i skolan.

Nu så fick alltså då Namkäng stanna hemma, hon fick somna framför TV;n en styv timme. Och sedan så frågade jag henne om hon ville följa med mig till banken i Chaiyaphum och det ville hon. Efter det så fick hon äta lunch med mig ute på stan och sedan fick hon glass för febern nu när vi var ensamma. Den gjorde susen som vanligt ett litet tag och tösen hade kul med mig.

För övrigt så tycker jag att Krister Jilde´n skall ta resväskan med sig i stället för den löjliga ryggsäcken.

Handskak - Glegolo